SVENSKA ■■ TIDSKRIFT. / TOLFTE BANDET. . • 3:e hilftet. INNEHÅLL: Sid. ARNE, TURE J:SON, Ett urnegraffält i Västergötland. Med 23 tig. och 1 tab.............. ................................................... 233. MONTELIUS, OSCAR, Östergötland under hednatiden. 2. Med 146 fig. ............................ .... 249. NORDLANDER, JOHAN, Namnen Vi, Vibol och Vibro i Gestrikland................................................................................314. AMBROSIANI, SUNE, Harkalaset. En kvarlefva af en hed­ nisk kultfest...........................................................................319. SJÖBERG, NILS, Några ord om bilderna på Torslundaplå- tarna. Med 7 fig.....................................................................323. HAMMARSTEDT, E., Professor Schiicks Studior i religions­ historia. (H. Schuck, Studier i nordisk litteratur- och religionshistoria, sedda från etnologisk synpunkt) . . . 326. STJERNA, KNUT, Svear och Götar under folkvandringstiden. Med 1 fig................................................................................ 339. JANSE, OTTO, Ett bidrag till de oornerade granitkyrkorpas åldersbestäminelse. Med 5 fig.............................................. 361. •• Östergötland under hednatiden. Af Oscar Montelius. 2. Af det föregående hafva vi sett, att Östergötland under vikinga­ tiden haft en betydande och välmående befolkning. Äfven från tiden före vikingatågen, — hvilka ju anses hafva börjat omkring år 800, — har man gjort många märkliga och dyrbara fynd. Vi skola först betrakta dem som förskrifva sig från de fyra århundradena mellan åren 800 och 400.1 Ungefär till midten af den perioden hör bland annat ett stort och präktigt spännsmycke af förgyld brons, som år 1898 uppgräf- des under sjösänkningsarbete i Kullerstads socken, Memmings hä­ rad; det låg 6 fot djuftt. Smycket, som förvaras i Statens Histo­ riska Museum (n:r 10737) är afbildadt fig. 34. På baksidan har funnits en bronsnål, af hvilken nu endast den å ömse sidor örn det enkla nålfästet sittande spiralläggningen är i behåll. Några dylika spännen äro funna i Sverige, men de äro jäm­ förelsevis sällsynta. Utom Sverige äro, såvidt jag vet, endast två sådana prydnader funna, båda i Finland; de äro minnen af den svenska befolkning, som i det sjätte århundradet lefde i detta land, och som vid den tiden redan länge lefvat där.1 2 1 Ett i mångå afseenden märkligt, vid Aska i Hagebyhöga socken anträffadt graflind från vikingatiden beskrifves i Månadsbladet för 1903— 1904, emedan utrymmet ej medgifver att här lämna en tillfredsställande redogörelse för detsamma. 2 Montelius, När kommo svenskarna till Finland?, i Finsk tidskrift, 1898: 1, sid. 81 följ. Fig. 13 å den dithörande planschen är ett spänne, som nästan alldeles liknar det från Kullerstad, afbildadt; det är funnet på ön Tytärsaari i Finska viken. Ett annat liknande spänne har uppgräfts på ett gräffält i Vörå socken af Vasa län. Båda förvaras i Helsingfors Museum. 17 Fig. 34. Spänne af förgylld brons. Kullerstads socken. 1/i. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 251 252 OSCAR MONTELIUS. Genom en utveckling, som försiggått under ett par århundra­ den, uppstod ur denna typ den, af hvilken ett exemplar är afbil- dadt här ofvan, fig. 33. Det låg, såsom där är nämndt, i en graf­ hög vid Rimforsa tillsammans med ett för kejsar Ludvig den fromme prägladt mynt. * * # Bland de andra i Östergötland funna spännena från det 5Z~ Lindsberg ; ken, Kinda härad.2 Afven vid Kungshöga nära Veta *ocken- SA- Mjölby har man upptäckt en mängd brandgropar, hvilka uppen­ barligen förskrifva sig från samma tid som de vid Alvastra.3 Fig. lil. Spjuttpets 1 Aune, Undersökningarna vid Lindsborg under Sundby i Veta socken, Östergötland, sommaren 1902, i Meddelanden från Östergötlands forn­ minnesförening 1903, sid. 11 (Statens Historiska Museum, n:r 11748). 2 Almgren, Högabacken vid Rimforsa, i samma Meddelanden, sid. 15 (Statens Historiska Museum, n:r 11941). 3 Hobert Norrby, Gravfältet vid Kungshöga nära Mjölby, i samma Meddelanden, sid. 20 (Statens Historiska Museum, n:r 11804). 19 282 OSCAR MONTELIUS. På graflaltet vid Lindsborg anträffades en trepanerad skalle, således den fjärde från Ostergötlands äldre järnålder. En ur en brandgrop på samma gräffält upptagen spjutspets af järn är afbil- dad fig. lil. 112. Bronsspänne. 1.1. Fig. 112—115. Rimforsa i Tjärstads socken. 71. Bland de på graflaltet vid Rimforsa funna föremålen från nu ifrågavarande tid kunna nämnas en sådan hartstätning till en träask, som de vid Alvastra anträffade, en järnnyckel fastrostad vid det af samma metall gjorda beslaget till ett träskrin, ett par bronsspän­ nen (fig. 112 och 113), samt ett par bältebeslag af järn (fig. 114och 115). ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 283 Den ena ändan af bältet, som tydligen varit af läder, har varit skodd med ett ringförsedt beslag, den andra med ett långsträckt beslag, som kunde trädas genom ringen, hvarefter denna ända slogs örn bältet och sedan fick hänga fritt ned så, som fig. 116 visar. Denna föregångare till remsöljan torde böra hänföras till tiden om­ kring Kristi födelse. Ett par af brandgroparna vid Rimforsa voro nu täckta af en hög, men denna var från en mycket senare tid än de förra. Under vikingatiden, då brandgroparna voro åtta eller nio hundra år gamla och för länge sedan blifvit glömda, upp- lades på jordytan ett bål, på hvilket man brände en död man jämte hans häst och hund — brända ben af dessa båda djur påträffades näm­ ligen där. Sedan bålet brunnit ut, samlade man på den plats, där bå­ let stått, resterna af detta, ben och kol, i en liten hög och lade en del af benen i en grof lerkruka, som sattes ned i midten. Därpå täckte man bålplatsen med en del större stenar och kastade slutligen öfver det hela upp en jordhög, som mätte nära 7 meter i genomskärning, och som ännu i våra dagar hade en höjd af mer än en meter. Fig. 116. Rekonstruktion af fig. 114 och 115. På ett par andra dylika gräffält i Östergötland har man, åt­ minstone såvidt nu är kändt, endast funnit grafvar från århundra­ dena närmast före Kristi födelse. Ett sådant gräffält ligger vid Södra Lund i Flistads socken, Bobergs härad. Afven här upptäcktes grafvarna i en grusgrop på ett ställe, där inga högar eller stensättningar syntes; nära därintill ligga emellertid åtskilliga smärre, runda högar samt runda och fyrsidiga stensättningar. Vid grushämtning fann man här våren 1882 på 50—60 centimeters djup under jordytan en mängd brand­ 284 OSCAR MONTELIUS. gropar: små gropar, fyllda med svart jord, som innehöll brända ben; hvarje grop var betäckt med en kalkstensflisa. Ofta fanns bland benen ett litet lerkärl, som ej innehöll några ben; ett sådant 119. Beslag af bronsbelagdt järn. 121. Bronsring. 