Härkeberga SVERIGES KYRKOR UPPLAND rka BENGT INGMAR KILSTRÖM Härkeberga kyrka Härkeberga kyrka TRÖGDS HÄRAD, UPPLAND BAND IX:l Av BENGT INGMAR KILSTRÖM VOLYM 123 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIV E T AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1968 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGR EN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Härkeberga kyrka påbörjades 1965 samt avslutades i november 1967. Excerperingen i ULA har utförts av fö1fattaren. Översättningen av bildtexter och sammanfattning till engelska har utförts av Albert R ead. Bildmaterial, anteckningar och excerpter för varas i ATA. Omslagsbilden återger Jungfru Maria som den apokalyptiska kvinnan, detalj av kalkmålning i korvalvet, 1400-talet. Foto 1967. På omstående sida Trögds härads sigill 1 571- 1577 ( Ofrälse . .. till Elfsborgs lösen 1571 , S 3, RA ) . ALMQV IST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1968 Förord Med föreliggande volym författad av docenten teol dr Bengt Ingmar Kilström påbörjas publiceringen av Trögds härad , ett härad vars samtliga kyrkor är medeltida och av stort konsthistoriskt intresse. Av samme författare skall även utkomma beskrivningar av Litslena och Husby-Sjutolfts kyrkor i sagda härad . Förberedelser görs f n även för publicering av Veckholms och Vallby kyrkor. Vid utarbetandet av beskrivningen har råd och anvisningar lämnats av tjänstemän vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum, för vilken vänlighet utgivarna framför sitt varma tack. Komministern i pastoratet, Lars Sundelius, liksom kyrkovärdar och kyrkovaktare i Härkeberga har med stort tillmötesgående underlättat arbetets utförande i samband med undersökningar och förberedelser för denna beskrivning. Också härför frambäres ett uppriktigt tack. Stockholm i april 1968. Sten Kar!ing Per-Olof Westlund Armin Tuulse Innehåll FÖRORD 5 HÄ R KEBERGA KYRKA Inledning Kyrkogård och klockstapel Kyrkobyggnaden Kalkmålningar Till frågan om Härkebergamålningarnas tolkning Inredning och inventarier NOTER KÄLLOR OC H LITTERATUR FÖ R KORTN I NGAR SU MMARY 9 10 15 21 50 55 71 72 73 74 HÄRKEBERGA KYRKA Uppland, Uppsala län, Trögds härad, Uppsala ärkestift, Trögds och Åsunda kontrakt Härkeberga är en både till ytvidden och folkmängden liten socken, belägen i Trögds härads yttersta kant. I väster gränsar socknen mot Åsunda härad och i norr mot Lagunda. Kyrkan är belägen på en ås helt nära järnvägen Uppsala-Enköping. Namnet Härkeberga, givet efter kyrkbyn, möter 1314 i förteckningen över den s k sexårsgärden (SD nr 1946) under formen De herkebiaerghum. Det senare ledet i ordet är pluralform av det fornsvenska biaergh, en biform till berg. Förledet är möjligen en avledning av ett dialektuttryck, belagt bl a i Östergötland, hark(e), dvs möda, besvär, uselt tillstånd . Kanske syftar sockennamnet på att det var fattig och besvärlig mark att odla på åsen (»bergknallarna»), där kyrkan uppfördes . Härkeberga församling är rik påfornminnen . Över 500 forngravar är kända, nio hällristningskomplex samt ca 2 000 älvkvarnar finns inom socknen . Minst två bautastenar har bevarats men däremot - anmärkningsvärt nog - ingen runsten. Härkeberga lilla socken synes aldrig ha haft någon egen kyrkoherde utan har i alla tider varit annex till grannsocknen Långtora, till dess att församlingen 1962 införlivades med Villberga pastorat. Följande i texten nämnda gårdar och byar ligger i Härkeberga socken: Bårskär, Enby, Härkebergaby, Malma, Sav/inge. -- Den gamla komministergården väster om kyrkan (fig 4) är av stort kulturhistoriskt intresse och ägs numera av Nordiska museet. H ärkeberga prästgård med alla dess bevarade byggnader, återgående på bestämmelserna om de s k »laga husen» åskådliggör hur bebyggelsen var ordnad på en gårdstomt inom en gammaldags uppländsk radby. Det enda, som skiljer sig från byggnadssättet p å en bondgård, är själva prästbostället, vars plan visar en sexdelning med en stor sal mitt fram i huset. De olika byggnaderna - alla av trä - är av varierande ålder - själva komministerbostaden troligen från 1700talet.1 Fig 2. Situationsplan , l :2000. Uppm J Söderberg 1953. General plan. 51 TUATION5PL4N 10 .o::=:cci=-.:::-f:_--:cc.:r: -:-c.J -.:-·i-:.. !D 20 JO 40 50 W.fl Fig 1. Interiör mot väster. Målningarna utförda av Albertus Pictor, 1400-talets senare hälft. Foto J 967. Interior looking W. Murats painted by Alb?rfus Pictor, larrer half of 15th century. 9 HÄRKEBERGA KYRKA Fig 3. Kyrkan från sydost. Foto I 967. The church from SE. Kyrkogård och klockstapel Kyrkogårdens omfattning synes motsvara den ursprungliga, och den omgivande bogårdsmuren av kl uven gråsten bevarar troligen i huvudsak sitt medeltida skick. Det spån klädda taket på denna fanns kvar ännu 1768, då det heter i vis prot, att bogårdsmuren var »i fullkom!. godt stånd murad med gråsten och bruk samt täckt med trätak». - 1799 erbjöd sig komminister Brolin att till kyrkogården »anskaffa och plantera ... några anständige träd», vilket erbjudande församlingen tacksamt emottog (st prot). Från den tiden torde också några av de äldsta träden invid kyrkogårdsmuren härstamma. Åtskilliga av dem har i senare tid utgallrats. Stigluckor Kyrkogården har numera bara en ingång, den i västra murdelen belägna stigluckan (fig 5- 6). Denna 10 är uppförd av tegel , putsad och kalkad och har brutet tak, täckt av tjärade bräder samt profilerade vindskidor. Stigluckan är medeltida, men dess gavlar har vid ombyggnader i senare tid (senast omkr 1875) förlorat den ursprungliga karaktären. De var tidigare liksom kyrkans gavlar starkt spetsiga. Inne i stigluckan nischer i båda murarna. B 140 cm, H 114 cm, djup 29 cm. I västra bågen tjärade dörrar, troligen 1700-tal. - En stiglucka fanns tidigare i östra muren. Den avlägsnades 1870. På stimma den 7 aug detta år beslöts: »Widare att den Östra Stigluckan till kyrkogå rden nedertages såsom obehöftig - teglet försäljes på auction, samt dervarande takspån anwändas till kyrkotaket» (st prot). Oktoberstämman samma år beslöt »att allt grus skulle bortköras från Östra Stiglucks Öppningen denna höst med gångled; vidare att dervarande gråsten Fig 4. Kaplansboställe väster om kyrkan, 1700talet. Numera i Nordiska Museets ägo. Foto 1967. The chaplain's dwe/ling, W of the church, 18th century. Now owned by the Nordic Museum . Fig 5. Stigluckan och klock stapeln från öster. Foto l 967. L ychgate and be/1-tower ji-0111 E. Il HÄRKEBERGA KYRKA F ig 6. Stiglucka , fasad och pla n, I: 300. Upp m J Söderberg 1967. L ychgate, front and plan. I 1, - - _j ' : :-n =:: !Sl' ll_ i--11 _j ,, o -- ~· ru ~.~~,-~~~-J~D Fig 7. Medeltida vindflöjlar på klockstapelns hu v. F oto 1967. " Medieval weather-vanes an roof af be/1-to wer. :i-· Fig 8. Kl ockstapel n, sektion och plan, samt reko nstrukti o n av ursprungligen öppen klockbock . Uppm J Söderberg 1967. ~-~ S==!L~GL '.G~~ L -::0 f~ _I }__·- :"A\ ~C J .:::::i::cc- +_l_+ ~. 2 ) ,;: i _1 j-- ? ! -_.:_ + == :G'lJ . JP Pt:"\ '~LOC>:BO'.: '~ . ---- Bel/-to wer, section and plan, and reconstruction af the original open bell-trestle. sk ulle begagnas till Öppningens igenläggande i likhet med kyrkomuren». Även västra stigluckan var i farozo nen, ty kyrkorådet hade föreslagit »Westra Stigluck sbyggnadens nedtagande, och i dess ställe 12 uppförande af Nya Järngrind ar till Kyrkogården jernte Grindstolpar af huggen gråsten» (st prot). Dessbättre blev detta förslag bordl agt och kom aldrig till utförande; den 30 maj I 875 beslöts att KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 9. Klockstapeln från sydost. Foto 1967. Be/1-tower from SE. »Stigluckan» skulle »undergå reparation» samtidigt med kyrkan (exteriören). Vid en reparation 1877 fick västra stigluckan sitt nuvarande utseende med plåttak. På kyrkogården, norr om kyrkan , järnkors med följande inskription: »Här/ wilar kl åkaren / D DG / och des / hvstrv / K AD / år 1789.» H 80 cm, B 47 cm. Klockstapel På planen väster om kyrkan , ganska nära kyrkogården s västra mur, står en klockstapel (fig 9), helt inklädd med tjärade bräder och avslutad uppåt i en spånklädd huv. Den har, såsom professor Roosval påvisat (Excurs prot i AT A), ursprungligen varit öppen (fig 8). Den uppbäres av tre stora bjälkar, vars otaliga spikhål vittnar om att bjälkarna varit spånklädda. Stapeln saknade alltså ursprungligen den nuvarande brädbeklädnaden. - I räkenskaperna 1666 lämnas följande upplysning: »effter beffarandes war, at klåckestapeln (ej) längre skulle kuna ...: -- - -- -- - ---- RJ ('._) V Fig 35a. Schema över målningarna i vapenhuset. .T Söder berg 1968. Il ('._) C' 't~J~) s r:; _ \.>l -" Jdenrification of paintings in the porch. -~~~ ~-..,- "' "' '" m ~~ Fig 35. Schema över målningarna i kor och långhus. J Söderberg 1968. V delas som nyårsgåva. - 2. Marie kröning. - 3. Ester inför Ahasverus (Ester 2: 17; BP-prototyp till Marie kröning). Text: (t v) Asswerus ... . ; (t h) legi(tur) q(uod) regi(n)a hester venit ad rege(m) asswerum in suum (palacium). asswer(us) i(d) (est) christus, hester i(d) (est) maria ( = Det står att läsa att drottning Ester kom till konung Ahasverus i hans palats. Ahasverus det är / d v s betecknar, förebildar / Kristus, Ester det är Maria). I scenens nedre högra hörn yngling som omfamnar ung kvinna, troligen Ester och Haman (Ester 7 : 7 f). - 4. (tig 38) Elie himmelsfärd (Kon 2: 11; BP-prototyp till Jesu himmelsfärd). Text: Celitus effectus helia per area (skall vara aera!) vectus ( = Genom himmelsk kraft for El ia genom luften). - 5. Hanoks upptagande till himmelen (1 Mos 5: 24; BP-prototyp till Jesu himmelsfärd). Text: Enoch tra(n)slatus celestibus est sociatus ( = Bortryckt blir Hanok förenad med det himmelska). 