Böda och S:t Olof SVERIGES KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM U . ~ . ~ ", . : : .-~---· .J ~ :wt Böda och S:t Olof Böda och S:t Olof ÅKERBO HÄRAD, ÖLAND BAND 1:2 Av RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 116 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Beskrivningen av Böda och S:t Olof avslutades i augusti 1966. Excerperingen är utförd av författaren, vad beträffar arkivalierna i VaLA på grundval av ex­ cerpter från 1943 av Gertrad Bergman. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning har ut/örts av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A T A. Uppmätare John Söderberg. Foto Sören Hallgren, där ej annat anges. Grafisk formgivare Vidar Forsberg. Omslagsbilden återger Böda kyrka år 1634. Teckning av J H Rhezelius. Kungl biblioteket. På omstående sida: Akerbo härads sigill från slutet av 1500-talet efter ritn (1949) i RA. ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1968 Förord Beskrivningen av Ölands kyrkor påbörjades redan 1929. Författare var fil lic William Anderson, som alltsedan seklets början ägnat sig åt studiet av kyrkorna på Öland, i Blekinge och vissa delar av Skåne. I SVERIGEs KYRKOR hade han varit en flitig och uppskattad medarbetare från 1929 till sin död 1939. Fullständiga manuskript till samtliga kyrkobyggnader på Öland förelåg i mitten av 1930-talet. De ekonomiska svårigheter, med vilka SVERIGEs KYRKOR käm­ pade under de första decennierna av sin verksamhet, förorsakade emellertid att publiceringen uppsköts. 1938 hade utgivningsplanerna för Ölands kyrkor kom­ mit så nära sitt förverkligande, att William Anderson under sommaren gjorde en avslutande syneresa. Man räknade med, att tryckningen skulle kunna börja strax därefter. Genom William Andersons frånfälle i februari 1939 kom företaget åter att skjutas på framtiden. Johnny Roasval påtog sig uppgiften att slutföra arbetet och företog några månader senare en resa på Öland. Följande sommar fick dåvarande fil stud Ragnhild Strömbom (sedermera gift Boström) utgivarnas uppdrag att på ort och ställe göra en sista kontroll av materialet. Hon hade för sin kandidatexamen sysslat med öländsk och gotländsk konst under övergångs­ stilens tid. Det gällde enligt det första arbetsprogrammet att se till, att manuskript och bildmaterial var up to date. Aven under de följande årens sommarferier var hon Roasval behjälplig med att kontrollera och revidera ölandsmanuskripten. I slutet av 1940-talet överläts ölandsarbetet helt på henne. Emellertid måste publiceringen av andra volymer gå före, dels Uppland, dels Gotland, och arbetet med ölands kyrkor fick ännu en gång uppskjutas. Under de år som följde, restaurerades ett stort antal kyrkor på ön, med Ragnhild Bo­ ström i de flesta fall som Riksantikvarieämbetets kontrollant. Därigenom tillfördes SVERIGEs KYRKOR ett viktigt material. I följd därav blev en grundlig komplet­ terande arkivgenomgång nödvändig. A ven detta arbete utfördes av antikvarie Boström. Den första volymen om Ölands kyrkor, som utkom 1966, behandlar de skrift­ liga källorna, för att underlätta studiet av de därefter följande kyrkobeskriv­ ningarna. Den nu föreliggande volymen, som behandlar Böda och S:t Olof, inleder Akerbo härad. Den följande volymen, som behandlar Högby kyrka, väntas ut­ komma under mars månad 1968, följd av Källa, Persnäs och Föra. Jämsides därmed förbereds publiceringen av kyrkorna i Runstens härad, där Gärdslösa kyrka väl är den för allmänheten bäst kända. Det är vår förhoppning, att publice­ ringen skall ske i rask takt med ett par ölandsvolymer årligen. Vi tackar författaren för den möda hon nedlagt i sin beskrivning. Vi tackar också varmt följande personer och institutioner för deras värdefulla insatser: fil och teol dr Toni Schmid för hennes initierade och fängslande skildring av det märkliga Böda-missalet, riksantikvarien S B F Jansson för hans tolkning av en tidigare okänd teckning av en försvunnen medeltida gravsten med runin­ skrift samt professor Dag Norberg och fil kand Svante Nyberg för deras bistånd vid översättningen av latinska inskriptioner. Bland tjänstemän vid Statens Historiska Museum, Riksantikvarieämbetet, Nor­ diska Museet och Kalmar Läns Museum vill vi framför allt tacka fil dr Agrres Geijer (textilier), docenten Aron Andersson och antikvarien Rune Norberg (me­ deltida träskulptur) samt intendenten Kersti Holmqvist (silver). I fältarbetet sommaren 1951 deltog komminister L-M Holmbäck och under­ tecknad Tuulse. Den förre har även givit viktiga bidrag till beskrivningen av orgelverket och klockorna i Böda. Vi tackar även orgelspecialisten, fil dr Bertil Wester för hans alltid stora hjälpsamhet. Vid undersökningsarbetet i kyrkan har välvillig hjälp lämnats av kontraktspros­ ten Tage J annert och kyrkvaktmästaren Sture Nilsson. För deras stora intresse framför vi vårt uppriktiga tack. Sedan den första ölandsvolymen utkommit, har SVERIGEs KYRKORs lay­ out undergått en måttfull modernisering, medan formatet av praktiska skäl bibe­ hållits. Härför tackar vi Vidar Forsberg. Det är vår livliga förhoppning, att våra läsare skall uppskatta denna förändring, som bl a syftar till att bildmaterialet bättre skall komma till sin rätt. Stockholm i december 1967 Sten KarUng Per-Olof W estlund Armin Tuulse 94 INNEHÅLL FÖRORD 93 96 98 101 BÖDA KYRKOR Kyrkogård och klockstapel Gamla kyrkan Glasmålningar Kalkmålningar Gamla kyrkans inredning och inventarier Nya kyrkan Nya kyrkans inredning och inventarier NOTER KÄLLOR OCH LITTERA TUR FÖRKORTNINGAR SUMMAR Y 124 124 125 136 139 156 160 163 164 166 168 169 169 170 S:T OLOFS KAPELL Inredning och inventarier NOTER KÄLLOR OCH LITTERATUR SUMMAR Y BÖDA KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Åkerbo härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Ölands Åkerbo kommun Akerbo härad, det nordligaste av de sex öländska häraderna, omfattar numera Böda, Högby, Källa, Persnäs och Föra socknar. Under medeltiden och ännu 1634, när Rhezelius besökte Öland, låg Böda utanför häradsindelningen: »Bödhe Sochn ligger för sigh sielf, haf sin Lähnzman ligger i intet häradt ».1 Under medeltiden och långt in på 1600-talet var häradsindelningen annorlunda än nu: södra delen av Akerbo härad, Föra socken, bildade jämte Alböke, Löt samt delar av Köpings socken Förbo härad med Föra som huvudkyrka. Den nordligaste socknen, Böda, nämns första gången 1283: de bt,bdhum (SD 888), den kal­ las b6dha 1346 (SD 4118) och Bödha 1429 (Styffe s 271). Kyrkans invigningsdag var den 17 j 10, året okänt, enligt en anteckning i en mässbok från 1300-talet (fig 38 beskriven nedan). J akten som fraktade post, gods och passagerare till Gotland utgick från Böda ännu långt in på 1800-ta1et. Jfr nedan S:t Olofs kapell och Högby. källa, troligen en dopbrunn eller offerkälla, var­ över kyrkan senare blivit uppbyggd. 2 Två av Ahlqvist (2: l, s 39) omtalade hälso­ brunnar - vid Hunderum 3 nära Kalmarsund och nära Svartviks by vid Östersjön - har möjligen tidigare varit offerkällor. »Källhorva» ligger vid Hagets by nära Kalmarsund. Andaktskors Källor, dopbrunn (?) När gravstenarna utflyttades 1802-1803 vid gamla kyrkans ombyggnad (se nedan) , påträffades en Vid Torps by strax norr om Byxelkrok är upprest en grå kalkstenshäll med insnört mittparti och utskjutande överdel, erinrande om två korsarmar eller om en Torshammare. Den kallas »Höga flisa». Höjd 170, bredd 125 cm. Stenen saknar inskrift, men emedan det översta klov·et på ste­ nens mot väster vända sida är borta, är det tänk­ bart, att stenen kan ha haft en inskription. Det är ovisst, om stenen betecknar en andaktsplats (jfr Långöre i Bredsätra sn) eller om den rests under hednisk tid. Rhezelius nämner den ej, där­ emot finns den upptagen i R ansakningar 1667: »Een flijsa ähr och uprettadt på westra landbor­ gen, kallas Höga flijsa, ingen weet beretta, til hwad ända eller för hwad ordsak hon där står». Ahlqvist (2: l , s 54) beskriver den, troligen efter Wallman, som även har avbildat den. Fig 38. Böda kyrka. Fragment av medeltida handskrift, det s k Bödamissalet, 1300-talets förra hälft. Foto Arvid Gustafsson , RA. Böda Clzurch . Fragment of a medieval manuscript, the so-called Böda Missa [; first half of 14th century . 97 BÖDA KYRKOR Fig 39. Kyrkan och kyrko­ gården från sydöst. Foto R Boström 1960. Church and churchyard from SE. Kyrkogård och klockstapel Kyrkogård Kyrkogården (fig 41) har nu sin största utsträck­ ning mot söder. Den omges av en kalkstensmur, har gångar lagda av flisor och är planterad med enstaka askar och lönnar samt häckar av syren, cypress och tok. Kyrkogården har utvidgats bl a 1893, 1924 och 1959. Vid sistnämnda tillfälle ut­ flyttades kyrkogårdsmuren åt öster och söder; i samband därmed flyttades även landsvägen längre österut. - Den äldsta kända kyrkogården var närmast kvadratisk (fig 40, 44 a). ken är en parkeringsplats, utgörs av ett par grin­ dar av smidesjärn mellan stolpar av kalksten från 1959. 1708 byggdes två murade stigluckor med por­ tar av trä, en i norr och en i söder (fig 71), med avtrappade rösten och täckta med flisor. Ihrfors visar även en klivstätta omedelbart öster om den södra stigluckan. De revs 1893. - 1634 fanns i söder en enkel, murad port (fig 44 a). - Tre hästbindslen av sten skjuter ut ur norra kyrko­ gårdsmurens utsida, väster om stigluckan. Planen norr om kyrkan avgränsas från landsvägen av en låg terrassmur från 1964. Ingångar I norr är ~n stiglucka (synlig i fig 39) av sprit­ putsad kalksten med svartmålade grindar, upp­ förd 1950 och efterliknande den som revs 1893, känd från Löfgrens avbildning (fig 71). Den nu­ varande stigluckan är ritad av länsark Åke Strind­ berg. - Den södra ingången (fig 39), utanför vil98 Bisättningskapell, bodar m m Väster om kyrkan står ett bisättningskapell av röd, tuktad kalksten under skiffertak samt en red­ skapsbod av trä, båda uppförda 1948 efter rit­ ningar av Länsarkitektkontoret i Kalmar. Sam­ tidigt revs en bod av resvirke, rödfärgad, under KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL tegeltak, som stod invid västra kyrkogårdsmuren längre söderut och som var byggd 1893. Före denna fanns i nordväst en bod av spritputsad kalksten med brutet brädtak samt en från 1746 (vis prot 1748) av rödmålat trä med tjärade knu­ tar och brädtak. Denna i sin tur ersatte en av okänd ålder, som hade reparerats 1709 och 1710. - En sockenstuga omtalas 1659 och 1692, möj­ ligen den byggnad, som i fig 71 syns ligga intill norra kyrkogårdsmuren. Ett sockenmagasin byggdes 1787 (Ahlqvist 2: l, s 45), 1835 bygg­ des ett annat i sydväst. Klockstapel Fig 40. Detalj av karta från 1683. LSt. Detail of map drawn in 1683. Fig 41. Situationsplan, l : 2000, uppm J Söderberg 1964. General plan. Innan kyrkans torn byggdes år 1802 (se nedan) fanns i kyrkogårdens nordöstra del en klocksta­ pel av trä (fig 37) av enkel klockbockskonstruk­ tion, öppen med fyra rösten och en mittspira. Den var byggd 1704 (räk) av »klåckstapelbyggaren Mr Daniel i Gröndahl» (Köpings sn), något över 40 alnar hög och 5 alnar, 11 12 kvarter lång. Den kröntes av en flöjel med byggnadsåret i koppar, fäst på en spira. - Före denna fanns en ännu äldre stapel av ungefär samma utseende (fig 44 a). Gravar på kyrkogården Bland gravar på kyrkogården bör följande näm­ nas: l. Tumba av grå kalksten, söder om kyrkan, mycket skadad, texten numera oläslig, sånär som på enstaka bokstäver eller stavelser. Stenen har lyckligtvis beskrivits, medan texten ännu gick att läsa (Hilfeling, Ahlqvist, Inv 1829, Ihrfors och Håkansson) samt även avbildats (av H A R Siden, fig 42). Den följande beskrivningen stöder sig där­ för på dessa källor. Stenen har haft tre olika ägare. Mittpartiet or­ neras av ·en lagerkraills, inom vilken en kalk, flan­ kerad av initialerna HN och SK, syftande på kyr­ koherden Hemming Nilsson Kåre (Choneus), 4 t 1653 och hans hustru Susanna (efternamnet okänt), -;- 1649. Runt kanten inskriften: »lusta­ rum l animae in manu Dei sunt l et non tanget l illos tormentum Sap. 3» ( = De rättfärdigas själar äro i Guds hand och ingen plåga kan nå dem. S ITUAT I ONS PLAN @ -~ 60Nv. 10~.• ' o lO 2? ......lild===-L-1-1 3r:.__~.2_ 50 __ l b::=!. ~l BOQGHOL~ Vish Bok 3). I hörnen nedsänkta rundlar: i de övre kerubhuvuden, i de nedre fembladiga rosor. - Två kartuscher, .en rektangulär och en oval, omramade av brosk- och beslagsornamentik samt timglas och korsade benknotor. Den övre kartu­ schens inskrift löd ursprungligen: »Hic sepultus 99 BÖDA KYRKOR ~l = Fig 42. Gravsten över kyrkoherde Hemming Nilsson Kåre (Hemmingius Nicolai Chora:us), t 1653, och hans hustru Susanna. Jfr fig 94. Tuschlavering av H A R Siclen 1874, ATA. Gravestone in memory of a c/ergyman, wife. Cf. fig 94. t 1653, and his Fig 43. Gravvård, s k gravtavla av trä, 1824 (?). På kyrkogården söder om kyrkan. Foto R Boström 1965. Wooden memorial in the churchyard, S of church; 1824 (?). jacet Dominus Hemingig Nicolai Chorreus pastor in Böda natus 1588 denatus 1653», den nedre: »Jöns Hämmingsson Kåre Hauer bekostat thenne steen. Anno 1654. » I början av 1800-talet slipades kartuschernas ägareinskrift bort och ersattes med: »Här under h vilar ålderman J ohannes Person från Skäfte­ kärr» samt »Född den 15 februarii 1762 död den 31 julii 1816. » - Den yngsta inskriften lyder 100 (övre fältet): »Stenen hölier stoftet af l prosten och kyrkoherden l Olof Melen född d. 2 april 1758. Död d. 14 aug. 1836.» samt (nedre fäl­ tet): »Ulrika Beata Björkman född d. 9 dec. 1775 död ... 18[53].» stenens utformning och komposition är nästan identisk med den s k Fagerrothska stenen (fig 94) och kan vara huggen av samme stenhuggare. Mått 194X129 cm (Håkansson nr 62). KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Vid Hilfelings besök 1797 låg stenen i kyrkans kor. På Sidens tid, då kyrkogården var mycket mindre än nu (jfr fig 40) låg den »vid syd östra hörnet af Kyrkogårdsmmen». Kyrkogårdens ut­ vidgningar 1893 och senare har medfört, att ste­ nen nu ligger nästan mitt på densamma, sydväst om koret. 2. Rest sten, grå kalksten, nordöst om kyrkan, upptill halvrund, enligt inskrift över kyrkoherden Swen Swenander, t 1815. - Mått 88X40 cm (Håkansson nr 68). 3. Rest sten, grå kalksten, rundad upptill, en­ ligt inskrift över sjökapten Sven Johan Nord­ ström, t 1842. Mått 129X63 cm (Håkansson nr 71). - 4. Liggande häll av grå kalksten, söder om sakristian. I ristning bomärke. Mått: 178 x 88 cm (Håkansson nr 72). - 5. Rest gravvård av furu, s k gravtavla, 5 söder om kyrkan (fig 43). Höjd 130 cm. Texten, som varit målad svart, är nästan utplånad. 1800-talet, möjligen 1824. Före kyrkogårdens planering 1893 fanns flera gravhus 6 av trä, beskrivna av Löfgren: »På Kyr­ kogården äro många vackra grafvar med målade träskrank omringade och betäckte, hvaribland märkes Probsten J. BovalliF på hvars spets står en förgyld urna» (Håkansson nr 61 A). -Denna märkliga gravtyp har varit tämligen allmän i Kal­ martrakten och på Öland, vilket bl a framgår av Frigelius' teckningar från mitten av 1700-talet (fig 13, 24). På Öland finns numera endast ett dylikt gravhus bevarat, på Löts kyrkogård. Följande i Inv 1829 nämnda, på kyrkogården befintliga gravstenar har ej gått att identifiera: »En dito välhuggen utan Randskrift, som i en uphöjd krans har bokstäverna N. P. S. K. l. D. Anno 1680» samt »En dito med dubbel, dock aldeles oläslig randskrift, har tvenne uphöjda pla­ ner l utan inskrift / och ett kors emellan med en Cirkel i midten, och en åt hvardera sidan med dödens sinnebilder uti». Möjligen identisk med Håkansson nr 72: »Gravhäll av kalksten å kyrko­ gården; öster om kyrkan. L. 180, B. 88, Tj. 6 cm. I ristning bomärke ... » Liksom bänklängd behövdes inne i kyrkan för att undvika konflikter, så beslöts angående kyrko­ gården på sockenstämma 1731 (J I: l, p 598) »att hvart Hemmans Abor i Socknen, skaffar en Huf- wud St.een at upprätta för Gårdens ätteplatz på Kyrckogården». 8 Vägbom Vid vis 1791 beslöts, att en bom skulle sättas över landsvägen vid kyrkan och vara nedfälld under gudstjänsttid. Den tillverkades följande år och var försedd med lås. Fattigbössor En offerstock (fattigbössa) av starkt väderbiten ek, som nu förvaras i tornet, stod tidigare utan­ för norra kyrkogårdsingången, anskaffad genom kyrkoherden Fagerroth (not 26). Ersatt med en ny omkring 1960. - 1829 fanns fattigbössor, s k armbössor, dels vid vardera kyrkoporten, dels vid B öda hamn, »kyrkan tillhörig». - Beträffande offerstockar inne i kyrkan, se nedan. Solvisare En solvisare, »uthuggen af gådtlandz Sten», om­ nämns i inv 1713. Den var köpt i Stockholm 1702 »och wijser på 5 Kanter». Denna upplysning kan tydas så, att timstenen var kubisk, lik exempelvis dem i Adelsö och Skepptuna. 9 Gamla kyrkan Plan och material Den medeltida kyrkan, som så fullständigt föränd­ rades 1801-1803, att endast nordportalen nu vi­ sar dess medeltida ursprung, har lyckligtvis blivit både beskriven och avbildad så utförligt, att vi tämligen väl kan få en föreställning om dess ut­ seende (fig 44-46). - De äldsta kända avbild­ ningarna utförda av J H Rhezelius 1634 och Törnewall 1673 samt beskrivningar av Johan Hadorph 1673 och C G Hilfeling 1797 tillkom av rent antikvariskt intresse. - I samband med en planerad utvidgning av kyrkan gjordes 1771 såväl en uppmätning av planen (fig 46) som detalj­ beskrivningar;10 1796 gjordes också en uppmät­ ning (fig 57). Dessas syfte var visserligen ej anti­ kvariskt, utan utfördes för att stödja församlingens 101 BÖDA GAMLA KYRKA j ·D :;; I · - -- ---- ~ I I , Fig 44. a-b. Kyrka, kyrkogård och klockstapel år 1634 samt förstorad detalj av takrytta ren med dess ljudgluggar. Teckning av J H Rhezelius. KB. Th e church, churchyard and bel/ to wer in 1634, and an enlarged detail of th e belfry with sound holes. ~"-C>C>PSiMf i anhållan om kollektmedel som bidrag till kyrkobygget, men de ger mycket viktiga bidrag till våra kunskaper om kyrkans utseende före den stora ombyggnaden 1801-1803 (se nedan). Hadorphs beskrivning av kyrkan 1673, illustrerad av Törnewalls teckning (fig 45) innehåller många viktiga upplysningar: »Böda är den nordeste kyrkia på Öland giord äfwen såsom Källa kyrki:a, som itt stort högt steenhuus medh 2 gaflar och höga murar, mycket öfoer hualfuen updragen medh fönsterglugger öfuerst under taket, kyrkian är uel giord, bredh, huelfd medh en pelare under hualfuen, norr på är en underlig structur dubbel korskyrkia den uesterste är medh gamal målning såsom fremst är. 2 dörar på södre sijdan en i norr korskyrkian. Den pastor som hafuer låtit kyrkian måla, hafuer således låtit på uäggen låtit [sic] skrifua prresens ornatus completus est sub cura stipendijs et expensis D. Nicolai Martini obnixe flagitan.s ... et Ave Maria ... pPe: et penis debitis relevar 9 anno dni MCD 11 •• . I ualmhuset på kyrkiegården finnes någre munkstenar som afritade äre. 12 Färiestad till Gotland är här wid kyrkian» . (Hadorph fol 81 r:o). Hadorphs beskrivning kompletteras av C G Hilfelings anteckning·ar från 1797: »Kyrkan i Böda är pr.ecise af samma structur som Kjälla med öfver rum öfver kyrko hvalfven, man tror här att Prästerna eller dåvarande munkarna bodt där ofvan på. Denna kyrka är nu utdömd och ritning gifven till r en ny - men i sanning är det skada ty murar, pelare och hvalf äro i bästa styrka och Författning ja så starka, att hvalfven vist skulle tåla en häftig bombardering. Väggarna äro 10 qvarter till 3 alnar tjocka, ~och pelarna af vacker huggen sten. Tak vore det enda nödvändiga som skulle gjöras nytt samt i fall trängsel att en ·eller 2ne läcktare mellan pelarne kunde uprättas samt väggar trävirket repareras och målas för att uppsnygga henne - men kyrkan har sina 6 000 daler i föråd som skola employeras » (Journal 1796, s 73) . 