'. J SVERI GES KYRKOR ' · MED STÖD AV K.VITT.HIST. O.ANT.AKAD UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL KONSTHISTORISKT INVENTARIUM ' ÖSTERGÖTLAND ' . BAND l. HÄFTE 2. BANKEKINDS HÄRAD ANDREAS LINDBLOM •• AV n. SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM, MED STÖD AV KUNGL. VITTERHETS-, HISTORIE· OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL Detta bokverk om vårt lands kyrkliga minnesmärken är i sitt slag ett av de förnämsta i världen. Dess betydelse för vår historiskaforskning och även för utlandets har betecknats såsom utomordentlig Utgivarnasavsikt vid verkets startande var att beträffande kyrkorna och deras ägodelar säkerställa vad viså länge behövt, nämligen en enhetligt utförd och i enhetliga former utgiven vetenskapligbeskrivningöver alla vårt lands kyrkliga konstmz'nnen. Emellertidbetonades redan från början att vidsidan av sin konstvetenskapliga gärning verket även borde fylla den stora uppgiften att berätta varje enskildkyrkas och därigenom också grunddragen av den omgivande bygdens kulturhistoria till gagn för den hembygsintres serade inom varje ort. Såsom folkbok har Sveriges Kyrkor hittills allt för litetbeaktats. Därfor önska visärskiltframhålla de egenskaper hos verket Sveriges Kyrkor, som berättigaoss att rekommendera det såsom källa för hembygdskunskap. Vår avsikt är även att i möjligastemån tillmötesgåförsamlingarföreningaroch enskilda vilka hysa intressefördet lokalhistoriska innehållet, genom att tillhandahålla både enskildavolymer liksomäven hela verket till avsevärt rabatt rad priser Forsamlingar eller föreningarkunna även, om beställninggöres i god tidtill billigt pris erhålla separattryck av en visskyrkas beskrivning Prospekt, provtryck och subskriptionsvillkorerhållas efter anmodan hos förlaget, adr. Postfack 644, Stockholm I. Verket finnes till salu och subskiption kan tecknas hos alla välsorterade bokhandlare i riket Stockholm i majI92I. A .-B. SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGENs FÖRLAG KYRKOR ' BANKEKINDS Norra delen II utarbetat av' I' HAR AD ' •• KONSTHISTORISKT INVENTARIUM ' ANDREAS LINDBLOM ' Med stöd av ' KUNGL. VITT., HIST. OCH ANT. AKADEMIEN' utgivet av ' SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL A.-B . S v e n s k a T e k n o l o g f ö r e n i n g e n s F ö r l a g STOCKHOLM 1921 FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE A. T . A . .= Antikvarisk-topografiska arkivet,. omfattande en avbildningssamling och en skriftsa mling ; förvaras i Statens historiska museum . B. ST. = Kungl. Byggnadsstyrelsens arkiv, Stockholm . BROOCMAN = C. R. Broocman, Beskrifning Öfwer the I Öster-Götland Befintelige Städer , Slott Sokne-Kyrkor etc. (1760). DOMKAP. = Linköpings domkapi tels arkiv. FOTO A. T. A. och FOTO B. ST. = i A. T. A. eller B. ST. förvarad foto grafi, för vilken ingen fotogra f finnes angiven. HILDEBRAND = B. E. Hildebrand, Rese-Minn en 1828- 29. Andra delen. Ms. i A. T. A. IHRFORS = E. Ihrfors, Ostrogothia sacra. Ms. i A. T. A. INV. 1828 el. 1829 = det i A. T. A. förvarade inventeringsinstrumentet från något av d essa år. K. B. = Kungl. Biblioteket. MANDELGREN, ATLAS = N. M. Mandelgren, Atlas till Sveriges odlingsh isto ria. Avd. XI: 1- 2 (1883-84). MANDELGREN, BESKR. = N. M. Mandelgren, Beskrifning öfver Ritningar, samladeunder en Resa inom fädern eslandet. Två vol., omfattande åren 1846- 47. Ms. i A. T. A. MANDELGREN, SAML. = N. M. Mandelgrens i Lunds universitet förarade sam lingar av teckningar m. m. Ms. = Manuskript. R. A. = Riksarkivet. RANSAKN. = Ransakningar om Antiquiteterna 1667 - 84. Tom. IL Ms. i K . B. RIDDERSTAD, BESKR. = A. Ridderstad, Östergötlands beskrivning (1917-18). RIDDERSTAD, LEX. = A. Ridderstad, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland , I - II (1875- 77). SÄVE = P . A. Säve, Berättelse för 1862. Ms. i A. T. A. WIDEGREN = P . D. Widegren, Försök till en ny beskrifning öfver Östergöthl a nd, I - II (1817- 29). FOTOGRAFIERNA FRÅN BANKEKINDS HÄRADS KYRKOR ÄRO, DÄR EJ ANNORLUNDA ANGIVES, TAGNA AV KYRKOBESKRIVNINGENS FÖRFATTARE. Titel arket tryckt å Centraltryckerict , Stockholm 1930 Fig. 106. Vårdsberg. Kyrkan fr :"m sydöst. Foto 1019. Di e Kirchc von SUdos tcn. - l'h c church from the south ·cas t. VÅRDSBERGS l{ YRKA ' ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDS LÄN, BANKEKINDS HÄRAD LINKÖPINGs STIFT, BANKEKINDS KONTRAKT THY C KTA K ;iLJ,OR.: BROOCMAN, .·. 231-239. WJDEGREN , s. 561-568. - J. F. ODEN· C llAXT~ , Försök t ill Bes krifning öfver Wårdsbergs Socke n i Östergötland ( = Öste rgötlands län s hu s- hå ll ssäll s kaps ha.ndl. , Il , 18 15). - Bn.l'NIUS, s. 247 - 251. - MANDELGimN, A t las, XI: 2, s. 50 och pl. XVI. - H. HILDEB llA:-.ID i Sv . fornminnes föreningens t id s krift, VIJI (1891-93), s. 259 - 262. RWDERSTAD, Lex. , II, ~- 376- 379 . - RIDDERSTAD, Beskr., s . 127 - 136. - H . F. FRÖJ" l~N, Norden s h<'fiistn. rundk y rkor, I - II (1911 ), passim. FlANDSKJllVNA K.:i.J,LOR OCH AVBILDK D IGSSAM LIX GAR : K. R.: En teckning för estäl land P k yr kan p å 1680-tnl et finnes i m s . F. L. 6. A. T. A.: IHR FORS, s . 236 - 238; li1ANDEL· UREX , Beskr., s . !l!l - 102; C. F . NORDENSKJÖLD , Östergötlands M inn esmä-rken , 1870- 71 , s. 84--85 ; s ;~vE, s . 6--- 8; In L 182!) och
  • > , den senare 1/s mil »i tvärmått ». Skansmuren torde dock vara apokryfisk. Av största intresse är däremot de av Mandelgren återgivna tvenne partierna av bogårdsmm·en, visande tillvaron av skottgluggar (fig. 108). Den g·a mla, murade ringmuren var, såsom bevarade rester ge vid handen, av gråsten. Den var täckt med bräder ; sockenmännens underhållsskyldighet av desamma omtalas 1612. År 166.6 uppbröts i kyrkogårdsmuren en stor port »mitt för ny o kyrkiodören » (K. I: 1). Jfr s. 107. Gamla muren fanns kvar i, som det förefaller, orört skick till 1786, då man be- Diplomatarium su ecantlm , nr 752. V Å RDSBERGS KYRKA 101 slutar, att densamma skulle »helt och hållet förnyas » och delvis flyttas. D en n ya muren , till vars anläggning my ck et sprängningsarbete åtgick (förmodligen mest till den gamlas raserande!) , fick en r ektangulär sträckning med insvängda hörn enligt tidens smak. På södra längan gjordes tvenne portar. Denna del av muren synes ha utförts 1786-87. 1790 beslutar man fullborda västra längan och där göra en port, likaså den n orra, »så långt murens (d. v. s. norra längans av gamla. muren) förfall fordrar denna förändring. D en övriga delen (d. v. s. den östra längan av gamla muren och återstående pa.r tier a.v den norra) , som ännu är i god t stånd, skulle oaktad dess irregularite st å orörd tills widare ». D et bör sålunda ha varit i den östra eller möjligen i den kvarstående delen av den norra sträckningen som Mandelg-ren 1846 iakttog skottgluggarna. Först 1875- 76, då en omfattande planering och plantering av kyrkogården ägde rum , synas dessa återstående delar av den gamla ringmuren försvunnit .1 Utanför den nuvarande ringmurens östra länga, p å omkr. 5,5 m:s avstånd från densamma befinna sig· ännu 30- 50 cm. höga lämningar av den gamla ringmuren. D ess ursprungliga tjocklek kan icke bestämmas. D en har löpt parallellt med nuvarande östra längan, men som sagt, befunnit sig längre åt öster, i själva kanten av den branta sluttningen, en ur fortifikatorisk synpunkt h elt naturlig placering. Å kyrkogårdens västra sida, mitt för tornet, finnes en port (fig. 109) med murade, fyrkantiga stolpar, upptill med en murad, enkelt profilerad avslutning·. I porten tvenne stilfulla grindar av smidesjärn. Å murens södra länga tvenne liknande portar, villms stolpar ha pyramidformiga avslutningar, täckta med svartmålad plåt. I båda portarna dubbla grindar av smidesjärn. Såsom av ovanstående framgår, utfördes de sistnämnda 1786- 87, den förstnämnda 1790. Då kyrktornet fullbordats, 175( upphängdes klockorna i detsamma, och trästapeln n edtogs (BRoOCliiAN). D en var uppförd 1664 (K. I: 1), i stället för en stapel, som nedbrann 1654 (C. 2). Fig. 108. Vårdsberg. Skottgluggar i den forna kyrkogårdsmuren. Efter MANDELGREK, A t las. Schiessl öcbe r in der al ten KirchliOfmauer. Loop·ho les in th e old wall of the church ·yard. Fig. 100. Vårdsberg. Port å kyrkogård ens västt·a s id a. Uppmätt av O. Lage rg ren 1015. Wcs tlic he Kirchltofs pforte. Gate on th e we st-sid e of tlle church-yard. 1 Fig. 107 visar, att det nyklassiska planschemat med ins viingda hörn endast t illämpats i NV, SV och SO . I det nordöstra h örnet, t illkommet 1875- 76, har insväng ningen u telämnats. ., ' Fig. 110. Vånlsberg. Överst: Grundplan. Uppmätt av O. Lagergren 1915. A betecknar murv erk, tillbörande d en äldsta kyrkan, B d:o från 1200-talet, C d:o från 1400-talet, D d:o frå n 1753-54. Nederst.: Plan av rundkyrkan i höjd m ed tak-kanten . Uppmätt 1915 och 1919. streckningen b etecknar bortbrutet murverk. Oben: Grundriss. A Mane rwork der ä.lteste n Kirch e , B aus dem 13. Jht., C aus dem 15 . Jht . , D ans den Jaluen 175354:. Unten: Grundrias de r Rundkirchc in gleicher Hö h e mit de r Dachkaute. Die gestriohelt e n Te ile bezci cbiJ e n weggcbrochenes Mau enverk. At th e top: Plan. A walls of the oldest church, B from th e 13th century, C from th e 15th century, D from 1753- 54 . .-\t the bottom: Plan of the ro und-church level with the cdge of the roof. The streaked parts represen t the walls broken away. t i Fig. 111. Vårdsberg. r_u=l--J r r 'l="'~ Sektion mot norr. UPI)mätt av O. Lagergren 1!l15. Schnitt gcgen Norden. - Section towards the north. ~t=i='f==fc~ • " f=t'-"':- Fig. 112. Vårdsberg. Sektion av kor och sakristia mot öster. Uppmätt av O. Lagergren 1915. Fig. 113. Vårdsberg. Sektion av tvärskeppet mot väster. Uppmätt av O. Lagergren 1!l15. Schnitt des Querschiffes gegen 'Ves ten. Section of the transept towards the wcst . Schnitt des Chors und der Sakristei gcgen Osten. Scction of the choir and the sacristy towards the east. 104 BANKEKINDS HÄRAD KYRKOBYGGNADEN HL"V liD IH > LAH K yrkan best år , fr ån väster räknat, av ett fyrkantigt tom, byggt på vii,sti·a sidan av rundkyrkans ännu bevarade yttermur. I öster ansluter sig t ill den samma en korsformig anläggning. I vink eln mellan norra korsarmen och koret befinner sig sakristian. Tornets bottenvåning inrymmer vapenhuset. Jfr fig. 110. MA'I' ERTA L Gråsten , naturlig eller kluven , förekanuner tillsammans med kalksten i kyrkans samtlig·a delar . Kalksten kan sägas vara det huvudsakliga materialet. D en norra korsarmens gavelröste är dock uteslutande av gråsten. 100 - 120 cm. n edanför rundhuset s överkant slutar g-råstenen och ersättes med uteslutande kalkstenskvadrer, fint huggna, av i medeltal 15 cm:s höjd, liggande i j ämna skift. Säkerligen täckes rundk,yrkans ytter sida av ett kalkstenslager (jfr yttrandet från 1843, s. 105 n edan), i varje fall var dess ursprungliga dekoration (s. 105) utförd i Till avlastningsbågar , detta material. Fig. 114. V:irdsberg. Rundkyrkn ns norra sida . Foto 1919. poster o. d. i såväl rundhus som korsDie Rundkirch e von Norde n . kyrka har kalksten uteslutande använts. 1 l'h e round·ch u rch from the north . Teg·el förekommer h. o. v. i sakristian och tornet samt sekundärt i de äldre byggn adsdelarria, t . ex. som material för valven. Rundkyrkan och sakristian sakna s o c k e l. K orskyrkan h ar en enkel, skråSOCK T ·: L kantad sådan av kalksten, tornet en enkel, skråkantad, h elt r appad sockel. Rundkyrkan har ursprungligen varit oputsad. D etta framgår otvetydigt av ett YTTEfDII ' · RARNA S 11.1· :- i dess sydöstra del , i vinkeln mellan södra korsarmen och rundkyrkan bevarat HAKDT.l:'\ t< parti av den sistnämndas yt t e rmur, iakttagbart från vinden . En tradition, som fo rtlevat sedan 1600-talet, vet att be rätta, att Vå rd s bergs kyrka skulle uppförts av sten, som blivit öve r vid :Linköpings domkyrka. Jfr FRÖLEN, n. a. , J, s. 48. Angående d et samband i byggnadshistoriskt hänseende, som ve rklige n fin nes m ella n dessa båda byggnads verk, se n edan , s. 11 6 f. 1 V ÅR D SB ERG S KYRKA 105 År 1843 beslöt man spritrappa kyrkan. D å omtalas »sjelfva :M:urarne, bestående af Tälgst en, hvilka till det yttre äro mycket sönderwittrade och äfven här och där spruckna >> . Arbetet uppsk öts till1845: »H ela kyrkan r evet eras utvändigt och kalkrappas, och h vartill ansågs åtgå Ett hundrade Tner Gr åkalk och 5 T ncr h vitkalk t ill affärgning » (K. I : 2). D et är mer än sannolikt, att kyrkan intill denna tid - möjligen med undan tag för torn och sakristia - st ått oputsad. Från sakristievinden kan utseendet av k orets ursprungliga, oputsade yttervägg· t ydligt iakttagas. Med undantag av tornet , som är slätstruket, är kyrkan spritrappad. Å rundkyrkans nordvästra och sydvästr a sidor finnas i muren r esp . tre och två r ektangulära nisch er (djup 20 cm.) , t roligen lämningar efter en indelning av ytan medels omväxlande lisener och halvkolonner , vilken indelning sträckt sig runt kyrkan. 1 In v. 1829 omtalar, att rundkyrkan var utsirad med » Colonner och åtskilliga Bas- Fig. 11 5 . Vttrd sbt' rg. Rundky rkan s södra sida . r eli efs , föreställande wapen, eller hufvuden Foto 1919. Di e Unndkirche von Stiden . efter märkvärdiga P ersoner och djur, af The ro uud-cburch from the so uth . hvilka ännu äro i beh åll å Södra runden Twå mennisko- och ett k:reaturs-hufvuden , samt å Norra F yra menniskohufvuden uti den massiva Tellg-stenen uthuggna ». Z. P. Wimmermarck, komminister i Vårdsber g 1711-21:3, omtalar i sina anteckningar om kyrkan från år 1725 (C. 2): »Figurer och bilder uppå rundelen af åthskillig skapnat, liknandes mäst gamla h erre wapn ». Platsen för dessa skulpturer angives av Wimmermarck närmare såsom varande »i stenmuren rundt opp omkring rundelen ». D et vore frestande att med ledning härav i fantasien r ekonstruera en rundbågsgesims, buren av rikt orn erade konsoler , upptagande murpartiet mellan t akkanten och nischerna. Bevarade äro: en lisen och en h a lvkolonn p å de n nord väRtra, en h alvkolonn p å den syd västra s idan av rundky rkan. - F röh\n tala r (a. a. , s. 71 ) om >lisen er och bågar». Någon bestämd h emul för antagandet av en nrsp run gli g b åg·fris syn es dock icke förefinna s, även om det är sannolikt att en sådan förekommit. 1 106 BANKEKINDS HÄRAD l NNJmV;iGU AHNJ\S B1::H ANDL1:\'U Y TTER TAK Att det var vid den ovan omtalade rappningen av kyrkan år 1845, som dessa skulpturer försvunno, bestyrkes av Mandelgren (Bes kr.). När denne 1846 besöker kyrkan, antecknar han, att densamma året förut reparerats, varvid sockenborna '' jemnat allt som för deras ögon syntes vara ojemt, så att något spår till det omtalta ornamentet 1 ej mera var synligt»_ Måhända finnes dock alltjämt något bevarat under det tjocka putslagret? Hur kyrkans innerväggar ursprungligen varit behandlade, kan icke avgöras. Nu äro de överallt även i tornet - slätputsade. Rundkyrkans murar äro slätputsade jämväl ovanför valvet, upp till murkanten. Angående kalkmålningar, jfr s. 11 L Rundkyrkan och den östra korsarmen ligga nu under ett gemensamt, över de rundade delarna ut]mktat sadeltak, från vilket de övriga korsarmarnas sadeltak utgå. sakristian har snedtak med fall åt norr. Samtliga äro täckta med spån, utom sakristians, som har tegeL 2 Takstolarna över korskyrkan torde ha tillkommit efter branden 1654 (jfr s. 117), över rundkyrkan vid ombyggnaden 1753. Tornmuren avslutas med en huv, nedtill Fig. 116. Vårdsberg. Henner från den forna väst-portalen. 1662. Foto 1919. bestående av en fyrkantig, vitmålad träbyggHermen aus dem alten WestportaL nad med åtta fyrkantiga ljudgluggar, täckta Henuro from the old western porch. av svarta luckor, däröver en åttkantig lanternin , vit, med svarta luckor för de åtta stickbågiga öppningarna. Lanterninen, som täckes med ett karnisformig-t profilerat, kopparbeklätt ta.k, å vilket gyllene kula och kors 3 , 1 Vad härmed åsyftas, förstås av föregående: »Lector Wallman berättade mig att öfver fön sterna närmast taket, fans för några år sedan ett Ornament, som han afritat och lofvade att till >Vitterhets Historie och Antiqvitets-Academien det insända . . . . " Det något oegentliga uttrycket »ornament » behövde ej tillmätas någon större betydelse, aldenstund Mandelgren själv aldrig sett skulpturerna och tydligen ej hade n ågon klar uppfattning av vad de föreställde . - Någon teckning av Wallman finnes ej i A . T. A . 2 1858 beslutas, att sakristians spånbeklädnad skall ersättas med tegeL Beslutet ryggas s. tt., men synes senare ha gått i verkställighet. 3 1803 nedtogs den »höga spetsen » på tornet och uppsattes en glob med ett kors (K . I: 2). Dessförinnan fanns en »spira med bana och klot ». Jfr s. 118, not l. V ÅR DSBERGS KYRKA 107 är å sin nedre del spåntäckt. Den övergår upder insvängning av sidorna från ått- till fyrkantig form. Med den nedre fyrkanten förenas lanterninen genom ett spåntäckt snedtak; fyrkanten med tornmuren likaledes genom ett dylikt. RUNDKYRKAN Yttermurarna till densamma (fig-. 114 och 115) finnas ännu bevarade. Dock ha i öster insidorna avfasats, för att öppning·en mot korskyrkan skulle bliva större (jfr fig-. 110). Säkerlig-en skedde detta 1753, i samband med rundhus>alvets rivande. FÖXSTER Rundkyrkan upplyses nu av fyra stora, stickbilg-ig-a fönster med träramar. D e fingo alla sin nuvarande form 1845. Detta år beslutas : »Fönsteröppningarna, utom det vid Altaret och öfver Södra K yrkodörren, /2 quarter, samt göras nya så nedhuggas omkring 2 1 till bågar som glas, och förses med träspreusar i stället för af Bly. De 2~ fönster-öppningarne nederst i kyrig. 117. Vå rdsbe rg. Portal i kan på ömse sidor om Tornet, nedhuggas och g-öras F rundkyrkans norra inne rvägg. till längden lika med de öfriga » (K. I: 2). Foto 1919. Inncnwaud der Kyrkans ursprungliga ingång befann sig i söder, Portal der nördlichen Rundkirch e. the uorthern iuu er wa ll o f där det 1753 rivna vapenhuset var beläget. Jfr fig. 123. Porch iu the round-church . Västportalen upptogs 1662. D etta år lät nämligen biskop Enander 1 »uptaga den västra kyrkiodören , och lätt giöra henne aff n yo » (K. I : 1). Tvenne stilfulla h ermer (fig. 116) av kalksten, rester efter portalomfattningen, kvarsitta ännu i yttermuren , på sidorna om den stickbågiga dörröppningen, omkr. 50 cm. över golvet. Den ena hermen visar en krigare med hj älm, den andra en kvinna med bart hår. Båda uppbära volutkapitäl och övergå nedåt i fyrkantiga, ref:flade partier, som avslutas med postamentplattor. Båda h ermerna äro ganska skadade. De äro malade med oljefärg i grått. Hermernas h. 130 cm. I portalen är en dörr av nyare dato . Innanför densamma (åt kyrkan till) en vindfångsanordning från 1894. Golvet i hela kyrkan best år av kalkstensplattor, utom under bänkarna och GOL \ . innanför altarringen, där det är av trä. Rundkyrkans inn e rväggar ha varit dekorerade med en rad av nischer, upptillrxxErn-;i.G· halvsfäriskt avslutade. Endast fyra äro bevarade, två på vardera sidan om västra o c~A-~AK t SAMUEL NIC. ENANDEH (f. 1607, d. 1670), biskop i Linköpin g 1655- 70. 108 BANKEKINDS HÄRAD Ö\'RE YA· X I!'IGE X ingången. Av dessa äro de tvenne· södra otillgängliga på grund av en 1894 tillkommen paneL De båda norra nischerna befinna sig 70 cm. över det nuvarande golvet och 46 cm. från varandra. Dimensioner (i medeltal): h. 145, b. 100, dj . 