-·~.· /f~ t-· I(YRI(OR I ÖSTERGÖTLAND GREBO, VÄRNA ocH BJÖRSÄTER AV ÅKE NISBETH SVERIGES KYRKOR w KONSTHISfORISKT INVENTARIUM · PtA. UPPDR..AVKYITft Hl~ O..ANP.AKA.D. , UTGIVET AV~IGURD CURMAN OCH .ARMIN TUULSE ÖSTERGÖTlAND BAND l. H~FTE 3. BANKEKINDS Hi\RAD MELLERSTA DELEN AKE NISBETH . AV SVERIGES KYRKOR föreligger i följ ande delar 1963: BLEKINGE. (22) (36) (51) (59) (65) (86) (85) (87) (93) (90) Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band l, h. 1. Ostra härad. Pris 13 kr. I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. II, Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. III, h . 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17: 50 kr. IV, h . 3. Sölvesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. V, h. 1. Oversikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. BOHUSLÄN. (57) Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. (95) Band II, h. 1. Inlands Nordre härad, södra delen. Pris 25 kr. DALARNE. (6) (9) (37) (52) (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) (68) (84) (97) Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd I. Pris 16 kr. II, h . 1. Falun. Pris 12: 50. I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 5: 50. I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. II, Rute setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. III, Hejde setting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. IV, h. 2. Ralla ting, norra delen. Pris 18 kr. IV, h. 3. H alla ting, södra delen. Pris 20 kr. IV, h. 4. KräkUnge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. IV, h. 5. Kräk/inge ling, sydöstra delen. Pris 34 kr. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. GOTLAND. GÄSTRIKLAND. (39) H . 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Svegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sicöns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. lndals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h. 2. Orebro härad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. (96) Band II, h. 1. Luggude härad, sydvästra delen. Pris 38 kr. SMÅLAND. (48) Band I, Jönköpings och Huslevarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. STOCKHOLM. (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr (83) Band VIII, h. 2. Spånga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. d omslauets 3:e sida) KYRKOR I ÖSTERGÖTLAND BANKEKINDS HÄRAD MELLERSTA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av ÅKE NISBETH Häfte 99 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. INVENTARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH ARMIN TUULSE Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1963 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Å omstäende sida: Bunkekind härads sigill ESSELTE AKTIEBOLAG STOCKHQLM 1$163 FÖRORD till ÖSTERGÖTLAND, BAND 1:3 Föreliggande häfte av SVERIGES KYRKOR, Östergötland, omfattar beskrivningar av kyrkorna i Grebo, Värna och Björsäter belägna i Bankekinds härads mellersta del. I ett snart utkommande sista häfte av band I skola häradets återstående kyrkor, Åtvids kyrkor, beskrivas, varjämte rättelser och tillägg skola lämnas till bandets tidigare publicerade häften, särskilt rörande de restaureringsarbeten, som under mellantiden genomförts i häradets tidigare beskrivna kyrkor. Detta häfte skall även innehålla ort-, sak- och personregister till band l. I företalet till de båda första häftena av detta band, vilka utkommo 1921, uttalade utgivarna förhoppningen att inom kort kunna framlägga beskrivningarna av häradets återstående kyrkor. Avsikten var, att dessa skulle utarbetas av samme författare, då­ varande docenten ANDREAs LINDBLOM, som utfört beskrivningarna i de första häftena. Genom att nya viktiga arbetsuppgifter lades i ANDREAs LINDBLOMs händer, uppgifter som togo honom helt i anspråk, blev det icke möjligt att fullfölja den nämnda planen. Då även betydande ekonomiska svårigheter tvingade utgivarna att temporärt reducera publiceringsarbetet, har en lång paus tyvärr uppstått i utgivandet av Östergötlands kyrkobeskri vningar. Sedan Statens Humanistiska Forskningsråd under en följd av år lämnat betydande anslag till vårt arbete, har publicerandet av SVERIGES KYRKOR så småningom kunnat omorganiseras och bedrivas i större skala än tidigare var möjligt. Utgivarna ha därför nu kunnat återupptaga arbetet i Östergötland och hoppas kunna fullfölja det­ samma jämsides med bearbetningen av andra påbörjade landskaps kyrkobeskrivningar. Såsom författare härtill har vunnits antikvarien vid Riksantikvarieämbetet, fil.~lic. ÅKE NISBETH, som påbörjade sitt arbete i Östergötland 1957. Vid arbetet i kyrkorna har välvillig hjälp lämnats av pastoratets prästerskap samt av kyrkavärdar och kyrkavaktmästare till vilka utgivarna uttala sin tacksamhet. Vid bearbetningen av det insamlade materialet har värdefullt bistånd lämnats av landsantikvarien, fil. dr BENGT CNATTINGIUS samt av forskare på olika områden: an­ tikvarierna AGNES GEIJER och ANNE-MARIE FRANZEN (textilier), antikvarien ARoN ANDERssoN (träskulptur och silver), fil. lic. RuNE NoRBERG (träskulptur), professor BENGT HILDEBRAND (personhistoria), intendenten KERSTI HoLMQVIsT (silverstämplar), fil. dr EINAR ERIC! och fil. dr BERTIL WEsTER (orglar), fil. kand. SvANTE NYBERG (latinska inskrifter), konservator BERTIL BENGTssoN (kalkmålningar). ~. Till dem alla rikta utgivarna ett varmt och uppriktigt tack för den betydelsefulla hjälp, som de så beredvilligtlämnat detta arbete. Stockholm i november 1963. SIGURD CuRMAN ARMIN TUULSE FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE övriga förekommande förkortningar i överensstämmelse med förkortningsregistret i Nordisk Familjebok, 3:e uppl. ATA =Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Sthlm. BROOCMAN = Carl Fredric Broocman, Beskrifning Öfver the i Öster-Götland Befintelige städer, Slott, Sokne-Kyrkor, . .. Norrköping 1760. BSt = K. Byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm . dep. = deponerad, deposition. DoMKAP. = Linköpings domkapitel och dess arkiv (till större delen förvarat på VLA). ELGENSTIERNA = Gust. Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I- IX, Sthlm 1925- 36. HERDAMINNE = Linköpings stifts herdaminne af Johan Alfred Westerlund och Johan Axel Setterdahl, Linköping 1919­ B. E. HILDEBRAND = B. E. Hildebrand, Rese-Minnen 1828- 1829. Ms i VHAA. HuLPHERS = Svenska Orgverks Beskritningar av Abraham Hi.ilphers, ms i VSB, sign. Cd 5. IHRFORS = E. Ihrfors, Ostrogothia sacra. Ms i VHAA. INV. = inventarieförteckning. KB = Kungliga Biblioteket, Sthlm. KIHLSTRÖM = Petrus Kihlström, Linköpings stifts krönika. Ms i LSB, sign. B 24. KÄLLSTRÖM = O. Källström, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Ak. avh. Uppsala 1939. LINDBLOM = Andreas Lindblom, Björsätersmålningarna, Sthlm 1953. E. LuNDBERG = Erik Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000- 1400. Sthlm 1940. LSB = Linköpings stifts- och landsbibliotek. LUKI = Lunds Universitets Konsthistoriska Institution. LöPGREN = A . Löfgren, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. Del 1, bd 1-3, Sthlm 1925- 50. MANDELGREN, Beskr. = N. M. Mandelgren, Beskritning öfver Ritningar, samlade under en Resa inom fäderneslandet år 1846 och 1847. Ms i VHAA. MANDELGREN, Saml. = N. M. Mandelgrens i LUKI förvarade samlingar av teckningar m. m. ms = manuskript. PROT. = protokoll. RA = Riksarkivet, Sthlm. RAÅ = Riksantikvarieämbetet, Sthlm. RHYZEL!Us = A. O. Rhyzelius, Linköpings Stifts-Krönika. Ms i LSB. RIDDERSTAD, Beskr. = Anton Ridderstad, Östergötlands beskrivning, Sthlm 1917. RIDDERSTAD, Lex. = Anton Ridderstad, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergöt­ land, I- II, Norrköping 1875- 1877. RPB = Svenska Riksarkivets Pergaments Bref från och med år 1351 förtecknade med angifvande af innehållet. Sthlm 1886­ RÄK. = räkenskaper. SBL = Svenskt Biografiskt Lexikon, Sthlm 1918­ SHM = statens Historiska Museum, Sthlm. sn = socken . SNABBINv. = en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kultur­ historiskt värde, utförd under åren 1917- 1932. Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i ATA. Ett ex. har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. stpl, stplr, stpld = stämpel, stämplar, stämplad. ST. PROT. = sockenstämmoprotokoll. SvK = Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium utg. på uppdrag av K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm 1912­ SÄvE 1862 = P . A. Säves Berättelse för år 1862. Ms i VHAA. TrLAS = Sockne-Skrifware eller Swenska Rcsesamlingar, författade av Daniel Tilas 1751- 64, ms i KB, sign. M. 25: 1- 3. UPMARK = Gustaf Upmark, Gule!- och silversmeder i Sverige 1520-1850, Sthlm 1925. VHAA = K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm. 'VIDEGREN = P. D. Widegren, Försök till en ny beskrifning öfver Östergöthland, I- II, Linköping 1817- 1829. vrs. = visitation. VLA = Landsarkivet, Vadstena. VSB = Stifts- och Landsbiblioteket i Västerås. ÖIÅ = Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt), Sthlm. ÖIÅ skr. = Skrivelser från ÖIÅ till K Maj:t i RA . I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B = bredd, D = diameter, Dj = djup, H = höjd, L = längd. Aln, längdmått, här = 59,38 cm. Samt­ liga mått äro, där ej annat angives, i cm. Väderstrecken förkortas: N S Ö V. Silverstämplar tydda en!. UPMARK. Tennstämplar tydda en!. LöFGREN. INNEHÅLL Sid. Grebo kyrka . .. ... . .. . . . . . . ..... . . . .... . .... . . . ........... . .... ... ...... . .......... 193 Värna kyrka .. . .. . .. .... . ... . . . .. . ...... . . . ........ . .. . . . ... . ..... . ..... . .. . .. · . . . . 259 Björsäters k yrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 REDAKTIONSSEKRETERARE: ERLAND LAGERLÖF FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANG1VES, TAGNA AV NILS LAGERGREN 1957 och MARIANNE BRATT-GUSTAFSSON 1963 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARAS I ATA Fig. 178. Grebo kyrka från NÖ. Foto 1963. Die Kirche von Grebo von NO. Grebo church from NE. GREBO I(YRI(A ÖSTERGÖTLAND,ÖSTERGÖTLANDSLÄN,BANKEKINDS HÄRAD, LINKÖPINGs STIFT, BANKEKINDS och SKÄRKINDS KONTRAKT Besl>att muren kringom kyrkiogården skal förferdigas med taak och 196 BANKEKINDS HÄRAD ~~-f ~ 1 17 Fig. 181. Gamla kyrkan efter tecknin g fr än 1600-talets senare del (ms F . l. 6 i KB). D ie mittclalterliche Kirche nach einer Skizze vom Ende des 17. Jh. The old church; drawing from la tter part of 17th century . K L o c KsT AP E L hufwan> (sT.PROT.). Likartade beslut fattades åren 1726 och 1735 (sT.PHOT.). Vid en visitation av biskop A. O. Rhyzelius år 1748 konstaterades, att bogårdsmuren var brist­ fällig, dels i V, dels i SÖ. Den V delen skulle lagas av församlingen, den SÖ av innehavaren av Rödstens kornettboställe. RÄK. för åren 1748- 1749 upptaga också betydande ut­ gifter för murens reparation. Kyrkogården hade två ingångar, en i S - huvudingången - och en i N. Den senare omtalas stundom såsom porten, som vetter åt Lundby. År 1678 gjordes en ny kyrkaport på N sidan (RÄK.), och två år senare förfärdigades stora kyrkaporten (RÄK.). År 1701 förekomma utgifter för en ny kyrkaport och för murens lagande vid porten (RÄK.). År 1719 fick Erik i Målen betalt för uppsättande av lilla porten (RÄK.). Utgifter för den sistnämnda portens reparation förekomma senare, bl. a. år 1731 (RÄK.). År 1749 utbetala­ des murmästarelön för S kyrkaportens uppmurande ånyo (nÄK. enl. beslut på stämma samma år). Kyrkans klockstapel synes, att döma av bevarade grundmursrester, ha stått i kyrkogårdens SV del. År 1633 fick Joseph byggmästare betalt för att han upprättat stapeln med bjälkar (RÄK.). En ny stapel uppfördes åren 1666- 1667 av byggmästaren GREBO KYRKA 197 Fig. 182. Gamla kyrkan. P la n och sydfasad frå n tid en omkr. 1750 (i Rhyzelius, Linköpin gs Stifls-Krönika, ms i LSB). Grun>rundelem - d. v. s. absiden - spånades (RÄK.), 1639 då vapenhuset spånades (RÄK.), 1699, 1746 och 1753 (RÄK.). År 1752 konstaterades, att taken voro så dåliga att de helt och hållet behövde omläggas (sT.PROT.). Huruvida murarna från början varit putsade eller icke kan ej avgöras. År 1717 beslöt man, att kyrkan skulle vitlimmas helt och hållet utvändigt (ST.PROT.), och år 1718 utbetalades också arbetslön till murmästaren, som vitlimmade kyrkan (RÄK.). Långhuset hade tre fönster på sydsidan, små och rundbågiga, att döma av 1600-talsteckningen. 1700-talsteckningen visar dessutom en liten, fyrkantig fönsterglugg längst i Ö på sydväggen, sannolikt upptagen för att ge ljus åt predikstolen, som var placerad i långhusets SÖ hörn. Beslut om upptagande av ett fönster på denna plats fattades år 1724 (sT.PROT.); kostnaderna skulle bestridas av baron G. Leijonhielm1 på Dala (sT. PROT.). Av 1700-talsteckningen framgår också att det mellersta av de tre äldre fönstren förstorats efter 1600-talsteckningens tillkomst, att döma av RÄK. möjligen år 1725. I N fanns ett fönster långt åt Ö, knappast ursprungligt. År 1729 tillråddes församlingen att göra ännu ett fönster på N sidan >>på det kyrckan skulle få klarare lius>> (vis.). FörsamIigen följde ej rådet. I västgaveln fanns ett fönster, upptaget år 1725 (RÄK.). Koret hade ett litet, fyrkantigt fönster i S, absiden två små fönster, ett rakt i Ö, ett i SÖ. sakristian hade ett fönster i ö, vapenhuset två fönster, ett i S och ett i V. Utgifter för nya fönster eller för reparation av fönster förekomma ofta. År 1616 betalades 4 dlr för ett fönster i sånghuset (koret), och följande år fick Johan i Talstorp l dlr för ett kyrkans fönster han byggde (RÄK.). Utgifter för fönster förekomma också åren 1636, 1641, 1648, 1650 (då fönster byggdes i vapenhuset), 1680, 1688 (då det stora vapenhus­ 1 GERHARD (GERT) LEIJONHIELM, MARIA SINCLAIR, FöNsTER f. 1695, t 1739; friherre, ryttmästare; g. m. friherrinnan ANNA t 1771. 200 BANKEKINDS HÄRAD INGÅNGAR INTEmöR fönstret och sakristifönstret lagades), 1718 (i sakristian), 1737 (då fönstret i V lagades), 1743, 1750 och 1761 (RÄK.). Långhuset hade en ingång i S, likaså koret. Den senare ingången var rundbågig med ett halvcirkelformat tympanonfält (se fig. 181). På 1700-talsplanen över kyrkan (fig. 182) finnes i södra innerväggen en nisch markerad, och i ett syneprotokoll över kyrkan från år 1751 (i 01: l) omtalas också en gammal igenmurad dörr. Långhusets S ingång har således tidigare varit placerad längre åt Ö, men i samband med en förlängning av kyrkan åt V (se nedan s. 202) har den flyttats till platsen, som den har på 1600- och 1700-talsteckningarna. Tröskelstenen till den ursprungliga långhusportalen påträffades vid utgrävningen 1953-1954. Ingången från koret till sakristian var försedd med en enkelt profilerad omfattning, murad i tegel. Ingången till vapenhuset var att döma av 1600-talsteckningen placerad i dess Ö vägg. Invändigt var kyrkan putsad samt prydd med kalkmålningar (om målningarna se vidare nedan). Taken över långhus och kor voro plana brädtak; sakristian var för­ sedd med stenvalv (enl. syneprotokoll 1751 ), absiden var med säkerhet täckt med ett hjälmvalv av sten. Tribunbågen var rundbågig, medan triumfbågen enl. 1751 års syneprotokoll bestod >>icke af någon Cirkellbåge, utan [av] en gammalmodig Kiediebåge>>. Vad som menas med beteckningen >>Kiediebåge>> är oklart. Som framgick vid undersökningarna av grundmurarna åren 1953-1954 har triumfbågen vid något tillfälle breddats så att den i S gick i flykt med södra kormurens innerliv, medan den i N vidgats ända intill norra långhusmurens insida. Golven voro lagda av bräder utom i kor och absid, där åtminstone delvis puts- och tegelgolv kommit till användning. I korgolvet torde dessutom ha legat åtminstone en, sannolikt två gravhällar. Nytt golv inlades i koret år 1721 (RÄK.), i långhuset år 1736 (RÄK.). År 1757 fattades beslut om nytt sakristigolv (sT.PROT.). KALKMÅLNINGAR Två lager kalkmålningar ha funnits i kyrkan. Vid utgrävningen åren 1953-1954 påträffades stora mängder putsfragment med spår av målningar i två skikt. Det undre skiktets art och karaktär gick icke att fastställa, emedan endast mycket små målnings­ fragment återstodo. Det övre lagret visade omisskännlig renässanskaraktär och var bättre bevarat; bl. a. förekommo stycken med vegetativa ornament (frukter och blad) som ha motsvarigheter bl. a. i Åtvids gamla kyrkas målningar. Av räkenskaperna framgår också, att kyrkan dekorerades år 1642 av en icke namngiven målare för en kostnad av 60 dir i penningar, varjämte Lars i Dala fick ersättning för målarens kost och logi (RÄK.). Tilas, som besökte kyrkan år 1764, meddelar (s. 469) om målningarna följande: >>(kyrkan GREBO KYRKA 201 är) af en stor klåpare och Bondemålare med allehanda figurer å wäggar och Tak öfwer­ kladdad, hvilket lärer skiedt ongefär i k: Carl den xctes tid, aldenstund samme Konungs Portrait med lika konstrijk hand blifwit målat på Södra wäggen bredewid Predikestolen, men högt up under Taket». Tilas' uppgift att Karl X Gustafs porträtt funnits bland målningarna är märklig, då målningarnas tillkomsttid genom notisen i räkenskaperna klart kan fastslås till år 1642. Som redan nämnts ha de, att döma av de bevarade frag­ menten, erinrat om målningarna i Åtvids gamla kyrka från tiden omkr. 1630. Tilas ger också värdefulla upplysningar om det äldre lagret av målningar. Om detta säger han: >>Men en långt äldre skrift och målning ses på norra wäggen mitt i kyrckan up under Taket, af gammal och illa läselig abbrevierad munckestil, hvilcken werckeligen intresserar Prästebordet, at blifva aftagen, explicerad och i Authentiqvt Document förwarad, innan kyrckan snart torde komma at rifvas och ombyggas, emedan den wisar åtkomstentilet stycke jord och åker, som ännu i dag hörer under Prästebordet, och hvar­ på en grof ritning inom sielfwa inscriptionen är aftecknad, samt blifwit skiänckt af en wid namn Gunnar Galle, som skal ägt Wigbyholms säterie här i soknen. Det war ganska tydeligt, at denna inscription blifwit alt ifrån första tiden wäl förwarad, ty under wisst 2ne Hwitlimningar, hwarmed kyrckan blifwit upputsad, har altid hela denna fyrkanten blifwit orörd lemnad ...>> Tilas redogör sedan för hur han kalkerat inskriften med hjälp av oljat papper och sedan överlämnat den för tydning till kanslirådet Berch och assessor Broocman samt återger så dessas läsning av inskriften: Ego Gunnarus in Lundby do terci­ am partern attungi in Kathatorp et prati sextam partem; pro qua curatus ecclesie vigilia Sancti Andree pro animabus Gunnari !Jorson unam missam dicere debet annuatim cum antiphona. Scriptum est ho c per J acobum Anno Domini M°CCC 0 XCV 0 feria qvarta post omnium sanctarum in pace reqviescat Amen. Orate pro eo. ( = J ag Gunnar i Lundby skänker en tredjedels attung i Kathatorp och en sjättedel av ängen; för detta skall kyrkoherden årligen på Sankt Andreas-aftonen (29 nov.) läsa en mässa med växelsång för Gunnar IJorsons själ. Detta är skrivet av Jakob Herrens år 1395 onsdagen efter Alla helgons dag (l nov.). Må han vila i frid! Amen. Bedjen för honom!). Vilken omfattning dessa målningar från år 1395 ha haft är icke fullt klart. Den omständigheten, att tydliga spår av äldre målningar finnas under renässansmålningarna visar dock, att de måste ha omfattat mer än den av Tilas lästa inskriften. Att döma av färgspåren på de påträffade putsfragmenten, 1 nämligen rödgult och grått, är det dock möjligt att målningarna ­ förutom inskriften - bestått endast av enkel kvadermålning kring fönster och dörrar samt kring triumfbågen. Att bestämt avgöra, huruvida inskriften och de övriga, äldre målningarna varit samtida, är icke möjligt. Frågan om målningarnas (d. v. s. 1600-talsmålningarnas) överkalkning väcktes redan av biskop Spegel år 1696 (vrs.), och vid biskop Rudeens visitation år 1729 påmindes för­ samlingen om det beslut, som fattats >>at wäggen skulle rappas och hwitmenas, och 1 De tillvaratagna fragmenten förvaras nu i Östergötlands museum, Linköping. 202 BANKEKINDS HÄRAD målningarna således öfwerstrykas, efter de af ålder äro förderfvade>> (vrs.). Såsom fram­ går av Tilas' beskrivning kom någon överkalkning dock aldrig till stånd. BYGGNADSHISTORIA Den äldsta stenkyrkan i Grebo bestod av ett långhus med smalare, absidavslutat kor. Fönstren voro små och rundbågiga, korportalen (sannolikt också långhusportalen) även­ ledes rundbågig och försedd med ett enkelt, halvcirkelformat tympanonfält. Någon utsmyckning av portaler eller andra delar av kyrkan med stenskulptur har icke före­ kommit. En säker datering av denna den äldsta kyrkan är med hänsyn till att i stort sett endast grunden återstår svår att ge. Icke heller de två teckningar av kyrkan, som finnas, ge härvidlag någon hjälp, de visa endast en enkel absidkyrka av ordinär typ. Med hänsyn till socknens läge i en utkant av den medeltida kulturbygden förefaller det mindre sannolikt, att kyrkan skulle ha hört till de tidigare absidkyrkorna inom landskapet. En datering till 1200-talets början torde vara den mest sannolika. Det förefaller icke ute­ slutet, att kyrkan ursprungligen varit en privat gårdskyrka -- icke minst dess ringa storlek tyder på detta - i så fall väl närmast för gården Lundby, vars ägor närmast gränsar till kyrkogården. Långhuset har senare förlängts åt V med något mindre än hälften av sin ursprungliga längd. Förlängningens murar voro åtskilligt sämre murade än den ursprungliga kyrkans, varför numera icke mera återstår än obetydliga och vid undersökningen åren 1953-1954 icke frilagda delar av själva murkärnan. På grund av den betydande nivåskillnaden mellan kyrkans V och Ö delar hade den ursprungliga västmuren gjorts betydligt krafti­ gare än övriga murar för att motstå trycket från dessa. Tillbyggnadens murar gjordes däremot ganska klena, med det resultatet, att svåra sättningar uppstodo, som så små­ ningom nära nog framtvingade kyrkans rivning. En senare tillbyggnad till den ursprung­ liga kyrkan var också sakristian vid korets N vägg, vilket klart framgår därav att dess murar icke äro uppförda i förband med korets. En säker datering av dessa tillbyggnader, långhusets förlängning och sakristian, är icke möjlig att ge. De torde dock knappast vara äldre än från 1300-talet, men kunna även ha tillkommit först mot medeltidens slut, eventuellt (i varje fall långhustillbyggnaden) t. o. m. ännu senare. De behöva icke heller vara samtidiga. Huruvida den målade inskriften från år 1395 eller någon annan del av de äldre kalkmålningarna tillkommit i samband med någo n av dessa tillbyggnader kan ej fastställas. I samband med långhusets förlängning tillkom också en ny sydportal, varefter den gamla igenmurades, dock endast på utsidan. Vapenhuset utanför portalen i tillbyggnaden torde vara senare än denna. -Under 1500- och 1600-talen företogas inga mera väsentliga förändringar av kyrkan, icke heller under 1700-talet, då endast en del fönster nyupptogos eller förstorades. Mot mitten av 1700-talet började dock kyrkans skavanker bli alltmer framträdande. Av ett syneprotokoll från år 1751, upprättat av GREBO KYRKA 203 byggmästaren J ohan Moberg1 frå n Stockholm (bl. a. i O I: l), framgår att kyrkans till­ stånd då var sådant, att en reparation knappast varit möjlig. I korabsiden var valvet över altaret sprucket och hela korbyggnaden var genom två sprickor, en på vardera sidan )>ifrån öfwerst alt nederst . .. skild ifrån sielfwa kyrkomurem. Triumfbågen var sprucken tvärt igenom muren på ömse sidor om valvbågen. Långhusets sydmur hade två genom­ gående sprickor, en vid predikstolen och en mellan den igenmurade dörren och den använda. V gaveln var )> förmedelst 2ne Sprickor hwardera 3 tum breda innan til å hwar­ dera hörnet skild från södra och norra kyrkiomuren, men utan til grenar sig dessa sprickor uti må nga andra så att stora osatta gråstenar uti bägge hörnen ligga lösa ofwan ifrån alt til grundem. I N muren fanns två sprickor motsvarande S murens, men ändå bredare och allvarligare. sakristian slutligen var ))medelst sprickor skild ifrån kyrkiomuren så att man ser dager genom sprickorna)>, och ur dess valv hade stenar börjat lossna och falla ned. I drygt 20 år fick dock socknens kyrkoherde Chr. L. Lindblom (s. 204, not 4) bearbeta församlingen för att få den att besluta om en ny kyrkobyggnad. Efter långa och hetsiga diskussioner, som kortfattat refereras nedan s. 213, kunde år 1772 grunden läggas till en ny kyrka, omkring125meter NO om den gamla. Samma år revs den gamla kyrkan (RÄK .), och år 1773 stod den nya kyrkan helt färdig. Åren 1953- 1954 framgrävdes, frilades och konserver ades de kvarvarande lämningarna av den gamla kyrkans murar under ledning av fil. lic. Åke Nisbeth, och ett stort träkors restes inom murarna. INREDNING OCH INVENTARIER Kyrkans al t are var, såsom framgår av rester, påträffade vid utgrävningen, murat av sten (fig. 183). Ett )>kakaltare)> 2 omtalas i ett tillägg till INV. 1662. Då kakaHaret oftast är identiskt med det medeltida Maria-altaret, kan man förmod a att dess plats varit i långhusets NÖ hörn. Inga uppgifter om kyrkans medeltida altarprydnad äro bevarade. År 1744 inköptes genom förmedling av kyrkoherden Samuel Follin 3 ett medeltida altarskåp från Ekeby kyrka (Ög), vilket samma år omgjordes och försågs med åtskilliga nytiiisatser 1 Någon murmästare med detta namn finnes ej upptagen i H. ALM, Murmästareämbetet i Stockholm, Sthlm 1935, och har icke heller kunnat återfinnas 1 bouppteckningsregistret i SSA. Där upptages emel­ lertid en murargesäll vie! namn JoHAN MoBERG, clöcl år 1764. 2 Kakaltarc el. mataltarc, ett altare där barnsängskvinnorna brukade lägga dc bröd- eller ostkakor de mcclförcle vie! sin kyrkotagning. Den 16 okt. 1720 förbjöd K. M:t, att altarmaten finge inbäras i kyrkan, men det stocle allmogen fritt att bära altarmat till prästgården. - Om liknande altaren se M. ÅMARK, KakaHaret i Överselö kyrka, i: Bidrag till Södermanlanels äldre kulturhistoria XXVII (1934), s. 14 f, och SvK, Blekinge IV, s. 70, Upp!. V, s. 258. 3 SAMUEL FoLLIN, f. 1677, t 1745; kyrkoherde i Grebo 1715. ALTARE 204 BANKEKINDS HÄRAD PREDIKsToL oRGEL av en bildhuggare och en målare (icke namngivna i RÄK.) . Mittpartiets skulpterade fram­ ställning av Kristus på korset mellan Maria och Johannes övertogs utan större föränd­ ringar från det medeltida altarskåpet och återfinnes nu i Värna kyrka (fig. 256), dit den kom år 1779 genom en målare Wickman, som samma år gjorde Grebo nya kyrkas predikstol. Såsom dellikvid för denna fick han den gamla kyrkans altartavla1 (se nedan s. 216). Krönpartiet samt en del ornament ha bevarats i den nuvarande kyrkan och beskrivas i det följande. Kyrkans triumfkruxifix, en madonna- och en apostlabild överflyttades efter rivningen till den nya kyrkan där de ännu äro bevarade. De beskrivas närmare å s. 218. Predikstolen var åtminstone på 1700-talet placerad i långhusets SÖ hörn. En!. BROOCMAN (s. 247) var den >>gjord af Bildthuggare, och beprydd med Apostlarnas bilden> samt skänkt till kyrkan år 1723 av överstemarskalken greve Carl Pipers änka, grevinnan Christina Törnflycht. 2 En!. RÄK. uppsattes dock predikstolen redan år 1721 av mäster Samuel (Nilsson) från Sturefors. Den överflyttades till nya kyrkan och användes där till år 1779. Fyra figurskulpturer från denna predikstol äro bevarade i den nuvarande kyrkan och beskrivas närmare å s. 224. Ett korskrank tillverkat år 1615 av Pätter snickare i Vadstena (nÄK.) nedtogs år 1721 samtidigt som korets inredning nygjordes (bl. a. byggdes ny altarring i stället för den gamla, som bestod av >>3 bräder, ändalångs lagde>>. HÄIL). År 1725 fattades beslut om anskaffande av en orgel genom sammanskott (sT. PHOT.), och nästföljande år inköptes en 6-stämmig orgel, som placerades på en läktare i kyrkans västparti (HÄK.). Orgeln avsynades samma år av rector cantus i Linköping, mag. Schiör­ ling3 (HÄK.). En!. uppgift av kyrkoherden Chr. L. Lindblom 4 i H ULPHEns' sam!. 5 var orgeln byggd år 1727 >>icke af någon Orgelbyggare, utan af en Organist i Ö. Hargs Sochn, som hetat Carl». 6 De sex stämmorna voro en!. samma källa: Principal 4', Gedacht (8'), Fl e ut (4'), Quinta (2 2 / 3'), Octava (2') och Superoctava (1'). Orgeln målades år 1728 liksom altar­ disken och bänkinredningen (HÄK.) samt reparerades år 1751 (n.ÄK.). Den överflyttades till nya kyrkan och användes där intill år 1785. BnoocMANS uppgift s. 247 att altartavlan skänkts av FoLLIN är felaktig. CHRISTINA TöRNFLYCHT, f. 1673, t 1752, g. m. överstemarskalken och kungl. rådet greve CAHL PIPEH, f. 1647, t 1716 i rysk fångenskap . Ägde bl. a. sturefors i Vists sn (Ög), varunder ett antal gårdar i Grebo lydde, bl. a . Lundby och Viggbyholm. 3 ANDHEAS ScH(I)ÖHLING, f. 1690, t 1768; rector cantus i Linköping 1722, rector schol ac 1728, kyrko­ herd e i Horn 1734. 4 CHHISTER LARSSON LINDBLOM, f. 1715, t 1800; kkh i Grebo 1745, prost 1772; g. m. MARTA BEATA HOLLMAN, f. 1714, t 1781. L. var farbror till ärkebiskopen J. A. LINDBLOM. 5 HtiLPHEHS Samlingar till svenska org.verks beskrifningar, Linköpings stift, VSB. 6 CAHL HINDEnssoN (HINDRICKSSON) BJÖRLING, f. omkr. 1689, t 1743 som organist i Kristbergs sn (Ög). Han har byggt ett flertal smärre orgelverk i Östergötland, de flesta dock nu förstörda. 2 1 GREBO KYRKA 205 Fig. 184. S kyrkogårdsingången med timsten från 1776 och grindar från 1815. Foto 1963. S Kirchhofseingang mit Sonncnuhr von 1776 und Gittertilr von 1815. S cntrancc to churchyard with sundial from 1776 and gatcs fron1 1815. Kyrkans b ä nk ar, vilkas placering i kyrkan framgår av 1700-talsplanen (fig. 182), vorobyggda år 1664 (RÄK.). Möjligen ha vissa delar av dem kommit till användning i den nya kyrkan (se därom s. 225). Präst- och klockarstolar i koret byggdes år 1721 av mäster Samuel från sturefors (RÄK.). En d o p f u n t av icke angivet material omtalas vid biskop Samuel Enanders visitation år 1668, då man beslöt, att >>fundten förskaffas en ny och tienligare, och flyttas fram till Altaret på Norra sijdan, der then beqvämligast kan stå>> (vrs.). - En funtkittel av malm upptages i INV. 1622, 1660 och 1668. Denna antyder, att en dopfunt av sten funnits. - En dopskål av mässing från år 1686 med tillhörande fot av trä användes ännu i den nya kyrkan (se s. 224). Bland nattvardskärl, som överförts från den gamla kyrkan till den nya, märkas två oblataskar, en av silver från 1646 och en av mässing inköpt 1731, samt en vinkanna av tenn från 1668. Dessa föremål beskrivas utförligt s. 229. Ljuskrona av mässing för 12 ljus i 2 kransar skänkt 1653, ljuskrona av smidesjärn BÄNKAll noPnEDSKAP NATTvAnos­ K.~ HL 206 BANKEKINDS HÄRAD för 6ljus sannolikt från 1726 samt ljusarm av mässing för 2ljus från 1685 beskrivas s. 232. Här redogöres även för äldre nu förkommna ljusredskap. TEXTILlEn Mässhake av röd skuren och oskuren sammet skänkt 1632 samt korsformad besätt­ ning från mässhake med broderier i guld och silke, flandriskt arbete från 1500-talet, beskrivas s. 237. S. 242 lämnas uppgifter om äldre nu försvunna textilier. GnAVMINNEN I kyrkans kor fanns en murad gravkammare, täckt av ett tunnvalv med anfang i N och S samt med nedgång i V. Vid undersökningen åren 1953- 1954 gjordes inga fynd, som möjliggjorde en identifiering av de i kammaren begravda. Det är icke heller möjligt att bestämt ange vilka av de i den nya kyrkans korgolv inlagda, äldre g r a v s t e n a r n a som möjligen kunna ha legat inne i den äldre kyrkan, än mindre, vilken som kan ha tillhört denna grav. 1 Lösa inventarier från den gamla kyrkan beskrivas nedan i samband med den nya kyrkans inventarier. NYA KYRKAN KYRKOGÅRDEN Kyrkogården har fått sin nuvarande utsträckning efter två utvidgningar under 1800-talet, 2 den första slutförd år 1858 (RÄK.), den andra år 1889 (RÄK.). B o gårds m u ren - en terrassmur av gråsten i kallmur - påbörjades sommaren 1775 (sT.PROT.) och stod sedan under arbete flera år samtidigt som kyrkogårdens planering pågick. Först år 1787 synes kyrkogården i sin helhet ha varit iordningställd. Bogårdsmuren har delvis omsatts under 1800-talet. Tre ingångar finnas, i S, i Ö och i V, alla med enkla grindstolpar av sten och med grindar av järnsmide. Endast ingången i S är ursprunglig. Dess nuvarande grindar till­ kommo dock först år 1815 (sT.PROT. och RÄK.) och gjordes efter modell från Vårdsberg 1 Flera gånger under 1600-talet omtalas dock den Kaggska graven i koret, bl. a. är 1694, då där begrovos bröderna NILs och CARL KAGG, båda söner till friherre CARL JöRGEN .KAGG (se släkttabell s. 381). Vid detta tillfälle synes också ett begravningsvapen med Kaggska ättens vapen ha upphängts i kyrkan. En!. ett brev från kyrkoherden SAMUEL FoLLIN till biskopen år 1724 (DOMKAP.) hade nämligen år 1694 uppsatts ett baner >>hwilket berättas wara hämptat hijt [d.v.s. till Grebo] ifrån Lindkiöpings domkyrkia då saliga högwälborna Herrarne, Hr Niels och Hr Carl Kaggar Baroner, bägge kiötzliga Bröder, här i Gredboo kyrkia blefwit begrafne>>. År 1724 hade emellertid vapnet borttagits från kyrkan på friherre Didrik Kaggs vägnar. Den sistnämnde var en!. Fallin >>enda Broclren i Lifwet af elen Fami­ lien, och är nu sinnat låta clett uppsättia utj sin graf i Ringarums SockenKyrkia>>. Fallin anmälde detta förhållande och anhöll om råd. Det enda Kaggska begravningsvapen, som nu finnes i Ringarums kyrka, är uppsatt till minne av kammarjunkaren friherre Carl Jörgen Kagg, död 1686 i Norrköping. Huru­ vida det verkligen är detta vapen, som åsyftas i Fallins brev, lär knappast nu kunna bevisas. 2 Vid arbeten på kyrkogården år 1885 påträffades en järnåldersgrav. Fynden från denna förvaras i SHM under inv.nr 7788. GREBO KYRKA 207 Fig. 185. Kyrkan från S. Foto 1963. Die Kirche von S. The church from S. (jfr s. 101 och fig. 109). Den ena grindstolpen krönes av en timsten med årtalet 1776, den andra av en väderhane av järn, placerad liksom timstenen på ett stenklot (fig, 184). Ingå ngen i Ö tillkom i samband med kyrkogårdsutvidgningen år 1858 (RÄK.), medan in­ gången i V upptogs först år 1925, då också en utanför denna ingång liggande byggnad, in­ rymmande bisättningsrum och materialbod, tillkom. Kyrkogården var redan från början planterad med träd: lind, lönn och rönn enl. en uppgift från år 1782 (sT.PHOT.). Sju nya träd planterades år 1852 (RÄK.). Bland kyrkogårdens äldre gravmonument kunna följande nämnas: l. Rest sten av gråröd kalksten, triangulär med avskuren spets, med inskrifterna KONGL. l HOFPREDIKANTEN PROSTEN OCH KYRKOHN l ÖFVER GREBO OCH WÄRNA l ISAC OLOF SCHARFF 1 1 !SAC OLOF SCHARFF, f.] 1762, t 1826; kyrkoherde i Grebo 1801, prost 1808; g. m. CHRISTINA MAR­ GAHETA KINMANSSON, f. 1766, t 1843, i hennes andra gifte. 208 BANKEKINDS HÄRAD 17 AUG. l FÖDD D. 1762. l DÖD D: 3 AUG. 1826. l EFTERLEFVANDE MAKA RESTE MINNES­ samt HANS MINNE LEFVER I WÄLSIGNELSE. H 180. - 2. Rest sten av rödaktig kalksten, triangulär, över rusthållaren Carl And. Molander, 1 t 1830 2512, 84 år gammal. H 172. - 3. Häll av grå kalksten, inskriften nu nästan helt utplånad. Enl. INV. 1829 lagd VÅRDEN lo, l -1­ !J O ;"(:-j-i· ••tt r-=• 1 2 3 .J l l! 1==!=::::--· = === = = ~~ H J/.; _:.:::;;-..::...-:::=..:;f.... 0 Fig. 186. Plan. 1:300. Uppm. O. Lagergren och Th. Bergentz 1915, komp!. J. Söder­ berg 1954. Grundriss. Plan. över häradsdomaren Nils Johansson 2 i Redinge, född den 2918 1731, och hans hustru Maria Hansdotter, född den 25111 1730, t den 2216 1800. Mått: 138 x 192. - 4. Häll av grå kalksten, inskriften nu nästan helt utplånad. Enligt INV. 1829 lagd över änke­ pastorskan Catharina Lindstedt, född Schenberg, till Katrineberg, född den 612 1723, t den 2114 1786. 