N 13 SVENSKA FDBNNIHHESFÖREKIHQENS TIDSKRIFT. { . ‘ - >: - FEMTE BANDET. Isa häftet. INNEHÅLL: Sid. MONTELIUS, O., Deli'förhistoriska fomforskningen i Sverige under åren 1880 och 1881. Kortfattad öfversigt (med 26 fig.) ...... ........................................ ................................ 1. STOLPE, H.( Grafundersökningar på Björkö i Mälaren år 1881 (med 2 fig.) ....... ...................... ......................................... 53. OLSSON, P., Om några fornminnen från Jemtland och Ånger­ manland ...... ........................................................................ 64. HILDEBRAND, H., Bidrag till vår medeltids kännedom från åren 1880 och 1881 (med 3 fig.) .............................. :. 71. EICHHORN, C., Gripsholms slotts konsthistoria under renäs­ sansen. Kort öfversigt (med 2 fig.) .......................... 88. MONTELIUS, O., Sveriges arkeologiska litteratur åren 1880 och 1881 .......................................................>................. 102. Den förhistoriska fornforskningen i Sverige under åren 1880 och 1881. Kortfattad öfversigt af Oscar Montelius. I det elfte häftet af Föreningens tidskrift är intagen en Öf­ versigt öfver de vigtigaste bidrag, som undersökningar och till­ fälliga fynd under åren 1878 och 1879 lemnat till kännedomen om vårt lands kulturhistoria under den förkristna tiden. Vi med­ dela här för de två sist förflutna åren en dylik öfversigt, hvilken visar, att resultaten af dessa års verksamhet likaledes varit myc­ ket betydande. Afven denna gång börja vi med en redogörelse för de forsk­ ningsresor och undersökningar, som under de två i fråga va­ rande åren företagits i Sverige för att lära känna landets forn­ minnen från förhistorisk tid. Emedan d:r Stolpe sommaren 1880 vistades utrikes såsom innehafvare af det Letterstedtska resestipendiet, kunde han det året ej företaga några forskningsresor i Sverige. År 1881 fort­ satte han de undersökningar på Björkö, hvilka han hösten 1871 påbörjat och hvilka nu blifvit tills vidare afskräde. För de vigtigaste under sistlidna år anträffade fynden redogör han i en särskild, uti detta häfte införd uppsats. Mot slutet af året reste han till Vendel i Uppland, för att, så vidt den långt fram­ skridna årstiden medgaf, undersöka den plats, der det i det föl­ jande omtalade märkliga graffyndet från midten af jernåldern anträffats. Denna undersökning kommer nästa vår att fortsättas. Sommaren 1880 undersökte jag en större grafhög frän brons­ åldern i Köpinge socken nära Ystad, och följande året genom- gräfde jag i Eldsberga socken nära Halmstad en stor hög, inne­ hållande en gånggrift från stenåldern och flere grafvar från brons­ 2 OSCAR MONTELIUS. åldern. Dessutom företog jag under dessa båda år några mindre undersökningar i Halland och Södermanland samt förtecknade åtskilliga offentliga och enskilda samlingar i Skåne, Halland, Småland och Vestergötland. Vitterkets-Akademiens e. o. amanuens d:r Ekhoff upprättade år 1880 på akademiens bekostnad beskrifning öfver fornminnena inom Frosta härad, Skåne, och .följande året, med anslag af Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskap, öfver fornminnena på ön Tjörn i Bohuslän, hvarjemte han hösten 1880 undersökte ett par mindre grafhögar från jernåldern vid Sundbyberg nära Stockholm. 4 t m nDet anslag, som är anvisadt åt Vitterhets-Akademien »tor undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar», bar varit fördeladt på följande forskare: Rektor N. G. Bruzelius erhöll år 1880 ett anslag af 250 kr. för upprättande af en beskrifning öfver fornlemningarna i Torna härad i Skåne. Han har förut, likaledes med anslag af Vitterhets-Akademien, lemnat dylika förteckningar för Albo, Bara, Herrestads, Ingelstads, Järrestads, Ljnnits, Oxie, Skytts och Vemmenhögs härad i Skåne. Ingeniör A. Friberg, som år 1879 med anslag af akademien undersökt grafhögar från den yngre jernåldern vid Lida i Flens socken, Villåttinge härad, Södermanland, erhöll 1881 ett anslag af 50 kr., som han användt till undersökning af grafhögar från samma tid på landshöfdingebostället Marieholms egor i Leks­ bergs socken, Skaraborgs län. Kandidat G. A. Gustafsson har under hvartdera året haft ett anslag af 200 kr. till fortsättning af sina gräfningar på Got­ land. Ar 1880 har han undersökt grafvar från den äldre jern­ åldern vid Tänglings och Vestringe i Etelhems socken och vid Guffride i Alskogs socken. Ar 1881 företog han grafundersök- ningar inom Gröttlingbo socken. Doktor H. Hofberg erhöll år 1880 ett anslag af 600 kr. för att afsluta den socknevis upprättade beskrifning öfver Hal­ lands fornlemningar, som han år 1876 påbörjat; denna beskrif­ ning är åtföljd af en karta. I Månadsbladet för 1880 (sid. 41—45) meddelas ett utdrag ur den beskrifning öfver fornlemningar i Hinde och Viske härad, som utgjorde frukten af d:r Hofbergs arbete år 1879, och ur hans berättelse för 1880 är i Månads- DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1 880----1881. 3 bladet för 1881 (sid. 81—89) intagen en »Kort öfversigt af Hal­ lands naturbeskaffenhet och fornlemningar.» — År 1881 erhöll d:r Hofberg ett anslag af 500 kr. för att påbörja en beskrifning af fornlemningarna i Oppunda härad, Södermanland. Major C. A. Klingspor Ilar, såsom sekreterare i Upplands Fornminnesförening, under hvartdera af åren 1880 och 1881 upp­ burit 200 kr. för fortsättning af den socknevis upprättade be­ skrifning öfver fornlemningar i Uppland, hvilken offentliggöres i nämnda förenings tidskrift. Agronomen C. F. Nordenskjöld har hvartdera året upp­ burit 500 kr. för fortsättande af sin beskrifning öfver Ostergöt­ lands fornlemningar. År 1880 reste han i Gullbergs och år 1881 i Göstrings och Lysings härad. Direktör F. Nordin erhöll 1880 ett anslag af 150 kr. för att uppmäta och beskrifva de befästningar (»borgar») från för­ historisk tid, som finnas på Gotland. Komminister L. F. Palmgren erhöll år 1880 ett belopp af 150 kr. till fortsatta forskningar i Småland. Han har nämnda år undersökt ett större antal grafhögar från jernåldern i Berga socken, Sunnerbo härad, samt två högar vid Draftinge i Ås soc ken, Vestbo härad. En af de sistnämnda innehöll bland annat en graf från bronsåldern. Bibliotekarien K. Torin bär år 1881 uppburit ett anslag af 150 kr. för fortsatta forskningar inom Vestergötland. Studeranden P. G. Vistrand har hvartdera året erhållit ett understöd af 200 kr. för att afteckna och beskrifva runstenar och andra fornlemningar i Småland. Derjemte har akademien dels lemnat uppdrag, dels med­ delat tillstånd åt följande personer att undersöka fornlemningar, nämligen: häradshöfding A. F. Ekewall i Vesterbotten; friherre E. Cederström i Uppland; brukspatron L. Arfwedson, komminister O. G. Blomberg, och öfverdirektör E. Sidenbladh, i Södermanland; kamrer W. Berg och trafikdirektör G. K. Troili i Vester­ götland; godsegaren C. J. Ekerot i Kalmar län; kandidat C. M. FÖRST i Bleking; samt lektor A. Ahlén i Skåne. 4 OSCAR MONTELIUS. På bekostnad af de Skånska landskapens historiska och ar­ keologiska förening har dessutom amanuensen vid Lunds Museum docenten S. Söderberg år 1881 fortsatt den undersökning, han sommaren 1879 började af en samling grafhögar från bronsåldern nära Ramlösa helsobrunn i Raus socken, Luggude härad, Skåne. Liksom i den förra redogörelsen dröja vi här särskildt vid hvar och en af de tre stora förhistoriska perioderna, emedan man endast på det sättet torde kunna erhålla en öfversigt öfver de vigtigaste iakttagelser och fynd, hvilka af de nu nämnda for- skarne under de två i fråga varande åren gjorts, samt öfver de fynd, som tillfälligtvis anträffats eller blifvit kända under samma år. I afseende på stenåldern redogöra vi först för de grafvar från denna period, hvilka under de två sista åren blifvit under­ sökta eller upptäckta. Dessa torde jemte dem, som ses på de i Compte-rendu du Congrés de Stochholm (sid. 176) och i första delen af Sveriges historia (sid. 73) meddelade kartorna, och dem som omtalas i fjerde bandet af denna tidskrift (sid. 152—160), vara i det närmaste alla de svenska grafvar från stenåldern, om hvilka man nu har kunskap. För en riktig kännedom örn bygdens utsträckning under denna aflägsna tid är det naturligt­ vis af stor vigt att ega en fullständig öfversigt af de särskilda grafformernas utbredning i landet. Härvid måste vi dock ihåg­ komma, dels att flere grafvar från stenåldern säkerligen ännu ligga dolda under högar eller stenrösen, dels att de grafvar, som nu finnas qvar, endast äro ett fåtal af dem, som en gång funnits. De flesta hafva förstörts under de tre årtusenden, hvilka skilja stenålderns slut från våra dagar, och denna förstöring har tro­ ligen i främsta rummet träffat dem, som legat i de bördigaste, för odlingen lämpligaste och derför af plogen först i anspråk tågna trakterna. Men dessa trakter, t. ex. det skånska slätt­ landet, äro i allmänhet just de, som äfven under stenåldern varit tätast befolkade, der de flesta lösa fornminnen från denna tid träffas, och der de flesta grafvarna derför också en gång måste hafva funnits. Huru mycket, som isynnerhet på sådana trakter förstörts, visar sig bland annat af den beskrifning öfver fornlemningarna DEN FÖRHISTORISKA KORNFOR8KNINGEN I SVERIGE 1880—1881. 5 i Torna härad i Skåne, som rektor Bruzelius år 1880 upprättat. I detta på slättbygden omkring Lund liggande härad finnas nu inga andra stenåldersgrafvar än en dös i Lackalänga socken samt en nästan rund hög med en stor grafkammare utan gång i Hoby socken, hvarjemte två invid den sistnämnda grafven be­ lägna, aflånga högar, som äro omgifta af stenar, måhända fö in­ skrifna sig från samma tid. Vid detta århundrades början funnos dock, såsom man ser af uppgifter hos Sjöborg, en dös i Vallkärra och en i Nöbbelöfs socken; äfven i Stångby socken har fördom funnits en dös. Alla dessa tre äro nu spårlöst för­ svunna, så att af de fyra dösar, om hvilkas tillvaro i häradet ännu för ett par mansåldrar sedan man eger kännedom, blott en enda nu återstår. I Nosaby socken, nära Kristianstad, låg midt i en till Balsby n:o 16 hörande åker en nästan rund upphöjning, 40 fot i dia­ meter, här och der omgifven af mindre stenhällar. Vid gräfning af en potatisgraf hittades här för några år sedan en underkäke af menniska, och när på hösten 1879 platsen blef mera jemnad samt besådd med råg, samt det Öfversta jordlagret derför till en fots djup borttogs, hittades ungefär midt på upphöjningen obrända menniskoben och en spjutspets af flinta. Denna lär hafva legat på refbenen. Under hufvudet låg en sten, 2 fot lång och 1,5 fot bred, och mellan lårbenen låg en dylik, något mindre gråsten; utom dessa funnos hvarken på eller vid benen några stenar. Den först hittade käken lär hafva legat på 10 stegs afstånd från de andra benen. Fyndet förvaras nu i Statens , Historiska Museum (n:o 6480), dit det insändes af lektor Ahlén, som på uppdrag af akademien gjort undersökning på platsen och upptecknat, hvad hittarne iakttagit. I samma socken, öster om Nosaby kyrka, undersökte lektor Ahlén år 1881 en annan graf från stenåldern. Midt i en rund kulle af 180 fots omkrets och 10 fots höjd påträffades några tum under jordytan en stenkista, bildad af hällar stälda på kant, 6 på hvarje långsida, och täckt med 4 stora stenar. Kistan, som låg i norr och söder, mätte 13,5 fot i längd, 6,5 fot i bredd och nära 3,5 i höjd. Vid norra ändan funnos två gafvelstenar och vid den södra en mindre sten, hvilken dock ej fylde graf- vens hela bredd. I norra delen af kistan påträffades 4 skelett, af hvilka ett låg tvärs för grafven med hufvudet vid östra 6 OSCAR MONTELIUS. väggen och de tre andra strax söder derom längs efter grafven med hufvudena mot norr, samt bredvid dem en spjutspets af flinta och en liten genomborrad stenyxa, samt en nål och en pryl af ben. Tvärs öfver grafven närmare den östra sidan och något mer än 1 fot från södra ändan, stodo tre smärre stenar i rad. Strax norr derom påträffades en bronsdolk. Detta fynd, som förvaras i Statens Historiska Museum (n:o 6906), liknar således i vissa fall det, som år 1875 gjordes vid Herrljunga i i Vestergötland, och som är beskrifvit i Compte-rendu du Con- gres de Budapest 1876, sid. 200. I Halland, från hvilket landskap ännu för ett år sedan icke någon gånggrift var känd, upptäcktes sommaren 1881 två. Den ena låg dold på bottnen af den hög i '•Eldsberga socken, hvilken hög dessutom innehöll några grafvar från bronsåldern och i det följande närmare beskrifves. Den andra ligger för öppen dag vid Qvarnome i Veddige socken, nära Varberg, och har länge varit känd för traktens befolkning under benämningen »Rumpalösa kyrka». Af Bexell omtalas den i Hallands historia och beskrifning (3:dje delen, sid. 239) såsom ett fornminne, — en »kummelgrotta», hvilket i hans mun betydde en dös eller liknande stenåldersgraf, — ehuru man af hans beskrifning ej kan se, att det är en gånggrift. Hofberg säger väl i sin år 1879 upprättade beskrifning öfver Viske härads fornlemningar, att den endast är en naturbildning, men det är svårt att för­ klara en sådan uppfattning, då man här har för sig en tydlig • gånggrift. Gången, som vetter åt sydsydost och inmynnar närmare kammarens östra än vestra ända, är nu blott på östra sidan stensatt; den vestra sidans stenar, äfvensom gångens tak­ stenar, saknas. Ofver kammarens vestra ända ligger en mycket stor taksten. Den hällkista vid Blixtorp i Hunnestads socken, hvilken Hofberg omtalar såsom dubbel, visade sig vid en af mig 1881 företagen undersökning visserligen vara enkel, men hafva en fortsättning utanför ena gafvelstenen. Kistan, som ligger i öster och vester, är invändigt 6 fot lång, och dess väggar fortsätta vester om gafveln, den norra 3,5 fot, men den södra endast 1,5 fot; det sålunda bildade yttre rummet är öppet åt vester. Grafven har varit täckt med en stor, bred häll. Kistan hade innehållit ett skelett, 2 spjut- och 2 pilspetsar af flinta, samt en bernstens- DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNING^!! I SVERIGE 1880—1881. 