45 cm. Ytterligare n ågra nisch er igenmurades 1894. Angående denna nischanordning, se vidare s. 113. I rundkyrkans mur finnes rakt i v~ister, upptill, en nu igenmurad , möjligen ursprunglig öppning. Dess Fig. 118. Vårdsberg. Interiör mot nordost. Jfr fig. yttre , åt tornet vända sida, som upp124 . Foto 1919. till begränsas av en ekplanka, har Interi e ur gcgcn Nordosten. - Interi or towards the n or t b -cas t . Inot murlivet vinkelräta Sinygar. I öppningen befinner sig en murad karm . En lucka har funnits , som ledat utåt. Glugg·ens dimension er äro på denna sida 180 X 94 cm. Insidan av densamma, synlig från läktaren, visar en stickbågig öppning, med mot murlivet vinkelräta smygar. Höjden är här 175, bredden 72 cm. Rundkyrkan täckes sedan 1753 av ett brädtak i form av ett tillplattat tunnvalv. 1894 bekläddes detta med en panel av vitmålade, pärlspåntade bräder. Till kyrkans övre våning leder en trappa i norra muren, vars ingångsöppning· anträffades 1894. D en befinner sig omkr. en meter ovan golvet och infattas av en ovanligt stilfull , rundbågig portal (fig. 117) med poster och tympanon av finhuggen kalksten . D et sistnämnda, utgörande ett enda kalkstensblock , visar en dekoration av tvenne varandra skärande cirklar, ovanför portalens rundbåge utförda i hög relief, n edanför i friskulptur . Själva portalens rundbåge kantas av en rundstav. Portalen har varit stängd med en dörr, va.r s ursprungliga hakar kvarsitta uti inmurade ekstockar (till vänster). Dörren har ledat inåt. Den nuvarande dörren har tillkommit 1894. Portalens höjd är 170, dess bredd 62 cm. (upptill) och 65 (nedtill). Trappan till övre våningen finnes ännu bevarad, ehuru oanvändbar på grund av fyllning. D en går inuti muren från v~ister till öster. Trappan täckes av på tvären lagda, grova ekstockar. D en har ovan valvet mynnat ut ungefär mitt på norra väggen, med en rundbågig öppning (h. omkr. 115, b. 120 cm.), vars överkant befinner sig 85 cm. nedanför yttermurens. Dennas insida är från överkanten och nedåt, till 150 cm:s djup, finputsad. Mellan nederkanten av det putsade fältet och det nuvarande trävalvets anfang, som befinner sig 50 cm. djupare ned, är innermuren skrovlig och V ÅRDSBERGS KYRKA 109 trasig-. Det är tydligt, att här ett med själva kyrkan samtidigt murverk funnits. Sannolikt har detta utgjorts av en murad fyllning i vinkeln mellan det ursprung·lig-a tunnvalvet (jfr s. 113) och övre våningens g·olv, vilket bör ha befunnit sig i höjd med nederkanten av det putsade vägg-partiet. I övermuren ha, på ungefär lika avstånd från varandra, funnits fyra gluggar med mot murlivet rätvinkliga smyg·ar och rak underkant. Posterna ~ 2·å ända upp till mur- Fig. 119. Vå rd sberg. Interiör mot väster. Jfr fig. kanten. Gluggarnas höjd växlar 125. Foto 1919. från 70 till 100 cm. , deras bredd Intcri eur gegcn Wcstcn. ·- Interior towards th e west. är i de två västligaste - im igenmurade - resp. 70 och 85 cm. I de två östligaste finnas blott de västra posterna kvar, alldenstund rundkyrkans övermur härifrån och österut 1753 blivit bortbruten. Jfr fig. 110, där det bortbrutna partiet är markerat med streckning. Yttermurarnas överkant är alldeles jämn. KORSKYRKAN Korskyrkans samtliga fönster äro stora, stickbågiga. De ursprungliga, spetsbågiga fönstrens utseende framgår av i norra korsarmens nordmur och i den södras östmur synliga avlastning-sbågar, befintliga strax ovanför de nuvarande fönst.r im (fig. 111). De ursprungliga fönsten voro omkr. 100 cm. breda. Flertalet av de nuvarande fing-o sin form 1845. Jfr s. 107. I södra korsarmens södra mur finnes en ursprung-lig portal med en rätvinklig yttre och en starkt skrånande inre smyg. Tympanon och poster äro av kalksten, det förstnämnda i ett stycke. Dess rundade, något tryckta båge har vid anfangen en enkel profilering (fig. 120). Å tympanon finnes spår av röd bemålning, troligen ursprunglig. Dörren är sannolikt från 1753-54. Portalen har haft en omfattning, bestående av tvenne kolonnetter(?) med postament och kapitäl, uppbärande en arkivolt(?). Det hela har ett gavelformat krön. Jfr fig. 123. År 1845 beslutas: »De 2~ sönderwittrade Felarne omkring södra kyrkadörren borthuggas samt även 2~ hörn dersammastädes, hvilka senare med annan tjenlig sten åter insättas » (K. I: 2). FÖK ST E R 1!\G ,I.xoAJ{ 110 BANKEKINDS HÄRAD INl\Eltv ;i. G- ter är 23 cm . (inklusive det t jocka 1mtslngret), de inmnrade styckenas 18 cm. vinden syna s även inmurade dela r av portal· ell er fön sterposte r. 1 FRÖLEN, 2 A V ÅRDSBERGS KYRKA 113 I rundkyrkans mitt stod en ringformigt ordnad grupp av sex fyrkantiga pelare eller, om man så vill, en väldig murcylinder - omkr. 5 m. i diam. - genombruten av sex öppningar. Grundvalarna till dessa undersöktes av Frölen 1894. Mittpelarna uppburo ursprungligen ett ring·formigt tunnvalv av kalksten, vars anfang ännu 1894 kunde iakttagas i form av »klumpiga konsällika utsvällningar vid taklisten » (brev i Å. T. A.). 1 Enligt Frölens åsikt skulle valvets hjässlinje befunnit sig· omkr. 550 cm. ovanför kyrkans golv. Då vi förut (s. 108) konstaterat, att andra våningens golv legat 150 cm. nedanför murkanten, så skulle, om Frölens beräkning är riktig, tunnvalvets tjocklek varit omkr. 60 cm., vilket för ett kraftigt kalkstensvalv icke är något orimligt. Endast fyra av innerväggens nischer finnas ännu bevarade i orört skick. De övriga igenmurades 1894. Såväl Mandelgrens som Sohlmans teckningar (MANDELGREN, Saml. och Å. T. A.) visa, att de sistnämnda varit fem till antalet. Antager man därjämte, att en nisch funnits å platsen för varje nuvarande fönster, en rakt i väster 2 samt en å vardera sidan av de längst i öster avfasade murarna, så blir sammanlagda antalet av de ursprungliga nischerna 15 (fig. 110 och 148). Angående fönstrens ursprungliga utseende ha vi följande uppgifter att räkna med. 1698 beslöts, »att Gluggarna på wästra körckoga:flen skola igen sättias med fönster ». 1718 beslöt man hugga upp »den trindas gluggen neder i Kyrckian norr om wästra Kyrckiodören » (C. 2). Inv. 1829 omtalar »de offantligt tjocka Tellg·stens murarna och de deruti gjorda små runda hålens, af hvilka ett ännu är behållit, ehuru nu, till förekommande af luftens inverkan i Kyrkan genom dess öppning, med en i midten anbragt tunn mur igenmurad ». Av detta framgår, att rundkyrkan haft ett antal runda gluggar, som fått tjäna som fönster. De ha sannolikt befunnit sig strax ovanför nisch-kransen. De böra icke förväxlas med vindsvåningens skottgluggar (jfr s. 109), ehuru de säkerligen också understundom fått tjäna samma ändamål. Den västra portalen fanns icke före 1662 (jfr s. 107). Huvudingången synes före denna tid varit i söder. Där låg nämligen, som den fig. 123 återgivna teckningen 4 utvisar, ett vapenhus, välvt 1602 (C. 2). Med största sannolikhet var portalen mellan detta och rundkyrkan den sistnämndas ursprungliga huvudingång·." Ovanstående uppfattning av interiörens ursprungliga utseende står i god samklang m ed Broormans uttryck »tbet stareka stenbwalfvet och tbc sex tbcrunder satta ofanteligen tjåcke stcnpelarnc» . 2 Västportalen är ju senare. 3 Kurs. av A. Lindblom. • Denna teckning är av samma hand (Helgonius") som den i detta band, fig. 78 a avbildade från Svinstad. Jfr noten å s. 77. 5 Frölen anser, att den ursprungliga portalen legat i väster. Detta strider dock mot det ovan, s. 107, citerade yttrandet i K. I: l. F. ö. är platsen i söder, historiskt sett, den mest naturliga. Frölen (a. a., r, s. 3) pilpekar själv, att portalplaceringen i söder är "ett genomgående drag bos den nordiska rundkyrkan " . 1 114 BANKEKINDS HÄRAD Över kyrkans mitt, vilande på mm·cylindern, reste sig före 1753 ett åttkantigt, murat torn i höjden. 1 Dess utseende framgår av fig. 123. Enligt Broocman hade det »defensions-hål åfwantil ». Teckningen visar också tillvaron av talrika gluggar. Om tornet under medeltiden haft en spetsig, spånad spira som på 1600talet, veta vi ej. Frölen antager, att själva rundkyrkan varit avsevärt högre och, utom bottenoch vindsvåningarna, haft ytterligare en våning med skottgluggar. Han .stöder sin uppfattning på Prytz och Wimmermarcks yttranden. I visitationsprotokollet 1653 (Domkap.) har nämligen biskop Andreas Prytz (jfr s. 135) låtit anteckna: ,, Kyrckiann är enn korsskyrckia, bygd mest af Tälgiesteen, och är wästra Gafwelen en ståteligh stoor Rundeel, såsom uppå itt Slott, rnedh Skyttegluggar alt rundt uppe omh·ing ». 2 Och Wimmermarck framhåller 1725, att kyrkan varit ett vårdtorn på grund av bl. a. dess »ännu synliga stycke-glugg·ap> (C. 2). Wimmermarcks yttrande är emellertid av mindre betydelse, då det jämväl kan tolkas som syftande på · de ovan beskrivna rundfönstren. D en klara formuleringen hos Prytz ar däremot svårare att komma ifrån. Likaså den beskrivning, som Rhyzelius - vilken ju själv innehade socknen som prebende - lämnar i Sviogothia munita (17 44): »Kyrkions structur, som till wästra delen är ottakantig med starka pelare in vti och med defensions-hohl ofwan öfwer hwalfwet ».2 Emellertid kan man, utan att behöva tillgripa några våldsamma rekonstruktioner, finna förklaringen på dessa ord i den bevarade by ggnaden . Som å s. 109 visats, finnas tydliga spår av fyra gluggar upptill i yttermuren. Ytterligare en glugg har kunnat befinna sig i väster, ehuru tunnvalvets höjd här omöjliggör undersökningen. Tänkbart är även, att gluggar funnits i norr och söder, fastän murens utseende icke med bestämdhet ger n ågot sådant vid handen.3 Med största sannolikhet är det just denna övre krans av skyttegluggar, som Prytz och Rhyzelius åsyftat. Att rundkyrkans murar kunna ha varit något högre än f. n., är tänkbart, ehuru överkantens regelbundenhet synes motsäga ett dylikt antagande. Något bestämt skäl för tillvaron av en tredje våning har sålunda hittills näppeligen kunnat uppbringas. R~lgonius ' teckning (fig. 123) talar bestämt emot ett sådant antagande. Att döma av densamma kan rundkyrkans takkant svårligen ha befunnit sig nämnvärt högre än korskyrkans. 4 1 Jfr BROOCMAN: »thet otta kantiga Sten-tornet, som t h eröfwer stod öfw erst p å taket•' och In v. 1829: »åttakantiga sten tornet, som stod uppå den rund a kyrkans hvalf ». 2 Kms. av A. Lindblom. 8 Det bör nämligen ih ågkommas, att imurning m ed kalk sten i kalk stensmur stundom kan vara mycket svår att upptäcka. Frölen .har sålund a endast iakttagit tvenne av de fyra vindsglu ggarna. Hans höjdbestä mning för den ena av dessa - 2 m. -- sy nes ej vara rik t ig. 4 Av ovanstående framgår , att förf. för s in del icke kan godtaga Fröl ens (a. a., I , s. 89) återgivna rekon struktion av rundkyrkan. .., .. ' j l / 1 1+/ dn 1 n \. .al Il' q 1 l l .l . !1d- n IL( \ \ ' i rr 1 ·T -- - ~~ 1 0. M-y (f-t--~, 1'-t .Zf q o . t l{ Fig. 123. Vårdsberg. Kyrkans utseend e llå 1680-talet The ehnr eh about 1680. Di e Kireh e m u 1680 - 9- 2122 · Bankeldnds hii• ·ad. 116 BANKEKINDS HÄRAD Den i rundkyrkans västra mur, ovanför den nuvarande portalen befintliga öppningen (jfr s. 108) är förmodligen - mer eller mindre - ursprunglig. Dess förekomst är naturlig, i egenskap av huvudsaklig förbindelseled med övre våningen} Trappan i norra muren var ju ytterligt obekväm. Efter uppdragandet av en utvändig trästeg·e och tillhommandet av den smala spiraltrappan voro försvararna i övre våningen ganska väl skyddade. Som Frölen påvisat, tillhör Vårdsbergs kyrka samrna typ av rundkyrkor som Österiarsker på Bornholm, möjligen också Hagby i Småland. Den utmärkes av den centrala, genombrutna murcylindern. Enligt Frölen skulle typen vandrat från Bornholm till det svenska fastlandet. Ytterst återgår densamma emellertid till Italien. Observeras bör emellertid det märkliga faktum, att nisch-indelningen å rundhusets insida i Vårdsberg såvitt f . n . är bekant icke återfinnes i N orden, men väl i Italien , t. ex. i San Tommas o vid Bergam o. 2 Frölen anser >> Vårdsbergskyrkans dekorativa utstyrsel angiva, att hon sannolikt är det yngsta exemplaret af bornholmstypen >> och att hon > > ej kan vara mycket yngre än omkring år 1200 >> . Det förefaller, som om man utan risk skulle kunna datera den äldsta anläggningen i Vårdsberg till 1100-talet. Med tiden blir emellertid rundkyrkan för liten. I egenskap av försvarsverk spelar den väl ej längre så stor rolL D et gamla, halvrunda koret - eller den korbyggnad, som det eventuellt tidigare fått lämna plats för - rives fördenskull , och korskyrkan bygges. Samtidig·t uppföres en sakristia, belägen å den nuvarandes plats, men sträckande sig - såsom från vinden tydligen synes - endast hälften så långt mot öster. D ess norra mur gick i flykt med norra korsarmens mur. Takfallet var parallellt med det nuvarande, men låg 40 cm. lägre. Sakristian täcktes med ett tunnvalv av kalksten på vederlag i norr och söder. Valvets hjässa befann sig omkr. 50 cm. ovanför det nuvarande innertaket i sakristian. Såsom förut (s. 105) påpekats, har hela korskyrkan ursprungligen varit oputsad utvändigt. Romdahl har påpekat överensstämmelsen mellan profileringen av kapitällisterna i Vårdsberg och vissa dylika i Linköpings domkyrka, tillhörande det byggnadsÖppningen ligger ovanligt lågt i förhållande till det ursprungliga t unnval vet. Dettus hjässa befann sig omkring 5,50 m. över golvet, öppningens nuva rande underkant 3,40 m . över detsamma . Någon annan rimlig användning för öppningen ifråga än den nu nämnda, kan dock knappast tänkas. 2 Kan icke detta inn ebära en vink om att det italienska inflytandet i Vårdsberg är av mer direkt natur än som antagits? Jag vill i detta sammanhang erinra om de "lombardisk:v konsolerna i det närbelägna Askeby. Jfr s. 29 f. Har icke den förmodade yttre rundbågsgesimsen i Vårdsberg (s. 105) just varit av liknande art som de å s. 29 (noten) omtalade'? En n ärmare utredning av frågan om detta italienska inflytande vore önskvärd. 1 V ÅRDSBERGS KYRKA 117 skede, som infaller under slutet av 1200-talet. 1 Med en dylik datering överensstämma också södra korsarms: och sakristieportalernas former. 2 V alven i korskyrkan måste vara yngTe än densamma. Deras klumpiga former och det okänsliga sätt, på vilket sköldbågarna lagts på ömse sidor om de ursprungliga, vackra kalkstensrundbågarna, som skilja korsmitten från korsarmarna, visa tydligt detta. ' Har korskyrkan täckts med plant tak eller med äldre, raserade valv? Mot det förstnämnda talar den omständigheten, att övermurarna - ehuru omsorgsfullt murade - äro oputsade. Några spår av äldre, murade valv ha å andra sidan av förf . icke kunnat anträffas. Om sådana funnits , så kan man också med skäl fråga sig, varför de skulle behövt ersättas med nya. Däremot är det fullt tänkbart, att korskyrkan ursprungligen varit täckt med valv av trä. Sådana användes ju ofta under 1200-talet i svenska stenkyrkor. Någon gång under 1400-talet - kanske 1438 i samband med anskaffandet av det ståtliga altarskåpet (jfr s. 125) - välves kyrkan med sina nuvarande tegelvalv. Från denna eller någ·on tidigare period stammade väl också det 1753 rivna vapenhuset. År 1567 härja danskarna. Då blevo »kyrckiodörar och låsar brutne och sönderslagne, samt mässekläder med annan kyrkioskrud och prästens i kiyrckian inlagde böcker och annan egendom samt Kyrckens räkenskaper borttagne, blifwandes allenast i behåll hwad i watnet nedsänkt och i jorden bortgiömt war. Men Kyrckian blef tå förskonad för branden». Nästa århundrade medför nya olycksöden. 1654 slår blixten ned »så at trediedelen af tornet altifrån sielfwa hanen ned til stenmuren afklufwen, i sielfwa åskioslaget nedföll ». Då uppbrunno såväl rundhusets som korskyrkans tak och klockstapeln. Alla klockor, även primklockan, som satt i korvalvet bakom altarskåpet, smälte ned. Lucie natt (13 dec.) 1674 - enligt en annan, säkerligen riktigare uppgift 1680 - uppkom en så »gräselig storm, at Wålsbergs kyrckietorn 3 aldeles afbröts i roten wid tornmuren och kastades til jorden ». 1685 var tornmuren dock åter »reparerad och kalkslagen och tornresningen spånad » (C. 2). 1 A. ROMDAHL, Studier i Linköpings domkyrkas byggnadshistoria (1910), s. 14. Jfr sa mma förf:s Ornamentik och stil i Linköpings domkyrka (1914), s. 11, där ifrågavarande kapitäl från båda kyrkorna avbildas i sektion. 2 Detta otvivelaktiga samband mellan Vårdsbergs kyrka och Linköpings domkyrkobygge kan förklara uppkomsten av den s. 104, noten, omnä mnda traditionen. En annan, redan hos Hadorph (jfr s. 125) förefintlig uppfattning är, att sakristiedörren i Vårdsbergs kyrka skulle kommit från en källare i Vimarka gård i socknen. Källaren, av mlll'ad kalksten, finnes kvar, och en portal i den~amma är av liknande art som sakristians, m en dess dimensioner överensstämma ej m ed dörrens. Bakom föreställningen ifråga ligger dock d et faktum, att källaren i Vimarka - sålunda väl också det ursprungliga huset därstädes - synes vara samtida med korskyrkan, möjligen utförd av stenhuggare, som ·arbetat vid denna. 3 D. v. s. träspiran. 118 BANKEKINDS HÄRAD Trots dessa olyckor torde dock kyrkans arkitektur både ut- och invändigt ha bibeh ållit sin medeltida karaktär orubbad intill 1700-talets mitt. Vid denna tid uppstå planer på kyrkans modernisering. 1752 i november är byggmästar en Petter Frimodig närvarande vid sockenstämman och framlägger ett projekt till ombygg nad. På våren 1753 påbörjas själva bygg·nadsarbetet , av vilket Broocrnarr lämnar följande ·målande skildring: »År 17 53 skedde, genom biskopens Doct. Åndr. 01. Rhyzelii berömliga tilstyrkande, omsorg och föranstaltande, at Församlingen tog på sig, med obeskrifweligit arbete, at nästan aldeles ombygga sin Kyrkos Wästra del, som fästning hade warit. Thet Ottakantiga Sten-Tornet, som theröfwer stod öfwerst på taket, blef i en h ast nedkastadt; thet starka Stenhwalfwet, och the 6 therunder satte ofanteligen tj åcke sten-pelare nederbrutne och utu Kyrkan förde; muren på alla sidor förbättrad ; P elare och Hwalfbågar åt kyrkan befästade; ett ansenliget brädes-hwalf förfärdigadt, och stora Fenster pa båda sidor bekostade. Härigenom blef then delen af K yrkan, som tilfören e warit mer til hinder än til tj enst och nytta, then rumligast e och ansenligaste. När thetta alt och mycket annat war til förbättring och prydning lyckeligen werkst äldt in uti K yrkan, blef med icke mindre Församlingen s håg, möda och kostnad, (som dock understöddes med 2 Collecter af Stiftet) ett n ytt Kloeke-Torn från grunden uppmurad t til 30 alnars högd, wid K yr kons Västra gafwel, och wann sin önskeliga fullbordan följande år 1754, med högt och ansenliget trä-werke och Spiro, som utzirades med förgyld Glob, H ane och Flygel ».1 l samband med denna ombyggnad insattes i koret ett fönst er - lika stort som de tvenne fönstren bak i rundelen - i stället för tvenne små. Ett större fönster insattes även över södra kyrkodörren (C. 2). 1801 beslöts att »låta uphugga f enster lufterna i båda Korss kyrkorna 2 sa:mt även de 2~ som äro under läcktaren , och göra dem lika stora med de före insatte n ya fenstren , til vinnande både af mera ljus och mera prydnad för kyrkan ». Sin nuvarande form erhöllo flertalet fönster år 1845. Jfr s. 107. D :'~ b eslutet om to rnbygget fattades, »u tlät sig bögvördiga biskop en, att det väl s kulle fa lla s ig lindrigare, om tornet byggdes på rundd elen men osäkert, om det då s kull e blifva fast och stadi gt, och tyckte därför för s in del råd li gast vara , om det byggdes utom kyrkan , helst som de t finn es så mycken sten därtill » (C. 2). Den myckna s ten en stam m ad e från valvet och det åttkantiga tornet. I B iskop A. O. Hbyzelii aute l·kningar om sitt lefvern e, u tg. av .T. Helander (1901 ), finnes för den 21 juli 1755 anteckn at: " · . . . såg jag, at spiran m ed hann och kl ot, vpyssades p å Wårdsbergs n y· muracia kyrkiotorn . .. ·" 2 Samm anlagt tre fön ster. 1 V ÅRDSBERGS KYRKA 119 Fig. 124. Vårdsberg. Interiör mot öster, före restaureringen 1894 . Interieur gegen Osten. Interior towards the east. Foto B. ST. Jfr fig. 118. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Alt a r e t är av svartmålat trä med vertikala lister i guld. D et är troligen •• samtida med en restaurering av kyrkan 1803. Overklätt i senare tid med rödbrun sammet. Å altaret står ett träkors med törnekrona. Före r est aureringen 1894 befann sig· här en ännu bevarad tavla (jfr fig. 124 och s. 14 7). Mellan altaret och fönstrets underkant befinner sig en enkel trätavla, dekorerad i svart och guld, med inskr.: M.A.TTHEI 3:V:13: MARCI : 14:V:22: I fönstret står en lustre i form av en ljusstake med fot och fem armar av glas, förenade medels trä. H. 59 cm. 1700-talet . 1803 säges den för länge sedan vara skänkt av rusthållaren Gustaf Månsson i Rogestad (K. I: 2). Korets östra vägg, på ömse sidor om fönstret, vilket krönes av ett skulpterat, strålande Gudsöga, upptages av tvenne efter väggens konturer avpassade, ovanligt vackra altartavlor, målade av P. Hörberg (fig. 124). , \XORD:\'1:\'U ALTAR- 120 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 125. Vårdsberg. Interiör mot väste r, före restaureringen 1894. Interieur gegen " esten. Interior t owards the west. Foto B. ST. Jfr fig. 119. T. v. Kristi dop. Berglandskap med lummiga träd och en flod. Johannes döper Frälsaren, som står med fötterna i vattnet . Där bakom en skara människor. T. h. Nattvarden. Interiör i klassisk stil. Kristus och lärjungarna sitta kring ett bord. I förg-runden draperier. I den vänstra tavlans nedre hörn: Skänkt af Rusthållaren Geri?~und Westl1:ng, och dess Hustru. Anna Fillander uti Wårdsbärg år 1803. I den hög-ras högra hörn: Skänkt af Rusthållaren Olo.ff Pehrsson och dess Hustru Ch1·istina Ängdahl uti W årdsberg år 1803. Tavlorna kostade givarna 100 rdr (K. l: 2). Olja på duk. Enkla, förgyllda gustavianska ramar. Fig. 126. Vårdsberg . Altarsk åpet före kon serveringen 1919. Foto 1919. ' Der Schnitzaltar (1475 - 1500) vor der Konservim·ung 1919 . - The r eredos (1475- 1500) before the preser vation in i919. ' 122 B ANKEKINDS HÄRAD Ål tarrin ge n är utförd 1894 efter ritning av Å. Lindegren. Speglar och pilastrar, allt i vitt och guld med ornament i brunt. Klädsel av röd plysch. Altarringen avslutas i öster med tvenne kannelerade kolonner, uppbärande urnor av förgyllt trä. Den ena tjänar som kollektbössa, den andra som dopfunt. I den sistnämnda en enkel dopskål av mässing (diam. 10 cm.). Kolonner och urnor ha tillhört den gamla vackra, sannolikt från 1803 stammande altarringen, vars utseende framgår av tig. 124. ÄLDUE I tornet förvaras en fyrkantig trätavla, som möjligen utgjort beklädnad för AT , TAUPUYD· ··1are a ltarb oras f rams1·aa. Å aensanuna 1 · re1· ·kar Inom · XAD? ett a 1ef : T re sp1 en t·· ornekrona, flankerad av två festoner. Därunder Kristus i Getsemane. Å sidorna därom två ovala kartuscher med monogram, resp. AF och BHB under adliga kronor. Nederst är målat: 1788. Det hela, ett grovt arbete i gustaviansk stil, är hållet i vitt och guld. Dimensioner: l 03 X 183 cm. Enligt Inv. 1829 är tavlan skänkt av kornetten Arvid Fredenberg och hans hustru H elena Brandstedt, vilka bodde på Ringatorp. ;\LDRE Äldr e a l tartavla(?), förvarad i tornet. D en framställer Kristi födelse. SynALTAn· nerliQ·en enkelt arbete. Ol]·a på duk. H. 264, b. 153 cm. Infattad i en enkel TAVLA ~ ~ ram i svart och guld, krönt av moln och strålar. År 1803 omtalas denna tavla såsom varande för ej länge sedan skänkt av målaren Wållander (K. I: 2). Möjligen tjänade den någon tid som altarprydnad, innan Hörbergstavlorna tillkommo. ALTAR s J.d.r Altarskåp med tvenne par dörrar. Corpus' och innerdörrarnas insidor äro uppdelade som fig. 126 utvisar. Corpus' övre våning: Marie förhärligande. Maria, krönt, står på månskäran och håller barnet. Hon omges av en molnkrans, i vilken änglar i halvfigur, musicerande; en med säckpipa, en med trumpet, en med klarinett (fragmentarisk), en med handorgel, en med giga (stråken borta), en har förlorat sitt instrument. T. v. (från åskådaren räknat) om Maria står S. Olof, trampande på drake med konungahuvud. Yxan borta. T. h.: S. Erik med svärd (endast fästet bevarat). Bottenvåningen: Marie himmelsfärd. l tillbedjande ställning står J ungfru n, utan krona, på månskäran. Omkring henne knäböja de tolv apostlarna, hyllande henne. T . v. härom S. Göran (vapnen saknas), t. h. S. Knut? (konung; i h . handen fragment, troligen av ett svärd, den vänstra handen borta) . Dörrarna upptagas av de tolv apostlarnas bilder. 1 I den vänstra (uppifrån vänster räknat) : Johannes (med kalk), P etrus (med nyckel), Jakob d . ä. (med pilgrimshatt och stav), Filippus (med kors, löst!), Bartholomens (med kniv), Judas? (gråskäggig, med bok och ett stav-liknande, nu försvunnet attribut, som kan ha varit en klubba). Å skåpets in sida, bakom resp . gestalter, står målat med 1400-t.al sbokstiive r: johanes, peter, jakop etc. 1 Fig. 127. Vårdsberg. Detalj av tig. 126. Efter konserve rin g en. Foto J. Cederquist 1921. Detail der Fig. 126. Nach der Kon servi erung. Detail of iii . 126. After the preser vati on . 124 BANKEKINDS HÄRAD I den hög-ra dörren: Tomas (med lans) , Paulus (med svärd, frag-mentariskt), Anl 2 3 i dreas? (attributet borta, men observera dock handställning-en !), Simon? (i handen ett frag-ment, som kan ha tillhört ett såg-handtag-), Mattheus? (skäg-g-lös, tonsurerad; 7 8 i h. handen en bok, i d~n v. en palmkvist, lös!); Jakob d. y. (med valkarestav, frag-mentarisk). Fig. 128. Vårdsberg. Altarskåpet m ed stängda Alla dräkter g-yllene, med blått foder. inner- och öppna ytterdörrar. Schema över målningarna. F. ö. förekomma silver, rött och grönt, D er Schnib:altar mit gescblo ssenen Inn enftti geln und geöff- ehuru sparsamt. Själva skåpet och dess n ettn Au ssenflti geln , schematisch dargest ellt. Diagram of th e r er edo s with th e inner wings shut and arkitektur huvudsakligen guld, blått th e outer wings open ed. och rött. Innerdörrarnas utsidor och ytterdörrarnas insidor äro delade tvenne fält, skilda av en horisontell bård (gyllene bladranka mot grön botten). Fälten upptagas av målningar med guldgrund. Beträffande ordningsföljden, jfr fig. 128. l. Kristus inför Pilatus; handtvagningen. Endast frag-ment bevarade. Kristi gestalt (i mitten) och Pilati händer (t. v.) äro dock fullt tydliga. 2. Korsbärandet; Veronica (fig. 130). 3. Korsfästelsen (fig. 129). 4. Nedtag-andet från korset. I mitten korset. T. h . tre män sysselsatta med kroppens nedtagande. T. v. J ohannes och Maria, den sistnämnda sittande, samt tre andra kvimior. 5. Gravläggningen (fig. 129). 6. Uppståndelsen (fig. 131). 7. Kristus i dödsriket (fig-. 130). H. Himmelsfärden, frag-mentarisk. Landskap med apostlarna och Maria knäböjande. Nedre delen av Kristi gestalt synes upptill, i moln. Ytterdörrarnas utsidor upptagas vardera av en målad framställning (ej guldg-rund) , av vilka numera blott ytterst obetydlig-a fragment finnas bevarade. Å den vänstra dörren skymtar ett stort skepp med krigsfolk. Till höger synes ett stycke av fastlandet. Sannolikt har här framställts S. Eriks färd till Finland. Å den högra dörren en stridsscen. Sannolikt S. Eriks sista strid vid Uppsala. Fig. 132, hämtad ur Scheffers nedan citerade arbete, visar bildens utseende på Hadorphs tid (1670-talet), fig . 133 dess 'nuvarande, ruinerade tillstånd. Vi återkomma strax till denna framställning. Av altarskåpet finnas en del lösa fragment, däribland av ett vackert krön med korsblommor. Beträffande utseendet av baldakiner o. d. , jfr fig. 126 och 127. Altarskåpet är i sin helhet av ek. Corpus' h. 232, b. 235 cm. Altarskåpet är försett med årtalet 1438, målat å sark9fag-en i Uppståndelsescenen. Detta årtal kan emellertid svårligen betraktas som en datering. Fyra scener (Korsbärandet, Korsfästelsen, Kristus i dödsriket och Uppståndelsen) återgå nämlig-en till kopparstick av M. Schongauer (verksam i Elsass, död troligen 1491). rr- V Å RDSBERGS KYRK A 12 5 Riktigast torde därför vara att datera altarskåpet till perioden 147 5- 1500. Frestande vore att· antaga »1438 » såsom varande felskrivning för »1483 >> , vilket årtal skulle vara synnerligen passande. skulpturerna - märk särskilt fram st ällning·en av Marie himmelsfärd - och i ännu högre grad målningarna, äro utmärkta arbeten. D e st å dock t ämligen isolerade bland f . n. kända verk. Säkerligen är deras mästare en t ysk , troligen dock ej lybeckare. Målningarnas frändskap med westfaliska arbeten från 1400-talets mitt tyder snarare på att altarskåpet utförts i W estfalen. 1 Vårdsbergsaltarskåpet är av sär skilt intresse genom den stridsscen , som finnes framställd å den högra ytterdörrens utsida. Som ovan framhållits, torde den framst älla S. Eriks kamp vid Uppsala mot tronpretendenten Magnus Henriksson. Båda framställas såsom förande baner med tre kronor. 2 Det är förekomst en av dessa, som väckt forskames intresse. Tidigast och utförligast möta oss r efl exionerna härom hos J . Hadorph i hans »P åminn elser om de 3. Cronor, til H. Schefferum den l. Aug. 1678 öfwersände >> , avtryckta i den sistnämndes arbete De Antiq Cis verisqtte regni Svecice insignibus (1678), s. 308- 325. Ur dessa påminnelser förtjänar att citeras följande: >> Ibland andre stora och märkelige T estimonia vthi K yrkiorne l är Wårdzbergz Altaretafla l en aff dhe älsta l h warest å R yggen fins på dhen Sudre delen ett inbördes Krijg emillan en Sweriges Konung Erich l och hans Broder en J ärl aff Götha Rijket l som sigh för Konung vphoff. D henne Järl har bodt på Wijmarka Gård i samma Sochn der ännu en skiön hwalfd K ällare finnes. När h an en gång samblade här emot Konungen sin Broder l williandes sielff blifwa enwaldog l kom bem:t e Konung emot honom och vthi dhet Slag förde dhe bägge 3 Chronor l men Konungen wann l och klöff sin Broders Hufwudh sönder l som een gammal Wijsa dher om ännu å dhen Orten siunges. Och dhetta Slagh hafwa sedan dhe efft er' kommande för många hundrade Åhr sedan affmålat på Taflan; hwar est och denne Konung Erich ifrån Nordan kommandes l h afwer Crona på Hufwudh l men J ärlen som är Brodren l har sin Hielm medh förgylt Harnesk och Pantzar på l mycket grant vthmärckt ifrån dhe andra l och dräptes aff sin Broder Konung·en . Men vthi hwad tijd dh etta är skedt l eller hwilken Erich då war Konung l kan man intet weta: doch at dhet är i Hedendomen skedt l eller strax i Christendomens börian l dhet bewijses dher aff l at J erndören som har warit för Källaren i Wijmarka l är sedan t agen til W årdzbergz Saker stij Dörr l då Jhen murades. Nu fins ingen K yrckia i Östergötland funderat effter seculum Decimum, dherföre är 1 Det bör b ärvid märkas, att den egen t lige " m ästaren » t ill Vårdsbergsmålningarna egenhä ndigt nt fört sce nerna nr 2, 3, 6 och 7. Samtliga (?) de öv riga präglas av en m edhjälpares klenare han d. 2 E rik den h eliges konkurrent var nämligen dotterso n t ill I nge d. ä. och betraktade sig således som arvtagare till riket. Fig. 129. Vå rdsb erg. Altarskå pet. Det alj a v målnin garna (nr 3 och 5). Fot o J . Cederquist 1921. Der Schnitzaltar . Details der Maleri en (Nr. 3 u . 6). 'l'he r er edos . Details of th e paintings (n o . 3 6). Fig. 130. Vårdsbe rg. Alta rsk åpet. Vänstra innerdörrens yttersida. Foto .J. Cederqui st 1921. Der Schnitzaltar. Die Aussen scite des Huken InnentlUgels. The r eredos. Exterior of th e l eft inner wing. 128 BANKEKINDS HÄRAD detta ett mächta åldrigt Document. 2. Wästre Tornet på samma K yrckia har warit en Borg i Järlens tijdh l di j t han kunde fly d å hastigt anfall skedde l och ä,r vnderligit bygt Otta kantigt medh Pelare inn e vthi l och små Defensions holl ofwan til l såsom intet Torn i Swerige mera fins effter dhen art l och kallas ty W årdzberg l h. e. mons excubiarum, u bi excubiae pro securitate Ducis habebantur. Sedan är K yrckian tilbygd l och dess tilmurning apterat til samma Torn. Sådane Borgar finnas ännu mång-estädes i gamle tijder bygde wid Konungzgårdarne. E . g. Wid Hunhammar l gamble Folkunga Sätet i Botkyrckia Sochn l hwarest än fins en fast Borg i gamble tijden giord; sammaledes wid Biörkö l Råtuna och fl.erestädes. Och dhetta Document är ett så remarquabelt Ting til 3. Chronors vhråldrige Skiöldemärke i Swerige l som n ågen tijd kan wara hwilket pro testimonio h är vthstucket bijfoges lit. K. The lacuner som finas på samma Tafl. a l äro af W atn vtur hwalfwet blefne l och m ålningen dher aff bortfallen. >> Uppfattningen, att m ålningen i Vårdsberg skulle föreställa de båda konungasönernas och brödernas strid, går sedermera igen hos skilda författare. 1 Först Lagerbring 2 uttalar tvivelsmål om riktigheten av denna tolkning: »Man tror ock gemenligen , at denna målning skal syfta på Freden imellan dessa twänne Erikar, hwilket likwäl med tilförlåtelig grund hwarken kan nekas eller bejakas. Hade man intet annat borgerligt Krig at upwisa än detta, wore gissningen sannolikare, men nu mera blefwo sådane ganska wanliga >> . Enligt Odencrantz 3 skall altartavlan i Vårdsberg ha åberopats av Karl IX under dennes krig med Danmark, då ju bl. a. Danmarks r ätt att föra tre kronor i sitt vapen bestreds från svensk sida. Säkert är, att Vårdsberg-saltarskåpet utgör en av de tidigaste bland kända framst ällningar av tre kronor, där dessa otvetydigt symbolisera den nationella kungavärdigh et en som sådan. Altarskåpet stod vid altaret ända t ill 1725, då det flyttades till väggen över sakristiedörren (C. 2). Ännu 1795 var det kvar därstädes, men i inventariet för år 1813 angives dess plats vara i norra korsarmen . Där var c01·pus placer at på den ena och dörrarna på den andra av de båda sidoväggarna . Härifrån flyttades altarskåpet 1894 till sakristian. 1919 undergick altarskåpet en omfattande konservering, bekostad av Stat ens hist oriska museum, där det s. å. deponerades (jnv.nr 16,527), sedan församlingen förklar at sig icke kunna bestrida kostnaderna för det ytterst nödvändiga konserveringsarbet et. 1 Den m est a uktoritati ve är Dalin. J fr Svea Rik es histori a, I (1747), s. 665- 666 . Källa n t ill b erättelsen om brödrastriden är ytterst Adam af B rem en , enli gt vilken efter Stenkils död (1066?) tven n e Erikar skulle kämpat om makten och stupat ( . . . Steinkel, post qvem duobus Hericis de regno certantibus, omnes Svedorum potentes in bello occubuisse feruntur, nam et ambo H.eges ibi p erierunt). Swea rikes historia, II (1773), s . 18 . 3 . J fr d ennes s. 99 a. a . V ÅRDSBERGS KYRKA 129 Fig. 131. Vårdsberg. Altarskåpet. Detalj av målningarna (nr 6). The Rcr edos. Foto J. Cederquist 1921. ' Der Schnitzaltar. Detail d er Malereicn (Nr. 6). - Detail of the paintings (no. 6). ' I 1653 års inventarium (Domkap.) omtalas ett »trääskååp, som itt Altare », vilket befann sig i den dåvarande sakristian. Är det någon nu försvunnen altaranordning, som därmed åsyftas? FöRsvuNNET ALTARE? 130 PRED!K STOL BANKEKINDS HÄRAD or'D DdJ giömma t!;et Baldakinen är pyramidformig, krönt av glob och kors. I framkanten en lambrequin . Undersidan ljusblå med en skulpterad duva, i silver. Trappan har en barriär, dekorerad med äng-lahuvuden och akanthus. Allt i vitt och guld. U n der predikstolen befann sig ursprungligen en i trä skulpterad gigant i stående ställning, vilken med huvudet och de uppåtsträckta armarna uppbar korgen . Giganten är ytterst r ått skulpterad. H. 138 cm. Förvaras i torFig. 132. Vårdsberg. Altarskåpet. Målning å n et. hög m ytterdörrens yttersida. E fter Schefferus. Predikstolen är säkerligen ett verk Jfr fig. 133. Nils Österbom i N orrköping. 1 Den av 1\Ialerei an der Aussenseite des rechten Aussenfiilgels des Schnitzaltares. Hol zschnitt d es 17. Jhts. skänktes av biskop Rhyzelius 1757. Painting on the outs id e of the right outer wing of th e w oodcut from the 17th cent. rcredos. · >> Prädikstolen », säger Broocman 2 , >> har fuller här warit fordom kostelig, som kan slutas af thes än qwarblefna öfwertäcke eller Himmel; men emedan sjelfwe Prädikstolen af bräder , med brun färg öfwerstruken, icke passade uti thenna nu 1 2 Predikstolen befinner sig vid korsmittens nordöstra hörn. D en består av en korg, vilande å en pelare, ryggstycke , himmel samt trappa med räcke. Korgen · består av omväxlande ut- och inbuktade fält, skilda av volut-pilastrar. R eliefer i fälten: Den korsfäste med Maria och J ohannes, Hoppet (kvinna med ankare och duva) , Tron (d:o med kors) , Kristus i Getsemane. Korgens vertikala del' begränsas n edåt av en bladvulst. Underdelen har svag karnisprofilering. Ryggstycket består av tvenne pilastrar, mellan vilka, direkt på muren , i skulptur: lagens tavlor, en bok och en tavla med .:Sa!ige äro t!;e ®om fJÖra gu'DI'l ,Jfr s. 42 och fig. 124. Broocman framh å ll er uttryckligen , att pred ikstolen var gjord i Norrköping. A. a ., s. 233. V Å RDSBERGS KYRKA 131 ansenliga och wäl anlagda K yrko, så förärade åfwannämnde Biskop hit en aldeles ny Prädikstol, hwilken , gjord i N orrköping, och upsatt om Sommaren år 1757, fägnar Församlingen med sina sinnerika Zirater och behageliga utstoffering ». Av d e n ä ldr e pr e dikstol en finnas talrika skulpturfragment bevarade, nämligen : Kristu s med korsfanan, stående på jordklotet. H . 46 cm. Har förmodligen varit krönet på predikstolshimlen. 6 sittande putti, som sannolikt dekor erat densamma. 6 krönstycken, bestående av blomsterkorgar , band, rosor m. m . Ha sannolikt befunnit sig i himlens överkant. 6 blad- och blomornament, sannolikt från korgens underkant. 2 änglahuvuden. Allt rikt polykromerat. God ornamentik, dålig figurskulptur. Tidig rococo. Denna predikstols föregångare var gjord 1610. Jfr s. 132. Å den nuvarande predikstolen befinner sig ett timglas. stativet, som är av förgyllt trä, utgöres av en putto, h ållande en rikt dekorerad kolonn , som uppbär en mussla, i vilken Tidens bevingade klot. N ederst en dödskalle. Putton h åller jämväl en lie. Postamentet uppbär en mässingsram med fyra glas. Å en nedtill vidfästad platta: ~etta gla\3 ät 13fiäugt i ;i.LORE PRE · DIKSTOL TIMGLAs Fig. 133. Vårdsberg. Samma scen som å tig. 132. Foto J . Cederquist 1921. Dieselbe Darstellun g wie Fig. 132 1 im Jahre 1921 phographiert. The same r epresentation as iii. 132, phot ogr aphed in 192 1. R estaurerat. Orge lläktaren (fig. 119) h ar ett framsvängt mittparti. Bröstningen är enkel, med en indelning i speglar. D e främsta läktarpelarna avslutas upptill med gyllene L XKTARE rökelsekar (fumaroler) i relief, av samma utseende som dem å altarringens änd- 0 ~~~ L 1 ft & u 13tora fficetajö, af ~ar( Sof?auaon 13amt br\313 S)ttatru mna S)inrif~ ~ottet t 1769 1 H . 83 cm . Bondarbete. Jfr angående givarna s. 143 f. 21 222. l O- Bankekinds härad. 132 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 134. Vårdsberg. Paten från 1300-talet. Foto 1919. Patene d. 14. Jhts. - Wafer platc . 14th century. kolonner. Rökelsekaren skänktes 1803 eller kort därförut av snickaren Abr. Andersson (K. I: 2). Läktaren, som fick sitt nuvarande utseende 1894, är målad i vitt och guld. I dess framsida var dessförinnan infälld en ännu bevarad mål~ing, föreställande konung David spelande harpa i templet, omgiven av musikanter, präster, offerdjur m. m. Olja på duk. H . 89, b. 276 cm. Grovt bondmåleri. Sannolikt tillkom detsamma, liksom hela den forna läktaren, 1803. Jfr fig. 125. Fragment av en ännu äldre, rikt polykromerad läktarbröstning(?) förvaras i tornet. Arkader i relief, placerade med korta mellanrum på en bakgrund av slätt trä. Fyllningarna under arkadbågarna ha varit släta och försedda med målningar. Endast en sådan fyllning är bevarad, dekorerad med en vas, från vilken utgår bladverk. Antingen från 1610, då »Kiörkan med Koor, predikestol sampt alla Stolarna bleff gjord aff Nyo», eller från 1662, då återigen alla stolarna i kyrkan nygjordes (K. I: 1). Det förra årtalet passar bäst för detta smakfulla arbete i senrenässans. Orgeln tillkom 1895, men fasaden har, ehuru ommålad i vitt och guld, till större delen tillhört det gamla, av direktör J onas Wistenius 1762 byggda orgel- V Å RDSBERGS KYRKA 133 Fig. 135. Vårdsberg. Kalk från 1300·talet. Vinkanna från 1798. Foto 1919. Can fro m 1798. Kelch d . 