3 Mått: 122 x 192. CARL ANDERS MOLANDER, rusthållare i Målbäck i Grebo sn, f. 1745, t 1830. NILS JOHANSSON, f. 1731, t 1812, häradsdomare; g. 1:o m. MARIA HANSDOTTER, f. 1730, j" 1800, 2:o m. KJERSTIN MÅNSDOTTER, f. 1744, t 1827. 3 CATHARINA ScHENBERG, f. 1723, t 1786; g. m. kyrkoherden i Västerlösa (Ög) JoHANN Es LrNDSTEDT, f. 1703, t 1773. - Katrineberg är en gård i Grebo sn. 1 2 GREBO KYRKA 209 Fi g. 187. L ä ngdsnitt mot N . 1:300. Upp m. O. L a gergren och Th. B crgentz 191 5, komp!. J . Söderberg 1954. Längsselmitt n a ch N. Longitudinal section Jooking N. Konstnären Johan Stålboms gravsten låg intill år 1925 öster om kyrkans kor men inflyttades detta år i koret (se s. 248). Kyrkstallarna S om kyrkogården torde i sitt nuvarande skick icke vara äldre än KYnKs r ALLAR från 1800-talet. År 1788 lämnades majoren J. Gripenwaldtl tillstånd att bygga ett stall på kyrkvallen (sT.PROT.). Kyrkvallens planerande omtalas redan år 1774 (sT.PROT.) . E tt nu rivet sockenmagasin byggdes år 1836 (uppgift i Kl: 3). 1 JoH AK GnrPEN WALDT, f. 1719, t 1801; major vid Östgöta kav.reg.; g. m. ANNA Do n oTH EA Scmn­ TEH Lö w, f. 1726, t 1799. Ägde D ala säteri i Grebo sn. 3- 310222 210 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 188. Tvärsnitt mot V genom lå nghus och sakristia. 1: 300. Uppm. O. Lagergren och Th. Bergentz 1915, komp!. J. Söderberg 1954. Querschnitt n a ch W durch Langhans und Sakristei. Cross seetian of nave and vestry, Jooking W. KYRKOBYGGNADEN PLAN OCH MA­ TERIAL YTTERTAK FöNsTER Kyrkan (fig. 185- 188) består av ett rektangulärt långhus med koravdelning i Ö. Vid V kortsidan ansluter ett torn, i NÖ en sakristia. Materialet är huvudsakligen grå­ sten. Murarna äro slätputsade frånsett de nedersta partierna, som med grå spritputs givits karaktären av sockel. Upptill avslutas murarna med en enkelt profilerad taklist av trä. Såvällånghuset som sakristian ha brutna, spåntäckta yttertak, långhusets ä r valmat åt Ö, sakristians åt N. Tornet avslutas med en karnissvängd huv som uppbär en liten, åttkantig lanternin, vars karnissvängda tak krönes av en förgylld glob med kors. Huven och lanterninens tak äro spånklädda, lanterninen1 målad i svart och vitt. Långhuset med koret upplyses av två stickbågiga f önster i ö, tre likaledes stickbågiga fönster i S av vilka ett sitter över korportalen, två stickbågiga och två cirkelrunda fönster i V (de sistnämnda sitta högt upp för att ge ljus åt läktaren) samt två stickbågiga fönster i N. Samtliga fönster ha små glasrutor i målade träbågar samt inna-nfönster, de senare från år 1925. solbänkarna äro av plåt, svartmålade. sakristian har två fönster, båda stick­ bågiga, ett i N och ett i Ö med små glas i målade träbågar, innerfönster samt smidda järngaller mellan fönstren. Tornet har två stickbågiga fönster i bottenvåningen (som tjänar som vapenhus) - ett i N och ett i S - med samma indelning som kyrkans fönster. 1 Lanterninen omtalas ofta på 1800-talet under beteckningen >>jungfrukammaren>>. Jfr SvK, U p VI, s. 66 (Munsö kyrka). GREBO KYRKA 211 I de därpå följ ande två våningarna finnas endast små muröppningar i N och S. I tornets tredje våning dessutom ett rundfönster i V samt i fjärde våningen en öppning i Ö mot långhusvinden. I klackvåningen slutligen finnas stora, stickbågiga ljudgluggar med svart­ målade träluckor åt samtliga väderstreck. Kyrkans huvudingång är i tornet; en stor, i det närmaste rundbågig portal med tvåsprångig omfattning och dubbeldörrar med mönsterpaneL Över portalen en tavla av grå kalksten med förgylld inskrift: UTI KONG . GUSTAFS DEN ms l WISA RE­ GERINGS TID DÅ rNaÅNGAn l LANDS HÖF: BAR: l C. H . STRÖMFELDT l STYRDE ÖSTGIÖTHA Ui.N OCH l BISCOPEN D. P. FILENIUS l LINKÖPINGS STIFT l BYGDES THENNA KYRKA l UNDER PASTORIS l CHR . LINDBLOMS l TIENSTETID j ÅREN 1772 OCH 1773. Tavlan inköptes år 1773 OCh >>illU­ minerades>> ( = förgylldes) första gången år 1778 (RÄK.). Portalen mellan kyrkan och tornet är av samma typ som torningången och har dubbla dörrar med mönsterpaneL Vid portalen ett vindfång från år l 925. Ingången från tornet till orgelläktaren är stickbågig, dörren med mönstrad panel är den ursprungliga. Korportalen i S är stickbågig med pro­ filerad omfattning samt försedd med två dörrar, av vilka den inre är samtida med kyrkan, den yttre från år l 925, båda med fiskbensmönstrad panel. sakristian har tre dörröpp­ ningar, alla stickbågiga - en i V med en dörr sammansatt av järnband och järnplåtar, enl. traditionen den gamla kyrkans sakristidörr, men dock med all sannolikhet nygjord för denna plats, samt två i S. A v de sistnämnda leder den ena till koret och är försedd med en mönsterpanelad trädörr, medan den andra, till vilken leder en trappa i sakristians SV hörn, för upp till predikstolen. Den är försedd med en dörr med fiskbensmönstrad panel. Innertaket i kyrkan består av ett flackt trätunnvalv avvalmat åt Ö, utgående från rNNETITAK en enkelt profilerad taklist av trä. Taket är gråmålat, listen marmorerad i gråblått med något rött. Sakristians innertak är en enkel träplafond med tillhörande taklist. I takets mitt ett enkelt, målat ornament, tillkommet år l 925, samtidigt som också taklisten marmorerades. Golven i koravdelningen, långhusets gångar, tornets bottenvåning (samt ursprungligen också i sakristian) äro lagda med kalkstensplattor, vilka började inköpas år 1794 men som dock icke inlades förrän åren 1798- 1800. Golvet har omlagts och reparerats vid flera tillfällen, senast år l 925. I korgol vet, som ligger ett trappsteg högre än lång­ husets, äro sex gamla gravstenar inlagda, fem av dem redan på 1700-talet, en (Stålboms) år 1925. Det sistnämnda året fingo stenarna sin nuvarande placering. Golvet inom bänk­ kvarteren liksom i sakristian är av trä. - Samtliga golv i kyrkan voro från början av trä, men svåra angrepp av svamp framtvingade snart deras omläggande med kalksten (ST.PROT.). aoLv År 1950 infördes elektrisk uppvärmning, som ersatte en tidigare uppvärmnings-uPPvÄnM NINa anläggning för lågtrycksånga, installerad år 1925. Det sistnämnda året inreddes också ett pannrum under sakristian, varvid en vinkällare byggd år 1801 (RÄK.) spolierades. 212 BANKEKINDS HÄRAD F ig. 189. In teriör mot ö. Foto 1957. l{irchen inn crcs nac h O. lntcrior loo ldng E. cMvKon Kyrkans första uppvärmningsanordning var en värmeugn, inköpt år 1878 (rNv. 1866) . I sakristian finnes i NÖ hörnet en öppen spis, som är samtida med själva kyrkobyggnaden. Vid kyrkans östgavellåg intill tiden omkr. 1860 ett g ravkor (eg. två sammanbyggda gravkor), uppfört av tegel med spåntäckt tak, 7 aln ar långt, 6 Yz alnar brett och 2 % alnar högt (Brandförsäkringsinstr. i I 2). Det byggdes för majoren Johan Gripenwaldt (s. 209, not l) och kyrkoh erden Chr. L. Lindblom (s. 204, not 4). Tillstånd till dess upp­ förande lämnades år 1778 (sT. PROT.). Två inskrifter på gravkoret lödo enl. INV. 1829 sålunda: - l. >2 Timoth. 4 Cap. 7 v. - Majoren och Riddaren Johan Gripenwaldt, född d . 7 Dec. 1719. Dess Husfru Anna Dorothea Schmitterlöf, född d. 15 apr. 1726, med deras 9 Barn.> >Stenen synes också ha varit förs edd med Gripenwaldtska och Schmiterlöwska vapnen. - 2. >>Philipp(us)1 . . . Christer Larsson Lindblom, född d. 13 Oct. 1715 och dess fru Mar. Beat. Bollman född 1714, död 1781 och dess 3 Barn.>> 1 Skall man 1öma av den h är citerade avskriften var varken ka pitel eller vers utskrivna. GREBO KYRKA 213 Fig. 190. Interiör med V. Foto 1963. l>Usla, eländiga, små samt ifrå n öfwerst till nederst genomremnade, förderfwade och ohyggliga>> (avskrift i OI: 1). En syn år 1751 av mur­ mästaren Johan Moberg från Stockholm (s. 203, not l) visade också att kyrkan i Grebo 214 BANKEKINDS HÄRAD verkligen var ett miserabelt skick. År 1752 föreslog kornetten Gustaf Fock,l att en ny kyrka skulle byggas av trä, och han erbjöd sig skänka timmer och spik (sT.PROT.). Året därpå sökte Lindblom utverka tillstånd till ett lotteri för kyrkan (en tredjedel av vinsten skulle tillfalla Landeryds kyrka) men fick avslag. I stället beviljades försam­ lingen år 1755 två stiftskollekter, och när dessa utbetalades till Grebo år 1760 började Lindblom ånyo med all kraft propagera för sitt sammanbyggnadsförslag. Han konstaterade dock, att han måste röna >>snart allmän motsägelse>> (sT.PROT.). Han gav emellertid icke upp, utan fortsatte att bearbeta församlingsborna, men utan resultat ­ särskilt Värna-borna v oro omöjliga att övertyga. År 1763 vände han sig till domkapitlet för att låta detta bringa diskussionerna till en ända. Efter åtskilliga överläggningar förklarade domkapitlet den 1/2 1764, att man icke mot församlingarnas bestämda önske­ mål kunde ålägga dem att bygga gemensam ny kyrka, utan prövade skäligt, att kyrkorna >>hwarken må ödeläggas eller raseras>> (sT.PROT.). Värna började samma år en genom­ gripande reparation av sin kyrka (s. 275), medan man i Grebo fortsatte diskussionerna, närmast om platsen för en planerad ny kyrka. Medel funnos. Förutom de två stiftskollek­ terna hade kyrkan år 1762 7/9 beviljats tre rikskollekter. År 1765 föreslog Lindblom, att den nya kyrkan för Grebo skulle byggas på Lundby gärde, men fortsatte samtidigt sin propaganda för ett sammanbyggande. Man beslutade, att murmästaren Anders Hansson i Kärna 2 skulle tillkallas för att utstaka plats för en ny kyrka, 44 alnar lång och 20 alnar bred, placerad på den gamla kyrkogården. Anders Hansson infann sig på en sockenstämma den 5/1 1766 och medförde då två av biskopen från Stockholm anskaffade >>kosteliga ritningar till en kyrka om 50 alnars längd och 25 dito bredd, utom Tornmur och Sacristia>> (sT.PROT.). Den stockholmske murmästare (ej namngiven), som författat förslaget, hade också förklarat sig villig att uppföra kyrkan för en kostnad av ca 10 000 dir kmt jämte dagsverken. Man ansåg dock förslaget alltför storstilat och betvivlade, att murmästaren, när han fick se den oländiga backe i vilken kyrkan avsågs att uppföras, skulle vidhålla sitt anbud. Man föredrog i stället att lämna uppdraget till Anders Hans­ son. På en stämma hösten samma år hade em ellertid i stället byggmästaren Petter Bragner (s. 197, not 2) infunnit sig. Bragner förklarade sig villig att uppföra kyrkan efter de stockholmska ritningarna för en kostnad av ca 8 000 dir kmt. Kontrakt upprättades också med honom och insändes till domkapitlet och landshövdingen för granskning. Båda dessa myndigheter ställde sig tvekande, senare även Bragner, och diskussionerna om den lämpligaste kyrkplatsen började på nytt. År 1767 föreslog majoren Johan Gripenwaldt på Dala (s. 209, not l) att den nya kyrkan skulle byggas på den tidigare föreslagna platsen vid Röd sten, sägandes att >>denna oländiga, otjenliga och ohyggeliga platsen [d. v. s. 1 MÅRTEN Gu sTAF FocK, f. 1720, t 1798; kornett vid Östgöta kav.reg. ; g. m. friherrinnan MARIANA LEIJONHIELM, f. 1720, t 1773, dotter till ryttmästaren, friherre Gerhard L. och hans maka Anna Maria Sinclair (se ovan s. 199, not 1). Kornetten Fock ägde Stäckö i Grebo sn . 2 ANDERs HANssoN, f. omkr. 1713, t 1775 i Kärna; klockare och murmästarc. GREBO KYRKA 215 den· gamla kyrkogården], som i den gamla, afgudiska Klåstertiden warit god nog til et klåster, icke passar sig för uplyst folk, at derpå sättja et nytt och stort Herrans hus>) (sT.PROT.). Gripenwaldts förslag förkastades, och i stället antogs år 1768 ett av Anders Hansson framlagt förslag, att den nya kyrkan skulle läggas vid sockenstugan (sT. PROT.). I december samma år besökte biskop Filenius Grebo och Värna och var närvarande på stämmor i båda socknarna. Härvid konstaterades förutom att Värna bestämt vägrade att gå samman med Grebo bl. a. att den tidigare föreslagna platsen vid Röd­ sten på grund av markförhållandena icke var lämplig för en kyrka. År 1770 framlade Gripenwaldt ett förslag, att den nya kyrkan skulle byggas på MeJskogs gärde. Detta förslag förkastades dock, och i stället beslutade man att utse Lundby gärde till platsen för den nya kyrkan. Erforderlig mark skulle tillsläppas av prästgården och av Lundby, den senare gården ägd av greve Nils Bielke,1 som i vederlag skulle få den gamla kyrko­ gården, sedan den på församlingens bekostnad blivit >)rögder ifrån grus och sten efter den gamla kyrkam (sT.PROT.). Samma år antogs också Måns Månsson 2 från Linköping som murmästare och Petter Andersson,3 också han från Linköping, som byggmästare. År 1772 den 11/5 började på allvar arbetena på den nya kyrkan, och hösten samma år den 4/10 eller 16:e söndagen efter Trefaldighet kunde den första gudstjänsten hållas där (sT.PROT.). Tornet stod dock färdigt först år 1773, och arbetena på kyrkans inredning liksom på kyrkogårdens iordningställande fortgingo ännu några år. Några mera genomgripande förändringar ha icke vidtagits med kyrkan efter dess ÄNDRINGAR, 1800- OCH uppförande, varför den framstår som en av Östergötlands enhetligaste och stilrenaste 1900-TALEN 1700-talskyrkor. Under 1800-talet företogas endast smärre reparationer, taken lagades, väggar och trävirke omputsades resp. nymålades, inredningen ommålades (bl. a. år 1841) och en värmeugn installerades (år 1878). Under kyrkoherde J. Almens tid (1853- 1865) revs det Gripenwaldt-Lindblomska gravkoret vid kyrkans östgaveL Vid en restaurering år 1925, efter förslag av arkitekten Erik Fant, insattes innan­ fönster, vindfång i väster, ny ytterdörr i söder, varjämte ny värmeledning med pannrum under sakristian installerades. Inredningens ursprungliga färger framtogas till största delen och äldre, lösa inventarier konserverades. Bänkarna ombyggdes till större bekväm­ lighet, dock med bibehållande av de gamla dörrarna och framskärmarna. NILS ADAM BIELKE, f. 1724, t 1792 på Sturefors, greve, riksråd, till Sturefors och Tureholm. MÅNs MÅNssoN, stiftsbyggmästare, lärling till Anders Hansson, som också utfärdar ett intyg för honom i anledning av det förestående bygget i Grebo, daterat Kärna 11 /9 1770 (noMKAP.). Intyget lyder: > >Att Måns Månsson i Linköping, är en aldeles pålitelig och wäl inöfwad murmästare, att antaga den i Herrans namn Tillernade Kyrkiobyggnaden wid Grebo, som jag för mina swåra bräckligheter icke Tiltror mig att antaga kan jag med största säkerhet wara answarig alldenstund han waritt med mig på 8 Kyrkior och på Normlösa som är den 9 wisadt ett hederliget Prof, som här med lemnas honom till ett wäl förtient bewis>>. 3 PETTER ANDERssoN, byggmästare, huvudsakligen verksam tillsammans med Måns Månsson och i likhet med denne linköpingsbo. 1 2 216 BANKEKINDS HÄRAD Efter år 1925 har, frånsett att elektrisk uppvärmning inletts, endast rena under­ hållsarbeten vidtagits på kyrkan. Således orotäcktes taket och tornhuven under 1950-talet. INREDNING OCH INVENTARIER ALTARE Altare av trä, rektangulärt med svagt svängda sidor, marmorerat i grågrönt (original­ färger). Samtida med kyrkan. A l t a r e i sakristian, enkelt, av trä, vid norra väggen. Från år 1925. Altaruppsatsen (fig. 191) består av en arkitektonisk uppställning, som omramar en målning (olja på duk). Den krönes av ett förkroppat gavelparti som understödes av två tunna kolonnetter omlindade med målade lagerguirlander. Överst ett förgyllt, strål­ kransomgivet Guds-öga. Omfattningen målad i grågrön marmorering, kolonnetterna för­ silvrade med lagerguidanderna i grönt. Målningen framställer Kristus på korset, när han anförtror sin moder åt Johannes. Vid korsets fot en grupp sörjande kvinnor, bland dem Maria Magdalena. Färger: huvudsakligen grått, brunt, gult och blått i flera nyanser samt enstaka inslag av mera lysande färger såsom t. ex. rött på Johannes mantel. Sig­ nerad i nedra vänstra hörnet: MÅLAT AF (s?) J. sTÅLBOM J ÅR 177 3. Skänkt till kyrkan av Stålbom, 1 som bodde på gården Orräng inom socknen, mot det att han fick fritt stol­ rum för sig och sitt folk (01: 2). Den >>bättrades>> år 1870 av målaren Rydholm från Linköping (RÄK.) och restaurerades år 1950 av konservator Bertil Bengtsson, Linköping, varvid även ljusramperna på ömse sidor om tavlan tillkomma. Altarrundel (fig. 189) av trä med avrundade hörn. Medelst halva balusterdockor indelad i rektangulära fält. I varje fält en oval spegel. Samtida med kyrkan. År 1925 målad i grått med marmorering och sparsam förgyllning, vilket nära motsvarar den ursprungliga färgställningen. Före år 1925 målad i vitt och guld. De sistnämnda färgerna fick den sannolikt år 1841, då kyrkans inredning ommålades av Alexander Nilsson från Vist (RÄK.). Av den gamla kyrkans altaruppsats, tillverkad år 1744 med användande bl. a. av ett medeltida altarskåp från Ekebykyrka (se s. 203), återstår i den nuvarande kyrkan endast själva krönpartiet samt några ornamentbitar. Mittpartiets kalvariegrupp be­ finner sig sedan år 1779 i Värna kyrka (fig. 258). Det bevarade krönpartiet (fig. 192), av JoHAN STÅLBOM, f. 1712 i Nyland (Finland), t 1777 på On·äng. 1733 lärling hos Johan Pasch, därefter hos Lorens Pasch d.ä. S. var en produktiv och ganska god porträttmålare. Altartavlan i Grebo torde vara en efter ett stick el. dyl. gjord kopia efter målning av Jacob Jordaens (1593- 1678) i Teirninck­ stiftelsen, Antwerpen (jfr SvK, Up VII, s. 193, fig. 185, oljemålning i stockholms-Näs kyrka, kopierad efter samma förebild). En sannolikt av S. gjord replik i mindre skala efter Grebos altartavla finns i Bankekind (se ovan s. 95 fig. 102). S. var gift med SusANNA HAMMERDAHL (t 1791), som år 1779 gifte om sig med kvartermästaren PER HoFFSTRÖM, från vilken hon dock redan år 1782 fick sk ilsmässa (DOMKAP.). 1 GREBO KYRKA 217 Fig. 191. Altaruppsats frå n å r 1773, med målning av J . Stålbom. Foto 1963. Al tarb ild von J. Stå lbom von 1773 mit Rahm ung. Altar p icce, 1773; pa in ti ng by J. St· Ibom. 218 BANKEKINDS HÄR A D Fig. 192. Krönparti till altartavla fn'm å r 1744 . Foto 1957. Bekrönun g ein cs Altarbild es von 17L 14. Cro\\'n of r e la blc, 1744 . )fE DELTIDA SKULPT UR trä, målat i rött med marmorering och bladrankar i grö nt och grått, best år av en rek­ t angulär tavla inom en profilerad ram . Den krönes av en segmentformad gavel med ett skulpterat k erubhuvud och flankeras av två profilsågade sidostycken med enkla målade ornament. Det hela vilar på en profilerad list. I tavlans mitt en sol, bildad av utsågade hål och flankerad av två k erubhuvuden med stråiglorior av spetsovala hål. Dessutom två inskrifter: - l. SÅ LÄT NU , MIN GUD, TIN l ÖGON ÖPNE WARA OCH TIN ÖRON G IFUA l ACHT PÅ BÖNEN I TI-IETTA RUM . 2. S r\ SKOLA NU MINA ÖGON l ÖPNE WARA, OCH MIN ÖRON G I FUA l ACHT pr\ BÖNERNA I THESSO RUME. Det hela ett mycket enkelt arb et e av någon allmogesnickare. I-I 122, B 131 (sockellistens L 260). - Från 1744 års altar­ uppsats torde också två lösa sidostycken av samma typ som krönpartiet härstamma. H 89. En förgylld sol med »Jehovah>> i hebreiska bokstäver kan möjligen också ha tillhört denna altaruppsats. D 102. Tre m e d e ltid a skulpturer från gamla kyrkan ha överförts till den nuvarande, nämligen ett triumfkrucifix, en madonn a - och en apostlabild. Triumfkru c ifix (fig. 193) av Iövträ, krederat och målat, målningen dock svårt skadad. Korset har givits formen av livets träd. Kristusfiguren, med lidandesdraget starkt betonat, lutar huvudet mot höger axel. Ländklädet rikt draperat med en ned­ hängande flik på vänster sida, målat i rödbrunt med vitt (?)foder. Kristi hår brunsvart, GHEBO KYHKA 219 Fig. 193. Triumfkrucifix från 1300­ talels förr a hälft. Foto 1957. Triumphkrcuz n u s d e r l. Hiilflc des 1 4 . J h. Hood, first h nH or 14th ccntury. karnationsfärgen nästan helt avflagnad. Kristusbi ldens H ca 150. - Skulpturen har utgått ur en östgötsk, under 1300-talets förra hälft verksam atelj e, sannolikt knuten till Linköpings domkyrka, leverantör av åtskilliga skulpturer, icke minst triumfkrucifix, till östgötska landskyrkor. Ett gott exem pel är t. ex. ett triumfkrucifix i Ö. Husby. Madonnab ild (fig. 194) av ek, nästan helt utan färg. Maria sitter på en bänk, vars gavlar orneras med påspikat listverk. Hon är iklädd gördlad livklädnad samt mantel och är barfota. Höger underarm och all a fingrar på vänster hand saknas, likaså Kristus­ barnet, som att döma av ett tapp- (eg. spik)hål suttit på Marias vänstra knä. Ett hål vid Marias vänstra höft är försatt med en läderbit. Nedre delen av manteln liksom fötterna gjorda i ett stycke för sig. Huvudet har en ansats för att bereda plats för en löstagbar (metall-)krona, som nu saknas. H 124. - Svenskt (östgötskt?) arbete från 1200-talets slut. Skarvningen av manteln samt fötterna dock en senare tillsats, möjligen så sen som från 1600-talet. 220 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 194. Maclonnabilcl frå n 1200-ta lets slut . Foto 1957. S. 219. )Iado nna vom E nde des 13 . J h. The V irgi n , end of 13th century. F ig. 195. Apos tl a bilcl fr å n 1300-talcts förra del. Foto 1957. Apostel a us de r 1. J-lälfte d es 14. Jh. A pos tlc. ea rl y 14lh century . A postlabild (fig. 195) av ek med endast obetydliga färgrester (huvudsaklige n spå r av rött på manteln). Slående man, iklädd gördlad livklädnad samt mantel, barfota och barhuvad. Enkel, femkantig fotplatta. H ela vänster arm samt höger underarm saknas. ­ H 123. - Från 1300-talets förra hälft, sannolikt utgå ngen ur samm a verkstad som triumf­ krucifixet. GREBO KYRKA 221 Fig. 196. Predikstol frå n 1779- 1780 av målaren Wickman. Foto 1963. K nn zel von d em i\!nlcr \Vic lon a n , 1779- 80 . Pu lpit, 1779- 1780, by \ v ic km a n, a p n inter. A ltarkr u cifix, Kristusbilden av tenn, korset av ebenholts. H 88. Gåva år 1931 av fröken Anna Bielke. 1 Prediksto l (fig. 196) av trä, målad och förgylld, bestående av korg med underrede PnE o iKsToL sa mt ryggstycke och ljudtak. Den är fästad på långväggen, med ingång direkt frå n sakri stian genom nordväggen. Korgen rektangulär, de Ö och V sidornas mittpartier något utskjutande, S sidan svängd. I speglarna skulpterade ornament, i S lagens tavlor och kors under bladfestoner. Mellan korg och underrede en bred, förgylld vulst. P å underredet i guld målade festoner. Baldakinen, med samrna plan som korgen, krönes av en glob med kors. I hörnen urnor, mellan dessa kartuscher i rokokoform . Nedhängand e 1 A:-> som »in till åhr 1613 war kyrkioherde i Gredboo>>. I ett annat brev omtalar han att hans fader varit kyrkoherde i Grebo 46 år, styvfadern, d.v.s. Nicolaus Svenonis, 32 år. En!. ytterligare ett annat brev var prosten Langelins år 1680 78 år gammal, d.v.s. f. år 1602. GREBO KYRKA 231 Fig. 207. Nattvardskalk av silver. Gjord 1835 av B. Tornberg, Linkö­ ping. Foto 1957. S. 229. Silberner Abendmahlskelch von B. Torn­ b erg in Linl<öping 1835. Chalice, silver. Ma d e in 1835 by B. Torn­ berg , Linköping. Fig. 208. Vinkanna av silver fr ån år 1878. Foto 1957. Silbcrne W einkann e von 1878 . Silver winc cwer, 1878 . och pip. Locket prytt av törnekrans och krönt med kors, på buken graverat två alle­ goriska figurer, den ena en kvinna med bok åtföljd av en putto med kors och basun (Tron), den andra en kvinna med duva och palmkvist (Hoppet). Stämplar: l. SP (= Sam. Pettersson, verksam i Linköping från år 1858), 2. L ( = Linköping), 3. kon­ troll, 4. Z 5 ( = 1878). Graverad inskrift på handtaget GREBO FÖRSAMLING 18 78. H 39. En vinkanna av t enn, > mtstuckem, d.v.s. graverad, var enl. INV. 166 8 en gåva av hovmästaren Hans Månsson. 1 Enl. INV. 17 48 var den försedd med initialerna H MK SED och årtalet 1668. Ej bevarad. Sockenbudstyg av silver, bestående av kalk och paten. Kalkens fot gör tjänst som vinbehållare, dess nod som oblatdosa. Stämplar på kalken: l. lejonmask ( = Lin­ 1 HANS MÅNssoN KALMAN var hovmäs tare på Herrsäter i Värna under 1600-talets senare hälft. 232 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 209. Altarkärl stulna 1825, återfunna 1933 vid rensning av en brunn i Kalmar slott. Foto H. Anders­ son 1934. Das 1825 geraubte Abendmahlsgerät, 1933 bei einer Brunnenreinigung auf Schloss Kalmar wiedergefunden. Alta r vessel, stolen 1825, recovered 1933 from a weil in Kalmar Castle. köping), 2. kontroll, 3. TORNBERG ( = Bengt Tornberg, mästare 1804- 1834), 4. Y 2 (= 1805). Samma stämplar på patenen frånsett att mästarstämpeln där är BTB ( = Bengt Tornberg). H 15, patenens D 8, 5. Det tillhörande fodralet inköptes år 1844 (RÄK.). Ett tidigare sockenbudstyg, som lämnades i utbyte mot det nuvarande, var till­ verkat (eller i varje fall genomgripande omgjort) år 1750 (RÄK.). En oförgylld socken­ budskalk med paten upptages redan i INV. 1622. BRUDKRONA Brudkrona (fig. 211) av till största delen förgyllt silver och med infattade stenar (glas). Stämplar: l. SP ( = Sam. Pettersson, verksam i Linköping från år 1858), 2. kon­ troll, 3. R 5 ( = 1871), 4. L ( = Linköping). Övre D 15, H 9. Anskaffad år 1871 i ut­ byte mot en äldre brudkrona inköpt år 1696 för 58 dir (RÄK.), enl. INV. 1748 av >>gutit arbete, förgylt med infattade wita, gröna och röda stenar, något bristfällig>>. Kronbytta av koppar (fig. 212), sannolikt övertagen från den äldre brudkronan. Tillverkad år 1702, lagad år 1739 (RÄK.). D 22, H 16. GusTAFvAsAs Vid Gustaf Vasas konfiskation av kyrksilver år 1540 levererades från Grebo 20 KONFISKAbesättningsstycken till en kåpa samt 3 Yz lödiga mark förgyllt och lika mängd oför­ TroN gyllt, icke närmare specificerat silver. En kalk kvarlämnades (KÄLLSTRÖM, s. 178). LJusREnsKAP Ljuskronor av malm eller mässing: - l. för 12ljus i två kransar (8+4). Profilerad mittstav, nedtill avslutad med klot, upptill krönt av dubbelörn. Runda droppskålar. GREBO KYRKA 233 Fig. 210. Oblatask av silver. Gjord år 1646 av Valentin W efwer, Linköping. Stulen år 1825, återfunnen år 1933. Jfr fig. 209. Foto 1957. S. 230. Silberne Oblate ndase von Valentin Wefwer in Linköping 1646, gestolllen 1825 , wiederge­ runden 1933. Vgl Abb. 209. Silver wafer case, m a d e in 1646 by Valentin Wefwer, Linköping. Stolen 1825, recovc red 1933 . er. fig . 209. En arm i nedre kransen saknas . H 55 . Enl. tillägg 1653 till INV. 1640 (noMKAP.) skänkt av >>H. Anna i W asstorp nu hemma i Swinsta Socken, M. Langeiii moder här olim präst­ hustrU>> (se s. 230, not l) och hade ursprungligen 8 ljusarmar. Lagad år 1727 av klockaren Botved Hedlund i Vårdnäs, varvid ytterligare fyra ljusarmar (den övre kransen) till­ fogades (RÄK.) . ~ 2. För 8 ljus i en krans . Profilerad rrtittstav, nedtill avslutad med en stor kula med graverad inskrift: TILL GREBO KYRKA SKIÄNCKT l AF HERRSKAPET P Å DAHLA, HERR JOHAN GRIPENWALDT OCH DESS l FRU ANNA SMITTERLÖV ÅR 1777 (s. 209, not 1). H 70. ~ 3. För 16 ljus i två kransar. På den stora kula, som nedtill avslutar den 234 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 211. Brudkrona av förgyllt silver från år 1871. Foto 1957. S. 232. Brautkrone von 1871, Silbet· vergoldet. Bridal crown, silver gilt, 1871. profilerade mittstaven, en graverad inskrift: TILL DAHLA GIFVEN TILL GREBO KYRKA AF EGAREN j PROFESSOR O. V. PETTERSSON 1 OCH DESS HUSTRU F. GREFVINNA STACKELBERG 1894. H 105. Ljuskronor av smidesjärn för 6 ljus, tre stycken. Två hänga på orgelläktaren, en i sakristian. Den senare möjligen från år 1726, då en ljuskrona av järn att hänga på läktaren i gamla kyrkan tillverkades (RÄK.); de andra äro kopior från år 1935, skänkta av smidesmästare Axel Bäckström, Sand. H 46. Lampetter för tre ljus, av ursprungligen försilvrad mässingsplåt, fästa på träplattor (fig. 213). Med rik, driven och punsad dekor. Båda med inskriftsplåtar, på den ena står WIGGEBY, på den andra DAHLA (de hänga över dessa gårdars bänkar i koret). H 92. Omkr. 1700. Lampetter av mässing för tre ljus, 10 stycken. H 75. Skänkta år 1925 av syskonen Jonsson i Norrby. DEN 5te NOVEMB . 1 OsKAR VIKTOR P ETTERssoN, f. 1844, t 1912 på Dala; med. dr., professor vid Uppsala universitet; g. m . grevinnan MARIA SoFIA STACKELBERG, f. 1848, t 1897. Grevinnan Stackelberg erhöll Dala efter sin morfader, friherre Johan Carl Adelswärd på Adelsnäs. GREBO KYRKA 235 Fig. 212. Kronbytta av kopp ar fr å n är 1702. Foto 1957. S. 232. Kupfcrkessel von 1702 als Brautkronen­ b ehältcr. Crown case, copper, 1702. L j u sarmar av smidesjärn för tre ljus, ett par, på ömse sidor om altartavlan. L 56. Sannolikt samtida med kyrkan. L j u sarmar av smidesjärn för tre ljus, ett par på orgeln. L 35. 1700-tal? L j u sarmar av mässing: - l. för 2 ljus, med driven och punsad dekor. Svårt skadad och ej längre använd. Skänkt å r 1685 av arrendatoren på Viggebyholm (INV. 1748). En inskriftsplåt (fig. 214) med initialerna OAs EMA och årtalet 1685, som påträffades vid utgrävningen av gamla kyrkans sakristia år 1953, har hört till denna ljusarm. L 32.­ 2. för ett ljus, ett par, enkla, med musselformade droppskålar. På ömse sidor om orgelns gamla spelbord (i tornet). L 17. Skänkta av organisten P. Höijer1 år 1828 (INv. 1829). Kandelabrar av mässing för 7 ljus, ett par. På altaret. H 65. Skänkta år 1925. Ljusstake av trä, guldbronserad, för 7 ljus. På sakristialtaret. H 65. Tillverkad år 1871 av snickaren Fagerström (RÄK.). Ljusstakar av silver för ett ljus, ett par. Moderna. Enl. graverad inskrift gåva av syskonen Jonsson i Norrby julen 1930. H 67. Ljusstakar av tenn för ett ljus, 10 stycken (fig 215). Rund, profilerad fotplatta, räfflad fot, ljuspipan nedtill omgiven av en krans uppåtriktade blad. 2 Stämplar: K2 ( = 1795), 2 ggr lejonmask ( = Linköping), 2 ggr tre stjärnor samt bokstäverna MAL ( = Martin Artedius, mästare i Linköping 1791- 1796). H 17,5. PETTER HöiJER, f. i Skällvik 1758 , t 1841, organist i Grebo är 1786. Se katalogen över utställningen »Östgötskt tenm i Östergötlands och Linköpings stads museum år 1953, nr 39. 1 2 236 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 213. Lampett av försilvrad mässingsplåt från omkr. 1700. Foto 1957. S. 234 . Blaker aus versilbertem Messingblech u m 1700. Sconcc, silver-plated brass, ca. 1700. L j u s s t a k a r av malm för ett lj u s, två par. Profilerat skaft, rund fotplatta med upp­ vikt kant. H 13,5. 1700-tal. Har ursprungligen suttit fastspikade på Dala gårdsbänkar (INV. 1782). Ljusstake av svarvat trä, guldbronserad (fig. 216). År 1922 (sNABBINv.) funnos två stakar av denna typ. H 19,5. Sannolikt från år 1788 (RÄK.). Lyktor, ett par med stomme av bleckplåt, placerade i >>gafflan> med skaft av samma material. Den ena skänkt år 1925, båda sannolikt från 1800-talet. H 64. Bland äldre, icke längre bevarade ljusredskap kunna nämnas ett par stora ljusstakar av tenn >>med höga pipor och proppar», skänkta av familjen Kaggs hovmästare Per Jöns­ son år 1667 och försedda med detta årtal samt initialerna PG(J?)S och ASD (förekomma sista gången i INV. 1782); tre altarstakar av mässing, sannolikt av medeltida ursprung, lagda till storklockan vid någon av dennas omgjutningar under 1600-talets slut (INV. 1622 ocH 1668); 2 >>blåås-stakan> (blosstakar) möjligen ljusstavar och 2 gamla tennstakar GHEBO KYRKA 237 (rNv. 1622). Fyra tennljusstakar på läk­ taren voro skänkta av häradsdomaren Magnus Pettersson (s. 228, not l) i Björn­ torp (INV. 1829). Antependier: - l. Av röd sammet, nedtill, upptill och vid kortsidorna prytt TEXTILIER med smala band av silvergaloner, mitten initialerna BMW ( = fröken Britta Maria Wennerstedtl enl. INV. 1796) och årtalet 1787 i förgyllt silver. L 109, H 95. - 2. A v svart sammet med silver­ broderier framställande Agnus Dei samt palm- och lagerkvistar. H 100. Sammeten (liksom också fodret av linne) från år 1925, då antependiet renoverades hos Libraria, broderierna överflyttade från ett äldre svart sammetsantependium, Fig. 214. Inskriftsplåt av mässing till ljusarm från inköpt år 1872 från pastorskan Wilhel­ är 1685. Funnen vid grävningar i gamla kyrkan är 1953. Foto 1957. S. 235. mina Almgren 2 i Stockholm (RÄK.). - 3. Inschriftschild aus Messing Brass inscription platefrom candie bra cket, 1685. eine1n Annleuchter Av röd sammet med broderier i silver och von Found w hen excavating in 1685, aufgefunden b ei d er der alten the old church, 1953. guld. Skänkt år 1915 av fröken Anna Ausgrabung Kirche 1953. Bielke (s. 221, not l). Härtill hör ett bokstöd, klätt med samma material och med likartade broderier. - 4. A v grönt linne med brod erier. Utfört av Libraria år 1954. Altarbrun med broderier i silke och guld. Komponerat av Märtha Gahn, utfört av Libraria år 1954. Härtill hör ett vitt linneantependium. Mässhakar: - l. Av röd skuren och oskuren sammet med diagonaltgåenderank­ mönster (fig. 217- 220). På ryggstycket en korsformig besättning av urspr. rosafärgad, nu gulnad sidenatlas med broderier i guld och silke i ljusa toner framställande Kristus på korset, änglar med kalkar samt blommor. Nedanför korsarmarna två broderade vapen åsyftande ståthållaren Erik Jöransson (Ulfsparre) och hans hustru friherrinnan Beata Oxenstierna. 3 På framstycket besättning av guldband från år 1925. Mässhaken är 1 Någon BRITA MARIA WENNERSTEDT upptages icke av Elgenstierna. En!. Grebos husförhörslängder var hon född år 1740 och synes ha lämnat socknen före sin död. Sannolikt var hon dotter till general­ majoren Simon Jakob Wennerstedt och Beata Sabina Rosenholm. 2 CARDLINA WILHELMINA 0HLSSON, f. 1830, t 1910; g. m. pastorsadjunkten OCh extraläraren CARL THEODOR ALMGREN, f. 1827, t 1903. 3 ERIK JöRANSSON (ULFSPARRE), f. 1577, t 1631; ståthållare; g. m. hovmästarinnan hos drottning Kristina, friherrinnan BEATA OxENsTIERNA, f. 1591, t 1652. Ägde Herrsäter i Värna sn. 238 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 215. Ljusstake av tenn. Gjord 1795 i Linköping av M. Artedius . Foto 1957. S. 235. Zinnleuchter von l\1[. Artedius in Linköping 1795. P ewter candlesticlc Made in 1795 in Linköping by M. Artedius. Fig. 216. Ljusstake av guldbronserat trä från år 1788. Foto 1957. S. 236. Leu chter aus gold­ bronziertem Holz von 1788. Ca ndlestick, wood, over­ la id with gold bronze, 1788. kantad med band av samma typ som använts för framstyckets ornering och från samma år som denna. Foder av siden från år 1925. H 110 resp. 83. Mässhaken skänktes till kyrkan år 1632 till påskhögtiden av friherrinnan Beata Oxenstierna till Herrsäter i Värna (tillägg till INV. 1622). Reparerad åren 1760 och 1786 (RÄK.). Vid det sistnämnda tillfället överflyttades delar av ett broderat kors (mittstammen) från en medeltida mässhake av svart sammet och placerades på framstycket . Detta kors, som beskrives nedan, borttogs vid mässhakens restaurering år 1925 genom Libraria och ersattes med den redan beskrivna orneringen med guldband. - 2. Korsformad besättning från mässhake med broderier i guld och silke (fig. 221- 222). I skärningspunkten mellan korsarmarna Marie himmelsfärd. Inom en av två änglar buren mandorla av stiliserade moln, framställes jungfru Maria, som föres till himmelen av fyra änglar. Hon mottages av Gud Fader (i övre korsarmen), klädd som påve med tiara. Dessutom i övre kors­ GREBO KYRKA 239 Fig. 217. Mässhake (nr 1) av röd sammet från år 1632. Foto ATA. S. 237. Messgewand aus rotem Samt von 1632. Chasuble, red velvet, 1632. armen en musicerande ängel samt i den nedre delen av korset evangelisten Johannes på Patmos samt ett kvinnligt helgon med bok och ett nu otydligt attribut (möjligen ett smörjelsekar, i så fall S. Maria Magdalena). Det kvinnliga helgonet och den musi­ cerande ängeln placerade under rundbågiga arkader. Den nedre korsarmen avklippt och broderiet även i övrigt svårt skadat. H 110, B 49. Flandriskt arbete från 1500-talets början. Har ursprungligen suttit på en mässhake av svart sammet, upptagen i INV. 1622. Denna mässhake såldes år 1787, men dessförinnan hade det broderade korset till största delen överflyttats till den röda mässhaken från år 1632 (några stycken därav 240 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 218. Detalj av sammeten i mässhake fig . 