7 perla; i det vestra rummet fanns deremot intet anmärknings­ värd! *). Under planeringen af en begrafningsplats vid Brunnsberg nära Varberg påträffades bosten 1880 »en af klufna, mindre stenblock bestående grafkista, sorn, innan den af sakkunnig person blifvit besigtigad och undersökt, genom arbetares okun­ nighet förstördes. Dock tillvaratogs en deri liggande, väl bibe­ hållen spjutspets af flinta»*'*). På Enslöfs klockaregårds egor anträffades i slutet af 1880 uti en grusgraf en stor stenkista, liggande i N.—S. och mätande 11,5 fot i längd, 3 fot i bredd och 3 fot i höjd; den var täckt med tre flata stenar. I denna graf hittades obrända ben af flera lik samt några vapen och verktyg af sten. I södra ändan lag äfven hälften af en liten tång af brons från bronsåldern, hvilken tång dock kari hafva ursprungligen legat på täckhällen, som hade nedfallit. Ofvanpå täckhällarna lågo ett sammanböjdt svärd, en sköldbuckla och två spjutspetsar af jern från den äldre jern­ ålder^ samt bitar af ett groft lerkärl. Grafven undersöktes af den för bevarandet af södra Hallands fornminnen outtröttligt verksamme kapten J. A. Lagergren i Halmstad. Uti kapten Lagergrens samling såg jag år 1881 tio dolkar och spjutspetsar samt en smal hålmejsel af flinta, hvilka några år derförut hittats vid borttagandet af ett mindre stenröse å hemmanet Hule i Höstena by, Ljungby socken af Faurås härad. I röset låg en stenkista, som Var minst !2_fot läng, 3—4 fot bred och 2 fot djup, samt låg i O.—V. Vid vestra ändan hade hon gafvelsten, men ej vid den östra. Flintsakerna lågo dels i kistan, dels utanför dess östra ända. I nämnda samling förvaras också en slipad rätmejsel af flinta, funnen vid Qvarnen i Renneslöfs socken, Höks härad, under »utgräfning af en backe tätt intill ån. I denna back­ sluttning fanns en stenkista, 6 fot lång och 3 fot bred, med lockstenar; men ingenting annat observerades än denna mejsel, som låg i södra ändan af grafven»**11). ‘) Hallands Fornminnes-förenings årsskrift, sid. 178. Fyndet för­ varas nu i Statens Historiska Museum. ’*) Enligt meddelande af telegrafassistenten J. E. Jönsson i Varberg, i hvilkens samling spjutspetsen förvaras. "') Kapten Lagergren eger äfven flere vapen och verktyg af flinta, som uppgifvas vara funna i rösen och grafhögar på olika ställen i 8 OSCAR MONTELIUS. Kapten Lagergren har dessutom lemnat beskrifning på två andra stenkistor i Halland, hvilka troligen båda förskrifva sig från stenåldern: den ena belägen å n:o 2 Fastarps egor i Holms socken, den andra vid Arnarp i Snöstorps socken. I Bohuslän har d:r Ekhoff år 1881 uppmätt och beskrifvit följande på ön Tjörn belägna grafvar från stenåldern: 5 dösär, 5 gånggrifter och 3 hällkistor. Två dösar och två hällkistor voro förut okända. En utförlig redogörelse för dessa grafvar, liksom för öfriga fornlemningar på Tjörn, kommer att lemnäs i det häfte af Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, som ligger under pressen. I Vestergötland har man år 1880 påträffat en förut ej känd hällkista vid Klofnasten i Sköfde socken, Kullings härad, Elfsborgs län. Den plundrades vid anläggning af en potatis­ källare och innehöll 3 dolkar, en spjutspets och 4 halfmånfor- miga verktyg af flinta, samt ett s. k. »nålbryne» af skiffer, likt fig. 4 i Sv. forns. Dessa saker uppköptes af löjtnant J. 6. S. Arfvid­ son, som skänkte dem till Statens Historiska Museum (n:o 6840). På uppdrag af akademien undersökte trafikdirektör Troili ‘år 1881 en hällkista vid Brunnsgården i Borgunda socken, Gud­ hems härad. Kistan, liggande i O.—V., var delad i två olika stora rum af en häll, som stod något mer än 3 fot från den vestra, öppna ändan. Midt på denna häll var uthugget ett stort ovalt hål, 1,6 fot bredt och 1 fot högt; dylika hål äro vid flere tillfällen iakttagna i gafvelstenalna af svenska hällkistor från slutet af stenåldern. Det större, eller östra, rummet var 13 fot, och det mindre ungefär 3 fot långt. Grafven afsmalna!’ mot vester: vid östra gafveln är den invändigt 3,3 fot, vid skiljeväggen 2,9 och vid vestra ändan endast 2,4 fot bred. I grafven lågo en mängd obrända menniskoben samt en spjutspets och en större skärfva af flinta. Derjemte skall man här hafva, före den nog­ granna undersökningen, funnit en vanlig stenyxa med skafthål. A egorna till Öfre Sanna i Åsaka socken och Skånings härad.har bibliotekarien Torin undersökt en förut ej beskrifven, ganska mycket skadad hällkista, liggande i Ö.—V. Äfven här Halland. Då upplysningar saknas om de närmare fyndomständig­ heterna, vet man emellertid ej med säkerhet, om de alla verkligen äro funna i grafvar från stenåldern; det är möjligt, att några af »rosena» endast varit högar af tillfälligtvis hopkastad sten. hade vestra gafvelstenen, som nu var sönderslagen, haft ett större hål eller en halfrund urholkning. Emedan grafven tyd­ ligen blifvit för lång tid sedan plundrad, hittades nu hvarken ben eller fornsaker deruti. I Östergötland påträffades år 1880 vid Vesterlösa i Rogs­ lösa socken, Dals härad, en af kalkstenshällar bildad och i Ö. —V. sig sträckande kista, som innehöll obrända menniskoben. Grafvens längd var 10 fot, dess bredd vid den af en häll till­ slutna vestra gafveln omkring 3 fot, under det att den östra, »ej stensatta» gafveln endast var 2 fot bred. Ehuru några fornsaker ej anträffats i kistan, — hvilken måhända ej ännu är fullständigt undersökt, — visar grafvens byggnadssätt, att den utan tvekan kan hänföras till stenåldern, från hvilken period hittills endast få grafvar äro kända i Östergötland. Dessa få ligga emellertid alla, liksom den nu i fråga varande, i vestra hälften af land­ skapet *). Uti Jönköpings län af Småland har man, enligt med­ delande- af komminister Palmgren, i en »kulle» på Ölmestads egor i Refteleds socken, Vestbo härad, funnit en hällkista, som innehöll »en mängd ben och flintsaker». »Detta är», tillägger Palmgren, »den längst i NV. belägna stenåldersgraf i Finveden, som jag har reda på» **). I Kronobergs län, der redan förut ett icke obetydligt antal stenåldersgrafvar var kändt, har under de två sista åren några förut ej beskrifna sådana grafvar påträffats. På våren 1880 meddelar komminister Palmgren, att han midt i Vägarås by, Traheryds socken af Sunnerbo härad, »sett en nyss förstörd hälle- kista i ett rör». Och han tillägger, att midtemot den af riks- antiqvarien B. E. Hildebrand undersökta grafven vid Bäckaryd i Hamneda socken***) fanns år 1876 på andra sidan Lagan och på gården Bäcks egor, i Kånna socken och Sunnerbo härad, »en DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNING EN I SVERIGE 1 880—1881. 9 ') Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 4:de delen, sid. 157. **) Då grafvar från stenåldern äro mycket sällsynta i norra delen af Jönköpings län, kan det förtjena nämnas, att Statens Historiska Museum för några år sedan erhöll en flintdolk, som jemte »förvitt­ rade ben», kol och några lerkärl hittats i en graf, hvilken att döma af berättelsen måste hafva varit en hällkista. Den var belägen å Södraby egor i Melby socken nära Eksjö (St. M. 5756). "*) Antiqvarisk tidskrift för Sverige, lia delen, sid. 230. 10 OSCAR MONTELIUS. hällekista, troligen af samma slag som Bäckaryds-kistan. Vid mitt besök omtalade torparen, som förstört henne, att benrang­ len i kistan kunde af honom begrafvas, och han hade funnit en del flintbitar i henne. Den fromme mannen hade öfver benen uppfört en grönklädd, fyrkantig grafhög, planterad med blommor.» Inom det gamla Värend tillkomma följande, förut ej bekanta hällkistor från stenåldern: en i ett rör vid Gårdsby Herregård i Gårdsby socken, Norrvidinge härad; en i ett rör på Halle­ berget under Vederslöf Östregården i Vederslöfs socken, Kinne­ valds härad; en i ett rör vid Sunnansjö i Ostra Thorsås socken, Konga härad; samt en vid torpet Rydholm nära samma Sun­ nansjö. I alla dessa grafvar hafva flintdolkär eller andra sten­ såker anträffats, hvilka nu förvaras dels i doktor J. A. Wittlocks samling i Vexiö, dels i herr C. Johanssons samling (enligt med­ delande af doktor Wittlock). Komminister Palmgren säger uti en skrifvelse till riksantiqva- rien i maj 1880: »I trakten kring Vexiö har fordom funnits hela grupper stenåldersgrafvar, efter hvad jag bestämdt vet 12 på samma ställe, hvilka nu i dessa sista åren alla blifvit bortodlade. — — Den omnämnda stenåldersgrafplatsen låg på åsen vid Tegnaby kyrka. Jag fick ej tag på flere fynd än en afslagen smal mejsel. De talrika fynden hade gått åt annat håll än till Stockholm». Örn en annan grupp sådana grafvar berättar han: »Biskop Hultman har visat mig flere stenyxor, som han med egen hand upptagit uti hällekistor på Helgö, Helgasjön». Under det att alla de nu omtalade grafvarna anträffats i trakter, der redan förut dylika grafvar varit kända, har man under de två sista åreu äfven funnit en stenåldersgrift inom ett område, der några sådana visserligen icke voro förut kända, men der man, såsom jag i förra berättelsen anmärkte*), hade an­ ledning vänta, att de skulle upptäckas. På Kalmar läns fast­ land var ännu för två år sedan någon stenåldersgraf ej bekant, men att detta endast kunde bero på en tillfällighet, visade sig redan af det betydande antal färnsåker från nämnda tid, som anträffats inom denna del af landet. Sommaren 1880 fann man också tre dolkar och spjutspetsar m. m. af flinta i en 17 fot lång hällkista uti ett stenröse nära Långemåla kyrka i Handbörds ') Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 4:e delen, sid. 159. DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880 —1881. 11 härad, Kalmar län. Det är samma kista, i hvilken, man förut funnit obrända ben samt ett spänne från midten af jernålder!! *); uppgiften, att spännet legat i sjelfva kistan, torde emellertid ej kunna betraktas såsom fullt tillförlitlig, emedan det icke hittats vid undersökning af sakkunnig person, och således lätt kan hafva ursprungligen legat i röset ofvanför kistan, men vid stenarnas borttagande nedfallit i henne. Upptäckten af flintsakerna, hvilka lågo i sydvestra delen af kistan, äfvensom hennes byggnadssätt, visar i alla händelser, att hon uppförts under stenåldern. På Oland och Gotland, likasom i Svealand och Norrland, har icke någon graf från stenåldern, så vidt jag vet, under de två sista åren blifvit funnen. Bland de många utanför grafvarna anträffade fynd, örn hvilka man under dessa två år erhållit kännedom, nämnas här endast: Vid Tegneby i Tanums s:n, Bohuslän, äro 8 halfmånformiga flint­ verktyg funna tillsammans (St. M. 6598). — Vid dikning i en sank äng å Eskilstorps egor i Getinge s:n, Halland, hittades år 1873 fyra vackra dolkar och tre halfmånformiga verktyg af flinta, liggande tillsammans på 2,s fots djup under jordytan; å samma ställe hade tre år förut hittats en flintdolk af samma färg som de förra (kapten Lagergrens samling). — I en backsluttning å Öfraby gårds egor vid Halmstad hittades år 1871 fem dolkar, en spets, tre knifvar och skrapor af flinta, liggande tillsammans med en mängd flintaffall; troligen hade här varit en »verkstad» för förfärdigande af flintsaker (kapten Lagergrens samling). — På öu Tjörn i Bohuslän fann d:r Ekhoff år 1881 åtta sådana verk- stadsplatser, hvarjemte 3 å 4 dylika fynd omtalades på ön; några af de förra voro dock redan förut kända **). Från östra delen af Vestmanland och sydöstra Dalarna har Statens Historiska Museum under de två sista åren erhållit ett betydligt antal fornsaker af sten — nästan alla af grönsten, mycket få af flinta. De äro uppsamlade af en kringvandrande uppköpare och visa, att dessa trakter icke varit så fattiga på föremål från stenåldern, som man förut antagit. ‘) Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 4:e delen, sid. 179; jfr. sid. 191. Fyndet förvaras i godsegaren J. A. Blombergs samling på Skärshult. ") Montelius, Bohuslänska fornsaker från hednatiden, sid. 2, och Statens Historiska Museum, 4:e upplagan, sid. 10. 