122. Järnspänne. ‘/i. ‘/i. Vi. Fig. 117—122. Södra Lund i Flistads socken. kärl är afbildadt fig. 117. Endast en gång lär man hafva funnit ett större lerkärl, som innehöll brända ben. Det var tämligen stort och slätt, samt täckt med en kalkstensflisa; bland benen i kärlet ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 285 lågo fyra aflångt fyrsidiga beslag af brousbelagdt järn (fig. 118 och 119). Dessa beslag äro af samma slags arbete som bälten, hvilka anträffats i norra Tyskland och som äro ett par hundra år äldre än Kr. föd. I en graf, som innehöll svart jord och brända ben men intet lerkärl, fann man ett järnspänne, en halfrund järnknif och en bronsring (fig. 120—122). Spännet är af en från mellersta Europa och norra Italien väl känd typ, hvilken tillhör det tredje århundra­ det f. Kr. Halfrunda järnknifvar, lika. den från Södra Lund, äro bl. a. på Bornholm funna i brandgropar (»brandpletter») från tiden före vår tideräknings början. Fyndet från Södra Lund för­ varas i Statens Historiska Museum (n:r 7038).1 Om ett i Strå socken, Aska härad, anträfifadt graffynd från ungefär samma tid har den för flera år sedan aflidne fornvännen kyrkoherden L. C. Wiede meddelat mig följande upplysningar: Då C. Svensson, ägare af gården Strå, under åren 1845 och 1846 byggde och anlade trädgård, påträffade han på en ås, som behöfde planeras, en stor mängd grafvar, innehållande lerkärl m. m. I en af dessa grafvar stod ett stort, groft lerkärl, omgifvet af stenar, omsorgsfullt satta tätt intill hvarandra och öfvertäckta af en flatare sten. Det hvilade omedelbart på ett lager af svårt jord, och det hela skyldes af ett föga djupt, stenblandadt jordlager. Detta kärl innehöll ett litet kärl af finare lera, brända ben, en halsring af brons och två små bronsspännen (fig. 123—125). Halsringen bildas af en vriden blomsten, som vid hvardera ändan slutar i en stor rund knapp.1 2 Ringar af detta slag hafva visat sig höra till år­ hundradena närmast före Kr. Spännena äro af en typ, som tillhör det sista århundradet f. Kr. Med undantag af det större lerkärlet, som vid upptagandet gick sönder, förvaras detta viktiga fynd nu i Statens Historiska Museum (n:r 6298 och 6364), dit det som gåfva öfverlämnats af agronomen Nordenskjöld.3 Afven några andra östgötagrafvar hafva visat sig tillhöra denna tid. Så har man på bottnen af en genom plöjning nästan utjämnad 1 Montelius, »Brandpletter» i Östergötland, i Månadsbladet, 1882, sid. 181—185. 2 Ändarna äro afbildade i Undsets Jernalderens begyndelse i Nord­ europa (Kristiania, 1881), sid. 341, fig. 64; af misstag uppgifves ringen där (sid. 340) varn funnen på Gottland. 3 Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 6:e bandet, sid. 79. 286 OSCAR MONTELIUS. hög å Isberga Södergårds ägor i Heda socken, Lysings härad, funnit ett större bronskärl och ett järnspänne (fig. 126 och 127). 125. Ändarna af en bron sving. 2/s, Fig. 123—125. Strå i Strå socken. Spännet är af en typ, som tillhör det sista århundradet f. Kr. Dessa saker tillhöra samlingarna i Linköping. 126 a. Bronskärl. 1/s. Fig. 126—127. 126 b. Fot af brons till kärlet jig. 126 a. 1 2. 127. Järnspänne. 1 1. Isberga i Heda socken. Från ungefär samma tid förskrifver sig en stor spjutspets af järn (fig. 129), som är funnen å Asby ägor i Rogslösa socken, Dals härad. Dess längd är icke mindre än 41 centimeter, och det breda skarpeggade bladet är på bredaste stället 9,8 cm. Den tillhör samlingarna i Linköping. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 287 I en grafhög vid Eggeby i Skärkinds socken, Skärkinds härad, har nian funnit det fig. 128 afbil- dade silfverbeslaget till den öfre delen af en svärds­ sida från tiden kort före Kr. (Statens Historiska Museum, n:r 4609). I en graf, som 1895 upptäcktes i Kisa socken, Kinda härad, låg en halsring af brons, hvars ända är albildad fig. 130. Den förvärfvades med doktor Nordemans senare samling för Statens Historiska Museum (n:r 11495). Det förtjänar uppmärksammas, att de flesta från Östergötland nu kända fynden från århundra­ dena närmast före och närmast efter Kristi födelse hafva anträf­ fats väster örn Stångån och söder om Motala ström, således i den för sin bördighet ryktbara del af landskapet, hvilken, såsom vi i det följande få se, är den redan under stenåldern tätast befolkade. Några af de nu omtalade fynden visa, att järnet var kändt \J/' i Östergötland långt före Kristi föd. 129. ^Spjutspets Ett i hog grad märkligt, tor ’uJsa soclen. i/6. få år sedan anträffadt fynd har ådagalagt, att järnvapen vid, och utan tvifvel före, midten af det sista årtusendet före vår tideräk­ nings början begagDades i Östergötland. Vid Sjögestad i Vreta klosters socken uppgräfdes Fig. 130. Andan af en bronsring. Kisa socken. 