N:o 27
SVENSKA
■■
FORNMINNESFÖRENINGENS
TIDSKRIFT.
NIONDE BANDET. 
3:e häftet.
INNEHÅLL:
Sid.
MONTELIUS, OSCAR, Den nordiska jernålderns kronologi.
II. Med 71 fig..............................................................  215.
VIGSTRÖM, EVA (AVE), Två bind ur folkets dolda kun­
skap ......................................................................................... 275.
NORDLANDER, JOHAN, Några norrländska ortnamns ety­
mologi ................................................................................. 298.
BRATE, E., De nya nordiska runverken............ ......................  319.
Svenska Fornminnesföreningens styrelse och ledamöter den 
1 mars 1896 337.
Den nordiska jernålderns kronologi.
Af
Oscar Montelius.
II.
5. Jernålderns femte period.
Den romerska äldre jernålderns senare del.
Från tiden omkring år 200 efter Kr. föd. till tiden omkring år 400.
Redan för mer än tjugu år sedan visade Sophus Miiller, nu 
direktör för det danska nationalmuseets första afdelning,1 att man 
inom den del af Danmarks jernålder, som preglas af inflytandet 
från den romerska kulturen, kunde urskilja en äldre och en yngre 
hälft, den senare motsvarande nu ifrågavarande period. Såsom vi 
sett (sid. 161), kallas denna period numera af de danska forn- 
forskarne »Folkvandringstiden», med hvilket uttryck de således mena 
något helt annat än jag. Enligt dem har också denna femte period 
börjat och slutat senare än enligt min åsigt, i det de anse den mot­
svara tiden mellan 300 och 500 efter Kr. f.2 3
1 S. Muller, En tidsadskillelse melbin fundene frei den aldre jern­
ålder i Danmark, i Årböger för nordisk oldh/ndighed (i det följande 
betecknade endast Årböger), 1874, sid. 335—392.
3 Direktör Miiller var emellertid förr af samma åsikt som jag i afse­
ende på den absoluta kronologien inom denna del af vår jernålder. 
Han säger nämligen (alif. afli., sid. 387), att den förra delen af vår 
äldre jernålder (min fjerde period) ungefär svarar mot det lia oell 
2:a århundradet, och den senare delen deraf (min femte period) mot 
det 3:e och 4:e århundradet.
15
21(5 OSCAR MONTELIUS.
För tio år sedan1 visade jag, att man äfven inom denna pe­
riod kan urskilja en äldre och en yngre hälft, den torra motsva­
rande det 3:e och den senare det 4:e århundradet. Några år 
derefter behandlade jag åter denna fråga, med särskild hänsyn till 
spännena, i sammanhang med framläggandet af hela mitt system 
om den nordiska forntidens perioder.2 3 Den danske fornforskare!! 
Neergaard har sedermera på ett mycket förtjenstfullt sätt utredt 
samma fråga, hvarvid han dock i afseende på den absoluta krono­
logien kommit till det från mitt något afvikande resultat, som nyss 
nämndes.3
Liksom vid behandlingen af de andra perioderna torde vi först 
böra betrakta de till denna tid hörande spännetyperna, — hvilka
Fig. 54. Bronsspänne. Kannikegård, Bornholm. 2/s.
Fig. 56. Silfverspänne. 
Fig. 55. Bronsspänne. Thorsbergs mosse, Slesvig. l/i. Rydbo, Öland. lji.
ju erbjuda den största formrikedomen och derför äro de känsligaste 
tidmätarna, — för att sedan redogöra för de vigtigaste andra grup­
perna af typer från nu ifrågavarande period.
1 Montelius, Runornas ålder i Norden, i Svenska Fornminnesföreningens 
tidskrift, 6:te bandet (1887), sid. 252. Frågan behandlades af mig 
först i det föredrag med samma titel, som jag sommaren 1886 höll 
vid det tredje nordiska filologmötet i Stockholm.
2 Montelius, Öfversigt öfver den nordiska forntidens perioder, intill 
kristendomens införande, i Sv. Fornm.-fvr:s tidskr., 8:e bandet (1892), 
sid. 145.
3 Meddelelser fra Nationalmuseets danske samling. Jernalderen. Af 
C. Neergaard, i Årböger, 1892, sid. 289.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 217
Redan långt tore slutet af den närmast föregående perioden 
funno vi flera spännen med ganska hög nålhållare (tig. 33, 43, 44). 
Under den förra delen af den femte perioden blir nu nålhållaren 
allt högre och högre (fig. 54—56)j1 slutligen blir den på ett öfver­
drifvet sätt utvecklad (fig. 57). Samtidigt förändras den egentliga
Fig. 57. Silfverspänne. Friggeråker, Vestergötland. 1/i.
1 Originalet till fig. 54 är funnet i en brandplet vid Kannikeg&rd (grupp 
E, graf 100) på Bornholm; Vedel, Bornholms oldtidsminder og ohl- 
sager, fig. 147, sid. 336. — Fig. 55 är från Thorsbjergs mosse i 
Slesvig; Engelhardt, Thorsbjerg mosefund, pl. 4 fig. 8. — Fig. 50 
är från Glömminge socken på Oland; Montelius, Svenska färnsåker 
(i det följande betecknade endast Sv. forns.), fig. 324.
218 OSCAR MONTELIUS.
nålhylsan så, att den i stället för att bildas genom uppvikning af 
hela kanten hildas genom att vika upp endast en del af kanten 
och således kommer att ligga snedt mot denna (fig. 57).1 Spännets 
öfriga delar utvecklas också på allehanda sätt och prydas genom 
påläggning af tunt, drifvet bleck, vanligen af förgyldt silfver;2 
någon gång slutar den främre delen i en rund skifva, som är prydd 
med ett infattadt rundt stycke glas (fig. 58).3
Dessa spännen med hög nålhållare äro tydligen inhemska här 
i Norden, der typen och dess olika varianter uppstått. Sådana 
spännen trälfas nämligen mycket ofta i de skandinaviska fynden, i 
Sverige och Norge likaväl som i Danmark.4 I de till Skandinavien 
närmast liggande delarna af det nordligaste Tyskland, hvilka vid 
denna tid ännu höra till samma stora kultur- och folkområde som 
våra länder, förekomma också dylika spännen;5 men i andra
Fig. 58. Silfverspänne, med ett rundt stycke blått glas. Pilegård, Bornholm. */i.
1 Se O. Rygli, Norske oldsager, fig. 237. — Originalet till fig. 57 är 
funnet i Friggeråkers socken, Vestergötland; Sv. forns., fig. 320.
2 S. Miiller, Ordning af Danmarks oldsager, Jernalderen (i det följande 
betecknad: Miiller, Jernalderen), fig. 248—250.
3 Några sådana spännen äro funna på Bornholm. Vedel, anf. arb., 
sid. 127, fig. 277 (originalet till fig. 58; se Vedel, sid. 322) och 278.
4 Sverige: Sv. Forns., fig. 320, 324; Förb. per., (se not 2 å sid. 160 
här ofvan), pl. 17, fig. 3.
Norge: Rygh, anf. arb. fig 235—237 (flera spännen lika dessa 
figurer voro kända 1885; några voro af jern, ett af guld, de öfriga 
af brons och silfver).
Danmark: Muller, Jernalderen, fig. 246—250; Vedel, anf. arb., 
fig. 147 (»type H»), sid. 87, och fig. 276—280, sid. 127.
5 Meklenb. Jahrb., 35, pl. II (Haven i Meklenburg). — Weigel, Das 
Gräberfeld von Dahlliausen (Kreis Ost-Priegnitz, Prov. Brandenburg), 
i Archie för Antropologi, XXII, sid. 219 följ. (temligen gamla för
DEM NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 219
trakter1 träffas de aldrig, eller så sällan, att de måste anses vara 
införda dit.
Andra till den femte perioden hörande spännen, likaledes ätt­
lingar af den föregående periodens typer, äro sådana som tig. 59, 
med kort nålliållare, vanligen betydligt kortare än spännets främre 
del. Denna främre del slutar stundom, liksom å några spännen 
med hög nålhållare, i en rund skifva, slät eller prydd med ett stycke 
rundt glas (tig. 60); sådana spännen äro isynnerhet funna i nord­
ligaste Tyskland och närmaste delar af Skandinavien. Någon gång 
ses en rund skifva äfven på bågens topp (tig. 61).2
Fig. 59. Silfverspänne. Endre, Elg. 61. Bronsspänne. Hären, Mehlen-
Gotland. 1/i. burg. Vi­
mer). — I Böhmen träffas någon gång spännen, som hafva ganska 
hög nålhållare och likna de äldre nordiska; Pamdtky archceologické a 
mistopisné, XV pl. XXXVIII.
1 Ett spänne af detta slag är funnet i offerkällan vid Pyrmont. Jahr- 
buclier des Vereins von Alterthumsfreunden ira RhBildande, XXXVIII, 
pl. I tig. 4. Detta spänne är nästan alldeles likt ett som upptagits 
ur Thorsbjergs mosse; Thorsbjerg mose/tind, pl. 4 tig. 10 (jfr tig. 9).
2 Originalet till tig. 59 är funnet i Endre socken, Gotland. Sv. farns., 
tig. 315. — Vig. 60 är från en braudplet vid Kannikegård (grupp K, 
graf 326) på Bornholm; Vedel. atif. ari)., tig. 144. — Fig. 61 är 
från Håven i Meklenburg; Meklenb. Jahrb., 35, pl. II tig. 23, sid. 
118.
220 OSCAR MONTELIUS.
En annan grupp spännen, hvilka deremot icke synas direkt 
härstamma från de under den fjerde perioden här i Norden inhem­
ska formerna, utan torde vara hit inkomna under den femte peri­
oden, äro sådana som fig. 63 och 64, med den främre delen böjd 
tillbaka, så att dess till en tråd utdragna ända i ett par hvarf är 
lindad omkring spännet vid bågens främre bas. Denna typ, som 
af de tyska fornforskarne plägar kallas »Fibeln mit umgeschlagenem 
Fuss», — den benämnes i det följande »spännen med bakåtböjd 
nålhållare» — har en viss likhet med en del Téne-fibulor, men en 
vigtig skillnad är, att den bakåtgående delen är böjd nedåt, ej 
uppåt som på Téne-fibulorna.
Dessa spännen hvilka mycket sällan träffas i vestra Europa,1 
äro allmänna i länderna sydost örn Skandinavien. I södra Ryssland2
Fig. 62. Silfver spänne. Krim. 2/s.
förekommer typen dels i ungefär samma form som hos oss, dels i 
en mycket mera ursprunglig form (fig. 62); den återfinnes äfven i 
de länder som nu höra till Österrike och östra Tyskland.3 På de 
genom den högt förtjente, tyvärr alltför tidigt bortgåugne tyske 
fornforskaren Otto Tischler mästerligt undersökta graffälten i Ost­
preussen äro spännen af denna typ mycket talrika.4
1 En från offerkällan vid Pyrmont är nfbildad i anf. Jahrl)., XXXVIII, 
pl. I fig. 7. — Två i Wiesbaden museum; Photographisches Album 
der prähistorischen tind anthropologischen Ausstellung zu Berlin 1880, 
VII, pl. 3 fig. 98, 99.
2 Flera spännen af detta slag, funna på Krim, finnas i Statens Hist. 
Mus.; de äro inköpta genom amanuensen F. Martin. Ett af dem är 
originalet till fig. 62.
3 Museerna i Budapest, Wien och Prag. — Grempler, Der Fund von 
Sackrau, I, pl. V; II, pl. III och VII.
4 Photographisches Album, 1, pl. 9.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 221
Inom Skandinavien finnas de hufvudsakligen i de södra och 
östra delarna. På Bornholm, Oland och Gotland liro många funna, 
men i Skåne liksom i Jylland äro de sällsynta; de som i sist­
nämnda trakter anträffats äro också af unga former (fig. 65). Från 
Norge torde knappt något exemplar vara kändt.
Det förtjänar uppmärksamhet, att den bågformigt höjda »strän­
gen» — den del af bronstråden, som förenar spiralens båda ändar 
med hvarandra — på några i Syd-Ryssland och andra i sydost här­
ifrån belägna länder, liksom på några få i Skandinavien funna 
spännen af nu i fråga varande form (fig. 62, 63), ligger ofvanför 
spännets båge, såsom fallet är med mångå Téne-fihulor och från
222 OSCAR MONTELIUS.
dem härstammande äldre former. På de förstnämnda spännena är 
också spiralen och den därifrån utgående nålen bildad af samma 
stycke som själfva spännet. Andra i nyssnämnda länder samt nästan 
alla i Nord-Tyskland och Skandinavien funna spännen af denna grupp 
hafva deremot strängen lagd under spännets båge, hvarjemte nålen 
och spiralen bildas af ett annat stycke än spännet sjelft (fig. 64).1
De äldre spännena med bakåtböjd nålhållare hade, såsom vi 
sett, ett stort mellanrum mellan spännets främre del och den till- 
bakaböjda delen. Detta mellanrum blir sedan allt mindre, så att 
det knappt synes (fig. 65).2 Slutligen växa de båda delarna alldeles 
ihop, hvarvid en lång hylsa hildas.
I många fall, då något spår af det nyssnämnda mellanrummet 
ej synes (fig. 66 och 67),3 är det emellertid svårt att afgöra, huru­
vida dylika spännen uppstått på detta sätt eller ur de former, som 
redan under föregående period funnos här i Norden; spännets främre 
ända får stundom form af ett djurhufvud (fig. 66).
På de spännen, som höra till de föregående perioderna, slutade 
bågen i spiralen eller vid den tvärslå, kring hvilken spiralen var 
lindad. Under den femte perioden börjar bågens öfre eller främre 
ända, hvilken då vanligen slutar i en rundad knopp, att skjuta ut 
förbi tvärslån. Slutligen växer tvärslån och hågen ihop, hvarvid 
sådana korsformiga spännen som fig. 68 uppstå.4 Denna typ åter­
finnes i många till det romerska riket hörande länder, och någon 
gång utanför detta rikes gränser; i Skandinavien förekommer den 
egentligen inte.
Här uppstod däremot en motsvarande form (fig. 69). Afven 
dessa spännen äro korsformiga, men armarna jämförelsevis korta 
och ej nästan jemnbreda som på fig. 68; den del af spännet, hvar-
1 Originalet till fig. 63 är funnet på Öland; St. H. M. 1985. — Fig. 64 
är från Öland; St. H. M. 1304.
2 Originalet till fig. 65 är från Skåne; Antiqv. tidskr. f. Sv., 4, fig. 155.
3 Originalet till fig. 66 är funnet i Algutsrums s:n på Öland; Sv. 
Forum.-förena tidskr., 7:e bandet, sid. 224, fig. 3. — Fig. 67 är från en 
brandplet på Bornholm; Vedel, anf. arb., sid. 85, fig. 143.
