I(YRI(OR I UPPLAND YTTERGRAN ocH ÖVERGRAN AV ARMIN TUULSE ~ SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM M UPPDR..AVKYIIT.• HIS» O.AN'"P. AKA.D UTGIVET AV-.5IGURD CURMAN OCH ARMIN TUULSE UPPLAND BAND VII. HAFTE 3. HABO HARAD MELLERSTA DELEN AV ARMIN TUULSE SVERIGES KYRKOR föreligger i följ ande delar 1963: BLEKINGE. (22) (36) (51) (59) (65) (86) (85) (87) (93) (90) Band I, h. 1. Ostra härad. Pris 13 kr. Band I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. Band II, Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. Band III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. Band III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. Band III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris'25 kr. Band IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. Band IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17: 50 kr. Band IV, h. 3. Sölvesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. Band V, h. 1. Oversikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. BOHUSLÄN. (57) Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. (95) Band II, h. 1. Inlands Nordre härad, södra delen. Pris 25 kr. DALARNE. (6) (9) (37) (52) Band Band Band Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. I, h. 3. Falu domsagas södra tingsla.q. Med register till Bd I. Pris 16 kr. II, h. 1. Falun. Pris 12: 50. I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 5: 50. I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. II, Rute setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. III, Hejde setting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. IV, h. 2. Hal/a ting, norra delen. Pris 18 kr. IV, h. 3. Hal/a ting, söd ra delen. Pris 20 kr. IV, h. 4. Kräk/inge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. IV, h. 5. Kräk/inge ting, sydöstra delen . Pris 34 kr. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. GOTLAND. (3) Band (21) Band (31) Band (33) Band (35) Band (42) Band (54) Band (61) Band (66) Band (68) Band (84) Band (97) Band GÄSTRIKLAND. (39) H. 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Svegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. MEDELPAD. (30) H . 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H . 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h. 2. Orebro härad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band l, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. (96) Band II, h. 1. Luggude härad, sydvästra delen. Pris 38 kr. SMÅLAND. (48) Band I, Jönköpings och Huslevarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. STOCKHOLM. (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band l, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h . 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h . 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr (83) Band VIII, h. 2. Spdnga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. d omslagets 3:e sida) KYRKOR I UPPLAND HÅBO HÄRAD MELLERSTA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av ÅRMIN TuuLsE Häfte 98 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. INVENTARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH ARMIN TUULSE Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1963 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD A omstående sida: Håbo härads sigill1568 (Riksdagsakta, RA) ESSELTE AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1963 FÖRORD till UPPLAND, BAND VII:3 Föreliggande häfte av SVERIGES KYRKOR omfattar beskrivningar av två kyrkor i Håbo härad inom Uppsala län. Häradets återstående två kyrkor, Häggeby och Skokloster, komma att publiceras i häfte 4 tillsammans med regist er till band VII. Beskrivningsarbetet i Håbo härad påbörjades redan 1951. Preliminärt manuskript till Yttergran utarbetades l 952, varvid ett manuskript från l 917 av fil. kand. DAGNY TmEMAND delvis användes liksom hennes arkivexcerpter. Arbetet inom detta område avbröts dock för att möjliggöra slutförarrdet av publiceringen av upplandskyrkorna inom Stockholms län samt Blekinge kyrkor. Arbetet i Yttergrans och Övergrans kyrkor återupptogs 1961, då beskrivningar och fotografering kompletterades. I fältarbetet har förutom författaren deltagit fil. lic. ÅKE NISBETH (Yttergran, Övergran 1951), fil. kand. L. M. HoLMBÄCK (Yttergran, Övergran 1951), fil. lic. ERLAND LAGERLÖF (Övergran 1961). Under materialets bearbetning har värdefullt bistånd lämnats av ett flertal forskare inom olika områden: antikvarien ÅKE NISBETH (kalkmålningar, äldre inventarier), antikvarien AGNES GEIJER och fil. kand. HENRY BLIDH (textilier), antikvarien ARoN ANDERssoN (silver), fil. lic. RuNE NoRBERG (medeltida träskulptur), intendenten KERSTI HoLMQVIsT (silver- och tennstämplar), fil. dr. BERTIL WEsTER (orglar), kom­ ministern L. M. HoL~BÄCK (orglar och klockor), docenten ULF BJÖRKMAN (liturgiska frågor), professorn B~:. >~GT HILDEBRAND och lste antikvarien N. L. RAsMussoN (person­ historia), fil. kand. SvANTE NYBERG (latinska inskrifter), kaptenen SAM SvENssoN (votivskepp), komministern THORE EKBERG (värjan i Yttergran), intendent JAN WIRGIN (keramik). Till dem alla rikta utgivarna ett varmt och uppriktigt tack för den betydelsefulla hjälp, som de så beredvilligt lämnat detta arbete. Med tacksamhet vill vi också erinra om att församlingarnas präster, kyrkoherde ANDERs OLssoN och komminister THORE EKBERG, lämnat viktiga uppgifter om respek­ tive kyrkors historia och inredning. Vid arbetet i kyrkorna har även värdefull hjälp lämnats av församlingarnas kyrko­ värdar och kyrkovaktmästare, till vilka utgivarna uttala sin tacksamhet. Stockholm i september l 963. SIGURD CuRMAN ARMIN TuuLSE FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE Övriga förekommande förkortningar i överensstämmelse med förkortningsregistret Nordisk Familjebok, 3:e upp!. AFRITNINGAR = Afritningar af Kyrkor och Kyrko-vapen i Upland. Ms i KB, sign. F. 1. 3:a och b. Teckningarna utförda åren 1680- 1685 av Antikvitetskollegiets tecknare Johan Leitz och Petrus Helgonius. - I tryck utgiven av Erik Vennberg under titeln: Johan Hadorphs resor: Afritningar af Kyrkor och Kyrkovapen i Upland 1676- 1685, Sthlm 1917. ALMQUisT, Frälsegodsen = Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden med särskild hänsyn till proveniens och säteribildning. I:l-2. Stockholm 1931. (Skrifter utg. av Svenska Riksarkivet, 1). ALMQUisT, Herrgårdarna = Jan Erik Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523- 1611), Stockholm 1960. (Skrifter utg. av Rättsgenetiska Institutet vid Stockholms Högskola. 3). AscHANEus, Vapenbok = Martin Aschaneus, Vapenbok, ms från omkr. 1630 i RA med signum Genea­ logica 63. ATA = Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Sthlm. G. BoftTinus = Gerda Boethius, De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Ak. avh. Sthlm 1921. BSt = K. Byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm. ConNELL- WALLIN = Henrik Cornell och Sigurd Wallin, Uppsvenska målarskolor på 1400-talet, Sthlm 1933. dep. = deponerad, deposition. DS = Diplomatarium Suecanum. Fr. o. m. år 817- . Sthlm 1829--. ELGENSTIERNA = Gust. E lgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I- IX, Sthlm 1925- 1936. GnAu = Olof Grau, Husbålds anmärkningar under Resan igenom Upsala och Stockholms län år 1748. Tillika med socknekyrkior uti Upsala och Stockholms läner, aftecknade wid deras förbiresa år 1748. Utg. af Sven T. Kjellberg. UFT 8: bil. 1. Uppsala 1919. HERDAMINNE = Upsala ärkestifts herdaminne 1-3. Upsala 1842- 45; 4, 1893. IHRFORS = Erik Ihrfors, Uplandia sacra, I bd 1894- 1899. Ms i VHAA. INV. = inventarieförteckning. KB = Kungliga Biblioteket, Sthlm. KLINGSPOR = Carl Arvid Klingspor, Anteckningar under resor i Uppland. UFT bd I- II, Sthlm 1871­ 1890. LSt = K. Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm. LÖFGHEN = Albert Löfgren, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. Del l, bd 1- 3, Sthlm 1925- 1950. ms = manuskript. NoRDIN = Nordinska samlingen, ms i UUB. PERINGSKIÖLD = se Per. Mon. PER. MoN. I-X = Johan Peringskiöld, Monumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia I- X. Ms i KB. PHOT. = protokoll. RA = R iksarkivet, Sthlm. RABEN = Hans Raben, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock, Sthlm 1934. R.~K. = räkenskaper SBL = Svenskt Biografiskt Lexikon, Sthlm 1918- . SD = Svenskt Diplomatarium från och med år 1401, utgifvet af Riks-Archivet. Sthlm 1875-. SHM = Statens Historiska Museum, Sthlm. sn =socken. Stpl, stplr, stpld = stämpel, stämplar, stämplad. ST. PROT. = sockenstämmoprotokoll. SvK = Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg. på uppdrag av K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm 1912 - . Sv. RuNINsKRIFTER = Sveriges runinskrifter utg. av VHAA. THAM = Wilh. Tham, Beskrifning öfver Stockholms län, Sthlm 1850. UFT = Upplands Fornminnesförenings Tidskrift, 1871- . ULA = Landsarkivet i Uppsala. UPMARK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Sthlm 1925. UPPS. UTST. KAT. = Utställningen av äldre kyrklig konst i Uppsala 1918. Katalog. Uppsala 1918 . UUB = Uppsala Universitetsbibliotek, Uppsala. VHAA. = K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm. VIS. = visitation. ÖIÄ = Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt), Sthlm. ÖIÄ skr. = Skrivelser från ÖIÄ till K. Maj:t (inrikes-civildep.) I RA. I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B = bredd, D = diameter, Dj = djup, H = höjd, L = längd. Sv. f. = svensk fot (29,7 cm). Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm. Väderstrecken förkortas: N S Ö V. Silverslämp/ar tydda en!. UPMARK. Tennstämplar tydda en!. LöFGREN. INNEHÅLL sid. Yttergrans kyrka .... . .................................................... 445 Övergrans kyrka ...... . . . ... . ......... . ............. .......... ..... .. .. . . . 515 REDAKTIONSSEKRETERARE: ERLAND LAGERLÖF FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV NILS LAGERGREN 1951 och SÖREN HALLGREN 1961 UPPMÄTNINGARNA ÄRO UTFÖRDA AV JOHN SÖDERBERG 1951 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARAs I ATA Fig. 425. Kyrkan i landskapet, sedd från SV. Foto 1961. Die Kirche im Landschartsbild von SW. Church in landsca p e, from SvV. YTTERGRANS KYRKA UPPLAND, UPPSALA LÄN, HÅBO HÄRAD, UPPSALA ÄRKESTIFT, HÅBO KONTRAKT Beskrivningen utfördavARMIN TuuLsE, avslutad 1962. TRYCKTA KÄLLOR: AFRITNINGAR, Pl. 145,153 (kyrkan från SÖ år 1682). - GRAU, s. 226 (kyrkan med kyrkogården från SV år 1748). - KLINGSPOR 1, s. 26 ff. - A. TuuLsE, Yttergrans kyrka. Upp­ lands kyrkor 50, Uppsala 1952. - CoRNELL-WALLIN, s. 121 (kalkmålningar). HANDSKR. KÄLLOR ocH AVB.-SAML.: KB: Per. Mon. II, fol. 220 (exteriör från SÖ); TrLAS, Sockne-Skrifware III, sista bandet (beskr. av en kalk, Plantingska släkttavlan). - ATA: IHRFORS I, s. 252 f. (med en laverad tuschteckning, exteriör fr. S); INV. 1829; uppgifter om kyrkans restaurering, inventariernas konservering m. m. - BSt.: Restaureringsförslag (plan, sektioner mot Ö, V och S, bänk­ detaljer m. m.) från 1923 och 1927 av kh Eov. KIHLMARK, omarbetade inom K. Byggnadsstyrelsen; förslag till nya grindar i kyrkogårdsmuren av ark. BENGT RoMARE 1951; ritningar till ett begravnings­ kapell av ark. BENGT RoMARE 1953-54. - LSt.: >>Karta öfwer Ytter Grans Kläckarebord 1784>> (A 68/24). - UUB: NoRDINsKA SAML. vol 39, bl. 90: Upbörden 1531 (endast klockan och penningar läm­ nades). 2310142 446 HÅBO HÄRAD SITU4TIO N SPL4N 10 20 30 -10 50Ji -rF ig. 426. Situationsplan, l : 2000. Uppm. J. Söderberg 1951. Lageplan . Genera l p lan. Jf KYRKANS ARK IV ALIER (i ULA) : RÄK. 1703- 1789 (bl. a. Upp gifter om kyrkorep. un der 1700­ talet), 1801- 1840; ST.PROT. 1753- 1794; VIS.PROT. 1717, 1790, 1842, 1850-1900; ! NY. 1703- 1780 (med utförliga upp gifter om nu förkomna textilier), Beskrivning av en eldsvåda 1723 samt därefter företag na repar ations åtgärder (E V: 48). Kyrkan ligger på en ås V om Ull evifjärdarna vid landsvägen Stockholm-Enköping (fig. 425). År 1292 omtalas en Johannes in Garn , sacri allaris minisler (SD nr 1064) . Vid samma tillfäile förekommer socknen under n amn et Yttrogarn, m edan moderförsamlingen Övergran kailas för Superiori garn. »Garn >> h ar flerstädes visat sig vara namnet på gamla h amnplats er, 1 vilket även torde vara fail et i Ytt er­ och övergran. År 1316 kailas socknen för Ytragren (SD nr 2062). Men kyrka ns ursprungliga namn skail ha varit »Sigreda kirkia>>.2 - Forngravar h a funnits ö om kyrkan utmed landsvägen. SV om kyr­ kan finnas fl era gravfält i Lundby och Brunna. E tt flertal run stenar äro r esta i k y rk ans omgivningar, därav två >> Ingvarstenar», den ena vid Varpsund , den andra vid E killa bro.' Följande i texten omnämnda gårdar och byar ligga i Yttergran socken :·B å /sla, Ekilla, Gran och Varp ­ sund. 1 Jfr Angarn och Össebygarn i: SvK, Up. V, s. 4 och 82. C. G. STYFFE, Skandinavien under unionstiden, Sthlm 1911, s. 356; se även SD nr 2126. , 3 SV. RUNINSKR. VIII, S. 112 f. 2 YTTERGRANs KYRKA 441 ' F ig. 427. Karta över Yttergrans k y rkas om givnin gar 1784 . L t. K a rte der U m gebun g d er Kirc h e von Yttergra n 1784. Map of environments of Ytter gra n Church, 1784. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkogårdens äldsta del närmast kyrkan (fig. 426) är omgärdad av bogårdsmur av kluven och delvis sprängd gråsten, byggd till övervägande delen år 1783 (RÄK.) men senare flera gånger reparerad. Denna mur lades med anledning av Kgl. Cirkulär­ brevet den 28 aug. 1764 (jfr SvK, Up. VI, s. 694 f) utan murbruk, men i S delen finnas rester av en äldre mur, som var lagd i murbruk och täckt med spåntak (INV. 1713). Dess utseende framgår av Graus teckning år 1748 (fig. 431). Längs muren äro askar, almar och ~ lönnar planterade, av vilka de äldre torde härstamma från 1783 (RÄK.). - Utvidg­ ning åt S genomfördes 1926. Den nya delen är omgiven av häck samt planterad med lindar och björkar. 448 HÅBO HÄRAD Fig. 428. Klockstapeln fr än S. Foto 1951. D er Gloekentunn von S. Dell tower from S. INGÅNGAR Kyrkogårdens huvudingång ligger i NÖ hörnet och stänges med grindar av gjut­ järn mellan spåntäckta rappade stolpar av tegel. stolparna uppfördes 1812 (RÄK.); de nuvarande grindarna tillkomma 1951 (innan dess funnos grindar av trä). - Ingångar i S och NV enkla, utan grindar. En stiglucka omtalas 1703 (RÄK.), antagligen belägen i NÖ (jfr karta från 1784, fig. 427). Enligt samma karta fanns en stiglucka på S sidan framför vapenhusingången. Märken efter denna ingång synas ännu i bogårdsmuren. KLocKsTAPEL Strax NÖ om kyrkogårdens huvudingång står en rödfärgad, delvis med bräder in­ klädd klockstapel (fig. 428). Den har kloekbockskonstruktion och täckes av ett YTTERGRANs KYRKA 449 Fig. 429. Kyrkan från NV. Foto 1961. Die Kirche von NW. Church from NW. spånbeklätt pyramidalt tak, krönt av lanternin och spira. Den uppfördes 1763- 66 (RÄK.), ursprungligen Öppen, men inkläddes med bräder OCh spån 1796. Stapeln har reparerats flera gånger, senast 1928. -- Ett minne från en tidigare stapel, troligen den, som nedbrann 1723 (se s. 462), är den nuv. stapelns vindflöjel med årtalet 1688. Till kyrkan har hört en numera försvunnen b o d, som 1774 kallas för >>herberge>> (sT.PROT.), möjligen identisk med en av de byggnader Ö om kyrkan, som äro avbildade på Graus teckning 1748 (fig. 431). År 1781 (RÄK.) ökades boden till 2 våningar av vilka den ena sedan brukades som sockenmagasin. Ca 100m NV om kyrkogården ligger ett begravningskapell, uppfört 1954 efter ritningar av arkitekt Bengt Romare. Rektangulärt huvudrum, med längdaxel N-S. Bon BEGRAVNINGs­ KAPELL 450 HÅBO HÄRAD GRAVVÅR DAR PÅ KYRKO­ GÅRDEN I S en utbyggd förhall, i N ett smalare altarrum, allt under samma taknock. Utefter långsidorna 4 låga konterforter. - Väggar av tegel, utvändigt grovt spritputsade och svagt gulfärgade. Tak av tjärad spån, på nockspetsarna i N och S kors av metall. In­ gångshallen har stora glasdörrar. I altarrummet ett stort fönster mot N. Kalkstensgolv, katafalk av kalksten. Slätputsade väggar. Innertak av trä, som följer yttertakets lin­ jer. I NÖ ligger, sammanbyggd med kapellet, en likbod med kopparbeklädda dubbel­ dörrar. Fönster saknas. Av gravvårdar på kyrkogården kunna följande nämnas: - l. Stående gravvård av kalksten över lantbrukaren J. E. Åslander i Gran, f. 1810, t 1879, samt hans maka Charlotta Johansson, f. 1816, t 1867. - 2. Stående gravvård av kalksten över riks­ dagsmannen Lars Petter Mallmin, f. 1843, t 1912, och hans maka Clara Fredrika Ås­ lander, f. 1843, t 1885. - 3. Stående gravvård av kalksten över Wilhelm Arp, f. 1854, t 1927, hans maka W alfrida Mallmin, f. 1868, t 1960, samt barnen Holger (1896- 1920), Sven (1894- 1922) och Elma Arp (1906-1953). KYRKOBYGGNADEN P LA N OCH MATERIAL F ÖNST ER INGÅ N G Kyrkan består av kor, långhus och torn som härröra från romansk tid, medan ett vapenhus i S har tillkommit under 1400-talets andra hälft (fig. 433- 435). En sakristia tillbyggdes Ö om koret 1745- 46, varvid korets absid revs (fig. 430). Kyrkan är uppförd av gråsten i dels huggna, dels valda block, med jämnare huggna hörnkedjor, som bäst iakttagas från vapenhusvinden. I nuvarande fönster- och portal­ omfattningar, i tornets övre del samt i valvsystemet är tegel använt. Utvändigt är kyrkan åtminstone från 1775 (RÄK.) spritputsad i gulvit färg med vita slätputsade fönster- och portalomfattningar. Före 1746 hade ytterväggarna vit slätputs, vilket kan iakttagas å den från sakristivinden synliga korgaveln samt å N ytterväggen, där den senare tillkomna spritputsen delvis är avflagnad. Ursprungligen var kyrkan sanno­ likt vitslammad, ty säkra spår härav synas å sydväggen mot vapenhusvinden. Sockel saknas, men en sådan v ar 1780 (RÄK.) markerad med rödfärg. Inga fönsteröppning a r ha sin ursprungliga form kvar, men korets och långhusets S fönster torde sitta på ursprungliga fönsterplatser. AFRITNINGAR (fig. 432) visa sm å rundbågiga fönster, där de nuvarande sitta. Dessa, samt fönstret i tornets bottenvå­ ning, förstorades och sänktes 1774 (RÄK.), då även ett fönster upptogs i långhusets N vägg, där förut intet fanns. N fönstret igensattes 1927. Vid samma tillfälle försågas de övriga fönsteröppningarna med antikglas i blyspröjsar och enkla gråmålade trä­ bågar. Kyrkans ursprungliga ingångsport leder in från v apenhuset i SV (fig. 436). Rund­ bågig, utan varje artikulering. Den är något sned och t ydligen vidgad; Ö posten och halva bågen är reparerad med tegel, sannolikt 1780 (RÄK.), medan V posten visar huggna granitblock. I porten sitter en enkel, gråblåmålad furudörr från 1927 med järnbeslag. YTTEHGRANS KYHKA 45 1 Fig. 430. K y rkan fr ån SÖ. Foto 1961. Die Kirc hc von SO. Churc h from SE. Yttergran är stiftets minsta medelt idskyrka - den rymmer knappast mer än 70 personer (fig. 437- 438). Trots flera förändringar har dess interiör behållit sin medeltidsprägel, icke minst tack vare de kalkmålningar, som pryda valv och väggar; närmare härom å s. 468. - Golv av tegel i gången och i koret, inlagt 1774 (RÄK.), reparerat 1927; i bänkkvarteren trägolv. INTERIÖR 452 HÅBO HÄRAD Fig. 431. Kyrkan och kyrkogården frän SV ä r 1748. Efter Grau. Kirche und Kirchhof von SW 1748. Church and churchynrd from SW, 1748. Kor och långhus täckas av tegelvalv med halvstensribbor. Korvalvet är kupol­ format och 8-delat (fig. 433, 448), i hjässan bildas en cirkel av 8 tvärstenar, en på var­ je ribba. Sköldbågar på alla sidor utom i V. - Långhusets valv vilar på fyra sköld­ bågar, av v ilka de i Ö och V äro ovanligt breda (fig. 433, 454). Valvribborna bilda en avlång stjärna, med en rund fördjupning i hjässan, tydligen avsedd för en valvbricka av snidat trä. Valvstrålarna i såväl kor som långhus äro nedtill spetsade samt övergå direkt i väggen. Hörnpilastrar saknas. I långhuset är valvet försett med >>skvallerhåh. Kalkmålningarna datera valven till 1480-talet, se s. 469. Kyrkan har sålunda från början varit försedd med ett annat slag av innertak eller haft öppen takstol. För det sist­ nämnda antagandet talar förekomsten av puts å gavelröstenas innersidor ovan valven. Triumfbågens övre del är murad av tegel och har fått sin nuvarande form i sam­ band med valvslagningen på 1400-talet (fig. 438). I bågens nedre del synas anfangen till en äldre, lägre triumfbåge, vars mot långhuset vettande kanter äro dekorerade med zigzagmålning (närmare se s. 468). Triumfbågens N omfattning är delvis bort­ bruten, för att skaffa rum för en predikstol, som där hade sin plats, innan den nuvarande altarpredikstolen tillkom 1777 (s. 482) . I V ansluter sig tilllånghuset tornets nedre våning, täckt med innertak av vitmålade bräder. Valvanfang av gråsten i S och N visa, att tornkammaren ursprungligen varit försedd med ett tunnvalv. Enligt uppgifter i ST.PHOT. torde valvet ha skadats vid en eldsvåda 1723 (se nedan) och revs senare. Den spetsbågiga arkadbågen mellan torn­ kammaren och långhuset är murad av tegel och torde vara sekundär. Bågens Ö om­ fattning är målad med kvadrar i rödbrunt; å bågens undersida stora marmorerade kvadrar (fig. 439). De sistnämnda påminna om dylik dekor från 1200-talet i Gotlands kyrkor (Vallstena, Anga, SvK, Go II, s. 199, IV, s. 546 f) . Målningen i Yttergran är av YTTEHGRANS KYHKA 453 r Fig. 432. Kyrkan fr ån SÖ å r 1682. Efter D ie K irche von SO 1682. AFR IT N I N GAR. Church from SE, 1682. enklare beskaffenhet än den på Gotland och torde kunna dateras till tiden omkr. 1300, då en sådan dekorering spred sig till Uppland . Den ovan omtalade kvadermålningen och zigzagornamenten på triumfbågens V sida torde härröra från samma period. Alla yttertak äro klädda med tjärad spån. Under takfoten löper ett tjärat remstycke, sedan 1916 överkalkat. Takstolarna härstamma från tiden efter en eldsvåda 1723, se nedan. I gaveln mellan kor och långhus finnas dock förkolnade hanbjälkar, i övrigt är ingenting bevarat av den äldre takkonstruktionen. - Detta äldre yttertak h ade grundligt lagats 1710- 11 (HÄK.). Det nuvarande (senare) yttertaket genomgick under åren 1804, 1815 och 1831 åtskilliga reparationer (HÄK .). År 1831 fick taket bl. a. nya vindskidor. Den äldsta kyrkan, kärnkyrkan, bestod av nuvarande kyrkas långhus och kor (fig. 433). Långhuset hade troligen öppen takstol, koret var möjligen försett med plant innertak av trä. I Ö anslöt sig till koret en absid, liksom kyrkan i övrigt uppförd av gråsten, täckt av ett hjälmvalv av samma material. På innersidan av den nuv. sakristians V mur finns större delen av den forna tribunbågen mellan absid och kor i behåll (fig. 446). Absiden hade en!. AFHITNINGAH (fig. 432) ett litet fönster å S sidan och var täckt YTTERTAK ÄLDSTA KYRKAN 454 HÅBO HÄRAD PLAN 'l d [ i i l f Grundrifl. Plan. lO ===---d Fig. 433. Plan, l : 300. Uppm. J . Söderberg 1951. TORN med ett koniskt yttertak. Å korgavelns röste, som nu är inbyggt under korets och den nuvarande sakristians gemensamma yttertak, synas ännu spåren efter absidtakets kontur. Denna äldsta kyrka hade en rundbågig ingång i SV - den nuvarande portalen - samt åt S ett fönster i långhuset och ett i koret (jfr fig. 432). Absidkyrkor av Yttergrans typ voro tämligen vanliga i dessa trakter under 1100­ talet och vid 1200-talets början.l Det oregelbundna gråstensförbandet tyder på att Yttergran tillhör absidkyrkornas sista skede med den yttersta tidsgränsen omkr. 1200 (jfr tornets byggnadshistoria nedan). Kyrkans ovanligt små dimensioner samt det ursprungliga namnet >>Sigreda kirkia>> (s. 446) tillåt er förmodandet, att byggnaden upp­ förts som gårdskyrka. 2 Kyrkans byggnadshistoria visar sålunda en viss likh et med Håtuna kyrka (s. 225), även denna antagligen från börj an byggd som gårdskyrka till den näraliggande kungsgården. Tornet i V är uppfört av gråsten (fig. 429), utom den .översta delen, där tegel h ar kom­ mit till användning. De nedre delarna av dess N- och S-murar stöta stumt mot kyrkans V gavelvägg och dess Ö mur rider på kyrkans V gavelröste, från vilket det skiljer sig med en från långhusvinden synlig skarv strax nedanför det nuvarande takläget . Den G. BOETHIUS, s. 61 f. I samband med detta kan nämnas att en sägen berättar, att två förnäma systrar fr ån Eldila gård byggde kyrkan (jfr sv. RUNINS KR. VIII, s. 87). Eldila finns ännu kvar som bondgård och p å dess ägor kan man spåra murrester eft er gamla gårdsbyggnader. l 2 YTTERGRANs KYRKA 455 l b.;,­ :-+ --t+-+ Fig. 434. Längdsektion mot S, 1 : 300. Uppm. J. Söderberg 1951. Längsselmitt nach S. Longitudinal seetian looldng S. 10 o l z J t 5 lO sKiRNING B- B 10 ' ---__ ):~:::...:_ _ _ 1 3J1. SKARN/NG c-c :hr:;;d.._d _ ___!__ 10 0 12315" L__ ~ ~l ---= -.::...=..::..:!.::.. Fig. 435. Tvärsektioner mot V och Querschnitte nach W und O. ö, 1: 300. Uppm. J. Söderberg 1951. Cross seetians Jooking \V and E. 456 HÅBO HÄRAD övre delen närmast huven är efter branden 1723 påbyggd med tegel. strax under denna påmurning finnas i murverket tegelskodda hål från senmedeltiden, avsedda för ställ­ ningsbjälkar. Anordningen är ganska typisk för Upplands kyrkor (jfr t. ex. Adelsö, Billeshögs och Lovö kyrkor, SvK, Up. VI, s. 12, 229, 445). Tornet har samma ytbehandling som kyrkan i övrigt. I V ett fönster i samma höjd och av samma utseende som kyrkans övriga. Om tornets bottenvåning, se ovan. I tor­ net ligga nu flera bjälklag (fig. 434), av vilka de båda närmast under ljudgluggarna troligen beteckna den ursprungliga våningsindelningen, åtminstone finnas där täm­ ligen regelbundna grova bjälkhål. De nuvarande bjälkarna stamma alla från tiden efter branden 1723. - Av tornets gluggar torde de två nedersta å S väggen vara ursprung­ liga (fig. 434) . Den översta gluggen (fig. 442) har en uppåt något avsmalnande dager­ öppning med omfattning av gråsten, den nedersta gluggens dageröppning är senare ombyggd med tegel (fig. 441). I tornets övre del finnas två stickbågiga !j ud öpp­ ningar, stängda med tjärade furuluckor. Solbänkar av kalksten. Dessa ljudöppningar härstamma från tiden efter eldsvådan 1723. De ursprungliga ljudöppningarna ha suttit något lägre än de nuvarande. Å tornets Ö mur (vid A å fig. 434) synas spår efter en igensatt sådan. H 125, B 54. Den har en rundbågig, upptill något avsmalnande form och är omgiven av huggna, numera putsade stenar. I V, delvis också i N och S finnas spår av igenfyllningar under de nuvarande gluggarna, vilka tyda på liknande urspr. öppningar. - Uppgången till tornet går nu från läktaren genom en glugg, som stänges med en tjärad järnbeslagen dörr. Innan denna anordning tillkom, användes en trä­ trappa, som från tornkammaren förde upp genom en öppning i trätaket. Den borttogs på 1800-talet. Tornet täckes av en barocksvängd, spånbeklädd h u v (fig. 430), krönt av ett klot, som förut uppburit ett kors av järn. Före 1723 var själva tornet något lägre, men upp­ bar en hög smal spira av gotisk typ, krönt av ett kors och en tupp (fig. 432). Denna spira, som 1718 betecknas som >>ruttigt och Bygfälligt» (vrs.PROT.) torde ha tillkommit under senmedeltiden, då även tornkrönet påbyggdes och försågs med de ovan beskrivna ställningshålen. Efter branden 1723 täcktes tornet med en provisorisk huv (fig. 431); den nuvarande huven tillkom 1773- 75 (RÄK.) då även tornkroppen påbyggdes (när­ mare härom se nedan). Tornets smala kropp och gluggarnas romanska form tyda på att detta icke kan vara yngre än 1200-talets första fjärdedel. Motsvarigheter till Yttcrgranstomet finnas bl. a. i Hilleshög, Sånga (SvK, Up. VI,s. 228 o. 298) och Odensala kyrkor (SvK, Up. IV, s. 65). I det sistnämnda fallet fogades ett romanskt gråstenstorn till en något äldre absid­ försedd kyrka. ÄNDRINGAR Zigzagmålningen på triumfbågens V sida torde visa, att man under tiden omkr. ~~~~~T~~~~ 1300 eller strax därefter har vidgat triumfbågen, som av korets och långhusets propor­ tioner att döma ursprungligen måste ha varit ganska smal. K vadermålningen på ar­ kadbågen mellan långhuset och tornkammaren härrör från samma tid (jfr s. 468, fig. YTTERGRANS KYRKA 457 Fig. 436. Långhusets S portal sedd från vapenhuset. Foto 1961. D as S Porlnl >om en annan kyrkiodör blefwo uppå gafwlen upphuggen och sedan Wapnhuset giordt til Sacristia, men then förre Sacristian til Choret intagen>>. Projektet verkställdes icke. Den gamla sakristian, d. v. s. absiden, revs först 1745, då det omtalas, att >>den förre sacerstian - av 5 eller högst 6 personers rum war bortrifwem (sT.PROT.). - Om den nuvarande sakristian se s. 464. Vapenhuset i S(fig.433) är uppfört av gråsten med undantagför gavelröstetsom är av tegel (format 29 x 15 X 9). Det är ut- och invändigt behandlat som kyrkan i övrigt, dess murar ligga ej i förb and med långhusets S mur. Dörröppningen är rundbågig och ensprångig (fig. 440). Dörren av dubbla tj ärade ek- och furuplankor, sammanfogade med grova träpluggar. Nyckelskylt, dragring och gångjärn medeltida (fig. 444). Nyc­ kelskyltens fyrsidiga mittparti är längs kanterna dekorerat med tvåhävdade drak ar, YTTERGRANs KYRKA 461 Fig. 440. Vapenhusets ingång. Foto 1961. E ingang des Waffenhauses. Entrance to porch. av vilka den ena är bortfallen. Ar .1811 (RÄK.) förstärktes dörren med smalare band­ järn, vilkas spikhuvuden äro betydligt större än de äldre beslagens. Vid samma till­ fälle avsågades dörrens övre del för att lämna rum för ett litet halvrunt fönster. Ett grovt stocklås torde härstamma från 1816, vilket årtal står målat med gul färg på dörrens innersida. - Över portalen är insatt en röd sandstensplatta (H 45, B 45) med· inskrift: ÅR 1775 ÄR DET /TA HERRANS HUSjREPARERADT j DEO LAUS j I. E. G. (= l. E. Gran­ din) o. I. B. ( = Olof I. Bruno, se s. 482). Under takfoten på Ö och V muren äro upp­ satta två något skadade furubräder med tandsnitt och inskrifter (se s. 486). Golv av tegel. Halvstens kryssvalv av tegel vilar endast mot kyrkan på en sköldbåge och torde ha tillkommit samtidigt med yttermurarna. Halvstensribbor av samma 3310142 462 HÅBO HÄRAD .l t.