SVERIGES KYRKOR
ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM
Persnäs kyrkor
Persnäs kyrkor
ÅKERBO HÄRAD, ÖLAND BAND I: 5
Av RAGNHILD BOSTRÖM
VOLYM 133 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM
GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHN NY ROOSVAL
PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN
UTGIVET AV STEN KARLING, A RMJN TU ULSE OCH PER-OLOF WESTLU ND
Aln1qvist & Wiksell Stockholm 1970
UTGIVET MED ANSLAG FRÅN
STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD
Beskrivningen av Persnäs kyrkor avslutades i april 1969. Excerperingen är ut-
förd dels av författaren 1944 och 1969, dels av Hilda Kauri 1960. Översättningen
till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Albert Read. Bild·
material, anteckningar och excerpter förvaras i A TA . Per snäs församling har
bidragit till framställningen av färgbilden Jig 290.
Fotografer: William Anderson, A Edle, S Hallgren, N Lagergren samt fö1jatta ren.
Uppmätningar· S Hesselgren & S Fränne, L-M Halmbäck, E Lundberg, J Söder-
berg samt fö1Jattaren. J Söderberg har även renritat fö1fattarens uppmätningar
och rekonstruktioner.
Grafisk formgivning: Vidar Forsberg.
Omslagsbilden återger detalj av kapitäl från norra korsarmens kolonn i Gamla
kyrkan, hugget i mitten av 1200-talet av den sk Gärdslösa-mästaren eller Håkan
Tanna (s 452 ff) Foto A Edle 1931
På omstående sida: Åkerbo härads sigill från slutet av 1500-talet efter ritning
( 1949) i RA.
ALMQV I ST & WIKSELLS BOKTRYCKER I AB UPPSALA 1970
PERSNÄS KYRKQR
Kyrkogård och klockstapel
Gamla kyrkan
Byggnadshistoria och datering
Glasmålningar
Kalkmålningar
Gamla kyrkans inredning och inventarier
Nya kyrkan
Nya kyrkans inredning och inventarier
N OTER
KÄLLOR O C H LITTERATUR
FÖRKORTNINGAR
S UMMARY
Innehåll
416
418
424
455
467
467
469
482
487
509
512
513
515
PERSNÄS KYRKOR
Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Åkerbo härad, Växjö stift,
Ölands norra kontrakt, Ölands Åkerbo kommun
Pescnes omtalas I 283 (SD 888), Petznes 1404
(Styffe s 271). Alvastra kloster ägde i socknen
tolv och Vreta kloster ett hemman. Persnäs nämns
bland de fjorton Ölandskyrkor som erhöll reliker
av S:t Erik.1
Liksom flera andra kyrkoarkivalier från Öland
innehåller även Persnäs kyrkböcker många notiser
som belyser livet i äldre tider Utöver de ej sällan
förekommande ordningsföreskrifterna mot sto-
jande småbarn och lösa hundar i kyrkan , oordning
i sången , lekstugor, tjuveri etc, får vi bl a veta , att
kyrkans medel år 1767 lånades ut mot 3 % ränta
(st prot). 1654 påbjöds, att sådan boskap som läm-
nades i pant till kyrkan som säkerhet för lån, skulle
märkas på hornen med ett kors (vis prot). Bruket
med julhalm förbjöds 1654 (vis prot). Förbudet
upprepades 1757, i stället för halm skulle man an-
vända sand och granris (st prot). 1850 beslöt man
att sälja församlingens varggarn , som i många år
varit obegagP.ade och onyttiga. - Vid biskops-
visitationen 1739 framfördes klagomål över att
folket i Hjälmstad och Lofta höll sig till Föra
kyrka , varigenom moderkyrkans inkomster min-
skade och »trängsel förordsakas i Föra .» På
grund av att detta var en djupt rotad sedvänja,
skulle det emellertid tillåtas även i fortsättningen ,
men med vissa förbehåll.
Kyrkoherde Bergström2 berättar om en märklig
händelse : »1761 N .B: d. 9. october kom en bonde
eller fiskare till landh wid Segerstad med en liten
fiskare öka i hwilken han hade 9 Sillegarn och et
torske Snöre, wäderdrefwen af en häftig storm
öfwer östra Siön med nordost wind ifrån Kurland
eller Memel , hwilken berättade sig 9 dygn natt och
dag warit kastad af wågorna, hvarföre han til
händer och fötter war sårad som jag sielf såg, då
han d. 22 October kom till Pärsnäs Prästegård
itancke at begifwa sig till gottland och så widare
till sitt hemwiste.»
Tradition om äldre kyrka
Löfgren och Ahlqvist återger en tradition , enligt
vilken grundvalar efter en »vidlöftig byggnad , av
allmogen kallad kyrkan», skulle befinna sig »i
Gehls gärde och den så kallade Norra skog, ej
långt från stenmuren som skiljer Gehls ägor från
Knisa alfvarn.3 Förmodligen avses därmed någon
av Ölands många husgrunder från järnåldern .
Minneskors
På Hallnäs marker, omkring l km sydväst om
Persnäs kyrka , står ett medeltida minneskors av
grå kalksten (fig 291), kallat Rynings kors .'1 Dess
form närmar sig ett ringkors, mittstammen är
emellertid mycket bredare än tvärarmarna. I kors-
mitten är fyra genomgående hål , två runda och två
rektangulära, och korsets kanter markeras på båda
sidor av en 7 cm bred vulst. Korsets mittstam vidgar
sig nedtill och är stöttad med flisor och flyttblock.
Höjd 320 cm, bredd 142 cm, tjocklek 20 cm.
Benämningen Rynings kors finns belagd både
1634 (Rhezelius5) och 1667 (Ransakningar). En-
ligt Rhezelius skulle det ha rests till minne av en
fogde , Olof Ryning, som blivit ihjälslagen eller
Fig 290. Persnäs kyrkor. S:t Paulus, detalj av fig 375 och 376b. Foto S Hallgren 1969.
Persnäs Churches. St Paul, detaif from Jigs 375 and 376 b.
417
PERSNÄS KYRKOR
dödsstörtat från sin häst. Ahlqvist återger en lik-
nande tradition , enligt vilken korset blivit rest till
minne av en prins som omkommit vid en kappritt
(Håkansson nr 639).
Korset var, åtminstone på 1600-ta let, omgivet av
en rund stensättning: ». et kors , som kallas
Rijnings kors, af 4 alnars högd ohngefähr, med en
steen cirkel omkring» (Ransakningar). Samma
källa ger en förklaring till benämningen, vilken
liknar de redan citerade: »Det nampnet säijes det
hafwa fått deraf, at en af Rijningarne hafwer der
uthi et mächta hastigt rijdande fallit af hästen sig til
Kyrkogård och klockstapel
Kyrkogårdsmur, ingångar
Kyrkogården (fig 294) omges av en mur av kalksten
och enstaka gråstenar i kallmur, omkring 140 cm
hög och nästan lika bred . Nordvästra hörnet av
kyrkogården är utfyllt till ungefär samma nivå som
den övriga men ligger ca 40 cm högre än kyrk-
planen utanför muren. Denna del av inhägnaden
är därför betydligt högre på utsidan, total höjd om-
kring 180 cm. Muren söder om västra stigluckan är
nyligen omlagd.
I väster och norr öppnar sig välvda stigluckor av
spritputsad och vitkalkad kalksten med järngrindar
(fig 292, 295). De uppfördes 1802 av mäster Lind-
man i Vi (s 377, not 47). De avtrappade avsatserna
är täckta med flisor. Den västra stigluckan pryddes
ända till 1923 av den medeltida dopfuntens skaft
418
Fig 29 1. Rynings kors i Hallnäs med
Persnäs kyrka i bakgrunden.
Foto R Boström 1964.
Ryning Cross al Hal/näs. Persnäs
Church can be discem ed i11 the back-
ground 10 the le(! .
dödsz för hwilket korsset såsom et monument ähr
uprettat.»
Rhezelius berättar, att Johan III låtit resa upp
korset, som lutade (se ovan s 16). Senare hade det
fallit omkull. Enligt Ahlqvist skulle nämligen även
prosten P Bergström (not 2) ha rätat upp korset.
Ännu ett kors skall ha stått mellan Hallnäs och
Östersjön »uprest, till minne af en Bonde, som på
detta ställe blifwit slagen till döds af åskan, under
hemgåendet ifrån Sjöen» (Ahlqvist 2: 1, s 115).
Denna sten, som endast var omkring en aln hög,
har ej kunnat återfinnas.
(fig 306, 308, s 495), medan den norra kröntes av en
nedan beskriven sol visaresockel (fig 298: a-b ). På
Salmsons litografi (fig 320) är funtskaftet i stället
placerat som krön på norra stigluckan jämte ett
därpå vilande klot. - I öster är en järngrind mellan
murade kalkstensstolpar, krönta av profilerade,
huggna plattor.
1802 ansåg sig sockenmännen förbundna »at
betacka Bonden Lars Påfvelsson i Hallnäs, som
förärat den wäl uthuggna sten, som han sjelf fått til
skänks, af framlidne Elof Michelsson i Trosnäs, til
zirat öfwer Norra porthhwalfwet.» Hur kyrkans
solvisaresockel (fig 298) hamnat i Trosnäs är obe-
kant. Troligen såldes den vid någon upprensning
av kyrkogården.
Fig 292. Persnäs kyrka
och väs tra stiglucka från
sydväst. Foto S Hallgren
1964.
Persnäs Church and
W /ichgatefrom SW
Norra stigluckan (fig 295) har på båda sidor över
valvet inskriftsplattor av röd kalksten med samma
inskrift: »MOS I ST[enninge] ÅLD[ermän] / PKS
I TR[osnäs] / 1802.» - Nedanför portvalvens an-
fang är kvadratiska fördjupningar i murverket, av-
tryck av de äldre portluckor av trä, som stod kvar
när portstolparna av sten byggdes (jfr fig 300, 309).
På så sätt kunde träportarna göra tjänst även
medan man uppförde stenvalven. Jfr ovan , Källa
s 285.
1634 utgjordes kyrkogårdens ingångar dels av en
träport under skyddstak (i väster), dels av en kliv-
stätta (i öster, fig 300). 1661 fick finska bygg-
mästare betalt för en kyrkport. Troligen var även
denna av trä, ty året innan hade samma byggmäs-
tare uppfört en klockstapel (se nedan). - 1707
upptas diverse utgifter för en ny kyrkogårdsport.
1753 byggdes norra kyrkoluckan (räk). 1802 hade
man beslutat, att »framdeles, när lägenheten med-
gifwer, lika fai;:onnerade stenpelare omgifwa Östra
luckan, för likhets skull», men detta kom ej till ut-
förande. På Löfgrens tid stod fortfarande ett luck-
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL
Fig 293. Kyrkan och kyrkogården å r J 683. Detalj av karta
från 1683 . LMS. Bilden av kyrkan är endast ett karttecken,
medan kyrkogårdens utsträckning åte rger verkligheten.
Church and churchyard in 1683. Detail ji-0111 a map. The church
is depicted as a map symbol 011/y, whi/e the extent ofthe church-
yard is in keeping 1vith rea/ity.
t.
------:--~.
419
PERSNÄS KYRKOR
1 KYRKA
2 BOD
3 BÅRHUS
4 STIGLUCKA
5-"-
6GRIND
Fig 294. Situationsplan , I :2000. Uppm J Söderberg 1964.
Vid jämförelse med fig 293 framgår, at t kyrkogården är ut-
vidgad å t söder.
General plan. 1 Church. 2. Storehouse. 3. Storehouse (altered
info a mortuary in 1967). 4, 5. Lichgates. 6. Gate. A comparison
1vith Jig 293 shows that the churchyard has been extended
soul /11vards.
Fig 295 . Norra stigluckan från norr. Foto R Boström J 964.
North lichgatefrom N.
~·
420
hus av trä i öster (fig 309). Möjligen identiskt med
ett av Mandelgren avbildat (fig 317), men på grund
av att han bredvid denna skiss återgivit ett rosett-
fönster, troligen identiskt med ett ännu bevarat i
Löt (jfr s 447) samt att han uppgivit även detta som
hörande till Persnäs, vågar man ej lita på hans orts-
angivelse.
Gångarna på kyrkogården är belagda dels med
röda kalkstensflisor, dels med grus.
Bogårdsmuren var ännu i mitten av 1800-talet
mycket hög och försedd med tak (om man får lita
på Salmsons litografi , fig 320).
J 654 förbjöds församlingsborna att släppa in
kreatur på kyrkogården (vis prot). Även 1760 och
1775 avhandlades förbudet om lösa kreatur på
kyrkogården (st prot). Undantag gjordes för svin ,
på vissa villkor· »Begärte Församlingen at I Dr
Silfmts plickt måtte påläggas den , som intet inom
14 dagar låter skära sina Swinkreatur i trynet at de
ey kunna grafwa, och det för hwart och ett som
finnes oskuret, undantagandes grisar, som dia»
(st prot 1777).
1774 var muren nedrasad på östra sidan samt
luckornas lås sönder (st prot). Även 1775 var muren
nedfallen på några ställen, varför man beslöt, att
var och en skulle reparera sitt stycke (st prot). 1779
upprepades beslutet att trasiga lås skulle lagas samt
nya anskaffas, varigenom kyrkogården »kan wara
stängd och hållen ren» (st prot). 1793- 1795, 1801
och 1804 gjordes påminnelser härom. Sistnämnda
år uppgavs, att murens omkrets var ca 659 al-
nar.
Klockstapel
I kyrkogårdens sydvästra hörn stod 1634 en klock-
stapel med fyra rösten och en rnittspira (fig 300).
Den byggdes 1626 »och kostade medh all behör
50 Dr. .» (räk). Tidigare (jfr även Mandelgren)
hängde klockorna i östtornet. Ursprungligen var
emellertid kyrkans västra torn byggt för klockor;
det finns nämligen hål för sturkar i valven (fig 302,
304, se nedan).
1659 ersattes klockstapeln med en helt ny, utförd
av »4 finska timbekarlar», som för sitt arbete erhöll
34 daler. Den placerades därvid på annan plats,
troligen längre åt norr, »uth för kyrkioporten wes-
ter till» (i not 2 aa). Troligen innebar detta, att
den stod utanför kyrkogården. - 1697 fick denna
i sin tur lämna rum för en stapel byggd för två
klockor, ehuru en andra klocka ej anskaffades förr-
än 1823.
1775 var klockstapeln bristfällig, men trots detta
gjordes inga reparationer. I st prot 1776 heter det:
»Med reparation på klåckstapelen hafwes anstånd,
tils man får se om den nedsänkta klåckan igen-
finnes, som Directeuren Herr Stephan Hammar
lofwade uptaga och skänka til kyrkan» (se nedan
s 481). Ej heller senare företogs några förbätt-
ringar av stapeln, trots upprepade påminnelser. 1778
hade virke utsynats för en reparation, men detta
utgjordes av vindfällen och gick därför ej att an-
vända, enligt byggmästarens utsago (st prot). 1785
var stapeln »så swag, at ey utan fara kan ringas»
(st prot).
Redan 1782 hade man emellertid beslutat att,
i stället för att reparera stapeln, företa en mindre
förändring av västtornet, så att detta skulle kunna
tjänstgöra som klocktorn. Sedan de beslutade ar-
betena blivit utförda , verkställdes klockans flyttning
år 1785. Stapeln såldes och revs antagligen strax
därefter, i varje fall var den borta 1816, då Löfgren
första gången ritade av kyrkan (fig 306).
Gravstenar på kyrkogården
De stora gravhällar, vilka ännu 1848 låg på kyrko-
gården (fig 320), är ej längre kvar på sina ursprung-
liga platser. De har i stor utsträckning sålts på auk-
tion och flyttats ut till gårdarna i socknen. 1754 be-
slöt man, att sk »Räfwelska6 likstenar» samt andra,
vi lka saknade ägare, skulle betraktas som kyrkans
egendom och försäljas . I början av 1800-talet hölls
auktioner på gravstenar, sedan man annonserat
därom i Inrikes tidningar. Inkomsterna redovisades
1804- 1806.
Av de gravstenar, som fortfarande ligger kvar på
kyrkogården, bör följande nämnas:
1. Av grå kalksten , en ofullständig häll , utstick-
ande ur grunden till södra korsarmen. Den full-
ständiga inskriften (i majuskler) löd enligt Rhezelius
(fig 296a) :
ANNO DM M CCC XL IIII OBIIT ELA VS ASA
SON SABBATO REMI / NISCERE ET HIC SEPULTUS
(=år 1344 den 28 februari 7 dog Elov Åses son och
gravsattes här). Fragmentets mått ca 120 x 43 cm.
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL
Törnewalls avritning av stenen (fig 296b) visar en
svag trapetsform. Omräknat i cm var måtten unge-
fär följande: övre bredd 142 cm, nedre bredd 127 cm
samt längden 205 cm. - Rhezelius däremot har
ritat båda kortsidorna lika långa och uppgivit
bredden mitt på stenen till 9 kvarter, d v s 133 cm
samt längden till 215 cm.
Stenen låg 1634 »widh Vapenhus Dören» och var
då spräckt i fem delar, varav nu endast nedre väns-
tra hörnet är bevarat (fig 297). Övriga fragment
torde vara inmurade i den nuvarande kyrkan. Ännu
när Ahlqvist besökte kyrkan låg gravstenen ute på
kyrkogården (Sam! III, s 23). - Håkansson nr
642.
2. Den s k Digerflisan, av grå, troligen gotländsk
kalksten, ligger som trampflisa utanför sydportalen.
Stenen saknar inskrift, men har ett i senare tid in-
hugget bomärke (Håkansson nr 668). 287 x 140 cm.
Enligt sägnen fanns i socknen efter Digerdöden ej
fler överlevande än de som rymdes på denna sten
(Ahlqvist 1, s 67). Varken hos Rhezelius eller i
Ransakningar är stenen nämnd , men Hadorph an-
tecknade 1673 · »En stoor hell uthan bokstäfuer
ligger uth om soder kyrkiedören, kallas drya flisa
id est stoor flijsa efter Reuels [jfr not 6] orat>> (S.30,
p 79 v:o). Han nämner däremot ingenting om Di-
gerdöden, ej heller något bomärke. På Salmsons
litografi (fig 320) och på Mandelgrens konceptrit-
ningar (bl a fig 314) ligger stenen ej som trampflisa,
utan öster om södra korsarmsportalen.
3. Som trampflisa vid sakristieportalen, av röd
kalksten , spräckt, med bomärke likt ett A elle r ett
W markerat med en vågrät linje ( = bomärke nr
155, Håkansson s 339). 215 x l 11 cm. Håkansson
nr 670.
Följande stenar, som ursprungligen torde ha le-
gat på kyrkogården, låg före 1959 i Nya kyrkans
golv, men är nu upplagda på norra kyrkogårds-
muren .
4. Av röd och grå kalksten. Övre högra hörnet
avslaget. Upptill initialerna P.K.S., därunder bo-
märke (=bomärke nr 135, Håkansson s 339; jfr
sten nr 8, s 506). 139 x 112 cm.
5. Av grå, mycket skrovlig kalksten. Övre delen
av höger kant samt övre högra hörnet avslagna.
212xl55x9 cm.
6. Av grå kalksten, spräckt. Bomärke. Låg före
421
PERSNÄS KYRKOR
1959 under korgolvet i Nya kyrkan , placerad innan-
för triumfbågen i Gamla kyrkan. Bredd 94 cm,
längden har varit mer än 100 cm.
Följande gravstenar torde från början ha legat
på kyrkogården.
7- 8. Med årtalen 1707 och 1734, båda användes
1942 som trappstenar i samma gård i Södvik.
Håkansson nr 650 och 655.
9. Med årtalet 1801, 1942 använd som trappsten
en gård i Nybylund, Källa sn. Håkansson nr 258.
10. Med årtalet 1616, över salpetersjudaren
F ig 297. Fragment av gravstenen i fig 296, återfunnet 1959.
Foto R Boström 1959.
Fragment of grave stab in Jig 296, found in 1959.
422
Fig 296:a- b Grav-
sten över Elaus Åses-
son, "j" l 344. Skala
l 20. Teckningar av
•.. J H Rhezelius l 634
(a) och P Törnewall
l 673 (b). KB.
Grave stab in memory
af Etaus Asesson,
t i 344. Dra1vings.
H:kon Arfvetsson. Stenen beskrivs av Håkansson
efter Ihrfors. Har ej återfunnits. Håkansson nr
644.