14. Jhts, Weinkann e aus d. J. 1798. - Silver cup from th e 14th century. verket (C. 2). D en flankeras av tvenne trumpetande putti och krönes med skulpt erade musikinstrument och urnor. FÖRSVUXXEX Ett »Positijf kiöpt för 120 D r » omtalas 1653 (Domk a p.) . ORGEL Tvenne fyrkantiga numm e rtavlor, svarta med g·yllene ramar, krönt av urna x u ~nr ER· med f eston och lager . H. 114, b. 57 cm. I gust aviansk stil. Gåva av dåv. TAVLOR biskopen i Linköping· Jac. Ax. Lindblom. 1 D e omtalas i inventariet 1795 (C. 3). Tvenne brudbänkar. Ytterst enkla, m ed lätt svängda rygg- och sidostöd. BRUDÅ baksidan av r yggstycket äro målade blomsterfestoner, urnor m. m . Omtalas u h' KAR första gången ~ inventariet 1795 (C. 3). Ommålades 1894. Enkla, öppna bänkar från 1894, målade i ekfärg. D e gamla voro slutna, vit- n il.xKIN RED· målade. Jfr fig. 124. NING År 1610 gjordes ny bänkinredning· i kyrkan , 1662 likaså (K. I: 1). Kalk av förgyllt silver (fig. 135-·137). Drivet, ciselerat arbete. Åttpassformat, NATTVARDsrikt profilerat fotst ycke, cy lindriskt, kannelerat skaft med rund knopp , å vilken KÄRL sex större, runda knappar, dekorerade med rosor , omväxlande m ed sex smärre, 1 J . A. LINDBLOM, f. 1746 d. 1819. Biskop i Linköping 1787 - 1805. Ärkebiskop 1805- 11). 134 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 136. Vårdsberg. Detalj av ka lk en fig. 13 5 ~ Foto S. Swensson 1921. Detail des Kel ch es Fig. 135. - D etail of the cup in iii. 135. vindruvlilmande knappar. Skål av vanlig, nyare form, tillkommen 1748, att döma av den graverade inskriptionen under foten Renovatus et auctus A . O. R . 1748 W~ 51 lod Betyder: Förnyad och tillökad 1748. And. Ol. Rhyzelius. 1 Väger 51 lod. Fotpartiet har graverad dekoration. En arkatur med åtta arkader. U n der desamma följande halvfigurer: l. Frälsaren (med bok, välsignande), vänd mot 2. Maria (med lyftade händer). 3. Petrus (med bok och nyckel). 4. Bartholomens (med bok och kniv). 5. Jakob d. ä. (med bok, stav och mussla). 6. Andreas (med kors). 7. Johannes (med kalk) . 8. Paulus (med svärd). Å foten är fastlött ett litet kors med en pärla i mitten och i varje ända el! röd sten. R . 23,5 cm. Fotens diameter 14,5 cm. Paten av förgyllt silver (fig. 134). Med graverad dekor. Å mittpartiet en mandorla, i vilken Frälsaren med lyftade armar, sittande på regnbågen. Kring mandorlan halvrunda ramar, inom vilka evangelistsymbolerna. I svicklarna lövverk. Å patenens ytterkant fyra rundlar, innehållande resp. Kristi huvud, hans hand (två gånger), hans fötter. Å patenens baksida i gravyr: .9 ~ lod. Patenen är sönderbruten till halva sin längd. Diam. 15 cm. Kalken och patenen äro vackra och intressanta arbeten från 1300-talet, sannolikt av svenskt ursprung. Paten av förgyllt silver med gravyr. Å mitten Kristus, stående, pekande uppåt. 1 Jfr s. lll. V ÅRDSBERGS KYRKA 135 Fig. 137. Vård sb erg. Detalj a v k alken fig. 135. Foto S. Swensson 1921. Detail des Kelches Fig. 135 . - De tail of th e cup in ill. 135. Å randen en törnekrona. Stämplar: 1. S P (= S. Pettersson). 2. L (= Linköping) . 3. G 6 (= 1885). 4. Tre kronor. Diam. 15 cm. Smaklöst arbete. Vinkanna (fig. 135) av silver, invändigt förgylld. Päronformig, med rund fot, vilande å en åttkantig platta. Å locket ett liggande lamm . Lockets och fotens rundade ytterkanter ha tvärreffling. Å vardera sidan av kannan en oval relief, inom en pärlrandsra.m. Den ena framställer Musiken (en harpospelerska), den andra skådespelarkonsten (kvinna med mask). Stämplar: l. N Tornberg. 2. Lejonansikte (= Linköping) . 3. Q 2 (= 1798). 4. Tre kronor. Å fotens undersida är löst fästad en åttkantig, förgylld platta med det Stiernfelt-(Grubbe-)ska vapnet i gravyr. På sidorna om detsamma bokstäverna P M och S F , utan tvivel syftande på Peder Mattson Stiernfelt (f. 1568, d. 1639), assessor Göta hovrätt. 1 Plattan är från 1600-talet. Å insidan av kannans lock är graverat I T E T Å fotens undersida : 116 ~ H . 34,5 cm. Oblatask av silver. Åttkantig·, vilande på fyra kulor. Profilerat lock Upptill å detsamma är graverat: I · I O H · I · Ec cE AaNvs DEI QVI TOLLIT PECCATA Dennes dotter K atarina (f. 1604, d. 1644) var g. m biskop en i Linköping Anders Hansson Prytz (f. 1590, d . 1655), den förste biskop, vilken innehade Vårdsberg som prebende. Det kan tänkas, att plattan ursprungligen tillhört n ågot av honom till ky rkan skänkt fö'r emål. 1 13ö BANKEKINDS HÄRAD ... Fig. 138. Vårdsberg. Brudkrona och sockenbudstyg. Foto 1919. Brautkranz, s ilberner Kelch und Pat ene. Die beiden L etzterwähn ten ans d. J. 1789 . Bridal crown, silver cup and wafer-plate. The last-m entioned from 1789. MVNDI 1651 Inga stämplar. H. 8,5, diam. 11 cm. Asken utfördes 1650 av mäster Valentin, guldsmed i Linköping. Till densamma användes kyrkans lösa silver (K. I: 1). Sockenbudstyg av silver. Kalk, vinkanna och oblatask i ett stycke (tig. 138). Dekoration med pärlränder. Den klockformiga foten tjänstgör samtidigt som vinkanna. Stämplar: l. L: HESSLING. 2. Lejonansikte (= Linköping). 3. 2 G (sic! = 1789). 4. Tre kronor. I botten är graver~tt 27 lod H. 17,5 cm. Paten (tig. 138) till d:o. Dekorerad med lammet och korsfanan i gravyr. Stämplar som å kalken, men nr l har blott L H BRUDKRONA Brudkrona av silver (tig. 138), delvis förgylld. En undre krans, från vilken uppstiga 6 större och 6 mindre »blad » i genombrutet arbete. U p p till förenas dessa genom en ring, å vilken änglabilder. De flesta ornament äro gjutna. H. 10 cm. År 1649 omgjordes församlingens brudkrona fullständigt av mäster Valentin, guldsmed i Linköping. Den nya kronan vägde 121 lod (K. I: 1). Denna krona kan mycket väl vara identisk med den ännu bevarade. År 1602 hade kronan gjorts »så gott som ny » (K. I: 1). L.J.USREDLjuskrona av malm. Med stor kula och två kransar av vardera sex armar. sKAP Musselformiga ljusmanschetter. Vanlig 1700-talstyp. Å kulan i gravyr: Å H R 1711 den 23 december är denne lius-krona fö"rärat till Wållsbergs kiö"rkias prydnadt V ÅRDSBERGS KYRKA 137 ifrån Bingetorp aj Oronones Befalnin,qsman Johan Ber,q och dess kiera hustro Oatarina von JJiellen H. 115 cm. L j u s krona av mässing. Med stor kula och sex armar i en krans. Musselformiga ljusmanschetter .. Vanlig 1700-talstyp. Krönes av en dubbelörn. Å kulan i gravyr: E: W: B: B: W: B: 1755 H. 90 cm. Ljuskronor av malm, två stycken. Med stor kula och sex armar i en krans . Krönta av en stående, manlig gestalt, hållande en palmkvist. Vanlig 1700-talstyp. Å den enas kula är graverat JJI: L: S: STÅHLE K: J: D: Uti stora JJietsjii. A~ 1758. Å den andra: DÄNA Krona är skiänkt af häradsdomaren H: N: S: utj Stora Metsjii. Anno 1758. H. 80 cm. Ljuskrona av malm. Med stor kula av oval form och åtta armar i en krans . Krönt av en dubbelörn. Vanlig 1600-talsform. H . 64 cm. Vackert arbete. Lampetter, två st. Sammansatta av pressade, tunna plåtar. Med Karl XIV Johans monogram (C J). Enkelt arbete. H. 28 cm. Ljusstakar, två st., av tenn. Med rund fot. Ytterst enkla. Inga stämplar. H . 9 cm. 18007 talets början. Ljusstakar, två st. Med fyrkantig fotplatta av marmor, träskaft och ljushållare av tenn med berlocker av glas. H. 35 cm. Enkelt arbete. Empire. Ljusstakar, två st. Med fyrkantig fotplatta och cylindriskt, kannelerat skaft av trä. Ljushållare av tenn med berlocker av glas. Målade i svart och guld. H. 39 cm. Enkelt arbete. Empire. Ljusstakar, två st. Av g·las, med fotplattor av trä. H . 41 cm. Enkelt arbete. Empire. Ljusstakar och lampetter omtalas 1803 såsom för ej länge sedan givna av kyrkovärdarna J. G. Brodin och J. Persson (K. I: 2). Lustre i form av ljusstake. Se s. 119. Altarduk av vitt linne, å vilken en i svart tryckt bård med mönster av festoner, blommor m. m. Dimensioner: 121 X 212 cm. Omkr. 1800. Kalk d u k (fig. 139) av grönt sidentaft. Längs kanten en infattad mellanspets av grönt silke och guld. Kantad med en violett silkesfrans, delvis borta. Dimensioner: 43 X 70 cm. Säkerligen är det denna duk, som åsyftas i en anteckning av kyrkoherden Petrus Jonre Bjug-g- 1 (K. I: 1): »Noch förskaffade wij (d. v. s. han och hans hustru) efter S. Majoren 2 en patenedwk till Kyrkian af Isprengt Taft mz Silkesfrantzor om kring ». Kalkduk (fig-. 140) av vitt, tvåskäftat linne. Längs kanten är fastsydd en bård av samma tyg, å vilken en i guld, silver och olikfärgat silke broderad ranka. I 1 F. 1584, d. 1657. Kyrkoherde i Vårdsberg 1618-39. Biskop i Viborg 1642. Maria Kylander, biskopsdotter från Linköping. 2 Av en annan anteckning framgår, att denne h ette Joachim Heldorff. TEXTILIER G. 1619 med 138 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 139. Vårdsberg. Kalkduk. Fig. 140. Vå rdsberg. Kel chtu ch . - Cup -cloth. Kalkduk m ed italienskt broderi. Foto 1919. Kelcbtuch mit itali enischer Stickerei. Anfang d . 17. Jhts. Cup-cJoth with italian embroidery. Bcginning o f 17th century. hörnen äro infällda lappar med broderier, föreställande ett slags vas, fylld av fantastiska blommor och blad. Broderierna äro dubbelsidiga, d. v. s. lika å dukens båda sidor. Duken är kantad med en guldspets. Dimensioner: 70 X 70 cm. Sannolikt åsyftas denna duk i följande anteckning (K. I: l): »Item gaf min hustru en pateneduk af Cammerduk med pålandz söm sömmat och wippor mz Silke och guld ». Undertecknat: Petrus Jonae. Om detta föremål finnes sammastädes ytterligare antecknat: »Tilförene strax wij kummo hijt (alltså omkr. 1618) gaf min hustru til kyrkan itt Ermekläde af Skärdwk mz pålandz söm och wippor till, til patenedwk». Av intresse är, att sömnadsarten angives såsom polsk, särskilt sett i samband med den i viss mån orientaliska karaktären hos kalkdukens broderier. Närmast ligger dock att antaga Italien (Venedig?) som ursprungsland.1 Vipporna (= tofsarna) finnas ej mer. Kalkduk. Hopsydd av 8 cm. breda bårder av vitt, tvåskäftat linne, broderade med silverpaljetter i rikt rankmönster. Duken är fodrad med vit sidentaft, å vilket ett i svart tryckt rankmönster. Dimensioner 50 X 56 cm. 1600-talet? 1 Denna duk närstående är en kalkduk frå n Alsike kyrka, av b. i SVERIGEs KYRKOR, Uppl and, IV, s.162 . V ÅRDSBERGS KYRKA 139 Fig. 141. Detalj av tig. 140. Detail d er Fi g. 140 . - Foto S. Swensson 1921. D etail of iii. 140. Kalkduk av vit atlas med strödda guldpaljetter . I mitten ett hebreiskt Jahve inom en strålande sol. Guldbroderi i relief. Kantad med guldfrans och fodrad med ljusgrönt, randigt siden. Dimensioner 51 X 51 cm. Gåva av häradshövding J . F. Odencrantz 1 (C. 3). Mässhake av svart sammet, ornerad och kantad med silverg·aloner. Å baksidan ett kors, å framsidan I H S Foder: vitt lärft. Å baksidan är broderat A !?_ 1875 Baksidans l. 121 cm. Mässhaken inköptes nyssnämnda år (C. 3). Mässhake av röd sammet, ornerad och kantad med guldgaloner. .Å baksidan ett kors, å framsidan ett Gudsöga. Foder: ljusröd lärft. Baksidans l. 126 cm. Inköptes, enligt inventariet, 1808. 1 F . 1776, d. 1819. Jfr s. 144. 140 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 142. Vårdsberg. BrudpälL Foto 1916. Tranhimmel au s dem 17. Jht. - Bridal canopy from th e 17th century. Mässkjorta med spetskrage. 1800-talets förra hälft. Brudpäll (fig. 142). Nätverk av rödviolett silke med flätning av silver och mångfärgat silke (filet-teknik). Rikt blad- och blommönster. Dimensioner: 79 X 118 cm. Italienskt arbete. 1600-talet. FÖRSVUKNA En »Gammul Tapet » o.m talas i inventariet 1613 (K. I:l). TEXTILIER Makarne Jonoo, vilkas frikostighet ovan exemplifierats, hade även skänkt en mässhake. Därom finnes en i flera avseenden synnerligen intressant anteckning i K. I: l: » Gaf min hustru och i ag een Messehackel af Röd t Sammet til kyrkian mz itt kors af gull påsementer halfsliten, giord af en dalmatica, kommen ifrå Prytzen >> ( = Preussen). Alltså säkerligen krigsbyte, troligen från Gustaf Adolfs polska krig. 1653 års inventarium (Domkap.) upptager bl. a. följande föremål: »Mässehackel ny af Swart fijnt Sammet, medh Silfwer Posementr besatt, förährat i Testamente effter S. Mai or J ochim Heldorff. Mässesärckier, en äldre wijdh, och en trångare nyiare, gifwin af Höglofl.. i Åminnelse H ertig h J ohann till Östergöttl. Rööklijna. Båreklädhe af Swart klädhe, den deelen som ·ligger på kooret, förährat effter S. Maior Heldorff. Gullskinss Hyende uthsliten. >> Håv av svart sammet med silverband och I H M L 1766 i applikation. KantHÅVAR ring och skafthylsa försilvrade, med gjutna rococo·ornament. V Å RDSBERGS KYRKA 14 1 Fig. 143. Runsten . Foto A.'.r.A. Ru neustein. - Runestoue. Håv av röd sammet med guldband och fransar samt P . O. S :L. H. D : 18. 14 : broderi. Enligt Odencrantz är den skänkt av P etter Olofsson och hans hustru Lisa Engdahl i Hofvetorp. Hå v av vitt siden med guldspetsar. 1700-talet. Kyrkvaktarerock av grönt kläde med röd paspoilering. Snitt som en uniforms- KYRKVAKTA REROCK kappa. K yrkvaktarestavens bruk avskaffades 1794 (K. I: 2). I tornets norra mur är en runsten inmurad , som dessförinnan låg som trapp- RT;KSTEx st en till det 1753 rivna vapenhuset. 1 Möj ligt är , att den dessförinnan legat und er klockstapeln. 2 Slingans utseende framgår av fig. 143. Enligt E. Brate 3 är inskriptionen följande: ·.ff:\'-!tl+ · Rl'-l l:l l · ~t l+ · tJ fi-.f · fl?'tlrh · r)nR: l · 1?'-f'N1f\ 111+ · ayst in r i sPi s tin Pena e f tir P uri f apu r s in Övers. : Östen rest e denna sten efter sin fader Torer. Material : granit. L. 234, b. (nedtill) 58 cm. 11 nti Stentmppa.n fö r V.' apnhuset", säger Wimmermarck 1725 (C. 2). I Ban t il (ed. J. Göran sson, 17 50) finnas nämligen tvenn e, av Hadorph signerade avbildningar av denna sten. Över den ena (nr 832) står , på Kyrkogård en », över den andra (nr 833) står »I Klåckstapelen ". 8 Östergötlands r uninskrifter, I (1911), s. 12-13. 1 2 l42 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 144. Vårds be rg i'ityck en a v e n häll frå n e n g ravkista ? Foto A . T. A. BruchstUcke cines Sarko fages. - Fragm ents of a sarcophagus. l vapenhuset såg· Säve och efter honom Nordenskjöld tvenne mycket nötta runstensfragment utan inskription. De avbildas och beskrivas av Brate 1 (efter Nordenskjöld). Fragmenten hava av förf. icke kunnat. återfinnas. Möjligen befinna de sig under ett i norra delen av tornets bottenvåning inlagt trägolv. D e avbildas å fig. 144. Fragment av gravsten av kalksten. I vapenhusgolvet. Inskr. horisontella GRAV STENAR l KYRKA~ rader: ERRANO s: lON . . . RSON I DE G ERED HVILKEN · AF S ONADE THE 27 IVNI ANO 1628 MED I SINA 2 HVSTRVR H BRITA HANS D OCH SIGl~ ID NILS D S Å O C . . . NILS KARSON HVILKE AFSONADE TE 13 ~lART DEGERED . .. 163 0 SAMPT HANS HVSTRV H KARIN Clll. PERS D OCH DERAS B.AR GVD .. . THE E N SALIG .. . ÅNDI!;LSR 1 L . 143, b. -14 A. a., s. 1a. V ÅRDSBERGS KYRKA Gravsten av kalksten. BARN. 143 Inskr. i horisontella rader: . . . 10 B : l DOJUINVS DEDIT DOJ\UNVS ABSTVJ-IT. 1 ETC. HÄR VNDER. HVILA DNI 2 SVEN : Bl~USEI 3 12 OCH 13 ENOCH DÖDH 165 . . . ANNA OCH ENOCH . DÖDE . . . 7 I A G HAFVER LÅ'l'I'l' EDER FARA MEDH SORG . . . A'r MIN l\JART: . . . I golvet, invid korets södra vägg. GVDH SKAL . . . GIFVA EDER MIGH IGEN . .. GLÄDJE : BARUC · 4 · L. 90 cm., b. omkr. 69 (en d e l är inmurad unde r södra väggen). Stympad upptill. Användes nu som trappste n i torn- Gravsten av kalksten. portalen. lnskr. i horisonte lla rader : LANDBOFOUGDE HOOS ,\THSKILLIGE HERR- . . . ACHDT OCH FÖRSTÅNDIGH ER I CH LARSSO N I RINGE'l'Ol~P, FÖDD I NYLAND OCH PARGAS SOCHN ÅHR 1607, I LIIFZTIDEN HANS K. SKAPER, AFSOMPNADE Ol\ISIIDER PÅ SIT ÅLDER S 77: ÅHR DEN 11 MAil ÅHR 1684 · . . . HUSTRO H. KARIN IOENS . . . EEN . . . NDELSE AMEN cm. Mitt för altarringen. Inskr. horisontella rader: DÖD · A 1662 · SAMT AF · SONEN BOKHÅLLAREN · OLUF HANSON L. 138, b. 64 HÄl~ Gravsten av kalksten. · UNDER · LI GER CATARINA DES · HUSTRO PÅLS · DOTER · A · 166 7 · STENEN · KIÖPT BOKHÅLLAREN · PAUL WARDBERG · DEM · TIL · ÅM IN ELSE · Ao: 1702 L. 150 cm. (eller något m e r) , b. 125 cm. lnskr.: JOHANNEs ZACHALEFWER I EWIG DÖD D. 20. JUL II 1724. 4 Gravsten av kalkste n. GLÄDJ E . I norra delen av korgol v e t. l:UJESON WIMERMARCH FÖDD D. 27. JUN: 1723. L. 45, b. 45 karnisformat cm. Med i mitten rundad , åt s idorna kontur. Översta delen av en gravvård av kalkste n. svängd Å ena sidan et.t kvinnohuvud, under vilket, inom tvenne halvcirkelformade ramar, resp. ett timglas och e n dödskalle. MORs NEMINI PAR GE l' Övers. : Döden skall ingen skona. HWIILAS I HERRANOM SAT -I GH ... OCH SKALL SÄT'l'IA TIGH ÖFWER . .. Å Å Å ena ramen : HÄR ACH fältet inunder: andra sidan: IHS ... MATT. 25. v. 21. l'U GO DE OCH TRO GNE TJ ÄNARE ÖFWER DEN RINGA TING HAFWER TU WARIT TROGEN 1600- talet. UNDER G ra v v år d HÄR FÖRSTÅNDIGE 1 av kalksten, Med avslutning upptill såsom föreg. lnskr.: I H S GRAVMONUMENT HWILAR I HERRANOllf FÖR DE'rTA RUSTHÅLLAREE ÄRLIGE OCH WÄL- CARL JOHA NSSON IFR ÅN STORA l\IETSJÖ FÖDD ÅR 1711 DÖD ÅR 1782 Å KYRKO- GÅRDEl'i Övers.: H erren gaf och Herren tog. Först fe lhn gget: DNO 3 F. 1622, d. 1701. Komminister i Vårdsberg 1655- 94. Bamen ifråga äro: En och, d . sp äd, 1657. Anna, f. 1658, d . 12 /3 l667. En och , f. 1660, d. 13/ s 1667. Troligen även sonen En och, f. och d . 1659. 4 Son till dåv . kommini ste rn i Vårdsberg Zacha rias Wimmermarck (f. 1682, kommini ster i V 1711-28, d. som kyrkoh erde i Fnringstad 1735) och Katarina Wallin (f. 1687 , d 17 51). 2 144 TILLIKA MED DESS KIÄRA BANKEKINDS HÄRAD HUSTRU ÄRLIGE OCH GUDFRUKTIGE ANNA HINDRIKB- DOTTER . . . . DENNE DÖD DÖD . . (övriga delen är dold av marken). Gravsten av kalksten. Med avslutning upptill som föreg. . STEN 180 2 1789 . . ÄRO . . CORNETTEN FRU . . FRÅN . OCH DESS BRlGITTA . HEL . . Inskr.: IHS vm . . FÖDD . 1723 . HERR . ARVID . FREDENBERG . .FÖDD . 1717 BRANDSTEDT AFBIDA . RINGETORP OCH EN FRÖJDEFULL BEGRAFNE UPPST ÅNDELSE . Gravmonument av grå granit i form av en stela, upptill med altaravslutning i antik stil. Å framsidan av den sistnämnda en eklövskrans av gjutjärn. Det hela vilar på ett postament, bestående av trenne trappsteg. Inskr.: JOHAN SAGA SIN ODENCRANTS AF MAKA K HOFRÄTTS : N RÅD, LAGMAN I KALM : L : OCH ÖLANDS LAGMED FVRA ODLAT RIDDARE ÄLSKADE OCH : O : FÖDD 1737. DÖD 1804. HWILAR I FREDRICA FRÖBERG FÖDD DEM 1748. FÖRWÄRFWADE AKTNING DENNA GRAF, DÖD 1803. KÄRLEK. ANDRIETTA DVGD SNILLE WERKSAlll OCH SÖNER, EN DOTTER OCH lli.ÅG RESTE MINNESV ÅRDEN . Monumentet är förfärdigat av »Capitainen och Kongl. stenhuggaren Göthe i Stockholm » (Odencrantz). Denne Odencrantz var son till biskop Rhyzelius (jfr s. 111) och fader till häradshövdingen J. F. Odencrantz, förf. av beskrivningen över Vårdsberg (jfr s. 139). Gravsten av kalksten i form av en uppåt avsmalnande stela m ed litet, halvcirkelformat krön. lnskr.: JOHAN HALLENDORFF V PASTOR OCH COMMINISTER J W ÅR DSBERG. EP JTAFIE R FÖDD 1758. DÖD 181 3 . W ÅRDSBERGS FÖRSAMLING RESTE STENEN Epitafium (fig. 145) i form av en målad tavla, föreställande den uppståndne Frälsaren, svävande med korsfanan, inom en aureola. Därunder knäböja till vänster en gråhårig m an med åtta söner och till höger tvenne hustrur med tolv döttrar. U n derskrift: 1:f)ena 1:afffa S)affuer S'agf) 9JC1inl3 Dfuffaon S' lillercf't fomet, effter f)åfana ~otter ocf) S). Sl'iratin [)(lina ~otter. Dcf) tf)eraa Q3arn. P.M.S.A.M.S.N.M.S. 1 S.M.S.P.M.S.S.M.S.M.M.S.P.M.S.A.M.D.I.M.D.I.M.D.A.M.D. E.M.D.K.M.D.S.M.D.K.M.D.M.M.D.A.M.D.I.M.D.I.M.D. Olja på duk. Vacker ram i grönt, svart och vitt, med målade ornament. Ramen krönes av en triangulär målning (på trä) föreställande Gud Fader i bröstbild, med lyftade armar. Krönets ram har å insidan tandsnitt. H. från spetsen 153, b. 90 cm. 1600-talets mitt. Epitafiet befann sig 1919 i tornet. En frånsett omramningen alldeles liknande tavla har från Ytter-Selö kyrka, Södermanland, kommit till Statens historiska museum (inv.