~. F ig. 441. Ljusglugg i tornets första ovanvåning, S muren. Foto 1961. Lichtöffnung im ersten ObergeschoJ.l d es Tunns, S W and. Light, first floor of tower, S wall. TORNET sERAs utseende som i koret, med tvärplattor vid hjässan (fig. 459). På Ö väggen en järnkrok. Målningar på valv och väggar från samma period som i kyrkorummet, s. 447. Dessa målningar samt valvets utseende datera vapenhuset till 1480-talet. - Från vapenhuset leder en trappa upp till läktaren (fig. 436), tillkommen samtidigt med denna under 1770-talet (s. 489). GoTrI anslutning till ovan beskrivna arbeten under 1480-talet förhöjdes tornet och för­ sågs med en hög gotisk spira (fig. 432). Denna genomgick flera reparationer under 1600-talet och fanns kvar ända till en förödande eldsvåda 1723, se nedan. År 1723, natten mellan den 14 och 15 maj drabbades kyrkan av åskeld. Då stark storm rådde blev på några timmar tornspira, tak och klockstapel fullkomligt avbrända. Kyrkan skadades även i övrigt starkt; tornmuren rämnade på två sidor från ovan till YTTERGRANs KYRK A 463 Fig. 442. Ljusglugg i tornets andra ovanvåning, S muren. Foto 196 1. L ichtöffnung im zwe iten Obergescholl des T urms, S Wand. Light, seeond fl oor of towcr, S wall. n edan (EV: 48). Strax efter eldsvådan hemställer kyrkoherde Johannes Hammarin (s. 520 not l) om konsistoriets förm edling för en rikskollekt och om sådan ej k an undfås, föreslår han att vad som kan räddas av sten och annat material från den avbrända kyrkan skulle användas att utvidga moderförsamlingens kyrka i Övergran, så att båda för­ samlingarna där kunde få ett gemensamt gudstjänstrum. Detta förslag vann emellertid icke genklang i församlingen, utan man ville under BYGGNADSAR­ alla förhållanden behålla sin egen kyrka. Redan i juni 1723 (RÄK.) börjar man med re- ~~~~-~.A~:~ER parabonsarbeten för att täcka kyrk an med provisoriska t ak. Men församlingen var liten och kyrkan utan större tillgångar varför det tog ganska lång tid, innan kyrkan både till sitt inre och yttre var helt återställd. Mest krävande voro arbetena på tornet, vilka påbörj ades under byggmästaren Stenius' ledning 1734 (RÄK.). Först under 1740­ 464 HÅBO HÄRAD Fig. 443. Snidade furubräder från 1650 under vapenhusets Ö och V takfot. Foto 1961. S. 486. Gesclmitzte Fichtenbretter von 1650 unter dem O und W Dachfa ll des Waffenhauses. earved pinewood boards from 1650 under E a nd \V eaves of porch. sAKRisTrA talets början hade man kommit så långt, att tornet kunde krönas med en provisorisk huv, avbildad av Grau 1748 (fig. 431). N ä sta åtgärd var den nuvarande s a k r i s t i a n s uppförande Ö om koret (fig. 430). Sedan den romanska absiden rivits (s. 460) uppmurades sakristians väggar av dalkarlar under åren 1745- 46 (RÄK.). Sakristian är byggd av gråsten samt ut- och invändigt putsad. Den har ett fyrkantigt fönster åt Ö och ett åt S, försedda med blyinfattat antik­ glas i gråmålade träbågar. På insidan järngaller. Fönstersmygarna äro upptill såväl på ut- som insidan klädda med bräder. Golv av tegel. Plant innertak av bräder, målat i enkelt barockmaner med vita och gula molntappar på gråblå botten (fig. 445). Kring kanten rödbrun list, dekorerad med skissartat utfört blommönster. - Den rundbågiga öppningen (tribunbågen) mellan den ursprungliga absiden och koret var sedan 1480-talet igensatt med en tvåstens tegelmur (s. 457). I denna finnes intill N väggen en stickbågig dörröppning med en grå­ målad trädörr från 1700-talet. Då kyrkan år 1777 erhöll en altarpredikstol (se nedan) genombröts tegelmuren och en plåtbeslagen dörr insattes i öppningen. Under åren 1773- 75 (RÄK.) verkställdes en genomgripande restaurering och moder­ nisering av kyrkan. Arbetena leddes av murmästaren Alexander Högman från Stockholm och bekostades till en stor del av gästgivare J. E. Grandin i Gran och handelsmannen Olof l. Bruno (jfr inskriftstavlan ovanför vapenhusets ingång, s. 461). Följande åt­ gärder vidtogos: tornhuven ombyggdes och fick sitt nuvarande utseende, kyrkan rap­ ' YTTERGRANs KYRKA 465 o -5 10 rl+-~1-+l~lr+l-r~~IDM C??«E!iDIII/nii!DIIIC4iiDiloiiiDI!n:yJPP Fig. 444. Vapenhusdörren med medeltida nyckelskylt och ring samt detalj av nyckel­ skyltens beslag. Ritn. av S. Brandel1917.. S. 460. Die Tur des Waffen­ hauses mit mittelalter­ lichem Schliissellochbeschlag und Ring. Pot·ch door, with medie­ val escutcheon and ring, and detail of escutcheon. 466 HÅBO HÄRAD Fig. 445. Målning från 1740-talet på sakristians innertak. Foto 1961. Malerei der 1740er Jalu·e an der Sakristeideclnograp hische Dbersicht d er Ausma!ung. s Id entification of paintings. Fig. 447. Målningsschema. A. Tuulse 1961, ritat av J. Nömmik. ..;"f MEDELTIDA KALKMÅLNINGAR Kyrkorummet och v apenhuset prydas av medeltida kalkmålningar, vilka äro bäst bibehållna i valven (fig. 448, 454). Målningarna kunna indelas i två perioder. Till den äldre perioden hör den ovan omtalade kvaderorneringen i bågen mellan långhus och tornkammare i vitt och tegelrött (fig. 439) jämte spåren av en triangelbård i tegel­ rött, grått och rödbrunt vid triumfbågens nedre omfattning (fig. 438). Denna rent arkitektoniska dekor torde härstamma från tiden omkr. 1300. - I övrigt bestå mål­ ningarna av rikare figurala framställningar, skilda av schablonerade bårder. Dess­ utom förekomma rankmotiv av olika slag, tunna bladrankar med schablonerade rosor och spiralbandstavar på ribborna. Bakgrunden i scenerna mönstras av schablonerade blommor. Färger: brunt, grönt, svartnat rött, blått och gult samt gulbrunt. YTTERGRANs KYRKA 469 v N s Fig. 448. Korets valv. Foto 1961. Das Chorgewölbe. Vaulting in chancel. Dessa målningar äro t illskrivna den i Mellansverige verksamme mästaren Albertus Pictor (s. 399, not 1). Figurstilen tyder på 1480-talet som tillkomsttid (Cornell-Wallin, s. 58). Det å korväggen förekommande porträttet av Jakob Ulfsson 1 (fig. 449) torde ange denne ärkebiskop som donator åtminstone till korets målningar, vilket förklaras av det faktum att ärkebiskoparnas sommarresidens Arnö är beläget i moderförsam­ lingen Övergran (s. 516). Närmast dessa målningar stå förmodligen målningarna i Över­ 1 JAKOB ULFssoN, providerad till ärkebiskop 1469, invigd 1470, avsade sig 1515, t 1521. 470 HÅBO HÄRAD Fig. 449. Ärkebiskop Jakob Ulfsson med sitt vapen. Målning på korets Ö vägg, nr 14. Foto ATA. Erzbischof Jakob Ulfsson mit seinem Wappen. Malerei an der Chorostwand (Nr. 14). Archbishop Jakob Ulfsson with his coat-of-arn1s. Painting on E wall of chancel, No. 14. grans kyrka av vilka dock alla utom de i vapenhuset äro överkalkade (s. 534). Även med målningarna i Floda kyrka (Sö.) visa målningarna i Yttergran stor överensstäm­ melse. - Målningarna överkalkades 1773 (RÄK.), framknackades 1927 av kyrkoherde Edv. Kihlmark (s. 398, not l) och konserverades av konservator E. Almgren. FÖRTECKNING ÖVER MÅLNINGARNA Siffrorna hänvisa till målningsschema fig. 447. KORET Val vet: Åtta profeter i halvfigur, hållande var sitt språkband med inskrifter, som delvis återgå på Biblia pauperum (fig. 448): - l . BALL' XX 0 (?) [o )RIETUR STELLA EX JACOB ET SURGET VIRGA DE RADICE ( = 4. Moseb. 24: 17 En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel (här: roten, Isais avhuggna stam)). B. P. III. Bal' Numeri (?) XXIIII samt ovannämnda text. Bal' troligen Balaam (Bileam), som uttalar denna profetia. - 2. YSAIAS VII. ECCE VIRGO CONCIPIET ET PARIET FILIUM (= Jesaja 7: 14 - Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son). - 3. YEREMIAS VIRUM] (XXXI. CR )EAVIT DOMINUS NOVUM SUPER TERRAM · FE (MINA CIRCUMDABIT (= Jeremia 31:22- Herren vill skapa något nytt i landet: det bliver nu kvin­ nan SOm tager mannen i sitt beskärm). - 4. (SAC )AR (YA II. E )CCE EGO VENIO ET HABI­ YTTERGRANs KYRKA 471 Fig. 450. Målningar på korets N vägg, nr 9- 12. Foto 1961. Malereien an der Chornordwand (Nr. 9- 12). Paintings on N wall of chancel, Nos. 9- 12. TABO IN MEDIO VESTRI ( = Sakarja 2: 10 - Se, jag kommer för att taga min boning bland eder). - 5. OSEE V. VADENT AD [QUAERENDUM DOMINUM ET NON INVENIENT EUM] ( = Ho sea 5: 6. - De skola gå åstad för att söka Herren och dock icke finna honom). - 6. [DAVID. REGES] THARSIS ET INSULE MUNERA O[FFERENT] ( = Psaltaren 72: 10- Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker). - 7. YSAIE LX. ET ADORABUNT VESTI­ [GIA PEDUM TUORUM] OMNEs(?) (= Jesaja 60: 14 - Och ..... [de] skola allasammans falla ned för dina fötter). - 8. [DAVID] DESCENDIT DOMINUS SIC [UT PL ]UVIA IN VELLUS ( = Herren nedstiger liksom regn på ullskinn). Jfr Bibl. pauperum I. David. Descendet dominus ... vellus. 472 HABO HÄRAD Fig. 451. S. Martin och tiggaren. Målning på triumf­ bågen, nr 18. Foto 1951. St. Ma rtin und der Bettler. Ma lcrei auf dem Triumph­ bogen (Nr. 18). St. Martin a nd the beggar. Painting on th e rood arch, No. 18. N väggen (fig. 450): 9- 10. Bebådelsen med ärkeängeln Gabriel och Maria. - 11. J{risti födelse. I bakgrunden bebådelsen för herdarna. - 12. Heliga tre konungars till­ bedjan. Ö väggen: - 13. Marie kröning. Endast Maria och den del av tronstolen på vilken hon sitter är bevarad, övriga delar förstörda vid uppsättningen av predikstolen. - 14. (fig. 449). Ärkebiskop Jakob Ulfsson knäböjande, med sitt vapen, en örnfot. S väggen: - 15- 16. Totalt utplånade scener. - 17. Längst i Ö en springande hare, längst i V dels en barhuvad figur med gloria, dels en glorieförsedd äldre kvinna i livklädnad och mantel med dok. Vad som framställts är svårt att avgöra, möjligen någon scen ur Marialegenden. - I SÖ hörnet, under valvanfanget, en sittande narr­ figur. TRIUMFBAGEN -18. S . Martin till häst delar sin mantel med en tiggare (fig. 451). Inskr.: s[ANC]Tus JVIARTINUS. V delen förstörd. - 19. En kraftig akantusranka. - 20. (fig. 452). S . Erasmus martyrium. Erasmusfiguren är nästan utplånad, två bödelsknektar som sköter vind­ spelet samt domaren återstå. YTTERGRANs KYRKA 473 Fig. 452. S. Erasmus' martyrium. Målning på triumfbågen, nr 20. Foto 1951. Martyrium d es h eiligen Eras­ nlus. Malerei auf de1n Triunlph­ bogen (Nr. 20) . Martyrdom of St. Erasmus. Painting on the rood a rch, No. 20. LÅNGHUSET Sköldbågen i Ö (samt angränsande parti av N-väggen): - 21. (fig. 453). S. Gregorii mässa, framställd i förenklad, senmedeltida version. Till huvudgruppen ha fogats Kristi pinoredskap jämte andra föremål såsom huvuden av bödlar som skulle påminna om Kristi lidande (jfr målningarna på ett altarskåp i Bro kyrka, fig. 23). - 22. Kraftig akantusranka. Valvet (fig. 454):- 23. Maria Magdalena buren av sex änglar (fig. 456). I svicklarna: i N en vildman med svärd och rund sköld, i S en annan vildman med spjut och sten, i strid med varandra. - 24. (fig. 457). I mitten kyrkofäderna S. Ambrosius och S. Hie­ ronymus med sitt lejon. Ambrosius' språkband har följande text: AMBROSIUS. NOLI TAN­ TUM AMITTERE [BENE ]FICIUM ( = Låt ej en så stor välgärning förspillas). På S. Hiero­ nymus' Språkband står: HYERONIN!US. PASSIO TUA DONliNE SINGULARE EST [REMEDIUM] ( = Ditt lidande, o Herre, är det oförlikneliga läkemedlet). - I Ö svickeln Lukasoxen, i V svickeln Markuslejonet. - 25. S. Mikael med själavågen. - 26. (fig. 458). I V svic­ keln Matteusängeln (på språkbandet s[ANC]Tus MATEus), i Ö svickeln Johannes­ örnen (på språkbandet s[ANCTus] IHOHANNES). I mitten S . Gregorius och S. Augu­ slinus. På Gregorius' språkband: GREGORIUS PASSIO CHRISTI AD NIENIO [RIAN! REVOCETUH.] 474 HÅBO HÄRAD Fig. 453. S. Gregorii mässa. Målning på länghusets Foto ATA. ö sköldbäge, nr 21. Gregorsmesse. Malerei auf dem O. Schildbogen des Langhanses (Nr. 21). St. Gregory's Mass. Painting on E squinch arch of nave, No. 21. (= Må Kristi lidande återkallas i minnet), på Augustinus' språkband: AUGUSTINUS INSPICE VULNERA REDEMPTORIS ( = Betrakta återlösarens sår). - 27. Kain offrar sin kärve. - 28-29. Bladrankor. - 30-31. (fig. 457). Gud fader (med korsgloria) frågar efler Abe[; (UEl] EST ABEL FRATER TUUS. (VO]XE (?) SANGUINIS FR [ATRIS (TU! CLAMAT AD ME DE TERRA)] ( Språkbandet hoprullat efter fratris) (1. Mosebok 4: 9 - Var är din broder Abel? och 4: 10 - Din broders blod ropar till mig från jorden). Kain med mordredska­ pet - åsnekäken - gömt bakom ryggen. På språkbandet: NEscw DOMINE NUMQUIT [cusTos FRATRis MEr suM EGo?] . (1. Mosebok 4: 9 - Jag vet icke (Herre); skall jag taga vara på min broder?). - 32-33. Bladrankor. - 34. Abe[ offrar sill lamm. YTTERGRANS KYRKA 475 ö s N Fi g. 454. L å nghusets valv mot Ö. Foto 1961. Das Langhausgewölbc gcgen O. Vaulting of n a ve, Jooking E. N väggen (fig. 458):- 35. Kristi bön i Getsemane örtagård. - 36. Judaskyssen.- 37. Endast obetydliga spår av figurer, säkert scener ur passionshistorien. - 38. f{orsbä­ randet. Endast några fragment återstå. - 39. Korsfästelsen eller korsnedtagningen, nästan helt utplånad. Ö väggen (fig. 455): - 40. En grupp heliga personer, i spetsen för dem ett helgon. Överst språkband med nästan helt utplånad text. Enl. Cornell-Wallin (s. 121) Him­ melsfärden. Emellertid finnas inga spår av de moln som äro nästan obligatoriska för denna scen. - 41. En grupp heliga personer, anförda av ett helgon. Överst språkband med oläslig text. Enligt Cornell-Wallin (s. 121) Pingstundret. Det finnes dock inga spår vare sig av lågor eller någon duva . - 42. Ärkestiftels vapen: ett rött kors (nu svart­ nat). - 43. Ärkebiskop Jakob Ulfssons vapen: en örnfot (jfr ovan nr 14). 476 HÅBO HÄRAD Fig. 455. Målningar på långhusets Ö vägg, nr 40-43. Foto 1961. Malereien an der O W a nd des Langhanses (Nr. 40--43). Paintings on E wall of n a ve, Nos. 40-43. S väggen (fig. 457):- 44. En kvinna inför en gammal man med en spira i handen; bakom mannen flera åskådare. Enl. Cornell-Wallin (s. 121) Susanna och gubbarna. ­ 45. Figuren med en spira från föregående scen återkommer jämte en kvinnlig (?) figur t. h. om honom. Torde vara fortsättning av berättelsen på den föregående scenen. Tolkningen oklar. - 46. Drake i svickeln över fönstret. - 47. Ett rött torn längst ut i V samt en del färgfläckar är allt som återstår. - 48-49. Endast obetydliga figur­ fragment. V väggen: - 50. Yttersia domen. Kristus sitter på regnbågen, från hans mun utgår ett svärd och en lilja. Maria och Johannes döparen som förbedjare på var sin sida om Kristus. Scenen döljes till största delen av orgeln. - 51. Ett träd. YTTERGRANs KYRKA 477 F ig. 456. Maria Magdalenas himmelsfärd. Målning i lå nghusvalvets Ö kappa, nr 23 . Foto 1961. Himmelfa lu·t der Maria Magdalena. Malerei in der O Kappe d es Langhanses (Nr. 23). Ascension of Mary Magdalene. Painting on E seetian of nave vaulting. VAPENHUSET Valvet (fig. 459): 52. Den fromme och den världslige mannen (fig. 460). I mitten ett altare med Kristus som smärtornas man, t. v. om altaret den fromme mannen, knä­ böjande med en pilgrimsstav i handen, nu nästan helt utplånad liksom inskriften på hans språkband. Man kan dock ana orden: MISERERE MEI DEUS [ SECUNDUM MISERI­ CORDIAM TUAM] (Psalt. 51: 3 Gud, var mig nådig efter din godhet). - Den rike 4-310 1 42 478 HÅBO HÄRAD Fig. 457. Målningar på långhusets S vägg och valvets S kappa, nr 24, 44- 45. Foto 1961. Malereien an d er S W a nd des L a nghanses und in d er S Kappe d es Gewölbes (Nr. 24, 44-45 ). Paintings on S wall of nave and S section of v a ulting. Nos. 24, 44-45. mannen t. h. om altaret åtföljes av ett språkband som aldrig har haft någon inskrift, utan endast meningslösa krumelurer. Bakom honom hans hus, dit hans tankar gå. I översta våningen stjäl en tjuv ur en kista, i mellersta våningen äter kocken upp maten, i nedersta våningen h åller en tjuv på att smita med en kanna ur silverförrådet . - 53. (fig. 461). En djävul mottager tre trollpackor, ridande på kvast, raka och grissla. Ur ett stort horn fyller han på käringarnas smörjelsehorn. - 54. (fig. 464). Lyckans hjul, framställt på sedvanligt sätt, såsom det ofta förekommer i det senmedeltida kyrka­ måleriet i Mellansverige.1 A v inskrifterna kan läsas RE GNABO ( = j ag skall härska) vid mannen på väg uppåt, REGNO ( = jag härskar) vid mannen på toppen, övriga helt 1 Jfr A . ELLENrus, Lyckohjulet i Tensta kyrka och dess historiska innebörd, i: Fornvännen 1957, s. 38 f. YTTERGRANs KYRKA 479 Fig. 458. Målningar på långhusets N vägg och valvets N kappa, nr 26, Nlalereien an der N Wand des L a nghauses und in der N Kappe des Gewölbes (Nr. 26, 35- 36). 35~36. Foto 1961. Paintings of N wall of nave and N seetian of vaulting Nos. 26, 35-36. utplånade. Mannen på väg ned har på sitt språkband haft regnavi ( = jag har härskat); på språkbandet vid den döde i liksvepningen anar man orden SUM SINE REGNO ( = jag är utan makt). - 55. (fig. 462). En ung man med händerna lyfta till bön knäböjer framför en munk (en!. Cornell-Wallin, s. 121, en gammal kvinna). Munken lägger väl­ signande sin hand på ynglingens huvud. Bakom den fromme unge mannen hans skydds­ ängel. - T. h. om denna grupp en ogudaktig man, klädd i hosor och kortrock. Han ledes bort av en djävul, som lagt ett rep om hans hals. Mannen blickar ångerfullt mot munken och den knäböjande ynglingen.- Scenen återgår på en legend om »rätt ången>, mycket omtyckt under medeltiden. En liknande framställning finns i Edebo kyrkas vapenhus .l 1 O. OnENIUS, Rätt ånger. Ett ikonografiskt och legendariskt bidrag, i: Saga och sed, 1959, s. 87 f.. 480 HÅBO HÄRAD ö s N F ig. 459 . V apenhusels valv. F oto 1961. Die Gewölbe des Waffenhauses. Vaulting in pm·ch. Ö väggen: - 56. S. Görans strid med draken. I bakgrunden staden, längst i S prin­ sessan. Målningen starkt skadad. S väggen: -- 57. En djävul hjälper en trollpacka att kärna smör (fig. 463). Av inskriften på ett språkband återstår ingenting. - 58. Två djävlar, en brun med hästsvans och grön mössa, en grå. Den inskrift, som skulle ha kunnat förklara scenen, är utplånad. V väggen (fig. 465): - 59. Legenden om de tacksamma döda.! Denna från flera håll i 1 Å. NrsBETH, En legend av Caesarius av Heisterbach illustrerad i svenska kalkmålningar, i: Forn­ vännen 1953, s. 307 f. YTTERGRANs KYRKA 481 Fig. 460. Den världslige och den fr omme. Målning i vapenhusvalvets Ö k a ppa, nr 52. Foto 1961. D er W eltli ch e und der Fromm e . Malerei in der O K a ppe cl es Waffenhausgewölbcs (Nr. 52) . The pious and th e impious. P a inting in E seetian of vaulting in p01·ch, No. 52. Tyskland kända legend eller folks aga berättar om en tapper riddare, vilken hade för vana att så snart han kom till en kyrkogård stanna där och b edja en bön för själarna i skärseld en. Då han en gång, förföljd av fiender, tvingades att söka skydd på en kyrko­ gård, stodo de döda på kyrkogård en och i kyrkan upp ur sina gravar, skyndade till hans försvar och drevo förföljarna på flykten, detta till tack för riddarens förböner. Liknande scener finnas även i Roslagsbro och Rö kyrkor (SvK, Up. V, s. 327). N väggen: - 60-61. Endast obetydliga rester av figurer, fördelade på två register. 482 HÅBO HÄRAD Fig. 461. Vapenhusvalvets S del, med målning nr 53 i mitten. Foto 1961. S T c il des Waffcnhau sgewölbes mit der Malerei Nr . 53 in d er Mitte. S part of vaulting in porch, with p a inting No. 53 in middle. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARPRE ­ DIKSTOL Nuvarande a ltar e, predikstol och a ltarrin g äro sammankomponerad e till en helhet (fig. 466) . Altarbord av trä, framsidan dekorerad med ett enkelt förgyllt kors mellan två pilastrar mot en räfflad botten. Pärlgrå målning. Altarskiva av trä, som med sina rokokomässigt svängda konturer liknar skivan till en rokokobyrå . Målad i pärlgrått med marmorering i mörkgrått-svart. Torde härstamma från 1777, jfr predik­ stolen. Altarbordet genomgick en renovering 1819 (RÄK.). P r e d i k s t o l e n är placerad på sj älva altaret. I nedre delen två snedställda konsoler och mellan dem ett fält med i svart målad inskrift: Ån 177 7 FönFÄRDIGAD GENOM BE/ STYRANDE AF HAND E LSMANNEN OCH BRYGGAREN j HR OLOF J . B HUN0, 1 MED DESS Om bryggare OLoF BnuNos rörelse se S. E. BRING och J. S. SiMONssoN, Grämvalls bryggeri, NOrn­ bergs bryggeri och Wienerbryggeriet, Sthlm 1956, s. 29. 1 YTTERGRANs KYRKA 483 Fig. 462. Vapenhusvalvets N del, med m ålning nr 55 i mitten. F oto 1961. N Teil des Waffenhausgewölb es mit der Malerei Nr. 55 in der Mitte. N part of porch vaulting, painting No. 55 in middle. ocH KYRCKJANS BEKOsTNAD. Över konsolerna i hörnen snedställda kannelerade pi­ lastrar, förs edda med var sin hängande skulpterad lagerkrans. Korgens mittfält upp­ tages av en oljemålning på duk (58 x 73), framställande Kristus på korset jämte Maria, Johannes och Maria Magdalena. Upptill och nedtill avslutas korgen av listverk med antikiserande ornamentbårder. Bokbrädet uppbäres av en förgylld konsol med en liten lagerfeston. Takets ramlist är kannelerad, med hängande tofsar vid kanten. Det krönes av en glob samt ett kors och en Iagerkvist. Ovanför den stickbågiga dörröpp­ ningen mot sakristian en Jehovahsol av förgyllt trä. Predikstolen är målad i ljusgrått och vitt med marmorering i rosa. Ornamentdetaljerna förgyllda. Altarringen är fem­ sidig, med enkla rektangulära speglar. Målad i pärlgrått med marmorering i mörkgrått och rött. Antagligen samtida med altarpredikstolen. Sättet att sammankomponera predikstol och altare har sin upprinnelse i reformerta kyrkor. Ä ven i Sverige finnas flera exempel på dylika altarpredikstolar från 1700­ 484 HÅBO HÄRAD Fig. 463. En djävul hjälper en trollpacka att kärna smör. Målning p å vapenhusets S vägg, nr 57. Foto 1961. D er Tenfel hilft einer Hexe beim Buttern. Maler ei an der S Wand des W affenha uses (Nr. 57). A devil helping a witch to c hurn butter. P ainting onc _s wall of porch, No."''· talets andra hälft och 1800-talets början, av vilka en altarpredikstol från 1768 i Eds kyrka särskilt bör uppmärksammas (SvK, Up. VI, s. 741 f.). Denna är ritad av Jean E. Rehn. Ornamentdetaljerna på Yttergrans altarpredikstol stå nära Rehns stil. Enligt en räk. av donatorn Olof J. Bruno från 1777 över >>Altare taflas och Prädikostohls förfärdigande>> beställdes samma år en ritning från Stockholm. Något senare fingo bildhuggaren Westman och snickaren Olof Söderdahl från Stockholin betalt för arbetet med predikstolen, en del målning och förgyllning genomfördes av donatorn Bruno själv (sT.PROT. 1777). I samband med predikstolens uppsättande tillkom 1777 en draperimålning på korets då helt vitkalkade Ö vägg. Målningen borttogs 1927, eftersom den till större delen täckte Ö korväggens medeltida figurmålningar. En äldre predikstol betecknas 1713 (INv.) som >mthgammal å thet släteste sättet af bräder allenast gjordh, medh gemen målning öfwerstryken». Den var uppställd vid triumfbågens N sida. Finns ej kvar. YTTERGRANs KYRKA 485 Fig. 464. Lyckans hjul. Målning i vapenhusvalvets V del, nr 54 . Foto 1951. Gllici>Som våra förfäder hava byggt oss till fromma l Så bygga vi åt dem, som efter oss komma l och byte så gott för gott l Det, som vi av våra förfäder hava fått.>> YTTERGRANs KYRKA 487 Fig. 466. Altarpredikstol fr å n 1777. Foto 1961. S. 482. Kanzelaltar von 1777. Altar pulpit, 1777. 488 HÅBO HÄRAD F ig. 467. Corpus a v ett altarskåp från 1470- 80, svenskt arbete. Foto 1961. S. 485. C01·pus eines Altarschreins von 1470- 80, schwedische Arbeit. S. 485 . Centra l section of a triptych, 1470- 80, Swedish work. BÄNK­ INR E DNING Denna vers har bl. a. stått att läsa på bänkarna i Husby-Sjutolfts och Litslena kyrkor (KLINGSPOR, S. 26 f.). Nuvarande bänkinredning är sluten (fig. 437), dörrar med rektangulära speglar och enkelt listverk. Pärlgrå målning med marmorering i rosa och mörkgrått. Bänkarna byggdes efter 1774 av snickaren Mårten Lindqvist från Skedevi, varvid en del gammalt material från en äldre bänkinredning användes (sT.PROT. 1774). I samband med kyr­ kans restaurering 1927 gjordes bänkarna bekvämare. Nummertavla (fig. 469) i förgylld ram med bladornament av pastellage (jfr orna­ ment på orgelfasaden). Överst ett guirlandomramat fält med inskriften: LOFSJUNGER HERRAN f ÅR 1776 o J B ( = Olof J. Bruno, se s. 482, not l). 90 x 51. - En rund num­ mertavla med enkel förgylld ram förvaras på vinden. En l ä k t a r e i V (fig. 437) har enkelt bröstvärn och samma färger som övrig fast inredning. Den uppfördes 1774 av snickaren Mårten Lindqvist (jfr ovan) och målades 1777 (RÄK.). - En äldre läktare reparerades 1709 (RÄK.); en ny byggdes 1754. Upp­ YTTERGRANs KYRKA 489 Fig. 468. Detalj av altarskåp ets corpus, fig. 467. Foto 1961. Einzclhcit vom Corpus d es Altarschreins Abb. 467 . Detail of central seetio n of triptych fig. 467. gången till den nuv. läktaren från vapenhuset (fig. 436) tillkom antagligen under 1770-talet. Orgel byggdes år 1776 av stolmakaren och orgelbyggaren Jonas Ekengren, Stock­ ORGEL holm.l Fasaden (fig. 437) flankeras av två piptoureller, krönta av urnor. Ovanför 1 JoNAs EKENGREN, f. 1736, t 1793, stolmakare i Sthlm, men synes efter 1770-talet varit verksam som orgelbyggare. Hans orglar ha tydligen i hållbarhet varit jämförbara med andra samtida mäs­ tares. - J. SJÖGREN, Orgelverken i Västerås stift, Nordiska museets handlingar 40, Sthlm 1952, s. 53. 