4 Originalet till fig. 68 är af guld och funnet i Siebenburgen. Arneth, 
Die antiken Gold- und Silbermonumente des k. k. Munz- und Antiken- 
Cabinettes in Wien, pl. GS XII. Å detta vackra spänne läsa vi: 
IVLIANE VIVAS. Örn härmed, såsom är mycket sannolikt, afses 
kejsar Julianus, skulle spännet vara från den senare hälften af det 
4:e århundradet, hvilket väl stämmer med det vi veta örn typens ålder.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 223
Fig. 68. Guldspänne. Siebenbiirgen. 1/i.
Eig. 69 a. Öfre delen af spännet 
Jig. 69, sedt bakifrån.
Fig. 69. Bronsspänne. Oland. Vi.
224 OSCAR MONTELIUS.
ifrån korsarmarna utgå, är nämligen betydligt bredare, emedan 
denna del, redan innan tvärslån växte tillsammans med det öfriga 
(tig. 69), blifvit utplattad.1 2Någon gång saknas korsarmarna. Spän­
nets nedre del är vanligen nästan jemnbred, slutande i ett djur- 
hufvud.
Spännen af denna typ, hvilken bör till slutet af den femte och 
förra delen af den sjette perioden, förekomma egentligen i vestra 
delen af Skandinavien. I Norge äro de talrika; många äro också 
funna i vestra Sverige och Jylland. I andra delar af Skandinavien 
antingen saknas de, eller äro de mycket sällsynta. I Nörre-Jylland 
linnas de, liksom i Slesvig. Afven från nordligaste Hannover, vester
Fig. 70. Bronsspänne. Gotland. Vi*2
örn Elbes utlopp, äro några kända.3 I andra delar af Tyskland 
hafva de så godt som aldrig anträffats, och de ytterst få, som der 
förekomma, hafva tydligen förts dit från Skandinavien eller nyss­
nämnda trakter i närheten af Elbes mynning. I England äro dylika 
spännen allmänna; några få likna nästan alldeles de skandinaviska, 
men de flesta äro af yngre, från dem afvikande former.
Vi kafva sett, att några yngre spännen med hög nålhållare 
äro prydda med pålagda, tunna metallplåtar. Under den senare 
delen af den femte perioden ses ej sällan dylika plåtar äfven på
1 Originalet till fig. 69 är funnet på Öland; Sv. forns., fig. 326.
2 Fig. 70 är från Gotland; Sv. forns., fig. 328.
3 Enligt meddelande af doktor B. Salin,
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 225
spännen af andra typer (tig. 71—74).1 Plåtarna äro dels lagda 
öfver nålfästet, dels öfver nålhållaren; de förra hafva vanligen half­
rund eller fyrsidig form. Några spännen hafva äfven en rund plåt 
på bågens topp. Dessa plåtar äro stundom oprydda; stundom prydas 
de af inpunsade, ingraverade eller pålagda sirater. Småningom växa 
de samman med sjelfva spännet och blifva tjockare; vi få se, att 
de motsvarande delarna af nästa periods spännen äro ganska tjocka 
och gjutna i ett med spännet, samt prydda med fördjupade sirater.
Elg. 71. Bronsspänne. 
Öland. V i.
Fig. 72. Silfverspänne. Storeheddinge, 
Stelland. V l.
1 Se äfven Rygli, alif. arb., fig. 239; jfr Årsberetning af Föreningen 
til norske fortids mindesmerkers bevaring (i det följande betecknad 
endast Årsberetn.), 1867, pl. I fig. 10 a, b. — Originalet till fig. 71 
är funnet vid Fröslunda på Oland; Sv. forns., fig. 331. — Fig. 72 
är från Skjörringen vid Storeheddinge på Saelland; Årböger, 1874, 
sid. 340, tig. 8 b. — Fig. 73 är från en mosse vid Lime i Viborg arnt, 
Jylland; Årböger, 1881, sid. 135, fig. 3. — Fig. 74 är från Medby 
i Ålborg arnt, Jylland; Ant. tidsk. f. Sv., 11, sid. 52, fig. 22.
226 OSCAR MONTELIUS.
De till föregående perioder och till början af den femte hörande 
spännena hafva en enda spiralrulle vid nålens början. Under den 
senare delen af den sistnämnda perioden ser man ej sällan två, 
någon gång tre, spiralrullar, den ena ofvanför den andra (tig. 75—77).1
Fig. 73. Si Ifver spänne.
Jylland. 2/z. Fig. 74. Spänne. Danmark. l/\.
1 Några spännen hafva haft ändå Hera spiraler, ända till 5 (ett vid 
Kvarmlöse på Selland funnet spänne; enligt meddelande af doktor 
Salin), t— Originalet till fig. 75 är funnet i Skåne; Sv. forns., fig. 
321. — Fig. 76 är från Oland; Sv. Fornm.-för:s tidskr., 7:e bandet, 
sid. 235, fig. 9. — Fig. 77 är från Sackrau i Schlesien; Grempler, 
anf. arb., II, pl. VII fig. 2.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 227
Den bågformigt böjda »strängen», som förenar spiralens båda 
ändar med hvarandra, ligger på spännen från föregående period 
ofta öfver spännets båge. Under denna period ligger strängen 
så godt som alltid under bågen, såsom vi funno, att fallet var med 
de flesta spännena med tillbakaböjd nålhållare.
Spännets båge, som förut varit nästan halfkretsformig, har äfven 
nu vanligen samina form, men under den femte periodens senare 
del blir den stundom så vinkelböjd som tig. 78 visar.1
Midt på bågen ses, såsom redan är nämnd!, stundom en rund 
skifva, hvilken antingen är liten och bildad af samma stycke som 
bågen, eller stor och bildad af en pålagd plåt ftig. 61, 70—72).2
* * 
*
1 Originalet till fig. 78 är från Himlingöie; se Ilar nedan, sid. 236, not. 1.
2 Se äfven Miiller, Jemalderen, fig. 257, oell Sv. forns., fig. 328—330 
(med små rundin!- af samma stycke som bågen).
228 OSCAR MONTELIUS.
Att sådana spännen med hög nithållare som tig. 54 höra till en 
tidig del af den femte perioden, visas redan deraf att många spännen 
under föregående period hade en ganska hög nålhållare (sid. 217).
Förhållandena på det förut omtalade graffältet vid Kannikegård 
på Bornholm (fig. 41) bekräfta ock detta. Vi minnas, att den norra 
delen af graffältet var äldst, och att grafvarna i allmänhet visade
Fig. 78. Silfver spänne, med runinskrift på baksidan; sedt från två sidor. 
Himlingöie, Söel land. 1/i.
sig vara yngre, ju längre söderut de lågo. I en af de sydligaste brand- 
pletterne från den fjerde perioden, — inom gruppen D, som inne­
håller grafvar från denna periods senare hälft, — låg ett spänne, 
som står fig. 54 mycket nära.1 Ännu sydligare brandpletter, inom
1 Vedel, alif. aili., fig. 148; se sid. 335, graf 142.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 229
grupperna E och I,1 hafva gifvit spännen alldeles lika sistnämnda 
figur, under det att nian ur grafvar med obrända lik på denna södra 
del af graffältet upptagit spännen med hög nålliållare af yngre 
förmer.2
Två spännen af samma typ som fig. 54, — således af det äldre 
slaget spännen med hög nålhållare, — lågo i en graf vid Vallöby, 
nära Kjöge, på Sielland,3 tillsammans med ett skelett, ett spiral­
armband af guld likt fig. 101, tre tvåryggade guldfingerringar 
(= fig. 107), flera kärl, m. fl. saker. Bland kärlen märkas följande 
romerska4 af brons: två med hankar närmast lika fig. 80, två 
andra, suedrefflade (fig. 81), två par skopor och silar med skaft 
liknande dem å fig. 91, samt två inhemska silfverbägare (= fig. 99),
Fig. 79. Romerskt lerkärl. Vallöby, Stelland. Vs.
två glashägare med pålagda trådar af blå och mjölkhvit färg, en 
romersk (»samisk») lerskål (fig. 79), röd, med upphöjda figurer och 
fabriksmärket COS OF L VIRI(LIS). Virilis, hvars namn återfinnes 
på många andra dylika lerkärl, leffle vid midten och under den 
senare hälften af det 2:a. århundradet efter Kr. föd.
Bronskärl med sådana hankar som fig. 805 höra i allmänhet 
också till tiden före år 200. Liknande, ehuru af bättre arbete, äro
1 Vedel, anf. arb., sid. 336, graf 160, och sid. 342, graf 264.
2 Vedel, anf. arb., sid. 338, graf 183 (fig. 276), sid. 342, graf 278 
(fig. 279), sid. 344, graf 319 (fig. 280), sid. 345, graf 336.
3 Engelhardt, Vallöby flindet, i Årböger 1873, sid. 285.
4 Här och i det följande menas med romerska arbeten sådana som äro 
förfärdigade inom det romerska rikets gränser; det är således icke 
meningen, att de äro från staden Rom.
,r’ Originalet till fig. 80 är funnet vid Rumperup på Sedlund, jämte en 
romersk bronsskopa med fabrikantstämpel; fyndet måste således hän-
230 OSCAR MONTELIUS.
kända från Pompeji;1 och flera bronskärl af denna typ förekomma 
i danska fynd från den fjerde perioden.2
Ett snedreffladt bronskärl likt fig. 81 är funnet vid Källö i 
Jylland3 tillsammans med en romersk bronsskopa från det l:a 
århundradet, hvilken är försedd med en, nu svårläslig fabriks- 
stämpel; och öron för hanken alldeles lika dem på kärlet fig. 81 
äro vid ett par tillfällen4 funna tillsammans med spännen, hvilka 
på förut anförda skäl böra hänföras senast till det 2:a århundradet.
Under dessa förhållanden måste vi anse den nyss omtalade 
grafven vid Vallöby förskrifva sig från det 3:e århundradet, samt 
de ur den upptagna spännen och andra inhemska arbeten vara 
förfärdigade under förra hälften af nämnda århundrade eller omkring
förås till den fjerde perioden. — Worsaae, Nord. ohls., fig. 307; 
Engelhardt, Nydam mosefund, sid. 49, n:o 20.
1 Årbuger, 1874, sid. 362.
2 Muller, Jernalderen, fig. 187.
3 Kjöbenh. Mus. Det refflade kärlet är afbildadt i Worsaaes Nord. 
olds., fig. 305.
4 Sehested, Archceologiske undersögelser 1878—1881, pl. XI; Årböger, 
1881, sid. 118.
Fig. 80. Bronshank till ett kärl. Stelland. Vs.
år 200.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 231
Äfven på andra ställen äro spännen af samma typ som fig. 54 
funna tillsammans med snedrefflade bronskärl lika fig. 81.1 Så var 
fallet i en 1873 upptäckt graf vid Nordrup, nära Ringsted, på 
Samland,2 hvilken graf innehöll, jemte ett skelett, ett spänne och 
ett bronskärl af nämnda typer, ett hakkorsformigt spänne, en brons­
skopa med sil (skaften så som på fig. 91), två glasbägare med på­
lagda, blåa och mjölkhvita trådar (fig. 96), m. m.
Denna graf hörde till ett gräffält, som biet närmare undersökt 
år 1881, hvarvid flera grafvar visade sig innehålla spännen; de 
voro alla af samma form som fig. 54. Samtliga liken hade blifvit 
jordade obrända.
I grafven H vid Nordrup låg, jemte ett spänne af nyss nämnda 
form, men med ej mycket hög och ej sned nithållare, ett romerskt
silfvermynt (denar) pregladt år 160 för Antoninus Pius; det är 
mycket litet nott3 och ej genomborradt. Grafven innehöll dessutom 
ett stort bronskärl af samma form som fig. 90 (men utan djurbilder), 
m. fl. saker.
Ur grafven A upptogos ett spänne af nu i fråga varande slag, 
med ganska hög, sned nålhållare, en spiral-fingerring af guld, 
slutande i »ormhufvud» ( = fig. 101), ett stort bronskärl af samma form 
som fig. 90 (men utan djurfigurer), en bronsskopa med sil, lika dem
1 Nydaln moseftmd, sid. 57, 11:0 4. — Rygh, Norske oldsager, fig. 351.
2 H. Petersen, Oravpladsen fra den Heldre jernålder pä Nordrup mark 
ved Ringsted, i Nordiske fortidsminder, I, sid. 1.
3 Alif. arfi., sid. 10, 13. 10
232 OSCAR MONTELIUS.
i nyssnämnda graf, två målade glas af samma form som fig. 95, 
m. m.
Grafven I innehöll, utom ett dylikt spänne, en silfverbägare 
lik fig. 99, en bronsskopa med gil, lika de nyssnämnda, ett brons­
fat med tre ringformiga handtag (fig. 93), m. m.
En denar preglad för Antoninus Pius (något af åren 145—147) 
är också vid Bennebo på Selland1 funnen tillsammans med ett litet 
silfverspänne af samma typ som fig. 54, ett stort hakkorsformigt 
spänne af silfver, ett bronskärl af samma form som fig. 90 (men 
utan djurbilder), en bronsskopa med sil af den under femte perioden 
vanliga formen, m. m.; liket var obrändt.
Yngre former af spännen med hög nålhållare äro funna till­
sammans med romerska bronskärl och glaskärl af samma slag som 
de hvilka visat sig vara samtidiga nied de äldre formerna af detta 
slags spännen.2 Detta förhållande, äfvensom den omständigheten 
att de äldre och yngre formerna anträffats i samma graf,3 antyder 
att skillnaden i ålder mellan dessa olika former ej kan vara synner­
ligen stor. Efter all sannolikhet äro äfven sådana spännen som 
fig. 57 förfärdigade under det 3:e århundradet.4
Dessa »yngre former» hafva också visat sig vara från samma 
tid som spännen lika fig. 82, således en annan varietet af dem
1 Engelhardt, Nydaln mosefund, sid. 49, n:o 22.
2 Yngre former af de nämnda spännena äro funna med:
Två refflade bronskärl lika fig. 81 vid Gjete i Nordre Throndhjems 
arnt (Rygh, anf. arli., Inskrifningen af fig. 359; spännet är närmast 
likt Ryghs fig. 236).
Ett bronskärl likt fig. 90 vid Sanderumgård på Fyen (graf I; 
Engelhardt, Ny dam mosefund, sid. 55, n:o 16; spännet är afbildadt 
i Worsaae’s Nord. olds., fig. 390).
Bronsskopor med silar lika fig. 91, i flera grafvar: Vid Havnelev 
på Selland, Årböger 1892, sid. 303; spännet är afbildadt i Mullers 
Jernalderen, fig. 249. Vid Himlingöie, fynd III; Nationalmuseet, 
den Danske Samling, museums-etiketter, 3. del, Jernalderen (i det 
följande betecknadt: Katalog), n:o 44; skopan och silen äro mycket 
stora; — vid Gjete i Norge, se ofvan.
Glaskärl likt fig. 95, med målade djur (Himlingöie, nyssnämnda 
fynd).
3 Havnelev (se föreg. not). — Sehested, Fortidsminder og oldsager fra 
egnen om Broholm, pl. XXXI; jemte brända ben i lerkärl.