Flertalet av de gravstenar, vilka nu är inlagda i
Nya kyrkans golv (s 505 ff), torde också tidigare ha
legat på kyrkogården.
En fullständig inventering av gravstenar utspridda
i socknen har hittills ej företagits. Troligen är det
möjligt att återfinna fler här som försvunna beteck-
nade gravstenar
Träd på kyrkogården
Utmed muren växer askar, aspar och andra lövträd
samt kortare häckpartier av syren. Ute på kyrko-
gården dominerar enstaka stora cypresser.
Vid sockenstämman 1760 antogs ett förslag, att
man skulle plantera träd på kyrkogården. »Frå-
gades, om icke försambl.n. skulle wilja plantera
trä på kyrkiogården , hwar och en för sitt Mur-
stycke, kyrkiogården till prydnad och försambln.
till heder nöye, hälst wij äro wistande på en slätt
och skoglös ort. detta behagade en del af försam-
blingen wäl, och lofwade desailla sig wilja försökia,
om några trä där wilja wäxa» (st prot).
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL
a b
Fig 298a-b. Solvisaresockel av röd kalksten. Ursprunglig använd-
ning okänd. a. Upprn S Hesselgren & Fränne 1931. b. Foto S H<:ll-
gren l 964.
Fig 299. Tirnsten från l 767 av röd , slipad kalk-
sten. Har vi lat på sockeln i fig 298a- b. Privat
ägo . Upprn l :4, R Boström del 1959.
Red limestone sundial pillar. Original use unknown.
Bisättningskapell, bod
Invid västra muren står en bod av spritputsad kalk-
sten under tegeltak (fig 294 3). Tidigare använd som
likvagns- och vedbod, 1967 ombyggd till bisättnings-
kapell. Invid södra muren ligger också en bod (fig
294. 2).
Solvisare
En solvisare, ett s k horisontalur, 8 har stått på kyr-
kogården. Skaftet (fig 298: a-b) är av röd kalksten ,
hugget i form av en fyrsidig baluster med joniskt
kapitäl. Å ena sidan beslagsornamentik samt en
(sekundärt) inhuggen inskrift i relief· »E M S /T/
L P S/H A L», troligen = Elof MichelsSon, Tros-·
näs, och Lars PåfvelsSon, Hallnäs (jfr not 9, s 509).
Skaftet troligen från 1500-talets slut eller 1600-
talets början, inskriften från slutet av 1700-talet. 9
Höjd 104 cm. - Håkansson nr 643.
Solvisaren torde tidigt ha förts bort från kyrko-
gården, ty 1802 skänktes skaftet av bonden Lars
2 - 705528 Persnäs Kyrkor
Sundial oj red, polished limestone, dating from
1767 Has stood 011 the plinth shown in jig 298 a- b.
Privately owned.
Påfvelsson i Hallnäs för att placeras på den då ny-
byggda norra stigluckan (st prot, se ovan). Inte
förrän 1924 togs den ned och placerades i det nuva-
rande vapenhuset.
Den tillhörande timstenen är av röd slipad kalk-
sten (fig 299), prydd med en månguddig stjärna,
mellan vars uddar siffror är utsatta. Kring kanten
är en bård av varandra skärande halvcirklar, i hör-
nen rosetter slagna med passare, allt i mycket låg
relief. Inskrift: »Ano 1767 · Måns Jons». - 27 x 27, 7
x 4 cm. Tillhör lantbrukaren Gerhard Johansson,
Södvik 32, som funnit den på en av gårdens vindar.
Tidigare ägdes gården av ättlingar till en Måns Pers-
son, som var kyrkvärd vid tiden för medeltidskyr-
kans rivning år 1857
Straffredskap
1776 beslöt man att en ny straffstock skulle tillver-
kas. Den stod 1829 på kyrkogården (inv). Ej be-
varad.
423
Gamla kyrkan
Plan
Den medeltida kyrkan, som stod kvar ända t ill 1857
(fig 300, 301, 306 ff) , bestod i sitt fullt utbyggda
skick av ett långhus, »medelkyrkan», till vilket i
norr och söder var fogade två korsa rma r, samt av
torn såväl i väster som i öster Koret inrymdes i
östtornets bottenvåning, en sakristia från 1650-1652
låg i vinkeln mellan norra korsarmen och koret, och
på motsvarande pla ts väster om norra korsarmen
låg en bod , i vinkeln mellan södra korsarmen och
långhuset var ett vapenhus inpassat.10
Med sina två kraftiga torn i längdaxelns ändar
var kyrkan en typisk s k klövsadelskyrka,11 en bygg-
nadstyp so m varit rikare representerad på Öland än
i någon annan del av vårt la nd . inemot hälften av
öns kyrkor hade en gång den typiska klövsadel s-
silhuetten . - Genom korsarmarnas placering vid
långhusets östra del närmade sig planen det latinska
korset. De båda tornen gav en lika fullkomlig ba-
Fig 300. Kyrkan , klockstapeln och kyrkogården från söder
1634. Teckning av J H Rhezelius. KB.
The Church, be/1-tower and churchyard from S, 1634.
424
lans åt längdriktningen som korsarmarna gav åt
tvärri ktn ingen.
Material, exteriör
Murverket bestod på vanligt sätt av kalksten i skal-
mursteknik. Hadorphs upplysning om att kyrkan
var av tälgsten (se underskriften till fig 301) kan
tolkas så, att yttermurarna ä nnu på hans tid var
oputsade (jfr T I , s I 9). Den första gången kyrkan
rappades var, såvitt man vet, år 1755. Även 1794
och 1795 beslöt man att rappa densamma. Den del
av västtornets östra mur, som är skyddad under den
nuvarande kyrkans vattentak, har kvar sitt över-
drag av grå spritputs. (En uppgift i räk 1690, enligt
vilken kyrkan vitlimmades detta år, gäller troligen
interiören). - Wallman uppger, att ena korsarmen
var huggen (fig 310), vilket innebär, att (sannolikt
båda) korsarmarna var uppförda av huggen och
oputsad sten, i likhet med dem i Gärdslösa12 och
Glömmi nge. 13
Kyrkan hade två huvudportaler, en i vardera
korsarmen (fig 332). Genom mindre ingångar, dels
i vapenhusets södra mur, dels i skiljemuren mellan
detta och södra korsarmen, kunde man också
komma in i kyrkan (fig 329). Sakristian nåddes en-
dast från koret genom en ingång i östtornets norra
mur (fig 330), materialboden blott utifrån genom
en ingång i dess västra mur (fig 314, 321).
Kyrkorummet upplystes av två fönster i vardera
korsarmsfasaden (fig 301 , 306, 308, 312-315, 318 ff) ,
ett stort spetsbågigt fönster i korets södra sida (fig
300, 30 I , 312, 318 f) , ett litet i absiden (fig 314, 319 f)
samt av något större fönster, dels i västtornets
bottenvåning (fig 309), dels i sakristian (fig 319 ff).
Av Löfgrens och Mandelgrens teckningar framgår,
att det även suttit fönster i norra korsarmens östra
mur samt att materialboden haft ett fönster mot
norr (fig 306, 308, 310, 313, 314, 321).
Mandelgren avbildar även ett sexbladigt rosett-
fönster (fig 317): »östra fönstret i Persnäs ky», vil-
ket ej är belagt i någon annan källa. I samband med
beskrivningen nedan av koret och östtornet kommer
att bevisas - f ö med stöd av Mandelgrens egen
planritning (fig 314) - att något rosettfönster ej
har suttit i Persnäs absid.
BYGGNADS BESK RIVNING
l '
F ig 301. Kyrkan frå n sydväst 1673. Skala 1. 288 . Teckning av P Törnewa ll. UUB.
The Church from SW, 1673.
Petrus Törnewalls avritn ing av kyrkan 1673. UUB, S. 74,
fol. 237
Hadorph sk river· »Pesnäs kyrkia ähr en temlig stoor kors-
kyrkia af tälgsteen , medh 2 stentorn öster och uester; äh r
och sedan tillmurat uid norr korskyrkian et ko rehuus uester
om, och Sakerstya öster. uester om södra korskyrkian är itt
uåknh uus af tälgsteen. denne kyrkia är huelfd främst och
efterst i tornen, men intet mitt uth i. Monumenter i denne
kyrkia fi ns allena ett Sigismunde de Horne lijksteen och uapn
mächta uäl huggen , kallat så af Lilla horn en bondeby som
li gger i denna sochn och fordom hafuer uarit Säter ij , men nu
bondeheman och ä r notabelt att hela den släck ten hafuer dher
af sitt nampn. inscript tulis (?)est : Hicjacet Sigismundus de
H orne qui obijt anno Do[m]ini M°CCC0 XL0 I: in Die beati
egidij et filius ei us (?). denna steen är af gråå art medh några
fleer på kyrkiegården säges uara Räfuelsten , efter inga så-
danne här finnes. En stoor hell uthan bokstäfuer ligger uth om
soder ky rkiedören, kallas drya flijsa id est stoor flij sa efter
Reuels oral» (S. 30, fol 79 v:o-80 r:o , UUB).
425
Fig 302. Sektioner av västto rnet mot öster, söder och väster, samt pla ner av
to rnets fö rsta och and ra våningar. U ppm J 300, S H esselgren & Fränne 193 1,
ä nd rad av J Söderberg J 964.
Sec1 io11s af !he W 10111er looking E, S and W , and p lans of f irst and second floars
of lower.
Fig 303. Sektion mo t väster av lå ng-
huset och ko rsa rmarna . Uppm I 300,
J Söderberg 1964.
PLAN 2 TR.
D
, .. , • de
. • : .. : .. :, - ._'.I
.L . _ ·i. Cl.
Seclion of naue and lransepls looking W _ _,..r·~...ll'_J>L- -LlLL-ZL-----:...._.LI!!;::=:i.__-.....:.... ____ .s!i__J.JlL __ JLJJ
Sk'ÄRNlN G B - B
IODAI . 0 1 Z 3 4 5 10 15 ZON'v.
~nci=J= I f-l=::=====l=======:l::======l:
426
SK.ÄRNING A -A
A Bli
B ~
c ~
D CJ
PLAN
IODM 0 1 2 3 4 5 10
j1111J1111• =t:=r-1=±=t====I=
Fig 304. Sektion mot norr av västtornet och långhuset.
Upprn J 300, J Söderberg J 964.
Seclion oj W toJ11er and 11ave, /ooking N
Fig 305. Plan. Upprn 1 300,
J Söderberg J 964.
Btt
Plan.
15 20 23 Ai.,.
1-~-1=-- =
427
PERSNÄS GAMLA KYRKA
'
Fig 306. K yrka n och kyrkogå rden frå n sydöst samt pla n av kyrkan. Teckning av NI Löfgren 18 17
(Åhstrand- Löfgren). A TA. Texten ti ll planen lyder· » Vid litt. a är östra to rnet med choret , b,
S3cri st iga n på Norra s ida n af kyrkan , c, material-bod , d , vapen- och bå rhus, e, västra tornet med dess
uppgång till klockorne f, g, Predik stolen på södra sida n uti kyrka n , i, pelare i kyrkan.»
The Church and churchyard from SE and plan oj c/111rch. The text lo the plan runs: "Al the letter a,
is the east to1Ver 1vith c/wnce/, b, the vestry af the North side oj the c/wrch , c, the storehouse, d, porch
and 111ort11ary , e, 1vest toiver 1vith staircase to the be/Is, /, g, Pu/pit on the right side in lhe c/wrch , i,
pilla r in the church."
Yttertak
Ursprungligen torde de medeltida partiernas ytter-
tak ha varit täckta av tjärad spån. På Mandelgrens
tid (fig 312- 313, 318, 320) var sakristia, vapenhus
sa mt bod täckta av flisor (sedan 1771 resp 1783).
Sakristian hade tegeltak 1666- 1772.
Interiör
Den äldsta beskrivningen av kyrkan , utförd av
Hadorph 1673 är mycket knapphändig. (Den å ter-
ges in extenso under fig 301). Detaljerade beskriv-
428
ningar föreligger däremot från 1800-talets första
decennier, författade av Löfgren , Ahlqvist samt
E G Hoflund , den sistnä mnde i Inv 1829.1'1
Här återgivna avsnitt ur Löfgrens beskr ivningar
ger en god allmän orientering om kyrkans inre:
». Västra tornet, hvaruti denna församlings enda ,
men täml. stora och välljudande klocka hänger, be-
står nederst af ett lågt hvalf, öppet framåt kyrkan
och inredt med bänkerum. Däröfver äro 2n• låga
rum det ena innanför det a ndra hvilka af Almogen,
man vet ej af hvad orsak, kallas Skomakare-kam-
Fig 307 Interiör m ot öster. Teckning av N I
Löfgren I 817 (Åhstrand-Löfgren). A TA (jfr fig
342). Mycket av det medeltida till stå ndet dröjde
ännu kvar. Predik stolen stod på södra sidan.
Märk den stora likheten med N ya kyrkan före
restaurer ingen 1959 (fig 355).
Jnterior /ooking E. Drmving made in 1817 (ej Jig
342). Much oj the medieval character oj the
church remains. The pu/pit ivas af the soul/i side.
Observe the great simi/arity 1Vith the Neiv Church
before the restoration of 1959.
Fig 308. Kyrkan och kyrkogår-
den från sydväst samt ofullbor-
dad uppmätning av planen.
Teckning av N I Löfgren 1822
ATA .
The church and churchyard from
SW and u11finished sade drm v-
ing oj plan , 1822.
Fig 309. Kyrka n och kyrk ogår-
den med norra och östra stig-
1 uckorna från sydväst. Oda-
terad teckning av N I Löfgren.
KB.
The church and churchyard
with the N and E /ichgates from
sw
.,
rama. Bägge äro hvälfda och hafva ganska låga
ingångar. Uti den innersta synes i ett hörn lemningar
efter en Camin ell. spisel , som ger anledning därtill
' att förmoda det de vid några ofredstider ell. annat
tillfälle, varit nyttjade till Boningsrum. Dylika
kamrar synes äfven många uti det motsvarande
Östra tornet, som nedantill emot kyrkan har ett
högre hvalf än det västra, och utgör Choret. Taket
uti den så kallade Mellankyrkan eller den delen af
kyrkan som är mellan bägge tornen, består af rund
träpanelning, men uti bägge korsen el!. sido-ut-
byggnaderna är stenhvalf, hvilka underhållas af
BYGGNADS BES KR! VNING
··-......
429
f", , .
'. ·!: ~·;". ;·. 1 ·.
f' . . ;c.
·.rtr..
:,!{;;(:c>
_; '.!'.
·::·.~;-~.: .
·.:., ·
430
Fig 310, Upptill: södra korsarmens
portal. Nedtill: norra korsarmen.
Blyertsteckning av J Wallman om-
kring 1820. NordM. Ordet »huggen»
skrivet på korsarmen visar, att
muren var oputsad. Foto N Lager-
gren 1965.
Above: Portal af S /ransept. Be/ol\I:
N transept. Pencil drawing, ca 1820.
The 1vord "huggen" an !he lransept
shol\ls that the l\lall 1vas not p/aslered.
Fig 311. Nordfasaden, blyertsteckning
av J Wallman omkr 1820. NordM.
Foto N Lagergren 1965. Material-
boden väster om korsarmen är
utelämnad.
Norlh fronl, pencil dral\ling, ca 1820.
The slorehouse W oj !he /ransepl was
forgollen.
2"0 pelare. Kyrkans byggnads-sätt kan bäst in-
hämtas af fölgande grundritning .» (Åhstrand-
Löfgren). Löfgrens plan jämte kommentarer åter-
ges i fig 306.
». Bakom altartaflan är, uti sjelfva tornmuren
en liten rundel , under hvilken kyrkans vin förvaras
i en därtill i golfvet inrättad liten källare .. » (Löf-
gren I , s 35).
Ahlqvist och Inv 1829 innehåller en del av Löf-
grens uppgifter. Den förre meddelar också , att mel-
lankyrkans trätunnvalv var målat och omfattade
fem brädlängder, samt att han ansåg valven över
tornens bottenvåningar vara sköna.
De rnåttuppgifter dessa källor lämnar, avviker
något från varandra och från dem Mandelgren upp-
ger i sina konceptritningar (fig 312-317), men på
grund av att rester av den medeltida kyrkans grund-
murar påträffats (fig 322), har detta ingen betydelse
för vår uppfattning om kyrkan.
Golven synes ha bestått av kalkstensflisor och
gravstenar i gångarna samt fra mme i koret. Möj-
ligen var det trägolv i bänkkvarteren.
Övriga detaljupplysningar behandlas lämpligen
i samband med beskrivningen av de olika byggnads-
delarna nedan.
Långhus
Av långhuset är bevarade dels västgaveln med dess
i västtornets östra mur inbakade röste (synligt både
från västtornets andra våning och från den nu-
varande kyrkvinden , fig 302, 323), dels grunden till
sidomurarna samt ett stycke av triumfmuren (fig
322). Av dem kan man utl äsa, att långhuset varit
tä mligen långt och sma lt, ca 10 x 17,3 m yttermått
(7,3 x 14,8 innermått), proportionerna ungefär två
kvadrater (jfr fig 383 · A). Sträckmurarnas höjd kan
beräknas till drygt 6 m (10 a lna r) . Murarna var en-
dast omkring 120 cm breda, dä rtill kommer en smal
' sul a, som skj uter ut under muren på insidan. Mur-
verket består av tuktsten i smått förband och brett
utstrukna fogar (fig 323).
Takvinkeln är något trubbig, ca 95 a 100 grader
(fig 323). På utsidan ( = inå t västtornet) är bruket
utmed röstets kanter modellerat till en jämn yta, i
vi lken syns avtryck efter en grov vävnad i tuskaft,
bäst synlig på södra sidan (mera därom nedan) . Ut-
med röstekonturen är en ca 13 cm bred på murning
BYGG NADSBESK RfVNI NG
av mindre stenar och skärvor i liv med det övriga
murverket. Fogbruket skiljer sig tydligt från det
som använts i det egentliga röstet, men är av sa mma
a rt som i västtornets murverk.
Enligt Erik Lundberg15 visar den fint modellerade
röstekanten , att takkonstruktionen varit densamma
i Persnäs som i Väversunda och Bringetofta (fig
324). Det yttersta sparrparet i en kryssad takstol
har varit infällt på gavelns utsida. Genom a tt
ifrågavarande sparrar varit urgröpta på utsida n,
bildades en ränna mellan sparrarna och gavelkan-
ten. »Röstets överkant bildade en hylla av utstruket
murbruk, en hylla som var då ligt skyddad mot regn
och snö. Jag föreställer mig» , fortsätter Lundberg,
»att vävbeklädnaden varit avsedd att skydda det
utsatta partiet - hur det nu kan ha varit applicerat.
Jag har aldrig själv iakttagit någo nting motsva-
rande. Saken är utmordentligt intressant.»
Om själva ta kbeklädnaden skriver Lundberg
följande: »Ytterpanelens kanter bildar ett viktigt
konstruktivt element. De är omsorgsfullt fastplug-
gade i alla takstolars huvudsparrar och håller fast
gavelns urgröpta motsvarighet Takkonstruk-
tionen ifråga hör tydligen egentligen hemma i trä-
kyrkor. Ovisst om ursprungligen i skiftesverk eller
stavbygge.» Så lå ngt Erik Lundberg.
Vad har då fyllnadsmurverket haft för uppgift?
Troligen fann man det önskvärt att fylla igen rännan
i röstets överkant i samband med resandet av väst-
tornets murar. Sa mtidigt som den östra tornmuren
byggdes ovanpå lå nghusgaveln , fyllde man rä nnan
med mindre stenar och bruk. Murbruket visar, att
dessa båda moment är samtidiga (fig 323) . Fler-
städes är fogbruket utstruket över så stora ytor, att
det samtidigt döljer delar av fyllnadsmurverket ,
röstet och tornmuren.
På alla äldre avbildningar skyms långhusmurarna
till största delen av tillbyggnader på alla sidor.
Mandelgren antyder en smal, igenmurad sydportal
i västra delen av långhuset inna nför vapenhuset
(fig 314) . Skissen visar, att gångöppningen var
placerad i murens ytterliv, som samtidigt utgjorde
anslag för dörren . Innersmygens sidor var nästan
rätvinkliga. En vacker järnbeslagen dörr (fig 330),
sekundärt använd i koret (s 447 f) , har troligen från
början suttit i en av långhusets portaler (man får
nämligen anta, att det även funnits en nordportal).