30 Jdentification of paintings in chancel and nave. - 6. Elisa hånas av en skara gossar från Bete!; dessa uppäts av björnar (2 Kon 2: 23 f; BP-prototyp till Kristi törnekröning). Text: percutit ira dei derisores heliseij et clamaue(r)u(n)t descende ca(lue) ( = Guds vrede genomborrar Elisas förhånare, som ropade: »Stig ned du flintskalle»). - 7. (tig 39) David slår björnen (1 Sam 17: 34 f; komposition från Speculum Humanae Salvationis, här tydligen använd i stället för BP:s David dödar Goliat, dvs en prototyp till Kristus i dödsriket). Text: da(u)it. - 8. Kristi himmelsfärd och den helige Andes utgjutande. Hopkom ponerandet av dessa båda motiv enligt förebild av Peter Målare. - Text: viri gallilei quit (skall vara: quid) aspicit(is) i(n) ce(lu)m - hic ih(e)s(us) q(u)i assu(m)pt(us) e(st) a nob(is) i(n) celum ( = I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen ... / Apg 1: 11 / ). - 9. (tig 41) Daniel i lejon- Fig 36. D en heliga familjens besök hos rövaren. Målning i korvalvet (I: 22). Foto 1967. Th e Hofy Famify visiting the thief Painting in chancel vault (!: 22). Fig 37. Man spelande mungiga. Målnin g på pilastern mellan trave I och Il (I: 25). Foto P-0 Westlund 1935. Man p/aying the Jew's harp. Painting on the pilaster between bays I and Il (l: 25). Fig 39. David slår björnen. Målning i trave Il (H: 7). Foto Iwar Anderson 1947. David killing the bear, painting in bay Il (Il: 7). Fig 38. Efö himmelsfärd. Målning i trave H (ll:4). Foto 1967. Ascension af E/(iah, painting in bay Il (/1:4). Fig 40. Djävul med sköld och knölpå k, symbol för vreden . M å lning placerad under Abel och av allt att döma syftand e på Kains lurande vrede (ll: 14). Foto 1964. Th e Devil with shield and cudge/, a symbol of wro. th ( ira). Th e painting is belo w Abel, and seems to refer lo Cain's wrath (Il: 14). 32 Fig 41. Darius låter kasta Daniels fiender i lejongropen; längst till höger profeten Habackuk, som ger Daniel mat. Målning i traven (11:9). Foto 1964. Darius ordering Daniel's enemies to be thrown to the lions; far right the prophet Habakkuk , giving Daniel food. Painting in bay Il (Il: 9). Fig 42. Räv med gås i munnen , symbol för frosseriets dödssynd (gula). Detalj ur målning av Noas skam i trave Il (ll: 19). Foto 1964. Fig 43 . Spelande narr, placerad under profet (David) med text ur Ps 22:8: »Alla, som se mig, bespotta mig.» Målning i trave n (ll: 21 ). Foto 1964. Fax with a goose, symbol of the deadly sin of gluttony (gula). Detail of painting of Noah's shame in bay Il (Il: 19). ! ester, play ing ; placed belo w the prophet (David) with a text from Psalm xxii, 7: "A ll they that see me laugh me lo scorn." Painting in bay Il (Il: 21). 3 - 681574 H ärkeb erga kyrka 33 Fig 44. Jona kastas i valfiskens buk och kommer upp igen tre dagar senare. Målning i trave II (Il: 18). Foto N Lagergren 1947. Jonah thrown to the whale, and vomited up three days later. Painling in bay Il (Il: 18). Fig 45. Kamel, målad på kapitäl å pilaster mellan trave JI och 11( (Il: 30). Foto 1964. Camel, painted on the pilaster bet ween bays Il and fil (Il: 30). Fig 46. Tärningsspelande män. Målning på norra väggen i trave Il (Il: 31). Foto 1967. M en dicing. Painting on N wall in bay Il (Il: 31). Fig 47. Korsnedtagningen, fragment ur nästan helt spolierad passionssvit. Målning på norra väggen i trave Il (Il: 32). Foto 1967. Th e Descent from the Cross, a fragm ent of an almost obliterated Passion suite. Painting on N wall of bay Il (Il: 32). HÄRKEBERGA KYRKA Fig 48. Mandolaspelande narr. Målning i trave IJI (III:2). Foto 1964. Jester p/aying a mandora. Painting in bay lll (lll:2) . Fig 49. Fiddlaspelande narr. Målning i trave III (III:4). Foto 1964. Jester p/aying a fidd/e . Painting in bay 111 (111:4). kulan får mat av profeten Habackuk, förd dit av en ängel (tillägg till Dan 3: 31 ff). Text: gens hec crudelis facit in mortem danielis ( = Detta grymma folk strävar efter Daniels död). Scenen hopkomponerad med Dan 6 :24: Darius låter kasta Daniels fiender i lejongropen. (Darius' återfinnande av Daniel levande i lejongropen är i BP en prototyp till den uppståndne Kristus som örtagårdsmästaren, dvs Joh 20: 15.) - 10. Profet (David) med språkband. Text: Dauid asce(n)dit deus i(n) iubilacione et d(om)in(us) i(n) voce tube. Texten hämtad från Ps 4 7: 6 och en i BP förekommande profetutsaga till Jesu himmelsfärd: »Gud har farit upp under jubel, Herren under basuners ljud.» - Under profeten en flöjtspelare. 11. Profet (Jesaja) med språkband. Text: Jsa(ias) V 0 ve q(ui) dicu(n)t malu(m) bonu(m) et bonu(m) malu(m). Texten hämtad från Jes 5 :20: »Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont.» I BP profetutsaga till Pilatus handtvagning. - Under profeten dansande gumma. - 12. David avhugger Goliats huvud (1 Sam 17: 51; BP-prototyp till Kristus i dödsriket. Text: Signa(n)s te xpte ( = christe) gol!ia(m) co(n)teret iste ( = Denne, d v s David, söndersliter Goliat, förebildande dig, Kriste). - 13. Isak bär offerveden samt Isaks offer (1 Mos 22: 6- 10). Scenen utgör en komposition av två motiv i BP, prototyper till respektive Jesu korsbärande och korsfästelsen. Text: Jsac. - 14. Abels offer (1 Mos 4: 4). Text: abel. Därunder djävulsliknande djur med sköld och klubba (fig 40). Djuret med knölpåk är en symbol för vreden, i detta fall Kains vrede, men skölden ett tecken på det skydd, Guds nåd, som Abel ägde. - 15. Kains offer (1 Mos 4: 3-5). Text: kain . nescio do(min)e nu(m) quit custosfratris (=»Jag vet icke, Herre; skall jag taga vara på min broder?» / 1 Mos 4: 9 /). - Kains och Abels offer är från Peter hämtade kompositioner. - 16. Pelikanen, symbol för den självutgivande kärleken. Text: pelicanus. - 17. Fågel Fenix, symbol för uppståndelsen. Text: fenix. - 18. (fig 44) Jonas kastas i havet (Jona 1: 5- 2: I) och därbredvid Jonas uppstigande ur valfisken (Jona 2: 11), BP-prototyper till Kristi gravläggning respektive uppståndelse. Text: Jonas gluti(tur) tamen illesus repe(r)itur. De tumu/o x e (christe) signa(n)s denotat iste (=Jonas uppslukas, men likväl återfinnes han oskadd. Om graven förtäljer denne (Jonas), förebildande dig, Kriste). - 19. Noas skam 36 KALKM Å LNINGAR Fig 50. Josef kastas i brunnen. Målning i trave lII (111:5). Foto 1967. Joseph thrown info the we/f. Painting in bay !Il (111:5) . (1 Mos 9 : 21 - 25; BP-prototyp till Kristi törnekröning). Text: nuda uere(n)da uidit patris du(m) ca(m) male ridet ( = När Ham såg sin faders nakna blygd, skrattade han hånfullt). I högra hörnet av scenen räv med gås i munnen (fig 42). Räven symboliserar här frosseriets dödssynd (gula) .8 - 20. Profet med språkband. Text: Tre(n)oru(m) iij° fact(us) sum i(n) derisum omni populo meo. Citat ur Klag 3 : 14 9 och 37 Fig 51. Josef tyder Faraos dröm. Målning i trave III (JII: 3). Foto 1967. Joseph interpreting ����� �� . Painting in bay 111(!//:3). Fig 52. Kain inför Gud efter brodermordet. Målning i trave llI (III :9). Foto 1967. Cain before �� after murdering Abel. ��� 9 ). Painting in bay �� Fig 53 . Jakob inför Isak. Målning i trave JU (III: 11). Foto Iwar Anderson 1949. ���before Isaac. Painting in bay �� ��� I J). Fig 54. Nådastolen. Målning i östra kappan av trave HI (lII: 13). Foto 1967. The Mercy S eat. Painting in E cell of bay Ill ( fil : 13). F ig 55. Esaus jakt. Målning i trave llI (III: 12). Foto 1967. Esau hunting . Painting in bay fil (111: 12). . F ig 56. Kyrkofadern Gre ning i trave III (III · 14) ;orms. MålAnderson 1947. . . oto lwar Gregory , Father of the Ch in bay 111 ( : J4). urch. Painting 111 H' F Mig l57. . Kyrkofadern . . ieronymus a mng I trave nr (llI. 22) F . 0 1967. · · oto HC!ieronhymus (Jerome), Father of the iurc . Paint. . bay 111(!11:22). mg 111 Fig k 58 . k R äv m ed fl aska, placerad under Foto ~~6~adern Gregorius (III: 14). Fox 14). with bott!e, b eIow Gregory (!11: Fig 59. Mannaregnet samt Moses slående vatten ur klippan. Målning i trave lll (ITI: 16). Foto Iwar Anderson 1947. Shower of manna, and Moses smiting the rock. Painting in bay III (I lf: 16). Fig 60. Profet med språkband i anslutning till mannaregnet (III:J9). Text ur Nehemja 9: 15: »Och du gav dem bröd från himmelen.» Prophet with text referring lo the shower of manna. Nehemiah ix, 15: "And gave them bread for th eir hunger". Fig 6 1. Bock med yxa, placerad under kyrkofadern Augustinus (IH:J5). Foto .1967. Goat with axe, be/ow Augustine, Father of the Church (J ll: 15). HÄRK E BERGA KYRKA Fig 62. Detalj ur fig 59. Yngling som drickn sig otörstig. Foto 1967. D etail of jig 59. A young man s/aking his thirsl. i BP profetutsaga till törnekröningen: »Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk.» Hör alltså ihop med 19 (motivkretsen kring törnekröningen). - Under profeten dansande gumma. - 21. Profet (David) med språkband. Text: Da(ui)t omnes videntes me deriseru(n)t me. Citat från Psalt 22: 8: »Alla, som se mig, bespotta mig. » Liksom 20 profetutsaga i BP till 42 törnekröningen. (fig 43). Sydväggen: Under profeten spelande narr 22. Änglar med Kristi vapen sköld (defekt). - 23. Mikael besegrar draken. - 24. Fragmentarisk scen. Tutivillus? - 25. Mikael som själavägare. - 26. De- KALKM Å L N I NGA R Fig 63. Detalj av fig 64 , Säckpipeblåsare. Foto 1967 Detail of jig 64, man playing the bagp ipes. fekt scen. - 27. S. Barbara. - 28. S. Margareta. - På pelarhuvudena: - 29. En grå och en brun bock, so m stångas. - 30. Kamel (fig 45). Nordväggen: 31. Två tärningsspelande män (fig 46). Bakom den ene ligger en ma n med en dolk i ryggen, bakom den a ndre en upphetsande eller pådrivande person. Skadad fornsvensk text. Didaktisk scen, som vill inskärpa vådorna av dobbel och spel. - 32. Korsnedtagandet (fig 47). Ett av de få bevarade inslagen frå n den passionsserie, som löpt längs denna vägg. - På pilastrarna: -33. S. Dorotea . - 34. S. Kath arina av Alexandria. - Det är alltså de fyra krönta huvud43 HÄRKEBERGA KYRKA Fig 64. Dansen kring den gyllene kalven . M ålning i trave III (lll: 17). Foto 1967. The dance round the golden calf Painting in bay /Il(!!!: 17). jungfrurna, som avbildas på pilastrarna i mellersta traveen . - På p~l a rhuvudet: - 35. Djur med stort tryne, stora öron och pucklar. - På bågen mellan trave Il och 111: - 36. Judas Iskariots självmord. 