217. Foto 1963. s. 237. Ausschnitt vom Samtstoff des Mess­ gewands Ab b. 217. Deta il of velvet in chasuble, fig. 217. förvarades lösa i kyrkan). Avlägsnades från denna och sammanfogades med de lösa styckena år 1925 samt förvaras nu inom glas och ram i sakristian. - 3. A v svart sam­ met, kantad med silvergaloner. På ryggstycket ett kors av silvergaloner, på framstycket ett litet kors av galoner samt en strålomgiven triangel med Jehovah i hebreiska bok­ stäver i drivet och förgyllt silver (fig. 223). L 116 resp. 92. Inköpt år 1786 (RÄK.). ­ 4. Av svart sammet, kantad med silvergaloner, på ryggstycket kors med törnekrona och korslagda palm- och lagerkvistar i silvergaloner och silvertrådsbroderi, på fram­ stycket strålomgiven triangel med >>Jehovah>> i hebreiska bokstäver. L 121 (ryggstycket). Inköpt år 1860 (n.ÄK.). - 5. Av vit sidendamast med broderier. L 115. Skänkt år 1951 av Ester och Gottfrid Johansson på Dala (broderad inskrift på fodret).- 6. Av grönt linne med broderier. L 118. Gåva från år 1952 av de nyssnämnda makarna Johansson på Dala (broderad inskrift på fodret). Kalkdukar: - l. Av violett filetarbete med kors och vinlövsornament. Kantad med en spets av glaspärlor. 43 x 43 (utan spets). 1800-talets senare del. - 2. Av vitt filetarbete med inträdda guldtrådar (fig. 224), 1600-talet. Kantad med senare spets. 39 x 39. Förekommer första gången i INV. 1796 (ev. redan i INV. 1782). Fragment av altarduk av tyll med vitbroderier (druvklasar, bårder o.d.). 1800-tal. GREBO KYRKA 241 Fig. 219. Detalj av d et broderade korset på mässhaken fig. 217. Foto 1963. T eilstllck der Stickerei a uf d em Messge­ wand Abb. 217. Detail of cmbroidered cross on chasublc, fig . 217 . Fig. 220. Ängel m ed k alk, detalj av det broder ade korset på m ässhaken fig. 217. F oto 1963. s. 237. E ngel mit K elc h, von d er Sticke­ rei d es Messgewands Ab b. 217. A ngel with ch a lice; d et a il of the cmbroidcr ed cr oss on cha suble, fi g . 217. 5-310222 242 BANKEKINDS HÄRAD Altardyn or: - l. Av vitt siden med blom­ broderier i guld och silke i huvudsakligen gult, brunt, rött och grått (fig. 225). Båda sidor bro­ derade. 30 x 46. 1700-talets förra hälft, upp­ tagen första gången i INV. 1796. Sammansatt av stycken av ett urspr. sannolikt profant broderi. Konserverad av Libraria år 1925. - 2. Av röd, granatäpplemönstrad sidendamast, mycket lagad. 26 x 38. Baksida av svart, nästan helt nednött sammet. Sictendamasten möjligen 1500­ tal (fig. 226). Fyra predikstolskläden, ett vitt, ett svart, ett grönt och ett rött, samtliga från 1900-talet. H å v a r: - l. Av svart sammet med silver­ galoner, silverfrans och silvertofs. Holk av mäs­ sing med graverad inskrift: GI P VEN AF JJS 1 REDINGE OCH JAS I TRÅSSTOTIP 1841. Svarvat, svartmålat träskaft. L 228, H 16. De i inskriften med initialer nämnda donatorerna voro kyrk­ värdarna Johannes Jonsson 1 och Jonas Anders­ son. - 2. Av grön sammet med guldtrådsbrode­ rier. Holk av mässing, svarvat, svartmålat trä­ skaft. L 222, H 24. Inköpt från Libraria år 1922. - 3. Håvpung av vitt siden med blom­ broderier i guld, gult, brunt, rött och grått av samma slag och säkert från samma, urspr. pro­ fana broderi som den vita altardynan nr l. Söndertogs vid en restaurering år 1925 av Li­ Fig. 221. Broderat kors frän mässhake (nr 2). Flandriskt arbete frän senmedel­ braria och förvaras nu uppmonterad plan. H 22. tiden. Foto 1963. S. 238. Samma datering för broderierna som för altar­ Gesticktes Kreuz von einem Messgewand, fland­ risclle Arbeit vom Ende des Mittelalters. dynan nr l, d. v.s. 1700-talets andra fjärdedel. Embroidered cross from chasuble; Flemish work, lat e Incdieval Kan knappast vara identisk med den håv med försilvrat fäste och silverbroderier, som var skänkt av baron Gert Leijonhielm (s. 199, not l) på Dala (INv. 1729 m. fl.). Gördel av guldgalon, något avkortad. Identisk med den gördel av läder, överklädd med guldgaloner, som inköptes år 1731 (RÄK.). FöRsvuNNA I INV. 1622 upptagas följande nu försvunna textilier: kalkduk av röd taft, gammal TEXTILIER JoHANNEs JoNssoN i Redinge, f. 1791, t 1851. Någon gård Trässtorp finnes icke i Grebo sn, däremot i Vårdnäs sn, där också vid denna tid bor en Jonas Andersson, f. 1792, t 1857. 1 GREBO KYRKA 243 Ausschnitt von Abb. 221. Fig. 222. Detalj av fig. 221. Foto 1963. S. 238. Detail or ng. 221. lärftskalkduk, kalkduk sydd med silke och guld, skänkt år 1633 av Anders i Rödsten, två gamla mässhakar (förutom den svarta med broderat kors), nytt altarkläde med antependium, gammalt altarkläde, ett gammalt röklin samt diverse textilier av linne. Enl. INV. 1640 (DOMKAP.) var den ena av de gamla mässhakarna >>huijt med kors>>, den andra av >>Ryssdamask>>. I INV. 1640 upptages också en korkåpa. År 1648 gav välborna jungfru Christina Scheiding (s. 381) till Viggbyholm i testamente efter sin moder ett altarkläde av >>liffärgat blommerat atlask med kappa ovanuppå hela altaret af sydd atlask». Omkr. år 1660 gav översten Nils Kagg (s. 381) en mässhake av grön atlas med silkespossement (INV. 1668). År 1717 gjordes en mässhake och ett altar­ kläde av ett gammalt bordtäcke av blå taft (RÄK.) och år 1739 köptes en mässhake av svart sammet med guldgaloner framtill och kors av guldmoir baktill (RÄK.). Samma år såldes en mässhake och ett bordtäcke (RÄK.). G r a v h ä Il a r: - l. A v grå kalksten med reliefhuggen ornering (fig. 227). Två pilastrar med beslagsornamentik uppbära ett rakt, profilerat entablement. De stå på ett lika­ GRAVMINNEN 244 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 223. D etalj av framstycket till m ässhake (nr 3) från år 1786. Foto 196 3. S. 240. Mittelstlick von der Vordcrseite eines Messgewands von 1786. D eta il of front p a rt of chasuble 1786. ledes profilerat' sockelparti. Mellan pilastrarna en bild av en kvinna med händerna knäppta på bröst et och huvudet vilande på en kudde. Nederst en starkt nött inskrift, av vilken endast följ ande nu kan läsas: HÄR VNDER LI- .. . BEGRAFVEN l SALIGH KIRSTI N NILSDOTTER l HVTTORP . .. AFSOMNADE l 13 (?) ANNO 1.60 . . . l GVDH . ..AMEN l IAGH VEET AT MIN l FÖRLOSSARE LEFVER. 117 X 205. Överflyttad från gamla kyrkan . Enl. INV. 1829 lagd över K erstin Nilsdotter i Tuttorp , död den 31 18 år 1600. - 2. Av grå kalksten, svårt sk adad genom vittring. I hörnen rundlar med evangelistsymboler, runt kanten bib elspråk. Mittpartiet upptages av in skriftskartuscher med beslagsv erksramar. Inskrifterna oläsliga, till största delen fullständigt utplånade. 145 X 225. Överflyttad från gamla kyrkogården (vittringsskadorna visa, att den legat utomhu s); möjligen identisk med den gravst en över kyrkoherden Nils Johannis (s. 230, not 1), död år 1613, som TrLAS (s. 473) såg där år 1764. - 3. Av grå kalksten med reliefhu ggen ornering, svårt skadad genom vittring och nötning. I mitten två pilastrar med blad- och blom­ ornament, uppbärande en gavel prydd med ett k erubhuvud och flankerad av ett tim­ glas och en dödskalle samt inskriften MORS CERTA HORA INCERTA ( = döden är säker men timmen oviss). Pilastrarna omfatta dels en oval, av två änglar buren kartusch GREBO KYRKA Fig. 224. Kalkduk (nr 2) av vitt filetarbete, 1600-tal. Foto 1963. S. 240. Kelchtuch, F ilet a rbeit des 17. Jh . Chalice cloth of filJet a nd lacc. 245 Fig. 225. Altardyna (nr l) från 1700-talets förra hälft. Samman­ satt av stycken av ett urspr. pro­ fant broderi. Foto 1957. S. 242. Altarkissen a us d er l. 1-Iälfte des 18. Jh., zusa1nmengesetzt aus Teilen einer ursprUnglich prOfanen Stickerei. Altar cushion (No . 1), first half of 18th century. Camposed of pieces of pro­ fane embroidery. 246 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 226. Altardyna (nr 2) av granatäpplemönstrad sidendamast. Foto 1963. S. 242. Altarkissen a us Seidenda m ast mit Granatapfelmustcr. Altar cushion of pomegranate patte rn s ilk damask. med kalk och bok samt initialerna [N]SS [A]ND, dels ett inskriftsfält med bibelspråk, Daniel kap. 12 V. 2-3: MÅNGA THE SOM VNDEH IORIDENE SOFVA SKOLA VPWAKNA SOM ILIGE TIL EVIGT LIF SOMLIGE TIL EVIG l FÖHSMÄDELSE MEN LÄRARNA SKOILA LYSA SÅSOM HIMMELENS SI{EN l OCH THE SOM MÅNGA VNDERVI ISAT HAFVA TIL RETFERDIGHETEN SKOLA SOM STIERNER I EVIGHET sKINA. Mellan pilastrarnas socklar ett inskriftsfält, vars nu nästan helt utplånade inskrift enl. TILAS (s. 473) löd: >>Här under hwilas i Herrarrom S. Wördig och Wällerde H. Nils Svenonis, hwilken här wid Grebo hafwer warit kyrckio­ herde i 32 . år och afsomnade i Gudi den 15. febr. år 1646 samt Hans Kiäre Hustru ereborne gudfrugtig och dygderik mattrona S. Hustru Anna Nilsdotter, hwilken sedan hon i Grebo hade bodt i ... [ej ifyllt J år, h vilken afsomnade i Gudi den ... [ej ifyllt J år 16 ... [ej ifyllt] samt theras lilla Dotter S. Brita Nilsdotter, hwilken afsomnade i Gudi den 15 Ianuarij 1618. Gud ware theras Siälar nådig. Amen.>> Stenen, som således är lagd över kyrkoherden Nils Svenonis, död år 1646 (s. 230, not 1), låg ursprungligen på gamla kyrkogården. - 4. Av grå kalksten med reliefhuggen ornering. I mitten kalk och bok samt inskriften: I.M.A-ENSIS samt årtalet 1679 inom en lagerkrans. Upptill OCh nedtill inskriftsfält, i det ÖVre ett bibelspråk ESA. 27 V. 7. 8. 9. NAER JACOB WAR/DER SLAGEN SÅ WARDER HAN DOCH j ICKE SLAGEN SÅSOM HANS FIENDER j SLÅR HONOM OCH WARDER ICKE DRÄPIN SÅ jSOM HANS FIENDER HONOM DRÄPA, VTHAN j MEDH MÅTT DÖM­ MER HERRENTHEM OCH LÅjTER THEM LÖÖS, SEDAN HAN TI-IEM BEDRÖFWAT HAFWEH MED GREBO KYRKA 247 Fig. 227 . Gravsten (nr 1) över Kerstin Nilsdotter i Tuttorp, Foto 1957. S. 243. Grabplatte um 1600. Grave monument, ca 1600. t 1600. THET HÅRDA WÄDER . THER / FÖRE SKALL THER IGE NOM JACOBS SYNDH OCH THET ÄR NYTTAN THER / AF AT HANS SYND BORTTAGEN WARDER. H ER UNDER HWIILAS WÖRDIGE OCH WÄLE HER JAKOB TILL KRIGZPREST j ÅTERWENDA l det nedre fältet: 0 j MAGNI 1 FÖDD A 1602 ORDINERAT 1629/ OCH ÅHRET EFTER TILL SACELLANIAM I ADELÖFF . 1630 j FÖRSTE GÅNGEN INSTIGEN I ECHTENSKAP MED GUFR: MED HENNE j MATRONA H . SARA JÖNSDOTTER . LEFVAT 29/ ÅHR . AFLAT 6 BARN. 4. SÖN. 2 DÖT . 1 634 BLEFN HOFPREDI: j HOOS LANDZ­ 1641 BEFODRAT TIL j SACELLAN I SKENINGE. 1661 KONFIRMERAT OCH WÄRNA FÖRSAMBLR • •. TA GANG. I ECH j TENSKAP KOMMEN AGNETA BEN j CHTSDOT . LEFWAT MED HENNE 0 HÖFD. H- KNUUT DRAKE. PASTOR UTHI j GREDBOO MED GUDHF. MATRONA HU AFLAT 1 12 (2?) Å HR. l DOT . j AFSOM NAT I H ERRANOM A 1673 15 JUNI PÅ j SINS ÅLDERS 71 ÅHR. GUDH JAcOB MAG NI LoHM, f. 1602, kyrkoherde i Grebo 1661, t 1673. G. 1:o m . SARA JöNsDOTTER BECCH!A, företrädaren Johannes Haquini Becchius' dotter, 2:o m. AGNETA BENGTSDOTTER. 248 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 228. Kristi förklarin g. Oljemålning från 1700-talet, om­ JI!ålad år 1854 av G. A. Engman. Foto 1957. S. 251. Verklärung Christi, Ölgemäldc d es 18. Jh., libermalt von G. A. Engman 1854. The Transfiguration oilpainting from 18th century, repainted 1854by G.A.Engman. I hörnen rundlar med evangelistsymboler. 122 x 193. Överflyttad från gamla kyrkan.- 5. Av grå kalksten med reliefhuggen ornering, starkt vittrad. I mitten en lagerkrans med Agnus Dei, buren av två änglar. Upptill och nedtill fält med nu oläsliga inskrifter, i hörnen rundlar med evangelistsymboler, runt kanten bibelspråk. 140 x 205. Överflyttad från gamla kyrkogården, sannolikt lagd över någon av församlingens kyrkoherdar under 1600-talets senare hälft. - 6. Av rödaktig kalksten med följande inskrift: POR­ FÖRLÄNE HONOM ALLA CHRISTTROGNA FRÖGDEFUL VPSTÅNDELSE. THAJTMÅLAREN FRU SUS: BEATA HAMMARDAL TACKSAM MINNET l MEDI-I l EEN l HR IOHAN STÅLBOM l SOM DOG PÅ OHRÄNG 1777 1 SAMT l DESS KÄRA HUSTRUI l SOM DOG I LINKÖPING 1791 1 LIGGA HÄR BEGRAFNE . - EN SLÄGTINGE SOM NJUTIT l DERAS ÖMA WÅRD UNDER BARNAÅREN l FÖR-ÄRADE (s. 216, not 1). 120 x 182. Stenen inflyttades i kyrkan år 1925 efter att dess­ förinnan ha legat Ö om kyrkans kor. GREBO KYRKA 249 Fig. 229. Epitafium över kyrkoherde Nils Svenonis, j· 1646. Foto 1957. Epita ph des Pfat-rers Nils Svenonis, t 1646. Epitaph commemorating N ils Svenonis, Vicar, t 1646. Epitafium av trä, målat och förgyllt (fig. 229). Består av en målning (olja på pannå) framställande Kristi förklaring i mörka färger, omramad av två kolonnetter som upp­ bära ett entablement med konsoler prydda med kerubhuvuden . På frisen följande inskrift: HERREN FÖRKLARADESS FÖR SINA LÄRJUNGAR PÅ TA I BORS BERGH OCH THEM SYNTEs MOSES ocH ELIAS MAT. 17. Som krön en broskverksomramad kartusch med in­ skriften: AD HANC VISIONEM FRAEPARATA l TE CORDA l VESTRA ( = Bereden edra hjärtan till denna syn!). Mittpartiet flankeras av två vingar, broskverksornerade och med kerub­ 250 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 230. Martin Luther. Oljemålning av J. Stålbom, 1700-talet. Foto 1963. s. 252. Lutherbildnis, Ölgemälde von J. Stålbom, 18. .Jh. Martin Luther. Oilpainting by J. Stålbom, 18th cent. huvuden. Det uppbäres av en sockel med följande inskrift: HERDE HÄR WEDH GREDBOO LÅTET ÅHR GUDI TIL ÄHRA ocH KYRKIAN TIL PRYDNAT HAFFUER WÖRDIG OCH WELERDE I HER NILS SVENONIS FORDOM KYRKIO­ l DENA TAFLA UPSÄTIA TILL EN EWIGH ÅMINNELSE. 1.6.4. 7. 1 SEP . 3. (s. 230, not 1). Epitafiet avslutas nedtill med en broskverkskar­ TUAM ( tusch med inskriften: BEATUS ERO l SI FUERO ADMISSUS l AD VIDENDAM CLARI(T)ATEM = Säll skall jag bliva om jag upptages till att skåda din härlighet). Ramverket målat huvudsakligen i grönt, rött och violett. H ca 240. Överflyttat från gamla kyrkan. Kraftigt övermålat, sannolikt på 1800-talet. Ett nu försvunnet epitafium i gamla kyrkan beskrives av TILAS (s. 472) sålunda: >>Et litet gammalt Epitaphe målat på trädtafia stod neder i Kyrckan öfwer en klockare, som warit 3. gånger gift, och haft 5. Söner och 7. döttrar, med denna löijeliga inscrip­ tion. Gudi til ära och Kyrkian til prydnat hafwer LIS fordom Klockare i Gredboo 2 förärt en Tafla sigh til efter syn år anno 1661. Besynnerligast at han och alle Sönerne Då NILs SvENONIS dog år 1646 kan epitafiet icke gärna vara uppsatt av honom själv utan snarare av hans änka. 2 Härmed avses LARs lNGOLFssoN, t 1661 efter att ha tjänat församlingen i över 50 år (DOMKAP.). 1 GREBO KYRKA 251 Fig. 231. Den grätande Petrus. Olj e­ målning av J. Stälbom, 1700-talet. F oto 1957. Heuiger Petrus, Ölgem ä ldevon .J. Stålbom, 18. Jh. Pet er, weeping (Mark xiv, 72). Oilpainting by J. Stå lbom, 18th cent. woro målade som Präster, men syntes grant, at han fådt i något annat gammalt Epi­ taphe, hvarpå han låtit öfwermåla et eller annat ansickte, som ej passade til antalet af hans barn, och sedan gifwit derpå ofwanstående inscriptiom. Målning framställande Kristi förklaring i ganska klara ochljusa färger, inom ornerad, förgylld ram (fig. 228). Olja på duk. Själva målningen ett tyskt (?) 1700-talsarbete, men kraftigt övermålad år 1854 av artisten Engman1 (RÄK.). År 1854 tillkom också den nuvarande förgylld a ramen . Enl. INV. 1829 var tavlan ursprungligen försedd >>med Tysk Inscription af de 3 första Budorden, såsom de i Originalet lydm>. 105 X 127 (dager­ mått). Enl. INV. 1818 skänkt av >>ryttmästerskam> Grönlund 2 på Katrineberg och ur­ sprungligen placerad vid predikstolen. Målning framställande Petrus gråtande, sedan han förnekat Kristus (fig. 231). GusTAF ADOLF ENGMAN, f . 1791, t 1858; E. var frän början betjänt bl. a. på Claestorp och Säfsta­ holm i Södermanland. Han lärde sig att m äla huvudsakligen genom självstudier och har efterlämnat ett flertal altartavlor, varjämte han målade porträtt och utförde tavelrestaureringar. Se ovan s. 34. 2 CATHARINA MARIA GRÖNLUND, f. 1744 (1743?), t 1811; dotter till kyrkoherden J. Lindstedt i Väster­ lösa (se s. 208, not 3), g. m. ryttmästaren JoHAN DANIEL GRÖNLUND. 1 TAVLOR 252 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 232. Kyrkoherde C. L. Lindblom (f. 1715, ·i· 1800). Oljemålning av J. Stälbom. Foto 1957. Pfa rrcrbildnis, Ölgemälde von J. Stålbom. Viear C. L. Lindblom. Oilpaint- ing by J. Stålbom. Olja på duk. Petrus i blå livklädnad och gul mantel, bakgrunden i gula, bruna och grå toner. Målad inskrift: AT RÄTT MÄD PETRus GR ATA J o JEsu NÅD BETEE . Enkel, bron­ serad ram . 82 x 101 (dagermått). Ej signerad, men med säkerhet ett verk av Johan stålbom (s. 216, not 1). Porträtt av Martin Luther, inom enkel, förgylld ram (fig. 230). Olja på duk. Midje­ bild. Iklädd svart prästdräkt, stöder vänster arm mot ett bord med en röd duk. Bak­ grund i olika toner gult-brunt-grått. Inskrift: D . MARTIN LUTHEH.US . 82 x 102 (dager­ mått). Signatur saknas, dock med säkerhet ett arbete av Johan Stålbom . Porträtt av kyrkoherden Christer L. Lindblom (s. 204, not 4), inom förgylld, gusta­ viansk ram (fig. 232). Olja på duk. Midjebild, iklädd svart prästdräkt, hållande en bok (med ryggtiteln NOV . TEST.) i ena handen. Bakgrunden i gult-brunt-grått-blått i olika mörka nyanser. 61 x 78 (dagermått). Liksom de två föregående tavlorna med säker­ het ett verk av Johan Stålbom. Skänkt till kyrkan år 1802 och upphängt i sakristian >>såsom ett kärt minne af en bortgången hedrad och älskad Lärare> > (sT.PHOT .) . Porträtt av kyrkoherden och prosten Isac Olof Scharff (s. 207, not 1), inom enkel, GREBO KYRKA 253 Fig. 233 . Kyrkoherde J. O. Scharff (f. 1762, ·i· 1826). Olje­ m ålnin g av J. C. F. Vieitel1810. Foto 1957. Pfarrerbildnis, Ölgem ä lclc von J . C. F. Viertel1 810. Vica r J. O. Sh a rff. Oilpa inting by J. C. F. Vi crtel , 1810 . förgylld samtida r am (fig. 233). Olja p å duk. Midj ebild. Iklä dd prästdräkt och kalott. · Huvudsakligen i bruna, gula och grå toner. Å baksidan följande inskrift: ISAAK OLOF SCHARFF l FÖDD D. 17 AUG . 17 62 l STUDENT I UPSALA 17 80 l ORDINERAD OCH KRIGSPRÄST 17 88 l KUNGL. HOF-PREDIKANT 17 94 l KYRKOHERDE I GREBO OCH WÄRNA 1801 l PROST 1808 l MÅLAD 1810 AF J . C. F. VIERTEL. 1 DÖD D. 3 AUG. 1826. 62 X 78 (dagermått). Skänkt till kyrkan av prosten Scharff, men överlämnat först efter hans efterlevande makas död år 1843 (sT. PROT.). - Samtliga olj emålningar r estaurerade år 1925 av konservator S. Sundbaum, Linköping. Por trätt av Gustaf III och Sofia Magdalena inköptes år 1776 och försågas m ed ramar följande år (RÄK.). Torde h a varit J. Gillbergs gravera de porträtt efter mål­ ningar av L. Pasch d .y. Ej bevarade . 1 JOHAN CARL FREDRIK V IERTEL, f. 1772 i Köpenhamn, miniatyrm ålare, verksam i Sverige omkr. 1804-1814. t där 1834. Huvudsakligen porträtt- och 254 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 234. Brudbänk från år 1774. Foto 1963. Brantbank von 1774. B rictal bench, 1774. HEDENGRANS MINNEs­ TAVLOR KUNG ATAL MÖBLER Följande av A. Hedengrans minnestavlor (jfr s. 302, not 4) finnas i kyrkan (alla inom enkla, svartmålade ramar): - l. Över Karl XI: s begravning den 24/11 1697. - 2. Över segern vid Narva den 20/11 år 1700. - 3. Över religionsfriheten i Schlesien år 1707 (2 ex.). Dessutom finnes den av E. Geringius- A. Hedengran graverade minnes­ tavlan i anledning av 200-årsminnet år 1730 av reformationen inom en enkel, svart­ målad ram av samma typ som Hedengran-tavlornas. G u s t a f I I I:s t a l år 1771 den 25/6 och år 1772 den 21 j8, båda inom enkla förgyllda krönta ramar. 40 x 53. Även Gustaf IV Adolfs tal år 1800 har funnits (ram till detta tal inköptes år 1800). Karl XIII:s tal år 1817 den 27/11. Ram av samma slag som till Gustaf III:s tal. 47 x 59. K i s t a, helt järnbeslagen. Tre innanlås. B 54, H 50, L 104. Tillverkad år 1800 av Nils i Lillmålen (RÄK.) som ersättning för en kista från år 1633 (RÄK.). Brudstolar, ett par, av trä, målade i rött med blom- och bladornament i blått och guld, på ryggsidan även två hjärtan under en adlig krona (fig. 234-235). L 135. Till­ verkade år 1774 (RÄK.). Till stolarna hörde ursprungligen gröna dynor med röda silkes­ fransar (rNv. 1841). Ett par äldre brudstolar voro tillverkade år 1625 (RÄK.). Bland sakristians möbler, som delvis äro samtida med kyrkan, kunna nämnas ett stort, gråmarmorerat skåp, ett mindre i samma färg, ett stort bord målat i grått med GREBO KYRKA 255 Fig. 235. Ryggsidan av brudbänken fig. 234. Foto 1963. R iickscite der Brautbank Abb. 234. Back of bridal bench, fig. 234. svart skiva, fyra gråmålade stolar av senempiretyp samt två enkla gråmålade stolar av gustaviansk typ. Av dessa möbler upptagas skåpen och bordet (jämte fyra bänkar och en kyrkkista) i INV. 1796. Det mindre skåpet betecknas som gammalt år 1782 (rNv.). De två stolarna av gustaviansk typ tillkomma år 1804 (rNv. 1818), de fyra andra stolarna sannolikt omkring 1800-talets mitt. Det största skrudskåpet är från år l 925, då även två mindre skåp med glasdörrar tillkomma. Kollektskrin, målat i grönt, jämte tillhörande ställ av svarvat trä, målat i grön­ grått med marmorering. H 77. Sannolikt 1700-tal. Ställ av smidesjärn för mullfat (eller dopskål?). H 80. Förvaras i SHM (inv.nr 23003: 71). Deponerat där från Nordiska Museet, som förvärvade det år 1904, varvid uppgavs att det härstammade från Grebo. Föremålet återfinnes dock icke i någon av kyrkans äldre inventarieförteckningar. Krön till kyrkstöt, bestående av en tredubbel och en enkel pingla av försilvrad mässing. 1700-tal. Själva käppen fanns ännu l 922 (sNABBINV.) men är nu förkommen. Alnlikare av mässing i träfodraL Graverad inskrift: GREBO soCHN AF c. J. WALL­ BERG. L 79 (med fodral). Fl a sk o r av grönt glas, två stycken, fyrsidiga med insvängda hörn (fig. 236). H 25 resp. 24. 1700-tal? Ett rökelsekar av malm upptages i INV. 1622 och 1668, i det senare med tillägget >>togs till klockam, d.v.s. användes vid storklockans omgjutning i slutet av 1600-talet. 256 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 236. Vinflaskor av glas. 1700-tal? Foto 1957. S. 255. G!äscrne \Veinflaschen, 18. Jh. ("l) Glass winc bottlcs, 18th ccntury ( ?) . KLocKoR storklockan av malm med rik dekor av vegetativa ornament samt tre figurer: Kristus som Salvator Mundi och apostlarna Paulus och Petrus. Kring halsen inskriften GUDI ALLENA ÄRONA. På livet följande inskrift: MITT LIUD FÖRSWAN NÄR lAG DROTT­ NING ULRICAS DÖD l BEKLAGAT MÅNGEN DAG OCK KLAGAT SWERIES NÖD l DÅ WARANDE PASTOR HR SAMUEL POLLIN l COMMINISTER HH CARL WIBERG l GUTIN l NORRKÖPING l AF MAGNus HULTMAN ÅHR 1742.>> D 103. - Den föregående storklockan var gjuten mot slutet av 1600-talet, sannolikt år 1686 (RÄK., utgifter för klockans omgjutande, som f. ö. skedde i Grebo). Vid biskop Haqvin Spegels visitation år 1696 sades om denna klocka, dels att den var kyrkans enda, dels att d en var >>på 15 år 3 gånger omgutem (vis.). Lillklockan av malm med ornament samt inskrifter. En av inskrifterna meddelar att klockan gjutits år 1860 i Stockholm av Joh. A. Beckman1 samt uppräknar nam­ nen på konung, landshövding, biskop, kyrkoherde och komminister, den andra lyder sålunda: NÄR JAG KALLAR MED MITT LJUD l GACK TILL TEMPLET BED TILL GUD l ATT DU RÄTT HANS ORD MÅ HÖRA l SOM KAN SJÄLEN SALIGGÖRA l DÅ FÅR DU l LIPVET FRID l ocH EN SKATT FÖR EVIG TID . D 86. - Den föregående lillklockan, som var kyrkans första under nyare tid, var gjuten år 1746 av Magnus Hultman (s. 378, not 2) och såldes i sam­ 1 JoHAN ALEX . BECKMAN, klockgjutare, mästare 1839, verksam i Stockholm 1840-1873. L. M. HoLMBÄCK, Klockor och klockringning (reg. över klockgjutare), Sthlm (tryckt i Malung 1951). GREBO KYH.KA 257 band med den nuvarande klockans tillkomst till Värna kyrka, där den ännu gör tjänst (s. 304). Enl. INV. 1622 hade kyrkan då två handklockor (INv. 1668 upptar dem under beteckningen primklockor). En av dem torde ha använts vid storklockans omgjutande, den andra upptages i INV. 1729 och brukades då till att >>ringa im folket med. År 1748 förvarades denna klocka nedtagen i kyrkaboden och torde ha sålts icke långt där­ efter. Den lilla klockställning, som enl. 1600-talsteckningen av gamla kyrkan (fig. 181) fanns över långhusets östgavel, torde ha uppburit denna klocka. SAMMANFATTNING I. En liten absidkyrka av gråsten (fig. 237 A). Sannolikt omkr. 1200. luv.: madonnabild, sent 1200-tal (fig. 194), triumfkrucifix (fig. 193) och apostlabild, tidigt 1300-tal (fig. 195). II. Den ursprungliga kyrkan förlänges åt V och förses med sakristia vid korets nordvägg (fig. 237 B). Datering oviss, möjligen medeltidens slut. III. Kyrkan dekoreras med kalkmålningar år 1642. Under 1700-talet smärre reparationer, bl. a. nyupptagas en del fönster, andra förstoras. IV. Den medeltida kyrkan rives år 1772 och en ny kyrka (fig. 178) uppföres 1772- 1773 på något avstånd från den gamla kyrkan. In v.: altarmålning av J. Stålbom 1773 (fig. 191), orgel av P. Schiörlin från år 1785- 1786 med fasad ritad av ark. J. Wulff (fig. 204). A ~' ' li~ d ! ' .: .. :=J c::::=::::? Fig. 237. Kyrkans plan­ utveckling. 1 : 1 000. Grundrissentwicklung der Kirche. Devclopment of church. V. Grundlig restaurering år 1925 efter förslag av ark. E. Fant med bibehållande av kyrkans ursprung­ liga karaktär. Äldre färger framtogas på den fasta inredningen, äldre inventarier konserverades. 6-310222 258 BANKEKINDS HÄRAD ZUSAMMENFASSUNG I. Kleine Feldsteinkirche mit Apsis (Abb. 237 A), wahrscheinlich um 1200. A u s s t att u n g: Thronende Madonna, Holzplastik des späten 13. Jh. (Abb. 194), Triumphkreuz (Ab b. 193) und Apostelfigur (Abb. 195), fruhes 14. Jh. II. Die ursprungliche Kirche wird nach W zu verlängert und erhält eine Sakristei an der N W and des Chores (Abb. 237 B). Die Datierung ist ungewiss, vielleicht Ende des Mittelalters. III. Die Kirche wird 1642 ausgemalt. Im 18. Jh. kommen kleinere Reparaturen vor, neue Fenster werden eingebrochen, ältere vergrössert. IV. Die mittelalterliche Kirche wird 1772 abgerissen und durch einen Neubau (Abb. 178) in unrnit­ telbarer Nachbarschaft des alten Kirchplatzes ersetzt. Ausstattung: Altarbild von J. Stålbom 1773 (Abb. 191), Orgel von P. Schiörlin 1785- 1786 mit einem von dem Architekten J. Wulff gezeichneten Prospekt (Abb. 204). V. Bei der grundlichen Restaurierung nach Entwurfen von Architekt E. Fant 1925 blieb der ur­ sprungliche Charakter der Kirche erhalten. Ältere Ausstattungsstucke wurden konserviert und an der unbeweglichen Einrichtung die ältere Farbgebung freigelegt. SUMMARY I. A small apse church of granile rubble (fig. 237 A). Probably ca. 1200. Furnishings: Virgin, late 13th century (fig. 194), roocl (fig. 193), apostle, early 14th century (fig. 195). II. The original church extencled westwarels and equippecl with vestry in wall of chancel (fig. 237 B). Date uncertain, possibly towards end of Middle Ages. III. Church clecoratecl with paintings 1642. Small repairs cluring 18th century, inclucling re-opening of some windows, enlargement of others. IV. Medieval church demolished 1772 and a new church (fig. 178) erectecl 1772- 1773, at some clistance from the old church. Furnishings: Altarpieee by J. Stålbom, 1773 (fig. 191), organ by P. Schiörlin, 1785- 1786 with organ front designed by Architect J. Wulff (fig. 204). V. Thorough restoration 1925, accorcling to plans by Architect E. Fant; the original character of the church was kept. Old colours rest01·ecl and old furnishings preserved. Fig. 238. Värna kyrka och klockstapel från V. Foto 1963. Die Kirche von Värna und ihr Gloekentunn von Vv. Värna church and bel! tower from W. VÄRNA I(YRI(A ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDS LÄN, BANKEKINDS HÄRAD, LINKÖPINGS STIFT, BANKEKINDS och SKÄRKINDS KONTRAKT Beskrivningen utarbetad av Åke Nisbeth, avslutad 1962. TRYCKTA KÄLLOR: BROOCMAN, S. 249- 250. - WIDEGREN, S. 581- 582.- RIDDERSTAD, Lex. Il. S. 381- 382. - RIDDERSTAD, Beskr., S. 136-137. HANDSKR. K;~LLOR OCH AVB.-SAML.: KB: TILAS, S. 474- 482. - ATA: IHRFORS, S. 249- 250;, MAND ELGREN, Beskr. S. 148-149; SÄ.VE 1862, S. 73- 74; INV. 1829; SNABBINV. 1922 av E. LUNDBERG.­ BSt: Förslag till restaurering av K. v. ScHMALENSEE (7 bl. ritn .) 1939; förslag till restaurering av E FANT (4 bl. ritn.) 1952. - DoMKAP.: Acta visitationis och inkommande handlingar (E IV-serien).­ LUKI: MANDELGRENs SAML., teckning av äldre klockstapel. 260 BANKEKINDS HÄRAD 1 0 ±.c:=.~ o 10 20 30 40Nv. ~:.--::::±::=:± Fig. 239. Kyrkogårdsplan. 1 : 2 000. Uppm. J. Söderberg 1954. Kirchhofsgrundriss. Plan of churchyard. KYRKANS ARKIVALIER: I Landsarkivet, Vadstena: ST.PROT. 1648- 1653, 1674- 1678 (i Grebo Kl: 1), 1714- 1740, 1744-1787 (i C 1), 1788- 1860 (Kl: 1), 1836 (i I 2); RÄK. 1615- 1645, 1648- 1653, 1660- 1670, 1674-1696 (i Grebo Kl: 1), 1695- 1796 (i C 1), 1748- 1807 (i I 1), 1796-1820 (LI: 1), 1796- 1910 (LI: 2), 1807- 1879 (LI: 4), 1820- 1836 (LI: 5), 1836- 1847 (LI: 6), 1847- 1885 (LI: 7); VIS.PROT. 1668, 1686 (i Grebo C1), 1729- 1748 (i Grebo C2) och 1844 (i Grebo I 2); INV. 1622, 1660 (i Grebo Kl: 1), 1796 (i Kl: 1), 1829 (i I 2), 1818, 1866 (i LI: 2), 1898 (i P 1) och 1909 (i LI: 2); div. hand!. ang. kyrkan i 01: 1, C 1 samt i Grebo C 2. I 2 innehåller bänkindelning från åren 1836- 37; födelse­ och dopböckerna börja år 1657, dödböckerna år 1661, vigsellängderna år 1665, samtliga serier med vissa luckor. - Yngre arkivalier förvaras i Grebo kyrkoarkiv. Värna nämnes i bevarade urkunder första gången år 1361 (RPB nr 522). Under den följand e delen av 1300-t alet kallas socknen omväxlande Värna resp. Värnbo. Kyrkoherde nämnes år 1382 (RPB nr 1895), men då denne har samma ovanliga namn, Kättilbjörn, som kyrkoherden i Grebo vid samma tidpunkt (RPB nr 1217 o. 1426), kan han knappast ha haft Värna som enda pastorat. Denna socken torde redan då ha varit annex till Grebo. Bevisligen har Värna varit annex till Grebo sedan tiden omkr. 1600. Följande i texten nämnda gårdar och byar äro belägna i Värna socken: Bersbo, Herrsäter, Hultsäter, Kyrkeby, Sandsl11gan, Värnäs . VÄRNA KYRKA 261 Fig. 240. Klockstapel uppförd år 1860. Foto 1957. Der Glockenturm von 1860. B ell tower, crected 1860. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkogården, i vars mitt kyrkan är belägen, har icke sin ursprungliga utsträck­ ning (fig. 239) utan är utvidgad under 1800-talet. År 1859 fattades beslut om utvidg­ ning på sådant sätt >>att ringmuren skulle få utdragas i rät linea från SW hörnet ned till wägem (sT.PROT.), vilket arbete utfördes nästföljande år, då arbetskarlen Tillfeldt fick betalt för att han satt 23 famnar ringmur samt planerat kyrkogården (RAK.). Även år 1879 synes en utvidgning av kyrkogården ha ägt rum (HÄK.). Planering av kyrko­ gården genom sand omtalas bl. a. åren 1807, 1830 och 1837 (RAic och ST. PROT.). Träd­ plantering omtalas första gången år 1865 (RAK.). Kyrkogården omgives av en mur, till 262 BANK EKINDS HÄRAD . d17i) Fig . 241. Äl dre klockstapel, riven 1860. Efter tecknin g av N . M. Mandelgren, LUKI. Der 1860 abgeri ssc nc friihere Glockcnturn1. An old e r b cll lower, demolished 1860. största delen t errassmur, av gråsten i kallmur. I N saknas dock mur. I norr och väster äro häckar av hagtorn planterade. Häckar planterades första gången år 1879, då 800 hagtornsplantor inköptes (RÄK.). En ingång till kyrkogården finnes i Ö m ed grindar av järnsmide från år 1879, hängda på gångjärn i själva muren. Grindarna äro utförda av smeden Forslund (RÄK.). Var de ursprungliga ingångarna varit belägna är icke fullt klart. År 1807 omtalas dock en numera försvunnen kyrkalucka i V (n.~K.), och en!. 11 INV. 1829 hade kyr:wgården då >>2 e större och En mindre Trädporb>. Kyrkogårdens äldsta k ända inh äg n a d var ett plank av trä. D et omtal as första gången år 1714, då dess reparation avhandlades (sT.PHOT. ). År 1727 fattad es beslut, att nytt plank skulle göras kring k y rkogården och vara färdigt till nästkommande pingsthelg (sT.PROT.). Gång på gång under de följ ande åren fattades nya beslut om plankets reparation, m en några mera omfattande arbeten synas aldrig ha blivit av. År 1775 väcktes förslag, att planket skulle utbytas mot en stenmur (sT.PHOT.), och särskilt kyrkoherde Lindblom (s. 204 not 4) sökte påverka församlingen att fatta beslut härom. Han lyckades dock ick e, varför h an i stället vände sig till landshövdingen, som med stöd av Kungl. Maj :ts circulairbrev den 28 /8 17641 år 1779 ålade församlingen att byta 1 Punkt 4:o i detta cirkulärbrev lyder i utdrag:>> . .. p å det en så skadelig q wa rlefwa utaf å lderdo m en ifrå n Påfwedöm et måtte h ä daneft er aldeles warda afskaffad, skal det åligga Probstar, K y rkoherda r och Prest erskap at p å minn a och wa rna , samt Kronob etj enin gen a t m ed eft ertryck tilhålla all a Sockne­ VÄRNA KYRKA 263 Fig. 242. Sockenmagasin från 1790-talet, rivet 1961. Foto 1957. Gemeindespeicher aus den 1790er Jahren, a bgerissen 1961. Parish storehouse, 1790's, demolished 1961. ut träplanket mot en stenmur. Församlingen överklagade dock detta landshövdingens åläggande och fick också år 1780 den 7/3 Kungl. Kammarkollegiets tillstånd att även i fortsättningen använda träplank kring kyrkogården. Diskussionerna om plankets repa­ rerande fortsatte sedan åtskilliga år; nytt beslut om dess reparerande fattades således 1792, >>emedan denna plats [d. v.s. kyrkogården] är för menniskior men ej för fänaden» (sT.PROT.). År 1798 var planket emellertid fortfarande åtminstone delvis areparerat (sT.PROT.). Beslut om rödfärgning av planket fattades år 1799 (sT.PROT.). År 1824 väcktes förslag om att en ny kyrkogård skulle anläggas vid Sandstugan, men beslutet blev istället, att den befintliga kyrkogården skulle iordningställas; bl. a. skulle dräne­ ringen förbättras och stenmur sättas. Arbetena härmed påbörjades år 1825 och fortsatte sedan de följ ande åren, då räkenskaperna upptaga åtskilliga utgifter för stensprängning och sättande av stenmur. På vissa sträckor bibehölls dock träinhägnaden. År 1827 boer at, efter handen och så fort större eller mindre del af de nu utaf träwirke eller gråsten upsatte Kyrkabalkar förfalla, dem hädanefter ej annorlunda reparera, förbättra eller upbygga, än endast med kalkstensmur utan något bruk, kalkband , hwitlimning eller täckning och det wid 100:de Dal. Silfwermynts wite til Socknens fattig Cassa för den Sockenbo hög eller låg, rik eller fattig, som häremot bryter ... •> 264 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 243. Kyrkan från SÖ. Foto 1963. Die Kirche von SO. The church from SE. KLocKsTAPEL anskaffades nya kyrkogårdsportar (RÄK.), men först i början på 1830-talet voro arbetena till största delen slutförda. År 1833 fattades beslut, att ringmuren skulle >>påfyllas>> och täckas med torv (sT.PROT.). Omläggningar av muren liksom reparationer av sta­ ketet förekomma sedan under hela 1800-talet. Ett antal gravkors av smidesjärn från tiden omkr. 1800 förvaras i stapeln. I kyrkogårdens sydöstra hörn ligger klockstapeln (fig. 240), en fyrkantig byggnad i två våningar, helt inpanelad, rödfärgad med tjärade luckor och dörr, samt täckt med ett spånat sadeltak. Förutom ljudgluggarna, två i varje sida, finnes en öppning i var­ dera gavelröstet. Portalen i N har en rektangulär dörr. På taknocken ett klot med kors av trä. - Stapeln är byggd år 1860 av byggmästaren Forsberg från Bersbo, delvis med begagnande av virke från en äldre stapel (RÄK. och ST.PROT.). Ett av Forsberg upp­ rättat förslag till en rikare utformad stapel av mera traditionell typ förkastades såsom alltför kostsamt. VÄRNA KYRKA 265 Fig. 244. Kyrkan från NV. Foto 1963. Die Kirche von NW. The church from N\V. Den äldre stapeln av traditionell kloekbockstyp är avritad av N. M. Mandelgren under hans resa 1846- 1847 (fig. 241). Den torde åtminstone till sin stomme ha här­ stammat från 1600-talet, men ombyggdes och reparerades åtskilliga gånger, innan den revs år 1860, bl. a. åren 1653 (spåning), 1723 (brädslagning och tjärning), 1738 (inlägg­ ning av nya syllar), 1740 (brädslagning och rödfärgning) samt 1752, då stapelns huv sannolikt fick den utformning som Mandelgrens teckning visar. 