490 HÅBO HÄRAD Fig. 469. Nummertavla från 1776. Foto 1951. S. 488. Nummcrntafel von 1776. Hymn board, 1776. BESTYRANDE AF J. E . GRANDIN, BOM, OCK MED mittpartiet en inskriftstavla, omramad av draperi (fig. 470). Inskriften lyder: UNDER j KYRKIOH-DEN HR MAGR J: SOLANDER1 HR MAGR A . LITORELL, 2 HR j j HR L . J . LAURELL, HR O. J. BRUNO, HR j J:S:THUNBERG, HR O. HULT­ DIGAT AF/ HR J:EKENGHEN. ÅH 1776.- j ÄR DETTA WÄRK FÖRFÄH­ Fasaden målad och marmorerad liksom kyrkans övriga inredning, ornamenten av pastellage. Orgelverket hade ursprungligen 5 stäm­ mor, en manual och bihangspedaL År 1925 byggdes bakom den gamla orgeln ett nytt DEN ÖFRIGA FÖHSAMLINGENS BEKOSTNAD 1 lsAc SoLANDER, f. 1739, pvgd 1761, mag. 1764, kh i Spånga 1775, t 1780. Antagligen en bror till ANDERs SoLANDER, stud. 1743, mag. 1754, pvgd 1755, kh i Över- o. Yttergran 1760, t 1775. Bägge här­ stammade från Roslagen. 2 ANDERS LITHORELL, f. 1727, stud. 1754, pvgd 1759, kommin . i Yttergran 1761, kh i Tärna 1784, t 1790. YTTERGRANs KYRKA 491 Fig. 4 70. Detalj av orgelfasaden från 1776. Foto 1961. Detail of organ front, 1776. Einzelheit vom Orgelprospekt, 1776. verk med 3 stämmor, en manual och bihangspedal, varvid det gamla orgelverket läm­ nades helt orört. Detta arbete utfördes av orgelbyggaren E. Eriksson, Sundbyberg. År l 946 sammanslogos de två orgelverken till ett, som alltså fick 8 stämmor, två ma­ nualer och pedal. Den gamla luftlådan, bälgverket och mekaniken borttogos och de gamla piporna placerades på en ny luftlåda. Arbetet utfördes av orgelbyggaren J. A. Johnsson, Duvbo.l Av en medeltida d o p f u n t finnes endast fot och skaft av gotländsk kalksten kvar (fig. 471). Foten i form av en attisk bas, skaftet cylindriskt. Centralt uttömningshåL Antagligen från 1100-talets slut eller tiden omkr. 1200. Jfr dopfuntarnas fotpartier i Almby och Täby (SvK, Närke I, s. 168 o. 237) samt i Skalunda kyrka (SvK, Västergöt­ 1 DOPREDsKAP Närmare se L. M. HoLMBÄCK, En orgelskandal i Uppland, i: Kyrkomusikernas tidning 1946. 492 HÅBO HÄRAD Fig. 4 71. Dopfunt, foten av gotländsk kalksten omkr. 1200, cupp an av furu 1700- eller 1800-t alet. Foto 1951. S. 491. Ta ufstein, d er Fuf3 a us gotländischcn1 Kalkstein um 1200, di e Cuppa a us F ic htenholz a us dem 18. oder 19.Jh. Font, Gotla nd lin1estone base, ca. 1200, bowl of pinewood, 18th or 19th century. NATTVARDs­ KÄRL land I, s. 171). H 40. Cuppa av furu, målad i grågrönt och gult, möjligen tillkommen under 1700- eller 1800-talet. - 1713 (INv.) upptages )>Funten af grof steen medh bräder wid kordörren uthi Qwinfolkzbänckarna inbygd)>. Vid samma tillfälle omtalas ))ett koppar fat el. mullöga (s. 252, not l) uthi Funtem. INV. 1790 upptager )>l gammal Funt af stem, vilket möjligen innebär, att den ursprungliga cupparr ännu fanns kvar. Den nu använda funten är skuren i ek, målad i ljusa färger. Den är utförd av Bengt Tapper, Bålsta, efter skisser av Erik Hermansson. Skänkt till kyrkan av församlingens kyrkliga syförening 1949. - Tillhörande dopskål av drivet silver utförd av Lagerströms i Enköping; skänkt samtidigt med funten och av samma förening. Ett rökelsekar omnämnes 1703 (INv.). Finns ej kvar. Nattv'ardskärl av delvis förgyllt nysilver (fig. 472). - Kalk med stor cuppa, rund nod och profilerad fot. Stplr på nedre kanten: A. G. DUFVA. NS . På cupparr inskriften: YTTERGRANS KYRKA 493 Fig. 472. Nattvardskärl av nysilver, 1874. F oto 1961. Communion utensils, silver-plated, 1874. Abendmahlsgerät a us Neusilber 1874. YTTERGRANs KYRKA 1874 GÅFVA AF J . E. ÅSLANDER (s. 450). H 25,5. - Tillhörande paten med samma stplr och inskrift som på kalken. D 14,5. - Vinkanna, päron­ formad, med snås, lock och handtag. På locket Guds lamm med korsfana. Stplr och inskr. som på kalken. H 35. - Oblatask, rund, på locket Guds lamm med korsfana. Stplr och inskr. som på kalken. H 8, D 12. Kyrkan har fordom ägt åtskilliga nattvardskärl, vilka vid olika tillfällen, senast 1870, bortstulits. Bland dessa föremål kan nämnas en förgylld kalk med paten, skänkt 1637 av Erik Planting,l stulen 1767 (rNv.). Sockenbudstyg av silver (fig. 474) bestående av kalk (H 15) med tillhörande paten (D 9) och en rund oblatask (D 4,5, H 1,5), enl. stplr tillverkade 1793 av Olof Yttr>krusiga liusstakan> som enl. INV. 1779 skänktes av hökaren Eric Grandin. H 35. - 3. Ett par, av tenn, med skaft i form av en knippepelare (fig. 482). Inskrift på foten: ANNO 1668 D: 8 DEC. JOCHIM MARGRAW INGREDH LARSDOTTER (jfr ljuskrona nr 1). Stplr oläsliga. H 24. - 4. Ett par, av tenn, med fasetterat skaft (fig. 483). I bottnen stplr av Johan Johansson, kann­ gjutare i Sthlm 1677- 1715 (LöFGREN 1:2, s. 121) samt årsbokstav D ( = 1697). Upp­ tagas i INV. 1703 som skänkta av färgaren Johan Månsson i Sthlm. H 27. - 5. Ett par, av svarvat lövträ. 1800-talet. H 22. YTTERGRANs KYRKA 499 Fig. 478. Ljusplåt (nr 1) av försilvrad mässin g, 1600­ talet. Foto 1961. S. 496. Blaker a u s versilbert em Messing, 17. J h . Sconceof silver-plated brass, 17th century. Ljushållar e av trä i form av en obelisk, liknande timglasstället (s. 485). Krönt av ett bevingat, lågande hjärta och ett ankare. På obelisken initialerna o B (Olof Bruno, se s. 482 not 1). Vitmålad, med förgyllda ornament. Tillkommen samtidigt med predik­ stolen under 1770-talet. Står på predikstolen. H 66. Lykta av mässingsplåt (fig. 484, Upps.utst. kat. nr 675). Cylindrisk, avsmalnar upptill i två avsatser; överst en godronnerad kula med ring, nederst tre runda fötter. Krönpartiet försett med genombruten dekor: å nedre avsatsen skyttar, vildsvin, hun­ dar och hjortar, å övre rundbågsställningar. Bottnens undersida har punsat arbete. 1600-talets förra hälft. Upptages 1779 (rNv.) som förs edd med söndriga hornglas. Hänger numera i vapenhuset. H 62. 500 HÅBO HÄRAD Fig. 479. Ljusplåt (nr 2) av förtent j ärnpl åt, 1700-talet. Foto 1961. S. 496. BlakerausverzinntemEisenblech, 18. Jh. Sconce of tinned sheet iron, 18th century. TEXTILIER A l t a r b r u n av småmönstrat siden i blågrönt och gult, 1600-talets förra hälft (fig. 485). Som foder har använts delar av en medeltida brokad med inslag av membranguld; symmetriskt mönster bestående av ett palmettformigt träd, lejon och fåglar (fig. 486). Italienskt arbete från 1300-talets slut. Brunet numera isärtaget och fragmenten mon­ terade på lärft. Mått: brunet H 24,5, L 87. Konserverad hos Libraria 1956. Antependier: - l. Av grovt, grönt linnetyg; regelbundet växlande ornament (kors och bladarabesk), spridda över ytan, brod erade med vitt linnegarn och guldtråd. Nedtill avslutad med en guldtrådsfrans. Grått linnefoder med signaturen: s. w. ( = SOFIA WIDEN) LICruM 1939. 2. Av gråblått linnetyg med applikationer. Överst fält med YTTERGRANs KYRKA 501 Fig. 480. Ljusstake (nr 1) av silver, 1877. Foto 1961. S. 498. Fig. 481. Ljusstake (nr 2) av försilvrad mässing, omkr. 1700. Foto 1961. S. 498. Silberleuchter (Nr. 1) 1877. Silvercandlesticl<(No.1), 1877. Leuchter (Nr. 2) aus versilbertern Messing um 1700. Candiestick (No. 2), silver­ plated brass, ca. 1700. kors i rött, svart, guld och silver. Sign. E. P. ( = ELIN PETTERSSON) LICIUM 1952. ­ 3. A v gul och vit mönstrad sidendamast med applicerade och broderade band (blommor, kors m. m.). Sign. M. S. ( = MÄRTA SWARTLING) LIERARIA 1953. - 4. Av röd sidenda­ mast; överst applicerat fält med IHS, dessutom broderade kors i guld och svart. Sign. M. S. A. ( = MÄRTA SWARTLING-ANDERSSON) LIERARIA 1959. Mässhakar: - l. Av rödgul sidendamast med stort symmetriskt mönster, s. k. granatäpple, och rutmönstrade bandornament (fig. 487). Italienskt arbete 1550- 1650. På ryggsidan kors av band med broderi, delvis i relief med olikfärgat silke, guld och silver. Avlånga rosettornament samt den broderade inskriften: HIELP IHESvs (16)89. Foder av lärft. H 110. Renoverad av Libraria 1950. - 2. Av svart silkessammet med silverdekor; J ehovahsol på framsidan, kors på ryggsidan. Kantad med silverb and. En!. INV. 1842 från 1825. Renoverad av Libraria 1950. - 3. A v vit gåsögonmönstrad siden­ damast med applikationer och broderier i grönt, blått och gult (kors, Kristi monogram, blommor m. m.). Sign. M. G.( = MÄRTHA GAHN) LIERARIA 1951. - 4. Av grön mönstrad 502 HÅBO HÄRAD Fig. 482. Ljusstake (nr 3) av tenn, skänkt 1668. Foto 1961. S. 498. Zinnleuchter ( Nr. 3), gestiftet 1668. P ewter candlesticl< (No. 3), presenled 1668. Fi g. 483 . Ljusstake (nr 4) av tenn, tillverkacl 1697 av Johan Johansson, Sthlm. Foto 1961. s. 498. Zinnleuchter (Nr. 4) von Johan .Johansson in Stockholm 1697. Pewter candlesti cl< (No. 4), made in 1697 in Stockholm by Johan Johansson . M. sidendamast med applikationer och broderier i guld, blått m. m. Sign. SWARTLING-ANDERSSON) LIERARIA 1957. s. A. ( = MÄR TA Kalkkläden: - l. Av rosa sidenatlas med broderad krans av blommor i gult, blått, grönt, grått och silver samt paljetter (fig. 488). På mittfältet en medaljong med initia­ lerna A. D. C. S. Silkesfrans. 1700-talets senare del. Mått 42 x 42. - 2. Av svart sil­ kessammet med silverbroderi i läggsöm, paljetter m. m. I mitten kors med törnekrona. Silverspets kring kanten. Linnefoder. Skänkt 1857 av Fru Åkerström (rNv. 1860). Mått 40 x 40. - 3. Av svart silkessammet kantat med smal silverspets. 1800-tal. Mått 51 x 51. Håvar: - l. Av marinblå sammet med silverfrans kring öppningen, silvertofs och silvergaloner. Foder av rött saffian. Hylsa av silver med en liten silverklocka. Brunt svarvat skaft. Enl. INV. 1779 skänkt av Olof Bruno i Bålsta (s. 482). - 2. Av blå sammet med silvergaloner, tofs och fransar. Försilvrad hylsa med klocka, brunt svarvat skaft. Hylsa, klocka och skaft 1800-tal, övrigt modernt. - 3. Av cerisröd sammet med guld­ galoner. Mässingshylsa, brunt svarvat skaft. Modern. YTTERGRANS KYRKA 503 Fig. 484. Lykta av mässingsplåt, 1600-talet. Foto 1961. s. 499. Laterne aus Messingblech, 17. Jh. Lantern of sheet brass, 17th ccntury. Kyrkans äldre INV. upptaga flera numera försvunna textilier. Sålunda omnämnes 1703 en altarduk >>av fijn slessing med knytning omkring>> skänkt av major Gustaf de Charliere och fru Anna Planting. 1 INV. 1713 upptager bl. a. >>Ett handkläde hängande öfwer Fonten af swart tryck ... Mässhake av rödblommeratt damask och borderat korss back uppå (möjligen identisk med mässhake nr l) ... Ett Täcke af Gyllentygh till Brud­ stolame och insytt med oäckta gulltrådh>>. Enligt RÄK. 1722 fick >>snörmakaren 8 CARL GusTAF DE CHARLIERE, major vid Jämtlands kavallerireg., f. 1644, PLANTI NG till Ekilla i Övergrans sn, levde 1716. FöRsvuNNA TEXTILIER t 1698. - G. m. ANNA 504 HÅBO HÄRAD Fig. 485. Altarbrun, detalj . Foto A TA. S. 500. Altarbehang, Detail. A lta r horder, detail. Joachim Gode f(ör) ett band av blått kamelhår till mäss-skjortan>>, sålunda ett s. k. cingulum (se SvK, Up. VI, s. 356) . - INV. 1790 nämner en >>gamal altar duk med sydda rosor» samt >>2 st. barnmössor, jemte Xstningskläder (Kristningskläder, dopkläder) af rödt siden tyg med smala galonen>. Vid samma tillfälle omtalas >>en brun kappråk med röda upslag åt kyrkowäktaren». - En del äldre textilier bortstals 1767. Kyrkväktarspö av bambu, krönt av en tupp på ett kors med kulor i armarnas ändar, allt av driven, förtent järnplåt (fig. 489, Upps. utst. k at. nr 971). Upptages tidi­ gast 1790 (INv.). L 121. Värja med järnfäste, 1 små spår av påslaget silver (fig. 490). Klingan är försedd med etsad stiliserad blomornamentik upptill och nedtill på oval ram med porträtt av Gustav Il Adolf. I ramen inskriften: GUSTAVVS ADOLPHVS DG SVECORUM GOTTHORUM ET VAN­ DALORUM REX. samt omgivet av stiliserad blomornamentik: ME FECIT SOLINGN. På kling­ ans andra sida åt erfinnes samma stiliserade blomornamentik och ram, här med porträtt av lantgreve Wilhelm V av H essen. 2 I ramen h ans titlar: WILHELMUS DG HASS LANDGR 1 Beskrivningen utarb etad på grundval av en utförli g undersökning av teol. och fil. kand. THORE EKBERG. Se även H . SEITZ, Svärdet och värjan som armevapen, Sthlm 1955, s. 121. 2 WILHELM V, lantgreve av Hessen, f. 1602, t 1637. Ingick 1631 förb und med GusTAV II ADOLF, blev efter slaget vid Nörellingen 1634 fördriven från sitt land av de k ejserliga och dog i landsflykt. YTTERGRANs KYRKA 505 Fig. 486. Fragment av italiensk sidenbrokad. 1300-talets slut. Foto 1961. S. 500. Parts of a Halian silk bro­ cade. Late 14th century. Pragmente von italienischen Seid enbrokad. Spätes 14. J h. samt omgivet av stiliserad blomornamentik: Fästet är helt täckt med blomornamentik i ringpunsning och skraffering. Kaveln, som är oval med svaga inskärningar framtill och baktill, är lindad med mässingstråd i olika grovlek och tvinning. Lindningen avslutas upptill och nedtill med flätade kransar av samma material. Värjans tillkomsttid går att fastställa ganska exakt med hjälp av de båda fursteporträtten, som etsats på klingan för att erinra om förbundet i Stralsund, den s. k. hessiska eventualkonfederationen av den IOHANES TESCHE WIERSBE RG. 2 1 COM CATIM DIET ZIGH NIDD GEN E X ER DUX1 = Wilhelmus Dei Gratia Hassiae L andgravius comes Cattemeliboci Dieziae Ziegenheinae. ... JoHANNEs TESCHE \VIERSBERG, vapensmed i Solingen (data okända), sannolikt från Paderborn. Han för nämligen ofta ett märke med tre springande harar så grupperade, att öronen bilda en triangel. Detta märke användes av skrågesällerna i Paderborn. · 2 506 HÅBO HÅRAD Fig. 487. Mässhake (nr 1) från 1600-talet. Foto S. Erandel 1917. S. 501. MeJ3gewand des 17. Jh. Chasuble, 17th ccntury. BÖCKER 11 nov. 1630. Värjan bör ha tillverkats mellan detta datum och den 6 nov. 1632. Mästare var, som inskriften visar, Johannes Tesche Wiersberg. Enligt traditionen (rNv. 1860) och en vid värjan fästad lapp skulle värjan ha tillhört överstelöjtnanten Gustaf Plan­ ting-Gyllenbåga.1 Den omtalas tidigast 1790 (INv.). Värjan förvaras numera i Kungl. Livrustkammaren, Sthlm (inv.nr 10/23). L 114. Fattigbössa av mässing, rund dosa med lock och lås. På locket inristade initialer A E s / M L n. Upptages i INV. 1703 som >>Mässingzbäcken för dhe fattige medh lås före>>. H 16, D 24. Gustav III:s tal från 1772, 2 st. (den 25 juni och 21 augusti), i enkla, förgyllda ramar. Minnestavlor (s. k. Hedengranstavlor), 3 st., omtalas i INV. 1713. Finnas ej kvar. Av äldre böcker böra följande nämnas: l. (Then swenska psalmboken) . . . Item: Calendarium eccles. 1623. Stockholm, Chr. Reussner, på Marcus Sigfridsons book­ bindares bekostningh, och finnes hoos honom till köps, 1622. I samma band, Luthers Catechismus, Upsala 1617 (med träsnitt). Titelblad saknas. Jfr Collijn, sp. 729. Brunt GusTAF PLANTING-GYLLENBÅGA, f. 1614, t 1670. Överstelöjtnant. Ägde och bebodde Nybblebacka i Övergrans sn. G 1. m. CATHARINA GoLDACKER fr. Tyskland, 2. m. SoFIA voN METZERADE, t 1709, som är begraven i Häggeby kyrka. 1 YTTERGRANs KYRKA 507 Fig. 488. Kalkkläde (nr 1), 1700-talet. Foto 1951. S. 502. I<.elchtuch, 18. J h . Chalice cloth, 18th century. skinnband med pressningar. - 2. Enchiridion Eller then Swenska Psalm-Boken samt andra W anligha Handböcker: flitigt öffuersedt och Corrigerat, såsom ock med många nödhtorfftigha stycker förbättrat och förmerat. Aff M. Petro Joh. Rudbeckio 1 N. studio suo & sumptibus Capituli. Arosiae. Tryckt aff Oloff Oloffzson Anno 1627. Jfr Collijn, sp. 231 f. Brunt skinnband. - 3. (Emanuel Sonthomb),2 Gudz barns gyllene klenod. Thet är: Then retta wäghen til christendomen. Förswenskat aff Johanne Olai Medelpadio. Stockholm: Ignatius Meurer 1635. Brunt skinnband med pressningar. ­ 4. Liber Cantus ... (tryckt i Upsala aff Eskil Matzson 1620). 10 blad i slutet saknas (skall vara 98 blad). 3 Brunt läderband, enligt anteckn. från 1745. - 5. Karl XII:s bibel 1703 i pressat läderband med mässingsbeslag. Brudbänk av snidad och målad furu (fig. 491), gavlar och ryggstöd med rundsvar­ vade dockor. På fram- och baksidan rikt snidad ornamentik: virade zigzagband, stjär­ 1 PETRus JoHANNIS RuDEBECKrus, f. 1578, t 1629. Skald, lektor i Västerås 1625, prost i Köping 1627. Han utgav 2 saml. didaktiska dikter. 2 EMANUEL SONTHOMB, engelsk författare av bönböcker. Pseudonym för EMANUEL THOMPSON? COLLIJN, Sp. 863. 3 Å . DAvmssoN, studier rörande svenskt musiktryck före år 1750, Uppsala 1957, s. 99. 508 HÅBO HÄRAD Fig. 489. Krön p å ett kyrkväkta rspö, 1700-talet. Foto 1961. S. 504. Kirchendien erstocl<, oberer Teil, 18. Jh . Top of b ead le's staff, 18th century. nor och nedåtvända stiliserade akantusblad. Ornamentik av denna art är vanlig på svenskt allmogehusgeråd från tiden 1650- 1700. Konstruktionen med delarna in­ tappade i varandra och sammanhållna med trädymlingar är ålderdomlig och utgår från medeltida förebilder. Denna hantverkstradition fortlevde länge på landsbygden. Man torde därför knappast kunna antaga, att brudbänken är äldre än från omkr. 1650. Den omtalas tidigast 1713 (r Nv. ), då >>ett Täcke af Gyllentygh till Brudstolarne>> upp­ t ages, s. 503. Bänken har ursprungligen varit längre men har i senare tid avsågats på högra sidan. I början av 1800-talet blev bänken övermålad med rödfärg. H 100, L 115, B 50. YTTERGRANs KYRKA 509 Fig. 490. Värja, Solingen omkr. 1630, detalj. Foto S. Erandel 1917. s. 504. Degen, Solingen um 1630, Ausschnitt. Sword, Solingen, ca 1630 detail. Förvaringskista av trä, med järnbeslag från 1777 (RÄK.). Tre utanlås, tre offerhål i locket. H 57, L 88, B 55. Bland möbler i sakristian kan nämnas en rikt snidad högryggad stol av furu med sits och rygg läderklädda (fig. 492) . 1600-talets slut. Ett enkelt brunmålat fällbord och ett brunmålat bokskåp, det sistnämnda inköpt 1825 (RÄK.). Dessutom förvaras i sakristian en bänk med utsågad framsida; en liknande förvaras i tornrummet. Brun­ målade, nämnas tidigast 1790 (rNv.). 6310147 MÖBLER 510 HÅBO HÄRAD Fig. 491. Brudbänk från 1600-talet. Foto 1961. S. 507. Brantbank des 17. Jh. B ride bench, 17th century. KLOCKOR Klockorna hänga i stapeln (fig. 428). - storklockan har på S sidan >>Jahve>> l DÅ l KONUNG GUSTAF IV ADOLPH REGERADE l DOCTOR UNO VON TROlL VAR ÄRKEBISKOP l ERIC AF VÄTTERSTEDT LANDSHÖFDINGE l DOCTOR PER NICL. CHRISTIERNIN 1 PASTOR l CARL HINRIC ÅKERMAN 2 COMMINISTER. På N sidan: CARL MICHAEL GRANDIN I GRAN OCH l ANDERS ANDERSSON I BÅLSTA KYRKOVÄRDAR l IAN ANDERSSON E. VALLIN l ERIK ERSSON IOHANA EL. SETTERBOM l GUTEN l AF l CARL F. GRÖNVALL 3 l STOCKHOLM l VÄGER 2 SIC med hebreiska bokstäver. Därunder inskriften: PÅ KYRKANs BEKOSTNAD l ÅR 1798 9 LIP 10. M. - Klockans D 80, H 68. S Lillklockan har runt halsen följande inskrift: ÄHRA WARE GUD 1 HÖGDEN. På sidan: ÅHR MDCCXXIII. XV MA Y WARDT YTTER GRANS ELD AFBRENDER TILL TOHRN l KYRCKIA l MÄN AF EN HASTIG LIUNG l TAAK OCH KLOCKOR OCH EN LITEN DEHL MALM FANS IGEN l SOM MEDELST EN TIENLIG FÖRSORG AF HERDEN SOM FÖDA HJORDEN IHOPA SAMB­ LATS OCH MEHR MED KOSTNADI PÅÖKTES TILL GUDS NAPMNS ÄHRA GUTTEN I STOCK­ PEHR NICLAS CHRISTIERNIN, f. 1725, t 1799. Mag. 1752, prof. i Uppsala 1770, rector magnificus i Uppsala 1780, pvgd 1777, kh i Över- o. Yttergran 1787, prost s. å. 2 CARL HENRIC ÅKERMAN, f. 1751, t 1829. Pvgd 1778, komminister i Yttergran 1792. 3 CARL FREDRIK GRÖNWALL, klockgjutare i Sthlm 1794- 1814, ålderman 1812, t 1815. (Se närm are Sv K, UpV: 5, s. 626, not 1). 1 YTTERGRANs KYRKA 511 Fig. 492. Stol från 1600-talet. Foto 1951. S. 509. Stuhl aus dem 17. Jh . 17th century chair. På N sidan: PROBST OCH KYRCKIOHERDE l HÖG­ (s. 520, not l) l KYRCKIOWÄRDERNE l AND: MÅRTENSSON l ERIC OLOFSSON l I BÅHLSTA. På slagringen: PSALM 34. V. 9. SMAKER OCH SEER HURU LIUFLIG HERREN ÄR: SÄLL ÄH THEN SOM THÖSTER UPPÅ HONOM. Klockans D 73, H 67. De gamla klockorna förstördes vid branden 1723, däribland en klocka som 1713 (INV.) säges för ett år sedan ha köpts från Skoklosters gård OCh lär ha varit från den katolska tiden. Efter branden 1723 anskaffades, utom de nuvarande, en liten klocka från inspektoren på Skokloster Carl Dreyer (nÄK.). Denna försåldes 1797 till tings­ klocka i Torstuna och Simtuna häraden. HOLM ERIC NÄHSMAN 1 ANNO 1725. LÄRDE Hn. IOH: RAMMARIN l AF Emc NÄSMAN, klackgjutare i Sthlm 1717-1739, ålderman 1729, t 1742. -- L. M. HoLMIJÄCK, Klockor och klockringning, Sthlm 1951, s. 94. 1 512 HÅBO HÄRAD SAMMANFATTNING I. En liten tornlös gråstenskyrka med smalare kor och absid (fig. 493 A). Öppen takstol i långhuset, koret möjligen täckt med plant innertak av trä. Uppförd som gårdskyrka under 1100-talets slut eller omkr. 1200. Ärkestiftets minsta kyrka. Inv.: dopfuntsfot av gotländsk kalksten (fig. 471). II. Västtorn av gråsten uppföres med tunnvalv av samma m aterial i bottenvåningen (fig. 493 B). Rundbågiga, uppåt avsmalnande ljudgluggar (num era igensatta). 1200-talets början? III. Triumfbågen samt bågen mellan långhus och tornkammare vidgas och dekoreras med kvader­ målningar (fig. 439). Omkr. 1300. IV. Kor och långhus förses med tegelvalv (Iig. 493 C), triumfbågen förstoras. Absiden avskiljes från koret med en vägg och inrättas som sakristia. Vapenhus i S (fig. 433). Tornet förhöjes och förses med gotisk spira (fig. 432). - Kalkmålningar i kyrkorummet och i vapenhuset av Albertus Pictor, 1480-talet (fig. 447-465). Inv.: Altarskåp (fig. 467), svenskt arbete från tiden 1470- 80. V. Reparation efter en förhärjande brand 1723. Vid denna revs tunnvalvet i tornet. År 1745 revs absiden och den nuv. sakristian Ö om koret tillbyggdes (fig. 433). - Grundlig restaurering och moder­ nisering 1773-75: tornhuven fick sitt nuv. utseende, kyrkan rappades utvändigt, kalkmålningarna överströkos, alla fönsteröppningar förstorades och i N öppnades ett nytt fönster. Inredning och inv.: altarpredikstol (fig. 466), bänkinredning, läktare och orgel (fig. 4 70). VI. Restaurering 1927 under ledning av ark. Sven Brandel. Långhusets fönster mot N igensattes, alla fönster fingo nya bågar och antikglas i blyspröjsar, golven omlades, inredningen konserverades. Kalkmålningarna framimack ades av kyrkoherde E. Kihlmark och konserverades av E. Almgren. Elektrisk uppvärmning installerades. ZUSAMMENFASSUNG I. Kleine turmlose Feldsteinkirche mit schmalerem Chor und Apsis (Abb. 493 A). Offener Dachstuhl im Langhaus, im Chor möglicherweise eine flache Holzdecke. Als Hofkirche zu Ende des 12. Jh. oder um 1200 errichtet. Erwähnt als kleinste Kirche des Erzstiftes. Ausstattung: Taufsteinsfu13 a ns gotländischem Kalkstein (Abb. 471). A II. Ein W Turm wird ans Feldstein aufgefiihrt mit einem Tonnengewölbe ans demselben Material im Erdgescho13 (Abb. 493 B). Rundbogige, nach oben schmaler werdende Schallöffnungen (nun vermauert). Anf. des 13. Jh .? B ~~)) III. Der Triumphbogen sowie der Bogen zwischen Langhans und Turmkammer ~ ~· werden vergrössert und mit Quadermalerei versehen (Abb. 439). Um 1300. IV. In Chor und Langhans werden Backsteingewölbe (Ab b. 493 C) eingezogen C und der Triumphbogen erweitert, während man die Apsis vom Chor trennt, um sie als Sakristei zu verwenden. Waffenhaus (Vorhalle) im S (Abb. 433) . Der Turm wird erhöht und mit einer gotischen Spitze versehen (Abb. 432). - Albertus Pictor malt den Kirchenraum und das Waffenhaus in den 1480er Jahren ans (Abb. 447- 0 465). Ausstattung: Altarschrein (Abb. 467), schwedische Arbeit um 1470- 80. V. Wiederherstellung nach einem schweren Brand 1723, bei der das Tonnenge­ wölbe im Chor abgerissen wird. 1745 wurde die Apsis abgetragen und an ihrer Stelle Fig. 493. Kyrkans Ö vom Chor eine Sakristei angehaut (Abb . 433). - Gri.indliche Restaurierung und tillväxt. Modernisierung 1773- 75: die Turmhaube erhält ihre heutige Gestalt, die Kirche Grundril3entwicl{­ Jung der Kirche . wird au13en verputzt, die Ansmalung des Inneren i.ib erti.incht, alle Fenster grö13er Development of ausgebrochen und im N eine neue Fensteröffnung geschaffen. church. YTTERGRANS KYRKA 513 Ausstattung: Kanzelaltar (Ab b. 466), Gestiihl, Empore . und Orgel (Ab b. 4 70). VI. Restaurierung 1927 unter Leitung von Architekt Sven Brandel, wobei die N Fenster des Lang­ hauses vermauert und die iibrigen Fenster neu eingefal3t und bleiverglast werden. Umlegung der Ful3­ böden und Konservierung der Ausstattungsgegenstände. Die Wandmalereien wurden von Pfarrer E. Kihlmark freigelegt und von E. Almgren konserviert. - Elektroheizung. SUMMARY I. A small granite-rubble church, without tower, and with narrower chancel and apse (fig. 493 A). Open-rafter roof in nave, chancel possibly covered with flat wooden ceiling. Built as a rnanor church towards end of 12th century or around 1200. Smallest church in the archbishopric. Furnishings: Font base of Gotland limestone (fig. 471). II. W tower of granite rubble with barre! vault of same material on the ground floor (fig. 493 B). Sound openings, tapering upward, and with round arehes (now closed). Beginning of 13th century? III. Rood arch and arch between nave and tower chamber widened and decorated with ashlar paiming (fig. 439). Ca. 1300. IV. Brick vaulting in chancel and nave (fig. 493 C), rood arch demolished. Apse separated from chancel by a wall, and turned into vestry. Porch in S (fig. 433). Tower h eightened and Gothic spire built (fig. 432). Murals in nave and porch by Albertus Pictor, 1480s (figs. 447- 465). Furnishings: Triptych (fig. 467), Swedish work, 1470- 80. V. Church restored after a disastrous fire in 1723. Barre! vaulting in tower removed. Apse demolished in 1745 and the present vestry E of chancel built (fig. 433). Thorough restoration and modernization 1773- 75; tower copula given its present appearance, the exterior of the church plastered and the murals limewashed over, all the windows enlarged and a new window opened in N. Furnishings: Altar pulpit (fig. 466), benches, gallery and organ (fig. 4 70). VI. R estoration 1927 under the leadership of Architect Sven Brandel. N window in nave closed, new frames and antique glass in lead cames in all windows, floors relaid, furnishings preserved. Murals uneovered by the rector, E. Kihlmark, and preserved by E. Almgren. Electric heating installed. Släldsambandet mellan de å s. 495 nämnda furstliga personerna. FREDRIK I, kon. av Danmark o. Norge; g. 2:o m. SoFIE, d. t. Bogislav X av Pom­ mern. G u sT AF I VAsA, kon. av Sverige; g. 2:01536 m. MARGARETA LEIJONHUFVUD DonoTHEA, f. 1528, t 1575 g. 1573 m. hertig KRISTOFFER AV MECK­ LENBURG, f. 1537, t 1592. ELISABETH, f. 1524, t 1586; g. 1:o 1543 m. hertig MAGNUS AV MECK­ LENBURG, f. 1509, t 1550; g. 2:o 1556 m. hertig ULRIK III AV MEcK­ LENBURG-GtisTRow, f. 1528, t 1603. 2. SoFIE, f. 1557, t 1631; g. 1572 m. FREDRIK II, f. 1534, t 1588 , kon. av Danmark o. Norge. Elisateth (Vasa), f. 1549, t 1597; g. 1581 m. hertig KRisTOFFER Av MEcK­ LENBURG, f. 1537, t 1592. MAHGARETA ELISABETH, f. 1584, t 1616; g. 1608 m. hertig JOHA N ALBHECHT li AV MECKLENBUP.G, f . 