37. Musikant (säckpipeblåsare). Trave n:r 111 Valvet: 1. Man som stöter i mortel. - 2. Spelande narr (fig 48). - 3. Lurblåsande flicka. - 4. Fiddla- 44 KALKMÅLNINGAR Fig 65 . Profet (David) med språkband i anslutning till mannaregnet (III: 18). Text ur Ps 78: 25 : »Änglabröd fingo människorna äta. » (III: 18.) Foto 1967. Prophet (David) with text referring to the shower of manna, Psalm lxxviii, 25: "Man did eat ange/s' food ". spelande narr (fig 49). - 5. (fig 50) Josef kastas i brunnen (1 Mos 37: 24; BP-prototyp till Kristi gravläggning). Text: ha(n)c i(n) cist(er)na(m) detrudit(ur) iste vet(er)na(m) ( = Denne nedkastas i den gamla brunnen). - 6. Josef säljes av sina bröder (1 Mos. 37: 25 ff; BP-prototyp till hur Judas försäljer Kristus för 30 silverpenningar). Text: te sig(nat) xpm (christum) iuuenis ven(um)da(tus) is( te) ( = Denne 45 Fig 66. Marie himmelsfärd. Därovanför lurblåsande flicka. Målning i trave III (III: 20 resp III: 3). Foto .I 967. The Ascension of Mary. Above gir! blowing a horn. Fig 67. Fragment av framst ällning av Jesse rot på södra väggen i västra traven (III: 26). Lägg märke till den stock, som löper mitt över bilden, och på vilken de ursprungliga färgerna bevarats bättre än på putsen. Foto Iwar Anderson 1947. Fragment illustrating Jesse's root on S wall of bay lfl (Il/: 26). Obser ve the beam in the middle of the picture, on which the original shades are better preserved than those on the plaster. 46 KALKMÅLNINGAR Fig 68. Yttersta domen. Målning i trave III (III: 23). Foto 1967. The Last Judgment. Painting in bay lll (lll: 23). försålde yngling betecknar dig, Kriste). - 7. Josefs blodiga rock överlämnas till Jakob (1 Mos 37: 3133; BP-prototyp till Judas' besök hos Kaifas. Text: ... et cum vidisset pa(ter) ait ve(stiment)a ( = Och när fadern fick se kläderna, sade han ... ). - 8. (fig 51) Josef tyder Faraos dröm om de sju magra nöten (1 Mos 41 :25- 31). - 9. (fig 52) Kain inför Gud (1 Mos 4: 9). Komposition från Peter. Text: 47 HÄRKEBERGA KYRKA ubi est abel frat(er) tuus. nescio do(m)ine nu(m)quit custos fratr(is) mei su(m) ego ( = Var är din broder Abel? Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?) . - JO. Esau inför Isak (1 Mos 27: 3). Text: tolle arma tua fa(r)etra(m) et ar(ca)m ( = Tag dina vapen, dvs jaktredskap, ditt koger och din båge). - 11. (tig 53) Jakob inför Isak (1 Mos 27: 18). Text: sig(na)t(ur) quod icoop peti(vi)t b(e)n(e)dictione(m) ( = Här visas, hur Jacob bad om I sin faders / välsignelse). - 12. (fig 55) Esau på jakt ( 1 Mos 27: 5). Text: Esaw. - 13. Nådastolen (fig 54). - 14. Kyrkofadern Gregorius (tig 56). Text: Gregorius passio xpi (christi) ad memo(r)ia(m) rev(o)cet(ur) ( = Kristi lidande må återkallas i minnet). - Därunder räv med flaska (tig 58). - I 5. Kyrkofadern Augustinus. Text: Agustinus respice wulnera rede(mp)toris ( = Blicka tillbaka på Frälsarens sår). - Därunder bock med yxa (tig 61 ). - 16. (fig 59) Mannaregnet (2 Mos: 16: 4 ff; BP-prototyp till Nattvardens instiftande) och Moses som slår vatten ur klippan (2 Mos: 17: 5,6; BP-prototyp till Dopets sakrament = Kristi sidosår). Text: e(st) sac(ra)me(ntu)m (christi) da(n)s pet(rae) fiue(n)te(m) ( = Detta är Kristi sakrament, som flödar fram ur klippan). Observera, att mannat i framställningen ersatts med ägg! - 17. (tig 64) Israels barn dansande kring den gyllene kalven (2 Mos 32: 6). Text: .. . jdo/u(m) Ph(ar)aonis ( = ... Faraos avgud). - 18. Profet (David) med språkband (fig 65). Text: Da(ui)t panem angelorum ma(n)ducauit homo. Citat ur Ps 78: 25 och i BP profetutsaga till Nattvarden: »Änglabröd fingo människor äta.» - 19. Profet med språkband (fig 60). Text: Sapiencie xiij° Panem de celo prestitisti illis. Citat ur Neh 9 : 15 och i BP profetutsaga till Nattvarden: »Och du gav dem bröd från himmelen .» - 20. Marie himmelsfärd (tig 66) efter komposition efter Peter. Maria bärs av tre änglapar. - 21. Kyrkofadern Ambrosius. Text: Ambro(sius) no/i ta(n)tu(m) amitte(re) benefi(ciu)m ( = Låt icke en sådan stor välgärning gå dig förbi). - 22. Kyrkofadern Hieronymus (fig 57). Text: Gero(n)i(mus) passio tua d(omi)ne singu/are e(st) remediu(m) ( = Ditt lidande, o Herre, är ensamt vårt botemedel). - 23. Yttersta domen (tig 68). Text: (t v) Venite b(e)n(e)d(i)cti pat(ris) mei; (t h) Jte ma(le)d(i)cti i(n) i(n)gne(m) et(er)nu(m) ( = Kommen, I, min Faders välsignade. Gån bort, I förbannade, till den eviga el0 den). - 24. Profet med språkband . Text: Eccles.iij° Justu(m) et i(m)piu(m) iudicabit d(omi)n(u)s. Citat ur Pred 3: 17 och i BP profetutsaga till Yttersta domen: »Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma.» - 25. Profet med språkband. Text: I° Regum ij° D(omi)n(u)s iudicabit .fines terre. Citat ur I Sam 2: JO och i BP profetutsaga till Yttersta Domen: »Herren skall döma jordens ändar.» Södra väggen: 26. Jesse rot (fragmentarisk scen, fig 67). Västra väggen: 27. Kopparormen (4 Mos 21: 8- 9; BP-prototyp till Jesu korsfästelse). - 28. Kristus uppväcker Lasarus. - 29. Mirjam helas av Moses(?) (4 Mos 12: JO ff; BP-prototyp till synderskan i Simons hus). - 30. David med Goliats huvud (1 Sam 17:54; 18:6; BP-prototyp till Kristi intåg i Jerusalem). - 31. Kristus tvår apostlarnas fötter. Norra väggen: - 32. Delila klipper Simsons hår (fig 69) och han bländas (Dom 16: 18 f; BP-prototyp till törnekröningen). Text: sa(m)pson. daelila samsonis. - 33. Kristus i Getsemane. - 34. Judaskyssen. - På pelarhuvudena: - 35. (sydost) Grisar, som slåss. - 36. (sydväst) Gäss, som hackar varandra. - 37. Man, som rullar en vagn. - 38. (nordost) Bockar, som stångas . - Nedanför på pelarna fragmentariska helgongestalter. Vapenhuset: I. Lipande jude. - 2. Fågel med djurkropp och lång näbb. - 3. Svin med resta borst(fig73). -4. Fågel med kraftiga klor och vass näbb, som fångat en mask. - 5. Adam. - 6. Eva frestas av ormen. - 7. Eva spinner. - 8. Adam gräver. Text: adam. - 9. Den lame och den blinde. - JO. Man, som biter sönder käppar. Har ansetts illustrera legenden om de sju käpparna, som tillsammans inte gick att bryta av, men tagna var för sig lätt kunde sönderbrytas. Angående ev annan tolkning se nedan. - 11. Kerttu, Lallis hustru. - 12. Lalli, S Henriks mördare, vilken straffas därigenom, att huvudsvålen följer med, när han lyfter på mössan. - 13. Gregorii mässa (fig 70), ett av senmedeltidens mest älskade natt- 48 KALKMÅLNINGAR Fig 69. Delila klipper Simson (t h} och Simson bländas (t v). Kalkmå lning i trave ITI (III: 32). Foto .1967. Delilah cutting Samson's hair (right) and Samson blinded (left) . Painting in bay /Il (lll: 32). vardsmotiv. Text: .. .deus ... ma(n)gna(m) in t(e). deus p(ro)pici(us) esto michi peccatore ( = Gud .. . stor i dig. Gud, var mig syndare nådig). - 14. S Göran dödar draken . -15. Livshjulet (fig 71). Text: re(n)gnabo. Re(n)gno. Re(n)gnaui. Sum sine Re(n)gno ( = Jag skall ha makten. Jag har makten. Jag har haft makten. Jag är utan makt). - Livshjulet tillhör senmedeltidens dödsmotiv och illustrerar, hur högmod går före fall (jfr närmare tolkning nedan). - 16. S Martin och tiggaren. Västra väggen: hjälp av ens k mjölkhare. - I övrigt är målningarna på västra väggen skadade. Södra väggen: 19. Judesuggan. En symbol för girighetens dödssynd.10 - 20. Sko-Ella, gumman, som var värre än den Onde.11 Östra väggen: 21. Kristus på korset. Fragmentarisk scen, som möjligen föreställt den världslige och den fromme i tillbedjan (Nisbeth). - 22. Rosenkransen. 17. Blåkullafärden. Gummans kvast går av, när kyrkklockan ringer. - 18. Djävulen hjälper trollkvinnor att kärna smör av grädde, som stulits med 4 - 68 1574 Ilä rkeb erga k y rka Norra väggen: 23. Kristus, välsignande dem, som inträda i kyrkan. - 24. S Kristoffer. 49 HÄRKEBERGA KYRKA TILL FRÅGAN OM HÄRKEBERGAMÅLNINGARNAS TOLKNING (Utarbetat i samarbete med folkskollärare Per Hedlund.) Härkeberga kyrka har bland sina målningar en mångfald djursymboler och andra symboliska bilder, musikanter, narrar, dansande gummor etc, vilkas innebörd för en sentida tolkare erbjuder stora svårigheter. Stundom har de nämnda motiven rubricerats som »groteskern eller betraktats som utslag för någon speciell humor från Alberts sida. Dylika tolkningar är fullständigt felaktiga. Albertus Pictor har genom inplaceringen av dessa symboliska bilder - det är nämligen hela tiden frågan om ett symbolspråk - velat ge relief åt de stora, i regel från Bibeln hämtade scener, som han å terger. För medeltidens människor var detta symbolspråk på ett helt annat sätt tillgä ngligt och meningsfyllt än för oss. Det kan rent allmänt sägas, att målningarna i Härkeberga - liksom i andra kyrkor - är komponerade efter en strängt didaktisk princip och ger uttryck åt en väl genomtänkt teologi. I det följande skall några exempel ges på de möjligheter, som förefinns , att med betraktande av Härkebergamålningarnas totalkomposition avvinna enskilda, för oss gåtfulla bilder, en bestämd betydelse. I samband med scenen, som illustrerar Noas skam, har ovan framhållits, att den däri inplacerade räven med gås i munnen är en symbol för frosseriets eller omåttlighetens dödssynd. Det har också påpekats, att judesuggan i vapenhuset symboliserar girighetens dödssynd. På motsvarande sätt har många av de för den oinitierade åskådaren så obegripliga inslagen i måleriet just denna funktion att visa, hur laster av skilda slag ligger på lur för människan. Narren t ex, som i Härkeberga återkommer i skilda variationer, förefaller att alltid ha något med högmodets dödssynd, superbia, att göra. T v om livshjulet i vapenhuset finner vi en narr, somdraruppmärksamheten till sig genom sin klädsel, och som samtidigt blåser i pipa och slår på trumma (tig 72). Han bidar sin tid, när han skall komma upp på ärans höjder. Han behöver ingen hjälp; han klarar sig själv. Det är det ungdomliga övermodet, som Albert här velat illustrera. En annan narr är avmålad under scenen med Noas skam. Denne narr tycks dansa och samtidigt slå på trumma. Men han trakterar 50 inte trumman på ett normalt sätt. Han har lossat den från nedre fästet, lyft upp den på bröstet och slår på den med trumpinnarna på undersidan. Det förefaller sannolikt, att ifrågavarande narr illustrerar Hams dumma och högfärdiga uppträdande mot sin far i den ovanför återgivna scenen, där f ö själva Hams fysionomi ger uttryck åt samma egenskaper. Det högmod , som här framställes, ger uttryck åt både aktivitet och dumhet. - I västvalvet kan vi studera en tredje narr, placerad ovanför mannaregnet och da nsen kring guldkalven. Sammanställningen av dessa båda motiv är ingen tillfällighet: den illustrerar Guds godhet och folkets övermod (jfr Neh 9 : 15- 18). Narren ovanför dessa båda sålunda sammanställda motiv är tecknad som en beskedlig man: han sitter bredbent och trygg och spelar mandola. Men han bär vissa av högmodets karakteristika: öronen är nedböjda av bjällror. De är döva. De kan icke uppfatta