4 Detta gäller äfven om spännen lika Muller, Jernalderen, fig. 248 
och 249.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 233
med hög nålhållare, och som de äldre spännena med tillbakaböjd 
nålhållare.1
Vi hafva sett, att några af de yngre spännena med hög nål­
hållare sluta i en sådan rund, med ett stycke blått glas prydd 
skifva som tig. 58. Det är då ganska naturligt, att dessa yngre 
spännen äro samtidiga med spännen af andra former, som hafva 
dylika runda skifver, antingen dessa äro prydda nied glas eller icke.2
Fig. 83. Guldspänne. Sander arngård, Fig. 84. Guldspänne. Sach'au,
Fyen. */». Schlesien. V1-
1 Vedel, ant. arb., sid. 322 (Pilegård, graf 15), 342, 344, 345 (Kannike- 
gård, graf 278. 319, 336) och 350 (Slamrebjerg, graf 73 och 74). — 
Vid Nestelsögård på Selland är originalet till fig. 82 funnet jemte 
två silfverspännen med hög nålhållare, af ej mycket ung form, samt 
ett hakkorsforraigt silfverspänne, m. in. (Arhöger, 1877, sid. 372; 
1892, sid. 291).
Närmare upplysningar om detta och flera andra fynd från nu 
i fråga varande period har jag erhållit af amanuenserna vid Statens 
Historiska Museum, B. Salin och O. Almgren. Jag begagnar detta 
tillfälle att uttala mitt tack för deras sålunda visade välvilja, hvilken 
har mycket underlättat mitt arbete.
2 Meklenb. Jahrl., 35, pl. II fig. 22, 23 (Håven). — En graf vid 
Hingård på Samland innehöll ett bronsspänne likt fig. 82 och ett
234 OSCAR MONTELIUS.
De nyss omtalade spännena lika fig. 82, hvilka på nu anförda 
skäl kunna anses hafva börjat begagnas under det 3:e århundradet, 
voro enligt andra fynds vittnesbörd i bruk äfven under det 4:e år­
hundradet, åtminstone dess förra del. Ett sådant fynd från Skjör- 
ringen vid Storeheddinge på Selland innehöll två bronsspännen 
lika fig. 82, ett bredt spänne prydt med inlagda glasstycken (fig. 72), 
samt en glasbägare med iuslipade ovaler, m. m.; liket var, såsom 
i nästan alla andra smllandska grafvar från denna tid, obräudt.
Ett annat sådant fynd är gjordt i en graf vid Sanderumgård 
på Fyen,1 hvilken jemte skelettet af en gammal qvinna innehöll 
två silfverspännen närmast lika fig. 82, ett präktigt guldspänne 
(fig. 83), ett hakkorsformigt silfverspänne, ett bronskärl af samma 
form som fig. 90, en skopa af jern, ej lik de vanliga af brons, m. m.
Bronskärlets närvaro i denna graf gör det sannolikt, att den 
ej är mycket yngre än år 300. Detsamma visas af guldspännet, 
hvilket liknar tre spännen af guld och silfver, som äro funna i en 
graf vid Sackrau i Schlesien tillsammans med ett guldmynt, preg- 
ladt för kejsar Claudius Gotbicus, således mellan åren 268 och 270; 
det är ej märkbart nött. De tre spännena i Sackrau-grafven hafva 
två eller tre spiralrullar, förenade genom tvärstycken som upptill 
sluta i knoppar (fig. 77, 84); sådana tvärstycken saknas på spän­
net från Sanderumgård, hvilket antyder, att detta, örn det ej är 
från alldeles samma tid, snarare är något äldre än yngre. Den 
nyss omtalade Sackrau-grafven är tvifvelsutan från tiden omkring 
år 300 eller från förra hälften af det 4:de århundradet, och de i dem 
nedlagda sakerna således förfärdigade då eller i slutet af det 3:dje.
Från ungefär samma tid som grafven II vid Sanderumgård är 
ett fynd, som för många år sedan gjordes vid Årslev på Fyen.2 
Man påträffade här två skelett bredvid hvarandra och vid det ena 
ett präktigt spänne af guld med infattade stenar (fig. 85), ett vac­
kert spänne af silfver, prydt med guldbeläggning och niello, ett med 
ögla försedt nu ganska nött guldmynt, hvilket är en efterbildning 
efter ett af den 211—212 regerande kejsar Getas mynt, en kristall­
kula med grekisk inskrift, samt flera andra saker. Vid det andra
silfverspänne med en rundel på bågens topp och en dylik vid nålhållnren 
(Kjöbenh. Mus.; meddelande af amanuensen Almgren).
1 Sanderumgård, fynd II, Årböger 1877. sid. 374.
2 Engelhardt, Nydaln mosefand, sid. 55, n:o 20. — Worsaae, Nord. 
nlds., fig. 303, 379, 381, 386, 387, 393.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 235
skelettet träffades intet, niell mellan båda liken voro nedsatta två 
större bronskärl, — det ena en kittel, det andra likt tig. 92, det 
förra är lappadt med ett tillnitadt stycke — oell ett träkärl med 
silfverbeslag; i det ena bronskärlet låg en silfversked. Bronskärlen 
göra det, såsom vi få se, sannolikt, att grafven ej är yngre än från 
det tredje århundradet.
De båda spännena från Årslev äfvensom guldspännet från San- 
derumgård äro fremmande arbeten. De inhemska spännena af lik­
nande form — med breda öfver- och understycken, det förra an­
tingen halfkretsformigt eller fyrsidig^ och stundom med en rundel 
på bågens topp — äro sällan, om någonsin,1 funna tillsammans 
med de spännen oell andra arbeten, som böra egentligen anses till­
höra det 3:dje århundradet. Deremot träffas de tillsammans med 
sådana former, som då voro okända, och som tydligen äro något 
yngre.
Ett sådant spänne, med stort, tunt, fyrsidigt öfverstycke af del­
vis förgyldt silfver (närmast likt tig. 73) är funnet i en graf vid 
Nyrup på Selland, jemte skelettet af en omkring 30-årig qvinna.2 
Hon var dessutom prydd med två genom en bronskedja förbundna 
bronsspännen (fig. 86), ett silfverspänne närmast likt fig. 67, samt 
ett stort hakkorsformigt spänne. Ur grafven upptogos derjemte två 
romerska silfvermynt, denarer, preglade för Constantin den store 
(308—337) och ett guldmynt, solidus, pregladt för Constans (337— 
350). Guldmyntet, som är försedt med ram och ögla af guld och 
således varit buret som prydnad, är något nött; de båda silfver - 
mynten visa deremot ännu en särdeles skarp pregel. Grafven för- 
skrifver sig derför efter all sannolikhet från den senare hälften af 
det 4:de århundradet, och de i den funna spännen och andra in­
hemska arbeten äro följaktligen förfärdigade under nämnda århun­
drade. I grafven låg äfven ett glas med slipade ovaler.
Vid Storeskoven i Kjöbenhavns arnt3 har man upptäckt en 
graf, som innehöll ett qvinnoskelett, två bronsspännen, det ena bredt,
1 I en grusbacke kallad Bavnehöi vid Ilimlingöie är visserligen ett så­
dant spänne (fig. 78) funnet jemte åtskilliga saker, af hvilka några äro 
från det 3:dje århundradet; men de närmare omständigheterna med 
detta för länge sedan gjorda fynd äro ty värr icke kända. Man kail 
endast se, att flera grafvar äro anträffade här. Mémoires de la So- 
ciété Royale des Antiquaires da Nord, 1809, sid. 202, med 2 pl.
2 År bug er 1877, sid. 370.
3 Årböger 1892, sid 300.
236 OSCAR MONTELIUS.
det andra likt fig. 89, ett hakkor sformigt spänne med guldbelägg­
ning, en mängd perlor m. m. Det breda spännet är en mellanform 
mellan fig. 1 ock 5 å sid. 135 i Årböger tor 1881; det har haft två 
spiralrullar.
En graf vid Kvarmlöse på Salband1 innehöll, jemte ett skelett, 
två stora, delvis förgylda silfverspännen, närmast lika lig. 74; lik­
som på originalet till denna figur, ser man på de båda spännena 
från Kvarmlöse två djurhufvud på understyckets Öfversta del, ut­
gående från bågens bas, ett på hvardera simm örn midten. Grafven 
innehöll dessutom ett halfmånformigt hängsmycke af guld, ett trä­
spann med hank och korsformiga öron af brons, samt en mängd per­
lor af bernsten och glas. Hängsmycket är likt ett, som tillsammans 
med flera dylika halfmånformiga och andra prydnader samt 48 
romerska guldmynt, präglade för Trajanus Decius — Constantius II 
(249—351), hittats vid Brangstrup på Fyen.2 Afven grafven vid 
Kvarmlöse förskrifver sig således troligen från senare hälften af det 
4:de århundradet.
Vid Hålevik i Nordfjord, Norge,3 har man funnit bitar af ett 
bronsspänne närmast likt fig. 67 tillsammans med ett genomborradt 
silfvermynt, pregladt för Constantius II något af åren 337—340.
Vi hafva redan sett, att de äldre spännena med tillbakaböjd 
nålhållare tillhöra samma tid som de yngre med hög nålhållare,4 
således den senare hälften af det 3:dje århundradet eller tiden om­
kring år 300.
Ett sådant spänne med tillbakaböjd nålhållare är vid Lilla 
Tärnby på Sielland5 funnet tillsammans med en stor sil af brons 
lik fig. 91, således troligen från det 3:dje århundradet.
Vid Sandlynggård på Sielland6 har man, jemte ett skelett, 
funnit ett bronsspänne af samma typ samt bitar af en grönaktig 
glasbägare med påsmälta, bågformiga trådar, troligen lik fig. 97.
I Ost-Preussen äro spännena af denna typ, såsom vi redan sett, 
mycket allmänna. De hafva der vid systematiska undersökningar
1 Årböger 1892, sid. 306.
2 C. F. Herbst, Brangstrup-flindet, i Årböger, 1866, sid. 327.
3 Årsberetn., 1889, sid. 72.
4 Spännen af dessa båda slag äro, jemte en nött denar af Faustina d. v., 
funna i en graf vid Vallstenarum på Gotland (St. H. M. 5494).
5 Kjöbenh. Mus., C. 2868—70.
6 Årböger, 1892, sid. 295, not 1.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 237
anträffats tillsammans med romerska mynt, de flesta af brons, hvilka 
äro preglade under det 2:a och förra hälften af det 3:dje århundradet. 
Tischler, hvilken sjelf företagit många af dessa undersökningar, 
anser derför de nu i fråga varande spännena hufvudsakligen tillhöra 
det 3:dje århundradet.1
1 Tischler, i Correspondenz-Blatt der deutschen Gesellschaft för Anthro- 
pologie, Ethnologie und TJrgeschichte, 1888, sid. 120. — Jfr Tischler, 
Ostpreussisclie G räherfelder ^ III, i Schriften der Physikalisch-oekono- 
mischen Gesellschaft zu Königsberg, XIX (1878), sid. 213. — Katalog 
der Ausstellung prähistorischer und anthropologischer Funde Deutsch- 
lands , . . . zu Berlin 1880, sid. 400. — Tischler, Ueber die For­
men der Gewandnadetn (Fibeln), sid. 31.
238 OSCAR MONTELIUS.
De hafva der också visat sig vara samtidiga med glaskärl 
prydda af inslipade ovaler eller rundlar.1
I den bär ofvan omtalade grafven vid Sackrau i Schlesien, således 
tillsammans med ett mynt pregladt 268 -270, har man också funnit 
ett par spännen med tillbakaböjd nålhållare. I en annan graf på 
samma ställe lågo sådana spännen tillsammans med glas af sist­
nämnda slag.
Fig. 87 b. Silfverspänne (baksidan, se Jig. 87 a.). Håven, Meklenburg. Vi.
Sådana yngre former af dessa spännen som fig. 65 höra tyd­
ligen till det 4:de århundradet. Från ungefär samma tid förskrifva 
sig, enligt de ostpreussiska graffältens vittnesbörd, sådana former 
som fig. 66.
1 Heydeck, Das Gräberfeld von Kl. Roslau, Kr. Keidenburg, i Sitz- 
ungsberichte der Allertumsgesellscha/t Prussia, haft. 17 (1892), sid 
171, pl. XVII—XXI.
DEN NORDISKA JERNA LOERNS KRONOLOGI. 230
De stora hakkorsformiga spännena hafva, såsom vi sett, an­
träffats tillsammans med arbeten dels från det 3:dje, dels från det 
4:de århundradet.
En bland de äldsta varieteterua af dessa spännen 1 är afbildad 
tig. 87. Originalet är upptaget ur en graf vid det förut omtalade 
Häven i Meklenburg.2 Jemte ett skelett och detta spänne fann
1 Äfven i dessa spännen, liksom i så många andra nordiska arbeten från 
de första århundradena efter Kr. f., kunna vi spåra ett romerskt in­
flytande. Hakkorsformiga spännen, ehuru smärre och rätvinkliga, före­
komma nämligen i romerska fynd; några af dessa spännen visa hak­
korset omgifvet af en ring. L. Muller, Det såkaldte ltagekors's an- 
vendelse og betydning i oldtiden, sid. 20, tig. 24, 25. — Ett hak- 
korsformigt bronsspänne af ganska ålderdomligt slag (hvarje arm slutar 
i ett djurhufvud med två horn eller öron) är af mig funnet i ett röse 
vid Yxnarum i Bleking; St. H. M. 6636 A.
2 Meklenb. Jahrl., 37, sid. 212.
240 OSCAR MONTELIUS.
nian här ett stort bronskärl likt fig. 90 (utan djurbilder), eli brons­
skopa med sil lika fig. 91, en glasbägare med inslipade rund lar, 
en knif och en sax, båda af brons, m. m. En alldeles dylik glas­
bägare 1 stod i en annan graf (n:o 1) vid Häven, hvilken äfven 
innehöll två bronskärl lika fig. 90 (det ena prydt med djurbilder 
upptill), en bronsskål, en bronsskopa med sil lika tig. 91, en knif 
och en sax af brons, samt ett silfverspänne, närmast likt fig. 61 
(men utan plåt på bågen).
De hakkorsformiga spännenas armar äro prydda med små, vid 
kanten fästa rundlar. Spännet från Häven har inga andra sådana 
rundlar än vid armarnas ändar. På andra spännen ser man en 
liten rundel midt på hvarje arm, vid ytterkanten; armarnas ändar 
äro fortfarande fria.2 Ännu andra hafva armarna sammanvuxna ; 
på några sådana spännen ses icke endast de förut omtalade rund- 
larna, utan äfven andra, antydande en ännu yngre varietet af typen 
(fig. 88). Ett par spännen af nu i fråga varande slag äro ytterst 
omgifna af en ring; andra hafva fem armar i stället för fyra, som 
var det ursprungliga antalet. Alla dessa olika varieteter höra 
emellertid till en jemförelsevis kort tid, föga mer än ett århundrade, 
hvarför vi, särskildt om vi besinna, att många bland dessa dyrbara 
smycken troligen länge varit i bruk och lemnats i arf från mor till 
dotter, ej kunna förvånas öfver att de i typologiskt afseende äldre 
formerna ej alltid förekomma i äldre fynd än de yngre formerna.