12 OSCAR MONTELIUS. Afven från Ångermanland Ilar museet under de senare åren fått ett jemförelsevis stort antal forsåker af sten, för hvilkas insamlande och insändande man hufvudsakligen har att tacka herr P. Edholm i Bålsjö. För ungefär tio år sedan kände man från Ångermanland endast 5 fornsaker, som kunde hänföras till den »skandinaviska stenåldern», och 2 minnen från lapparnes stenålder, nämligen två spjutspetsar af skiffer. Sedan dess har Statens Historiska Museum från detta landskap erhållit följande stensåker: 1 vanlig yxa med skafthål, 5 mejslar och 1 flat slipsten (?) från Bjertrå socken (St. M. 5373, 5417, 5421, 5875, 6120, 6231 och 6431); 1 vanlig yxa med skafthål från Hernön (St. M. 5656); 1 båtfor- V Piff. I. Knif af skiffer. Kjäl i Vibyggerå s:n, Ångermanland. 1. mig hammare, 1 vanlig yxa med skafthål och 4 mejslar från Nora s:n (St. M. 5330, 5331, 6010 och 6860); 1 vanlig yxa med skafthål och 1 ovanligt stor och lång mejsel eller yxa af skiffer, utan hål, från Nätra s:n (St. M. 6860); 1 båtformig hammare, 4 yxor med skafthål, 1 hammare med inknackad ränna rundtorn, 7 mejslar, samt 1 knif af skiffer*) och 6 spjutspetsar af skiffer från Skogs s:n (St. M. 5400, 5434, 5481, 5519, 5524, 5656, 5678, 5684, 6010, 6041, 6120, 6134, 6362, 6604 och 6860); 2 spjutspet­ sar af skiffer från Sånga s:n (St. M. 6039); 2 yxor med skafthål, ') Afbildad i Månadsbladet 1874, sid. 172, fig. 79. DEN FÖRHISTOlilSKA FORNFORSKNING EN I SVERIGE 1880-- ISSI. 13 den ena af ovanlig form, och 3 mejslar från Ullångers s:n (St. M. 5547, 6010, 6296 och 6860); 1 slipad hålmejsel af flinta, 1 båtformig hammare och 1 knif af skiffer, afbildad fig. 1, från Vibyggerå s:n (St. M. 6561, 6604 och 6860). På mindre än tio år har således museet från denna provins fått: 1 hålmejsel af flinta, 3 båtformiga hammare, 10 andra yxor med skafthål, 1 hammare med ränna rundtorn, 20 mejslar, 1 slipsten samt 2 skififerknifvar och 8 spjutspetsar af skiffer, eller tillsammans icke mindre än 46 föremål*). Af dessa är en­ dast ett af flinta, alla de öfriga äro af andra stenslag, hufvud­ sakligen grönsten och skiffer. De flesta mejslarna äro af skiffer, och många af deni äro håleggade; en i Ullångers s:n funnen mejsel, som har egg i båda ändar, är håleggad i ena och nä­ stan räteggad i den andra ändan. Flintmejseln, några andra mejslar, de båtformiga bammarne och de flesta andra yxorna med hål likna alldeles dem, som hittas i södra Sverige, och kunna således betraktas såsom minnen från den »skandi­ naviska stenåldern», under det att nästan alla de andra sakerna nied säkerhet kunna hänföras till lapparnes stenålder. Afven i andra delar af Norrland hafva under de sista åren åtskilliga intressanta fornsaker från stenåldern anträffats. Utom dem, som omtalas i tredje delen af Antikvarisk tidskrift (sid. 182 och 409) och i Månadsbladet 1874 (sid. 147 o. följ.), har Sta­ tens Historiska Museum erhållit följande föremål. Invid det ofvanför Torne belägna Svansteins bruk i Norr­ bottens län hittades, nära stranden af Kintasjärvi sjö, för några år sedan en stor stenmejsel, och ej långt från det ställe, der denna fanns, påträffades sedan på ungefär 2 fots djup under jordytan en större afskrädesbög, bestående af fiskfjäll och andra fisklem- ningar, samt nära denna hög och likaledes omkring 2 fot djupt en stor yxa utan hål af skiffer. Båda dessa stenverktyg, hvilka tydligen böra betraktas som minnen från lapparnes stenålder, äro af herr A. Muller på Svanstein skänkta till museet (niis 6053 och 6586). ‘) Derjemte hafva under samma tidn äfven andra samlingar riktats med slenålderssaker, funna dels i Ångermanland, dels i andra de­ lar af Norrland. Se lektor Olssons här nedan införda beskrifning på några fynd från Jemtland och Ångermanland. 14 OSCAR MONTELIUS. Från trakten af Skellefte i Vesterbotten har museet på de senare åren erhållit tre spjutspetsar och två hålmejslar af skif­ fer, samt en tjock skifferns ej sel, håleggad i ena och räteggad i andra ändan, funna i Byske och Skellefte s:nar (St. M. 6257, 6633, 6857 och 6858). Men derjemte har museet från samma trakt mottagit ett betydligt antal flintverktyg och andra föremål, hvilka jemte de förut der gjorda fynden af samma slag visa, att den skandinaviska stenåldern trängt upp ända till denna nordliga bygd. Från det märkvärdiga fyndstället vid Bjurselet i Byske socken*) härstamma följande, vid olika tillfällen funna föremål: 14 hålmejslar, som nästan alla äro oslipade, 1 oslipad, tunn rätmejsel, 2 öfverdelar af oslipade mejslar, alla af flinta; 3 flint­ stycken, från hvilka större och smärre skärfvor äro slagna, 18 flintskärfvor, af hvilka 2 äro bitar af slipade verktyg; 1 något slipad yxa af en grå stenart, 1 tunn, grundt håleggad mejsel af grå skiffer, samt 1 bit af en skiffermejsel (St. M. 5458, 5900, 6032 och 6858). Dessutom har museet erhållit en slipad hål­ mejsel af flinta, funnen vid Djupbors by i Skellefte socken, samt nedre delen af en vacker båtformig hammare från Dalkarlsliden i samma socken (St. M. 6061 och 6256). De flesta af dessa stensåker från Skelleftetrakten äro skänkta till museet af härads­ höfding Ekewall, komminister A. Ericson, samt kommissionslandt- mätarne W. O. Widestedt och L. Zethraus. Det stora antalet vid Bjurselet funna flintsakerna, hvilka eljest äro så sällsynta i Norrland, har redan för länge sedan ådragit sig uppmärksamheten. Man känner tre här anträffade större samlingar af flintmejslar: den ena af 80, den andra af 25 och den tredje af 18 stycken; och dessutom har man vid Bjurselet funnit flere enstaka mejslar samt stora flintstycken och en mängd flintskärfvor. Då härtill läggas de flintmejslar och de tre båtformiga hammare, som hittats på olika ställen i Skellefte socken, tvingas man, såsom det synes mig, att i allt detta se ett bevis för, att den skandinaviska stenåldern sträckt sig ända upp till Skellefte, om än naturligtvis kusten norr örn Dal- elfven endast varit mycket glest bebygd. Att spridda nybyg­ gen redan före stenålderns slut funnits i Norrland, det visas af ') Antiqvarisk tidskrift, 3 sid. 182—183, och Månadsbladet 1876, sid. 266—270. DEN FÖRHISTORISKA F0RNF0RSKNINGEN I SVERIGE 1880--1881. 15 de fynd, som der anträffats och som, då de läggas tillsammans, blifva för många för att kunna skrifvas pä tillfällighetens räk­ ning; jag behöfver blott påminna örn de nyss uppräknade fyn­ den från Ångermanland. Huru förhållandet är mellan de i Skelleftetrakten funna minnena från den skandinaviska stenåldern och från den lapska stenåldern, är en fråga, som ej ännu torde kunna med säkerhet besvaras. Vi få tills vidare nöja oss med att anteckna det för­ hållandet, att äfven saker af lapsk typ anträffats här. Från Jemtland har Statens Historiska Museum erhållit en båtformig stenkammare, funnen i nafsunds socken, vid utloppet af Räfsundssjön (St. M. 5147). Från Helsingland har museet fått: 1 vanlig yxa med skafthål, funnen vid Myskje i Söderala socken (St. M. 5045); nedre delen af en i skafthålet afslagen yxa af ovanlig form, från Röstabacke i Alfta socken (St. M. 5663); samt 1 yxa med skafthål, närmast lik Sv. forns. 39, från Hanebo Prestgård (St. M. 5768). En spjutspets af skiffer från Bollnäs socken samt det märkliga fyndet från Katrinebergs kapellförsamling äro redan i förra berättelsen omtalade *). Från Gestrikland erhöll museet år 1881 en spjutspets af rödbrun qvarts, lik dem som hörde till det nyss nämnda Katrine- bergsfyndet (n:o 6861). Museet har icke på de sista tio åren erhållit några sten- ålderssaker från Herjedalen eller Medelpad. I förstnämnda land­ skap torde icke något fynd från denna tid vara anträffade och knapt något från de följande perioderna af hednatiden. Till de förut frän Sverige söder om Dalelfven kända fynden af skifferspjutspetsar**) hafva under de två sista åren kommit: Vid Slottsbrosundet i Grums socken, Vermland, har man funnit en vacker sådan spjutspets under särdeles anmärknings­ värda förhållanden. I en här belägen grusås anträffades under arbetena med Bergslagernas jernväg en mängd gropar, täckta af en flat sten och fylda med kol, brända benbitar och aska, samt vanligen innehållande ett groft lerkärl. Skifferspjutspetsen låg i en sådan grop, inbäddad i det lerkärlet omgifvande kolet. ') Sv. Forum./ören-.s tidskrift, 4:e bandet, sid. 163. ") Månadsbl. 1874, s. 166—171; Sv. Forum.förena tidskr., 4 s. 162. IG OSCAR MONTELIUS. Tyvärr liar man ej funnit några andra fornsaker, som kunde gifva oss upplysning örn dessa »brandpletters» ålder *). Ett på ön Tjörn i Bohuslän funnet stycke af en skiffer­ spjutspets förvaras i folkhögskolan på Tjörn, enligt meddelande af d:r Ekhoff; och en hel sådan spjutspets hittades år 1874 vid nyodling på Skånla egor å Hisingen (tillhör tullkontrollör L. H. Andersson, Mon). — En afbruten skifferspjutspets är funnen vid Abbantorp i Högserums s:n på Oland (d:r Nordemans sami. i Skeninge). — Med den betydande samling af fornsaker, som förut tillhört brukspatron Trägårdh och år 1881 inköptes af Sta­ tens Hist. Museum (n:o 6819), följde en hel spjutspets af skiffer. Tyvärr saknas om denna spjutspets, liksom örn de fles.ta andra till samlingen hörande föremål, uppgift om fyndorten; man vet endast, att de flesta sakerna äro funna i Kalmar län. Bland de graffynd från bronsåldern, som under de,två sista åren anträffats eller blifvit kända, torde följande förtjena att omnämnas. Att lektor Ahlén uti södra ändan af en stenåldersgraf i Nosa­ by socken, östra Skåne, år 1881 fann en bronsdolk, är redan omtaladt. A n:o 28 Stora Köpinge i Köpinge socken nära Ystad under­ sökte jag år 1880 en större grafhög från bronsåldern. Midt på högens botten lågo fyra stenrösen helt nära hvarandra. Hvart och ett af dem innehöll en af kullerstenar bildad smal kista, som visade sig hafva omslutit en träkista, af hvilken fullt tyd­ liga lemningar kunde iakttagas. Annu bevarade stycken af träet visa, att dessa kistor varit bildade af klufna och urholkade ek­ stammar. Tre af dem hade inneslutit obrända lik, i den fjerde fanns en mängd brända och rensköljda ben. Dessutom lågo vid kanten af det ena röset lemningarna af ännu en träkista, som ej varit omgifven af sten; den innehöll ben af ett obrändt lik. Nära högens kant, på samma djup som de förut omnämnda sten- rösena, lågo ytterligare två sådana rösen, det ena nära södra och det andra nära östra kanten af högen. Det förra betäckte en mängd brända ben; under det senare kunde intet spåras. *) Wilh. Berg i Månadsbladet, 1880, sid. 72. DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881. 17 I högen hade således åtminstone sex döda jordats, af hvilka tvä blifvit brända och de öfriga begrafts obrända. Af de senare hade tre varit fullvuxna, men den fjerde ett barn. Den vid högens midt stående kistan med brända ben var af manslängd, ehuru så stort utrymme naturligtvis ej varit nödvändigt för för­ varandet af de brända benen. I denna kista låg vid ena sidan en bronsdolk med hornfäste, af hvilket nedre delen var bevarad; midt emot dolken, vid kistans andra sida, låg ett bronsspänne, närmast likt Sv. forns. 120, och dessutom upptogs ur grafven en bronsknapp. Bredvid både dolken, spännet och knappen lågo små, men ganska väl bibehållna bitar af ett ylletyg, som tvifvelsutan en gång betäckt hela benhopen, men som endast i närheten af bronsen kunnat bevaras. I jorden ofvanför sten- rösena hittades en liten bronsprydnad, närmast lik tig. 5 å pl. 39 i Madsens Broncealderen, Sutter, samt hälften af en stenyxa, som redan i forntiden blifvit afslagen i skaftbålet. Fyndet för­ varas i Statens Hist. Museum (n:o 6636). De i denna hög funna lemningarna af träkistor, — äfven­ som de likartade fynd från nordvestra Skåne och södra Halland, hvilka i det följande omtalas, — torde förtjena att särskildt be­ aktas, emedan de visa, att ett sådant begrafningssätt icke varit så sällsynt i Sverige under bronsåldern, som man hittills anta­ git. Det är också sannolikt, att uti mången graf, örn hvilken det hetat, att den inneslutit ett af ett stenröse betäckt skelett, detta i sjelfva verket legat i en träkista, ehuru så obetydliga spår af henne funnits qvar, att de undgått uppmärksamheten. Särdeles gynnsamma omständigheter fordras nämligen, för att trä under årtusenden skall kunna bibehålla sig. Man har emellertid redan förut på spridda ställen i Sverige, såsom i nordöstra Skåne, södra Halland, Vestergötland och Östergötland*), påträffat lemningar af dylika träkistor från brons­ *) Nilsson, Bronsåldern, 2:a uppl., sid. 73 not (Villands härad, Skå­ ne; ekkista); Hallands Fornm.-fören:s årsskrift, sid. 102 ('Döm­ mestorp i södra Halland; mindre björkkista med brända ben); Sv. Fornm.fören:s tidskrift, 4:e bandet, sid. 165 (Marks härad, Vester­ götland; ekkista med obrändt lik, under bottnen af en bäck)-, Östergötlands Fomin, förena tidskrift, sid. 4 (Slaka s:n, Östergöt­ land; ekkista med skelett). 