2/s. nämligen år 1901 det fig. 131 afbildade järn- Fig. 128. Silfverbeslag svärdet (Statens Historiska Museum, n:r 11299). till en svärdssida. Egge- ~.0 , , , n . . „ 1 , by i Skärkinds s-.n. den breda, data tangen med dess knappt Elg. 131. Järn­ svärd. Sjöge­ stad i Vreta s:n. Vs. märkbart upphöjda kanter har fästets beläggning af trä eller ben varit fasthållen med tre korta nitar, af hvilka två ses på teckningen. Detta svärd är af en typ, som ofta förekommer på Europas fastland, men som förut icke blifvit anträffad i Sverige, lika litet som i någon annan del af Skan­ dinavien. Typen tillhör den första perioden af järn­ åldern i mellersta Europa, hvilken period plägar kallas »Hallstatt-tiden» efter det stora gräffält vid Hallstad i Österrike, där fynd från denna tid först ådrogo sig all­ männare uppmärksamhet. Talrika, på olika ställen i mellersta Europa gjorda fynd hafva visat, att järnsvärd af denna typ tillhöra tiden före midten af det sista förkristna årtu­ sendet, således en Hd som ligger omkring 2,500 år före våra dagar. Redan vid den tiden började man i Östergötland att begagna järn. Då hade emellertid ej ett år­ tusende förflutit, sedan jordens i odling längst komna folk lärt känna denna viktiga metall, utan hvilken hela vår nuvarande materiella kultur vore omöjlig. # * OSCAR MONTELIUS. Äfven från bronsåldern äro många minnen funna i Östergötland. Lika litet för den perioden som för öfriga delar af hednatiden kan här en fullständig beskrifning af alla fynd komma i fråga. Då emellertid hvarje bidrag till kännedomen om bronsåldern i en så långt upp på den Skandinaviska halfön belägen trakt som Östergöt­ land är af stort intresse, meddelas här en redogörelse för de fynd af brons från den tiden, som jag känner till. De äro ordnade häradsvis, i det jag börjar med de vid Vättern liggande häradena och därifrån går österut. På Kulltorps ägor i Ödeshögs socken, Lysings härad, fann man omkring 1860 under dikesgräfning en ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 289 massiv bronsyxa med skafthål, närmast lik fig. 142, men ornamenten äro olika. Diket skulle ledas under en större, liggande stenhäll, och under denna påträffades yxan (Statens Historiska Museum, n:r 4401). På samma ägor, men i en jordfynd, halfannan fot bred berg­ skrefva och på ungefär 8 fots djup har man funnit en dolkklinga af brons (enligt meddelande af kyrkoherden L. C. Wiede). I Ödeshögs socken har man också funnit följande bronser, som nu tillhöra Statens Historiska Museum: två korta svärdsklingor (n:r 9170: 1204 och 1205), en spjutspets afbildad fig. 133 (n:r 11495) och en hålcelt (n:r 9170: 1199),1 samt en hålcelt af brons, som till­ hör samlingarna i Linköping. I dyjord på ägorna till Norre i Heda socken, Lysings härad, har man funnit ett märkligt eneggadt bronsvapen (fig. 132), som Statens Historiska Museum år 1879 erhöll genom byte med doktor F. A. Nordeman (n:r 6454).1 2 Uti en stor grafhög vid Tjugby Brunnsgården i Heda socken »med en 8 fot under toppen liggande stenkista» har man utom människoben hittat ett svärd, en dubbelknapp och en nål, med nästan klotrundt hufvud, alla af brons. Svärdsklingan, med smal tånge, och nålen tillhöra nu samlingarna i Linköping. Knappen (fig. 134), som på Öfversidan är belagd med guld, förvärfvades genom C. F. Nordenskjöld för Statens Historiska Museum (n:r 6013). I en stor kulle på Isberga Mönsterskrifvareboställes ägor i Heda socken har man i en af kalkstenshällar bildad graf funnit »värjor» med fästen och knappar af brons. Enligt meddelande af kyrkoherden Wiede. Vid Haddetorp i Heda socken har man funnit en hålcelt af brons (samlingarna i Linköping). I en icke obetydlig grafhög vid Eveboda i Röks socken, Ly­ sings härad, har man funnit en dolkklinga af brous, utan tånge, med tre nithål (förut i pastor Sv. Björlingssons samling, nu i Sta­ tens Historiska Museum, n:r 5560). 1 Under n:r 9170 i Statens Historiska Museum ar den af doktor F. A. Nordeman år 1893 och under n:r 11495 den af honom år 1902 sålda samlingen upptagen. 2 Månadsbladet, 1880, sid. 11. — Montelius, Die Chronologie der ältesten Ilronzezeit in Nord-Dentschland rind Skandinavien (Braunschweig, 1900), sid. 85. OSCAR MONTELIUS. Fig. 134. Knapp af brons, guldbe- Fig. 135 a. Bronssvärd. Kyleberg i Fig. 132. Eneggadt bronsvapen. lagd. Tjugby i Fig. 135 b. Fästet till Svanshals Norre i He la s:n. Vi. Heda s:n. 1/i. svärdet Jig. 135 a. 1 2. s:n. V&. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 291 I Röks socken hittades för många år se­ dan under plöjning af en förut utjämnad graf­ hög mellan Glimmerstad och Eök en dolk- klinga af brons nied smal tånge (samlingarna i Linköping). En troligen i Röks socken funnen hålcelt af brons tillhör Statens Historiska Museum (n:r 12074). På ägorna till Kyleberg i Svanshals socken, Lysings härad, fann man, före 1848, ett präk­ tigt bronssvärd (fig. 135 a). Fästet ses fig. 135 b i hälften af verkliga storleken. (Statens Historiska Museum, n:r 1343.) En i Lysings härad funnen hålcelt af brons tillhör samlingarna i Linköping. I slutet af 1860-talet gjordes intressanta fynd i en grafhög på TJtterstads ägor i Appuna socken, Göstrings härad, nära Tåkern. I högen anträffades nämligen dels ett svärd och en knif af brons (fig. 136 och 137), dels en stenkista, innehållande fem människoskelett, Fis- iae- Öfre delen af . . , n. , /dj. . TT* i. • ett bronssvärd. Utterstaden spjutspets m. m. af flinta (Statens Histon- t Appuna s-.n. 1/s. ska Museum, n:r 4240 och 4404). Kistan, hvilkens längdriktning var .0—V., uppgifves hafva varit mer än 4 fot lång och två fot bred. Tyvärr saknas närmare upplysning om, huru bronsålderssakerna lågo i förhållande till stenåldersgrafven. Fig. 137. Bronshnif. Utterstad i Appuna s:n. 1ji. År 1894 inköptes för nyssnämnda museum (n:r 9589) från brukspatron Atterlings samling en svärdsklinga af brons, utan tånge, med 5 nithål; detta svärd hade »vid ett byggnadsarbete tillika nied några andra vapen anträffats i Appuna socken, uti en stensatt grafkista». Huruvida det var i grafhögen vid Utterstad, är ej kändt. 