De här ofvan omtalade grafvarna vid Häven, Nordrup, Nestelsö- 
gård, Varpelev och Bennebo 3 förskrifva sig från det 3:dje århun­
dradet, de flesta troligen från århundradets senare del; de i dessa 
grafvar funna hakkorsformiga spännena äro då förfärdigade under 
eller kort före den senare hälften af det Salje århundradet.
Till det 4:de århundradet höra grafvarna vid Storeskoven, Raa 
och Böttekildegård, 4 af hvilka de två första jemte hakkorsformiga
1 Meklenb. Jahrl., 35, sid. 114, pl. II fig. 20 (jfr 37, sid. 211).
2 Ett sådant spänne, med ett stort rundt bernstensstycke i midten, är 
funnet i en graf (III) vid Varpelev på Selland jemte en glasbägare 
med slipade ovaler, ett träspann med bronsbeslag, två guldfingerringar, 
den ena lik fig. 105, den andra med infattadt ovalt stycke röd glasfluss. 
Årböger, 1877, sid. 366; spännet är afbildadt der fig. 22.
3 Häven: sid. 239. — Nordrup: sid. 231. — Nestelsögård: sid. 233 
not. 1. — Varpelev III: föreg. not. — Bennebo: sid. 232.
4 Storeskoven: se sid. 236. — Raa: Årböger, 1877, sid. 378. — Bötte­
kildegård: Katalog, 259, 37.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 241
spännen med fyra armar innehållit breda spännen af ungefär samma 
slag som fig. 73, och det tredje ett hakkorsformigt med fem armar, 
ett spänne närmast likt fig. 65 och en flerryggad guldfingerring.
Vid Nyrup är, såsom vi redan sett, ett hakkorsformigt spänne 
funnet tillsammans med mynt, som visa, att grafven förskrifver sig 
från det 4:de århundradets senare hälft.
Ett spänne af nu i fråga varande form, men med fem armar, är 
upptaget ur en graf vid Åk i Romsdalen, Norge, tillhopa med ett 
spänne, afbildadt fig. 89, och en barbarisk efterbildning i guld efter 
ett kejsar Magnentii mynt.1 Då denne kejsare regerade åren 
350—353, då myntet ej är märkbart nött, samt då det senare spän­
net är af en typ karakteristisk för det 4:de århundradet, bör graf­
ven hänföras till den senare hälften af nämnda århundrade eller 
till tiden omkring år 400. Det hakkorsformiga spännet, som när 
det hittades var i mycket dåligt tillstånd, är sannolikt förfårdigadt 
ungefär vid midten af det 4:de århundradet, örn ej förr.
Fig. 89. Bronsspänne. Ak, Norge. 72.
Det forsenar påpekas, att äfven det andra nu kända hakkors­
formiga spännet med fem armar, det från Böttekildegård, såsom vi 
nyss sågo, har blifvit funnet under förhållanden, hvilka hänvisa det 
till det 4:de århundradet.
* *
*
De inom det romerska rikets gränser förfärdigade bronskärl, som 
träffas i nordiska fynd från nu i fråga varande period, äro hufvud­
sakligen sådana som fig. 80, 81 och 90—93. Till det som i det 
föregående blifvit sagdt örn deras förekomst och kronologiska ställ­
ning bör följande tilläggas.
Ett snedreffladt kärl, — hvilket står fig. 81 ganska nära, ehuru 
det i vissa afseenden är olika, — stod i en graf, som upptäckts
1 Rygh, atif. arfi., fig. 238; Årsberetn., 1872, sid. 76, fig. 13—20.
242 OSCAR MONTELIUS.
vid Öremölla i Skifvarps socken, nära Abekås fiskläge, i Skåne.1 
Jemte kärlet, som innehöll brända ben insvepta i fint tyg och en 
ringbrynja, upptogs ur denna graf en bronsskopa med sil, två glas­
bägare, bitar af två lerkärl m. m. Det refflade kärlet (afbildadt i 
Sv. forns., fig. 373) skiljer sig från det fig. 81 afbildade både genom 
sin form och derigenom att det, i stället för en i ett par från kan­
ten uppstående öron fästad hank, har två på sidan fästade rörliga 
ringar. Skopan och silen likna mera fig. 193 än fig. 323 i Mullers 
Jernalderen och böra således anses tillhöra tiden omkring år 200./ 
De båda glasbägarna, som hafva låg fot, äro prydda med väl sli­
pade ovaler (den ena är afbildad i Sv. forns., fig. 384).
Vid Ladekopp i Vestpreussen, nära Weichsels utlopp, har man 
funnit ett snedreffladt bronskärl likt fig. 81 jemte arbeten från det 
3:dje århundradet.2
Från Zerbst i Anhalt äro också två snedrefflade bronskärl 
kända; de äro icke veterligen funna under omständigheter, som 
gifva upplysning om åldern. 3
Stora kärl af samma form som fig. 90 hafva, såsom vi sett, 
anträffats i flera danska grafvar; 4 ett par af dem äro prydda med 
djurbilder rundtorn mynningen, såsom originalet till fig. 90, men de 
flesta sakna sådan prydnad; några äro också kända från Norge.5 
Från Sverige känner jag intet annat kärl af liknande form än den 
bekanta Apollo-Grannus-vasen från Vestmanland,6 hvilken dock är 
tämligen afvikande både i form 7 och ornering; den har, såsom or­
namenten och märkena vid kanten antyda, utan tvifvel haft två 
Oron.
1 H. Hildebrand, i Månadsbladet 1874, sid. 9. — Sv. forns., fig. 294, 
373, 376, 3£4 och 396.
2 Schriften der Naturforschenden Gesellschaft zu Danzig, ny följd, 
VI: 3, pl. IV fig. 1.
3 Årböger, 1874, sid. 373.
4 Nordiske fortidsminder, 1, sid. 7. De flesta äro funna på Saelland 
och Fyen; i Jylland är typen ytterst sällsynt.
5 Kygh, anf. arb., fig. 344, sid. 18. För tio år sedan voro 7 sådana 
bronskärl, i 6 fynd, kända från Norge. Jfr Urda, II, pl. I, fig. 10, 
11; Lorange, Samlinger af norske oldsager i Bergens Museum, sid. 
72, 73 (med 1 fig.).
6 Sv. forns., fig. 372 a och b.
7 Genom sin form och ornamenten vid öronen påminner den örn det 
här ofvan (sid. 188) omtalade bronskärlet från Möen, som dock tyd­
ligen är äldre.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 243
Mångå bronskärl lika fig. 90 äro funna i norra Tyskland,1 de 
flesta i Meklenburg2 och Hannover.3 Ur en af grafvarna vid 
Sackrau i Schlesien har nian upptagit ett dylikt kärl af silfver.
Fig. 90. Bronskärl. Himlingöie, Stelland. l/i.
1 Vid Vingstedt, i trakten af Merseburg, provinsen Sachsen, har man 
funnit skelettgrafvar med två bronskärl lika fig. 90 oell vid Buckowin 
i trakten af Frankfurt a/O. har ett dylikt kärl hittats, troligen jemte 
brända ben. Museum fur Völkerkunde i Berlin, enligt meddelande af 
amanuensen Almgren.
2 Meklenb. Jahrl., 35, pl. I fig. 1 (med djurbilder), pl. II fig. 17, sid. 
102, 110, 112, 117, 129; 37, sid. 210.
3 J. II. Muller och J. Reimers, För- nild fruhgeschichtliche Alter- 
thiimer der Provinz Hannover (Hannover 1893), pl. XIII fig. 96, 
98—101 (ett par af dem med djurbilder; alla funna vid Westersode, 
Reg. Bez. Stade; sid. 189) och pl. XIII fig. 102 (med djurbilder; 
Börry, Reg. Bez. Hannover; sid. 44). — Zeitsclirift des historischen 
Venerns flir Niedersachsen, 1854 (Hannover 1856), sid. 11, fig. 1 
(nyssnämnda kärl från Börry), sid. 25, fig. 2 (två kärl af samma
244 OSCAR MONTELIUS.
Ett bronskärl nästan alldeles likt fig. 90, prydt med en myc­
ket liknande djurfris, är funnet i en »fylld brunn» vid Heddernheim, 
en romersk station mellan Frankfurt arn Main och Homburg, på den 
södra sluttningen af Taunus. Bland lemningarna efter denna romer­
ska anläggning har man funnit en mängd mynt och stenar med in­
skrifter, hvilka tillhöra tiden före år 250; många förskrifva sig från 
förra hälften af det 3:dje århundradet.1 I hela Taunus-området 
upphöra de romerska minnena nästan alldeles vid midten af nämnda 
århundrade. Detta står i sammanhang med att germanerna vid 
nämnda tid segerrikt framträngde i denna trakt, hvarigenom romarne 
blefvo fördrifna derifrån. Då det nyssnämnda bronskärlet hittats i 
en tydligen med afsigt igenfylld brunn, är det sannolikt, att det 
kastats ned i brunnen, när striden mellan romare och germaner 
rasade och brunnen skulle göras otillgänglig för de framträngande 
barbarerna; med stor säkerhet kunna vi säga, att detta kärl icke 
är yngre än denna tid. Det är således utan tvifvel förfärdigadt under 
den torra hälften af det 3:dje århundradet eller omkring år 200.
Detsamma gäller örn de bronsskopor med tillhörande silar lika 
fig. 91, som också anträffats bland lemningarna efter den romerska 
stationen vid Heddernheim.
Det nyss omtalade stora bronskärlet från Heddernheim öfver- 
ensstämmer både till form, storlek och ornering nästan fullständigt 
med dem, som voro nedsatta i grafvarna vid Häven (n:o 1) och 
Grabow i Meklenburg samt vid Himlingöie på Selland (fig. 90).2 
Grafven vid Häven innehöll utom kärlet med djurbilder ett annat 
kärl af samma form, men utan sådan ornering.
Att kärl af denna form voro i bruk på kontinenten äfven under 
den senare hälften af det 3:dje århundradet, troligen också under
form, utan djurbilder; nära Stolzenau vid Weser); sid. 26 (Garstedt, 
ej långt från Bremen), sid. 27, fig. 3 (Mellendorf, ej långt från Celle), 
sid. 28 (Grethem i trakten af Liineburg). — Mitti lenungen des Vereins 
flir Geschichte tind LandesJcunde von Osnabriick, XVIII (Osnabriick 
1893), sid. 321 (fyra kärl af denna typ, funna vid Barnstorf, jemte 
bitar af ett annat kärl med djurbilder, bronsskopor med silar■= fig. 91, 
samt andra kärl af brons och lera); jfr XIX, 1894, sid. 214.
1 Meklenb. Jahrb., 35, sid. 145. — Mittheilungen aber römisclie Funde 
in Heddernheim, I (Frankfurt a. M., 1894), sid. 11.
2 Häven (graf 1), Meklenb. Jahrb., 35, sid. 110, pl. I fig. 1. — Gra­
bow, anf. arb., 35, sid. 102. — Himlingöie, Mémoires, 1869, pl. 2 
lig. 9 (se här ofvan sid. 235, not 1).
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 245
början af det följande, visas af andra fynd. Så fann nian, såsom 
nyss nämndes, i en af Sackrau-grafvarna ett silfverkärl af denna 
typ. Det var visserligen ej den i det föregående omtalade grafven, 
som innehöll ett mynt af kejsar Claudius Gothicus, men en annan 
ungefär samtidig graf.
Ehuru vi af Hedderuheim-fyndet se, att sådana bronskärl som 
fig. 90 begagnats redan före midten af det 3:dje århundradet, är 
det för öfrigt mycket sannolikt, att de liesta i Norden funna kärlen 
af denna typ — särskildt de som sakna djurornament — ej blifvit 
anförtrodda åt jorden förr än under den senare hälften af samma 
århundrade.
Bronsskoporna och silarna, från nu i fråga varande tid, hvilka 
vanligen trätfas tillsammans, hafva sådana handtag som tig. 91 
visar. Mau har bland dessa kärl urskilt två olika slag: det ena 
djupare, med rundad botten,1 det andra mindre djupt och med mera
flat botten (fig. 91). Det förra slaget är äldre och hör snarare till 
den fjärde än den femte perioden; det senare slaget var under det 
3:dje århundradet vanligt här i Norden och träffas endast sällan i 
fynd, som äro yngre än år 300.
Afven sådana bronsskålar som fig. 92 2 tillhöra hufvudsakligen 
det 3:dje århundradet.
Vid Gunderup på Sielland har man i en skelettgraf funnit en 
bronsskål af denna typ tillsammans med en denar präglad för L.
1 Såsom Sv. forns., fig. 376 (Förb. per., pl. 17 fig. 6), och Muller, 
Jernalderen, fig. 193. — Jfr. Meklenb. Jahrl., V, pl. I, sid. 155 
(Gross Kebe); VIII, pl. I, sid. 41 (Hagenow; skaftet af något afvikande 
form, med fabriksstämpel).
2 Årbögcr, 1892, sid. 280, not.
246 OSCAR MONTELIUS.
Verus (t 169), ett träspann nied bronsbeslag och en tvåryggad guld- 
fingerring (= tig. 107).1
Vid Årslev på Fyen har raan, såsom vi sett (sid. 234), funnit 
en bronsskål af denna typ tillsammans med en efterbildning efter 
den år 212 aflidne kejsar Getas mynt, spännet fig. 85, m. fl. saker.
Vid Varpelev på Selland har man i den här nedan (sid. 251) 
omtalade grafven II funnit en bronsskål lik fig. 92 tillsammans med 
ett föga nött guldmynt af kejsar Probus (276—282).
Vid Kjölstad i Christians arnt, Norge, har man i en graf- 
kammare funnit en bronsskål af denna typ jämte ett skelett, tre
Fig. 92. Bronsskål och dess botten, den senare sedd nedifrån. Varpelev, Scell and. V*-
spännen med hög nålhållare, en glasskål lik fig. 94, tre träspann 
med bronsbeslag, en guldfingerring lik fig. 106, m. m.2
Bronsfat med tre ringar, ehuru ej alldeles lika fig. 93, 
hafva förekommit i några andra fynd från denna tid, såsom i
1 Engelhardt, Nydaln mosefand, sid. 50, n:o 44.
2 Rygh, anf. arb., fig. 349 (bronsskålen), 237 och 239 (två spännen; 
det tredje likt fig. 235), 336 (glasskålen).
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 247
tre af grafverna vid Sackrau 1 och i »Flaghaugen» på Karmöen i 
Norge.2 * *#
Af stor vigt för nu föreliggande fråga äro glaskärlen.