2 18 OSCAR MONTELIUS. åldern, vanligen af ek. I vestra Danmark äro sådana ekkistor i ganska stort antal funna, hvilka nästan oskadade bevarats ända till vår tid *), emedan de högar, i hvilka de stått, bildats af blålera eller andra jordarter, som i hög grad ega förmågan att skydda trä från förruttnelse, hvarjemte eken mer än de flesta andra träslag kan trotsa tiden. Afven i Meklenburg och Eng­ land äro grafkistor af ek från bronsåldern funna **). Vid Kabusa i Köpinge socken har man i en förstörd hög, under en hop kullersten, funnit den bronsdosa, med lock af brons, som är afbildad tig. 2***), ett spänne likt tig. 121 och en knif lik tig. 114 i Sv. forns., samt 2 spiralrefflade armringar och en »tutulus», allt af brons (St. M. 6637). Fig. 2. Bronsdosa. Kabusa i Köpinge s:n, Skåne, -j. Strax söder örn Ramlösa helsobrunn, i Raus socken, läg­ en samling högar, hvilka i mannaminne varit minst 10, ehuru endast sex temligen oskadade återstodo. Dessa sex högar hafva åren 1879 och 1881 undersökts af docenten Söderberg f). De *) Madsen, Broncealderen, Samlede Fund, pl. 3—10; Worsaae, Om Slesvigs eller Sönderjyllands Oldtidsminder, sid. 31 o. följ. **) Meklenburg. Jahrbiicher, 5 sid. 31; Nordisk Tidsskrift for Old- kyndighed, 3 sid. 279 (vid Gristhorpe i Yorkshire, England). ***) Förut var blott en sådan bronsdosa känd från Sverige. Den är funnen i Simris s:n, Skåne, och förvaras i Statens Hist. Mus. (n:o 5990); dess botten är afbildad i Månadsbladet 1881, sid. 24 fig. 43. Bottnen å dosan från Kabusa är prydd på liknande sätt, men endast med en stor, fördjupad, fordom med harts fyld, stjernformig figur, som är åttauddig. f) Redogörelsen för dessa intressanta undersökningar är benäget med­ delad af d:r Söderberg. DEN FÖRHISTORISKA F0RNF011SKNINGF.N 1 SVERIGE 18 80— 1 881. 19 hafva alla visat sig -tillhöra bronsåldern, och bestodo alla af ett stenlöse, betäckt med ett tjockt lager sandmylla af samma slag som den närmast omgifvande marken. Tre högar innehöllo vid eller nära midten grafvar med skelett, en graf i hvarje hög, samt längre upp flere grafvar med brända ben. Två af de först­ nämnda grafvarna utgjordes af stenkistor: den ena, bygd af sandstenshällar, låg i VNV.—OSO. och var 8,4 fot lång med 2.3 fots bredd; den andra, med väggar af kullerstenar och täckt med ett dubbelt lag af flata stenar, låg i NV.—SO. och var 7.3 fot lång med 2,2—1,6 fots bredd. Den tredje grafven med skelett var en träkista, nu nästan förmultnad, af omkr. 9 fots längd; träet syntes hafva varit furu. Den förstnämnda grafven hade tydligen i forntiden blifvit delvis förstörd, ty takstenarna och några väggstenar voro bort­ tagna, hvarjemte benen lågo utan ordning i kistan och ej på långt när utgjorde ett fullständigt skelett. Deremot träffades utanför kistan på flere ställen i högen skelettdelar, hvilka van­ ligen lågo under en flisa af samma slags sandsten som den, hvaraf kistan var bygd.- Ur kistan upptogos ett bronsspänne, närmast likt Sv. forns. 121, men mycket smalare (endast 0,4 tum bredt), en liten i spiral lagd guldten samt en genomborrad djurtand. Den andra stenkistan innehöll utom obetydliga spår af skelettet, hvars hufvud låg i SO., intet annat anmärknings- värdt än några lemningar af ylletyg och af tjock linnetråd (?). I träkistan låg skelettet med hufvudet i öster; vid dess sida fanns endast en liten hartskaka, 3 tum i diameter, med ett hål nära kanten. I den första högen träffades 4 grafvar med brända ben, i den andra 6 och i den tredje ej mindre än 9. I några fall lågo benen i stenkistor, 1—4,3 fot långa, i andra voro de betäckta med kullerstenar, i andra åter voro de nedlagda i lerkärl; uti en graf hade benen legat i ett träkärl, hvilket naturligtvis var förmultnadt, men det harts, hvarmed kärlets springor varit tätade, fanns qvar*). En af stenkistorna, som låg i O.—V. och var 4,3 ') Afven i en här nedan omtalad grafhög från bronsåldern vid Elds­ berga i Halland har nyligen harts-tätningen till ett träkärl påträf­ fats. Om dylika fynd från den äldre jernålder!), se flygh i Ars- heretning af Föreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring, 1874, sid. 183—187'. 20 OSCAR MONTELIUS. fot lång, men knapt 1 fot bred, hade omslutit en träkista, lika lång som stenkistan. I denna träkista voro nedlagda brända ben samt 2 knifvar, en syl, en tång och en nål af brons. Jemte de brända benen träffades i några af de andra grafvarna intet, i andra en knif, en syl, en tång, en knapp eller något dylikt af brons; i en liten stenkista låg öfver benen en tunn bartsskifva. Helt nära en af grafvarna med brända ben lågo i högen en dolk- klinga och några småsaker af brons, de senare inneslutna i en skinnpung; de lågo .bland några förmultnade trälemningar, men utan att ben eller något annat tecken till en graf voro synliga. De tre andra högarna vid Ramlösa innehöllo endast grafvar med brända ben: i en hög 3 sådana grafvar, i en annan 6 och i den tredje 9; den sistnämnda högen var den minsta af alla. Benen voro än nedlagda i ett vanligen af kringsatta stenar skyd- dadt lerkärl, än omslötos de endast af några stenflisor. I dessa grafvar lago åtskilliga knifvar, sylar, tänger, knappar, en dolk- • klinga m. m. af brons; bland knifvarna bör en särskildt omtalas, som är prydligt arbetad och närmast lik .Sv. forns. 188. I ett lerkärl funnos bland benen 6 små perlor af bernsten, ett ämne, örn hvilket d:r Söderberg med rätta anmärker, att det är sällsynt 1 fynd från denna tid. I en annan graf låg bland benen ett myc­ ket litet, knapt 2 tum högt lerkärl. I en af högarna — den hvars röse täckte den stora kistan af kullerstenar med obrändt lik — visade sig den öfver röset liggande sandmassan, som utgjorde den största delen af högen, bestå af två olika lager, skilda af en mörk rand; det öfre lagret var omkring 6 fot tjockt. Förmodligen har en mindre hög varit uppkastad öfver den ursprungliga grafven, och senare har högen blifvit påökad; den mörka strimman mellan det gamla Och det nya sandlagret bär då uppstått af den vegetation, som täckte den mindre högen. Nära högens midt dels låg en större sten i jemnhöjd med den mörka randen, dels stod en hög och smal sten, hvars topp var synlig å högens nuvarande yta. Den förra stenen, hvilken måhända liksom den senare en gång varit rest på den mindre högen, var 6,5 fot lång, 4 fot bred, men knapt 2 fot tjock; den senare stenen var 7,4 fot hög. — I denna hög hittades nära kanten en vacker stenhammare. I två högar träffades stycken af sådana urholkade stenar, som varit brukade att krossa säd i. Vi se af det följande, att DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881. 21 äfven i Eldsberga-högen två sådana primitiva qvarnar påträffades. Dessa fynd äro, trots sin skenbara obetydlighet, af särdeles stort intresse, emedan de gifva oss ytterligare bevis för, att åkerbruket icke var okändt i Sverige under bronsåldern. A Eldsberga Prestgårds egor i Halland, nära Halmstad, undersökte jag år 1881 en större grafhög, hvilken visade sig hafva tillkommit åtminstone vid två olika tider. Ursprungligen fanns här endast en stenåldersgraf, en gånggrift, omgifven af en låg upphöjning, hvars yta var belagd med ett lag kullerstenar, och som endast nådde upp till underkanten af gånggriftens tak­ stenar. Under bronsålderns äldre del stäldes sedan på denna hög bredvid grafkammarens takstenar två grafkistor af klufna och urholkade ekstammar, öfver hvilka ett stort stenröse upp­ kastades, som täcktes af ett tjockt lager jord. I detta jordlager nedsattes vid olika tider under en senare del af bronsåldern 3 grafvar med brända ben. Gånggriftens kammare, täckt med stora, på undersidan släta stenblock, är invändigt 13 fot läng och 4,5 fot bred; gången har nästan samma längd, men endast 2,5 fots bredd. De obrända lik, som utan tvifvel en gång nedlagts i denna graf, hade helt och hållet förtärts. 1 kammaren hittades nu endast en spjut­ spets och ett »halfmånformigt» verktyg m. m. af flinta, en sten- hammare med ofullbordadt skafthål och hälften af en dylik ham­ mare, som varit färdig, men redan före nedläggandet i grafven afslagits vid hålet, samt spridda bitar af två grofva lerkärl. I gången låg en bernstensperla. Hvarken i kammaren eller i gån­ gen träffades spår af metall. Under stenläggningen på den gång- griften omgifvande upphöjningen hittades en väl slipad hålmejsel af flinta och en ovanligt vacker båtformig stenhammare. Den ena ekkistan hade innehållit liket af en man, som varit klädd i ylletyg; vid venstra sidan låg hans svärd, af brons, i en slida af läder. Omkring allt detta var en ox- eller kohud svept, och för att än bättre skydda kistan omgafs den med några hvarf björknäfver. Trycket af de ofvanpå liggande massorna af sten och jord hade under tidernas längd, och sedan eken förlorat sin mot­ ståndskraft, sammanpressat hvad som fanns qvar af kistan och dess innehåll till en tjocklek af knapt 2 tum. Af liket fanns nu intet qvar, men af näfvern, kistan och ylletyget äro ganska stora stycken bevarade, äfvensom större delen af det 2,5 fot långa 22 OSCAR MONTELIUS. svärdet och dess slida; af den hud, i hvilken den döde varit svept, äro håren märkvärdigt väl bibehållna. I den andra ekkistan hade troligen en qvinna blifvit begif­ ven, om vi få döma af en der anträffad, med vackra spiraler prydd, rund bronsplåt af ett slag, som nian några gånger funnit i qvinnografvar *). Den var krossad mellan stenarna, men man kunde dock lätt se, att den varit af samma slag som Sv. forns. lil, ehuru betydligt mindre. Af de tre grafvar med brända ben, som påträffades nära ytan af Eldsberga-högen, bestod den ena af en liten hop kuller­ stenar, bland hvilka benen oell en liten tång af brons lågo, utan att spår af något kärl af lera eller annat ämne syntes. Den andra var ett lerkärl, som jemte benen innehöll en bronsknapp. Den tredje var en liten, af flata stenar omsorgsfullt bildad kista, som omslutit en träask, i hvilken benen och en bronsnål af ovan­ lig form legat. Denna ask var väl nu helt och hållet förtärd, men dess form och storlek visas af det harts, hvarmed fogarna varit tätade, och hvari tydliga aftryck af träets ojemuheter ses; aske» hade varit nästan rund, och dess sidor bildats af en tunn, sammanböjd träskifva, hvilkens ändar legat på hvarandra och varit hopsydda med en fin vidja**). Två af stenarna i det stora röset befunnos vara sådana på öfre sidan urholkade stenar, som i äldsta tid användts till qvar­ nar, och som i beskikningen af högarna vid Ramlösa redan äro omtalade. Dessa qvarnar förvaras nu, jemte det öfriga fyndet, i Statens Historiska Museum. Ar 1881 erhöll detta museum äfven ett annat märkligt, af kapten Lagergren anträffadt graffynd från bronsåldern. På Sönd­ rums utmark i Söndrums socken, nära Halmstad, ligga ej långt från hafsstranden flere mer eller mindre jordblandade stenrösen, dels på en höjd, dels nedanför denna, närmare stranden. I ett af dessa stenrösen, som höll 45 fot i genomskärning och var mycket .jordblandadt, fann kapten Lagergren för några år sedan 4 stenkistor, bildade af flata, på kant stälda stenar. En af dessa kistor^var 6 fot lång och 1,5 fot bred, samt täckt med tre stenar; *) Se t. ex. Madsen, Broncealderen, Samlede Fund, pl. 10 fig. 17. '*) Den hade således varit lik de s. k. dalkarlsaskarna. Jfr Madsen, Broncealderen, Samlede Fund, pl. 5 oell 7. DEN FÖRHISTORISKA FORN FORSEN INGEN I SVERIGE 1880 —1881. 23 dess riktning val’ N.—S. Under den fina jord, som fylde denna graf, träffades midt på den stensatta bottnen kol och »brända» ben; vid norra ändan låg ett stort diademliknande brons-halssmycke af ungefär samma form som Sv. forns. 123, men med täta, långs­ gående, upphöjda rander*); i denna kista lär man äfven hafva funnit bitar af en smal såg och af en tång, båda af brons. De tre andra kistorna voro smärre. I en af deni lågo två brons- armringar. Ur en annan, som var 4 fot lång och 1 fot bred, upptogs den bronsprydnad, som är afbildad fig. 3; under den­ samma syntes lemningar af näfver. Den tredje innehöll intet annat än ben. Alla grafvarna skola hafva innehållit brända ben; bland de till vara tagna benen äro dock några obrända. Då den återstående delen af detta röse år 1881 undersöktes af kapten Lagergren oell mig, träffade vi deruti ytterligare två stenkistor, bildade på samma sätt som de nyssnämnda. Röset hade således, oaktadt det icke var särdeles stort, innehållit 6 stenkistor, stälda på olika höjd och i olika riktning. Af de två sist funna stod den ena på rösets botten, i riktning VNV.— *) Det liknar således närmast fig. 44 å pl. 4 i Nilssons Bronsåldern, 2:a uppl. 24 OSCAR MONTELIUS. OSO., och var 10 fot lång, men genom en på kant stäld sten delad i två nästan lika stora rum; bredden var 1,7 fot. Ofver hela kistans botten låg ett lager af brända ben, hvilket sträckte sig en fot utom den östra ändan, som var öppen; den vestra ändan tillslöts af en häll. Den andra kistan, som låg i riktning NO.—SV., var endast 4 fot lång, med 1, i—1,5 fots bredd, och innehöll brända ben, hvilka såsom de andra här funna, och såsom i bronsåldersgrafvar är vanligt, blifvit rensköljda, innan de ned- lades. Hvarken denna eller den andra år 1881 funna grafven innehöll några fornsaker. Nära detta röse ligga några andra, likaledes starkt jord- blandade. I ett af dem, hvilket håller 25 fot i genomskärning och 4 fot i höjd, ses en för längre tid sedan plundrad grafkista, bildad af kantresta gråstenshällar. Dess riktning är NV.