292 OSCAR MONTELIUS. Fig. 138. Fingerring af brons. Fifvelstads s:n. 1 l. Vid borttagandet af ett hummel,, å Rönneholms ägor i Hofs socken, Göstrings härad, hittades år 1867 en af kalkstensflisor bildad stenkista, hvaruti en hålcelt af brons låg jämte ett män- niskoskelett. Hålcelten, som tillhör samlingarna i Linköping, är af en typ karakteristisk för bronsålderns 4:e period. Då de grafvar man känner från den perioden innehålla brända ben, är det möjligt, att hålcelten ej legat i själfva kistan, utan för- skrifver sig från en senare tid än denna graf. I en till Hofgården i Hofs socken hörande åker har man funnit en hålcelt af brons, som nu tillhör samlingarna i Linköping. I Bogslösa socken, Dals härad, ärenhålcelt af brons funnen (Statens Hist. Museum, n:r 11495). Vid Kasta i Örberga socken, Dals härad, är en skaftcelt af brons, lik fig. 153, funnen (Statens Hist. Museum, n:r 9170: 1194). I Örberga socken är en hål­ celt af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 9170:1201). I Nässja socken, Dals hä­ rad, är en hålcelt af brons fun­ nen (Statens Historiska Museum, n:r 9170: 1202). I ett stort sandtag å Åby­ lunds ägor i Strå socken, Dals härad, har man funnit en hål­ celt af brons (tillhör nu sam­ lingarna i Linköping). På olika ställen i Fifvel­ stads socken, Aska härad, har man funnit den fig. 138 af bil­ dade fingerringen af brons och Fig. 140. Hålceltaf en hålcelt af brons (Statens i/t brom.^stjernorps jjjsjovjs[ia Museum, n:r 6454 och 11495). På Södra Freberga ägor i Västra Stenby socken, Aska härad, har man funnit en hålcelt af brons, afbildad fig. 141 (Statens Historiska Museum, n:r 9170: 1196). Fig. 139. Skaftcelt af brons. Ljungs s:n. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 293 På något ej närmare angifvet ställe i närheten af järnvägen mellan Motala och Mjölby har man funnit en skaftcelt af brons, af samma typ som fig. 139. Liksom denna har den låga kanter och utsvängd egg. Jag såg den år 1877 hos målaren Molander i Motala. Helt nära Skeninge har man funnit två hålcelter af brons (Statens Historiska Museum, n:r 9170:1200 och 11495). Å månstads ägor i Skeppsås socken, Bobergs härad, hittades på »bottnen af en stenrefvel ett bronssvärd med vacker knapp; det såldes till häradshöfding Duberg» (enligt C. F. Nordenskjölds berättelse till Vitterin Akad. år 1870). I Ljungs socken, Gullbergs härad, har man funnit den fig. 139 afbildade skaftcel- ten af brons (Statens Historiska Museum, n:r 8193). I en åker inom Stjernorps socken, Gull­ bergs härad, har man funnit en hålcelt af brons, afbildad fig. 140 (Statens Historiska Museum, n:r 9046). I en åker på Sjögestads ägor nära Boxen, i Vreta klosters socken, Gullbergs härad, har man funnit en vacker, massiv bronsyxa med skafthål (fig. 142). Den skänktes år 1848 af lektor J. H. Wallman i Linköping till Statens Historiska Museum (n:r Fig. 141. Hålcelt af brons. V. Stenby sm. 1/a. 1478). Å ägorna till Sjögestad Källgård fann man för mer än 20 år sedan grafvar från bronsåldern i en låg, men vid grafhög. Högen täckte en hällesta från stenåldern (sid. 306 här nedan). Söder örn denna graf, hvilkens riktning var V.—O., fann man »några skelett med hufvudena mot kistan». Dessutom påträffades en liten tång (fig. 143), en bältehake (af samma form som fig. 144) och en liten ring af brons; de lågo i högen utanför stenåldersgrafven, men när­ mare upplysningar om fyndförhållandena kunde tyvärr ej erhållas, emedan högen till största delen var förstörd, när jag år 1882 kom till platsen. Bältehaken är prydd med spiralsirater, i midten af en spiral är ett litet stycke bernsten infattadt (Statens Historiska Museum, n:r 7038 A och 11338). 294 OSCAR MONTELIUS. På Sjögestads ägor undersökte doktor Salin år 1901, på det så kallade Högberget, en annan hällesta, som innehöll lyra ske­ lett, fyra spjutspetsar af flinta, en flintskärfva samt en bältehake och en syl eller smal mejsel af brons, afbildade tig. 144 och 145 (Statens Historiska Museum, n:r 11486). 142. Massiv bronsyxa 144. Bältehake af brons. 145. Syl eller mej- med skaf thal. 1/2. 1/i. sel af brons. 1/i. Fig. 142—145. Sjögestad i Vreta klosters s:n. Vid Knifvinge i Vreta klosters socken har man funnit en ovan­ ligt stor och vacker skaftcelt af brons, täckt med blågrön, emalj- liknande ärg; afbildad 147 i en tredjedel af verkliga storleken, (tillhör samlingarna i Linköping; deponerad i Statens Historiska Museum, n:r 10505). 296 OSCAR MONTELIUS. Inom Vreta Mosters socken äro dessutom, på olika ställen, följande bronser funna: den tig. 146 afbildade svärdsklingan, prydd med fördjupade limér, som varit fyllda med harts (Statens Historiska Museum, n:r 10419); — en ovanligt lång svärdsklinga, afbildad tig. 148 (Bielkeska samlingen på Sturefors); — en tredje svärds­ klinga (Statens Historiska Museum, n:r 11495); — en liålcelt, närmast lik fig. 141 (samma museum, n:r 9170: 1197); — en spjut­ spets, afbildad fig. 149 (Bielkeska samlingen på Sturefors). Fig. 150. Brons­ nål. Kärrsjö i Ledbergs s:n. Va* Fig. 151. Hålcelt af Fig. 152. Hålcelt af Fig. 153. Skaft­ brons. Mellan Krön och brons. Hycklinge celt af brons. Juttern. 2/s* s:n. 1/i. Juttern. V 2. Vid odling i Kärrsjö ägor i Ledbergs socken, Valkebo härad, har man funnit den fig. 150 afbildade bronsnålen (samlingarna i Linköping). Ar 1900 fann man i en åker å utjorden Slcräflom i Asby socken, Ydre härad, nedre delen af en svärdsklinga af brons (Statens Historiska Museum, n:r 11426). I ån mellan sjöarna Krön och Juttern, således nära gränsen mellan Kinda kärad och Kalmar län, uppgräfdes vid sjösänknings- arbete år 1899 en hålcelt af brons, afbildad fig. 151 (Bielkeska samlingen på Sturefors). ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN 297 I Juttern fann nian år 1899 den fig. 153 afbildade skaftcelten af brons (Bielkeska samlingen på Sturefors). Vid Sätra i Hycklinge socken, Kinda härad, har man funnit en halsring, hvars ena ända är afbildad fig. 154 (Biel­ keska samlingen på Sturefors). I Hycklinge socken är ock­ så den fig. 152 afbildade hål- celten af brons funnen (Sta­ tens Historiska Museum, n:r Fis- 154- Ena ändan af en tromhaUnng. Sätra i Hycklinge s:n. Va.8493: 206). I Kinda härad är det fig. 155 afbildade bronsspännet funnet (samlingarna i Linköping). Å ägorna till Säby i Vist socken, Hanekinds härad, fann man år 1856 vid den så kallade Bo Jonsson Grips holme i Stångån Fig. 155. Bronsspånne. Kinda härad. under gräfningsarbete för Kinda båtled en dolkklinga af brons (Statens Historiska Museum, n:r 2468). Helt nära Slaka kyrka i Hanekinds härad, på allmänningen Åsdymlingen, fann man år 1815 (eller 1816) under grustäkt vid 20 298 OSCAR MONTELIUS. torpet Grytan en ekkista, hvari låg ett människoskelett, samt ett bronssvärd. »Kistan med dess innehåll», — hvarmed tydligen afses skelettet, — »nedgräfdes åter». Uppgiften, att hufvudskallen ännu skulle »hafva haft hår på sig», är ej så osannolik, som det kunde synas; i flera danska ekkistor från bronsåldern har nämligen håret på likens hufvud funnits kvar. Att äfven kistan var ganska väl bibehållen, framgår däraf, att den kunde åter nedgräfvas.1 Ett par bitar af svärdet förvaras uti samlingarna i Linköping. I Slaka socken är också en hålcelt af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 11302). Å Tifts ägor i Kärna socken, Hanekinds härad, är en hålcelt af brons funnen (Statens Historiska Museum, u:r 10419). 156. Halsring af brons. V2. 157. Bronsarmring. Va­ rig. 156—157. Ekholmen i Landeryds s:n. På Ekholmens ägor i Landeryds socken, Hanekinds härad, har man »omkr. 36—38 cm. djupt under jordytan i ett gruslager å en höjd» funnit följande saker liggande tätt tillsamman: en tunn flint­ skrapa, en halsring af brons, med upprullade ändar (fig. 156), tre öppna armringar (fig. 157) samt en mängd bitar af spiralringar, stora som fingerringar; i en af dessa bitar sitter ett stycke bärnsten (Statens Historiska Museum, u:r 11892). Under muddring i Stångån, mellan gamla Stångebro och Roxen, inom Sankt Lars socken, på gränsen mellan Hanekinds och Åkerbo härader, fann man för mer än 60 år sedan en hålcelt af brons (Statens Historiska Museum, n:r 1020). I Stångån har man också funnit: »vid Stångebro» den fig. 158 afbildade bronsknifven (Bielkeska samlingen på Sturefors); och »vid Linköping» en bit af en svärdsklinga af brons (i C. A. Roséns samling år 1897). 1 Ostergötlands Fornminnesförenings tidskrift, I, sid. 4. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 299 Vid Linköping är dessutom en spjutspets af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 9170: 1206). Under gruskörning å ägorna till Bogestad i Vårdsbergs socken, Bankekinds härad, fann man för omkr. 13 år sedan flera lerkärl; ett, fylldt med brända, hvita (»tvättade») ben, skänktes till Statens Historiska Museum (n:r 9129). Intet annat iakttogs. Sannolikt förskrifva sig dessa grafvar från den yngre bronsåldern. Fig. 158. BronsJcnif. Stångebro. Va. Fig. 159. Skaftcelt af brons. Målbäck i Grebo s:n. Va. Fig. 160. Hålcelt af brons. Ekenäs i Örtomta s:n. Va. Vid Bosten i Grebo socken, Bankekinds härad, har man fun­ nit en hålcelt af brons (Bielkeska samlingen på Sturefors). Vid Målbäck i Grebo socken är den fig. 159 af bildade skaft- celten af brons funnen (Bielkeska samlingen på Sturefors.) Vid Ekenäs i Örtomta socken är den fig. 160 afbildade hål- celten af brons funnen (Bielkeska samlingen på Sturefors.) I sjön Bisten inom Björsäters socken, Bankekinds härad, har man funnit en smal dolkklinga af brons; den stod på ända mellan 300 OSCAR MONTELIUS. två stenar, med den bredare delen nedåt (samlingarna i Lin­ köping). Fig. 161. Halsring af brons. Skällviks socken. Va- I Skällviks socken, Hammarkinds härad, har man, på olika ställen, funnit den fig. 161 afbildade halsringen (Statens Historiska Museum, n:r 8493: 199) och en skaftcelt af brons (samma museum, n:r 11395). I sjön Strålången på Dynghults ägor i Mogata socken, Hammarkinds härad, är den fig. 162 afbildade skaftcelten af brons funnen (Statens Historiska Mu­ seum, n:r 8709). Vid Skönberga Prästgård, nära Söderköping, i Hammarkinds härad, har man funnit det fig. 163 af­ bildade knifbladet af brons (Statens Historiska Mu­ seum, n:r 6013). Vid Söderköping är en svärdsklinga af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 9170: 1203). I Kimstad socken, Memmings härad, är en svärdsklinga af brons funnen (Statens Historiska Museum, n:r 7571: 142; förut i major Ulfsparres samling). Vid Eklund i Borg och Löts socken, Memmings Fig. 162. Skaft­ celt af brons. Strålången. V2. härad, äro två halsringar af brons, lika fig. 167, funna tillsammans (Statens Historiska Museum, n:r 7682 och 7775). I Östra Eneby socken, Bråbo härad, är en skaftcelt af brons, närmast lik fig. 162, funnen (Statens Historiska Museum, n:r 8469). På olika ställen i närheten af Norrköping har man funnit en skaftcelt, afbildad fig. 164, och en hålcelt, närmast lik fig. 151, Fig. 163. Brödknif. Skönberga. */>■ båda af bl'0nS' Originalet till ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 301 y. , Fig. 164. Slcaftcelt af brons. Hstru Norrköping. Vs* fig. 164 har tydligen mycket länge varit i bruk; yxbladet har genom upprepade omslipningar blifvit starkt förkortadt. (Statens Historiska Museum, n:r 9170: ii95 och ii98.) I Krokeks socken, Lösings härad, har man i jorden vid Kolmordens fot nära Blåviken funnit det fig. 165 afbildade bronssvärdet (samlingarna i Linköping). I Dagsbergs socken, Lösings härad, har man funnit en skaftcelt af brons (samlingarna i Linköping). I Qvarsebo socken, Öst­ kinds härad, är en skaftcelt af brons, lik fig. 162, funnen (förut i Norrköpings Arbe­ tareförenings ägo, nu i Nor­ diska Museet). I Östra Stenby socken, Östkinds härad, är en skaft­ celt af brons, lik fig. 162, funnen (Statens Historiska Museum, n:r 11586). Å Själfs ägor i Östra Husby socken, Östkinds hä­ rad, är en skaftcelt af brons, lik fig. 153, funnen (Statens Historiska Museum, n:r 3010). Å Tåby ägor i Husby socken har man fun­ nit en hålcelt af brons, närmast lik fig. 141 (Statens Historiska Museum, n:r 7571: m; förut i major Ulf- sparres samling). I Östra Husby socken är äfven en annan hål­ celt funnen (Statens Historiska Museum, n:r 11395). I en mosse inom Häradshammars socken, Öst­ kinds härad, fann man år 1886 hälften af ett glas- Fig. 165. Brons- ögonformigt spänne (fig. 166) och hälften af en hals- 8Varf.n ring (fig. 167), båda af brons. Spännet som varit mycket stort, och som är gjordt af ovanligt tunn brons, är ett af de allra yngsta glasögonformiga spännen man känner från Sverige (Staten Historiska Museum, n:r 8298). 