Från den fjerde perioden känner nian några i södra Skandi­
navien funna, temligen flata glasskålar, prydda med vertikala, gan­
ska tätt stående, höga och tjocka, upptill tvärt afskurna åsar.3 
Att de tillhöra tiden omkring år 100 efter Kr. föd., visas af fynd 
gjorda så väl inom som utom Norden. 4
Andra glasskålar äro djupare, med mindre, tätt stående, sma­
lare, upptill spetsiga, vertikala åsar, som sluta ungefär på skålens 
halfva höjd (fig. 94).5 Att dessa hufvudsakligen tillhöra det 3:dje 
århundradet visas deraf, att de förekommit tillsammans med brons­
kärl lika fig. 906 och spännen med hög nålhållare.7
Sådana glasskålar som fig. 95, med målade djurbilder, stodo i 
grafverna vid Himlingöie, Nordrup, Thorslunde och Varpelev,8 
alla sannolikt från det 3:dje århundradet.
1 Grempler, alif. arb., I pl. IV fig. 1—3, II pl. V fig. G—7.
2 Lorange, anf. arb., sid. 72. — Ett bronsfat med tre ringar från bör­
jan af sjette perioden är funnet vid Hauge på Jaederen, i sydvestra 
Norge; Årsberetn., 1869, sid. 48, fig. 19 (funnet jemte spännet fig. 21).
3 Miiller, Jernalderen, fig. 196.
4 Vid Espe på Fyen har man funnit två sådana glasskålar tillsammans 
med ett spänne närmast likt vår fig. 34 oell andra saker från tiden 
omkring år 100 efter Kr. föd. Årböger, 1871, sid. 448. — I Lon­
don bär man funnit en glasskål af samma typ jemte föga begagnade 
bronsmynt af Vespasianus. Ronell Smith, Roman London, pl. XXXII, 
sid. 122.
5 En från Bornholm är afbildad af Vedel, anf. arb., fig. 298 (se sid. 
355; funnen i en skelettgraf jämte ett litet spänne »med en bred 
plade bag böjlen»). — En annan från Alsted, vid Ringsted, är af­
bildad i Annaler f. nord. Oldkynd., 1844—45, fig. 112; Årböger, 
1871, sid. 446. — I Vestergötland är en glasskål af samma typ 
funnen; St. II. M. 7578.
0 Årböger, 1892, sid. 294, not 2.
7 Grafven vid Kjerstad i Norge (sid. 246).
8 Himlingöie III, sid. 232, not 2. — Nordrup, sid. 231. — Thorslunde, 
Årböger, 1871, sid. 441, pl. X—XII. — Varpelev I, Annaler 1861, 
sid. 311, pl. I, II. — Omålade kärl af samma form äro dessutom 
funna i en annan graf vid Himlingöie (Mémoires, 1869, pl. I fig. 2) 
och troligen i en graf vid Näsby, nära Sorö (Årböger, 1892, sid. 295).
17
OSCAR MONTELIUS.248
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 249
Glaskärl med glastrådar, vanligen af olika färg, — ofta om­
vexlande mörkblå och mjölkkvita, — hvilka äro pålagda i oregel­
bundna mönster, förskrifva sig ock från samma århundrade, såsom 
de i det föregående beskrifna grafvarna vid Nordrup och Vallöby 
visa.1 Ett präktigt dryckeshorn af glas prydt med sådana blåa 
och mjölkhvita trådar är upptaget ur en graf vid Ostra Hvarf i 
Östergötland2 tillsammans med ett silfverspänne med hög nålhållare 
(Fork. per., pl. 17 tig. 3), två sköldbucklor, den ena af brons (fig. 120) 
och lik några från Vimose,3 den andra af jern och trattforinig 
(Förb. per., pl. 16 fig. 2), ett tveeggadt svärd och 2 spjutspetsar 
af jern, m. m. Grafven hade innehållit två skelett.
En glasbägare ganska lik en af de vid Nordrup funna och 
prydd med blåa och mjölkhvita trådar är funnen i en graf på 
Neustädter Feld vid Elbing i West-Preussen.4 Det gräffält, till 
hvilket denna graf hörde, och hvilket innehöll såväl skelettgrafvar 
som brandgrafvar, bär visat sig vara från de tre första århundradena 
efter Kristi födelse.
Att glaskärl prydda med sådana i oregelbundna mönster på­
lagda trådar höra till tiden före det 3:e århundradets midt, erfara 
vi af ett fynd från Urdingen nära Crefeld.5 I en romersk sarkofag 
lågo två på detta sätt prydda glaskärl, och i en dylik sarkofag, 
hvilken sannolikt är samtidig, emedan den stod alldeles invid den 
förra, låg ett »samiskt» lerkärl, troligen från det 2:a århundradet.
Utom dessa glaskärl med glastrådar, vanligen af annan färg, 
lagda i oregelbundna mönster har man i Norden funnit många 
glaskärl med sådana trådar af samma färg, lagda i ganska regel­
bundna mönster, i det de vanligen dels ligga vågrätt, i stort antal
1 Nordrup, sid. 231. — Vallöby, sid. 229.
2 St. H. M. 8656. — Glasliornet är afbildadt i mitt arbete Les temps 
préhistoriques en Svede et dans les autres pays Scandinaves (Paris 
1895), fig. 255.
3 Närmast lik fig. 11 å pl. 5 i Engelhardts Vimose flindet. Det till 
denna sköldbuckla hörande sköldhandtaget är också af brons (likt Sv. 
forns., fig. 289).
4 Museet i Elbing. Glaset är afbildadt i Vcrliandlungen der Berliner 
Gesellschaft fur Anthropologie, 1885, sid. 181; jfr samma Verhandl., 
1877, sid. 259, 1878, sid.'198, 1879, sid. 241, 1880, sid. 379. — 
Anger, Das gemisclite Gräberfeld atif dem Neustädter Veide hed El­
bing, i Zcitschrift fur Ethnologie, 12, sid. 106.
5 Archceologia, XLIII, sid. 255, pl. XXV.
250 OSCAR MONTELIUS.
parallela med hvarandra, dels bilda smala, höga bågar (fig. 97). 
De flesta glas af detta slag höra emellertid ej till denna, utan till 
följande period.
Några sådana glas förekomma dock i fynd från den femte 
perioden. En glashägare af nyss beskrifna slag, men tydligen äldre 
än de vanliga, är funnen i en brandplet vid Kannikegård, inom 
grupp I, hvilken, såsom vi sett, hufvudsakligen innehåller arbeten 
från det 3:e århundradet.1
Till senare delen af samma århundrade hör en graf vid Nordre 
Rör i Smålenenes arnt, södra Norge, hvilken jemte ett ungt spänne 
med hög nålhållare (= fig. 57) och två guldfingerringar (den ena 
med en infattad karneol och två blå glasflusser, den andra två- 
ryggad = tig. 107) innehöll en mängd småbitar af en glashägare, 
som troligen varit lik fig. 97, ehuru på de bevarade styckena endast 
vågräta glastrådar lära vara synliga.2
Det fig. 97 afbildade kärlet är funnet i en graf vid Sjögestad 
i Vestergötland jemte ett bronsspänne närmast likt fig. 327 i Sv. 
forns., men mindre och möjligen något äldre, således från tiden 
omkring år 400, ett träspann med bronsbeslag, m. m.3
I en graf vid Nygårds i Vesterhejde socken på Gotland4 har 
man funnit en glashägare lik fig. 97 jemte ett bronsspänne likt 
fig. 328 i Sv. forns., således från slutet af det 4:e århundradet.
En glasbägare lik fig. 97 har man vid Kossewen i Ost-Preussen 
funnit i en graf på ett gräffält, hvilket visat sig tillhöra det 3:e och 
4:e århundradet.5
Vid behandlingen af nästa period få vi tillfälle att återkomma 
till dessa glashägare.
Slipade glaskärl hafva varit i bruk under lång tid. De som 
förekomma i våra fynd äro ock af flera slag. Dels är formen olika,
1 Vedel, anf. arfi., sid. 342 (graf 284) oell fig. 212. — Ett par andra 
af de yngsta brandpletterna på Bornholm hafva ock innehållit bitar 
af glaskärl, som möjligen hört till lili i fråga varande slag, men bitarna 
äro för små för att vi skulle kunna med säkerhet bestämma typen. 
Vedel, anf. arb., sid. 341 (graf 262) och 349 (graf 46).
2 Årsberetn., 1885, sid. 102. — Se fyndet från Sandlynggård, fig. 236.
3 Sv. Fornm.-för:s tidskr., 6:e bandet, sid. 83.
4 Statens Hist. Mils., n:o 6504.
5 Nachrichten aber deutsche Alterthumsfunde, 1891, sid. 24, fig. 12.
med eller utan fot, med eller utan utböjd kant vid mynningen (fig. 
98 och Sv. forns., fig. 384); dels äro de inslipade siraterna olika. 
Några äro runda, andra ovala. De senare stå antingen ganska 
glest eller så nära, att de skära hvarandras kanter; än äro alla 
ovalerna af ungefär samma storlek, än äro några mycket större 
(längre eller bredare) än de andra.1
En stor glasbägare med ovalerna så tätt stälda, att de skära 
hvarandra, är funnen i en skelettgraf vid Sojvide på Gotland jemte 
bronsbeslag till spetsen af två dryckeshorn, ett rödbrändt lerkärl, 
m. m.2 Sådana bronsbeslag äro i allmänhet utmärkande för den 
fjerde perioden.3
Att två glasbägare med väl slipade, från hvarandra skilda 
ovaler upptagits ur grafven vid Oremölla i Skåne, och att denna 
graf hör till tiden omkring år 200, hafva vi redan sett (sid. 242).
Glaskärl med inslipade rundlar begagnades i nordöstra Tysk­
land redan under det 3:e århundradet och omkring- år 300. Detta 
erfara vi af fynden från Haven och Sackrau.4
Graffälten i Ost-Preussen visa (sid. 237, 238), att glaskärl med 
slipade ovaler der förekommo under det 3:e århundradet.
Afven i Danmark voro sådana kärl vid samma tid i bruk. I 
en graf (II) vid Varpelev på Selland5 voro, vid sidan af ett skelett, 
två dylika glas nedsatta, jemte en präktig skål af blått glas med 
vacker genombruten silfverinfattning i hvilken läses det grekiska 
ordet ETTTXOC (Lycka till!). I grafven lågo dessutom ett med
1 Af det sistnämnda slaget äro bl. a. originalen till fig. 13 å pl. I i 2:a 
bandet af Urda, fig. 335 i Byglis anf. arb. och fig. 9 i Årsberetn., 
1881. — Några nordiska lerkärl äro tydligen efterbildningar efter 
glaskärl af nu ifrågavarande slag; Årsberetn., 1882, sid. 21, fig. 7.
En ovanlig glasbägare med stora, väl slipade ovaler och en gre­
kisk inskrift är funnen (ensam) vid Vorning i Viborgs arnt, Jylland; 
Arböger, 1892, sid. 308, fig. 46. — Andra äro mycket illa slipade; 
Årsberetn., 1885, sid. 107, och 1887, sid. 109.
2 Montelius, Statens Historiska Museum, 5:e uppl., sid. 28.
3 Årböger, 1874, sid. 365.
4 Haven, sid. 239. — Sackrau, sid. 238. På ett gräffält vid Borkenhagen
i trakten af Cöslin, Hinter-Pommern, har man funnit en glasbägare 
lik fig. 98. Hvad som kan hafva legat i samma graf, vet man ej; 
meli graffältet har gifvit åtskilliga saker från 3:e och 4:c århundr. 
Verhandlungen der Berliner Gesellschaft fur Anthropologie, 1894, sid. 
596, fig. 1; jfr 1893, sid. 575.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 251
252 OSCAR MONTELIUS.
ögla forsed t guldmynt af kejsar Probus (276—282), hvilket synes 
vara obetydligt nött; en guldarmring af »ormhufvudringtypen», men 
utan djurhufvud; två guldfingerringar, den ena tvåryggad (= fig. 
107), den andra af spirallagd tråd; en bronsskål (fig. 92); ett trä­
spann med bronsbeslag, m. m.
En annan graf (lil) vid Varpelev innehöll en glasbägare med 
slipade ovaler, ett liakkorsformigt silfverspänne, en guldfingerring 
med tre par djurhufvud (= fig. 105), ett träspann med bronsbeslag, 
m. lii.; äfven i denna graf var liket obrändt.
Till slutet af nämnda århundrade eller början af det 4:e torde 
en glasbägare med slipade ovaler höra, som hittats i en graf vid
Fig. 98. Slipad glasbägare. Vallstena, Gotland. Va.
Hundstad i Buskeruds arnt, Norge,1 jemte ett temligen sent spänne 
med hög nålhållare (likt Rygh, fig. 237); ett bronsspänne nied knä­
böjd båge (lik fig. 78), hvilket varit belagdt med breda, tunna 
bronsplåtar, prydda med pressadt och förgyldt silfverbleck; en två­
ryggad guldfingerring (lik fig. 107); två dylika fingerringar af silfver; 
ett träspann med bronsbeslag; m. m.
Från tiden omkring år 300 förskrifver sig den fig. 98 afbildade 
glasbägaren, hvilken är funnen i Vallstena socken på Gotland till­
Årsberetn., 1892, sid. 69.i
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 253
sammans med ett silfverspänne likt tig. 59, tre träspann nied 
bronsbeslag, m. m.1
Flera fynd från det 4:e århundradet, gjorda såväl i Danmark 
som på den Skandinaviska kalfön, iunehöllo dylika glaskärl med 
slipade ovaler, mer eller mindre breda och djupa. Bland de danska 
märkas särskildt grafverna vid Storeheddinge och Nyrup;2 bland dc 
norska grafvarna vid Hällern i Verdalen, Ven i Melhus och Sa;t- 
rang i Buskeruds arnt.
Vid Hal loirn3 fann man också ett bronsspänne ganska likt ett 
från Nydams mosse, en sköldbuckla lik fig. 122; en oval eldsten, m. m.
Vid Ven4 anträffades likaledes jemte glaset en sköldbuckla af 
nyssnämnda form, samt dessutom bland annat en fyrryggad finger­
ring af guld och ett bronsbeslag till en svärdssida, likt dem från 
Nydams mosse.
Vid Säl träng5 lågo i samma graf som glaset två spännen från 
det 4:e århundradet (det ena likt tig. 240 i Ryghs ant', arb., det andra 
likt vår fig. 75), ett fäste af brons till ett jernsvärd och ett brons­
beslag till en svärdssida, båda lika dem från Nydams mosse (Rygh, 
fig. 193, 195).
Att glasbägare med inslipade ovaler någon gång förekomma 
äfven i fynd från början af den sjette perioden, få vi i det föl­
jande se.
Sådana glaskärl hafva således begagnats såväl under det 3:e 
århundradet som flera mansåldrar derefter.0
* *- *
1 St. 11. M. 6606.
2 Storeheddinge, sid. 234. — Nyrup, sid. 236.
3 Årsberetn., 1870, sid. 90.
4 Norske fornlevninger, sid. 830. K. flygh, Katalog över Videnska- 
bernes 6'elskabs oldsamling (i Throndhjem), nans 362—379.