431
PERSNÄS GA MLA KYRKA
- --
---
J I
F ig 3 12. Sydfasad, ska la ca J 300. Konceptritning av N M
Mandelgren 1848 . LUKI.
South front. Draft draJ11i11g, 1848.
Till dörren har troligen hört en ring av smidesjärn
(fig 353). Dörrens rundbågiga övre avslutning visa r,
att den ej tillhört någon av korsarmarnas portaler.
- Det saknas uppgifter om fön ster i långhusmu-
rarna. På grund av långhusets proportioner kan
man räkna med två fönster i söder. Förmodligen
hade dessa sina motsva righeter i norr.
Ursprungligen stod antagligen den kryssade tak-
stolen öppen, men sedermera, troligen i början av
1200-talet, ersattes den kryssade takstolen med en
snedstöttad och en panel spikades på bindare-
bjä lkarnas undersida, så att ett vindsutrymme
bildades, åtkomligt från östtornets första våning
genom en öppning i dess västra mur (fig 314, 317,
331). Det äldsta kända innertaket tillkom visser-
ligen så sent som 1698 (se nedan), men får förut-
sättas ha ersatt ett ännu ä ldre.
432
-·
/
Fig 313. N ordfasad , ska la ca I 300. Koncept ritning av N M
Mandelgren J 848. LUKI.
North front. Dra/I draJ11ing, 1848.
Det plana innertaket ersattes 1770 av ett trätunn-
valv, beskrivet närmare nedan (fig 315, 316). I sin
renritning (fig 31 8, 3 19) har Mandelgren i stället
för trätunnvalv placerat tre kryssvalv över lång-
huset, vi lkas gördelbågar vilade på avtrappade kon-
soler. Hela detta valvsystem kopierar det som ännu
är bevarat i Gärdslösa kyrka (jfr ovan s 58- 59) . Det
ä r emellertid föga troligt, at t Persnäs långhus någon-
sin haft stenvalv I varje fa ll saknades sådana vid
Hadorphs besök 1673 (se underskriften till fig 301),
ej heller har Mandelgren gjort några anteckningar
om att han skulle ha iakttagit valvspår Någon klar-
het i frågan om långhusets innertak går emellert id
ej att få, då denna del av den medeltida kyrkan är
riven. Möjligen kan man hoppas på att det under
putslagren på muren bakom orgeln ska ll finnas spår
av stenvalv eller annat innertak. Tills vidare nöjer
----
- ---- -
- ,~---~c=~. MOii VARIGUE.J.
~-,- 1
:_j
Fig 323. Långhusets västra
gavelröste samt ett stycke
av västtornets östra mur,
sedda från tornets andra
våning. Foto S Hallgren
1969.
West gable oj nave and
part oj E wa/l oj W tower,
from the second storey oj
the tower, ej Jig 302, far lejt.
Fig 324: a-b. Väversunda kyrkas romanska takstol ,
skala 1 100 (a) samt detalj av gavelns kant med den
yttre, förtunnade sparren i takstolen (b) . E Lundberg
1969.
The Romanesque roof-trusses oj Väversunda church
(a) and detail oj the gab/e edge with the outermost,
thinned or ho//owed-out timbers oj the trusses (b) .
Fig. 325. Detalj av murverket i väst-
tornets första våning, östra muren ,
med sporad iskt förekommande
kvaderrits . Foto R Boström 1963.
Detail of the masonry of the first
storey of the W tower, E wa/I, with
occasio11al fa/se as/ilars marked.
Fig 326. Interiör av västtornets första
våning, östra kammaren, mot söder.
Foto S Hallgren J 969.
lnterior offirst storey of W tower,
E chamber looking S.
, ~
r ..._~=--""-c--_J~ r
.~
443
,\lr
• I ..-_ ·
""· .;.· /'
' I
444
~·
Fig 327 Interiör av västtornets andra våning med trappans
mynning invid västra muren. T denna en vågrät slits som tro-
ligen utgj ort upplag för täckfli sorna i en trapphuv. Foto S
Hallgren 1969.
Interior of second storey of W tower with the staircase opening
by the W wal/. In the wa/l is a horizonta/ groove for a stair-
case roof.
Fig 328. Västtornets översta våning, den nuvarande klock-
våningen, mot sydväst. Foto S Hallgren 1964.
Top storey of W tower, the present bel/ chamber, /ooking SW
derrits här och var (fig 325). Någon skillnad mellan
murverket här i öster i förhållande till de övriga
tommurarna kan ej påvisas. Man har alltså murat
tunnvalvets östra vederlag intill långhusgaveln.
Trappan till nästa våning fortsätter inne i västra
muren (fig 302, 304). Det inre murhörnet mellan
vilplanet och trappan är rått avhugget till rundad
form, utom upptill och nedtill , där hörnet fått be-
hålla sin ursprungliga skarpa kant. Trappan, som
svänger obetydligt, är här 60- 68 cm bred och täckt
av kant i kant lagda hällar. Stegen är obekvämt
höga, ca 25-33 cm, och lutningen brantare än i den
underliggande våningen (se fig 302). I andra vå-
ningen mynnar trappan i en stympad trapphuv (fig
302, 304, 327). Över trappan är i västra muren en
vågrät slits, belägen ca 110 cm över golvet. Den är
ca 9-12 cm djup samt omkring 32 cm hög och har
troligen utgjort upplag för en avtäckning med flisor.
Trappans mynning har alltså varit bättre skyddad
än vad den nu är. Jfr Hagby och Österlars kyrkor.17
Denna andra våning, som nu utgörs av ett enda
rum, har varit belyst av sammanlagt fem gluggar
av samma typ som i första våningen (fig 302). De
på södra sidan har tillmurade dageröppningar, lik-
som den mellersta på norra sidan.
I östra muren framträder tydligt en liten trian-
gulär yta, nämligen det äldsta långhusets gavel-
röste som beskrivits ovan (fig 323). Dess murverk
i smått förband skiljer sig tydligt från tornets grövre.
Olyckligtvis har gavelspetsen förstörts i samband
med den elektriska installationen . numera går en
elektrisk kabel i fogen mellan gavelspetsen och torn-
muren, och muren omkring kabeln har smetats över
med ett tjockt lager cementbruk.
Golvet, som även i denna våning utgörs av en ut-
jämnad översida av tunnvalv, är täckt av ett tjockt
lager jord , skräp och stenar Däribland märks några
runda , släta gråstenar som troligen är kaststenar
I västra delen ligger en lös, tämligen stor flisa över
det nyss beskrivna hålet i den underliggande tom-
kammarens valv
Taket i andra våningen har utgjorts av ett trätak,
vilande på tätt sittande bjälkar med upplag i norr
och söder (fig 302, 304). Ingen ursprunglig bjälke
är bevarad , de få nu befintliga är sekundärt inpas-
sade i de gamla lägena. Inga golvplankor vilar nu
på bjälklaget, varför andra och tredje våningarna
BYGG NAD SBESKRIVNING
tillsammans utgör ett enda högt rum. På golvbjäl-
karna vilar en stöd konstruktion för fjärde våningens
klockstolar (från 1785, se nedan) .
Inga spår av rumsindelning, vare sig av trä eller
sten har kunnat iakttas, men har troligen funnits.
Trapphuven har på insidan, d v s inåt tornet, en
vertikal indragning (fig 327) som möjligen kan sättas
i samband med en sådan. en mellanvägg av trä kan
ha utgått från det inåtgående hörnet.
Tredje våningen, som är högre än den andra (fig
302, 304), har varit upplyst av fyra gluggar, två i
söder och två i !10rr, de senare med numera igen-
murade dageröppningar. Ej heller i denna våning
har någon rumsindelning kunnat iakttas, men får
väl förutsättas ha funnits. Även tredje och fjärde
våningarna skiljs åt av ett kraftigt bjälklag.
Ungefär mitt för norra muren utgår en trätrappa,
som går mot söder upp genom tredje våningen och
till den översta, som numera är klockvåning (fig
292, 302, 304, 328, 352). Där är stora, till golvet gå-
ende, rundbågiga öppningar, tre åt norr, söder och
väster samt två åt öster (fig 303). De sistnämnda har
ursprungliga, inmurade bröstvärn, och i öppning-
arna över dem är glasade bågar av modernt snitt
insatta. Alla de övriga är försedda med moderna
skyddsräcken av smidesjärn samt tjärade träluckor.
- Löfgrens och Wallmans avbildningar (fig 306,
308, 309, 311) visar bröstvärn även i de yttre skott-
öppningarna på tornets övriga tre sidor. Dessa synes
ha avlägsnats i samband med tillkomsten av 1857
års kyrka .
Murkrönet är avrivet, det inre livet ungefär 35 cm
mer än det yttre (fig 328). Den nuvarande spetsiga
tornhuven , täckt med tjärad spån, är troligen me-
deltida , men den äldsta huven var antagligen trub-
bigare.
Denna tornets fjärde våning var ursprungligen
skyttevåning. Var klockorna, som varit två (av an-
talet löphål för klocklinor att döma, fig 302), från
början varit upphängda, är ovisst. Kanske i en trä-
stapel på tornhuven (jfr s 196). I varje fall kunde
man ringa klockorna , som både skulle tjäna guds-
tjänstlivet och användas som stormklockor, ända
nedifrån tornets bottenvåning.
När klockorna sedermera byttes ut mot större
och tyngre, flyttades de ut ur stentornet och till en
trästapel på kyrkogården (fig 300). När detta ägde
445
PERSNÄS GAMLA KYRKA
rum är obekant. Enligt Mandelgren fanns det 1848
hylsor i korvalvet för klocklinor, vilket visar, att
även östtornet använts som klocktorn (se nedan,
östtorn), men det har ej gått att få någon klarhet i,
om och när klockorna hängde i östtornet.
Klockstolen, byggd år 1785 av båtsman Wand-
ring, är av en originell , virkesbesparande konstruk-
tion (fig 302, 328).18 De bjälkar, som bär klockornas
lager, är inmurade i tornets norra och södra väggar
Men dels för att förhindra skador på tomväggarna
genom påfrestningarna under ringning, dels föra
belastningen så långt ned i tornet som möjligt,
har ett kryss av förhållandevis klent virke satts upp
mellan tornets andra och tredje våningar. Här-
igenom får tornets murmassa tjänstgöra som mot-
vikt till de ryckningar som uppstår vid ringning,
samtidigt som påfrestningarna fördelas över en stor
del av tornet.
Bredvid trappans mynning i klockvåningen står
ett gångspel (synligt i fig 302), vridbart mellan golvet
och en takbjälke. Troligen samtidigt med Lars
Wandrings klockstol.
Kor och östtorn
Koret och det ovanpå detta vilande östtornet hade
i det yttre kvadratisk plan. Det var något kraftigare
än västtornet, basytan var ca 10 x 10 m. De stora
murytorna dominerades av ett stort spetsbågigt
fönster på södra sidan samt av en tinnkrans under
446
Fig 329. »Yttre dörren på södra va-
penhuset» (B), »Dörr mellan södra
vapenhuset och Kyrkan» (A) samt
»Södra fönstret i koret». Laverad
blyertsteckning av N M Mandelgren
1848. LUKT.
"Outer door of south porch" (B),
"Door between the south porch and the
Church" (A), and " The south wi11do1v
of the chancel" Wash drmving.
takfoten. I övrigt var det sparsamt försett med smala
ljusgluggar, varierande till antal och storlek hos de
olika tecknarna (fig 300, 301 , 306, 312, 313, 314 ff).
Kyrkans kor i bottenvåningen är ganska väl känt
tack vare ett stort antal detaljerade avbildningar
Delar av grundmurarna, som kan komplettera vår
kunskap, har också påträffats (fig 322). Till det
ganska breda och korta koret (inre bredd 11 I /4 aln
= 668 cm enligt Inv 1829) anslöt sig i öster en i mur-
massivet utsparad, rymlig absid (fig 306, 308, 314,
315, 319 ff). Mot långhuset öppnade sig koret till
nästan hela sin bredd genom en hög och vid triumf-
båge (fig 307, 321, 342). Bevarade murrester visar
emellertid, att den ursprungliga triumfbågen var be-
tydligt smalare, endast omkring 3 m bred .
Koret var välvt med ett kryssvalv med rektangu-
lär grundplan. I söder vilade det på två hörnpi-
lastrar förenade av en på impostlister vilande båge,
vilken enligt Löfgrens och Mandelgrens skisser hade
en obestämt rundad form (fig 307, 329, 342), men
som i den senares renritning var spetsbågig (fig 319).
Att döma av fig 315 var valvet så högt, att det sköt
upp i den första tomvåningen och inkräktade på
utrymmet. Redan av det skälet kan man misstänka,
att detta toppiga valv ej hörde till den ursprungliga
anläggningen, utan till en senare tid när inte östtor-
nets utrymmen behövdes. Tidigare torde koret ha
varit välvt med ett tunnvalv. Om det varit tvärställt
liksom i första (ev även i andra) våningen, eller hade
vederlag i norr och söder (fig 331) är ovisst; det
finns paralleller till korvalv av båda typerna. 19
Om de runda föremålen nära valvets kortsidor
(fig 314, 315, 317, 319) berättar Mandelgren. »I
hvalfvet öfver koret sitta ännu qvar trähylsorne,
genom hvilka tågen löpit till ringklockorna» (Rese-
ber s 64). Därav kan man sluta, att tornet, när valvet
slogs, användes som klockstapel.
Öster om koret öppnade sig en vid absid , täckt
av ett hjälmvalv (fig 314). Absidens plan var en styl-
tad halvcirkel , djupet översteg radien med någon
meter, beroende på, att cirkeln var slagen med pas-
sarens spets placerad nära ytterliuet av korets östra
mur, ej det inre. Måtten hos de olika källorna var-
ierar något, men alla betonar starkt absidens domi-
nerande djup. Längst in i absiden var en vinkällare
i sen tid inrättad under golvet (fig 322).
I öster hade absiden ett litet fönster med utåt och
inåt starkt skrånande smygar. Innersmygens bredd
anger Mandelgren till 74 cm (fig 314), dageröpp-
ningens bredd till knappt 25 cm. Därmed har Man-
delgren själv bevisat, att det vackra rosettfönstret
i fig 317 inte hör till Persnäs kyrka (jfr s 420).
Koret belystes från söder av ett mycket högt och
smalt, tvådelat fönster med utpräglat gotiska drag
(fig 314, 315, 318, 319, 321. - Törnewall har där-
emot i fig 301 givit fönstret rundbågig form, jfr ovan
I: 1, s 24). Överdelen bestod av rikt masverk. Ett
verkstycke av grå huggen kalksten (fig 334: d),
28,5 cm långt och med en nåt på ena kortändan, är
sannolikt en rest av mittposten. Ett avrostat vind-
järn satt ännu kvar i sitt hål , när stenen påträffades
under golvet 1959. Troligen hörde fönstret till samma
skede som det toppiga korvalvet. Ursprungligen
får vi föreställa oss ett betydligt mindre, rundbå-
gigt fönster med liten dageröppning och kraftigt
skrånande ytter- och innersmygar. - I det gotiska
fönstrets överdel var glasmålningar insatta, be-
skrivna nedan.
I en rundbågig ingång i norra kormurens östra
del (fig 307, 315, 342) satt en dörr, ornerad med be-
slag av smidesjärn (fig 330). Att döma av Mandel-
grens teckning, utgjorde den ett gott exempel på
romansk smideskonst, där konstruktiva och deko-
rativa element på ett lyckligt sätt förenades. De båda
vågräta gångjärnsbeslagen var refflade utmed kan-
ten och fästade vid dörren med tätt sittande nitar
BYGG NA DSBESKRI VNING
Fig 330. Järnbeslagen dörr mellan koret och t1appan i norra
korrnuren, troligen sekundärt använd. Kanske tillhörde den
en av långhusets portaler före tillkomsten av korsarmarna
(jfr fig 383: A- C) . Teckning av N M Mandelgren 1848. LU Kl.
Door with iromvork, between the chancel and the staircase in
N wall of chancel, probab/y used secondarily. May have been
in one of the portals of the nave before the transepts were built
(cf. Jig 383: A- C). Drawing, 1848.
med runda huvuden. Från dessa beslag utgick pal-
mettliknande ornament, bildade av dels raka, dels
bågformade beslag, vilkas ändar antingen var böjda
utåt eller inåt. Utmed dörröppningens kanter följde
ett om en tätningslist påminnande plattjärn, som i
bågens hjässa, nedtill och mitt på långsidorna acc-
entuerades av bågformade beslag, koncentriskt ord-
nade och med innerkonturerna utklippta som en
lambrequin.
Denna praktfulla dörr var knappast skapad för
en så undanskymd placering som den i korets nord-
östra hörn, utan tillhörde sannolikt det romanska
långhusets nord- eller sydportal. Dörren har av
Folke Holmer20 daterats till 1100-talet och han
anser det även troligt, att den tillhört en av långhus-
portalerna.
447
1/2
BV
E
I
c
D
!--
r
E
' __ J
1/2cr ---,
Dt_
0
- - - - - )._ -
~-- --
,,---,
~-~------~ -_;.--L L __ i
: ::s±EIE'I
.~:. B A
~I-
'V
E
]JJ v
c
D
I-~ i\
,1:\
E
IT c~
D
""" ~-
' B (not 24).
Förmodligen var det i samband därmed, som
Persnäs östtorn fick sin om ett säteritak påminnande
huv med två takfall (fig 300, 301). En liknande huv
fanns nämligen också på Föra västtorn, avbildad
av Rhezelius 1634, men ombyggd före 1673 (se när-
mast följande volym om Föra kyrka).
Från år 1626 vet vi mer om kyrkobyggnadens
öden, tack vare arkivalierna. En ny klockstapel
byggdes sagda år (fig 300), ombyggd och flyttad 1659
samt ersatt med en ny 1697 (se ovan, klockstapel).
Sakristian, tillkommen 1650-1652 (fig 383:F), är
redan beskriven ovan, i likhet med inredningen
av densamma.
Under 1600-talet var det huvudsakligen under-
hållsarbeten, som företogs vid kyrkan, bl a 1654,
457
Fig 335. Kapitä l från norra korrnrmens kolonn , av den sk
Gärdslösa-mästaren eller Håkan Tanna, 1200-talets mitt.
Foto A Edle 1931.
Cap ita/ ji·om the co/1111111 oj the N transept , by the so-ca/led
Gärds/ösa Master or Håkan Tan11a, middle oj 13th century.
Fig 336a- d. Detaljer av ans iktsmasker i hörnen på kapitä let
i fig 333, 334:a, 335 . Foto A Edl~ 1931.
Details oj heads 011 the corners oj the capita/ in jigs 333, 334a,
335.
459
PERSNÄS GAMLA KYRKA
då det betalades 20 daler till »Byggmestaren på Kyr-
kian>> för renoveringen av »ett litet tak på kyrkan
nordan till». Reparationer av tak och tornhuvar
företogs också bl a 1660, 1669 och följande år samt
på 1680- och 1690-talen.
Omfattande arbeten, till vilka bl a Högby kyrka
lämnade ett litet bidrag 1672, påbörjades 1669 på
de båda tornhuvarna. Därvid anlitades två kyrk-
byggare från Ljungby, M(äster) Jondernetz (?) och
Oluf.
Förutom reparationer av fönster 1651 och 1691 ,
ägde utvidgning eller nyupptagning av fönster rum
1668, ty räk nämner utgifter ej blott för fönster-
(glas), utan även för fönstrens insättande och kring-
rnurande. Troligen var fönstren belägna i korsar-
marnas fasader (utvidgade sista gången 1810, se
nedan).
En besiktning av »hwalfwet» år 1690 (räk) avsåg
troligen korvalvet, som även senare visade sig skröp-
ligt. Som redan tidigare påpekats i flera samman-
hang, var orsaken härtill utan tvekan att finna i den
utvidgning av triumfbågen, som hade företagits
upprepade gånger, bl a någon gång i slutet av me-
deltiden , och som hade medfört att östtornets sta-
bilitet allvarligt hade rubbats. - Däremot framgår
det ingenstädes av arkivalierna, att vare sig valvet
över västtornets bottenvåning eller korsarmarnas
valv skulle ha varit skadade.
1690 vitlimmades kyrkan. Det förhållandet , att
det skedde samma år som valvet besiktigades, tyder
på att det är frågan om interiören.