302 OSCAR MONTELIUS. På Vikbolandet bar man funnit en hålcelt af brons, lik fig. 151 (Statens Historiska Mu­ seum, n:r 7775). I Östergötland, på icke närmare kändt ställe, är en dolkklinga af brons funnen (Sta­ tens Historiska Muse­ um, n:r 10435). * ** Utom dessa fynd från bronsåldern hai­ man i Östergötland upp­ täckt många andra min­ nen från samma tid, nämligen de i östra de­ len af landskapet gan­ ska talrika hällrist­ ningarna. Såsom prof 167. Halsring af brons. Va. Fig. 166—167. Häradshammars s:n. på dem meddelas här fig. 168—170 från de berömda ristningarna vid Himmelstadlund och Ekenberg, båda i Östra Eneby socken, nära Norrköping.1 1 Fig. 168 är tecknad efter afklappningar, utförda af prins Gustaf Adolf. Meddelanden från Östergötlands Fornminnesförening, 1904. millin Fig. 168. Hällristning vid Himmelstadlund, Ö. Eneby sm. 304 OSCAR MONTELIUS. 169. Svärd, på hällristning. 170. Svärd och sköld, på hällristning. Fig. 169—170. Ekenberg i Ö. Eneby sm. Det fig. 169 afbildade svärdet öfverensstämmer, såsom riks­ antikvarien B. E. Hildebrand redan för länge sedan uppvisat,1 så fullkomligt — både i afseende på klingans och fästets form — med mångå bronssvärd, att något tvifvel ej kan finnas därom, att dessa hällristningar tillhöra bronsåldern. Man kan till och med numera bestämma, från hvilken del af bronsåldern hällristningarna med sådana svärd förskrifva sig. Svärd af denna form förekomma näm­ ligen endast under den andra perioden af bronsåldern, och således måste äfven de hällristningar, på hvilka dylika svärd äro afbildade, 1 B. E. Hildebrand, Till hvilken tid och hvilket folk böra de svenska hällristningarna hänförast, i Antiqvarisk tidskrift för Sverige, 2, sid. 417. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 305 vara huggna under den perioden, det vill säga ett par århundraden före det andra förkristna årtusendets slut. * * * För 30 år sedan voro ej mer än 30 bronser från Östergötlands bronsålder kända.1 Nu är antalet omkring 100, och det är icke endast minnen från den senare delen af detta märkliga skede i vår kulturhistoria som uppgräfts ur Östergötlands jord, äfven minnen från den tidigare delen af bronsåldern äro talrika i landet mellan Vättern och Östersjön. Att alla de olika perioderna af bronsåldern äro representerade af de i Östergötland gjorda fynden, visar sig vid en granskning af den nu meddelade förteckningen. Från den 6:e perioden eller öfvergångstiden till denna period från den 5:e, — således tiden kort efter den, då Rom grundlädes, — härstamma spännet tig. 166 och den tillsammans med detta funna halsringen fig. 167 samt de två vid Eklund funna halsringarna af samma typ. De många hålcelterna af samma typ som fig. 151 förskrifva sig dels från början af den 6:e perioden och dels från den 5:e. Från den 5:e perioden härstamma dessutom sådana hålcelter som fig. 141 samt halsringarna fig. 154 och 161, spännet fig. 155 och nålen fig. 150. Från den 4:e perioden — början af det sista förkristna årtu­ sendet, den tid då David och Salomo lefde samt närmastföljande mans­ ålder — härstamma sådana hålcelter som fig. 140 och grafven vid Tjugby, såsom knappen fig. 134 visar. Från den 3:e perioden — slutet af det andra årtusendet före Kr. — härstamma det präktiga svärdet från Tåkern (fig. 135) och grafven vid Utterstad (fig. 136 och 137). Från den 2:a perioden — den äldre bronsålderns blomstrings- tid — förskrifva sig ej blott grafvarna vid Sjögestad (fig. 143— 145) samt skaftcelterna af samma typ som fig. 153 och 164, utan äfven en stor del af hällristningarna. Till början af denna period 1 Montelius, Sur tåge du brome en Suede, i Compte rendu du Con- gres de Stockholm, 1874, sid. 510. 306 OSCAR MONTELIUS. och slutet af den första höra skaftcelterna af samma typ som tig. 159 och 162. Minnena från den lia perioden — tiden omkring och före det 2:a årtusendets midt — äro anmärkningsvärd! många. Sådana äro den massiva bronsyxan med skafthål från Sjögestad (fig. 142), den liknande yxan från Kulltorp, den präktiga skaftcelten från Vreta (fig. 147), sådana skaftcelter som fig. 139, det eneggade vapnet fig. 132, svärdsklingan med hartsinläggning från Vreta (fig. 147) samt fyndet från Ekholmen (fig. 156 och 157). De flesta fynden från Ostergötlands bronsålder äro, såsom man kunnat vänta, anträffade i trakterna vid Vättern samt kring Roxen och Motala ström. Särskild uppmärksamhet förtjänar det, att de många hällristningarna i närheten af Motala ströms utlopp i Blå­ viken vittna örn en icke obetydlig befolkning i denna del af land­ skapet, nära Östersjöns kust. Minnena från den äldre bronsåldern visa, att Östergötland re­ dan under den förra delen af det andra förkristna årtusendet varit befolkadt. Andra förhållanden göra det otvifvelaktig^ att den första bosättningen i denna del af vårt land ägt rum mycket tidigare. Många grafvar från den yngre stenålderns sista period — bör­ jan af 2:a årtusendet före Kr. — äro kända i Östergötland. Å ägorna till Sjögestad Källgård i Vreta klosters socken på­ träffades för många år sedan en märklig graf från stenåldern. Då jag sommaren 1882 kom till platsen jämte adjunkten K. A. Hagson, visade det sig, att grafven, som redan till en del blifvit förstörd, varit en stor, i tre rum delad hällkista, bildad af kantresta kalk- stenshällar och sträckande sig i V.