102 BYGG NA DSBESKRIVN! NG Fig 45. Exteriör från sydöst 1673. Skala 1 : 288. Teckning av Petrus Törnewall , UUB. Exterior fr om SE, 1673. Fig 46. Uppmätnin g av kyrkan 1771. Skala ca 1: 300. Uppm A Aurell. VaLA. Measurements of church, 1771. vYorra. 103 BÖDA GAMLA KYRKA Fig 47. Rekonstruktion av Böda kyrka, utförd av N l Löfgren på grundval av fig 44 a samt fig 46. KB. Löfgren har felaktigt tolkat den södra sakristian (III) som en tillbyggnad av samma höjd som kyrkan i övrigt. Reconstruction of Böda Church, on the basis of fig 44 a and fig 46. The artist has misinterpreted the S vestry (III) as an addition to the church of the same height as the rest of the church. Fig 48. Bearbetad kopia av fi.g 46, utförd av N I Löf­ gren omkring år 1820. Skala ca l : 300. Revised copy of fig 46, executed ca 1820. inre (1951), ledd av bitr länsark Gunnar Lindsten som samtidigt gjorde vissa byggnadshistoriska iakttagelser. Kyrkan utgjorde i fullt utbyggt skick ett högt, rektangulärt, flervånigt hus och såg snarare ut som ett fast hus än som en kyrka. Mitt på sadel­ taket stod en smäcker takryttare. Utanför lång­ husets sydportal låg ett medeltida vapenhus, vars västra mur låg i flykt med långhusets västra gavel­ mur, och utanför korets södra sida låg en sakris­ tia från år l 700, vars östra mur låg i flykt med korets. På norra sidan fanns två tillbyggnader, en korsarm från 1200-talets förra hälft eller mitt samt öster därom en sakristia från medeltiden el­ ler kanske 1500-talet. Det inre, sådant det återges på planerna fig 46 och 57, visade ett oregelbundet kyrkorum, nästan lika brett som långt, dominerat av tre fristående pelare, en kolossal ungefär i mitten och två mindre, samt flera väggpelare. över de olika ut­ rymmena var valv slagna med varierande höjd. Genom försök att följa kyrkans byggnadshistoria steg för steg, kommer de till synes omotiverade murstyckena att kunna sättas in i bestämda sam­ manhang och få sin förklaring (jfr fig 96). Koret samt sakristia I Undersökningar, företagna i samband med ett par restaureringar av kyrkan, har också medfört viktiga resultat, dels en yttre restaurering (1942), där författaren var RAÄ:s kontrollant, dels en 104 Vid undersökning i samband med en yttre restau­ rering 1942 (fig 51) visade det sig, att gränsen mellan långhuset och kor·et på södra sidan ej ut­ gjordes av en stötfog, utan långhusets sydöstra hörnkedja hade rivits bort för att man skulle få bättre förband när kormuren byggdes i flykt med långhusets. Detta bevisar, att koret ej var kyrkans äldsta, det n:åste ha haft en föregångare (se ne­ dan). Muren var på vanligt sätt gjord i skalmurstek­ nik med kalksten (tuktad och åkersten) i tämligen smått förband och med huggna hörnkedjor (fig 51). Flera förändringar har ägt rum i senare tid: uppbrytande av ingång till en sakristia år 1700, flyttning av ett fönster som breddats redan under medeltiden samt en eldsvåda år 1603 har ytter­ ligare förorsakat förändringar av murytorna (se nedan). BYGG N ADSBESKRIVNING Mot öster ,e tt smalt fönster, på Törnewalls teck­ ning raktäckt (fig 45), mot söder ett stort, gotiskt delat fönster med masverk (fig 44 a). Detta var givetvis sekundärt, ursprungligen torde både det södra och det östra korfönstret ha varit rund­ bågiga. Den portal som vi ser på teckningarna (fig 44 a och 45) blev helt uppslukad av den nuvarande sydportalen 1802; inga spår av omfattning kunde upptäckas 1942 (fig 51). Av Rhezelius' teckning att döma var den rundbågig, ensprångig och hade huggen omfattning och rakt avslutat tympanon. Böda korportal torde vara sekundär i likhet med vad som visat sig vara regel på Öland, där kor­ portaler är mycket sällsynta under romansk tid. Se vidare nedan, Norra korsarmen. De portalspår, som framkom längre österut 1942 under det nuvarande södra korfönstret (fig 51), tillhör 1700 års sakristia (s,e nedan). Korets inre (fig 46) var smalare än långhusets på grund av att den norra kormuren var tjockare än den södra. Därigenom var korets mittaxel för­ skjuten något åt söder, ett förhållande som varken Aurell eller Nordenadler observerat (not 37). På deras tid återstod ju endast brottstycken av korets norra och västra murar. Ett sådant missförstånd torde vara den enda rimliga förklaringen till att enligt deras planritningar korets södra mur ej låg i flykt med långhusets, utan innanför. (Jfr fig 46 och 57.) Måttagningen försvårades därtill av den södra sakristian (III). Att koret i exteriören var lika brett som lång­ huset, framgår nämligen fullt tydligt hos både Rhezelius och Törnewall (fig 44 a och 45). Att södra kormuren efter deras tid skulle ha flyttas norrut, i så fall väl i samband med tillkomsten av sakristia III, vore orimligt. Murens karaktär ~ir klart medeltida (fig 51). Denna tolkning av korplanen (jfr fig 96) bygger helt på vår kännedom om en bättre bevarad kyrka av samma typ, nämligen Källa ödekyrka (se ne­ dan). Inga grävningsundersökningar har nämligen kunnat göras i Böda som kan stöda denna teori. I Böda, liksom i Källa, torde den norra kor­ muren ha rymt en trappa upp till de profana över­ våningarna. Dess nedre parti vilade troligen delvis på en liten cell-liknande sakristia av ett slag, som 2 - 671544 B öda kyrka Fig 49. Rester av medeltida dörr med liljeformat järn­ beslag, troligen fi ån långhusets sydportaL Foto R Bo­ ström 1942. Remains of medieval door with lily ironwork, probably from the S door of the nave. Fig 50. Medeltida nyckel, troligen från långhusets syd­ portal. R Boström 1940. Medieval key, probably of the S portal of the nave. funnits vid flera av Kalmartraktens kyrkor, exem­ pelvis i Hossmo och Förlösa. 13 Nära korets nord­ östra hörn upplystes trappan av en liten ljusöpp­ ning (fig 45), varefter den torde ha fortsatt i östra kormuren. Troligen var koret kryssvälvt med vågräta hj ässlinjer och svicklarna fyllda med ballastmur­ ning, så att ett tämligen plant golv bildades ovan­ valvs. Triumfbågen var säkerligen mycket smal, i lik­ het med vad som brukade vara fallet på Öland. Den breddades senare i flera omgångar (se nedan). Bredden på 1400-talet kan på ett ungefär beräk­ nas med hjälp av det bevarade triumfkrucifixets 105 BÖDA GAMLA KYRKA Fig 51. Korets södra mur utan puts. Foto R Boström 1942. S wall of chancel without plaster. små mått. Krucifixet är nu i sitt skadade skick endast 94 cm högt, men torde ha varit ca l 00 cm högt, om man kompletterar det (se nedan samt fig 61). Ett kors i proportion härtill får ungefär det dubbla höjdmåttet, vilket även torde ha varit triumfbågens radie. Vi får då en triumfbåge om 106 cirka 360-400 cm bredd. Det är tänkbart, att triumfbågen delats genom en pelare eller kolonn, ett på Öland tämligen vanligt arrangemang. Jfr Alböke (fig 30) samt Källa (se nedan). Genom förekomsten av en trabes och en kruci­ fixstock (fig. 62) samt troligen även av ett kor­ BYGGNADSBESKRIVNING skrank avskildes koret på vanligt sätt från lång­ huset. Krucifixet flyttades 1654 och krucifixstoc­ ken togs bort av utrymmesskäl (se nedan). Sam­ tidigt breddades triumfbågen för aH den nya dop­ funten skulle få plats nära det norra vederlaget. Mitt emot, på södra sidan, stod predikstolen (se nedan). Som stöd för denna rekonstruktion av triumf­ bågens mått kan anföras Gärdslösa kyrka, vars äldsta kormurar grävdes fram under golvet 1958.H De visar, att det äldsta koret i Gärdslösa haft en tribunbåge av ca 350 cm bredd, triumf­ bågens bredd troligen ännu trängre. Triumfkruci­ fixets Kristusbild i Gärdslösa är endast 104 cm hög, alltså ungefär lika liten som den i Böda. Absidkor Såsom ovan påpekats, var fästningskyrkans kor ej det äldsta. Kärnkyrkans kor torde ha varit sma­ lare och hade med all sannolikhet absid (jfr nedan Källa). Långhus Långhuset var till exteriören lika brett som koret och liksom detta uppfört av kalksten i tämligen smått förband och med huggna hörnkedjor. 350 cm från sydvästra hörnet låg en portal, vars yttre omfattning var av huggen kalksten, l 00 cm bred och med • en trampflisa eller tröskelsten hug­ gen av ett ·enda stycke liggande i murens ytterliv ca 20 cm över markytan. Portalens överdel var förstörd av det ovanför sittande fönstret (från 1802), men man kan tryggt anta att den varit rundbågig. Om man får lita på Nordenadlers upp­ mätning (fig 57) satt gångöppningen mitt inne i muren. Fragment av ,en portalomfattning, två baser och två kolonnettskaft, vilka är bevarade i socknens södra del kan dock ej ha tillhört denna ·eller nå­ gon annan portal i Böda. En sådan omfattning förutsätter en portal av minst den dubbla bredden i jämförels·e med Böda portaler. Fragmenten för­ modas därför komma från Högby 10 (se nedan), där det på medeltidskorets södra sida funnits en kolonnportal och där tornet haft kolonnettglug- gar. Från denna kyrka härrör möjligen också ett kolonnettskaft, som 1908 och tidigare bar upp ett bord i Böda prästgårds trädgård (se nedan). Rester av en järnbeslagen dörr finns ännu be­ varade och har troligen hört till långhusets syd­ portal. De består av två nedtill avsågade plank­ stumpar av ek, vardera 103X45X4 cm, som på framsidan har upphöjningar efter ett liljeformat beslag och ett bandformat gångjärnsbeslag; på baksidan är märken .efter en nara, som fasthållits av delvis bevarade, runda dymlingar. Ett liljefor­ mat beslag finns kvar (fig 49), 28,5 cm långt. Spikhålens placering visar, att det är ett annat än det som lämnat spår på den ena plankstumpen. Förmodligen har fyra liljor varit korsvis ordnade omkring en nu förlorad, rombisk nyckelskylt En medeltida nyckel med rikt utskuret ax (fig 50) finns också kvar, 36,5 cm lång. Enligt traditionen gjorde dörren i äldre tider tjänst som golv i sak­ ristian (lucka till vinkällaren?) och var då rikt beslagen. De bevarade resterna visar, att dörren är yngre än portalen, troligen 1200-talets slut eller 1300-talet. Långhuset kan ursprungligen även ha haft en nordportal, men den försvann i så fall när kors­ armen byggdes (jfr nedan). Ett fönster på södra sidan hade liknande go­ tiska former som korets (fig 44 a) och hade till­ kommit omkring år 1300 som ersättning för ett mindre, romanskt. I det inre (fig 46) var långhuset välvt med fyra kryssvalv kring ·en mittpelare, vars basplatta upp­ täcktes under golvet 1951, ca l 00 cm i fyrkant och belägen 375 cm innanför södra långhusmu­ ren. Enligt traditionen skulle skaftet ha varit cy­ lindriskt. För omkring 30 år sedan uppgavs det, att det på 1890-talet på handelsstället i byn Strandtorp skulle ha funnits fyra runda, slipade »stenpelare», vilka enligt gängse uppfattning skulle ha tillhört Böda kyrka. Senare dterforsk­ ningar har ej lett till något resultat, »stenpelarna» synes vara försvunna, såvitt ej denna tradition skulle gälla de nyss nämnda portalkolonnetterna i Strandtorp och Melböda, vilka beskrivas när­ mare nedan, se Högby. Inne i västra långhusmuren gick en trappa med ingång i sydväst (fig 48, 73), synlig ännu 1951, 107 BÖDA GAMLA KYRKA .. • Fig 57. P lan av gamla kyrka n samt förslag ti ll ombyggnad av den sa mma av Lorentz Nordenadler, tro! 1796. Skala ca I : 300. RA. Plan oj old c/1urch , and proposal for rebuildi11g; probably 1796. I slutet av 1400-talet pryddes norra korsarmen med muralmåln ingar av obekant innehåll (se nedan). De överkalkades troligen 1745. Reparationer efter branden 1603 Kyrkan härjades av vådeld 1603, då Ambernus Andrere 24 var kyrkoherde. Skadorna måtte ha varit mycket omfattande, ty hertig Karl beviljade 5 tunnor kronotionde spannmål till kyrkans återuppbygga nde den 18.8. samma år. Vi saknar emellertid säkra uppgifter om skadornas omfattning och vad som gjordes omedelbart efter bran- den för att sätta kyrkan i stånd igen, ty räk och st prot saknas före 1644 (jfr not 4). Själva kyrkobyggnaden är dessutom starkt förändrad . Endast brandsp åren i korets södra fasad talar sitt tydliga språk (fig 51). Troligen avbrändes yttertaket, takryttaren och bjälklaget mellan de profana övervånin garna. Att valven skadades svårt, vet vi, räk 1700 innehåller utförliga uppgifter om valvreparationer (se nedan). Valven tätades då med torr ekspån, emedan de »woro alt sönderremnade, uthan tvifvel förorsakat af förra olyckel iga branden », dvs den som härjade 1603. Någon annan än denna eldsvåda är nämligen ej känd . Sprickorna var på flera stäl- 114 BYGGNADSBESKRIVN ING Fig 52. Parti av norra långhusmuren med den däri ingående kors­ armens nordfasad. Foto S Hallgren 1964. Part of N wall of the nave with the N front of the transept. Fig 53. Portalen i norra kors­ armen samt det omgivande mur­ verket under framtagandet. Foto R Boström 1942. Doorway in N transept and adjoining masonry whtle being revealed. 109 BÖDA GAMLA KYRKA Fig 54. Portalen i norra korsarmen. Foto S Hallgren 1964. Doonvay in N transept. i kyrkan numera ligger omkring l m över mark­ ytan. I stället markerades den genom en rits i put­ sen. Vid undersökningen 1942 visade det sig, att smygen var putsad med gulaktig, hård, elfenbens­ liknande puts av medeltida typ. I östra smygen · var en bomkanal, belägen ca 120 cm över golvet och 175 cm lång, i vilkcen de multnande resterna av bommen låg kvar. I västra smygen fanns ingen motsvarighet till bomhålet Innanför den västra posten, 7 cm från denna, satt rester av två gång­ järnshakar över varandra. Korsarmens norra mur är bevarad endast t o m de nuvarande fönstrens avtäckning (fig 52, 74), 110 men enligt kartan Litt V: 26 (fig 37) var kors­ armen märkligt nog lika hög som fästningskyrkan och hade ett fönster mot öster i den över sakris­ tians tak uppskjutande muren. Vi kan därför för­ utsätta, att den haft en övervåning, liksom kors­ armarna i Persnäs, Glömminge och Gärdslösa Cnot 14). I det inre var korsarmen välvd med »gamla tioeka Hwalf», 1G troligen med två högt sittande kryssvalv (jfr Per Nilssons nedan citerade beskriv­ ning l 771 med uppgifter om kyrkans på olika nivå sittande valv). Korsarmen kal1as 1764 »ett Catholskt Capell, hwarmed Kyrckan synes wara i senare tider tilökt» Gnot 16). Därav kan man sluta, att korsarmen då ännu uppfattades som en självständig byggnadsdeL Korsarmen var prydd med målningar från 1400-talets slut (se Kalkmål­ ningar). Mot långhuset öppnade den sig genom två rundbågar delade av en pelare eller kolonn »af vacker huggen sten» (Hilfeling, Journal 1797, s 73 samt fig 46). I väster och öster fanns tro­ ligen fönster, under det östra torde ett sidoaltare ha stått. Vad beträffar dateringen, kan man först och främst konstatera, att korsarmen har sen­ romanska drag. Underkonturen av portalens täck­ sten med sitt tvåpass samt den medvetet utnytt­ jade färgväxlingen i omfattning och hörnkedjor stöder ,en datering till övergångs·tiden, 17 den pe­ riod då korsarmar med vackra portaler byggdes vid Gärdslösa, Persnäs och Glömminge kyrkor. Förmodligen var det samtidigt med korsarmens tillkomst som koret fick sin portal, en på Öland under medeltiden mycket vanlig typ, nu tyvärr endast bevarad i tre kyrkor, Källa (se nedan) , Ventlinge och Mörbylånga. 18 Den förekommer tämligen allmänt på Gotland och brukar dateras till omkring år 1200, men torde snarare anses ha förekommit under en tämligen lång period, från omkring 1175 och ända till mitten av 1200­ talet.19 stängningsanordningen är ett ålderdomligt drag. Istället för att löpbommen på vanligt sätt låstes genom att skjutas in i 'en grund trumma i muren, korresponderande med en djup trumma mitt emot, låstes bommen genom ett beslag på dörrens insida. 20 BYGGNADSHISTORIA Om man vågar lita på kartan fig 37 nådde korsarmens murar ända upp till skyttevåningens krön och dess taknock låg i samma nivå som kyrkans. Även detta kan stödja antagandet att korsarmen är yngre än försvarskyrkan i dess fullt utbyggda skick. Hade förhållandet varit det mot­ satta, skulle korsarmen fått samma höjd som kyr­ kan då hade. Ur försvarssynpunkt, slutligen, torde en tillbyggnad som korsarmen med sina vinklar och vrår vara mycket olämplig, den måste ha till­ kommit när fredliga förhållanden rådde. !ägna trappan (antydd i fig 45 genom en liten glugg nära nordöstra korhörnet). Hur än genom­ brytningen gjordes, får vi anta, att en ingång med låsbar dörr förde från koret till sakristia II. Inga detaljer kan bidra till datedngen av sak­ ristia II. Den kan lika väl vara senmedeltida som från 1500-talet e11er ännu yngre. Vapenhus Sakristia II Intill korets norra mur och med sitt pulpettak lutat mot norra korsarmen låg en sakristia med normalt låga murar (fig 45, 46, 96: D). Den var yngre än korsarmen, ty dennas östra hörnkedja blev delvis bortriven för att erbjuda förband med sakristians norra mur (fig 52). sakristians mur­ verk är ojämnare och mindre omsorgsfullt än i kyrkans äldre delar. Stora och små stenar växlar utan system. Materialet är huvudsakligen råbruten kalksten, men dessutom förekommer två skift av mörka, runda, sprängda granitblock på ett par meters avstånd från varandra, med stenar som buktar ut ur murlivet Enligt Törnewall (fig 45) hade sakristian två fönster i öster, medan Aurell (fig 46) och kartan Litt V: 26 (fig 37) endast visar ett. På norra sidan fanns också ett fönster. 