N:o 3. 1872. 
SVENSKA 
FORNMINNESFÖRENINGENS 
TIDSKRIFT. 
FÖRSTA BANDET. 
8:e häftet. 
INNEHÅLL: 
  
Sid. 
Svenska Fornminnesföreningens andra årsmöte i Örebro den 
19-21 Juni 1871      193 
DJURKLOU, G., Om Vapentaget såsom laglig bekräftelseform 
i Sverige 238
BERG, W., Visingsö, Ytterligare bidrag till öns historia  
(med ett träsnitt) . 261
MANDELGREN, N. M., Metallarbeten från Sveriges christna  
Medeltid. 1. (med planche) 272
Folksägner från Småland och Östergötland, upptecknade af
 
 
 
Joh. Vallman . 
 
274
Ur Svenska Fornminnesföreningens handlingar 280
Folkvisa från Nerike, (med musik) 286
Literatur 288
 
Folkvisa från Nerike. 
Hidinge socken. 
Harmonien af C. E. Södling. 
Andante qvasi Allegretto. Uttrycket lämpas efter orden. 
Mig ly--ster i lun-den att 
Och e-chot från ber-gen mig 
 
va--ra, För-gäf--ves jag ro--par ditt namn, kä- ra du! 
sva-rar, Mitt hjer--ta sig glä-der att 
hö-·ra dess ljud. Jag drömde jag ha--de den lyc---kan Att 
kä--ra min lil--la du kom; Jag vill al-drig me--ra be- 
2. Förgäfves jag dig varit trogen, 
Förgäfves jag sällskap med dig hafver sökt. 
Jag tänkte den dag skull' bli rolig, 
Men du mina sorger alltmera förökt. 
Jag önskad', jag hade en hydda, 
Der jag finge vara allen, 
Der skogar och lunder mig skygga 
Och ovännens tunga ej gjorde mig men. 
3. Förgäfves i mörkret jag letar 
Efter den vägen, som förer till min vän. 
Gud gifve, att himlens planeter 
Och stjernan, som lyste de tre vise män 
Att de kunde mig också lysa, 
När jag den vägen skall gå. 
Den blir mig så lång och så ledsam ; 
Jag sörjer till döden, om jag dig ej får. 
4. Men nu har den vän, som jag älskat, 
Sig tagit en annan, det hafver jag sport. 
Gud låte dig ej bli förtappad; 
Ditt samvet' skall vakna och se hvad du gjort. 
Gud låt oss vår vandring så ställa, 
Att vi finge mötas en gång 
I himmelens boning, den sälla; 
Men tiden den blifver till dess alltför lång. 
287 
gä -- -- -- ra Än att mi--na ar-mar få fam na dig om.