—Ö.; långsidorna voro dock ej raka utan något böjda, såsom fig. 171 visar. Den östra hälften var täckt med kalkstenshällar, men öfver den västra syntes inga sådana hällar. Då den östligaste delen af grafven före min ankomst för­ störts, kan kistans hela längd visserligen ej noggrant uppgifvas, men den har säkert varit minst 30 fot invändigt. Det östligaste rummet (A) har varit omkring 6 fot långt; det mellersta (B) är 15 fot långt på norra sidan, men endast 14,2 på ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 307 den södra; det västligaste (C) är 9,5 fot långt. Bredden invändigt är 3 fot i V. och 2,3 fot i Ö Vid den östra gafveln af A skall en häll hafva stått. Mellan A och B sågs ett slags tröskel, och härpå hade troligen stått en häll med ett stort rundadt hål eller stor rundad urskärning uti, af hvilken sten ett stycke vid min ankomst låg kvar i denna del af grafven.1 Mellan B och C stod en häll utan hål, och vid västra gafveln af C fanns nedre delen af en häll. Rummet C hade ett golf af kalkstenar, lagda tätt intill hvarandra; i de andra rummen fanns intet sådant golf. Fig. 171. Hällkista vid Sjögestad i Vreta klosters s:n. I B och C träffades en mängd obrända människoben. Flera af dessa ben lära hafva hört till lik som legat utsträckta, några med hufvudet i O., andra med hufvudet i V. I rummet A hade endast spridda ben träffats. I grafven hittades dessutom en dolk, en spjutspets och en skrapa af flinta samt en pryl och en nål af ben (Statens Historiska Museum, n:r 7038 A).1 2 Att doktor Salin på Sjögestads ägor undersökt en annan häll­ kista, hafva vi redan sett (sid. 294). År 1880 upptäcktes en hällkista å ägorna till Västerlösa f. d. häradshöfdingeboställe i Rogslösa socken, vid norra foten af Om­ berg och nära Vättern. Grafven (fig. 172) var en i V.—O. lig­ gande kista, 9 fot lång invändigt, 3 fot bred vid den västra gaf­ veln, där en häll stod, och 2 fot bred vid den östra gafveln, där ingen häll fanns, endast en mängd på hvarandra lagda kullerstenar, som bildade ett slags vägg. Kistan lär hafva varit täckt af hällar och af ett däröfver uppkastadt röse. Väggstenarna, alla af kalk­ 1 Flera hällkistor med dylikt hål i ena gafveln hafva anträffats i mel­ lersta Sverige, liksom i västra Europa. Montelius, Orienten och Europa, i Antiqvarisk tidskrift för Sverige, 13, sid. 187 följ. 2 Grafven är förut beskrifven i Sv. Fornm.-för:s tidskr., bd 6, sid. 47—48. 308 OSCAR MONTELIUS. sten, sticka upp några tum öfver den omgifvande marken, nu åker. Grafven, hvars botten är nedgräfd omkr. 2 fot under den ursprung­ liga jordytan, innehöll obrända ben af minst 17 fullvuxna personer och några barn, samt en stenyxa med skafthål, en spjutspets, en halfmånformig såg och två skärfvor af flinta samt två benprylar (Statens Historiska Museum, n:r 7038 C).1 Flera andra hällkistor från samma tid äro dessutom kända i Östergötland: en vid Utterstad i Appuna socken, Göstrings härad (sid. 291), en vid Hagebyhöga kyrka i Aska härad (Statens Hist. Museum, n:r 6021), en vid Skeninge, två vid Kärrsjö i Ledbergs socken, Valkebo härad, samt en i Torpa socken, Ydre härad.2 Fig. 172. Hällkista vid Västerlösa i Rogslösa siri. Dessutom bär man år 1864 på Svanshals Svanegårds ägor i Svanshals socken, nära Skeninge, funnit en stenåldersgraf af an­ nat slag. »Under plöjning på en gammal åker fann man här flere människoskelett liggande i tre rader på kalkstenshällar, som lågo på föga djup, likaledes i tre rader af 20—24 fots längd och 8 fots bredd, med mellanrummen väl fyllda af mindre stenar. Graf- vens riktning var Ö.—V.» Under skeletten hittades en vacker stenhammare med skafthål, 3 andra stenyxor, samt 9 dolkar och spjutspetsar af flinta. De flesta af de i grafven funna sakerna förvaras uti samlingarna i Linköping.3 1 Sv. Fornm.-för:s tidskr., bd 6, sid. 46. 8 Samma tidskrift, bd 4, sid. 156, och bd 6, sid. 48. 8 Montelius, Sveriges forntid (text), sid. 147. — I Östergötlands Fornminnesförenings tidskrift, I, sid. 59, omtalas, att man inom Gerstads socken, Göstrings härad, »uti sandgropar hittat obrända ben och kranier jämte flintredskap». Närmare härom är mig icke bekant. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 309 Den omständigheten, att alla nu kända grafvar från stenåldern äro belägna i den västra hälften af Östergötland, väster om Stång­ ån, kan ej anföras som bevis för, att landskapets östra hälft då var obebodd. Väl var ej gränsen mellan land och haf densamma som i våra dagar, — de lägst liggande delarna af Östergötland hade vid stenålderns slut ännu ej höjt sig öfver hafsytan, — men den ojämförligt största delen af landskapets östra hälft låg redan för 4,000 år sedan högre än Östersjöns yta och var beboelig. Också har man där funnit många minnen från stenåldern, oija än ej sä många som i västra Östergötland.1 Dessa minnen äro så talrika, att någon förteckning på dem ej här kan ifrågakomma. Jag kan endast meddela följande örn deras ålder. Många bland dem, såsom de vanliga stenyxorna med skaft­ hål, förskrifva sig från början af det 2:a och slutet af det 3:e år­ tusendet före Kr. De »båtformiga stenhammare» med skafthål, af hvilka en ovan­ ligt vacker ses lig. 173, äro samtida med de i Västergötland och Skåne allmänt förekommande gånggrifterna och förskrifva sig från den senare hälften af det 3:e förkristna årtusendet, tiden mellan 2,500 och 2,000 f. Kr. Många sådana båtformiga hammare äro funna i Östergötland. An äldre, från början af det 3:e årtusendet, äro sådana nästan jämnbreda flintyxor med plana smalsidor som fig. 174. Afven af denna typ äro många funna i Östergötland. Afven från den yngre stenålderns första period, som faller mer än 3,000 år före Kr., äro många fynd gjorda i Östergötland. För denna tid karakteristiska äro sådana uppåt afsmalnande flintyxor med mer eller mindre spetsoval genomskärning, således utan plana smalsidor, som fig. 175. Att så många vapen och verktyg af flinta anträffats i Östergötland, som fallet är, förtjänar uppmärksamhet, emedan de alla måste vara ditförda från det på den tiden aflägset liggande Skåne. Åtmin­ stone har den flinta, af hvilken de äro förfärdigade, kommit från sistnämnda trakter. Sådan flinta finnes nämligen ej på närmare håll än i Skåne. 