—SO. och längd 11 fot. Bredden vid den nordvestra, slutna ändan är nära 3 fot; den sydöstra ändan är smalare och öppen. Der bredvid ligger ett dylikt röse af samma storlek och med en likaledes plundrad stenkista i samma riktning och af samma mått; äfven dennas sydöstra ända är öppen. Antingen förskrifva sig dessa båda grafvar från stenålderns senare tid eller från bör­ jan af bronsåldern. Att rosena vid Söndrum innehålla så många, af vackra flata stenar bildade kistor, beror väl derpå, att man här har lätt tillgång till en sten, som utan svårighet låter klyfva sig, och som derför nu bearbetas af ett bolag, hvars stenbrott ligga helt nära de här omtalade fornlemningarna. Utom de nu nämnda graffynden från bronsåldern har man anträffat många sådana i Halland under de senare åren, sedan den beskrifning öfver alla då kända förkristna fornsaker från detta landskap utarbetades, som för ungefär tio år sedan infördes i Hallands Fornminnes-förenings årsslcrift. De flesta fynden af detta slag förvaras nu i Statens Historiska Museum och i kapten Lagergrens samling. I södra delen af Halland, liksom i Skåne, finnes ännu en stor mängd mer eller mindre oskadade grafhögar, många af betydlig storlek. Emedan man så ofta i dem funnit grafvar från bronsåldern, — vi erinra blott om de här of­ van omtalade samt örn de 18 högar vid Dömmestorp i södra Halland, hvilka på ryttmästaren v. Möllers bekostnad blifvit af kandidat Vilhelm Boye med synnerlig omsorg under­ DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 18 80—1881. 25 sökta *), — men intet fynd gjorts, som kan sägas tala för att de tillkommit under jernåldern, torde vi kunna utan tvekan hän­ föra dem till bronsåldern. Deras talrikhet och innehållet af de i dem upptäckta grafvarna vitna om, att södra Halland, i likhet med Skåne, varit ganska väl befolkadt under bronsåldern, samt att denna period här måste hafva räckt lång tid. I Småland har komminister Palmgren funnit en förut okänd .graf från bronsåldern vid Draftinge i As socken, Vestbo härad. En här belägen stor hög, kallad Bullershög, höll 80 fot i genom­ skärning och 14 fot i höjd. På södra sidan utgingo, med 9 fots afstånd från hvarandra, två aflångt fyrkantiga utsprång, bildade af jord och mätande 15 fot i längd med 10 fots bredd; de be- funnos innehålla brända ben, glasperlor, jernbitar, bronsprydnader m. fl. saker från jernåldern **). Högen var på alla sidor omgifven af smärre grafhögar, hvilka visat sig tillhöra den yngre jern- äldern. Midten af Bullershög utgjordes af ett stort stenröse med branta sidor, betäckt med ett tjockt lager af jord. Under röset, nära dess midt, lågo ett kort svärd, en liten tång och en tutulus af brons, samt en spjutspets och fyra smärre bitar af flinta. Vid dolkens Öfversta del syntes obetydliga lemningar af trä(?) och af skinn. Spår af ben eller kol träffades deremot icke, hvilket antyder, att liket blifvit jordadt obrändt och sedan helt och hål­ let förtärts. I högens .norra kant, vid foten, påträffades en kol­ bädd, innehållande brända beubitar, men inga fornsaker. Om­ kring 6 fot under högens topp, och ungefär en fot ofvanför sten- rösets, låg en askbädd, svart, men utan kol, sträckande sig från högens midt, der den var ett par tum tjock, nästan ut till östra kanten och förtunnande sig, ju längre den närmade sig mot öster. Denna bädd innehöll en mängd brända ben jemte en knif, två hakar, ett par spikar m. m. af jern, samt tre små flintbitar. Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum under n:o 6746 b. Hö­ gen innehöll således nederst vid midten en graf från bronsåldern, och derofvan en graf från jernåldern. Den stora utsträckningen af asklagret från jernåldern gör det mer än troligt, att högen ursprungligen ej varit så stor som nu, utan under sistnämnda ') Boye i Hallands Fornminnes-förenings årsskrift, sid. 75—118. ") Om de i dessa utsprång gjorda fvnden se Palmgrens berättelse i Sv. Fornm.för-.s tidskr., 4:e bandet, sid. 248. 26 OSCAR MONTELIUS. tiel blifvit påökad. De, hvilka ännu bestrida, att den förra pe­ rioden funnits och efterföljts af jernåldern, borde redan af detta och de liknande fynd, som annorstädes anträffats, öfvertygas om oriktigheten af sin åsigt. Äfven vid Drafö i samma As socken har man i en stor, ensam liggande grafhög, kallad Räfvakullen, funnit ett kort brons­ svärd, som enligt uppgift låg under flata stenar. Berättelsen örn detta fynd är meddelad af komminister Palmgren, i hvilkens samling följande, i det på minnen af detta slag fattiga Vestbo härad funna for-nsaker från bronsåldern förvaras: en skaftcelt lik fig. 117 i Sv. forns, från Vilstads s:n, en dylik skaftcelt från Bol­ mens strand i Dannäs s:n, en hålcelt från Torskinge s:n lik fig. 146 i Sv. forns, och en hålcelt lik fig. 147 i samma arbete. I Mönsterås socken af Kalmar län, der godsegaren C. J. Ekerot år 1879 undersökte 6 stenrösen å Fälle egor *) och i ett af dem fann en diademliknande halsprydnad af brons, har han åren 1880 och 1881 undersökt åtta rösen, belägna å Herrstorps, Hab- bestorps och Fälle egor. I ett röse vid Herrstorp fann han en 8 fot lång stenkista och i denna bitar af ett eller två bronsarm­ band m. m. I ett röse vid Habbestorp, å Johan Perssons egor, fann han år 1880 en 9,5 fot lång stenkista, och vid fortsatt under­ sökning hittade han år 1881 på bottnen af denna kista en af­ bruten bronskrok af samma form som Sv. forns. 106, men prydd med sex spiraler**), samt en tjock, i kanterna knackad flintspän och en liten bit harts. Omedelbart utanför kistan lag ett stycke slagg. Den i detta röse funna kroken, den diademliknande pryd­ naden från röset vid Fälle och armbanden från det vid Herrs­ torp, hvilka saker nu förvaras i Statens Hist. Museum, visa, att alla tre grafvarna förskrifva sig från den äldre bronsåldern. — De öfriga år 1881 undersökta rosena innehöllo intet anmärkningsvärdt. Bland de många ej i grafvar funna fornsaker från bronsål­ dern, örn hvilka man under de två sistförflutna åren erhållit känne­ dom, kunna här endast följande omtalas. *) Beskrifning å dessa rösen, äfvensom å de två bär omtalade rosena vid Herrstorp och Habbestorp, är meddelad i Sv. Fornm.förx tidskr., 4:e delen, sid. 263—265. **) Således närmast lik den, som är afbildad å sid. 132 i Nilssons Brons­ åldern, 2:a uppl. DEN KÖUIIIST0R1SKA FORN FORSKNING EN I SVERIGE 1880—1881. 27 Genom rektor Bruzelii bemedling erhöll Statens Historiska Museum år 1880 af Ystads Museum en skaftcelt med stora flikar (s. k. »skaftlappar»), som varit böjda om skaftet; den är funnen i Hammenhögs s:n, Ingelstads h:d, Skåne (St. M. 6680). En dylik celt, funnen vid Carlsborgs herregård i Skåne, lemnades till museet samma år af d:r Witt­ lock (St. M. 6677). Skaftcelter af denna typ — Madsen, Broncealderen, Sutter, pl. 22 fig. 15, 16 — äro sällsynta i Sverige. För ett par år sedan kände man blott en, den nyss­ nämnda från Carlsborg; nu äro utom denne och den från Hammenhög följande kända: 3 från Gladsax nära Simrishamn *), 2 från Fredshög i Skytts h:d. Skåne **), samt 1 från Köpings s:n på Oland, afbildad i Sv. Forum, föns tidskr., 4:e bandet, sid. 271. Således känner man nu 7 från Skåne och 1 från Oland. Dessutom fick Statens Histo­ riska Museum år 1881 en dylik celt genom inköp af den förut omtalade Trägårdhska samlingen; fyndorten är ej känd, men sanno­ likt Kalmar län eller Skäne (St. M. 6819). I Danmark äro några skaftcelter af denna typ funna, och i norra Tyskland äro dylika celter vanliga. Ar 1880 erhöll museet äfven ett brons­ svärd af främmande typ, nämligen ett svärd med fäste af brons, likt Sv. forns. 158 (eller snarare fig. 62 å sid. 376 i 3:e delen af An- tiqv. tidskr. f. Sverige); det hade för omkr. 20 år sedan hittats vid grundgräfning till en byggnad i Köpinge s:n, Gärds h:d, Skåne (St. M. 6497). Sedermera har museet för- ') Sv. Fomin.föns tidskr., 4 sid. 168. Fig. 4. Iironssvärd. Östads **) Till detta fynd,- beskrifvet af Bruzelius, Sv. s;n, Vestergötland. '/„■ förut. 1 sid. 45, höra enligt meddelande af d:r Söderberg bitur af två celter af denna typ. 28 OSCAR MONTELIUS. värnat ett liknande svärd, som förut tillhört veterinärläkaren A. Salstrands samling i Alingsås; det är afbildadt tig. 4 och funnet i kanten af en mosse under Östads Barnhus i Östads s:n, Ale h:d, Vester­ götland. Endast tre svärd af denna typ äro för öfrigt kända från Sve­ rige: 2 hörande till fyndet vid Rud, i By s:n, på Vermlandsnäs *), och 1 från Hannas s:n i Ingelstads h:d, Skåne, afbildadt tig. 160 i Sv. forns. I mel­ lersta Europa äro dylika svärd deremot vanliga **). Genom lektor Euren» bemedling har Statens Hist. Museum från Malmö Museum erhållit det bronsvapen, som är afbildadt fig. 5; det är funnet 3 fot djupt vid dikning i Klagstorps s:n, Oxie b:d, Skåne. Från Sverige känner man för öfrigt blott ett vapen af samma slag: det som är afbildadt fig. 131 i Sv. forns, och funnet nära Arup i Ifve­ tofta s:n, Skåne; äfven detta förvaras nu i Statens Hist. Museum, der det jemte professor Angelius öfriga forn- sakssamling är deponeradt. I norra Tyskland äro flere dylika s. k. »Svärd- lo^. 5. lironsvapen. Klagstorps Stafvarn funna ). s:n, Skane. '/3. En bronsarmring af ovanlig förm (fig. 6) förvärfvades år 1881 af Upp­ sala Museum; den är funnen vid Ramsjö i Vestra Karups s:n, Skåne, och har förut tillhört d:r G. Brunii samling i Lands- *) Ant. tidskr. f. Sv., 3 sid. 374—379. **) Compte-rendu du Congres de Stockholm, 1874, sid. 904—906. *'*) Lindenschmit, Alterthumer unserer heidnischen Vorzeit, lil: 6, pl. 1; Sophus Muller i Correspondenzblatt der deutschen Gesellschaft flir Anthropologie 1877, nr 3 och 4, sid. 31. — I Månadsbladet 1880, sid. 150—151, har jag sökt visa, att dessa svärdstafvar icke, som jag förut antagit, tillhöra den senare delen af vår bronsålder, utan början af denna period. DEN FÖRHISTORISKA F0RNF011SKNINGEN I SVERIGE 1 8 80 —1881. 29 krona. En betydlig del af denna samling såldes nämnda år på två auktioner i Stockholm. Statens Hist. Museum inköpte dervid flere, hufvudsakligen i Skåne funna bronssaker af ovan­ ligare former, bland hvilka särskildt märkas ett par skaftcelter från den äldre bronsålderns blomstringstid, en hålcelt af sällsynt typ m. m. Fig. 6. Bronsarmring. Hamsjö i V. Karups s:n, Skåne. */,. Fig. 7. Ena hälften af en gjutform af slen för hålcelter. Flädje i Alfshögs s:n, Halland. Fig. 8. Bronsknif. Trakten af Laholm, Halland. */i • Kapten Lagergren afstod år 1881 till Statens Hist. Museum en vid Flädje i Alfshögs s:n, Halland, nära Falkenberg, funnen gjutform af sten för bronshålcelter, hvilka haft två öglor, något 30 OSCAR MONTELIUS. mycket sällsynt i Sverige*). Båda hälfterna af denna gjutform finnas; den ena är afbildad tig. 7. Från Halland har mu­ seet år 1881 äfven fått, dels en i Laholmstrakten funnen bronsknif af ovanlig form, afbildad fig. 8 (St. M. 6805); dels en stor, massiv brons­ yxa (St. M. 6928), afbildad fig. 9 och funnen vid dikes- gräfning å Tågarp i Vinbergs s:n, nära Falkenberg, således i ungefär samma trakt som den stora, vid Lundby i Slöinge s:n hittade brons­ yxan af mycket liknande form, fig. 99 i Sv. forns.; dels två glasögouformiga spännen, funna 1881 vid Gamla Köpstad i Träslöfs s:n nära Varberg »under en större sten, som fylde den vinkel, hvilken två andra dylika stenar bildade mot hvarandra» (St. M. 6781). Samma år fick museet tre andra glasögonformiga spän­ nen, två funna i Skeby s:n, Kinnefjerdings h:d, Vester­ götland (St. M. 6753), och det tredje troligen i Kal- ) 1 Statens Hist. Museum förvaras blott en sådan hål- celt med två öglor; deli är funnen vid Nygårds i Buttle s:n på Gotland (St. M. 2668). Fig. 9. Massiv bronsyxa. Tagarp i Vinbergs sm, Halland. ’/a. DEN FÖRHISTORISKA FORNEOllSKNINGEN I SVERIGE 1880----1881. 31 mar län eller Skåne (med f. d. Trägårdhska samlingen; St. M. 6819). Från en senare del af bronsåldern förskrifva sig två andra halländska fynd. Det ena bestod af tre bronslialsringar, funna under draineringsarbete på 3 fots djup i kanten af en stenhop vid Clastorp i Eldsberga s:n, nära Halmstad; ringarna prydas på Öfversidan med grupper af inristade streck i olika riktningar, hvarigenom man tydligen velat efterbilda sådana ringar som Sv. forns. 229*). En af ringarna skänktes år 1881 af friherre D. E. Stierncrona till Statens Hist. Museum (n:o 6868); en annan förvaras i kapten Lagergrens samling och den tredje i herr A. Wallbergs samling på Slottsmöllan vid Halmstad. — Det andra fyndet anträffades vid gräfning å utmarken till n:o 9 Vallby i Veddige s:n, Viske h:d, och utgjordes af de två bronsnålar, som ses tig. 10 och 11, samt några små bitar tunn brons utan sirater (St. M. 6523). Den ena spiralen å nålen tig. 10 hade i forntiden blifvit afbruten och lagats genom pånitande af en plåt, hvilken måhända varit af jern, emedan jernrost ses på hela ytan mellan de tre hålen, och i synnerhet vid ett af dem. Detta antyder, att nålen tillhör en mycket sen del af bronsåldern, hvilket äfven visas af andra omständigheter. I museet förvaras blott en annan ') Jfr Månadsbladet 1880, sid. 104 och 105. 