1698-1699 gjorde en snickare ett plant innertak
över långhuset, »Panelet under Körcktaket». samt
lister under detsamma. Det hade vågrät profil, kan
man sluta sig till av de diskussioner som fördes 1767
och senare, då man beslöt att innertaket skulle »som
ett hvalf panelas.» År 1700 fick Jonas murmästare
betalt för att han murade och rappade kring panel-
ningen.
Sistnämda år insattes en predikstol (fig 365, se
Nya kyrkan) invid triumfbågens södra vederlag
(fig 306- 308, 321, 342), varvid murmästaren fick
betalt för att han murade in balkarna samt för järn
till predikstolen. Möjligen skedde samtidigt en
ytterligare breddning av triumfbågen, ehuru detta
ej utsägs i arkivalierna från den aktuella tiden. Vissa
senare företagna åtgärder skulle därigenom få sin
460
naturliga motivering. Dit hör bl a den förstärkning
av östtornet som skedde 1729-1730, korvalvets
lagning 1784 samt omfattande reparationer av hela
östtornet 1792- 1793. Östtornskatastrofen 1857 (se
nedan) skulle också kunna förklaras som en följd
av triumfbågens breddning, ehuru den direkt synes
ha framkall ats av långhusets rivning.
Underhållsarbeten, främst spånslagning och »bek-
ning» av tornhuvar, yttertak och klockstapel , präg-
lar också 1700-talet, liksom reparationer av fönster
1729- 1730 ägde förstärkningsarbeten av öst-
tornet rum, i det att sex balkar (ankarbjälkar?)
bilades och lades in . Kostnaderna uppgick till inte
mindre än 72 daler, vilket visar, att det måste röra
sig om ett tidsödande arbete. Som en jämförelse
kan nämnas, att en byggmästare 1732 fick 25 daler
för att han Jagade (troligen = spånade) klocksta-
peln och kyrktaket; enbart kostnaderna för spån
uppgick till 10 daler.
En svår torka 1740 var troligen anledningen till
att det följande decenniet spårlöst gått förbi i a rkiva-
lierna, med avseende på byggnadsarbeten . På J 750-
talet företogs en rad förbättringar 1755 rappades
och kalkslogs exteriören, sakristians tak täcktes
med tegel (se ovan) och två fönsterlufter om var-
dera fyra rutor togs upp på norra (korsarms)gaveln.
»Gluggarnas förwarande med luckor i tornen»
samma år avsåg förmodligen öppningarna i de båda
tornens översta våningar (fig 312 f).
Beslut, fattade vid sockenstämmor 1755, 1756
och 1758 att göra fönster även på »Södra gaflen»
verkställdes troligen ej , på grund av ett dyrbart
orgelbygge. År 1769 skulle nya fönsterbågar målas
med oljefärg, men det anges ej vilka. Ej heller vet
vi, vart de uppruttnade fönsterbågar hörde, vilka
1775 ersattes med nya.
1756 inleddes flera års dyrbara och även på annat
sätt krävande arbeten i och med förvärvandet av en
orgel och en orgelläktare, den förra byggd av Lars
Wahlberg, den senare av Petter Norling (se nedan,
läktare och orgel). Orgelverket invigdes visserligen
redan 1759, men fortsatte under flera decennier att
på flera sätt ge församlingen stora bekymmer
En av orsakerna till de många omsorgerna om
orgeln var det bristfälliga yttertaket över långhuset,
vilket medförde allvarliga fuktskador ej blott på
orgeln, utan även på takpanelen.
1757 fick Solblom 2 daler för »Sparrwerckets
lagande under taket», men det skulle dröja ända till
1769, innan flera andra, nödvändiga åtgärder kom
till stånd . På grund av dels missväxt och dyra sädes-
köp, dels det dyrbara orgelbygget, förmådde nämli-
gen församlingsborna endast företa det mest nödvän-
diga, till vilket räknades bl a tjärning av kyrktaket
och klockstapeln samt uppsättande av de redan 1763
beslutade »Rällorna» (rännorna) under kyrktaket.
Ett beslut från 1767 att anskaffa bräder till panelen
och laga kyrktaket över läktaren måste också skju-
tas upp till 1769.
Vid biskopsvisitationen 1767 framhölls, att kyrk-
taket fordrade snabb förbättring, emedan panel-
ningen av dropp tagit stark röta, därför skulle den
förnyas. Därvid uppkom förslaget , att till mera ljus
och anseende i kyrkan, taket kunde som ett valv
panelas. Detta förslag verkstä lldes 1770- 1771 , se
nedan.
Den 1.5.1770 tillkallades den mångbetrodde kvar-
termästaren Örn i Svarteberga (s 157, not 30), för
att han tillsammans med församlingens förtroende-
män skulle delta i en besiktning av kyrktaket. Resul-
tatet av syneförrättningen lades fram inför socken-
stämman samma dag. Det hade visat sig, »at taket
til Resningswirke Rännor och Panel war så för-
fa llet och förruttnadt, att största fara war wid in-
fallande Stormwäder at altsammans kunde ramla
öfwerända, och således wäl tarfwade en allmän re-
paration». En sådan var emellertid mer än försam-
lingen förmådde på grund av de svåra tiderna. Örn
gjorde i stället upp ett förslag på de allra nödvändi-
gaste åtgärderna »som i år kan företagas at kyrkan
må wara utom fara, med kyrkans och församlingens
minsta känning och kostnad». Han föreslog att det
plana innertaket skulle ersättas med ett trätunnvalv,
en förändring som redan hade föreslagits vid bis-
kopsvisitationen 1767 (se ovan). Därvid skulle »mäs-
tadelen af gamla wirket» kunna användas. Likaså
skulle man täta rännorna »med draf och beck». Med
rännornas inläggande och yttertakets förbättring
kunde man vänta till nästa år. Örn gjorde därefter
upp en förteckning på behövligt material samt ut-
lovade sin medverkan i arbetet. Stämman beslöt
enhälligt att acceptera Örns förslag, varefter man
fastställde arbetstiderna. från kl 6 fm till kl 8 em,
med en middagspaus mellan kl 12 och kl l.
BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING
1778 hade församlingen beslutat att beställa en
ny altarprydnad , »men innan hon insättes skulle en
förståndig Murmästare besicktiga hwalfwet, som
på flera ställen är remnade, om det kan stå eller
eij.» Besiktningen av »Chorhwalfwet» utfördes av
murmästare Törnberg (s 377, not 45), som tydligen
tillrådde en reparation, ty 1784 betalades kostna-
derna för »Chorets lagning».
Lars Wandrings reparationer 1785-1700-talets slut
1780-talet utmärker sig genom stora omkostnader,
dels för inredningen, altaruppsats (fig 307, 342 ff,
355), läktare, predikstol (fig 365), präststol och
bänkar (närmare beskrivna nedan, se Inredn o inv),
dels för reparationer, vilka fortsattes under 1790-
talet. Under hela denna tid anförtroddes nästan alla
uppdrag åt Lars Wandring.38
Klockstapelns underhåll hade varit aktuellt sedan
1775, men de beslutade åtgärderna hade av skilda
orsaker uppskjutits (se ovan, klockstapel). 1782
föreslog den visiterande biskopen, att kyrkans ena
torn skulle användas för klockan, emedan bristen
på erforderligt virke (till en trästapel) »i synnerhet
här på landet» hade blivit alltmer kännbar. 1785,
när klockstapeln hade blivit »så swag, at ey utan fara
kan ringas», utförde Lars Wandring omedelbart
efter sådden den beslutade ombyggnaden av väst-
tornet. För att tornet bättre skulle lämpa sig som
klocktorn , togs en direkt ingång upp i tornets södra
mur, 1 m över marken (fig 312). Av Löfgrens plan-
ritningar att döma (fig 306, 321) murades samtidigt
trappans ingång i tornets bottenvåning igen. Detta
skedde i så fall för att själva kyrkorummet skulle
kunna hållas stängt och skyddat för obehöriga även
under klockringning. Resultatet av Wandrings om-
byggnad är beskrivet ovan, se västtorn.
Följande år, 1786, höjde Wandring orgelläktaren
i samband med en reparation av orgeln, och 1786-
1787 byggde han bänkar i kyrkan.
En ej närmare specificerad utbetalning till »Vand-
ringen» 1790 gäller troligen en året förut beslutad
reparation av kyrktaket över orgelverket »at det
eij tager skada af rägn och yrsnö».
Mycket omfattande arbeten utfördes under
Wandrings ledning 13.5-25.7 1793 på östtornet,
både »inwändes» och »utwändes». Till det förra
arbetet anskaffades bl a 8 st kraftiga »ryggåsar»,
461
PER SN ÄS GAMLA KYRKA
25 cm i genomskärning, hälften av dem 8,4 m långa,
resten 6 m (till förankring, bjälklag eller takstol?) .
- Det »utwändes» arbetet omfattade både spån-
ande och »beckande»; tjäran togs från Påskallavik
i Småland.
1794 reparerade Wandring vapenhusets tak (se
ovan) och 1795 förbereddes västtornets repara-
tioner genom att man begärde utsyning av 10 tolfter
tallar »til wästra tornets iståndsättande». Inte förrän
1798 utförde Wandring reparationerna på västtor-
net (spånslagning och tjärning) och »W flögen».
Under mellantiden förbättrade han ännu en gång
»mellantaket»; men det anskaffades också 51 1/2
alnar vadmal till en presenning över orgelverket,
vilket visar, att man, trots takreparationen, be-
farade takdropp.
Till övriga arbeten på kyrkan under denna tid
hör yttermurarnas rappande och kalkslående i en-
lighet med ett beslut 1794. Ett stycke av denna mur-
behandling är ännu bevarat på västtornets östra
mur, under den nuvarande kyrkans vattentak, och
utvisar en grå spritputs.
1797 beslöt man, som redan nämnts, att ersätta
den södra (korsarms)dörren »med aldraförsta»,
dörren är synlig i fig 332. - 1798 anskaffades nio
glasrutor, vilket troligen kan sättas i samband med
ett beslut 1796 att stockstraff skulle utmätas för
dem som genom stenkastning slog sönder kyrk-
fönstren .
Reparationer och förändringar 1800-1857
Reparationerna år 1806 uppgick till 67:38 :8, men
det framgår ej av räk 1807, vilka delar av kyrkan det
är frågan om.
1809 uppmanades de som ringde i klockan att
stänga 1 uckorna efter sig. Man beslöt också, att
»lås ställas til torndören, och nycklen förwaras hos
den , som besörjer ringningen .» samt att västtor-
net skulle tj äras till hösten och tomluckorna repa-
reras eller förnyas.
1810 företogs en nödvändig, tidiga re diskuterad ,
men på grund av kriget 1808- 1809 uppskjuten re-
paration av kyrkfönstren. De förmu ltnade fönster-
ramarna och allt mörkna t glas skulle bytas ut, »til
Guds ära , och gaiilalt folk til behag». - »Emedan
gaiilalt gudfruktigt Kyrkefolk länge klagat öfver,
at, när wäderleken är dunkel det för dem är, här i
462
kyrkan, så skumt och mörkt, at de svårligen kufia se,
at läsa i Bok, men tro med wisshet, at det skulle
blifwa ljusare i kyrkan , om nya fönster anskaffades,
Och som glasrutorna nu genom sol- och wädrets
åwerkan blifwit så fördunklade, at ljuset utifrån
icke kan tilräckeligen inkoiila .» beslöt man nu
att kyrkokassan skulle bekosta fönsterreparationen.
Därvid skulle fönstren göras 4 alnar (240 cm) höga.
40 daler betalades till gl asmästare Stork för sju
fönster med bly En liten inkomst fick kyrkan ge-
nom försä ljning av de gamla kyrkfönstren.
1810 beslöt man att inrätta en vinkällare under
sakristians golv (se ovan). Om den verkligen place-
rades där eller om det i stället är den i absiden be-
lägna källaren som kom till 1810 (fig 322, jfr s 447,
451), är ovisst. Ej heller har det gått att utreda, om
källaren i absiden i sin tur är identisk med ett ut-
rymme, i vilken kyrkans kassakista förvarades
1829, kall at »ett i östra tornet dertill inredt rum»
(Inv 1829).
Beträffande inbrottet i sakristian 1819 och därav
föranledda reparationer, se ovan. Den byggmästare
som därvid anlitades, Per Jonsson i Hallnäs, fick
flera uppdrag vid kyrkan. 1822 och följade år spå-
nade och tjärade han kyrkans tak och tomluckor,
varom beslut redan hade fattats 1816. 1824- 1825
fick han bl a betalt »för dörrens förfärdigande till
förvaringsrummet» och 1827- 1828 »för j ärnbeslag-
ningen af dörren till förvaringsrummet i tornet».
Därmed avses antingen en dörr i västtornets första
våning (se ovan), eller också den flerstädes omtalade
källaren i absidens golv Per Jonsson reparerade
också vapenhusets tak.
1827- 1828 tillverkade snickaren Högwall bänk-
dörrar, troligen också bänkar, i kyrkan.
1832 var byggmästare Lindman (s 377, not 47)
sysselsatt med att reparera och tjära kyrkans tak.
Därefter upphörde allt underhåll av kyrkan, med
undantag av tornen, troligen på grund av att planer
på en nybyggnad höll på att växa fram , ehuru det
ej framgår av kyrkböckerna.
Vid sockenstämman 1849 tog man upp en fråga
som tydligen varit uppe till behandling tidigare,
nämligen en nybyggnad av kyrkan , »Emedan denna
församlings kyrka är gammal och börja r vara för-
fallen samt därjämte är för liten för härvarande
folkmängd , varpå många exempel visat sig och var-
F i ~ 337 Förslag till ny ky rka , sydfasad och
plan , av N I Löfgren (os ign) I 850. Skala ca
I 600. RA. Av sgrafferingen framgår , att
man hade ä mna t behå lla stora delar av
G a mia kyrkan.
Proposal f o r 11e111 church , S fro11/ and plan ,
1850. The sgraffilo sho111s 1ha1 il 111as inlend-
ed ro preserve !arge parrs of rhe olrl c/1urch .
BYGGNADSHISTORIA OCH DAT E RI N G
I
J . \.
med mången under senare å ren varit missbelåten.
Emedan kyrkan kan icke utvidgas och reparation
.. därå är därför utan ändamål , ville socknemännen
ingen reparation företaga. » I stället beslöt man att
börja sa mla pengar till den nya kyrkan , med början
i juni sam ma år, »men någon tid till kyrkans före -
stående nybyggnad blef icke om-bestämd».
U nder sommaren 1850 gjorde NI Löfgren dels
en uppmätning av kyrkan (fig 321), dels en förslags-
ritning till en ny kyrka (fig 337). Vid en socken-
stäm ma 23.10 samma år beslöt man, i enl ighet med
Löfgrens förslag, »att af den gamla kyrkan begagnas
västra tornet och så mycket af väggarne, som ske
kan , varför den nya kyrkans bredd bli fver lika med
bredden emel lan Norra och södra dörrarne: korset,
och att den nya kyrkans längd bör blifva 60 alna r;
samt att den i frågavarande byggnaden bör före-
tagas så fort sig möjligen göra låter och blifver 12
alnar hög på ko rset.» Löfgrens förslag t ill en ny
huv på västtornet visar så stora likhete r med Högby-
tornet (fig 101), att det nog ej är någon tillfällighet.
Det långsträckta långhuset påm inner om flera
öländska kyrkor, t ill vi lka han tidigare gjort upp
förslagsritningar (jfr s 38 f, s 43) , tex S Möck leby,
där även den vida abs iden finns. Stora li kheter ka n
också påvisas mellan Köpings mycket stora, 1953
rivna kyrka, som hade en portal med rusticerad
omfattning på södra sidan och om vilken Löfgren
i sina anteckningar uttalat sig med sto r uppskatt-
ning.
Ritningar och protokollsutdrag j ämte en an-
hål lan om tillstånd att få bygga en ny kyrka en ligt
förs laget översändes i april 185 1 till vederbörande
myndigheter. Hand lingarna remitterades så små-
463
I: 1:, I
....... . ,, ... ......
L. _ /
464
..
~ ,;/;.r/,,{,- ,,:.,,/ ''/
,5,, ,, ~~r,r ,-.v.,.,., • .... ~
Fig 338. C G Blorn-
Carlssons förslag
till ombyggnad, fast-
ställt 17/ 12 1851.
Skala ca l :400. BSt.
C G B/0111-Car/s-
son's proposal for the
rebuilding , approved
on the 17th of
December, 1851
Fig 339. C G Blom-
Carlssons förslag
till ombyggnad med
ändring av AR U
Pettersson, fastställt
14/7 J 857 Skala ca
1:400. BSt.
C C Blom-Carlsson's
proposal for the re-
building, with altera-
tions by AR U
Pettersson, approved
011 the 14th oj July,
1857
-- I f ••
·'
/
t
[
L
r-
1
465
PERSNÄS GAMLA KYRKA
ningom till ÖJÄ , där arkitekten C G Blom-Ca rl-
son39 fick ärendet om hand. Hans memorial är da-
terat 13.5.1851 Sedan han gjort diverse påpekanden
beträffande avvikelser mellan måttuppgifterna i
förslaget och ritningen , framhåller han som sin be-
stämda åsikt, att kyrka n ej är omöjlig att vare sig
repa rera eller utvidga, så som församlingen har
framstä llt saken. Blom-Carlsson författade i stället
en ritning, som bevisade motsatsen. »Församlingen
har uppgivit att kyrkan är gammal och börjar vara
förfallen , enligt undertecknads tanke är därmed
icke sagt, att den är så förfallen att reparationer å
densamma blir ändamålslösa. Föresl å r · att så väl
det östra som västra tornet, ävensom sakristian och
en del av sidomurar bibehåll as och att utvidg-
ningen sker så åt söder som norr Härigenom kom-
mer kyrkan att till planen bilda ett kors och nya
murar erfordras till endast 90 sträckalnars längd ,
då den från orten föreslagna upptar nya murar till
153 1/2 alnars längd , inberäknad en ny sakristia».
Han föreslår även att 46 gamla kyrkbänkar skall
bibehållas, tillika med predikstolen och altaret, det
sistnämnda endast framflyttas närmare södra och
norra korsarmarna.
»Enligt af undertecknad föreslagna förändringar
bibehå ller kyrkan sitt primitiva ålderdoms utseende» ,
och därtill skulle ombyggnaden kosta mindre. Som
ett alternativ föreslår Blom-Carlsson , att sakristian
borttages och utrymmet i absiden används som
sakristia i stället. Sakristians rivning skulle göra det
möjligt att insätta fönster i korsarmarnas östra sida.
Förslaget översändes till församlingen, som dis-
kuterade det vid en extra sockenstämma 22.6.1851.
Sedan några mindre förändringar hade beslutats,
godkändes förslaget av alla utom tre (som fort-
farande önskade följa Löfgrens förslag, fig 337),
varefter ritningen omarbetades av Blom-Carlsson
(fig 338, med undantag av korpartiet, som tillhör
en ändring 1857).
J sitt ärnbetsrnemorial kommenterar Blom-Carls-
son sitt förslag ytterligare. »Erfordras reparation å
tornen och ställningar dertill blifva af nöden , kunna
tornen utan någon betydligare kostnad förses med
ornering på sätt den af mig föreslagna ritningen
utvisar» (fig 338). Församlingen godkände den nya
ritningen 28.10.1851 , som därefter överlämnades till
K M ajts prövning och fastställdes 17 12 samma år
466
1854 repareras tornen , men i övrigt sker ingenting
förrän i september 1856, då man lägger grunden för
de nya korsarmarna utanför de gamla.