1590, t 1636. Hertigar av l\{ecklenburg-Schwerin och 1\lecldenburg-Giistrow. l\'lAGNUS II, HEINRICH III, t 1503 ALBRECHT VI, t 15fi2 t 1547 KRISTOFFER, f. 1537, t 1592; g. 1:o 1573 m. DoROTHEA, d . t. Fredrik I av Danmark o. Norge. g. 2:o 1581 m. Elisabeth (Vasa). MAGNus, f. 1509, t 1550; g. 1543 m. ELISABETH, d. t. Fredrik I, kon. av Danm3rk o. Norge. ULRIK III, f. 1528, t 1603; g. 1556 m. EUSABETH, d. t. Fre drik I av Danmark o. Norge, i h ennes 2:a gifte. Fig. 494. Kyrkan från NV. F oto 1961. D ie Kirche von NW. Church from N \ V. ÖVERGRANS I(YRI(A UPPLAND, UPPSALA LÄN, HÅBO HÄRAD, UPPSALA ÄRKESTIFT, HÅBO KONTRAKT Beskrivningen utförd av AR~nN TuuLSE, avslutad 1962. TRYCKTA KÄLLOR : AFRITNINGAR , PI. 144, 154 (kyrkan 1682 från SÖ jämte 9 st. vapen). - GRAU, S. 44 (kyrkan 1748 från SÖ). - KLINGSPOR 1, S. 28 f. - T HAM, s. 11 2. - CORNELL-WALLIN, S. 122. HANDSKR. KÄLLOR ocH AYD .-SAML.: RA : AscHANEus, Vapenbok (Gen. 63). - KB: AscHANEUS, Investigatae Antiquitates (F. b. 12). - ATA: lHRFons I, s. 231 f (med 3 akvareller); INV. 1829; avskr . 516 HÅBO HÄRAD av en förteckning fr. 1713 över texter på kalkmålningarna jämte AscHANEus' uppgifter om vapnen i kyrkan; handl. rör. inköp av inventarier till SHM samt restaurering av kyrkan och konservering av inv. - BSt.: >>Dessein till Ny TornByggnad i Öfver Grans socken uti Uppland», daterad år 1800; •>Rit­ ning till ny Tornbyggnad å Öfwer Grans kyrka uti Upsala läm 1829, (kopia efter originalritning av J. W. GERSS i Övergrans kyrkoarkiv, se nedan); »Omarbetadt förslag till restaurering af Öfver-Grans kyrka Uppsala läm, av GusT. AMEEN, Sthlm den 11 Febr. 1905 (plan, sektion mot Ö, bänk- och !äktar­ detaljer); ritning till koret i övergrans kyrka (osign., gäller ändring av altaranordning); schema till el. värmeanläggn. av Älvkarleby kraftverk 1950; ritningar till transformatorkiosk av ark. BENGT RoMARE 1950.- I handlingsarkivet brev av J. W . GERSS ang. tornbygget 1829. - LSt: •Grans Kyrkia med dess Kyrkiogård uti Habo Härad och Upsala läm, planritning 1722 av JoHAN LEnz (A. 33).- UUB: NoR­ DINsKA SAML. vol. 39, bl. 90: Upbörden 1531 (endast klocka och penningar lämnades). K YRKANS ARKIVALIER (i ULA): RÄK. 1628, 1657- 1840 (med vissa luckor), däribland RÄK. över 1736, 1786 och 1829 års stora kyrkoreparationer, ST.PROT. fr. 1703-1843 (ej fullständiga), inne­ hålla bl. a. beslut och beskrivningar om kyrkoreparationer, VIS.PROT. fr. 1717, 1756, 1762, 1790, 1814, 1876, INV. fr. 1672, 1689, 1703, 1713, 1744, 1750, 1757, 1761, 1780, 1787, 1790, 1826, 1842, de äldsta av dessa upptaga många intressanta uppgifter, i synnerhet om nu förkomna textilier. - Dessutom kunna följande handlingar n ä mnas: >>Antäckning huru Mässehakar och Altarkläder med mera om åhret brukas skola» (L I: 1, 1628 - 1688); beskrivning av repar. 1736 jämte kontrakt med byggmästaren J. STE­ NIUS om tornbygget (D: 1) och sammastädes en »Beskrifning öfver Öfver Grans Kiörka 1763•> ; beskriv­ ning av kyrkan 1787 och olika handlingar rörande kyrkoreparation 1829 (E V: 48); kh J oH. HAMMARINS förteckning 1744 över kyrkoreparationer, genomförda under hans tid, fr. o. m. 1703 (L I: 2); beskriv­ ning av inskriptioner på kalkmålningarna, 1713 (L I: 1). I Pastorsämbetets arkiv i Övergran förvaras följande ritningar: >>Elebatjon (!) af Öfver Grans Kyrcka i Uppland•>, dat. 1736; >>Ritning till ny Tornbyggnad å Öfver-Grans Kyrka uti Upsala Län•>, daterad 1829, författad av J . W. GERSS (överensstämmer med kopian i BSt. arkiv, se ovan). - Bland hand­ lingarna i Pastorsämbetets arkiv finnes ett manuskript av EMANUEL ÖHLEN 1 1891: >>Strödda Anteck­ ningar om Öfver Grans Kyrkas Forn Minnem med många viktiga uppgifter om kyrkans och socknens äldre historia. Kyrkan (fig. 494) är belägen p å en ås invid landsvägen Stockholm- Enköping. Strax Ö om kyrkan ligga Ryssudden och Ryssviken, vilkas namn enligt sägnen skola datera sig från esternas härjningståg i Mälardalen under 1100-talet (Tham, s. 112). Kyrkan omtalas för första gången 1286 (SD nr 911) i sam­ band med en donation av korsfararen Nils Ubbesson. År 1292 (SD nr 1064) nämnes en Johannes in gam sacri allaris minister. Sammastädes omtalas kyrkan under namnet superiori garn. Som flerstäd es kan »Garm även här syfta på en gammal hamnplats, jfr Yttergran. Under forntiden voro Ryssviken­ Ullevifjärdarna en viktig farled och strandlinjen kan förr ha sträckt sig alldeles Ö om kyrkan. I den s. k. sexårsgärden år 1314 (SD nr 1946) upptages Gren cum annexa (Yttergran) i Habo-hundmri, likaledes år 1343 (SD nr 3754). En dominus Philippus omtalas 1345 (SD nr 3876) som curalus in gram; samma år får kyrkan en donation (SD nr 3996) . Sedan förekommer kyrkan ofta under namnen Graen, Gren eller Yfra Graen. Övergran h ar sedan m edeltiden varit moderkyrka till Yttergran. På en ö i Mälaren i socknens N delligger gården Arnö (Biskopsarnö), m ed m edeltida anor. Den köp­ t es 1297 till ärkebiskopsstolen i Uppsala och bebyggdes a ntagligen redan under 1300-talets förra hälft med ett fast hus m. m., varav omfattande lämningar ännu finnas bevarade, bl. a. en tvåskeppig källare m ed kryssvalv och ornerade kapitäl från 1300-talets första fjärdedel. 1 EMANUEL ÖHLEN, f. 1861 i Övergran, konsul troligen i USA. ÖVERGRANS KYRKA 517 J( -1­ Fig. 495. Kyrkogårdsplan, l : 2000. Uppm. J. Söderberg 1951. KirchhofsgrO.ndril:l. Plan of churchyard. Följande i texten omnämnda gårdar och byar ligga i Övergrans socken: Arnö (Biskopsarnö), Ekol­ sund (numera i Husby-Sjutolfts sn), Gransby, Häl/by, Katrinedal, Krägga, Kumla, Nibbelbacka och Vi. KYRKOGÅRD Kyrkogården (fig. 495) har kvadratisk planform och är omgärdad av gråstens­ kallmur av valda och kluvna block. År 1783 (sT.PROT.) beslöts att enl. K. Majts förord­ ning från 1764 (jfr s. 447) uppföra muren utan tak, vitlimning och kalk. Arbetet anförtroddes åt dalkarlar och tog flera år i anspråk. År 1787 (sT.PROT.) säges % av bo­ gårdsmuren vara nygjord; helt avslutat blev arbetet något senare. - En äldre mur hade uppförts 1628 (RÄK.), varvid bräd- och spånslagning omtalas. Flera omfattande reparationer av denna företogos under 1600- och 1700-talen. Enligt en karta från 1722 av Johan Leitz (fig. 496) hade den gamla muren samma sträckning som den nuva­ rande; murens utseende framgår av GRAUS teckning 1748 (fig. 498). När den nuv. muren 1783 började anläggas, revs den gamla muren successivt. Två stigluckor - på N och V sidan - omtalas tidigast 1703 (RÄK.). De hade tak av bräder. Huruvida väggarna voro byggda av sten eller trä, framgår däremot icke av handlingarna. Lås och gångjärn till stigluckornas portar betalades 1713 (RÄI<.) i samband med en reparation. - När den nuvarande bogårdsmuren uppfördes, er­ sattes stigluckorna med grindar. Den nuvarande huvudingången i V har vitrappade MUR I N GÅNGAR 518 HÅBO HÄRAD Fig. 496. Kyrkogårdsplan frän 1722. LSt. KirchhofsgrundriB von 1722. Pla n of churchyard, 1722. PLANTERING GRAVHUS tegelstolpar, täckta med svartmålade plåttak, krönta med kulor av svartmålad koppar­ plåt; allt tillkommet 1829 (RÄK.). För grindar av smidesjärn betalades smeden Ahl­ gren 1831 (RÄK.). En sidoingång i N med en enkel grind av gjutjärn ligger nu på den forna stigluckans plats. Redan år 1717 (RXrc) omtalas 40 st. träd för plantering på kyrkogården. Under åren 1735 och 1785 (RÄK.) företogas ytterligare planteringar. Några av de gamla löv­ träd, som växa längs kyrkogårdsmuren, torde härstamma från de ovannämnda plan­ teringarna. År 1713 (INv.) funnos på kyrkogården >>4 stycken Rodre öfwer de döde bygde som förmedelst giord reparation höre kyrckian till». 1763 (D: l) funnos av dessa endast två kvar: >>2~ så kallade Rohl eller öfwerbygda grafwan>. År 1778 (sT. PROT.) påmindes om reparation eller borttagande av de gamla gravskranken utanför kyrkadörren - möjligen en av dessa gravbyggnader. Alldeles tydligt är, att man här har att göra med den form av gravhus, som ännu på 1700-talet förekommer på många ställen i ÖVERGRANS KYRKA 519 Fig 497 . Kyrkan från SÖ. F oto 1961. Die Kirc he von SO. The church from SE. Sverige och som kallades för ro!, rohr eller stupor (s. 212, not 1). I regel voro dessa byggda av trä och föreställde ett hus i miniatyr. Denna gravform kan spåras tillbaka ända till 1000-talet. Av gravvårdar på kyrkogården kunna följande nämnas: - l. Liggande häll av GRAvvÅRDAR grå kalksten. Utan text, på mittfältet ett fragmentariskt bevarat bomärke. Mått: ~~R~;:Ko160 x 105. Har tidigare legat i kyrkan och anses av lokaltraditionen ha tillhört Knut Posse1 (Öhlens anteckn. 1891). Numera vid N kyrkogårdsmuren. - 2. Liggande häll 1 K NuT PossE, väpnare, deltog i slaget v id Brunkeberg 1471, riksråd 1473, fogde på Tavastehus m . m. , t 1500. - G. 1472 m. BIRGITTA GusTAFsDOTTER (STuRE, sjöbladsätten), i hennes 2:a gifte, levde ännu 1498. Hon gav 1498 på Ekolsund sin stadfästelse av den donation, som hennes avlidna syster fru Elin Gustafsdotter, Erik Axelssons (Tott) efterleverska, hade givit till Uppsala domkyrka på Ekeby gård i Vänge sn, Uppland. - Närmare se P. SJÖGREN, Ätten Posses historia intill år 1500, Uppsala 1950, s. 244, not 2; om brevet 1498 ibid., s. 98 f. 520 HÅBO HÄRAD Fig. 498. Kyrkan från SÖ 1748 en!. Grau. Die Kirche von SO 1748. The church from SE, 1748. av grå kalksten på en kulle som innehåller en murad grav (INv. 1750). Lågerhuggen kant, rundlar i hörnen. På mittfältet inskr.: SUB HOC LAPIDE REQUIESCIT l GRANENTIUM PR: ET PRAEP: ( = Pastor et Praepositus) JAMVERE ( = vero) l BEAT: PLl: R: D. ( = Pluri­ mum Reverendus Dominus) JoH. HAMMARINUS 1 l NATUS 1665 DEN 1749 UNA l CUM CONJUGE SVAVIS ( = SVavi) l MARGARETA NEZELIA l NATA 16161 DEN 173 . • (ej utfyllt) ( = Under denna sten vilar granbornas kyrkoherde och prost högvördige salige herr Johannes Hammarin, född 1665, död 1749, jämte sin ljuva maka Margareta Nezelia, född 1661, död 173 ...). Mått: 200 x 160. - 3. Stående gravvård av rödaktig kalksten med förkroppat överstycke, krönt av vit marmorurna. Inskr.: HÄR HVILA l KONUNGENs TROMAN LAGMANNEN l OCH HÄRADSHÖFDINGEN l CHRISTIAN LUNELL 2 l FÖDD DEN 11 JULI! 1777 l DÖD DEN 2 MARS 1832 l OCH DESS ÄLSKADE MAKA l CAROLrNA FREDRIKA ASCHLINGI FÖDD DEN 23 DECEMBER 1788 1 DÖD DEN 21 SEPTEMBER 18281 JEMTE 2~ AF DERAS DÖTTRAR l THERESIA CECILIA FÖDD 1/7 1824 DÖD 118 1826 1 OCH ANNA ULRICA JOHANNES (ERicr) HAMMARIN (HAMMARINUS), f. 1665, stud. i Uppsala 1678, pvgcl 1685, reg.-pastor vid Upp!. reg. 1694, dimitteracl 1701, kh i Övergran 1703, t 1749. G.l. m. Margareta Nezelia, t 1737. 2. m. Elisabeth Heugman; levde efter mannens död (uppgift av ULA). 2 JoHAN CHRisTIAN LUNELL, f. 1778, t 1832. Häradshövding 1811- 18 i Ångermanlands norra dom­ saga samt 1818- 32 i Trögcl, Åsunda, Bro och Håbo. 1 ÖVERGRANs KYRKA 521 Fig. 499. Kyrkan från SÖ 1682. Efter Die Kirche von SO 1682. The church AFRITNINGAR. from SE, 1682. SOPHIA FÖDD 3018 1828 DÖD 9111 1828 l EDER BORTGÅNG VÅR SAKNAD l EDER SÄLLHET VÅR TRÖST l EDERT ÅTERSEENDE VÅRT HOPP l VÅRDEN RESTES AF TACKSAMMA BARN. Mått: H 215. En numera försvunnen klockstapel har haft si.n plats på kyrkogården SV om kyrkan. Dess plats markerad med 29 å 1722 års karta (fig. 496). Den uppfördes samtidigt med gamla kyrkogårdsmuren år 1628 (RÄK.). Stor reparation 1707 (RÄK.) och åren därpå, varvid stapeln blev >>heel och hollen inbygd samt spånad och tiärad>>. Arbetet utfördes av mjölnaren Nills Trijbom på Vi. Stapelns utseende efter dessa arbeten fram­ går av GRAUS teckning 1748 (fig. 498). När kyrktornet ombyggdes 1829 och klockorna överfördes dit (s. 532), revs klockstapeln. Om en rad av bodar NÖ om kyrkan, vilka avbildas på GRAUS teckning 1748 (fig. 498), har man inga arkivaliska uppgifter. Ett boningshus med två skorstenar bakom dessa byggnader torde vara prästgården, som legat ungefär på den nuv. prästgårdens plats. KLocKsTAPEL BODAR 522 HÅBO HÄRAD KYRKOBYGGNADEN KYRKANs HUVUDDELAR Den nuvarande kyrkan (fig. 500-502) består av ett romanskt kärnparti i långhusets V del. Tornet uppfördes nagot senare under den romanska tiden. Kyrkorummets O del och sakristian i N kunna dateras till 1200-talets andra hälft, vapenhuset i S jämte valven i kyrkorummet ha tillkommit under 1400-talet. Tornets nuvarande ut­ seende härrör från år 1829, då kyrkan genomgick en omfattande reparation, s. 532. o • • • SK.JI!.NING S- B. 10012345 SKARN JNG 10 c-c 15U. Fig. 500-501. Sektioner mot V och ö, 1 : 300. Uppm. J . Söderberg 1951. Schnitte nach W und O. Sections looldng W and E. MATER IAL FÖNSTER Kyrkan är byggd av gråsten; de äldsta delarna av valda och kluvna block, med ojämna skiftgångar och ganska stora skalstenar. Denna murningsteknik kan bäst studeras på S långhusmuren mot vapenhusvinden och i tornet, där bl. a. spår av kvader­ rits ställvis finnas kvar. Tegel har använts i omfattningarna, i valvsystemet och i torn­ krönet. - Sockel saknas. Yttermurarna äro nu spritputsade, men släta kanter kring omfattningarna, antagligen från 1830 (RXK.). År 1666 (RÄK.) köptes rödfärg att färga muren med; i vilken utsträckning detta verkställdes, vet man icke. Under 1700-talet rappades och vitlimmades kyrkan flera gånger i samband med reparationer, i synnerhet 1736 och 1786 (RÄK .). Skära putsrester på långhusets S mur mot vapenhusets vind ge en antydan om att kyrkans yttermurar redan från början varit lätt rappade. Alla fönsteröppningar fingo sin nuvarande form år 1786 (sT.PROT.), då det be­ slöts, att fönstren skulle >mphuggas till proportionerlig bredd och höjd, jemkas i behörig Symetrie och afstånd från hwarandra, samt förses med träkarmarna hwaruti kittbogar med stora glasrutor infattas>>. Fönstren åt S och Ö äro dock i det närmaste kvar på sina ursprungliga platser, jfr AFRITNINGAR, fig. 499 och GRAUS teckning, fig. 498. Av ÖVERGRANs KYRKA 523 SKARN/ NG ,4 -4 1 0012345 10 15kl. A t­ - -A­ - B -C Bo- ~ p;? y] +: Fig. 502. Plan och sektion mot N, 1 : 300. Upprn. J. Söderberg 1951. Grundril3 und Schnitt n a ch N . Plan and section lool>korskyrka>>, se närmare därom s. 530. År 1786 (sT.PROT.) beslöts, att >>pelarna>> på ömse sidor om öppningen mellan vapenhuset och kyrkan skulle huggas bort och ett säkert valv uppföras däröver. Beslutet verkställdes icke. Sitt nuvarande utseende fick S portalen vid en restaurering 1905. Öppningen är ensprångig, rundbågig. Dubbla gråmålade svängdörrar. - V in­ gången (i tornet) upptogs 1718 (sT.PROT.), samtidigt med vapenhusets omändring till en >>korskyrka>>, jfr ovan. Arbetet utfördes av murmästaren Joh. Frisk, Sigtuna (RÄK.). Denna ingång var ursprungligen ganska trång och kallades under 1700-talet för >>den lilla kyrkdörrem. När tornet 1829 ombyggdes (s. 532), vidgades även V ingången. Dörröppningen är rakt avslutad, omfattning av putsat tegel, krönt av en profilerad gesims. Brunbetsade dörrar av ek med enkla fyllningar. Ett vindfång i V byggdes ÖVERGRANs KYRKA 525 Fig. 504. sakristians interiör mot SÖ. Foto 1961. Das Innere der Sakristei nach SO. Interior of vestry Jooking SE. 1786 (RÄK.) av snickaren Lindqvist. Nuvarande svängdörrar mellan vindfånget och långhuset gråmålade, med färgat glas i övre delen, tillkomna 1905. Överstycket av snidat, förgyllt och målat trä med en stor rödmålad mussla i mitten (fig. 503) härstam­ mar från 1700-talets förra hälft och torde urspr. ha tillhört annan del av kyrkans in­ redning (jfr nedan). Interiören (fig. 505- 506) har bevarat sin medeltida prägel framför allt genom valvsystemet, medan de stora fönsteröppningarna vittna om de ingrepp som gjordes i kyrkans arkitektur framför allt under 1700-talet. - G o l v av plansten i gång och kor inlades l 905. Korgolvet ett steg högre än långhusets. Brädgolv från l 905 i bänkkvar­ teren och inom altarrundeln. - Uppgifter om golvets lagning och jämning finnas fr. o. m. 1628 (RÄK.), varvid tegel omtalas som material. Valv och väggar äro sedan 1786 vitkalkade. Innan dess har kyrkan haft en rik medeltida målningsdekor av vilken numera endast några spår äro synliga. Närmare om dessa kalkmålningar se s. 534. Valven äro byggda av tegel och vila på sköldbågar och väggpilastrar av samma material. Pilastrarna äro flersprångiga i koret och i lång­ husets NV hörn; halvrunda i långhusets mellersta del. Det konkava hörnet i SV antyder, 7-310142 INTERIÖR VALv 526 HÅBO HÄRAD F ig. 505. Interiör mot ö. F oto 1961. Kircheninner es n ach O. Interior looking E. YTTERTAK att där från början funnits en trappa upp till vinden. Koret och långhusets Ö trave äro täckta med stjärnvalv, vilka ha ribbor med päronformad genomskärning, medan långhusets två västligaste traveer ha helstensbreda diagonalribbor, men transversal­ ribbor med päronformad genomskärning. Transversalribborna i långhusets V trave äro försedda med tvärplattor nära hjässan. Om valvens datering se s. 529. - År 1766 (sT.PROT.) betecknas valven som mycket bristfälliga, vilket t. o. m. ledde till diskussion om valvens borttagande. Emellertid beslöts att företaga en reparation, vilken genomfördes samma år av akademibyggmästare Sjöberg, Uppsala. Från denna tid härstammar den befintliga järnförankringen i långhuset. - Innan de nuvarande valven tillkomma har kyrkan haft ett annorlunda utformat innertak. Närmare härom å s. 529. Alla yttertak äro klädda med svarttjärad spån, vilket material tidigast omnämnes 1628 (RÄK.). Takbeklädnaden lagades senast 1948. Takfotens underkant är inklädd ÖVERGRANS KYRKA 527 Fig. 506. Interiör mot V. Foto 1961. Kircheninncrcs nach W. Interior Jooking W. med vitstrukna bräder. Svarttjärade vindskidor från 1709 (RÄK.) då takkonstruktionen reparerades. Ä ven senare genomgick takstolarna flera reparationer, varvid en stor del av sparrvirket utbyttes mot nytt material. Hammarbanden visa ursprungliga in­ tagningar. I gränsen mellan långhusets gamla och nya del äro de sammanhuggna både på N och S sidan, jfr s. 528. Ä ven en del hanbjälkar med gamla inbilningar härröra från en äldre takstol. - Ö gavelröstet krönes av ett kors med plåtkulor på korsarmarna och en tupp på översta armen. Kyrkans äldsta delar återfinnas i långhusets två västligaste traveer (fig. 502). På grund av det tjocka putslagret synas nu inga skarvar i murverket, men såsom ovan sagts markeras gränsen mellan kärnkyrkan och dess förlängning åt Ö av skarvar i ÄLDsTA K YR­ KAN 528 HÅBO HÄRAD TORN U TVID GN I NG ÅT Ö hammarbanden på S och N sidan. Det gamla långhuset hade troligen sin ingång på nuv. sydportalens plats. Det har täckts av ett plant innertak av trä eller av öppen takstol. Till långhuset anslöt sig sannolikt ett smalare kor i Ö, antingen rakslutet eller försett med absid. Endast grävningsundersökningar kunna lämna be­ sked härom. Långhuset smalnar av åt Ö, ett särdrag som förekommer även i vissa andra Upplandskyrkor, t. ex. Orkesta, Adelsö (SvK, Up. IV, s. 299; VI, s. 10), Bro (s. 12) och Västra Ryd (s. 97). En dopfunt från 1100-talets slutskede (s. 564) torde ge ledning vid dateringen av Övergrans kärnkyrka. Tornet (fig. 494) ligger ej i förband med nedre delen av kyrkans V gavelmur. Mellan själva gavelröstets murverk och tornets S och N murar finns däremot förband. Liksom långhuset är även tornet byggt helt av gråsten, utom ett tiotal skikt av tegel på mur­ krönet, tillkomna 1829, då tornet fick sitt nuvarande utseende, s. 532. En multnad furubjälke inlagd i första våningens Ö vägg (vid a å fig . 502) torde ha tillhört käru­ kyrkans V gavel som bottenbjälke i en takstolskonstruktion. När tornet anlades, bygg­ des ny långhusgavel ovanför denna bjälke, v ilket torde ge förklaringen till frånvaron av fogar mellan tornet och långhusets V gavelröste. - Tornets bottenvåning var ur­ sprungligen täckt av bjälktak. Ett kryssvalv, byggt på runda sköldbågar, efter vilka märken i form av rundbågiga putsade fält på alla innerväggarna i första övervåningen äro synliga, torde h a tillkommit under senmedeltiden. Sköldbågarna h a vilat på klum­ piga konsoler av gråsten, synliga under tornets nedersta bjälklag (vid b å fig. 502). Valvet revs i samband med en stor kyrkorep aration 1786 (sT.PROT., jfr s. 532) . Innan valvet i tornet tillkom, torde dess bottenvå ning varit förenad med lå nghuset genom en smal öppning. Den nuvarande svagt spetsbågiga öppningen mellan torn­ kammaren och långhu set har med stor sannolikhet byggts i samband med valvslag­ ningen. Sedan 1829 är denna arkadbåges övre del igensatt med bräder. Såsom ovan sagts (s. 524), tillkom ing å ng e n i V först 1718. Innan dess h ade tornet ingen portal i V, däremot torde en högtsittande dörröppning i V muren h a lett till tor­ nets övre våningar. Denna dörröppning fanns kvar 1736 (fig. 507) och ändrades sedan till en halvrund fönsteröppning. Tornets exteriör före de omfattande ombyggnadsarbe­ tena 1736 och 1829 (s. 532) framgår av en teckning från 1682 (fig. 499). Enligt denna teckning hade tornet sadeltak med gavlarna åt Ö och V, en i Uppland ganska sällsynt företeelse. Ett liknande torn h ar bl. a. funnits i Sollentuna kyrka, anlagt under 1100­ t alets slut (SvK, Up. VI, s. 590). Den högtsittande dörren visar, att man i Övergran liksom i Sollentuna h ar använt tornet som refugium. Dylika försv arsåtgärder bruka förekomma i mellansvensk a kyrkor senast under 1200-talets första fj ärdedel, vilket torde ge en övre gräns för Övergrantornets tillkomst. Övergrans kyrkas äldre bygg­ nadshistoria påminner sålunda direkt om annexkyrkans i Yttergran, som även försågs med ett, västtorn strax efter långhusets färdigställande (s. 456). Liksom ett stort antal andra upplandskyrkor h ar även Övergrans kyrka blivit vid­ g a d å t Ö. Därvid revs det smalare romanska koret och kyrkan förvandlades till en ÖVERGRANS KYRKA 529 rektangulär salbyggnad, ungefär dubbelt så lång som kärnkyrkans långhus (fig. 502). En nisch i korets Ö vägg skjuter in under det nuvarande valvet (fig. 505), vilket innebär att det förlängda kyrkorummet från början hade ett högre innertak. Att så varit fallet, visa putsrester på Ö gavelröstets innersida ovanför valvet. Putsen är i övre delen starkt skadad, men de bevarade resterna tyda på, att kyrkan före tegelvalvets tillkomst har varit försedd med ett trepassformat tunnvalv av trä. Målningarna på putsytan datera tunnvalvet resp. kyrkans förlängning till 1200-talets andra hälft (s. 534). sakristian i N (fig. 502) ligger i förband med koret och är således uppförd samtidigt med att kyrkan vidgades åt Ö. Dörröppningen mellan kor och sakristia ensprångig, svagt spetsbågig. Porten klädd med vitmålad järnplåt på furuplankor, tillkommen 1820 (nÄK.). Enkel ring och nyckelskylt från en äldre dörr, som fick sina beslag 1715 (RÄK.). Dörröppningens inre smyg har vinkelbruten övertäckning (fig. 504). Golv av brunmålade bräder ligger två steg lägre än korets golv; tillkommet 1801 (RÄK.). Ett äldre golv har varit av tegel. Fönster åt Ö vidgades 1767 (RÄK.) och försågs med järn­ galler. I N väggen en nisch (H 70, B 100, Dj 45), sedan 1668 använd som väggskåp. Enkla, gråmålade dörrar av furu. Valv och väggar vitkalkade. Kryssvalv av tegel utan ribbor, diagonallinj erna svagt framträdande, rundbågiga (fig. 504). Valvkonstruktionen påminner om gotländska kryssvalv av s. k. mellanform .1 Den triangelbågiga dörravtäckningen har likaledes sina närmaste motsvarigheter på Gotland. Det synes sålunda vara ganska sannolikt, att någon gotländsk murmästare varit verksam i Övergran under 1200-talets andra hälft. Likartade sakristior från 1200-talets slut finnas i Hiala (SvK, Up. l, s. 617) i Rö, Husby­ sjuhundra och Lohärads kyrkor (SvK, Up. V, s. 314, 514 och 585). År 1905 avskildes sakristians V del genom en tegelvägg och inrättades till värmekam­ m are. Samtidigt upptogs en ingång åt V med enkla grågrönmålade dörrar. - En galler­ försedd öppning mellan värmekammaren och kyrkan anlades vid samma tillfälle. När kyrkan 1920 fick elvärmeledning, igensattes öppningen. Såsom ovan omtalats, äro de nuvarande t e g e l v a l v e n i kyrkorummet sekundära (fig. 505-506) . Till valvens datering bidraga å dem befintliga kalkmålningar, som numera äro överkalkade. För dessa redogöres i en beskrivning från 1713 (se s. 536). Efter denna beskrivning och av de ännu synliga målningarna i vapenhuset att döma dekore­ rades kyrkan under 1480-talet med kalkmålningar, vilket ger övre gränsen för datering av valvens tillkomst. I övriga upplandskyrkor finnas dylika valv bl. a. i Häverö kyrka från tiden 1450- 75 (SvK, Up. Il, s. 11) och i Skepptuna (SvK, Up. IV, s. 212). De halvrunda pilastrarna i Övergran äro däremot ganska ovanliga i Mellansveriges senmedeltida kyrkoarkitektur. - Måhända markera stjärnvalven i de två Ö traveerna korets ursprungliga utsträckning, en företeelse, som bl. a. ofta förekommer i Finlands kyrkor. Om så är fallet, har den östligaste traveen varit det egentliga koret - sanctua­ 1 sAKRisTIA KYRKoRuM­ M E T vÄLvEs Jfr J. RoosvAL, Die Kirchen Gotlands, Sthlm 1911, s. 23. 530 HÅBO HÄRAD Fig. 507. K y rkan frå n V, byggnadsrilnin g 1736. Pastorsä mb elets ark iv, Övcrgran. Dic Kirche von ·w. Ba uzcichnung vo n 1736. Churc h from ·w, building pla n 1736 . VAPEN 11 us riet - medan elen andra traveen varit chorus psall entium - pl atsen för dem som sjöngo vid mässorna (jfr Spånga kyrka, SvK, Sthlm VIII, s. 107). Vapenhuset i S (fig. 497) ligger ej i förband med långhuset. Ingången ensprå ngig, rundbågig. Dörren järnbeslagen och grågrönm ålacl. År 1718 (ni\K.) gjordes denna dörröppning högre och i dess övre del anordnades ett fönster ovanför porten. - Golv av tegel, lagt i fiskbensmönster. Tegelvalv med halvstensribbor och tvärplattor nära hjässan vilar på runda skölclbågar. I valvets SV hörn ett fyrkantigt kryph ål upp till vinden. Målningarna på valvet se s. 535. Av valvformen att döma torde vapenhuset ha tillkommit samtidigt med kyrkans välvning und er 1400-talets sista fjärdedel, en datering som även bekräftas av kalkm ålningarna. Några medeltida virkesdelar ingå i takkonstruktionen, som dock mest stammar från en ombyggnad und er 1700-talet. På gavelröstet ett kors av järn med plåtk ulor och v indflöjel. År 1718 (ni\K.) anordnades vapenhuset till »korskyrka», cl. v . s. till en korsarm som skulle utgöra en del av gudstjänstrummet. Den försågs då med bänkar, samtidigt so m ÖVERGRANS KYRKA 531 / f,, • l Fig. 508. Tornet från V, byggnadsritning av J. W. Gerss 1829. Pastorsämbetets arkiv, Övergran. Der Turm von W, Bauzeichnung von J . W. Gerss 1829. Tower from W, building plan by J. W . Gerss, 1829. dörröppningen till långhuset vidgades medan ytterportalen i sin övre del försågs med ett fönster (se ovan). Hur länge vapenhuset användes som kyrkans >>korsarm>> framgår ej med säkerhet. År 1763 (sT.PROT.) talas det ännu om >>korskiörkan, som förut warit wapenhus>>, 1786 (sT.PROT.) ämnade man förse vapenhuset med fast bänkinredning. 