1758 gjorde mäster Fors­ man21 tre fönster på norra sidan av kyrkan, kan­ ske ersatte han då de båda små fönstren i sak­ ristians östra mur med ett enda stort (se nedan). Det inre var välvt, troligen med ett lågt sittande kryssvalv, vilket att döma av murklackarna på Aurells plan (fig 46) i söder och väster vilade på sköldbågar, men i norr och öster låg i förband med sträckmurarna. - Hur ingången från koret såg ut, vet vi ej, eftersom inga grävningsunder­ sökningar företagits i denna del av kyrkan. An­ tingen bröt man igenom den norra muren till den förmodade, cell-liknande sakristia I (fig 96: D) - liknande skedde i Källa, när dess stora sakris­ tia tillkom 1760 - eller också blev man tvungen att rasera nederdelen av den i norra kormuren be- Utanför södra långhusportalen låg ett vapenhus (fig 44 a, 45, 46) med en rundbågig portal mitt i sydfasaden. Enligt Rhezelius var portalen en­ språngig och hade ett rakt avslutat tympanon. Mitt öv.er portalen var ett litet fönster eller kanske snarare en ljusglugg. Yttertaket var be­ lagt med spån och golvet täckt med flisor, att döma av de rester som kom fram 1942. Närmast ytterdörren låg en medeltida gravsten (fig 44 a, 69 a). Förmodligen saknades valv i det inre; öppen takstol eller brädtak. Med stöd av portalens form skulle vapenhuset kunna dateras mellan 11 00-ta­ lets senare del och 1200-talets mitt. Det skulle kunna sättas i samband med tidiga vapenhus på Bornholm, exempelvis vid Aa kirke, daterat ca 1200-1225 samt vid Ruts och Öster-Marie kyr­ kor, vilka också dateras till romansk tid.22 De flesta vapenhus på Öland hade enligt äldr.e av­ bildningar samma uts·eende som det vid Böda, men alla utom Källa vapenhus (se nedan) har raserats för länge sedan. Böda vapenhus revs 1802. Byggnadshistoria Den äldsta kyrkan bestod av ·ett långhus samt kor med absid. Endast långhuset hade portal, i sö­ der. Det är möjligt, att även en nordportal funnits (verkstycken ur densamma kan ingå i korsarmen portal), medan koret ej hade någon ingång. De öländska kyrkorna saknade nämligen korportaler under äldre medeltid, såvitt man vet. Fönstren var små och rundbågiga. Endast ett fanns i vardera långhusets och korets södra mu­ rar. Om nordportal funnits, är det tänkbart, att 111 BÖDA GAMLA KYRKA även nordsidan haft fönster. Absiden hade en fönsteröppning mot öster. Yttertaket bör ha varit av tjärad ekspån, inner­ taket möjligen ett plant trätak, men det troligaste är, att takstolen stått öppen. Den omsorgsfulla murbehandlingen visar, att yttermurarna stått bara. Hur innerväggarna i denna äldsta kyrka varit behandlade, vet vi däre­ mot ej. Dateringen torde kunna sättas till 11 00-talets andra hälft, men det saknas detaljer, som kan stödja en närmare tidsbestämning. På kyrkogården stod troligen en klockstapel av trä. Eljest kan kyrka:ns klocka ha hängt i en liten stapel på taket. Kyrkans omvandling till fästningskyrka kan ha skett i en eller två etapper, men genom att över­ våningarna försvann 1802, finns det inga bygg­ nadsrester att stödja den ena eller andra teorien på. Antingen skedde utbyggnaden i två etapper som i Källa (se nedan) .eller också företogs den i ett sammanhang, med den fullt utbyggda Källa som mönster. Vare sig förändringarna skett under en eller flera byggnadsperioder, torde förloppet ha varit det följande: Långhusets murar höjdes. Intill dess västra mur byggdes en murtrappa. Absidkoret revs och er­ sattes med ett nytt kor av samma bredd som lång­ huset och med lika höga murar. Koret fick ingen egen ingång. över koret slogs ett kryssvalv, över långhuset fyra kryssvalv kring ·en mittpelare eller kolonn av huggen sten. Samtliga valvsvicklar fyll­ des med bruk och sten till ett golv. Tillträde till profanvåningarna förmedlades dels av en trappa i västra muren, dels av en trappa i korets norra mur. En liten tunnvälv sakristia, delvis dold under kortrappan, var ett säkert utrymme för kyrkans dyrbarheter. Kanske fanns det även högre upp liknande celler utsparade i de tjocka murarna. Dateringen av fästningskyrkan går ej att be­ stämma närmare än till decennierna omkring år 1200, i brist på detaljer som stöder en finare tids­ bestämning. Om kyrkans omvandling till socken­ fästning för.etagits i två etapper, torde den första, med Källa mellanvåning som parallell, dateras omkring år 1200, den andra etappen omkring år 112 1225. Har däremot ombyggnaden skett i ett enda sammanhang, med den helt utbyggda Källa som förebild, får vi datera Böda något senare än denna, efter 1225. Strax före mitten av 1200-talet tillbyggdes korsarmen vid långhusets norra sida, samtidigt tillkom troligen korets portal. Om vapenhuset i söder också byggdes samtidigt, om det var äldre eller yngre, går ej att fastställa. De kan ej vara så långt avlägsna från varandra i tiden. Denna datering rimmar väl med de historiska förhållan­ dena. 1240-.talet var en period av fred och rda­ tivt välstånd, 2a som följde sedan de hedniska fol­ ken på andra sidan Östersjön blivit kristnade. När sakristia II byggdes vid norra sidan går ej närmare att bestämma. Det enda vi säkert vet, är att den är yngre än norra korsarmen. Medel­ tidens slut eller ännu senare är lika troligt. Takryttarens datering är också oviss. Den kan vara samtidig med den översta profanvåningen, men även yngre. Troligen visar Rhezelius' teck­ ning (fig 44 b) en takryttare som är en kopia av den år 1603 avbrända (se nedan). Förändringar under medeltidens senare del I slutet av 1200-.talet eller under 1300-talets förra hälft utvidgades de båda fönstren i söder och för­ sågs med gotiskt masverk (fig 44 a) . De utvidga­ des ytterligare under 1600-talet, se nedan. skyttevåningens skottgluggar ser på fig 44 och 45 låga ut. Det tyder på, att de försetts med murade bröstvärn (jfr nedan, Källa ödekyrka), troligen i och med eldvapnens införande. Kanske var det t o m i samband med danskarnas härj­ ningar 1361, som försvarsvåningen modernisera­ des på detta sätt. Om takryttaren ej funnits med från början, är det troligt att den tillkommit under gotisk tid. Det är nämligen påfallande, hur gotisk även den efter 1603 uppförda efterbildningen ser ut (fig 44 b). När sakristia II (fig 45, 46, se ovan) kom till, är ovisst. Troligen skedde det under medeltidens slutskede eller under 1500-talet. I mitten av 1600­ talet var den sedan länge införlivad med kyrko­ rummet (se nedan). Fig 55-56. öiÄ:s försla·g till utvidg­ ning av kyrkan 1772, sydfasad och plan. Skala ca l: JOO. RA. The Director's proposal for the extension of the church, 1772, S front and plan. BÖDA GAMLA KYRKA .. • Fig 57. Plan av gamla kyrkan samt förslag till ombyggnad av densamma av Lorentz Norden­ adler, tro! 1796. Skala ca l : 300. RA. Plan of old church, and proposal for rebuilding; probah/y 1796. I slutet av 1400-talet pryddes norra korsarmen med muralmålningar av obekant innehåll (se ne­ dan) . De överkalkades troligen 1745. Reparationer efter branden 1603 Kyrkan härjades av vådeld 1603, då Ambernus Andre::e 24 var kyrkoherde. Skadorna måtte ha varit mycket omfattande, ty hertig Karl beviljade 5 tunnor kronationde spannmål till kyrkans åter­ uppbyggande den 18.8. samma år. Vi saknar emellertid säkra uppgifter om skadornas omfatt­ ning och vad som gjordes omedelbart efter bran­ 114 den för att sätta kyrkan i stånd igen, ty räk och st prot saknas före 1644 (jfr not 4). Själva kyrko­ byggnaden är dessutom starkt förändrad. Endast brandspåren i korets södra fasad talar sitt tydliga språk (fig 51). Troligen avbrändes yttertaket, takryttaren och bjälklaget mellan de profana övervåningarna. Att valven skadades svårt, vet vi, räk 1700 innehåller utförliga uppgifter om valvreparationer (se ne­ dan). Valven tätades då med torr ekspån, emedan de »woro alt sönderremnade, uthan tvifvel för­ orsakat af förra olyckeliga branden», dvs den som härjade 1603. Någon annan än denna eldsvåda är nämligen ej känd. Sprickorna var på flera stäl­ BYGGNADSHISTORIA len så stora, »at man kunde mångestädes drijfva Spåånen igenom W alfwet». Så länge som l 00 år kan man dock ej ha upp­ skjutit en så viktig reparation. Säkerligen lagades valven mer eller mindre provisoriskt omedelbart efter olyckan, likaväl som kyrkan med nödvändig­ het måste ha fått nytt yttertak och ny takryttare. Rhezelius' teckning (fig 44 a-b) visar, att det fanns runda hål i dess väggar, vilket bevisar, att takryttaren även tjänat som klockstapel, troligen också som utkikspunkt. Dess gotiskt smäckra form (fig 44 och 45) kan som redan nämnts inne­ bära, att man efter branden 1603 försökte att efterbilda den som härjats av elden. Den gjorde åtminstone på 1700-ta1et tjänst som sjömärke (se nedan). De nödvändiga reparationerna ägde säkerligen rum omedelbart efter 1603 års brand. 1634 såg ky.r kan helt oskadd ut (fig 44). Ej heller har Rhe­ zelius gjort någon anteckning om motsatsen (jfr s 12). Klockstapeln på fig 44 (se ovan) kan vara en ersättare till takryttaren som upphängningsplats för klockorna, eventuellt uppförd med anledning av att kyrkans klockor ej längre fick rum där uppe. Sakristia II förenas med kyrkorummet Att kyrkan så småningom blev för trång, kan vi utläsa av eH par läktarbyggen. En läktare av okänd ålder omtalas 1654 (vis prot), en annan, som rymde 54 platser, byggdes troligen 1687. En mer genomgripande åtgärd för att inom mu­ rarna skapa fler sittplatser var att bryta igenom skiljemuren mellan sakristia II och angränsande utrymmen. (Korsarmens bågöppningar mot lång­ huset var däremot säkert ursprungliga). När detta ägde rum, vet vi ej bestämt, endast att det hade skett före 1654. Så måste man nämligen tyda upp­ gifter i vis prot 1654, att kyrkans gamla kista skulle sättas »fram för Prästhustruns Stool» och att »Nyia Kyrckiokistan skal wäl fästasz wed mu­ ren Hoos Norm Kyrkiodörren, för Säkerhets skull». En sådan placering hade knappast varit motiverad, om sakristia II ännu hade utgjort ett slutet rum. Bänkinredningen i koret, från 1661 (räk), kan troligen också sättas i samband med bortbrytande av norra kormuren och därmed också utplånandet av sakristia I. Jfr fig 96: E. Hadorphs beskrivning: »... norr på är en un­ derlig structur dubbel korskyrkia ... » säger också klart ifrån, att både sakristia II och korsarmen år 1673 var öppna mot söder. Sakristia II gjorde alltså ej längre tjänst såsom sådan, och när en sakristia år l 700 byggdes vid korets södra sida (se nedan), motiverades detta med att en sådan saknades. Aurells uppmätning (fig 46) visar, att muröpp­ ningarna var omkring 3,5 m breda. Det framgår av symoprotokollet 1771, att man hade klart för sig; att kyrkan blivit utvidgad: »Efter som · nu be­ rättades, skal i äldre tider en mur jäms med denne Pdare fråndelt den .rymd som är Norr om til ett särskildt Capell, men samma Mur skal sedermera blifwit nedbruten och kyrkan såmedelst något ut­ widgad, hwilket ock synes sannolikt, i anseende til de onödige och låga hwalf [dvs bågöpp­ ningar J som äm häremellan». När skiljemuren mellan koret och sakristia II bröts igenom, torde trappan inne i norra kormu­ ren helt eller delvis ha raserats. Ett så radikalt ingrepp kan knappast ha gjorts så länge kyrkan gjorde tjänst som sockenfästning - dvs under hela medeltiden och kanske ännu under krigen 1611 och 1677 - ej heller så länge »vindsut­ rymmena» användes som förvaringsplats och soc­ kenmagasin. Triumfbågen breddas Triumfbåge.n, som ännu på 1400-talet var täm­ ligen trång, breddades i mitten av 1600-talet, då den nya predikstolen och den likaledes nya dop­ funten placerades i själva bågöppningen, den ena intill dess södra, den andra intill dess norra ve­ derlag (se nedan). När predikstolen år 1700 flyt­ tades till långhusets sydöstra hörn byggdes en med dörr försedd trappa, som placerades utmed södra vederlagsmuren (fig 48). Kanske var det även vid detta tillfälle nödvändigt att bila bort ett stycke av muren. Genom alla dessa åtgärder förvandlades kyr­ 115 BÖDA GAMLA KYRKA kans bottenvåning till ett mycket oregelbundet format, mörkt rum, nästan lika brett som långt, där flera pelare och murhörn skymde sikten för nästan hälften av besökarna. Endast 276 sittplat­ ser hade man lyckats pressa in, trots att alla upp­ tänkliga utrymmen utnyttjats (fig 46, 48). Ahl­ qvist som ägde en kopia av Aurells ritning (Saml III), skriver till Löfgren i ett brev 16.11.1820 (ATA): »Byggnaden måste hafva varit en curieus byggnad, liten mörk och ful». Det var emellertid väl sörjt för att bågar och valv fick nödvändiga upplag efter de många in­ greppen i murarna. Jfr Hilfelings beskrivning ovan. Fönster utvidgas. Nya fönster Kyrkans båda södra fönster, som ännu 1654 vi­ sade gotiska former (fig 44 a), liksom korets östra fönster, blev under 1600-talet föremål för flera utvidgningar. Ar 1655 vidgades långhusets syd­ fönster, »Fönstret som är midt i Kyrkian Sunnan til» ·enligt beslut vid vis 1654. På Törnewalls teck­ ning (fig 45) ser vi ej längre långhusfönstrets go­ tiska masverk från fig 44 a. I stället skrånar den yttre fönstersmygen kraftigt mot dageröppningen. En glasmakare från Kalmar fick betalt för glaset. 1660, 1681 och 1683 upptar kyrkans räk ut­ gifter för fönsteneparationer. 1694 förstorades ett av korfönstren och försågs med ·en glasmålning. I samband med tillkomsten av sakristia III (se nedan) år 1700 höjdes det södra korfönstret och förstorades förmodligen samtidigt (fig 51). Vid samma tillfälle utvidgades ännu en gång långhu­ sets sydfönster. Dessa arbeten utfördes av mäs­ ter Dusceus från Gotland (not 25). 1720 och 1734 upptas även utgifter för fönster, troligen reparationer. 1758 gjorde murmästaren Johan Forsman (not 21) tre nya fönsterlufter på norra sidan, vilket förmodligen innebar, att han vidgade redan befintliga. Glaset togs från Norr­ köping. Reparationer efter 1650. Sakristia III bygges Från mitten av 1600-talet och ett stycke in på 1700-talet upptas utgifter för tjära, spån och an­ nat byggnadsmaterial för regelrätt underhållsar­ bete. I slutet av 1600-talet spånades taken om och tjärades. Den största förändringen beträffande kyrkans yttre var, att kreneleringens gluggar murades igen 1698-1699 och att sakristia III följande år bygg­ des intill korets södra mur, »Effter här till Kyrc­ kan ingen Sakerstij war, hwilket war icke alle­ nast obeqwemt för Pastor, uthan och skadeligit för Kyrckiones Tyg, och elliest äfwentyrligt Kyrc­ kiones medel stå i öpna Kyrckan» (räk 1700). Sakristia II hade, som vi redan sett, förenats med kyrkorummet före 1654, och därför saknades ett sådant utrymme. Byggmästare Jonas Dusceus 23 från Gotland, som ledde arbetena, bröt igenom muren under södra korfönstret till dörr mellan kor och sakris­ tia samt förhöjde det däröver sittande fönstret (fig 51). sakristians östra mur lades i flykt med korets östra, dess västra träffade korportalens östra smyg (fig 46). Murhöjden torde ha mot­ svarat vapenhusets. Löfgrens rekonstruktion (fig 47) kan knappast vara riktig. Ingången låg 210 cm från korets sydöstra hörn och hade huggen omfattning, dock ej så regel­ bunden som långhusportalens. Bredden var 115 cm. Det förhöjda korfönstrets östra yttersmyg syntes 1942 som en lodrät fog något öster om portalens östra omfattning (fig 51). I öster och söder gjordes fönster med järngal­ ler. Rummet välvdes med stenvalv, i vilket fäs.tes ringar för förvaringsbommaL Golvet var först be­ lagt med kalkstensflisor, dels hel-, dels halvalns­ sten, 1767 (räk) inlades trägolv. öppningen mellan kor och sakristia stängdes med en trädörr. l 784 var den trasig, varför man måste ha bevakning i kyrkan natten mellan den 21 och 22 mars, »Til Sacherstige dören hin te att lagas» (räk). Vid reparationen beslogs den med järn. Trots dessa försiktighetsmått framhöll den år 1791 visiterande biskopen, att kyrkans medel ej borde förvaras i kyrkan utan på en säkrare plats, »såsom en bedröfvelig erfarenhet, hela Ri­ ket öfver, intygar, att kyrko Cassor i sjelfva Kyr­ korne af tjufvar blifvit sköflade så at inga järn eller de starkaste lås kunnat dem utehålla ... Med de svaga gallren för fönstret till Sacristian, och med den ännu svagare träd-dörren till kyr­ 116 BYGGNADSH IS TORIA f.J !'.J ...: [) r_r·· :;z '::! 5l F ig 58. •Förslag till förbättrin g af Böda kyrk a, innan torn kan uppföras•, upprättat av öIA å r 1800. P lan 1 : 300. BSt. "Proposal f or impro vem ent of B öda C hurch, before a to 1 ver can be erected", made in 1800. Fig 59. •Förslag till förbättrin g af Böda kyrka, innan torn ka n uppföras», upprättat av öIA å r 1800. öst- oc h västfasader samt tvä rsektion mot öster. 1 : 300. BSt. "Proposal f or improvem ent of Böda Church, before a to wer can be erected", made in 1800. E and W front and cross section loo ki113 E . 117 BÖDA GAMLA KYRKA kan derifrån » kunde biskopen ingalunda »anse kyrkornedlen väl förvarade» (vis prot 1791). Till saken hörde också, att ej endast kyrkans silver förvarades där, utan också kyrkans byggnads­ kassa, som hade fått stora bidrag genom två riks­ kollekter (se nedan). Samtidigt som sakristia III byggdes, rappades och vitkalkades kyrkan utan och innan. Det före­ faller som om ky,rkans exteriör intill dess hade stått med bart murverk. - Även i det inre före­ togs flera viktiga reparationer, sedan en murmäs­ tar.e från Alböke hade besiktigat kyrkan. Arbe­ tet utfördes av mäster Dusc:eus och bestod enligt räk 1700 av följande åtgärder: »(l) i alla fyra Walfwens drijfvande som skedde med törr EekeSpåån, ty Walfwen woro alt sönderr.emnade, utan twifwel förorsakat af förra olyckeliga branden [dvs 1603], så at man kunde mångestäcks drijfwa Spåånen igenom Walfwet {2) Ut om innan till rappande, item åfwan oppa W alf wen med kalck (3) hwitlimmande (4) effter Kyrckan war mycket mörk brötz Sö­ der ett fönstersäte till 6 fönster, item i Choret till 4 fönster med hwad mera här wed fordrades och gafz Murmästaren Jonas Dusc:eus ifrån Gotland .effter ett noga betingande i arbetzlöhn 30 d:r Sölfmt -90- ». Den nya klockstapeln, som byggdes l 704, är redan nämnd. Angående målningar kring fönstren, se nedan. Även 1745 hämtades en murmästare från Got­ land, denna gång för att rappa och vitkalka kyr­ kan. I nordportalens tympanon finns ännu spår av vitkalkning samt årtalet 1745 målat i rött. För­ modligen var det i samband med dessa arbeten som kalkm ålningarna i norra korsarmen övertäck­ tes. Helt ny kyrka planeras 1763-1779 Genom ovan skildrade åtgärder syns kyrkan un­ der någon tid ha varit tillräckligt rymlig. Varken vid vis 1748 eller 1759 förmärktes några klago­ mål över trängsel i kyrkan. I och med Olof Fagerroths 26 tillträde som kyr­ koherde, börjar emellertid planer på ombyggnad och utvidgning av kyrkan att växa fram. Den som först syns ha väckt tanken var landshövding C G von Roxendorff, som 1763 på grund av motvind tvangs att uppehålla sig fyra dagar i Böda och då bodde i prästgården. Han uttalade sig över kyr­ kans »trånga och oformeliga innanrede, såsom ögonskienliga qwarlefwor af P åfwiske tider och Architectur». Kyrkoherden upplyste honom om, att församlingen bestod av inte mindre än 871 personer, medan kyrkan endast rymde 276. Trängseln och oväsendet vid gudstjänsterna ökade än mera, när båtsmanskompanierna på resor mel­ lan Gotland och Karlskrona tidvis uppehöll sig i Böda i väntan på vind. Landshövdingen före­ slog då, »at denna kyrka, som hafwer få til sin like i oformelighet, borde i det aldraminsta ut­ widgas på östra Gafweln til 16 a 20 alnar» och lovade, att han så snart kyrkosyn hållits, skulle hos K Majt rekommendera detta mål till allmän rikskollekt, emedan stiftskollekt »kunde därvid ingenting uträtta » (not 10). Vid en sockenstämma 1764 beslöt man att riva valven, utvidga kyrkan samt ansöka om rikskol­ lekt för ombyggnaden. Den 3.11. samma år vände sig kyrkoherde Fagerroth till domkapitlet i Kal­ mar för att förber·e da en ansökan om kollekt för ombyggnaden samt framlade de beslut som fattats i byggnadsfrågan. Han redovisade utförligt de olika skäl, vilka kunde berättiga en sådan ansö­ kan, nämligen socknens ekonomiska svårigheter och kyrkans betydelse för sjöfarten. I beskriv­ ningen av den trånga kyrkan framhöll han, att den inte rymde mer än »ett ordinairt bonings­ rum ». Han bifogade intyg om kyrkans uppgift som sjömärke, sakkunniga uttalanden av bl a Per Frisk, sedan 30 år postskeppare mellan Öland och Gotland, kapten A C Nordenankar vid Fortifika­ tionen, konduktören därstädes E L von Engel­ hardt samt postjaktskepparen P I Heidenberg (not 10). De intygade att takryttaren, »tornet», var ett nödvändigt sjömärke vid den svåra inseglingen i Böda hamn, ty segelrännan var endast omkring 20 alnar bred och omgavs av farliga grund. Vid segling nattetid skymdes emellertid sjömärket av den bakom liggande skogen, varför tornet borde höjas minst 5 a6 alnar. 