1800-talets repara­ tioner voro alla av ringa omfattning. I INV. 1829 kallas stapeln >>stark och vacken>. Sockenmagasin av timmer täckt med tegel (fig. 242) låg intill år 1961, då det revs, NÖ om kyrkan på andra sidan landsvägen Rödsten- Grävsten. Beslut om magasinets uppförande fattades år 1791 (sT.PROT.) och år 1794 stod det färdigt. Till sin senaste plats flyttades det år 1862 (RÄK.). Ett tidigare sockenmagasin omtalas bl. a. år 1724 (ST.PROT.). SOCKEN­ MAGASIN W6 BANKEKINDSHÄRAD c l~ Fig. 245. Tvärsnitt genom långhuset mot V och genom långhuset och saln·i­ stian mot Ö. 1:300. Uppm. O. Lagergren och Th. Ber gentz 1915, komp!. J. Söderberg 1954. Qucrschnitt d urch das Langhans nach W und durch Langhans und Sakristei nach O. NY BEGRAV­ NINGSPLATS Cross section o[ nave Jooking W nave and vestry Jooking E. and Ny begravningsplats började anläggas år 1905 vid Sandstugan, ca 2 km Som kyrkan vid vägen mot Rödsten; invigdes år 1908. Den omgives av en enkel terrassmur av gråsten i kallmur och har en ingång med järnsmidesgrindar mellan stenstolpar. KYRKOBYGGNADEN Kyrkan (fig. 243- 247) består av ett rektangulärtlånghus av senmedeltida ursprung, ett något lägre k o r, som fick sin nuvarande form och storlek vid en ombyggnad år 1764, samt en sakristi a från år 1764 vid korets nordvägg. Byggnadsmaterialet är huvudsakligen gråsten samt tegel, det senare i V gavel­ röstets övre del, i fönster- och dörromfattningar samt i vissa delar av korets nord­ vägg. Yttermurarna äro spritputsade med slätputsade fönstersmygar och dörromfatt­ ningar. Sockel saknas, men de nedre delarna av murarna ha tidigare varit målade i grått. Putsning av kyrkans yttermurar omtalas första gången år 1639 (HÄK.), senare bl. a. 1779, 1816 och 1856 (HÄK.). Ursprungligen torde kyrkan liksom den gamla kyrkan i Åtvid ha stått oputsad. V gavelns övre del (fig. 244) prydes av enkla blinderingar i tegel, bestående av ett kors samt horisontella band, delvis murade i sågskift. Blinderingarnas bottnar äro liksom hela gavelröstet vitkalkade, men torde från början ha avtecknat sig i vitt mot det omgivande röda teglet (jfr Åtvids gamla kyrka). Av kyrkans yttertak är långhusets ett sadeltak i två avsatser, närmast att jämföra med ett säteritak, korets ett åt Ö valmat sadeltak, sakristians ett sadeltak, valmat åt N. YTTERTAK VÄRNA KYRKA 267 + m tr { A B ~ c 1 :; J .; :" 10 15.!U . ,:_, :=:-~==!- "' _;_-_- Fig. 246- 247. Längdsnitt mot N och plan. 1: 300. Uppm. O. Lagergren och Th. Bergentz 1915, komp!. J. Söderberg 1954. Längsselmitt nach N und Grundr i ss. Longitudinal section Jooking N and plan. Samtliga tak äro spåntäckta, mellanrummen mellan de två takfallen på långhustaket äro täckta med bräder. Långhusets takstolar äro samtida med murarna, d.v.s. från medeltidens slutskede och endast obetydligt förändrade. Deras konstruktion framgår av fig . 249- 251. Samt­ liga delar av takstolen äro märkta med varierande tecken (se fig. 249), vilkas uppgift varit att underlätta takstolens riktiga sammanfogande på platsen. Korets och sakristians 268 BANKEKINDS HÄRAD FÖ'-: S TEH takstolar, av betydligt enklare konstruk­ tion (fig. 245), äro samtida med dessa byggnadsdelar och utförda av snickaren Petter Boman från Linköping (sT.PROT.). Västgaveln krönes av en flöj el av smidesjärn med initialer (otydliga) samt årtalet 1759, åsyftande en detta år ut­ förd takreparation. Längst i Ö på lång­ husets taknock finnes ett ringkors, krönt av en plåthäst. Även längst i Ö på korets valmtak finnes en ståtlig korsformad tak­ prydnad av smidesjärn (se fig . 243), när­ mast av 1600-talstyp och eventuellt över­ tagen från det äldre koret. Reparation och tjärning av taken för­ anleder ofta återkommande utgifter un­ der alla århundraden av kyrkans i kyrk­ böckerna kontrollerbara historia. I långhuset finnas fem fönster, två i N, två i S och ett i V, samtliga stick­ Fig. 248. Detalj av k yrk ans nordvägg med spår efter bågiga och med små rutor i målade trä­ den ursprungliga sakristia ns västvägg. Foto 1963. Teil der Kirchennordwand Detail of N wall of church b ågar. Innerfönster insattes år l 952, då mitSpurenderWWandder with traces of the original urspri:mglichen Sal>til Symmetrie med de nya Chorfönstrem motiverades med att kyrkan därigenom icke skulle synas >>Så mislynt och wanskapel. af Fönstrens olikhet» (sT.PROT.). Två nya fönsterlufter, en i S och en i N, erfordrades >>på det Kyrkan för sit gamla mörker, måtte få tilräckeligit lius> > (sT.PROT.). Det äldre koret hade ett fönster i Ö och ett i S, b åda av okänd storlek och form, den äldre sakristian hade sannolikt endast ett fönster i Ö. VÄRNA KYRKA 269 Fig. 249. Detalj av långhusets takstol med timmermansmärken. Foto 1957. S. 267. D etail von Dachstuhl d es Langha nses mit Zim­ mermannsmarken. D etail of rafters of nave, with earpent ers' m a rl>proponerades att Kiyrkian skulle målas>>. Så skedde också samma år, då enl. RÄK. inköptes olja och färger samt betalades arbetslön till målaren (31 dlr 16 öre). Målarens namn står icke angivet, men sannolikt var konstnären Söderköpings-mästaren Anders Wikström,! som året CHRisTINA BEcKMAN t 1752 i Söderköping 71 år gammal. Vid sitt giftermål 1718 i Mogata med kallas W. målare vid Fyllingarum. W. har bl. a. utfört en stor svit takmålningar i Kristbergs kyrka (Ög) på 1720-talet. 1 ANDERS WIKSTRÖM, 272 BANKEKINDS HÄRAD UPPVÄRM­ NINGSAN­ ORDNING förut arbetat åt kyrkan (RÄK.). I samband med förarbeten för kyrkans restaurering på­ träffades år 1949 spår av dekorativa målningar av 1700-talskaraktär såväl på väggarna som i långhustaket, säkerligen rester av 1728 års målningar. De ansågos dock icke vara tillräckligt väl bevarade för att kunna framtagas vid kyrkans restaurering år l 952. Mäster Wikströms målningar överkalkades redan år 1780, då i stället draperier målades kring alla fönster av målaren Wickman (s. 223, not 1), som ett år tidigare i samband med uppsättandet av kyrkans nuvarande altartavla målat likartade draperier kring korfönstren (RÄK.). Dessa draperimålningar torde i sin tur ha dolts, när kyrkan vitlimma­ des år 1820 (RÄK.). Under 1800-talet tillkom också en enkel, målad fältindelning i lång­ husets tak, av vilken spår påträffades år 1949. 1 G o l v e n i koret och i långhusets mittgång äro lagda med kalkstensplattor, medan trägolv förekomma i sakristian, inom altarrundeln och i bänkkvarteren. - Kyrkan hade åtminstone sedan 1600-talet brädgolv (reparationer omtalas då och då). Det första kalkstensgolvet i koret lades år 1776 (RÄK.) och omlades senare bl. a. år 1835 (RÄK.). År 1776 belades även gången i långhuset med kalksten. Denna beläggning ersattes dock av ett brädgolv år 1836, då långhusgolvet höjdes till samma nivå som korgolvet efter att tidigare ha legat ett steg lägre (sT. PROT.). De ursprungliga nivåförhållandena åter­ ställdes år l 952, då även gången och korgolvet ånyo belades med kalksten. I sakristian inlades redan år 1770 ett kalkstensgolv (RÄK.). Det reparerades och omlades år 1840 (RÄK.) men har sedermera avlägsnats. År l 939 infördes elektrisk u p p v ä r m n i n g och elektrisk belysning i kyrkan. Tidigare hade kyrkan uppvärmts av en kamin från år 1893, placerad vid korets nordvägg. I sakristian byggdes år 1775 en kakelugn (RÄK.), som dock redan år 1782 (RÄK.) ersattes med den öppna spis, som ännu finns bevarad, men som år l 952 förändrades till ett bönealtare. BYGGNADSHISTORIA Den grupp kyrkor, till vilken Värna kyrka hör och som huvudsakligen återfinnes i de östligaste delarna av Östergötland samt i nordöstra Småland, har hittills icke blivit föremål för någon grundligare byggnadshistorisk undersökning. En sådan undersök­ ning är också förenad med betydande svårigheter, då flertalet av de kyrkor som kunna räknas till denna grupp under 1800-talet antingen rivits helt eller lämnats som ruiner. Till huvudmonumenten inom gruppen hör Åtvids gamla kyrka, trots att även denna lidit delvis svåra skador under den tid den stod som ruin. Värna kyrka är närmast att betrakta som en förminskad och förenklad kopia av kyrkan i Åtvid. Det minskade formatet har bl. a. medfört, att de rika blinderingar, som smycka gavlarna i Åtvid, på Värnas västgavel ersatts med ett enda kors och några enkla band. Utseendet av den Om de år 1949 påträffade målningsfragmenten har landsantikvarien B. GNATTINGrus lämnat en rapport till RAÄ den 15/7 1949 (i ATA). 1 VÄRNA KYRKA 273 Fig. 252. Rester av det medeltida koret. 1 : 300. Uppm. A. Lindahl 1952. 1. Grundstenar till äldre korvägg. 2. Sockel ca 60 cm hög och 20- 25 cm bred, utgörande rest av gammal mur och sammanhörande med grundstenarna till den äldre korväggen. 3 . Förlängning av sockeln, sannolikt utförd i samband med kyrkans utvidgning. Reste des mittelalterlichen Chors. 1. Funda1nentsteine ciner älteren Chorwand. 2. Zu dem Fundament der ältercn Chorwand gehöriger Sockel (60 cm hoch und 20- 25 cm breit) und Maueransatz. 3. Ver­ längerung d es Sockels, wahrschein­ lich im Zusammenhang mit der Kirchenerweiterung. Re mains of the medieva l chanccl. l. Foundations of an older chancel wall. 2. Socle ca. 60 cm high and 20- 25 cm broad, forming remains of an old w a ll and belonging to founda tion stones in the older chancel wall. 3. Extension of socle, probably made in connection with extension of church. !»110 0 f 2 3 4- 5M ursprungliga korgaveln, som försvann helt vid korets ombyggnad år 1764, är obekant. Betydande likheter förefinnas mellan takstolskonstruktionerna i V ärnas och Åtvid s långhus (den senare nu känd endast genom äldre beskrivningar), dock med den väsent­ liga skillnaden, att takstolen i Åtvid uppburits av två rader stolpar stående på kyrkans golv (stolpraderna återfinnas också i Värna men ha där icke förts ned genom kyrko­ rummet utan sluta ovanför innertakpanelen). Långhuset i Åtvid var således genom dessa takstolpar delat i tre skepp, en anordning som praktiskt motiveras av rummets betydande bredd. Det märkningssystem, som förekommer på långhustakstolen i Värna, återfinnes även på kortakstolen i Åtvid och har också, som framgår av äldre beskriv­ ningar, förekommit på den nu helt förstörda långhustakstolen. Det ursprungliga koret i V ärna revs år 1764 så när som på delar av nordmuren och ersattes med det nuvarande. Det ursprungliga korets utsträckning kan utan svårighet rekonstrueras, främst med hjälp av de rester av östväggens grundmur, som påträffades vid restaureringen år 1952 (se uppmätning fig. 252). Det har således varit ca 2, 5- 3 m kortare än det nuvarande, men rakavslutat i Ö liksom detta. Det var vidare något smalare än själva långhuset. Höjden på murarna torde i stort sett ha motsvarat den nuvarande. Innertaket var en enkel, plan träpanel som tydligen legat i stort sett på samma nivå som den nuvarande, då inga spår av något äldre innertak kunna iakttagas från korvinden. Yttertaket har säkerligen varit ett enkelt sadeltak med taknocken i höjd med det nuvarande takets nock. Till det ursprungliga koret anslöt sig i N en liten sakristia av okänd storlek och detaljutformning. Spår av denna sakristias bortbrutna västmur kunna ännu tydligt iakttagas vid långhusets NÖ hörn (se fig. 248). Om utse­ endet av kyrkans ursprungliga dörr- och fönsteröppningar äga vi ingen kännedom. Enligt flera uppgifter från 1700-talet, bl. a. i ett syneprotokoll från år 1763 (i Grebo 01: 1), skulle koret och långhuset icke ha varit samtida. Beskrivningar av kyrkan före 1764 års ombyggnad, bl. a. i det nyssnämnda syneprotokollet, tala om att korets murar nästan helt skilt sig från långhusets, och det var tydligen detta förhållande som föran­ ledde slutsatserna om att koret och långhuset icke uppförts samtidigt. Av de bevarade spåren efter den ursprungliga sakristians västmur framgår dock, att denna varit en 7-3102 22 274 BANKEKINDS HÄRAD direkt fortsättning av långhusets östgavel och utan tvekan måste ha varit murad i förband med denna. Härav följer att även koret måste ha varit samtida med långhuset. En ursprunglig, enkel rektangulär glugg i östgaveln mellan långhusets och korets vindar tyder också på detta. Dateringen av Värna kyrka kan antagas vara i stort sett densamma som för Åtvid.l Som förf. avser att visa i beskrivningen av den sistnämnda kyrkan i fortsättningen av detta band är det av åtskilliga skäl knappast troligt, att den tillkommit under 1200­ talets senare del, såsom antagits bl. a. av Erik Lundberg. 2 Uppförandet av såväl Åtvids som Värna kyrka bör snarare sättas i samband med uppblomstringen av bergsbruket i Åtvidabergs bergslag mot slutet av 1400-talet och under 1500-talets förra del, då riks­ rådet Johan Bese och dennes måg Erik Turesson Bielke, båda med Herrsäter (Härad­ säter) i ,Värna som huvudgård, v oro traktens dominerande gestalter. 3 Av historiska skäl förefaller därför en datering till tiden omkr. 1500 vara den mest sannolika. Denna datering motsäges icke heller av de arkitektoniska formerna, således ha samtliga fönster i Åtvid från början varit rent stickbågiga, en fönsterform som knappast kan betraktas som vanlig förrän mot slutet av 1400-talet eller ännu senare. Arbetena på kyrkan under fortsättningen av 1500-talet liksom under 1600-talet voro i allmänhet av ringa omfattning och bestodo, förutom i rena reparations- och underhållsarbeten, huvudsakligen i förstoring och nyupptagning av vissa fönster. Dessa förändringar ha tidigare redovisats i samband med kyrkans beskrivning. I början av 1700-talet var kyrkan tydligen illa förfallen, särskilt då koret. Prosten Abraham Aschanius i Askeby (s. 57) skriver således till biskopen år 1708 >>att dett lilla Choret fram för kyrkan, skilier sig aldeles både med Taak och Muur ifrån sielfwa kyrkan, och luthar till fallz Öster Uth>> (noMKAP.). Man hade därför varit tvungen att stötta upp gaveln med ekbjälkar. Omfattande reparationsarbeten företogas också såsom framgår bl. a. av räkenskaperna de följande åren. År 1718 var kyrkoherden nödsakad att åter skriva till biskopen och anhålla om dennes tillstånd att låna pengar på eller eventuellt sälja en >>gammal onyttig> >kalk som tillhörde kyrkan för att på så sätt skaffa reda pengar till betalning åt den murmästare från Norrköping, som samma år reparerat koret (noMKAP.). Kyrkan dekorerades år 1728 av målaren Anders Wikström från Söder­ köping. Liksom i moderförsamlingen Grebo började kyrkoherden Christer L. Lindblom (s. 204, not 4) strax efter sitt tillträde av pastoratet en intensiv propaganda för att En kortfattad sammanställning av argumenten har givits av författaren i minnesskriften vid Åtvid kyrkas återinvigning år 1957 1/9, •Åtvids gamla kyrka. Medeltidskyrkan som återuppstod<< . Åtvidaberg 1957, s. 11 ff. 2 LUNDBERG l, S. 582. 3 Om riksråden JoHAN BEsE (t 1505) och ERIK TuREssoN BIELKE (t 1511) och deras betydelse för Åtvidabergs bergslag se en uppsats av ToM SöoERBERG i: oMed hammare och fackla• 1932, s. 196 ff >>Åtvidaberg under medeltiden•>. Se vidare SBL bd IV, s. 63 {BEsE) och s. 167 ff {BIELKE). 1 VÄRNA KYRKA 275 Fig. 253. Interiör av koret mot O. Foto 1963. Chorinneres nach O. Interior of chancellooking E. Grebo och Värna skulle gå samman och bygga en helt ny kyrka på en plats mellan de gamla kyrkorna, och han gjorde allt vad han kunde för att framställa kyrkorna som veritabla ruiner. Om Värnas sakristia sade han således år 1763 (sT.PROT.), att den »icke . Till Lindbloms flitigaste medhjälpare (kan) anses annorlunda än et upstaplat sten-rön> i ombyggnadspropagandan hörde majoren J ohan Gripenwaldt (s. 209, not 1), som bl. a. år 1763 (sT.PROT.) talar om >>de nuwarande twå gamla, ohyggeliga Krypinnen, som i sig sielfva äga intet wärde>>. Lindblom stötte dock på kompakt motstånd från allmogen. som ville behålla sin gamla kyrka »tyckandes at de hafwa sit största nöje, och andachten befodrad i sin lilla gamla kyrka långt bättre än i en ny ston> (sT.PROT. 1763). Lindblom vädjade då till landshövding och domkapitel, men det sistnämnda gav år 1764 25/4 mot hans önskan församlingen tillstånd att reparera den gamla kyrkan, ett tillstånd som enl. Lindblom >>af Krono-Allmogens enwishet (var) utwärkat». Arbetena utfördes år 1764 av murmästaren och klockaren Anders Hansson frå n Kärna (s. 214, not 2) under medverkan av snickaren Petter Boman från Linköping. Härvid revs korets syd­ 276 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 254. Interiör mot ö. Foto 1963. l(ircheninneres nach O. Interior Iaoking E. QCh östmurar liksom sakristian (såret efter sakristian i långhusets nordöstra hörn, fig . 247 vid a, tillkom vid detta tillfälle). Korets sydmur utflyttades till i linje med lång­ husets sydmur, hela koret förlängdes och en ny, betydligt större sakristia uppfördes. Vidare förstorades fönstren och gåvos sin nuvarande form, storlek och placering varjämte en ny ingång till kyrkan upptogs i västgaveln. Trots att kyrkan således försattes i gott skick, propagerade Lindblom även år 1765 för sammanbyggnad. Hans förslag väckte dock allmänt motstånd, och han kunde bara konstatera, att >>gensägelsen (blev) star­ kare och häfftigare>> (sT.PROT.). Vid en visitation av biskop Filenius år 1768 berömdes församlingen för sin omsorg om kyrkan, >>thetta Herrans hus, hwarest i så långliga tider theras Förfäder sökt och funnit sin glädje>> (sT.PROT.), och när de närvarande av biskopen tillfrågades om de ville att Värna kyrka skulle nedrivas och flyttas svarades >>lika allmänt som förut af allmogen med tårar i ögonen ...: Nej>>. VÄRNA KYRKA 277 Fig. 255. Interiör mot V. Foto 1963. J{ircheninncres nach W. Interior looking W. År 1769 uppfördes ett nytt vapenhus utanför västingången. Det revs år l 952. Arbe­ tena på kyrkan under 1800-talet ha icke förändrat kyrkans utseende i nämnvärd grad. Sålunda genomgick den under senare delen av 1810-talet en reparation, som bl. a. omfattade utvändig rappning, reparation av yttertaket, renovering av takpaneler i interiören samt invändig omputsning (memorial av prosten Scharff -- s. 207, not l ­ från år 1820 i DOMKAP.). En restaurering år 1893 innebar också den huvudsakligen en uppsnyggning av exteriör och interiör: bl. a. tillkom detta år en ny, öppen bänkinredning, slopad år 1952. En mindre exteriörreparation utfördes år l 927, då bl. a. taket omlades och väggarna om­ putsades. År l 952 undergick kyrkan en omfattande restaurering efter förslag av arki­ R E sTAURE­ RINGAR 278 BANKEKINDS HÄRAD tekten Erik Fant,! Det V vapenhuset av år 1769 revs, västportalen breddades och försågs med vindfång, golvet omlades, korets östfönster igensattes på insidan, särskild ingång till sakristian upptogs i dennas västvägg, varjämte äldre inventarier renoverades och bänkarna nygjordes. Om den äldre kyrka, som måste ha funnits före den nuvarande, finnas inga som helst uppgifter. Sannolikt har det varit en träkyrka av anspråkslösa dimensioner. INREDNING OCH INVENTARIER ALTAH­ ANOHDNING A l t a r e av omålat trä, med enkel spegelindelning från år l 952. Altaruppsats (fig. 256, 258), bestående av tre skulpturer, Kristus på korset med Maria och Johannes, placerade mot en fond av mörkt brunmålade bräder, omgivna av en bred, profilerad, förgylld ram med rokokoornament i relief i de övre insvängda hörnen samt krönt av ett strålkransomgivet Guds-öga. Ramen vilar på en enkel pre­ della, marmorerad i brunt-grönt, och flankeras nedtill av två små skulpterade, delvis förgyllda volutartade ornament. Mellan denna predella och altaret en enkel sockel från år l 952, målad i samma färger som den ursprungliga predellan. skulpturerna äro målade i blått, vitt och brunsvart samt karnationsfärger. skulpturernas H 80 (Kristus), 75 (Maria och Johannes). Altaruppsatsen levererades till kyrkan år 1779 av målaren Wickman (s. 223, not l) och kostade 200 dlr kmt (RÄK. och ST.PROT.). De tre skulpturerna hade Wickman övertagit från Grebo kyrkas gamla altarskåp, vilket han erhållit som dellikvid för sitt arbete på en ny predikstol, som han uppsatt i Grebo samma år (se s. 223). De härstamma från ett medeltida altarskåp, som ursprungligen tillhört Ekeby kyrka men som år 1744 förvärvats till Grebo. De torde ha utgått ur en nordtysk verk­ stad vid tiden omkr. 1430- 1440. Ramen med sina ornament samt predellan äro helt nygjorda av Wickman, som också fullständigt målat om de medeltida skulpturerna. Att döma av INV. 1796 synas bilderna av Maria och Johannes till en början ha varit placerade utanför själva tavlan, flankerande denna (så ännu i INV. 1829). Enl. BROOCMAN (s. 249) saknade kyrkan år 1760 altartavla )>emedan ett gafwel-fenster är öfwer Altardisken: dock är å ömse sidor om fenstret en snickad Brädtafla, på then ena målad Christi, och på then andra Marie bild)>. Ännu år 1818 funnos dessa bilder bevarade (de förvarades då i kyrkoboden) men sägas då föreställa Maria och Johannes, sannolikt med all rätt (INv.). Bilderna voro målade år 1727 (RÄK.) av målaren Anders Wikström (s. 271, not 1). I INV. 1818 upptagas förutom dessa målade bilder också )>4 st. Gl. Bilder och någre delar af en gl. altar Taflw>. De fyra bilderna äro sedan länge borta. JoHAN FANT, f. 1889, t 1955, arkitekt. F. ledde restaureringen av ett stort antal kyrkor, bl. a. Storkyrkan, Johannes och Kata rina kyrkor i Stockholm samt mänga betydande landskyrkor och herrgårdar. Bland nybyggnader, till vilka F. utfört ritningar, märkas Statens växtskyddsanstalt och krematoriet på Stockholms S begravningsplats. 1 ERIK VÄRNA KYRKA 279 Fig. 256. Altarprydnad från år 1779 med skulpturer från ett senmedeltida altar­ skåp. Foto 1957. Der Altar von 1779 mit Holzplastik von einem spätmittelalterlich en Altarschrein. Altarpiece, 1779, with sculptures from a late medieval triptych. 280 BANKEKINDS HÄRAD Altarrundel av trä (fig. 253) med rektangulära listomramade speglar, åt­ skilda av kannelerade pilastrar; målad i grått, gråbrunt med sparsam förgyllning. Utförd år l 952 som kopia av en då av trämask totalt förstörd altarrundel från år 1835, tillverkad av snickaren Hertz­ man1 i Svinstad (RÄK.). En tidigare altar­ rundel var förfärdigad år 1722 (RÄK.). PREDIKSTOL Krucifix för sakristialtaret, av trä . Gåva år l 952. H 50. Predikstol av trä (fig. 254), bestående av en femsictig korg med underrede och trappa med järnräcke, målad i grått med marmorering och sparsam förgyllning. I fyra av predikstolskorgens fält en enkel, listverksomramad, rektangulär spegel. Sitt nuvarande utseende fick prediksto­ len vid en ombyggnad år 1836 (tillägg till INV. 1818), korgens underrede och trappa samt den nuvarande bernålningen äro dock från år l 952. Vid ombyggna­ den år 1836 torde större delen av en äldre predikstol ha kommit till användning. Fig. 257. Timglasställ från 1670-talet. Foto 1963. Enl. BROOCMAN (s. 249) var predikstolen s. 282. stundenglas der 1670er Jahre. Hour-glass holder, 1670's. >>gjord af Snickare år 1723, samt marmo­ rerad med ljusgrön färg, hwilket bisam­ mans kostat Kyrkan 72 Dal. K:mb>. Broocrnarrs uppgift om predikstolens tillkomstår verifieras dock icke av kyrkans räkenskaper, som däremot upplysa, att predikstolen >>som stod hel rankelös>> lagades och försågs med uppgång samt fästes med järntenar år 1728 (RÄK.). Beslut om denna förändring hade fattats ett år tidigare (sT.PROT.). Predikstolens stomme torde således snarare stamma från 1600-talet. 2 År 1835 erbjöd sig patron D. I. Moll3 på Värnäs att bekosta en ny predikstol, ett er­ bjudande som han dock återtog, då tillstånd att placera predikstolen inom altarrun­ MAGNUS H ERTZMAN, f. 1799 i Åtvid, t 1839 i Svinstad ( = Bankekind). En möjlighet är givetvis att predikstolen anskaffats genom sammanskott, varför utgifterna för den­ samma icke redovisats i kyrkokassans räkenskaper. 3 DIDRIC JOHAN MOLL, f. 1780, t 1858, lantbrukare. G. m . HEDVIG ERICANA BLOMENSKÖLD, f. 1790, 1 2 t 1847. Ågde Värnäs säteri i socknen. VÄRNA KYRKA 281 Fig. 258. Korsfästelsegrupp, detalj av altarprydnaden fig. 256. Foto 1957. Die Kreuzigungsgruppe a us d em Altar Abb . 256. Crucifixion group, d etail of a lta rpiece, fig. 256. 282 BANKEKINDS HÄRAD deln icke kunde utverkas av vederböran­ de myndigheter, vilket var ett av Molls villkor för donationen (sT .PROT.). Ställ för timglas (fig. 257) av smides­ järn med timglas i enkelt förgyllt plåt­ foder. H 45. Torde vara identiskt med den > >Spira> >, som inköptes år 1675 (RÄK.) för ett timglas, vilket då skänkts till kyr­ kan av Christer Ållangren (s. 381); ett av glasen saknas nu . DOPHEDSKAP Dopskål av koppar (fig. 260), invän­ digt förtent, på rund fot och med högt lock, dekorerad med drivna och punsade ornament. H 34, D 41. Tillverkad år 1734 av en gammal funtkittel (RÄK.). Den tillhörande skålen för dopvattnet, av polerad koppar, inköptes år 1875 (RÄK.). H 19,5, D 12,5. Dopskå l sställ av trä (fig. 253), må­ lat i grått och rött. H 69. Från år l 952, ritat av ark. Erik Fant för ovanstående dopskål. En dopskål av tenn, anskaffad år 1803 i utbyte mot en gammal (INv. 1818), upptages i INV. 1829 men har senare Fig. 259. Nummertavla frå n år 1837. Foto 1957. Hymn board, 1837. förkommit . Nummcrntafcl von 1837. Dopskålställ av trä, målat i grått med sparsam förgyllning, bestående av en på tre svarvade ben vilande, likaledes svarvad baluster, som uppbär en rund, profilerad platta, på vilken dopskålen skall placeras. H 76. Tillverkad år 1734 (HÄK.). Nummertavlor (fig. 259), ett par av trä med ovala förgyllda ramar, krönta av rosetter, likaledes förgyllda . H 115. Enligt tillägg till INV. 1818 skänkta år 1837 av patron D . l. Moll (s. 280, not 3). BXNKINH E D­ Nuvarande slutna bänkar med dörrar (se fig. 255) med listomramade rektangulära N ING speglar, målade i grågult med någon förgyllning och med speglarna marmorerade i blått, tillkomma. år 1952 efter ritning av ark . Erik Fant. Den närmast föregående bänk­ inredningen med öppna bänkar var från 1893. Den ersatte i sin tur en sluten bänkin­ redning från år 1836 (HÄK.), gjord av snickaren Hertzman (s. 280, not 1), reparerad år 1845 (sT.PHOT.) . Beslut om denna nya bänkinredning fattades år 1835 (sT .PHOT.), då man vid en jämförelse mellan den nya altarrundeln och de gamla bänkarna fann de VÄRNA KYRKA 283 Fig. 260. Dopskål av koppar från å r 1734. Foto 1957. Kupferne Taufschalc von 17:l4. Copper christening bowl, 1734. sistnämnda fula, trånga och bristfälliga. De i kyrkans äldre handlingar tidigast nämnda bänkarna byggdes år 1677 (RÄK.) )>medh mellanbyggningh såsom uthi Gredbo ... bygt än> (se s. l 97). Dessa bänkar ombyggdes i samband med kyrkans förändring år 1764 (ST.PROT.). De nuvarande korbänkarna tillkomma år 1952. De äro målade i samma färger som långhusets bänkar och ha samma spegelindelning som dessa. Uppsättande av nya präst- och klockarstolar omtalas år 1722 (RÄK.). Orgelläktaren (fig. 261) i kyrkans västra del, uppburen av enkla, fyrkantiga trästolpar, har en bröstning med listomramade speglar, målad i grått och grågrönt med förgyllt listverk. Den byggdes år 1836 av snickaren Hertzman (sT.PROT. och RÄK .) och målades första gången år 1837 i pärlfärg och guld på bekostnad av patron Moll (s. 280, not 3). De nuvarande färgerna äro från år l 952. Redan i början av 1700-talet, möjligen tidigare, fanns en läktare i kyrkans västparti. Dess reparation omtalas bl. a. åren 1728, 1737 (då ny trappa byggdes) och 1799 (RÄK. OCh ST.PROT.). ORGEL­ L.~KTARE 284 ORGEL BANKEKINDS HÄRAD ::->gåfvor och frivilliga Sam(m)anskott, af Flere Förnäme Välgörare, Pastor och Församlingens Ledamöter» (rNv. 181 8, RÄK. och ST. ­ PROT.). Enl. kontrakt skulle Schiörlin dels leverera själva verket, ett femstämmigt positiv, sorri besiktigats och godkänts av flera av församlingens ledamöter, dels fasaden, varjämte han skulle ombesörja hela orgelns målning.3 Schiörlin dog år 1821, innan orgeln var fullt färdig och gesällen Rylarrder fick i stället slutföra arbetet. Först på hösten 1822 var orgeln helt färdig (sT.PROT.). Verket reparerades år 1836 av organisten A. Jonsson i Ringarum 4 (RÄK .) samt åren 1866- 1873 (arbetet utfördes i små etapper) av A. P . Kullbom (s. 227, not 5) (RÄK.). Större delen av fasaden fanns intill 1961 be­ varad i sockenmagasinet, fastän i svårt demolerat skick, jämte vissa delar av verket. Fasaden, som var ett ganska enkelt snickeriarbete, var målad i grått, indelad i fält med hjälp av pilastrar med målade kannelurer samt med fasadpipor i form av gråmå­ lade attrapper av trä . Orgelskåpets sidor voro genombrutna. Till orgeln torde även ha hört ett krönparti i form av en bruten segmentgavel samt två förgyllda lagerkvistar och en förgylld sol (de sistnämnda förvarade i klockstapeln). Mellan åren 1739 och 1746 hade kyrkan ett litet positiv, skänkt från Dala säteri i Grebo sn år 1739. Detta år fick organisten i Åtvid betalt >>för dett han tog ned orgawärcket wid Dahla och lade dett i sin ordning sampt förde dett till Wärna>> (RÄK.). Nästföljande år uppsattes orgeln i kyrkan av organisten från Åtvid, och även år 1741 förekomma utbetalningar till denne för arbeten på orgeln (RÄK.) . Redan år 1746 måste emellertid orgelverket nedtagas >>såsom alldeles odugelt>> (sT.PROT.). Kalk av silver (fig. 262- 264), delvis förgylld. Foten rund, med svagt buktad kant, prydd med drivna ornament (blad och blommor) samt tre ovala medaljonger med drivna 1 EnrK NoRDSTRÖM, f. 1818 , t 1907 i Eksjö; orgelbyggare, broder till orgelb. Sven Nordström (s. 227, not 4). N. har bl. a. byggt orglar i Gränna (Sm), 1861, Linderås (Sm), 1864, Östra Ny (Ög), 1865. 2 JoNAs FREDRIK ScmönLrN, f . 1785 i Linköping, t 1821; orgelbyggare, son till orgelbyggaren Pehr Schiörlin (s. 226, not 1). S. byggde bl. a. Häradshammars kyrkas orgel, 1821. 3 Kontraktet jämte andra handlingar om orgelbygget återfinnas i 01: 1. 4 ANDEns JoNsso N, f . 1788, t 1861 i Ringarum, orgelbyggare. J. har bl. a . byggt orgeln i Djursdala, 1839. VÄRNA KYRKA 285 Fig. 261. Interiör mot V m ed orgeln, uppsatt 1898. F oto 1963. l{irchcninneres n ach W tnit B lick a uf d ie Orgel, a urgestellt 1898. Interior looldng \V with organ, erected 1898. reliefbilder av Agnus Dei, S. Katarina av Alexandria och S. Sebastian. Noden päron­ formad med broskornament och tre änglahuvuden. Cuppan omfattas nedtill av genom­ brutet lövverk med inslag av broskornamentik samt tre ovala medaljonger i drivet arbete, en med en bild av Agnus Dei, en med Kristusmonogram (u\s), en med Maria­ 286 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 262. Nattvardskalk av silver, tyskt arbete frän 1600-talets förra hälft. Foto 1963. Silberner Abendmahlskelch, deutsche Arbeit der l. Hälfte des 17. J h. Silver chalice, German work from first half of 17th century. VÄHNA KYHKA 287 Fig. 263. Detalj av nattvardskalken fig. 262. Foto 1963. Cuppa und Nodus vom Abendmahls­ kelch Abb. 262. Detail of ehalice, fig. 262. 288 BANKEKINDS HÄRAD monogram hi~R). Stämplar: l) under foten åldermansranka; 2) på fotens kant dels en sköld innehållande tre ollon med nedtill förenade skaft, dels en piniekotte. Den första stämpeln liknar närmast Rosenberg nr 38661 avseende en till namnet okänd guldsmed i Niirnberg, verksam under 1600-talets förra hälft, den andra, ett träd eller en piniekotte, liknar däremot närmast Niirnberg-mästaren Esaias von Lindens (verksam 1609- 1632) stämpel (Rosenberg nr 4135). Den erinrar dock även starkt om Augs­ burgs stadsstämpeL H 24, D 14,5 (foten), D 10 (cuppan). - Kalken, som i sin helhet efter vad som framgår av stämplarna är ett tyskt arbete från 1600-talets förra hälft, skänktes till kyrkan år 1659 (INv. 1668) till minne av friherre Göran Ulfsparre. 2 Paten av silver, helt förgylld, med nedsänkt mittparti och uppvikt kant. D 16. Inga stämplar, men sannolikt samtida med och av samma ursprung som kalken. Oblataskar: - l. Av förgylld mässing (fig. 265), fyrkantig med avskurna hörn. Profilerad bottenplatta, vilande på fyra bladformade fötter. Sidorna ornerade med drivna kartuscher samt gjutna, fastnitade lejonhuvuden och maskaroner. Locket, som med gångjärn är fästat vid asken, har i centrum en oval upphöjning med drivna ornament samt krönes av ett kors (senare tillsatt). H 13, L 12,5, B 9. - Oblatasken, MARC RosENBERG, D er Goldschmiede Merkzeichen, III. Auflage, Frankfurt a.M. 1923, Bd II. GöRAN (GEoRG) ULFSPARRE af Broxvik, f. 1617, t 1656; friherr e 1653 till H errsäter, överste i tyska kriget 1645, landshövding i Kalmar län 1655. G. m. friherrinnan CHRISTINA SPARRE, f. 1620, t 1662. 1 2 Fig. 264. Detalj av n att­ v ardskalken fig . 262. Foto 1963. Fuss desAbendmahlskelchs Abb . 262. D ctail of cha licc, fig. 262. VÄRNA KYRKA 289 Fig. 265. Oblatask av förgylld mässing från tiden omkr. 1650. Foto 1963. Oblatendase aus v e rgoldetem Mes­ sing um 1650. Wafer case, gilded brass, ca . 1650. som enl. INV. 1668 är skänkt av Christer Ållangren (s. 381), är tillverkad omkr. 1650 och torde ursprungligen ha avsetts tjäna något profant ändamål. - 2. A v silver, rund med något kupigt lock. Stplr: l) kontroll, 2) L ( = Linköping), 3) S 5 ( = 1872), 4) SP ( = Sam. Petterson, verksam i Linköping från år 1858). D 14, H 7. Inköpt för kyrkans medel år 1872 (RÄIL). Vinkanna av silver (fig. 266), delvis förgylld. Päronformad, med rund fot prydd med pärlstav, samt med handtag och pip. Locket krönes av ett lamm, vars korsfana numera saknas. Under foten ingraverade initialerna A:L- C:E samt årtalet 1794. Stplr: l) kontroll; 2) lejonmask ( = Linköping), 3) M 2 ( = 1794), 4) ZETTERLING (=Per Johan Zetterling, verksam i Linköping åren 1785-1803). H 27 (med lammet). Initia­ lerna avse kannans donatorer generallöjtnanten, landshövdingen m. m. greve Axel Löwen och hans maka Christina Emsen till Grävsten (s. 85, not 1). Kannan jämte ett kalkkläde överlämnades till kyrkan den 8/6 1794 med villkor att den och kalkklädet >>endast nyttjas, så länge Wrerna kyrka är kyrka, men ingalunda utlånas eller från kyrkan på något sätt abalieneras>> (anteckning i C 1). 8-310222 290 BANKEKINDS HARAD Fig. 266. Vinkanna av silver, gjord 1794 av P. J. Zetterling, Linköping. Foto 1957. S. 289. Silberne Weinkanne von P. J. Zetterling in Linköping 1794·. Silver wine ewer, made in 1794 by P. J. Zetterling, Linköping. Vinkanna av tenn (fig. 267), päronformad med rund fot, pip och handtag. Högt, kupigt lock med tumgrepp. Stplr (i locket): l) krönt, lagerkransomgiven ros jämte initialerna IT; 2) ängel med överskriften FINT TENN jämte namnet JOHAN • • • AN, 3) fraktur-e ( = 1746?). Stämplarna avse möjligen Johan Daniel Schmidt, verksam i N arrköping mellan åren 1733 och 1757. H 31. En tidigare vinkanna av tenn var skänkt omkr. år 1680 av Christer Ållangren (gåvoförteckning i Grebo C1) och upptages ännu i INV. 1796. Sockenbudstyg av silver (fig. 268), delvis förgyllt, bestående av kalk och paten. Kalkens koniska fot tjänstgör som vinbehållare. Stplr: l) lejonmask ( = Linköping), 2) kontroll, 3) I 3 ( = 1815), 4) H. HERVANDER (på patenen HH =Hans Hervander, VÄRNA KYRKA 291 Fig. 267. Vinkanna av tenn, möj­ ligen från 1746. Foto 1957. Weinkannc a us Zinn, viclleicht von 1746. Pewter winc ewer, possibly dating from 174G. verksam i Linköping 1801- 1823). H 20, D 7,5 (cuppan), D 8,5 (patenen). Förvaras i enkelt läderklätt träfodraL Inköpt för kyrkans medel år 1815 (RÄK.). En mindre kalk med paten, förgylld, använd som sockenbudskalk, skänkt av fru Christina Ulfsparre till Engelholm1 (rNv. 1668), lagad och omförgylld bl. a. år 1768 (RÄK.), lämnades i utbyte mot den nuvarande sockenbudskalken. 