1829 var det åter i bruk som vapenhus; 1905 omändrades rummet till begravnings­ kapell. Under 1700-talet genomgick kyrkan flera omfattande reparationer, vilka delvis satt sin prägel på dess nuvarande utseende. Framför allt riktades uppmärksamheten på tornet. Enligt en beskrivning från 1718 (E V:48) var tornet då odugligt. Dess tak hade för många år sedan blivit nedbränt genom vådeld och därefter endast blivit nödtorftigt iståndsatt. Då 1726 (E V: 48) stora stenar började ramla ned från tornkrönet, utfördes mindre lagningar. Först 1736 (sT. PROT.) började man en genomgripande tornreparation under ledning av byggmästaren Jonas Stenius. En ritning från år 1736 (fig. 507) visar BYGGNADs­ VERKsAMHETEN UNDER 1700-TALET 532 HÅBO HÄRAD tornets utseende efter dessa arbeten. Det gamla sadeltaket togs bort och tornet försågs med en barockhuv, som hade en lanternin med arkadöppningar eller >>durcksichten» såsom dessa kallas i samtida handlingar. Lanterninen var klädd med tennplåt ( = för­ tent plåt?) och målades 1742 (RÄK.) av mästar Lillja. Nästa större ombyggnad av kyrkan företogs 1786 (E V: 48). Murningsarbetet leddes av verkgesällen Anders Gillberg, Uppsala, medan snickaren Lindqvist i Häggeby sva­ rade för inredningsarbetena. Nu genomfördes de olika, här ovan redan omtalade änd­ ringarna: fönsteröppningarna förstorades >>till proportionerlig bredd>> och anordnades >>i behörig Symmetrie och afstånd från hwarandra>> (s. 522), de medeltida målningarna (även i vapenhuset) överkalkades, tornvalvet revs och vindfång anlades i V. En del av den fasta inredningen tillkom vid samma tillfälle. Om arbetenas k onstnärliga rådgivare finnas inga uppgifter, men det är alldeles uppenbart, att man på ett eller annat sätt haft kontakt med någon representant för den gustavianska smakriktningen. Genom dessa ombyggnadsarbeten förvandlades det medeltida kyrkorummet med sina färgrika kalkmålningar och gammaldags inventarier till en vitmenad predikosal. Ungefär lik­ artade åtgärder hade något tidigare företagits i annexkyrkan Yttergran (s. 464) . TORNET oMTornet fick sitt nuvarande utseende år 1829 (E V: 48), då en modernisering företogs 1829 ÄNDRAs enl. ritningar av arkitekten Jakob Wilhem Gerss (fig. 508).1 I sitt förslag hade denne delvis utnyttjat en äldre ritning från 1800, vilken 1829 skickades till ÖIÄ för gransk­ ning (BSt., handlingsarkivet). V portalen vidgades, tornets bräckliga murar lagades i de övre delarna, medan den mellersta delen försågs med järnankare. Nya bjälklag in­ lades i våningarna och klockorna flyttades från klockstapeln till tornet. I samband där­ med byggdes stora tredelade lj udgluggar, flankerade av pilastrar av putsat tegel (fig. 508) . Den gamla barockhuven från 1736 ersattes med den nuvarande tornavslutningen, bestående av ett plåtbeslaget, lågsluttande tak med en öppen lanternin, täck av lågt pyramidalt tak som krönes av ett kors av förgylld koppar. Staketet av smidesjärn kring den öppna plattformen runt lanterninen gjordes av smeden Ahlgren (RÄK.). Enligt en samtida beskrivning (E V: 48) målades lanterninen med kopparfärg, medan taklisten och kordonlisten kring tornet ovanför V-portalen strökos med grå oljefärg. Arbetet leddes av byggmästaren Anders Lager från Åkerby. - År 1835 uppsattes åsk­ ledare; 1841 ändrades ljudgluggarna, varvid sidaöppningarna igensattes (sT.PROT.). Lanterninen reparerades senast 1938. RESTAURE­ År 1905 restaurerades kyrkan under ark. Gustaf Ameens 2 ledning. Vapenhuset RING 1905 1 JACOB WILHELM GERSs, f. 1784, t 1844. Arkitekt, skriftställare, tecknare och kopparstickare. Elev av Desprez o. Sundvall vid Konstakademien; 1816- 44 dess ständige sekreterare. H a n var sam­ tidigt anställd vid flottans mekaniska stat, där han 1837 utnämndes till major o. verkade som arkitekt i ÖIÄ. Bland hans arbeten kan nämnas Kalmar läroverk o. lasarett samt en rad landskyrkor. 2 CARL GusTAF AMEEN, f. 1864, t 1949, arkitekt i ÖIÄ, avdelningschef vid Stockholms stads bygg­ nadskontor. Han har uppfört bl. a. kyrkobyggnader i Gustavsberg, Örnsköldsvik, Ockelbo o. S:t Göran (Sthlm) samt restaurerat åtskilliga kyrkor. ÖVERGRANS KYRKA 533 Fig. 509. Fragment av kalkm ålningar på långhus ets N väggpilaster (nr 2). Foto 1961. Spuren von llialcr ei au!" d em N Wanddienst des Langhauses. Fragments of murals on N wall pilaster in nave. anordnades till begravningskapell; kyrkans S ingång försågs med nya dörrar; fönstret bakom altaret ombyggdes till rund form; golvet i kyrkorummet belades med kalk­ stensplattor. Altaranordningen ändrades, de viktigaste lösa inventarierna konserverades. Ar 1801 (RÄK.) insattes en kakelugn (>>porslinsugm) i sakristian, 1877 (sT.PROT.) uppsattes i kyrkorummet en järnkamin, skänkt av handlanden Pehr Söderberg i Lilla Kumla. I sam!:land med restaureringen 1905 tillkom varmluftsanordning med värme­ UPPVÄRMNING 534 HÅBO HÄRAD kammare i sakristians V del (jfr s. 529). År 1920 ordnades elvärmeledning, vilken 1950 ersattes av en ny och ändamålsenligare sådan. MEDELTIDA KALKMÅLNINGAR Kyrkan har blivit dekorerad med kalkmålningar under två olika perioder. - Från den första perioden härstamma de målningar av vilka några fragment finnas kvar på insidan av gavelröstet i Ö, ovanför valven.! A v dessa är en glorieförsedd figur på S delen bäst bevarad, H ca 145 (fig. 510). Den är m ålad med kraftiga röda konturer; figuren bär långt hår, grönblå klädnad med veck tecknade med finare svarta konturer. Figurens högra arm tycks ha böjts uppåt. Något åt N finnas fragment av svarta och gul­ bruna konturer, som kunna tyda på, att där funnits ytterligare en figur. På väggens mittparti finnas fragment i rött, grönblått och enstaka svarta konturer. Dessutom synes på N delen en halvcirkel (ca 20 cm D) från vilken utgå tre strålar. Det är svårt att säga, vad kompositionen i sin helhet har framställt. Vad veckstilen på den bevarade figuren beträffar, så finns till denna motsvarigheter på de senromanska målningar som, äro bevarade ovanför valven i Estuna kyrka, Uppland. 2 Dessa målningar torde ha tillkommit några decennier före Estuna kyrkas invigning 1298, vilket kan bi­ draga till dateringen även av målningsfragmenten i Övergrans kyrka. Andra periodens målningar ha utförts på kyrkorummets valv och väggar samt i vapenhuset. Av dessa äro numera endast målningarna i vapenhusets valv synliga (se nedan). - I en >>Beskrifning öfver Öfver Grans kiörka 1763>> (i ULA D: l) säges, att kyrkans väggar och valv äro på gamla sättet målade, vilka målningar dock »komma framdeles at witlimmas>>. År 1778 (sT.PROT.) erinrades om nödvändigheten att låta vitlimma kyrkan invändigt för att få bort >>de därwarande ohyggliga och widskieppliga målningan>, vilket också bifölls. Beslutet genomfördes i samband med en omfattande kyrkarestaurering 1786 (se s. 532). FÖRTECKNING ÖVER MÅLNINGARNA l långhuset äro målningarna endast fläckvis framtagna. Vad som kommit i dagen är huvudsakligen ornament, schablonbårder, bladrankar av olika slag, figurfragment, omöjliga att tolka, samt på pilastern nr 2 från V på långhusets N sida en stor stående figur med språkband (fig. 509), antingen en apostel eller ett helgon, om vilkas språk­ bandstexter en nedanstående förteckning från 1713 berättar. A v samma förteckning framgår, att bland övriga bilder i långhuset förekommit en serie framställningar av 1 Målningarna äro upptäckta av fil. stud. BIRGITTA STRÖM BOM och behandlade i hennes kand.-upp­ sats, Lund 1960. 2 l. WILCKE-LINDQVIST, Estuna kyrka, i serien Upplands kyrkor nr 92, Bd VII, Uppsala 1960, s. 106 f. ÖVERGRANS KYRKA 535 Fig. 510. Kalkmålning på Ö gavelröstets innersida, omln·. 1300. Foto 1961. i\'lalerei auf der Innensc ite des O Giebels um 1300. Mural on insid e of E gable ca 1300. Yttersta domens 15 förebud (jfr målningarna i Sånga kyrkas vapenhus, SvK, Up. VI, s. 328 f). I tornets bott e nvåning finnas på Ö väggen fragment av schablonerade ornament av samma karaktär som i långhuset. I v a p e n h u s e t äro väggarnas målningar fortfarande dolda under kalken. I valvet däremot (fig. 511) finnas följand e tämligen väl bevarade framställningar:- Ö kappan 536 HÅBO HÄRAD (fig. 512): Gregorii mässa. - S kappan (fig. 513): Djävulen uppvaktas av tre troll­ packor, ridande på kvastar o. d.; de få sina smörjelsehorn påfyllda. - V k a p p a n (fig. 514): Lyckans hjul, framställt på sedvanligt sätt och med sedvanliga inskrifter. ­ N kappan (fig. 515): Djävulen hjälper en trollkäring att kärna smör. Till vänster en mjölkhare, som stulit mjölken åt käringen. Scenerna i vapenhusets valv ha sina närmaste motsvarigheter i Yttergrans kyrka (s. 477), som dekorerades under 1480-talet, varvid ärkebiskop Jakob Ulfsson (s. 469 not l) sannolikt uppträdde som donator. Såsom förteckningen nedan visar, har samme ärkebiskops vapen funnits även i Övergrans kyrka. Det synes sålunda vara ganska troligt, att Övergrans målningar ha tillkommit i nära anslutning till målningarna i annexkyrkan Yttergran. I bägge fallen tyder stilen på arbeten av Albertus Pictor eller hans krets. Från år 1713 (L I: l) finns följ ande beskrivning över målningarna och dess inskrifter: >>l Coret öfwer östra gaflen på norra sijdan ett wapn med ett örnelårbeen och foot uti, och på ten Södra ett wapn med ett korss uti, hwilcka begge Biskop Jacob Ulfson i hwars tijd Kyrckian skall wara bygd, tillskrifwes, betäcknarrdes tet förre, hans rider­ liga orden, och tet andre hans prestelige stånd.>> Om dessa vapen jfr s. 472. Vidare upptager förteckningen följande inskrifter, tydligen målade på språkband, burna av änglafigurer, resp. profeter, apostlar och helgon. 1. Angus: A c in terra pax, bonae uolunlalis luae 2. Ang: Laudamus le Benedicimus le 3. Ang: 4. Ang: Adoramus le Glorificamus le 5. Ang: Gralias agimus libi propler magnom 6. Ang: gloriam luam 7. Ang: Diie Deus Rex coeleslis, Deus Pater omnipotens 8. Ang: Och frid på jorden, till människorna ett gott behag. Vi love dig. Vi välsigne dig. Vi tillbedje dig. Vi prise och äre dig . Vi t acke dig för din stora ära. O Herre Gud , himmelske Konung, Gud Fader alls­ mäktig. Ära vare Gud i höjden.' Gloria in excelsis Deo Vidare upptar förteckningen följande inskrifter >>På Norre sidam: Ave grotia plena, Dnus lecum Hell dig, du högtb enådadel Herren är med dig (Lule 1: 28). Inskriften torde hänga samman med en Bebådelseframställning. 1 Ovannämnda inskrifter, med början vid nr 8 (Gloria in ...), utgöra en del av den s. k. •>hymnus ange­ licus>> (en!. Luk. 2: 14), vilken alltsedan medeltiden under namnet Gloria framför allt utgjort en av det romerska mässordinariets fem delar (Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei). Den svenska över­ sättningen är hämtad från sv. psalmb. nr 602, kallad Laudamus (äldre form). Inskriftens ord ac in terra pax, bonae volunia/is luae ( = och frid på jorden efter Ditt behag) avviker från den vanliga Gloriatextens et in terra pax flominibus bonae uoluntalis. ÖVERGRANS KYRKA N 537 ö v F ig. 511. Vapenhusets valv med målningar från 1480-talet. Foto 1961. Die Gewölbe des \Vaffenhauses mit Malerei der 1480er Jalu·e . Porch vaulting with murals from 1480s. Unde hoc mihi, ut venial maler Dni ad me Magnificat anima mea Dnum Varför sker mig detta, att min Herres moder kom­ mer till mig? (Lule 1: 43). Min själ prisar storligen Herren (Lule 1: 46). På >>Östra sidan» upptar förteckningen följande inskrifter: Esa 60. ... el adorabunl . .. vesligia .. . dant Inskriften återfinnes i Biblia Pauperum (Einsles facsimil-utgåva, plansch III): Ysaie LX. El adora­ bunl vescigia pedum tuorum omnes ( = Jes. 60: 14. [Och de] skola allesammans falla ned för dina fötter). Reges ab ( = et?) insulae munera (vestigia) olferunl. = Bibi. Pauperum III: Reges Tharsie el insule mu­ nera offerent ( = Konungarna från Tarsis och havs­ länderna hembära skänker. Psalt. 72: 10). 538 HÅBO HÄRAD På >>Södra sidam upptages följande inskrifter: Sl. Mallhaeus Sl. Johannes Torde åsyfta framställningar av evangelist erna Mattheus och Johannes resp. deras symboler. Som en komplettering av de ovan framlagda inskrifterna >>På Norre sidam upptages >>N och på Narra sidam: St. Marcus Sl. Lucas och suis cum insignibus ~ S. Markus och S. Lucas och deras symboler. Alla dessa inskrifter och framställningar ha funnits i koret. Hur uppdelningen har varit mellan valv och väggar, kan ej avgöras med säkerhet. Förteckningens nästa stycke upptager inskrifter i »>I Hwalfweb>, d. v. s. i travee II: Ezech: xxiu Corona luae ... Osae: Sponsaui ce in sempilernum B. P . XL: Ezechiel XXIII! . Corona lua circum­ ligata sit Ii bi ec calciamenla erunt in pedibus ( ~ Sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter. Hesek. 24: 17). B. P. XL: Ozee II. Sponsabo le milli in sempiler­ num ( ~ Jag skall trolova mig med dig för evig tid [Här dock: Jag har trolovat . . . ] Hos. 2: 19). Quae est isla quae oscendil Esaie V I Tanquam Sponsus decaravit me B. P. XL : Ysaye VI: Tamquam sponsus decaravit me earona ( ~ Såsom en brudgum har han smyc­ kat mig med krona. Jes. 61: 10). Vullum tuum depr(a)ecabunlur f omnes di vites p/e­ B. P. XXXVI: ( ~ Psalt. 45: 13. De rikaste folk bis, David söka nu att vinna din ynnest med skänker). C al(?): ultimo: Qvae est isla qvae aseend il per Cantici (Canticorum) ultimo. Höga visan, sista kap.: coelum Vem är hon som stiger upp genom rymden?. B. P. XXXVI: Cat u/tio. Que est isla que ascendit per deserlum? (... genom öknen).l Esais Gloria libera ( ~ Libani) dala est ei Libanons härlighet har blivit henne given. Vulg. Isaias 35: 2 och B. P. XXXVI: Ysai XXXV: Gloria ... ei, decor Carmeli el Saron. Sap. IV D ( ~ O) qvam pulcra eslf casta gens O, hur skönt är ej ett sederent släkte! Vulg. Liber sapientiae 4: l och B. P. XXXVI: Sap. IIII: O quam pulchra est east a generatio, cum ciaritale! ( ~ ... med berömmelse!) . 1 Vulgata Cant. 8: 5 (sista kap.) har ... de deserlo, kap. 3: 6 >>per deserlum•> som B . P . Den senare formu­ leringen med tillägget >>sicul virgula>> ( ~ såsom en stängel) såsom i Vulg. Cant. 3: 6 har Täby (SvK, Up . I, s. 87). I Cornell: Biblia Pauperum, 1925, s. 48 anföres dock under rubriken »Krönung Mariä>> en hexa­ metervers, till sin innebörd lik den här behandlade inskriften, Seandit ad elilera virgo puerpera uirgula yesse. ÖVERGRANs KYRKA 539 F ig. 512. Gregorii mässa, kalkm ålning Gregorsmesse, Maler ei in der O Kappe d es W a ffen­ hausgewölbes. vapenhusvalvets Ö kappa. Foto 1961. St. Gregory's Mass, painting on E section of porch v a ulting . Tamqvam Sponsus Dns f procedens Ut vis Samsanis destruxit arma leonis Obs(c)essas porlas Samson lulil urbis B. P. XL: David. Tamquam sponsus dominus procedens de lhalamo ( ~ Herren har gått ut så­ som en brudgum ur sin kammare). Något avvi­ kande Vulg. Liber psalm. 18: 6 och Psalt. 19: 6. B. P. XXVIII: Ut ... ora leonis ( ~ Liksom Sim­ sons styrka sönderslet lejonets käftar); här: arma (?) ~ vapen. Se Domarboken 14: 5-6. Simson bar bort den belägrade stadsportens dör­ rar. B . P. XXIX: Obsessus turbis Sampson valvas lulil urbis ( ~ Belägrad av fi endehoparna bar Sim­ son bort stadsportens dörrar). Se Domarboken 16: 2­ 3. 540 HÅBO HÄRAD Vidare upptager förteckningen målningar i »>II. Hwalfweb>, d. v. s. i långhusets travce III. Där ha bl. a. funnits de 15 tecken, som förebåda den yttersta dagen, jfr Sånga kyrka (SvK, Up VI, s. 328 f). I de fall, då inskrifterna överensstämma med Sånga kyrkas, har prof. Norbergs översättning av dessa använts. Östra sidans wänstre deel. Haec sunt XV signa ante diem exlremum Detta är de 15 tecken, som för eb åda den yttersta dagen. Primum est qvod mane ( = mare) se erigit xxx ar­ Det första ä1 ·, att havet höjer sig 30 alnar. bilarum (tro!. cubilarum för cubitis) På östra sidans högra deel. Die secunda descendil tantum, et ( = ut) ... uix Den andra dagen sjunker det tillbaka så mycket, videri porest att det knappt synes. På södra sidan. Tertia die, Se erigent pisces et beluae maris, super Den tredje dagen skola fiskarna och h avsvidundren fluctus apparenles stiga upp och bli synliga ovanför vågorna. Quaria die, Aquarum universitus ( = univers ilas) Den fjärde dagen skall allt vatten och havet brinna. et mare ardebunt På wänstra sida11. Qvinla die, Plantae sudanl sanguinum ( = sang­ vinem), el congregabuntur omnia volalilia ( = vo­ Den femte dagen svettas örterna blod, och alla lalilia) fåglar skola då församla sig. Sexta die, Coeli ruenl, et ab oriente so/is. F/am­ Den sjätte dagen skola himlarna störta samman mae igneae surgent och eldslågor h öja sig från den upp gående solen. På norra sidan . Septima die, Petrae conjunclae scindantur ( = scin­ Den sjunde dagen skola de sammanfogade klipporna dentur) in parles rämn a i stycken. Oclava die, Causa! lerrae molum magnum et gene­ Den åttonde dagen förorsakar stor och allm än jord­ ralem bävning. IV. Hwalfwets Norra sida. Nona die, Exibunt de cauernis valde ame prae D en nionde dagen skola människorna gå ut ur limare non loqventes sina hålor, helt från sina sinnen och förstummade av fruktan. Decima die, Terra aequabitur et ca/les in pulveres redigentur Den tionde dagen skall jorden utj ämnas och b ergen förvandlas till stoft. Östra sidan. Undecima die, sepulcra m or(u orum patebunl, eorundemque ossa ad f resurgendumdesuperslabunl = Den elfte dagen skola de dödas gravar öppna sig och deras ben ligga uppe till uppståndelsen. ÖVERGRANS KYRKA 541 Fig. 513. Djävulen och trollpackor, kalkmålning i vapenhusvalvets S kappa. Foto 1961. Tenfel und Hexen, Malerei in der S Kappe des Waffen­ hausgewölbes. The devil with witches, painting on S seetian of porch vaulting. Duodecima die, Cadent stel/ae coelesliae sideraque Södra sidan. Tridecimo die, Morientur omnes, ut cum mortuis resurgerenl Die XIV 0 lum novum Den tolfte dagen skola himmelens stjärnor (och stjärnbilder) falla. Den trettonde dagen skola alla dö för att uppstå tillsammans med de döda. Den fjortonde dagen skall himmel och jord brinna, och det skall bliva en ny himmel. Kain dödar Abe!. Ardebil coelum el terra, el fiel coe­ V. Hwalfwets södra sida. Cain inlerfecil Abe/ Wästra sidan. Ubi est Abe/ fraler tuus? Nescio D(omi)ne, nec sum custos fratris Första Mosebok 4: 9 - Var är din broder Abe!? Jag vet icke Herre; skall jag taga vara på min broder? 8-310142 542 HÅBO HÄRAD Därefter följer en schematisk framställning av lyckohjulet i vapenhuset (s. 536) med de sedvanliga inskrifterna Regnaba ( = Jag skall regera), Regna (Jag regerar), Regnavi (=Jag har regerat) och Sum sine regna( =~ Jag är utan regemente). Om de övriga mål­ ningarna i vapenhuset lämnas följande beskrivning: >>På östra sijdan der sammastädes är antäcknat huru Christus för än han geck till sin blodige och högst salige martering på korsset, instichtade sin dyre Nattward, och med sine Läriungar honom ätitt, sampt der på föliande försmädelige korssfästelse på Golgata för heela werldenes synder, på thet, at hwar och en, som tror på honom skall få ewinngerligt lijf, Joh: 3. Sammaledes är och up i hwalfwet på norra och södra sijdan med åtskillige Figurer afritat och afbildat, Satans growfa ludibrier (?), som han med sina trälinnor uthi helf­ wetet holla pläger, till en warning, hwar af ungdomen och andra måge kunna aftaga, hwad för en listig och afsagd menniskioslechtsens fiende han är, som ingen underlåter at upsluka, som sig uti hans fahrliga tienst med lijf och siäl lämnar, och sig fördenskull med san botfärdigheet Och innerlig böön till Gud icke städze för honom och dess listiga ränckor wachtar och tillwara tager för hwilket Gud oss allom nådel~ förskone!» Enligt AscHANEUS (Vapenbok) voro Oxenstierna-, Sture- och Possevapnen målade på väggar, valv och valvpelare. Det första uppger han ha tillhört David Bengtsson (Oxenstierna); 1 sturevapnet torde åsyfta hans hustru Birgitta Gustafsdotter (Sture), i sitt andra gifte förenad med Knut Posse (s. 519, not 1), vilket sålunda förklarar Possevapnets förekomst i kyrkan. Possevapnet säges ha varit målat >>i hwalfwe öfwer Predikestolen>>. Jfr även AFRITNINGAR (fig. 499) samt beskrivning av övriga därsamma­ städes avbildade vapen, s. 590. - De tre vapnen Oxenstierna, Sture och Posse synes antyda, att målningarna bekostats av Birgitta Gustafsdotter Sture på Ekolsund (se släkttabell s. 611). MEDELTIDA GLASMÅLNINGAR Kyrkan har tydligen under medeltiden varit försedd med glasmålningar. Sålunda fanns enligt AscHANEDs (Vapenbok) David Bengtssons (Oxenstierna) vapen förutom det på kyrkväggen målade (se ovan), dessutom ett >>i glasfönstret inbrenb>. Detta finns ej kvar, icke heller finnas några andra rester av kyrkans egna medeltida glasmålningar bevarade. DAVID BENGTssoN (OxENsTIERNA) till Ekolsuncl, t omkr. 1470, begr. i Uppsala domkyrka. Han blev riddare tro!. 1448, var riksråcl1457. G. i början av 1450-talet m. BIRGITTA GusTAFsDOTTER (STURE, sjöblaclsätten) i hennes 1:a gifte (g. 2:o 1472 m. Knut Posse, se s. 519, not 1), levde ännu 1498; hon var dotter av riddaren och riksrådet Gustaf Algotsson (Sture, sjöblaclsätten) och hans l:a fru Elin Arvidselotter (Oxenstierna). - H. GrLLINGSTAM, Ätterna Oxenstierna och Vasa, s. 349, 905. 1 ÖVERGRANs KYRKA 543 F ig. 514. Lyckans hjul, kalkm ålning i vapenhusvalvets V kappa. Foto 1961. Gllicksrad, Ma ler ei in der W Kappe des \.Ya fl'enha usgewöl bes. The wheel of fortune, p a intin g on W section of p01·ch vaulting. Däremot har i kyrkan någon tid förvarats andra glasmålningar. År 1898 köpte SHM 4 st. glasmålningar från Övergrans kyrka med framställningar av - l. Kristi födelse. - 2. Intåget i Jerusalem. - 3. Uppståndelsen. - 4. Frambärandet i templet (inv.­ nr 10705: 1- 4). De tre förstnämnda tillhöra den gotländska s. k . Dalhemsskolan och äro av Johnny Roasval tillskrivna en mästare, som han kallar för Den Intellektuelle. Denne torde ha varit verksam på Gotland omkr. 1260- 75.1 Samme författare till­ skriver Frambänmdet i templet (den högra hälften av framställningen) den s. k. Hörsne Bartolomeus-mästaren, datering förslagsvis till omkr. 1350. 2 Dessa mål­ 1 J. RoosvAL, Gotländsk Vitriarius, Sthlm 1950, s. 189. Glasmålningarna nr 2- 4 från Övergran äro avbildade, fig. 84, 101, 139. 2 J. RoosvAL, a. a., s. 181 f. -Jfr A. ANDERssoNs rec. av Roosvals bok i Fornvännen 1951, s. 265, not 29. 544 HÅBO HÄRAD Fig. 51 5. Djävulen hj älper en t r ollk äring att kärna smör, kalkmålning i vapenhusvalvets N k ap pa. F oto 196 1. D er T eufel hilft einer H exe beim B uttern, Maler ei in d er N K a ppe d es Waffenha u sgewölbes. The d evil h elping a witch to c hurn butter . P a inti ng on N section of porch v a ultin g. ningar ha emellertid ej från början tillhört Övergrans kyrka, utan torde med stor sanno­ likhet vara identiska med de >>4 antika taflor upphängda i ett af kyrckans fönster>>, resp. > fyra stycken målade glasfönster i Charfönstret (rNv. 1876), skänkta 1867 av ma­ joren friherre Hans Henric von Essen,l som under denna tid bodde på Arnö. - Det är troligt, att de tre äldsta av dessa rutor (nr 1-3) ursprungligen ha tillhört Västkinde kyrka, medan den fjärde rutan (Frambärandet) kan ha kommit från Hablingbo kyrka, båda på Gotland. 1 HANs HENRIC voN EssEN, friherre, f. 1805, t 1872 på sin egendom Signildsberg i Råtuna sn. Ma jor vid livr eg:ts husarkår. Han bodde på Arnö, som under denna tid var boställe för sekundchefen vid Liv­ regementets dragonkår. - G. 1868 m. MARIA JOHANNA GUSTAVA ANCKARSVÄRD, f. 1822, t 1881. ÖVERGRANs KYRKA 545 Fig. 516. Altaruppsats av Carl Spaak, 1716. Foto 1961. Altar von Carl Spaa k 1716. R etable by Ca rl Spaak, 1716. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaret är placerat mot korets Ö vägg, uppfört av putsat tegel och täckt med en skiva av kalksten med avrundade hörn. Inga konsekrationskors. År 1662 (RÄK.) betalades klockaren Erich Fädersson för att han >>hug kull hög Altaret och murade det upp utmed väggen igen». Altaruppsatsen (fig. 516) av snidat, målat och förgyllt trä består av ett predena­ liknande understycke samt 7 st. skulpturer. Understyckets mittparti upptages av en grisaillernålning framställande Nattvarden, ovanför denna i en halvrund förhöjning en målad Heligands-duva. De förkroppade sidapartierna bäras av voluter och prydas med akantusornamentik, skulpterad och förgylld mot blå botten. - Mitt över under­ stycket en kalvariegrupp: Kristus på korset mellan sörjande Maria och Johannes. ALTAR­ ANORDNING 546 HÅBO HÄRAD Figurerna, med fladdrande draperier, äro helförgyllda. På de plintartade sidostyckena stå i större skala utförda bilder av apostlarna Petrus med nyckel och Paulus med svärd och bok (svärdet kompletterat med nytt fäste och nu felplacerat), helförgyllda (H 145). Vid foten av dessa profilörer sitta två vitmålade änglabarn med hår och ländkläden förgyllda. Altaruppsatsen tillkom 1716 (RÄK.), då bildhuggaren Carl Spaak1 i Stockholm fick betalt för >>den nya altartaflau med bildhuggeri arbete>>. Nästa år förgylldes altar­ uppsatsen av Hindrich Lottman (RÄK.). År 1763 (D: l) beskrives den som >>i godt stånd och efter nyare Modeilet giord, är durchsichtig medelst Fönstret på Östra Kiörkgafweln, som nästan helt och hållit synes, 2~ större samt 4 st. mindre förgylta bilder stå>>. INv. 1826 upptager >>altartafla med crucifix». Skulpturerna ha ursprungligen varit om­ fattade med ett ramverk, ty 1834 (sT.PROT.) föreslås, att man borde befria >>altartaflan från den överflödiga och fula ramen>>. Kompositionen och skulpturernas stil visa, att bildhuggaren Carl Staaf har varit påverkad av Burchardt Prechts konstkrets. -- År 1834 (sT.PROT.) erbjöd sig professor LimnelP att restaurera altaruppsatsen, varvid ramverket skulle borttagas, så att »Frälsarens bild blir alldeles fristående>>. Vidare föreslog han, att krucifixets kors skulle göras större och att de >>påviska>> målningarna på nedre delen skulle ersättas med >>ett stycke, som upptog hela postamentet och före­ ställde nattvardens instiftande>>. Arbetet genomfördes samma år (1834) av professor Limnell, varvid altaruppsatsen fick sitt nuvarande utseende. De >>påviska>> målningar, som avlägsnades vid detta till­ fälle torde ursprungligen ha tillhört ett epitafium, se s. 590. - Under 1920-talet ersattes apostlafigurerna med två obelisker (fig. 517, jfr s. 561). Dessa avlägsnades 1951 och apostlafigurerna, vilka under mellantiden hade stått löst i koret, återförenades med altaruppsatsen. Altarring, rektangulär, med utbuktat framparti och insvängda hörn, indelad med fyllningar. Målad i blågrått med förgyllt listverk. Tillverkades 1786 (sT.PROT.) av snic­ karen Lindqvist. MEDELTIDA Processionskrucifix av krederat, målat och förgyllt trä (fig. 518). Sedan 1700­ TRÄSKULP­ talets förra hälft placerat på ett epitafium, se s. 590. Korset till krucifixet är TURER utformat som >>livets träd>>, med vinlöv utväxande från kanterna. Detta träd är placerat på ett annat kors med ändplattor i form av fyrpass med svickelkulor. Kristus är fram­ ställd med huvudet starkt lutat mot höger axel; händerna och de korslagda fötterna fästade med var sin spik; kraftiga blodlevrar från alla sår. Ländklädet draperat med 1 CARL SPAAK hade sin verkstad i Sthlm. Han har bl. a. utfört altaruppsatser i Almunge, Up. (SvK, Up. III, s. 248), samt i Hedesunda och ö . Färnebo, Gästrikland (SvK, Gä., s. 184, resp. 304). 2 EMANUEL LIMNELL, f. 1766, t 1861, dekorationsmälare, prof. vid Konstakademien frän 1812. I laveringar tolkade han i nyklassicistisk anda historiska och allegoriska ämnen samt motiv ur den antika och fornnordiska gudasagan; bland hans verk märkas teckningar till den franska upplagan av Gustav III:s valda skrifter. Han utförde även rumsdekorationer, bl. a. på Rosendal och Rosersberg . ÖVERGRANs KYRKA 547 Fig. 517. Altaruppsats fig. 516 en!. ett foto från 1898 i ATA. Der Altar Abb. 516 um 1898. Retable fig. 516, ca. 1898. långa nedhängande flikar och med en kraftig utbuktning vid vänster sida. Korset rött med förgyllda detaljer, Kristi ländkläde förgyllt. - Från 1300-talets mitt, troligen svenskt arbete. Korsets H 76, figurens H 39. - Jfr liknande krucifix i Östuna, Vidbo och Billeshögs kyrkor (SvK, Up. III, s. 59, IV, s. 442, VI, s. 246). Kyrkan har haft ett medeltida altarskåp, enl. INV. 1713 >>efter gammalt mood, med någre Bilder i rad, doch heelt wäl förgyld, hwar under wid hwartera ändan stå twänne andre, af hwilcka ten ena är Hel. Jungf. Marice, och ten andre ten gamble Si­ meons beläte, med tet lilla barnet Cl1risto å armarne>>. Möjligen hörde till detta altar­ skåp även några av de 16 oljemålningar som omtalas av Klingspor (se s. 588).