118 BYGGNA DSH ISTORIA f..·"''r''' ,.j. . . ,. ..-:,~ ;. ,:;. , ,,,. ·r/,,d. I I Fig 60. »Project till Torn byggnad i Böda Kyrka på Öland enär församlingen den kan företaga », författad av ÖIÄ å r 1800. Väst- och sydfasader. 1: 300. BSt. "Projected T o wer building in Böda Church 1800. W and S fro nts. 0 11 Öland, when th e parish can build it", 119 BÖDA GAMLA KYRKA I den skriftväxling mellan domkapitlet och för­ samlingen, som följde under de närmaste åren, erhöll församlingen närmare instruktioner för sin kollektansökan och Fagerroth »förhoppas i öd­ miukhet», att församlingen iakttagit alla föreskrif­ ter och att »Det endaste synes således här wid återstå, at Domaren i Orten, Probsten i Contrac­ tet, eller någon i dess ställe, tillika med stadsens Murmästare, blifwa af Höga Wederbörande an­ ordnade, at härstädes infinna sig och . . . inqui­ rera om målets beskaffenhet och sedan uppå sin Ort här om aflemna widare berättelse ... »27 Vid biskopsvisitationen 1767 betonades ytter­ ligare nödvändigheten av kyrkans utvidgning. Det heter bl a i vis prot: »Kyrkan är efter sin Structur och byggnad i godt Stånd; men som hon dock i anseende til s~ne många onödige Pelare är ganska obeqwäm, och äfwen alt för trång» . . . var det församlingens och dess kyrkoherdes avsikt att söka allmän rikskollekt, med iakttagande av alla formaliteter. Ensam kunde nämligen ej den lilla församlingen rå med så stora utgifter. Vid den sålunda väl förberedda syneförrätt­ ning, som slutligen anställdes i december 1771 inför en församlad skara av domhavande, sakkun­ niga samt socknens egna förtroendemän, framlade lantmätaren Anders Aurell 28 dels en uppmätning av kyrkans plan (fig 46), 2D dels ett förslag till ut­ vidgning av kyrkan uppgjort i enlighet med för­ samlingens önskemål. Aurells uppmätning var förs,edd med en kom­ mentar med upplysningar om kyrkans tillstånd. Betr.äffande den stora pelaren skriver han: »En Pelare, hvarpå Tornet är grundat; Dess bortbry­ tande är oumgängeligit, at få Kyrkian ren, Denne Pelare förorsakar at flere stolar äro obrukbare . . . » Av församlingens invånare brukade inte mindre än 2 l 3 infinna sig till gudstjänst, men det fanns sittplatser endast för 276 personer, varav 54 på läktar,en. Liksom i de ovan citerade skrivelserna till dom­ kapitlet framhävdes även nu hur båtsmanskompa­ nierna på genomresa, liksom postjaktens passage­ rare, ytterligare ökade trängseln. Av Aurells och andras uttalande framgick vi­ dare, att det under läktaren var så mörkt, att man inte kunde se att läsa i bok. Dock var det omöj­ 120 ligt att bryta upp fönster under läktaren, där var för lågt; därtill kom, att vapenhuset skymde på södra sidan, i väster var uppgången till murtrap­ pan. Flera av de närvarande - förutom Aur:ell bl a riksdagsmannen för Ölands norra mot, Per Nils­ son - upprepade kravet att de tre pelarna i kyr­ kan skulle nedbrytas och att i följd härav även takryttaren måste nedrivas. Per Nilsson påpekade dessutom, »Att wid denne Kyrkas widrömmande, de gamla och store grund Pelare, kunna Conser­ veras är omögeligit, utan måste nedbrytas, då hwalfwen, hwilka äro af olika högd kunna neder­ falla och i en hast förderfwa gamla murarne, så at mera kostnader kunna uppnå än det författade förslaget wisar. Tornet, som igenom denna rubb­ ning borttages . . . måste på egen och särskilt grund åter upbyggas; Ty sedan Kyrkan nu wa­ rande Pelare, hwarpå Tombyggnaden har grund, som sagt är, borttages, kan den på samma ställe intet åter upföras». Per Nilsson fastslog slutligen, att kyrkan på grund av valv och pelare var alltför mörk, orim­ ligt hög och av fyrkantig struktur samt till tredje­ delen onyttig på grund av de många pelarna. Kyrkan borde därför nästan helt ooh hållet byggas om. Ett så stort byggnadsföretag var emellertid mer än den fattiga församlingen förmådde. Bygg­ nadsmaterialet var dyrt, virket måste nämligen tas från Småland, ty från Böda skog - som dess­ utom låg långt bort - kunde det ej erhållas utan laga utsyning. Ä ven spik måste tas från Småland. Om församlingsbornas bekymmersamma ekono­ miska situation får vi veta, att åkerbruket endast bedrevs för socknens eget behov. Ett annat nä­ ringsfång var kalkbränning av den grå sorten som dock ej gav så god förtjänst som den vita. De vid syneförrättningen närvarande, »qvarters­ mästaren» J. J. öhrn30 och byggmästaren Hindrik Wermelin31 (sakkunniga beträffande trä- resp. murningsarbete) intygade, att det befintliga tornet (takryttaren) ej tålde att byggas högre på sin hjärtstock. Det bör i detta sammanhang påpekas, att inte heller nu några anmärkningar framfördes på kyrkans stabilitet. Aurells förslag innebar, att valv och pelare skulle brytas ned, liksom vapenhuset, sakristia BYGGNADSHISTORIA III och takryttar·en. Kyrkans murar skulle sänkas till 11 alnars höjd (6,5 m) och byggas till mot öster så att kyrkans inre utökades med 25 alnar. Korsarmens norra mur skulle dragas ut åt väster tills den träffade den likaledes förlängda västra långhusmuren. Denna enkelt rektangulära kyrka slculle i väster få ett torn, som inklusive den fyr­ sidiga, spetsiga spiran skulle bli 63 alnar ( = 37,4 m) högt, och i sin bottenvåning inrymma ett va­ penhus. Kyrkans totala längd skulle bli över 39 m. Rätvinkliga fönsver och dörrar (de senare place­ rade i norr, söder och väster). Altaret skulle stå intill den raka östra muren och predikstolen vid södra sidan med ingång från en tillbyggd liten sakristia. I sitt yttrande över Aurells förslag framförde överintendenten, ,baron Adelcrantz, kritiska syn­ punkter: »Icke allenast utrymmet befants för knapt tilltagit, utan äfwen tornet nog oanseligt, emot den förmån, som derutaf, så väl för Kro­ nans, som privata Sjöfarande kan förmodas, så wida det äfwen skall tjena till land känning, så har jag låtit författa ny Dessei11» (fig 55-56). Enligt denna ritning, daterad 31.5 .1772, skulle kyrkan göras ännu större än enligt församlingens förslag. Den totala längden skuHe bli 43,5 m32 i stället för de av Aurell föreslagna dryga 39 m. Långhusets sträckmurar skulle bli 12 alnar höga ( = 7,1 m) mot de föreslagna 11 och tornets totala höjd 45 m mot 37,4 m. I öster skulle långhuset avslutas med ett tr·e­ sidigt kor. Fönster- och dörröppningar (en ingång i söder, en i väster) skulle få rundbågig form. Mitt på norra långsidan skuUe en liten sakristia placeras med ·en trappa till predikstolen. Det höga och smäckra tornet skulle krönas av en svängd huv med en liten lanternin överst. Församlingens anhållan om rikskollekt bifölls och K Majt beviljade den 16.11.1773 två kolLek­ ter över hela riket. Den 15.3.1774 erhöll försam­ lingen de fastställda ritningarna33 jämte ett kost­ nadsförslag som slutade på l 84 7 daler silver­ mynt. Då biskopen vid vis l 77 5 framförde ytterligare anmärkningar mot den gamla kyrkan, informe­ rade Fagerroth honom om församlingens beslut att fullständigt bygga om den. De beviljade riks­ 3 - 671544 B öda kyrka kollektmedlen hade dock ännu ej hunnit inflyta. Ett påtagligt prov på den tidens omständliga och kostsamma postgång framgår av att två be­ trodda män 1776 sändes till Kalmar för att hämta pengarna, l 652 daler. Detta kostade församlin­ gen 23 daler och 16 öre för resan samt 20 öre för en låda att förvara pengarna i. Kyrkoherde Fagerroth dog emellertid 1779 utan att kyrkobygget ens hade kunnat påbörjas. Ombyggnad i stäilet för ny kyrka Vid vis 1782 förhörde sig biskopen (C G Schrö­ der) om den planerade ombyggnaden och upp­ manade församlingen och dess nye kyrkoherde (Bovallius), att med det snaraste förbereda den­ samma. Församlingen bad emellertid om uppskov på grund av att »anskaffandet af dageligt och nö­ digt uppehälle fordrade alt deras bemödande». Biskopen biföll därför deras önskan och förma­ nade dem att under väntetiden göra pengarna räntebärande. Aven vid följande vis 1791 34 förhörde sig visi­ tator (M G Wallenstrå1e) om anledningen till upp­ skovet med kyrkobygget. Denna gång uppgav man som skäl »dels at flere tryckande och svåra miss­ växtår, samt nyss öfverståndne Krig, hindrat ar­ betets företagande, dels at den erhållna summan ej vardt til ändamålet tilräckelig». Därtill ansåg man, att ritningen var för vidlyftig och tornet all­ deles för högt. De överlämnade en skrivdse »til nådigt ·ändrings vinnande i förberörde Dessei11», och biskopen lovade, »att framdeles i Consistorio, til behörigt öfvervägande, den exhibera», ehuru han ansåg, att kyrkobygget borde utföras snarast möjligt och i enlighet med de av ölA fastställda ritningarna. Den 29.7. samma år föredrogs i domkap en lång och gripande skrivelse från kyrkoherde Bo­ vallius, i vilken han uttrycksfullt och levande be­ skriver socknens stora fattigdom samt framhåller det orimliga i att en så liten församling skulle bygga en så stor kyrka som den av ölA före­ slagna, »·en byggnad, som en af de bästa Små­ städer i Riket ... skuUe anse för största prydnad kunna updraga, men för oss omöjelig först up­ bygga och sedan underhålla». 121 BÖDA GAMLA KYRKA Han påvisar, att alla de olika skäl vilka tidigare åberopats för att erhålla kollekt (se ovan) inga­ lunda har något fog för sig. Tornet behövdes ej som sjömärke, ty vid hamnen fanns »eldfyrning som beständig måste hållas af en der til förhyrd karl . . . På natte-tid och i storm, då fara är å färde, kan intet Torn frälsa, så wida det ej så bygges, at der om nätterna kan hållas fyrning med Bränspegelslyckta, som kastar sitt sken långt ifrå sig . . . » Skogen var ett bättre sjömärke än tornet och låg därtill närmare Ölands norra udde, där de flesta strandningarna skedde nattetid om hös­ ten. Dessutom kunde ett högt torn träffas av blix­ ten. För socknens eget behov var kyrkan lagom stor: »l Böda Kyrkja, ,ehuru liten den nu befin­ nes, är dock alldrig trängsel, utom de stora all­ männa Fästerna och St. Böndagar». Därför be­ hövde kyrkan ej göras så stor som av ÖIÄ före­ slagits. Vad beträffar uppgifterna om, att båtsmans­ kompanierna ej fick rum i kyrkan, var även de felaktiga: »Har här warit 10 år Lärare, och det under brinnande Kriget, men icke sedt en hel troupp komma til Böda Kyrka på Sabbatsdagen, ej heller har någon Befälhavare anmält sig med sin anförtrodde Troupp om gudz tjenst». Skulle detta inträffa, »behöfdes icke en fördubblad stor Kyrka», i stället kunde kyrkoherden hålla två gudstjänster efter varandra. Ingen kristlig befälha­ vare intränger sig med hela sin trupp i en främ­ mande kyrka utan att först anmäla sig hos för­ samlingens kyrkoherde »och ware den Prestman owärdig det kall han bekläder om det nu skedde flere gånger om året, som icke efter yttersta för­ måga med största glädje fullgjorde en så wärd som christelig Befälhafwares fulla nöje». Det var därför församlingens ödmjuka önskan att få bygga kyrkan till formen enligt den er­ hållna ritningen, men mindre samt att »til widd och Högd» lämpa den »efter dess nu och fram­ gena behov och prydnad» samt att låta kapitalet föröka sig, tills församlingen fick råd att fullborda ombyggnaden. Inte förrän 1796 togs byggnadsfrågan åter upp. Vid en sockenstämma 30.3. beslöt man, att grun­ den för den nya kyrkan skulle läggas hösten l 797 122 och att en entreprenadsauktion skulle hållas till midsommar, om vilken en annons skulle införas i Inrikes Hdningar. Detta meddelade kyrkoherde Bovallius domkapitlet i en skrivelse (föredr 6.4.). Den 19.4. och 3.5. var annonsen införd och den 16.6.1796 skulle auktionen äga rum. Emellertid hade endast en byggmästare, Henrik Wermelin, infunnit sig, varför auktionen måste inställas. Vid urtima sockenstämma samma dag antogs Werme­ lin som byggmästare och ändrades tidpunkten för grundläggningen till kommande höst. Den 11.1 O. samma år framlade Wermelin en förteckning på behövligt byggnadsmaterial, fortfarande med de av ÖIÄ fastställda ritningarna av l 772 som under­ lag (fig 55-56). I skrivelser till domkapitlet 1796 och 1797 framförde kyrkoherde Bovallius klagomål över svårigheter i samband med kyrkobygget. Det största bekymret var, att församlingens ansökan om virke (uppgjord i enlighet med Wermelins förslag) har avslagits och endast en mindre del beviljats. »Får allmogen icke tillstånd hämta det nödvändigaste wirke af Böda skog, sker ingen Kyrkobyggnad i Böda, utan större delens under­ gång.» Därför anhöll han om domkapitlets bi­ stånd att hos Kammarkollegium ansöka om be­ slutets upphävande samt om bistånd att hämta allt virke i Böda skog. Nordenadlers förslag Den sista etappen av förberedelserna till kyrkans ombyggnad går ej att följa i detalj, emedan käl­ lorna är ofullständiga. I stora drag syns förloppet ha varit detta: församlingen uppr,epade sin 1791 uttryckta anhållan att få bygga om den befintliga kyrkan i stället för att uppföra en nästan helt ny och mycket större än vad som motsvarade för­ samlingens behov. Till ansökningshandlingarna torde ha bifogats en ritning av kapt,en Lorentz Nordenadler3 5 (fig 57) med dels en uppmätning av kyrkans plan, 36 dels ett förslag till ombyggnad. De sydliga tillbyggnaderna skulle rivas, liksom valv och pelare, norra sidan byggas till i öster och väster så att ett nästan kvadratiskt kyrkorum bildades. I öster skulle ett tresidigt avslutat kor BYGGNADSHISTORIA och en sakristia med uppgång till predikstolen byggas. Intill långhusets västra gavel skulle en­ dast ett vapenhus uppföras. Med det kostsamma tornet ville man vänta. ÖIÄ:s förslag. Medeltidskyrkans omvandling 1801-1803 Den 6.5.1800 upphävde K Majt de fastställda rit­ ningarna av 1772. Genom en nådig resolution, föredragen i domkapitlet 19.8. samma år, fick för­ samlingen tillstånd att antingen behålla sin gamla kyrka oförändrad eUer också använda kollekt­ medlen och ,egna medel till att i stället förbättra densamma, »at alla Pelarne och Stenhvalfvet borttages, en Charbyggnad tillsättes, hela Kyrkan förses med paneladt trähvalf och så mycket af de gamla murarne bibehålles som, med säkerhet för taket och det nya trähvalfv.et, befinnes fast och dugligt, samt at sedan Kyrkan är fri för Pelarne, en Läcktare bygges på västra Gafveln, såsom ock at utanför samma Gafvel anlägges et så fast och grundat Wapenhus, at därpå sedan kan updragas et torn för Klockorne, proportioneradt efter Kyr­ kans högd, bredd och längd, och hvilket äfven kan tjena de Sjöfarande till Land kännings-märke, på sätt som med tornets upförande å den tilläm­ nade nya kyrkan varit åsyftad t ... » Lika litet som 1772 godtogs denna gång församlingens för­ slagsritning. ölA uppgjorde två alternativa för­ slag till ombyggnad, det ena utan torn: »Project till förbättring av Böda Kyrcka på Öland, innan Tornbyggnad där kan uppföras» (fig 58-59), 117 det andra med torn: »Project till Tornbyggnad i Böda kyrka på Öland enär församlingen den kan företaga» (fig 60). Dessa förslag skiljde sig delvis från Nordenadlers (fig 57). I stället för en särskild korbyggnad skulle koravdelningen inrym­ mas i 'en absid, utsparad i långhusets östra vägg, och en sakristia skulle förläggas i kyrkans mitt­ axel, i öster. Exteriören utmärktes av kontrasten mellan långhusets släta murytor samt sakristians och va­ penhusets rustik. Takvinkeln skulle vara trubbig. Enligt det alternativa förslaget (fig 60) skulle tornet uppföras ovanpå vapenhuset och k,rönas av en lanternin med lågt pyramidtak Interiören präglades av sträng symmetri (fig 59). Absiden skulle flankeras av en högt sittande predikstol och av sakristians dörr. Till prediksto­ len förde en trappa från sakristian. Enligt Löf­ grens teckning (fig 72) fanns under predikstolen ännu en dörr (blinddörr?), som ytterligare för­ stärkte regulariteten i rummet. Om den verkligen funnits från början eller var en fri fantasi av Löf­ gren undandrar sig vårt bedömande. Nu finns ingen ingång på detta ställe. I stället för en liten läktare utmed västra gaveln upptog förslaget en mycket stor utmed tre av långhusets sidor med trappor från vapenhuset. Innertaket utgjordes av ett trätunnvalv. Själva byggnadskroppen syntes fortfarande, lik­ som 1771, ha varit i gott skick. När Hilfeling be­ sökte kyrkan 1797, betygade han kyrkans håll­ fasthet och beklagade även den planerade om­ byggnaden (se ovan). Församlingen godtog emellertid öiA:s förslag; den 23.1.1801 lades grunden till nuvarande torn och sakristia. Valv och pelar,e börjades raseras den 16.3.1802 och den 16.4. lades den första hörnstenen till tornet. Långhusmurarnas övre de­ lar revs bort till nuvarande höjd. I nordväst och nordöst byggdes nya hörn, så att långhuset i det närmaste fick formen av en kvadrat. Arbetet ut­ fördes av byggm~istare Johan PetterssonaH som i stort sett följde de fastställda ritningarna. När gravstenarna i golvet flyttades ut, påträf­ fades en källa i koret (se ovan), vilken hade ett så starkt flöde, att den med möda kunde fyllas igen. Enligt en muntlig tradition lät man vid riv­ ningen av valven rasmassorna ligga kvar och bilda fyllning under det nya golvet, som ligger ungefär l m över det gamla. 