1 Den öfversikt öfver dessa minnen, som doktor Salin vid mötet i Vadstena gaf i sitt föredrag om »Ostergötlands första bebyggande» (Sv.' Fornm.-för:s tidskr., bd 11, sid. 290), har tyvärr ännu ej kunnat offent­ liggöras, emedan han af nya, viktiga värf hindrats att utarbeta sitt föredrag. OSCAR MONTELIUS.310 Fig. 173. Stenham­ mar e. T åkern. Vs. Fig. 174. Flintyxa. Stora Aby s:n. 1/s. Fig. 175. Flintyxa. Tåkern. V*. De flesta af andra stenslag tillverkade vapen och verktyg, som upptagits ur Ostergötlands jord, äro däremot otvifvelaktigt ar­ betade inom landskapet. I vissa fall kan detta utan svårighet bevisas. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 311 Så har man vid Hults bruk i Kvillinge socken, på Kolmordens södra sluttning, ej långt från Norrköping, påträffat en stor mängd dels ofullbordade, dels färdiga yxor af grönsten, nästan alla utan skafthål; på samma plats lågo äfven några slipstenar (Statens Historiska Museum, n:r 9396). I när­ heten ses det stenbrott, där materialet erhållits. Bland de i Östergötland funna fornsakerna från sten­ åldern förtjäna den tig. 177 af- bildade stenyxan med skafthål och den med hullingar försedda spjut- eller harpunspetsen af ben (fig. 176) här anföras. Alla nu omtalade grafvar och fornsaker äro minnen af våra förfäder, af den götiska befolkning, som redan under den yngre stenåldern bodde här. Dessutom har man emel­ lertid funnit några få sten­ såker af annat slag, som måste tillskrifvas ett annat, troligen med lapparne besläktadt folk.1 Man har nämligen i Östergöt­ land anträffat några spjutspet­ sar af skiffer, hvilka både i material och form afvika från de i södra Sverige vanliga spjutspetsarna af flinta, men hvilka äro alldeles lika dem, som i stort antal förekom- Öttergötland. ma 1 det nordligaste Sverige. 7«- Sju sådana skifferspjutspetsar känner jag från Öster­ götland: en funnen i Kvarsebo socken, på Kolmordens södra slutt­ ning mot Blåviken;1 2 en i Jonsbergs socken, Östkinds härad Fig. 177. Stenyxa med skafthål. Börrum sm. Va. Fig. 176. Benspets. 1 Montelius, Minnen från lapparnes stenålder i Sverige, i Månads­ bladet, 1874, sid. 97 följ. 2 S. Nilsson, Skandinaviska Nordens ur-invånare (Lund, 1838—43), sid. 19, pl. V fig. 61. 312 OSCAR MONTELIUS. (fig. 178) ; två vid olika tillfällen i Gryts socken, Hammarkinds härad; en i Lönsås socken, Bobergs härad; en i Krigsbergs socken, norr örn Boren; samt en i Östergötland, utan närmare uppgift om fyndplatsen. I Det förtjänar uppmärksammas, att af de 6 skifferspjuten, hvilkas fyndorter äro närmare kända, en är från Bråvikens norra kust, tre från Öster­ sjöns kust (Jonsbergs och Gryts socknar) och en från trakten norr örn Boren, under det att alla nu kända grafvar och den stora massan af andra fynd från stenåldern anträffats söder örn Boren och väster örn Stångån. * * * Förlidet år gjordes en märklig upptäckt, som ådagalägger, att Östergötland varit bebodt redan före den yngre stenålderns början. Vid plöjning på en till ^^'Fyrbondegård i Ödeshögs socken, Lysings härad, hörande åker äro en mängd flintredskap funna, af hvilka ett par hafva en för den äldre stenåldern ka­ rakteristisk form (fig. 179). Platsen, som uppodlades för af skiffer, jonsbergs omkring 50 årsedan, har for- sm. Vs- dom varit sjö (StatensHisto­ riska Museum, n:r 12229). Då detta fynd förskrifver sig från en tid, som ligger mera — måhända mycket mera — än 4,000 år före vår tideräknings början, bevisar det, att kusttrakten öster örn Vättern redan så ti­ digt varit bebodd. Troligen hade äfven andra delar af landskapet lika tidigt blifvit tagna i besittning af människan. Antydningar saknas icke, att människans första uppträdande i landet mellan Vättern och Östersjön tillhör en ännu mycket tidi­ gare period, den tid — geologerna kalla den Ancylustiden — då Fig. 179. Flintverktyg från deri äldre stenåldern. Aby i Ödeshögs s:n. l/a. ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN. 313 Östersjön var en med sött vatten fylld insjö.1 Andra i södra Skan­ dinavien gjorda fynd synas tala för dessa antydningars riktighet. Skulle detta bekräfta sig, då hafva mer än tiotusen år förflutit, sedan människofot första gången trampade Östergötlands jord. Under tryckningen af denna afhandling ha ytterligare tvenne gräffält från Östergötlands äldre järnålder upptäckts af amanuensen Arne.' Det ena ligger på Halleby ägor i Skärkinds socken, omkring 1 km. norr örn gården strax till vänster om järnvägen, och sträcker sig in på Ekebergs ägor i Gistads socken. På en tallbevuxen grusås ha vid grustäkt anträffats åtskilliga lerurnor med brända ben samt brandgropar under flat mark. Flera urnor innehöllo bikärl. Här och där syntes små resta stenar och låga öfvervuxna stenrösen af några meters genomskärning. Graffältet förskrifver sig sannolikt från det lia århundradet före Kr. föd. Vid förra grenadjärtorpet för Svembs Skräddaregård i Ödeshögs s:n bredvid Erikstorp har ett annat gräffält upptäckts, som sanno­ likt är af stor utsträckning. Vid grundgräfning för nytt bostadshus ha på 1—1,2 meters djup anträffats 5 skelett liggande med hufvu- dena mot norr eller nordost. Vid det c:a 72 km. längre mot nordost liggande missionshuset ha vid grustäkt åtskilliga skelett blottats och förstörts. Ofvan jord finnes intet, som antyder skelettens före­ komst. Grafvarna härröra tydligen från de första århundradena efter Kr. föd. * i 1 H. Munthe,_ Om fyndet af ett benredskap i Ancyluslera nära Norsholm i Östergötland, i Öfversigt af Kungl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar, 1895, sid. 151 följ. — jfr K. Sernander, i Geologiska Föreningens för­ handla n:o 232. 21