- Skåpet avlägsnades från högaltaret 1716, då den nuvarande altaruppsatsen anskaffades 548 HÅBO HÄRAD (s. 546), och är numera försvunnet. Av dess skulpturer finnas 13 st. i behåll, sedan 1717 (RÄK.) uppsatta på läktarbarriären. År 1870 (vrs.) blevo skulpturerna reparerade och nyförgyllda genom friherre Hans Henric von Essens (s. 544, notl) försorg. Från denna tid härröra en rad kompletteringar jämte den grova övermålningen (huvudsakligen i blått och vitt). Samtliga figurer äro skurna i ek samt på baksidan märkta med ett målat tecken eller en bokstav (fig. 531-532), förmodligen utmärkande deras plats i det nu­ mera förkomna altarskåpet (jfr liknande märkning på ett altarskåp i Gräsö kyrka, SvK, Up. Il, s. 637 jämte där angiven litteratur). Följande helgon framställas: - l. (fig. 519) S. Anna med Jungfru Maria och Kristus­ barnet (s. k. S. Anna själv tredje). På baksidan märkt med ett T. - H 72. - 2. (fig. 520) Johannes döparen med bok och lamm . H 68. - 3. (fig. 521) S. Laurentius (?) i diakondräkt, med bok i höger hand. Halstret saknas, händerna starkt kompletterade 1870. På baksidan märkt med ett R. - H 69. - 4. (fig. 522) S. Birgitta med bok i vänster hand. Händerna torde härröra från 1870. På baksidan märkt med ett otydligt C. - H 68. - 5. (fig. 523) S. Katarina av Vadstena som nunna. Händer och stavar från 1870. H 69. - 6. (fig. 524) S. Olov i konungaskrud med spira (från 1870) och riks­ äpple, trampande på trollet Skalle. På baksidan märkt med ett stort kommatecken samt 3 inskurna streck. H. 72. - 7. (fig. 530) S. Erik i konungadräkt, med svärd (från 1870) och spira. På baksidan märkt med ett E. - H 70. - 8. (fig. 525) S. Sigfrid i bi­ skopsskrud. I vänster hand en balja med tre huvuden (systersönerna Unaman, Surra­ man och Vinaman), i höger hand en stav (från 1870). På baksidan märkt med ett A. -H 74. - 9. (fig. 526), S. Eskil i biskopsskrud. I vänster hand tre stenar, i höger hand en stav (från 1870). På baksidan märkt med ett Q. - H 74.- 10. (fig. 527) S. Henrik (?) i biskopsskrud, med en stav (från 1870) i vänster hand. På baksidan märkt med ett K. - H 76. - 11. (fig. 533) S. David av Munktorp,l i munkdräkt, och med tonsur. Bok och stav från 1870. På baksidan märkt med M (fig. 532). H 69. - 12. (fig. 529) S. Botvid, i mantel, livklädnad och med mössa. Attribut: fisk och stav (kompletterade 1870). På baksidan märkt med G (fig. 531). H 69.-13. (fig. 528) S. Torgils av Kumla, 2 1 DAVID AV MuNKTORP, abbot, ett av Sveriges skyddshelgon, missionär i Västmanland, enligt traditio­ nen en kluniacensermunk från England, som fått vetskap om mordet på S. Sigfrids systersöner och själv ville bli martyr. Efter Sigfrids råd predikade han i Snävringe i Västmanland, dog och gravsattes i Munk­ torp. David ·omtalas för första gången i urkundsmaterialet år 1396; 1463 utverkade biskopen i Västerås tillåtelse att flytta Davids kropp från Munktorp till Västerås domkyrka. Det är ovisst, om en translation någonsin ägt rum, eftersom kalendarierna sakna uppgift om en sådan festdag. Det föreligger även upp­ gifter om att helgonets r eliker fanns kvar i Munktorp under 1500-t. - Se även Oloph Odenius, En le­ gend om S. David av Munktorp, i: Fornvännen 1962, s. 26- 40. 2 S. ToRGILs (Tyrgils, Torkel) AV KuMLA, svenskt helgon. Han synes allmänt avbildas som lekman med en klockkläpp el. liknande i ena handen och en bok i den andra. Oftast angives han som martyr. Han har haft en känd festdag i juni månad mellan den 18 och 25 och har fått plats i åtminstone en bevarad litania. - Om S. T. se J. L:soN SAMZELrus, S:t Tyrgils, i: Till Hembygden, En hälsning till förs . i Strängnäs stift, 1949. ÖVERGRANs KYRKA 549 Fig. 518. Processionskrucifix, svenskt arbete frän 1300-talets mitt, numera uppsatt på ett epitafium, fig. 571. Foto 1961. S. 546. Prozessionskruzifix, schwedische Arbeit aus der Mitte des 14. Jh., an einem Epitaph wiederver· wendet. Abb. 571. Procession crucifix, Swedish, mid-14th century, now on an epitaph, fig. 571. 550 HÅBO HÄRAD Fig. 519. S. Anna med Jungfru Fig. 520. S. Johannes döparen, Fig. 521. S. Laurentius, jfr fig. Maria och Kristusbarnet, trä­ jfr fig. 519. Foto 1951. 519. Foto 1951. skulptur frän ett numera för­ Johannes der St. John the St. Laurentios St. Laurentius; Baptist; cf. fig. (vgl. Abb. 519). cf. fig. 519. svunnet altarskåp, omkr. 14 75. Täufer (vgl. Abb. 519). 519. Foto 1951. Anna Selbdritt, Holzplastik von eine1n ver­ schwundenen Altarschrein um 1475. St.Anna with Mary and Child wooden senlp­ ture from tri p­ tych, ca . 1475, now lost mantel, livklädnad och med mössa, liknande S. Botvids. Torgils attribut är en klockkläpp, som 1870 har blivit er­ satt med ett nyckelax. En lös platta har spikats fast un­ der själva fotplattan, sannolikt samtida med figuren. Märkt på baksidan med ett C. - H 69. ÖVERGRANS KYRKA 551 Fig. 522. S. Birgitta, jfr fig. 519. Foto 1951. St. Birgitta (vgl. Abb. 519). St. Birgitta; cf. Fig. 519 Fig. 523. S. Katarina av Vadstena, jfr fig. 519. Foto 1951. St. Katharina von Vadstena (vgl. Abb. 519). St. Katarina of Vadstena; cf. fig. 519. F ig. 524. S. Olov, jfr fig. 519. Foto 1951. St. Olav (vgl. Abb. 519). St. Olof; cf. tig. 519. Figurernas stil står nära ett altarskåp i Täby kyrka (SvK, Up. I, s. 103). Liksom detta är även Övergrans forna altarskåp påverkat av 1400-talets Liibecksskulptur. De ovan beskrivna skulpturerna kunna dateras till omkr. 1475. 552 HÅBO HÄRAD Fig. 525. S. Sigfrid, jfr fig. 519. Foto 1951. St. Siegfrid (vgl. St. Sigfrid; cf. Abb. 519). fig. 519. Fig. 526. S. Eskil, jfr fi g . 519. Foto 1951. St. Eskil lvgl. St. Esldl· cf. Abb. 519). fig. 519. 527. S. Henrik ( ?), jfr fig. 519. Foto 1951. St. Heinrich St. I-I0nry (?); (?) (vgl.Abb. cf. fig. 519. 519). Fig. S. Olofskåp (fig. 534) av krederat, målat och förgyllt trä (figuren av lövträ, skåpet av furu). S. Olof är framställd i konungaskrud, iklädd förgylld rustning och mantel med blått foder. I vänster hand riksäpple, i höger en långskaftad yxa. Han bär en hög, förgylld krona; under hans fötter ligger trollet Skalle. - Skåpet har i övre delen ett ÖVERGRANs KYRKA 553 Fig. 528. S. Torgils av Kumla, jfr fi g. 519. Foto 1951. St. Torgils von Kumla (vgl. Abb . 519). St. Torgils of Kumla ; cf. fi g . 519. Fig. 529. S. Botvid, jfr fi g. 519. Foto 1951. St . B otvid (vgl. Abb. 519). St. Botvid; cf. fig. 519. F ig. 530. S. E rik, jfr fi g. 519. Foto 1951. St. Erik (vgl. Abb. 519). St. Eric; cf. fig. 519. rikt, delvis skadat masverk och krönes av en dekorativ list med följande inskurna in­ skrift: DOMINI OLAVE. P.NOBIS QVE ZUM (Domini Olave pro nobis qvezumus [ora] = Herr Olof, dig åkalla vi. Bed för oss!). 1 Skåpets innersidor ha schablonerat mönster i röd­ 1 Inskriften, som här återgivits med upplösta förkortningar och troligen skall vara en h exameter, måste suppleras med ordet ora (bed), för vilket utrymme dock saknas. 554 HÅBO HÄRAD Fig. 531. Baksidan a v skulp­ turen fig. 529 (S. Botvid). Foto 1951. S. 548. Rlicl>l gl. Bild i Träd Niche, som tros vara Olof Skötkonung>>. Såldes 1899 t ill SHM (inv.nr 10705). Predikstol, bestående av korg, ljudtak och trappa (fig. 535). Korgen är polygonal, varje sida försedd med en grund nisch, omgiven av ornament i plattskärningsteknik, i ett fall (nischen med Kristus) med kerubhuvuden i svicklarna. I hörnen kolonnetter med profilerade baser och kapitäl, vilande på konsoler med plattskärningsornament och lejonmasker. Mellan konsolerna långsmala fält med skulpterade ornament av olika slag, bl. a. två sjöjungfrur flankerande ett kransomgivet gubbhuvud, kerubhuvud fl ankerat av rosetter m . m. (fig. 536- 537). Nederst avslutas korgen med hängande ornament­ plattor med skulpterade änglahuvuden. Korgens krönlist dekorerad med äggstav och tandsnitt samt konsoler med maskaraner ovanför varje kolonnett. Framför var och en ÖVERGRANs KYRKA 555 Fig. 533. S. David av Munktorp, jfr fig. 519. Foto 1951. S. 548. St. David von Munl>men för sin storleek omlagad och till en deel förbättrad>>. Predikstolens urspr. stomme utgöres av den nuvarande korgen, utom underredet och nisch­ figurerna.A v de urs pr. figurerna återstår en av evange­ listerna, med bok och skrivpenna som enda bevarade at­ tribut (fig. 538). Den naivt formade figuren är skuren i ek och har förgylld mantel. H 37. Denna figur liksom även ornamentiken på korgen ha sina närmaste mot­ svarigheter i Kalmar kyrka (fig. 398), där några korg­ fält av en äldre predikstol finns bevarade (s. 412). Pre­ dikstolarna i Övergran och Kalmar stå nära sådana i Haraker, Sura, Tillberga (Vs) och Hölö (Sö) kyrkor, av vilka predikstolen i Tillberga är tillverkad 1679 av Erick Nilsson från Hedtorpet i Fläckeho socken. 2 Pre­ dikstolen i Hölö skänktes av Ebba Brahe, som enligt den ovan omtalade uppgiften har donerat även Över­ grans predikstol. Detta måste ha ägt rum någon gång före hennes död 1674, då hon tidvis vistades på det närbelägna Arnö. A v den gamla predikstolens himmel finns endast bot­ tenlisten med äggstav och tandsnitt kvar. Allt annat tillkom 1712 (RÄK.) då arbetslön betalades för >>Gesällen Mons. Gabriel Holm 3 dess mästarinna till handa för 5 st. änglar l st. glob med l lamb och book av 7 st. in­ segel». 1713 års RÄK. upptager >>förgyllning å predikstols­ Fig. 538. Träskulptur från 1670­ talet, har tillhört predikstols­ himmeln». - skulpturerna i korgens nischer torde ha korgen . Foto 1951. tillkommit någon gång under 1700-talets förra hälft Wooden sculp­ Holzplastik aus ture, 1670s,from den 1670er J ah­ eller under åren 1752-53, då arbetslön för >>den nya pulpit. ren vom Kanzelkorb. ziraten på predikstolen» noteras i RÄK. Den nya >>zira­ ten>> torde närmast åsyfta draperiet med Jehovahsol på väggen bakom predikstolen. Möjligen svarade för dessa arbeten den nedan omtalade bildhuggaren Gartman (Olof Gerdman?, jfr s. 561).- Slutligen genomgick predikstolen 1834 en ändring enligt professor Limnells förslag (jfr altaruppsatsen, s. 546), varvid den nuvarande trappan med dess målningar och korgens underrede tillkomma. Sam­ 1 EBBA BRAHE, grevinna, f. 1596, t 1674. G. 1618 m. riksmarsken och generalfältherren, greve JACOB DE LA GARDIE, hade med honom 14 barn och blev änka 1652. Ägde bl. a. Biskops Arnö i Över­ grans sn, där hon tidvis vistades. 2 RABEN, a. a., s. 105 f. 3 GABRIEL HoLM, bildhuggare, t 1718. Han var född i Örebro och inkom till Sthlm 1713. Begravd i Klara kyrka, men hans gravsten flyttades och finns numera i Lovö kyrka (SvK, Up. VI, s. 500). ÖVERGRANs KYRKA 561 F ig. 539 . . Kartuscher av snidat och förgyllt trä fr ån 1710, ha urspr. tillhört obeliskerna, fig. 517. Foto 1951. I-Iolzgeschnitzte und ver goldete Kartuschen von 1710, frf•her z u den Obelisken A bb. 517 gehöri g. eartouches of ea rved a nd g ilcled wood, 1710, b elonged originally to the obelisks in fig. 517. tidigt verkställdes målning och förgyllning av de övriga delarna, delvis förnyad l 905. - Om en äldre predikstol, se s. 564. Tim g l ass täll för fyra glas av snidat, krederat, förgyllt och försilvrat trä. Tresidig grundplan, profilerat skaft med bladornament. Krönes av en mussla i vilken ligger en fladdermusbevingad dödskalle, ur vilken växer upp en Iagerkvist, som uppbär en stjärna. H 94. - Tillkom 1751- 52 (RÄK.) då en bildhuggare Gartman (Gerdman?, se ovan) fi ck betalt för ett nytt timglas >>med piedestal». - Dessförinnan har det funnits ett äldre timglas, till vilket Nils Olsson 1712 (RÄK.) förfärdigad e en arm. Finns ej kvar. Ett korskr a nk har funnits. År 1710 (RÄK.) får mäster Jockom bet alt för >>2ne pyramider och löv-verk å skranket» samt Jacob Jacobsson för 8 järntenar och hörnjärn till postamenter under pyramiderna i koret. - Med >>pyramiderna>> menas 2 obelisker med akantusornamentik i genombrutet arbete på sidorna, krönta av furnaraler och försedda med var sin lageromkransad, palmkvistomgiven kartusch (fig. 539). Dessa förvaras numera på tornvinden, men voro under en viss tid ända till 1951 uppsatta på altar­ uppsatsen, se ovan. Ett foto från 1898 i ATA (fig. 517) visar, att obeliskerna då hade sin plats på ömse sidor om altaruppsatsen, en placering som måhända går tillbaka ända till 1834, då altaranordningen omgestaltades av prof. Limnell (s. 546). I sam­ band med en kyrkarestaurering l 905 placerades obeliskerna på hörnen av den främsta bänkraden. Vid samma tillfälle kröntes de främsta bänkarnas skärmar med överstycken i form av akantusslingor av snidat och målat trä (fig. 540), även dessa numera förvarade på tornvinden. Dessa ornament jämte ett liknande överstycke på vindfångets dörr (fig. 503) torde från början ha tillhört korskranket från 1710. Dessutom förvaras i sakristian två festoner av snidat och förgyllt trä, som antingen ha tillhört altarskran­ ket, eller altaruppsatsens ramverk (jfr s. 546) . KonsKRANK 562 HÅBO HÄRAD Fig. 540. överstycke av snidat och förgyllt trä, har antagligen urspr. tillhört ett korskrank från 1710. Foto 1951. S. 561. Holzgeschnitzter und vergoldeter Zieraufsatz, der vermutlich zu der C11orschranke von 1710 gehört hat. Overpiece of earved and gilded wood, probably be­ Jonged originally to a chancel screen, 1710. BÄNKINRED­ l'iiNG NUMMER­ TAVLOR Bänkinredningen är öppen; gavlar med profilerade krönlister, allt målat i grå­ blått. Dessa bänkar tillkomma 1905, varvid delar av en äldre bänkinredning användes. Några skärmar från den äldre bänkinredningen äro uppsatta som panel i koret; andra ha använts för att bygga in läktartrappan, dessutom förvaras några fragment på torn­ vinden. Bänkfasaderna ha speglar med profilerade lister och ha ursprungligen varit målade i grågrönt samt försedda med nummer (framgår av skärmarna på tornvinden). Dessa delar härstamma från en bänkinredning, som förfärdigades 1767 (RÄK.) av snickaren Sahlström. Denna inredning synes å fig. 541. - Före 1767 voro bänkarna >mphögde effter proportion, at de legsta främst och de högsta effterst» (L 1: 2). Denna säregna bänkinredning betecknas 1763 (D: l) som bofällig. Den kan ha tillkommit omkr. 1664, från vilket år RÄK. upptaga flera utbetalningar i samband med bänkin­ redningens komplettering. Nummertavlor, ett par, flankerande altaret (fig. 505). Ovala, med förgyllda ramar och skulpterade krön; lyror och andra musikinstrument, lagerkvistar. Nedtill kvistar och band med inskriften: >>Gifven af O. och W. Blomstedt1 den 28f7 1867.>> H 152. - År 1710 (RÄK.) betalades till sal. Svän Månsson för en nummertavla; INV. 18 42 upptager nummertavlor på vardera sidan av altaret, skänkta av prosten A. Berg 2 och hans hustru Erika Margareta Gäfverberg. Finnas ej kvar. 1 JoHAN OTTO BLoMsTEDT, f. 1815, t 1890, kammarherre . Ägde under olika tider Katrinedal i Över­ grans sn och Nyborg i Råtuna sn.- G. 1842 m. grevinnan WrLHELMINA LovrsA JoHANN A v. ScnwERIN, f. 1823, t 1904. 2 ANDERs BERG, f. 1791, t 1860, stud. 1809, mag. 1815, pvgd 1816, kh i Övergran 1830, prost 1834. -G. m . ERIKA MARGARETA GÄFVERBERG, f. 1801, ·1· 1859. ÖVERGRANs KYRKA 563 Fig. 541. Läktaren från 1700-talet före omändringen 1905. Foto ATA. Die Empore a us dem 18. Jh vor den Veränderungen von 1905 . Gallery, 18th c entury, b ef01·e alterations in 1905. Läktaren i V vilar på 8 runda träpelare och har en svängd barriär med spegelindelning. Målad i gråblått med förgyllda lister (fig. 506) . På barriären finnas 13 st. fi­ gurer från ett medeltida altarskåp fastskruvade (jfr s. 548). De vila på små förgyllda konsoler, ornerade med palmettblad. - Läktaren fick sin nuvarande utformning 1905. Dessförinnan sträckte sig barriären vid bägge sidor längre åt Ö (fig. 541). I denna form utfördes läktaren 1786 av snickaren Lindqvist (L I: 2). - Kyrkans äldsta läktare bygg­ des 1628 (RÄK.) av snickaren Johan Svensson, som även gjorde )>aff nyio)> alla bänkar under tornet. Denna läktare ombyggdes 1717 (RÄK.) av Mats Matson, varvid de ovan omtalade medeltida skulpturerna uppsattes på barriären (L I: 2). Orgeln är byggd år 1929 av orgelbyggarna E. Eriksson & J. A. Johnson, Sundbyberg. Den har 13 stämmor, två manualer och pedal. - Kyrkans första orgel, från vilken en stämma har använts i den nuvarande, byggdes 1834 (sT.PROT.) av orgel­ byggaren Pehr Zacharias Strand, Stockholm (s. 250, not 1). Från denna orgel här­ stammar fasaden av triumfbågstyp, målad i grått med förgyllda listverk och ornament (trumpeter, lagerkransar m. m., fig. 541). LÄKTARE onoEL 564 HÅBO HÄRAD F ig. 542. Dopfuntslock a v gråmålat trä. F oto 1951. Taufstcindeckel aus graubemaltern 1-Iolz. Font cover of wood , p a inted grey. DOPF UN T Dopfunt av sandsten i två block (fig. 543). Rund, slät cuppa med skrånad under­ sida. Kvadratisk fotplatta med vulst och hörnsporrar, fortsatt med käl och vulst. UttömningshåL 1100-talets slutskede. Jfr en liknande fot i Håtuna kyrka, s. 253. H 74, D 62, cuppans djup 25. ­ Enligt INV. 1713 var funten >>inbygd med en kasserad gemen predikstols stomme>>. Denna anordning torde ha tillkommit efter den nuvarande predikstolens anskaffande under 1670-talet (s. 560). Man har tydligen lagt den gamla predikstolens korg kring dop­ funten, så att denna fick en för 1600-talet mycket typisk utformning (jfr SvK, Blekinge V, s. 84 f.). Anordningen fanns kvar 1744 (L I: 2) men torde ha avlägsnats i samband med kyrkans restaurering 1786 (s. 532). Numera finnas inga delar av den gamla predik­ stolen bevarade; några uppgifter om dess tillkomst finnas icke heller. A v den ovan beskrivna anordningen att döma torde korgen ha varit ganska liten, vilket tyder på 1500-talet som tillkomsttid. Dopfuntslock av gråmålat trä, dekorerat med knoppar och nithuvud av förgyllt trä (fig. 542). D 65. Åldern oviss. Nuvarande färgsättning från 1905. ­ lNv. 1689 upptager ett rökelsekar - >>gammalt, odugligt, sålt». Närmare uppgifter saknas. ÖVERGRANS KYRKA 565 Fig. 543. Dopfunt av sandsten, 1100-talets slut. Foto 1961. Taufe aus Sandstein, Ende des 12.Jh. Sandstorre font, end of 12th century. Kalk av förgyllt silver (fig. 544). 1 Rund fot med fastnitat, gjutet krucifix. Foten NATTVAnns­ ornerad med graverat åttpass - dess ram livad av punkter - samt ytterst inskriften: KÄ RL DE:UERA:UITE:FERT:HOC UAS:POCULA VITE ( = från det sanna vinträdet bringar denna kalk livets dryck). Runt skaft med vulstliknande nod, vars botten skrafferats medelst tät rutning. Noden är besatt med sex runda knoppar, smyckade med emalj (något 1 A. ANDERssoN, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden, aus dem XIV. Jahrhundert, Katalog und Tafeln, Sthlm 1956, s. 64. 566 HÅBO HÄRAD Fig. 544. Fot och nod av en kalk från 1300-talet. N umera i SHM. Foto SHM 1953. Full und Nodus eines Kelches aus dem 14. Jh. Foot and knop of 14th century chalice. ÖVERGRANs KYRKA 567 Fig . 545. Paten, tillhörande kalke n fig . 544. 1300-talet . N umera i SHM. Foto SHM 1953. Patene zu d em K elch Abb. 544, 14. Jh. , nun in Paten, b elonging to chalice fig. 544. 14th cenStat ens Historiska Museum . tury. Now in SI-IM. skadad): en sexuddig stjärna omslutande en ros, stjärnan i varannan knopp röd i blått fält, i varannan blå i rött fält. Mellan knopparna, som infattas i cirkelramar livade med punkter, äro inställda runda druvklasar. 1300-talets förra hälft eller mitt. - Skålen, möjligen även skaftet utom noden, tillverkades 1703 (RÄK.) av Erik Löfman, guldsmed i Uppsala 1694- 1718 (UPMARK, s. 696). Därtill användes ett stort silverbälte med >>keden och knapp en>> (rNv. 1703). Kalkens H 18,4. - Den såldes 1899 till SHM (inv.nr 10705: 1). - Tillhörande paten av förgyllt silver (fig. 545). 1 I bottnen är graverat inom en cirkelram ett sexpass med en ros inom var vinkel mellan loberna; dess kant liksom ramarna livas av punkter. I mitten den uppståndne Kristus i %-figur med lyfta, 1 A. ANDERSSON, a. a., s. 64 f. 568 HÅBO HARAD Fig. 546. Oblatask a v drivet och punsat silver. 1700-talets förra hälft. Foto 1951. Obla t endase a ns getrichenem und gepunztem Silber, erst e Hälfte d es 18. J h. W a fer case of chased and embossed silver, first h a lf of 18th century. genomborrade händer, klädd, men med sidosåret blottat. 1300-talets förra hälft eller mitt. D 14,5. Såldes 1858 till SHM (inv.nr 2457). Kalk av silver, inuti förgylld; cupparr i nedre delen dekorerad med förgylld akantus. På CUppan graverad inskrift: SKÄNKT AF l CLAES A:GRILL l OCH DESS HUSTRU l JOHANNA GRILL FÖDD MURRAY l TILL ÖFVER-GRANS KYRKA l ÅR 1857. 1 Enl. stplr på Cuppan OCh foten tillverkad 1857 av Gustaf Möllenborg, guldsmed i Uppsala 1823 - (UPMARK, s. 201). H 28. - Tillhörande paten av förgyllt silver, med inskr. och stplr lika med kalkens. D 18,5. O b l a t a s k av drivet och punsat silver, oval, godronnerat lock (fig. 546). Natura­ listiska blommor på locket och sidorna. Inga stplr. Enl. INV. 1744 gjord av kyrkans silver. H 8, L 14. Vinkannor av silver. - l. Päronformad, med lock, pip och handtag (fig. 547). På locket kors i strålkrans. Kring foten graverad inskrift: GIFWIT TILL ÅMINNE EFTER 1 CLAES ABRAHAM GRILL, f. 1786, t 1863; g. 1816 m. JOHANNA HELENA SO PHIA MURRA Y, f. 1793, t 1870. Han ägde bl. a. Katrinedal i Övergran. Deras dotter LouisE MARGARETA GRILL, f. 1820, t 1878, var g. m . CARL R EINHOLD BLOMSTEDT, brorson till JOHAN OTTO BLOMSTEDT, S. 562, not l. ÖVERGRANS KYRKA 569 Fig. 547. Vinkanna (nr 1) av silver, 1780. Foto 1951. Silberne Weinkanne 1780. Wine ewer of silver, 1780. HANDELSMANNEN HERR JOH. GRÖEN PÅ STORA HELBY TILL ÖFWER GRANS KYRKIA 1780. Enl. stplr i botten tillverkad 1780 av Lars (Lorenz) Boye, guldsmed i Sthlm 1762­ 1784 (95) (UPMARK, s. 136). H 33. - 2. Päronformad, med lock, pip och handtag. Locket krönt av Guds lamm. Enl. stplr tillverkad 1788 av Olof Yttneus, guldsmed i Uppsala 1775- 1810 (UPMARK, s. 702). H 38. Enl. rNv. 1826 gjord av en äldre, mindre kanna, möjligen den som inköptes 1628 (RÄK.). Sockenbudskalk av silver, inuti förgylld (fig. 548). Oblatask och paten infällda under foten. Enl. stplr i botten tillverkad av Erik Löfman, guldsmed i Uppsala 1694­ 1718 (29) (UPMARK, s. 696). Ändrad 1787 och 1842 (rNv.). H 11, patenens D 9. Tennstop med lock, pip och handtag (fig. 549). Enl. stplr på handtaget tillverkad av Olof Eriksson, kanugjutare i Sthlm (1618)-1674 (LöFGREN 1: 2, s. 60). H 24,5. Brudkrona av förgyllt silver (fig. 550). Ringen dekorerad med 10 spetsar med blom­ ornament och hängande löv; på ringen rosetter. Enl. stplr tillverkad 1787 av Carl Nils­ 570 HÅBO HÄRAD Fig. 548. Sockenbudskalk av silver fr n omkr. 1 700. F oto 1951. s. 569. Silbcmer Kra n kenkelch urn 1700 . Emergency cha lice, silver, ca 1700. son Fahlberg, guldsmed i Uppsala 1755- 1793 (1796) (UPMARK , s. 701 ). H 7, 5, D 13,5 resp. 9,5. - År 1673 (RÄK.) utbyttes en gammal brudkrona mot en ny. Denna beteck­ nas 1787 (sT.PROT.) som för tung samt dessutom trasig, och ersattes därför av den nuvarande kronan. LJusREDsKAP L j u s sta var av snidat, målat och förgyllt trä, ett par (fig. 551- 552). Det spiralvridna skaftet uppbär ett sexsidigt kapitäl, nedtill bågfris med masverk, upptill korsblom­ mor. P å kapitälet en ängel i livklädnad, mantel och kappa. I ena handen en fackla av trä (fr. 1870) ersättande den urspr. ljuspiggen. Den andra handen är rörlig och har förmodligen h ållit en klo cka eller bjällra. Senmedeltida processionsstakar. - Starkt kompletterade och målade i klart rött och blått och med glänsande förgyllning, antagligen från 1870, jfr träskulpturerna på läktarb arriären. H 290 (stavarna), 67 (äng­ ÖVERGRANS KYRKA 571 Fig. 549. Tennstop från 1600-talet. Foto 1951. s. 569. Zinnhumpen des 17. Jh. Pewter stoup, 17th cen­ tury. larna). - AscHANEUS lämnar i sin Vapenbok (RA) bl. a. följande uppgift: >>På de prål­ achtiga Blåsstakarna stog dess e 2 under sk:ne W ap ner båda tuå. Denne stodh och på Blåsstakarna.>> De sammastädes avbildade vapnen äro av formen att döma senmedel­ tida och visa en tillbakaseende ulv, resp. en snedbjälke på vapenskölden ( = Eka-ättens vapen). Inga senmedeltida ljusredskap finnas bevarade i kyrkan; den av AscHANEDs använda benämningen >>Blåsstakarna>> är hittills okänd i detta sammanhang. Som en gissning kan framkastas, att AscHANEUS med de >>prålachtiga Blåsstakarna>> menar de två ovan beskrivna senmedeltida ljusstavar, vilka sålunda ursprungligen ha varit för­ sedda med vapenbilder, försvunna möjl. i samband med den omfattande reparationen 1870. Vapnen äro avbildade under kyrkateckningen i AFRITNINGAR, pl. 144 (fig. 499). De torde åsyfta Märta Bengtsdotter (tillbakaseende ulv), som tidvis vistades på Ekol­ sund, g. m. Trotte Månsson (Eka-ätten), t 1512 (s. 611). Dessa äro sannolikt givarna av de senmedeltida processionsljusstavarna. 572 HÅBO HÄRAD Fig. 550. Brudkrona av förgyllt silver, 1787. Foto 1951. S. 569. Silbervergoldet e B r a utluone 1787. B ridal crcwn, silvcr-gilt, 1787. Ljuskronor av malm el. mässing:- l. Med 16 armar i två kransar. Runda dropp­ skålar. Prydnadsarmar med enkel växtornamentik. Den rikt profilerade stammen avslutas nedtill med ett stor! klot med ändknopp och krönes av en dubbelörn. Omtalas tidigast 1672 (rNv.). H ca 110. - 2. Liten krona med 8 armar i en krans. Musselfor­ made droppskålar. Rikt utbildade prydnadsarmar. Kraftigt profilerad stam nedåt av­ slutad med stort klot. 1600-talstyp. H 58. - 3. Liten krona med 6 armar i en krans, musselformade droppskålar. Prydnadsarmar avslutade med reflexblommor. Kraftigt profilerad stam som nedåt avslutas i stort klot. På klotet graverad inskrift: FÖRÄRD GUDS HUS TILL PRUDNAD l IFRÅN KEFWINGE AF FRU M : C: l KNIPENCRONA l OCH DES BROR l FENDRIKEN HERR c:G:GROTH 1781. Mått: H 62. - 4. Med 8 ljusarmar (vardera för 2 ljus) i en krans. Rikt utbildade prydnadsarmar. Den kraftigt profilerade stammen 1 MARIA CATHARINA GROTH, t kapten HENRIK KNIPERCRONA, f. 1686, 1792, dotter av kommin. i Yttergran t 1774. JAKOB GROTH. - G. 1757 m. ÖVERGRANs KYRKA 573 F ig. 55 1- 552. Ljussta vskrön av förgyllt och målat trä, senmeclelticla . Foto 1961. S. 570. 1-Iolzgeschnitzte und bernalte Bekrönungen von spätmittela lte rli chen Lcuchterstäbcn. Candle-staff crow ns, g ild erl and painled wood, late n1cdievaJ. ' krönes av en dubbelörn och avslutas nedåt med ett klot och ändknopp. På klotet graverad inskrift: GÅFVA l TILL ÖFVERGHANS KYRKA AF l CONSTANCE OCH A . H . LI NNAN DER 1 1914. H 85. - Bland de numera försvunna ljuskronorna kunna framhållas en med 8 armar, 10- ·310142 574 HÅBO HÄRAD Fig. 553. Ljusplåt (nr 1) av driven och punsad mässing, 1600-talet. Foto 1961. B laker (Nr. 1) aus ge­ tric benem und gepunz­ t em Mcssing, 17. Jh. Sconcc (N o. 1 ), c h a sed and embossed brass, 17th century. skänkt enl. INV. 1826 av dir. Mejer i Sthlm, samt en >>bleckkrona, förfärdigad af de gl. altarstakarna>> (RÄK. 1786). Ljusarmar av driven och punsad mässing: - l.Med 3 armar, men med endast två ljuspipor. Den mellersta armen slutar i prydnadsvulst med pigg. Vridna skaft med vulster, rund väggbricka. Sköldformad platta med graverad inskrift: DENNE LIWSARM HAFWER TESTAMENTE DEN 16 l UPBÖRDSMANNEN W. HANS l ANDERSON PÅ ECK l HOLMSSVND FÖRÄHRAT TILL l EFTER SIN SALIGE LILLE l DOTTER MARIA MARI GARETA HANSDOTTER l MAIJ l 1657 . Mått: L 30, väggbrickans D 22. 