39 Den 30.10.1803 invigdes B öda kyrka i sin nu­ varande gestalt. Linnerhielm berömmer den i ett brev 1804: ».. Kyrkan, som är nybyggd, ljus och jämförelsevis emot mängden af våra kyrkor, vacker», och Löfgren instämmer i sitt prydligt il­ lustrerade tillägg till Ahstrands Beskrifning: »In­ uti är kyrkan mycket ljus och vacker, ja! nästan den skönaste, i detta fall på hela Öland». Av,en 123 BÖDA GAMLA KYRKA efter invigningen återstod en del arbete. »Mycken sten låg ännu qvar efter Kyrkbyggnaden», skriver Linnerhielm 1804 (aa, s 132), och först 1806 målades interiören. Så hade äntligen, efter 40 år, församlingens an­ strängningar att få en ny kyrka krönts med fram­ gång. Den beskrivs nedan s 136 ff. Glasmålningar Kyrkan har haft en glasmålning av okänt ut­ seende, ty år 1694 fick en glasmålare betalt för det nya fönstret i koret, troligen det östra, som utvidgades mellan 1679 och 1694. Kalkmålningar Målningar, 1400-talets slut Fig 61. Kristusbild från triumfkrucifix, 1400­ talets andra hälft. Foto S Hallgren 1967. Figure of Christ from a rood, seeond ha/f of 15th century. Fig 62. Fattigbössa, ursprungligen piedestal till triumfkrucifix (?). Foto R Boström 1942. Poor-box, originally foot of a rood (? ). Norra korsarmen har varit prydd med kalkmål­ ningar. Hadorph berättar 1673 (i sin helhet åter­ givet ovan), att »norr på är en undedig structur dubbel korskyrka den uestersta är medh gamal målning som fremst är ... Den pastor som hafuer låtit kyrkian måla, hafuer således låtit på uäggen låtit sk: rifua pnesens ornatus completus :est sub cura stipendijs d expensis D. Nicolai Martini 40 obnixe fiagitarrs . . . et A ve Maria . . . prope 41 et penis debitis relevari1l anno domini4 2 MCD . .. » ( = Denna målning har fullbordats genom Herr Ni­ colaus Martirris försorg och på hans bekost­ nad . . . ivrigt begärande . . . och A ve Maria ... och befrias från vederbörligt straff . . . Herrens år 14 ... [de två sista siffrorna i årtalet utplå­ nade]). Inskriften har förmodligen innehållit upp­ maningar till kyrkobesökarna att läsa vissa böner, bl a A ve Maria, för att erhålla avlat. Målningarna nämns ingenstädes i arkivalierna eller i andra källor. Därför vet vi ingenting om deras utseende. Förmodligen blev de överkalkade vid reparationerna 1698-1700 eller 1745, då kyr­ kans murar putsades och överkalkades (se ovan). 124 INREDNING OCH INVENTARIER Målningar 1731 När Johan Hernell (not 44) arbetade i kyrkan 1731, utförde han även målningar omkring fönst­ ren, men om deras utseende vet vi ingenting, tro­ ligen var de rent dekorativa. Gamla kyrkans inredning och inventarier Altare Det medeltida altaret stod kvar till 1756, då det flyttades i samband med tillkomsten av en altar­ uppsats. Det bröts ned 1802, varvid reliker hitta­ des (se nedan). Den äldsta kända altarringen var rätvinklig, brunmålad, med ljust »rutgaller» (fig 72) och var tillverkad år 1756 av snickaren Jöns Ericksson. Den överfördes till den nya kyrkan 1802 och an­ vändes ända till1864 (se Nya kyrkan). Altarprydnad detta tycktes St: Laurentijs vara rätt tranquil,l. - Den andra Dörren var så förderfvad att man ej kunde få reda på sakerne. Altsammans tycktes vara af de äldsta målningar i sitt slag, åtminstone från 12te eller 13de Seclet». l dateringen misstager sig givetvis denne för­ träfflige iakttagare. Det förlorade altarskåpet torde ha varit från 1400-talet. På detta altarskåp syftar troligen ett intyg av Johan Hernell: 44 »Anno 1725 blef Altartaflau i Böda kyrkia för­ nyad, af Ehrborne och Konstchrfarne Mestaren Joh: Hernell, hwilcken betygar det hans stoffering må på Taflan som Predikstolen rentwättas, med rent watten så till förgyllningen som måhlningen, när det med tijden af Damb besmtidras. Ofwan­ stående bekräftar undertecknad med hand och Namb. Johan Hernell» (J l: l, p 376). l räk samma år upptages bl a utgifter »för Altar Taf­ lans förnyande, med gull och Silfwer». - Wil­ liam Anderson och flera med honom har tol­ kat dessa uppgifter som om de gällde målningen av den nuvarande altaruppsatsen. Denna tillkom emellertid först 1756 (fig 81-83). Altarkrucifix Ett medeltida altarskåp fanns på norra sidan i kyrkan enligt Hilfeling (Journal1797, s 75 f): »en gammal Catholsk altartafia med Mariae Bild och Barnet i midten, till höger om l'lenne St: Paulus och Christus med St: Petrus och J ohannes till vänster, dessa alle uthuggne målade och förgyldte - men inunder äro 8 helgon med kronor på huf­ vudet, som äro fördelte 4 på hvarje sida af Christi Crucifix, därest Maria och Johannes in­ taga hvar sin sida i mindre forme. - Dörrarne därtill vore äfven mycket fullmålade; på vänstre föreställets öfverst en Biskop såsom en grufvelig martyr - han var afklädd, nedlagd och magen upskuren. En ställning var satt öfver honom, hvarpå en vef gick, som upvefvade alla Biskopens inälfvor, genom åtgärd af en bödel. 43 - Under denna målning var St: Laurentii Martyrs bild lig­ gande på halster fastbunden; under var Eld, och sutto ett par som med vanliga Pustar påblåste Elden. . . . En annan bödelsknekt knep Helgonet med glödande tänger i båda axlarue - under allt Rhezelius antecknade 1634 två alnslånga altar­ krucifix i emalj och mässing: »Tu Kors, alns långa af mässing emleredhe och wäl giorde, myc­ ket gamble», med all sannolikhet Limages-emal­ jer från 1200-talet. (Ett sådant krucifix finns ännu bevarat i Runstens kyrka). Egendomligt nog är de ej upptagna i PB vis. Endast ett av dem fanns kvar 1713: »Christi bild af malm», enligt inv 1815 och 1829 var det överstruket med vit olje­ färg (!) och hängde i sakristians fönster. Numera försvunnet. Ett av dem kan möjligen ha tillhört S:t Olofs kapell (se nedan) . Triumfkrucifix Av kyrkans triumfkrucifix finns nu endast Kris­ tusbiLden kvar (fig 61), av lövträ, defekt, med spår av förgyllning. 1400-talet. Höjd 94 cm. Låg 1829 i en bod, nu i Nedre sakristian. - Som piedestal till krucifixet kan möjligen fattigbössan i vapenhuset ha tjänat (fig 62). Krucifixet, komp­ 125 BÖDA GAMLA KYRKA Predikstol Predikstolen, varav nu endast dörren återstår (fig 63), betecknas som ny 1654 (vis prot) och må­ lades 1665 (räk). Den stod först under triumf­ bågen direkt på golvet. »Efter mångas åstundan» flyttades den år 1700 ifrån »Chordörren [dvs triumfbågen ] där han stod i Kanten under hwalf­ bågen lågt neder, och sattes uppå den gamble Funtz foten Söder i Kyrckan» (räk). Aurells plan (fig 46) visar, att den var placerad i långhusets sydöstra hörn. Samtidigt försågs den med dörr och trappa. Dörren har tidigare förvarats i går­ den Kyrketorp 22 , men överlämnades 1964 till kyrkan och står nu uppställd i tornet. 47 Den är av brunmålad furu och uppbyggd av ramverk med två guldbruna speglar med svarta lister, vardera med ett bibelspråk målat i svart frakturstil: (övre pannån) »Här står iag på mine l wacht, och stiger på mitt fäste och skåder och ser .til l hwad mig sagt warder l och hwad jag swara skall l honom som mig straf- l far. Hab: Cap: 2.v.l», samt (undre pannån) »winlägg tig att be-lwijsa gudi en beprö- l fwat och ostraffelig l arbetare som rätt l delar sanningenes l ord 2: Tim: 2.v.15 P [a ]st. N: / R: l». Initialerna syftar på kyrkoherden Nicolaus Risenius (not 83). Fig 63. Gamla predikstolens dörr från år 1700 med mål­ ning av Johan Hemeli 1725 eller 1731. Foto S Hallgren 1964. Door of old pulpit, 1700, with painting by Johan Hernell, 1725 or 1731 . Timglas Försvunna är två timglas, anskaffade 1753 för sakristian samt 1764 för predikstolen. Inv 1840 upptar endast ett, dubbelt (dvs med två glas), odugligt, i sakristian. Bänkar letterat med fötter och kors, torde ha varit om­ kring 2 m högt, piedestalen med stenfot likaså nära 2 m. Dessa mått tyder på en smal triumf­ båge, ca 3,5-4 m bred (jfr ovan Koret). Att en piedestal funnits, bestyrks genom följande ord i vis prot 1654, då man beslöt, att »Crucifixos må tagasz i frå de otingeliga bräder och naglasz fast i Wäggen, 45 der med kan tagasz dädan stol­ pen som hindrar os See Prästen, och den Tuer­ stocken som förtager Liuset. Men Taflan 46 flöt­ tiasz ned Til dören». Härav följer också att på vanligt sätt en trabes existerade. 126 Angående bänkinredningen finns spridda uppgif­ ter. Räk 1661 omtalar bl a följande utgiftsposter: »för bygningen med stolar och annat fram i Choo­ ren gafz Snickaren för sitt arbete 35 daller Kop­ par för gångejärnen til Bispestolen48 gafz 3 m [arker ] Koppar». Nya bänkar (i långhuset?) tillverkades 1716-1717 (33 stycken) samt 1724 (7 stycken) och målades 1725. 1751-1752 gjordes 17 nya bänkdörrar av snickaren Elias Månsson på Horn (Högby sn). · INREDNING OCH INVENTARIER 1701 byggdes enligt räk »lilla prästestolen» vid sakristiedörren och 1704 tillverkades både altar­ pall och »Hustrupall» (för kyrkogångshus.trur), dessutom fick prästfrun en egen stol med dörr. 1708 tillkom »Plichtepallen» (räk). Den fanns kvar ända till 1864, då den såldes (inv). Redan 1654 hade man beslutat att anskaffa en »Hore­ pall» (vis prot). Som nämnts ovan, fanns det enligt synehand­ lingarna 1771 sammanlagt 276 sittplats,er i den lilla kyrkan, varav inte mindre än 54 på läktaren. Alla upptänkliga utrymmen var då utnyttjade för bänkrum, t o m intill altaret (fig 46, 48). 1801-1803. Kanske användes även den som mur­ sten i tornet? 1751 utbyttes kyrkans gamla dopbäcken mot ett nytt, ännu bevarat, av inuti förtent mässing. Se Nya kyrkan. Nummertavla En nummertavla (synlig i ~ig 64), med förgylld, skulpterad ram inköptes 1753 (räk). Ursprung­ ligen krönt av en mussla, som nu delvis är upp­ äten av trämask. Höjd 11 O cm. I tornet. - Räk 1731 upptar bl a utgifter för »Ziffer Taflan» som möjligen målades eller tillverkades detta år av Jo­ han Hernell. Nattvardskärl, brudkrona, brudbälten Läktare. Orgel En läktare av okänd ålder, utan bänkar, omta­ las i vis prot 1654. Enligt detta skulle den bibe­ hållas »så stor han är» . Den låg förmodligen i v,äster. I bänklängden 1687 omtalas en ny läktare, Att döma av antalet sittplatser, 54 st, var den mycket rymlig och sträckte sig ända fram till predikstolen. Kyrkoherde Fager.roth klagade där­ för över att den »altför mycket beswärar Predi­ kandten med liudets bordttagande samt mera» (not 16). - Kyrkan syns ej ha haft någon orgel. Dopredskap Den koniska botten till en medeltida dopfunt åter­ fanns 1942. Grå kalksten, slipad utsida, huggen insida, grön av ärg från ett dopbäcken. Uttöm­ ningshål saknas. Diameter 77, höjd 28 cm. Frag­ mentet hade använts som byggnadsten i det år 1802 uppförda tornet och upptäcktes, när tornets östra mur bröts igenom 1942 för en dörröppning till läktaren. Måtten vittnar om en relativt stor funt. I vis prot 1654 betecknas den också som »obäklig». Man beslöt därför, att »Funten skal flötiasz ur sit mörka rum ock mädan han är obäk­ lig at sättia annorstädesz, må ,en Lijten ny Funt giörasz [se fig 88 ], som kan sättiasz wed främste pelaren mit för predikostolen, der och något kan huggasz undan uthur pelaren». - Foten, som enligt räk 1700 skulle användas som sockel för predikstolen, försvann vid kyrkans ombyggnad Kyrkans medeltida nattvardskalk (fig 89) med en yngre paten samt en vinkanna från 1759 finns i Nya kyrkan, liksom kalken till ett sockenbuds­ tyg från 1714 och en brudkrona från 1700-talet. Beskrivs nedan, se Nya kyrkan. 1753 anskaffades en vinflaska av tenn »med skruf» i stället för ,en äldre av samma material, möjligen den som är upptagen i inv 1620. - Ett äldre sockenbudstyg av oförgyllt silver nämns i slutet av 1500-talet (PB vis) och kom bort i dan­ ska kriget 1611. Enligt inv 1620 ersatt med en ny, oförgylld liksom den första . Syns ha varit ut­ nött 1713, då man beslöt att anskaffa en ny, emedan ingen bruklig fanns i kyrkan. I Högby inv 1654 finns en dunkel uppgift om att »en kalk såldes till böda». En oblatask av målat trä anskaffades 1737. Finns ,ej kvar. Intet kyrksilver konfiskerades av Gustav Vasa. Enligt Ahlqvists avskrifter ur KA (Saml I, s 35) ägde kyrkan 1566 l kalk och disk om 36 lod, l dito om 22 lod, 3 st skedar l O lod samt 5 st penningar. I slutet av 1500-talet (PB vis) fanns det en kalk, förgylld »medh al tillbehöring» dvs paten, samt en kalk med paten, »huit», dvs oför­ gylld (Källström s 163 not 7). Jfr ovan, kalken och sockenbudstyget. Försvunna är kyrkans båda brudbälten: l. Av silver, inköpt 1759 av pastorskan Melen. Söljan 127 BÖDA GAMLA KYRKA Fig 64. Äldre inrednings­ förem ål, foto­ graferade i sam­ band med en inventering. Foto M Hofren omkr 1920. ­ Nummertavlan från 1753 är numera starkt skadad av trä­ m ask . Old furnishin gs, photographed in conjunction with the draw­ ing up of an inventory . Th e hymnboard, 1753, is no w seriously in­ jured by wood­ worms. lagades 1774. - 2. Av ryssläder med sölja av silver. Båda var kvar ännu 1815 (inv). Rökelsekar A v ett medeltida rökelsekar, vilket i PB vis kallas »eldt kar», fanns 1798 endast kvar den övre, ko­ niska delen, i vilken kedjorna var fästade (fig 145, Högby). överlämnades 1798 till Kalmar gymna­ sie- och stiftsbibliotek av kh I S Wellin (se Högby), som kallade fragmentet »rökfångare». Förvaras nu i KLM (inv nr 2525) tillsammans med ett rökelsekar från Högby. (Horns kat II nr 120). - Mot dessa uppgifter står inv 1815, enligt vilket ett rökelsekar då ännu hängde i sak­ ristian. Kanske fanns det två rökelsekar, det ena från S:t Olofs kapell (se nedan)? Relikgömma En numera försvunnen, rund träask, troligen en relikgömma, hittades antingen vid altarets flytt­ ning 1756 eller vid dess nedbrytande 1802. Loc­ ket hade rund knopp. Den överlämnades till Ra­ ritetssamlingen i Kalmar gymnasie- och stiftsbib­ liotek år 1803 av pastorsadjunkten Gustaf Lund­ gren. 40 Den beskrivs som »en rund Trädask, ifrån Catholska Tidehvarfvet, har hittills varit förvarad i Böda Kyrka » (Calmar Stifts-Tidningar nr 6, 30.6. 1803). Förvarades i KLM 1873 under nr 4026. 128 INREDNING OCH IN VENT ARIER Ljusredskap En ljuskrona av malm från 1648, en av mässing från 1744, ett par medeltida malmstakar (fig 64, 93), en armstake av malm från 1600-talet (fig 64) samt ett par ljusplåtar av driven mässing från 1700-talet (fig 64) finns nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. 5 st ljusplåtar av silverbronserad järnplåt, varav 4 för två ljus och l för ett ljus (fig 64). Höjd 32 cm. Omkring 1800? I Nedre sakristian. Lykta av förtent järnplåt, nu rostig, hänger i tornet. Troligen identisk med den glaslykta, som gjordes 1720. I PB vis upptas »liusz krona­ 1 st» utan angivande av material. Inv 1620 omtalar en ljuskrona av bleck. »En liten Mässings linsarm med pipa i Pre­ dikstohlen» kom enligt vis prot 1748 bort i sam­ band med predikstolens omändring på kyrkoherde Ris,enii tid (se ovan) . Textilier förstördes vid kyrkans ombyggnad 1801-1803. Ransakningar nämner fyra stenar med »Rune­ skriffter», en i vapenhuset och tre på kyrkogår­ den, men med beteckningen »runor» avses även s k »munkstil» (se ovan s 18). l. Fig 65 låg i korgolvet omkring 1703 (Wallin p 63-64), prydd med ett ringkors. En­ dast en avbildning av den är känd (i Ahlqvist, "Saml III, s 4), utförd 1803 (?) av G Lundgren (not 49). Gravstenen har haft en runinskrift i ringen. Upptill t h syns spår av en yttre ring, som också haft inskrift. Teckningen visar, att in­ skriften år 1803 var oläslig. Då fanns spår av 18 runor. A v dessa har tydligen endast två varit möjliga att fastställa, nämligen en k-runa nedFig 65. Gravsten med utnött runinskrift, 1100-talet. Nu försvunnen. Teckning av Gustaf Lundgren trol 1803. UUB. Gravestone with worn runic inscription, 12th century. N ow disappeared. Drawing. En röd mässhake av italiensk sammet från 1550-1650 (fig 91-92) används nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Försvunna textilier ~ ~' Ett ljusbrunt »Förhängskläde» med årtalet 1736 fanns ännu 1815 (inv). - En håv av svart sam­ met fanns 1775, anskaffad under kyrkoherde Fagerroths tid. Kallas gammal i inv 1829. ­ 1829 fanns det två kalkdukar, den ena skänkt av prostinnan Bovallius, den andra gammal och all­ deles obrukbar och troligen identisk med »Nytt Kalck: Kläde af tafft utsydt med guld och Silcke, förährat af Sahl. styckjunkaren Falck» (inv 1748). - En brudpäll av röd kattun nämns l 713 (inv). Kallas i inv 1815 »l gl. brunrosig päll». Möjligen använd som foder i mässhake nr l (fig 93). 1762 anskaffades »4 Alnar Cha­ long till Foder under Kyrkiokappan». Gravminnen l i l l .... ,. Inte mindre än fem medeltida gravstenar är kända från Böda, men alla utom ett fragment L ----129 BÖDA GAMLA KYRKA Fig 67. Fragment av medeltida gravhäll, från 1300-talet, grå kalksten, troligen identisk med fig 68. Foto M Hofren 1931. Fragment of m edieval grave monument, 14th century, grey limestone, probably same as that in fig 68. Fig 66. Gravsten över Petrus Sunonis, 1300-talets början. Nu försvunnen. Teckning av J H Rhezelius 1634, KB. Ear/y 14th century gravestone. Now disappeared. Drawing. till t h och en h-runa upptill t v utanför ringen. Mitt i ringen nedtill fanns en runa, som möjligen har varit en u-runa. 5° Ahlqvist räknar stenen till de förlorade monu­ menten: »En annan sten har funnits i Choret med närstående utseende (af Lundgren) hvilken i ,en Cirkel nästan tyckes ha haft Runskrift. Skada, att denna sten äfven lärer vara förstörd ». Varken Rhezelius eller Hadorph nämner stenen, Törnewall har ej avbildat den, i Ransakningar är den ej upptagen, medan däremot Linne hade hört .talas om den: »Vi frågade efter runstenar, som där skulle ligga, men fi.ngo ej annat än ett par stenar med munkstil. » SvR, öl. 58, känner ej till fig 65, där citeras endast Wallins avhand­ ling. Gardell (nr 657) daterar stenen till 1100-talet och kallar den en missionshälL 2. Fig 66 låg enligt Rhezelius på kyrkogården, väster om kyrkan. Ehuru skadad, var den beFig 68. Gravsten, teckning av Petrus Törne­ wall 1673. Skala l : 20. KB. Grave monument, drawing 1673. l ,e ts: a;l E\ :S:' _, -?l ::::>l E1 _.... g l P· VJ 81 er! /§j ~. ~l 130 INREDNING OCH INVENTARIER varad ännu på Ahlqvists tid, ornerad med ett ringkors med halvpalmetter och inskrift i majusk­ ler: HIC SEPELIT9 PETRUS FILIVS SUNO­ NIS51 QUI OBIIT IN [D]IE BTI OLAVI CUI9 AlA IN XPO REQIESCAT (Här ligger begraven Per Sunesson, som dog på Sankt Olofs dag. Hans själ må vila i Kristus) . Mellan varje ord är tre punkter lodrätt över varandra som skiljetecken. Mått enligt Törnewalls uppmätning ca 128 X78 cm (längden har varit större). Gardell (nr 49) da­ terar stenen till 1300-talets början och uppger fel­ aktigt, att den är bevarad i fragment. Han läser patronymicon 'Suenonis', trots att det enligt alla källor var 'Sunonis', - Håkansson nr 58. 3. Fragment av grå kalksten (fig 67) med val­ hänt huggen, svårläst inskrift i majuskler, varav Gardell (nr 93) urskilde ... VIR : DNI ... Han daterar stenen till 1300-talet. Mått: 55x29 cm. I Nedre sakristian. Funnen under sakristian vid grävning för värmekammare 1931. Intill låg en med fli sor täckt grav, vari låg ett skelett i riktning norr-söder. Troligen identisk med en av Törne­ wall avbildad, trapetsformad sten (fig 68), vilken redan 1673 var skadad och ofullständig. Mått enligt Törnewall: längd ca l 73 cm, övre bredd ca 107 cm. 4. Fig 69 a låg 1634 på kyrkogården ett stycke från södra kyrkadörren enligt Ahlqvist (2: l, s 52) med inskriften: HIC : IACET : BENEDICTUS 52 : XPO RQUSCA T ( = Här ligger Bengt. Må han vila i Kristus). RheZielius och Törnewall återger ej de två sista orden. 