32 OSCAR MONTELIUS. bronsnål af liknande typ, men dylika nålar äro funna på Bornholm och i andra delar af Danmark, samt i stort antal uti Tyskland *). Med kammarjunkaren Th. Carlheim-Gyllen- skölds samling, som år 1881 inköptes för Statens Hist. Museum (n:o 6815), erhölls bland annat**) öfre delen af en bronsdolk, funnen i Bleking och afbildad fig. 12; fästets form är mycket ovanlig, ytan grof och gropig. Två större fynd från den yngre bronsåldern äro på de sista åren anträffade i norra delen af Kalmar län. Vid Rangelsbo i Locknevi s:n, Södra Tjust, hittades i ett stenröse, under od­ ling, ett liängkärl, närmast likt Sv. forns. 248, och fyra spiralarmringar af brons; det förra nu i grefve Th. Bielkes sami. på Sturefors och en af de senare i jägmästaren E. G:son Hjorts sami. på Råstorp i Kisa***). •— Det andra fyndet gjordes Fig. 12. Bronsdolk. v-|ren iggi vid Fårhult i Gladhammars s:n, äfven Bleking. /2. j ggjra Tjust: i en åker fann man här ett häng- kärl, närmast likt Sv. farns. 248, och tre nålar med stora runda skifvor, närmast lika Sv. forns. 218 (grefve Th. Bielkes sami.). På Öland hittades år 1880 vid plöjning å egorna till n:o 8 Karlevi i Vickleby s:u det korta bronssvärd af ovanlig typ, som är afbildadt tig. 5 å sid. 276 i 4:e bandet af Sv. Fomin, föns tidskr. (St. M. 6748). — På samma ö hittades år 1881 vid dikes- gräfning i Mörbylånga s:n en bröbsdolk med ganska smal tånge jemte tre bitar af ett långt, smalt bronsrör, som varit prydt med vackra, meanderliknande sirater, sådana som ses på ') Vedel, Den (sidre Jernalders Begravelser på Bornholm i Århöger f. nord. Oldkynd., 1872, pl. 1 fig. 3, jfr sid. 23; Madsen, Bronceal- deren, Smier, pl. 27 fig. 10; Lindenschmit, Alterthumer unserer heidnischen Vorzeit, I: 9, pl. 2 fig. 7. Jfr lindset, Jernalderens be- gyndelse i Nord-Europn, pl. XII fig. 25, sid. 82; samt not **) å sid. 41 här nedan. ") Med samlingen följde ock det fynd från Båstad i Skåne, som är omtaladt i 3:e delen af Antiqv. tidskr. f. Sv., sid. 278, not 2; den runda skifvan Ilar icke varit lock till någon bronsdosa. ***) Sv. Fornm.förrs tidskr., 4:e bandet, sid. 261. DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881. 33 arbeten från den yngre bronsålderns blomstringstid; de förvaras i Kalmar Museum *). Från Gotland har Statens Hist. Museum under de två sista åren bland andra bronsålderssaker erhållit dels en bronsnål af ovanlig form (fig. 13), funnen ensam under dikesgräfning i en åker vid Tjengdarfve i Träkumla s.-n (St. M. 6544); dels två stora, ihå­ liga bronsringar af ungefär samma typ som fig. 54 å sid. 108 i Månadsbladet för 1880**). Dessa två ringar äro funna jemte två alldeles dylika. Hela fyndet förvarades uti Gotlands Forn- sal i Visby, men de två ringarna skänk­ tes år 1881 till Statens Historiska Museum (n:o 6866). De äro af sär­ deles stort intresse, emedan brons­ ringar af denna typ förut icke voro kända från Sverige, under det att så­ dana hittats både i Danmark och i norra Tyskland. Vid utspridning af jord i en mosse å Timmersdala Sixtensgårdens egor i Timmersdala s:n, Södra Vadsbo hal, Vestergötland, hittades år 1880 en Fig. 13. Bronsnål. Träkumla s:n, Gotland. V2. ') Enligt benäget meddelande af kandidat H. Horn i Kalmar. Lunds Museum eger ett dylikt bronsrör, som afsmalnar mot den ena, slutna ändan (längd 35,1 cm.; bredd vid den öppna ändan 2, vid den slutna ändan endast 1 cm.), oell är prydt med vackra sirater; insidan är betäckt med harts. Det är funnet vid Högs qvarn i Högs s:n, Torna h:d, Skåne, jemte ett kedjeformigt bronsbälte af ovanligt slag. — Afven i inspektor J. L. Nilssons samling på Järre­ stad vid Simrishamn förvaras bitar af ett eller två dylika bronsrör. “) En af dessa ringar blir afbildad i februari-numret af Månadsbladet för 1882. 34 OSCAR MONTELIUS. armring, bildad af ett dubbelviket, smalt guldband, hvars ändar äro virade om hvarandra (fig. 14); vigt 2 ort 40 korn, guldhalt 88 % (St. M. 6578). — Statens Hist. Museum erhöll år 1881 en bronsring af ovanlig form, afbildad fig. 15; den är funnen i Fig. 14. Armring af guld. Timmersdala s:n, Vestergötland. Yr Fig. 15. Bronsring. Trakten af Alingsås, Vestergötland. '/r trakten af Alingsås (St. M. 6907). — I adjunkten A. Nilssons samling i Skara såg jag förlidet år en bronsarmring af sällsynt slag från vår bronsålders sista tid (fig. 16); den är funnen i Åsleds s:n, Gudhems h:d. DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNING EN I SVERIGE 1880 —1881. 35 Från Nerike hafva följande nya bronsåldersfynd blifvit kända: en skaftcelt nied mycket låga kanter, funnen under en sten å Frommesta egor i Ekeby s:n och leornad af provisor V. Baum­ bach i byte till Statens Hist. Museum; en skaftcelt lik Sv. forns. 117, funnen i en bäck i Qvistbro s:n (tillhör hr Rud. Söderlindh i Orebro); samt en hålcelt, närmast lik Sv. forns. 152, funnen vid Aspa bruk i Hammars s:n (i d:r Nordemans sami. i Skeninge, enligt benäget meddelande af honom). Fiff. 16. Armring af tunn brons; lian ej öppnas. Åsleds s:n, Vestergötland. 2/3. Från Södermanland erhöll Statens Hist. Museum år 1881 dels genom gåfva af hr C. Bergstedt träskaftet och dess brons­ beklädnad *) till en af de vid Skogstorp funna, märkvärdiga yxorna af tunn brons, som äro afbildade fig. 134—136 i Sv. forns. (S:t M. 6759); dels en bronshalsring närmast lik Sv. forns. 229, funnen vid Hedensö i Näshulta s:n, Oster-Rekarne h:d, »under plöjning på 5 tums djup i en sidvallsäng, som antagli­ gen aldrig förut varit upplöjd» (St. M. 6782). A egorna till Lilla Kila i Vänge s:n, Uppland hittades sommaren 1880 åtta bronshalsringar, lika Sv. forns. 227, »vid rothuggning ungefär 4 tum under tolfven i en uttorkad myr»; de lago två och två på hvarandra, bildande en fyrkant, inom en rymd af 3 □ fot (sju ringar förvaras uti artisten O. Sör­ lings sami. i Stockholm). — En förut ej beskrifven hålcelt af brons, funnen i Villberga s:n, tillhör kandidat O. Söderboms sami. i Upsala. *) Denna är lik Sv. forns. 136, men längre och prydd med 6 grup­ per parallela limér; skaftet är 11,5 tum långt och har troligen ej varit längre. Dessa yxor böra hänföras till den äldre bronsåldern, och ei till den yngre. 30 OSCAR MONTELIUS. Friherre Emanuel Cederström skänkte år 1880 till Statens Hist. Museum en hålcelt af brons, funnen i Hedesunda s:n, Gestrikland (n:r 6609). Från jernålderns förra del — eller de perioder, som van­ ligen kallas den äldre jernåldern och midten af jernålder!! — hafva under de två sista åren åtskilliga fynd kommit i dagen, bland hvilka följande företrädesvis torde böra här omnämnas. Ar 1880 erhöll Statens Hist. Museum ett bronsspänne af ovanlig form (tig. 17), hvilket hit­ tats å Köpinge n:o 28 i Köpinge s:n, Skåne, nära .Ystad (n:o 6637). Spännet hade träffats 3 fot djupt jemte ett skelett och ett lerkärl. En på undersidan flat sten låg öfver likets hufvud; inga andra stenar lära hafva funnits i grafven. Samma år såg jag i Lunds Museum (n:o 10330) ett graffynd från denna tid, anträffadt å V. Ahlstads Prestgårds egor. Vid kanten af en grusgraf, »utan nå­ got tecken till grafsättning», hade ett skelett, funnit bronsbeslag till en och af ett simpelt Tig. 17. Bronsspänne, sedt från två sidor. Köpinge s:n, Skåne. Vi­ man år 1876 här, jemte träspann med jernhank, bitar af glasbägare lerkärl, samt en spiralfingerring i 5 hvarf af silfverblandadt guld. Sakerna lågo nu blott ungefär en half fot djupt, men platsen var förut utjemnad. I Halland hittades är 1881 »vid odling af en backe eller rättare uppbrytandet af ett stenkummel» å n:o 6 Morup i Morups sm, mellan Varberg och Falkenberg, ett söndrigt kärl af tunn brons med utböjd kant. Kärlet, som träffades »strax under jord­ ytan», innehöll brända ben, men inga fornsaker. Det insändes, jemte prof på benen, af telegrafassistenten Jönsson till Statens Hist. Museum (n:o 6850). I Småland undersökte komminister Palmgren år 1880 vid Draftinge i Ås s:n, Vestbo h:d, återstoden af en liten hög, som jemte brända ben, en kolbädd och några småsaker innehöll ett DEN F01UIIST01USKA FOUNFORSKNiNGEN 1 SVERIGE 1880 1881. 37 bronsspänne, hvars nål varit af jern (fig. 18. St. M. 6746 b). »Boudén sade sig hafva funnit brons-skålar i högen; de bitar han hade visade, att det varit enskaliga ovala spännbucklor.» Vid undersökning af en mer än till hälften förstörd grafhög å Domaryds egor i Berga s:n, Sunnerbo b:d, fann Palmgren år 1880 en kolbädd med brända ben jem­ te ett stort, i flera bitar brutet brons- spänne, till typen stående mellan tig. 445 och 531 i Sv. forns., 2 söndrig^, små, en­ skaliga ovala spännbucklor, närmast lika Sv. forns. 434 och omkring 2 tum långa, samt bitar af en bronsarmring, pedor m. m. (St. M. 6745). Med den Trägård hska samlingen er­ höll Statens Hist. Museum två små en-^, 18_ Bronsspänne, sedt skaliga ovala spännbucklor, utan kändfrän .teil sidor. Draftinge i ,. , , ,. ,.o ,, , ... As s:n, Småland. 2/,.lyndorf, men sannolikt tran Kalmar lan (St. M. 6819). Den ena är slät och närmast lik lig. 13 å sid, 461 i Månadsbladet för 1877; den andra är något större, 2,2 tum lång, prydd med en dålig djur­ bild och med en perlstaf kring kanten. Vid Stockebäck i Tryserums s:n, Norra Tjust, hittades våren 1881 »under harfning på en mosse» en guldring, närmast lik Sv. forns. 347; den väger 43,9 ort med 95,\% halt (St. M. 6816). — Å egorna till »Klefva n:o 4», i Kalmar län (socknen är icke uppgifven), fann man år 1881 ett större stycke af en spiralvriden guldring med ögla, lik Sv. forns. 343 (St. M. 6823). Vid Norra Qvinneby i Sten- åsa S.U pa Oland hell man funnit Qvinneby i Stenåsa s:n, Öland. Vi­ den bronsprydnad, föreställande ett ansigte, som är afbildad fig. 19 i naturlig storlek; ett brons­ 38 OSCAR MONTELIUS. beslag, troligen för spetsen af ett dryckeshorn (lig. 20); ett brons­ beslag med ring, likt dem som på Gotland förekomma i fynd från jernålder^ äldsta del; ett bronsspänne likt tig. 16 å pl. III i Bru­ zelius’ Svenska fornlemning ar; samt en liten dubbelknapp af brons. Alla dessa saker, hvilka tillhöra Göteborgs Museum, skola vara funna »bland aska och brända ben i en urna, som föll sönder» *). Bland öfriga på Öland funna föremål från jernålderns äldre del nämnas här endast: det bronsspänne, som är afbildadt i Må­ nadsbladet 1880, tig. 12 (St. M. 6485); ett spänne af brons (lig. 21), funnet i Kastlösa s:n på Öland och år 1881 lemnadt af hä­ radshöfding G. Berg i byte till Statens Hist. Museum; samt ett Fig. 20. Bronsbeslag till ett dryckeshorn. Norra Qvinneby i Stenåsa s:n, Öland. '/, spänne i form äfen oc-ringlad orm, hittadt vid Dystad i Runstens s:n »i en åker, hvarest före odlingen funnits ett stort stenrör» (St. M. 6819). På Gotland hade kandidat Gustafsson år 1879 undersökt åtskilliga grafvar inom Vallstena s:n, men den utförliga redogö­ relsen för deras innehåll hade icke hunnit afslutas förr än föl­ jande året. Enligt Vitterhets-Akademiens önskan hade han rik­ tat sin uppmärksamhet hufvudsakligen på det stora graffältet å Vallstenarum, hvarest under loppet af flera år en mängd fynd *) Till fyndet uppgifves också höra ett litet rundt silfverspänne med iiligransirater, af samma slag som Sv. forns. 583; detta beror dock tydligen på ett misstag, emedan silfverspännet är många hundra år yngre än de andra sakerna. — Teckningar af de till detta fynd hörande föremålen äro benäget meddelade af intendenten Brusewitz. DEN FÖRHISTORISKA FORN FORSKNINGEN I SVERIGE 1 S i- 0 —1881. 39 tillfälligtvis eller af skattgräfvare anträffats, och hvarest med anledning deraf major Ulfsparre redan 1875 på uppdrag afåka domien, företagit undersökningar*). Detta gräffält består af två helt och hållet skilda grupper af grafvar, den ena belägen på »rummets» södra (eller rättare sydöstra) del, vanligen kallad Ny­ gårdsrummet efter den närbelägna gården Nygårds, den andra och större utbredd öfver rummets nordligaste del, närmast söder om Vallstena kyrka. På Nygårdsrummet kan man ännu räkna omkring 80 mer eller mindre skadade rösen och kullar af stenblandad jord, några innehål­ lande brända, andra obrända lik. Midt ibland dessa grafvar ligger en nu mycket skadad fyrkant af 3—4 rader ganska stora gråstenar, un­ gefär 25 steg i tvärmätt; derinom är jorden svartbränd och blandad med kol. Att denna plats stått i samband med begrafningsceremoni- erna göres, såsom Gustafsson an­ märker, troligt äfven deraf, att »två af stenarna i norra hörnet (der ste­ narna äro mycket stora) äro för­ sedda med skålformiga insänknin- gar; den yttersta stenen har på en sluttande yta 16 eller 17 sådana fördjupningar, omkring 6 cm. i dia­ meter och 2 cm. djupa, och den **9- 2L Vronsspänne. Stora Dalby . ..... , , , „ , i Kastlösa s:n, Oland. 