1 CHRISTINA ULFSPARRE, t 1684, dotter till ståthållaren ERIK GÖRANSSON ULFSPARRE till Herrsäter och friherrinnan BEATA OxENSTIE RN A (se ovan s. 237, not 3) och syster till friherre GöRAN ULFSPARRE. Hon var g. 1:o m. rikstygmästaren JoHAN LrLLIEHÖK af Fårdala, f. 1598, t 1642, 2:o 1650 m. kam­ marrådet GusTAF PERSSON (NATT och DAG), f. 1627, t 1688. 292 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 268. Sockenbudstyg av silver, gjort 1815 av H. Hervander, Linköping. Foto 1963. S. 290. Kra nkenkclch mit Patenc von H. Hervander in Linl<öping 1815. Silver chalicc and paten for sick visits, made in 1815 by H. I-l er­ vander, Linköping. En ej längre bevarad sockenbudsflaska av tenn inköptes år 1754 (RÄK.). Enl. KÄLLSTRÖM (s. 294) kvarlämnades vid Gustaf Vasas konfiskation av kyrksilver år 1540 dels en kalk (brukades enl. 1566 års förteckning på kyrksilver i Östergötland gemensamt med Grebo), dels >>emedan kyrkan var fattig>> ett oljekar och några strö­ ningar.l 2 lödiga mark 6 lod förgyllt silver konfiskerades. Enl. kyrkans äldsta beva­ rade inventarieförteckning från tiden omkr. 1600 hade kyrkan då en kalk med paten ->>alt förgylb> (DOMKAP.). Ljuskronor av malm eller mässing: - l. För 12ljus i två kransar. Profilerad mitt­ ·stav, krönt av en dubbelörn, nedtill avslutad med en kula. Runda droppskålar. På 1 Ströningar = ornament, väl oftast av metall, som voro fästa som ett strömönster på textilier. Se I\ ÄLLSTRÖM, Medeltida l{yrksilver, s. 131. VÄRNA KYRKA 293 Fig. 269. Ljusstake av tenn, gjord 1778 av G. Östling, Vimmerby. Foto 1957. S. 294. Zinnleuchter von G. Öst- Pewter candlestick, made lingin Vimmerby 1778. 1778 by G. Östling, Vimm erby. Fig. 270. Ljusplåt av mässing (nr 1), sent 1600-tal. Foto 1957. S. 294. Blaker aus Messing, spätes 17. Jh. Brass sconce, late 17th century. kulan följande inskrift: ANNO 1682. CARL· PHILIP· STRÖMFEL'r * AGNETA· ÅLLONGREN. H 50. Kronan, som skänkts av de i inskriften angivna personerna (s. 381), reparerades bl. a. år 1757 (RÄK.). - 2. För 12 ljus i två kransar. Profilerad mittstav, krönt av en halv sol, nedtill avslutad med kula. Runda droppskålar. På kulan ett band med gra­ verad inskrift: SKÄNKT. AF. WJERNA. FÖRSAMLINGS. UNGDOM. ÅR. 1823. GIORD AF ERIC ABERG. På den halva solen en graverad inskrift: GIOHD AF j ANDHEAS VERNOF. H 52. ­ 3. För 8 ljus i en krans. H 60. Modern, gåva år 1952 av Värna kyrkliga syförening. Ljuskrona för sex ljus i en krans, mittstav svarvad av trä, målad i gult, ljusarmar av järn, runda droppskålar av plåt. H 40. Inköpt år 1760 (RÄK.), lagad år 1804 (R,\K). Två sedan länge försvunna järnkronor upptagas i INV. 1622. LJUSRED­ SK!I.P 294 BANKEKINDS HÄRAD TEXTILIER L j u ss takar av gjuten mässing: - l. För fyra ljus med glasprismor överst (endast ett fåtal bevarade). H 62. Skänkt av patron D. l. Moll vid dottern Wilhelminas1 första nattvardsgång år 1847 (sT.PROT.). - 2. För två ljus, ett par. Enkla. Under foten stämp­ larna NMB ( = Nyköpings mässingbruk) och N° 24. H 48. 1800-tal, skänkta år 1859 av friherrinnan Törngren på Herrsäter 2 (tillägg till INV. 1818). Ljusstakar av driven mässingsplåt, ett par, för ett ljus. Drivna och punsade orna­ ment (frukter, blad o. d.). 8-kantig fotplatta, spiralvridet skaft. H 27. 1600-talets senare del. Förekomma första gången i INV. 1796 och betecknas där som gamla. Ljusstakar av tenn (fig. 269) för ett ljus, två par. Med rund, snedräfflad fot, vridet skaft med päronformad nod samt lj u shållare i form av en urna. Stplr.: l) kontroll; 2) allegorisk kvinnofigur jämte bokstäverna GÖ (2 ggr); 3) initialerna WB, krönta ( = Vimmerby) (2 ggr); 4) fraktur-u ( = 1778), avseende Gudmund Östling verksam i Vimmerby åren 1762- 1784. Inköpta år 1780 (RÄK.). H 23. Ljusplåtar av mässing: - l. För ett ljus (fig. 270), med driven och punsad orna­ mentik. Rund droppskål, skölden krönes av en mussla. H 51. Sent 1600-tal. - 2. För ett ljus, av samma typ som den ovanstående men nygjorda och skänlda till kyrkan åren 1940 och 1952. 5 stycken, monterade för elektriskt ljus. H 45. - 3. För två ljus med driven och punsad ornamentik. 5 stycken, monterade för elektriskt ljus. Skänkta år 1940. L j u s arm av mässing för ett ljus med driven och punsad ornamentik. Vridet skaft med nod, stor rund droppskål. L 43. 1600-talets senare hälft. Enl. tillägg till INV. 1668 en gåva av herr Christer ÅBongren (s. 381) till Värnäs. En stor mässingsstake för 3 ljus, skänkt av Christer ÅBongren (tillägg till INV. 1668), bortsåldes år 1780 (RÄK.). Antependier: - l. Av nu gulnad, urspr. vit, möjligen violett silverbroscherad sidenbrokad med blom- och bladmönster av orientalisk typ (fig. 271). Foder grovt linne (från år 1943). Hopsytt av en mängd små tygstycken, delvis kilformade och har således troligen sammansatts av ett söndersprättat, profant föremål (klädesplagg, sängklädsel el. dyl.). Renoverat år 1943 av Libraria. L 265, H 96. Identiskt med ett antependium av vitt sidentyg med rika silverrosor, skänld år 1715 av fru Lisa Holds 3 (INV. 1818 m. fl.) . Själva tyget sannolikt franskt och från 1600-talets slut eller omkr. 1700. - 2. A v scharlakansrött kläde med snörmakerier av silvertråd och smala silver­ galoner (fig. 272). L. 270, H. 97. Skänkt 1820 av grevinnan Löwen (s. 85 not l) på 1 WILHELMrNA MoLL, dotter till patron D. J. MoLL på Värnäs (se s. 280, not 3), f. 1830, g. m. kaptenen CARL EMIL FERDI NAND ÅBERG, f. 1823, t 1874. 2 HELLEVI SoFIA PossE af Säby, f. 1804, t 1889, friherrinna; g. 1826 m. överstelöjtnanten på då­ varande bostället H errsäter och postinspektoren LARS MATTIAs TöRNGREN, f. 1789, t 1874. 3 Torde vara identisk med ELISABETH HOLST (dotter tilllandsh. MAURITZ HOLD, ad!. HOLST), t 1725, g. m. ryttmästaren Vid Östgöta kavallerireg. HARALD ANDERSSON RIDDERBERG, f. 1632, t 1704, i hans andra gifte. VÄR N A KYRKA 295 Fig. 271. D et alj av antep endium (nr 1) a v sidenbrokad fr ån omkr. 1700, skänkt till kyrkan å r 171 5. Foto 1963. Ausschnitt eines Antep endiums a us Seidcn­ brokat um 1700, d er Kirche 1715 gcst iftet. D et a il of a lta rfronta l, of silk brocade, ca. 1700, presented to the church in 1715 . Grävsten (INV. 1818). Tyget har tidigare ingått i något profant plagg el. likn. svart kläde med silverbroderier. Modernt. 3. Av 296 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 272. Detalj av antependium (nr 2) Ausschnitt eines Antependiums aus rotem Tuch, gestiftet 1820. a~ rött kläde, skänkt är 1820. Foto 1963. Deta il of altarfrontal, red broad-cloth, presenled 1820. Altarbrun med silkesbroderier, komponerat av Märta Afzelius, utfört år 1952 av Licium. L 149, H 17. Till brunet höra ett grönt och ett vitt antependium. Mässhakar: - l . Av grön sammet, starkt nött, kantad med silvergaloner (fig. 273- 274). På ryggstycket kors av silvergaloner, på framstycket smalt vertikalt band av samma material. Foder av grön lärft, nytt, med broderad inskrift >>Renoverad 1943 Libraria>>. L 119-101. Tillverkad år 1731 av mr. Johan i Slutorp (RÄK.); modell skulle tagas från Linköping eller Åtvid. Bekostades med pengar man fått för spannmål, som överstelöjtnant Carl Rotkirch 1 skänkt till kyrkan samma år. - 2. Av svart sammet, kantad med silvergaloner. På ryggstycket kors av samma material, på framstycket en strålkransomgiven triangel med inskriften >>Jehovah>> i hebreiska bokstäver, av drivet, förgyllt silver. Foder av linne, nytt, med inskriften >>Renoverad av Libraria 1943>>. L 114-96. Inköpt år 1788 i Linköping hos rådmannen och guldsmeden Nils Dahl2 (RÄK.). - 3. Av vit sidendamast med silkesbroderier. Gåva år 1952 av Värna kyrkliga syförening. 1 CARL RoTKIRCH, f. 1678, t 1744, överstelöjtnant vid Östgöta kavallerireg., t. f. regementschef 1741 och 1742. G. 1:o m. MARIA ELISABETH LEIJON, t 1710, 2:0 1714 i Tobolsk med H ENRIETTA SOFIA voN DRENTELN, f. 1695, t 1753. Han blev fängen efter slaget vid Poltava och förd till Tobolsk; hemkom efter freden i Nystad. 2 NrLs DAHL, f. 1710, t 1793, guldsmedsmästare i Linköping 1739, rädman 1759. VÄRNA K YRKA 297 F ig. 273. Det alj av sil vergalonern a på m äss ha ken fi g. 274. Fo to 1963 . A usschnitt von d en S ilberbcsii tzcn a u! d em Messgewa nd A bb . 274 . De ta il of silver laces on ch as uble, fi g. 274 . F ig. 274. Mäss ha ke (nr l ) av grön sa mmet fr å n å r 1731. Fo t o 1957. 1\ lessgewa nd a us grCmen1 Smnt vo n 173 1. Chas u b le green velvet, 1731 . 298 BANKEKINDS HÄRAD K a l k d u k a r: - l. A v grönt mönstrat siden, starkt fläckat, med i guld, silver och silke broderade blombuketter i hörnen. I mitten ett korsbärande lamm samt initialerna ORGL CRK HSvD och årtalet 1739 broderat i silver. Kantad med knypplad spets av guld­ och silvertråd, som dock är bevarad endast på en sida. 39 x 43. Renoverad av Libraria år l 943. Initialerna CRK och H SvD torde åsyfta överstelöjtnanten Carl Rotkirch och dennes andra maka Henrietta Sofia von Drenteln (s. 296, not l) medan betydelsen av initialerna ORGL är oklar. -· 2. Av vitt siden med guldtrådsbroderier, kantad med spets av guldtråd. 44 x 44. Skänkt 1794 samtidigt med en silverkanna (s. 289) av greve Axel Löwen (s. 85, not 1). Håvar: - l. Av två sorters sidenbrokad (fig. 275), det ena grönt med granatäpple­ mönster, det andra rött med orientaliskt mönster, sannolikt 1600-tal. Indelad i fyra fält medelst knypplade silverspetsar och silversnodder, nedtill avslutad med en grön silkes­ tofs. På det gröna tyget finnas dessutom små noppor broderade i silver och guld. Foder av urspr. vitt, nu gulnat siden med blommor i blått (sannolikt 1700-tal). Holk av järn över­ klädd med rött tyg och prydd med smala silvergaloner. Skaft saknas. H 14. Renoverad av Libraria 1943. Tydligen sammansatt av stycken av textilier, som tidigare haft annan användning. Med säkerhet kan håven icke identifieras med någon håv, som förekommer i 1700-talets inventarieförteckningar. 1 - 2. Av svart sammet med breda guldgaloner, fod­ rad med läder. Holk av mässing med krok för en nu förlorad pingla. Svarvat, svart­ målat träskaft. H 20, L 172. Renoverad av Libraria l 943. Omkr. 1800 (förekommer första gången i rNv. 1818). - 3. Av svart sammet med smala silvergaloner, fodrad med läder. Holk av mässing med krok för nu förkommen pingla. Svarvat, svartmålat träskaft, själva handtaget dock i träfärg. H 18, L 175. 1800-talet (1893 enl. nu gäl­ lande INv.). Predikstolskläden, två stycken, ett svart och ett rött, båda moderna. FÖRSVUNNA TEXTILIER I kyrkans äldsta inventarieförteckning från tiden omkr. 1600 (ooMKAP.) upptagas följande textilier: 2 >>Kalckduck aff gyllenskir - l, messehakel aff gammalt blommerat Ryssewerck - l, messehakel aff gammal gol blommerat - l , Brudapel gol - l, Messe­ sereker- 2, huffvudlina gammal - l, Röklin - l, altareklädningh- l, Örnegoth- l, handkläde - h. I INV. 1622 med tillägg upptagas åtskilliga nya textilier, bl. a. en svart damastmässhake, skänkt av Beata Oxenstierna (s. 237, not 3) år 1632, dock stulen jämte flera mässhakar icke långt därefter, ett nytt altarkläde >>CUm antependijs>> tryckt på >>wäff», en mässhake av röd atlas och ett altarkläde av >>prållsachb>, givna av friherre Göran Ulfsparre (s. 291, not 1), en diskduk >>med knyttning tuärt öfver, wirckeknytt­ ning rundt omkring>> skänkt av fru Doredi till Värnäs (s. 381), som också till julen 1 I ett odaterat INV . från 1700-talets början i C 1 upptages >>1 st. gl. röd sidentygspung>> medan i JNV. 1796 upptages »1 st. gl. håf med silfvergaloner omkring och klocka>>. 2 Av de omnämnda textilierna äro >>huvudlina>> = halslin (amictus), liturgiskt plagg; gyllenskir = tunt guldtyg; prålsakt = benämning på ett slags (mönstrat) sidentyg. VARNA KYRK A 299 Fig. 275. Håv (nr 1) av två so rters siden ­ brokad frå n 1500- oc h 1600-ta len. Foto 1957 . IGingelbcutcl a us zwcicrlci Seid cnbrokat aus d em 16 . und 17. Jh. Collec tio n ba g o [ two kinds of s ill< brocn d e, from 16th a nd 17lh ccnturi cs. 1632 skä nkte en >>ko steligh Messeserck af gol Holl a ndzLäriffb> jä mte åtskilligt mera. I NV . 166 8 upptager bl. a. en mässh ake av röd atlas med stort kors av silverspetsar, ett blommigt altarkläde i svart och v itt, ett nytt antepend iu m av blommig atlas med kappa av samm a t yg, ett örngott på altaret, allt detta givet av friherre Göran Ulfsparre (s. 29 1, not l) år 1659; en mässhake av röd blomm ig damast med >>bredt kors sydt», så ledes möjligen en medeltida mässhake, två kalkdukar av lärft m. m. Det stora fler­ talet av dessa t extilier utmönstrades såsom utslitna redan under 1700-talets förra hälft. Gravsten av k alksten med reliefhuggen dekor ligger mitt framför altaret. I hörnen rundlar med olika rustningsdelar (pansarhand skar, sporrar, hjälm , harnesk), lä ngs k anten inskrift: ROM . 4 LEFFVE WIJ SÅ LEFFVE l WIJ H ERRANOM DÖÖ WIJ SÅ DÖÖ WIJ H ERRANOM E HVAD CHRI STVS GRAVH .;.;,LL l W IJ NV LEFFVE E LLER D ÖÖ l SÅ HÖ RE WIJ H ERRANOM TILL SPES MEA (= Kristus är mitt hopp). Mittp artiet är uppdelat i tre fält. I det mellersta en lagerkransomgiven vapensköld visande en halv hjort från vänster (heraldiskt) med hjälm , hj älmprydnad (stjärna mellan horn) och hj älmtäcke. Vi dare änglahuv uden, 300 BANKEKINDS HÄRAD en dödsk alle och ett timglas samt smärre inskriftstavlor: HODIE MII-II CRAS TIBI ( = i dag mig i morgo n dig) och MORS CERTA HORA ICERTA ( = död en är säk er men stunden oviss). I det övre fältet bibelspråk: MATT . 10 CAP. RÄDHENDS ICKE j FÖR OHM SOM DRÄPA KRO/PEN OCH HAFFVA DOCH ICKE j MACI-IT AT DRÄPA SIÄLENA j VTHAN RÄDHENS MEER HONÖM j SOM KAN FÖRDERFVA BÅDHE j SI ÄL OCH KROPP I HELVETE . I det n ed ersta fä ltet inskriften: HÄR LIGGER BEGRAFFVEN DEN EDLE OCH j WELBÖRDIGHE CLASS KNVTTSON HIORT TIL j FLIJSHVLT OCH WÄRNANÄS HVILCKEN AFFSONADE j I LINKIÖPINGH THEN 14 NOVEMB: ANNO j 1 627 GVDH HANS SIÄL EWINNERLIGHA j GLÄDIE . - 130 X 222. D en grav vartill stenen hör disponerades av ägarna till Värnäs säteri1 intill å r 1807, då den dåvarande ägaren, patron D. I. Moll (s. 280, not 3), avsade sig rätten till d e nsamma (sT.PROT.). Graven torde ha igenfyllts ick e lå ngt d ärefter. Tavla av skulpterat och målat trä (fig. 276). Två spiralvridna kolonnetter uppbära en halvcirkelformad b åge och omfatta ett fä lt, medelst listverk indelat i tre olika av­ delningar, samtliga n ästan helt fyllda m ed m å lade bibelspråk. I d en mittersta avdel­ ningen finnes d essutom en skulpterad bild av Kristus på korset. I den övre av d e tre avdelningarna - d en som omfattas av själva b ågen - en m å la d bild av Guds lamm jämte inskrifterna (till Vänster) SJ GUDS LAMB SOM BORTTA j GER WERLDENES SYNDER - (till höger) SÅ ÄLSKADE GUD VERLDEN j AT HAN UTGAF SIN ENDA SON. På listen, SOm omger tympanonfä ltet, är målat: N° 6 JAG WAR DÖD OCH SII JAG ÄR LEFWANDE IFRÅN EWIGHET TILL EWIGHET CAP. l V. 18, Samt under detta fält: N° 9 MEN WÅR UMGÄNG­ ELSE ÄR I HIMMELEN . FILIP. 3 v: 20. P å den d är under sittande listen står målat: N° 7 TÄNCK PÅ JESUM CHRISTUM SOM ÄR UPSTÅNDEN IFRÅN THE DÖDA. I mittfältet på ömse sidor om krucifixet läsas följande bibelsprå k m å lade med vita bokstäver på svart botten: N° l KOMMER TILL MIG ALLE SOM ÄRO BETUNGADE MED SYND ER. Till Vänster: N° 4 HAN ÄR SARGAD FÖR j WÅRA MISGIERNINGAR SKULL OCH j SLAGEN FÖR WÅRA SYNDER SKULL j NÄPSTEN LIGER UPPÅ HONOM PÅ j DETT WI SKULLE FRID HAFWA OCH j GENOM HANS SÅR ÄRO WI HELADE samt till höger: N° 5 WI WAH.DE RÄTT- j FÄRDIGE, UTAN FÖRSYL- j LAN AF HANS NÅD GE-j NOM DEN FÖRLOSN ING j SOM I CHR ISTO JESU j SKED ÄR . ROM. 3. v. 24. Närmast under den d ärp å följande listen läses: N° 2 ALLESAMANs ÄRO Se släkttab. s. 381. Värnäs (tid. Värnenäs) är förknipp at med en mordhistoria, vars omnämnande i 1626 års dombok givit anledning till några notis er, som ehuru dunkla skänka ett visst ljus även över Värnäs' förh ållanden vid samma tid. Där säges n ämligen, att •>välborne Claus Knutsson till Värnenäs•> ihjälslagit >>sim torp are i »Kåretörp >> i Björsäters socken, för vilket brott han fl y tt, inna n han mot lejd inställt sig inför rätta. Förövaren av d ådet torde varit son till fru Dordi och Knut Ulfsson (Halvhjort) (t 1615), med vilken den förra trolovat sig vid sekelskiftet, men som kort därefter gick i la n dsflyk t (han efterlystes 1605 i Skå ne för mord och »kätteri>> ). De arvsanspråk, som Claus Knutsson t ill följd av d enna förbindelse kan h ava h aft, blevo aldrig prövade, ty h an avled långt före modern (som dödsår uppgives 1627). Värnäs övergick i stället till h ennes äldre son Johan Ållongren (b egr. 1653), vars son Christer Ållon gren den yngre (t ogift 1694) blev possessor eft er sin fa der. (Jon. Ax. ALMQUisT, Frälse­ godsen i Sverige under storhetstiden III bd 2, s. 1100.) 1 VÄRNA KYRKA 301 Fig. 276. Tavla av skulpterat och målat trä med bibelspråk, skänkt till kyrkan i slutet av 1700-talet. Foto 1957. Geschnitzte und h emalte Bihelspruchtafel, Stiftung vom Ende des 18. Jh. Tablet of earved a nd painled wood with words of scripture, presenled to the church a t the end of the 18th century. WIJ SYNDARE,..OCH l HAFWA INTTET ATT BERÖMA OS AF FÖR GUDI. l ROM. 3 V. 23 samt N° 3 GUD MISGUNDA DIG ÖFWER MIG SYNDARE. LUC. 18 V. 13. Den nedersta delen av tavlan har målats som en sorts predella med lagerfestoner och i centrum en lageromgiven OVal med inskriften JAG SLEPER DIG ICKE l FÖRR ÄN DU VÄLSIGINER MIG GENESIS 32 CAP. 26 v . Färger: huvudsakligen blått, vitt, rött och något guld. H 150. Tavlan är enl. INV. 1818 skänkt av kommissarien W::ernqvistl i Kyrkeby och hängde enl. INV. 1829 i sakristian. Sin nuvarande utformning torde tavlan ha fått i samband med överläm­ nandet till Värna kyrka, vilket torde ha inträffat i slutet av 1700-talet. >>Predellans>> målning liksom det övre fältets Guds lamm visa tydliga gustavianska drag. Under de nuvarande färgerna och inskrifterna synas emellertid spår av äldre bemålning, och placeringen av de indelande listerna kan icke heller vara den ursprungliga. Donator har troligen kommit över en äldre tavla, som bättrats och förändrats, innan den skänkts till kyrkan. Möjligen skulle detta arbete kunna vara utfört av målaren Wickman (s. 223, not 1), som iordningställde den nuvarande altaruppsatsen. I varje fall är tavlan i 1 JoHAN WJERNQVIST, t 1819 72 år gammal; kommissarie, kronolänsman. 302 BANKEKINDS HÄRAD sitt ursprungliga skick ett enkelt allmogearbete i barocka form er, icke gärna senare än omkr. 1750, sannolikt tidigare. PonTnXrr Porträtt av komminister Pehr Norling1 inom enkel guldbronserad ram . Olja på duk. Midjebild, iklädd svart prästdräkt med kalott. Bakgrund i gula, grå och bruna nyanser. 56 x 67 (dagermått). Nämnes första gången i INV. 1818. Porträtt av Gustaf III och Sofia Magdalena. Kopparstick av Gillberg 2 från åren 1773-1774 efter målningar av Lorens Pasch d. y., 3 inköpta år 1776 (Ri\rc). Enkla, förgyllda ramar ursprungligen krönta med (papp)kronor. 32,5 x 56. MINNEs­ TAVLOR M. M . Tre av Ambrosius Hedengrans minnesblad 4 inom enkla, svartmålade ramar för­ varas i klockstapeln, nämligen de över Karl XI:s begravning år 1697, över slaget vid Narva år 1700 samt i anledning av jubelfesten vid reformationens 200-årsminne år 1730. Tillsammans med Gustaf III:s tal åren 1771 och 1772, Gustaf IV Adolfs tal år 1800 samt ett Karl XIII:s tal - de fyra sistnämnda nu förkomna - uppflyttades de på kyrkans vind år 1886, varifrån de i illa skadat skick överförts till sin nuvarande förvaringsplats. Kollektskålar av trä, svarvade. D 22- 24. 1800-tal? I den äldsta inventarieförteckningen från tiden omkr. 1600 (ooMKAP.) uppräknas följande nu förkomna böcker: >>Permansböker - 5, Sångbok prentat - l, handbok - 1». (DOMKAP.) Ett rökelsekar av malm (koppar) omtalas i det äldsta men saknas i INV. 1622. INV. från tiden omkr. 1600 MÖBLER Kista av trä, järnbeslagen, med ett innan- och två utanlås. Träet målat i grönblått. järnbeslagen svartmålade. H 50, B 47, L 62. 1800-tal, enl. nu gällande INV. från år 1894. Kista av ek, järnbeslagen, med rester av ett sinnrikt och invecklat konstlås . Svårt skadad, förvaras i klockstapeln. L 98. Inköpt år 1686 (Ri\rc), lås och beslag do ck gåvor av hovmästaren Johan Berg på Herresäter (RAK.). PEHR NoRLING, f. 1731, t 1798; komminister i Värna 1771, tillträdde 1773. JAKOB GrLLBERG, f. 1724, t 1793, kopparstickare, gravör, etsare, elev till J. E. REHN. - G. JuNG­ MARKER, artikel samt beskrivande fullständig förteckning över G:s gravyrer, i: Meddelanden från Föreningen för grafisk konst VIII, 1929. 3 LORENs PASCH d. y., f. 1733, t 1805, målare, tecknare, professor och direktör vid konstakademien . - S. STRÖMBOM, Porträttmålaren Lorens Pasch d. y., Sthlm 1915. 4 AMBRosrus HEDENGRAN, f. 1660 i Hedemora, t 1741 i Stockholm, kanslist i Kungl. Maj:ts kansli, tecknare och kopparstickare. H. tecknade för svenska lan dsortskyrkor ett stort antal minnestavlor,. vilka graverades av honom själv, ERIK GERINGrus och CLAUDE H ATON. Dessa tavlor utfördes till å min­ nelse av 100-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, tvåhundraårsminnet 1717 av r eformationen samt 1721 och 1730 av den rena evangeliska lärans predikande. 1 2 VÄRNA KYRKA 303 Fig. 277. storklockan från år 1764 före omgjutningen år 1947. Foto 1946. Hauptglocke von 1764 vor dem Umguss von 1947. Th e great bell, dnting from 1764·, before being recast in 1947 . En brudstol tillverkades år 1649 (RÄK.). Ej bevarad. Bland sakristians möbler, de flesta av 1700-talstyp och ganska enkla, kunna nämnas ett gråmålat sk å p från år 1785 (RÄK.), ett större klädskåp från år 1866 och ett modernt skrudskåp (1952). Ett skåp från år 1822 (Rii.K.) har utflyttats i klockstapeln. Klockorna hänga i klockstapeln: - l. storklockan (fig. 277) har rik ornering av vegetativa ornament samt bilder av Kristus som Salvator Mundi, omgiven av de fyra evangelisterna. Under dessa en inskrift: MATTH. 25 . V. 6. j OM MIDNATS TID WARDT ET ANSKRI : SI BRUDGUM- /MEN KOMMER; GÅR UT EMOT HONOM; på motsatta sidan: ÅR 1762 DEN 7 MARS SPRÄKTES JAG WID FÖRSTA GÅNGS RING- jNINGEN UNDER OVANLIG STARK KJÖLD 1 KLOCKOR j MEN ÅR 1764 l AUGUSTO BLEF JAG AF ELlA FlUES THORESSON1 UTI LIN­ HoLM­ BÄCK, ELIAs TI-IORESSON FmEs, f. 1720, t 1791, klockgjutare, verksam i Jönköping 1752- 1785. Klockor och klockringning, Sthlm (tryckt i Malung 1951). 304 BANKEKINDS HÄRAD KÖPING PÅ WÄRNA LOFLIGA FÖRSAMLINGs SAMHELLIGA KOSTNAD OMGUTEN GENOM FÖRANSTALTANDE AF DÅ WARANDE PASTORE HERR CHRISTEH L. LINDBLOM OCH l COMMI­ NISTEHN HEHH CAHL WIBEHG. 1 ÅNYO SPRUCKEN ÅR 1939 OMGÖTS JAG ÅR 19471 PÅ VÄRNA KYRKLIGA SYFÖRENINGs BEKOSTNAD AV G. BEHGHOLTZ l I STOCKHOLM DÅ BEHTIL FORS­ BRING VAR KYHKOHERDE OCH l ERIK SVANTESSON, ARRGÅRDEN, OCH EINAR JOHANSSON, HULTSÄTER, KYRKOVÄRDAR I FÖRsAMLINGEN. D 95. - - Om den klocka, som spräcktes år 1762, säges, att en bidragande orsak till dess förolyckande var jämte den starka köld, som nämnes i inskriften, >>klåckans urmin(n)es gamla ålder och bruk hwarigenom en finger djupt i slagstället finnes bortnött>> (sT.PROT.). Klockan torde således sannolikt ha varit medeltida. - 2. Lillklockan med rik dekor av vegetativa ornament i relief. Följande inskrifter: kring halsen GUDI ALLENA ÄHHONA. På livet: BLÅSER MED BASUNER I ZION; HELGER ENA FASTO, KALLER l MENIGHETENA TILHOPA; FÖRSAMLER FOLKET, HELGER FÖR-ISAMLINGENA: SAMMANKALLER THE ÄLSTA, HAFWEH THE UNGA l BARN OCH DÄGGIOBAHN TILSAMMANS, BRUDGUMMEN GÅNGE UTU l SIN KAMMAB OCH BHUDEN UTU SIT MAK, LÅTER PHÄSTERNA HER-IRANS TIENAHE GRÅTA EMELLAN FÖRHUSET OCH ALTARET OCH l SÄJA HERHE SKONA TINO FOLKE. IOEL. 2 CAP. V. 15. 16. 17. - KOMMER OCH LÅTER OSS GÅ UP PÅ HERRANS BERG TIL IACOBS GUDS l HUUS AT HAN LÄHEH OS SINA WÄGAR OCH WI WANDHOM UPPÅ HANS l STIGAR: TY AF ZION SKAL LAGEN UTGÅ OCH HEHRANS ORD AF l IEHUSALEM ESAI 2. CAP. V 3. - DENNA KLÅCKAN ÄR GENOM KYRKOHERDENS ÄREW. l CHRISTER L. LINDBLOMS FÖRANSTALTANDE TIL GHEBO j KYRKA FÖRSKAFFAD OCH GUTEN I NOHKIÖPING l AF MAGNUS HULTMAN (se S. 378, not 2) ÅR 1746. I. AUGUSTI MÅ­ NAD. D 73. Till Värna inköptes klockan år 1860 från Grebo, som samma år skaffat en ny lill­ klocka (se s. 257). Dess föregångare, som var en gåva av Christer Ållangren (s. 381), spräcktes vid sorgeringningen år 1844 efter K arl XIV Johan och såldes samma år på inrådan av biskop Hedren (vis.). På denna klockas ena sida fanns Ållangrenska vapnet, initialerna CÅG samt inskriften >>Stockholm 1668>>, på den andra inskriften >>Ädle och Välborne herr Christian[?]Ållongren till Waernäs och Sjöberga>> (INv. 1829). En liten k o r k l o ck a (primklocka), som omtalas redan i kyrkans äldsta inventarie­ förteckningar (i INV. 1622 betecknas den dock som nyinköpt) och användes att ringa in med, såldes år 1800 (RÄK.), sedan den en tid förvarats nedtagen i sakristian (INV. 1796). 1 CARL WIBERG, MARIA WALLEN, f. i Risinge 1702, f. 1719, t 1795. t 1771, komminister i Grebo pastorat 1738. G. 1739 med BRITA VÄRNA KYRKA 305 SAMMANFATTNING I. Socknen nämnes redan på 1300-talet, varför den nuvarande kyrkan måste ha haft en föregång a re, sannolikt av trä. Om denna kyrkas utseende och läge saknas alla uppgifter. II. En liten k yrka av gråsten och tegel med smalare rakavslutat kor (fig. 278 A) uppföres omkr. 1500. Av denna k yrka återstår långhuset med plant innertak av trä samt större delen av korets nordvägg. III. Uneler 1600-tal et och 1700-talets början företagas åtskilliga smärre reparationer och ombygg­ nader. Bl. a. dekoreras långhu sets innertak år 1728 sedan kyrkan i sin helhet grundligt reparerats. In v.: nattvardskärl från 1600-talet (fig. 262- 265), enkel predikstol (fig. 254), delvis omarbetad under senare tid. IV. Koret ombygges och förstoras år 1764 (fig. 278 B). År 1769 uppföres ett nytt vapenhus utanför västingången. I n v.: altaruppsats (fig. 256, 259) från å r 1779, vari infogats n ågra medeltida altarskåpsfigurer, som urspr. ej tillhört kyrkan. V. Smärre reparationer under 1800-talet, bl. a. år 1893, då den gamla, slutna bänkinredningen slopades. In v.: orgel, uppsatt år 1898, men tillverkad omkr. 1850 (fig. 261). VI. Grundlig restaurering år 1952 efter förslag av ark . E. Fant. Bl. a. revs vapenhuset i V från år 1769; västportalen breddades och bänkinredningen nygjordes. De två östfönstren igensattes i interiö­ ren. Äldre inventarier konserverades . ZUSAMMENFASSUNG I. Das Kirchspiel wird schon im 14. Jh. genannt, weshalb die heutige Kirche einen Vorgän ger, wahr­ scheinlich einen Holzbau, besessen h aben muss, i.ib er dessen Ausseh en. und Lage alle Angaben fehlen. II. Kleine Kirche aus FeJd- und Backstein mit schmaJerem plattgeschlos­ senem Chor (Abb. 278 A), errichtet um 1500. Von dieser Kirche besteht noch das Langhaus mit flach er Innendccke aus Holz sowie der grössere Teil der Chornordwa nd. A III. Während des 17. und zu Anfang des 18. Jh. verschicelene kleine Repara­ tionen und Umbauten . Nach einer grundlichen Renovierung von 1728 wurde u. a. die Langhausdecke dekoriert. Ausstattung: Abendmahlsgerät des 17. Jh. (Abb. 262- 265); schlichte Kanzel (Abb. 254), später t eilweise v erändert. IV. Der Chor wird 1764 tungebaut und erweitert (Abb. 278 B). 1769 wird vor dem vV Eingang ein neues Waffcnhaus (Vorhalle) a ufgefiihrt. Fig. 278. Kyrkans Ausstattung: Altar von 1779 (Abb. 256, 259), in den Altarschreinfiguren plan utvecklin g. 1 : 1 000. des Mittelalters eingefiigt sind, die urspriinglich ni ch t zu der Kirche gehört haben. Grundrissentwicklung V. Klein ere Reparaturen des 19. Jh., u. a. 1893, als das alte geschlossene d er Kirche. Gemeindegesti.ihl beseitigt wurde. Developmcnt of church. Ausstattung: Orgel um 1850, aufgestellt 1898 (Abb. 261). VI. Grfmdliche Wiederherstellung 1952 nach Entwiirfen von Architekt E. Fant, bei der u. a. das Waf­ fenhaus im \V von 1769 abgerissen, das W Portal erweitert und das Gestiihl erneuert wird. Vermauerung der beiden Ostfenster; Konservierung älterer Ausstattungsstiieke. e l:.)] ,CJ[j 9-310222 306 BANKEKINDS HÄRAD SUMMARY I. The parish was narned in the 14th century, which implies that the present church must have had a forerunner, probably of wood. Notbing is known of th e situation and appearance of this church. II. A small church of granite rubble and brick, with a narrower, straight-ended chancel (fig. 278 A) was built about 1500. Only the nave, with a flat wooden ceiling, and the greater p art of the N wall of the chancel remain of this church. III. Small restorations and rebuilding during 17th and early 18th centuries. The ceiling of the nave was decorated in 1728 after the whole church had been thoroughly repaired. F urnishings: Communion vessels from the 17th century (figs. 262- 265), simple pulpit (fig. 254) partly reconstructed later. IV. Chancel r ebuilt and enlarged 1764 (fig. 278 B). New porch built bef01·e W entrance 1769. Furnishings: Retable (figs. 256, 259) dating from 1779, containing medieval triptych figures of wood, not originally belonging to the church. V. Minor repairs during 19th century, one in 1893 when the old, closed pews were removed. Furnishings: Organ, erected 1898, but made around 1850 (fig. 261). VI. Thorough restoration 1952, according to plans by Architect E . Fant. West porch built in 1769 demolished; west portal widened and new benehes installed. The two east windows were closed from the inside . Old furnishings preserved. Fig. 279. Björsäters nuvarande kyrka från SV. Foto 1963. Die hcutige Kirche von B j örsäter von SW. Present Church of B j örsäter from SW. BJÖRSÄ TERS I(YRI(A ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDS LXN, BANKEKINDS HÄRAD. LINKÖPINGS STIFT, BANKEKINDS och SKÄRKINDS KONTRAKT Beskrivningen utarbetad av Åke Nisbeth, avslutad 1962. TRYCKT A KÄLLOR: BROOCMAN, S. 259- 260. - W !DEGREN, S. 592. - RIDD ERSTAD, Lex. l, S. 37-­ 38. - RIDDERSTAD, Beskr., s. 115- 116. - LINDB LOM, Björsätersmålningarna. HANDS KRIVN A KÄLLOR OCH AVBILDNINGS SAMLINGAR: KB: en teckning föreställande kyrkan på 1680-talet finnes i ms F.!. 6. - ATA: B. E. HrLDEBRAND, s. 201 ff, 211; IHRFORs, s. 254- 255;: l\1ANDELGREN, Bcskr. s. 202- 203; SÄVE 1862, S. 71- 72; INV. 1829; SNABBINV. 1922 av E. LUNDBERG; handlingar rör. restaurerings- och konserveringsarbeten under nyare tid. - BSt: Ritning till nya kyrkan 1799; ritning till orgelläktare och orgelfasad 1830; restaureringsförslag o. d. - DoMKAP.: Acta visita-­ tionis. - LSB, KIHLSTRÖM, s. l. - VSB: Hi.iLPHERS. 308 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 280. Kyrkogårdsplan. 1 : 2 000. Södcrberg 1954. Kirchhofsgrundriss. Uppm. J. Plan of churchyard. K YRKANS ARKIVALIER: J Landsarkivet, Vadstena: ST.PROT. 1663- 1666, 1672, 1688- 1709, 1717- 1725, 1728- 1731 (CI: 1), 1731-1788, 1793 (Kl: 1), 1789- 1825 (Kl: 2); RÄK. 1660- 1666, 1668­ 1726 (CI: 1), 1689- 1818 (L l: 1), 1726-1728 (L l: 2), 1788- 1815 (LI: 4), 1815- 1834 (L l: 5); VIS . PROT. i Cl: 1 (1686, 1664), LI: 1 (1700, 1752, 1778, 1780, 1782) och Kl: 2 (1801); INV. i CI: 1 (1618 med tillägg), LI: 1 (1720- 1752) och Kl: 1 (1738); div. handlingar rör. kyrkan i C l: 1 (bl. a. längd över reparationer), Kl: l, Ll: l och Kl: 2 (bl. a. om Hörbergs altartavla); födelse- och dopböckerna börja år 1632, samt­ Iiga med vissa luckor. - I kyrkans arkiv förvaras yngre arkivalier samt en av biskopen A. O. RnvzELIUS år 1753 upplagd kyrkobok som bl. a. innehåller INV. 1777, 1816 och 1831, summariska räkenskaper från år 1751, en förteckning över kyrkoreparationer samt en av RnYZELIUS författad beskrivning över gamla kyrkan. B j örsäter nämnes första gången i bevarade urkunder år 1376 (RPB nr 1217) och kallas då Byörnsreter. Socknen har alltid varit eget pastorat med Yxnerum i Skärkinds härad som annex. Björsäters nuva­ mnde kyrka är uppförd år 1800 strax N om den plats, där dess föregångare legat. Följande i texten omnämnda gårdar och byar ligga i B j örsäter socken: Backvalls inge, Björke, Bomels­ .torp, Byrum, Drängsbo, Ekhull, Fruvallsinge, Hästbäck, Högboda, Sjöberga, Vallsinge. BJÖRSÄTERS KYRKA 309 KYRKOGÅRDEN Kyrkogården (fig. 280) består av två delar; den östra, i vars norra del kyrkan är belägen, motsvarar i stort sett den medeltida kyrkogården, dock något utvidgad huvud­ sakligen åt N i samband med den nuvarande kyrkans uppförande, den västra anlagd år 1939 efter ett den 26/4 1938 fastställt förslag. Den äldre östra delen av kyrko­ gården omgives av en m u r av gråsten i kallmur, till större delen terrassmur planterad med häckar, med ingångar i Ö och S. Muren började anläggas år 1807 och utfördes av murmästaren Olof Trybom i Barkhult (sT.PROT.). Redan år 1802 hade man planer på att sätta stenmur kring kyrkogården och införskaffade också anbud från torparen Nils Olander som då nyligen satt stenmur' i Vårdsberg (s. 100 f.). Olanders anbud an­ sågs dock för högt och förkastades (sT.PROT.). De båda ingångarna ha portstolpar murade av tegel, putsade, avtäckta med svartmålade plåthuvar samt äro försedda med enkla grindar av smidesjärn. Stolpar och grindar äro i stort sett samtida med bogårdsmuren; grindarna skänktes av överstelöjtnanten Olof Rosenstierna (se s. 382). Den äldre delen av kyrkogården är planterad huvudsakligen med lövträd, bl. a. lindar och lönnar, några stora thujor samt med häckar intill bogårdsmuren. Försla~ till trädplantering väcktes första gången av Olof Rosenstierna år 1816 (sT.PROT.), men icke förrän drygt tio år senare förekomma utgifter för trädplantering, första gången år 1829, då 14 rönnar levererades av trädgårdsmästare Edman (RÄK.), andra gången år 1831, då 11 träd planterades kring kyrkogården (RÄK.). Intill år 1807 var kyrkogården omgiven av en bogårdsbalk av trä (timmer), täckt med brädtak. Dess reparation omtalas gång på gång i räkenskaper och stämmoproto­ koll, första gången år 1663 då den förbättrades med nya huvar (sT.PROT.). Arbetena på de nya huvarna fortsatte också följande år. Mera omfattande reparationer ägde sedan rum bl. a. på 1690-talet, omkr. år 1720 samt år 1768. Det sistnämnda året belades taket med nya bräder, varefter det tjärades år 1770 (RÄK. och ST.PROT.). Tre ingångs­ portar funnas, en i N, en i Ö (stundom kallad )>lilla luckam) samt en i S (stora porten eller likporten), alla av trä med spåntäckta tak. Samtliga portar nygjordes år 1744, den norra på bekostnad av Henrik Reuter (s. 382), de två andra på församlingens bekostnad (Kr: 1). En ny kyrkaport (vilken angives icke) hade tidigare gjorts år 1695 (RÄK.). Ett lås till stora kyrkaporten inköptes år 1794 (RÄK.). Vid östra ingången fanns på grund av de kraftiga nivåskillnaderna en trappa, som nygjordes år 1693 (RÄK.) och sedan repare­ rades bl. a. åren 1719 (RÄK.) och 1773 (sT.PROT.). Kyrkogården från år 1939, som ligger rakt V om den gamla kyrkogården, omgives av granhäckar och är planterad med häckar samt pyramidklippta ekar. Den har två ingångar, en i S och en i V, med portstolpar och grindar som kopiera den gamla kyrko­ gårdens. En genombrytning i den gamla kyrkogårdens V mur förmedlar passagen mellan de båda kyrkogårdarna. NYA KYRKo­ GÅRDEN 310 KLOCKSTAPEL BANKEKINDS HÄRAD STEGII t.:S IJJSXTT:-11:'\G S­ K .