-nr 10,027). Epitafium (fig. 146) av skulpterat trä, målat i brokiga färger. Rektangulär tavla, flankerad av tvenne halvkolonner, som uppbära ett entablement. Över det1 min aaHge ®uiira Q3egraffenigf' ~lina $Wlaon i 9JCeteaiö, meb 2 rBina f)uatrur S). srarin Härifrån fortsätter inskr. å själva ram en. V ÅR DSBERG S KYRKA 145 Fig. 145. V å rd sberg. Epitafium över Må ns P e rsson · Metsjö, hans hustrur och barn. Foto 1919. Epitaph d es Mäns Persson. Mitte d. 17. Jhts . Epitaph of Mä ns P er sson. Middle of 17th century . samma ett bevingat hjärta, kring bladverk. Å sidorna verk och avslutas nedtill dekorerat parti. Inskr. å FIDELE. 1 1 Ps. 38: 10 från vilket en hand utgår , h ållande ett kors. D äromtvå putti, den ena med lie. T avlan flanker as av bladmed ett av tvenne palmkvistar och en kunglig krona entablementet: COELESTI A COR PETIT UL TRO ,P~lnre för stig ör aft mitt flcgör, et c Å sj älva tavlan Övers.: Troget i det jordis ka, söker hjärtat de himmelska tingen . 146 BANKEKINDS HÄRAD fortsätter inskriften med omväxlande fraktur och antikva: Kom christen och betrachta, det ena oss bör achta: H war stund at högre swinga med trorres snälla wingar. Kongl. Maijt~z Trotienare och Cronones Befallningsman, Högachtade och wälbetrodde H: JOHAN. A . BERG, född år 1650, d. 14 Junii och saligen afsomnad på Ringatorp A~ 1727 d. 21 Sept, samt hans k. maka, Matronan fordom wälähreborna och dygdädla CATHARINA von MELLEN född år 1655, och död på Ringatorp d. 17. martii 1720. hafwa thetta sig till åminnelse uprättadt, A~ 1724. Lijk-Texter. Tob. 3: 6. H erre bewisa mig Nåd, och tag min Anda bort i frid; ty jag wil hellre död wara än lefwa. Sap. 3. The rättfärdigas siälar äro i Gudz hand, och intet dödzqwal kommer wid the m. Fig. 146. Vård sberg. Epitafium över .J. A. Berg H. 234, b. 150 cm. och Katarin a von Mellen. Foto 1919. Epitaph des J . A. Berg und d er Katarina von MeJlen au s Detta epitafium, som nu sitter å norra d. J. 1724 . Epitaph of J. A. Berg and Katarina von Mellen from 1724. korväggen, befann sig 1829 (I n v. l 8 2 9) i södra korsarmen. En i rundkyrkans sydvästra del befintlig, 1894 igenfylld gTav lär enligt den nuvarande traditionen ha tillhört Bergska familjen. Ep i ta f i u m av brunpolerad kalksten (fig. 14 7) i form av ett gavelstycke till en antik sarkofag. Därå en fumarol, kring vilken en feston lindats. Av förgy llt bly. Å sarkofagen med g·yllene bokstäver: JUNGFRU. CHRIST : MAGD : ELI./ESEN. FÖDD. n: 1. ocT . 1708. sEDAN . HON . UTI . NITISK . GUDS . FRUGTAN . SÄLLSYNT . MENNISKOKÄ.RLEK . RENA . BEDER . FULLBORDAT . ETT . ÄROFULL'l' . Lll!'SLOPP . LEMNADE . HON . D. 14 . DECEMBER. 1771 WÅRD . SIN . SIÄL . Hll\ll\IELEN . SIN . KROPP . JORDEN . SITT . NAMN . DEN . EFTERLEFWANDE . DYGDEN . TACKSAMHETEN . SÖRJANDE . RESTE . DENNA . JIUNNES . H. 163 cm. V Å RD SB ER GS KYRKA 147 FÖ RSI'UK,\; I•: T BnooclliA.N omtalar ett ep itafium, som EP ITAn U~ I nu är försvunnet. D et hade formen av en ocn nuv u nJu:-.; 1 :: 1( tavla. P å densamma stod: Eric Slatte och Karin von Scheiding. Esaias von Helden och In geborg J acobsköld. Simon Grubbenhielm och des Fru Osenhielm.1 Samme förf. omtalar även ett hu vu db aner från 1623, som i vapnet visade tre upprättstående stolpar med en stjärna på den mellersta. Över hj älmen en stj ärna . På baneret kunde enl. Broocman endast läsas : . . . othven. TAYLOR T av l a av trä, med h alvrund avslutning upptill. Å elensamma är målat i grisaille ett vitt kors med lVIaria och J ohannes vid sidorna. Nedtill, uneler glas : Ltt: 19. v. 30. D et är fulkomnat. H. 112 cm. Enkelt arbete från 1800-talets början. Befann sig- före 1894 över altaret (fig. 124). Gustaf III:s tal 1772, i enkel , f örgylld rococoram. Kar l XIII:s ta l 1 8 17, i enkel mahognyrmn. Följande av Ambrosius H edengran med kopparstuckna omramning-ar sirade minn esbla.cl: Fröjclekväde vid hundraår sminnet av Uppsala möte 1693. I enkel träram. Fig. 147. Vi'trd sb erg. Ep itafium över Åminnelseskrift vi el jubelfesten 1717. Kri stin a Magd alena E li::csen. Foto 19Hl. Åminn elseskrift vid jubelfesten 1721. Ep itap h de r Kristina Magdal ena E liresen aus d. En enkel träram, som hört till nåQ·on av cle Epitaph o f l\ atarina I\'fa.gdalcua J. 177 1. E li rosen from 17 71. sistnämn da tavlorna, finnes bevarad. Krön av skulpterat trä. Gyllene akanthus kring ett äng-lahuvud. Senbarock. Kl~i)X T IL L ' El'll'AFIII~I-1 Läng-el 123 cm. Möjligen från ett epitafium. KI ST A Kista av trä med halvcylindriskt lock. Kraftiga järnbeslag. Golvfast i saln·istian. 1700-talet. S TOI. ;I l( Tvenne sto l a r med fyrkantig-a r ygg-stycken. I sakristian. T vå speg lar med enkla, g-ustavianska r amar i g-uld. De h a varit krönt~L med SPE G LAR kung·lig- kron a (en bevarad, lös) . H. 49, b. 30 cm. Omkr. 1800. -J E rik S latte, härad shövding, levd e 1620, enl. Am·cp begr:wen i Vå rd sbe rgs kyrka , g . m. ]{a rin vo n Scheiclin g. Esa ias von Held en (d. 1670 pii Ringr1torp i V:ird sbcrg), g . m. In geborg Jaco bsköld (d. 1699). 11 - 1 "2'. B anleekinds hii1·rtd. 148 BANKEKINDS HÄRAD LJusLjussläckare av järn m ed mångkantigt, vackert bemålat träskaft. SLÄCKARE Cm. 1700-talet. DÖRRRING sNmnsK,t L FÖRSVUNNA INVENTARIER RINGKLOCKOR L. 176 Dörr-ring av järn med drakhuvuden. Tämligen enkel form. Diam. 14 cm. 11- 1200-talen. Snibbskål av lövträ. Å undersidan inskuret AM Skålen är 20 cm. i fyrkant. 1600-talet? En del »småpersedlar som kyrkan icke kunde hafva af nöden », försåldes på auktion 1799 (K. I: 2). Ringklocka av modern form. Å densamma : NÄR KLANGEN AF li1IN RÖST, o CHRISTEN, ÖRAT HINNER, KOM TILL DET HELGA RUM, ATT DYRrKA HERRAN GUD. LEF FÖR DET GODA BLOTT, FÖR HIMLENS SKÖNA BUD TILL DESS VID LIFVETS SLUT JAG OM DIN DÖD PÅMINNER. DÅ STIFTETS BISKOP JOHAN JACOB HEDREN VAR WÅRDSBERGS FÖRSAMLINGs KYRKOHERDE , OCH LÖJTNANT JOH. FR. ODENCRANTZ ÄGAI~E AF WÅRDSBERGS SÄTERI ZACH. GISTEDT COMMINISTER OCH ANDERS ANDERSSON l ÖRMINGE KYRKANS FÖREsTÅNDARE, BLEF DENNA KLOCKA GJUTEN I STOCKHOLM 1848 AF CARL AUG. NORLING H . 110 cm. Enligt BRoOCMAN har denna klocka omgjutits 1655, 1671 , 1684 och 1708. B. anför den huvudsakligen versifierade inskription, som vid det sistnämnda tillfället anbragtes å densamma. Enligt WIDEGREN omgötos båda kyrkans klockor 1803. Ringklocka av modern form. Å densamma : DÅ KARL ALFRED coRNELIUS VAR LINKÖPINGs STIFTS BISKOP, FRANS VICTOR GLIMBORG VÅRDSBERGS FÖRSAMLINGs KYRKOHERDE OCH PER OTTO REINHOLD ANDERSSON KYRKANS FÖRESTÅNDARE BLEF DENNA KLOCKA GJUTEN ÅR 1887 I STOCKHOLllf AF FIRli1A JOH. A. BECKMAN C~. VI LOFVE DIG. O STORE GUD! MED MAGT OCH ÄRA GÅR DITT BUD, DITT HELGA ORD KRING HIMLAR OCH KRING JORD »HELIG, HELIG, HELIG ÄR HERREN GUD! » H. 95 cm. FÖRSVUNDen lilla primklockan, som fordom var upphängd i korvalvet, bakom altar~EN PRIMskåpet, är redan å s. 117 omtalad. 1637 säges, att det piägade ringas i denKLOCKA samma, när gudstjänsten skulle begynna (K. I: 1). OMGJUTEN I inventariet 1653 (Domkap.) omtalas: »Noch Timmeklocka, om 3 skeppund\ ]{LOCKA införd ifrån Ryssland, och gifwin efter S. Ryttemest~ Hans Nilsson i Rogesta, till hielp till enn lijten Klocka i Stapellenn ». Säkerligen alltså sedermera omgjuten till en större. 1 Förkortat. V ÅRDSBERGS KYRKA 149 SAMMANFATTNING AVVÅRDSBERGS KYRKAS ' KONSTHISTORIA ' . I. Rundkyrka med halvrunt kor. I den förra ett ringformigt tunnvalv, uppburet i mitten av sex pelare, bildande en murcylinder. Däröver reste sig ett mindre, åttkantigt torn. Rundkyrkan var utvändigt dekorerad med lisener och halvkolonner i förening med figurskulpturer, invändigt m ed nischer. I söder en portal. Fönster troligen runda. Övre } våningen hade längs takkanten skottgluggar. 1100-talet, kan s ke tidigare. Fig. 148 A. F1ån denna period äro inga inventari e r bevarade. II. Korskyrka och sakri stia tillbyggas i det h alvrunda korets ställe, såvida det sistnämnda icke rivits förut. Hur korskyrkan varit täckt, kan icke med bestämdhet avgöras. Troligen har det funnits trävalv. 1200-talets sena re de l. Fig. 148 B. Från en något sena1·e tid -- 1300·talet - stamma kalken och dess paten . III Korskyrkan välves under 1400-talet. Troligen tillkommer även vapenhuset under detta å rhundrade. Fig. 148 C. Från denna tid stammar altarskåpet, 1438. K aqske betecknar tidpunkten för dettas anskaffande också fnllhordand et av valvslagningen? ]J IV. 1753-54 rives tak-tornet, tunnvalvet m ed dess mittpelare, vap enhuset och sakristian. Rundkyrkans murar fa sas av i öster och bågen mot korskyrkan vidgas. Det h ela täckes m ed ett slags brädtunnvalv. Fig. 148. Vårdsberg. Sche.. · · byggas. F1g. · 14 8 D . ma,k belysande Vårdsbergs Vasttorn och ny saknst1a k b d h" t · . " . yr ·as yggna s 1s ona. Inventaner fran 1600-talet: Oblatask (1651), kalkduka r, ep1tafium Angående streckningens bem. m. Från 1700-talet: Predikstol (1757), orgel (1762), vinkanna (1798), delse, jfr fig. 110. epitafier m. m. Grundri ssentwicklung der Kirche . V. Kyrkans inre undergår en fullständig förändring 1803 och åren Pla.n showing the development of the church . däromkring. Från d enna tid återstå numera altaranordningen (utom altarringen) och läktaren. 1845 kom turen till det yttre. Allt putsas. Skulpturer borthuggas eller i bästa fall dölj as genom överputsning. VI. Restaurering 1894. Alla väggnischer, utom två, igenmuras eller täckas för. Portalen till vindstrappan upptäckes. Likaså grundmuren till mittpelarna och till rundkoret. Målningarna från 1616 upptäckas och överkalkas. ZUSAMMENFASSUNG Vielleicht schon im 12. Jh. wnrde in Vt\rdsberg ein e Hundkirche mit halbrundem Chor (Fig. 148 A) Cl"baut. Diese war mit einem ringförmigen Tonn engewölbe bedeckt, das von sechs Pfeilern, die einen Mauerzylinder bildeten, getragen wurde. Das obere Stockwerk der Kirche h atte längs der Dachkanten Schiesslucken, von denen ei ni ge noch erh alten sind. Gleich den m eisten schwedisch en Hundkirchen ist auch Vårdsberg's Kirche offenbar zu Verteidigungszwecken erbaut word en. Die Anssenmauern waren mit Lisenen und Halbsäulen, in Verbindung mit figuralen Bildhauereien, ge- 150 ~chmiickt. BANKEKINDS HÄRAD Im Inn eren wa ren die "\Vände durch Nischen be lebt, welch e mit denen der italien iscben Centralkirchen, z. B. San Tommaso bei Bergamo, libere instimm en . Gegen Ende d. lH. Jhts. haute m a n a n der Stelle des balbrunden Cbores e in e kre tnförmi ge Kirche (Fig. 148 B). Wie diese urspriinglicb gedeckt war, lässt sich nicht m ebr mi t Sichcrh eit fcststellcn. Möglichcrweise w urde das Dnch dm·ch ein Holzgewölbe gebildet. D ie l{rcnzkircb c \l"ltrde während des 15. Jbts. mit den gegenwärtigen Ziegelgewölben (F ig. 148 C) vcrschen. Au s diese r Zeit (1475- 1500) stammt d er Schnitzaltar, warschein lich eine n ordd eutsch e Arbeit.. Vi e r ,·on den gemahlten Darstell ungen sind auf Knpfersticb e Schongauers zurlickzufilh ren. In den Jahren 1753-54 wird die Kirrb e in ein er Art umgebaut, die ibr altertlimli cb es Geprii ge nab ezu gänzlich vcrwischt. Oas Tonnengewölbe d er Hundkirche nebst dessen Mittelpfeilern werden uiedergerissen und and dessen Stelle da s gegenwärtige B rettergewölbe angebracht. Die Vorh all e nnd die nlte Sak ri stei verschwinden ebenfalls, ein vVest·Turm und eine neue Sakriste i werden gebaut (Fig. 148 D). Im Jabre 1845 wurden die Skulptnren a n de r Aussenseite der Hundkirch e en tfe rn t od er iiber· m a u ert. Im J alHe 1894 wurde die Kirche restauriert, wobe i die meisten Manernische n in de r Runrlkit·cbe vermnuert worden sinrl. RESUME In the twelftb century a round church was built at Vårdsberg with a semi·Circular choir (iii. 148 A). It was co vered with an annular barre! vault supported by six pillars, forming a cyl indri· cal wall. The uppe r sto ry of the church b ad loophol es along the top of t h e wall, some of which still remain. Like several Swedish round churches Vårdsberg chnrch was ev id ently built for pur· J)OSes of defence. Th e outer walls were decorated with mouldings, h alf·colnmns and earved figures. Internally the walls were enli vened by recesses in agrcement with the Italian central ch urches, e. g . S. Tommaso near Bergamo. At the end of the thirteenth century a cruciform church (ill. 148 B) was erccted in place of t he semi·circula r ch oir. It cannot be definitely decided how this church was originally covered. It is possible t h at t h e roof Consisted of a wooden vaul t. The cruciform church was vanlted during th e tifteenth century with th e present brick va.ult (ill. 148 C). An altar·piece of Germ a n workm:mship dates from about 1475- 1500. To four of t h e paintings the ma ster has u sed as mod els Pngravings hy Scbongau er. In 1753-1754 the church was rebuilt in s nch a manner t h at its ancient features were almost altogether obliterated. The barre! vault of the round chnrch w ith i ts central pillars was torn down. The p resent wooden panelled vault was erected in its place. The vcstibu le and t he old sacristy also disappeared. The west tower and a n e w sacristy were bnilt (ill . 148 D). In 1845 the earv in gs on th e outside of t h e round church were cn t away or hidden . In 1894 the church was restored, wh en most of th e recesses in t.h e walls of th e round clnuch were walled up. Fig. l±!l. Örtomht kyrka. Exte riör fr:'\n ~yclost. - Foto 1!l1!l. Di e 1\.irciH' Yo n S Ufl ostcn. - Th e chnrch f i'OIIl the so uth-east. ÖRTOMTA I\: YRKA ' ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDSLÄN, BANKEKINDSHÄRAD LINKÖPINGs STIFT, BANKEKINDS KONTRAK'r TRYCKTA K ;i.r.r.Ol~: BHOOD IAX, s . 251 -- 25!1. - IVJDEGJ~EX, s . 585 - 5\ll. - HlODEHS'L\ 0, L ex., n , s . 41-l- 415 . - R!DOERS'L\D, Rf'sk r., s. 156 - 168. HAJ\:O SKR IVXA KX. LLOJ~ OCH ,\ VB ILD X I XGSSA~IL[:\' G AR: }\,T. A.: IHJ~FORS , s. 251 - 253; 1 Trr.DEBRAJ\:D, s . 210- 211; MANDE I. GHEX, Rcs kr., s. 16±- 167; SKvE, s . 11 - 13; I n v. 1828 och > klock F ig. 150. Örtomta. Sitnationsplan av kyrkan och dess närma ste omgivningar. Uppmätt 1915 av l.'h. Bergentz. Situation splan. 1 Plan of th e church. W. A. Ku llberg, Svenska Riksarcbivets pergamentbrev f. o. m. 1351 (1866- - 72), nr 304 . ÖRTOMTA KYRKA 153 Fig. 151. Örtomta. Gravvård över Svante och J. L. S. Baner. - Foto 1916. Grabmal d e r Freiherren S. und J. L. S. Baner. Anfang d. 19. Jhts. Graveston e of the barons S. and J. L. S. Baner. stol», byg-gd av timmer 1801- 02 för att bereda plats för klockorna, som man icke längre våg-ade ha kvar i tornet (K. I: 1). Ursprung-ligen hade de ej heller varit placerade i detsamma, utan i en verklig klockstapel. En sådan omtalas 1694 såsom ostadig »för des stoora högdz skull >> (C. 2). År 1739 flyttade emellertid mäster Gabriel tornbygg-are klockorna till kyrktornet, en åtgärd som dock skulle bliva synnerligen ödesdig-er för dettas bestånd (C. 2). Därom mera nedan. Klockstapelns utseende på 1840-talet framgår av fig. 156. KYRKOBYGGNADEN Kyrkan består av ett lång-hus med tvenne korsarmar; å norra sidan en sakristia samt i väster ett vapenhus (fig. 152). Kyrkan - utom den ö" s tligaste traveen - är murad av g-råsten, h. o. v. inmängd med kalksten. Avlastningsbågar, lister o. d. äro av finhug-gen kalksten. Murarna i den östligaste traveen äro, liksom samtliga valv, av t egel. Likaså det HUVUD· DELAR llfATERIAL 154 BANKEKINDS HÄRAD e- ~ J Bir ~ ITillilill ( ~::r--;'= Fig. 152. Örtom ta. G rundplan . Uppmät t a v O. Lagergren 191 5. A betecknar murverk, tillhörande den äld sta kyrk a n, B d:o fr . 1200-taletrc d:o fr. 1400-talet, D d:o fr . 1500-talet, E d:o fr. 1730. Grundri ss . A 1\iau erwerk der il.ltesten Kit'ch e, B aus dem 13. Jht, C a.us dem 15 ..Th t, D an s d em 16. Jh t, E aus 1730. - Pl an. A wall s of t h e oldest church , B from 13th cen· tury, C from 15th century, D fro m 16th century, E from 1730 . ÖRTOMTA KYRKA 155 ~-:bci=ldd=bk-d.---=LL1J ~ lcig. 153. Örtomta. Sektion mot norr. Uppmätt av O. Lagergren 1915. Sektion gegeu Norden. - Section towards the uorth. _Il- 13 Fig. 154. Örtomta. Sektion av tvärskeppet mot väster. Uppmätt av O. Lagergren 1915. ·Schnitt des Querscbiffes gegen Westen. ' Section of the transept towards the west. ' Fig. 155. Örtomta. Sektion a v kor och sakristia mot öster. Uppmätt av O. Lagergren 1915. Schnitt des Chors und d er Sakristei gegen Osten. Section of the ch oir and th e sacri sty towards the east. c- Q översta partiet (omkr. 50 cm. högt) av kyrkmurarna i övrigt. Vapenhuset är av reveterat trä. Kring hela kyrkan, utom vapenhuset, sakristian och den östligaste valvkvadraten, löper en skråkantad, finhuggen kalkstenssockel, synlig även inifrån sakristian. Yttermurarna äro över allt slätputsade, innermurarna likaså. Från korsarmarnas vindar kan iakttagas att långhusets yttermurar ursprungligen varit putsade. Vid takkanten löper runt hela kyrkan utvändigt en rikt profilerad, murad list. Den tillkom 1854, då murarna höjdes genom en påmurning av tegel (i allmänhet fem skift). I långhusets södra yttervägg, 15 cm. från det västra gavelhörnet finnes en märklig anordning· i muren. 