2L.dernäst liggande stenen har pa plan yta 10 eller 11 stycken, af hvilka en, med en diameter af 5 cm., är omgifven af en cirkel, 18 cm. i diameter.» Det norra graffältet eller »rummet» har en mycket större utsträckning än Nygårdsrummet och har innehållit flere gånger *) Ulfsparre i Månadsbladet 1878, sid 607. Det intressanta fynd från detta gräffält, som är afbildadt och beskrifvet af Ulfsparre i Svenska färnsåker, pl. 7 och 9, har han sedermera öfverlemnat till Statens Hist. Museum, jemte de af honom på samma ställe gjorda fynden. 40 OSCAR MONTELIUS. så stort antal grafvar som detta. De flesta grafvarna på de norra rummet äro större och smärre rösen; men dessutom finnes ett par stora fylda kretsar med vackra kantkedjor af stora ste­ nar, af hvilka kretsar en innehåller en nu upprifveu kista. Bred­ vid denna krets vidtager en samling små grafkistor med hällar­ nas kanter i jordbrynet *). Flertalet af de på norra rummet be­ lägna grafvarna innehålla lemningar af brända lik, men i några hafva skelett anträffats **). Bland dessa grafvar har man funnit en bildsten af ovanlig form och med ovanliga figurer, utan tvif­ vel äldre än de vanliga gotländska bildstenarna. Södra delen af detta stora gräffält, Nygårdsrummet, har vi­ sat sig innehålla de äldsta grafvarna, från en mycket tidig del af jernåldern — bronsspännen lika Sv. forns. 311, m. m. Yngre äro grafvarna på norra rummet, hvilka omfatta senare delen af den äldre jernåldern och tiden ända ned mot den yngre jernäl- derps början ***). ' En af de rikast utrustade grafvarna på norra rummet an­ träffades under en af de minsta kullarna: en stor, nära 9 fot lång och 3 fot bred kista, väl bygd af flata, på kaut stälda hällar och täckt med 3 hällar, innehöll ett utsträckt liggande skelett, med hufvudet åt norr, 2 silfverspännen, närmast lika Sv. forns. 315, 2 fingerringar, den ena af guld och den andra af silfver, en liten bronssölja, en benkam, en präktig glasbägare med kullrig botten och inslipade ovaler, lik fig. 318 i Worsaae’s Nordiske Oldsciger, lemningar af ett större och två ovanligt små träspann med brons­ beslag, bitar af ett lerkärl, beslaget till låset och nyckelskylten, båda af brons, till ett förstördt träskrin, en nyckel af jern, ett par andra bronsbeslag, m. m. År 1880 har Gustafsson undersökt 19 grafvar vid Tänglings i Etelhems s:n, 10 grafvar vid Vestringe i samma socken, samt *) Dessa kistor äro af samma slag som de vid Bjärs i Lärbro sm, hvilka Gustafsson undersökte 1878; Månadsbladet 1878, sid. 635 och följ. **) Såsom i den graf, der det präktiga fynd från midten af jernåldern gjordes, som är omnämndt i Sv. fornm.för-.s tidskr. 4, sid. 180 (St. M. 6295); i denna graf lago, under stora stenblock, ett men- nisko- och ett häst-skelett jemte vapen, betsel m. m. ***) De af Gustafsson år 1879 på Vallstenarum gjorda fynden förvaras i Statens Hist. Museum under n;o 6595. DEN FÖRHISTORISKA FORlfFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881. 41 3 rösen vid Guffride i Alskogs s:n (St. M. 6848 *). De å förra stället belägna grafverna, som varit ganska många, utgöras af rösen, låga kullar, kretsar af satta stenar (en af dessa kretsar var fyld med sten), en fyrkantig stensättning och en graf vid rest kalkhäll. De flesta innehöllo brända, men några obrända lik, af hvilka ett par legat i stenkistor. Grafverna visade sig vara från den äldre jernålder!!. Grafvarna vid Vestringe, som innehöllo dels brända ben, dels lemningar af obrända lik, — ej i kistor, — voro större och mindre kretsar af satta eller lagda stenar (en af dessa kretsar var fyld med sten). Dessutom fann Gustafsson brända ben under en större gråsten, som var omgifven af smärre, ore­ gelbundet satta stenar; bredvid dessa ben träffades också obrända menniskoben. Graffältet vid Vestringe förskrifver sig från un­ gefär midten af jernåldern; några bronsspännen lika Sv. forns. 438 äro funna der. Till en mycket tidig del af jernåldern böra deremot rosena vid Guffride i Alskog; de innehöllo brända ben, ett bronsspänne likt Sv. forns. 310, m. m. Direktör Nordin inlemnade år 1880 till Vitterhets-Akademien de fynd, ban föregående år gjort vid undersökning af ett gräf­ fält å Furubjers egor i Tingstäde s:n på Gotland, jemte utför­ lig beskrifning derå (St. M. 6596). I skogen Backhagen å nämnda egor ligger en samling af 150 grafvar. De flesta äro större och smärre rösen af mer eller mindre örblandad kullersten; dessutom finnas några fä stenkretsar, dels utan sten inuti, dels lyida med sten, samt en ej af någon hög betäckt stenkista, hvilkens vägg­ stenar skjuta upp i jordytan. Flere grafvar innehöllo brända ben, de andra lemningar af obrända lik; de senare lågo vank-' gen under en rad af stenhällar, sällan i kista. Fornsakefna visa, att grafvarna förskrifva sig från den äldre jernåldern, och flere af deni från en mycket tidig del af denna period **). ') Redogörelsen för hans undersökningar 1881 har naturligtvis ännu ej hunnit blifva färdig. ") I en graf med obrändt lik lag,' jemte saker af brons och jern, en i två spiraler upptill slutande bronsnål, hvilken är lik fig. 3 å pl. 1 i Årböger f. nord. Oldhynd. 1872, och hvilken således är af samma slag som fig. 10 här ofvan, ehuru ej så bred upptill. Jfr äfven den i en graf från den äldre jernåldern på Sjaelland funna brons­ nål, som är afbildad fig 4 å sid. 353 i Årb. f. nord. Oldhjnd. 1877. 42 OSCAR MONTELIUS. Den berättelse Nordin aflemnat om sina forskningar år 1880, då han uppmätte och beskref Gotlands fornborgar, är tryckt i Månadsbladet för 1881 ("sid. 97—147). Utom de fynd från jernålderns äldre del, som anträffats vid de nu omtalade undersökningarna, hafva äfven andra fynd från samma tid under- de två sista åren gjorts på Gotland, dels i grafvar, dels annorstädes. Bland dem kunna här endast följande omnämnas: en präktig, 7 tum hög glasbägare med smala, upp­ höjda sirater, och ett bronsspän­ ne likt Sv. forns. 328, funna för några år sedan, jemte två ske­ lett, en benkam och »några för­ rostade jernspjut», i en sten­ kista vid Nygårds^ Vesterhejde s:n och skänkta af brukspatron G. Benedicks till Statens Hist. Museum n:o (6504); handtaget till en romersk bronsskopa, som varit nästan alldeles lik Sv.forns. 376, och som är funnen i Alfva s:n (artisten Sörlings sami.); samt en halsring af silfver, lik Sv. forns. 348, men större, hvilken är hittad ensam i en åker vid Hafvor i Habblingbo s:n (St. M. 6751). I Ödeshögs s:n, vestra Ö- stergötland,har manfunnitdet tveeggade, sammanböjda jern- svärd och de två böjda spjut­ spetsar af jern, som äro afbilda- de fig. 22—24; de äro skänkta af grefve Tb. Bielke till Statens Hist. Museum. Fyndomständigheterna äro ej kända; det säges endast, att sakerna äro funna »i jorden». Svärdet är i hög grad märkvärdigt genom den stämpel, som är inslagen på klingan, omedelbart nedanför fästet, och hvari tydligt läses det med ro­ merska bokstäfver skrifna namnet MARC1M. Något svärd med Fig. 22. Jernsvärd med stämpel. Ödeshögs s:n, Östergötland. ’/4 och •/,. DEX FÖKHI STORIS K A FORNFORSKNIN BEN I SVERIGE 1880 —1881. 43 stämpel från den äldre jernåldern är ej förut kändt från Sverige, men i Norge är ett, och på Fyen äfvensom på den Jutska kalf­ ön äro några sådana svärd funna*). Genom inköp från en samlare i Göteborg erhöll Statens Hist. Museum år 1880 ett märkligt, i Vestergötland anträffadt fynd från den äldre jernåldern, bestående af minst 7 betsel, dels af brons, dels af jern; en större jernkrok; flere bronsbeslag, af hvilka några hafva silfverinläggningar; tjocka, slutna bronsrin­ gar af olika storlek, en af dem med smala inlagda silfvcrränder; Fig. 23, Spjutspets af jern. Ödeshögs Fig. 24. Spjutspets af jern. s:n, Östergötland. '/3. Ödeshögs s-.n, Östergötland. l/3. 3 spjutspetsar och en bit af ett tveeggadt svärd, af jern; rem- söljor af brons, en af dem belagd med silfverplåt; några tunna silfverplåtar och beslag, delvis förgylda och prydda med sådana sirater, som äro utmärkande för den äldre jernåldern, m. m. Några af beslagen och ringarna hafva troligen hört till selar. De flesta af dessa saker hade anträffats under spadvändning våren 1874 på egorna till Vennebo i Roasjö s:n, Kinds h:d; de öfriga vid olika tillfällen senare. (St. M. 6511.) *) flygh, Norske Oldsager, fig. 187; Engelhardt, Vimose Funeld, pl. 6 och sid. 14—15, samt Nydam Mosefund, pl. VII och sid. 23. 44 OSCAR MONTELIUS. I trafikdirektör Troilis samling såg jag 1881 ett brons- spänne från den äldre jernålder!!, med fastväxa tvärrefflad tvär­ stång och nedtill slutande i ett djurhufvud, samt en bronsnål, som upptill slutade uti en illa gjord fågelbild. De voro båda funna vid grustägt jemte två skelett på Tyskagårdens egor i Näs s:n, Vartofta h:d. Statens Hist. Museum erhöll samma år: dels ett bronsspänne, närmast likt Sv. forns. 326, men mindre, och en bronsnål nied korsformigt hufvud, funna »i en graf» vid Stenstorps jern­ vägsstation (St. M. 6765); dels ett bronsspänne af ungefär samma typ som det sist nämnda (ehuru något senare), funnet »vid pla­ nerandet af en större jordkulle» å Lindås’ egor nära Alingsås (St. M. 6966). Under dikesgräfning å lägenheten Djurgårdsäng invid Gäll­ qvist, helt nära Skara, gjordes år 1880 ett dyrbart fynd från midten af jernåldern, bestående dels af följande guldsaker: en spiralarmring i tre hvarf, vid ändarna prydd med grupper af tvärlinie]-, två brakteater, närmast lika Sv. forns. 466, en knapp, som varit prydd med inlagda stenar och liknat Sv. forns. 452, några små, i spiral lagda tenar, 2 knippen platt tråd af blekt guld, samt en stor tacka af blekt guld; -- dels af följande silf- versaker: en platt, aflångt fyrkantig prydnad med ovanliga sira­ ter, förgyld och mellerud, flere par hakar och hyskor (ett par förgyldt, de andra i spiralform), 2 sönderbrutna brakteater, en mängd små ringar och andra mindre saker, 2 bundtar platt silfvertråd, den ena uppnystad på ett hopböjdt silfverbleck, samt en smal och 9 breda silfvertackor; — dels äfen half, grof brons- ring, några bitar af ett bronskärl, samt en nästan halfklotfor­ mig spelbricka af glas. Guldet väger 81 ort och är af 93 och 61,5% halt; silfret väger 3 'S 91,5 ort och är af 86,7 % balt. Allt hittades på 1,5 fots djup och hade varit »inviradt i dels tyg, dels skinn, hvilande på ett underlag af näfver». (St. M. 6563.) Det är sannolikt, att guld- och silfvertackorna innehålla pryd­ nader af dessa båda metaller, som blifvit nedsmälta för att lättare kunna gömmas i jorden. I en mosse vid Stenstugan under Lindholms gård i Barfva s:n, Södermanland, hittades år 1880 lemningarna af en strids­ lur, bildad af ett stort oxhorn med långa bronsbeslag i båda ändar, och försedd med kedja af brons. Denna från den äldre DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN 1 SVERIGE 1880 —1881. 45 jernålder)! härstammande lur, som är afbildad och beskrifven i Månadsbladet 1881, sid. 147—150, tillhör Statens Hist. Museum (n:o 6626). Från Uppland, — hvilket landskap, liksom de öfriga i mellersta - Sverige, är ganska fattigt på minnen från den äldre jernåldern, — erhöll Statens Hist. Museum år 1881 genom byte med kandidat 0. Söderbom ett väl arbetadt, till nämnda tid höran­ de sköldhandtag af brons, med silfverbeläggning; äfven nithufvu- dena äro af silfver. Det är funnet i Gryta s:n och liknar när­ mast Sv. forns. 293 (St. M. 6908). Ett af de präktigaste fynd, som på länge anträffats i Sve­ rige, är det som hösten 1881 gjordes under arbetena för utvidg­ ningen af Vendels kyrkogård i norra Uppland. Man stötte här­ vid på en graf, som visade sig höra till midten af jernåldern, och således vara minst 1200 år gammal. Den hade icke varit utmärkt genom någon hög; i stället syntes en insänkning i mar­ ken. Grafven innehöll obrända menniskoben, lemningar af två jernsvärd, en hjelm, en sköld och en ringbrynja, samt flere nu sönderslagna glaskärl, delar af betsel och åtskilliga beslag, äf­ vensom ben af två hästar och ett svin. De här funna vapnen och andra föremålen, hvilka i flere afseenden likna dem, som år 1855 anträffades i den bekanta grafven vid Ulltuna *), utmärka sig genom ett särdeles prydligt arbete. I synnerhet det ena svärds­ fästet är ovanligt präktigt utstyrdt: det är förfärdigadt af rikt förgyld och silfverbelagd brons, betäckt med sirater och dessutom prydt med infattade granater och med niello. Afven svärdssli- dan har haft vackra beslag af rikt förgyld brons. Hjelmen, som tyvärr är sönderbruten, har varit af jernplåt, beklädd med brons, och har haft kam af brons. På hjelmens bronsbeklädnad ses bildliga framställningar, bland hvilka åtminstone ett par gånger upprepas bilden af en ryttare med sköld på venstra armen och med långt spjut, framför och bakom ryttarens hufvud flyger en fågel, en orm reser sig framför hästen och biter i dennes framben. Då grafven påträffats, instäldes vidare arbete på platsen, och anmälan om fyndet gjordes hos vederbörande, hvarigenom *) Hildebrand, B. E. och H., Teckningar ur Svenska Statens Histori­ ska Museum, lia häftet. 