det gudomliga budskapet, förstå sanningen. Narren har knäna uppåtvända - det är den högmodiges attityd; den ödmjuke knäböjer! Den högmodige, sorglöse narren illustrerar med största sannolikhet människans förblindelse: hon strävar efter rikedom (girighetens dödssynd) - dansen kring guldkalven - men förstår icke att söka Guds bröd och livets vatten, det som scenen med mannaregnet och vattnet, som flödar fram ur klippan har att förtälja om. Ovanför framställningen av Yttersta domen kan vi studera en fjärde narr - en man som saknar öron och spelar fiddla. Liksom föregående narr har han knäna uppdragna - ett säkert tecken på högmod. Avsaknaden av öron pekar på den fullkomliga oemottagligheten för Guds ord. Och fiddlan är ett instrument, som enligt medeltida folktro trakterades både av djävulen och av näcken. Säkert har denne narr placerats ovanför domsscenen för att illustrera den högmodiges oförmåga till tro - och följderna av den i högmod och lättsinne manifesterade otron. Men det är inte bara - och inte alltid -narren, som får illustrera högmodets dödssynd. Överst på livshjulet i Härkeberga kyrkas vapenhus sitter en man, som företer två av de säkra tecknen på superbia. Greppet om KALKMÅLNINGAR midjebältet (»jag klarar mig själv») är det första av dessa kännetecken, och det återkommer på ett flertal framställningar av livshjulet. Hur farlig och felaktig denna tanke är (»regna»), accentueras av nästa fas i livshjulets lopp: där har döden tagit sitt grepp om rr.idjebältet, och mannen faller maktlös mot marken (»regnavi»). Det andra kännetecknet på högmod hos mannen på livshjulets topp i Härkeberga är en vapensköld på bröstet - antagligen ett tecken på anstolthet och anspelning på adelsätternas inbördes maktkamp. 1 2 - I Härkeberga kyrkas vapenhus finns i valvet en framställning i bröstbild av en lipa nde jude - en man med spetsig mössa och krokig näsa. Att juden talar hädiska ord illustreras av munnen, som spänns ut av fingrarna (jfr Ordspråksboken 14: 3). Också de stora sneglande ögonen talar om högmod. Den lipande juden är inplacerad i ett sammanhang, där två näraliggande scener har med högmod och otro att göra: syndafallet och Gregorii mässa. I det senare fallet var ju bakgrunden den, att en kvinna högljutt hade tvivlat på Kristi reala närvaro i nattvarden - tvivlet betraktades under medeltiden som ett utslag av högmod - och det var för att övertyga henne om mässoffrets innebörd, som Kristus uppenbarade sig på altaret i Gregorii mässa. En hel rad av symbolerna eller »groteskerna» i Härkeberga kyrka kan förbindas med högmodets dödssynd , superbia; men också andra dödssynder finns illustrerade. Strax ovanför huvudet på den högmodige mannen på livshjulets topp har Albert avbildat ett svin med resta borst (fig 73). Studier av dödssyndsfresker i Frankrike ger vid handen, att det här är fråga om en symbol för vredens dödssynd, ira. I tex Roussines kan man studera, huru vreden rider på en gris med resta borst. Det ligger nära till hands för den högmodige att i sin egenkärlek visa okänslighet gentemot sina medmänniskor och bevaka si n makt med vredens hjälp. Det är ingen tillfällighet att Herodes' barnamord i Härnevi kyrka beledsagas av en orgelspelande gris med resta borst! I Härkeberga förekommer i omedelbar anslutning till barnamordet på pelarhuvudet i sydost två djur med resta borst och människoansikten (nr 26). Intet hindrar att dessa kan vara symboler för Herodes' vrede. Till vredens vanliga attribut hör klubban. Det är 4* - 681574 därför ingen tvekan om att den ondskefulla figuren under Abel syftar på Kains vrede. Under kyrkofadern Augustinus har Albert målat en djävul med yxa i handen. Också yxan är en vredessymbol: djävulen riktar i detta fall sin vrede mot kyrkofadern. Eftersom Augustinus i egenskap av kyrkofader var uttolkare av Guds ord, riktar dj ävulen sin vrede mot honom. Som pendang till Augustinus avbildas kyrkofadern Gregorius och under honom en räv, som står på bakbenen och håller en glaskaraff i ena tassen. Denna bild måste ses i relation till föregående. Flaskan torde här symbolisera Guds ord, som innehåller livets vatten (Joh 4: 14). Detta var enligt medeltida syn icke direkt åtkomligt för församlingen : det måste förmedlas av kyrkolärare och präster. Det är därför räven håller upp karaffen mot kyrkofadern Gregorius. Trots sin klokhet kan människan själv inte tillgodogöra sig Guds ord. Nådens skatter måste förmedlas till henne genom Kyrkans tjänare. (Jfr folksagan om räven och storken, som säkert bidragit till scenens utformning: maten eller i detta fall den gudo mliga nåden måste serveras på ett sätt, så att mottagaren kan tillgodogöra sig den.) Mot denna Kyrkans förmedlande ställning riktar sig Djävulens vrede. Han vill med sin yxa slå sönder karaffen. Han vill att dess innehåll skall rinna bort. Kanske är det rentav mot den vrede, som tar sig en antiklerikal form, som Albert velat varna genom att placera dessa båda bilder under de stora kyrkofäderna, vilka i sin tur avbildas direkt under bilden av Treenigheten, den s k Nådastolen! Bland de dunkla framställningarna i Härkebergamålninga rnas brokiga sceneri finns också två dansande gummor. Den ena är målad i svickeln under scenen, där J ona kastats i havet, den andra i svickeln under Daniel i lejongropen. Här förefaller nyckeln till förståelsen av de dansande gummorna vara den, att båda de motiv, som de beledsagar, talar om trots och olydnad mot Guds bud och om hur det går för den, som visar sådan olydnad. I själva verket är det nog inte fråga om dansande gummor utan om kvinnor på flykt. I sin flykt vänder de sig plötsligt om och grips av skräck över det, de ser: händernas hållning och de utspärrade fingrarna ger uttryck åt den största förvåning och överraskning. Gummorna är symboler för hur det går den trotsige och olydige. Det torde i själva verket vara Lots hustru, som har 51 HÄRKEBERGA KYRKA Fig 70. Gregorii mässa. Kalkmålning i vapenh usets östra valvkappa. Foto 1968. Gregory's Mass. Painting on E cell oj porch vaulting. stått modell till dem ( l Mos 19: 26). Den ena gumman syftar med största säkerhet på profeten Jonas olydnad, för vars skull han blev kastad i havet (Jona 1: 1-12), och den andra gumman åsyftar de män, som kastade Daniel i lejongropen och det straff de fick. För att förstå symbolspråket i Alberts måleri måste man sålunda alltid noga studera sammanhanget, helheten. 52 De största svårigheterna ur ikonografisk synpunkt erbjuder de många symboldjuren i Härkeberga, fåglar, kameler, etc, som Albert avbildat på pelarhuvudena i långhuset och på valvstrålarnas föreningspunkter i vapenhusvalvet. Vi har i det föregående konstaterat, att två av de fyra framställningarna på sistnämnda plats, nämligen den lipande juden och grisen med de resta borsten, är dödssynds- KALK MÅL N I NG AR Fig 71. Li vshjulet. Kalkmålning i vapenhusets väst ra valvkappa. Foto 1968 The wheel o/ l1fe. Painting on W cell oj porch vau/ting. symboler. Vi skall här avslutningsvis granska de båda fågl arna, som förekommer som pendanger till dessa. Den ena av dem är försedd med ytteröron och lång kraftig näbb, benen är icke en fågels utan ett däggdjurs - till yttermera visso har Albert försett fågeln med svans. Det är här alltså fråga om ett sy mboldjur i verklig mening. Svansen slokar, ryggen kutar och vingarna är alldeles för små för flykt . Djurets vandring verkar tröstlös - en illustration av tröstlöshet och förtvivlan. I vilken miljö har nu Albert insatt denna egendomliga fågel? Ovanför den avbildas Ada m grävande och Eva spinnande efter utdrivandet ur paradiset, dvs i en karg och trist situation . Underfågelnhar Albert avbildat S. Görans strid med draken, där prinsessan befrias från sin hopplösa situation. Det är troligt att fågeln syftar 53 HÄRKEBERGA KYRKA Fig 72. Spelande narr invid livshjulet - en symbol för det ungdomliga övermodet. Foto Nils Lagergren 1947. ]ester p{aying near the wheel of life. A symbol of youthful hwghtiness. Fig 73 . Svin med resta borst, symbol för vredens dödssynd - ovanför Iivshj ulet. Foto 1968. Pig with bristle; raised, a symbol of the deadly sin of wrath. Painting above the wheel of life. på tristitia, hopplösheten, tröstlösheten, som ursprungligen räknades med bland dödssynderna men under senmedeltiden sammanställdes med accidia, lättjan. I den medeltida svenska biktundervisningen räknas tristitia som ett specialfall av accidia. 13 Det är för Albert typiskt att framställa både tröstlöshetens situation (Adam och Eva) och befrielsen därur (prinsessan, som räddas av S. Göran). Den andra fågeln i vapenhusvalvet har också den två ytteröron, men näbben är kortare, kraftigare och krokigare och synes just ha infångat en mask ed. Fötterna är försedda med vassa och kraftiga klor, som vid behov kan klösa. Denna fågel är på ett helt annat sätt än den föregående aktiv. Under fågeln har Albert avbildat S:t Martin, som delar sin mantel med den frysande tiggaren, en typisk gest av kristlig kärlek och generositet - barmhärtighet. Säkerligen syftar här fågeln med den vassa näbben och de kraftiga klorna på girighetens dödssynd, avaritia, barmhärtighetens och medlidandets motsats. - Det är möjligt, att bild nr 10 i vapenhuset, mannen, som biter i en käpp, symboliserar fattigdomen - han äter bark - den fattigdom, för vilken avaritia är känslolös; en antites alltså till S. Martins barmhärtighet. Vi har hittills på visat symboliska framställningar av följande dödssynder: högmodet (superbia), vreden (ira) , girigheten (avaritia), omåttligheten (gula) och tristitia - en variant av accidia, den andliga lättjan. Saknas då symboler för de två återstående dödssynderna, okyskheten (luxuria) och avunden (invidia)? Ovanför Marie himmelsfärd i västvalvet har Albert avmålat en ung flicka med hälsans färger på kinderna. Hon bär upptill ett vitt dok, som skyler huvud och axlar, men hon saknar kjol. Hon sitter med vitt skilda ben, och hon blåser i ett nedåtböjt horn och hon tycks locka, precis som en vallpiga lockar på sina kor. Säkert har här Albert som kontrast till Jungfru Maria, kyskhetens inbegrepp, velat framställa och varna för luxuria, okyskhetens dödssynd. Intrycket av en sådan tolkning förstärkes, då man i Härnevi kyrka konstaterar, att Albert ovanför Marie kröning avmålat en sjöjungfru - en mycket vanlig luxuriasymbol. - På flera av pelarhuvudena i kyrkan förekommer djur, som slåss: i västra traveen gäss, som hackar varandra, grisar som slåss och bockar, som stångas. Det är mycket troligt, att Albert med dessa velat illustrera avundsjukan invidia. 