Den 27.4.1857 begynte man riva kyrkan , arbetet
går raskt och redan 4.5 börjar man mura den nya
kyrkan. Tre dagar senare inträffar en dramatisk
händelse. Den 7.5 omkring kl 5 em nedstörtar
västra halvan av östtornet uppifrån taket och ända
ned. Orsa ken kan säkert sökas i det förhållandet,
att östtornet, när den gamla kyrkans murar hade
rivits, hade förlorat det nödvä ndiga stödet mot
väster Vi har redan i samband med beskrivningen
av triumfbågen framhållit, hur underminerad öst-
tornets västra sida hade blivit. 40
Den J 1.5 ägde en besiktning rum , närvarande
var, förutom kyrkoherde Amnell , byggmästaren
P Isberg, kronofogden J H Eneman m fl, »och be-
fants Torn byggnaden , som varit uppförd af Ölands
kalksten i dubbla murar, fylld med småsten, grus
eller lerbruk på ett sätt som vittnar om det mäst
vårdslösa byggnadsarbete, som någonsin blifvit
företagit , till hela dess wästra sida från taket till
grunden i allo nedrasad och å terstående delen af
densamma hotade att i hvarje ögonblick äfven falla,
med anledning hvaraf förrättningsmännen ansågo
denna Tornbyggnad vara helt och hållet förfallen
samt rent af omöjlig att utan ombyggnad reparera
och tillstyrka således dess skyndsamma nedrifv-
ande.» En kort tid därefter hölls en extra socken-
stämma, varvid man beslöt att ansöka om ändring
av den fastställda ritningen på följande sätt: i stället
för a tt återuppföra östtornet önskade man bygga
ett vanligt kor med sakristia. Därtill ville man upp-
föra läktare i korsarmarna samt flytta predikstolen
till norra sidan. Följande dag är kyrkoherde Amnells
sk rivelse till K Majt daterad , i vilken han för för-
samlingens räkning anhåller om ändring av den fast-
ställda ritningen . Utdrag ur syne- och stämmopro-
tokoll bifogades. Han kommenterade även östtorns-
katastrofen, som inträffade ». emot allas förmo-
dan och a llas vår stora förlust och sorg. Lyckligtvis
blef ingen menniska dervid skadad, utan hunno
a rbeta rne skynda undan den hotande lifsfaran. Wi
äro nu ganska41 bekymrade och villrådige i anled-
ning af denna ofvantalde olyckshändelse med
nämnda torn.»
Församlingens anhållan bifölls, ÖIÄ lät arki-
tekten A R U Pettersson42 omarbeta Blom-Carlssons
ritning (fig 339), vilken faststä lldes 31 12.1857
Arbetet med den nya kyrkan forsatte i stort sett
i enlighet med den nya ritningen. Enligt traditionen
togs sand till kyrkobygget nordväst om kyrkan ,
strax utanför kyrkogårdsmuren , och det sålunda
uppkomna hålet fylldes igen med sten från det
rivna östtornet.43 Endast västtornet bibehölls av
den medeltida kyrkan , däremot ingenting av kors-
armarnas östra murar, så som ritningen fig 339
Glasmålningar
Korets gotiska fönster pryddes med glasmålningar
Löfgren beskriver dem sålunda. »Ofvantill ses
några vackra genomskinliga glasrutor med åtskil-
liga klara färger inbrände.» Något utförligare är
Ahlqvist och det på honom byggande lnv 1829·
»Ett fenster i Hög-Choret har öfwerst i rutorne
diverse figurer och ibland dem ett Jesushufwud in
pictura encaustica» (2: I , s 110). En annan anteck-
ning synes också gälla detta fönster, trots den miss-
visande lokalangivelsen. »Fram öfver Altaret står
ett fenster i hvilket de öfversta Rutorne äro ibrända
med färgor och den öfversta hade ett ibränt m(änni)-
skoansigte» (Ahlqvist, Sam I 111, s 22). Av uttrycket
Kalkmålningar
Mandelgren har i en färglagd akvarell avbildat
kalkmålningar (fig 31 , 340) »i norra hvalfvet» (Rese-
ber s 64). Valvdiagonalerna markerades av smala,
gula, lansformade stavar, upptill avslutade med ett
kors, en lilja eller en spets. Valvmitten framhävdes
genom en stor, gul cirkel med en i denna inskriven,
likaledes gul , sexudd ig stjärna, formad med passare.
Bottenytan var överströdd med mörkt röd bruna
stjärnor och punkter.
Valvkapporna utfylldes i övrigt av yviga blad-
rankor i ärggrönt och rödbrunt, i vilka mänskliga
bröstbilder var inskrivna, förmodligen en framställ-
ning av Jesse rot, dvs Jesu stamträd.
Ena kortsidan upptogs av en Yttersta doms-scen
KALKMÅLNINGAR
förutsatte (jfr fig 305 och 322) . I stället för de före-
slagna, rundbågiga porta lerna (vilka förefö ll att
antingen vara övertagna från den medeltida kyrkan
eller kopior av dessa), blev ingångarna raktäckta ,
medan rundbågsfrisen på korsarmarnas gavlar
togs bort 1959. Under sommaren 1860 si utför-
des målningen och den inre vitkalkningen , och
30.6.1861 skedde invigningen. Den nya kyrkan be-
skrivs nedan s 482 ff.
»fram öfver Altaret» skulle man vi lj a sluta, att det
i stä llet vore frågan om absidfönstret, det medeltida
stenaltaret stod nämligen kvar bakom 1700-talets
altaruppsats (fig 306, 308, 314, 315 , 319 ff) . Men
detta fönster var mycket litet (s 447), ej heller nämnde
Mandelgren någon glasmålning i samband med att
han mätte upp det lilla fönstret. Man kan dock ej
helt utesluta möjligheten av att även absidfönstret
kan ha varit försett med en glasmålning.
Glasmålningar med bröstbilder av Kristus och
andra heliga förekommer på Gotland under sent
1200-tal och långt in i 1300-talet.44
med den krönte Kristus sittande på regnbågen som
centralfigur Ur hans mun utgick Nådens lilja (ärg-
grön) och Domens svärd (svart). Kristi krona gul ,
hans och övriga figurers dräkter mörkgrå. Regn-
bågen i tre färger, ärggrönt, röd brunt och grått
(räknat inifrån och ut). Den ena av de båda mänsk-
lighetens förebedjare, som flankerar Världens
domare, har misstolkats av konstnären eller Man-
delgren. den stående munken på vänster sida skall
vara Jungfru Maria. Den knäböjande figuren t h ä r
Johannes Döparen. Djävulen t h grå, de saliga tv
tecknade med rödbruna konturer. - Denna scen
tolkades i lnv 1829 som »S. Olof, trampande på en
drake». Troligen var målningen i början av 1800-
467
PERSNÄS GAMLA KYRKA
__ ) ~----· ··-· -· \ . , "··. .,,/( r
~
Fig 340. Yttersta Domen. Deta lj av kalkmålning i norra korsarmens valv. Blyerts och akvarell av
N M Mandelgren 1848. LUKI.
The Last Judgmenl , detail oj mura/ in vaulting oj the N lransepl. Pencil and waler-co/our.
talet så skadad, att regnbågen föreföll att vara en
drake. Framställningar av S:t Olof var också täm-
ligen vanliga på Öl and (jfr I: 4, fig 245, 272).
Kalkmålningarna synes tillkomna under olika
tider. Den geometriska rosetten och diagonalernas
markeringar förekommer från slutet av 1200-talet
och långt in på 1300-talet i flera gotländska kyr-
kor,45 men finns även på närmare håll , nämligen i
Gärdslösa kyrka , framtagna 1958 (not 12). Jesse rot
468
och Yttersta domen däremot förefaller att tillhöra
medeltidens sista skede.
1654 beslöt man att överkalka niålningar i kyr-
kan . »Tycktes och tienligit at den stygga målningen
blefue öfuerstruken med huijtt : der til kan tagass
betalning af kyrkiones penningar at kiöpa kalken.»
Vilka målningar som avsågs eller om beslutet över
huvud taget verkställdes, är obekant.
Gamla kyrkans inredning och inventarier
Högaltare, sidoaltare
Det medeltida stenaltaret stod kvar i absiden bakom
altaruppsatsen av år 1782 ända till kyrkans rasering
1857 och beskrivs av Ahlqvist: »Bakom Altartaflan
är ett rum, hvarest gamla Stenaltaret ännu står i
behåll , betäckt med en stor slätslipad sten» (2: 1,
s J 10, not J). Det är även markerat i Löfgrens och
Mandelgrens teckningar (fig 306, 308, 315, 319 f).
Enligt de med A betecknade detaljbilderna av al-
taret i fig 314 var altarskivan profilerad (i fig 315
försedd med skråkant) och hade på översidan fyra
invigningskors i hörnen samt i mitten en liten fyr-
sidig fördjupning för reliker. Skivans mått, omräk-
nade i cm, var ca 168 x 109 cm. Baksidan, »altarets
östra sida i koret», visade en större rektangulär re-
likgömma. En avslagen skiva av grå- och rödspräck-
lig kalksten , som ligger i nordöstra hörnet av kyrko-
gården , är möjligen identisk med det medeltida hög-
altarets skiva, 112 x 52 x 16 cm, profilerad på tre
sidor· platt+hålkäl.
Det träaltare, som ingick i 1782 års altaruppsats,
placerades framför stenaltaret (fig 306 ff, 32 I) . Det har
buktande sidor och blå, sekundär målning, på fram-
sidan IHS samt korsade palm- och olivkvistar. För-
des över till Nya kyrkan och stod där ända till 1959
jämte den tillhörande uppsatsen. Sedan 1960 i bi-
sättningskapellet.
Ett sidoaltare stod ännu 1848 kvar invid norra
korsarmens östra mur (fig 341 , jfr fig 314, 316, 319).
Det kallades ost- eller mataltare (s 269, not 55).
Materialet var kalksten, även den slipade skivan,
som hade fem inhuggna kors. Under skivan, på ena
långsidan , var en liten fyrsidig fördjupning . Man-
delgren beskriver sidoaltaret på följande sätt: ».
under skifvan finnes en öppning för mottagning af
qvarlefvor af det helgon, å hvilket altaret invigts
('helgonagömma') teckning av mig 1848. Fig 11.
Öfversidan af samma altarbord, slipad och försedd
med 5 inristade kors. - Presten i församlingen
omtalade, att å detta altare plägade fordom för-
samlingsboarne å påskdagen lemna prestens offer
i matvaror.»46 - I samband med Nya kyrkans
restaurering 1959 upptäcktes en sten i grunden till
korets östra mur. Dess synliga kant var ca 120 cm
lång samt profilerad (platt+ hål käl). Detta kan vara
sidoaltarets skiva.
Altarringar
Två altarringar är kända. 1. Anskaffad 1680 (räk).
Målaren Anders Björk47 fick 1709 betalt bl a för
arbete på disken. 1754- 1758 beslöt man att flytta
ut densamma. - 2. I samband med den nya altar-
uppsatsens tillkomst 1782 gjordes en ny altarring
med rätvinklig plan, frambuktande mittparti samt
indelad med speglar (fig 306, 308, 321 , 342). Ersatt
med en ny 1857
Medeltida altarskåp
Ett medeltida altarskåp renoverades och »uppyn-
tades» 1631 (räk). lnv 1658 nämner »itt Ekeskåp»
bakom altaret som möjligen är identiskt med detta.
Även senare förekommer notiser i arkivalierna, som
kan syfta härpå. Jfr nedan s 480.
Troligen ingick i altarskåpet någon eller några av
de medeltida skulpturer, som nu står i Nya kyrkan
och beskrivs nedan (fig 362 ff). Även en förlorad
S:t Martins bild (se fig 27, s 47 samt nedan), kan möj-
ligen ha hört till altarskåpet.
1778 var den gamla altartavlan »af Maskar så
förderfwad, af hon snart kan falla omkull» (st prot),
varför man beslöt att anskaffa en ny.
Fig 341. Stenaltare
vid norra korsarmens
östra vägg. Litografi
av N M Mandelgren
i Atlas (1883).
Stone altar by E wall
oj N transept . Litho-
graph.
469
PERSNÄS GAM L A KYRKA
'·
....
/
/
/
./'· ..
-~ ./ '. "
:J
F ig 342. Interiör mot öster. Teck ning av NI Löfgren 1815 (stark förstoring). UUB.
Jnteri01· /ooking E 1815. Drmving.
Altaruppsats
Den altarprydnad , som tillkom 1782 enligt beslut
1778 (fig 307, 342 f, 355), bestod av en i trä skulpte-
rad , arkitektonisk uppbyggnad kring ett i målning
utfört mittparti . Den var samma nsatt av delar från
470
olika tider och komponerad av And G Wadsten
(s 269, not 54).
I mitten Wadstens framställning av Gethsema ne,
(fig 343). Frälsaren sitter på ett altare och håller
i handen en kalk, över vilken en oblat svävar. Färg-
skalan är blek: grönt, blått och gult dominerar
186 x 119 cm. Håkansson nr 660. Wadstens målning
förvaras nu i södra korsarmen. Den ersattes 1890
med en ny, framställande Kristus visande sig för
Maria Magdalena (fig 355), utförd av C 0 Chris-
tiernin (se Nya kyrkan).
Predellan hade ursprungligen fö ljande inskrift:
»Kommer til migh / j alle som arbeten och ären be-
tungade: och jagh wil wederqwecka eder. Math.
11 :28 v» (Ahlqvist, Saml III , s 22).
Ramverket bestod av två brunmarmorerade ko-
lonner med förgyllda korintiska kapitäl och profi-
lerade postament. På det ena postamentet: »Gud i til
ähra och detta G. hus till prydnad är denna Altar-
tafla upsat uti Pastores och Probstens Magister
Herr Georg Melins48 tid år 1782.»
Som profilörer stod Lagen, den nedan s 492 be-
skrivna Maria Magdalena från tidigt 1500-tal (fig
363), vilken av Wadsten blivit försedd med ett för-
gyllt träsvärd (längd 50 cm, nu förvarat i kyrkans
arkivskåp), samt Evangelium, en naiv skulptur, ut-
förd av Wadsten själv Hon har gråvit karnation,
förgyllt hår och draperier, och håller en uppslagen
bok på vi lken hon pekar · »Joh. 1/ v 17» i fraktur
(d v s »Och af hans fullhet hafwe wij alle fått/ och
nådh för nådlrn). Höjd 126 cm. Nu i västtornets
första våning.
Vingarna bakom profilörerna pryddes med för-
gyllda festoner samt avslutades upptill av eldurnor.
Den nedan s 490 ff beskrivna medeltida madonnan
(fig 362) utgjorde uppsatsens krönfigur, som av
Wadsten hade försetts med kors, ankare och en
putto, attributen för tro , hopp och kärlek (fig 344).
Bakom henne en molnkrans omgiven av förgyllda
solstrålar, också sk ulpterade av Wadsten.
Hela altaruppsatsen fördes 1857 över till Nya
kyrkan och gjorde tjänst ända till restaureringen
1959, då den ersattes med en modern altartavla
(fig 359) på ett nymurat altare (se nedan). De medel-
tida skulpturerna (fig 362 ff) restaurerades och ställ-
des upp i Nya kyrkan , Wadstens ramverk och
övriga delar förvaras nu dels i södra korsarmen,
dels i bisättningskapellet.
Triumfkrucifix
Det medeltida triumfkrucifixet (fig 360, 361) hängde
i början av 1800-talet på korets norra vägg (fig 307,
5 - 705528 Persnäs Kyrkor
INREDNING O C H I NVENTARIER
' ;!"
Fig 343. Getsemane, oljemålning av And G Wadsten 1782,
ursprungligen centralparti i a ltaruppsatsen fig 355. Foto S
Hallgren 1969.
Gethsemane, oi/painting by And G Wadsten, 1782, origi11al/y
the central part oj the reredos in Jig 355.
342). 1857 överfördes det till Nya kyrkan och be-
skrivs nedan.
Övrig medeltida träskulptur
Kyrkan ägde ett ovanligt stort antal medeltida trä-
skulpturer, varav flera ännu är bevarade. Förutom
de redan nämnda bilderna av madonnan och Mag-
dalen a (fig 362, 363), utgörs de av en helgonkonung
(fig 364: a) och en helig diakon (fig 364: b). Samt-
liga beskrivs nedan, se Nya kyrkan.
Förlorad är en S:t Martin 50 till häst (fig 27) be-
varad ännu omkring 1820, men endast känd genom
Wallmans skiss, på vilken den betecknas som »St.
Erik». Inv 1829 uppger endast två gamla bilder
Kanske »St. Erik» hörde till Föra kyrka? Av ryt-
471
PERSNÄS GAMLA KYRKA
taren syntes endast underkroppen, vars vridning åt
sidan visar, att helgonet är avbildat i det ögonblick
då han vänder sig mot tiggaren och delar sin mantel.
Predikstol, timglas
En predikstol (fig 365), tillverkad av bildhuggaren
Swen Jönsson (not 69) år 1700 och målad av Anders
Björk (not 47), står nu i Nya kyrkan och beskrivs
nedan. Den stod ursprungligen i långhusets sydöstra
hörn, vilket föranledde Ahlqvist till anmärkningen
att den var »orätt placerad» (2: 1, s 110). På hans
tid hade nämligen många predikstolar i vårt land
flyttats till kyrkornas nordsida. Ursprungligen var
472
Fig 344. Medeltida ma-
donnabild (samma som
i fig 362), av And G
Wadsten förändrad till
Caritas i hans altarupp-
sats 1782. Jfr fig 342,
355. Foto A Ed le J 93l.
Medieval Jigure oj the
Virgin (the same as in
Jig 362) , a/tered by And
G Wadsten lo Carilas in
his reredos in 1782. Cf.
jigs 342, 355.
Fig 345. Medeltida bok-
pulpet. Teckning, akva-
rell och blyerts av N M
Mandelgren J 848.
LUKI.
Medieval /ectern . Draw-
ing, water-colour and
pencil.
trappan försedd med en dörr med gavelformat
överstycke (fig 307, 342). De är sedan länge för-
svunna. - På predikstolen står ett timglas, vilket
också beskrivs nedan.
Bokpulpet, bokstol
En bokpulpet från 1400-talets senare del (fig 34,
345) fanns kvar ännu 1848, då Mandelgren besökte
Persnäs. Troligen försvann den i samband med Nya
kyrkans tillkomst. Av Mandelgrens teckning fram-
går, att den framtill hade två dörrar med smidda
gångjärnsbeslag och att den stängdes med ett skjut-
lås. 1829 stod den i sakristian och var då försedd
INREDNING OCH INV ENTAR I E R
t ... _,
~.{;~ .. . 0
i-
!
I Jl 1.,,
.
I
/
;/
med hänglås. Måtten, omräknade i cm, var följande :
höjd 159 cm, bredd 142 cm samt djup 67,5 cm. Som
en jämförelse kan nämnas, att motsvarande mått
på en pulpet från Vallstena kyrka51 är 152, 159
samt 68 cm.
En bokstol (se I: 3, s 269, not 58) anskaffades 1680
(räk). Ej bevarad.
Förvaringsnischer ( depositorier)
Inne i absiden på dess norra sida fanns en nisch, av
Löfgren (s 78) kallad »ciborium» (jfr I: 4, s 378, not
67). Han meddelar också, att den hade en järnbe-
slagen dörr. Mandelgren har mätt in den i sina pla-
ner (fig 314, 319 f). -Även i sakristian fanns , som
redan nämnts, några förvaringsnischer, två i öster
samt en i norr (fig 314, 319 f).
Nummertavlor
Tre nummertavlor är kända, varav två är bevarade:
1. Krönt av »en gloria och ett ankare samt kors uti,
och under bokstäfverne: NIL SDF 1795» (Inv
1829), dvs skänkt av kyrkoherden Lundeberg och
hans första hustru.52 Den hängde »i hörnet af mu-
ren, framför pastorskans stolsrum» (fig 307, 342)
och var större än de båda andra . Överfördes 1857
till Nya kyrkan och hängdes upp på södra kors-
armens östra vägg. Förstördes 1959 genom ett mi ss-
öde då den användes i en provisorisk gudstjänst-
lokal under Nya kyrkans restaurering. - 2. Svart
tavla med profilerad , förgy lld ram krönt av en rund
skiva formad som en krona. På skivan är tre slutna
kronor målade i gult. 113 x 51 cm. I tornet. - 3. En-
ligt Inv 1829 fanns ännu en nummertavla, svart
med förgylld ram, ej bevarad. Nr 2 och 3 hängde
enligt samma inv på vardera pelaren (=kors-
armarnas kolonner).
Bänkar
1632 gjordes bänkar i kyrkan för 100 daler, 1698
och följande år tillkom flera bänkar, bl a på kvinn-
folkssidan (räk), och 1748 hade koret fått fyra nya
bänkar (vis prot). 1754 beslöt man, att påföljande
år göra bänkdörrar och 1756, 1757 och 1758 gjordes
påminnelser härom. 1784 upptas utgifter för »präs-
testolen» (st prot), bl a dess målning och stoffering,
1787 fick Lars Wandring (not 38) betalt »för stolars
byggande i kyrkan». Man beslöt att fördela bänk-
platserna genom lottdragning. Löfgrens planer
(fig 306, 308, 321) visar, att bänkarna var uppdelade
på flera större och mindre kvarter, ej blott i lång-
huset och korsarmarna, utan även i västtornet.