Ä.LLAHE Inom gamla kyrkogå rden var en klo e ksta­ p e l p lacerad. Dess exakta läge går ej säkert att fastställa. Något byggnadsår finnes icke angivet för stapeln; möjligen var den uppförd r edan på 1500-talet, eventu ellt t. o. m. tidigare. Dess r eparation omtalas ofta, tidigast å r 1665, då den tjärades (nÄK .), senare bl. a. å ren 1685, då den förs ågs med nya syll ar (KI: 1), 1702 då elen ånyo tjärades (nXK.), 1715- 1716 (KI: 1), 1730 d å en trappa byggd es (KI: l) samt 1737 då d en upprustades ordentligt och försågs m ed spira och hane av järn (RAK.). År 1771 konsta­ terade man att stapeln m åste iståndsättas, innan man kunde ringa kungsringning efter Adolf Fredrik med stora klo cka n (sT.PROT.). Se­ naste gång beslut om stapelns reparation fatta­ des var å r 1790 (sT .PHOT.) . StapeJn r evs sedan d en nuvarand e kyrkan fä rdigställts å r 1800. Ett steghus, d . v. s. en bod för kyrkans stegar, omtalas fl era gånger under 1600-talet och låg sannolikt på ell er intill kyrko gården. År 1689 fattades beslut om att steghuset Fig. 281. Gravsten över bonden E rik Peders­ son i skattvalsin ge ("i"l 692), h ans hu stru oc h sku lle avlägsnas med de n motiveringen att det barn. Foto 1957. var billiga re att göra nya stegar när de gamla Grabtna l e in c r Baue rnfa mili c lllll 1700. GrnYc slo nc over n pensant family, ca. 1700. v oro uppruttn ade än att und erh å lla stegh u set (ST .PROT .) . En bisättningskällare i gam la k yrkogå rd ens NV hörn uppfördes å r 1939 som er­ sättn ing för ett enkelt kapell från 1890-talet, placerat intill S ingå ngen till d en äldre delen av kyrkogå rden . En gravsten av kalksten (fig. 281) från omkr. 1700 som nu står rest vid tornets S vägg är det enda gamla gravmonument av betydelse, som finnes på k yrkogå rd en. Stenens övre d el är rikt profilerad och på e na sidan prydd m ed ornament och figurer i relief: en basunblåsande ängel m ed en lagerk rans i e na h anden, ett timglas och en död­ skalle samt inskriften HESURGIE MOHTUI ( = stå n upp I död e). Därunder följande in­ skrift: HAH UNDER HW ILAH SALIG I HERHA jNOM FOHDOi\l ;\RLIGE OCH FÖRSTA(N)-/ DIGE NÄMDE- OCH DANNEMANNEN j ER IK PEDEHSSON l SJ>vackra kastanjeträd och pyramidpopplan>. Dessa träd finnas icke längre bevarade. GAMLA KYRKAN Den gamla kyrkan, som föregått den nuvarande år 1800 uppförda kyrkobygg­ naden, var en träkyrka med sakristia av sten, belägen ca 4 m S om den nuvarande kyrkan. Den nedrevs år 1800, men betydande delar av den målningssmyckade trä­ panel, som beklätt kyrkans innerväggar, ha bevarats till våra dagar genom att den sekundärt blev använd i den nya kyrkan, främst i tornets träkonstruktioner samt i långhusets tunnvalv. Dessa panelbräder upptäcktes av Andreas Lindblom år 1909. På hans iniativ ha flertalet målade bräder i två repriser, 1910 och 1949, blivit löstagna. De ha av församlingen genom beslut 612 1910 överlåtits t ill Statens historiska museum där de nu förvaras under inv.nr 14118 resp. 24254. I museet utfördes 1949 ett mödo­ samt rekonstruktionsarbete av Andreas Lindblom med bistånd av docent Monica Rydbeck, varvid tio väggfält från gamla kyrkans långhus (och delar av koret) kunnat identifieras. Med hjälp av dessa panelfragment och en teckning från 1600-talets senare deP visande kyrkan från S (fig. 282), en summarisk plan från 1700-talet (fig. 283) samt äldre beskrivningar, räkenskapsuppgifter o. d. är en rekonstruktion av kyrkan möjlig att åstadkomma. l Den i inskriften nämnde MAGNus WAHLBOM var född år 1672 i Björsäter och dog år 1734 som kyrkoherde i Hällestad. Se Herdaminnet, där f. ö. hans moders namn angives vara Elin Ånarsdotter. 2 Teckningen återfinnes i ms F.\.6. i KB. 312 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 282. Den medeltida träkyrkan från SO enl. en skiss från 1600­ talets senare hälft (i KB ms F.l.6). Die mittelalterliche Holzkirche von SO n ach einer Skizze aus d er 2. Hälfte d es 17. J h. The wooden, medieval church from SE , from a sketch m a de du ring latter half of the 17th century. 1600-talsteckningen visar, att kyrkan bestått av ett rektangulärt l å n g h u s~med ett smalare och lägre, rakavslutat kor. Vid korets nordsida låg en sakristia, vid lång­ husets sydsida ett v a p e n h u s. Medelst en skissartad sgraffering har tecknaren antytt att alla tak samt långhusets och korets väggar varit spånade. Att så också varit fallet framgår av åtskilliga uppgifter i räkenskaper och stämmoprotokoll. Horisontella streck visa att vapenhuset varit uppfört av liggtimmer, medan materialbeteckning saknas på sakristian. Den sistnämnda var också, såsom framgår bl. a. av BROOCMANS beskriv­ ning (s. 259), byggd av sten. Skissen är måttsatt, korets bredd angives sålunda till 11 alnar, dess längd till 12Y2 alnar, sakristians östvägg betecknas som l OY2 alnar lång, medan dess bredd icke angives. Långhusets östgavel var sammanlagt 8 alnar bredare än koret. Avståndet mellan långhusets SÖ hörn och vapenhusets NÖ angives till 7 alnar. Vapenhusets östvägg var 6% alnar lång, dess sydvägg 7 )4 alnar. Huruvida det mått, 8 Y2 alnar, som finnes angivet på skissen vid långhusets V del avser avståndet från vapenhusets NV till långhusets SV hörn eller skall ange något annat mått, t. ex. ett höjdmått, är oklart. BJÖRSÄTERS KYRKA 313 Planteckningen, som är en bänkindelningsplan, sannolikt från år 1759, återger endast långhuset samt korets västligaste del. Planen är måttsatt och försedd med skala. Långhusets bredd angives sålunda till 19 alnar, dess längd till 26 alnar. Teckningens skala kan dock icke användas vid måttagning på planen, mätt med skalan skulle t. ex. långhusets bredd bli 17 alnar mot det på planen angivna måttet 19 alnar, dess längd 22 alnar i stället för den skriftliga uppgiften 26 alnar. Enligt BRoOCMAN (s. 259) slutligen, var kyrkan med koret 40)4 alnar lång, dess största bredd 19)4 alnar. De tre källorna äro således ense om ett mått, nämligen långhusets bredd som angives till 19, 19 resp. 19 Y4 alnar. Bänkindelningsplanen är den enda, som direkt anger lång­ husets längd, medan 1600-talsteckningen icke ger något klart besked på denna punkt. Med hjälp av 1600-talsteckningens uppgifter om korets längd kan man dock få fram ett mått på långhusets längd ur BROOCMANS uppgift, nämligen 27% alnar (Broocmans siffra på den totala längden minus 1600-talsteckningens uppgift om korets längd). Skillnaden mellan detta mått och bänkindelningsplanens, en dryg meter, är icke så stor att den bör tillmätas någon betydelse. 1600-talsteckningens uppgift om avståndet 7 alnar från långhusets SÖ till vapen­ husets NÖ hörn kan till en början synas egendomlig, då det innebär att vapenhuset legat Ö om sydväggens mittpunkt i stället för V om denna enligt gängse byggnadstradi­ tion. Uppgiften verifieras dock av bänkindelningsplanen, som visar att den tvärgång i bänkinredningen som rimligtvis bör ha gått direkt på långhusets syd portal, låg betyd­ ligt Ö om sydväggens mittpunkt. Huruvida sakristian haft samma bredd som koret var långt, d. v. s. 12Yz alnar, eller om den varit smalare, kan icke nu fastställas. Åtminstone fyra kortfattade skildringar av kyrkans byggnadsteknik finnas, delvis svårtolkade icke minst därför att äldre tiders byggnadstekniska termer icke alltid överensstämma med vår tids och många gånger icke med bestämdhet kunna tolkas. Den äldsta beskrivningen, utförd av biskopen A. O. Rhyzelius år 1753,1 är ofta citerad och lyder sålunda: >>Hon (d. v. s. kyrkan) är icke, som andra trädkyrkior, vptimbrad, knäpt och knutad; utan af rese- eller ständelwerk tilhopa nackad vti twärbiälkar ofwan och nedan, och thet vthan twifel för någre 100 år; ... hon är öfwer alt inuti panelad och vthantill spånad>>. A v BRoOCMAN (s . 259) beskrives kyrkan sålunda: >>Kyrkan är ganska wäl, til ansenlig högd, med träpelare byggd af kors- eller trä-wirke, innantill fodrad med starka tälda plank . . . samt utantill spånad.>> I ett visitationsprotokoll från år 1778 (av prosten Lindblom) säges, att kyrkan är nog gammal och bofällig >>Så­ som bygd med korswerke, innan til klädd med bräder ... utan til spånad och rödfär­ gad>> (vrs.). Byggmästaren Caspar Seurling 2 säger slutligen i ett syneprotokoll, refe­ I en kyrkobok av blandat innehåll, upplagd år 1753 av RHYZELrus, ännu förvarad i kyrkoarkivet. CASPAR (CASPER) SEURLING, länsbyggmästare, f. 1757, t 1808 i Kullerstad under sitt arbete med att uppföra Ribbingsholms herrgård. 2 1 314 BANKEKINDS HÄRAD rerat på en sockenstämma hösten 1792, att kyrkan >>wid pass öfwer 300 åhr gammab var skröplig både till väggar och valv och >>som hela denna Byggnad med Tappar af Trä sammanfogad och sammanbunden än> kunde han icke ansvara för dess bestånd allra minst som man inte visste om tapparna voro uppruttnade eller ej (sT.PROT.). Genom uppgifter i räkenskaperna veta vi vidare, att kyrkans väggar nedtill avslutats med eksyllar. Klart framgår av dessa beskrivningar, att kyrkan varit uppförd av resvirke, icke av liggtimmer. Att exakt rekonstruera byggnadstekniken med hjälp av beskrivningarna är emellertid ingalunda lätt, och det bör även framhållas, att beskrivningarna knappast kunna tagas alltför mycket på orden: kyrkan var ju panelad inuti och helt spånklädd utantill, varför detaljiakttagelser rörande byggnadstekniken knappast voro möjliga att företaga utan ganska omfattande ingrepp i väggarna. Rhyzelius' beskrivning motsvarar, såsom Andreas Lindblom 1 först framhållit, ganska väl en beskrivning av en stavkyrka, medan de övriga beskrivningarna låta oss ana, att kyrkan var uppförd i en kombination av stavkyrka- och korsvirkesteknile Särskilt upplysande härvidlag är byggmästaren Seurlings uppgift, att kyrkans bärande konstruk­ tion varit sammanfogad medelst tappar. Kyrkans exteriör, såsom den framträder för oss på 1600-talsteckningen, har icke heller mycket gemensamt med en typisk stavkyrka. Trots att Björsäter, såsom närmare skall visas i det följande, var treskeppig, var mitt­ skeppet, såsom klart framgår av teckningen, icke förhöjt och icke heller bredare än sido­ skeppen, vilket är det normala för en stavkyrka. Kyrkans samtliga tre skepp voro i stället, som framgår av de bevarade panelbrädernas målningar, lika höga och lika breda. Såsom exempel på en kyrka, som däremot uppvisar flera av de för en stavkyrka typiska konstruktionerna, kan nämnas den i grannskapet av Björsäter belägna Gärdserums gamla kyrka, riven år 1854, men väl känd genom teckningar av F . W. Scholander och N. M. Mandelgren. 2 Denna kyrka var treskeppig, hade förhöjt och bredare mittskepp samt dessutom något tätare placerade stöd än Björsäter (8 pelare i varje arkadräcka på ca 26 alnar). Härtill kommer, att den icke heller hade valvformade innertak som fallet med säkerhet var i Björsäter. Även den ursprungliga takstolen i långhuset i Åt­ vids gamla kyrka torde ha haft flera drag gemensamma med stavkyrkakonstruktionen än Björsäter visar. Sammanfattningsvis torde man därför kunna säga att Björsäters gamla kyrka var uppförd i en icke helt traditionell stavkyrkoteknik. Kyrkan hade tre ingångar. En ingång i V av okänt utseende kan icke med säkerhet dateras, möjligen tillkom den först i samband med 1759 års bänkinredning (se nedan 1 A. LrNDBLOM, Björsäters stafkyrka och dess målningars ställning inom vår konsthistoria. Fornvännen 1911, s. 69. 2 ScHOLANDERS teckning, som förvaras i ATA, publicerades av A. LINDBLOM i hans år 1953 utgivna monografi över Björsätermålningarna fig. 6. MANDELGRENs teckningar från år 1847 förvaras i Lunds universitets konsthistoriska institution. BJÖRSÄ TERS KYRKA 315 Ii j [/l ~~~J l l ' ' -~ l///,/ ' // - --------: ~ lM·-« ,r- ., ~ J~-- j ~ L l u;;~'[)"- -4 ~H-'~~ 1 W&~).( ' 3 ~f' ·:r1Mj_ l/ :~~ ) -~- it X'~r.,crrr~ .;~.:-. ~.. .,_';UJ.l. ~: ~! f .-r. ~~J!..:.! ~t:~ 9/.-&.. ~ .....y.::, E t..7!-.1.. ; • 4 ~m~~~ )ii--~-'-1.- '!!) ~ f'.,J~I, 'Jf3iz~ ·-'*tA •o#" ' 6~ f--;C ';,.~;t_._. r:..r.~. .~ ~ f t. P. fr iiB!?~~~ +, 'l f' (.l,' F t. .W~ i ., g { r l).J,• .J.1 :: l ~-:_& __ ~..:-.. ~' ~~=-tji· r-..!.J,.,"' ~• · "'~ '1.' ·r~ ....~~ -­ ~(~l · - t.~ •l "'" ..... ~ fl 'l; l"f..'-..1,pf7 IJ;""'A ~lv.,,r.J ....1... r.-rf~l..; } 1 /5 Pt:l..l.?;_ f),.:t..., ~ f-~ l---c 1-;· - l-J~ D :1/...L/~ -----­ J, ~ j j ., 't •r 1J~.o~~;..: " h-, '~~ (.' ~ ' Il'-• ..,...,.(·~;r- . l .t- -~._1/~ .....:J.... IF''/'-- ;.~ ., : !f ~r-:;.:}JJI~ ,r, / ,, r-­ ~ -sv"""'" t& 1111 l III J /4 ~fr~·· f_..,...J~ = ~~ c : l re.,~. ' l f j ' ' / / / /" / / / 1 .,'//// /; / / / / / / / / t ill' ' " ~)~ .... - - - 'J T h e m ed ieval c hurc h , p lan of pew s, 1759 ( '!). Fig. 283 . Medelt id skyrk an . Bänkindelni ngsplan fr ån år 1759 ( ?) (i VLA Kl: 1). P lan der Gestlihlseinteilung in der mittela lterlic h en K irche vo n 1759 ( ?). 316 BANKEKINDS HÄHAD FöNsTEn s. 331); sannolikt torde den vara äldre, dock knappast ursprunglig. Den omständig­ heten, att man redan år 1761 börjar diskutera en utvidgning av V ingången (sT.PROT.) tyder närmast på att ingången fanns till före år 1759. Två ingångar funnos i S, en i långhuset och en i koret. Korportalen, placerad i sydväggens västligaste del, var som framgår av 1600-talsteckningen rundbågig och av normal bredd. Ingenting i dess ut­ seende förhindrar, att den var samtida med kyrkan. Om utseendet av långhusets syd­ portal veta vi intet; vi kunna förmoda att den varit av samma typ som korportalen. Såsom anmärkningsvart bör framhållas portalens placering ovanligt långt åt Ö, t. o. m. ett stycke Ö om sydväggens mittpunkt. Att portalen verkligen haft denna förhållande­ vis ovanliga placering framgår såsom redan påpekats av såväl 1600-talsteckningen som bänkindelningsplanen. Vapenhuset utanför långhusets sydportal hade en ganska vid, triangulärt avslutad portal, som torde ha varit samtida med vapenhuset. Om portalen mellan kor och sakristia veta vi icke mer än att den ursprungligen synes ha varit för­ sedd med en koppardörr.l Beslut om utbytande av sakristians koppardörr mot en dörr av dubbla bräder, beslagen med järnplåt, fattades nämligen år 1791 (sT.PROT.). Koret har på 1600-talsteckningen fyra små, rundbågiga fönster, två i S och två i Ö, alla sannolikt i ursprungligt skick. Sju nya fönster i koret inköptes år 1670 för 9 dir (RÄK.), men med säkerhet avses med fönster i detta fall endast fönsterrutor. I samband med uppsättandet av en ny altaruppsats år 1708 förstorades åtminstone ett par av korets fönster, osäkert vilka (RÄK.). Av långhusets fönster synas på teckningen endast två, båda Ö om vapenhuset. Det ena är en liten, rektangulär, högtsittande glugg, sannolikt ursprunglig, det andra ett större, något lägre placerat, i det närmaste kvadratiskt fönster. Det sistnämnda är med säkerhet icke ursprungligt, utan senare upptaget, sannolikt i samband med att en predikstol uppsattes i långhusets SÖ hörn på 1580­ talet. Ytterligare fönster måste givetvis ha funnits på sydsidan, sannolikt också i V resp. N väggen. Målningarna äro, som LINDBLOM (s. 14 och 22) påpekat, så dispo­ nerade, att utrymme för ett fönster finnes i varje trave även i N. När en ny predikstol uppsattes i långhusets NÖ hörn år 1709, synas också vissa förändringar med fönstren i N ha företagits (RÄK.). År 1732 insattes nya, stora fönster i långhusets sydvägg (Kr: 1), och år 1756 fattades beslut om upptagandet av ett nytt fönster i N, varvid modell skulle tagas efter de nya sydfönstren (sT.PROT.). År 1761 beslöt man att upptaga två nya fönster i västgaveln (sT.PHOT.), och när man åren 1763 och 1768 diskuterade pla­ nerna på en vidgning av västportalen föreslogs, att ett nytt fönster skulle placeras över den vidgade dörren (sT.PHOT.) Ett nytt fyrkantigt fönster skulle en!. beslut år 1763 insättas på sydsidan (sT.PHOT.). sakristian hade ett fönster i ö. I fönstersmygen fanns en målad inskrift med årtalet 1401 (fig. 338). Beslut om sakristifönstrets för­ 1 I RIDDERSTAD, Lex. s. 38, återgives en tradition att gamla kyrkans sakristidörr (av järn) skulle ha kommit från Valberget, där en stenbyggnad skulle ha legat. Denna tradition saknar med säkerhet verklighetsunderlag. BJÖRSÄ TERS KYRKA 317 storing fattades år 1761 (sT.PROT.), och nytt fönster med järngaller insattes omkr. år 1791 (HÄK. OCh ST.PHOT.). I interiören voro väggarna panelade med breda stående plankor av gran, som gingo VÄGGAR OCH ända upp till väggarnas krön. Målningar på de bevarade delarna av panelen visa att INNERTAK långhuset varit täckt med träval v, av allt att döma med tolv enkla kryssvalv, vilande dels på sex fristående träpelare, dels på väggpilastrar, även dessa av trä. Spår av de senare äro fullt synliga på delar av den bevarade panelen. En annan möjlighet är att de tre skeppen täckts med tunnvalv med anfang i norr- söder, varvid dock i sidoskeppen tvärställda tunnvalv måste ha förekommit.! Koret täcktes förmodligen av ett tunn­ valv med anfang i norr--söder. Sakristian torde ha varit försedd med ett tunnvalv av sten med anfang i öster- väster. Om triumfbågens form och storlek sakna vi alla upp­ gifter. Långhus och korvoro dekorerade med målningar. En kortfattad beskrivning över de bevarade resterna av dessa målningar gives nedan s. 318 ff. Sakristian var vitkalkad men hade som framgår bl. a. av en teckning av KIHLSTHÖM 2 (fig. 338), i östfönstrets smyg en med minuskler målad inskrift som lydde: >>An(n)o d(omin)j m 0 cd 0 j 0 n(h?)er . .. Hindrici ar gotla(n)d(us) am(en).>> Vid en förnyad vitlimning av sakristian år 1741 ut­ sparades denna inskrift (KI: 1). Någon säker tolkning av inskriften är knappast möjlig att ge. Fullt klart är dock årtalet 1401. Golven' synas åtminstone i långhuset delvis h a utgjorts av enkla jordgolv. Gångarna voro dock på 1600-talet belagda med bräder. År 1695 beslutades att >>hwar i sin stol lägger plank eller tilja till golf» (sT.PHOT.). Nytt beslut om att trägolv skulle läggas i bänkarna fattades år 1745 (sT.PROT.) och verkställdes året därpå, då även gångarnas plankgolv lagades (HÄI<. och KI: 1). I koret lades år 1731 på bekostnad av Henrik Reuter (s. 382) ett golv av täljstens-( = kalkstens)plattor (KI: 1), som senare reparerades åren 1747 och 1781 (In : l resp. ST.PHOT.). I sakristian lades tegelgolv år 1690 (ci: 1). Förslag om utbytande av detta golv mot ett plankgolv väcktes bl. a. åren 1754 och 1776 (sT.PHOT.). I sakristian fanns en källare murad år 1718 (RÄK.). En spis skulle byggas i sakristian en!. beslut år 1761 (sT.PROT.). Vapenhuset hade ett golv av okänt material, om vars nyläggande beslut fattades år 1731 (sT.PROT.). En någorlunda säker -daterin g av kyrkan försvåras av bristen på jämförelsematerial. Det är icke heller möjligt att avgöra huruvida kyrkans byggnad och målningarna i dess inre äro samtida. Sannolikt är dock att kyrkan uppförts och dekorerats någorlunda samtidigt, varav följer, att en datering till 1300-talets andra fjärdedel eller mitt före­ 1 MANDELGREN h ar i Monuments seandinaves du moyen äge, Paris 1862, pi. IX, rekonstruerat Eds­ hults gamla kyrka med ett valvsystem liknande det sist föreslagna. 2 PETnus KrHLSTRÖM (Kilström), f. 1699, t 1768; prvd 1725, komminister i Björsäter 1729, kyrkoherde där 1737- 1768. Om hans samlingar till en historik över stiftets prästerskap (nu förvarade i LSB) se Herdaminnet III, s. 7 f. GOLV DATERING 318 BANKEKINDS HÄRAD faller att vara den mest sannolika.l Då Björsäters gamla kyrka närmast kan beteck­ nas som en hallkyrka, uppförd av trä, torde det icke kunna betraktas som helt uteslutet att domkyrkan i Linköping varit en av inspirationskällorna för kyrkans byggmästare. Om sakristian uppförts samtidigt med kyrkan eller icke går nu ej att fastställa. 2 Det i fönsternischens inskrift förekommand e årtalet 1401 behöver icke syfta på själva sakristians tillkomst och ger således ingen ledning vid dateringen. MÅLNINGAR Av de bevarade resterna av innerpanel en, nu förvarade i Statens historiska museum, Stockholm, under inv.nr 14118 resp. 24254 (sammanlagt 116 bräder), framgår att kyrkans interiör i sin helhet varit försedd med en rik dekorativ målning. Av korets panel finns endast ett fåtal bräder i behåll, medan av de bräder som ingått i valven av allt att döma ingen bevarats till våra dagar. Av lå nghusväggarnas panel återstå r så pass stora sammanhängande partier, att en säker rekonstruktion av målningarnas komposition liksom en tolkning av deras innehåll är möjlig. Andreas Lindblom har i sin monografi över målningarna (s. 21 f.) lämnat en detalj erad redogörelse för såväl tek­ nik som innehåll och datering, varför den här nedan följande beskrivningen av mål­ ningarna, som helt bygger på Lindbloms forskningar, gjorts kortfattad. Målningarna är utförda med limfärg 3 (?) direkt på innerpanelen. Denna har vid bern ål­ ningen först överdragits med ett tunt lager vit färg, på vilket den första teckningen ut­ förts (med kol?). Sedan lokalfärgerna pålagts har man åstadkommit mörkare nyanser och modellering genom nya påstrykningar med samma färg (understundom saknas dock helt modellering). Vitt skuggas vanligen med rött, brunt eller gult. På kroppsdelar och i ansikten är modelleringen utförd i gult eller rött. När färgläggningen avslutats har målaren utfört den slutgiltiga t eckningen av konturer, anletsdrag m. m. med svart färg och med linjer som kan variera från någon millimeters bredd till en halv centi­ meters. Fonden för figurframställningarna utgöres i regel av den vita grunden, stundom försedd med ett dekorativt mönster (t. ex. ros- eller rutmönster). Vid uppläggarrdet av bårder och andra upprepningsmönster torde åtminstone i viss utsträckning schabloner eller mallar ha kommit till användning. En kemisk analys av färgerna har visat att till brunt och gult har använts olika slags ockra, till rött järnoxid, till grönt kopparkarbonat (malakit) och till blått kopparkar­ I RID DERSTAD , Lex. s. 38, återgives en tradition, som säger att socknens äldsta kyrka skulle ha v arit belägen vid Högboda, där man funnit grundvalarna till en större byggnad. Endast en under­ sökning av den förmenta kyrkplatsen torde k unna lämn a besked om sanningshalten i denna tradition. 2 Se A. TuuLsE, Träkyrkor med stensakristia, i: Fornvännen 1951, s. 159- 181. 3 Exakt vilket bindemedel som använts har hittills ick e bestämt kunnat fas tst ä llas. 1 BJÖRSÄ TERS KYRKA 319 II m v " :/ v J5 "'\ r== w av lX x """'· z x Fig. 284. Schema över de målade bildframställningarna i arkadfälten å m edeltidskyrk a ns långhus­ och k01·väggar. Efter Lindblom. Ikonographische Öbersicht zur Ansmalung der mittelalterlicllen Kirclle. Identifica tion of paintings in areades a nd on chancel walls of the medieva l churcll. 320 BANKEKINDS HÄRAD bonat. Genom att den vita bakgrunden med tiden nästan helt försvunnit är målningarnas färgskala nu en helt annan än vid deras tillkomst; de röda, bruna och gula färgerna dominera således nu fullständigt medan de gröna och blå färgerna är betydligt mindre framträdande än vad de en gång varit (särskilt det blå synes f. ö. i stor utsträckning ha försvunnit). Korets målningar synas på nord- och sydväggarna ha omfattat ett register omgivet av ornamentbårder. I halvcirkelformade gavelfält i öster och väster har dessutom funnits storfiguriga scener, av vilka endast några obetydliga fragment bevarats, framställande bl. a. änglafigurer. Motiven synas f. ö. ha varit dels enstaka helgonbilder, placerade i spetsbågiga arkader, bl. a. S. Franciskus och S. Dominicus(?), dels legendillustrationer. Så har t. ex. en scen kum1at identifieras, vilken illustrerar legenden om jungfru Maria, som räddar en målare, vilken avbildat djävulen på sådant sätt att denne som hämnd söker rycka undan målarens stege. Långhusets målningnr ha haft en indelning som framgår av den i fig. 284 återgivna rekonstruktionen. Nedanför ett halvcirkelformat fält (närmast valvet), upptaget av gestalter i stor skala (evangelister och apostlar m. m.), finnas två arkadvåningar, åtskilda av ornamentbårder. Den övre arkadvåningen har fyra bågar i varje väggfält, den nedre tre. I de två fälten på östväggen, som flankerat triumfbågen, har indelningen varit något annorlunda (se fig. 284 nr IX och X). Nedtill avslutas målningarna med ett målat dra­ peri. Ett urval av de olika bårder som kommit till användning i. målningarna återges i fig. 285. Den övre arkadvåningen har upptagits av scener ur S. Thomas Beckets legend, som bl. a. skildrar huru S. Thomas viges till ärkebiskop av Canterbury, huru han råkar i tvist med sin forne vän konung Henrik II av England och tvingas gå i landsflykt, huru han återkommer till England, mördas inför högaltaret i Canterbury av några av konungen lejda krigare (baroner), huru han gravlägges och under sker vid hans grav. - I den nedre arkadvåningen återberättas Helga Kors' legend. Först skildras huru de båda samkejsarna Konstantin och Maxentius råkar i tvist, huru den först­ nämnde i korsets tecken i slaget vid Ponte Milvio besegrar sin rival och omvändes till kristendomen. Därnäst följer ett antal scener vilka ha påven S. Sylvester till huvud­ person och bl. a. skildra hans uppgörelse med den hedniske trollkarlen Zambri. Vidare förekomma en följd scener som skildra huru S. Helena, kejsar Konstantins moder, vallfärdar till Jerusalem och där finner Kristi kors. Slutligen återberättas i några scener huru det Heliga korset, som rövats av perserna och bortförts från Jerusalem, efter hårda strider erövras av kejsar Heraklins och återföres till Jerusalem. Härtill kommer några udda scener, som redovisas i det följande. BJÖRSÄTERS KYRKA 321 - Fi g. 285. Bårdmotiv från 1300-talsmålnin garna. Efter Lindblom. Orna m entbortenmotivc v on d en Malcreien d es 14. Jh. Border motives from 14th century p a intings. 10- 31 0 222 322 BANKEKINDS HÄHAD Fig. 286. Thomas Becket viges till ärkebiskop av Canterbury. Detalj (fig. 284, Il: D) av m ålningar från m edeltidskyrkan. 1300-talets andra fjärdedel. Numera i SHM. Fig. 286- 291 foto ATA 1950- 1951. Thomas Becket wird zum Erzbischof von Canterbury geweiht. Tcil der Ausn1alung der mittelalterlichen Kirche ans dem zweiten Viertel des 14. Jh . (Abh. 284, II: D) . Jetzt in SHM, Stocldwlm. Thomas Becl>. Förslag att anskaffa en ny altartavla väcktes år 1693 (sT. PROT.), men först år 1706 tecknades kontrakt med bildhuggaren i Stockholm Gabriel Beutin1 om leverans av en ny altartavla. Denna uppsattes i kyrkan i början av år 1708 (HÄIC och ST.PROT.) och finnes ännu bevarad i den nuvarande kyrkan (se s. 346). En rund altardisk (= altarring) gjordes år 1731 (INV. 1738) på bekostnad av kap­ tenen Henrik Reuter till Ekhult. En äldre, som var från år 1667, skänktes av Reuter år 1731 till Yxnerums kyrka (INv. 1738). >>Lilla altaret» omtalas i ett gåvaregister från 1600-talets slut (i CI: 1). Sannolikt avses härmed ett av långhusets sidoaltaren, troligen det norra. KRuciFix Två k r u c i f i x från gamla kyrkan ha överförts till den nya och beskrivas nedan s. 348. År 1752 föreslogs att bl. a. det stora krucifixet skulle målas. Dess ursprungliga plats torde ha varit i eller i närheten av triumfbågen. Vid mitten av 1700-talet hängde det på långhusets nordvägg. Det mindre krucifixet - ett processionskrucifix - hängde år 1738 i koret på norra sidan i höjd med altaret (INV. 1738). PREDIKsToL Den äldsta kända predikstolen var placerad i långhusets SÖ hörn, intill en inskrift, som ännu delvis är bevarad och som enligt en anteckning i KI: 1 i sitt fullständiga skick lydde sålunda: OCH:TETHA : LÄRER : MAN : AF : j PREDIKASTOLENOM : ATH CHRIISTVS : .~R: DODER: FOR: WÅRA: l SYNDERS: SKWLL: OCH : ÄR: VPjSTÅNDEN: FOR: WÅRA: l RÄTT­ FÄRDIGHET: l SKWLL : THRFORE : VILL: l HAN : LÅTA : HORA : SINA : ROST : l PÅ: TI-IEN: YTEHSTA : DOMEN : STjÅH : VP : I : DODHE : OCH : KOMER : TjiLL : DOMEN : THR : MED : HAN l : DA : WIL : GTOHA : EN : ATSKILNAD : l MELLAN : THEM : ONDA : OCH l: GODHA : 1588. 2 På ramen kring inskriften står årtalet 1585. En!. uppgift i INV. 1738 skulle denna predikstol ha varit en gåva av Johan Reuter (s. 382) och även varit försedd med d ennes vapen, en uppgift som dock uppenbarligen är felaktig, då denne föddes å r 1644. Möj ­ ligen kan dock Reuter ha bekostat någon renovering av predikstolen och i anledning därav försett den med sitt vapen. Samme Reuter skänkte år 1709 en ny predikstol, som placerades i långhusets NÖ del, möjligen i anslutning till triumfbågen. Denna predik­ stol fick följa med till den nya kyrkan, där den apterades som altarpredikstol, och be­ skrives nedan s. 344. Den gamla predikstolen skänktes av Reuter till kyrkan i Yxnerum. BROOCMAN (s. 389 ff.) beskriver den sålunda: >>Han är wäl gammal, men ändock prydelig ALTARE 1 GABRIEL BEUTIN, bildhuggare, född i Giistrow i Mecklenburg, t 1742 i Stockholm. B. kom till Sverige på 1690-talet och var en av de produktivaste av senbarockens bildhuggare. Arbeten även i Glanshammar (Nä), Gryt (Sö) m. fl. kyrkor. Jfr ÅKE NISBETI-I, Gabriel Beutin, en bildhuggare i Stock­ holm under 1700-talets förra hälft, i: Fornvännen 1958. " Om denna inskrift se vidare LINDBLOM, Björsätermålningarna, s. 51. BJÖRSÄ TERS KYRKA 331 gjord af Snickare med 5 små speglar uti 2 linier, i hwilk'a finnes måladt på wäf, l. Jfr jungfru) Marie bebodelse, 2. Christi födelse, 3. Wisa Männens offrande, 4. Christi döpelse, 5. Then heliga N attwardens instichtelse, 6. Christi hudflängning, 7. Christi korsfästelse, 8. Christi Himmelsfärd, 9. Adam och Eva i lustgården. Hwad som stått i then tionde speglen är af åldern utplånadb>. Broocrnarrs beskrivning låter oss ana att predikstolen var av en renässanstyp som närmast erinrar om t. ex. predikstolarna i Grödinge och Nynäs1 kyrkor i Södermanland. Predikstolens bilder passa ganska bra som illustrationer till den på väggen målade texten. Vi kunna t. o. m. med utgångspunkt från denna draga den slutsatsen, att det förstörda tionde fältet innehållit en framställ­ ning av Kristus som domaren. Enligt lNV. 1618 hade herr Johan Christersson (Ulf af Horsnäs) till Skravestad och Sjöberga (s. 381) lovat penningar till predikstolens >>Up­ rätning>>. Ett timglas till denna predikstol skänktes år 1664 av Sven Larsson på Ekhult (ci: 1). (= Bland de reparationer 1709 års predikstol undergick i gamla kyrkan kan nämnas att den år 1713 försågs med ledstång (RÄK.) samt år 1735 förstärktes (Kl: 1). Kyrkans medeltida dopfunt av kalksten finnes ännu b evarad, se nedan s. 356. År 1664 blev funten >>som förre stodh ytterst baak i kyrckian framflötter till vVänstra sidan om Altaret, der rum syntes bäst wara>> (sT.PROT.). Nya bänkar byggdes år 1667 (RÄK. m. fl. källor) och fördelades då på tre kvarter, två utefter väggarna för kvinnorna, ett större mitt i kyrkan för männen. Bänkarna synas ha varit öppna, i varje fall anmäldes år 1741 att innehavarna av stolarna 3, 4, 5 och 9 ville göra dörrar för sina bänkar (sT. PHOT.). År 1759 byggdes ny bänkinredning, och bänkarna fördelades nu på det sätt som framgår av den ofta citerade bänkindelningsplanen, fig. 283. En ny bokstol hade byggts år 1671 (RÄK.), och beslut om byggande av en stol N om altaret fattades år 1761 (sT. PROT.). Tre små stolar >>söder i kyrkian hwarest för detta Predikstohlen stådb> omtalas år 1740, då det medgavs att de fingo disponeras av Ekhults drängar (sT. PROT.). En läktare, sannolikt i kyrkans V del, byggdes år 1722 av Lars snickare (HÄlL) för att uppbära ett samma år från Ekhult (Reuter) skänkt orgelverk. En rad streck i båda de bakersta bänkarna på ömse sidor om mittgången längst i V på bänkindelningsplanen fig. 283 kunna tydas som schematiska tecken för trappor till läktaren. År 1732 byggdes t vå nya läktare på ömse sidor om orgelläktaren av organisten Carl Kindberg 2 (Kl: 1). 1 Gröelinge-predikstolen frå n ticlen omkr. 1600 likwm predikstolen i Nynäs kapell från år 1599 ha dock &kulpterade, icke m ålade, bildframställningar, dessutom placerade endast i en rad, icke i två som i B jörsäter. Se H . RA BEN , Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige und er r enässans och barock, Sthlm 1934 , s. 44 ff. 2 CARL KINDBERG nämnes som organist i Björsätcr vid tiden omkr. 1730. Huruvida han är identisk med organisten i Slaka med samma namn och verksam vid i stort sett samma tid, känd bl. a. som or­ gelbyggare, är oklart. DOPFUNT BÄNKAR LÄKTARE 332 BANKEKINDS HÄRAD Beslut härom hade fattats ett år tidigare (sT.PROT.). Förslag, att läktarna jämte bänkar, altardisk och orgel skulle målas, väcktes år 1744 (sT.PROT.). Först år 1755 målades emellertid inredningen av målaren Brodin.l Dessförinnan hade biskop Rhyzelius vid sin visitation år 1752 framhållit att kyrkan >>serdeles Orgel-läktaren, tycktes på många stäl­ len till sin prydnad innantill, böra öfverstrykas>> (vrs.). År 1756 fick Henrik Reuter (s. 382) tillstånd att bygga en läktare i långhusets SÖ hörn, där gamla predikstolen stått, men det är icke fullt klart, huruvida han använde sig av det lämnade tillståndet (sT.­ PROT.). ORGEL En orgel skänktes till kyrkan år 1722 (rNv. 1738) i testamente efter Johan Reuter (s. 382). Den reparerades och iståndsattes av organisten Carl Hindrichsson från Östra Harg (s. 204, not 6), som fick betalt för utförda arbeten på orgeln åren 1722, 1725 och 1728 (RÄK.). Klagomål över orgelns skröplighet förekomma ofta och år 1768reparerades den grundligt av organisten och klockaren i Kimstad Gustaf Lagergren, 2 då de urspr. 7 stämmorna minskades till sex, nämligen Principal 4', Gedacht 8', Qvinta P/3, Octava 2', Spetsfleut 2' och Trampet 4'. Den överflyttades till den nya kyrkan och gjorde där tjänst ända till år 1831 (se s. 354). De inventarier som tillhört den gamla kyrkan men överflyttats till den nya beskrivas nedan med början å s. 343. Här nedan följer en kortfattad presentation av dessa inven­ tarier med hänvisning till den utförligare beskrivningen. Nattvardskärlen ha alla tillhört den gamla kyrkan: Kalk av förgyllt silver från 1694 med medeltida nod. Paten 1694 (s. 359). Två oblataskar, den ena av silver, skänkt 1689; den andra av försilvrad mässing härrör också från 1600-talets slut (s. 360). Vin­ kanna av silver från 1739 samt sockenbudstyg av silver från 1741 (s. 360). NATTVARDs­ KÄRL Brudkrona av silver från 1740, ej bevarad (s. 361). Av ljusredskapen som ursprungligen tillhört den gamla kyrkan märkas ljuskronor L.JUSREDSKAP från 1600- och 1700-talen (s. 361), ljusarmar av mässing från 1600-talet (s. 363), en san­ nolikt medeltida ljusstake av smidesjärn (s. 365), ljusstakar av mässing från 1600­ talet och av tenn från 1700-talet (s. 365). De textilier som ursprungligen tillhört den gamla kyrkan beskrivas å s. 369. Bland TEXTILIER dessa märks en mässhake av sammet från 1695 (s. 369). För försvunna textilier redo­ visas å s. 372. En herremansgr av fanns i kyrkan, nämligen Ekhult-graven i koret. Två begrav­ GRAV­ MINNEN ningsvapen som hängt vid denna grav, det ena över Arent Jonsson Gullenhorn, 3 död år 1580; det andra över Johan Reuter (s. 382), död år 1722, ha överförts till nya kyrkan och beskrivas s. 374. N N BRoDIN, verksam i Västervik. H a n h a r också målat bl. a. läktarbarriären i Atvids gamla kyrka. Se nedan . 2 GusTAF LAGERGREN, f. 1742, t 1814, orga nist i Kimstad . 3 ARENT .JoNssoN GuLLENHORN, t 1580; fänrik vid Adclsfanan. Ägde bl. a. Ekhult. 