130 cm. över den nuvarande marknivån är en rundbågig öppning (h. 17, b. 4tl cm.), utförd i en kalkstenshälL Innanför öppningen ett litet fyrkantigt rum, vars botten utgöres av en kalkstenshäll med en skål- ~OCKEI, YTTER· OCH T~NERMU~ RAHNAS BE- 1-L DIDLTNG 156 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 156. Örtomta. Kyrka n och klockstapeln på 1840-talet. av N. M. Mandelgren (Sam l.). Teckning Die Kircb e und d er Glockenturm um 1840. - The church and b elfrey about 1840. formig fördjupning (diam. 33, dj. 12 cm.). Det h ela har karaktären av en piscina (uttömningssten), men då den dels befinn er sig på en för en sådan svårligen tänkbar plats, dels saknar hål i bottnen, bör den haft annan användning. Sannolikt har den varit en vigvattensbehållare. Dess läge kan vara motiverat genom antagandet av en ursprunglig portal i södra väggen strax öster om vigvattensnischen. Anordningen, som tvivelsutan är samtidig med kyrkan, är av största intresse. K yrkans samtliga delar, utom sakristian, ha sedan 1854 valmtak med synnerligen låga fall. D e täckas av skiffer. Förut voro taken spånade (K. I: 1). På vapenhuset, som har sadeltak, lades skiffer först 1870 (K. I: 2). LÅNGHUSET OCH KORSARMARNA FÖKSTE R Samtliga fönster äro stora och rundbågiga, utom ett mindre å södra korsarmens sydsida, vilket, liksom sakristians fönster, är stickbågigt. Det är tillbyggnaden i öster år 1730, som varit avgörande för fönstrens gestaltning, i det de äldre fönstren 1806 ändrades i överensstämmelse med tillbyggnadens (K. I: 1). Fönstren ha små rutor i vitmålade träramar. D essa tillkommo 1848. Samma år försåldes det från ·de gamla fönstren överblivna blyet och järnet på auktion (K. I: 1). ÖRTOMTA KYRKA 157 Utom vapenhusets, finnes blott en yttre portal, nämligen å södra kors- INGÅXGAR armens sydsida. Den har stickbågig omfattning. Likaså den med sakristian samtida portalen mellan kyrkan och sakristian. I densamma en dörr av stora nitade järnplåtar, sammanhållna med beslag, med några få ornament (rosetter och liljor). Eljest äro samtliga dörrar av nyare dato, av trä och brunmålade. Långhusets golv är av tegel. I gångarna och i koret kalkstensplattor. KoretGoLv den östligaste traveen, d. v. s. tillbyggnaden från 1730 - lig·ger tre trappsteg högre än den övriga delen av kyrkan. Kyrkgolvet omlades och sänktes 1806 (K. l : 1). Angående Banerska gravkoret, se s. 180. Korsarmarna öppna sig mot långhuset med breda rundbågar, vilande på enkla, INNER· skråkantade impostlister av finhuggen kalksten. Insidan av den norra bågen Y ÄGGAR ocH VALY täckes av finhuggna, platta h ällar, omsorgsfullt lagda intill varandra. Troligen . är detta fallet också i den södra bågen. Långhuset och koi·sarmarna äro välvda. Valven ha sköldbågar och gördelbågar av en stenlängds bredd, vilande på ensprångiga - i södra korsarmen tresprång·iga - pilastrar utan kapitäl eller socklar. Vid bågöppningarna mot korsarmarna löpa sköldbågarna på ömse sidor om des~mma, följande de förras kontur. Valven äro enkla kryssvalv, med undantag för det andra från öster, som är ett stjärnvalv. Ribborna ha halv spetsoval genomskärning, utom i södra korsa.nnen, där deras nedre och övre del har kvadratisk, deras mellersta del halv spetsoval genomskärning. Sintstenarnas konturer äro obestämda. Trots smärre olikheter, synas samtliga valv vara samtida. De utmärka sig icke för någon elegans i konstruktivt hänseende, snarare för motsatsen. Korvalvet, som är samtidigt med utvidgningen 1730, har ellipsformade sköldbågar. De utgå i väster från pilastrar, som lagts intill de förut befintliga. En ursprunglig ingång till vinden har funnits ovan valvet i södra korsarmens västra mur, nära långhusväggen. D en är synlig blott inifrån. Kyrkan uppvärmes med tvenne kaminer, den Fig. 157. Örtomta. Vigvattensnisch UPPVÄRMå södra sidan. Foto 1916. ena placerad vid korets södra sida, den andra inNING Weihwasser-Nische an der s Udli chen Sei te Holy -water ni che o n th e south side. vid södra korsarmens norra mur. 158 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 158. Örtomta. Interiör rnot öste r. Fo to 1010. Interi eur gegc n Os t en. - Interi or towa.rds th e east. TORN , V APENHUS OCH SAKRISTIA Från en skrubb i vapenhuset s n ordöstra hörn och från dess vind kan man studera r est erna av det gamla, under vintern 1828-29 rivna tornet . Från den förra platsen kan iakttagas ett ännu kvarsittande, omkr. 40 cm. framskjutande stycke av tornmurens norra del. D en var 135 cm. tjock och i förband med långhuset . Strax invid långhusväggen synas fragment av en dörrpost av tegel ; säkerligen från ingången till torntrappan. I öster, mot långhuset, finn es en rundbågig öppning med skråkantade impostlist er av kalksten, utan tvivel ursprunglig. I densamma är en fyrkantig dörrkarm insatt. Kort efter tornets rivande - närmare bestämt 1830 - byggdes vapenhuset av reveterat trä. D ess golv och plana, vita innertak äro av bräder , dess väggar av trä, 1891 målade i ljusbrunt. I väster en dörr, rakt avslutad upptill. sakristian upplyses a v ett stickbågigt fönster i öster med små, blyinfattade rutor. Å insidan en järnbeslagen svartmålad trälucka. Brädtak, vitm ålat. Golvet är av trä och ligger två trappsteg högre än långhusets. D et var intill 1806 av sten (K. I: 1). I sakristian en öppen spis. ÖRTOMTA KYRKA 159 Fig. 159. Örtomta. Interiör mot nordväst. Foto 1916. Interieur gegcn Nordwesten. - Interior towards the north-west. BYGGNADSHISTORIA Den äldsta anläggning-en i Örtomta har bestått av torn samt ett långhus, vilket sträckt sig åt öster till gränsen mellan andra och tredje traveerna. Där upphöra murarna nämligen att vara putsade ovanför valven. Någ·on skarpt markerad vertikal fog i muren är emellertid icke synlig. Trolig·en har ett lägre och smalare kor med absid funnits. Därom kan emellertid intet sägas med visshet. Denna äldsta kyrka har haft en enkel, skråkantad sockel av kalksten. En portal bör ha funnits i söder, invid vig-vattensstenen. Säkerligen var det på grund av utrymmesbrist i kyrkan, som korsarmarna uppfördes. Deras övermurar äro putsade, alltså ha de i likhet med lång·huset från begynnelsen haft platt tak. De fing-o samma sorts sockel som kyrkan. Dock ligger korsarmarnas sockel endast på ett ställe i jämnhöjd med långhusets. Lika litet som korsarmarnas sockel äro deras murar i förband med långhuset. För dateringen av dessa äldsta byggnadsperioder finnas ej många hållpunkter. De tunga och välproportionerade, på enkla, men eleganta impostlister vilande rundbågarna, vilka öppna sig mot korsarmarna, bära dock tydlig 1200-talskaraktär. 160 BANKEKINDS HÄRAD 1100-talet blir sålunda en lämplig datering för den äldsta kyrkan, en datering som till fullo stämmer in med vad man eljest av kulturhistoriska skäl skulle vänta. Ett förmodligen ursprungligt kor rives, och kyrkan förlänges med den tredj e traveen från väster räknat. Den förlängda delen får en portal i söder och samma slags sockel som den förutvarande. Samtidigt måste kyrkan i sin helhet hava välvts. Tredje traveens övermurar äro nämligen i cke putsade; de ha alltså icke stått synliga. N ågon skarpare datering för denna ombyggnad än »1400-talet » torde icke stå att vinna . .Ännu senare, men dock medeltida, är sakristian. Observera, att långhusets sockel är synlig inifrån densamma och att långhusvägg·en från sakristievinden sett är putsad - säkra bevis för det förras större ålder. Åt vem kyrkan ursprungligen varit vigd, säges ingenstädes uttryckligen. Vi äga emellertid intressanta notiser , som kunna belysa denna fråga. Den södra korsarmen kallas sålunda under 1600-talet (C. 1), ja ännu 1715 (L. I: 2) för S. Olofs kor, och den norra benämndes S. Anne kor (e~l. stolsindelningslista från 1635 i C. 1). Den förmodan ligger nära, att Örtomta kyrka, liksom Askeby och sannolikt även Svinstads kyrkor\ varit en ursprunglig Olofskyrka. Slutsatsen har dragits redan av kyrkoherden C. E. Hallström 2 i en »Berettelse Om Örtomta-Kyrkios Ålder » etc. (C. 3): »Hon moste hafwa warit helgad N origes Konung, S. Olof, hvars Chor är borttaget, och i thes stelle vpmurade tre ansenlig·a Herregraf war. » År 1634 r estaureras k yrkan på bekostnad av frih. P er Gustafsson Baner 3 på Ekenäs. Då uppbrötos på södra väggen tre >> store hooll» för nya fönster. »Sedan är dören i S. Olufz Coor (d. v. s. i södra korsarmens sydmur) igen murat, som war en onyttig döör . . . Så är och Kyrkiodören (= den västra portalen?) förwidgat i ingången, och en skiön stor Ekedöör föresatt » (C. 1). Dörren i södra korsarmen återupptogs emellertid 1730 (C. 2). År 1652 härjas kyrkan av eldsvåda 4 (C. l) och 1717 nedbrann tornet »af en ljungeld >> (C. 3). År 1678 utvidgades sakristiefönstret (C. 2). 1715 skri ves: »fönst er hull röytt under tornet, och i St Olofs chor » (L. I: 2). 1727 gjordes fönstergluggen på norra sidan vid läktaren (L. I: 2). 1730 utvidgades tvenne fönster, »under tornet » och i södra korsarmen , >> eftter de woro tillförne ganska små » (C. 2). Jfr s. 32 och 80. F. 17ll, d. 17 90. Kyrkoherde i Örtomta 1751 - 00. 3 J fr slä kttavlan (bil. I). 4 Uppkommen genom åsk slag. Blixten had e då »stijgit n eedh i kyrckian · mitt öfuer Alta ret, och brändt n ågot uthi altartafl a nn » (visitationsprot. 1653, Domk a p.). T aket och tornet uppbrunno vid d etta tillfälle. 2 · ÖR TOMT A KYRKA 161 En genomgripande förändring undergår kyrkan 1730. På bekostnad av frih. Joh. Baner 1 på Ekenäs förlänges kyrkan med den östligaste traveen. Samtidig·t igenmuras »den främsta Kiyrkodören, i tridie bänken », synbarligen avses härmed den från ombyggnaden på 1400-talet stammande portalen på södra sidan av det dåvarande koret. H ela kyrkan vitlimmas såväl in- som utvändigt. Arbetet leddes av muraren Bilberg från Hällestad. Allt enligt C. 2. Mot århundradets slut börja bekymren för tornets bestånd. Sedan klockorna ditflyttats 1739, hade tornmuren nämligen börjat spricka, och vid kungsringningen 1792 måste »all möjelig varsamhet » anbefallas på grund av »tornets svåra bristfällighet >> . Kort förut (1790) hade tornet moderniserats i tidens anda. Detta år fick nämligen byggmästaren Seurling från Linköping betalning för tornets »avskärande ». För samma betalning skulle han ock »uphissa Globen ». År 1795 besiktigas tornet, varvid befinnes, att »sprickorna ansenligen tilltagit, samt öpnade sig betydligen, då ringning med Klockorna sker». Dessa flyttas fördenskull till den 1801--02 uppförda klockstolen . 1821 sker en ny besiktning, varvid stiftsbyggmästaren J. Holm förklarar, att »tornbyggnad är oundviklig ». 1828 undersöker man, om tornet kan nedtagas utan skada för kyrkans västligaste valv (vilket också var synnerligen bristfälligt). · På vintern 1829---:30 rives tornet och kalkstenen från detsamma försäljes, allt enligt K. I: l. Det är 1800-talet som i övrigt ger kyrkan sin nuvarande karaktär. 1806 upphöggos sålunda fönstren »till den höjd och bredd som på nyare Kyrkon (d. v. s. tillbyggnaden från 1730) brukas ». Nya fönster upptagas s. å. mitt emot predikstolen och å södra sidan om orgelläktaren. Det »oformeliga Wapenhuset 2 vid södra kors-Kyrkan » revs vid samma tillfälle, och vapenhuset förlades till tornet, vars västportal upphöggs. Allt under ledning av byggmästare Seurling. Åren 1829-30 rives som sagt tornet; 1830 bygges vapenhuset. 1854 tillkommer det nuvarande, fula taket som ersättning för det gamla, höga och spånade sadeltaket. K yrkans utseende före detta sistnämnda år framgår av fig. 156. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaret, av trä, vitmålat, omgjordes 1840 (K. I: 2). Altartavlan föreställer Korsfästelsen (fig. 160). Olja på duk. Av Per Hörberg. Målningen skänktes till kyrkan 1807 av dåvarande patronus, frih. Svante Baner 3 på Ekenäs. Den r estaurerades 1890 av C. Björling (K. I: 2). 1 JOHAN CLAESRON BANER. Jfr släkttavlan (bil. I ). - Ombyggnaden, som utfördes 1730, had e redan 1697 utlovats av Wellingk (jfr ·släkttavlan), men blev dä refter uppskjuten »för det lå ngsailla krigets skull» (L. I: 2). 2 När detsamma var byggt, kan förf. icke uppgiva. • Jfr släkttavlan (bil. I ). ALTARANORDNING lö2 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 160. Örtomta. Altartavla av P er Hörbcrg. Foto 1919. A lt ar g e m~l.ld e von P er Hörberg . - Altar·piece by Per Hörberg. ÄLDRE AI.TARU PPSATS Den innefattas av en enkel ram i svart och guld, flankerad av tvenne kannelerade pilastrar (vit marmorimitation, kannelm·en i guld), krönta av gyllene kulor med kors. Överst å ramen ett Gudsöga i träskulptur. »Ornamenterne » till altartavlan gjordes av snickare Wahlberg (L. I: 5). Omramningen bekostades av kyrkan själv (K. I: 1). Altarringen, halvrund, är uppdelad i fält medels kannelerade pilastrar, mellan vilka bladornament inom ovaln, ramar. Vitt och guld. Altarringens övre kant och pall äro stoppade med svart kläde. Altarringen tillkom 1806 (L. I: 5). Den äldre altaruppsatsen är nu placerad å korets norra vägg. Inom en omramning av pilastrar och listverk, som krönes av tvenne i trä skulpterade urnor, befinna sig tvenne oljemålade dukar. Överst en bild av den lidande Frälsaren i halvfigur. Enligt MANDELGREN (Beskr.) skulle den vara signerad »F. David Svartz fecit 1724, Norrköping» .1 Den infattas av en vacker barockram av spegelglas och förgylld metall. Därunder en svag 1700-talskopia efter Lionardos nattvard. Båda tavlorna restaurerades 1890 av C. Björling (K. I: 2) . Omramningen till denna egendomliga. altaruppsats är ommålad i brunt. U p ptill å densamma ~ii @ub~ 53omb, fom botttoget \uet(bene~ f~nb! Jfr s. 79. ÖRTOMTA KYRKA 163 Altaruppsatsens h . 235, b . 177 cm. »Altartaflan lilla (d. v. s. den ovannämnda Ecce Homo av Swartz), som 1724 skiänktes af hans Excellence Sal grefve Vellingk 1 till kiyrkian, blef åhr 1733 af mäster W eis i N orkiöping st örre giord och förbättrad, med her C ammarherren högvälboren herr Baron Johan Mauritz Baners 1 stora kostnad » (L. I: 2). Sistnämnda år erhöll alltså altaruppsatsen sin nuvarande, kuriösa form. Före 1724, då »n ya altartaflau (var) giffven af Patrono Ecclesiae », stod med största sannolikhet på Örtomta kyrkas altare det altarskåp, som 1732 skänktes till Askeby. Jfr s. 37. Madonna, skulpterad i marmor (fig. 161- 164). Sitter på en praktfull tronstol. Hon är klädd i en över bröstet öppnad klänning med delvis uppslitsade ärmar och veckrik mantel. Trubbiga skor. Håret , som bildar ett slags valk tvärs över hjässan , n edfaller löst över axlarna. Maria lutar sig snett framåt över barnet , som naket vilar i h enn es sköte, gripande om h ennes h år och mantel. Modrens högra hand fattar om barnets rygg, i den vänstra frukter. Tronstolens fram sida (fig. 161) är rikt ornerad med r en ässansornament : maskeroner och akanthus. Å baksidan (fig. 164) ett rombiskt fält, krönt (kronan dock icke fullbordad). I fältet tre kartuscher med vapen. D essa, vilka av konstnären lämnats endast grovhuggna, äro: tre kronor, gående lejon och vase. Bildens h . är 52, dj . 20 cm . Bilden omtalas i inventarierna första gången år 1728: »Jungfru Marire bild på Altaret ». Med senare hand är tillagt: »Nu wid präststolen » (L. I: 2). 1796 står den »i en bänk norr om Altaret ». Sedermera befann den sig, sönderslagen, i sakristian, då den 1890 >> r estaurerades >> av dåvarande komminist ern J. P. J ehrlander och uppsattes vid koret s norra vägg. Madonnans nässpets, nedre delen av barnets ansikte och delar av dess ben äro nygjorda. F ör ekomsten av riksvapnet i förening med vasen bevisar, att Madonnan utförts för n ågon medlem av d et r egerande Vasa-huset. 2 Mästaren - och han var betydande - var, att döma av stilen, fransman. Vår Madonna torde ha utgått från den vid 1500-t alets mitt i Champagne verksamma bildhuggarskola, vars främsta mästarnamn är Jacques Juliot. 3 I själva verket står vår Madonna mycket nära dennes egna arbet en . Jfr slä kttavlan (b il. I ). P laceringen av de tre sköld arna lik som också dessas form visar stark överensstä mmelse med frånsidan å Gu stav Vasas e n-m a rk·mynt f. o. m. 1539 . Troligen h a r mä staren h aft t ill gång t ill e n vapentörebild av liknande a rt . Varför ryggsida n läm nats ofullbordad, är icke lätt att säga. Har väl mästaren svävat i okunnighet om vapendetalj e rn as ri ktiga u tseend e? E lle r - vilk et syn es tro· ligare - b a r brådska vid l everansen förhindrat full bordand et? 8 .Jfr särskilt R. KOE CHLlN och J J . MARQUET D E VA SSE LOT, La sculpture de Troyes (1900). 1 MA D ONNA · BILD 2 12 - ?1?22 . Banl.:ekinds li ii1·ad. Fig. 161. Örtomtn. Madonna av marmor. Foto E. Lundberg 1920. ' 1\iiddle of 16th cen tury _ ' ::\Iadonn a ans :\farm or. :\'Iittc d. 16. Jhts. - 'l'he B . Virgin of marbl e. Fig. 162. :\Iadonna. an s )Jarmor. Örtomta . :Madonna av marmor. Foto l!Jl6. ' J\Iidc ll e of 16th century. ' l\Iitte d. 16. Jhts. - Tbc B. Virgin of ma.rblc . 166 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 163. Örtomta. Madonnan, sedd frå n sidan. Foto 1916. Fig. 164. Örtomta. Madonnan, sed d b akifrån. Foto 1916. Di e 1\iadonna, von der Seite gesehen. The B. Virgin, seen f rom th e side. Die Madonna, vo n rlickwärts geseh en. Th e B. Virgin, seen from behind . Att döma av ämnet till den stora kronan å baksidan har den samma icke haft bågar, varför bilden ej gärna bör vara senare än omkring 1560.1 1550-talet blir den naturligaste dateringen för bilden. Kanske har den - ursprungligen utförd för en m edlem av den kungliga familjen - kommit att tillhöra Gustav Vasas svåger, den 1567 mördade greve Svante Sture 2 , vilkens måg ägde Ekenäs, varifrån den ju kan ha skänkts till kyrkan. För det sistnämnda t alar den omstän1 F. o. m. 1561 är rik svap net s krona - så gott som undantagslöst ----: försedd m ed bågar, täruIigen höga. Dessförinnan användes den låga, öppna kronan lika konsekven t. 2 Sten Sture d . y:s son (f. 1517 , d. 1567). Han va r gift m ed Märta Erikselotter Leijonhufvud. Deras dotter Kristina var gift m ed Gustaf Baner (f. 1547, d. 1600), också nära befryndad m ed konungahuset. ÖRTOMTA KYRK A 167 digh et en, att Madonnan för st 1728 omnämnes i inventarierna och då såsom stående på altaret . F yr a år förut hade ju detta fått sin nya tavla, just såsom gåva av Ekenäs ' iigare.1 »l. st. Gammalt Crucifix », sannolikt triumfkrucifixet , omtalas 1796 såsom FönsvuNNET KRUCIFIX befintligt inne i kyrkan (C. 3). Pre dikstol e n (fig . 165), vid östra hörnet mellan södra korsarmen och lång- PREDIK· huset, best år av en korg med tre konvexa sidor, mellan vilka utskjutande h örn , sTOLEX dekorerade med beslagsornament. Å de buktiga sidornas mittfält framställningar i låg relief : Kristus i Örtagården (i mitten ), Marie bebådelse (till vänster). D et tredje (högra) f ältet har endast akanthusfyllning. Å korgens överkant en bokbräda, stödd av ett änglahuvud . Korgen, som n edtill avslutas med en horisontell bladvulst, vilar på ett fyrkantigt insvängt postament, dekorerat med masker . Predikstolen är målad i vitt, grått och ljusbrunt med rika förgyllningar. Predikstolen, ett svagt arbete av Nils Österbom 2 , inköptes 1742. Den erinrar starkt om dennes verk i Askeby (jfr s. 42). 1796 omtalas den gamla predikstolen , >> i flera afdelningar », vilken då förvarades i boden . 1810 var den bortskänkt (C. 3). Öppna, gråmålade bänkar av ganska konstlös beskaffenhet, tillkomna vid n ;\1\KI.N R ED· restaureringen 1891. Framsidorna av de fyra främsta, i kyrkans längdriktning xrxG st ående korbänkarna utgöras a v skärmar från den 1806 tillkomna bänkinredningen (K. I: 1). De äro dekorerade på alldeles samma sätt som altarringen. Då Hildebrand besökte kyrkan 1829, voro »de bänkar, som tillhöra Banerska .\LDHE UKNKINRED· famillen på Ekenäs ... med brokiga färger tillpyntade ». N IN G OCH År 1653 var kyrkan försedd »innan til medh igenbygde Stoolar , efter Stadz- LX KL\ RE maneer på både sijdor, gr önfärgade och förnij sade, Sammaledz medh enn äfven sådan Lächtare Wästan till» (Domkap.). D essa h ade, enligt samma källa , icke uppbränts vid 1G52 års brand. Jfr s. 160. K yrkan s västligaste travee upptages av en läktar e, målad i vitt och guld, L:ixrAHE med enkel ram-ind elnin g å bröstningen. Orgeln, i vitt och guld, har en gansk a ocrr ORGEL smakfull fasad , krönt med diver se emblem. D en synes vara samtidig med orgeln, d. v. s. från l B69 (K. I: 2). I södra korsarmen · är en och i den norra tvenne enkla, vitmålade läktare. Samtliga läktare uppbiiras av kannelerade träpelare. Numm erta vlor, två st. Ovala, m ed rikt profilerade ramar, upptill krönta med en urna och tvenne lagm·kvistar , n edtill avslutade med en inskriftstavla, smyckad T .\ \ "J. Oil med lager . Själva tavlorna svarta; allt ramverk i guld . Sengustaviansk stil. Det vore :'t a nd ra. sidan fresta nd e att a.nt.aga , det Ma donn a n kommit t ill k y rkan p:\ samma väg som G ustav Vasa-reli efe n (jfr s. 183). .i\Jen i detta. fnll s imlic man m ed fog vänta , a.tt dPn om nä mnts i den utförliga ant<'ckninge n om r<'lil'fPn s ödl'n . ' .Hr s . -l2, notPIL 1 168 BANKEKINDS HÄl{AD Någ-on dopfunt finnes ej. Däremot en dopsk å l av silver i form av ett kupig-t fat (fig-. 168) . Drivet och ciselerat arbete. I bottnen Kristi dop i r elief , omg·ivet m ed en pärlstav. Fatets kant tvärreffl.ad , med en pärlstav innanför . Å undersidan är g-raverat I Testamente efter Sahg Stämplar: l. MM (= Mag-nus Myr man). 2. Krönt yxa (= Norrköping-) . Svenskt arbet e. H . 7, diam. 28 cm . Claes Elg- var bokhållare på Ekenäs (O. I: 1). K a lk av silver, h elt för g·ylld (skålen smaklöst omförg-ylld! ). Skålen har ett skaft m ed rund knopp , vilande på en enkel, rund fot . Å skålen s sida. de Gripenhielm- och Bondeska vapnen under g-emensam adlig- krona. Däromkring- tvenne korsade palmkvistar. Undertill: N· G ·H· M· E· B HVNC ·RENOVTET · AVXT A 0 168-lc Övers.: Nils GriFig. 