54 INREDNING OCH INVENTARIER Det återstår ännu många problem att lösa, innan alla gåtfulla symboler bland Härkeberga kyrkas målningar blivit tolkade. De här anförda exemplen har velat ange riktningen för hur man skall betrakta Alberts »groteskern, i vilket sammanhang de måste studeras för att bli meningsfyllda och begripliga. Det måste först som sist fastslås, att man icke får betrakta dessa som utslag av ett egendomligt skämtlynne eller en otyglat iväglöpande fantasi. Tvärtom ingår de som integrerande beståndsdelar i ett väl genomtänkt teologiskt- didaktiskt program. 14 Inredning och inventarier Altarordning Altaret är placerat mot korets östra vägg och tillverkat av trä . Det har antagligen tillkommit i samband med anskaffandet av ny altarprydnad strax efter 1700-talets mitt (se nedan). På framsidan I H S och tre spikar (förgyllda) inom snidad kartusch med blå bottenfärg, omgiven av en lagerkrans. L 216 cm, B 88 cm. - Under träaltaret rester efter ett äldre stenaltare. Efter altaruppsatsens avlägsnande 1935 saknade kyrkan altarprydnad till dess att 1940 ett kopparretabel med drivna figurer uppsattes, tillverkad av smidesmästare Gunnar Lindqvist, Enköping. I mitten ett kors, tv den uppståndne Kristus, t h Kristus omgiven av barn (»Låten barnen komma till mig ... »). Denna altarprydnad är icke godkänd av vare sig Raä eller BSt och är närmast att betrakta som ett provisorium . Den äldre, 1935 avlägsnade och nu i SHM deponerade altaruppsatsen 1 5 (fig 74), består av ett skuret, målat och förgyllt ramverk, överst krönt av en Jahvesol, på nedre fältet i relief kors med törnekrona, kalk m m inkomponerat i rokokoornamentik. Sidostyckena är försedda med voluter, guirlander och eldurnor. - H 573 cm. Denna altaruppsats omramade ursprungligen korets trefönstergrupp. Carl R af Ugglas menar, att denna altarprydnad skulle kunna vara ett verk av bildhuggaren Magnus Granlund. 16 Den synes ha tillkommit åren 1759- 60. 1769- 70 insattes i detta ramverk en oljemålning föreställande Nattvardens instiftande. Den 21 maj 1769 meddelar pastor på sockenstämman, att »lnspectoren på Langthora sätteri Hr Matthlin erbjudit sig att med något wackert stycke för billigt pris fylla den här warande öppna altartafla som, i anseende til det bakför warande fen strets bredd för ingen del passade. Af de när- warande war ingen häremot» (st prot). Carl R af Ugglas menar, att Matthlin blott varit förmedlare av beställningen: senare på året utbetalas i »Arbets Lön för stycket i Altartaflan» 300 daler kopparmynt (räk) men inget nam n nämnes. Matthlin har emellertid själv utfört oljemålningen. Ty i ett visitationsprotokoll från 1787 meddelas följande: »Den mycket wälträffade målningen på duk, föreställande Herrens Nattvards instiftande, som nu finnes insatt i Altare-taflan, är genom Herr Kyrkoherden Bomarks anstalt, förfärdigad af Tapet = målaren och dåwarande Inspectoren på Säteriet i Longthora by, Claes Matthlin.» 17 - Oljemålningen har tydligen uppsatts 1770, ty då utbetalas 18 daler för »9 st. Bräder til fenstrets igenslående bakom altartaflan» (räk). Altarring av trä, fyrkantig, utan beklädnad upptill. Knäfalls brädan skinnklädd. Må lad i samma färger som bänkinredningen. Triumfkrucifix Av medeltida skulptur har i kyrkan bevarats endast ett triumfkrucifix (fig 75), sedan 1935 ånyo placerat i triumfbågen. Kristusbilden bär den för 1300-talet typiska Jidandesprägeln. Kroppen är återgiven i upprätt hållning, huvudet lätt framåtlutat (fig 76), händerna har utspärrade fingrar. Ländkl ädet är mjukt draperat. Korset har halvrunda utsprång med skålformig fördjupning. Ändplattor med målade evangelistsymboler (i senare tid övermålade). Rundeln bakom huvudet sekundär. Krucifixet är nära besläktat med en uppländsk krucifixgrupp, vars mest kända företrädare är triumfkrucifixet i Dalby. Härkebergakrucifixet tillhör kanske »Dalbymästarens» förebilder: det synes ju också vara ett par decennier äldre än detta. 18 Krucifixet hä rstammar från 55 56 INREDNING OCH INV ENTA RIER början av 1300-talet och torde ha anskaffats i samband med kyrkans färdigställande. N ågon gång under omvandlingarna i kyrkan på 1700-talet eller vid 1800-talets början flyttades krucifixet från triumfbågen till västra gaveln, varifrån det J 891 överfördes till norra korväggen och placerades ovanför sakristiedörren. 1895 blev det utsatt för en »restaurering» i form av våldsam övermålning utav »målaren och sergeanten C A Bergqvist i Långtorn» (inv). Spåren av denna påmålning avlägsnades 1935 och ersattes av den nuvarande mer kongeniala bemålningen . Originalfärgerna var alltför skadade för att kunna framtagas. Konservator var Alfred Nilsson. - Evangelistsymbolerna på ändplattorna fick behålla si n troligen av nämnde Bergqvist utförda bemålning. Predikstol visa» (Nisbeth) men passar likväl mindre bra in i den medeltida miljön i Härkeberga. I inventarium 1713 omnämnes »gemen Predijkstool af bräder, föruthan zirat». Den blev 1755 jämte altarskranket målad. I samband härmed anskaffades det nuvarande timglaset (räk) och dess fot följande år (räk). Stativet avslutas uppåt med dödskalle, omgiven av vingar. Själva timglasen nya. - H 65 cm. Bänkinredning Predikstolen (fig 77) har en närmast fyrkantig form och ä r vitmålad, med förgyllda ornament. Nedtill löper runt predikstolen en lagerkransbård och upptill en antikiserande bård. Korgens fält har symboliska fra mställningar i relief: på västra sidan kalken, gravens portar (?), lagerkrans m m, på södra sidan korset och lagens tavlor inom lagerkrans. Ljudtakets södra sida krönes av en triangelformad gavel, prydd med en lagerkrans. Mitt på taket ett kors på en kula. - Predikstolen tillverkades åren 1791-92 av hovbildhuggaren och professorn vid Konstakademien Jean Baptiste Masreliez och uppsattes 1792 i kyrkan, varvid ingången till sakristian flyttades (räk), emedan predikstolstrappan kom att räcka förbi den gamla portalen. Överhuvud taget synes Masreliez ej ha ritat predikstolen under hänsynstagande till dess inplacering i kyrkorummet. Ritningen (tig 78) upptager nämligen ett ryggstycke till predikstolen, vilket inte kunde uppsättas, då predikstolen är placerad i anslutning till en pilaster. Följande år (1793) levererade Masreliez jämväl ett bokbräde till predikstolen (räk) - en detalj som icke heller påtänkts vid den ursprungliga leveransen . - Predikstolen i Härkeberga »hör till de allra ståtligaste predikstolar i gustaviansk stil som någon svensk kyrka kan upp- Bänkinredningen är sluten och erhöll sin nuvarande färgsättning 1935. Gavlar och bänkdörrar härstammar från å ren 1754-1755 och är tillverkade av »Sn ickaren Strandberg» (räk). Sätena, som utgöres av delvis profilerade hela plankor, härstammar från en äldre bänkinredning. På flera ställen inne i bänkarna är nämligen inskurna bomärken och årtal, såsom 1621 , 1629och 1651. Skärm med fragment av målningar i renässansstil återfinns som panel längs norra lå ngväggen. L 470 cm . Ryggstycket till främsta bänken på södra sidan härrör även från en äldre bä nkinredning (210 cm) och är, likso m stödet för sittbrädan försett med välbevarad målning (fig 7981 ). På dess baksida svarvade knappar(hatthängare ). Dessa bänkdelar härrör från 1500-talets slut eller tiden ornkr 1600. 19 - 1755 blev jä mte predikstolen »altarskranket» målat (räk). Möjligen avses härmed ett korskrank, som vid denna tid kunnat vara nyuppfört. Läktare Läktaren i väster (fig 1) erhöll vid senaste restaurering sin nuvarande färgsättning i grå-blå-grön ton i anslutning till äldre bemålning. I samband med orgelresta ureringen 1954 företogs förstärkning av de pelare, som uppbär läktaren. Läktaren är uppförd 1773 (räk) och tjänstgjorde då endast som bänkrum. Först 1811 blev den orgel/äktare. Orgel Det nuvarande orgelverket omfattar 7 stämmor och har en manual och bihangspedal. Det beställdes 1811 av instrumentmakaren Anders Svanström i Fig 74. Altaruppsats från 1700-talets mitt, avlägsnad 1935. Nu i SHM. Foto SHM 1935. R eredos, mid-18th century, removed in 1935. Now in the Museum of National Antiquities. 57 Fig 75. Triumfkrucifix från 1300-talets förra hälft, restaurerat J 935. Foto 1967. Rood, first half of 14th century, restored 1935. 58 I N RED N I NG OCH I NVENTA RIER Fig 76. D etalj av fig 75. Foto J 967. Detail of jig 75. Strängnäs (st prot), vilken synes ha levererat orgeln tämligen omgående. 20 Redan den 4 aug 1811 utbetalas 10 daler till »Directeur Werström för Orgelverkets Besigtning» och i okt utbetal as a ndra medel för »Orgelverkets Behof», bl a för a rbeten på läktaren (räk). Den av Svanström levererade orgeln var, rent tekniskt sett, av mindre god kvalitet och flera ombyggnader har därför företagits, bl a 1849 av den kände orgelbyggaren, häradsbokhållaren P 0 Gullbergsson i Lillkyrka (räk). 21 Nya reparationer skedde 1868, 1872 och 1890 (inv), och under 1900talet utgjorde frågan om ny orgel länge ett diskussionsämne, till dess att 1954 det gamla verket grundligt renoverades av orgelfirman Th Frobenius & Co. Härvid förnyades fasadstämman Principal 4' och ut- byttes två sekundärt tillkomna stämmor rnot nya. Orgelns disposition är nu följande: Gedackt 8', Principal 4' (1954), Spetsflöjt 4', Kvinta3 ', Oktava2', Gemskvint 1 t' (1954), Scharf 3ch (1954). 1713 års inventarium upptar bl a »gamble förlorade orgon> - kanske de sista resterna av ett medeltida orgelverk. Någon annan orgel har icke funnits före 1811. - Orgelfasaden, som bevarar sitt ursprungliga utseende (fig 1), erhöll först 1816sinrnålningi gråvitt rned förgyllda ornament (räk). Nummertavlor Nummertavlorna, två till antalet, hänger på östra korväggens pilastrar. Rektangulära med profilerade, brunmålade ramar. H 125 crn, B 78 cm. 59 60 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 78. Ritning till predikstol av J B Masreliez 1792. BSts arkiv. Drawing of pulpit by J B Masre/iez, 1792. Fig 77. Predikstol från 1792, av Jean Baptiste Masreliez. Foto 1967. Pu/pit, 1792, by Jean Baptiste Masre/iez. Dopredskap Dopskål av silver, skänkt 1955 av Härkeberga kyrkliga syförening, tillverkad i Stockholm av C G Hallberg. Inskription i bottnen: »Låten barnen komma till mig.» D 25 cm. - Dopskål av tenn (fig 84), enligt stämplarna tillverkad i Stockholm av kanngjutaren Peter Andersson Åberg. Inventarium 1787 innehåller följande uppgift: »Te nn. En ny dop skål tillbytt för den gamla, wägande 2! lod. » Renoverad 1965. År 1755 hade inköpts en »döpelse skål af tenn» (räk), vilken tydligen utgjorde nämnda bytesobjekt. 