8 O. ltygh, Norske oldsager. fig. 179. Annaler f. nord. oldkynd., 
1836—37, sid. 151, pl. lil och IV.
0 Utom de i det föregående och under den sjette perioden omtalade 
glaskärl med slipade ovaler äro flere dylika funna här i Norden. Bland 
andra kunna här nämnas:
Från Danmark: Annaler f. nord. oldkynd., 1850, pl. II, fig. 4 
(3 glas lika hvarandra, funna vid Höirup på Selland, sid. 360; ett 
dylikt, funnet vid Merlösegård, nära Ringsted, sid. 362). — Årböger,
254 OSCAR MONTELIUS.
Särskild uppmärksamhet förtjena de silfverbägare lika tig. 99, 
hvilka upptagits ur några grafvar på Selland. Himlingöie (två 
stycken), Vallöby (två) och Nordrup (en).1 Omständigheterna vid 
det förstnämnda fyndet äro ej närmare kända, men de två andra 
höra, såsom vi sett, till det 3:e århundradet.
. Dessa bägare äro icke romerska arbeten; tydligen äro de under 
inverkan af romerska förebilder förfärdigade utom kejsarrikets grän­
ser, således af barbarer, troligen i Danmark. De äro prydda med 
ett nedanför mynningen anbragt band af tunt guld, i hvilka djur­
figurer äro drifna eller pressade; dessa djur äro på de två bägarna
Fig. 99. Silfverbägare. Vallöby, Stelland. 1/z.
1871, sid. 447 (Ströby, nära Yarpelev på Stelland; och Killerup vid 
Odense, afbildadt Annaler, 1844—45, pl. XII fig. 110).
Från Sverige: En glasbägare af detta slag förvaras i Lunds 
museum och en i brukspatron Wallis’ samling på Dybeck; båda äro 
funna i Skåne, — Vid Lilla Gerum i Tanums socken, Bohuslän, är 
en glasbägare med mycket stora, långa ovaler funnen, nästan alldeles 
lik de i Urda, II, pl. I, och i Arsberetn., 1881, fig. 9 afbildade (se 
här ofvan sid. 251, not 1,); Montelius, Bohuslänska färnsåker, 2, sid. 
126, fig. 100.
Från Norge: Nicolaysen, Norske fornlevninger, sid. 247 (Glains- 
land), 276 (Bringsjord), 825 (Eide; afbild. Lorange, anf. arb., sid. 
104). — Årsberetn., 1870, sid. 60 (Stordöen).
1 Himlingöie, sid. 235, n. 1. — Vallöby, sid. 229. — Nordrup, sid. 232.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 255
från Vallöby och på bägaren från Nordrup åstadkomna med samma 
stämpel.1 Djurbilder af ganska mycket liknande slag ses äfven på 
några i Thorsbjergs mosse funna föremål, och figurerna på guld­
kornen från Gallehus i Slesvig påminna likaledes örn deni.2 På 
det vid Varpelev funna hakkorsformiga silfverspännet ses också 
foglar, drifna eller pressade i det pålagda tunna guldblecket.3 
Ganska liknande foglar äro också jemte fyrfotadjur i drifvet eller 
pressadt arbete anbragta i band af förgyldt silfver (fig. 100), upp­
tagna ur en graf vid Lilla Jored i Qville socken, Bohuslän, hvilken 
graf tillika innehöll en trind spiralarmring (utan djurhufvud) och 
en »tredubbel» fingerring, båda af guld, m. m.4
De större och mindre rundlar af guldbleck med en eller par 
drifna, tvärstrierade kretsar kring den upphöjda midten, som äro 
så allmänna på de hakkorsformiga spännena, återfinnas — i guld 
eller förgyldt silfver — så väl på silfverbägarna som på många
Fig. 100. Silfverbleck. Lilla Jored, Bohuslän. Vi.
andra nordiska arbeten från det 3:e århundradet och början af det 
följande.5
1 Nord. fortidsminder, I, sid. 11.
2 Århöger, 1871, sid. 450; jfr fig. 124 här nedan.
3 Århöger, 1877, sid. 367, fig. 22.
4 Montelius och Ekhoff, Bohuslänska färnsåker, sid. 221, fig. 147; se 
äfven fig. 149 (alldeles lika foglar). Huruvida en med ögla försedd 
oell således som prydnad buren barbarisk efterbildning i guld efter ett 
större mynt från den Constantinska tiden är funnen i grafven eller ej, 
är ovisst; att en samtidigt med denna prydnad till St. H. M. inlem- 
nad guldbrakteat är yngre, torde vara säkert. Se anf. arb., sid. 225.
5 Se t. ex. från Sverige: Sv. forns., fig. 320, 338—340. — Norge: 
Rygh, anf. arb., fig. 215, 236, 238. — Danmark: Miiller, Jernalderen, 
fig. 248, 249, 261, 266—268; Engelhardt, Vimose fundet, pl. 4, 5, 
12, 13. — Slesvig: Engelhardt, Tliorshjerg mosefund, pl. 4 fig. 6, 7, 
pl. 6, 7, in. m.; Nydam mosefund, pl. V fig. 25—27. —• Schlesien: 
Sackrau, Grempler, anf. arb., I, pl. V, och II, pl. lil, VII.
OSCAR MONTELIUS.2515
Redan på arbeten från den fjerde perioden träffar man stundom 
en beläggning af tunn gnidplåt, eller af förgyldt silfver, med pressade 
figurer, men dessa äro olika.1 Under den sjette perioden synas 
däremot prydnader af detta slag aldrig, eller åtminstone ytterst 
sällan, hafva förekommit.2
* **
Att guldarmringar af samma typ som fig. 101 höra till det 
3:e århundradet, och att de begagnades här i Norden redan under 
den torra hälften af detta århundrade, bevisas af Vallöbyfylidet, 
som innehöll en sådan ring.
I en graf vid Donbsek i Hjörring arnt, Jylland, fann nian en 
dylik armring, jemte ett bronsfat likt ett som är upptaget ur den 
nyssnämnda grafven vid Vallöby, ett träspann med bronsbeslag och 
bronshank, m. m.3
Varpelevgrafven II (sid. 251), hvilken genom ett i deli funnet 
guldmynt af kejsar Probus visas vara från tiden omkring år 300, 
innehöll en liknande guldarmring, men ändarna sluta icke på denna, 
såsom på Vallöbyringen, i djurhufvud.
Thorsbjergs mossfynd innehöll bitar af 3 guldarmringar, lika 
den från Vallöby, med djurhufvud.4
Från Sverige är ett stort antal dylika guldarmringar kändt, 
men ingen af dem har anträffats under sådana förhållanden, som 
kunnat gifva närmare upplysning örn åldern.5 Afven i Finland,
1 Muller, Jemalderen, fig. 99. — Sehested, Archceologiske undersögelser, 
pl. XIII fig. 2 (liksom den förra afbildning af små bandformiga 
spännen från det 2:a århundradet; flera sådana äro prydda på detta sätt).
2 Ett vid Hade i Gestrikland funnet bronsbeslag till mynningen af ett 
dryckeshorn är prydt med ett silfverband, hvarpå i pressadt arbete ses 
djur m. m. (So. forns., fig. 474); bronsbeslaget till hornets spets 
(Sv. Jörns., fig. 475) är, liksom ett på samma ställe liittadt ändbeslag 
till ett andra horn, af en form, som ganska mycket liknar den under 
den fjerde perioden vanliga. De båda hornen uppgifvas emellertid vara 
funna tillsammans med spännen från senare delen af den sjette perioden 
(= Sv. Jörns., fig. 440, 443). Örn fynduppgiften är riktig, borde 
hornen hafva varit mycket gamla, när de nedlades i jorden; Ant. 
tidskr. J. Sv., 2, sid. 304.
3 Årböger, 1892, sid. 306.
4 Muller, Jemalderen, beskrifningen af fig. 234.
5 Montelius, Statens Historiska Museum (5:e uppl.), sid. 43. Efter dess 
tryckning har museet erhållit två sådana armringar, funna tillsammans
DEN NORDISKA JERNÄLDERNS KRONOLOGI. 257
i trakten af Åbo, är en sådan armring, med tydliga djurhufvud, 
funnen (Sv. forns., tig. 344).
Utom i Skandinavien och Finland förekommer denna typ, så vidt 
jag vet, endast i Tyskland. En guldarmring af detta slag är näm­
ligen funnen vid Flurstedt nära Apolda i Sachsen.1 Någon annan 
till nu ifrågavarande grupp hörande armring eller fingerring än 
denna och de från Slesvig omtalade torde dock ej vara känd 
från Tyskland.
Man har varit af olika åsigter, huruvida de armringar af denna 
form, som sluta i djurhufvud, äro äldre eller yngre än de som icke
Fig. 101. Guldarmring. Öland. lj\.
hafva sådana hufvud.2 Jag anser, att de med hufvud äro äldre, 
hvilket äfven stämmer väl öfverens dermed, att ringen från Vallöby- 
grafven har hufvud, men ringen från Varpelevgrafven, som är senare, 
saknar sådana.
vid Tuna i Hjelsta socken, Upland. På Gotland äro två arinringar 
af detta slag och en mindre ring (dock större än en fingerring) funna; 
alla tre äro af den yngsta typen, med tre breda stycken, utan djur- 
liufvud. — Hildebrand, i Månadsbladet, 1873, sid. 24.
1 I Berlins Museum fur Völkerkunde. Enligt meddelande af amanuensen 
Almgren är denna ring af mycket sen typ, med tre breda stycken och 
utan djurhufvud.
2 Årböger, 1892, sid. 297, not.
258 OSCAR MONTELIUS.
De äldsta af de nu ifrågavarande guldringarna stå tydligen 
i förbindelse med sådana till den fjerde perioden hörande armringar 
af silfver och brons som tig. 350 i Sv. forns, och lig. 89 i Mullers 
Jernald.1 Den förra är, liksom guldringarna af samma slag som 
tig. 101, trind utom vid ändarna; den senare slutar i nästan djur- 
hufvudformade ändar och blir, liksom guldringarna, bredare mot 
dessa.
För öfrigt hafva vi utan tvifvel äfven i sådana guldarmringar 
som tig. 101 ett bevis för romerskt inflytande. I Italien voro nämligen 
under denna och föregående tid guldarmringar i form af en kring 
armen lindad orm ganska allmänna, med hufvud i ena ändan och 
stjärt i den andra. De äldsta nordiska ringarna, såsom den nyss 
omtalade från Finland, hafva visserligen ett hufvud i ringens båda 
ändar; men på dem slutar hvardera breda ändstycket endast utåt 
i ett hufvud, under det att något sådant ej finnes inåt, mot ringen. 
De flesta armringarna af denna grupp, som hafva djurlmfvud, visa 
emellertid ett sådant hufvud vid båda ändarna af det breda stycket. 
Så är fallet med originalet till tig. 101. Hufvudena blifva sedan 
alltmera otydliga och försvinna slutligen, såsom vi nämnt, alldeles.
Ursprungligen hafva dessa guldarmringar varit lagda i spiral, 
vanligen något mer än två hvarf; många hafva emellertid vid eller 
efter upptagningen ur jorden förlorat denna form. De flesta äro 
trinda utom vid ändarna. Några hafva dock vid midten en utplatt- 
ning lik dem vid ändarna; då ringen hade sin rätta form, lågo dessa 
tre breda stycken bredvid hvarandra liksom på fingerringen fig. 103. 
Detta är uppenbarligen eu senare form, och det förtjenar då vår 
uppmärksamhet, att dessa ringar med tre breda stycken icke hafva
1 Den förra är funnen vid Husby Erlinghundra i Upland tillsammans med 
ett bronsspänne likt fig. 313 i Sv. forns., således från det 2:a århun­
dradet. — Den senare hör till den fjerde perioden och icke, såsom 
man en tid antog (Worsaae, Nord. olds., fig. 452; jfr Arbo ger, 1873, 
sid. 302), till den yngre jernåldern; deli är nämligen funnen vid 
Fröslev på Saelland tillsammans med de här ofvan (sid. 210, not 2) 
omtalade guldberlockerna, m. m.; jfr Arböger, 1871, sid. 302, fig. g 
(ändarna nästan djurlmfvudformade) och li. Många ringar lika den 
sistnämnda äro funna i norra Tyskland under förhållanden, som visa, 
att de förskrifva sig från de två århundradena närmast efter Kr. föd. 
Se bl. a. Hostmann, Der Urnenfriedhof bei Dar zall, pl. IX fig. 10 
oell sid. 105.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 259
några djurhufvud, ett ytterligare bevis för att de ringar af detta 
slag, som sakna hufvud, äro yngre än de, som hafva sådana.
Utom de i djurhufvud slutaude armringarna hade man under 
den femte perioden i spiral lagda fingerringar af samma form. 
Några hafva, liksom de flesta nu beskrifna armringarna, två breda 
stycken, hvilka båda vid hvardera ändan sluta i ett djurhufvud 
(fig. 102); de bilda en regelbunden spiral. Andra, tydligen något
Fig. 102. Guldfinger!'ing. 
Qville, Bohuslän. Vi.
Fig. 103. Guldfinger ring. Himlingöie, 
Sielland. V i.
Fig. 104. Guldfingerring, sedd frän tvä 
sidor. Byarum, Smäland. Vi.
Fig. 105. Guldfinger ring. Fig. 106. Guld fingerring. 
Njurunda, Medelpad. 1/i. Bringsvcer, Norge. 1/i.
yngre, hafva tre sådana stycken, likaledes vid hvardera ändan 
slutande i djurhufvud; några af dessa ringar äro lagda i spiral, 
med alla hvarfven fria (fig. 103); på andra äro hvarfven samman­
vuxna, utom de båda ändarna (fig. 104); småningom växa äfven 
ändarna fast vid det öfriga (fig. 105). De sist omtalade ringarna, 
hvilka uppenbarligen äro yngre än de förra, hafva förlorat den 
ursprungliga spiralformen. Slutligen går sammanväxningeu så långt, 
som fig. lOö visar.
OSCAR MONTELIUS.260
Se vi på de i kronologiskt afseende upplysande fynd, i hvilka 
dessa fingerringar förekommit, så visar det sig, att en fingerring 
lik fig. 102 låg i en af grafvarna vid Nordrup jämte ett gammalt 
spänne med hög nålhållare,1 och att den således måste hänföras 
till det 3:e århundradet och troligen den förra hälften deraf. Å andra 
sidan låg en fingerring af mycket ung form (=fig. 105) i Varpelev- 
grafven III, hvilken sannolikt hör till slutet af det 3:e århundradet 
(sid. 252). En fingerring lik fig. 106 är vid Kjörstad i Norge2 funnen 
i en graf jemte några unga spännen med hög nålhållare, således 
från sistnämnda tid. En annan ring af samma typ är vid Bringsvser 
i Norge3 funnen med en svärdsdoppsko lik dem, som upptagits nr 
Kragekuls mosse (=fig. 117), och således från tiden omkring år 400.