1827-1828 hade man åter utgifter för bänkarna,
473
PERSNÄS GAMLA KYRKA
bl a för stoldörrar, vilka tillverkades av snickaren
Högwall.
Läktare, orgel
I Gamla kyrkan fanns fle ra läkta re. E n låg i väster ;
va r »de an dra läcktarna» var placerade, so m omtalas
1798 (st prot), är ej känt.
I samband med tillkomsten av en orgel fick skog-
vaktaren Lundberg 1756 betalt för »werckets ut-
syning till orgell ächta ren .». Församlingen åtog
sig att föra hem virket »wid första åkföre». Detta
och följande å r upptogs i räk utgifter för såväl
orgel som orgelläktare. Den senare byggdes 1757
av snicka ren Petter Norling och står numera i Nya
kyrkan (fig 358) . Urspru ngligen var den inbyggd i
det smala långhusets västra del (fig 321), trappan
låg i nordvästra hörnet. Läktarens fria sida, vars
mittparti fortfarande skj uter ut i en halvcirkel ,
vilade på två stöd .
1761 hade man utgifter för bräder och lås till
orgelläktaren, varav man kan sluta, att den skulle
474
Fig 346. Medeltida or-
gelfragment av bly,
funn a i vinkä llaren J 959.
KLM . Foto S Hallgren
1969.
Medieval lead orga11
ji·agments, Jound in the
1vine ce!!ar in 1959.
kunna låsas och orgeln skydd as för obehöriga.
Emellertid räckte det ej med att låsa läkta ren , ty
1767 förbjöd stämman pojkar och drängar att gå
upp på läktaren och där föra oljud .
Läktarbröstningen målades och stofferades 1784
av Wadsten. 1786 höjdes den av byggmästare Wand-
ring, samtidigt som orgelverket reparerades (se
nedan). Enligt Inv 1829 var bröstningen vit med
bruna speglar, i de elva fä lten var versraderna i
150: e psalmen fördelade (»Halleluja, Lofver Gud
i Hans Helgedom .») .
1798 års st prat innehåller en målande ski ldring
av trängseln på läktaren. Organisten klagar över
»den olägenhet han lider, i tjenstgöringen på orgel-
läcktaren, som endast är bygd för werkets conserva-
tion skul , och icke til stolerum». Man beslöt därför,
»att alla de, som utan hans anmodan, drista gå in
på samma orgel-läktare, skola enligt förre Sokne-
stäma-besluten antecknas och af wederbörande
Sexman beford ras till 8 skillingars böter - äfwen
som ock de som på de andra läcktarna göra oljud,
el ler spotta från läktaren ner på kyrkegålfwet ,
(hwilket är li ka ofö rståndigt, so m osed igt) skola med
lika böter för sin oanständighet beläggas , är det
pojkar, sitte nästa söndagen efter, i Stocken , enl.
Protocollet å r 1776».
Kyrkan har haft flera orglar·
1. Den äldsta bevarade kyrkboken (C I) nämner
1654 a tt orgelverk som redan då va r odugligt.
Detta var säkert ett medeltida s k pos itiv, men därav
är endast några orgelpipor bevarade till våra daga r
(fig 345). I kyrkboken C 1 stå r fö lj a nde: »det onyt-
tiga Skrofuet af orgewerket skall sä tti as afs ides
der inga stolrum förhindras , och ska ll i Persnäs
kyrkio sätti as på samma rummet, der orgewerket
stod, Funten .» Orgeln stod a lltså fra mme i koret
så so m bruket var i äldre tider. - Vid restaureringen
1959 fa nn man några fragment av o rge lpipor (fig
346), vi lka har hört till denna äldsta kända orgel.
Pipfragmenten är av synnerligen stort orgelhistoriskt
intresse, men kräver en speci alundersökning, vilken
faller utanför ramen av denna beskrivning.
Från mitten av 1600-talet och till 1700-talets mitt
hade kyrkan ingen användba r orgel.
2. 1755 beslöt man att köpa »Calma re Orgewerk»
(st prot), men köpet blev ej av En ny orgel upp-
sattes 1758- 1759 av orgelbyggaren Lars Wahlberg53
på en år 1757 uppförd läktare. Den hade 8 stämmor
(not 70) och kostade 600 daler srnt.
Orgelbygget tog lå ng tid i a nsprå k. U nder 1758
underhöll prästen orgelbyggaren och ha ns med-
Fig 348. Oblatask av svarvad masurbjörk, 1600-talet? Foto
S Hallgren 1964.
Wafer box of turned cur/y-grained birclnvood, 17th century (?).
I N R EDN I NG OCH I NVENTA RI ER
Fig 347 Fodral till sockenbudstyg av svarvat trä överdraget
med sk inn . Foto S Hallgren 1964.
Case f or viaticum vesse/s. OJ turned 1vood covered 1vith /eather.
hjälpare med mat och dryck. 1759 invigdes det nya
orgelverket, men åren 1761- 1767 medförde ytter-
ligare utgifter för orgeln och dess läktare. Vid soc-
kenstämma n detta å r beslöt man, att orgeln skulle
betalas med sa mmanskott inom tre å r. Kyrko-
F ig 349. Oblatask av driven mässing, 1700-talet. Foto S Hall-
gren 1964.
Wafer box, chased brass, 18th century .
475
PERSNÄS GAMLA KYRKA
kassan fick under tiden lägga ut beloppet. - 1767
uppmanades församlingsborna , att noga höra efter
orgeln och klockaren, när en okänd psalm sjunges
och a tt icke överrösta prästen (st prot).
Orgelfrågan hade varit ett tvisteämne inom för-
samlingen (not 2). Det beslöts 1759 att »Måns
Swenson i Trosnäs afsätties ifrån Sexmans Sysslan
för sina stämplingar emot kyrkioherden och orge-
werkets byggiande .» (st prot).
J 786 fick »H r Directeur» Wolander54 betalt för
orge lverkets reparation. Sedan dröjde det ända till
1812, innan orgeln behövde förbättras . Detta å r
beslöt man att ansa orgelverket.
Dopfunten
Dopfunten (fig 368- 369) från 1200-talets mitt eller
andra hälft står i Nya kyrkan och beskrivs nedan.
1654 skulle, som redan nämnts, funten flyttas
fram till koret: »Funten skall på bequemligit rum
ställas på ded h. dopet må i försa mlingens åsyn
förrättas .» (vis prot) . Plats för funten skulle be-
redas genom att man ställde det gamla orgelverket
på en avsides plats.
I funten stod ett dopfat. PB nämner en »Funtt
Kätell», vilket låter förmoda ett djupt kärl. - Inv
1654 upptar ett funtbäcken , vilket 1713 kallas rnäs-
singsbricka (inv). Detta torde ha varit ett lågt dop-
fat , troligen identiskt med ett i Inv 1829 upptaget
bäcken av mässing. Det är väl tänkbart, att det är
samma dopfat som åsyftas 1591 och 1829 !
Skrank omkring dopfunten
Ett skrank, »gallerwerker kringom funten», gjordes
1661 av Nils snickare (C 1, not 2). Ej bevarat.
Nattvardskärl
1566 ägde Persnäs kyrka följ ande silverföremål.
» l kalk o disk - 37 Jodh
En förgy ld knapp00 4 1/2
Skiedsölf och annat småt. Sölffr - 18 lodh
Peninger - 14 mark».56
1591 hade nattvardskärlen reducerats till följande
(PB vis):
»Kalcker 2 str
Then stop - 1 ste
Flaska - 1 st».
Därav återstår nu delar av sockenbudstyget samt
476
noden till kalken i fig 371 (beskrivna nedan, se Nya
kyrkan). Att kalkarna ej blev tjuvarnas byte 1819,
berodde sannolikt på att de då, liksom redan 1658
(inv) förvarades i prästgården .
Fodral till sockenbudstyget (fig 347), kallat
»foder» 1767 (inv) , cylindriskt, av svarvat trä, på
utsidan klätt med svart skinn och inuti fodrat med
sämskskinn. Svart bärrem. Troligen från 1713.
Skadat. Höjd 19,5 cm, diameter 12 cm. I tornet.
Av arkivalierna framgår, att kyrkan inte förrän i
modern tid blev ägare ti ll en vinkanna av ädel metall.
Till vinet användes 1591 , som red an nämnts, ett
tennstop och en flaska. Vid detflerstädes nämnda in-
brottet i sakristian 1819 försvann bl a ett tennstop
och en två kannors butelj »med winet deri». Inv
1829 upptar också ett tennstop, ej heller bevarat.
- 1654 bestämdes, att »Kiörkones wijn skall wara
godt Spanskt wijn, och hemptas i en liten eeke fier-
ding med teen skruf» (vis prot).
Oblataskar· Av trä, ens k låsask (fig 348) av svar-
vad och skuren masurbjörk, rund och tillplattad.
Locket har ett litet handtag fastsatt med trädym-
lingar. Diameter 20,5 cm. Locket har tidigare kunnat
låsas genom att två tappar i lockets undersida (nu
bortskurna) kunde passas in i slitsar i askens kant.
Genom vridning av locket grep tapparna om kanten ,
varigenom locket låstes. Troligen från 1600-talet.57
Jfr en låsask av tenn i Högby kyrka (fig 173, s 255).
- 2. Av bleck, omnämnd 1713 (inv). Ej bevarad.
- 3. Av mässing, oval , på tre fötter (skadade, fig
349). Avtrappat lock med driven, punsad och grave-
rad ornering: änglahuvuden, blommor mm. Längd
13 cm, höjd 6,5 cm. Omnämnd första gången 1767
(st prot). Användes 1921 till kollektmedlen, nu i
tornet. - 4. Av silver, tillverkad 1838, se Nya kyr-
kan.
Ingen brudkrona nämns i äldre handlingar. I stäl-
let hyrde man brudkrona och päll från andra kyr-
kor, fr a Högby 1755, 1817 och följande år (Högby
räk) .
Ljusredskap
Kyrkans ljuskronor av mässing hänger nu i Nya
kyrkan och beskrivs nedan, en för sex ljus, inköpt
1677, en för åtta ljus, skänkt 1688 (fig 372), en för
sexton ljus, inköpt 1752 och tillverkad av Israel
Zerl (fig 374) samt två för vardera sex ljus, tillver-
Fig 350. Ljusstakar av dels för-
tent, dels silverbronserat järnbleck
troligen inköpta J 833. Foto S Hall-
gren 1964.
Candleslicks of part/y tinned and
partly si/ver-bronze iron sheeting,
bought probably in 1833.
kade 1810 av Daniel Zerl. Där hänger också en krona
av bronserat smidesjärn för sex ljus, anskaffad 1797
(st prot).
En Jjuskrona av svarvat trä för tolv Jjus, upp-
tagen i inv 1658 samt omnämnd 1713 jämte ytter-
ligare en Jjuskrona av trä, är ej bevarade.
Ett par väggljushållare av smidesjärn för vardera
två ljus påträffades under korgolvet 1959. Den spet-
siga änden har varit inmurad , möjligen i mitten av
ett konsekrationskors. Längd 32 resp 34 cm. KLM.
1591 ägde kyrkan fyra »Kåpperstakern (PB vis),
varav två ännu är bevarade. Jämte en tvåarmad
ljusstake, skänkt 1799 (fig 373), förvaras de i Nya
kyrkan och beskrivs nedan .
En ljuspipa av gjuten mässing, 1600-talstyp, hit-
tades under golvet 1959. Har tillhört en ljuskrona
eller en ljusstake. Höjd 8 cm. KLM.
Ljusstakar av silverbronserat eller förtent järn-
bleck (fig 350: A-C) förvaras i tornet. De flesta av
dem är troligen identiska med de åtta s k lampetter,
som anskaffades 1833 (räk): 1-2. Av nattstaketyp
med höj- och sänkbar ljushållare, för ett ljus (fig
350: C). De tunga fotplattorna fyllda med grov sand.
Höjd 15,5 cm. - 3-4. Med rund fot och dito skaft,
för ett ljus. Foten fylld med grov sand. Höjd 12
resp 13 cm. - 5-6. För ett ljus, runt skaft, kvadra-
tisk fotplatta fylld med grov sand (fig 350: B). Höjd
9 cm. - 7-9. För två ljus, raka armar, rund fot med
INREDNI NG O C H I NVENTAR IER
krusad kant (fig 350: A). En ljushållare skadad. Höjd
22- 25 cm.
Tre ljusstakar av smidesjärn är kända. I. För två
ljus , har vilat på fyra ben , av vilka ett saknas. Höjd
30 cm. Funnen under korgolvet 1959, stod 1713 på
predikstolen (inv), nu i KLM. Troligen identisk med
den ena av ett par som omnämns i slutet av 1500-
talet (PB vis) : »Jernnstaker - 2 strn. - 2. Den andra
av de i PB vis nämnda järnstakarna , också för
två ljus, bortbyttes 1658 »för annat järn hwar af
spik är giordt» (inv). - 3. För tre ljus, stod 1713
»uti bookstolen» (inv), omnämns sista gången 1829
(Inv), är ej heller bevarad. - 4. Av okänt utseende,
omnämnd 1829 (inv). Detta år stod en av järn ljus-
stakarna på läktaren och två i sakristian (inv).
Textilier
År 1591 ägde kyrkan följ ande förråd av textilier
(PB vis):
»Kalckduch - 2 ste
Messehaclar - 3 str
Messeserker - 2 st [»en förnötth» enligt ett tillägg
1598]
Altarkläde - 1 linningsduck
Röckulin - 1
Örnagåt - 2 - - -
alterduker - 2 st. - - -
Handkläde58 - 3».
477
PERSNÄS GAMLA KYRKA
Därav återstår ingenting i dag. Av senare till-
komna textila föremål återstår endast den broderade
våden från en korkåpa (fig 290, 375 ff) , vilken 1736
fördes över på en ny mässhake av röd sammet, en
kalkduk av samma sorts röda sammet, också till-
verkad 1736, samt en kalkduk av vit atlas med
broderier (fig 377). Trots att så litet finns kvar, kan
vi med arkivaliernas hjälp få en ganska god upp-
fattning om kyrkans textilförråd.
Fyra altardukar är kända. 1- 2. Omnämnda 1591
(PB vis). Endast den ena återstod 1767, då den be-
tecknas som förmultnad (st prot). - 3. Infördes
1767 i inv och var förmodligen nyligen anskaffad.
- 4. »En anständig altarduk» skulle anskaffas I 791
(vis prot).
Antependier (altarkläden): 1 Av vitt linne (»lin-
ningsduck»), omnämnt 1591 (PB vis). Möj ligen
identiskt med »l st Rödt altarkläde» som anges vara
förmultnat 1767 (st prot) samt med »l gl altarkläde»
omnämnt 1791 (st prot). - 2. På norra sidoaltaret,
1713 kallat »gammalt rödt kläd( på osta altaret»
(inv).
Kalkkläden. 1- 2. Omnämnda 1591 (PB vis), det
ena av dem kallas 1713 »kalkkläde Silkesstickat
gl.» (inv) och anges i ett senare tillägg i samma inv
som »förslitit» . 3. Av röd sammet, tillverkat 1736,
i Nya kyrkan (se nedan). 4. Av broderad , vit
atlas (fig 377), omnämnt första gången 1767 (st
prot).
En korkåpa omtalas 1658 (inv) , då den använ-
des som brudpäll. »een gammal Pell eftr een Chor-
kåpa». Möjligen identisk med »l så kallad Kurkåpa
af rödt kläde-kirsin ,59 vilken betecknas som gammal
1791 (inv).
Mässhakar · 1- 3, upptagna 1591 (PB vis). Endast
en av dem återstod 1654: »En gammal Messehake
aldeles obrukelig» (inv). De båda andra blev antag-
ligen krigsbyte 1611
4. »Een Rödbruun Sammetz Messehake, medh
Pärlestickare-arbete, och gott guld insenkt itt stark
(?) qvarters breedt neder åt ryggen , kiöpt i Calmar
A. 616. aff Welacht. Borgemestaren S(alig) Oluff
Pedersson ibid . för 50 Dr Sm.» 1685 anskaffades
två dockor rött silke »att flicka den röde Mässe-
haken medlrn (räk). 17 I 6 »förbättrades» den (räk).
1713 kallades den gammal (inv) och i ett senare till
lägg i samma inv »förderfwad». Av allt att döma,
478
syddes 1736 en ny mässhake av röd sammet, på vilken
den broderade våden överflyttades (fig 290, 375 ff),
trots missvisande formuleringar i arkivalierna. »ny
mässhake af röd sammet» (räk 1736) och ».
aldeles förslitin och obrukelig, i dess ställe är nu en
nij tillkiöpt af rödt sammet, som nu införes - I st»
(inv 1737). I senare inv beskrivs den nämligen som
» l Mässe Hake af Rödt Sammet med brodderat
Bord» (st prot 1767, inv 1791). 1783 lagades mäss-
haken med glanslärft (st prot). Beskrivs nedan , se
Nya kyrkan.
Mässkjortor· 1- 2, upptagna i inv 1591 (PB vis),
en av dem »förnött» 1598, enligt ett tillägg i samma
inv Den andra möjligen identisk med »1 gl Mässe-
skiorta upmultnad och obrukelig» (st prot 1767).
- 3. Införd i inv 1782, stulen 1819 vid ett flerstädes
omnämnt inbrott i sakristian. - 4. Av »Cambriche»
(s 378, not 81), upptagen i Jnv 1829.
Prästkappor- 1 Av svart kläde, endast omnämnd
1767 · »upmultnad och odugl» (st prot) . - 2. Av
»camelott» (s 378, not 85), anskaffad som ersättning
för nr 1 (inv 1782) och 1829 betecknad som »ut-
gammal» (inv) . - 3. Anskaffad efter 1791 (inv
1803), likaledes av »Kamlott» (lnv 1829).
Som redan är omtalat, ägde kyrkan 159 I ett
röcklin och tre handkläden (PB vis), ej bevarade.
Diskdukar (dukar till altarringen): J Uppge~
1767 vara förmultnad (st prot) . - 2. Anskaffad
senast 1767 (st prot) . - 3. »Ett täcke öfver disken»
skulle anskaffas enligt ett beslut 1791 (vis prot).
Bortstulet 1819 vid det flerstädes omtalade inbrottet
i sakristian.
Ingen av de båda »örnagåt», dvs överdrag till
bokdynor, som fanns i kyrkan 1591 (PB vis) är
bevarade.
Brudpällar· l. Som brudpäll användes 1658 en
korkåpa, troligen av rött kläde-kirsin (se ovan).
- 2. »Päll af rödt Sars60 med gula och blå frantzarn
är upptagen i inv 1713.
En håv »af skurit Sammet med liten Malmklåcka»
(st prot 1767) donerades 1756 till kyrkan av gäst-
givaren J Hiort i Södvik (C I, not 2). Sista gången
upptagen i Inv 1829. Det enda som återstår därav
är en ring av järn med holk, funnen under kor-
golvet 1959. Längd 35 cm. KLM. Håvgången
avskaffades 1816 »enligt Förordnande wid sidsta
Riksdag» , på grund av att andakten stördes därav
I NREDN I NG O C H I NVENTA RI ER
=X lDDDr
• 1~ )4- . ~ .
a b
Fig 351 a- b. Gravsten över Sigmund från Horn, "i' 1341. Teckningar av J H Rhezel ius 1634 (a) och
P Törnewall 1673 (b). Skala ca 1: 20. KB.
Grave s/ab in memory oj Sigmund de Horn , "i' I 341 Drawings.
(st prot). I stället skulle kollekten mottagas i bäcken
vid kyrkans utgångar.
Den 11 juni 1660 »gaff pasto ri s Morsijster Maria
Oluffsd. till kyrkian itt skönt språngat handkläde
öffwer Funten». 61 Ej bevarat.
Gravminnen
Fyra medeltida gravstenar är kända, varav nr 1- 3
troligen är utförda av samme stenm ästare:
I Över Sigmund från Horn, t 1341 (fig 351 a-b ).
E ndast ett fragment av grå ka lksten är bevarat,
påträffat under korgolvet 1959, men stenen är både
avbildad och beskriven av ä ldre forskare. U nge-
fä rliga mått: 206 x 131 cm. I sin helhet löd inskriften
(i majusk ler):
+HI C
ANN/ 0
IACET SIGMYD9 I DE HO RNE QVI OBllT
DOINI M ccc XL I i IN DI E BEATI
EGIDll ET FILI9 EI9
( = här vilar Sigmund från Horn,62 som dog Herrens
år 1341 på S:t Egidius' dag, dvs 1 september, och
hans son).