2. Med åttkantig väggplatta, urspr. avsedd för ett ljus, nu tre små ljuspipor insatta. Böjt, vridet skaft med tre buck­ lor, åttkantig droppskål. Upptages i INV. 1713. L 60, väggbrickans D 27. - 3. Ett par, vardera för ett ljus (fig. 554). Rund väggbricka, vridet skaft med drivet stiliserat blom­ ornament samt bucklor. Upptagas i INV. 1713. L 30, väggbrickans D 20. - 4. Ett par, vardera för fem ljus. Rund väggbricka, vridet skaft, nu böjt. Avsikten har sannolikt ÖVERGRANs KYRKA 575 Fig. 554. Ljusarm (nr 3) av d riven och punsad mässing. 1600-talet. Foto 1961. Armleuchter (Nr. 3) aus getri ebenem und gcp unztem Messing, 17. Jh. Candie bracl2:': e ant.arbetade pläterstakar på Predikstolen, utmärkt vackra, af Prosten Berg (s. 562, not 2) begärda och af Dess slägting Mamsell Carolirra Forslund skänkta)>. H 60. - 2. Ett par, av mässing, med vridet skaft och vid åttkantig fot (fig. 557). På foten drivna och graverade ornament. 1600-talstyp. Upp­ tagas tidigast i INV. 1713. H 20. - 3. Ett par stora av m ässing (fig. 558) . Vridet skaft med en vulst i mitten, rund fot och droppskål. Drivet, punsat och graverat arbete, rikt utformat med växtornamentik. P å skaftvulsten graverad inskrift: ALEXANDER "CLERCK f ELISABET GHAM 1 AO 1710 (på båda stakarna). H 72, fotens D 30. Upps .ut st. kat. nr 632. - 4. Ett par av mässing, kandelaberformade, vardera för fem ljus med 2 ALEXAN DER CLERCK, bokhållare i förmyndarkammaren, kamrerare. G . m. ELISAB E T GRAM, dotter till kh GRAM i Övergran, S . 588, not 2. Ägde Hällby gård. Deras son CA RL ALEXANDER CLERCK (f. 1709, t 1765) var en av Nordens märkligaste biologer uneler elen linneanska tidsperioden. ÖVERGRANS KYRKA 577 F ig. 556. Ljusplåt (nr 3) av förtent järnplåt, 1700-talets första fjärdedel. Foto 1961. S. 575. Blaker (Nr. 3) aus ver­ zinnten1 Eisenblech, 1. Viertel des 18. Jh . Sconce (No. 3), t:inned sheet iron, first quartcr of 18th century. balusterformat skaft och rund hålkälad fot. Genombrutet överstycke. 1800-talet? 5. Av mässing med balusterformat skaft och vid rund fot . Enligt stplr till­ verkad vid Grillby metallfabrik. l 900-talet. - 6. Ett par av gjuten vitmetall med ba­ lusterformat skaft och vid rund fot med reffling. Inköpta 1792 (RÄK.) på Säbyholms auktion. H 24. - 7. Ett par av tenn, med åttkantigt skaft och profilerad fot (fig. 560). Enl. stplr i botten tillverkade i England 1669. H 31. - 8. Ett par av tenn, med vridet skaft och vid, rund fot (fig. 561). På foten graverad inskrift: JOCHIM MARGRAW j INGHRID LARS DOTTEH. Inga stplr. Upptagas tidigast 1672 (rNv.). H 28. Jfr liknande stakar i LöFGREN I: 2, fig. 100. - 9. Fyra st. lika, av tenn. Rokokoform (exakt lika bild 118 i LöFGREN I: 3). Enl. stplr tillverkade av Johan Gustaf Ryman, kanugjutare i Sthlm 1761- 97 (LöFGREN I: 3, s. 410). H 24. Antagligen de, som inköptes 1790 (INv.). H 44. - 578 HÅBO HÄRAD Fig. 557. Ljusstake (nr 2) av driven och punsad mässing. Foto 1951. S. 576. Leuchter (Nr. 2) aus ge­ triebenem und gepunz­ tem Messing. Candiestick (No. 2), chased and embossed brass. Fig. 558. Ljusstake (nr 3) av driven och punsad mässing, skänkt. 1710. Foto 1961. S. 576. Leuchter (Nr. 3) aus getrichenem und gepunztem Messing, gestiftet 1710. Candlestiok (No. 3) ellased and em­ bossed brass, presenled 1710. TEXTILIER Lykta, klotformig (fig. 562). Av punsad och graverad mässing. Upptill runt krön med växtmotiv i genombrutet arbete, i nedre delen punsat och graverat ornament. Själva klotets stomme utgöres av konturerade ribbor mellan över- och understyckena och ett horisontalt mellanstycke med vulst; mellan ribborna äro insatta hornrutor i blyspröjsar. Nederst en knopp av mässingsplåt. Omtalas tidigast 1713 (!Nv.) som >>Mäs­ singzlyckta med horn», torde dock härstamma från 1600-talct. Jfr en lykta i Yttergrans kyrka (s. 499). H 67. Upps. utst. kat. nr 676. - En >>trälykta med glas>> fanns i vapenhuset 1713 (INv.). Numera försvunnen. Antependier: - l. Av svart bomullssammet. På mitten kors och nedtill kantning av silverband. Enl. INV. 1842 förfärdigat av prostinnan Erika Berg (s. 562, not 2) och fru .Jeanette Grill (s. 568). H 100, L 180. - 2. Av cerisröd slät bomullsammet med dekor av applicerade guldband. I mitten kors. Band på ömse sidor om korset samt nedtill ÖVERGRANS KYRKA 579 F ig. 559. Ljusstake (nr 1) av silver, skänkt 1842. s. 575. Silberleuchter (Nr. 1), gestifte t 1842 . l~ oto 1961. Ca ndiestick (No. 1), silver, presented 1842. och längs kortändarna. Skänkt 1829 (rNv. 1842). H ca 100, L 216. - 3. Av karmosin­ röd sidendamast mönstrad med vinrankor, fåglar m. m . Ursprungligen försett med bårder och broderier. Anskaffat 1905. H 85, L 276. - 4. Av gulgrön växt- och figur­ mönstrad sidendamast; bl. a. apostlar i rader om sex och sex med attribut i händerna. Grått linnefoder. Sign.: LI CIUM 1953 . H 105, L 200. - 5. Av vit linnedamast; som dekor kors och eldflammor. Vitt linnefoder. Sign.: LICIUM 1953 . H 105, L 200. - 6. Av blå­ grön sammet; på mitten kors av applicerade gråvita linneband. Blått linnefoder. H 100, L 205. - 7. Av orangeröd sidendamast med flarnliknand e upprepningsmönster. Grått linnefoder. Sign.: LICIUM 1956 . H 102, L 200. 580 HÅBO HÄRAD F ig. 560. Ljusstake (nr 7) av tenn, engelskt arbete 1669. Foto 1951. S. 577. Zinnleuchter (Nr. 7), eng­ Jische Arbeit 1669. Fig. 561. Ljusstake (nr 8) av tenn, 1600-talet. Foto 1951. S. 577. Zinnieuchter (Nr. 8), 17.Jh. Candiestick (No . 8), pew­ t er, 17th century. Candiestick (No. 7), pewter, English work, 1669. Altarbr un av sidenbrokad (guld och ljust gulbrunt silke) med symmetrisk komposi­ tion sammansatt av applicerade, olikfärgade, geometriskt utformade stycken av siden­ damast och guldband. På mitten likarmat kors av guldband och röd sidendamast. Grått linnefoder. Sign.: G . s. ( = GUNILLA STUART) ucruJ\ol 1953. H 25, L 225 . . Mässhakar: - l. Av svart silkessammet, kantad med silverband (fig. 563). På bak­ sidan krucifix med INRI på titulus; applicerat reli efbroderi i guldtråd. På framsidan Jehovahsol och Ao 1788 i silver- och guldbroderi. Köptes 1788 (RÄK.). H 115 resp. 95. - 2. Av röd sammet, kantad med guldband. På framsidan Jehovahsol broderad i relief med silvertråd; på baksidan kors av breda silverband samt törnekrans broderad i relief med guldtråd, nederst palmkvistar av silvertråd. 1800-talet. H 120 resp. 105. - 3. Av röd sammet kantad med guldband. På framsidan kors av guldband samt strålar i ÖVERGRANS KYRKA 581 Fig. 562. Lykta av mässin g och hornglas, 1600-talet. Messinglaterne mit Verglasung a us Horn , 17..Jh. I~ oto ATA. S. 578. Lant ern, bra ss a nd horn 17th century, guld; på baksidan stort kors av breda guldb and. 1800-talet. H 120 resp. 100. - 4. Av gulvit figurmönstrad sidendamast. På framsidan sol broderad i gult, kantad av lik­ armade kors i rött. På baksidan kors av brett gult sidenband kantat med broderier. 582 HÅBO HÄRAD Fig. 563. Mässhake (nr l) av svart sammet, 1788. Foto 1951. S. 580. Mel3gewand (Nr. 1) aus schwa rze m Samt 1788. Chasuble (No. 1), black velvet, 1788. I korsmitten kristogram i rött. Korset omgives av symmetriskt anordnade blomstänglar broderade i grönt, ljusbrunt, gult och orange. Grågrönt linnefoder. Sign.: LIERARIA KOMP. M. G. ( = Märtha Gahn) /1952. H 120 resp. 105. Bland numera förkomna mässhakar kan nämnas en, enl. INV. 1713 skänkt av Ebba Brahe (s. 560, not 1), dekorerad med ett krucifix av äkta pärlor. RÄK. 1714 upp­ tager >>fransk gyllenduk till en ny mässhake>>, på vilken detta pärlkrucifix skulle sättas. Denna s. k. >>pärlmässhake>> erbjöds år 1787 till Uppsala domkyrka för 100 rdr (INV. 1787) och såldes 1788 (sT.PROT.). Om andra förlorade skrudar se även nedan s. 585. Stola av gulgrönt linneband mönstrat med dels vävda, dels i guld broderade kors. Modern. B 8, 5, L 258. Kalkkläden: - l. Rund duk av karmosinröd blommönstrad damast (fig. 564). På mitten ett applicerat krucifix omgivet av broderade växtornament i guld, silver ÖVERGRANs KYRKA 583 Fig. 564. Kalkkläde (nr l) av karmosinröd blommönstrad damast, 1702. Foto 1951. Kelchtuch (Nr. 1) aus lhuru Mässe- ~~~~~~~~s hakar och Altarkläden med mera om åhret brukas skola)>. 1 Förteckningen upptager BRUK följande, numera mest förlorade textilier: )>1. Mässehakar.- No l. Om Julhälgen en Silfwer och Gullblommerad Mässehaka med Chi ( = Christi) Crucifix af ächta pärlor B. STOLT, Gudstjänstens färger. En gammal liturgisk förordning från Övergran, i: Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet 1954, s. 81 f. 1 586 HÅBO HÄRAD F ig. 568. T avlor, bildade av olika slags tygstoffer, 1700-talet. Foto 1951. S. 588. Aus Stoii!appen gesticide Dilder des 18. Jh. Pictures composed of col- oured cloth, 18th century. (jfr ovan). - No 2. Om Påsken en Blå Plys Mässehaka med Guldbordering på ryggen. - No 3. Om Pingesthälgen en Röd Plys Mässehaka med Silfwerdukz korsspå Ryggen. - No 4. Om Bönedagama en af blått utskurit Plys med Guld Galons Korss och twänne små Vapnar på Ryggen. - No 5. När Mässa holles på Apostla dagarna, Michels Mässo och Allhälgonadag, och andra Extra ordinarie-tillfällen brukas en Röd utskuren Plys Mässe haka med Glitterbandzkorss på Ryggen och omkring kanterna. - No (6). N och om Bönedagama brukas en Gull Moers Mäs~ehaka med 2~e Röda korss alternativt. 2. Mässe Särcker. - No l. Om Julen Mässesärcken af Bomuls Lärft med Atlask på Ärmarna och nedre Folien.- No 2. Om Påsken och Pingesten en Mässe Särk af Hål­ landz Lärft. - No 3. På de andre Mässedagar en Mässe~ärk af Huslärft. 3. Altar Kläden. - No 1. Om Julhälgen med Silfwer och Guld blommeract Altar­ kläde. - No 2. Om Påsken ett Brokadels Altarkläde. - No 3. Om Pingsten ett Rött karmosins Altare kläde. - No 4. Om Vinteren ett Hwitt Tubins Altare kläde. - No 5. Om Sommaren ett Grönt utskuret Sammetz Altarkläde. ÖVERGRANs KYRKA 587 Fig. 569. S. Andreas, tavla, jfr fig. 568. Foto 1961. s. 588. St. Andreas (vgl. Abb. 568). St. Andrew, picture; cf. fig. 568. 4. Altar Dukar. -No l. Altarduuk med spetz af Guld inblandad, brukas Juhl Påsk och Pingest.- No 2. Altarduk med uddig Spetz brukasstöre Börredagar och andre infallande Mässedagar. - No 3. Altarduk utan Spets omkring, men mitt uti fattad (?), brukas alla Söndagar om Åhret. 5. Diskdukar. - No l. Diskduk af åthskillige Spetzar, här och där med Guld in­ fattad, och Guldkant omkring, brukas alla högtider. - No 2. Diskduk af dräll, brukas alla Börredagar och andra infallande Mässedagar. 6. Kalckläden. - No l. Kaleklädet af Rött Taft med Christi Crucifix (se ovan nr l) brukas alla Högtider. '-- No (2). Ett Hwitt gammalt med Silcke Blommor och Silfwer Spetz, brukas på alla andra Mässedagar. 7. Pungar eller Håfwor - No (1). Den nyia Pungen med swarta Nöppar brukas alla Högtider. - No 2. Den röda sammetz Pungen med Silfwer Galoner och wippa i båtnen, brukas alla Söndagar. Men för större beqwämlighet är sedermera den ändring 588 HÅBO HÄRAD TAVLOR RUNSTENAR GRAVAR I KYRKAN der wid skiedd, at de skola bägge brukas tillika, både i högtiderna och på Söndagarna, skolandes klåekaren bära den förra på Manfolkz sijdan och kiörckiowaktaren den senare för Qwinfolkzbänck arna.>> Tavlor, 12 st. (fig. 568- 569), framställande apostlarna Petrus, Paulus, Andreas, Jakobus d.ä. och d . y ., Johannes, Bartholomäus, Matheus, Thomas, Philippus, Simon och Judas Thaddeus, var och en med sitt attribut. Figurerna äro bildade av bitar av olika tygsorter, uppklistrade på vitt papper och delvis försedda med målning. Vid nedre kanten resp. apostels namn. Förgyllda ramar med akantu sdekor i hörnen. Numera upphängda på korets S och N väggar. Tavlorna torde vara utförda på 1700-talet, men sk änktes en!. vrs. 1876 till kyrkan av prosten Bergs (s. 562, not 2) sterbhus 1860. Dager­ mått 42 x 29 resp . 30. Upps.utst. k at. nr 732- 734. Porträtt av kh Carl Peter Zierman, olja på duk, i svart ram med h opplister (fig. 570). Halvfigur, face åt vänster. Vitpudrad frisyr under svart kalott, prästdräkt med kappa och krage. I fonden grönt draperi, delvis döljande en bokhylla. Inskr. på bak­ sidan: CARL PETTER Z I ERMAN. MAG . ET PAST: IN ÖFWER ET YTTER GRAN . NATUS IN BOLON I CE D. 29 NOV . 1705. DEPICTUS 1757 D. 9 NOV. DE ATUS D. 13 SEPT. 1758. Dager­ mått 77 x 63. Upps.utst. kat. nr 756. Om tvåoljemålningar som urspr. ha tillhört ett epitafium, se s. 599. - K lingspor (a. a., s. 29) upptager >>sexton små taflor, målade i olj a på trä, med bilder föreställande helgon och kyrkofäder. En större oljefärgstafia på väf, som framställer treenigheten på det krassa sätt, att på samma ansigte finnas tre näsor och munnar samt fyra ögon.>> - De sexton små tavlorna, målade på trä, kunna möjligen urspr. ha tillhört det för­ lorad e altarskåpet (s. 547) och S. Olofsskåpet (s. 552). Tavlan med Treenigheten lär en!. Öhlen (a. a.) ha varit krigsbyte från Polen. Alla dessa tavlor äro numera försvunna. Runstenar: 1 - l. Har legat som tröskel i ingången från vapenhuset till kyrkan. Det är möjligt, att den ännu finnes i behåll, ehuru f. n. oåtkomlig. Inskr. (en!. Burens, supplerat efter Aschaneus): >>Gillög lät resa stenen efter Sigdärv, sin fader, Holmfrids man. Balle ...>> - 2. Står nu rest utanför kyrkogården, på S sidan om kyrkogårds­ muren. Inskr.: >>Sighj älm lät resa denna sten efter kus, sin brod er. >> - 3. Står nu rest på S sidan om kyrkogårdsmuren. Inskr.: >>Viking och Balse och Häming reste denna sten efter Gudrik, sin fader.>>- 4. Fragment, finns ej kvar. Inskr. (en!. O. Rudbeck, Atlan­ tica): >>Torild lät göra detta minnesmärke .. . De bodde i osaoiar. Gud hj älpe . .. >> G r a v h ä Il av grå kalksten, i mittgången. I mitten ett infällt rektangulärt fält med inskrift: DENNA STEN OCH LÄGERI STAD H ÖRER KYRCKIO I HEHDEN S AL H. TOHCKILL l 0 GRAM 2 DES K. HUSTRO l BAHN OC H ARFWI NGAH l TILL A 171 0. Mått: 125 X 95. De övriga gravhällarna äro antingen försvunna eller flyttade t ill kyrkogården, s. 519. 1 Efter Sv. RuN r NSKR., 2 ToRKIL GRAM, Bd 8, s. 99 f., nr 647~649. först husprecl. ho s riksskattmästaren Sten Bielke, kh i Övergran 1677, t 1701. ­ G . m. ANNA NoRMAN. ÖVERGRANs KYRKA 589 Fig. 570. Porträtt av kyrkoherden Carl Peter Zierman, 1757. Foto 1961. B ildnis des Pfarrers Zierman, 1757. Portrait of vicar, Carl Peter Zierman, 1757. Enligt ett brev från 1735 (E V: 481) har vid altaret funnits en grav, tillhörande kh Anders (antagligen Anders Campanius, t 1670). Av adliga gravar upptagas i INV. 1713 endast två - tillhörande >>greve>> Tottt på Ekolsund och greve De la Gardie 2 samt dess arvingar. Den Tottska graven blev 1787 (E V:48 2- 3) reparerad på konung Gustav III:s befallning. I graven fanns tennkistor för Sigrid Bielke, g. m. Åke Tcitt (se not l) ÅKE HENRIKssoN ToTT till Ekolsund m. m., riksråd och fältmarskalk, f. 1598, t 1640, fick Ekol­ sund i förläning 1630. Begraven i Åbo domkyrka. - G. 1:o 1628 m. friherrinnan SIGRID BmLKE, f. 1607, t 1634, begravd i Övergrans k:a jämte två i späd ålder döda söner. 2 Möjligen avses härmed MAGNUs GABRIEL DE LA GARDIE som under kortare perioder på 1650­ talet ägde Ekolsund. Han är begravd i Varnhem. Veterligen är heller icke någon annan av familjen De la Gardie begravd i Övergran. 1 11-310142 590 HÅBO HÄRAD samt två av hennes söner. Vid samma tillfälle antecknas, att Kungl. Majt har tillåtit att en gravsten »uti väggen vid grafven får inmuras, vartill K. M. själv lovat lämna in­ skriptiom. Någon sådan gravsten finns dock ej i kyrkan; möjligen blev någon sådan icke uppsatt. - År 1778 (sT.PROT.) påpekade kyrkoherden, att kyrkan och sakristian av hälsoskäl borde hållas fria från gravsättningar. BEGRAV­ Inga begravningsvapen finnas bevarade, men minst tre sådana ha funnits. Så­ NINGSVAPEN lunda avbildar Aschaneus i sin Vapenbok (RA) en vapensköld av senmedeltida typ; vapnet skuret, i varje del ett vågigt fjäll. Enligt Aschaneus har skölden hängt på >>Kyr­ kiowägg widh Qwinfolkzsidam. Vidare upptager Aschaneus >>Än ett sådant G. Oxen­ stiernas v(apen) effter gamalt wijs af trä, skurit i bogh in hwelft fiellet blått och för­ silfrat i hiälmen röda horn stiernan brun, ganska väl giordh>>. Vapnet torde vara iden­ tiskt med det som är avbildat i AFRITNINGAR, längst till vänster (fig. 499). Sköldens form tyder på 1500-talets början som tillkomsttid. 1 Ett annat vapen i AFRITNINGAR (t. h. om det beskrivna, fig. 499) har en kvist med fem blad i skölden; hjälmen krönes av ett hjorthuvud. Vapnet har ej kunnat identifieras. Tydligen rör det sig om ett be­ gravningsvapen från 1500-talet. EPITAFIER Epitafier: - l. Av snidat, målat och förgyllt trä, bestående av mittparti, över­ stycke samt predella med namnkartusch nederst (fig. 571). Mittpartiets ram flankeras av pilasterartade sidostycken, uppdelade i rundbågiga fält. Utanför pilastrarna äro fästade skulpterade >>vingar>> med blad och beslagsornament. Mittstycket krönes av en list med äggstavsliknande ornament. På denna står överstyckets ram med tresidig avslutning upptill, omgiven av rikt utbildade vingar av samma karaktär som mitt­ partiets. Det krönes av en sekundärt tillkommen kalk inom strålkrans. I mittpartiet intager nu ett medeltida krucifix (fig. 518, s. 546) den centrala platsen, uppsatt mot en bakgrund bestående av ett grovt målat landskap, som ersätter en numera i sakristian förvarad tavla, framställande Golgata (fig. 579). En annan tavla, visande Marie krö­ ning (fig. 581), nu likaledes i sakristian, har från början suttit i epitafiets övre del (fig. 580). Om dessa tavlor se närmare nedan s. 599. Epitafiets nedre del utgöres av ett predellaliknande fält omgivet av samma pilaster­ artade sidostycken som mittpartiet. Under detta en oval inskriftskartusch, infattad av bladornament, nedtill avslutad med en mussla och en dödskalle. Inskriften lyder: EPITAFIUM PAST. ET PRAEP. l DNI JOH. HAMARINI (s. 520, not l) CUM l UXORIBUS SUIS DNA MARGARETHA l NEZELIA & ELISABETHA HOGMAN l HER! MIHI HODIE TIBI. l SYR. 38 v. 23 Ao i7 .•• (ej utfyllt; = epitafium över kyrkoherden och prosten herr J. H. och hans hustrur M. N. och E. H. I går mig, i dag dig). Epitafiets H 225. Inom överstyckets ram finnes nu ett påklistrat kopparstick (nr 6 å fig. 572), sign.: 1 Troligen avser vapnet ARVID DAviDssoN (OxENsTIERNA), väpnare, nämnes i livet 1491-95. G. 1491 på Ekolsund m. BERTA ERIKSDOTTER, som uppges ha varit dotter till ERIK ÅKESON (ToTT). Deras son David torde ha dött ung (jfr s. 611). - H. GrLLINGSTAM, a. a., s. 492 f., 905. ÖVERGRANS KYRKA 591 Fig. 571. Epitafium av snidat, målat och förgyllt trä, östtyskt arbete från omkr. 1600, senare flera gånger omändrat. Foto 1951. Epitaph, bemalte Holzschnitzerei, ostdeutscher Herkunft um 1600, mehrfacil nachträglich verändert. Epitaph, carved, painted and gilded wood, E German work, ca. 1600, altered several times since then. 592 HÅBO HÄRAD 6 \. ) 0 0 l ;7 0 B 0 0 @ \\ ~ -~ ~ @ @ @ § @ 0 GJ 1 2 3 5 0 il 1 1 1~ I IJ @ Fig. 572. Schema över de koppar­ stick, som äro sekundärt p åklistrade å epitafiet fi g. 571. lJbersicht ilber die nachträglich a uf d a s Epitaph Abb. 571 gekleb­ ten Kupferstiche. Identifica tion of copper engra vings, stuck secondarily to the epita ph fig . 571. BONA. LAMBERTI 1 INV. N. DORIGNY 2 se., framställande en tronande påve, flankerad av två kvinnor med symboler för Tron och Hoppet; framför honom en knäböjande krigare samt vid sidan en liggande människa, omslingrad av en orm (fig. 573). An­ tagligen en scen ur påven Sylvesters (314-335) legend. 3 De på sidorna av mittpartiet och predellan befintliga 16 rundbågiga nischerna äro samtliga utom 4 försedda med påklistrade kopparstick, bröstbilder av kardinaler (fig. 571). Å predellans mittstycke äro följande kopparstick sekundärt påklistrade (fr.v. till h.) : - l. (fig. 574). En rad munkar tågar fram med palmer i händerna, i bakgrunden en stad. Överst ett stort moln med himmelska gestalter. Nederst inskriften: CONVENTUs FRATRO DE OLIUA PER PRUTENOS GENTILES POGAZANOS l SEU HOGGERLANDOS VSQUE IN GDANCZK DUCTUS IBIQ PRO NOMliNE IESU CHRISTI, PROQUE CATHOLICA, ROMANA, PRISCA ET VERA FIDE l EST MISERE TRUCIDATUS. A0 MCCXXIV DIE XXVII SEPTEBRIS ( = Olivas 1 BONAVENTURA LAMBERT!, italiensk målare, f. ca 1651 på Capri, t 1721 i Rom . Elev till Carlo Cig­ nani, hedersledamot i Accad. Clementina i Bologna. 2 NrcoLAS DoRIGNY, kopparstickare och målare, f. 1658 i Paris, t 1746. Verksam i Rom (1687- 1707), England och Frankrike. 3 Närmare härom se J. BRAUN, Tracht und Attribute der Heiligen in der deutschen Kunst, Stuttgart 1943, sp. 661 f. ÖVERGRANs KYRKA 593 Fig. 573. Kopparstick (nr 6) på överstycket av epitafiet fig . 571. Foto 1961. Kupferstich (Nr. 6) au f dem Aufsatz d es Epitaphs Abb . 571. Engraving (No. 6), on upper part of epitaph fig. 571. klosterbröder, av det preussiska hednafolket pogesanerna eller hockerländarna förda till Gdansk och där för Jesu Kristi och den gamla sanna romersk-katolska trons skull ömkligen nedhuggna den 27 september år 1224.1 - 2. (Fig. 575). En ängel beskyddar ett litet barn mot djävlars angrepp och pekar upp­ åt mot Kristus, som med kors i handen står på Kristusmonogrammet IHS; under honom ett hjärta med tre spikar. I vartdera hörnet en oval medaljong med en figurscen. Övre t. v.: en bedjande man och en ängel, som pekar mot himlen; omskrift: DOCET ET ILLVMINAT DIRIGIT ET ACCENDIT ( = Han lär och upplyser, leder OCh tänder). Övre t. h.: en man knäböjer vid ett altare, en ängel visar honom på altarkrucifixet; omskrift: AD BONUM INDVCIT VIRTUTEM SVADET ET INSINVAT ( = Han leder till det goda, råder Inskriften åsyftar de hedniska preussarnas härjningståg till cistercienserklostret Oliva 1224, då bl. a. större delen av klosteranläggningen blev ödelagd. - Närmare se E. GALL, Danzig und das Land an der ·weichsel, Milnchen 1953, s. 50. 11*310142 1 594 HÅBO HÄRAD Fig. 574. Kopparstick (nr l) p å predellan av epitafiet fig. 571. Foto 1961. Kupfersti ch (Nr. 1) auf d em Unterhang .des Epi­ taphs Abb. 571. Engraving (No. 1) on the pred ella of the epi­ taph, fig. 571. F ig. 575 . Kopparstick (nr 2) p å predellan av epitafiet fi g. 571. Foto 1961. Kupferstich (Nr. 2) auf d em Unterha ng des E pi­ taphs Abb . 571. Engraving (No. 2) on the pred ella of the epi­ taph, fig. 571. och manar till dygd). Nedre t. v.: en man ligger på sin dödsbädd, en ängel pekar på ett krucifix vid fotändan av sängen; omskrift: AGONIZANTIBVS ADEST CONFORTAT ET DE­ FENDIT ( = Han bistår, styrker och värnar dem som äro i dödsångest). Nedre t. h.: en död man, vars själ av en ängel föres till himmelen; omskrift: IVSTI ANIMAM svsciPIT ET CORAM DEO SISTIT ( = Han tager den rättfärdiges själ och ställer den inför Guds ansikte). Mellan de två nedre ovalerna en liggande oval med beslagsverksram. Den bär bladets rubrikinskrift: ANGELI j CUSTODIS / MINISTERIA ( = Skyddsängelns uppgifter). Kopparsticket är sign.: Michael Snyders 1 excudit. - 3. Stickets bildyta (fig. 576) delad i fyra kvadratiska fält med en mindre oval i mitten. I ovalen en J{alvariegrupp, i vartdera fältet en figurscen. Överst t. v.: Marie kröning (jfr målningen med samma motiv, fig. 581). Överskrift: GRATIA ( = Nåden). - Överst t. h.: Yttersta domen. Överskrift: IVSTITIA ( = Rättvisan). - Nedtill t. v.: En be­ 1 MICHIEL (MICHAEL) SNYDERS, kopparstickare och konsthandlare i Antwerpen, f. 1588, Dödens allegori räknas till hans mest kända arbeten. t ca 1630. ÖVERGRANS KYRKA 595 Fig. 576. Kopparstick (nr 3) på predellan av epitafiet fig. 571. Foto 1961. Kupferstich (Nr. 3) auf dem Unterhang des Epitaphs Abb. 571. Engraving (No. 3) on the predella of the epitaph, fig. 571. Fig. 577. Kopparstick (nr 4) på predellan av epitafiet fig. 571. Foto 1961. Kupferstich (Nr. 4) auf dem Unterhang des Epitaphs Abb .571. Engraving (No. 4) on the predella of the epitaph, fig. 571. gravning. Underskrift: MORs NATVRALIS ( = Den naturliga döden). - Nedtill t. h.: Helvetet. Underskrift: PVNITIO ( = straffet). - Längst ned en längre latinsk inskrift, börjande: MEMORARE NOVISSIMA TVA, j ET IN JETERNVM NON PECCABIS ( = Tänk på ditt yttersta, så att du ej kommer på fall till evig tid). Därefter följer ett citat efter S. Anselm av Canterbury. - Stickets sign.: Theodor Galle 1 excud. - 4. Kristus på korset, ovanför ett stort hjärta (fig. 577), på sidorna omgivna av pino­ redskap. Hjärtat har på vänstra sidan en mandorlaliknande öppning, där ett krönt kvinnligt helgon är avbildat. Kring öppningen och på ett språkband ovanför hjärtat inskrifter på holländska. Det hela inom en krans med tolv blomkalkar. Därunder ett citat hämtat ur Höga visan 3: 11 (på holländska), börjande: COMT WT ENDE SIET DOCH­ TEREN VAN SION, DEN CONINCK SALOMON MET EEN KONINCKLIKE CROONE MET DEWELCKE HEM GHECROONT HEEST SYNE MOEDER •.. ( = Gån ut I Sions döttrar och skåder Konung 1 THEODO R (DmrcK) GALLE, tecknare och kopparstickare, f. 1571 i Antwerpen, t 1633. Var en längre tid verksam i Rom; återkommen till Antwerpen blev han medlem i S. Lukasgillet 1596 och var verk­ sam också som konsthandlare. 596 HÅBO HÄRAD Fig. 578. Kopparstick (nr 5) p å predellan av ~p itafiet fi g. 571. Foto 1961. Kupfcrstich (Nr. 5) a uf d em Unterhang des Epitaphs Abb. 571. E ngrav ing (No . 5 ) o n th e p redeila of the ep itap h, fig. 57 1. Salomo i den krona, där hans moder honom med krönt hafver på hans bröllopsdag och på hans hjärtas fröjds dag). Sign.: Abr. van Merlen 1 excud. -- 5. (Fig. 578.) Himlastegen och helvetestrappan. Till vänster en stege på v ars pinnar stå namnen på de dygder, som föra till himm elen, till höger en bred t rapp a, på vars fotsteg stå namnen på de synder som leda till helvetets pina. Himlastegen leder till en J ehovallsol omgiven av k erubhuvuden och flankerad av två länstolar inom strålkransar. Den vänstra länstolen bär påskriften SUBLIMITAS ( = Upphöjdhet), den högra DELEC­ TATIO ( = Förlustelse). stegen hålles av en ängel med påskriften GRAT! A ( = Nåden), den står på ett kors med inskriften FIDES ( = Tron), korset ligger på ett berg med in­ skriften: MONS vrnTUTUM ( = Dygdernas berg), belagt med taggar. Till höger en kvinna ridande på en påfågel och försedd med påskriften: suPERBIA VITAE ( = Livets högmod). Hon räcker en pokal åt en man i mitten, som enl. inskriften skall symbolisera människan med det fria valet (LIBERUM ARBITRIUM). Marken framför kvinnan och påfågeln är be­ strödd med rosor. Överst inskriften: SCALA ClE Ll ET INFERN I EX DIVO BEHNARDO ( = Him­ m elens stege och helvetets enligt den helige Bernard) . Nederst inskriften: OPTIMA PRV­ DENS ELIGE ( = Var klok och välj det bästa!). Sign.: Theodor Galle excud. (jfr ovan). 