165. Örtomta . Predik stol e n. 1742. Foto Hl16. penhielm och Maria Elisabet Bonde Kan ze1 an s d . .r. 1742. ~ P ulp it f rom 1742 . r enov erade och tillökade denna kalk år 1684,1 Allt i g-ravyr. Stämplar: l. MP sammanskrivna (= Mich el Pohl d. ä.). 2. En krona (= Stockholm). H. 23 ,3 cm. Fig-. 167 . Pa te n av silver (fig-. 167), h elt förg-ylld . Å mitten IHS. Samma stämplar som å kalken . Diam. 13,8 cm. V inkann a av silver (fig-. 167), m ed sparsamma förg-yllningar . Pli.ronformig-, med låg-, rund fot. Å locket ett lig-g-ande lamm med en korsfana. Å kannan s sida samma g-ravyr som å kalken. Ing-a st~implar. H. 23 cm. Oblatask av silver (fig-. 167). Oval, med tio vertikala utbuktningar å sidorna och å den utåtböjda fotkanten. Locket h ar utbuktning-ar, krusad kant samt knopp i form av en druva, å lockets undersida motsvarad av en rosett. D ekorerad med drivna och ciselerade akanthusornament. Ett av sidofälten upptag·es 1 NILS GRIPE XBLEL)! (L 165ll, d. 1706), frih ., laml~hii,· ding oeh ntn. prPs id ent i He rgskoll eginm , g . m. Maria Elisabeth Bonde (f. 1654, d. 17ll6). Bodd•• p å Riirhy i Örtotnta. Claes Elg T i l Örtompta lciyrlcio 1714 XA'L'TVARD S- KXRL ÖRTOMTA KYRKA 169 av det Ållangrenska vapnet under friherrlig krona, ett annat av CHRISTIAN ÅLLENGREN TIL SKRAFSTAD ANNO 1684 Allt i gravyr. Stämplar: Kartusch med I W; två stycken. Å vs er sannolikt Linköpingsmästaren Johan W e ber. Enlig·t en 'samtida anteckning skänktes oblatasken i testamente efter Christian Ållangrens bror, kapten J ohan Ållongren 1 (C. 1). Kalk av silver (fig. 169) helt förgylld. Består av skål, fyrkantigt ska,ft med tvenne knoppar och en fyrpassformig fot. Å skålens sida i gravyr de W ellingkska och Banerska vapnen inom ovala, bladsmyckade sköldar, båda under gemensam grevlig· krona. Till höger (heraldiskt) en grip, som går på tvenne hjul, till vänster en enhörning, båda hållande i kronan och i resp. vapensköldar. Över det hela ett fladdrande spr åkband med H: ~Mauritz Vellingh F : Ebba lYiargretha Ban(n· Stämplar: Fig. 166. Örtomtn. Interiör mot väster. Foto 1916. l. Sköld med murkrön, varöver tre Iuterieur gegcn Vest en. - Interior to wards the wes t. torn (= Hamburg). 2. Lummigt träd, varöver I R Stämpeln avser Joachim Russmeyer eller Jiirgen Richels, av vilka ai·beten finnas bevarade från perioden 1695-1700. 3 Paten av silver, helt förgylld (fig·. 169). Å randen ett enkelt kors mot bakgrund av en rund sol. Inga stämplar. Tekniken vis~r dock, att patenen sannolikt utförts av samma hand som kalken. Diam . .15,6 cm. V inkann a av förgyllt silver (fig·. 169). Päronformig, med rund, rikt profilerad fot. Å pipen, locket samt kannans undersida platta, pålödda bladornament. Å ena sidan samma gravyr som å kalken. Stämplar som å denna. H. 31 cm. Oblatask av förgyllt silver (fig. 169). Upp- och nedtill å asken pärlränder. Å dess ena sida samma gravyr som å kalken, men inskriptionerna äro ej placerade 2 2 3 JoHAN ÅLLONGREN ti ll Skrnfvestncl (f. 1645, d. 1682) var kapte n vid Östgöta fotfolk. Jfr släkttavlan (bil. I). Jfr ~i. RosENBERG, Der Go ld schmicdc Merkzeichen (1911), s. :368. 170 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 167. Örtomta. Paten, kalk, vinkanna och oblatask. 1684. Foto 19HJ. Hosticnteller, Kel ch, \Yeinkanne und HoStienb ehälter aus Silb er. Wafer·plate, cup, can and wafe r-box of silver. 1684. 1684. mom språkband. I locket är infälld en medalj över Jubelfesten i Uppsala 1693. 1 Åtsidan: Fartyg i storm. »Jahve » inom strålkrans. Omskr. IACTATVR SED TVTA T AMEN Övers. : Det skakas, men är ändå tryggt. Å frånsidan följande inskrift: IN FELICEM MEMORIAM CONCILII VPSALIEN: CVIVS DECRETVM CENTESIMO ABHINC ANNO PERSECVTIONI LITVRGICJE FINEM ATTVLIT. MDCXCIII Övers.: Till lycklig· åminnelse av U p p sala möte, vars beslut för ett hundra år sedan bragte ett slut på den liturgiska förföljelsen. l 693. Samma stämplar som å kalken. H. 4, 7 cm. Lockets diam. 9,4 cm. Samtliga de Wellingk-Banerska pjäserna - kalken , patenen, vinkannan och oblatasken ligga i läderfodral. Endast oblataskens fodral synes dock vara ursprungligt. Enligt en samtida anteckning skänktes det WellingkBanerska silvret till kyrkan 1696. »D hetta alt skickades ifrån Hamburg och kom hijt med Hans N ådes Cammartienare S. J ohannis Baptistoo dag·h » (L. I: 2). F.yra år tidigare -hade tyenne mag·nifika ljusstakar blivit skänkta. (jfr s. 174). Icke underligt, att kort efter Wellingks död kyrkoherden i Örtomta skriver i kyrkoboken (0. I: 1): Mortuns qvidem est; Sed vivit ooternum Ecclesiae Örtomtensis Bonifacius et Patronus incomparabilis. Övers.: Han är visserligen död; men denne Örtomta kyrkas oförliknelige välgörare och patronus lever evinnerligen. Vinkanna ( )) av glas. Formen påminner om en päronformig stånka. Stilfull. H. 28 cm. 1 Jfr B. E. Hrr.nElHlA:\'11, FiYeriges ot·h s ve nska konungahusds minn es pc nnin g:t r ... , J (1874), s. 445-446. ÖRTOMTA KYRKA 171 Fig. 168. Örtomta. Brudkrona, 1632 (förändrad). Dopfat, 1714. Sockenbudstyg, 1708. Brautkranz 1632, Taufbecken 1714, Kelcb und Hostienteller aus d. J. 1708. ' Bridal crown, 1632, font basin, 1714, cup and wafer-plate, 1708. Foto 1919. ' Kannan, som enligt 1796 års inventarium var en gåva av presidentskan Lovisa . Charlotta Cederhielm \ hade ursprungligen lock, vilket emellertid redan 1811 saknades (C. 3). Sockenbudstyg, bestående av: Kalk av silver, delvis förgylld (fig. 168). Låg skål med ett rikt profilerat skaft på en rund fot, dekorerad med drivna och ciselerade akanthusornament. Skålens undersida, skaftknoppen och fotens ytterkant äro dekorerade med tvärreffl.ing. Å skålens ena sida är graverat Öhrtompta: 1708: Stämplar: Kartusch med M M (= Magnus Myrman, Norrköping). Stämpeln förekommer två gånger. H. 16 cm. Enligt C. l gjordes denna kalk 1708 av en oblatask, som skänkts av frih. Nils Gripenhielm på Sörby. Paten av silver, förgylld å framsidan (fig. 168). Inga stämplar. Diam. 9,3 cm. Brudkrona av förgyllt silver med infattade stenar (glas?) (fig. 168). Består av en bred, undre krans, från vilken utgå sex genombrutna, ciselerade »blad », upptill förenade av en ring. Till kronan höra tvenne nålar. Stämplar: 1. N D (= Nils Dahl 2). 2. Tre kronor. 3. A (= 1759). H. 10,2 cm. Diam. (nedtill) J l cm. Testamente 1632 av fru Anna Bagge 3 på Sörby, vars egen brudkrona den varit. D en gjordes dock »af nyio >> 1648 (visitationsprot. 1653, Domkap.). Tydligen har den 1759 undergått en reparation och därvid blivit stämplad. 1 LOVISA CHARLOTTA VON SAJ,TZA (f. 1720, d. 1804), g. m. presidenten i Å bo hovrätt, fri h. Germund Carl Cederhielm (f. 1717, d. 1789). Bodde pi't Sörhy i Örtomta . 2 .Jfr s. 45. 3 G. m. Truls Knutsson Lillj e. nHL"DKRON A 172 LTUSRED- BANKEKINDS HÄRAD SKAP Ljuskrona av mässing· (fig. 170). Från en rikt profilerad underdel, avslutad med ett ringhållande lejonhuvud, uppstiga åtta bladbärande grenar, som på mitten dela sig. Den ena delen fortsätter i en båge uppåt och slutar i ett profilerat överstycke. Den andra uppbär en rund, undertill av en kronring dekorerad manschett med en genombruten ljushållare.· Centrum av ljuskronan upptages av en dubbel, stående Madonnabild av trä. Tämligen enkel skulptur. Omförgylld. Ljuskronans överstycke avslutas med en krönt kula. Däröver en lös hänganordning med en horisontell ten, från vars ändar någ·onting nedhängt. H. 88 cm. Fla~driskt arbete. Omkr. 1500. Ljuskronan är överlämnad som gåva efter Johan Ållongren till Skrafvestad 1 (L. l: 2). Denna uppgift kan gott förlikas med traditionen , att kronan skulle vara tagen i trettioåriga kriget (RmDERSTAD, Beskr.). Ljuskrona av mässing. Profilerad mittstång, upptill krönt av en stående kvinnlig gestalt, hållande en palmkvist, och nedtill avslutad. med en väldig kula . 10 armar i en krans, varje arm dekorerad med en liten vriden spira. Å kulan : 'l'IL · GVDZ · NAMPNS · ÄRRA · OCH · ÖRTOJ\IP'l'A · KYRKIOS · BEPRYDNING HAFWER · ASSESSOREN · I SVEA · RIJKES HOFRÄT · OLAVZ · THEGNER OCH HANS · KIÄRE · HVSTRV· CA'l' HARINA · GERDES · SYNE SALIGE · KÄRE FÖRÄLDRAR · TIL Å11IINNELSE · SOJ\I HÄR · J,IGGIA · BEGRAFN.J > försvunna textilier ». Fragment av bokdyna av svart sammet, broderad i hörnen med palmkvistar silver. Gåva av major Tobias Fogelström på Svenneby 1844. Jfr s. 181. F. 1832. G. 1854 m . frih. H. E. R. Rehbindm·. Bodde som ogift på Sö rby. " F. 1831. G. 1856 m. r yttmästare n B. M. F. C. \V. Hallenborg. Var systerdotte r till Gabriella dc la Gardie. 3 Mässhaken h ar förn t publicemts av O . .TA:-< SE i Medeltidsminn en frå n Östergötland ~ 1906) . 4 Jfr släkttavlan (bil. 1). 5 KAROLINA FREDRIKA KRI STINA SALL UERG (f. 1813, d . 1882), g. m. kyrkoherden i Örtomta .\. G. Strömmen b erg. .Jfr s. 181. 1 ÖR TOMT A KYRKA 177 Bokdy na av svart sammet med broderier . Utförd å Diakonissanstaltens atelier, Stockholm, 1916. Bokdyna av röd sidendamast med broderier. Utförd 1918 efter ritning från Licium , Stockholm. Gåva av friherrinnan M. KoskulL Jfr s. 174. H å v av svart sammet, dekorerad, ursprungligen säkerligen med silverband, nu med vita bomullsband (!). Ring och hylsa med genombrutna ornament och två små klockor. Å ringen är g-raverat: H. ~MAURITZ. VELLINGK. F'. EBBA. H å v av svart sammet, med band som föreg. Ring och h ylsa av koppar. Bland försvunna textilier kunna nämnas följande : Sju st. »små taflor som h ängia för altaret, brukade fordom i Påfwedömmet til aflatzbreefz pungar » omtalas 1653 (Domkap.) . Samtidigt omtalas en »Diskeduuk (= beklädnad för altar- F ig. 171. Örtomta. Ljuskrona. 1707 . Foto 191G. Kronleuchter aus l\'le8sing v . J. 1707. ringen) med Sammetz streek under omCh andclie r of brass fr om 1707. kring, och Sammetz streekz Korss der på >> . /2 aln » skänktes 1633 av »Jungfru Ett »handkläde på stolen för altaret 6 1 Sigrid Baneer ». 1 Enligt samma källa (C. l) skänktes av henne även följande, säkerligen som dopdräkt avsedda kläder : l. barne hufua. l . Liten barne hat. l. barne hillika l. barn e Mantel l. barne blyia l. Liten barne skiorta Bland de talrika gåvor, varmed Mauritz W ellingk och hans maka ih ågkommo Örtomta kyrka , befunno sig, enl. C. l , också följand e t extilier: Två broderade antependier. 1 MARGARETHA . B ANER FÖRSVUNNA T EXTILIER Jfr s. 50. 178 BANKEKINDS HÄRAD Två > > kostelige Mässehakar af saiiia slagh, sama ledes » (d. v. s. som antependierna). Två mässkjortor. Två kalkkläden. En håv. A v detta finnas nu endast en mässhake samt håven bevarade. Ännu 1862 fanns emellertid ännu ett av antependierna beDet beskrives då av varad. Säve såsom varande »3 a ln. 7 t. långt och 1: 12 bredt; silfver och guldbroderi på rödt sammet, gam· malt, trasigt, men konstfullt, prydt med Banerska och Vellingkska vapnen, 13 tum höga: F. MARGARETHA BANER. H . MAVRITZ VELLINGK. 1692. » I visitationsprot. 1859 förekommer följande intressanta passus: >> Flera härvarande gamla Mässhakar, som af ålder i trasor fallna, lågo till besvär, ansåg Visitator 1 icke längre förtjena att förvaras; utan tillst_yrkte, att de derpå befintliga Galloner, som kunde hafwa något Metallvärde, skulle för Kyrkans räkning förFig. 172. Örtomtn. Mässhake. 1692? Framsida. Foto säljas, men det söndriga tyget J. Cederqui st 1906. uppbrännas till förekommande af Kase! ans d. J. 1692? Vorderseite . - Chasuble from 1692? ( ) The front. profanering » N. I: l . En ytterligare decimering av kyrkans rika skrud ägde rum 1879. Då försåldes enligt C. 3 : >> Mässhake af Grönt Damast med Guld och silfverrosor, samt fransar omkring·, utan Crucifix och Stjerna - gammal och obrukbar. D:o af Grönt sammet med Kors på r yggen och framtill af breda Galoner och små fransar omkring - obrukbar. 1 Kontraktsproste n P. O. FORSELIUS (f. 1801, d. 187:l), kyrkoh erde i Svin stnd. ÖRTOMTA KYRKA 179 D:o af rödt Sammet med smala oäkta galoner och utan Fransar, med Bokstäfv. E. P. R. T . M. Söndertag. till Håf. » Vid detta tillfälle försåldes jämväl tre antependier. I räkenskaperna för året upptages nämligen en inkomst av 120 kronor, vilka den % infl.öto vid försälj ningen av tre mässhakar och tre antependier. Gravsten av kalksten. Överst i mittgången. l kanten en ram med hörnrundlar, i vilka evangelistsymbolerna. Tre horisont ella fält. I det mellersta en hakkorsliknande figur (bomärke?) och några utnötta initialer, allt inom en lagerkrans . Å sidorna därom en dödskalle och ett timglas inom runda ramar. · Å den ena kan urskiljas : HORA IN CERTA MORS CER l'A Övers. : Timmen är oviss, döden viss. Å ramen längs stenens ytterkant: SAP. IV ~IEN 'l'HEN RETTFERDIGHE OM HAN A"N BITTIIDA DÖÖR, S i\. A"R HA DOCH I ROLIGHET , MEDH TY HANS S IÄL BE HAGADE HAN GVDI TERFORE HASTADE HONO . VTHV THETTA . GRA\'STE· NAR I KYRKA X - ONDA LEFFVERNET lOB 19. JA GH I mittfältet: Fig. 17il. Örtomta. Mässhak e. 1692 "? .J. Cederqui st 1906. Baksidan. Fot.o WET AT MIN FÖR· Kase! an s > twänne Herregrafwer medh Chorer (DomGRAVMoNu- kap.). Förmodligen avser detta uttryck tvenne gravmonument, omgivna av MENT OCH ll GRAVga er eller skrank. PLATsER Flera gravplatser kunna nu icke längre identifieras. I L. I: 2 finnes en från 1700-talets mitt stammande förteckning över gravplatserna i kyrkan. Enligt densamma befann sig mitt för sakristiedörren, >; under stora stenen >> storgårdens (i byn Ring) grav. Där låg > > stallmästaren Erik Herman >> , d. 1732. Sex kvarter 1 Jfr s. 172. ' 2 Angående de i gravkoret befintliga kisto rna, se bil. II. ' ÖRTOMTA KYRKA 18 1 väster om Ekenäsgraven (= Ban erska gravkoret) och fem kvarter från södra kyrkväggen var kyrkoherden Nils .A.schanius 1 grav. I stora gån gen , ovanför korskyrkan låg Claes Elg. 2 I stora gången, mitt för stora dörren var Hjälmsäters grav. Där låg Lilljenadler 3 m. fl. Möjligen är d et över d enna grav som den s. 180 omnämnda, alldeles avnötta gravstenen ligger. I södra korsarmen voro till höger Skrafvestads och Sörby gravar f ör m edlernar av r esp. Ållongren- och Cederhielmsläkterna, till vänster d en Berginsska 4 graven. GRAVMONU· Å k yrkogården äga f öljande gravmonument större intresse: Å Tv e nn e kalk s t ens hällar, r ektangulära, liggande i svagt sluttande ställning ~IENT KYRKO· vid sidan av varandra. Inom en enkel omramning följande inskriptioner . Å GÅRDEN d en en a: HÄR HVILAR ÖFVERSTEN OCH RIDDAREN FRIHERRE JOHAN GABRIEL BANER FÖDD ] 733. GIF'I.' MED LOVISA FREDRIKA CRON HJEL ~I DÖD 1811. Å den andra: HÄR UNDER HVILAR FRIHERR INNAN LOVISA l!'REDRICA BANER FÖDD GREFV INNA ORONHJELM FÖDD 1748 AFLED 1818 Stå e nd e gravvård av kalksten , i form av en avskuren kolonn, å vilken en urna, kring vars övr e kant en r ad stjärnor. Inskription : FRIHERRE sv ANTE BANER FÖDD 17 97 DÖD 184 7. OCH HANS SON J . L. S. BANER FÖDD 1821 DÖD 1900. Vack ert arbete i n yantik stil. Fig. 151. Stående vård av kalkst en, i form av en enkel st ela, avsmalnande uppåt, med inskription : MAJOREN OCH RIDDAREN LOTS-CAPITAINEN I.'OBIAS FOGELSTRÖM FÖDD 1768 DÖD 1846. JAG VILL l!'Öit EGET BÄSTA SÅ STR ÄFVA, ATT M!N PLIGT ~I O'l' GUD OCH MOT MIN NÄSTA FÖR ~UG HAR HELIG VIGT. Stående gravvård av kalkst en med vertikala kanter , krönt av en låg g avel. lnskr.: PROS'I.'EN AND. GABR. STRÖMMENBERG FÖDD D. 12 JULI 1786 DÖD D. 13 AUGUSTI 185 7. T .~ C KSAMMA ÅHÖRARE RESTE STENEN ÅT SIN 30 ÅRIGE LÄRARE. År 1882 anträffades å kyrkogården, öster om kyrkan, å platsen för den 1877 MEDELTIDA rivna klock stapeln 5 , en murad g rav. ,, p å n ågot öfver 5 qvarters djup träffades GRAVKisTA kistan 3 alnar l tum lång· och bestod af med murbruk sammanfogad e t älj sten s /2 aln h öga, 4 på hvarclera siclan och 4 ofvanpå såsom lock af h~ elen hällar 1 vid hufVlidet var mycket större, och d er ofvanpå murad gr åsten, kistans botten 1 2 3 F. 1674, d. 1749. Jfr s. 168. ' Jfr s. 172. ' Kyrkoherde i Örtomta 1710- 49. ' på ett avstånd av endast 5- 6 ut. • BOTVID BERGrus (f. 164-!, d. 1706), kyrkoherde i Örtomta 1677 - 1706. • Att döma av en ritning i MANDELGREN, Sam l. , låg den gamla stapeln ra kt öster Olll koret, 182 BANKEKINDS HÄRAD var äfven af täljsten, bredden var lika vid hufvud och fötter och innehöll in/4 aln, djupet obetydligt öfver 1 /2 aln. Något tecken till trädvändigt endast 8 kista kunde ej upptäckas, ej eller förefans någ-ra nedlagda föremål vid skelettets sida. Skelettet var något hopfallet, så att dess längd ej kan uppgifvas: att det varit en person i medelåldren antydde de fulltaliga tänder som syntes. . Något hvidare (!) har jag ej att anföra, endast det att Grafven är fylld och noga återstäld i dess fordna skick. >> (Kyrkoherde P. J. Björling i skrivelse till K. Vitterh ets- Historie- och Antikvitets Akademien. Å. T. Å.) Tydligen är här fråga om en gravkista av den under medeltidens tidigare del vanliga sorten. Följande ep itafi e r ha fordom funnits i kyrkan : FÖRSVUNNA »På andra Pelarn et Epitaphium med 6 st. illa m ålade vapen och namnen: EPITAFIER G. Per Bagge, Ingel K:d Kyle, Anna Å .d. Bagge Å~ 1653. Margareta Lyders]If. ]If. dotter Slatte, Ånna Trulsdotter Lilja 1. - Gammalt ». (Enl. inventariet år 1796, C. 3.) . Ett epitafium över Johan Ållongren 2 omtalas 1796 (C. 3). Huvudbaner över Christian Ållongren 2 omtalas 1796 (C. 3). Säkerligen torde på flera av dessa ej mera befintlig·a inventarier följande uppgift äga tillämplighet: »En del af ofvannämnde Taflor, Epita.fier och Crucifix blefvo vid Kyrkans r eparation 1806 efter Patroni och Församlingens beslut sålde och bortkastade, emedan de voro i ganska usel belägenhet och af ålder murknade » (C. 3). Auktionen inbragte 56 riksdaler, 28 skillingar och 4 runstycken. HELIEF lllED Porträtt av Gustav Vasa, basrelief i trä, den berömda bilden å Gripsholm. PORTRÄTT Helfigur av ungefär halv naturlig storlek, stående, huvudet i profil (h. sidan synAv GUSTAV vAsA lig), kroppen i trekvartsprofiL Konungen är barhuvad och klädd i praktfull dräkt med värja. I högra handen handskarna,; den vänstra bakom ryggen. Över fi guren ei1 lambrequin, vars snibbar omväxlande prydas av vasen , tre kronor och Göta lejon. Å lambrequinens framsida ett krönt G. Under bilden en kartusch med konungens valspråk: SALVATOR · MVNDI · ADJVV A · NOS · Övers.: Världens frälsare, bistå oss! Bildfältet omgives av en rikt skulpterad ram. Reliefens utseende i övrigt torde framgå av fig. 174. Konungen s gestalt står gyllene mot grön, över guldgrund laserad botten. Ramverket gyllene. Förgyllningen tir matt över allt, utom på lambrequinens kanter, kronans juveler och kartuschinfattningen, där den är blank. Material: ek. H. 109, b. 42 cm. PEDER }:JALS'l'El\SSON .BAGGE AF llERUA, överste, g. lll. Ingrid Klausdotter Kyle. Anna Andersdotter Bagge af Berga (jfr s. 171), var den förstnälllndes brorsdotter. Margareta Lydersdotter Slatte var dotter t ill Ingrid Klausdotter i h ennes första g ifte. Anna Trulsdotter Lillje var dotter t ill Anna Andersdotter. Samtliga synns ha bott på Sörby. 2 Jfr s. lG!l. · 1 Fig. 174. Örtomta. Gustav Vasa. Relief av Willem Boy. Från Stegeborgs slott. Nu å Gripshol m. Foto Nat ionalmuseum . Köni g Gustav Vasa. Kin g Gnstav us Vasa. Höl zernes Reli ef von " 'illern Boy, um 1560. Bas-relief, hy ' Vi llcm Boy, from abont 1560. 