Vapenbilden utgörs av ett dryckeshorn so m pla-
cerats lodrätt i skölden (för att motverka dennas
lutning?). Hjälmprydnaden är ett dryckeshorn för-
sett med en vippa av påfågelsfjädrar på vardera
sidan av hornets öppning och en på hornets spets.
Uppgiften att Sigmund från Horn skulle härstamma
från en brabantsk ätt av samma namn och att han
skulle vara stamfader för ät ten Horn a f K anckas
nr 12 bygger på felaktiga kombinati oner Ahlqvist
ha r fö rmodat, att den Elavus Sigmundsson, vilken
omnämnes som hertiginnan Ingeborgs fogde på
Borgholm i ett brev den 15 november 1346 (SD
nr 4118, jfr SD nr 4246) , skulle vara denne Sig-
munds son. Några källor, som styrka denna giss-
ning, finn as icke. Den gamla ridda rhusgenealogiens
uppgift, a tt just den i gravskriften omnämnda sonen
skulle vara identisk med nämnde fogde (felaktigt
479
PERSNÄS GAMLA KYRKA
kallad Claes) är icke trolig. Det ligger för övrigt
närmare till hands att kombinera fogdens namn
med två gravstenar i Resmo kyrka över Sigmund
Elavi (Sigmund Elofsson) och Elavus, vilka förde
ett vapen, visande ett flikigt blad. 63
Rhezelius (F c 2/3, fol 6) återger en tradition , en-
ligt vilken Sigmund skulle ha förverkat sitt gods,
när han slog ihjäl sin dräng och Jade honom i ett
röse, »Olle bonderör b(enämn)t».
I början av 1800-talet låg stenen i koret, delvis
dold under altarringen. Ett hörn var då avslaget.
1959 söktes förgäves efter stenen, det enda som kom
fram , var det hörn so m saknades i början av 1800-
talet. Därjämte fann man bland rasmassorna under
korgolvet ett stort antal stenstycken av samma slags
grå kalksten, av Hadorph kallade Räfuelsten (fig 301
samt not 6). Förmodligen krossades stenen, när
östtornet störtade ned i maj 1857 (jfr ovan). De be-
varade fragmenten förvaras nu i KLM .
2. Över Botolf Fågel, t 1344 (fig 378), i Nya kyr-
kan , se nedan.
3. Över Elov Åsesson (fig 296 a-b), t 1344, in-
murad i södra korsarmens grund och beskriven
ovan s 421.
4. En gravsten » ... med ett väl uthugget stamträd
utan inskrift» låg i koret 1829 (Inv). Av denna be-
skrivning att döma, kan det ha varit en sten från
tidig medeltid med en framställning av korset som
livets träd , lik dem som ännu är bevarade i Källa
(fig 259, 260). Möjligen identisk med nr 6, s 505 f.
Följande tre gravstenar, vilka ej är bevarade,
är kända tack vare Ahlqvist, som även återgivit
deras inskrifter·
5. Över prosten Haqvinus Sandberg, 64 t 1743,
och hans första hustru, t 1711 Låg i koret. Ahl-
qvist 2: 1, s 111. Håkansson nr 654.
6. Över prosten Petrus Bergström (not 2), t 1764.
Låg i koret. Ahlqvist 2: 1, s 1I1. Håkansson nr 658.
7 Över Michel Simonsson (dödsåret oläsligt)
och Michel Månsson, t 1632. I stora korsgången.
Ahlqvist, Saml V, s 117 Håkansson nr 646.
Beträffande övriga gravstenar, se ovan, kyrko-
gård, samt nedan, Nya kyrkan .
Votivskepp
1658 ägde kyrkan två votivskepp. Det äldre, som
hade hängt i högkoret, hade senare flyttats »neder
480
i kyrckan», sedan man hängt upp ett nytt i koret,
skänkt av en båtsman vid namn Pehr Andersson
(inv) .
Tavlor
I början av 1800-talet hängde flera tavlor på norra
korväggen (fig 307, 342), dels troligen några sk
Hedengranstavlor (T:2, s 158, not 53), dels ett
kungatal från år 1800 i en förgylld ram, tillverkad
samma år av And G Wadsten (räk).
Möbler mm
Bord. 1- 2. Av furu, 1600-talstyp, målade i grå-
blått, det ena med raka ben och dito slåar, 103 x 54
x 79 cm, det andra utan slåar, men med en låda,
90,5 x 52,5 x 73 cm. I tornet. - 3. Av furu, målat i
gråblått, 140,5 x 80 x 81 cm. I boden. - Försvunnet
är ett »gl. Bord med foot i Sacristian odugel» (inv
1713).
Två stolar, ek, raka ben med kvadratisk genom-
skärn ing förenade med profilerade slåar; täta rygg-
brickor med profilerat ramverk. Sittbrädena fästade
vid sargen med trädymlingar, 1600-talet. Under den
blågrå färgen skymtar svart färg. Höjd 93 cm.
- »Itt målat Säte rnedh rijggstycke» (inv 1658) är
ej längre bevarat. - 1661 gjorde Nils snickare bän-
kar i sakristian (räk).
Kistor· 1. Av ek, järnbeslagen med överfalsat
lock, två kraftiga, kvadratiska hänglås av ålder-
domlig typ samt ett innanlås. Målad i gråblått med
svarta beslag. 97 x 48,5 x 48 cm. Troligen densamma
som enligt beslut 1654 (vis prot) anskaffades samma
år för 20 daler och som 1829 kallades »Cassa Kista»
och förvarades »i ett i östra tornet dertill inredt
rum» (Inv 1829). - 2. Kistbänk av furu, överfalsat
lock, nyckelskylt och hörnbeslag av smidesjärn.
Målad i gråblått. Kallades för kyrkovärdskista
1829 (Inv). 143 x 55 x 52 cm. - Enligt en uppgift
i inv 1658, senare överstruken, fanns det även »een
gammal ark i Sacristian.» Samma inv upptar även
»itt Ekeskåp bakom Altaret ståndandes». Det se-
nare, som troligen är identiskt med »gammalt skååp
i Sacristian» (inv 1713) och »l gl Skåp i Vapenhu-
set» (Inv 1829), är ej bevarat. Möjligen åsyftas ett
ovan s 469 omtalat medeltida altarskåp.
Litet skrin, sk äska, av furu, utan lock ; på gav-
larna är en rosett inskuren, slagen med passare,
samt ristad inskrift: »ÅR 1789 MOS» (siffran 9 och
bokstaven S spegelvända). 22 x 15,5 x 12 cm. I den
ena av kistorna.
En »armbyssa af bläck med litet läss» omtalas
1713 (inv), ej bevarad.
Inv 1829 upptar bl a även ett alnmått (dvs aln-
likare) , en mållikare, en tratt och en »serla» (brud-
bänk), ej bevarade.
Två spadar av furu med järnskodda blad för-
varas i materialboden. Den ena ä r 96 cm lång, den
andra , so m har avbrutet skaft, är endast 60 cm lång
och se r oa nvänd ut.
Böcker
1591 ägde kyrkan följande böcker (PB vis):
»Suenska bibblia - 1 st e
Officia le - 1 ste
Antiphonale - 1 st
Handbock - 1 st».
Enligt ett tillägg från 1598 i samma inv tillkom en
psalmbok. Ingen av dem är bevarad.
Sedan man hade förvärvat Karl XIJ:s bibel (se
Nya kyrkan) till kyrkan 1704 (räk), hyrdes den
gamla bibeln ut till församlingsborna. 1769 hade
Maria Jönsson i Stenninge haft den i tre år, men
detta år bestämdes att bibeln hädanefter skulle hy-
ras ut en månad i taget »och wid hwarje ombijte
lämnas Biblen til kyrkioherden och pengarna til
kyrkiowärdarna, som i Specialen uptages» (st prot).
Lösfynd
I samband med den byggnadsarkeologiska under-
sökningen 1959 påträffades följande föremål , vilka
beskrivits ovan i sina rätta sammanhang och nu
förvaras i KLM.
1. Fragment av Sigmund de Hornes gravsten (fig
351 , s 479 f). - 2-3. Två verkstycken (fig 334: c,d),
det ena från korets sydfönster (s 447), det andra
troligen från ena korsarmskolonnen (s 453). - 4.
Tretton fragment av en orgel (fig 346, s 475). - 5.
I N REDNING O C H I NVENTA RI ER
Två väggljushållare av järn (s 477). - 6. Ljusstake
av järn (s 477). - Ljuspipa av mässing (s 477). - 8.
Ring av jä rn , rest av kollekthåv (s 478). (Nr 4- 8
funna i vinkällaren under korgolvet).
Klockor
Klockor · 1- 2. Omnämda i slutet av 1500-talet (PB
vis). En av dem eller båda togs av fienden 1611 en-
ligt en ännu levande tradition65 och fördes bort med
ett fartyg som gick under ute på Östersjön, ett litet
stycke från land. 1776 beslöt man att vänta med den
förestående reparationen av klockstapeln »tils man
får se om den nedsänkta klåckan igenfinnes, som
Directeuren, Högädle Herr Stephan Hammar66
lofwade uptaga och skänka til kyrkan» (st prot).
Tydligen misslyckades försöket att dyka efter kloc-
kan, ty församlingen fick nöja sig med en enda
klocka ända till 1823, då den nuvarande lillklockan
förvärvades (se nedan nr 5).
3. »Köpt [1]622 eft. S[alige] Tönies Bremer för
Sölfuer mynt 400 Dm (inv 1658).
4. (Fig 380). Klocka nr 3 blev omgjuten av Jurgen
Putensen (not 82) ; är nu storklocka i Nya kyrkan
och beskrivs s 506 ff. 1687 heter det: »Giordes aftaa l,
efter intet mere än een klocka är, at när 3die · gångh
eller sammanringes, skulle (h)on klämptas 3 gånger
efter åt lm (st prot). 1791 föreslog biskopen , att ännu
en klocka skulle anskaffas, emedan den enda »ej
skulle wara nog högljudande» för församlingens
vidsträckthets skull, men projektet fick ställas på
framtiden till förmån för de nödvändiga takrepara-
tionerna (vis prot) .
5. (Fig 381 f) . Från Gårdveda församling inköptes
1823 en medeltida klocka, nu lillklocka i Nya kyr-
kan (se nedan).
En sanctusklocka är också upptagen i PB vis.
» 1 lithenn [klocka]», även omnämnd i inv 1637 och
1658. Den ersattes i slutet av 1700-talet med en som
nu hänger i Nya kyrkan och beskrivs ned an.
481
Nya kyrkan
Plan och material
Kyrkan (fig 292, 302- 305, 352, 354) består nu av ett
medeltida västtorn samt en därtill fogad korskyrka
från 1857, vars tillkomst skildrats ovan, uppförd
av byggmästaren Peter Isberg efter ritning av C G
Blom-Carlsson och A R U Pettersson (fig 339).
Det nya långhuset är en korsformad byggnad
i vars östra korsarm koret är beläget. Före 1959
var den östra korsarmens östra hälft avdelad till
sakr ist ia (fig 339), numera är en sådan inrättad i
norra korsarmen, i vilken även ett av kyrkans båda
pannrum är inrymt (jfr planen fig 305). I södra
korsarmen befinner sig dels ett sammanträdes- och
lektion srum för konfirmander, del s ett pannrum.
Spritputsade murar av ka lksten med slätputsade
hörnri sa liter. Även tornet spritp utsat. Taklister av
huggen röd och grå kalksten. Slätputsad skråkant-
sockel på tornet, avfärgad i grått, i övrigt av tuktad ,
oputsad kalksten samt enstaka kvadrer med medel-
..
482
tida behuggning. I östra grunden är troligen en al-
tarskiva inmurad (se ovan, Gamla kyrkan), i söder
framskjuter ur grunden ett medeltida gravstens-
fragment (fig 297, se ovan, Gamla kyrkan).
C G Blom-Carlsson hade föreslagit en dekorering
av tomfasaderna, med den motiveringen . »Erfo r-
dras reparation å tornen, och ställningar dertill
blifva af nöden, kunna tornen utan någon betyd-
ligare kostnad förses med ornering på sätt den af
mig föreslagna ritningen utvisar» (fig 338-339). Ett
foto, taget 1898 av Hugo F Frölen (ATA) visar en
fasaddekorat ion , som avviker från den av arkitek-
ten föres lagna. På varje sid a var målade två blind-
fönster över varandra som var efterbi ldn ingar i
mindre skala av kyrkobyggnadens rundbågiga
fönster med deras dåvara nde karakteristiska dia-
gonalsp röjsverk. Denna dekoration är ej bevarad,
troligen avlägsnades den vid restaureringen 1922.
Ingångar
Kyrkan har fyra ingånga r, av vil ka tre (i norr, söder
och väster) fortfarande fungerar som sådana . Den
forna sakri stieingången i öster ä r låst seda n 1959
och dess inre smyg omgjord till arkivskåp.
Västporta lens omfattning (fig 292) , av grå skrå-
huggen kalksten , tillkom 1959, varvid gångöpp-
ningen breddades något ; de tre äld sta portalernas
omfattningar är dels av huggen, dels slipad grå
och röd kalksten . Som byggnadsmateria l ha r man
bl a a nvänt gravstena r· i norra portalens västra om-
fattn ing står· »[1]771 /D ».
De tre ursprungliga portalernas dörrar är av furu .
T idigare har de va rit målade med brun fä rg, men
denna avlutades 1959.
På södra dörren en medeltida dörring av smides-
järn (fig 353), o rnerad med två motstä llda drak-
huvuden och tre knutar. Diameter 13 cm. Har tro-
Fig 353. Medeltida dörring av smides-
järn med två motställda drakhuvuden.
Nu på sydportalens dörr. Foto R
Boström 1964.
Medieval door-ri11g, with t1vo dragon's
heads. Now 011 S door.
F ig 352. Persnäs Nya kyrka från sö-
der. Foto S Hallgren .1 964.
Pers11äs New C/111rch from S.
Fig 354. Kyrka n från öster. Foto S
Hallgren 1964.
Church from E.
KYRKOBYGGNADEN
483
PERS NÄS NYA KYRKA
!igen suttit på en av det medeltida långhusets dörrar
(jfr ovan s 432).
Den 1959 nygjorda västportalens dörr av bonad
ek, lås och nyckel smidda av Bertil Nilsson, Grön-
dal.
Över de äldre portalerna inskriftsplattor av röd
kalksten.
I söder·
UNDER KONUNG OSCAR IS REGERING BYG/DES DENNA
KYRKA. ÅR. 1857. PÅ. KYRKANS Å / FÖRSAMLINGENS
VÄGNAR. p ISBERG BYGM. / ÅSTER(sic) F.F. AF NP. IS(?) .
I norr
JAG VJL GÅ IN I DITT HUS PÅ DINA / STORA BARM-
HERTIGHET PS. 5: 8. f MIS I SÖDVJK Ord. f: v ISS !ST
[=i Stenninge?] LPSIT [=i Trosnäs?] : ÅLDERMÄN
484
I öster·
Fig 355. Interiö r mo t sydost
fö re restaureringen l 959. Bilden
visa r C G Blom-Carlssons och
A R U Petterssons rumsbild (jfr
fi g 339). Foto A Edle l 93 J.
!nterior looki11g SE before the
restoration in 1959. The p icture
sho1vs C G Blom-Car fsso11's and
A R U Pettersson's i11terior (cf.
jig 339) .
Fig 356. Interiö r mot öster
efter resta ureringen 1959. F oto
S Hallgren 1964.
Interior looking E after the res-
toration in 1959.
HIELP MIG GUD GEN/OM DITT NAMN PS: 54.3
Över västporta len ingen inskrift.
Fönster
Fönster rundbågiga med ljusgrå bågar Innanföns-
ter av blåsigt antikglas i vitmålade bågar med bly-
spröjsar
Yttertak
Tornhuven är spånad och svarttjärad, övriga ytter-
tak täckta med tegel. De tre korsarmarnas uppskju-
tande gavlar täckta med svartmålad plåt.
Interiör
Golv i kyrkorum och torn (nuvarande vapenhu-
set) av grå, sågad kalksten från Sandvik, samt ett
fåtal 1959 utvalda gamla gravstenar (se Gamla kyr-
kan). I bänkkvarteren golv av trä.
Före 1959 utgjordes golvet i kyrkorummet av
gamla gravstenar samt av sekundärt använda tak-
flisor (se Gamla kyrkan) , vilka numera ligger lösa
invid norra stigluckan.
Den sakristia som före 1959 var inrymd i östra
korsarmen skildes från koret genom en brädvägg
och hade innertak av trä, däröver en vind. Dess in-
teriör var gråmålad .
Innersmygarna av korets båda östra fönster (ti-
digare sakristiefönster) igensattes 1959.
Innertaket i korskyrkan (fig 356 ff) utgöres av ett
brädvalv, avvalmat mot öster, norr och söder samt
målat i ljusgrönt. Taklist i mörkare grönt.
Väggarna är slätputsade och vitkalkade. I de båda
östra murhörnen på gränsen mellan kyrkorummet
KYRKOBYGGNADEN
och koret är två kolonnbaser från Gamla kyrkan
inmurade (fig 356, 357), se ovan.
Uppvärmning
Uppvärmning med varmluft (oljeeldning) installe-
rad 1959. Tidigare varmluftanläggning med ved från
1932. Ännu tidigare fanns järnkaminer från 1890.
Restaureringar
Kyrkan har restaurerats flera gånger, 1889- 1890,
1922 samt 1932.
Den senaste restaureringen, som radikalt för-
ändrade kyrkans inre, ägde rum 1959- 1960 under
ledning av ark Carl Hampus Bergman, Stockholm .
Därvid disponerades kyrkorummet om (fig 305):
under sidoläktarna inreddes sakristia, toaletter och
kapprum (i norr), sammanträdes- och lektionsrum
485
486
Fig 357 Interiör
mot norr. Foto S
Hallgren 1964.
Interim· looking N.
Fig 358. Interiör
mot väster. Foto S
Hallgren 1964.
Jnterior looking W
för konfirmander samt en städskrubb (i söder) . I
vardera korsarmen dessutom värmecentraler. För
att ytterligare accentuera rummets längdaxel , slo-
pades sakristian bakom koret, varigenom detta
numera upptar hela östra korsarmen. Samtidigt av-
valmades trävalvens ändar.
För symmetriens skull är norra och östra por-
NYA KYRKANS INREDNING OCH I NVENTARIER
talerna bevarade, men begagnas numera ej. Den
forna sakristieingångens inre smyg är omgjord till
ett arkivskåp, där kyrkans silver och andra värde-
full a inventarier förvaras.
Utrymmena under sidoläktarna avskiljs från kyr-
korummet genom träväggar, vilkas överdel är ge-
nombrutna för luftcirkulationens skull (fig 357).
Nya kyrkans inredning och inventarier
Altare
Altaret, som står fritt i koret, är av kalksten , grön-
slammad , med den röda kalkstenen synlig i vissa
detaljer. Tillverkat 1960 av Sandviks Bruks AB.
Tidigare användes ett från Gamla kyrkan övertaget
träaltare från 1783 (se ovan).
Altarring
Altarringen (fig 356), också från Sandvik, av röd
och grå kalksten med ekdetaljer. Uppsatt 1960.
Knäfallet klätt med grön sammet. - Mellan 1857
och 1960 fanns en sluten altarring med nästan cir-
kelrund plan (fig 355), på framsidan prydd med
skulpterade, förgyllda symboler för tron , hoppet
Fig 359. Altartavla,
utförd av Hans
Fagerström 1960.
Foto S Hallgren
1964.
Triptych by Hans
Fagerström , 1960.
6 - 705528 P ersnäs k yrkor
och kärleken (kors, ankare och hj ärta). Speglar i
blått och vitt med förgyllda lister och kannelyrer.
Knäfall och armledare klädda med röd schagg. Al-
tarringen förvaras nu i östra prästgå rdsflygeln,
utom de skulpterade symbolerna, som förvaras i
västtornet.