1300-talet. Mått enligt Tör­ newall ca 154 X87 cm. Stenen förstördes enligt Ahlqvist vid kyrkans ombyggnad 1802. - Hå­ kansson nr 59; Gardell nr 92. 5. Fig 69 b låg 1634 och 1667 i vapenhuset, enligt Hilfeling 1797 »näst dörren . .. mäst al­ deles af tramp förnött ». Den visade en präst under en gotisk baldakin med krabbor, flanke­ rad av fialer, i vilken endast syntes en stavelse: . . . CVM . . . A v randinskriften kunde endast ANNO : DO : MCCCL : ( = Herrens år 1350) lä­ sas . Mått enligt Törnewall ca 173 x 91 cm. ­ Enligt Ahlqvist förstörd vid kyrkans ombyggnad (2: l, s 53). -Håkansson nr 60; Gardell nr 202 . 6. H åkansson (nr 248) uppger, att en gravsten Fig 69. Två medeltida gravstenar, nu försvunna . a över Benedictus, 1300-talet, »mot söder kyrkio dören» (jfr fig 44 a); b en sten fr ån 1350, liggande inne i vapenhuset. Teckning av J H Rhezelius 1634, KB. Two medieval gravestones, now disappeared. a 14th century, " near the south portal" (cf. fig 44 a); b a stone dating from 1350, lying in the porch; drawing 1634. ·~ l -:: '­ ~l+ ~f · ~~ ~ ~ ... ~ ~~~; m~ '~ . ~· y~ ~ ~Q 3 f:> v ri ~ ~J ,, a b ~ ....... o ~ ~ !:t 131 BÖDA GAMLA KYRKA Från 1600-talets mitt är en gravsten av röd kalksten, ursprungligen lagd över en okänd 1600­ talspräst och senare övertagen av prosten Fager­ roth (fig 94, se Nya kyrkan). Beträffande gravar på kyrkogården, se ovan. Votivskepp Ett votivskepp hängde 1713 i kyrkan, reparerades 1754, men är sedan länge försvunnet. Tavlor Två prästporträtt fanns i kyrkan enligt inv 1829, men nu återstår endast det ena (fig 95, se Nya kyrkan). Series pastorum från 1700-talets s·enare hälft (synlig i fig 72, 78) hänger i Nya kyrkans vapen­ hus, se nedan. Hedengranstavlor 53 har funnits i kyrkan, in­ köpta åren 1704,1713,1733 och 1737. Ritningar till kyrkans ombyggnad (originalen till fig 55-56) inramades 1774 i svarta ramar och upphängdes i sakristian. Även i Nya kyrkan hängde de i sakristian åtminstone 1829 (inv), men är sedan länge försvunna (se nedan). Skulptur Fig 70. Ryttarefigur, skulpterad i ek, troligen från ett fartyg. 1600-talets slut. Dep i KLM. Foto S Hallgren 1964. Equestrian figure, oak, probably from a ship. End of 17th century. Skulptur av ek (fig 70), fragment av t en ryttare­ figur i dräkt från 1600-talets slut. Frånsidan har ·ett stort, runt hål, vilket visar, att den varit fästad baktill, troligen vid förstäven på ett han­ delsfartyg. Reliefen har säkerligen tillvaratagits från ett strandat skepp. 54 Deponerat i KLM i utbyte mot Eece-Homo-tavlan (se Nya kyrkan) Mått: 123X38 cm. Möbler från Böda ligger som trampflisa i gården Gudesjö nr 4, Högby sn. Upptill ·en nedsänkt rundel, i vil­ ken en sköld i relief med inskriften: »E. Zechel l lon Son l Karin And-/rsa Doter l 16.7.» (tredje ~siffran i årtalet utplånad). Därunder bo­ märke. Mått 211 x 118 cm. 132 sakristians gamla möbler, två skåp, en stol och en bänk, alla blåmålade, förvaras nu i tornet. ­ »l: st: gammalt Eke Skåp, utan lås, men be­ slagit» (inv 1767), vilket enligt inv 1864 be­ gagnades »till div behof 2ne låsar» såldes efter 1865 och ersattes med ett stort skåp, troligen det ena av dem som nu står i tornet. - Två stolar anskaffades 1710, en 1778. INREDNING OCH INVENTARIER Kyrkans kistor överfördes 1802 till Nya kyr­ kan, se nedan. Vid vis 1654 beslöt man, att den gamla kyrk­ kistan skulle sättas framför prästhustruns stol, men »Nyia Kyrkiokistan skal wäl fästasz wed muren Hoos Norra Kyrkiedönen, för Säkerhets skull». Det fanns då ingen sakristia (se ovan). Bruket att fästa den kista, som innehöll kyrkans dyrbarheter, i mur eller golv, var tämligen vanlig, exempelvis i Källa, där den häll i sakristians golv är kvar, i vilken kistan med en järndubb varit fastsikruvad (se nedan Källa ödeikyrka). Försvunnet är ett klockfodral, som omtalas 1731 i samband med Johan Hemelis vistelse i Böda. Om han tillverkat det eller endast de­ kmerat det, framgår ej av arkivalierna. Offerstockar, se ovan, Kyrkogården, samt ne­ dan Nya kyrkan. Den som står i nuvarande vapenhus (fig 62) kan ursprungligen ha utgjort krucifixstock (se ovan). En rund, laggad ekask, se Nya kyrkan. Oblatjärn Endast ett »Öfflätis iern» fanns i slutet av 1500­ talet, medan inv 1620 upptar två stycken. Enligt Rhezelius 1634 var de »mycket gamla i munkar­ nas tijd giorde». Då fanns även två »stemp­ lar», dvs stansar för uttagande a.v oblaterna ur det nygräddade arket. 1764 inköptes ·ett oblat­ järn (troligen i utbyte mot de gamla) . 1815 (inv) upptas »l oblatsjärn som begagnas av Hejd­ walls hustru i Svartvik». Fanns kvar ännu 1865 (inv) . eller ther sig hemma hjonet till något Meen: Then .samma skal sättias i Kyrckioståcken en Söndag, och sedan wijsas till wärdzlig Rätt efter sakens beskaffenhet». Aln- och mållikare anskaffades 1738. En ny måttstock (mållikare?) anskaffades 1774, tro­ ligen identisk med det »tunnemått», som om­ nämns i inv 1829. Bland tillfälliga fynd märks en guldgyllen för staden Basel under kejsar Fredrik III (1440­ 1493), anträffad 1854 vid grävning på kyrkogår­ den. SHM in v nr 2104. Böcker Diverse En kyrkstöt, omnämnd första gången 1767, samt en sanddosa från 1764 förvaras i Nya kyrkan (se nedan). En straffstock, troligen från 1706 och repare­ rad 1762, förvarades ännu 1912 i vinkällaren, men är sedan dess försvunnen. Vid en socken­ stämma 24.11.1728 beslöt man, »Att hwilk•en som under gudztiensten går in till sin granne, eller löper utom by till sin Någranne, utan Lagligt Ährende, och orsak, sitter och hugger Squaller, Kyrkan har ägt flera medeltida pergamenthand­ skrifter och andra värdefulla böck!er. A v dessa är nu endast en bevarad i sönderklippt skick, det s k Böda-missalet (fig 38). 55 66 blad av denna märkliga pergamenthandskrift är nu återfunna (Missalfragment 45). De har använts som om­ slag kring räkenskapsböcker för småländska och öländska socknar. Det är en vacker bok, texten är god och notskriften omsorgsfullt utförd. Sångpartierna är genomgående försedda med melodier, av sekvens·erna meddelas dock endast början av texten antingen har en särskild sekvensdel varit vidfogad mässbok!en eller också har man haft särskilda sekventionarier i Böda. Utsmyckningen är gjord med säker hand, initia­ lerna är utförda i rött och blått. En del av bladen är nu stympade, ursprungligen torde måtten ha varit 46X33 cm och skriftspegelns 35X23,5 cm. Texten upptar två spalter på varje sida, med 36 rader vardera. Mässboken är långt ifrån fullständig, men en avsevärd del av den har kunnat sammanfogas. Den är skriven på 1300-talet, innan Birgitta Birgersdotter blev helgonförklarad (1391). Det som är i behåll är fyra månader av kalendariet, uppmär.ksammat r·edan av Isak Collijn, 5 G mässor för kyrkoårets fester, för helgondagar och sång­ partier för vissa fester. Proveniensen styrks otvetydigt dels av en rub­ rik, dels av en anteckning i kalendariet. Den förra säger, att boken är skriven i enlighet med Linköpings stifts ordning. Anteckningen gäller 133 BÖDA GAMLA KYRKA kyrkinvigningen, som skett den 17 oktober, ovisst vilket år. Den dagen skall ihågkommas varje år med mässa och tidebön. Samma dag år 1525 har Hans Brask visiterat församlingen, säger en senare anteckning. De tryckta mässböckerna saknar vanligtvis no­ ter till sångpartierna av tropus för hela texten. Här kommer de äldre, skrivna böckerna till vår hjälp. Även i Böda-missalet är en gloria-tropus bevarad. Den är avsedd för lördagarnas , Maria­ mässa. Den vanliga gloria-texten är således inter­ polerad med en upprepning, syftande på jungfru Maria, t ex: Domine deus agnus dei filius patris Primo genitus marie uirginis matris Qui tollis peccata mundi miserere nobis Qui tollis peccata mundi suscipe deprecacionem nostram Ad marie gloriam Här är icke platsen att gå in på många detaljer - det kommer att ske i samband med utgåvan av Röda-mässboken. I samma utgåva hoppas vi också kunna placera ett av de äldsta återfunna Linköpingskalendarierna. Ur innehållet kan bl a nämnas en del av mässan på Nicolausdagen (6.12.). P.atronat,i.i 7 målningar, skulpturer38 och ut­ formningen av gudstjänsten visar den stora upp­ skattning helgonet rönt i vårt land och icke minst i stiftet. Ett säkert tecken på den är ut­ formningen av vissa sångparti,er i mässan: v'ersus alleluiaticus och sekvensen. De övriga mässtex­ terna är med få undantag hämtade från bibeln, endast alleluiaversikeln och sekvensen berättar om festdagens föremål, och till och med V ·ersikeln kan vara en bibeltext, i synnerhet i ä1dre tider. I Linköping har man redan från den äldsta här omnämnda mässbokens tid sjungit versikeln: Tumba sancti nicolai sacrum resudat oleum quod egros sanat. 5 9 Versikeln gäller den undergörande oljan i Bari, en parallell till oljan i Katarina-helgedomen på 134 berget Sinai. Inom Sverige SJOngs den i Lin­ köping och i Strängnäs. Melodien i Linköping överensstämmer med den melodi man finner i en betydligt äldre engelsk rekonstruerad mäss­ bok. 60 Versikeln är icke den enda som an­ vändes inom Linköpings stift. En annan lyder: Summe dei presul nicholae tuam cateruam protege; namque credimus nos tuis precibus esse saluarrdos. 61 Vi kan tillägga, att det 1493 tryckta Lin­ köpingsbreviariet innehåller den icke vanliga prosa »Sospitati» för Nicolaus-dagen. 62 Det är dylika detaljer som ger oss tillfälle att följa kultutvecklingen i Rödamissalet och andra litur­ giska källor i landet och kulturförbindelserna med andra länder. När ölandsprosten Thorstanus år 1312 den 23 maj upprättade sitt testamente, lämnade han bl a en summa för att unga studerande - helst ölän­ ningar och av hans egen släkt - skulle kunna förkovra sig i studierna i Paris. Själv ägde han både fast och lös egendom i Frankrike. 63 Prosten visade här en omsorg och ett intresse som synes ha omfattats även av hans företrädar.e »W» 64 och antagligen av prosten Holmstanus, 65 Thorsta­ nus' farbror. Man tänker ovillkorligen på dessa män och deras inställning, när man betraktar den rekonstruerade mässboken från Böda. 66 Mässboken är långt ifrån den ·enda från Lin­ köpings stift, som bevarats till vår tid. Den är icke heller den äldsta. En betydligt äldre finns, sammansatt även den av blad som en gång an­ vänts (och alltjämt används!) som omslag för räkenskaper. I likhet med Röda-mässboken är även denna färdig för utgivning. 67 Vi behöver dem alla för att kunna följa den r~ka liturgiska utvecklingen i ett stift, som aldrig hunnit med en tryckt upplaga av sin medeltida mässtradition. Kyrkans övriga samling av värdefulla böcker är nu försvunnen. PB vis upptar bl a »Biblia suensk - l st. . . official - l st. . . manual - l st. .. » 1620 (inv) räknar bl a upp »Bibell enn gam­ mull, Bibel en Ny, kiöptes sedan Danska Feij­ INREDNING OCH INVENTARIER den . . . Munckaböker et eller tu stycker. Perga­ mens booken, fick Hans Gerdtson loffua vt en kanna spanst wijn till Kyrckian, kom intet fram». Sistnämnda notis torde betyda, att Hans Gerdtson lånat en gammal pergamentbok och att boken förkommit eller förfarits. Som en ersättning skulle han lämna en kanna spanskt vin till kyrkan, en typ av böter, som var tämligen vanlig. Rhezelius omtalar, att följande nu försvunna böcker funnits i kyrkan 1634: »På pergamen skrifne. l. en Sångebok sampt Evangelia, in Reg. 4to. 2. En sångebok något mindere. 3. En än minder in 12:o alt in pergameno». Klockor Ingen av de klockor, som funnits i Gamla kyrkan, är bevarad. Lillklockan, som göts om 1850 (se Nya kyrkan), var prydd med sirater och en bild av S:t Petrus med nyckeln. Liksom den nuvarande hade den inskriften »Gloria» etc. Kring slag­ ringen: »Psalm: 34: 12. Kommer hijt barn, hörer mig, iag will lära eder Herrans frucktan. å Södra dehlen står Sancts PETRUS med nyckelen l: PA: 3.15. Helger Herran Gud uti eder hiertan Joel~ 1.14. Kaller tillhopa Menigheten till Her­ rans eders Gudz Huus, och roper till Herren. Pet­ ter Moreen: Daniel Moreen. På norre dehien af Klockan står Mästarens Pastoris och Socknemän­ nens Namn som Klockan hafwa sammandrifwit, således nembin Gud till ähra och Böda försam­ Joels 1.14. Kaller tillhopa Menigheten till Her­ holm af Mäster Erik Mäsman 68 A~ 1724. Pastor: Nicolaus Risenius. Åldermän: Simon Helgesson l Pehr Nilsson l Sexmän: Anders Pehrsson l Michel Månsson l Pehr Jonsson l Måns Pehrsson l Olof Pehrsson. Kyrkovärdar: Joen Simonsson l Nils. Månsson l Anders Andersson.» (Böda J I: l, p 505). Omkring 1590 fanns två stora klockor och >>nogre gambia primklocker» (PB vis). Under kriget 1611 torde danskarna ha fört med sig en stor och ett par mindre klockor, ty år 1620 (inv) fanns endast en klocka i stapeln och en sanctusklocka. Ar 1663 omgöts en klocka i Stock­ holm, till vilken 3 1 j 2 pund malm hade inköpts från Alböke för 70 daler. Efter endast 11 l 2 år sprack klockan och fick ännu en gång föras till Stockholm för att gjutas om. Alla kyrkans in­ komster för år 1666 användes till att betala klockan, »men räckte ändå intet til». Två sanctusklockor anskaffades 1729 i ut­ byte mot en äldre. De fanns kvar 1829 enl inv, som också meddelar, att båda bar årtalet 1729. Användes till storklockans omgjutning 1831 (inv 1832). 135 Fig 71. Kyrkan och kyrkogården från sydöst år 1816. Teckning av N I Löfgren, UUB. Drawing of church and churchyard from SE, 1816. Nya kyrkan Plan Exteriör Den ovanligt korta och breda kyrkan (fig 73-75), vars tillkomst skildrats ovan, består av en år 1801-1803 mycket förändrad medeltida kyrka, vartill vid samma tid fogats ett torn i väster och en sakristra i öster. Vid restameringen 1942 stod alla murar bara, utom tornets, vilk>Hufna·g eh-noter. 61. M s A 97, KB. 62. Jfr A Daniel, Thesaurus hymn II, 1844, s 256. K Meisen, Nikolauskult und Nikolausbrauchtum im Abendlande, 1931, s 277, 281, 285. - Patrologite curs camp/ patrum lat, ed Migne, LXXII, col 1035. - Repertorium hymnologium, ed U Chevalier, II, Ana1 lecta Louvain. Bruxelles 1897, N° 19244. liturgica II, 1888, s 484 ff. - V Leroquais, Brevi­ aires III, s. 83. 63. SD nr 1289, 1851 och 1858 samt Herdam s 10. 64. SD nr 888 och 1444 samt Herdam s 9. 65. SD nr 549, 737 samt Herdam s 9. 66. Missa/fragment nr 45. 67. Missa/fragment nr 2. 68. Eric Näsman, klockgjutare, verksam i Sthlm 1717­ 1739, mästare 1729, 'f 1742. Han har bl a gjutit om Gårdby storklocka 1735. 69. Jonas Berggren, »Kong!. Priv. Bildhuggare•, f 1715 i Kristdala, t 1800 på Ämmenäs i Målilla sn. Verk­ sam i Kalmar, där han troligen gått i lära hos Peter Buschberg. Berggren var jämte And. G Wadsten (se Högby), med vilken han ofta samarbetade, en av de mest anlitade konstnärerna i Kalmar stift under 1700-talet. Bland hans mest kända arbeten märks nummertavlor samt läktare och predikstol i Kalmar slottskyrka (1772 resp 1773). Manne Hofren, Kyrkabildhuggaren Jonas Berggren, KLM medd XXIV (1936), s 3 ff. - Linköpings stift i ord o bild, Sthlm 1949, passim. - Martin Olsson, Kalmar slotts hist III, 1965, s 361. - Dens, Kalmar slotts­ kyrkor, SvK Sm 111:1 (under utgivning). 70. lenni/er Montagu, The Church Decorations of Ni­ codemus Tessin the Younger, Konsth Tidskr XXXI, 1962, s l ff, har påvisat, att David von Kraffts målning i Kalmar domkyrka, Korsnedtagningen, återgår på Charles Le Bruns på sin tid berömda komposition, känd genom ett stick av B Audran. I flera svenska kyrkor förekommer denna komposi­ tion, t ex i Timrå och Torp (Sv K Mpd, s 107 resp 364). 71. Denna komposition, närmast övertagen från Kalmar domkyrka, återgår på en målning av Nicolas Paus­ sin~ förmodligen via ett stick av J Pesne. Detta motiv har fått en praktfull utformning av Burchard Precht i predikstolen i Uppsala domkyrka. - J Mon­ tagu, i not 70 a a, s 3 samt fig l o 2. 158 NOTER 72. Inga vapenbilder är synliga eller kända. Enligt· räk bekostades altaruppsatsen av församlingen, några donatorer nämns ej. Två år senare gjorde Berggren en altaruppsats i Horns kyrka, ög, med donators­ vapen placerade på samma sätt och med vapenbilder i sköldarna. Kanske gjordes Böda altaruppsats ur­ sprungligen för en adlig beställare. 73 . Carl B/och, dansk målare (1834- 1890). - Altar­ tavlan i Hörups kyrka är daterad 1875. Ett stort antal kopior av Blochs altartavlor finns i södra Sverige. I Gräsgårds kyrka på södra Öland finns en kopia från 1880-talet efter samma målning som i Böda. 74. I van Hojlund (1887-1948). Studier vid Konstakad från 1908 samt i utlandet. Från 1923 verksam i K almar och på Öland. En minnessten av Ivar Jons­ son och Arvid Källström restes 1962 vid Långlöts f d prästgård, där han vuxit upp. 75. Anders Högström, spegelmakare. I lära hos spegel­ fabrikören Anders Malmqvist i Kalmar 1774-1779, förestod fa briken från 1779, fick mästarbrev 1787. Verksam i Kalmar och Ljungby, frå n 1810 bosatt i Vickleby. Gjorde ramar till kungatal, deltog 1788 i arbetet med orgeln i Kalmar domkyrka, utförde predikstolar (förutom i Böda) i Resrna (1798), Hul­ tersstad (1803), Kastlösa (1810); nummertavlor i Vickleby (1794) och · Kalmar domkyrka (1799); al­ tare samt ramverk till altaruppsatsen i Resrna (1798). Mam1e H ojren, Spegelmakare i Kalmar, Rig 1931, s 41 ff och där anförda källor och litteratur. 76. Jonas Wistenius, orgelbyggare, f å r 1700 trol i Vist, ög, i' 1777 i Linköping, där han hade verkstad sedan 1741. Medhann enligt egen uppgift 96 orgel­ verk, de flesta ganska små, 8-10 stämmor. Bevarade är endast Västervik, J onsberg, Älvestact och Skäll­ vik, vilka utmärks av en sällsynt skön klang. På Öland byggde han Torstunda orgel 1748, ej bevarad. H ans mest kände elev, Per Schiörlin, övertog verk­ staden efter hans död. - Hii/phers, Orgwerken i Swerige (1773), s 188, not 27. - Einar Erici, Orglar och orgelbyggare, Link stift i ord och bild, 1949, s 256-262. - D ei1S, Orgelinventarium, Sthlm 1965, s 292. - Kristdala räk 1741- 1754 (L la: 3), st prat 1734- 1760, prostvis 1750, 1754, 1756, 1759 (K I: l, VaLA). 77. Sven Axtelius, orgelbyggare, elev till Wistenius, verk­ sam i Småland under 1740- och 1750-talen, bl a Målilla, Alsheda (1753), Föreby, Tutaryd (1754) m fl. A var en medelgod orgelbyggare, influerad av den stil, som utmärkte periodens ledande orgelbyg­ gare i Sthlm, J onas Gren och Petter Stråhle. Ben medd av fil dr Bertil Wester. 78. Sven Peter Petersson, orgelbyggare (1799- 1852). Mu­ sikant vid Kalmar regemente, elev till Pehr och J F S~hiörling. Efter den senares död egen verksam­ het, först i Böda, från 1836 på Gotland, dit han flyttade i samband med ett uppdrag att bygga om Visby domkyrkas orgel. Han har byggt flera orglar på Öland: Köping (1828), G årdby (1843), Glöm­ minge (1850) och Egby (1852). Av dessa är såväl verk som fasader helt bevarade i G å rdby och Egby, av de övriga finns fasaderna kvar. - L M Holm­ bäck, Lärbro - Bro - Ala, N ågot ur Visby stifts orgelhistoria, Julhälsn t förs i Visby stift 33 (1955), s 58-59. 