* **
Ett annat slags fingerringar af guld, hvilka också äro af vigt 
tor den kronologiska frågan, äro de som äro gjorda så, att de se ut 
som dubbla eller flerdubbla, de så kallade »tvåryggade», »treryggade» 
och ännu bredare ringarna.
De tvåryggade fingerringarna (fig. 107) höra, enligt flera fynds 
vittnesbörd till det 3:e århundradet, men voro i bruk ännu vid början 
af det följande.4
I Vallöby-grafven lågo icke mindre än tre sådana ringar samt 
två gamla spännen med hög nålhållare och de många här ofvan 
(sid. 229) omtalade andra saker, som visa, att denna graf förskrifver 
sig från det 3:e århundradets förra hälft. Vid Gunderup är en ring 
af denna typ funnen tillsammans med ett silfvermynt af L. Verus 
(161—169) och ett bronsfat likt fig. 92. Varpelev-grafven II innehöll 
en tvåryggad fingerring jemte ett guldmynt af Probus (276—282) 
och två glasbägare med slipade ovaler. Ur grafven vid Nordre Rör 
upptogos en sådan ring och ett ungt spänne med hög nålhållare. 
Grafven vid Hundstad innehöll en tvåryggad fingerring, ett spänne
1 Nordiske fortidsminder, I, pl. lil fig. 1, sid. 4.
2 Rygh, anf. arfi., beskrifningen af fig. 165.
8 Årsberetn., 1875, sid. 207, pl. II fig. 11 (originalet till vår fig. 106).
4 Åtskilliga i Kjöbenhavns Museum förvarade guldfingerringar af nu 
ifrågavarande slag, tvåryggade och flerryggade, äro beskrifna i Boye’s 
Oplysende fortegnelse öfver föremål af ädla metaller i nämnda museum, 
sid. 109—111.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI.
med hög nålhållare, ett spänne med sådan knäböjd båge som å fig. 
78, samt en glasbägare med slipade ovaler, m. m.1
I grafven vid Stdräng låg en tvåryggad fingerring jemte två 
trcryggade ringar,2 alla af guld, samt tre bronsspännen (ett likt 
fig. 75), en glasbägare med slipade ovaler, 5 träspann med brons­
beslag, ett svärdsfäste af brons likt fig. 112, m. m. (sid. 253).
En fyrryggad fingerring af guld är vid Ven i Söndre Thrond- 
hjerns arnt, Norge, funnen jemte en glasbägare med slipade ovaler, 
ett tveeggadt svärd med bronsbeslag för slidans sida likt ett från 
Nydams mosse, m. lii. (sid. 253). I grafven låg dessutom en sköld­
buckla lik fig. 122, således äfven denna af en för Nydamsfyndet 
utmärkande typ.
I en grafhög vid Veien i Buskeruds arnt, Norge, bar man fun­
nit en fyrryggad guldfingerriug3 jemte en liknande ring, flera trä-
2fil
Fig. 107. Tvåryggad Jinger ring af guld. Fig. 108. Sexryggad Jingerring af guld. 
Vallöby, Sielland. Vi. Gunheim, Norge. Vi.
spann med bronsbeslag, ett bronsspänne, troligen från det 4:e år­
hundradet, 3 sköldbucklor lika fig. 122, ett tveeggadt svärd med 
silfverbeslag till slidan, m. m.
En femryggad och en sexryggad fingerring af guld (fig. 108) 
lågo i en graf vid Gunheim i Bratsbergs arnt, Norge, tillsammans 
med ett i bred, med ögla försedd ram infattadt guldmynt, som är
1 Ganderup, sid. 245. — Varpelev II, sid. 251. — Nordre lior, sid. 
250. — Hundstad, sid. 252.
2 En treeggad guldfingerring frun Gotland iir afbildad i Sv. forns., 
fig. 353.
3 Afbildad i ltyglis atif. aili., fig. 305. — Fyndet är beskrifvet i Annaler 
f. nord. oldkynd., 1830—37, sid. 142.
262 OSCAR MONTELIUS.
en efterbildning efter ett mynt, pregladt för kejsar Decentins 
(351—353).1 Denna graf är således icke äldre än från den senare 
hälften af det 4:e århundradet.
En sjuryggad fingerring af guld, hittad år 1690 på Chri- 
stiansö nära Bornholm,2 är prydd med inprickade halfkretsformiga 
sirater. Emedan denna ring är så bred, att den skulle hafva 
omöjliggjort fingrets böjande, om den varit lika bred rundtorn, är 
dess inre hälft smal.3
En tolfryggad ring af samma form är funnen i Danmark.4
* **
Hvad vapnen beträffar, så gäller örn den nu i fråga varande 
perioden detsamma som örn öfriga delar af jernåldern, att antalet 
graffynd, som gifva direkta upplysningar örn de olika vapentypernas 
samtidighet med spännetyper och andra i kronologiskt afseende 
viktiga föremål, är jemförelsevis litet. Detta beror hufvudsakligen 
derpå, att de senare, i synnerhet spännena af fibula-gruppen, van­
ligen träffas i qvinnografvar, under det att vapnen så godt som 
uteslutande tillhöra mansgrafvar.
Att spännen af nyss nämnda slag emellertid stundom ligga 
i grafvar, som äfven innehålla vapen, torde till en del hafva sin 
förklaring deri, att i grafven jordats både en man och en qvinna, — 
i de flesta fäll väl man och hustru, — örn än lemningar af två lik ej 
alltid kunnat med säkerhet iakttagas.
Upplysande i nu föreliggande fråga äro emellertid sådana gräffält, 
eller särskilda delar af gräffält, som endast förskrifva sig från en
1 lindset, Norske oldsager i fremmede museer (Kristiania 1878), sid. 23, 
fig. 19 och 20.
2 Boye, Fortegnelse, sid. 109, n:o 662. — En dylik ring, nied bredt 
sjuryggadt framstycke och smalt bakstycke, är afbildad af flygh, anf. ari)., 
fig. 306 (fyndomständigheterna synas ej vara säkert kända). Jfr Års- 
beretn. 1867, pl. I fig. 13.
Härigenom får ringen en viss likhet med fig. 106. Hen omständig­
heten, att alla åsarna äro hvarandra lika, såsom på de jemnbreda ringarna 
med många åsar, synes mig ådagalägga, att något direkt samband icke 
finnes med den af fig. 106 representerade yngsta typen af »ormhufvud- 
ringarna». Jfr de med en eller flera stenar prydda fingerringarna; 
Miiller, Jemalderen, fig. 244, Worsaae, Nord. ohls., fig. 381.
4 Muller, Jemalderen, fig. 242.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 263
viss kortare period; der äro nemligen mansgrafvar och qvinnograf- 
var blandade om hvarandra.
På detta sätt erfara vi af de bornholmska brandplettsplatserna, 
att eneggade svärd, hvilka under den fjerde perioden voro de van­
ligaste, under den femte perioden blifva mindre vanliga än de tve­
eggade. Detta bekräftas också af många andra graffynd både i 
Sverige och i andra delar af Norden.1
Fig. 109. Öfre delen af ett 
jernsvärd med fäste af trä 
och silfver. Kragehul, 
Fyen. 1/4-
Fig. lil. Svärdsfäste af Fig. 112. Öfre delen af ett 
trä, med bronsknapp jernsvärd med bronsfäste,
öfverst. Thorsberg, Kragehul, Fyen.
Slesvig. 1f4.
De flesta eneggade svärd från den femte perioden, isynnerhet från 
dess senare del, skilja sig också i form från dem som tillhöra den 
fjerde: på de äldre svärden är tångens ena kant en omedelbar fort­
sättning af klingall» rygg, under det att tången på de flesta yngre 
svärd med cn egg sitter mera i midtlinien.
Att de tveeggade svärdens fasten under den femte periodens 
förra hälft ofta, åtminstone i Danmark, hade den form som fig. lil
1 Vedel, alif. ari)., sid. 09, lil.
1,S
264 . OSCAR MONTELIUS.
visar,1 få vi af det följande se. Svärd med sådana fästen äro af- 
bildade på många i sydvestra Tyskland funna romerska grafstenar 
från den äldre kejsartiden (tig. 110).2
Under periodens senare hälft hade fästena deremot ofta samma 
form som fig. 112.3 Båda »hjälten» (tvärstyckena) äro ej sällan 
af brons och kaden belagd med samma metall. På det öfre lijaltet 
ligger stundom ett lågt, smalt bronsstycke, som vid båda ändar 
slutar i ett djurbufvud. Ett svärdfåste af brons4 likt fig. 112 hör 
till det här ofvan (sid. 253) omtalade fyndet från Ssetrang i Norge. 
Ett dylikt svärdsfäste, hvars Öfversta del dock tyvärr är ofullständigt, 
har anträffats på ett gräffält vid Samson, mellan Namur och Liége 
i Belgien, som förskrifver sig från tiden kort efter det germanerna 
eröfrat landet från romarna.5
Fig. 113. Bronsdoppsko till en svärdsslida. Fig. 114. Silfver dopp sko till en svärdssida. 
Hammenhög, Skåne. Vs. Kr a gehult Fyen. Vs*
Ett svärdsfäste af silfver likt fig. 109 är funnet i en grafhög vid 
Vöien i Christians arnt, Norge,6 tillsammans med ett bältespänne
1 Originalet till fig. lil är funnet i Thorsbjergs mosse. Engelhardt, 
Thorsberg mosefund, pl. 9 fig. 2.
2 Lindenschmit, Alterthumer unserer heidnischen Vorzeit, I: IV pl. 6, 
I: VIII pl. 6, I: IX pl. 4, I: X pl. 5 (vår fig. 110), 1: XI pl. 6, 
III: VI pl. 5, ra. fl.
3 Originalet till fig. 112 är funnet i Kragehuls mosse. Engelhardt, Krage- 
hul mosefund, pl. 1 fig. 2. — Fig. 109 är från samma mosse, alif. 
arb., pl. I fig. 4.
4 Afbildadt af Rygh, anf. arb., fig. 193.
5 Dr Salin har meddelat mig en teckning af svärdsfästet. Annelies de la 
Société archéologique de Namur, VI, sid. 345. Söderberg, i Antiqv. 
tidskr. f. Sv., 11: 3, sid. 21.
6 Rygh, anf. arli., beskrifningen af fig. 145.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 265
och ett remändebeslag af brons (det senare likt ett från Thorsbergs 
mosse),1 en sköldbuckla lik tig. 122, m. m.
Svärdsslidorna hade ofta doppskor af metall, hvilkas form var 
ganska vexlande. Utrymmet medger dock endast att tala örn några 
former.
Sådana kretsrunda, flata doppskor som fig. 113 begagnades 
under hela perioden. U-formiga doppskor (fig. 114) af ett jemnbred!, 
omvikt bronsband höra deremot till periodens senare del, såsom vi 
af det följande få se. Vi få då också göra bekantskap med andra 
typer, hvilkas utveckling man med lätthet kan följa (fig. 115—1T7).2
Att sådana doppskor som fig. 117 höra till öfvergångstiden 
mellan den femte och den sjette perioden, visas af flera norska fynd.
1 flygh, alif. arfi., fig. 323; jfr Engelhardt, Thorsberg mosefuncl, pl. 15 
fig. 33; och <Sv. forns., fig. 303.
2 Originalet till fig. 113 är funnet vid Hammenhög i Skåne; Sv. forns., 
fig. 283. — Fig. 114 är från Kragehuls mosse; Engelhardt, Kragehul 
mosefund, pl. I fig. 18. — Fig. 115 från Thorsbergs mosse; Engel­
hardt, Thorsbjerg mosefund, pl. 9 fig. 27. — Fig. 11G från Nydams 
mosse; Engelhardt, Nydaln mosefund, pl. IX fig. 48. — Fig. 117 från 
Kragehul mosse; Engelhardt, Krageliul mosefund, pl. I fig. 19.
\
Fig. 115. Thorsbjerg, 
Slesvig. V*.
Fig. 116. Nydaln, 
Slesvig. Va.
Bronsdoppshov till svärdsslidor.
Fig. 117. Kragehul, 
Fyen. Va-
266 OSCAR MONTELIUS.
En silfverdoppsko af denna typ är funnen i en hög vid Lille- 
Re i Hedemarken, tillsammans med ett bronsspänne likt dem från 
Nydams mosse, eller något yngre.1 I en hög vid Moldestad i He­
denes arnt har man funnit en bronsdoppsko lik tig. 117 tillsammans 
med ett svärd, 4 spjutspetsar och ett bronsspänne af ungefär samma 
typ som det sistnämnda.2 I en hög vid Bringsvser i Hedenes arnt 
hittades en bronsdoppsko af samma typ tillsammans med den tig. 
106 afbildade guldfingerringen och åtskilliga andra saker (sid. 260).
Sköldbucklorna under den fjerde perioden voro, såsom vi min­
nas (sid. 214), trattformiga. Sådana — med toppen spetsig (tig. 
118), eller utvidgad och tvärhuggen (tig. 119) — förekomma ännu
under den femte periodens förra hälft, således under det 3:e år­
hundradet, ganska allmänt; de äro nästan alltid af jern.3 En sådan
1 Årsberetn., 1869, sid. 88, pl. III fig. 16 (doppskon) och 15 (spännet; 
se äfven Rygb, anf. arb., fig. 242).
2 flygh, anf. arfi., beskrifningen af fig. 197.
3 Några äro dock af brons, med bred, tvärhuggen, ej spetsig topp. 
Muller, Jernalderen, fig. 351; Engelhardt, Vimose flindet, pl. 5 fig. 12, 
och Thorsberg moseftind, pl. 18 fig. 18 (tecknad upp och nedvänd). 
Från Sverige äro ett par sådana bronsbucklor kända. Originalet till 
fig. 119 är funnet vid Fjells i Endre socken på Gotland (St. H. M. 
4077). — Vid Herpåly i Ungern har man uppgräft en präktig sköld­
buckla af liknande forin; den är af brons, beklädd med förgyldt silfver
Fig. 118. Sköldbuckla af jern. 
Vimose, Fyen. Vs.
Fig. 119. Sköldbuckla af brons. 
Gotland l/s.
DEN NORDISKA JERNÅLDER^ KRONOLOGI. 2C>7
låg i den sid. 249 omtalade grafven vid Östra Hvarf i Östergötland, 
hvilken förskrifver sig från det 3:e århundradet. I vissa trakter, 
särskildt i Norge, fortfor bruket af dessa trattformiga sköldbucklor 
ända in i den sjette perioden, ehuru andra former redan under den 
nu i fråga varande blifvit allmänna.
Sådana i en rund knopp slutande sköldbucklor, ofta af brons, 
som tig. 120 tillböra det 3:e århundradet; sköldbandtaget var van­
lig. 120. Sköldbuckla af brons. Östra Hvarf, Fig. 121 a. Sköldbuckla af brons, med 
Östergötland. 1,s. romersk inskrift. Thorsberg, Slesvig. V&.
ligell bronsbeklädt. Originalet till sistnämnda figur anträffades i 
den nyss omtalade grafven vid Östra Hvarf.1
Liksom många svärd från det 3:e århundradet röja sitt romer­
ska ursprung, har man i södra Skandinavien äfven funnit sköld­
bucklor af otvifvelaktig romersk härkomst. En sådan af brons, är 
den fig. 121 afbildade, med en romersk inskrift.2
I Ä» 9*».