1 ABRAHAM VAN MERLEN, kopparstickare i Antwerpen , f. 1579, giösa bilder. t 1660. Känd särskilt för sina r eli­ ÖVERGRANS KYRKA 597 Fi g. 579. Golgata, med staden Jerusalem i bakgrunden, olj emålning från omkr. 1600. Har urspr. tillhört epitafiet fig. 571. Foto 1961. Golgatha 111it J erusalem in1 I-lintergrund, Ölge mä ld e um 1600, ursprlinglich zu d em E pitaph Abb. 571 gehörig. Golgotha, with J erusa lem in the background, oil painting, c a. 1600. Belonged originally to the epitaph, fig. 571. Epitafiet har fått sitt nuvarande utseende efter flera förändringar. Själva stommen, bestående av mittparti med predella och överstycke, visar i sin skulpterade ornering stora likheter med träsnidarekonstens verk i Öst- och Västpreussen vid tiden omkr. 1600.1 Till epitafiet h a ursprungligen hört de ovan (s. 590) omtalade målningarna. Dessa, som numera förvaras i sakristian, äro följande: - - l. Mari e kröning (fig. 581) . Oljemål­ 1 Jfr A . U LBRICH, Geschichte der Bildhauerkunst in Ostpreussen vom Ausgang des 16. bis in di e 2. Hälfte des 19. J ahrhunderts I, Königsberg Pr. 1926, s. 86 f. 598 HÅBO HÅRAD Fig. 580. Fotografisk rekonstruktion av epitafiet fig. 571. Photo~ raphi c reconstruction of the epitaph, fi g. 571. Photogra phische Rekonstruktion des E pita phs Abb. 571. ÖVERGRANs KYRKA 599 Fig. 581. Marie kröning, oljemålning från omkr. 1600. Har ursprungligen tillhört epitafiet fig. 571. Foto 1961. JV!a rienkrönung, Ölgemälde um 1600, ursprilng!ich zu dem Epitaph Abb. 571 gehörig. The Crowning of the Virgin, oil painting, ca. 1600. Belonged originally to the epitaph, fig. 571. ning på trä; har ursprungligen suttit i epitafiets överstycke. Grönt, rött och gult domi­ nera. Omkr. 1600. Mått: 36 x 31. - 2. Golgata, med Korsfästelsen t.v. i förgrunden och staden Jerusalem t. h. i bakgrunden (fig. 579). Oljemålning på trä; har ursprung­ ligen suttit i epitafiets mellersta del. staden Jerusalem är framställd i ett egendomligt 600 HÅBO HÄRAD fågelperspektiv, med småfiguriga passionsscener inmålade i olika delar av staden. I övre delen t. v. synes Pilatus palats, där Kristus förhöres, pinas och dömes. Nederst t. h. den upphängde Judas Iskariot. stadsplanen till övervägande del i grågrönt, i övrigt mörka färger. Samme mästare och tid som Marie kröning. Mått: 70 X 60. Nuvarande understycke med inskriftskartusch tillhör icke det ursprungliga epita­ fiet, som av allt att döma stammar från Danzigområdet och som torde vara utfört om­ kring 1600. Predellans mittfält har troligen burit en målad begravningsinskrift och de 16 små bågfälten ha möjligen upptagits av vederbörandes anvapen, 8 fäderne och 8 mö­ derne. Senare har man tydligen velat förvandla epitafiet till en altartavla och därvid överklistrat gravinskriften med kopparstick av religiöst innehåll, sammanfogade och inramade med en enhetlig listbård. I de små fälten har klistrats en serie kopparstick med kardinalsporträtt. När denna ändring gjordes vet man icke med säkerhet. Ett av kopparsticken på predellan (nr l) ger en antydan om att epitafiet möjligen kan härstamma från klosterkyrkan i Oliva. En sockentradition (upptecknad av Öhlen, a. a.) uppger, att epitafiet kommit till Övergran såsom krigsbyte. All sannolikhet talar för att epitafiet i så fall tagits som krigsbyte under Karl XII:s polska krig 1702- 06, under vilket Danzig användes som hamn för svenska trupp- och materialtransporter. 1 Hur och genom vem epitafiet kommit till Sverige och därefter till Övergrans kyrka för att där slutligen förvandlas till ett epitafium över kyrkoherden Rammarinus har ej kunnat klarläggas. Då epitafiet kom till Övergrans kyrka har det tydligen haft det utseende, som den fotografiska rekonstruktionen å fig. 580 visar. Då det apterades till epitafium över kyrkoherde Rammarinus och hans båda hustrur, 2 ansågos sannolikt de båda målningarna alltför >>påviska>>, varför de ersattes dels (i mittstycket) med det i kyrkan befintliga processionskrucifixet (fig. 518), dels i (överstycket) med ett kopparstick från tiden omkr. 1700 (fig. 573). Överstycket försågs även med ett nytt passande krön (en kalk inom strålkrans), och ett helt nytt understycke med inskriftskartusch anskaffades. De två tavlorna voro en tid placerade på altaruppsatsen men avlägsnades som >>på­ viska>> i samband med altaruppsatsens ändring 1834 (s. 546). De restaurerades 1959 och förvaras numera i sakristian. 2. Epitafium i form av ett draperi av krederat, målat och förgyllt trä (fig. 582), grått (insida) och vitt (yttersida) med förgyllda fransar, upptill uppbundet med tre förgyllda band. Draperiet omshrter ett förgyllt krucifix på vitmålat kors; titulus med INRI. Korset står på en konsol med förgyllda ornament. Text saknas helt. - 1700-talets första tredjedel; den nuvarande hemålningen från 1905. Upptages i rNv. 1744 som F. F. CARLSON, Sveriges historia under Konungarne af Pfalziska huset, VII, Sthlm 1885, s. 243 f. SvEN GRADERs, De militära transporterna över Östersjön under stora nordiska krigets första skede 1700-1708 i: Historiska studier tillägnade Folke Lindberg 27/8 1963, Sthlm 1963, s. 85. 2 Detta måste ha skett efter den första hustruns död 1737 och före Barnmarinus död 1749. Jfr s. 520, not 1. 1 ÖVERGRANS KYRKA 601 Fig. 582. Ep ita fium av målat och förgy ll t trä, 1700-talets fö rra hälft, övermålat 1905. Fo to 1951. Epitap h , bemallc und vcrgold ct c Ho lzsc hnilzcre i nus dcr ersten I-Iälftc dcs 18 .. Jh ., iibcrmult 1905 . Ep itap h, p a in ted a nd g ildcd wood , first h a lf o f 18t h ccntur y , painted ovcr in 1905. »Sal. Comiss. Clercks (s. 576, not 1) epitaf», uppställt vid predikstolen. Enl. INV . 1826 var draperiet då svartmålat. H ca 195. V o ti v s k ep p av snid ad och målad furu (fig. 583), fregattriggat örlogsfartyg med tre voT1vsKEPP master och råsegel.1 Det ä r tvådäckat med k anoner i ett täckt b atteri samt på övre däck och har dessutom mindre k anoner både på skansdäcket och på hyttan. Den ursprungliga färgen är delvis bevarad: vit botten, gul övervattenskropp, svarta berghult i ett band under varje kanonrad samt röd galjonsb ild. Riggen är osakkunnigt lagad och kompletterad i sen tid. Tillverkat sannolikt omkr. 1680. Enligt I NV 1744 skänkt av Fru Helena Catharina Palmcrantz 2 på Krägga gå rd . H ca 80, L 80. Vo tivskeppets beskrivning h ar utarb etats av k apte n SAM SvENssoN, Statens Sjöhist. mus. HELENA CAT HARINA Po NTIN, t 171 9. H on var dotterdo tter t ill fr ä lsekamr ern, slut. hovintendent en över Claes Totts hov, OLOF ANDERSSON, 1653 a dl ad STRÖMSKÖLD (t 1664) på Krägga (i Övergrans sn) och inneh ade under en viss tid denn a egendom. - Hon varg. m . MAGNUS BEcmus, ad!. PALMCRANTZ, f. 1653, t 1703, hovauditör, assessor, se kreter a re i Jagkommission cn 1691, a dlad 1692. 2 1 602 HÅBO HÄRAD Fig. 583. Votivskepp frå n 1600-talet. Foto 1951. S. 601. Votivschiff d es 17.Jh. 17th century votive ship. KUNGATAL nöcKER Kunga tal: - 1. Gustav III:s tal från 25 / 6 1771 och 21/s 1772. Båda i enkla förgyllda ramar med skulpterade krön: en lagerkvistomgiven grankotte och stjärna. H 82 (med krön). Ramarna förfärdigades 1772 (RÄK.). - 2. Karl XIIl:s tal, 215 1810. I enkel förgylld ram. H 62. - Alla tre tavlorna förvaras i sakristian. Minnestavlor, s. k. Hedengranstavlor (s. 82, not 1), omtalas tidigast 1703 (RÄK.); 1761 (INv.) upptagas 6 st. dylika tavlor. Finnas ej kvar. - Möjligen har en skulpterad ram från 1700-talet, numera trasig och förvarad löst i tornet, tillhört en av dessa tavlor. Bland böcker kunna följande nämnas: - 1. Gustav Vasas bibel 1541, i skinnband med mässingsbeslag från 1600-talet. Konserverad 1917. - 2. Liber cantus från 1500-talets slut? Fragmentarisk, konserverad tillsammans med andra gamla böcker 1917. - 3. Handbok, tryckt 1614 i Uppsala hos Eskil Matzson. - 4. Kyrkolag och ordning av Karl XI 1686, i skinnband med guldpressningar. - 5. Confessio Fidei, Sthlm 1693, i skinnband med guldpressningar. - 6. Karl XII:s bibel 1703, i skinnband med mässingsbeslag. - 7. Svenska psalmboken 1773, i skinnband med guld- ÖVERGRANs KYRKA 603 Fig. 584. Skåp av m ålad furu, 1600-talet. Foto 1951. Schrank aus b emaltemFichtenholz, 17. J h . Cupboard , painted pine­ wood, 17th century. pressningar. - INV. 1703 och 1713 upptaga >>en gamal latinsk bönbok m. munkstilj>>. Finns ej kvar. Skåp av gulmålad furu (fig. 584). På dörrarna överst arkadfält, därunder fyllningar med diamantkvadrer, nederst fyllningar omgivna av starkt brutna listverk. 1600-talet. Skänkt 1867 (E V: 48 4 ) av friherre Hans Henric von Essen på Arnö (s. 544 not 1). An­ vänt som bokskåp, numera i vapenhuset. Länstol med svarvade ben, dubbla ramslåar och armstöd. Stoppad sits och rygg med brun skinnklädsel (fig. 585). Enl. INV. 1826 skänkt 1786 av Dr Lostbom. 1 Förvaringskista av gråmålat trä, med rödmålade järnbeslag. Välvt lock med ett offerhål: 2 utan- och l innanlås. H 50, L 90, B 50. Möjligen identisk med den kista, som omtalas i RÄK. 1628. - INV. 1672 upptager två gamla kistor. 1 JoHAN LosTBOM, f. 1732, t 1802. Stud. i Uppsala 1751, mag. 1758, professor i Uppsala 1759, pvgd 1771, kh i Övergran som preb. 1777, prost 1779, teol. dr 1779, teol. prof. 1790. MÖBLER 604 HÅBO HÄRAD Fig. 5 5. Länstol, skänkt 1786. Foto 1951. S. 603. Arm c ha ir, presented 1786. Lehnstuhl, geschcnl>l Liten kanna af äkta porcellaine med förgylldt Silfverlåck, skänkt af Doctor och prof. Christiernin 1797 (s. 510 not 1). Kyrkan äger också ett antal krukor och vaser, vilka delvis äro uppställda i fönster­ nischerna. - 1- 2. Ett par s. k. kinesiska ing efä rskrukor (fig. 587), globulära med landskapsdekor i underglasyrblått. Kina omkr. 1800. H 13,5, D 11. - 3. Liten globulär kruka med landskapsdekor i underglasyrblått. Kina omkr. 1800. H 13,5, D 11. - 4- 5. Ett par, vasformade av holländsk f aj ans (fig. 588), underglasyrblått med blommotiv. Myn ­ ÖVERGRANs KYRKA 605 Fig. 586. Kanna av porslin, med lock av förgylld mässing, skänkt 1797. Foto 1961. Porzellankanne mit Dekk el au s vergoldetem .Messing, gestiftet 1797. Ewer, porcelain, lid brass g il t , presented 1797. ningarna mycket skadade. H 29, D 19. - 6. Åttkantig, balusterformad vas av fajans med kinesiserande dekor (fig. 589), påfåglar, blommor m. m. i underglasyrblått. Under bottnen bokstäverna DAW målade i blått (signatur?). Mynningen skadad. H 35, D 29. - 7. Ått­ kantig balusterformad vas med lång hals. Strödda blommor i underglasyrblått. Under bottnen bokstäverna H I målade i blått (signatur?). Mynningen skadad. Nuvarande H 33. - 8. Åttkantig balusterformad med lång hals och lökformad mynning (fig. 590). Dekor av strödda blommor i underglasyrblått. Mynningen något skadad. H 37. ­ 9. Åttkantig balusterformad med lång hals och lökformad mynning. strödda blommor i underglasyrblått. H 35. - Enligt vis. 1876 skänktes 14 st. urnor av C. Carlsson i Gransby 1860, av vilka de här beskrivna sannolikt utgör resterna. Fattigstock av brunmålad furu, täckt av spåntak, med penningbössa av järn med l utanlås. Överst en träplatta med målad inskrift: DU GAR MODIG .MÄTT ocH FAGER l JAG ÄR HUNGRIG BLEK OCH MAGER MOR FATTIGsTocK l RIKE MAN HAR MANGA VÄNNER l LIKA FULLT ÄR JAG DIN BROR l SYSKON UTAV SAMMA l FATTIG MANNEN INGEN KÄNNER l GIF BLOTT LITET FÖR GUDS SKULL l HERREN GER DIG HANDEN FULL. H 195. Tillverkad 1776 (RÄK.), senare flera gånger restaurerad. På en modern metallplåt inskriften: FRIVILLIGA GAVOR l 606 HÅBO HÄRAD Fig. 587. Kinesisk in gefärskruk a från omkr. 1800. Foto 1961. S 604. Chinesiseller Fig. 588. Vas, skänkt 1860. Foto M. Bratt- Gustafsson 1963. Vase, geschcnkt 1860. Vase, presented 1860. um 1800. Ingwerkru g Chinese ginger bowl, ca. 1800. TILL DE GAMLAS DAG I ÖVERGRAN KYRKORÅDET. Uppställd utanför V kyrkogårds­ KLOCKOR ingången. Klockorna hänga sedan 1829 i tornet. - storklockan har på Ö sidan följande inskrift: 1768 DÅ l ADOLPH FREDRICH VAR KONUNG l LOVISA ULRICA DROTTNING l GUSTAF KRON =PRINTZ l SOPHIA MAGDALENA DESS GEMÅL l DOCTOR BERONIUS ARCHIE BISKÖP l BARON FUNCK LANDSHÖFDINGE GUTEN AF GERH: MEYER l MAGISTER SOLANDER 1 KYRKOHERDE l BLEF lAG OM­ KOMMER HIT HÖRER TILL GÅ l UP PÅ HERRANS l I STOCKHOLM VÄGER 7. SJ<. 2 L: 10. - På V sidan: PS: 66. V: 16. l ALLE I SOM GUD FRUKTEN . l ES: 2. V: 3 . KOMMER OCH LÅTER OSS BEHG TILL IACOBS GUDS l HUS ATT HAN LÄRER OSS SINA VÄGAR l ADOLPH VAR NICLAS OCH VI VANDROM PÅ HANS STIGAH. - D 121,5, H 112,5. Lillklockan har på Ö sidan inskriften: ÅR 1796 DÅ GUSTAF VON TROlL ÄRKEBISKOP.PROFESSOREN l KONUNG. UNO l DOCTOR PETTER l CHRISTIERNIN (s. 510, not l) KYRKOH ERDE l sidan: PS : 134: v: l. 3 . LOFVER BLEF lAG OMGUTEN AF G: MEYER HERRAN l I STOCKHOLM. - På V l ALLA HANS TIENARE I SOM l STÅN OM NATTENA 1 ANDERs SoLANDER, t 1775. Stud. i Uppsala 1743, mag.dipl. i Greifswald 1754, promov. där 28 jan. 1755, pvgd 1755, kh i Övergran 1760. - I. SETH, Universitetet i Greifswald . . . 1637- 1815 (1952), bil., s. 34. ÖVERGRANS KYRKA 607 Fig. 589­ 590. Vaser, skänkta 1860. F oto M. Bratt-Gustafsson 1963. V a sen, geschenkt 1860. Vases, presenled 1860. l HERRANS l HUS HERREN VÄLSIGNE l DIG AF ZION DEN HIMIMEL OCH JORD GJORDT HAF­ VER. - D 98, H 88. Av de 1768 resp. 1796 omgjutna klockorna betecknas 1713 (rNv.) storklockan som utan inskrifter, medan lillklockan anges vara skänkt av >>sal. Hr. Gref Toth 1 å Ekholm­ sund>>. Då det vid flera tillfällen hänt att klockorna tagit skada av oförsiktig ringning, beslöt man strax efter lillklockans omgjutning (sT.PROT. 1797) att uppsätta två buteljer så högt, att klockorna ej >>Utan överdåd och klarligen befarad skada>> kunna uppdrivas dit. Ett vite av l rdr utsattes för den som träffade någon av buteljerna. CLAES (ÅKEssoN) ToTT, f. 1630, t 1674, greve till Karleborg, frih. till Sjundby, herre till Ekolsund m. m.; rikskansliräd 1654, överstäthållare i Stockholm 1664-65, fältmarskalk, generalguvernör i Liv­ land 1665. G. 1665 m. grevinnan ANNA MARGARETA 0XENSTIERNA AF SöDERMÖ RE, f. 1650, t 1672. 1 608 HÅBO HÄRAD SAMMANFATTNING I. Tornlös gråstenskyrka (fig. 591 A). Antagligen smalare kor, rakslutet eller med absid. Plant innertak a v trä eller öppen takstol. 1100-talets slut. Inventarier: dopfunt (fig. 543) . II. V-torn uppföres, inrättat som refugium, försett med högtsittande dörröppning p å V sidan (fig. 507). Tornet hade urspr. sadeltak med gavelrösten i Ö och V (fig. 499). Omkr. 1200 eller 1200-talets början. III. Kyrkan utvidgas åt Ö och får sin nuvarande grundplan (fig. 591 C). Täckes med trepassformat tunnvalv av trä. - Sakristia i N med kryssvalv utan ribbor påminnande om gotländska va lv av s. k. mellanform (fig. 504). Även sakristiingångens inre smyg m ed i vinkel bruten triangelformad över­ täckning har sina motsvarigheter på Gotland. 1200-talets senare del. - Fragment av kalkmålningar från samma period på Ö gavelröstets innersida (fig. 510). Inventarier: processionskrucifix (fig. 518), kalk och paten (fig. 544) från 1300-talet. IV. Kyrkorummet välves med stjärnvalv i koret och i långhusets ö trave (vilken kanske urspr. räknades till koret) . Ribbor med päronformad genomskärning, långhusets V del åttadelade valv med diagonalribbor av helstensbredd, transversalribbor med päronformad genomskärning. Väggpilastrarna i långhusets mellersta del äro halvrunda, i övrigt flersprångiga. 1470­ talet. - Vapenhus i S, täckt av t egelvalv med h alvstensribbor, upp­ föres samtidigt med kyrkorummets välvning. - Något senare, på 1480­ talet, pryddes kyrkans interiör med kalkmålningar av Albertus Pictor eller någon av dennes medhjälpare (fig. 511- 515). A Inventarier: träskulpturer ur ett altarskåp från 1470-talet, numera upp­ satta på läktarbarriären (fig. 519- 533). S. Olofsskåp från tiden omkr. 1500 (fig. 534). V. Byggnadsverksamhet under 1700-talet: 1718 upptogs en ingång i V B och vapenhuset förvandlades till en korsarm. - 1736 utfördes en torn­ ·:.-~:: : ::.:~ _... reparation under ledning av byggmästaren Jonas Stenius, varvid tornet fick barockhuv (fig. 507). - 1786 utfördes en allmän reparation under ledning av verkgesällen Gillberg oeh snickaren Lindqvist: fönsteröpp­ ningarna förstorades och nya sådana upptogos på N sidan, tornvalvet nedrevs, vindfång anordnades i V, muralmålningarna överkalkades h elt. Inventarier: Altaruppsats av Carl Spaak 1716 (fig. 516), predikstol från 1670-talet omändrades (fig. 535). Ljusredskap, epitafier, tavlor. Epitafium över kyrkoherde Joh. Rammarinus (fig. 571), vilket möjligen ursprungligen varit altartavla tillverkat i Danzigområdet omkr. 1600 och fört till Sverige som krigsbyte vid 1700-talets början. D VI. Tornet fick sitt nuvarande utseende 1829 enligt ritningar av ark. Jakob W. Gerss (fig. 508). Klockorna flyttades till tornet. VII. Kyrkan restaureras 1905 under ledning av arkitekten Gustaf F ig. 591. Kyrkans tillv äxt. Ameen, varvid bl. a. fönstr et bakom altaret fick rund form samt varm­ GrundrWentwhldung der luftsanordning byggdes med värmekammaren i sakristians V del. Kirche. 1920 fick kyrkan elvärmeledning, vilken moderniserades 1950. Development of Church. l r:l~, :.· --,:_ -­­ ÖVERGRANs KYRKA 609 ZUSAMMENFASSUNG I. Turmlose Feldsteinkirche (Abb. 591 A), vermutlich mit schmalerem Chor, der pl2tt geschlossen war o der eine Apsis besa/3. Flache Holzdecke oder offener Dachstuhl im Inneren. Ende des 12. Jh. Ausstattung: Taufstein (Abb. 543). II. Ein als Refugium eingerichteter W Turm mit einer h och an der W Seite angebrachten Tiiröffnung wird aufgefiihrt (Abb. 507). Der Turm besall urspriinglich ein Satteldach mit Giebeln im O und W (Abb. 499). Um 1200 oder Anf. des 13. Jh. III. Die Kirche wird nach O erweitert und gewinnt ihre heutige Grundringestalt (Abb. 591 C). Ein hölzernes Tonnengewölbe im Dreipal3schnitt wird eingezogen.- Im N entsteht die Sakristei mit rippen­ losen Kreuzgewölben, die an gotländische Gewölbe der >>Zwischenform>> erinnern (Abb. 504). Auch die innere Leibung des Sakristeieingangs mit seinem triangelförrnigen Sturz hat ihre Entsprechungen auf Gotland. 2. H . des 13. Jh. - Reste einer Ansmalung aus derselben Periode an der Innenseite des Ö Giebelfelds (Abb. 510). Ausstattung: Prozessionskruzifix (Abb. 518), Kelch mit Patene (Abb. 544) aus dem 14. Jh. IV. Der Kirchenraum wird mit Sterngewö1ben im Chor und im O Joch des Langhanses (das urspriing­ lich wohl dem Chor zugerechnet wurde) eingewölbt. Birnstabrippen. Im W Teil des Langhanses acht­ geteilte Gewölbe mit Diagonalrippen von der Breile eines ganzen Steins und Birnstabquerrippen. Die Wanddienste im Mittelten des Langhanses sind halbrund, die iibrigen abgetreppt. 1470er Jahre.- Das Waffenhaus (Vorhalle) im S mit Backsteingewölben mit Rippen von der Stärke eines haiben Steins entstammt der Einwölbungszeit der Kirche.- Etwas später, in den 1480er Jahren wurde die Kirche von Albertus Pictor oder einem seiner Mithelfer ansgemalt (Abb. 511-15). Ausstattung: Holzplastik aus einem Altarschrein der 1470er Jahre, jetzt an der Emporenbriistung (Abb. 519- 33). St. Olavschrein aus der Zeit um 1500 (Abb. 534). V. Bautätigkeit im 18. Jh.: Ein W Eingang wird 1718 eingebrochen und das Waffenhaus in einen Kreuzarm verwandelt.- 1736 wurde eineReparation des Turms unter Leitung des Baumeisters Jonas Stenius vorgenommen, der eine barocke Haube aufsetzte (Abb. 507). - 1786 durchgreifende Repara­ tion durch den Werkgesellen Gillberg und den Tischler Lindqvist, wobei die Fenster vergrö13ert und neue in die N Wand gebrochen wurden. Das Turmgewölbe wurde beseitigt, die Ansmalung iibertiicht und im W ein Windfang angeordnet. Ausstattung: Altar von Carl Spaak 1716 (Abb. 516); die Kanzel aus den 1670er Jahren wird verändert (Abb. 535); Leuchter, Epitaphien und Bilder werden gestiftet. Epitaph fiir den Pfarrer Joh. Harn­ marinus (Abb. 571) urspr. vielleicht Altar aus der Zeit um 1600. Stammt aus der Danziger Gegend und gelangte zu Beginn des 18.Jh. als Kriegsbeute nach Schweden. VI. Der Turm erhielt sein jetziges Aussehen 1829 nach Zeichnungen des Architekten J. Gerss (Abb. 508). Die Gloeken wurden in ·den Turm iiberfiihrt. VII. Die Kirche wurde 1905 unter Leitung des Architekten G. Ameen restauriert, wobei u. a. den Fenstern der Altarwand eine runde Form gegeben wurde. Warmluftheizung mit Zentrale im W Teil der Sakristei, elektrifiziert 1920 und 1950 erneuert. 610 HÅBO HÄRAD SUMMARY I. Granite-rubble church without tower (fig. 591 A). Probably narrower chancel, straight-ended or with apse. Flat wooden ceiling or open-rafter roof. Close of 12th century. Furnishings: Font (fig. 543). II. W tower erected, built as refuge with door high up in W side (fig. 507). The tower had originally a span roof with gables E and W (fig. 499). Ca. 1200 or beginning of 13th century. III. Church enlarged eastwards, and given present plan (fig. 591 C). Covered with wooden, trefoil barre! vaulting. Vestry in N with groined vaulting without ribs, reminiscent of Gotland vaulting of so-called intermediate type (fig. 504). Inner splay of vestry door, with its triangle-shaped overdoor also has its equivalent in Gotland. Latter part of 13th century. Fragment of murals from same period on inside of E gable (fig. 510). Furnishings: Procession crucifix (fig. 518), chalice and paten (fig. 544), 14th century. IV. Star vaulting in chancel and E bay of nave (which may originally have been part of the chancel). Ribs pear-shaped in section. In W part of nave vaulting divided into eight fields with diagonal ribs one brick wide, transverse ribs with pear-shaped section. Wall pilasters in central part of nave semi-round, otherwise compound; 1470s. S porch brick vaulted with half-brick ribs built at same time as vaulting of nave. A little later, 1480s, the interior of the church was decorated with murals by Albertus Pictor or one of his assistants (figs. 511- 15). Furnishings: Wooden sculptures belonging to a triptych from the 1470s, now on gallery barrier (figs. 519-33). St. Olof shrine dating from ca. 1500 (fig. 534). V. Building during 18th century: 1718 entrance made in W and porch converted into an arm of a cross. Tower repaired 1736 by master builder Jonas Stenius; Baroque cupola on tower (fig. 507). In 1786 a general restoration under journeyman Gillberg and earpenter Lindqvist; existing windows enlarged and new ones made in N side, tower vaulting demolished, small entry in W, murals covered completely with limewash. Furnishings: Retable by Carl Spaak 1716 (fig. 516), pulpit dating from 1670s altered (fig. 535). Lighting units, epitaphs, pictures. Epitaph in memory of vicar, J oh. Rammarinus (fig. 571 ) made in t he Danzig region ca. 1600 probably as aretable and brought to Sweden as trophies of war durin g early 18th century. VI. Tower given its present appearance 1829; designed by Architect Jakob Gerss (fig. 508). Bells moved to tower. VII. Church restored 1905 under leadership of Architect Gustaf Ameen; window behind altar made round and hot-air heating installed with heating-chamber in W part of vestry. Electric central heating installed 1920, modernized 1950. Släktsambandet mellan de äldsta ägarna av Ekolsund. MAGNUS KNUTSSON (Aspenäsätten), t trol. 1366, ägde E., Var 1350 g. m. HELGA BENGTSDOTTER (vingad pil). KATARINA MAGNUSDOTTER (Aspenäsätten), levde ännu 1393, ägde E., g. m. FINVID FINVIDSSON (Frössviksätten) d. ä., som var t 1383. MÄRTA FINVIDSDOTTER (Frössviksätten), ägde E., g. m. (senast omkr. 1390) JöNs BENGTssoN (Oxenstierna) d. ä., t något av åren 1396.__1399. BENGT JÖNSSON (Oxenstierna), t omkr. 1450, ägde E., g. 1 :o 1416 m, KRISTINA KRISTIERNSDOTTER (Vasa), t före 24 maj 1436; g. 2:o 1437 m. MÄRTA LYDEKADOTTER (Stralendorp), t 1452. 1. JÖNS BENGTSSON (Oxenstierna) d. y., f. omkr. 1417, t 1467, ärkebiskop, fick E. vid arvskiftet efter sin fader 1452. 1. DAVID BENGTSSON (Oxenstierna), f. omkr. 1430, 1470, ägde E. 1461, g. m. BIRGITTA GUSTAFSDOTTER (Sture, sjöbladsätten), 1498; omgift 1472 m. KNuT PossE, t 1500. t t omkr. omkr. ARVID DAVIDSSON (Oxenstierna), g. 1491 på E. m. BERTA ERIKSDOTTER (Tott). KRISTINA DAVIDSDOTTER (Oxenstierna), levde ännu 1508, testamenterade s. å. med dottern Märtas samtycke E. till sin man BENGT ARENDSSON (Ulv), g. 1491, levde ännu 1535. MÄRTA BENGTSDOTTER (Ulv), t 1527, g. 1:o 1510 m. TROTTE MÅNSSON (Ekaätten), t 1512; g. 2:o 1513 m. ÅKE JöRANSSON (Tott), t 1520. 2. JÖRAN ÅKESSON (Tott) d. y ., levde ännu 1553; bortbytte E. 1542 till GUSTAF VASA. (Forts. frdn omslagets Z:a sida) UPPLAND. (7) Band I, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. (29) Band I, h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. (62) Band I, h. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. h. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50. (64) Band I, (8) Band II, h. 1. H äverö och V äddö skeppslag. Pris 4: 40. (50) Band II, h. 2. Bro och Vätö skeppslag. Pris 8 kr. (58) Band II, h. 3. Frötlina och Länna skeppslag. Pris 12 kr. (74) Band II, h. 4. Frösåkers härad, norra delen. Pris 28 kr. (75) Band II, h. 5. Frösåkers härad, södra delen. Med register till band II. Pris 32 kr. (12) Band III, h. 1. Långhllndra härad, norra delen. Pris 15 kr. (67) Band III, h. 2. Långhllndra härad, södra delen. Pris 12 kr. (69) Band III, h. 3. Närdinghllndra härad, västra delen. Pris 20 kr. (70) Band III, h. 4. Närdinghllndra härad, östra~delen .• Med register till Bd III. Pris 20 kr. (1) Band IV, h. 1. Erlinghllndra härad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghllndra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. (71) Band V, h. 1. Vallentlina härad, östra delen. Pris 15 kr. (72) Band V, h. 2. Vallentlina härad, västra delen. Pris 15 kr. (78) Band V, h. 3. Sjllhllndra härad, sydvästra delen. Pris 18 kr. (80) Band V, h. 4. Sjllhllndra härad, norqöstra delen. Pris 18: 50. (88) Band V, h . 5. Lyhllndra härad, sydvästra delen. Pris 28: 50. (73) Band VI, h. 1. Färent!lna härad, västra delen. Pris 26 kr. (77) Band VI, h. 2. Färentllna härad, mellersta delen. Pris 20 kr. (79) Band VI, h. 3. Färentlln.a härad, östra delen. Pris 17 kr. (81) Band VI, h. 4. Sollenillna härad, södra delen. Pris 24 kr. (82) Band VI, h. 5. Sollentllna härad, norra delen. Med register till Bd VI. Pris 24 kr. (76) Band VII, h. 1. Bro härad. Pris 26 kr. (94) Band VII, h . 2. Håbo härad, södra delen. Pris 38 kr. • (98) Band VII, h. 3. Håbo härad, mellersta delen. Pris 30 kr. VÄRMLAND. (18) Band I, h. 1. Grllms härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grllms härad, södra delen. Pris 6: 50. VÄSTERGÖTLAND. (2) Band I, h. 1. (4) Band I, h. 2. (15) Band I, h. 3. (16) Band I, h. 4. Pris 10 kr. Kållands Kållands Kållands Kållands härad, härad, härad, härad, norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4: 50. sydvästra delen. I. Pris 10 kr. sydvästra delen. II. Med register till Bd I. ÖSTERGÖTLAND. (13) Band I, h. 1. Sankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Sankekinds härad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. (43) Band II. Vreta klosters kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. SVERIGES I(YRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bok· handeln eller direkt från GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG Vasagatan 16, Stockholm 16 Tel. Lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 SVERIGES KYRKOR UPPLAND PUBLI~RAT . OM.RADE UNDER UTARBETNING === == BAND VII. HAfTE 3. SVERIGES I(YRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM På uppdrag av Kgl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien utgivet av Sigurd Curman och Armin Tuulse Arbetet avser att giva i enhetlig form utförda, rikt illustrerade vetenskapliga beskrivningar över Sveriges kyrkliga konst- och kulturminnen, sådana dessa bevarats i våra kyrkobyggnader och deras inventarier. Dessa landets rikaste konst- och kultur­ historiska skattkammare äro ännu alltför litet kända. Verket SVERIGES KYRKOR vill i lättillgänglig form göra dessa skat­ ter bekanta för allmänheten, som i denna publikation skall fin­ na ett underhart rikt, intressant och mångsidigt material fram­ lagt i vetenskapligt vederhäftiga beskrivningar och i ett rikt och vackert avbildningsmateriaL SVERIGES KYRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bokhandeln eller direkt från GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG V A S A G A T A N 16, S T O C K H O L M 16 Tel. lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 Pris 30:­ <: sse i1e.S1hlm 6$