1768 uppgives, att kyrkan saknar funt (vis prot), och 1780 inköptes ett litet bord till »döpelse-akten» (inv), 5 - 681574 Härk cb crga kyrka avsett att placera dopskålen på. - En äldre dopfunt omtalas i 1713 års Inventarium: »Fonten är hoopgiord af e 1r stöpt af leer och kalck.» Nattvardskärl Kalk av förgyllt silver (fig 82); fot och mellanstycke ä r polskt arbete från 1632 enligt inskription under foten: » + Anno . d(omi)ni: 1632 die 20: decembry: ad: altare: fvndationis: D. Grotowski: in. lscin: G: Barbara . de Jacvbowice: dedit. x .» (Skänkt den 20 dec 1632 tili stiftelsens altare. D Grotowski i LScin och G Barbara de Jacubowice skänkte den). Kalken ä r hemförd so m krigsbyte av okänd 61 Fig 79. Väggpanel från äldre bänkinredning (ca 1600), bevarad utmed norra långväggen. Även själva bänkarna av gammalt datum. 1600-talets förra hälft. Foto 1967. Wall panel from former pews (ca 1600), preserved a/ong the N wall. The pews are old, toa. First half of 17th century. Fig 80. Rester från ä ldre bänkinredning, bevarad i främre bänkkvarteret på södra sidan. Foto 1967. Remains of former pews, preserved in the first pews on the S side. Fig 81. Rester av ä ld re bänkinredning eller annat inredningsföremål, bevarad under sätet i främre bänkkvarteret på södra sidan. Foto 1967. Remains of former pews or other furnitur e, preserved under the seat in the first pews on the S side. Fig 82. Kalk av polskt ursprung, tillverkad 1632. Cuppan sekundär. Foto 1967. Chalice, Po!ish origin, made in 1632. The cup is secondary. Fig 83. Kalkens fot med inskription på latin. Foto ATA. Foot af chalice with inscription in Latin. Fig 84. Dopskål av tenn från 1780-talet. Foto 1967. Pewter baptismal bowl, 1780's. HÄRKEBERGA KYRKA Fig 87. Oblatask av försilvrad mässing f1ån 1600-talets slut. Foto 1967. Wafer box of silver-plated brass, end of 17th century. Fig 85. Vinkanna av silver från 1754. Foto 1967. Silver flagon, 1754. Fig 86. Sockenbudskalk med paten från 1758. Foto 1967. Viaticum cha/ice and paten, 1758. person - den finnes upptagen i inventarium 1713 och omgjordes första gången 1754 (räk). Sin nuvarande utformning fick cuppan 1778 enligt inskription och stämplar. På cuppan: »Omgjord år 1778 Tillhör Herkulberga Kyrka». Stämplar (otydliga): G Fahlberg, Uppsalastämpeln, V. - H 24 cm. - Den ursprungliga foten har ciselerade beslagsornament och tre fastnitade sirenartade motiv med snirklar (i oförgyllt silver). Noden är äggformig med änglahuvuden, beslagsornament och frukter i drivet arbete. - Paten av förgyllt silver. På kanten graverat kors inom törnekrona. Torde ha tillhört kalken från början och alltså vara ett polskt arbete. Senare märkt »Tillhör Herkulberga Kyrka». Inga stämplar. D 14,2 cm. -Vinkanna, av silver, päronformig, tillverkad i Enköping 1754 med användande delvis av äldre silver (fig 85). Inventarium 1713 upptar »silfwerkanna om st t stoop oförgylt» (inv), och 1724 omnämnes »I st Liten Kanna oförgyld om 1~­ quintin» (inv). Räkenskaperna 1754 innehåller följande uppgift: »Låtit uti Eneköping omgiöra kalken och silfwerkannan med tillsats af nytt Silfwer, för hwilket arbete och Silfwers tilläggande mäster Eric Ahlin bekommit efter qvittence d. 17 Martii 1754 .. . 275: 2 (daler)». Tydligen har en liten medeltida silverkanna smälts ned och ingår i den 1754 av Eric Ahlin tillverkade silverkannan. Kannan (tig 85) är märkt »Tillhör Herkulberga Kyrka» . H 26 cm. - Oblatask av silver, delvis förgylld och försedd med följande inskription: »Skänkt af / Kyrkoverdarna / Pehr Persson Herkuls / berga by och Jan An / derson i Bårskär. Till / Herkulsberga / Kyrka 64 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 88. Väggarm av mässing, skänkt till kyrkan 1730 av Johan Herlin och Catharina Adlerbaum. Foto 1967. Brass bracket, presented to the church in 1730 by Johan Herlin and Catharina Adlerbaum. 1828.» - Tillverkad enligt stämpel i Enköping av mäster C M Sandin. Oval till formen. H 4,5 cm, L 9 cm, B 5,6 cm. - Oblatask, av försilvrad mässing (fig 87), oval, med drivna bladornament, skänkt av »Jungfru Catharina Sparrman» (inv 1724 och senare ),22 kan av stilistiska skäl dateras till 1600-talets slut. H 5 cm, L 14 cm, Br 12,3 cm . - En tredje oblatask är av svarvad masur och bär i locket årtalet 1785. H 11 cm , D 9 cm. - Silsked av förgyllt silver, tillverkad 1787 av Anders Ahlin i Enköping. Märkt : »Herkuls Berga Kyrcka 1787» samt försedd med mästarens namn. L 13 cm. - Sockenbudstyg (fig 86), bestående av silverkalk, invändigt förgylld , paten av förgyllt silver, oblatask av silver, invändigt förgylld, och glasflaska, förvarade i träfodral. Sockenbudskalk och »Fodral hertil» anskaffades 1758 (räk) . Kalken är enligt stämplarna förfärdigad av guldsmeden Eric Ahlin i Enköping 1758. Kalkens H 13,5 cm, cuppans D 6,5 cm. Patenens D 8,5 cm, oblataskens H 1cm, D3,7 cm . 1828 omtalas att ett nytt sockenbudstyg skänkts, varmed dock snarast torde avses fodralet. Brudkrona F ig 89. Väggpl åt av mässing med fantasiporträtt av romersk kejsare. 1700-talets början. Foto 1967. Brass wafl plate with fancifuf portrait of a Roman emperor. Earfy 18th century. Brudkrona av förgyllt silver med stenar av bergkristall, tillverkad av K G Markströms AB, Upp65 HÄRKEB E RGA KYRKA Fig 90. Kalkkläde av sva rt sammet med silverbroderier, från 1781. Foto 1967. Cha/ice vei/ of black ve/vet with silver embroidery, 1781. sala, och skänkt till kyrkan 1946 av Härkeberga kyrkliga syförening. - D 6,7 cm, H 10 cm. Förkommet kyrksilver Den I juli I 545 konfiskerade Gustaf Vasa en förgylld monstrans, vägande 15 lmk, 1 1, som levererades av kyrkoherden Erik i Långtora samt två sockenmän. F ö synes kyrkan inte ha lämnat ifrån sig något silver till kronan, antagligen beroende på att kyrkan var liten och fattig och alltså inte hade något mera silver, som kunde anses såsom umbärligt. Ljusredskap Ljuskronor av malm: - I. Med 12 pipor i två kransar. Runda droppskålar. Den rikt profilerade stammen avslutas nedtill med ett stort klot med ändknopp och krönes av en sol (Jahvesymbol). - H 92 cm. Inskription: Be(ne)dictus Pauliander / P: et.p.: longt; 66 et. Harkeb / Kyrkiowerder. Sam ve! Olof-son / Erick Olof-son:fl682. 23 -1724och 1766uppgesettav »rören» vara borta (inv). 1804 lagades en ljusarm i stora kronan (räk). - 2. Med 8 armar i en krans (i koret). Armarna S-formade och försedda med reflexblommor. Runda droppskålar. Kraftigt profilerad mittstam, som nedåt avslutas med ett stort klot med ändknopp; upptill prydnadsarmar i en krans. - H 80 cm. 1773 inköptes en ljuskrona, avsedd för läktaren (räk), men redan 1787 hängde kronan i koret. - Ljuskrona av trä, svarvad, anskaffad 1784 och troligen använd på läktaren. - Väggarmar av mässing: -1 (tig 88). Med tre pipor, rund väggbricka med driven bladornamentik, lång ornerad arm med nod. S-formade ljusarmar. Inskrift å sköld fastsatt på armen: »Johan Herlin / Catharina M. Adlerbaum /Anno 1730. 24 L 57 cm. - 2. Med en pipa, rund väggbricka med punsad ornering, vriden arm med stor nod . Droppskål INREDNING OCH INVENTARIER med punsad ornamentik. Väggbrickans D 19 cm, L 30 cm. - 3. Med en pipa, rund väggbricka med driven ornamentik, arm med stor nod och punsad ornamentik. Stor droppskål med driven ornamentik. Väggbrickans D 15,5 cm, L 32 cm. - Inventarium 1724 upptar två ljusarmar, skänkta av Pär Ersson i En by ( = 2 och 3). - 4. 2 st, upptagna första gången i inventarium 1854 (»Tvenne nya ljusarmar i Choret»). Stora väggbrickor utan ornering, löstagbara ljusarmar utan droppskålar. - L 22 cm. - Väggplåt av försilvrad mässing med frodig ornamentik, omgivande fantasiporträtt av romersk kejsare e d, upptill försedd med friherrlig krona (fig 89). H 72 cm, B 41 cm. Inventarium 1724upptager»1 st. Liusskildt gifwen af Johan Ersson i Malma». Ljusstakar: - 1. 2 st av försilvrad mässing med drivna ornament, skänkta av assessorn Johan Herlin (tillägg till inv 1724), 25 ailtså ca 1725-30. Reparerade och omförsilvrade bl a 1870 (inv). - H 27 cm. - 2. 2 st av tenn, enligt stämplar tillverkade i Stockholm 1684 av kanngjutaren Johan Johansson. Inskrift: »E. E. S. (Erik Ersson, donator?) Herkieberga.» Den ena ljusstaken avbruten och reparerad av Libraria 1947. - H 21 cm. - 3. 2 st av mässing på stor skålformad fot, märkta »Skultuna.» - H 16 cm. - 4. 2 st av förnicklad mässing. År 1885 skänkte kyrkovärden C E Carlsson i Härkeberga by två ljusstakar »av pläter», troligen dessa. - H 18 cm. - 5. Ljusstake av trä (söndrig). År 1899 skänkte arrendatorn Rudolf Thorell, Bårskär, två ljusstakar (inv). - 6. 2 st sjuarmade av mässing, skänkta 1931 av fru Johanna Hultman. Klockaregården. - H 35 cm. Textilier Messhake af swart Silkes Sammet, af wanlig storlek med brukeliga silfwergalon beläggningar» hos» Mams E. Blom berg vid Wångelsta i Näs socken» fören uppgiven kmtnad av 300 Riksdaler kopparmynt. Grundplåten till denna nyanskaffning, 113 Rd, 25 öre, hade erhållits vid en insamling »å ett graföl d. 5 i denna månad», alltså 5 maj 1872 (st prot). - Vångelsta ligger i Uppsala-Näs socken. - 3. Av vitt handvävt ylle, skänkt 1957 av Härkeberga Gille, komponerad av Märta Swartling-Andersson och utförd av Libraria 1957. Kalkkläde av svart sammet (fig 90) med silverblommor, broderad sol och silverspetsar, skänkt 1781 av Elisabeth Ersdotter (inv). Märkt E E D 1781 26 50 x 50 cm. - Stolor: vit, grön, röd och violett av linnetyg med invävda kors och ornament, skänkta 1965 av godsägare och fru Olle Eriksson, Bårskär. - Kyrkvaktarrock (fig 91), av brungrått tuskaftat ylle med inslag av grövre ofärgad ulltråd. Krage, slejfar och slag på ärmarna av mörkgrönt kläde. 