1 BJÖRSÄ TERS KYRKA 333 På 1600-talsteckningen (fig. 282) finnas avritade tre vapen. Det ena torde vara Bååt­ ättens, det andra Lilliehööks, det tredje någon av de släkters som förde en sparre över blad. skriftlig upplysning om deras placering i kyrkan finns icke; en datering av dem är också svår att ge. Sköldformerna visa dock att de tidigast kunna vara från 1400-talet, snarare från 1500- eller 1600-talet. Kista av ek från 1789 (s. 375) samt en rokokofåtölj från 1790 (s. 375). Klockorna överflyttades till den nya kyrkan. storklockan från 1734 beskrives å s. 376. NUVARANDE KYRKAN BYGGNADSBESKRIVNING Den nuvarande kyrkan, uppförd år 1800, ligger ca 4 m norr om den plats där den gamla låg. Den består av ett långhus, absidialt avslutat i såväl Ö som V, med torn i V och sakristia i Ö (fig. 294). Byggnadsmaterialet är gråsten och tegel. Murarna äro slätputsade och avslutas upptill med en rikt profilerad, putsdragen taklist, murad av tegel. En list av ungefär samma art som taklisten avdelar också gaveln å sakristians östvägg från den övriga vägg­ ytan. En list av enklare slag går runt tornet i höjd med långhusets taklist. Murstyckena mellan de parvis ställda ljudgluggarna i tornet ha givits karaktären av pelare med hjälp av enkelt listverk. Runt hela kyrkan löper en enkel sockel av natursten. Långhus och sakristia ha sadeltak, långhusets är halvrunt avslutat i ö, i V anpassat efter kyrkans kvartscirkelformat avrundade hörn. Tornet täckes av ett flackt pyramid­ tak, som uppbär en öppen fyrsidig lanternin av trä med hörnpilastrar, stora, rund­ bågiga öppningar med räcken av trä samt en karnisprofilerad huv, krönt av en förgylld glob med kors. Den nuvarande globen är en kopia från år 1936 av en glob uppsatt år 1850 (nu förvarad i ett av tornrummen). Det ursprungliga krönet var av smidesjärn. Lanterninen är nu målad i gråvitt. År 1820 målades tornets luckor svarta och allt trä­ virke i övrigt i gult av målaren Lind från Hannäs (RÄK.). En spira av järnsmide krönt av en flöjel med årtalet 1850 sitter längst i Ö på långhusets taknock. Taktäcknings­ materialet är sedan år 1850 järnplåt, ursprungligen var det spån. Första gången takets reparation fördes på tal var år 1819 (sT.PROT.). Långhusets samtliga f ö n s t e r, fem i N, fem i S, varav ett halvt över portalen, äro rundbågiga och omgivas i exteriören av grunda, rundbågiga nischer, som gå ned till kyrkans sockel. Den nuvarande, medeltidsinspirerade fönsterindelningen - tyvärr helt främ­ mande för kyrkans karaktär - med bågar av gjutjärn härstammar från l 901 års restau­ rering. Intill år 1949 var den yttersta raden av rutorna av olikfärgat glas (se fig. 295). Dessa avlägsnades detta år och fönstren i sin helhet försågos med ofärgade glas, i de två MATERIAL FÖNsTER 334 BANKEKINDS HÄRAD I NGÅNGAR I NTEmöR östligaste fönstren antikglas. Den ursprungliga fönsterindelningen med ett enkelt spröjsverk av trä framgår av fig. 300, visande en interiör av kyrkan före 1901 års restau­ rering. Sakristian h ar två fönster, ett i N och ett i Ö, båda rektangulära och försedda med träbågar med små rutor. De järnluckor, som ursprungligen funnos på fön strens insidor, borttogas år 1949 och förv aras nu lösa i tornet. Hakarna för luckornas gångjärn kvar­ sitta dock fortfarande i fönstersmygarna. I tornet finnes förutom ett rundbågigt fönster över ingå ngen ett rundfönster i V samt rundbågiga ljudgluggar med svartmålade lu ckor, två i var sida av tornet. Kyrkan har två in gå ngar, en i V genom tornet och en mitt på långhusets sydfasad. Båda äro placerade i rundbågiga nischer, som även omfatta ett rundbågigt fönster, ungefär hälften så högt som långhusets fönster. sydportalens nisch är av samma djup som nischerna kring lå nghusfönstren, västportalens betydligt djupare. Båda portalerna ha rektangulära, dubbla trädörrar med fiskbensmönstrad panel. Dessa dörrar tillkomma år 1936 och torde t ill utseendet någorlunda överensstämma med kyrkans ursprungliga dörrar, synliga på ett äldre fotografi (se fig. 295) . I sydportalen kvarsitta f. ö. ännu de ursprungliga gångjärnshakarna. Två dörrar, gjorda av byggmästare Forsberg, b etalades år 1820 med 4 dlr (R t~K.). För vilken (eller vilka) av kyrkans ingångar de voro avsedda angives ick e. Vid kyrkans restaurering år 1901 (s. 341) tillkomma de dörrar med rik ornering av pålagda speglar och listverk, som år 1936 ersattes med de nuvarande. Över sydportalen en platta av kalksten med en strålkransomgiven triangel med »Jehovah>> med hebreiska bokstäver samt inskriften: NYBYGGD j ÅR 1800 (solen och bokstäverna förgyllda). Stenen tillkom år 1936, men kopierar en inskriftstavla av koppar med samma inskrift, skänkt år 1815 av kyrkvärden Hans Månsson i Bomelstorp .1 Denna koppar­ tavla förvaras nu i tornet. I portalen mellan tornets bottenvåning och långhuset sitta ett par rektangulära dörrar med enkel spegelindelning frå n år 1936. Dörren mellan sakristia och kyrka, bakom altaret, gråmålad med fi skbensmönstrad panel, är sannolikt samtida med kyrkan. I interiör e n äro väggarna putsade och nedtill avslutade med en enkel träpanel, i den västligaste delen kompletterad med en låg, väggfast bänk. Långhu sets rektangulära del är t äckt med ett fl ackt segmentvalv av putsade bräder, de absidiala öst- och väst­ partierna med tryckta halvkupoler, likaledes av trä och putsade. Övergången mellan vägg och valv förmedlas av en profilerad taklist av trä. Golvet i långhuset är av trä frånsett i den östra absiden, där det till större delen är belagt m ed k alkstenspl attor. Det ligger ett steg högre än i kyrkans övriga del. Sakristians innertak är en plafond av bräder målad i vitt, vilande på en enkel taklist. Golvet är av trä utom i dörröppningen mot lå nghuset, där det är av kalkst ensplattor. Under sakristian finnes en stor vinkällare med nedgång genom en lucka i golvet i 1 HANs MÅNssoN, f. 1776 i Yxncrum, t 1835 i Björsät cr. BJÖRSÄ TERS KYRK A 335 F ig. 292. N u varande k yrka fr å n V. Fo to 1963. Die h culige l ( irc hc vo n Vv. Present c hu rc h from v\'. SV hörnet. En inbyggnad från år 1915 i sakristians SÖ hörn inrymmer kyrkans arkiv. I västväggen finnes dels i S en murnisch inredd med hyllor samt försedd med en dörr m ed enkel spegelindelning, dels i N uppgången till predikstolen. Ett litet börrealtare av trä vid östra väggen tillkom år 1949. Tornets bottenvåning, som tjänstgör som vapenhus, har golv och tak av trä. Även tornets inredning i övrigt såsom bj älklag, trappor o. d. är av trä . I nord- och sydväggarna i bottenvåningen finn as h alvrunda nischer, samtida med kyrkan. Fig. 293. Längdsnitt mot N . 1 : 300. O. Lagergren och Th. Bergentz 1915, komp!. J. Söderberg 1954. Längsselmitt nach N. Longitudinal section Jooking N. ~-------' J l_] _-.=:::... --===-=-!=. 1 ?AU ~a ::::±:r) o 1 ---1 · --~--------1----- ' z J -1 - 5 ~ 10 -l Fig. 294. Plan. 1 : 300. Uppm. O. Lagergren och Th. B ergentz 1915, komp!. J . Söderberg 1954. Grundriss. Plan. 338 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 295. Kyrkan från S. Foto A. Lindblom 1910. Die Kirche von S. The church kom S. BYGGNADSHISTORIA Liksom i sina egna församlingar, Grebo (s. 213) och Värna (s. 274), var kyrkoherden och kontraktsprosten Christer Lindblom (s. 204, not 4) den som i Björsäter varmast talade för nybyggnad för att ersätta den medeltida. träkyrkan. Vid en visitation år 1778 föreslog han, att församlingen skulle börja avsätta pengar till nybyggnad. Vid en visita­ tion två år senare upprepade han detta förslag och framhöll att församlingen borde >mtan widare upskof begynna at skaffa Byggningsfond til en ny kyrka, emedan den gamla, såsom med 6 stötter, utan och innan emot wäggarna understödd, ej kan längre nyttjas säkert utan lifsfara>> (vis.). År 1782 visiterade Lindblom å nyo och propagerade för nybyggnad, men församlingen va.r svår att övertyga. År 1789 i juni diskuterades dock frågan på allvar på en sockenstämma: >>förestältes ånyo, huru gammal och ganska bofällig denna Biörsäters kyrko nu befinnes wara, så att fara är i synnerhet när blåst infaller, det hela detta Herrans Tempel nederfaller, och giör en ganska stor skada, både på folk och kyrkans skrud ...>> (sT.PROT.). Det föreslogs vid denna stämma att en ny kyrka av sten skulle uppföras, och majoriteten av de närvarande enades härom. BJÖRSÄ TERS KYRKA 339 Hösten samma år beslutade man börja köra fram material till kyrkobygget (sT.PROT.). Några år gingo, utan att något företogs, men i april 1792 beslutade man att stiftsbyggmäs­ taren Casper Seurling (s. 313, not 2) skulle till­ kallas för att dels syna den gamla kyrkan, dels ge råd och anvisningar rörande den planerade nya kyrkan. Vidare beslutade man, att den gamla kyrkan skulle stå kvar under bygget samt att den nya kyrkan skulle ) >sättas på Norra sidan brede wid then förre) > (sT.PROT.). Seurling kunde på grund av sjukdom komma först på hösten, och vid en stämma i september Fig. 296. Tvärsnitt genom koret mot Ö. meddelade han resultatet av sin syn, tidigare l : 300. Uppm. O. Lagergren och Th. Ber­ gentz 1915, komp!. J. Söderberg 1954. refererat s. 314. Vad beträffar den planerade Querschnitt durch den Chor nach O. nybyggnaden meddelade han, att han var vil­ Cross scction of chancel Jooking E. lig att uppföra en ny kyrka för en kostnad av 13 000 dlr kmt (sT.PROT.). Resultatet blev, att Seurling fick i uppdrag att utarbeta ritningar och kostnadsförslag, och dessa förelågo till en sockenstämma i slutet av må­ naden. Man upptäckte då, att de sparade niedlen icke räckte, och bygget uppsköts därför fyra år eller till år 1796. I augusti år 1798 fattade man äntligen definitivt beslut om kyrkobygget, och Seurlings då uppvisade ritning godkändes )>såsom lämpelig och wacken> och hans kostnadsanbud antogs (sT.PROT.). Grunden skulle läggas på hösten 1799 och i november detta år förekommer också den första utb etalningen av murrnästararvode till Seurling. I maj 1800 var kyrkobygget i gång på allvar, och efter 23 veckors arbete stod kyrkan i stort sett färdig på hösten samma år. Beslut om bänkindelningen kunde således fattas redan i november (sT.PROT.). Förutom Seurling arbetade på kyrkan hans son (?) byggmästaren Johan Seurling,1 stenhuggaren Trybom, 2 glasmästaren Hoffstedt3 och kopparslagaren Gröning 4 (RÄK.) . Ritningen till den nya kyrkan hade såsom framgår av det ovanstående, författats av Seurling. Ö IÄ synes ha företagit endast smärre ändringar på ritningen. Enligt ämbetets skrivelse till Kungl. Maj:t den 16/3 1799 var den ritning, som då översändes för fast­ ställelse lämpad .efter en på orten författad projektritning, )>men med en mindre kost­ sam och lättare konstruerad öfwerbyggnad å Tornet». 5 Ritningen, av vilken en kopia JOHAN SEURLI NG, t 1814 i Linköping, länsbyggmästare. OLoF TRYBOM, f. 1751, t i Yxnerum 1826, murmästare och stenhuggare. 3 EMANU EL HoFFSTEDT, spegelfabrikör i Linköping, t 1811. • JoHAN GRÖNING, kopparslagare i Linköping, t 1807. 5 Skrivelser från ÖIÄ till Kungl. Maj:t 1799 16/3 (vol. 337), RA. 2 1 340 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 297. Södra kyrkogårdsporten, 1800-talets början. Foto 1963. Siidlicher J{irchhofseingang, An[a ng des 19 ..)h. Sentrance to ch urchyard, begin­ ning of 19th century. bevarats i Byggnadsstyrelsens arkiv (fig. 298), fastställdes av Kungl. Maj :t den 2 /4 1799. Ritningen har vid uppförandet av kyrkan följts i allt väsentligt. De enda föränd­ ringar av betydelse, som företagits, är att ritningens murtrappor i tornet ersatts med trätrappor samt att tornets lanternin givits en detaljutformning, som icke helt överens­ stämmer med ritningens . Vidare ha bänkkvarteren delvis givits en annan utformning än på ritningen, varjämte den gamla kyrkans predikstol använts i stället för en nytill­ verkad predikstol. Det sistnämnda kan dock ha varit avsett av Seurling redan från be­ gynnelsen, fastän på ritningen markerats en ny predikstol av konventionell sengusta­ viansk typ. Iordningställandet av inred ningen fortsatte under år 1801, och den 20 september detta år kunde biskop J. A. Lindblom förrätta invigningen, varvid han i sitt invig­ ningstal utgick från 2 Mosebok 20 kap. v. 24 (Kr: 1). Några mera genomgripande förändringar har kyrkan icke genomgått efter sitt upp­ förande. U nder förra hälften av 1800-talet företogas en del smärre reparationer, BJÖRSÄTERS KYRKA 341 Fig. 298. Ritning till nuvarande kyrka, 1799. BSt. Baurisse fli.r die l{irche von 1799. Plan nnd sketch of new chur ch, 1799. närmast att betrakta som underhållsarbeten. År 1850 restaurerades kyrkan emeller­ RESTAURE­ RINGAR tid mera genomgripande under ledning av konduktören Nyström, 1 varvid bl. a. golvet och yttertaket jämte tornhuven reparerades och såväl exteriör som interiör nymålades. Ar 1893 insattes en värmeugn samtidigt som golvet i kyrkans V del höjdes. Nästa större restaurering ägde rum år l 901. Då förändrades bl. a. fönstren och bygg­ des en ny, öppen bänkinredning. Hitningarna till dessa förändringar - av arkitekten G. Hermansson 2 - fastställdes av Kungl. Maj:t den 29/6 1900. År 1936 restaurerades Härmed torde avses någon av bröderna AuGusT (f. 1814, t 1886) och JoHAN RoBEHT NYSTHÖM t 1890), byggmästare och arkitekter, mest kända för restaureringen av Linköpings dom­ kyrka under 1800-talets mitt och senare hälft. 2 GusTAF HEHMANSSON, f. 1864, t 1931 , intendent och byggnadsråd vid BSt. H. har ritat bl. a. Oscars­ och Sofiakyrkorna i Stockholm. 1 (f. 1817, 342 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 299. Interiör mot Ö. Foto 1963. Kircheninneres nach O. Interior Iooldng E. kyrkan ånyo, denna gång efter ett förslag av arkitekten Johannes DahJ,l vilket bl. a. innebar ommålning och omkalkning av exteriören, lagning och målning av taket och tornlanterninen, utbyte av dörrar samt - som enda interiörarbete - viss förändring av altarrundeln. Elektrisk belysning inmonterades år 1944, elektrisk uppvärmning år 1949. Detta år restaurerades också kyrkans interiör efter ett förslag av J. Dahl. Härvid ändrades bl. a. bänkinredningen, renoverades fönstren och insattes en ny predikstol (dock med bibehållande av altarpredikstolen). Vidare restaurerades kyrkans gamla inventarier och inredning av konservator Bertil Bengtsson. 1 GusTAF JoHANNEs DAHL, f. 1886 i Tranås, t 1953; stadsarkitekt i Tranås. D. har byggt kremato­ riet i Vetlanda samt restaurerat ett antal kyrkor. BJÖRSÄ TERS KYRKA 343 Fig. 300. Interiör mot Ö före 1901 års r estaurering. Foto Dagmar Eriksen . Kircheninneres nach O vor der R estaarierung von 1901. Interior looking E before restora tion 1901. INREDNING OCH INVENTARIER Altare av trä, rektangulärt, målat i grått, med enkel listverksindelning. Samtida med kyrkan. Altarprydnaden (fig. 299) består av en kombination av en liten altartavla, predik­ stol samt målningar på korabsidens väggar och valv. Predikstolen är placerad över altaret, med framsidan vilande på en brädvägg, som döljer ingången från kyrkan till sakristian och flankeras av två enkla, kannelerade pilastrar mellan vilka inpassats en målning framställande Nattvarden (olja på duk) i mörka färger (fig. 303). Målningen är icke ursprunglig utan tillkom först år 1849 såsom en gåva av Nils Rosenstierna (s. 382). Den är utförd av konstnären G. A. Engman (s. 251, not l) som samtidigt bättrade kyrkans stora Hörbergmålningar (se nedan). Pilastrarna uppbära en profilerad platta och på denna platta är predikstolskorgen placerad jämte två skulpterade putti, den N om korgen med händerna knäppta till bön och inskriften BEDER I JESU NAMN målad på ALTAR­ ANORDNI N G 344 BANKEK IND S HÄRAD sockeln, den S om predikstolen hållande en krona och med inskriften ocH EDER SKALL WARDA GIFWIT på sockeln. Huruvida dessa putti hört till predikstolen också i dess ur­ sprungliga skick är osäkert, lika troligt är att de stått som krönfigurer på 1708 års altaruppsats (jfr s. 348). Predikstolskorgen är femsictig med rektangulära speglar, fyllda med skulpterade och förgyllda ornament (bandverk och akantus), i mittspegeln dessutom ett allians­ vapen (Reuter-Natt och Dag) under adlig krona. Sidan åt S är sammansatt av två smala speglar. Nedtill avslutas korgen med en vulst i form av en bandomvirad lager­ krans med akantusblad i hörnen. Upptill avslutas den med ett kraftigt utkragat, pro­ filerat listverk. Ett bokbräde över mittspegeln prydes av ett skulpterat änglahuvud. De nuvarande färgerna - huvudsakligen benvitt och guld - tillkomma vid kyrkans senaste restaurering år l 949 och motsvara de färger i vilka den målades i samband med att den placerades på sin nuvarande plats. De ursprungliga färgerna kunna nu icke iakt­ tagas. Predikstolen (fig. 303) skänktes till den gamla kyrkan år 1709 av J ohan Reuter (s. 382) och är också försedd med dennes och hans andra hustrus vapen (fig. 302). Den tillverkades av den i Stockholm verksamme bildhuggaren Gabriel Beutin (s. 330, not l) och var placerad i långhusets norra del i anslutning till triumfbågen. Att så varit fallet framgår icke endast av arkivaliska uppgifter utan även av det förhållandet att den nu­ varande södra spegeln är hopsatt av två smalare speglar, vilket visar att denna sida från början haft ett annat utseende och att följaktligen uppgången ursprungligen haft sin plats där. Predikstolen överfördes till den nuvarande kyrkan och placerades över altaret i enlighet med Seurlings ritningsförslag. Församlingen hade dock tidigare ­ år 1799 -·- beslutat att den skulle placeras mitt på norra väggen (sT.PROT.), och år 1803 klagade också rusthållaren Simon Knutsson 1 över att detta beslut icke följts, dock utan resultat (sT.PROT.). Vid uppsättandel i den nuvarande kyrkan tillkom den platta på vilken predikstolen vilar jämte den pilasteromramade skärm som uppbär plattan. För att öka predikstolskorgens höjd tillfogades vidare en profilerad platta av samma grundplan som korgen och omedelbart under denna. Själva korgen lämnades i stort sett orörd men ommålades i vitt och guld. Tavlan på skärmen ovan altaret till­ kom som redan nämnts först år 1849. Från början torde skärmen ha varit helt slät och målad i vitt. Efter tillkomsten av en ny predikstol år l 949, placerad på mera traditionell plats (se nedan), användes altarpredikstolen endast undantagsvis. MÅLNINGAR Väggytan mellan de två fönstren i korabsiden liksom en del av valvet är dekorerad med målningar, utförda i oljefärg direkt på putsen (fig. 299). Den målade väggytan uppdelas av pilastrar (också målade) i tre fält. Det mittersta fältet bakom predikstolen upptages av målad skenarkitektur. Det N fältets målning framställer Herdarnas tillbed­ jan, det S Kristi död på korset (fig. 304) då solen förmörkas, klipporna rämna och de döda 1 SrMoN KNUTssoN, f. 1756, t 1826. BJÖRSÄ TERS KYRK A 345 Fig. 301. Interiör mot V. Orgelläktare och orgelfasad från 1830- 1831. Foto 1963. Kirch eninneres n ac h W. Orgclempore un d Orgelprospekt von 1830- 31. Interior Ion kin g vV. Organ loft a nd front 1830­ 1831. stå upp ur sina gravar. Färgerna äro ganska mörka, huvudsakligen brunt, rött och g ult i olika nyanser samt något grönt och blått. Målningarna i valvet uppdelas med hj älp av breda band i tre triangulära fält. I det mittersta framställas apostlarna Petrus och Paulus med sina attribut nyckel resp. svärd, i det N evangelisterna Matteus och Markus, i det S evangelisterna Lukas och Johannes, alla med sina symb oler, ganska fritt inkomponerade i enkla landsk ap . Närmast valvets hj ässa en triangel med inskriften Jehovah i hebreiska bokstäver, omgiven av en kraftig strålkran s. Färgerna i valvets målningar äro huvud sakligen ljusa nyanser av brunt, gult och grått. Dekorationen i sin helhet är utförd av Pehr Hörberg.l Kontrakt med denne upprättades å r 1802 och året därpå utförde han arbetet. Hörbergs signatur jämte årtalet 1803 återfinns också på oxens spilta i fram ställningen av herdarnas tillbedjan samt i det mellersta av de tre 1 PEHR HönBERG, f. 1746 i Virestads sn, Småland, t 1816; målare, tecknare, grafik er, skulptör. H. blev en av den gustavianska tidens mest anlitade kyrkam ålar e och har utfört en mängd al tartavlor . B. CNATTINGIUS , P ehr Hörbcrg, Sthl m 1937. 346 BANKEKINDS HÄRAD fälten i valvet. Med stolthet talar man i ett sockenstämmoprotokoll från år 1803 om målningarna: >>dessa förträffliga sinne­ bilder, som icke allenast wittna om ett ypperligt snille och mästerlig hand, utan ock innehålla de hufvudsakeligaste äm­ nen i vår dyra salighetslära>> (sT.PROT.). Målningarna bättrades år 1849 av G. A. Engman (s. 251, not 1), vilket framgår bl. a. av en inskrift i nedre högra hörnet på framställningen av korsfästelsen. De ha senare restaurerats 1928 av konser­ vator Sven Sundbaum samt 1949 av konservator Bertil Bengtsson. Altarring (fig. 299) av trä, oval. Me­ delst kannelerade, helförgyllda pilastrar indelad i rektangulära, helt räfflade fält, målade i grön marmorering. Knäfallet klätt med grön plysch (från 1936). Sam­ tida med kyrkan, dock något förändrad år 1936 då också de nuvarande färgerna som i stort sett motsvarade ursprung­ Fig. 302. D etalj av predikstolen fig. 303 med dona­ torsvapen (Johan Reuter och hans hustru Sofia liga tillkomma. Christina Natt och Dag). Foto 1957. S. 344. Altaruppsats av trä (fig. 305), skulp­ FeJd vom Kanzelkorb mit den Stifterwappen (vgl. Abb. 303). terad, målad och förgylld. Överflyttad från Detail of pulpit (fig. 303) with the donors' coats of a rms. gamla kyrkan och sedan år 1949 place­ rad på långhusets norra vägg. Mittpartiet upptages av en målning (olja på duk) framställande Kristus på korset med Maria Magda­ lena vid korsets fot och Jerusalem i bakgrunden. Färgerna äro mörka, huvudsakligen olika nyanser av brunt, gult, rött och blått. Tavlan är placerad i en svart-vitmarmorerad ram med förgyllda, skulpterade akantusblad i hörnen och mitt på sidorna och är in­ fattad i en arkitektonisk uppbyggnad bestående av två kolonnetter med korintiska kapitäl, vilande på förkroppade socklar med skulpterade, förgyllda rosor. Kolonnetterna uppbära ett likaledes förkroppat, rikt profilerat entablement med skulpterade, för­ gyllda rosor på frispartiet. Mellan sockelpartiets två förkroppningar en strålkransom­ given oval med IHS, allt skulpterat och förgyllt. Altaruppsatsen krönes av en oval målning (olja på duk) framställande Kristi uppståndelse (samma färger som i mittpar­ tiets målning) inom en oval ram, sammansatt av lagerkvister och akantus, krönt av en fumarol. På ömse sidor om altaruppsatsens mittparti rikt skulpterade vingar bestå­ ende av ymnighetshorn ur vilka akantusrankar växa fram. Uppsatsen målad huvudsak­ BJÖRSÄ TERS KYRKA 347 Fig. 303. Predikst ol från år 1709 av G. Beutin. Överfly ttad från gamla kyrkan. Foto 1957. S. 344. Die aus d er alten Kirche iib ernommene Kanzel von G. Beutin ans Giistrow1709 . Pulpit, 1709, by G. Beutin. From the old church. ligen i två sorters marmorimitation, dels en grågrönrosa, dels en brun. Dessutom före­ kommer guld, silver och något grönt. H ca 320. På församlingens uppdrag beställdes altartavlan genom Johan Reuter (s. 382) år 1706 hos bildhuggaren Gabriel Beutin (s. 330, not l) i Stockholm (sT.PROT.). Den levererades och uppsattes i gamla kyrkan år 1708. De i uppsatsen inplacerade oljemålningarna, f. ö. av ganska god kvalitet, 348 BANKEKINDS HÄHAD Fig. 304. Korsfästelsen. Oljemålning på korets S vägg­ fält, utförd av P. Hörberg år 1803, bättrad år 1849 av G. A. Engman. Foto 1957. S. 344. Die Kreuzigung, Ölrnalerei auf dem S ' 'V a ndfeJd des Cho­ res von P. Hörberg 1803, ilbern1alt von G. A . Engman 1849. The Crucifixion. Oilpaint ing on S wall of chanccl by P. Hörberg, 1803. retouched by G. A. Engtnan, 1849. KnucrFrx äro givetvis icke utförda av Beutin utan av denne beställda från någon av Stockholms skråmålare. Till altaruppsatsen kan möjligen ursprungligen ha hört de två putti, som nu stå på ömse sidor om predikstolen. De ha i sådant fall haft sin plats på sidorna om den krönande ovala målningen, där utrymme för dem finnes. Trots att altaruppsatsen aldrig kunde komma till användning i den nya kyrkan överfördes den dit och bevarades också ganska väl. Ett år 1813 fattat beslut om dess försäljande verkställdes aldrig. Till en början förvarades den i sakristian men utflyttades år 1850 i kyrkan och uppsattes på korets nordvägg, där den hade sin plats intill år 1949. Triumfkrucifix (fig. 306) av trä, krederat och målat. Korset av furu, Kristusbilden av lövträ (?). Korset, vars samtliga armar äro avsågade, prydes på båda sidor med må­ lade bladrankor, huvudsakligen i rött (fig. 307). Kristusbilden, som är ganska grovt skulpterad, har gråblått ländkläde, brunt hår, grön törnekrona samt blekt rosa, nästan BJÖRSÄ TERS KYRKA 349 Fig. 305. Altaruppsats, levererad år 1708 av bildhuggaren G. Beutin. Urspr. i gamla kyrkan, numera uppsatt på N långhus­ väggen i nya kyrkan. Foto 1963. S. 346. Der Altar der alten Kirchc von Bildhauer G. Beutin aus Giistrow 1708, nun an der Langhausnordwand. Retahle, d elivered 1708 hy G. Beutin, sculptor. Fron1 old church, now on N wall of nave in the new church. vit karnationsfärg. Det är osäkert, huruvida dessa färger äro de ursprungliga. Bakom Kristi huvud en lös glorieplatta. H 186. Korsets dekorering på båda sidor visar klart att det ursprungligen varit placerat fritt, med all sannolikhet i triumfbågen. De avsågade delarna av korsarmarna ha sannolikt varit ändplattor med bilder av de fyra evangelis­ ternas symboler. Trots vissa 1300-talsdrag kan krucifixet knappast ha tillkommit tidigare än mot slutet av 1400-talet, eventuellt ännu senare. Det kan närmast betraktas som en sen kopia av ett höggotiskt krucifix, d. v. s. möjligen av kyrkans ursprungliga 350 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 306. Triumfkrucifix från 1400-talet . Urspr. i gamla kyrkan . Foto 1957. S. 348. Triumphkrcuz d es 15 ..)h. a us der alten Kirche. Rood, 15th century. Originally in old church. triumfkrucifix. Det stora korsets ommålning beslutades år 1752 (sT.PROT.). Möjligen kunna Kristusbildens nuvarande färger ha tillkommit vid detta tillfälle. Krucifixet konserverades år 1928 av Sven Sundbaum. Processionskrucifix (fig. 309) av trä (ek), krederat och målat, nu använt som altarkrucifix. Korset har fyrpassformade ändplattor med hörnblad, små treklöverblad, samt små ovala gropar längs korsarmarnas kanter. Endast obetydliga rester av färg, bl. a. grönt, men också något rött och grått finnas. Korset har troligen varit målat såsom )> livets träd)>. På korsets baksida svaga spår av en bladranka målad i rött. Kristus har ljusrom karnation med röda, stili~erade sårmärken, grön törnekrona med lösa, till största delen bortfallna taggar, vitt ländkläde med gyllene kantbård och grönt foder. Bakom Kristi huvud en stor glorieplatta med spår av ett kors. H 86, B 67; Kristusbil­ dens H 42. Högklassigt, sannolikt östgötskt arbete från tiden omkr. 1350, d. v. s. i stort BJÖRSATERS KYRKA 351 Fig. 307. Baksidan av triumfkrucifixet fig. 306. Korset prytt m ecl målact rank­ ornamentik. Foto S. Sunclbaum 1928. s. 348. Rlickseite d es Triumphkreuze< Abb. 306 mit gemalter Rankenorna mentik des 15. Jh. Rear side of rood, fig. 806. The cross is d eco­ raled with painltd a :abesques . sett samtida med den gamla kyrkans målningar. Hängde i gamla kyrkan på korets nordvägg i höjd med altaret (rNv. 1738). Predikstol (fig. 299) av trä, bestående av en femsictig korg med enkla speglar, trappa och ljudtak, placerad i norra delen av bågen mellan korabsiden och långhuset. Målad i olika nyanser grått, något blått samt med delvis förgyllt listverk. Från år 1949, ritad av arkitekten Johannes Dahl (s. 342, not 1). Nummertavlor (fig. 308), ett par, ovala. Förgyllda ramar, krönta med lagerkvistomgivna urnor, nedtill avslutade med likaledes lagerkvistomgivna inskriftstavlor med texten GIFVEN AF NÄMDEMAN, CARL. l CARLSSON, 1 J BACK-VALLSINGE l 1804. H 160. Placerade på enkla piedestaler i form av kannelerade pelare, målade i grått och guld (från år 1949). Den nuvarande, öppna bänkinredningen (fig. 299) med enkla, rakavslutade gavlar med rektangulära speglar, målad i gulgrått med mörkt svartgrå marmorerade speglar, tillkom vid 1949 års restaurering och är ritad av arkitekten Johannes Dahl. På bänk­ kvarterens framskärmar ha placerats två skulpterade, genombrutna bänkkrön (fig. 311), 1 CARL CARLSSON, häradsdomare, PREDIKsToL NUMMER­ TAvLoR BÄNKINREDNING f. 1765, t 1823. 352 BANKEKINDS HÄRAD LÄKTARE OCH OHGEL närmast likna nd e ryggstycket på en gustavi­ ansk soffa, övertagna från den ursprungliga bänkinredning. Båda krönen ha i mitten en oval med målat vapen, på den södra Spalden­ creutska vapnet samt på ovalens baksida in­ skriften ANNA CHR ISTINA l Sl'ALDEN-CHEUTZ l FÖDD ÅHH 174 G, på den norra Rosenstiernska vapnet åtföljt av valspråket MEDIO · Tunssr­ Mus · mrs ( = medelvägen är den säkraste. Ovid. Metamor. II: 137) samt på ovalens bak­ sida inskriften NILS HOSENSTIERNA, l RYTTMÄS­ TAHE OCH HIDDA-IHE Al' KONGL: SVÄRDS-IOHDEN l FÖDD ÅHR 1732 (s. 381). Krönen voro intill år 1949 placerade på bänkskärmarna till de främsta, tvärställda bänkarna närmast koret (se fig. 300). Dessa slopades 1949. Den närmast föregående bänkinredningen med enkla, öppna bänkar med profilerade gav­ lar tillkom år 1901. Den ursprungliga bänkin­ redningen, delvis byggd av den gamla kyrkans målade panelbräder, revs ut vid 1901 å rs re­ staurering. Den var, som framgår av fig. 300, sluten och hade dörrar med enkla, rektangulära Fig. 308 . Nummertavla från år 1804 . Foto speglar. Bänkkvarteren gingo ända in till ytter­ 1957. s. 351. väggarna. Bänkarna närm ast koret voro placeNummcrntafel von 1804 · I-lymn board, 1804 · rade parallellt med mittgången. Ar 1801 disku­ t erade man möjligheterna att förse kyrkan med sidogångar, men man ansåg sig på grund av de dryga kostnader detta skulle medföra icke kunna genomföra en sådan anordning. Bänkinredningen liksom kyrkans fasta inred­ ning i övrigt målades första gången år 1801 av målaren Malmqvist (HÄK.). Anbud hade först inhämtats från ritmästaren och målaren Bjurvall, men detta förkastad es såsom alltför högt (ST.PHOT.). Orgelläktaren (fig. 301) i kyrkans västra del vilar på fyrkantiga pelare med enkla listkapitäl och har en fyllningsbarriär med listverksomramade speglar, målad i grått med förgyllda, skulpterade ornament, bl. a. musikemblem i mittspegeln. Liksom orgel­ fasaden utförd åren 1830- 1831 efter en ritning (fig. 310) av C. G. B lom Carlsson, 1 stadfäst av Kungl. Maj:t den 2117 1830.1 Orgelfasaden med en mitt-tourell, krönt av ett 1 CAHL GUSTAF BLOM CARLSSO N , f. 1799, t 1868; arkitekt. Studerade vid Konstakademien 1811- 18, blev konduktör vid ÖIÄ 1818 och anställd es 1823 vid Sthlms bro- och hamnbyggnader. Professor vid Konstakademien 1841, arkitekt vid ÖIÄ 1844 och intend ent 1862. B.JÖRSÄTERS KYRKA 353 Fig. 309. Processionskrucifix från mitten av 1300-tale t. Urspr. i gamla k yrkan; används num era som altarkrucifix i nya kyrkan. Foto 1963. s. 350. Prozess ionsl\:ruz ifi x aus der I\[itte des 14. Jh. aus der a lten Kirchc, mm als A lta rkruzifix venvcndet. ~[ i d-14th ccntmy procession cru cifi x. Originall y in old church, now uscd as altar crucifix in the n ew c hurch. eldfat och med lägre sidopartier, är målad i grått med förgyllda ornament. Nuvarande orgelverk är byggt år 19,19 av Nils Hammarberg, Göteborg, och räknar 20 stämmor ­ 1 Skrivelser från Ö lÄ till Kungl. Maj:t 1830 1/6 , vol. 357, RA. 12- 3 10 222 354 BANKEKINDS HÄRAD · .·---· E ntwurf flir Orgelemporc und Orgelprospekt von C. G. Blom Carlsson 1830. ....... Fig. 310. Ritning till orgelläktare och orgelfasad av C. G. Blom Carlsson är 1830. BSt. S. 352. Drawing of organ loft and front, by C. G. Blom Carlsson , 1830. fördelade på 2 manualer och pedal. Det ursprungliga verket var byggt av Gustaf Anders­ son,1 Stockholm och omfattade 11 stämmor. Intill år 1830 användes den gamla kyrkans orgel (se s. 332), och det vill synas som om den läktare på vilken den var placerad också åtminstone delvis varit den gamla kyrkans läktare. Orgeln hade skänkts i testamente efter J ohan Reuter år 1722 på vars gård Ekhult den tidigare stått. Den var vid överlämnandet tydligen ganska ålderstigen och icke i särskilt gott skick. I ett av rector cantus A. Schiörling (s. 204, not 3) i Lin­ köping utfärdat intyg efter avsyning av den av organisten Carl Hindrichsson (Hinders­ son) i Ö. Harg (s. 304, not 6) utförda renoveringen av orgeln efter överlämnandet säges att >>ett gammalt wärck för den utfästa betalningen föga bättre kan blifva curerat än det nu är, så framt icke flera nya stemmor skulle giöras och de gambia förfalna casse­ ras>> (u: 1). Ytterligare reparationsarbeten utfördes under loppet av 1720-talet av Carl Hindrichsson och en större renovering undergick orgeln år 1768. Se vidare ovan s. 332. B. E. HILDEBRAND (s. 202) såg orgeln år 1829 och beskriver den då sålunda: >>På läktaren är ett litet Orgelverk af 6 stämmor, men så litet att en man skulle nästan kunna lyfta hela skåpet med pipor och allt. Det lär vara mkt gammalt h"t ej motsäges af dess ut­ 1 GusTAF ANDERssoN, f. 1797 i Tortuna, t 1872 i Sthlm; orgelbyggare. A. har bl. a. byggt orgel­ verken i Markim (Up), 1828; Vittinge (Vs), 1832; Fogdö (Sö). J. SJÖGREN, Orgelverken i Västerås stift, i: Nord M Hand!.: 40, Sthlm 1952. BJÖRSÄ TERS KYRKA 355 Fig. 311. Detalj av bänkkrön från 1800-talets första år med ätten Rosenstiemas vapen. Foto 1957. s. 352. Mittelstlick einer Gestlihlsbekrönung ans den ersten Jahren d es 19. Jh. mit dem Wappen Rosenstierna. Detail of bench crown, early 19th century, with coat of arms of the Rosenstierna family. seende. Tangenterne af furuträ se ut som de varit förfärdigade i de tider, då man ännu ej kände bruket af äggjern. Stämmorna äro ej att utdraga framtill vid sidorna om ma­ nualen såsom vanligt, utan utdrages medelst en slags jernkrampor på ena sidan. Åt­ minstone skulle en orgelspelare här få svårt att visa sin fermite i ombyte af registren. ­ Detta är likväl nu utdömdt ö ett nytt kommer i sommar att uppsättas. Detta gamla är medlertid erbjudet för 100 R Bco åt Kärrbo kyrka. [Västmanland] - I sanning ett god t pris på ett Orgelverk.>> Av denna beskrivning framgår klart, att orgeln varit ett litet, bärbart positiv, sannolikt från tidigt 1600-tal, närmast att jämföra med t. ex. ett positiv (skänkt 1649) från Rådmansö kyrka (SvK, Uppland bd II, s. 329). Den gamla orgeln såldes år 1835 till organisten Törnbom i Skärkind (Ög). Ett år 1812 fram­ lagt förslag, att man skulle inköpa ett 6- a 7-stämmigt verk förfärdigat av ingenjören Liedberg1 förverkligades icke (sT.PROT.). 2 SAM. OLoF LIEDBERG, f. 1776, t 1851 i Yxnerum, ingenjör, kommissionslantmätare. 356 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 312. Dopfunt av kalksten. Gotländskt arb et e från 1200-talcts senare del eller tiden omkr. 1300. Urspr. i gaml a k y rkan . Foto 1957. T a ufe a us J{a lkste in, gotlä ndisch e Arb eit a us der 2. Hälfte d es 13 ..Jh. oderum 1300. Ans d er a lten Kirche. Font of limcston e . Go tland work ciatin g from latter pa rt of 13th centtn·y or ca . 