4 2 • % *S \ »O 4...
Fig. 121 b. Inskriften på sköldbucklan fig. 121 a.
och prydd med barbariska djurbilder i drifvet arbete. J. Hampel, 
Der Goldfund von Nagy-Vizent-Miklos, sogenannter »Schatz dets Attila» 
(Budapest 1886), sid. 159, fig. 103, oell sid. 189.
1 Den i Sv. Jörns., fig. 289 afbildade sköldbucklan är af samma typ. 
Den är funnen i en skelettgraf vid Folkeslunda på Oland tillsammans 
med ett tveeggad! svärd af gammal form (Sv. Jörns., fig. 280), m. m.
a Den är funnen i Thorsbergs mosse. Engelhardt, Thorsberg rnosejund, 
pl. 8 fig. 11.
268 OSCAR MONTELIUS.
Tjuder det 4:e århundradet hade sköldbucklan ofta samma form 
som tig. 122. Flera fynd, af hvilka några i det följande omtalas, 
visar detta, äfvensom att bucklor af denna typ voro i bruk ännu 
under det 5:e århundradet.
* * *
I deu föregående undersökningen har jag icke behandlat de 
vigtiga mossfynd från den femte perioden, som gjorts här i Norden. 
Jag har ansett det vara skäl att betrakta dem särskildt, emedan 
man varit af olika åsigter, huruvida allt det som träffats i en och 
samma mosse blifvit der på en gång nedlagdt eller icke. Ett nog­
grant studium af alla hithörande förhållanden har emellertid öfver- 
tygat mig örn, att hvarje mossfynd bör betraktas som ett helt, i
det att alla ur en mosse nu upptagna föremål — möjligen nied en­
staka undantag — efter all sannolikhet blifvit nedlagda samtidigt, 
ehuru här liksom i grafvarna alla föremålen naturligtvis icke der­
för behöfva vara samtidigt förfärdigade.
De mossfynd, som förskrifva sig från den femte perioden och 
tiden omedelbart efter denna periods slut, — för sammanhangets 
skull alla behandlade här — äro dels de fyra stora, anträffade i 
Vimose och vid Kragehul på Fyen, samt vid Thorsbjerg och Ny­
dam i Slesvig,1 dels flera mindre, anträffade på olika ställen i
1 Engelhardt, Thorsbjerg mosefund (Kjöbenhavn 1863), Nydam mose­
fund (1865), Kragehul mosefund (1867) och Vimose fundet (1869). — 
W. Splieth, Ausgrabungen im Nydamer-Moor, i Mitlheilungcn des 
Antliropologischen Vereins in Schleswig-Holstein, 7:e h., sid. 3. — Om 
namnen Vimose och Thorsbjerg se Årböger, 1890, sid. 217.
Danmark.1 Härtill kommer ett vigtigt fynd gjordt vid Finjasjöns 
strand på Sjörröds egor i Skåne;2 skillnaden mellan detta och moss- 
fynden är hufvudsakligen, att på det sistnämnda stället någon torf- 
mossbildning ej egt rum under den tid, som förflutit efter nedlägg­
ningen. På alla ställena äro sakerna ursprungligen nedlagda i 
vatten.3
Äldst bland de fyra stora mossfynden synes mig det från Vi- 
mose vara, föga yngre är det från Thorsbjerg, betydligt yngre än 
detta är det från Nydam och yngst det från Kragehul. Skälen för 
denna åsigt äro följande:
I Vimose- och Thorsbjergsfynden hafva inga spännen före­
kommit, som tillhöra tiden efter det tredje århundradet, och intet 
som måste hänföras till detta århundrades sista årtionden. Ur 
Thorsbjergs mosse hafva dessutom upptagits några spännen,4 som 
äro förfärdigade redan under den fjerde perioden.
Nydamsfyndet innehöll deremot spännen, som förskrifva sig 
från det 4:e århundradets midt eller senare hälft. Från Kragehuls 
mosse äro inga spännen af fibulatyp kända.
De mynt, som man hittat i dessa mossar, äro: 
i Vimose: 1 silfvermynt för Faustina den yngre (f 175), 
i Thorsbjergs mosse: 37 silfvermynt, preglade åren 60—194, 
och i Nydams mosse: 34 silfvermynt, preglade åren 69—217. 
Från Kragehuls mosse äro inga mynt kända.5 
Mynten från de två förstnämnda mossarna stämma således väl 
med det kronologiska resultat, till hvilket studiet af spännena leder. 
Att inga efter år 217 preglade mynt hittats i Nydams mosse, ehuru 
fyndet ej kan vara äldre än från det 4:de århundradets senare hälft,
1 Engelhardt, Thorsbjerg mosefund, sid. 63. — Årböger, 1866, sid. 133, 
och 1881, sid. 128 (Porskaer mose, nära Horsens i Jylland).
2 Nu. forns., fig. 410, 414, 427, 433.
3 Om orsaken till nedläggandet hafva olika åsigter uttalats. Worsaac, 
Om (Slesvigs eller Sönder Jyllands oldtidsmi lider, sid. 55. — Engel­
hardt, Kragehul mosefund, sid. 15. — H. Petersen, i Årböger, 1890, 
sid. 212.
4 Thorsbjerg mosefund, pl. 4 fig. 1 och 2 (se äfven fig. 12).
5 P. Hanberg, Skandinaviens fund af romersk guld- og sölvmönt för 
år 550, i Årböger, 1894, sid. 328. — I senare tid lära flera andra 
mynt (1 af guld, de andra af silfver) vara funna i Thorsbjergs mosse; 
de äro från samma tid som de ofvannämnda 37 och anses höra till 
det stora mossfyndet. ltandelmann, i Zeitschrift der Gesellschaft för 
Schlesivig-Holstein-Lauenburg. Geschichte, 17, sid. 191.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 269
270 OSCAR MONTELIUS.
har sin förklaring- i det väl kända förhållandet, att mynt från det 
3:dje och 4:de århundradet i allmänhet äro mycket sällsynta i nor­
diska fynd.
I Vimose och Thorsbjergs mosse har man utom spännena och 
mynten funnit en mängd andra prydnader och romerska arbeten, 
som likaledes hänvisa till det 3:dje århundradet, såsom guldarm- 
ringar af »ormhufvndtyp» i det senare fyndet, ett stort antal arbeten 
prydda med sådana fint arbetade rundlar som omtalats sid. 255, m. m.
Särskild uppmärksamhet förtjenar en ur Vimose upptagen 
bronsknapp, som på framsidan visar en från romerska mynt väl­
känd bild: en örn mellan två troféer (fig. 123). Samma bild, i 
ungefär samma storlek, ses ofta på bronsmynt från de två första 
århundradena efter Kr. föd., ehuru jag ej ännu lärl känna något 
mynt, som i alla detaljer öfverensstämmer med fig. 123. Afven på 
silfvermynt från samma tid och på bronsmynt från det 3:dje år­
hundradet ses samma framställning, men dessa mynt äro betydligt 
mindre än bilden på knappen. Denna synes således snarare till­
höra tiden före än efter år 200.
I Nydams mosse äro romerska arbeten i allmänhet mycket säll­
synta och inga sådana präktiga romerska bronser som i de två 
äldre mossarna funna, hvilket väl öfverensstämmer dermed, att den 
betydande import af romerska föremål, som under de tre första år­
hundradena efter Kr. f. egt rum, betydligt minskats under det 4:de 
århundradet. Det ännu yngre Kragehulsfyndet har knappt lemnat 
ett enda romerskt föremål.
Se vi på de ur de fyra mossarna upptagna vapnen, få vi många 
värderika upplysningar.
Eneggade svärd äro ganska talrika i Vimose,1 och några få 
sådana torde hafva blifvit nedlagda i Thorsbjergs mosse, ehuru nu 
endast spår af dem träffats, emedan jernet i allmänhet på sist­
nämnda ställe blifvit förstördt.2 Fästena på de ur Vimose upp­
tagna eneggade svärden äro af det under den fjerde perioden van­
liga slaget, med tångens ena kant utgörande en omedelbar fortsätt­
ning af klingans rygg.
I Nydams och Kragebuls mossar äro inga eneggade svärd 
funna.
1 Vimose flindet, sid. 14, pl. 7.
2 Thorsberg mosefund, sid. 40, pl. 9 fig. 4.
DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI. 271
Tveeggade svärd med sådana äldre fästen som fig. lil äro 
allmänna i Vimose och i Thorsbjergs mosse. I Nydams och Krage- 
huls mossar äro inga sådana fästen funna. Huruvida några ur Ny­
dams mosse upptagna svärd med lång tånge verkligen en gäng 
haft, såsom man antagit,1 fästen af denna form, är derför ej säkert.
Tveeggade svärd med sådana yngre fasten som fig. 112 äro å 
andra sidan allmänna i Nydams och Kragehuls mossar. I Thors­
bjergs mosse äro dylika fästen sällsynta2 och något afvikande (=fig. 
109). I Vimose har man endast funnit några få lemningar af 
dylika fästen, hufvudsakligen bestående af ett par tresidiga knappar, 
som synas hafva haft sin plats öfverst på fästen af liknande slag,3 
men som tydligen äro mera ursprungliga och följaktligen äldre än 
de på fästena från Nydam och Kragehul.
Kretsrunda doppskor till svärdslidor lika fig. 113 förekomma 
i Vimose och Thorsbjergs mosse, men äfven i Nydams mosse. 4 I 
Kragehuls mosse saknas de deremot, hvilket antyder, att de kommit 
ur bruk i början af den sjette perioden.
I Vimose och Thorsbjergs mosse5 saknas sådana U-formiga 
doppskor som fig. 114; men i de yngre mossfynden från Nydam, 
Kragehul och Porskter 6 äro de talrika, äfvensom i Sjörröd-fyndet.7
1 Nydam mosefund, pl. VI fig. 2; jfr pl. VII.
2 Thorsbjerg mosefund, sid. 40, pl. 9 fig. 5.
3 Vimose fundele sid. 15, pl. 6 fig. 16—19.
4 Vimose flindet, pl. 9. — Thorsbjerg mosefund, pl. 9. — Nydam 
mosefund, pl. IX.
5 Fig. 42 å pl. 10 i Thorsbjerg mosefund är afvikande.
B Nydam mosefund, pl. VIII. — Kragehul mosefund, pl. I. — Årböqer, 
1881, sid. 131 (Porskrer).
7 Sv. forns. fig. 410 och 414 (rikt ornerad).
Fig. 123. Bronsknapp. Vimose, Fyen. V2.
V
272 OSCAR MONTELIUS.
Af stort intresse synas mig- de fig. 115—117 afbildade typerna 
vara, Den ursprungligaste är tydligen fig. 115 och den yngsta fig. 
117; fig. 116 är en mellanform. De äro funna i Thorsbjergs, Ny­
dams och Kragehul mossar;1 från Vimose är ingen dylik dopp­
sko känd, åtminstone ej afbildad. Fig. 115 hör till Thorsbjergs- 
fyndet, således det äldsta af de tre förstnämnda; fig. 116 till 
Nydams-fyndet och fig. 117 till Kragehuls-fyndet, hvilket äfven på 
grund af många andra skäl måste anses vara yngst. Vi hafva 
redan sett (sid. 266), huru också andra fynd bevisa, att doppskor 
af samma typ som fig. 117 tillhöra slutet af den femte och början 
af den sjette perioden.
Trattformiga sköldbucklor lika fig. 118 äro talrika i Vimose; 
toppen är dels spetsig, dels uppåt vidgad och tvärhuggen. I Thors­
bjergs mosse äro sådana sköldbucklor mycket sällsynta, och i Ny­
dams liksom i Kragehuls mosse saknas de alldeles.2
Sköldbucklor af samma form som fig. 120 och 121 hafva lika­
ledes upptagits endast ur Vimose och Thorsbjergs mosse; i de båda 
andra nyssnämnda mossarna saknas de.3
I Nydams och Kragehuls mossar äro deremot sköldbucklor lika 
fig. 122 allmänna, under det att de saknas både i Vimose och i 
Thorsbjergs mosse. 4
På grund af allt det nu anförda och många andra förhållanden, 
för hvilka jag af brist på utrymme ej kan redogöra, anser jag goda 
skäl föreligga för den åsigten,
att de ur Vimose upptagna sakerna blifvit nedlagda omkring 
midten af det 3:dje århundradet; de flesta måste då vara förfärdigade 
under detta århundrades förra hälft;
att Thorsbjergs-fylidet förskrifver sig från slutet af samma år­
hundrade, i det sakerna torde hafva blifvit nedlagda senast omkring 
år 300;
1 Thorsberg mosefund, pl. 9 fig. 27 (originalet till vår fig. 115). — 
Nydam mosefund, pt. IX fig. 48 (vår fig. 116), 49 oell 50. —- Krage­
hul mosefund, pl. I fig. 19 (vår fig. 117).
2 Vimose fundet, pl. 5 fig. 1—9, sid. 13. —- Thorsbjerg mosefund, 
pl. 8 fig. 17 och pl 18 fig. 18, sid. 34.
3 Vimose fundet, pl. 5 fig. 10—12, sid. 13. — 'Thorsbjerg mosefund, 
pl. 8 fig. 11—15, sid. 33.
4 Nydam mosefund, sid. 21. — Kragehul mosefund, pl. IV fig. 7, 
sid. 4.
Fig. 124. Guldhorn med runinskrift. Gallelins, Slesvig. 1/s.
274 OSCAR MONTELIUS.
att de i Nydams mosse funna sakerna tillköra det 4:de år­
hundradet och troligen blifvit nedlagda under det århundradets se­
nare hälft; samt
att Kragehuls-fyndet tillhör tiden omkring år 400 eller början 
af det öde århundradet.
Så vidt man af afbildningarna kan döma, torde de båda präk­
tiga vid Gunelius i Slesvig åren 1639 och 1734 funna,1 2men ty 
värr i början af detta århundrade bortstulna och nedsmälta guld­
hornen böra hänföras till tiden omkring år 300 eller till förra hälf­
ten af det 4:de århundradet. Skälen härför har jag redan på annat 
ställe framställt.8 På det ena hornet lästes en kort runinskrift (tig. 
124). Man har visserligen, på grund af denna inskrift, ansett, att hor­
nen skulle vara ett par århundrade^ yngre; men hvarken runornas 
form eller språket torde kunna afgifva något vittnesbörd örn den 
närmare tidsbestämningen, och inskriftens innehåll kan ej heller 
göra det, emedan ingen historiskt känd person eller händelse deri 
omtalas. Det är endast genom studiet af hornens stil och arbets­
sätt, som man kan få upplysning örn åldern.
1 Miiller, Jemalderen, beskrifning af fig. 312, med litteraturhänvisningar.
2 Sv. Forum.-forén:» tidskr., 6:te bandet, sid. 269.