1800-talets början. Överlämnad till Upplandsmuseet år 1912 (UM 873). Konserverad 1955 av Raä:s textilkonservering (Pnr 3383). Kormatta i röllakan, utförd av Libraria 1957 och skänkt av Kyrkliga syföreningen. - Kollekthåvar: - 1. Av svart sammet med silverfransar och tofs och försilvrad mässingsklocka (nu borttagen men i behåll) skänkt 1780 av Anders Pehrsson och Christina Jansdotter. Inskription på det med försilvrad mässing beslagna skaftet: »Skiänkt af Anders Person Christina Jans Dotter i Bårskär.» L (skaftet) 198 cm, pungens D 15 cm. - 2. Av röd sammet med guldbårder. Skänkt 1951 av Härkeberga Gille. L (skaftet) I 80 cm, pungens D 14 cm. Försvunna textilier Altarbrun, vävt av ullgarn i flera färger. Tillverkat av B Haking, Järfälla, skänkt 1965 av kyrkliga syföreningen med tillhörande vitt antependium. 190 x 27 cm. Mässhakar: - 1. Av svart sammet med dekor av galoner och broderi i silver. På ryggen kors och årtalet 1764, på bröstet sol med IHS. Anskaffad 1764 för 835: 20 daler (räk). Renoverad av Libraria 1946. - 2. Av svart sammet med silverdekor. På ryggen kors med törnekrona, på bröstet triangel med det hebreiska gudsnamnet, omgiven av solstrålar. Den 20 maj 1872 beslutade kyrkostämman beställa »Ny Inventarium 1713 innehåller följande förteckning: »Koorkåpa af blommerat sammet, Mässhaka af Grönt sammet med Christi Crucifix, . . . af rödt blommerat sammet med Christi Crucifix, . . . af grådt blommerat bombesijn». De båda sistnämnda betecknas som gamla. Vidare fanns »Altarekläde af rödt Carmosijn med bård af Silfwergaloner, gammalt altarekläde af rödt taft» m m - 1724 lämnas följande uppgifter: »l st. Mässhaka grön af Sammet, 1 st: dito briin af Sammet, 1 st: dito grå gammal, 1 st: Cor kåpa af blådt Sammet, 1 st: Antipendium. 67 HÄRKEBERGA KYRKA Öfwer klädt med halfsiden nytt a:o 1732 skiänkt af Hof Rathz Radet Herlin, 1 st: dito grönt gammalt. Silfwergalon thun med åhrtal 1670 till sk iänkt af Per Ersson i Wålskiärn (inv). - År 1727 skänkte Fru Hierne en »Håff af Silfwermoire med metallklåcka» (tillägg till inv 1724). Gravstenar I koret, mitt framför altaret fyrkantig häll av kalksten med följande inskription: »Graf = wård / öfwer / den wälborne / fru Catharina M: / Adlerbaum / som afsomnade på / Saflinge . den . 10 iulii / åhr 1730. / Bestäld af des / högtsorgbundne / man / Johan Herlin.» 2 7 Texten avslutas med korslagda palmkvistar, och alltsamm an inneslutes i en lagerk rans. I hörnen rundlar utan reliefer. Bibelord runt kanterna. L 212 cm, B 137 cm. - 2. Vid vapenhusdörren (inne i kyrkan) liggande häll av rödaktig kalksten med nästan helt oläslig inskrift. I hörnen blomornament, timglas och dödskalle. L 125 cm, B 126 resp 122 cm. Fig 91. Kyrkvaktarrock från l 800-talets början. Nu i Upp landsmuseet. Foto ATA 1955. Sexton's coat from beginning of 19th century. Now in the Uppland Museum . Fig 92. Mullskovel av trä och plåt tillverkad 1790. Foto 1967. Earth shovel of wood and sheet meta/, 1790. 68 INREDNING OCH I N VENTARIER Fig 93- 94. Värjor från 1600-talet. Foto Kungl Livrustkammaren, samt detalj: värjfäste utformat som hundhuvuden. Foto J 967. S words, 17th century, and sword hilt, in the form af dog's head. Övriga inventarier Kyrkvaktarestav av trä, från 1700-talets slut, skänkt av Pehr Pehrsson i Härkeberga by (inv). Försilvrad knopp och bricka (utan inskription). L 162 cm . Mullskovel med skaft av svarvat trä, målad i svart och vitt, tillverkad i Enköping 1790. L 127 cm (tig 92). Värjor (tig 93), två st, från 1600-talet, troligen skänkta till minne av här begravna krigare . Klingspor uppger, att värjorna »enligt klockarens uppgift, fordom höjts, då konungens namn nämndes vid uppläsning af kungl förordningar och kungörelser» 28 . - 1. Klinga med etsad ornering. Fästet av snidat järn, ornerat med hundhuvuden och hundar (tig 94). Kavlen skuren i sp iral med avtryck av numera försvunna metalltrådslindninga r. Ca 1660. L 92,2 cm . - 2. Klinga med etsade ornament. Fäste av järn med enkel graverad och instampad ornering. Kavlen lindad med mässingstråd, nu till större delen försvunnen. 1650-talet. L 92,2 cm. - Kyrkkista av järnbeslaget trä i sakristian , till kyrksilvrets förvaring . Inskription på mittstycket : ANO 1785 LPSWT SWVD. Svartmålad 1873 (st prot). - H 66 cm, L 111 cm, B 58 cm. - Kyrkkista (penningkista) av svartmålat trä i koret, försedd med fast nitade, talrika järnbeslag. - H 54 cm, L 134 cm, B 65 cm . 69 HÄRKEBERGA KYRKA Böcker Carl XII:s bibel i läderband, originalupplagan av 1703. - Gustaf V:s kyrkobibel, n:r 196 av den numrerade upplagan, i svinlädersband, samt Biblia på swensko, faksimilupplagan 1941, skänkta den 25 dec 1942 av direktör CA Eck, Stockholm. - Proföfwersättning af then Heliga Skrift, tryckt i Stockholm 1774 hos Johan Pfeiffer, i originalband (skadad). - Kyrkohandböcker: - l. 1614 års handbok i nytryck 1671 hos Ignatius Meurer, Stockholm. - 2. Dito. Nytryck av 1682 hos Thomas Bergman, Stockholm. Defekt. - 3. 1693 års handbok, tryckt detta år »uthi thet af Kongl. Majt. Priviligerte Buchardi tryckeri.» Välbevarat exemplar. Ombundet i senare tid. - 4. 1693 års handbok »å nyo uplagd efter den år 1693 utgångne upplagan». Tryckt hos Carl Stolpe 1772. Läderband med Gustaf III:s namnchiffer. Klockor H 100 cm. 29 - 2. Lillklockan. Inskription på östra sidan: »A l iag är til har iag at tacka / den jag gifwen är til maka, / som delt wid omgutning sin, skeppspund tre til warelsen min. / Herculsberga folck, wi yrcka, Herren til at vördsamt dyrcka. /Lyd at du ei rädas må, / när domsklåckan börjar gå.» - På västra sidan: Församlingens äreminne /förtjenar /den heders mannen, / Herr bokhollar Eric Åkerman / med des kiära maka / Elisabeth Holmen Jpå Högby / ;som bestodo J gutnings kostnaden. / Guten af / Lars Biörkman. » Inskriptionen flankerad av apostlarna Petrus och Paulu s i relief. - Runt klockhalsen: » Gudi ähran.» D 88 cm, H 83 cm. Båda klockorna är alltså gjutna i Sala 1767 av Lars Björkman. 30 Äldre klockor Storklockan. Inskription på västra sidan: »lag / som leder min härkomst / frå / påfvadömet / men J underkastades ödet år 1762 / blef / medels kyrckoherdens Ioh: Bomarcks omsorg / då / Erick Qweck war comminister / samt / Pähr Pährsson i Malma och / Eric Andersson i Herculsberga by / kyrckowärdar / omguten med Guds hielp / af / Lars Biörkman i Sala / 1767. - På östra sidan: När til heligs mål iag röres / helga hiertat menska kär / När til kyrcka ringa höres / skynda dig i tid war där / När iag andras död förkunnar, / tänck att tu ock til dit folck, / snart skal gå . .Bed Gud er unnar, / jag af vådeld ej blir tolk.» - Runt klockhalsen: »Gudi allena ähran.» - D 110 cm, 1531 konfiskerade Gustav Vasa från »Herkebergh» kyrka: »Två klockor iiii Skp iii lisp» (Nordiska saml, UUB). Sedan dess hade kyrkan länge bara en klocka, om vilken det heter i inventarium 1713: »Allenast en klocka uthi klockstapeln, dock stoor och wähl liudande. Inne i kyrkian ligger en lijten handklocka.» Inventarium 1724 upptar » 1 st. stor Kläcka i stapuln, 1 st: dito hel liten, 1 st: dito än mindre vti kyrkokijstan.» 1776 uppges klockan vara spräckt och böra omgjutas (inv). Så skulle också ske. Enligt ett bevarat kontrakt med »Rådmannen och Klockgjutaren i Sahla, Herr Lars Björkman hafva Herkulsberga församlings ledamöter om sin spräckta klockas omgjutande till tvänne ingått följande Contract. . .. » Följande år levererade klockgjutaren Björkman de två ovan beskrivna kyrkklockorna till Härkeberga kyrka. 70 Noter l. Se närmare S Wallin, Härkeberga. Ett uppl ändskt präst- 2. 3. 4. 5. 6. hem som kulturminnesmärke, Svenska Kulturbilder 1929, s 275 ff. Även Lundberg påpekar likheten med Tensta, särskilt beträffande takresningen , men betonar, att långmurarna i Härkeberga är lägre och ger en helt anna n proportionering, »stavkyrkans och mesula-ladans». E Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, J, s 588 f. Lundberg har på sin rekonstruktionsritning (a a, s 591) upptagit ett hypotetiskt dubbelfönster även på södra långväggen, alltså en upprepning av anord ningen på korets sydvägg. Det kan dock i sammanhanget påpekas, att Hadorphs avritning återger det dubbla fönstret i koret men ba ra har ett enkelt fönster på långhusets södra vägg. Ej heller framkom vid restaureringen några tecken på ett dubbelfönster på sydväggen . G Boethius, De tegelornerade gråstenskyrkorna, s 110 f. Se även N ils Sundquist, Trifolium och spetstrifolium i några kyrkor i Uppland , Arsboken Upp land 1961, s 34 ff. Albertus Pictor, f omkr 1440-45, t omkr 1510, kyrkomålare, pärlstickare mm och bosatt i Stockholm. Han har som förlaga för sina målningar bl a använt träsnitt ur den s k Biblia Pauperum (här förkortat BP), kopparstick av tysken Meister E S samt förlagor från sin läromästare, Peter Målare. Albertus och i förekomm ande fall Peter Målare finns närmare behandlade i nedanstående böcker, angivn a efter tidsordning och med hänsyn till deras behandling av Härkeberga kyrka. H Hildebrand, Kyrkliga konsten under Sveriges medeltid (1875), sid 88 (här avbildas endast ornament; utförligare beskrivning i andra uppi 1907, sid 96 ff). - Det bör i sammanhanget erinras om att ärkebiskop A N Sundberg vid visitation i församlingen 1876 påpekade, att målningarna är »af högsta inintresse och äfven blifvit på statens bekostnad aftecknade». - 0 Sylwan, Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut, Antiqvarisk Tidskrift 1899, s 104 ff. H Cornell- S Wal!in, Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige, J, Härkeberga kyrkas målningar (1917). Desamma, Uppsvenska målarskolor på 1400-talet (1933). A Geijer, Albertus Pictor, målare och pärlstickare (katalog i samband med Albertus-Pictor-utställningen l 949). B Söderberg, Svenska kyrkomålningar frå n medeltiden (1951). E Lundberg, Albertus Pictor (1961). Å Nisbeth, Härkeberga kyrka (tredje uppi 1965). BI Kilström, Albert Målare och hans motivkrets (1961). Se närmare härom i de i föregående not nämnda verken, särskilt Cornel/- Wallin, Uppsvenska målarskolor, s 53 ff. 7. Jfr art Mungiga i Kulturhi storiskt Lexikon , X!T, sp 13 f sa mt pi 2. 8. En liknande företeelse kan studeras i Loja kyrka i Finland . Under frestelsescenen, där Adam och E va äter av den förbjudna frukten, återkommer bilden av räven med gås i munnen. I Levoca S:t Jacobi kyrka (Tjeckoslovakien) är räven med gås i munnen riddjuret för gula (frosseriet) i den serie med fra mställningar av de sju dödssynderna från tiden 1480- 1500, som där finns bevarad. Se även K Varty, Reynard the Fox, Le iceste r 1967. 