1300. Origina lly in old c hurch. ooPnEosKAP Dopfunt (fig. 312) av k alksten, starkt vittrad, gjord i tre block. Rund fot, runt skaft upptill avslutat med en vulst, musselgo dronnerad cuppa. Uttömningshål i cuppans sida (möjligen icke ursprungligt). I-I 95, D 82. Gotlä ndskt arbet e från 1200-talets senare del eller tiden omkr. 1300 av en icke minst på fastlandet rikligt företrädd typ (t. ex. BJÖRSÄ TERS KYRKA 357 Fig. 313. Kalk och paten av förgyllt silver. Kalkens nod och patenens mittparti från 1300-talets andr a fjärdedel, övriga delar från år 1694. Foto 1963. J(elch und Patene, Silber vergoldet. l:(clch­ nodus und Patenenmi ttelstUck aus den1 2. Vicrtel des 14. J h., die iibrigcn Tcile von 1694. Chalicc and paten, silver g ill. Chalice knop 'md michlic of paten from seeond quarter of 11 th century , other parts, 1694. stockholms-Näs, SvK, Uppland bd VII, fig. 170). Funten stod (i den gamla kyrkan) ursprungligen längst i V, men flyttades år 1664 fram till koret och placerades N om altaret (sT.PROT.). Annu år 1738 fanns den gamla funtkitteln av koppar med två järn­ ringar i behåll (rNv.), och funten synes också ha använts, men år 1761 såldes kitteln >>såsom onödig>> (sT.PROT.). Dopskål av koppar, oval, invändigt förtent. Med en upphängningsring i ena kort­ sidan, ett triangulärt, profilerat handtag i den andra. L 31,5, H 7,G. 1700-tal? D o p s k å l av nysilver. I-I 16. Skänkt år l 904. Dopfat av mässing med drivna ornament, anpassat till den medeltida funten. D 77. Från år l 9·19. K al k (fig. 313) av helförgyllt silver. Rund fot, runt, profilerat skaft med nod samt stor, enkel cuppa. Noden rund, försedd med sex rombiska knappar, var och en prydd med ett gjutet manshuvud i relief, tre krönta, tre barhuvade. Noden i övrigt sirad med graverade ornament. Under foten stämplar: l. krönt arm med yxa ( = Norrköping); 2. HR ( = Henrik Reimers, mästare i Norrköping 1684- 1693). H 22,8. Fot, skaft och cuppa från år 1694, då en!. beslut på sockenstämma samma år en ny kalk skulle göras av elen gamla (sT.PROT.). Arbetet utfördes hos Henrik Heimers änka, Rebecka Ekman NATTVARDs­ KÄRL 358 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 314. Oblatask (nr 1) av silver , utförd av Johan vVibom (Wib erg?) i Norrköping. Skänkt år 1689. Foto 1957. Silbernc Oblatc ndosc von .Johan Wibom (Wiberg'l) in Norrköping, Stirtung von 1689. Silver wafer casc, by .Johan W i bom (W iberg'!) of Norrköping. Presented 1689. Fig. 315. Oblatask (nr 2) av försilvrad mässing. 1600-talets senare del. Foto 1957. Oblatendose, Messing v e rsilbert, 2. I-Iälfte d es 17. Jh. Vvafcr ca se, silver-platcd brass. Latter part of 17th century. BJÖRSÅTERS KYRKA 359 l l l Fig. 316. Brudkrona av förgylld mässing, utförd av S.. O. Liedberg år 1828. Foto 1957. S. 360. Brautkrone aus vergoldetetn l\i[essing von S . O. Liedberg 1828. Bridal crown of brass, gilded, n1ade by S. O. Licdb erg, 1828. ordererkännande av henne i avskrift i cc 1). Noden är nu allt vad som återstår av kyrkans medeltida kalk. Den var ett svenskt arbete från 1300-talets andra fjärdedel eller mitt. 1 P a ten (fig. 313) av silver, ovansidan förgylld . Mittpartiet med ett nedsänkt sexpass, i vilket inom en graverad rund medaljong en graverad bröstbild av Kristus. D 13, l. Patenens mittparti samtida med kalkens nod och av samma ursprung, brättet dock omarbetat år 1694. O bl a task l (fig. 314) av silver, oval, med drivna och punsade blom- och bladornament. På locket under friherrlig krona ett spegelmonogram. Stämplar: IW (två ggr.) (= Johan Wibom (Wiberg?), mästare i Norrköping 1680~1700-talets början). L 19, H 7,5. Skänkt (RÄK., A. ANDERssoN, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden ans dem XIV. Jahrhundert, Sthlm 1956, Bd. II s. 12. 1 360 BANKEKINDS HÄRAD BRUD­ KRONOR år 1689 av Johan Reuter (gåvoreg. i e r: 1). De i spegelmonogrammet ingående initia­ lerna åsyfta denne och hans andra maka Sofia Christina Natt och Dag (s. 382). O bl a task 2 (fig. 315) av försilvrad mässing, oval, med drivna och punsade ornament, huvudsakligen blommor och blad, samt på locket en naken kvinnofigur som i ena handen håller en blombukett (Flora?). Fotplatta och lock med krusig kant. L 13, Br 11, H 6. 1600-talets senare del. Beslut om anskaffande av en oblatask av tenn eller bleck fattades år 1664 (sT. PROT.). Vinkanna av silver, delvis förgylld. Päronformad på rund fot, med handtag, tum­ grepp samt pip. På locket en blomformad knopp, på livet två graverade vapen, det Reuterska med initialerna HR och det Rålambska med initialerna CCR samt årtalet 1739. Härmed avses kannans donator, kaptenen Henrik Reuter och hans maka Catharina Charlotta Rålamb (s. 382). Stplr: l. S. Olof (= Norrköping), 2. D ( = 1739), 3. HN( = Hind­ rich Nourin, mästare i Norrköping 1730- 1769), 4. ålderm ansranka. H 30. - I utbyte mot denna kanna lämnades en åttakantig, sirförgylld vinflaska av silver om 46 Y2 lod, enl. INV. 1738 given av >>Sahl. Herren på Ekhult», enl. rNv. 1653 av landshövdingen Carl von Scheiding (s. 382) på Ekhult. Av en uppgift från år 1702 framgår att flaskan hade skruvlock (RÄrc). Sockenbudstyg av silver i enkla former, bestående av k alk och paten. Kalkens fot tjänstgör som vinflaska, dess nod som oblatdosa. Stplr (endast på kalken): l. S. Olof ( = Norrköping), 2. F ( = 1741), 3. HN ( = Hindrich Nourin), 4. åldermansranka. H 15, patenens D 8. I enkelt, läderklätt fodral. Omgjort av ett äldre sockenbudstyg som år 1738 av Nourin beskrives som >>en liten oförgylt kalk och et söndrigt Paten>> om 8 74 lod (Kr: 1). Sked av silver, helförgylld. Graverad inskrift: TILL BJÖRSÄTTEHS KYRKA/vm I. A. w. OCH C. A. CH . HÄG ERSTRANDS 1 FÖHSTA NATTVAHDSGÅNG D. 10 JULII 1842. Stplr: l. lejon­ mask ( = Linköping), 2. kontroll, 3. B & S ( = Barkander och Sörling, verksamma i Linköping från år 1821 ), 4. M4 ( = 1812). L 18, 5. Vid Gustaf Vasas konfiskation av kyrksilver år 1540 togs från Björsäter en krona (se nedan), 22 besättningsstycken till en kåpa samt 5 lödiga mark 7 lod förgyllt och l Y2 lödiga mark 6 Y2 lod oförgyllt, icke närmare specificerat silver. K var lämnades en kalk och en oblatask. 2 Enl. 1566 års register över kyrksilver i Östergötland ägde då kyrkan 2 förgyllda kalkar med patener, tillsammans vägande l Y2 lödiga mark 4 Y2 lod. Brudkrona (fig. 316) av förgylld mässing. Består av två ringar, sammanfogade medelst sex profilerade, bladliknande ståndare. Den nedre ringen med infattade, folie­ rade glasbitar (folien försedd med bokstäver eller små blommor), den övre med hj ärt­ formade kläppar, upphängda i fästen i form av rosor. På en av ståndarna graverat år­ 1 JoHAN ADOLF \VILH ELM l-L\GERSTRAND, LOTTA I-IÄGEHSTHAND, 2 K ÄLLSTRÖM s. f. 1825, d. 1900, läkare, och CATHARINA AUROHA CHAR­ till SVEN ADAM I-IÄGEHSTHAND, f. 1793, herde i Björsäter 1834, prost 1844, OCh hans maka AURORA SOPHIA EKENSTAM, f. 1799, VOrO barn f. 1827, j" 1911, t 1864; kyrko­ t 1882. 157 . BJÖRSÄ TERS KYKRA 361 Fig. 317. Kronbytta av koppar från år 1728. Foto 1957. K upfcrkessel zur Brautl> i greve MAGN. GADR. D E LA GARDIES hus lägrad av en livländare vid namn CONRAD CARSTEN, dömdes till död en för förment barnamord men fick pardon den 11 april 1668». 2 KÄLLSTRÖM s. 157. LJusnEDsKAP 362 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 318 . Applique av mässing. 1700-t alels senare del. Foto 1957. ,;va ndlcuc hter a us l\'Iess ing aus d er 2 . J-lcilft.c des 18. Jh. Brass applique. Late 18th ccntury . av två halvklot. Reflexblommor mellan ljusarm arna, runda droppskålar med veckad kant. H 70. Torde vara identisk med den krona för 12 ljus, som upptages redan i INV. 1720, och sannolikt tillkommit under 1600-talets senare del, men som senare förändrats bl. a. genom tillfogande av den nuvarande kulan samt genom utbyte av de ursprungliga droppskålarna. Dessa förändringar äro sannolikt vidtagna under 1700-talets senare del (före år 1777 då den upptages i rNv. i sitt nuvarande skick).- 4. För 8 ljus i en krans. Profilerad mittstav, nedtill avslutad med stor kula. Reflexblommor mellan ljusarmarna, runda droppskålar. H 67. Skänkt av Nils Rosenstierna (s. 382) till kyrkans invigning år 1801 (sT.PHOT.), men att döma av typen dock tillverkad betydligt tidigare, sanno­ likt omkr. 1700. Möjligen kan kronan tidigare h a hängt på Ekhult. Ljuskrona för 6 ljus i en omgång. Mittstaven av svarvat, gråmålat trä, ljusarmar och droppskålar av förtent järn. H 53. Torde vara identisk med den >>liusastake (kallas senare ljuskrona) af jern och trää gord med 7 (senare säges 6) pijpon> som år 1664 för­ ärades av Jon Persson i Björke (Gåvoreg. i CJ: 1). Förvaras i tornet. Lampetter av mässing för ett ljus, tio stycken. Anskaffade år 1944. H 68. Appliquer (fig. 318) av mässing för 2 ljus, två par, icke fullt lika, gustavianska. H 33. Det ena paret inköptes år 1829 och var ursprungligen placerat vid nummertav­ lorna, det andra paret skänktes år 1845 av prosten Hägerstrand (s. 360, not 1). BJÖRSÄ TERS KYRKA 363 Fig. 319. Ljusarm av mässing (nr 2), skänkt år 1666. Foto 1957. " 'andannlcuchter aus Mcssing, gestiftet166f5. B rass candie brocket, presented 1666. L j u sarmar av mässing: - l. För två ljus, ett par. Gjutna, med rik dekor i nyrokoko och med glasprismor längs droppskålarna. Förvaras i tornet. L 27. 1800-talets mitt eller senare del. - 2. För ett ljus (fig. 319). Rund väggplåt med drivna bucklor, spiral­ vridet och ruträfflat skaft med nod, stor och djup droppskål med drivna bucklor. L 46. Sannolikt identisk med den ljusarm för predikstolen, som år 1666 skänktes av Jon Pedersson i Fruvalsinge (gåvoreg. i er: 1). - 3. För ett ljus. Enkel, med rund väggplåt och runt skaft med nod (fig. 321). L 25. Omkr. 1800. Fragment (fig. 320) av ett par ljusarmar av kristall med mässingsstomme. Tillsam­ mans med två lystrar för altaret skänkta av revisionssekreteraren U. Nordstrand på Byrum,l major C. Classon på Hobo 2 och herr C. Lund på Höstbäck 3 (INv. 1829). Att döma av de bevarade resterna högklassiga arbeten från tiden omkr. 1780. Ljusstakar (fig. 322) för tre ljus, ett par. Fot och ståndare av förgyllt trä i enkla sengustavian.,ka former, ljusarmar av försilvrad mässing. Kring droppskålarna ha hängt kristallprismor (endast ett fåtal återstå). H 37. Omkr. 1800, sannolikt identiska med de lystrar, som skänktes till kyrkan av samma herrar som skänkt de ovan nämnda ljusarmarna. 1 2 3 JACOB Uooo NoRDSTRAND, k a mmarrevisionskommissarie, f. 1739, t 1820. CARL CLAssoN, major vid Östgöta kavallerireg., f . 1776 i Björsäter. CAsiMIR L UN D, inspektor (bokhållare), f. 1755, t 1840. 364 BANKEK INDS Hf\R A D Fig. 320. F r agment av ljusa rm av kri stall, sannolikt frå n omkr. 1780. Foto 1957. S. 363 . Bruch stlick e cincs lui s tallenen Arml euchtcrs, wa hrschcinlic h un1 1780. Fragn1ents of c rys la l ca n d le b racket, probably CH . 1780 . Fig. 321. Lju sarm av mäss in g (nr 3). Omkr 1800. F o lo 1!)57. s. 363 . .\rml euchter a us l\'[cssing, lllll 1800. B rass ca ndie hrack et. Ca. 1800. BJÖRSÄ TERS KYRKA 365 Fig. 322. Ljusstak e av förgyllt trä m ed armar av försilvrad mässing. Omkr. 1800. Foto 1957. S. 363. L euchter aus vergoldetem Holz mit Arn1en aus vcrsilberten1 :\t[essing, tun 1800. Candies tick of gilded wood, with arn1s of silver-plated brass. Ljusstake (fig. 323) av smidesjärn för tre ljus. Trebent fot, vridbart överstycke med droppskålarna avslutade med djurhuvuden. H 42. Möjligen senmedeltida, före­ kommer i varje fall redan i INV. 1618. L j u s stakar av tenn - l. För ett ljus (fig. 324), ett par. Åttkantiga fotplattor, rikt profilerade skaft. Stpl: ett likarmat kors med korsarmarna avslutade med liljor. Sanno­ likt tyskt arbete, 1600-talet eller omkr. 1700. H 21. - - 2. För ett ljus (fig. 325), ett par. Fyrkantig bottenplatta med genombruten ståkant, räfflat, kolonnformat skaft. Stämp­ lar: 1. Träd ( = Eksjö), 2. kontroll, 3. P 2 ( = 1797), 4. NILs JUSTELIUS EKESIÖ (med upphöjda bokstäver, d. v. s. inristad i formen = Nils Justelius, verkstad i Eksjö fr. o. m. 1754. H 28.- 3. Ljusstakar av tenn för ett ljus, två par. H 19, 5. Från år 1941. Ljusstakar (fig. 326) av mässing för ett ljus, ett par. Med rik, driven och punsad dekor. Åttkantig fotplatta, skaft med stor nod, runda, stora droppskålar. H 49. 1600­ 366 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 323. Ljusstake av smidesjärn. Möjligen senmedeltida. Foto 1957. S. 365. Leuchter ans Schmicdeeise n, vielleicht spätmittelal­ t erlicli. Wrought iron candlestick. Possibly late medieval. Fig. 324. Ljusstake av tenn (nr 1). Sannolikt tyskt arbete från 1700-talet. Foto 1957. S. 365. P ewter Zinnlcuchter, wahrscheinlich d cutschc Arbeit des 18. Jh. candlestick. Probably German, 18th century. TEXTILIER talets senare del. Inköpta för testamentspengar efter fröken Elisabeth Reuter (s. 382 och 361, not 1), begravd i Björsäter den 23/2 1673 (gåvoreg. i CI: 1). År 1791 förlorade kyrkan genom en stöld >>4 Stycken hederliga och stora Silfwer­ Liusstakar» (rNv. 1777). De två största voro skänkta av Henrik Reuter och hans maka Catharina Charlotta Rålamb (s. 382) och buro dessa makars vapen och namn, de andra hade inköpts år 1759 för pengar, som skänkts i testamente efter fru Maria Eleonora Ribbing1 (sT.PROT. och RÄK .) och vägde 36 lod. Antependier: - l. Av mycket blekt ljusblått siden (fig. 327); matelasserat, med band- och bladornamentik, broderad i silke huvudsakligen i gult och vitt. Foder av blå lärft. L 310, H 95. Skänkt till nya kyrkan av jungfru Maja Hummelberg 2 (INv. 1829) i början av 1800-talet. Det är sammansatt av ett täcke eller en damkjol från 1700-talets 1 MARIA ELEONORA RIBBING, f. 1685, t 1758; g. 1717 m. ryttmästaren MAURITZ GUSTAF REUTER af Skälboö, f. 1697, t efter 1737 (hans farfars far var Lydert Henriksson Reuter, se släkttab. s. 382). 2 MAJA HuMMELBERG, t 1806 76 år gammal. Hon hade varit i tjänst hos herrskapet på Ekhult. BJÖRSÄTERS KYRKA 367 \ Fig. 325. Ljusstake av t enn (nr 2), gjord 1797 av N . Ju steHus i Eksjö. Foto 1957. s. 365. Zinnlcuchter von N. JusteHus in Eksjö 1797 . Pewter candlestick, made in 1797 by N . Justelins of E l>och med galoner korsvis beklädd>> år 1818 (sT . PROT.) . 2. Av nu gulbrun, urspr. röd sammet med breda guldgaloner. Foder av läder. Holk och ring av mässing, stor pingla av tenn. På holken instämplade initialer IKD. Svarvat träskaft. L 116, H 22. Sannolikt identisk med den håv till vilken galoner och beslag inköptes år 1826 (RÄK.). I kyrkans äldsta inventarieförteckning från år 1618, tyvärr mycket fragmentarisk, upptages bl. a. följande nu förkomna textilier: ett kalkkläde av >>skärduk sydt med rödt silke>>, testamente efter pastoris dotter Martha Nilsdotter, 2 ett annat kalk­ kläde >>skiönt med åtskilliga färgen>, ett tredje kalkkläde >>ifrå Ekhult förärat med guld­ spetsar och guld insänckt», ett altarkläde av >>brangult armesiden>> och en altarduk >>med högh knytningh > . År 1670 den 611 skänkte Johan Reuter (s. 382) på Ekhult till kyrkan >>en messesärk aff fijnt klosterlärufft giorder med Rött Attlask kringh om halsen och om Ärmarna, ett stycke framme på fållen och ett baak på fållen. Der till medh ett Rött lärfftsband att binda om sigh medh>> (Gåvoreg. i CI: 1). Detta gåvoregister, som samtidigt är ett slags förteckning över i tidigare inventarier utelämnade äldre föremål, upptar vidare bl. a. en håv med en liten klocka, skänkt år 1689 av löjtnanten Johan Lund, 3 ett >>gl. CLAi:is MAGNUs LrvrN, f. 1719, t 1795; kyrkoherde i Björsäler 1775, prost 1789. MARTHA NILSDOTTEH, f . 1614, t 1623, dotter till kyrkoherden NICOLAUS LUNDIUS OCh hans 1:a hustru, MAHGARETA 0LOFSDOTTER BÅNG. 3 JOHAN A NDERSSON LUND, f . omkr. 1631, t 1721, löjtn a nt vid Östgöta r eg. till fot. 1 2 BJÖRSATERS KYRKA 373 Fig. 333. Begravningsvapen över Arent Jonson (Gullenhorn) till E khult ("j" 1580). Foto 1963. S. 374. Totenwappen um 1580. Hatchm ent, ca . 1580. linnet täcke öfr. funten, blådt och gult silke uti>> och en gammal altarduk med för­ h änge >>blåt med guldt silke borderat beläte på lilla altareb (förhänget med all sanno­ likhet ett medeltida altarbrun). Ar 1730 förärad es av kapten Henrik Reuter (s. 382) ett grönt altartäcke med vita snodder (sT. PROT och INV. 1738). Bland de i INV. 1738 upptagna nu försvunn a textilierna kunna vidare nämnas: en gammal mässhake >>af rödt Sidentyg, af guld och silke wirkat korss. obrukelig. skänckt af Ekhults herrskap 1624>>, en diskduk med rött silke påsytt, en altarduk av likartat slag (enligt ett tidigare JNV. gåvor av fru Eriana Körning (s. 382) och ett handkläde sytt med rött och grönt silke samt två altarkuddar. E n av de två sistnämnda skildras i ett något tidigare INV. sålunda: >> l st. kudde på Altaret af rödt Sammet, med divis Öfwer. Engelen Gabriels ankomst till J. Marjam, förährad af Wälb."e Hr Capit: Hind: Reuter. >> En!. rNv. 1816 såldes samma år på auktion bl. a. en brudpäll, ett svart, ett rött och ett grönt altarkläde samt två altardukar av bomullslärft med röda rosor. 374 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 334. Begravningsvapen över Johan Reuter (i· 1722). Foto 1957. Totenwappcn 11111 1722. J-!ntchmcnt, ca. 1722. BEGRAV­ NINGs­ VAPEN Begravningsvapen (fig. 333) av trä i form av en rektangulär platta inom en enkelt profilerad ram. På plattan mot urspr. svart fond målat dels ett vapen (Gyllenhorn) med initialerna A I G, dels en beslagsverkskartusch med inskriften AREN JONSON TIL ECKHWILT GULHORN SOM AFSOMINADE I GVDI I PESTIL(ENSE) l ANO 1580 IAGH W(ET) l MIN FÖRLOSSARE LEF(wER) (s. 332). Nedanför kartuschen inskriften IOB 19 CAP. Färger huvudsakligen rött, brunt och gulvitt. H 67, Br. 55. Hängde i gamla kyrkan i koret, i närheten av Ekhult-graven (rNv. 1738). Begravningsvapen (fig. 334) av snidat trä, krederat och målat. I mitten Reuterska vapnet, omgivet av ett hjälmtäcke av frodig akantus och krönt av hjälm med hjälm­ prydnad. Nederst en kartusch, flankerad av fanor, vapen och palmkvistar med inskriften: DEN ÄDLE OCH WÄLBORNE l HERRE HERH. JOHAN LYDEH.SSON H.EUTEH. l HEH.H.E TILL EKHULT, BEH.G, H.EUTEH.S-IBEH.G, SKIÄLBOÖ OCH QUISTRUM, FÖDD l DEN 23 SEPT. 1644. SAHL: I HEH.H.ANOM l AFLEDEN DEN 22 MARTI 1722 (s. 382). H Ca 210. Hängde (i gamla BJÖRSÄ TERS KYRKA kyrkan) vid Ekhult-graven i koret. Skulle möjligen kunna vara ett verk av Gabriel Beu­ tin (s. 330, not l, jfr. Sv K, Nä I: 3, fig. 474). Kista av ek, kraftigt järnbeslagen, med ett innan- och två utanlås. L 100, B 65, H 55. Tillverkad vid Barkhults bruk 1789 (RÄK.). Bland sakristians äldre möbler kunna näm­ nas en rokokofåtölj av ek med läderklädd dyna, skänkt 1790 av prosten Claes Magnus Livin (s. 372, not 1), tre gråmålade stolar av barocktyp, dock icke tillverkade förrän på 1800-talet (1866 enl. uppgift), en bänk av all­ mogetyp med snidade gavlar, ett bockbord med läderklädd skiva, möjligen 1700-tal, ett ovalt 18 OO-t a l s b o r d med fyra ben och låda, skänkt av prosten Hägerstrand (s. 360, not l) samt en speg e l med förgylld ram, skänld år 1851 av rusthållaren Jonas Persson i Drängsbo (Inskrift: GIFVEN AF SKATTÄGAREN j JONAS PETTERSSON I DRÄNGSBO). En numera förkommen pendyl var enl. INV. 1829 skänld år 1801 av rusthållaren Si­ mon Knutsson 1 i Drängsbo, enl. INV. 1816 av fem socknemän. Den hade föregåtts av en pen­ dyl, som år 1775 inköptes för kyrkans medel (ST.PROT.). 375 MÖBLER Timsten (solvisare) av kalksten, en kva­ BruchstUck ei nes Säulenschafts aus Kalkstein aus der 2. Hälfte d es 16. Jh. dratisk platta med hm-markeringen i låg re­ Fragment o[ column of limestone, late 16th century. lief. Visaren saknas. 33 x 33. Enl. inskrift från år 1704. Del av ett kolonnskaft (?) av kalksten med ornering i relief (fig. 335): tre lejon­ masker, som hålla upp fruktguirland er. H 33, D 15. 1500-talets senare del. Kan möj­ ligen ha ägt något samband med predikstolen från 1580-talet, men förefaller snarare att vara en rest av en spisomfattning eller dyl. och i sådant fall säkerligen härstammande från någon profan byggnad (Ekhult?). Aln-likare av mässing med graverad inskrift: mönsÄTTERs socHN 1751 AF c. J. WALLBERG. Tappkran av mässing. 1700-tal. L 17. 1 SIMON KNUTSSON, Fig. 335. Del av kolonnskaft, •>strumpa», av kalksten från 1500-talets senare del. Foto 1957. f. 1756, t 1826. 376 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 336. Detalj av byglarna (kronan) på storklockan. Gjuten av M. Hultman, Norrköping, år 1734. Foto 1957. Teilansicht der • > Krone,, (I-Iängebligel) der 1-Iauptglocke, g:egossen von lVI. 1-lultrn a n in Norrköping 1734. Detnil of the rings of the great bel!. Cast by 1 \ L liultman, Norrköping, 1734 . Manschettknappar (för mäss-skjortor), tre av silver med graverad örn, 1700-tal, upptagas i INV. 1777; samt ett par av mässing. Karl XII:s b i b e l i enkelt standardband. Sockensigill av mässing, med en bild av kyrkan jämte inskriften BJÖRSÄTERS KYRKAs siGILL 1. KON.B. 8. 29. 3. 1834. Enl. inskrift skänkt av brukspatronen, greve C. Ph. von Schwerin.l Röke ls ekar (fig. 337) av malm med punsad ornamentik. Två av löpstängerna saknas, likaså det krönande tornets övre del. H 18. Höggotiskt, sannolikt ungefär sam­ tida med gamla kyrkans målningar. Enl. INV. 1777 fanns då i kyrkan >>En Beenknota, hänger på Norra kyrkowäggen, såsom någon raritet förwarad>>. Ej bevarad. KLocKoR Klockor av malm: - l. storklockan med rik ornering i relief av olika slags blad­ ornament, myntavtryck samt bilder, nämligen Kristus, Petrus, Paulus samt konung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora. På byglarna ansiktsmasker (fig. 336). In­ 1 CuRT PHILIP OTTO voN ScawErUN, f. 1795, t 1849, löjtnant, greve. Ägde bl. a. Borkhults bruk i Yxnerum. BJÖRSÄ TERS KYRKA 377 Fig. 337. Rökelsekar av malm. 1300-talet. Foto 1957. Rauchfass, Erzguss des 14. J h. Brass censer, 14th ccntury. skrifter: (l) kring halsen NINGAR GUDI ALLENA ÄI-IH.ONA, (2) på livet LOFVER HERHAN ALLE HED­ l OCH PRISEH HONOM ALT FOI..CK I-IALLELUIA l TY HERHANS NÅD OCH SANNING ÄR WÄLDIG l ÖFWEH OS I EWIGHET l UTI J>inringningsklocka>>. Beslut att den icke längre skulle användas fattades år 1796 (sT.PHOT.). I INV. 1618 upptagas en storklocka, två små klockor och två smärre klockor samt slutligen >moch klocka liten utan kläp ­ l sb>. 1 JoNAs LJUNG BERG, f. i Skänninge 1689, t 1736; blev 1717 adjunkt och 1724 kkh i Björsäter. G. 1717 m. SoPHIA SEULERUS, f. 1686, t 1735, företräd arens, kkh Johann es Seulerus dotter. 2 MAGNus HuLTMAN, klockgjuta re, mästare i Norrköping 1726- 1758. 3 SEIPEL & LrLJEND AHL, klockgjutarfirma i Stockholm, v erksam 1839- 1849. • LAns ÖHMAN, klockgjutare, verksam i Norrköping 1813- 1826. ö. blev mästare 1804. 5 HANs JACOB BIERMAN, klockgjutare, v erksam i Stockholm 1680- 1696. B. blev mästare 1674. Fig. 338. Sida ur KmLSTRÖM (ms i LSB) m ed anteckning av inskrifter i gamla kyrkan. Från scenen med S. Thomas grav­ läggning (överst) från sakristians östfönster (nederst). S. 317. Skizze von Inschriften a us d er alten Kirche. Notes on inscriptions in the old church. BJÖRSÄ TERS KYRKA 379 SAMMANFATTNING I. En kyrka av trä m ed treskepp igt lån ghus täckt med trävalv, av allt att döma enkla kryssvalv, och något smalare, förmodligen tunnvälvt, rakavslutat kor. sakristia av sten vid korets nordvägg. Sannolikt 1300-talets början (fig. 282~283). Hela kyrkan dekorerad med rika höggotiska målningar från 1300-talets andra fjärdedel (fig. 284 ~291); motiv bl. a . ur S. Thomas Beckets oeh Helga Kors' legender. Betydande delar av denna träpanel fick en sekundär använ dning i den nya kyrkan (byggd 1800~1801), främst i tornets träkonstruktioner och i länghusets tunnvalv. Större delen av bräderna har kunnat löstagas och överföras till SHM. In v.: Processionskrucifix från omkr. 1350 (fig. 309), dopfunt från 1200-talets slut eller omkr. 1300 (fig. 312), kalknod och mittparti av paten från omkr. 1325~1350, infogade i nya nattvardskärl frän år 1694 (fi g. 313). II. Träkyrkan förses uneler tidernas lopp med nya inreclningsföremäl, bl. a . ett triumfkrucifix från 1400-talet (fig. 306~307), en altaruppsats (fig. 305) är 1708 och en predikstol (fig. 302~303) är 1709, d e båda sistnämnda av bildhuggaren G. Beutin från Gustrow. III. Den medeltida kyrk an rives år 1800. Ny kyrka av sten uppföres 1800~ 1801 efter ritn. av stifts­ byggmästare C. Seurling (fig. 298). Kormålningar ä r 1803 av P . Hörberg (fig. 299, 304). IV. Restaureringar bl. a. är 1850, är 1901 (då elen urspr. slutna bänkinredningen slopades) och år 1946, den sistnämnda efter förslag av ark. J. Dahl (då tillkom bl. a. nya bänkar, en ny, kompletterand e predikstol varjämte äldre inventarier kons erverades). ZUSAMMENFASSUNG I. Holzkirche mit clreischiffigem Langhans mit Holzgewölben ~ nach allem zu tuteilen einfach en Kreuzgewölben ~ und etwas schmalerem, vermutlich tonnengewölbtem Chor mit plattem Schluss. Steinerne Sakristei an der Chornorclwancl. vVahrscheinlich Anfang des 14. Jh. (Abb. 282~283). Die ganze Kirche war im zweiten Viertel des 14. Jh. reich in hochgotischem Stil ansgemalt worclen (Abb. 284 ~291), wo u. a. Szenen aus elen Legenelen vom Heiligen Kreuz und St. Thomas Becket dargestelit werden . Becleutencle Teile der Innenverbretterung mit diesen Malereicn· wurclen in dem Kirchenneubau von 1800~01 wieclerverwenclet (namentlich in der Holzkonstruktion des Turms und im Tonn engewölbe des Lan ghau ses). Der grösste Teil dieser Bretter konnte herausgelöst werclen und wircl nun in Statens Historiska museum, Stockholm, verwahrt. A u s s t a t t u n g : Prozessionskruzifix u m 1350 (Abb. 309), Taufstein vom Ende des 13. Jh. oeler u m 1300 (Abb. 312): K elchno clus und Mittelstuck einer Patene um 1325 ~ 50, die 1694 in ein neues Abencl­ mahlsgerät eingefi"lgt wurcl en (Abb. 313). II. Die Holzkirche hereichert im Laufe des Jahrhunclerts ihre Ausstattung mit u. a. einem Triumph­ kreuz des 15. Jh. (Abb. 306~307); einem Altar von 1708 (Abb. 305) und einer Kanzel von 1709 (Abb. 302-303), die b eicle n letzteren von dem Bilclhauer G. Beutin aus Gi"lstrow (1803 als Kanzelaltar aufge­ stellt). III. Die mittelalterlich e Kirche wird 1800 abgebrochen und ein steinerner Neubau nach Entwi"lrfen von Stiftsbaumeister G. Seurling aufgefi"lhrt (Abb. 298). Ausmalung des Chors von P. Hörberg 1803 (Abb. 299, 304). IV. Restaurierungen u. a. 1850, 1901 (wo das geschlossene Gemeindegesti"lhl beseitigt wurde) und 1946 nach Entwurfen von Architekt J. Dahl (neues Gestilhl, neue Kanzel zur Ergänzung des Kanzelaltars, Kons ervierung älterer Ausstattungssti"lcke). 380 BANKEKINDS HÄRAD SUMMARY I. Wooden church with nave and two aisles, wooden vaulted roof, probably cross-vaulting, and a narrower, straight-ended chancel, most Iikely with barre! vaulting. Stone vestry at N wall of chancel, probably early 14th century (figs. 282- 283). The whole church was richly decorated with Gothic paintings executed during the seeond quarter of the 14th century (figs. 284- 291), with episocles from the legenels of Thomas Becket and the Holy Hood. Considerable parts of this wooden panclling used seconclarily in new church (erected 1800- 1801), mainly in construction of tower and barrel-vaulting of nave. Most of the boards have been removed and are now in the statens Historiska museum, Stockholm. Furn ishings : Procession crucifix, ca. 1350 (fig. 309), font, late 13th century or ca. 1300 (fig. 312), chalice knop and centre of paten ca. 1325-1350, fittecl into n ew communion vessels in 1694 (fig. 313). II. In the course of time n ew furnishings found their way into the wooden church; a 15tll century roocl (figs. 306- 307), a retable (fig. 305) 1708 and a pulpit (figs. 302-303) 1709, the two latter by G. Beu­ tin, a sculptor from Giistrow. III. Medieval church demolished in 1800. A new stone church built 1800- 1801 accorcling to plans by the master rnason of the see, C. Seurling (fig. 298). Paintings in chancel, 1803, by P. Hörberg (figs. 299, 304). IV. Hestorations 1850, 1901 (when the original closed pews were removed) and 1946, the last according to plans by Architect J. Dahl (new b enches, new, complementary pulpit, old furn ishin gs preserved). Släktsambandet mellan de i Grebo, Värna och Björsäters kyrkobeskrivningar nämnda medlemmarna av ätterna VON ScHEIDING, ULF AF IIoRSNÄS, ÅLLONGREN, KAGG och HALVHJORT AV FLISHULT. VOLMAR DIDRIK VON SCHEIDING, JOHAN CHRISTERSSON (ULF AF HORSNÄS) , levde 1640; major. G. m. BEATA ANDERSDOTTER (ROSENSTRÅLE). M;\RTA JoHANsnoTTER (ULF AF HoRsNXs), f. 1598 , t före 10/ 8 1681. G. 1620 m. MATS NILSSON KAGG D. Y.; f. 1590, t 1629, överste. OLOF ERIKSSON (ÅLLONGREN i Östergötland), t omkr. 1599; hövitsman. G. m . DORDI CHRISTERSDOTTER (LILJA AV VÄRN.~s), t 1643, i hennes 1:a gifte. På sommaren 1600 trolovad m. KNUT ULFSSON (HALVHJORT AV l' LISHULT) , t i landsfl ykt före 1615 (s. 300, not 1). t 1639; överstelöjtnant. G.1631; m. BRITA JÖ NSDOTTER (BÅÅT-SNAKENBORG), t efter 1639, dotter till JöNs ULFSSON (BÅÅT­ SNAKEKDORG) OCh CHRISTINA JOEKSDOTTER GYLLENHORN, l evde 1615. CHRlSTINA VON SCHEIDING, t 1656. G. 1650 med - - - N ILS MATSSON KAGG, D. Y. i hans 1:a gifte. F. 1624, t 1673; överste. G. 2:01665 m. INGEBORG MöRNER, f. 1642, t 1672. 1. DIDRIK KAGG, f. 1651, t 1671. 1. MÄRTA CHRISTINA KAGG, t 1684. G. 1672 m. sin faders kusin CARL JÖRGEN KAGG, f. 1644 t 1686; kammar­ herre. CARL KAGG, f. 1673, t 1694, begr. i Grebo. BRITA MATSDOTTER KAGG, f. 1623 , t 165 6. G. 1:o 1643 med - - 1. JOHAN ÅLLONGREN, G. 2:o 1654 m. ERIK f. 1595, t 1653; kapten. GALLE i Sverige, t 1658; kapten. CHRISTER ÅLLONGHEN, f. 1644, t 1694; ogift. 2. CLAUS K NUTSSON (HALVHJORT), t 1627. AGNETA ÅLLONGREN, f.1647, t1708. G.1671 m. CARL FILIP STRÖMFELT, f. 1644, t 1690; ryttmästare. NILS KAGG, f. 1672, t 1694, begr. i Grebo. BEATA KAGG , f. 1675, t 1697, begr. i Grebo; ogift. DIDRIK KAGG, t1797på Skälboö; fänrik. G. 1701 m. CATHARINA CHARLOTTA REUTER AF SKÄLBOÖ (se släkttab. s. 382). 00 ,.... '-" 382 BANKEKINDS HÄRAD Släktsambandet mellan de i Grebo, Värna och Björsäters kyrkobeskrivniugar nämnda medlemmarna av ätterna RosENsTIERNA REUTER, och LEIJONHIELM. LYDERT HENRIKssoN ad l. Il.EUTER AF SKÄI~BOÖ', f. 1601, t 1647; överste; inköpte Ekhult 1645. G.1636 m . CATHARINA CRUUS AF EDEBY, t 1652, i hennes 1 :a gifte (2:o m. landshövdingen CARL voN ScHEIDING i hans l :a gifte). ELISABETH R EU TER AF SKÄLBOÖ, begr. 23/21673 i Björsäter; ogift. JOHAN R EUTEH AF SKÄLBOÖ, f. 1644, t 1722; överstelöjtnant i fransk tjänst; ägde Ek hult. G. 1:o m. en fransyska; 2:o 1676 m . SoFIA CHRisTINA CARLSDOTTER (NATT OCH DAG), t efter 1709; 3:o 1715 m. ERIANA KöRNING, f. 167 1, t 1727 på Ekhult , i h enn es 2:a gifte (g. l:o m. friherre CARL GusTAF LEIJO NHUFVUD, f. 1669 , t 1710; ryttmästare). 2. HENRIK REUTER AF SKÄLBOÖ, f. 1689, t 1760 på Ekhult; kapten; ägde Ekhult G. 1712 m. CATHARI NA CHARLOTTA RÅLAMB, f. 1691, t 1763 på Ekhult OLoF ROSENSTIERNA, f. 1687, t 1746; major vid Östgöta kaval!erireg .; g. 1729 m. --,----SOFIA REUTER AF SKALBOÖ, f. 1713, t 1769; i hennes 1 :a gifte; g. 2:o 1749 m . greve FR EDR IK CARL SINCLAIR, f. 1723, t 1776; riksråd. NILs RosENSTIERNA, f. 1732, t 1811 på Ekhult; ryttmästare vid östgöta k avallerireg.; ägde Ekhult. G. 1 :o 1752 m. grevinnan BEATA SoFIA PossE, f. 1729, t 1766; 2:o 1768 m. ANNA CHR ISTINA SPALDENCREUTZ, f. 1746, t 1815. 1. OLOF RosENSTIERNA, f. 1757 , t 1845 på Ek hult; överstelöjtn. vid livgrenadjärreg.; ägde E khult. G. 1792 m. friherrinnan CATHARINA ELISABETH GYLLENSTIERNA AF LUNDHOLM, f. 1763, t 1833. NrLs MAURITZ RosENSTIER NA, f. 1798, t 1857 på Ekhult; ryttmäst. vid Skånska husarreg.; ägde Ekhult. G. 1825 m. friherrinnan LovisA FHEDHIKASTURE, f. 1805, t 1870. B EATA RosENSTIERNA, f. 1826, t 1905; G. 1846 på Eldmit m. friherre CARL GYLLEN­ sTIERNA AF LUNDHOLM; f. 1819, t 1866; underlöjtnant. 2. ALTEA JULIANA ROSENST!ERNA , f. 1769, t 1848. G. 1791 på E khult m. friherre GoTTLIEB DAVID CARL I~EIJONHIEU\11, f. 1766, t 1833, i h a ns l :a gifte (skild 1799); överste. CHRISTINA ELEORORA LEIJONHIELM, f. 1796, t 1881; G. 1817 m. CARL JuLIUs GusTAF HÄSTESKO AF J VIÅLAGÅRD, f. 1783, t 1846; major; skild 1821. NILs RosENSTIERNA, f. 1830 på Ekhult, t 1863 i slaget vid Fort Hudson underNordamerikanska inbördeskriget. 1 Jfr SvK, Nä 1:3 släkttab. s. 546. (Forts. från omslagets 2: a sida) UPPLAND. (7) Band I, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. (29) Band I, (62) Band I, h . 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. (64) Band I, h. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50. (8) Band II, h. 1. H äverö och V äddö skeppslag. Pris 4: 40. (50) Band II, h. 2. Bro och Vätö skeppslag. Pris 8 kr. (58) Band II, h. 3. Frötuna och Länna skeppslag. Pris 12 kr. (74) Band II, h. 4. Frös åkers härad, norra delen. Pris 28 kr. (75) Band II, h. 5. Frösåkers härad, södra delen. Med register till band II. Pris 32 kr. (12) Band III, h. 1. L ånghundra härad, norra delen. Pris 15 kr. (67) Band III, h. 2. L ånghundra härad, södra delen. Pris 12 kr. (69) Band III, h . 3. Närdinghundra härad, v ästra delen. Pris 20 kr. (70) Band III, h. 4. Närdinghundra härad, östra delen. Med register till Bd III. Pris 20 kr. (l) Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. (71) Band V, h. 1. Vallentuna härad, östra delen. Pris 15 kr. (72) Band V, h. 2. Vallentuna härad, västra delen. Pris 15 kr. (78) Band V, h. 3. Sjuhundra härad, sydvästra delen. Pris 18 kr. (80) Band V, h. 4. Sjuhundra härad, nordöstra delen. Pris 18: 50. (88) Band V, h. 5. Lyhundra härad, sydvästra delen. Pris 28: 50. (73) Band VI, h. 1. Färentuna härad, västra delen. Pris 26 kr. (77) Band VI, h. 2. Färentuna härad, mellersta delen. Pris 20 kr. (79) Band VI, h. 3. Färentuna härad, östra delen. Pris 17 kr. (81) Band VI, h. 4. Sollentuna härad, södra delen. Pris 24 kr. (82) Band VI, h. 5. Sollentuna härad, norra delen. Med register till Bd VI. Pris 24 kr. (76) Band VII, h. 1. Bro härad. Pris 26 kr. (94) Band VII, h. 2. H åbo härad, södra delen. Pris 38 kr. • (98) Band VII, h. 3. H åbo härad, mellersta delen. Pris 30 kr. VÄRMLAN D. (18) Band I, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. VÄSTERGÖTLAND. (2) Band l , h. 1. (4) Band I, h. 2. (15) Band I, h. 3. (16) Band I, h. 4. Pris lO kr. ÖSTERGÖTLAND. (13) (14) (99) (43) Band Band Band Band K ållands Eållands K ållands Eållands härad, härad, härad, härad, norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4: 50. sydvästra delen. I. Pris 10 kr. sydvästra delen. II. Med register till Bd I I, h. 1. Rankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. I, h. 2. Rankekinds härad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. I, h . 3. Rankekinds härad, m ellersta delen. Pris 32 kr. II. Vreta klosters kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. SVERIGES I(YRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bok­ handeln eller direkt från GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG Vasagatan 16, Stockholm 16 Tel. Lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 SVERIGES KYRKOR ÖSTERGÖTLAND r·.. . .) ""·-.. . /.-.,.1 ( /. i ·,, ,., i i '·' ' j.}..PP~AND i i i i \ • ---:- AV Ö.STERGÖTlAND PUBLICERAT OMRÅDE == UNDER U'L\RBF.T- NINGiYARANDE OMR.A..~.JE BAND l HAFTE 3. SVERIGES I(YRI(OR I(ONSTHISTORISI(T INVENTARIUM På uppdrag av Kgl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien utgivet av Sigurd Curman och Armin Tuulse Arbetet avser att giva i enhetlig form utförda, rikt illustrerade vetenskapliga beskrivningar över Sveriges kyrkliga konst- och kulturminnen, sådana dessa bevarats i våra kyrkobyggnader och deras inventarier. Dessa landets rikaste konst- och kultur­ historiska skattkammare äro ännu alltför litet kända. Verket SVERIGES KYRKOR vill i lättillgänglig form göra dessa skat­ ter bekanta för allmänheten, som i denna publikation skall fin­ na ett underhart rikt, intressant och mångsidigt material fram­ lagt i vetenskapligt vederhäftiga beskrivningar och i ett rikt och vackert avbildningsmateriaL SVERIGES KYRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bokhandeln eller direkt från GENERALSTARENs LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG VASAGATAN 16, STOCKHOLM 16 Tel. lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 Pris 32:­