79. J P Wal/ander, orgelbyggare i Hossmo, verksam i Småland i mitten av 1800-talet. 80. I Kristdala finns ytterligare fyra pannåer med apost­ lamålningar, vilka vid den senaste restaureringen (1962) infälldes i två dörrar, dels predikstolens, dels sakristians. - Ben medd av arkitekt SAR Jörgen Fåk. 81. Magnus Wikander, målare, verksam i Västervik och Smålandsdelen av Linköpings stift. H ar bl a målat läktarba rriärer och altartavlor. Arbeten av hans hand finns i Västervik S Gertruds kyrka (1747), G amleby (1760), Kättilstad (1762), Hallingeberg (1774) och Loftahammar (1787). - B Cnattingius i: Link stift i ord o bild, Sthlm 1949, s 166 o 603 f. - D ens, Kättilstads kyrka (Link stifts kyrkor, Kinds kontr, nr 2, Link 1959), s 5 o fig s 9. 82. Tord O:son Nordberg, Säbydopfunten och besläk­ tade funtar, Rig 1925, s 163 ff. -Fr Killig, ölands­ kalksten. Samlade uppgifter om Ölands gamla sten­ hantering, Kalmar 1933, - Sölve Gö· ransson, Från Kong) M aj:ts stenhuggare vid Dälie till m odern sten­ industri vid Sandvik, Akerbo hemb f årsbok 1955, s 48 ff. - Martin Olsson, Kalmar slotts historia II A, 1961, passim. Ytterligare dopfuntar av samma grupp finns bl a i Hedvig Eleonora kyrka (Sv K Sth III, fig 142), Bankekind (Svinstad, SvK Ög J, fig 85), ö steråker (SvK Up I, fig 610). -Ett praktbord, som förmodligen var en gåva från Karl X Gustaf 1654 till hertig Fredrik III av Gottorp, finns nu i Gottorfs museum, Schleswig. Ernst Schlee, Ein schwedischer Prachttisch im Schleswig-Holsteinischen Landesmu­ seum, Nordelbingen 34, 1965, s 120 ff och där an­ förd litteratur. 83. Anna Christina Ljungmark (1688- 1758), g m kh Nicolaus Magni Risenius (1682-1739) i hans 2 gifte. 84. P A Säve, Samfärdseln på Gotland i gamla tider, nytr Visby 1939, s 22 och s 60, återger en annan version, enligt vilken Högby kyrka hade varit slut­ mål för den vådliga färden. 85. Kattun, eng cotton, bomullstyg. 86. Ingen präst med initialerna IPSG ä r känd vare sig i Böda eller a ngränsande socknar. 87. Jfr s 28, not l. - •Dylika series Pastarum blefwo upsatta i flere Stiftets kyrkor på Framledne Biskopens mm Wallenstråles [1733-1807] upmuntringar. Ehuru afsigten war ganska wacker och berömwärd. att hos Församlingen återwäcka minnet af framlidne 159 BÖDA KYRKOR Lärare, nödgas man beklaga, att de fläste dylika Series äro antingen ofullständiga eller felaktiga. Wid den bifogade bör anmärkas, att Elaus Nicolai blef här Pastor 1588. Han dog 1600. Han saknas aldeles i förteckningen>> (Ahlqvist 2: l, s 49, not 1). 88. Samuel Christopher Grönwall, klockgjutare, son till Carl Fredrik G (not 89), verksam i Stockholm 1825­ 1838, mästare omkring 1830, ålderman 1838, t 1839 (Holmbäck s 92). 89. Carl Fredrik Grönwall, klockgjutare, utbildad hos Gustaf Ekeroth i Jönköping, verksam i Stockholm 1794-1814, mästare 1791, ålderman 1812, t 1815. Även verksam som skulptör (SvK Up Vl s 565 samt s 626, not l och där angiven litteratur (Holmbäck s 92). 90. Johannes Gustaf Liljendahl, klockgjutare, verksam i Stockholm 1839-1850, mästare 1838, ·j· 1850 (Holm­ bäck s 93). Källor och litteratur HANDSKRIVNA KÄLLOR OCH AVBILDNINGSSAMLINGAR Stockholm RA: ölA skr t K Majt 1772 31 l 5 (vol 314), innehållande två planritningar av A Aurell 11112 resp 13/12 1771, projekt tiH ny kyrka av A Aurell, synerättshandl jämte bilagor, kostnadsförslag av J J öhrn och Hind Werme­ lin; ÖlÄ skr t K Maj t 1800 11 l 11 {vol 33 8), två plan­ ritningar av L Nordenadler 1800, • gamla kyrkan samt för­ slag till utvidgning och utdrag ur urtima st prot 111 lO 1796 jämte förteckning över behövligt material av Hind Wermelin (de av ölA uppgjorda ritningarna förvaras i BSt, se nedan). - ATA: Avskrift av Rhezelius 1634; av­ skrifter av Hilfeling 1797 (F m 57: 2, 4); två ritningar, plan och fasad (kopior efter original i BSt 1800); Ahstrand-Löfgren, invid s 104, exteriör från sydöst, in­ teriör mot öster; Löfgren I, s 19, 24 f, 222 (kopia av Aurells grundplan 1771), 226 {exteriör från sydöst, grund­ plan 1822) 263; brev från A Ahlqvist till N I Lörfgren 16111 1820 (inbundet i Löf.gren I); inv 1829; Wallman, Suppl (183.0), fig 61 {medeltida ·gravsten), fig 90 (Höga flisa); H A R Siden, en teckning 1874 (Kåres gravsten); lhrfors, Oelandia sacra s 7-22, 242, 278; Snahbinv 1912 (A Billow, kompl 1929 av J Werner); skrivelse av Martin Olsson 10/8 1930; skrivelse av M Hofren 615 1931; manuskript till beskrivning av Böda kyrka av William Ande11son 1929-1938, bearbetat av J Roosval, komplette­ rat av R Strömbom (Boström) 1940-1949; Håkanssons samling, Journal II {1937), s 47, 191, 193, 357, 359, 361, Journal III (1938), Journal IV (1941); rapporter 26/7 och 819 1942 över företa·g na undersökningar i samband med restaureringen 1942 av R Strömbom (Boström); handlingar angående restaureringen 1950 av G Lindsten; rapport rörande Hammarby .kyrka, Sö, juni 1954 av Iwar Anderson; rapporter 1111 1957 och 1619 1958 rörande restaurering av Gärdslösa kyrka av R Boström; Sveriges Kyrkors arkiv, manuskript till beskrivning av Gärdslösa kyrka av Wi.Jliam Anderson 1929-1938, bea11beta.t av J Roosval, kompletterat av R Strömbom (Boström) 1940­ 1949, jämte uppmätningar, fotos och excerpter. - BSt: två blad, fasad, plan och sektion 1772, odaterad (tillhör ölA sk r t K Majt 11 l l l 1800, RA); ritning till varm­ luftsvärmeledning, Ebbes bruk 1930; sju ritningar, förslag till restaurering av Länsarkitektkontoret i Kalmar 618 och 919 1942; tre ·blad, bårhus och vedbod, av Länsarki­ tektkontoret i Kalmar 917 1946; förslag tiU elektrisk in­ stallation m m, T Engström 917 1947; förslag till inre restaurering av G Lindsten 1950; utvidgning av kyrkogår­ den, J Andersson och A Delbom 11 l 3 19 59. - KA: Perga­ mentomslag se nedan VHAA. - KB: Ms A 97, Rheze­ lius F b 22, s 34 (medeltida gravsten); Rhezelius F c l, s 8 (pergamentböcker, altarkms, oblatjärn); RhezeHus F c 213, 123-125 (medeltida grav&tenar); RhezeHus F c 5, 66­ 67 (exteriör av kyrkan och ! k lockstapeln från söder samt gravsten), s 82 (angående socknen), s 97 (Böda hamn); Törnewall F m 46, fol 1-4, avritning av fyra gravstenar jämte avdrag av trästockar; Ransakningar 1667 (avskrift av original i VaLA), sign F l 9: 4, s 240 f; Hilfeling, koncept t Journal 1797 (F m 57: 2), s 72 ff; renskr av densamma (1804, F m 57: 4), s 55-57; Löfgren F m 55, s 32 {exteriör av kyrkan, klockstapeln samt plan). KrA, Sjökarteverkets arkiv: Karta över Öland, sign Litt V: 26. LSt: >>Geometrisk Book af Ölands Norre mooth» 1683, serien Geometriska jordeböcker, detalj av Böda ky11ka och kyrkogård (G 2: 15). - NordM, Wall­ mans samling: Il, Öland 1-3 (bl a 2, »Höga flisa bortom Torp•; 3, bunt 2, Höga flisa; bunt c, s 398, teckning av Höga rflisa; bunt e, teckning av Petrus Sunonis gravsten); Il, Småland 1: plan av ky11kan, blyerts, utan påskrift, tro­ ligen ·e fter A Aurell 1771; III, »Journal hållen under re­ san åt ö land och Gott• l and Julii 1833 », s 47 f.f (besök i Böda). - VHAA undersökn av äldre arkivalieomslag m m: Missalfragment nr 2, 4 och 45; Gradualfragment nr 29. Kalmar KLM: Kopia av A Aurells plan 1771, utförd av Gustaf Lundgren 1803; H A R Sidens samling, en teckning av Kåres gravsten. Linköping LSB: Regis h; ,Eccl Cath Line, .Papperscodex. 160 KÄLLOR OCH LITTERATUR Lund LUKI: Mandelgrenska sam], Avd XI, pi 114, nr 490 (sydfasad efter Rhezelius; avd IX, ser V, två anteckn. Uppsala UUB: Hadorph, S 30, fol 81 r:o, beskrivning. - Törne­ waH S 74, fol 240, exteriör från sydöst. - Ahlqvists sam!, tom l (sign S 84), s 35 (avskrifter ur KA); tom 3 (sign S 86), s 3-8 {grundplan 1771, kopia efter A Aurell av Gust Lundgren 1803; medeltida gravsten, osignerad teckning av Gust Lundgren 1803; Pontelius' gravsten, osign teckning), s 270 '(angående orgeln) . Vadstena VaLA: Biskop Petrus Benedicti visitationsb01k, sign F III: a: l (inv från 1500-talets slut); Rannsakningar 1667, originalhandling, sign F V l. - Kyrkans arkivalier: räk 1644-1724 (J 1: 1), 1712-1745 (L 1: 1), 1746-1775 (L l: 2), 1776-1871 (L 1: 3); st prot 1724- 1734 (J I: l); visprot 1654, 1663, 1673, 1676, 1684, 1713, 17>22, 1733, 1748, 1749, 1759, 1767, 1775, 1781, 1782, 1791, 1813, 1819, 1841, 1865, 1873, 1879, 1886, 1891, 1892, 1894, 1903, 1906 (J 1: l); inv 1620 (med tillägg 1647), 1713, 1733, 1748, 1759, 1767, 1791 , 1815, .1829, 1840, 1841 , 1861, 1864, 1865, 1902 (J 1: l); bänklängd för läktaren 1687 {J 1: l); avskrifter av inkomna brev m m 1747­ 1756 (J 1: 2), 1754, 1757-1794, 1812, 1815-1821 (J 1: 3); om kyrkans ombyggnad 1802 {J 1: l, frampärmen): di­ verse handlingar rörande socknen, kyrkan och dess in­ ventarier (J 1: l , s 598 angående huvudsten); tre st rit­ ningar av And Aurell 1771, sign R 99 -101 ~tidi>gare in­ bundna i J 1: l); Kalmar domkapitels arkiv, E IV: 3 (Böda): äldre hand! 1651-1840, c) inv prot 1749-1887, vi·s hand! 1713-1894 (koncept till inv 1713, 1733, 1748, 1749, 1759, 1767, 1775, 1782, 1841, 1861 , 1865, e) vis hand! 1713-1794; Högby • kyl'koarki'V, vol C I (inv 1654, räk 1755), K I: l (räk 1800-1801, 1817, 1820); Krist­ dala kyrkoarkiv, vol L la: 3 (räk 1741-1754), vol K I: l (st prot 1734-1760, prostvis 1750, 1754, 1756, 1759). Västerås VSB: Hmphers, A, Svenska Orgverks Beskrifningar af Abraham Hlilphers, ms med signum Cd 5. B öda Hos P A förvaras yngre kyrkoarkivalier. I kyrkan finns en bänklängd från omkring 1813 (inramad, inom glas). TRYCKTA KALLOR OCH LITTERATUR (se även ovan s 87 ff) Ahlqvist, A, Ölands historia och beskrifning, del 2: l, Kalmar 1825 ( = Ahlqvist 2: l), s 33 ff, 39, 45-58, Tab l, samt del 2: 2, K"!lmar 1827 ( = Ahlqvist 2: 2), s V. Ahnlund, N, Svinnegams källa, Rig 1922, s 62 f. Analecta liturgica II: l. Insulis et Brugis 1888. Anderson, !war, Halltorps kyrka. Svenska fornminnes­ platser nr 45, Sthlm 1956 ( = Anderson, Hall torp). - Kyrkorna i Stenåsa och Halltorp, Antikvariskt arkiv 14, Sthlm 1960 ( = Anderson, Stenåsa). Anderson, William, Sockenfästningar och tvåskeppiga hallkyrkor, Ölands kulturminnesförenings skriftserie nr 7, Borgholm 1936, passim. - Stenkors och kapellruiner på öland, Acta Oelandica IV, Sthlm 1931 ( = Anderson, Stenkors), s 29-44. - Öland, Kalmar 1911, s 25-26. - Ölands kyrkliga minnesmärken och deras vård, Kult och Konst 1908, s 129-135. - Ölands kyrkliga fornminnen och deras vå rd, Varden 1910, Khvn 1910, s 61 ff. Billow, A, Från slott till koja på Öland, Svenska Turist­ föreningens Arsskrift 1921, passim. Boströrn, R, Ölands finaste trädgårdsbänk, öbl 30 / 10 1964. - Källa ödekyrka. Svenska fornminnesplatser nr 37, (2:a upp!), Sthlm 1964, s 4. - Gärdslösa kyrka (Gärdslösa - en sockenbeskrivning), Kalmar 1966, s 93 ff. · Ca/mar Stifts-Tidningar nr 6, 30/ 6 1803. Cnattingius, B, i: Linköpings stift i ord och bild, Sthlm 1949, s 166 o 603 f. - Kättilstads kyrka, Linköpings stifts kyrkor, Kinds kontrakt 2, Link 1959. Collijn, l, Redogörelse för på uppdr af Kungl. Maj:t i Kammarark o Riksark verks! unders ang äldre arki­ valieomslag. Kungl Bibi hand! 34, Sthlm 1914. Dahlgren, F A, Glossarium öfver föråldrade eller ovan­ liga ord och talesätt ... Lund 1914--1916. Daniel, A, Thesaurus hymn II, Halis et Lips. 1841. Danmarks kirker, VII, Bornholm, Khvn 1954, s 149, 313, 472. Eckhoff, E, Om kyrkornas forna egenskaper af försvars­ verk, Aarbliiger for Nordisk Oldkyndighed 1892, s 19­ 80. Erici, E, Orglar och orgelbyggare, Linköpings stift i ord och bild, Sthlm 1949, s 245 ff. - Orgelinventarium, Sfhlm 1965. Erik den helige , Studier under red av B Thordeman, Sthlm 1954. Frö/en, Hugo F, Nordens befästa rundkyrkor. En konst­ och kulturhistorisk undersökning, l, Systematisk del, Sthlm 1911, Il, Beskrivande del, Sthlm 1910. Gardell, S, Gravmonument från Sveriges medeltid 1-11, Gbg 1945. Göransson, Sölve, Från Kong! Maj:ts stenhuggare vid Dälie till modern stenindustri, Akerbo hemb f å rsbok 1955. - Prosten Fagerroths berättelse om Enerums surbrunn Akerbo hemb f årsb 1959, s 27 ff. ' Hellgren, C J, Gotländska släkter l, Visby 1926. H ildebrand, H , Sveriges Medeltid, Kulturhistorisk skild­ 161 BÖDA KYRKOR ring 1-3, Sthlm 1879- 1903; Register 1953 ( = Hilde­ brand, Sv Med). Hofren, M, På kyrkbacken, KL 1962. - Herrgå rdar och boställen. En översikt över byggnads­ kultur och heminredning i Kalmar läns herrgårdar 1650-1850, Sthlm 1937 ( = Hofren, Herrgårdar). - Kyrkabildhuggaren Jonas Berggren, KLMedd XXIV ( 1936). - Spegelmakare i Kalmar, Rig 1931. Holmbäck, L-M, Klockor och klockringning, Sthlm/ Malung 1951 ( = Holmbäck). - Lärbro-Bro- Ala. Något ur Visby stifts orgelhisto­ ria, J ulh t förs i Visby stift 3 3 (19 55). Hiilphers, A, Orgwerken i Swerige .. . 1773. Håkansson, G, öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar, epitafier och andra kyrkliga föremål, Gbg 1942 (=Håkansson). Inrikes Tidningar nr 44 (19 / 4) och nr 50 (3/5) 1796. Kalmar läns fornminn es-förenings historiska och etnogra­ fiska samlingar på Kalmar slott ·( Horn, H), Kort be­ skrifning till ledning för besökande ... H 1-3, Kal­ mar 1879- 1882 ( = Horns kat). Kalmar. Kyrklig konst från åtta sekel. Kyrkaskatter från Kalmarbygden och Öland. Nutida religiöst måleri. Utställning å Kalmar konstmuseum 4-11 september 1949, Katalog ( = Kalmar utst kat). Kancelliets Brevb~ger, 1609-1615, utg ved L Lauersen, Khvn 1916. Killig, Fr, ölands-kalksten, Samlade uppgifter om Ölands gamla stenhantering, Kalmar 1933 ( = Killig). Kiinstle, K, Ikonographie der christlichen Kunst, II, lkonogmphie der Heili·gen, Freiburg i/ B 1926. Käl/ström, O, Medeltida kyrksilver från Sverige och Fin­ land förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer, Ak avh, Sthlm 1939 ( = Källström). Leroquais, V , Les breviaires manuserils des bibliotheques publiques de France III, P aris 1934. Linköpings Biblioteks handlingar, Link 1793 (Necrolo­ gium Lincopense). Linköpings stift i ord och bild, Sthlm 1949. Linna:us, C, öländska och gothländska resa på riksens högloflige ständers befallning förrättad år 1741 ... Sthlm & Ups 1745, nytr Sthlm 1962. Linnerhielm, J C, Bref under nya resor i Sverige, Sthlm 1806 (s 132, 14:e brefvet, 16/ 7 1804). Lundberg, E, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400, Sthlm 1940 (=Lundberg I). Lundwall, S, Solur, Fataburen 1953. Lundmark, E, Kyrklig konst efter reformationen i Got­ lands Fornsal, Sthlm 1925. Löfgren, A, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. Del l, band 1- 3, Sthlm 1925-1950 ( = Löfgren, Tenn). Löfgren, N l , Clerus Calmariensis. Tjenstemän wid För­ samlingame och Lärowerken uti Kalmar stift från äldre tider till närwarande tider. Biografiska Anteck­ ningar, efter Prostarne Frigelii, Löfmans och Fornan­ ders Samlingar ordnade, utarbetade samt med tillägg för nyare tider försedde och utgifne af N I Löfgren. 1-11 Häftena {Småland], Kalmar 1836 resp 1839 ( = Löfgren, Clerus). Mandelgren, N M, Atlas till Sveriges odlingshistoria, Af­ delning XI: Helgedomar, Häft 1- 11, Sthlm 1883-1884. - Förteckning på de af N M Mandelgren samlade stu­ dier, teckningar och utkast till Atlas till Sveriges Od­ lings Historia, som . . . skänkts till Lunds kongl uni­ versitet, Sthlm 1889 ( = Mandelgren, Förteckning). Det Medeltida ö/and, Provtryck ur en historisk-topogra­ fisk översikt av Det medeltida Sverige, utgivet av den av VHAA tillsatta kommitten, Sthlm 1953 ( = Medel­ tida Öland). M eisen, K, Nikolauskult und Nikola usbrauchtum im Abendlande, Diisseldorf 1931. Montagu, J, The Church Decorations of Nieodemus Tes­ sin the Younger, Konsth Tidskr XXXI, 1962, s l ff. Nordberg, T O:son, Säbyfunten och besläktade dopfun­ tar, Rig 1925, s 163 ff. Olsson, Bror, Kalma r stifts herdaminne, 1- 4, K almar 1947-195 1 ( = Herdam). Olsson, Martin, Kalmar slotts historia I-III, Sthlm/ Upps 1944-1965 (=Olsson, Kalmar). Patrologia: curs comp patrum lat, ed Migne LXXII, 1035. Petrus Benedicti, Linköpingsbiskopen Petrus Benedielis visitationsbok, utg av K H Johansson Kalmar/ Lund 1954 ( = PB vis). Repertorium hymnologium, ed U Chevalier Il, Louvain o Bruxelles 1897, No 19244. Roosval, J, Die Kirchen Gotlands. Ein Beitrag zur mit­ telalterlichen Kunstgeschichte Schwedens, Sthlm 1911 ( = Roosval, Kirchen). - Den gotländske ciceronen [l :a uppl], Sthlm 1926 ( = Roosval, Ciceronen 1). - Den gotländske ciceronen, 2:a uppl, Sthlm 1950 ( = Roosval, Ciceronen 2). - Die Steinmeister Gottlands. Eine Geschichte der fiihrenden T aufsteinwerkstätte des schwedischen Mit­ telalters, ihrer Voraussetzungen und Begleit-Erschei­ nungen, Sthlm 1918 ( = Roosval, Steinmeister). - Sverige II, se Sverige. Schlee, E, Ein schwedischer Prachttisch im Schleswig­ Holsteinschen Landesmuseum, Nordelbingen 34, 1965. - Gottorfer Kultur im Jahrhundert der Universitäts­ griindung [Katalog], Flensburg 1965. Steffen, R, Romanska småkyrkor i östersjöländerna med särskild hänsyn till svenska förhållanden, Sthlm 1901 ( = Steffen). Styffe, C G, Skandinavien under Unionstiden, 3 uppl, Sthlm 1911 ( = Styffe). Svenskt diplomatarium 1-6 (t o m å r 1355) och ny ser 1- 3 (åren 1401-20), Sthlm 1829- 1959 ( = SD). Svenskt silversmide 1520-1850. Guld- och silverstämplar (av E Andren, B Hellner, C Hemmarek och K Holm­ qvist), Sthlm 1963 ( = GSstplr). 162 FÖRKORTNINGAR Sverige. Geografisk, topografisk, statistisk beskrivning. Del Il, utg av A Kempe, E Apelqvist och O Sjögren, Sthlm 1917. Kyrkabeskrivningarna för Öland förfat­ tade av J Roosval ( = Roosval, Sverige II). Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, utg på upp­ drag av VHAA, vol l, Upps 1912; vol 2-113, Sthlm 1913-1967; vol 114-, Sthlm (tr i Upps) 1967- ( = SvK). Sveriges runinskrifter utg av VHAA. Första bandet. Ölands runinskrifter granskade och tolkade af Sven Söderberg och Erik Bra te, Sthlm 1900-1906 ( = SvR, Öl). Säve, P A, Samfärdseln på Gotland i gamla tider, nytr Visby 1939. Tuulse, A, Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. VHAA hand!, Antikv ser 2, Sthlm 1955 ( = Tuulse, Hossmo). Wallin, N (Nicolaus O Vallinus), De Oelandia dissertatio, Holmiae 1703 (=Wallin). Ahstrand, Beskrifning öfwer Öland, Besynnerligen det Norra Motet eller Fögderiet, Upps 1768. Akerlund, H, Kläckeberga. Kyrkan med källare och sal­ våning, i: KLMedd XXXIII (1945) (=Åkerlund, Kläckeberga). Öland, red av B Palm, L Landin och O Nordmark, 1-3, Kalmar 1948-1949 (=öland). ölands kyrkor förr och nu. Utg av Kalmar tryckeriaktie­ bolag med förord av A Billow, Kalmar 1926 (=Ölands kyrkor). Förkortningar (se även ovan s v-vi) Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Sthlm. BSt K Byggnadsstyrelsens Kulturhistoriska byrås arkiv, Sthlm. dep deponerad, deposition. DK Danmarks Kirker. Udg af Nationalmuseet, Khvn 1933-. Domkap Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLA. ED hand! Ecklesiastikdepartementets konse.Jjhandlingar RA. Svenska fornminnesplatser. Vägledningar utg F m pi genom VHAA. Nr 1-; 1926-. Fv Fornvännen, Sthlm 1906-. inv inventarieförteckning. Inv 1829 en på grund av en kg! förordning 17/4 1828 företagen inventering av forntida minnesmär­ ken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exem­ plar, varav en serie förvaras i respektive kyrko­ arkiv, en serie i ATA. KB Kungl Bibi, Sthlm. kh kyrkoherde. KL Kalmar län. Arsbok för kulturhistoria och hem­ bygdsvård. Utgiven av Kalmar läns fornmin­ nesförening. [51] (1963) -, Kalmar 1963. KLB Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gymna­ siebiblioteket). KLM Kalmar Läns Museum och dess arkiv, Kalmar. KLMedd Arsboken Kalmar län. Meddelanden från Kal­ mar läns fornminnesförening 1-50, Kalmar 1898-1962. Krigsarkivet, Sthlm. KrA K Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm. LSt LSB Linköpings stifts- och landsbibliotek. ATA Lunds Universitets Konsthistoriska Institution. manu&kript. Nordiska Museet, Sthlm. protokolL pastorsämbetet. Riksarkivet, Sthlm. Riksantikvarieämbetet, Sthlm. räkenskaper. Svenskt Biografiskt Lexikon, Sthlm 1918-. Statens Historiska Museum, Sthlm. socken. en preliminär inventering av de svenska kyr­ kornas föremålsbestånd av konst- och kultur­ historiskt värde, utförd under åren 1917-1932. Samt1iga snabbinventeringslistor förvaras i ATA. Ett ex har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. - På Öland utfördes inventeringen av Anders BiHow 1912-1921. Senare tillägg utförda av prästerna. st prot sockenstämmoprotokoll. Uppsala Universitetsbibliotek. UUB VaLA Vadstena Landsarkiv. VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akade­ mien, Sthlm. vis prot visitationsprotokoll. öB! ölandsbladet, Borgholm. ÖIÄ överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt), Sthlm. ÖIÄ skr skrivelser från ÖIÄ till K Maj:t (inrikes-civil­ dep) i RA. LUKI ms NordM prot PÄ RA RAÄ räk SBL SHM sn Snabbinv LANDSKAPSNAMNENSFÖRKORTNINGAR Dr Dalarna Bl Blekinge Ds Dalsland Bo Bohuslän 163 BÖDA KYRKOR Go Gotland G ä Gästrikland Ha Halland Hr Härjedalen H s Hälsingland J ä Jämtland La Lappland Me Medelpad N b Norrbotten Nä Närke Sk Skåne Sm Småland Sö Södermanland Up Upland V b Västerbotten Vg Vr Vs An Ög öl Västergötland Värmland Västmanland Ångermanland Östergötland Öland Summary A [J): Hg 96. Kyrkans plan­ utveckling, l : 1000. Av R Boström 1963, ritad av J Nommik 1967. Development of plan of church. B lm c D I. Limestone church without tower, probably with a narrower, absidal chancel, erected in middle or latter half of 12th century {fig 96: A). A south portal, probably also north portal. Gravestone with runic inscription (fig 65), now lost. Il. During the latter part of the 12th century, Öland was invaded by heathen pirates, which eaused the rebuild­ ing of the church to serve as defence. The absidal chan­ cel was demolished and a larger chancel, as wide as the nave, was erected (fig 96: B). The walls of the nave were made hi·g her and the chancel was built the same height. The nave was vaulted with four cross-vaults around a central pier of tooled limestone, and the chancel was covered with (probably) a single cross-vault. Above the vaults were strongholds, reached by stairs in the W wall of the nave and the N wall of the chancel. There was probably a small, barrel-vaulted vestry in the N wall of the chancel. Two altar crucifix of Limages enamel, one possibly from St Olof's chapel (see below p 170); now lost. III. Shortly after the previous period, an archer's storey, with crenelations as high as a man, was added. First quarter of 13th century. (Figs 44 a-b, 45.) IV. More peaceful times began prior to the middle of the 13th century. A vaulted transept with tooled quoins was erected at the N side of the nave (fig 96: C), and a doorway with a two-foil shaped tympanum (figs 52-54). Doorway in S wall of the chancel (figs 44 a, 45). A porch was buih outside the S portal of nave. Font of ciborium type, without drainage hole. The work was probably in the hands of a rnason from Gotland. V . . Parapet built into the openings of the archers' storey duPing Jatter half of 14th century. Gothic windows in S (fig 44 a). Gravestones (figs 66-69), manuscript on parchment, the so-called Böda Missa! (fig 38), chalice (fig 89). VI. Probably towards end of Middle Ages, a vaulted vestry was built at the N side of the chancel (figs 45, 46, 96: D). An early 15th century rood with beam, perlestal (figs 61, 62) and screen acquired. Triptych with, among other figures, representations of the martyrdoms of St Erasmus and St Lawrence; now lost. Murals in N f 164 SUMMAR Y transept, donated at close of 15th century by the vicar, Nicholaus Martini; also lost. VII. In 1603 the roof, beams and vaults were damaged by fire, Duke Charles granted funds for the most neces­ sary repairs. Chasuble (fig 91). One !arge and two small bells were taken when the Danes ravaged the island in 1611. VIII. The vestry and N transept joined to each other and with the nave by removing as much of the dividing walls as poss~ble {figs 46, 96: E). The rood arch widened in 1654 in conjunction with the acquisition of a new pulpit, the latter painted in 1665. The rood was moved, and its pedestal, beam and screen removed. W gallery before 1654. Font 1664 (fig 88), probably by Jordarr Hansson. Bell recast 1663 and 1666. IX. CrenelaNon openings on archers' storey closed in 1698, and vaulting repaired. A vestry, with stone floor, built 1700 at S side of chancel, and entered from the chancel (figs 46, 96: F). New bel! tower, 1704 (fig 37), new lich-gates, 1708 (fig 71). Pulpit fitted with sound­ board, stairs and door (fig 63), and painted by Johan Hemeli in 1725 or 1731. Hemeli also restared the medieval triptych. X . Reredos, 1756, by Jonas Berggren (figs 81-83). New right-angled altar rails same year by Jöns Erioks­ son, joiner (fig 72). The stone alta• r slab removed and reliquary found. In 1760's prolonged preparations for rebuilding the church begun. XI. Preparations for rebuilding of church, ·begun dur­ ing period X, continued during subsequent decades. Direc­ tor's plans, 1772 {fig 55-56), were conside• r ed to entaii too hrgh costs; new plans by Director, implying less re- building, accepted by the parish (fiogs 58-60). Medieval church given its present appearance 1801-1803 (fig 96: G). Vaulting and piers demolished, the high walls lowered and a wooden barre! vault erected in the nav.e; apse in E wall of nave. E of apse a vestry, W a tower. The work was executed by Master-mason Johan Pettersson fwm Kalmar. New pulpit by Anders Högström, looking-glass maker (can be seen in fig 79), new pews and gqllery. New, wooden altar in place of former masonry altar. Furnishings from old church. XII. Organ purchased, 1811, from Kristdala Church in Småland (can be seen in fig 8·0), built by J Wistenius, rebuilt 1753 by S Axtelius. The purchase of the organ also included the organ front and parts of an organ loft with paintings executed in 1753 by Magnus Wikarrder from Västervik (figs 85-87). The organ was rebuilt in 1823 by S P Pettersson of Kalmar. XIII. Church re"roofed in 1864, when an interior restoration was made. Organ rebuilt by J P Wallarrder from Hossmo. New altar rail with oval plan; the whole interior painted by I N Brunberg from Västervik. XV. Restoration 1913. Hoflund's altarpiece (fig 81) placed in Berggren's reredos. XIV. Externa! restoration in 1942 under the super­ vision of County Architect Ake Strindberg, with R Bo­ ström as consultant from the Central Office of National Antiquities. A lich-gate was built on N side in 1950. Interior restored 1951 under supervision of Architect Gunnar Lindsten in coll~boration with Sven Wahlgren, restorer. In 1959 the churchyard was enlarged consider­ ably towards S and E (fig 41). 165 S:t OLOFS KAPELL Ölands nordspets delas genom Grankullaviken i två uddar (fig 97). Viken kallades under medel­ tiden Örehaftn eller Örehampn, 1 senare örbovik och hade stor betydelse för trafiken till och från Gotland. I vikens mynning ligger två små öar, på den västra, Stora grundet, ligger Ölands norra ud­ des fyr (»Långe Erik», fig 97). På den östra, Storskär eller Lilla grundet, har S:t Olofs kapell legat (fig 98), omnämnt i biskop Brasks kapell­ förteckning 1515 under rubriken »CapeUe non curate»: sancti Olaui in B öda. 2 På Storskär har konung Kristoffer och ett par av hans rådsherrar utfärdat brev 1444 (not 1), och kung Hans låg här med sin flotta på åter­ vägen från Visby 1487, då Sten Sture besökte honom (not 1). Hamnen vid Grankullavik, som sålunda i äldre tider haft en viktig uppgift i trafiken mellan Got­ land och fastlandet, återfick i början av 1960­ talet något av sin gamla betydelse i och med att bilfärjor insattes för att under sommarhalvåret trafikera sträckan Oskarshamn - Grankullavik - Klintehamn. Kapellet Endast en förhöjning, tätt bevuxen med gräs och buskar, utmärker platsen för kapellet (fig 98-99), beläget på västra hälften av holmen, strax väster om dess enda boningshus. Några utgrävningar har ej företagits. Kapellet torde redan under 1500-talet ha över­ givits och fått förfalla, ty på 1600-talets kartor förekommer det ej, till skillnad från andra kapell. Rhezelius, 3 som omnämnt »Örbowijk» och de båda skären, har ej observerat kapellruinen. Ej Östersjön ~no'j.~ uddes ft.Jr ~ Stora grundet Fig 97. Detalj av karta över Ölands norra udde och Grankullaviken. Skala l : 10 000. Kalkering efter Ekonomiska kartan över Sverige 1942. Detail of map of northern point of öland and Grankullaviken. ~Långe Erik •J l/ Borren Grankullaviken (Örbovik) Ölands nord­ östra udde (llngjärnsudde) 166 S:T OLOFS KAPELL Fig 98. Ruinkullen på Lilla grundet eller Storskär från nordväst. Foto R Boström 1964. Mound covering ruin, on Lilla grundet or Storskär, from NW. heller har Hadorph eller någon annan av 1600­ talets eller 1700-talets resenärer uppgifter om det, lika litet som det finns upptaget i Rannsakningar, där ,eljest ruiner är nämnda (se ovan s 18). Då Ahlqvist skrev, syntes emellertid ännu spår av en kyrkogård 4 och Löfgren skriver: »På en skog­ beväxt holme i Grankullaviken nära N. W. udden, synes lemningar efter en större byggnad och kyrko­ gård. Förrnadeligen har Capella Scti Olavi in Böda, som finnes upptagit i Biskop Brasks Ca­ pellförteckning, här varit beläget. Dylika kapel­ ler hafva utgjort Oratoria eller Bönehus, hva­ rest guds.tjenst samt morgon- och aftonbön för­ rättades för dem, som vid kusten idkade fiske». " Wallman hade inte själv varit på Storskär: »Olavi Capeli nämnes i Böda kyrkobok; förmodas hafva legat på holmen i Grankullaviken», 6 samt »På grundet utanför Norra udden, nära fiskeläget Hol­ men 'har varit vigd jord' enligt en Bondes i Torp berättelse». 7 I Mandelgrens Atlas finns en plan av ett kapell (här återgiven i fig l 00), som han kallat S:t Olofs kapell. Han uppger, 8 att upphovsmannen till rit­ ningen skulLe vara den kände fornforskar·en P A Säve. Ritningen visar en tämligen stor byggnad, ca 20 m lång, bestående av ett långhus och en djup och vid absid, som utan mellanliggande kor övergår direkt i långhuset. KapelLet skulle med andra ord ha varit en absidsal, en i vårt land ovanlig plantyp, som ej är känd från Öland i öv­ rigt. I KLM:s arkiv finns en planritning av liknande byggnad, utförd av H A R Siden 1874 (troligen för Mandelgrens räkning, jfr s 60). Sicten anger, att planen skulle föreställa S:t Knuts kapell, Al­ gutsrums sn, intill fornborgen Gråborg. Verklig­ hetens kapellruin har dock ett normalt absidkor, där absid och korkvadrat är klart avgränsade från varandra. När Siden mätte upp ruinen, var den emellertid ännu ·ej utgrävd, varför han ej klart kunde urskilja korplanen. I övrigt stämmer hans plan helt med den bevarade kapellruinen. 9 167 S:T OLOFS KAPELL Fig 99. Lilla Grundet eller Storskär. Utsikt från ruinkullen mot ONO. Segelleden befinner sig mellan Lilla grundets östligaste spets (t v i bakgrunden) och Ängjärnsudde (t h). Foto R Boström 1964. Lilla grundet or Storskär. View from ruin rnaund Iaoking ENE. The fairway is between the easternmost point (lejt in background) of Lilla grundet and Angjärnsudde (right). Jämför man Sidens plan med den av Mandel­ gren publicerade (fig l 00), visar de sig vid när­ mare undersökning vara identiska även vad mått­ förhållandena beträffar. Bland Mandelgrens ut­ kast och lay-out till Atlas 10 kallas den i Atlas åter­ givna kapellplanen för S:t Knut. Mandelgrens ofta dokumenterade svårighet att hålla reda på namn (se ~ 54, 58) synes vara orsaken till namnför­ växlingen. Även uppgiften att Säve skulle ha ritat planen, torde bero på en felsägning: Siden måste vara det korrekta namnet. Denne hade haft flera uppdrag för Mandelgrens räkning på Öland (s 58), medan Säve, såvitt man vet, ej gjort någon forskningsresa på ön. Den här i fig l 00 återgivna planen har alltså ingenting med det försvunna ka­ pellet i Grankullaviken att göra. Innan någon ut­ grävning av S:t Olofs kapellruin ägt rum, kan in­ genting sägas vare sig om dess utseende eller ål­ der. Det torde dock ha varit mindre än S:t Knuts 168 kapell på grund av de geografiska förhållandena. Liksom Långöre och S:t Johannes kapell (Bredsätra resp As sn) samt många kapell ex• em­ pelvis i Stockholms och Blekinge skärgårdar har kapellet på storskär uppförts som ett fiskekapelL Dess läge intill en viktig hamn antyder, att det även byggts med tanke på de resande, som där passerade. Inredning och inventarier Beträffande kape11ets inredning och inventarier saknas uppgifter helt och hållet. Det är tänkbart, att det ena av de två altarkrucifix i Limoges­ arbete, som en gång funnits i Böda kyrka, kan ha tillhört S:t Olofs kapell, liksom ett rökelsekar (se ovan, Böda gamla kyrka). Noter o s 10 Fig 100. Plan av S Knuts kapell, Algutsrums sn . Skala l : 300. Uppmätning av H "A R Siden 1874, publicerad i Mandelgrens Atlas, där den felaktigt kallas S Olof och tillskrivs P A Säve . '""'""' 40 fot l l. Styffe s 271. 2. R egistr Eccl Cath Line, Papperscodex Link stiftso landsbibl. 3. Rhezelius F. c. 5, s 98. 4. Ahlqvist 2: 2, s 299, 309. 5. L öjgren, Clerus s 55 1. 6. Wallman Il, Öland l o 2. 7. Wallman Il, Öland 3, fol 379. 8. Mande!gren, Atlas XI: l, s 33 och pi VIII, fig 10. 9. W Anderson, Stenkors s 32 f. 10. Mandelgrenska sam[, LUKI, ser 2, avd. XI, »St Knuts kapell på Öland •. Plan of St Knut's Chapel, parish of A lgutsrurn . Measure­ ments made in 1874 by H A R Siden, and published in Mande lgren's Atlas, where th e chapel is erroneously called St Oloj's, and is attributed to P A Säve. Källor och litteratur HANDSKRIVNA KALLOR OCH AVBILDNINGSSAMLINGAR Lund LUKI: Mandelgrenska samlingen, ser 2, avd XI, »St Knuts kapell på Öland» . TRYCKTA KALLOR OCH LITTERATUR Stockholm ATA: Manuskript till beskrivning av S:t Olofs kapell av William Anderson 1929-1938. - KB : Rhezelius F .c. 5, s 98 (örbowijk). - NordM, Wallmans samling II: Öland 1-3. Kalmar KLM: H A R Sidens samling: plan av S:t Knuts kapell, Algu tsrums sn. Linköping LSB: Registr Eec! C ath Line, biskop Brasks kapellförteck­ ning 1515 (papperscodex). Ahlqvist, A , Ölands historia och beskrifning, del 2: 2, Kalmar 1827 ( = Ahlqvist 2: 2). Anderson, William, Stenkors och kapellruiner på Öland, Acta Oelandica IV, Sthlm 1931 ( = Anderson, sten­ kors). - Vallfart till Helig Olof på Öland, Brage 1930, s 167 ff. - Öland, K almar 1911. Hofren, M , En vandring bland ruiner, KLMedd 1960, s 9. 169 S :T OLOFS KAPELL Håkansson, G, öländska personminnen, Gbg 1942 ( = H åkansson). L öfgren, N l , Clerus Calmariensis. Tjenstemän wid För­ samlingame och Lärowerken uti Kalmar stift från äldre tid till närwarande tider. Biografiska Anteck­ ningar, efter Prostarne Frigelii, Löfmans och Fornan­ ders Samlingar ordnade, utarbetade samt med tillägg för nyare tider försedde och utgifne av N I Löfgren. I-II Häftena [Småland], Kalmar 1836 resp 1839 ( = Löfgren, Clerus). Mandelgren, N M, Atlas till Sveriges odlingshistoria, Afdelning XI: Helgedomar ( = Mandelgren, Atlas), Häfte I, Sthlm 1883, s 33 och pi VIII, fig 10. Det medeltida Öland. Provtryck ur en historisk-topogra­ fisk översikt av Det medeltida Sverige utgivet av den av VHAA tillsatta kommitten, Sthlm 1953 ( = Medel­ tida Öland), s 21. Roosval, Sverige II, se Sverige. Styffe, C G, Skandinavien under Unionstiden, 3 upp!, Sthlm 1911 ( = Styffe), s 271. Sverige. Geografisk, topografisk, statistisk beskrivning. Del Il, utg av A Kempe, E Apelqvist och O Sjögren, Sthlm 1917. Kyrkabeskrivningarna på Öland förfat­ tade av J Roosval ( = Roosval, Sverige Il). Öland, red av B Palm, L Landin och O Nordmark, del 3, Kalmar 1948 ( = Öland III), s 362. Summary St Olof's Chapel was erected dur·ing the Middle Ages on Storskär or Lilla grundet, an island in Grankullaviken off the north point of Öland (fig 97). lt is found in an inventory m ade in 1515, but seems to have been deserted shortly after that date. Only a mound shows where the chapel stood (fig 98). Since no excavations have been made, nothing can be said about the appearance of the chapel. The plan shown • i n fig 100 has been erroneously claimed to be that of St Olof's, but is really the ruin of St Knut's Chapel in the parish of Algutsrum. Nothing is known about the furnishings of the chapel. An altar crucifix of Limoges enamel, dating from the 12th or 13th century, and a censer {now lost), once in Böda Church, may have belonged to St Olof's Chapel. 170 I SVERIGEs KYRKOR, KONSTHISTORISKT I NVE NTARIUM, ÄR F ÖLJA N DE PUBLI CE RAT OM ÖLAND: Volym 108. Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftliga käl­ lorna. Öland band 1: l. ÅKERBO HÄRAD: Böda och S:t Olof, Öland band 1:2, volym 116. Under utgivning: Högby, Öland band 1:3 (1968). Under utarbetande: Källa, Persnäs, Föra. Sveriges Kyrkor VOLYM NR 116 KONSTHISTORISKT INVENTARIUM ÖLAND Band I, häfte 2 Åkerbo härad Kyrka, kapell Ödekyrka, kyrkoruin -··= Större väg ,....,......_ Gräns för mot + + ----· Häradsgräns o~------~1o ______~20km Böda~ l l Jl +Persnäs /+1 ! ~Ila f>Högby ÖLANDS j if_ . ' ~ ( r--j7Bredsätra RäP,plinge+/ Långöre kap. « (S:ta Birgitta) ~(; ··d, .. , f: ~r s osa 11 Hö~';(m+ ~-f Rf!jSTENS HD J ---j {+l!ånglöt Glömm/ingef /1 Alguts'rum / +Runsten ,)+ +'"· ,'l l . ALGVTSRUMS ( 5' 1 Knuty kap. Torsluhj?' / / i.N.Möck/eby il /r!.+ / / l !J .J l l/ ' f """ 7lrl:: SLXT:!l:!Kö~,~t l/ liHD /' i!Gå}r~by 1 J l '?Vickleby ~,Resmo ,, ,r MöcfKLEBY HD i'stenåsa If l b/ i, +sandby +Morbylanga J " l rf-j l,; --i 1 'l ~ l ' l -t1Kastlofa ~ \\1 ( ~ HD ' j S. Möckleöy f+. tSmed.?y ,j j GRASG L_-#­ 1 ~r~~~~;A MOT DS f rÖLANDS 1 g j l J +Segerstad ll JZ.. . , . (S:t Johannes} ~entli~e }Jräsgård KARTOG RAFISKA J NSTITUTE;T Almqvist &Wiksell Pris 25:- kr