46 OSCAR MONTELIUS. cl:r Stolpe, som på uppdrag af riksantiqvarien genast afreste till Vendel, sattes i tillfälle att undersöka den ännu orörda delen af grafven samt inhemta upplysningar om sakernas läge i graf­ ven m. m. Genom detta berömvärda tillvägagående af den, som ledde arbetet med kyrkogårdens utvidgning, erhöll fyndet ett vida större värde för vetenskapen, än det eljest skulle hafva fått. Hufvudmassan af det i grafven funna inköptes först af Uppsala Museum, som dock sedan afstod det till Statens Hist. Museum, der det nu förvaras jemte det af d:r Stolpe funna *). Bredvid denna graf ses några liknande, hvilka torde komma att, så fort ske kan, undersökas af d:r Stolpe. Ett märkvärdigt, ehuru ej så betydande, graffynd frän en äldre del af jernåldern gjordes år 1881 vid utjemnandet af en till större delen förstörd hög vid Qvissle i Njurunda s:n, Me­ delpad. »Mellan och under tre uppresta stenhällar» fann man här en stor bronskittel, i hvilken lågo brända ben jemte ett romerskt guldmynt, pregladt för kejsar Valens (364—378), en fingerring af guld, en lång bronssölja och många bitar smält glas (St. M. 6772). Utom det nyss nämnda myntet har Statens Hist. Museum un­ der de två sista åren endast erhållit följande, i Sverige funna romerska och byzantinska mynt: ett romerskt silfvermynt (»denar»), funnet i Vestkinde s:n på Gotland (St. M. 6558), och ett dylikt mynt, funnet på Öland (St. M. 6669); 3 vestromerska guldmynt (»solidi») från det öde århundradet, funna på olika ställen .på Öland (St. M. 6616, 6665 och 6826); samt ett byzantinskt guld­ mynt, pregladt för kejsar Justinianus (527—565) och funnet vid Snosarfve i Silte s:n på Gotland (St. M. 6615). Sistnämnda kej­ sares mynt träffas mycket sällan såväl i Sverige som i andra de­ lar af Norden. Utom de två till fyndet från Gällqvist hörande guldbrak- teaterna har Statens Hist. Museum under de nu i fråga varande åren endast erhållit ett sådant smycke från jernålderns midt; det är funnet på Gotland (St. M. 6624). Men några andra före­ mål af guld från samma period hafva inlösts, såsom en liten hängprydnad af guld med ett deri infattadt bernstensstycke, *) Eli kort beskrifning på fyndet är meddelad af riksantiqvarien H. Hildebrand i Månadsbladet 1881, sid. 179—184. DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880----1881. 4 funnen i Friels s:n, As h:d, Vestergötland (St. M. 6567), saint några spiralringar af guld. De utan jemförelse vigtigaste undersökningarna i grafvar från jernålderns senare del — eller vikingatiden — hafva un­ der 1881, liksom under flere föregående år, gjorts på Björkö i Mälaren af d:r Stolpe, hvilken i en här nedan införd uppsats särskildt redogör för dem. Grafvar från samma tid hafva dessutom blifvit undersökta af komminister Palmgren i Berga s:n, Sunnerbo h:d, Småland (St. M. 6638 och 6745); af kandidat Gustafsson på Barshalders hed i Gröttlingbo s:n på Gotland; af ingeniör Friberg vid Marie­ holm i Leksbergs s:n, Vestergötland, och vid Lida i Flens s:n, Södermanland (St. M. 6503); af mig vid Tullinge i Botkyrka s:n, samma landskap (St. M. 6676); saint af d:r Ekhoff vid Sundby­ berg nära Stockholm (St. M. 6629). Dessutom äro flere graffynd från samma tid tillfälligtvis anträffade, dels på Gotland, dels på andra ställen, såsom vid Väsby på Munson i Mälaren och i Tors­ tuna s:n, Uppland (St. M. 6732 och 6814). Utom de nu och i det föregående omtalade undersökningarna af grafvar från olika tider hafva sådana äfven, på uppdrag af Vitterhets-Akademien, åren 1880 och 1881 företagits af härads­ höfding Ekewall uti rösen i Vesterbotten, både söder och norr om Skellefte-elf; de nordligaste lågo nära gränsen till Norrbotten. Ehuru de flesta rosena förut varit upprifna *), och i de få orörda inga fönsåker vid herr Ekewalls undersökningar anträffats, som kunde gifva oss upplysning örn dessa grafvare ålder och här­ komst, torde det vara sannolikt, att de äro samtida med jern­ åsen! **). *) Häradshöfding Ekewall omtalar, att på ett ställe! funnits fyra rösen, som varit orörda — ända till natten före den dag, då de skulle af honom undersökas. De hade uppenbarligen plundrats af personer, som trott dem innehålla skatter, och som velat förekomma härads höfdingen. Emedan ett af dessa rösen var det märkvärdiga skepps- formiga med flera rurh, som i texten omtalas, klef detta nya drag af okunnighet och snikenhet så mycket mera beklagansvärd!. “) Detta bekräftas ock deraf, att enligt trovärdig uppgift en oval dubbelskalig spännbuckla lär hafva hittats i ett röse på Tåme egor i byske s:n. 48 OSCAR montelius; Herr Ekewall har undersökt 13 rösen söder om och 40 rösen norr om Skellefte-elf. De ligga alla nära kusten, under det att sådana fornlemningar icke förekomma i det inre landet. Vanli­ gen äro de anlagda på bergshöjder i närheten af hafvet, eller, då de träffas på något afstånd från hafvet, på bergshöjder, till hvilkas närhet hafvet fordom sträckt sig. Herr Ekewall anmärker i afseende på deras förekomst, »att deras antal, i förhållande till det landtområde de upptaga, är ringa,» och »att detta antal tilltager mot söder.» De flesta rosena äro runda. Midtuti många af dessa tinnes en stenkista, men många sakna sådan kista. Kistorna ligga vanligen i O.—V., någon gång i N.—S. eller andra väderstreck; deras längd vexlar mellan 1,65 och 2,65 meter. De äro bygdå antingen af hällar, resta på kant, eller af kullerstenar; någon gång har till ena väggen i kistan användts någon större, jord­ fast sten, som haft en jemn, någorlunda lodrät yta. Några få rösen äro affånga eller »skeppsformiga», vanligen med en kista. — Några grafvar antagas af herr Ekewall hafva inneslutit lem- ningar af obrända, men andra af brända lik. Märkvärdigast torde ett par »skeppsformiga» rösen vara. Ett af dem, beläget på Stäringe egor norr örn Skellefte-elf, var 13 meter långt, 4,5 m. bredt och 1 m. högt; det låg i N.—S., elliptiskt afsmalnande och sänkande sig mot ändarna, af hvilka den norra var något bredare än den södra. Utanför, midtför och tätt intill skeppets stäfvar voro spetsiga stenar uppresta. Längs efter skeppets midt fanns en nära 8 m. lång gång, in­ delad i 6 rum af olika storlek *). I alla rummen påträffades träkol, men intet annat anrnärkningsvärdt; röset hade förut plun­ drats af skattsökare (se noten å föreg. sida). — Ar 1877 hade riksantiqvarien H. Hildebrand undersökt ett dylikt röse, beläget vid Yttervik, söder om Skellefte-elf. Äfven detta röse innehöll flere runi; men intet annat än kol hittades deri, ehuru grafven var orörd. Utom det betydande antal ovala spännbucklor, som upp­ tagits ur grafvar på Björkö, torde följande, förut ej kända, så­ *) Röset påminner således något om ett röse från den äldre jernåldern vid Slawekh i Lifland, som är beskrifvet i Verliandlungen der Berliner Gesellschaft fur Antliropologie, Ethnologie und Urgeschichte, d. IG okt. 1875. ' . BEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNING EN 1 SVERIGE 188 0—1881. 49 dana spännen förtjena omnämnas: en dubbelskalig spännbuckla, närmast lik Sv. forns. 551, från Fjelkinge i Villands k:d, Skåne (St. M. 6497); en dubbelskalig, lik Sv. forns. 556, från Klintebys i Klinte s:n på Gotland (St. M. 6705); två dubbelskaliga, lika Sv. forns. 551, från ett grustag vid Husaberget i Nerike, belt Fig. 25. Felbeslag af brons. Gotland. */,. nära Askersund (St. M. 6519 och 6551); två dubbelskaliga, lika Sv. forns. 551, från Nora s:n, Ångermanland (St. M. 6634). — Det nyssnämnda fyndet från Husaberget är värdt uppmärksam­ het, emedan ovala spännbucklor hittills varit så sällsynta i Nerike *). På samma ställe har man också funnit ett treflikigt *) Jfr Månadsbladet, 1873, sid. 178—179. 4 i 50 OSCAR MONTELIUS. bronsspänne, några perlor m. ra. (St. M. 6551); äfven treflikiga spännen träffas mycket sällan i denna trakt. Bland andra föremål från den yngre jernåldern, som icke äro af silfver, kunna här nämnas: en snodd armring af guld, vägande 14,6 5 ort och funnen vid Ed i Bro s:n, Bohuslän (St. M. 6817); ett präktigt jernsvärd. med silfverinläggningar och sådant fäste som å Sv. forns. 506, från Sigridsholmssjön i Lunda s:n, Uppland, och af hr E. Fryberg deponeradt i Statens Hist. Museum (n:o 6742); en stigbygel af jern, belagd med brons, funnen vid Farstorp' i Strö s:n, Skåne, och skänkt af kapten K. Liljecrona till nämnda museum (n:o 6672); ett ovanligt selbeslag af brons, afbildadt fig. 25 och funnet på Gotland (St. M. 6912); ett litet bronsbeslag med tre små stift på baksidan, afbildadt från två sidor fig. 26 och funnet jemte ett par dylika på Öland (i Statens Hist. Mu­ seum); två väl arbetade bronsnycklar af ovan­ lig form, funna på Öland (den ena i St. M., n:o 6749, den andra i artisten Sörlings sami.); två genombrutna bronsspännen, i form af fantastiska djurbilder, som påminna om dem man ser på Svealands runstenar, funna det ena i Vestergöt­ land, det andra på Öland (det förra i St. M., u:o 6765, det senare i artisten Sörlings sam­ ling); samt den lilla, på Öland funna häng- prydnad af brons i qvinnogestalt, som är af- bildad i Månadsbladet 1880, sid. 18, fig. 13 (St. M. 6485). Under de två sista åren, liksom under de föregående, har Statens Hist. Museum fått mottaga mänga silfverfynd från hed­ natidens sista århundraden. De flesta af dessa fynd äro, såsom vanligt, gjorda på Got­ land. Vid Stora Enbjenne i Hogräns s:n hittades år 1881 en mängd bitar af ringar och andra prydnader, tackor och tenar, samt 718 hela och 52 brutna tyska, anglosachsiska m. fl. mynt, allt af silfver; det hela vägde 3 & 34,5 ort (St. M. 6821). — År 1880 fann man vid Qvie i Burs s:n 114 hela och 34 brutna arabiska (»kufiska») silfvermynt, vägande 99,5 ort (St. M. 6681). — Vid Ansarfve i Stenkumla s:n hittades samma år två hals­ ringar samt 10 tyska och anglosachsiska mynt (St. M. 6552). — Dessutom har man under dessa två år på Gotland funnit föl- Fig. 26. Bronsbeslag. Öland. */,, DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNING EN I SVERIGE 1880—1881. 51 jamie silfverarbeten från slutet af hednatiden: i Hejdeby s:n en armring och i Vänge s:n en större perla (St. M. 6542); vid Granby i Gammelgarns s:n en armring (St. M. 6601); vid Qvie i Stenkyrka s:n en armring (St. M. 6642); vid Bjers i Lär­ bro s:n en armring (St. M. 6711); samt vid Qvie i Hangvare s:n en armring (St. M. 6738). Vid Seby i Segerstads s:n på Öland hittades år 1881 en större ring och 17 arabiska mynt, allt af silfver, vägande 33,3 ort (St. M. 6825). A Espinge egor i Hurfva s:n, Frosta h:d, Skåne, anträffades år 1880 ett ovanligt stort silfverfynd från öfvergångsperioden mellan hednatiden och medeltiden. Det bestod af ett litet kru­ cifix, åtskilliga hela och sönderbrutna prydnader, tenar m. m., samt nära 7000 hela och mer än 1700 brutna auglosachsiska, danska, tyska m. fl. mynt, allt af silfver och vägande tillsam­ mans icke mindre än 20 58,7 ort. Sakerna hittades »uppe vid jordytan på en backsluttning» och skola hafva legat på »en till större delen förmultnad matta, under hvilken fuunos lika­ ledes förmultnade bitar af eketrä.» Hela fyndet inlöstes för Sta­ tens Hist. Museum (u:o 6620). A Slågarps Prestgårds egor, i Skytts h:d, Skåne, hittades år 1881 ett större antal anglosachsiska silfvermynt, af hvilka 46 st. inlöstes för Statens Hist. Museum (n:o 6830). De mynt, som icke voro för detta museum behöfliga, inköptes för Malmö Mu­ seum. Vid Lindby på den till Uppland hörande Adelsö i Mälaren hittades under dikning ett större stycke af en silfverhalsring, enligt uppgift tillsammans med en jerncelt (St. M. 6666). Dessutom hafva under de i fråga varande åren två silfver­ fynd anträtfats i trakter, der sådana fynd äro mycket sällsynta, nämligen i Vermland och Helsingland. På utgården Uddeby under Gustafsvik i Vermland, vid Venera och nära Kristinehamn, hittades år 1880 å 1 fots djup »vid uppbrytandet af en gräslinda» ett horn, innehållande en tacka och några bitar af prydnader, samt mer än 270 anglosachsiska och tyska mynt, allt af silfver och vägande 51,5 ort. En del af fyndet inlöstes för Statens Hist. Museum (n:o 6619); det öfriga återstäldes för att förvaras i vermlands!! samling. 52 OSCAR MONTELIUS. A n:o 1 Torsta i Tuna s:n, Helsingland, anträffades år 1881 två runda bronsspännen af ovanlig form, lika tig. r å sid. 256 i 4:de delen af Antiqv. tidsTcr. f. Sv., ett rundt spänne med filigransirater, likt Sv. forns. 588, ett ringspänne, en tjock kedja, 2 halsringar, 5 armringar, 2 fingerringar, 2 hängprydnader, lika Sv. forns. 589, sex brakteatlika hängprydnader med filigransi­ rater af samma slag som Sv. forns. 594, ett annat hängsmycke och 6 perlor, allt af silfver; samt 3 brakteatlika prydnader af brons och 14 perlor af kristall och glas. Skatten hittades, under en gräfning för markens utjemnande, i kanten af en strax sö­ der om gården belägen, delvis utgräfd ättehög. Silfret vägde 2 ‘5 20,:> ort (St. M. 6820). Ovanligt nog, funnos inga mynt jemte prydnaderna, hvilka dock genom sin form och sina sirater visa sig tillhöra vikingatiden. Sammanlagda vigten af det silfver från nu i fråga varande tid, som under de två sista åren hittats i Sverige och förvärf- vats för Statens Historiska Museum, går till mer än 29