184 BANKEKINDS HÄRAD TAVLou G. Upmark d. ä. 1 har attribuerat denna bild till Willem Boy 2 , vilken numera också allmänt antages vara mästaren.3 Dess tillkomsttid kan med stor sannolikhet sättas till något av åren 1559 eller 1560. Det nära till hands liggande antagandet, att reliefen skulle härstamma från Ekenäs - jfr s. 166 - vilket också Upmark förmodat, visar sig icke hålla streck. Enligt en anteckning av kyrkoherden Nils Åschanius \ gjord 17 48 eller 17 49 i O. I: l, är r eliefen nämligen skänkt till kyrkan av Johan Lilljenadler.5 Den hängde vid nämnda tid »på wäggen öfwer hjelmsätters herre stol». »Thenne taflan är i början skänkt utaf Fursten på Stegeborg 6 til hans hoffprest Petrus Planreus 7 , sedan Pastor i dagsberg: Comminist. Zach. Lönbom 8 Planrei måg fick taflan af Svärfadern; skänkte sama til Liljenadler, och han sedan, genom Pastoris Aschanei bemedlande, til Kyrkian. » Det är sålunda till stegeborg som vi närmast kunna spåra r eliefen. Huruvida den ursprungligen befunnit sig där eller ditkommit senare, kan f. n. icke avgöras. Intet skäl finnes, som talar mot det förstnämnda alternativet. stegeborgs slott lär ha byggts av Gustav Vasa. Det innehades efter 1543 av honom personligen, och det var där som J ohan III föddes. År 1568 överlämnas slottet till hertigarna Johan och Karl, 1569 till drottning Katarina J agellonica, 1571 till änkedrottning Katarina (Stenbock), 1608 till hertig Johan av Östergötland, 1622 till Johan Kasimir och övergår sedermera till dennes söner Karl X Gustav och Adolf J ohan. Reliefen överläts 1821 som gåva till Kongl. Museum (C. 3). 1822 införlivades den med Gripsholmssamlingen. Porträtt av Ni e. Abrahami Åschanius (f. 1664, d. 1749), kyrkoherde i Örtomta 1710- 1749. Bröstbild en face i prästdräkt och vit allongeperuk. Vänstra handen på bröstet. Olja på duk. Oval, h . 20,5 cm. Infattad i enkel guldram från 1892. Enligt inventariet 1796 (C. 3) stod då under Åschanii porträtt: »Till kyrkans prydnad och åmi_ u nelse af Nicolaus Åschanius Loci P . Pr. Nat. Å~ 1674. D enat. 1749. » I uppsatsen "Gu staf Vasas porträtt" i Ord och Bild, 18!l4. F landrisk bildhuggare. Inkom till Sverige senast 1558, diir han va r i Gns ta,· Vasas, E rik XJV:s och Johan III:s t jänst. Han dog 1592. 3 .Jfr t. ex. N. i::!JÖBEUG, S venska Porträtt, Il ( l!l07), s. 14, och A HAHU, st udi e r i .Toltan llJ:s renässans, II (1!J10), s. 26- :l04 Jfr s. 181. 5 Jfr s. 1 72. 6 D. v. s. pfalzg reven Adolf Joh an (f. 1629, d . 1689). 7 Prästvigd 1681. Hovpredikant hos pfalzgreven Adolf Johan . K yrkoherd e någo nstädes i Upp· land. H ovpredik a nt p å Bråborg 1694. Kyrkoh erde i Dagsberg 1695. D. 1712. 8 F. 1674, d. 1732. G. el't,e r 1711. n1. Eba P lame n ~. Komminister i Örtom ta 170:! - 25. Kyrkoh erd e i Kluckrike 1725-32. 2 1 ÖRTOMTA KYRKA 185 Allegori över syndafallet och återlösningen (fig. 175}. l skyn Gud fader, svävande i Kristi gestalt. Mitt emot honom tre putti, hållande korset. På marken knäböja Adam och Eva i tillbedjan. Ormen med äpplet i sin mun , slingrar sig kring deras gestalter. En ängel synes framför dem, hållande en våg och en fackla. Olja på duk. H. 106, b. 81 cm. Vackert arbete i Taravals stil från omkring 1730. Enkel ram i brunt och g·uld. Pi e ta. l ett landskap sitter Maria med Frälsaren i skötet. Vid hans fötter en sörjande putto. Maria Magdalena smeker Frälsarens hand. I förgrunden lidandesredskap m. m. Olja på duk. Storlek och ram som föreg., till vilken den varit pendant. Svag 1700-talskopia efter ett franskt Fig. 175. Örtomta . Allegori över syndafall et. eller flandriskt original från 1600-talet. och återlösningen. Omkr. 1730. Foto 1 ()J ö. Dessa båda tavlor, vilka 1733 »förbättAllegorie . - Allegory. rats » genom frih. J ohan Baners 1 försorg· (0. I: 1}, uppsattes 1735 på ömse sidor om altartavlan (C. 2}. Den ena av tavlorna förmodligen allegorien - hade skänkts av Baner, den andra var köpt av »her Weise » (jfr s. 163} i Norrköping för 60 daler. Ramarna till båda tavlorna betalades med 6 daler (L. I: 3}. Kristi uppståndelse. Kristus svävar över graven, där de förskräckta krigsknektarna äro synliga. Olja på duk. H. 103, b. 68 cm. Svagt 1700-talsarbete i enkel guldram. Tavlan uppsattes 1733 över sakristiedörren (C. 2). Kyrkkista av järn i form av en fyrkantig koffert (fig. 176}. Målad i grönt, med blommor i brokiga färger. Kistan låses medels tvenne hänglås och ett konstlås, som upptager lockets hela insida, där det täckes av plåtar, genombrutna av rik ornamentik. Ett stort blindlås å kistans framsida. H. 50, b. 92, dj. 52 cm. V ackert barockarbete. Gåva av frih . Svante Baner 2 1790 (C. 3}. Tvenne barockskåp av furu, brunmålade. I sakristian. »Stora skåpet i Sacrestian » omtalas såsom gjort vid Ekenäs och skänkt av M. Wellingk. Jfr s. 163. ' .Jfr släkttavlan (bil. I ). KYRKKISTA MÖBLER 186 BANKEKINDS HÄRAD KF.l\ FÖRS\" Ul\PSA BlBOK KI.O CKOH R I NG- Stol med rektangulärt ryggstöd och vridna ben. Ek. Skinnklädd. Vackert 1600- talsarbete. Litet väggur med fyrkantig, förgylld , delvis målad plåttavla med pressade ornament. Själva urtavlan i emalj. H. 32, b. 28 cm. Gåva 1856 av frih. Kasimir Sparre och Karolina Lewenhaupt på Hjälmsäter 1 (K. I : 2). Skri v ställ av ek , form av en rund platta på tre fötter. Därå ljusstake och pennhållare, svarvade. Ytterligare tvenne pjäser ha funnits. Diam. 24 cm. 1600talet. Bland försvunna inventar i er, som icke i det föregående omnämnts, märkes ·· r t om t a. 1·· · sa k · 1 på bladhen medh · n. p·oto 1 n ~- 1g. 1~6 1 . o -Is t a 1 -1 ·1s ·w ..,1 6 . en »Psalmbook, fönrylt ~ Trnh c in rler Sakri stei. - Chcst in th e sacristy. Baneer wapnet uthan på », vilken omtalas 1653 (Domkap.). Ringklocka av malm. Överst en bård av uppåtriktade palmetter. Därunder : ANNO · 1636 · HAFWER IAGH · PEDER BANER · TIL EKENAS OCH lVNA RIDDARE · SWERIGES RIKES RA.DH: OCH LA GlilAN VTHI OSTERGIOTLAND MEDH lliiN KA.RE HVSTRV VALBORNE FRW HABLA FLEliHliNG: TIL EKEN ~\ S OCH TUNA · LATIT GIWTA DENNE KLOCKA OCH TIL FORSAMBLINGENES HEDER OCH TIENST FORARAD TIL ORTOliiTA · SOCKNE · KYRKIA. Därunder en bård av rika ornament (fåglar, druvor m. m.). Nedtill en bård av uppåtriktade palmetter samt därunder: GLORIA· IN EXCELSIS DEO · lllEDARDVS GESVS · IN STOCKHOLM · GOSS · MIC · ANNO · M · DC · XXXVI Å klockans båda sidor Baner- och Fleming-vapnen . Hängbyglarna äro dekorerade med människoansikten. H. 105 cm. Ringklocka. Av vanlig typ. Upptill en bård med uppåtriktade blad, förenade genom rank or; därunder en bård av samma art, men bladen nedåtriktade. N ed till en bård av stående akanthus. Inskr.: NÄR METALLENs KLANG DIT l' ÖRA VÄCKER A'f TILL 'l'El\IPLET GÅ, KOlli AT HIMJJE NS BUDSKAP HÖRA, OCH GIF NOGA AGT DERP,L Ovanför inskriptionen bilder i r elief av Kristus, P etrus , Johannes, Mattheus och Lucas , samtliga stående gestalter. Å andra sidan: UNDER KONUNG GUST.-11-' IV ADOI~ PHI:J RJicGERING, DÅ PATRONUS I ÖRTOMTA VAR 1\IA.IOREN HÖGV. HERR BARON SV. BANER, OCH KYRKOHERDE HOFPR. NILS AURELIUS, BLEF L . 1 DAVID BLECKERT KASIMiR SPARRE (f. 1794 , d . 1866), frih ., kammarh erre, g. m. Knrolin a J.cwenhaupt (f. 1815, d. 1893:. ÖRTOMTA KYRKA 187 DENNA ÖRTOlliTA STORKLOCKA OlliGIVTEN I NORRKÖP. ÅR 1801 AF ANDERs BILLSTEN. H. 103, diam. 107 cm. I inventariet 1677 omtalas »en lij ten klocka i Kyrckian at ringa inn folcket medh » (C. 1). År 1810 säges, att »ett stycke liten klocka i Choret med trädkur är bortsåld » (C. 3). Mandelgren (Saml.) avbildar å ett blad, märkt »Örtomta 184 7 », en primklocka av vanlig form. Å samma blad avbildas ett rökelsekar av senmedeltida form. SAMMANFATTNING A V ÖRTOMTA KYRKAS ' KONSTHISTORIA ' 11 FÖRSVUKNEN PRIM- KLOCKA J FÖRSVUNNET RÖKELSEKAR I. En anläggning, bestående av torn, långhus samt sannolikt lägre och smalare kor med absid _:__ detta i analogi m ed vad som är regel beträffande de äldre kyrkorna i denna trakt. Fig. 177, A. Hela denna kyrka bar h a ft en skråkantad sockel av kalksten. Långhuset bar slutat strax öster om de nuvarande korsarmarna. D I överensstämmelse med övriga kyrkor i denna trakt torde den äldsta anläggningen i Örtomta tillkommit redan på 1100-talet. Inga inventarier h a bevarats från denna tid. II. På grund av utry mmesbrist måste k y rkan utvidgas åt norr och söder med tvenne korsarmar. Fig. 177, B. Den rundbågiga öppningen mot de sistnämnda daterar denna utvidgning till sannolikt 1200-talet. Ej beller från denna tid finna s några inventarier. ~ III. Kor och absid (?) rivas . Långbuset förlänges åt öster till den punkt, där tillbyggnaden från 1730 vidtar. Fig. 177, C. Den förlängda delen får sockel av samma slag som den övriga delen av kyrkan. Samtidigt välves hela kyrkan . 1400-talet. Från detta Fig. 177. __ Örtomta. Schema, beårhundrades förra hälft stammar altarskåpet, nu i Askeby. l~san~e Ortomta kyrk~s byggnads• . _ . . . o ~~ o h1stona. Ang. strecknmgens betyIv . P a 1 o 00 -talet t illkommer saknstmn. F1g. 111, D. Fran delse, jfr fig. 152. samma århundrade bärröra kyrkans trenne kanske mest intressanta Grundrissentwicklung. Vgl. Fig. 152. inventarier: den gotiska ljuskronan (skänkt dock först i slutet av Plan showing t h e development of the church. Compare ill. 152 . nästa århundrade), Madonnal). av marmor och vVillem Boys Gustav Vasa (som dock icke kom till kyrkan förrän i början av 1700-talet). V. Sedan kyrkan 1730 förlängts mot 'öster, ske inga andra förändringar med dess yttre än att tornet rives och ersättes med ett vapenbus (1829-30) och att taket om bygges 1854. Fig. 177, E . Från 1700-talet stammar den gamla altaruppsatsen (1724 och 1733) och predikstolen (1742). 1806 får kyrkan ny inredning, av vilken nu egentligen endast återstå altaranordningen samt läktarne. Nytt orgelverk 1869. Vid en resta mering 1891 tillkommo de nuvarande bänka rna . Årtiondena omkring år 1700 begåvas kyrkan med en rad synnerligen dyrbara föremål: kalk, paten, vinkanna och oblatask 1684; det Wellingk-Bam\rska silvret 1692 och 1696 ; sockenbudstyg 1708; dopfat 1714. Av de praktfulla Wellingk-Bam\rska altar- och mässkrudarna återstår blott en mässhake. 13"-"z•z. Bankekinds htirad. 188 BANKEKINDS HÄRAD ZUSAMMENF ASSUNG Örtomta ' s älteste Kirche wurde wahrsch einlich im 12. Jh. m·bant und b estand nu s l'nrm, J;.nnghnu s und einem Chor mit Apsis (?). Fig. 177, A. Im 13. Jh. erweiterte m a n die Kirche mit zwei Kreuzarmen (Kreuzfliigeln). F i g. 177, B. Im 15. J h. wurd en Ch or und Apsis (?) niedergerissen, das Langhans nach Osten zu vedängert und die Kirche gewölbt. Fig. 177, C. Während des 16. Jhts kam di e Sakristei hinzu (Fig. 177, D), 1730 wird die Kirche abermals - gegen Osten - verlängert und 1830 der Turm niedergerissen , um mit ein er Vorball e ersetz t zu werden, wodnrch dann di e Kirch e ihr gegenwärtiges Aussehen erhielt. Fig. 177, E. U nter den Inventa ri en sind besonders b em erken swert: ein spätgotischer Kronlen chter (Fig. 170), eine Madonna ans Marmor (Fig. 161- 164) und ein Reli e f den König Gu stav Wnsa darstell end (Fig. 17 4), letzteres jetzt im Schlosse zu Gripsholm. Alle d re i Arbeiten stammen au s dem 16. Jh. Der Kronleu eh ter ist flandri sch e Arbeit; die Madonna ist von einem fmnzö sisch en Meister (Ja cques Juliot?), das Helief von \Villem Boy, dem Hofskulpteur- und Architekten Gustav Vasa ' s ververtigt word en. U m 1690- 1700 wurde di e Kireh e mit einer Heih e - in Hnmbmg an gefert igten - b esond ers kostbarer Goldschmiedearbeiten (Fig. 169) b ereichert, di e von dem General l\1. W ellingk, Besitzer des Schlosses E k enä s in der Gemeinde, geschenkt wurd en. RESUME Th e oldest Örtomta chnrch wa s built in t h e twelfth century. It consisted of a tower, a nav e and a choir probably with an n.pse (ill. 177, A). In th e thirteenth centm·y th e church was enln.rged by ad ding t wo tran septs (il l. 177, B). In the fifteenth century the choir and t h e apsc (?) were demolish ed. The nn.ve was extended eastwarels and t he church was vanlted (iii. 177, C). In the sixteenth centm·y the sacristy was add ed (iii. 177, D), in 1730 the church was ngain extended eastwards and in 1830 the tower was demolish ed and was repl aced by vestibule b y which the church recei ved ist present n.ppearan ce (ill. l 7 7, E ). Among th e fixtures sp ecial note may be made of t h e late Gothic chandeli er (iii. 170), a marble Madonna (il!. 161 - 164) and a bas-reli ef of Kin g Gustavns Vasa (iii. 174) now in Gripsholm Castle. All th ese three works date from the sixteenth century. Th e ch a ndeli er is a piece of F lemish workmanship; t h e Madonna was m ad e by a French master (Jacqu es Juliot?), the bas-reli ef by Willem Boy, sculptor and architect to t he Conrt of King Gustavus Vasa. During th e decennium 1690- 1790 the ehureh was presented with a collection of most eostly plat e (il!. 169) wrongh t in H a mburg and given hy General l\i. \Vellingk, owner of Ekenäs Castle i n the p a risiL Bilaga l. Utdrag ur stamtavlan för friherrliga släkten BANER (n:r 22), jämväl upptagande samtliga ägare till Ekenäs f. o. m. början av 1500-talet. Rörande Djursholmsgrenen av släkten, se stamtavlan i Sveriges kyrkor, Uppland, Bd. I, bil. I. ' (Siffra inom parentes angiver ordningsföljden mellan Ekenäs ' ägare.) ' (l ) NILS ESKILSSON. ' Riksråd. Riksråd. Riddare. (2) t 1520. G. m. Ingeborg Tott. ' -- --------------------------A------------------------ t AXEL NILSSON. ' 1554. G. m. Margareta Pedersdotter Biel ke, t 1557. ' ·--------------------------~--------------------------~ F. 1547. Överste. ståthållare i R . t 1600. G. m. Kristina Stnre (dotter t ill greve Svante Stnre), f. 1559, t 1619. SVANTE ANER F. 1684. överste. S i Riga. t 1628. G. m. E Grip, f . 1583, t 1666 . SVANTE BA EU. F. 1624. Överste . Lagman i V t 1674 . G. m . Margareta Sparre, t !686. (4) PEDER BANER F. 1688. Överstelöjtnant. Lagman i Östergötland. t 1644. G. m. Hebbla Fleming, t 1639. Byggde slottet vie! Eken iis. (3) GUSTA AXELSSON. (6) GUSTA BANER. . 1618. Fältmarskalk. Gen eralguvernör över Skåne , Halland och Blekin ge. t 1689 . G. m. l. Brita Bielke, 2 . M Elisabeth Oxenstierna., f. 1646, t 16\)8. Försålde E s 1683 till köp· (ö) F. 1620. R s s t F.bba Sparre . CLAES BANER 1675. G. m. mannen (7) ISAK BRIANT Godset inköptes 1687 av ' EBBA MARGARETA BANER. - - G. m. - - - (8) MAURIT WEJ,LINGK . ' F. 1651. Greve . General. General guvernör över ' F. 1661, t 1695. Bremen och Verden. t 1727. ULRIKA KUISTil'U ELLINGK ------------- G. ·F. 1687 , t 17 66. m. - - - - - - - - - - - - - - - (9) JOHAN BANER t F. 1659. Generallöjtnant. Överhovmarskalk. 1736. G. m. l. Margareta Charlotta Baner ; 2 . Ulrika Kristina " ' ellingk. Se här bredvid . (10) JOHAN MAUUITZ ANER F. 1708. Kammarherre. t 1767. G. m. ' Hedvig Ulrika Katarina Ribbing, f. 1714, ' t 1781. ' (11) SV ANTE ANER F. 1747. Major. t 1817. G. m. l. Kri-' s tina Sofia Hamilton, f. 1767, t 2. Karolina Matilda Wallenstråle , f. 1783, ' t 1844. ' (12) SVANTE ANER F. 1797. Fänrik. Kammarjunkare. t 1814. G. m. MarianaVictoria Nordenbj elkc, f. 1793 , t 1829. (13) JOHAN GUSTA ESKIL BANER F. 1808, t 1889. G. m. H edvig Karolina Sederbolm , f. 1809, t 1897 . Försålde godset 1880 till dess nuvarand e ägare: (14) Greve l'H. O. J,, KLINGS OR. Ovanstående uppgifter ha benäget granskats av släktens nuvarande huvudman, översten, frih. Eskil Baner. Bilaga II. Förteckning öfver d e kistor, som funno s i Banerska grafkoret i Örtomta kyrka', d å d etta i november å r 1917 öppnades, hvarvid Carl Axel Baners (f. och t 1863) lilla kista upptogs och enligt hans moders i lifstiden yttrade önskan g rafsattes tillsammans med hennes, Helja Baners, aska i stora Baners ka grafven å kyrkogårdens sydvästra hörn. (Urnan m ed askan inmurades i den med vapnet försedda grafstenens sockel och den lilla kistan ställd es omedelbart utanför urnans plats.) l ) Marmorsarkofng, fastmurad vid golf vet, m ed följande inhuggna inskription: MAURITZ WELLINGK Friherre t ill Dunhoff och Grefve t ill Ekenäs, Sveriges Rikes Råd, General af Infanteriet och Generalguvern ör t ill Hertigdöm ena Bremen och Verden född på Imo i Ingermanland å r 1651 uen 31. oktober död i M.öhlby Gästgifvaregård i Östergötland år 1727 den 10. Januari. 2) Kopparkista öfverklädd med röd sammet och på sidorna besatt med vapensköld ar af silfver: FRU FRIHERRINNAN EBBA SPARRE, f. 7. April 1630 på Kroneberg, på Ekenäs. 3) FRIHERRINN AN HEDVIG ULRIKA BANER, f. 1789 24 / 2, t 5. Januari 1666 t 1805 5/s på Ekenäs. 4) FHIHERRINNAN CHRISTINA SOPHIA BANER, f. Hamilton 1767, gift 1785, Ekenäs. 5) FHIHERRE SVANTE BANER, f. 1747, t 1799 på t 1817. 6) FRIHERRE CARL JOHAN SVANTE BANER, f. 1817, t 1854. 7) Majoren Friherre Svante Baners efterlämnad e maka CAROLINA l\IATHILDA BANER, född Wallenstråle 1783, t 1844. 8) FRIHERRE JOHAN MAURITZ BANER, son af Johan Claesson Baner, f. 1708, 9) FRIHERRINNAN HEDVIG ULRIKA CATARINA RIBBING, f. 1714, Johan Mauritz Baner. ' 10) FRÖKEN HEDVIG CHRISTINA BANER, f. 1737, 11) FRÖKEN SIGRID ULRIKA BANER, f. 1766, t 1767. t 1781, gift 1732 m. t 1810. ' t 1785. 12) FRIHERRINNAN MARIANNA VICTORIA BANER, f. Nordenbjelke 1793, t 1829. 13) JOHAN MAURITZ BANER, son af Majoren Svante Baner och Friherrinnan Christina Sophia H a milton, f. 1787, t 1789. ' 14) Barnkista m ed otydlig inskription: EBBA . . . . . ? 1 t 28. nov. 1820. ' Denna förteckning har godhetsfullt ställts till Sveriges Kyrkors förfogande av översten , frih. Eskil Baner. 190 15) Barnkista med oläslig inskription. 16) Barnkista utan inskription. 17) Barnkista utan inskription. 18) Större kista utan inskription. 19) Större kista med oläslig plåt. 20) Större kista utan inskription. 21) Barnkista utan plåt. 22) Barnkista utan plåt. 23) Större kista utan plåt. 24) Större kista, söndrig, utan plåt. Kistorna stodo på grafkorets golf, så långt det knappa utrymmet tillät; de som ej fingo plats där, stodo på bräder, som hvilade på bocka r så att 2 och delvis 3 våninga r af kistor funnos. Belysningen utgjordes endast af två lyktor med stearinljus och detta i förening med ett tjockt lager . af damm gjorde att inskriptionerna voro synnerligen svårlästa. Åbs i november 1917. ESKIL BANER SVERIGES KYRKOR ' föreligga följande delar: UPPLAND. Band I, h. I. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 6o. - »Band II, h. I. Häverö och Väddö skeppslag. Pris 4:40. - »Band III, h. I. Långhundra härad, norra delen. Pris 1 s kr. - »Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: so. - »Band IV, h. 2. Sem· i nghundra härad. Med register till Bd IV. Pris I 7 kr. GOTTLAND. Band I, h. I . Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. V ÄSTERGÖTLAND. Band I, h. I. Kållands härad, norra delen. Pris s: 40. ->>-& Band I, h. 2. Kållands härad, sydöstra delen. Pris 4: so. STOCKHOLMS KYRKOR. Band III, h. I. Kungsholms kyrka. Pris 4: so. - »Band III, h. 2. HedvigEleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris I 4 kr. DALARNE. Band I, h. I . Leksands och Gagnefs tingslag Pris 4: so. - »Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris I 2 kr. ÖSTERGÖTLAND. Band I, h. I. Bankekinds härad. I. (Askeby, Svinstad.) Pris I 4 kr. - »Band l, h. 2. Bankekindshärad. 2. (Vårdsberg, Örtomta.) Pris I 3 kr. Under utgivning äro: VÄSTERGÖTLAND. Band I, h. 3· Kållands härad, sydvästra delen. Med register till Bd l. VÄRMLAND. Band I, h. I. Grums härad. STOCKHOLMS KYRKOR . Band II, h. I . Rz.ddarholmskyrkan. I. Byggnadshistoria. - »Band I, h. I. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. DALARNE. Band I, h. 3· Falu domsagas södra tingslag. I. Stora Tuna. Utdrag ur recensioner Arthur Hazelius. August Brunius i Svenska Dagbl. Det stora företaget är att anse som en allmän nationell kulturangelägenhet av vittomfattande betydelse. Axel L . Romdahl i Göteb. Handelstidn. Ett betydelsefullt arbete och en viktig insats i svenska kyrkans gärning just nu har tagit sin början i och med utgivandet av det stora verket >Sveriges kyrkor>. Svensk Kyrkotidn. S det första häftet över Sveriges kyrkor i konsthistoriskt inventarium nu föreligger, är det ett ämne till hade stolthet och tacksamhet ur s vl l kyrklig som nationell synpunkt. Ny tidn. för kyrka och skola. Arbetet är, kan man säga, ett led i det väldiga verk som bör ad s av Av SVERIGES KYRKOR ' ÖS TERGÖTLAND ' :=UNDER UTARBET- ;;;;;;;; NING l VARANDE OMRÅDE BAND l. HAFTE 2. C Stockholm 1930.