9. Förkortningen betyder Trenorum ~ Liber Trenorum, dvs tårarnas bok eller Kl agov isorna, vanligen kall ad (Liber) Lammentatorum. 10. Om detta motiv se F Nordström, Virtues and vices on the 14th Century Corbels in the Choir of Uppsala Cathedral (1956), s 51 ff. 11. Se närmare härom 0 Gjerdman, Hon som var värre än den onde, Saga och Sed l 942, samt B I Kilström, »SkoElla» - ett folksaga- och kyrkomålningsmotiv, Finskt Museum 1949. 12. Till frågan om livshjulets a nvändande i en liknande situation se A Ellenius, Lyckohjulet i Tensta kyrka, Fornvännen h 11957, s 38 ff. l 3. Jfr B I Kilström, Den kateketiska undervisningen , s 40, samt densamme, Två förlagor till botkapitlet i Laurentius' av Vaxa la Summula, 1956, s 47. 14. Utformningen av detta avsnitt har skett i samarbete med folkskolläraren Per H edlund, Bergvik, som i många år studerat dödssyndsmotivet och dess symbolik, speciellt i Frankrike, och bygger i väsentliga stycken på en av Hedlund författad, i stencil föreliggande studie »Albertus Pictor - hans grotesker och djurbilder i Härkeberga kyrka». 15. SHM, INV åren 1935-36, n :r 21279. 16. Se af Ugglas' redogörelse därsammastädes. 17. Namnet »Maklin» i visitationsprotokollet är felaktigt. Enligt husförhörslängden (A 1:5, fal 351) hette inspektoren vid Långtora gård Cl Matthlin och var född 1727. Han har avflyttat från orten troligen redan 1771 och var ej längre känd, när protokollet skrevs. 18. Förf tackar a ntikvarie Aron Andersson för vänlig hjälp vid bestämningen av krucifixets konstnärliga ställning. Beträffa nde Dalbymästaren och med honom besläktade konstnärer se A Andersson, Till frågan om Rasbo-krucifixets mästare, Konsthistorisk Tidskrift 1958. 19. Å Nisbeth förmodar, att dessa bräder »förmodligen ursprungligen ingått i ett korskrank el dyl» (Upplands 71 HÄRKEBERGA KYRKA 20. 21. 22. 23. 24. kyrkor, VI, s 192). Då deras baksidor är råa och ohyvlade kan de emellertid knappast ha varit insatta i ett korskrank. Erici och efter honom Nisbeth uppger, att orgeln levererats 1813. Denna uppgift stämmer emellertid icke med räk. Se f ö E Erici, Hjälstaorgeln 100 år, Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet 1948, s 129. P 0 Gullbergsson (1780- J 864), orgelbyggare. Se E Erici, Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige, 1965. s 281. Dotter till kyrkoherden i Biskopskulla Nils Sparrman. Benedictus Pauliander var kyrkoherde i Långtora och Härkeberga församlingar åren 1673- 1688 och prost i Lagunda kontrakt. Förkortningen »P : ET. P:» betyder pastor et prepositus, dvs kyrkoherde och prost. - Inskriptioner på ljuskronor, kalk, gravsten och kyrkklockor mm är i verkligheten utförda med versaler, men har här återgivits med gemena bokstäver. Catharina Maria Stykman, adlad Adlerbaum, f 1700, d 1730 på Savlinge i Härkeberga, var gift med assessorn, sedermera hovrättsrådet Johan Herlin (jfr not 25). Ljus- 25. 26. 27. 28. 29. 30. armen är alltså skänkt hennes dödsår och troligen given i testamente. Johan Herlin inskrevs som student i Uppsala 1691, blev assessor i Svea Hovrätt 1718 och hovrättsråd 1732. Han avled den 10 april 1749. Under sitt äktenskap med Catharina Adlerbaum bebodde han Savlinge gård i Härkeberga . Kallas i inv »Danviks-Rättarens Eric Pärssons Enka, hustru Elisabeth Ericsdotter i Herculberga by». Ang personalia se ovan not 24 och 25. Uppgift hos CA Klingspor, Upplands Fornminnesförenings tidskrift, 1, s 38. En detaljerad beskrivning av de båda värjorna finns hos T Ekberg, Fem kyrkvärjor i Uppland. Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter. Nya serien VI, Stockholm 1959, s 51 ff. Johan Bomarck, f 1713, var kyrkoherde i Långtora- Härkeberga 1764- 1787. Eric Quek, f 1717, var komminister i Härkeberga 1754- 1790. Lars Björkman, klockgjutare i Sala. Mästa re 1759. Verksam 1761-1787, d omkr 1800. - L M Halmbäck, klockor och klockringning, Stockholm 1951. Källor och litteratur HANDSKRIVNA KÄLLOR OCH AVB!LDNINGSSAMLINGAR KB: Johan Hadorphs Afritningar (jfr nedan).-ATA: inv 1829. Ih1fors, Uplandia sacra I: 2, s 550 ff (med en laverad tuschteckning av exteriören från söder). Handlingar rörande restaurering 1935- 1936; rörande omläggning av yttertaket 1949; rörande orgelrenovering 1954; rörande reparation av klockstapeln 1960; rörande kyrkans yttre renovering 1965. - Fotografier och avbildningar före och efter restaureringen 1935- 36. - BSt: 1 bl ritning till predikstol av J B Masreliez 1790; 2 bl förslag till restaurering samt uppmätningspl an av S Brandel 1928; 1 bl förslag till elektr uppvärmning av ASEA 1935 ; 3/4 bl förslag till elektr uppvärmning av Älvkarleby AB 1935; PM för restaurering upprättad av M Olsson 1919; restaureringsförslag av S Brandel 1928 med kompletteringar av E Lundberg 1935; fotografier före och efter restaureringen 1935- 36. - UUB: Nordinska Samlingen, vol 39, bl 10: uppbörd, två klockor och penningar lämnades. KYRKANS ARKIVALIER från 1858 till närvarande tid, kyrkorådsprot och räk, vis prot och inv för de senaste 100 åren. TRYCKTA KÄLLOR Sv Diplomatarium, nr 1946 (förteckning över den sk sexårsgärden). - Johan Hadorphs resor: Afritningar af Kyrkor och Kyrkovapen i Upland 1676- 168 5 (Johan H adorphs resor), ed Vennberg, pi 7 och 75 (Kyrkan från sydost 1684). LITTERATUR ULA: räk 1659-1711 (LI:l), innehåller även st prot 16661711 ; räk 1753- 1801 (Ll:2); räk 1801- 1883 (Ll:5) st prot 1674-1834 (Kl: 1), innehåller även vis prot 1764-1834; inv 1713 (EV, 85:1, Uppsala Domkapitels handlingar) ; inv 1724 (ingår i C J, som också har vis prot från 1736 och 1748). Vis prot 1751 ingår i N 1, som även har kontrakt med klockgjutaren Björkman i Sala 1766. Vis prot 1798- 1868 jämte inv ingår i N 2. - Kyrkans arkivalier hos PÄ i Litslena: st prot Albertus Pictor, målare och pärlstickare (Raä:s och SHM:s utställningar nr 7, katalog), Stockholm 1949. Andersson A, Till frågan om Rasbo-krucifixets mästare, i: Kons ' historisk Tidskrift 1958. Boethius G, De tegelornerade gråstenskyrkorna i Norra Svealand, Uppsala 1921. Cornell H, och Wallin S, Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige, dell, Härkeberga kyrkas målningar, Uppsala 1917. Cornell H , och Wallin S, Uppsvenska målarskolor på 1400talet, Stockholm 1933. Ekberg T, Fem kyrkvärjor i Uppland, i: Svenska vapenhistoriska sällskapets skrifter. Nya serien VI, Stockholm 1959. Erici E, Hjälstaorgeln 100 år, Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet 1948. 72 FÖRKORTNINGAR Densamme, Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige, Stockholm 1965. Ellenius A, Lyckohjulet i Tensta kyrka och dess historiska innebörd, i: Fornvännen h 1, 1957. Gji rdman 0, Hon som var värre än den onde, i: Saga och sed 1942 Hildebrand H, Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. 1 :a uppi Stockholm 1875, 2:a uppi Stockholm 1907. Halmbäck L M, Klockor och klockringning, Stockholm 1951. Kilström BI, Albert Målare och hans motivkrets, i: Kyrkornas Värld, IV, 1961 Densamme, Den kateketiska undervisningen i Sverige under medeltiden, Uppsala 1958. Dens:imme, »Sko-Ella» - ett folksago- och kyrkomålningsmotiv, i: Finskt Museum 1949. Densamme, Två förlagor till botkapitlet i Laurentius' av Vaxala Summula, i: Kyrkohistorisk Årsskrift 1957. Klingspor C A, Anteckningar under resor i Uppland, sommaren 1869, i: Upplands Fornminnesförenings Tidskrift I, 1871. Källström 0, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland, Uppsala 1939. Lundberg E , Albertus Pictor, Stockholm 1961. Densamme, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, Stockholm 1940. Nisbeth Å, Härkeberga kyrka, Upplands kyrkor 81, Uppsala 1956, tredje uppi 1965. Nordström F, Virtues and Vices on the 14th Century corbels in the Choir of Uppsala Cathedral, Uppsala 1956 (Figura. 7). Sundquist N, Gotiska kyrkor på norra Mälarstranden med sammansatta korfönster, i: Årsboken Uppland 1963-64. Densamme, Trifolium och spetstrifolium i några kyrkor i Uppland, i: Årsboken Uppland 1961. Sylwan O, Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut, i: Antiqvarisk tidskrift för Sverige, 14, Stockholm 1899. Söderberg B, Svenska kyrkomålningar från medeltiden, Stockholm 1951. Varty K, Reynard the Fox, Leicester 1967. Öhlund G, Härkeberga socken, i: Sveriges Bebyggelse. Uppsala län, V, Uddevalla 1947. Silverstämplar tydda enligt G Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, Stockholm 1925, och Guldoch silverstämplar, Stockholm 1963, Svenskt silversmide 1520-1850, IV. Tennstämplar tydda enligt A Löfgren, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. Del I, bd 1-3. Stockholm 1925-1950. Förkortningar Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Stockholm. BSt K Byggnadsstyrelsens arkiv, Stockholm. FY Fornvännen, tidskrift för svensk antikvarisk forskning, Stockholm. inventarieförteckning. inv lnv J 829 en på grund av en kg! förordning 17/4 1828 företagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en serie förvaras i repektive kyrkoarkiv och en serie i ATA. KB Kungliga Biblioteket, Stockholm. Pä Pastorsämbetet. RA Riksarkivet, Stockholm. Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm. räk räkenskaper. SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. Snabbinv en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt värde, utförd under åren 1917-32. Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i ATA. Ett ex har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. st prot sockenstämmoprotokoll. AT A SvK ULA UUB VHAA vis prot ÖIÄ Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg på uppdrag av VHAA, Stockholm 1912landsarkivet i Uppsala. Uppsala universitetsbibliotek K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm. visitationsprotokoll. Överintendents Ämbetet (efter 19 J 8 BSt), Stockholm. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Bo Dr Ds Go Gä Ha Hs Hr Jä La Me Nb Blekinge Bohuslän Dalarna D alsland G o tland Gästrikland H all and Hälsingland H ärjedalen Jämtland Lappland Medelpad Norrbotten Nä Sk Sm Sö Up Vb Vä Vr Vs Ån Ög Öl Närke Skå ne Småla nd Södermanland Uppland Västerbotten Västergötland Värml and Västmanland Ångermanland Östergötland Öland 73 Summary HISTOR Y preserved erection with a rather uncomplicated history. It was built