Altarprydnader
Altartavla (fig 359), triptyk, oljemålning på träfi-
berplatta, utförd 1960 av konstnären Hans Fager-
ström, Halmstad. Där framställs kyrkans tre stora
högtider: i mitten påsken (Kristi uppståndelse) , på
sidorna julen (madonnan med barnet och tillbed-
487
488
Fig 360. Triumfkrucifix
av ek med ursprunglig
målning. Nordtyskt ar-
bete från omkring J 500
(jfr fig J 66). Foto S
Hallgren J 964.
Oak road with original
painting. North German
work from ca. 1500 (cf.
Jig 166).
F ig 361. Detalj av fig
360. Foto S Hallgren
1964.
Detail of Jig 360.
489
PERSNÄS NYA KYRKA
Fig 362. Madonna, lövträ , 1400-talets förra hälft (jfr fig 344).
Foto S Hallgren 1964.
Virgin , hardwood, first ha/f oj i 5th century (ej. Jig 344).
.1 are) och pingsten (den Helige Andes utgjutande).
Starkt lysande färger, där orange, gult, grönt och
vitt dominerar.
Före 1960 användes en altaruppsats från Gamla
kyrkan (fig 307, 342, 355, s 470 f), omkring vilken
var målad en dekoration direkt på korväggen.
- Wadstens Gethsemane-tavla ersattes 1890 med
en oljemålning, utförd av C 0 Christiernin67 (fig
355), framställande Kristus visande sig för Maria
490
Magdalena (Noli me tangere). Håkansson nr 667.
Samtidigt ändrades predellans inskrift till följande:
»Går och kungören det för mina bröder, att de må
gå / till Galileen, och der skola de få se mig» (Matt
28:10). Christiernins målning är nu uppsatt över
altaret i bisättningskapellet.
Krucifix
Altarkrucifix av lövträ, signerat Josef Funk, Ober-
ammergau 1960. Höjd 49 cm. Gåva av kyrkoherde
och fru K-B Lundgren.
Ett medeltida triumfkrucifix av krederat, målat och
förgyllt trä är sedan 1960 placerat i koret ovanför
altaret (fig 360, 361). Kristus hänger frontalt med
huvudet något lutat åt höger samt höger fot korsad
över vänster. Kring höfterna är virat ett smalt,
åtsittande ländkläde, vars flikar hänger ned vid si -
dorna. Ansiktet präglas av ett behärskat lidande.
Blek karnation, brunt hår och skägg, spår av guld på
ländklädet och av grön färg på törnekronan. Rund
blå gloria med röd kant och skulpterade, liljefor-
made ljusstrålar. Det brunmålade korset är rikt
snidat med äggstavsliknande bladlister och krabbor
i rött och blått. På korsändarna är fyrpassformade
tavlor med röd ram och blå fond , mot vilken de
skulpterade och förgyllda evangelistsymbolerna av-
tecknar sig. Höjd 405 cm.
Nordtyskt arbete av hög kvalitet från 1500-talets
början, nära besläktat med krucifixet i Högby kyrka
(I: 3, fig 166-167 samt s 279 f).
Hängde på korets södra vägg till 1959, då det
konserverades av Sven Wahlgren. Därvid avlägs-
nades yngre påmålning, bl a den som tillkom 1733:
»Crucifixet i kyrkian har fru probstinnan Helena
Cath: Marquard [not 64] låtit måhla och förbättra»
(vis prot 1733).
Övrig medeltida träskulptur
Madonna bild (fig 362) av krederat och målat lövträ
med urholkad baksida. Hon sitter på en bänk med
överkroppen något vriden åt vänster mot det nakna
Jesusbarnet, som hon håller i sina båda upplyftade
händer. Hon bär en klänning i rött och silver med
långa, åtsittande ärmar, hopfästad omkring den
högt sittande midjan med ett smalt skärp, från vilken
klänningen faller i smala, parallella veck. Kring den
runda halsringningen en smal, kragliknande slå.
Fig 363. Maria Magdalena,
skulptur av ek, tillverkad i
LC1beck omkring 1520.
Foto S Hallgren J 964.
Oak figure of Mary Mag-
da/ene, Ltlbeck 1vork ca
1520.
491
PERSNÄS NYA KYRKA
Över axlarna ligger en mantel i blått och guld , fod-
rad med grönt. Den faller i mjuka, solfjäderfor-
made, nästan symmetriska veckformer. Under veck-
massorna skymtar hennes svarta, spetsiga skor.
Marken under hennes fötter grön. Både Maria och
barnet har gråvit karnation med ljusröda kinder,
brunt hår med guldspår, ljusbruna ögon. Madon-
nans krona med de trubbiga spetsarna kanske till-
verkad av Wadsten. Granatäpplet i barnets hand
förgyllt. Höjd 92 cm. Nordtyskt arbete från om-
kring 1420- 1450.
Försågs av And G Wadsten med flera attribut
och placerades i hans år 1782 utförda altaruppsats
som krönfigur, omgiven av en strålande sol och
bulliga moln (fig 344). Nedtagen 1959, främmande
tillsatser avlägsnade, konserverad av Sven Wahl-
gren. Nu uppsatt på en konsol på södra sidan av
koret, ovanför dopfunten.
Maria Magdalena (fig 363) av krederad, målad
och förgylld ek, fullrund skulptur. Bilden karak-
teriseras av den generösa användningen av förgyll-
ning inte bara i dräktens dramatiskt fladdrande dra-
perier, utan även i hennes utslagna hår.
Maria Magdalena står i en starkt markerad kont-
ra post och håller sina tomma händer lyftade fram-
för sig med livliga gester. Hon Jutar huvudet något
mot höger och riktar blicken med tankfull min mot
sin högra hand, som har varit sluten omkring ett
smalt, runt föremål. Håret faller i stora lockar över
hennes axlar. Det vänstra örat är oproportionerligt
stort och utstående, vilket förvånar hos denna i
övrigt så harmoniskt formade skulptur. Ljusröd
karnation och bruna ögon. Klänningen är mycket
lång med veckrik kjol och djupt urringat liv. Midjan
är starkt markerad , ärmai·na långa och rynkade på
tvären. Den mycket vida manteln ser ut att flyga
upp för ett starkt vinddrag. På grund av att både
mantel och klänning är förgyllda, är det svårt att
skilja dem åt. Marken under figuren är grön. På
baksidan av bilden är spår av starkt blå, troligen
sekundär färg. Höjd 102 cm. Av mycket hög kvali-
tet, utförd omkring 1520 i Lubeck. 68
Användes som profilör (Lagen) i Wadstens altar-
uppsats (fig 307, 342, 355), se ovan, Gamla kyrkan.
Restaurerad 1960 av Sven Wahlgren och placerad
på en konsol i södra korsarmen.
Helig konung (fig 364: a), S:t Olof eller S:t Erik
492
(kyrkan innehade reliker av sistnämnda helgon).
Av lövträ, nästan all kredering och färg borta. Plan,
summarisk baksida. Bilden står nästan frontalt. De
framsträckta armarna avslagna där de varit skar-
vade: underarmarna har varit skulpterade för sig
och fästade med en järnten och en trätapp vid bilden.
Det skäggiga ansiktet har markerade drag, hög
panna , halvlångt, vågigt hår. På huvudet vilar en
krona, vars spetsar, som varit fästade med tappar i
kronringen , saknas. Hans koltliknande, knälånga
och veckrika rock hålls ihop kring höfterna med
ett kraftigt bälte. Sprund framtill , både upptill och
nedtill , markerade med en i relief utförd slå, som
fortsätter runt fållen. En mantel ligger löst över
hans axlar, den är kort på sidorna, men hänger ned
i en snibb bak. Färgspåren visar, att rocken varit
förgylld , hosorna röda och manteln förgylld med
blått foder. Höjd 84 cm. Nordtyskt arbete från
1400-talets mitt. På en konsol under orgelläktaren.
Helig diakon, troligen S:t Laurentius (fig 364: b),
av lövträ, fullrund skulptur. Armarna saknas, obe-
tydliga spår av kredering, färg och förgyllning be-
varade. Figuren står frontalt. Det breda ansiktet
med spår av ljusröd karnation har barnsliga drag
med runda kinder. Håret är ordnat i korkskruvloc-
kar runt huvudet. Dalmatikan har varit förgylld med
i krederingen inpressat mönster samt foder i grönt.
Den fotsida , veckrika underklädnaden har varit röd.
Höjd 72 cm. Nordtyskt arbete från 1400-talets mitt.
På en konsol under orgelläktaren.
Predikstol
Predikstolen (fig 365) är ett arbete från år 1700 av
bildhuggaren Swen Jönsson, 69 målad av Anders
Björk (not 47). Korgen har femsidig plan och är
ljusgrå. I hörnen vridna kolonnetter med rödbruna
skaft, förgyllda joniserande kapitäl och baser som
vilar på voluter i grönt och guld. Däremellan ljus-
blå speglar med guldlister. Korgens nederkant med
gröna bladfestoner. Underredet ljusgrått, den smala
träpelare som bär upp korgen, mörkt rödbrun.
Trappräcket grått med guldlister kring speglarna.
Ljud taket ljusgrått, undersidan ljusblå, listerna ljus-
grå och vita samt något guld. Duvan (omnämnd
17 J 3) försilvrad med rödbruna fötter. Ljud taket
krönes av voluter med små guldurnor omkring en
stor förgylld eldurna. - Håkansson nr 661.
F ig 364. Helgonkon ung (S:t Olof e ller S:t Erik?) samt helig diakon (S:t Laurentius?), skulpturer av
lövträ. Nordtyskt arbete, I 400-talets mitt. Foto R Boström J 95 1.
Royal saint (St Olave ar St Erik?) and deacon saint (St Lawrence ?), hardwood scu/ptures. No rth German
work, middle oj /5th century.
493
PERSNÄS KYRKOR
Fig 365. Predikstol, tillverkad å r J 700 av bildhuggaren Swen
Jönsson . Foto S Hallgren J 964.
Pulpit, made in. 1700 by S wen Jönsson, scu/ptor.
Predikstolen målades om och försågs 1783 med
rokokoornament (fig 366), utförda av And G Wad-
sten och hans gesäller. Speglarna fylldes med för-
gyllda rocailler och såväl korg som ljudtak pryddes
med festoner och annan utsmyckning. - 1857 och
1889 övermålades den i vitt, blått och guld. De se-
kundära tillsatserna avlägsnades 1960, då de ur-
sprungliga färgerna togs fram. Wadstens ornament
konserverades av ritaren Gillis Sjöström, Södvik,
och förvaras nu i en igenspikad låda i tornet.
Predikstolens dörr (synlig i fig 307, 342) försågs
med lås och målades 1709 av And Björk. Över
dörren, försvunnen sedan 1857, stod, enligt Ahl-
qvist (Sam! III, s 21) en inskrift: »Obs Predikstolen
i Persnäs lärer vara upsatt i Prosten Sandbergs
[not 64] tid , hvarom en öfverstruken, dock med
möda läsbar inskrift öfver dörren vittnar, som varit
494
följande: 'Pastore / & / Praeposito / Haquino Sand-
berg / Anno MDCCXXIX'» ( = genom kyrko-
herden och prosten Haqvinus Sandbergs försorg
1729). - På dörren stod en inskrift: »Renovatus
P. & P. Mag. G. Melin anno MDCCLXXXIII»
( = förnyad av prosten och kyrkoherden magister
G Melin år 1783).
Timglas
Fyra glas i ett snidat, rödmålat träställ på fa9on-
nerad ryggtavla av blåmålat trä med röd kant. På
glashållaren är dessutom blommor och frukter må-
lade. 1700-talet? Höjd 52 cm.
Nummertavlor
1- 2. Av svart, slipad och polerad granit, skänkta
1960. Före dessa användes dels nummertavlor från
Gamla kyrkan (se ovan), dels nr 3 (synlig i fig 355),
av trä , svart med förgylld ram och detaljer, krönt
av triangulär strålsol. Korsade ankare och kors i
mittfältet. Pärlstavs- och lagerbladslister på ramen
och nedtill skulpterad, förgylld frans. 1800-talets
senare hälft. Höjd 142 cm, bredd 55,5 cm. I tornet.
Bänkar
Bänkarna är nygjorda 1959. Slutna bänkkvarter
med ljusgrå fasader, dörrarnas speglar tegelröda .
I det inre ljusgröna. - Den äldre bänkinredningen
från 1857, kyrkans byggnadsår, var ursprungligen
målad i ekimitation, men målades om 1932 i ljust
gråbrunt med grön marmorering i speglarna samt
gröna lister.
Läktare, orgel
Kyrkan har tre läktare, två större i korsarmarna
från 1857 (fig 357) samt en liten i väster (fig 358) .
Den senare ursprungligen byggd 1757 för Gamla
kyrkan av Petter Norling (s 474) och i samband
med Nya kyrkans tillkomst ombyggd (skarvarna
är synliga på undersidan) samt försedd med ännu
ett par stöd. Läktarnas fria sidor bärs upp av träko-
lonner med förgyllda och ljusgrå kapitäl. Vid res-
taureringen 1959-1960 avlutades kolonnskaftens
grå marmorering, så att det rödbruna, ådriga furu-
träet nu är synligt (fig 357). - Sidoläktarnas bröst-
ningar grå med förgyllda detaljer samt en förgylld
lyra inom blå rundel. - Före 1932 var orgelläkta-
Fig 366. Predikstolen
i fig 365 med de ro-
kokoornament som
And G Wadsten för-
såg den med l 783
(avlägsnade J 960).
Foto William Ander-
son 1929.
Pu/pit in Jig 365 with
the Rococo ornament
added by AndG Wad-
sten in 1783 (removed
in 1960).
rens bröstning blå med grå speglar, därefter helt
grå. Den har två symmetriskt anordnade genom-
brutna trappor, tillkomna 1959- 1960. Dessför-
innan hade den en enda trappa, i söder. Sidoläk-
tarna hade ursprungligen två trappor vardera, nu-
mera endast en.
Orgelns fasad (fig 358) målad i ljusgrått och guld ,
är övertagen från Wahlbergs orgel (se Gamla kyr-
kan). Även orgelverket70 hörde till de inventarier som
1857 överfördes till Nya kyrkan. Det gjorde tjänst
ända till 1917, då Olof Hammarberg, Göteborg,
byggde ett nytt med I 2 stämmor. Nytt innerverk
(13 stämmor) levererades 1963 av samma firma .
Dopredskap, piscina
Dopfuntar:
1. (Övertagen från Gamla kyrkan) av röd- och
gråspräcklig, gotländsk kalksten (fig 368, 369), en
INREDNING OCH INVENTARIER
s k gotländsk paradisfunt med tolv fält (Reuter-
svärd typ 1 a) , utan uttömningshål. Från 1200-talets
mitt eller andra hälft. Skaftet ä r också medeltida.
Det stod mellan 1802 och 1923 ovanpå västra stig-
luckan. Fotplattan från 1959 (den ursprungliga
saknas). Cuppans diameter 83 cm, höjd 42 cm,
funtens totala höjd 94,5 cm. Cuppan och skaftet
blev olyckligtvis sandblästrade 1959, så att stenen
nu har en död yta.
2. (Fig 370). Av grå- och rödspräcklig, slipad och
polerad kalksten från Ölands västra sida (ur det sk
»blommiga läget»). Skulpterad med krans av muss-
lor och eklöv. Anskaffad 1890, uppställd i södra
korsarmen. Höjd 87,5 cm. Tillhörande dopfat av
mässing med inskrift i versaler:
LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG OCH FÖRMENEN D EM
JCKE(MARCUS 10:14).
Diameter 42 cm.
495
PERSNÄS NYA KYRKA
. .,
Dopskålar av silver:
I. Rund , med graverad bladkrans och goudronnerad
fot. E nligt stämplar tillverkad 1956 av Guldsmeds-
aktiebolaget, Stockholm. Diameter 21 cm. Gåva av
församlingen 1957.
2. Rund , halvsfärisk skå l med profilerad kant och
å ttkantig fot , enligt stämplar tillverkad 1968 av
Wiven Nilsson , Lund. Diameter 23,5 cm.
Piscina av röd , polerad öländsk kalksten. Till-
verkad 1964, uppställd bakom altaret. Höjd 73 cm.
Nattvardskärl, brudkrona
K a lken (fig 371) är övertagen från Gamla kyrkan .
Av delvis förgyllt silver, med rund sexdelad fot ,
sexkantigt skaft samt nod med rombiska knoppar.
Höjd 22 cm.
På den tillplattade runda noden är gotiska fön -
sterformer drivna och graverade på över- och under-
sidan. På de sex utsprången är bokstäver (minusk-
Jer) graverade, en på var romb. Då dessa delvis är
omgjorda blir texten oläslig: i h (n , lagat) s i c (?),
skall vara: ihesus . Noden har vid senare reparationer
blivit vänd upp- och ned. Skaftet består av två sex-
496
Fig 367. Orgel , byggd
1758- 1759 av Lars
Wahlberg, innerverket
senare förnyat . Foto
S Hallgren 1964.
Organ , built 1758- 1759
by Lars Wahlberg, the
organ proper renewed
later .
kantiga led med pärlgoudronnerade l ister. Dess
nedre led är, liksom noden , upp- och nedvänt. Även
p å skaftet är graverade svårtydbara minuskler.
På det övre: i p a I E I (?)
P å det nedre : m a (I , lagat fel) i a g ( = [ave]
Maria g[ratia plena etc]).
Nod och skaft är medeltida, sent 1400-tal eller
tidigt 1500-tal.71
P å foten är sexpassformade upphöjningar, i svick-
larna mellan dem blad . Dess övre del avslutas med
en bl adkrans. På brättet följ a nde stämplar: H inom
ett 0 ( = Hans Olofsson Sturk72, s 253 f samt s 270,
not 96) och lejon ( = Smålands vapen) . År 1697 be-
talades 41 : I 6 för kalkens förfärdigande och för-
gyllning (räk).
Kalken reparerades 1786 av Lars Magnus Kal-
lerström73 samt, enligt stämplar av Carl Petter Ring-
berg74 1828, då cuppan , som ha r S-svängd sida, och
patenen anskaffades. Den senare, av silver, är all -
deles slät och odekorerad , svagt förgylld och med
Ringbergs stämplar på brättet, som delvis lossnat.
Diameter 13 ,3 cm.
Oblatasken är också övertagen från Gamla kyr-
r
ciJC.
sektion
I
J .... Yl~
11111/1111\
0 1m.
Fig 368. Uppmätn ing av dopfunten i fig 369 (med en a nnan ,
likaledes sekundär fotplatta). Skala l :20, S Hesselgren & S
Fränne l 93 1.
Sat!e drmving oj font in Jig 369 (with another, also secondary
plinth).
Fig 369. Dopfunt av gotländsk kalksten , en sk gotländsk
paradisfunt (Reutersvärd typ 1 a). 1200-talets mitt eller senare
hälft. Fotplattan och den nedre vu lsten tillverkade 1959 av
ö ländsk kalksten. Foto S Hallgren 1964.
Font oj Gotland limestone, a so-ca/led Gotland paradise font
(Reutersvärd type 1 a); mick/le of i Jth century or second half.
The plinth and the lo iver to/'lls moulding made in 1959 of /ime-
stone fi'om Öland.
Fig 370. Dopfunt av öländsk kalksten, anskaffad 1890. Foto
S Hallgren 1964.
Font oj Öland limestone, acquired in 1890.
PERSNÄS NYA KYRKA
I
I
kan. Den är av silver, oval , krönt av ett la mm och
vilar på fyra tassar. Enligt stämplar tillverkad 1838
av Carl Gustaf Högstedt. 75 Inskrift : »Inköpt till
Pärsnäs Kyrka / År / J 838». Höjd 12,5 cm.
Vinkanna av silver, förgylld inuti . Foten är en
efterbildning av nattvardskalkens och locket orne-
rat med en bladkrans samt krönt med ett kors . En-
ligt stämplar tillverkad av AKm ( = OA Karlström,
Spånga [Stockholm]), 1934. Höjd 36 cm.
Sockenbudstyg. Kalk av delvis förgyllt silver, med
en stor nod som tidigare varit vinflaska (nu igen-
lödd vid cuppan). På foten graverad inskrift : »Pes-
nes Sochnebods Kalk A0 1713». Sockenbudstyget
är emellertid ä ldre än så. Det finns nämligen upp-
taget i inv 1658 och är möjligen identiskt med det
som nämns 1566 (not 56) och 1591 (PB vis), se ovan.
Reparerades redan 1686. När biskopen visiterade
kyrkan I 713, var sockenbudstyget i Kalmar för
»att upl agas och förgyllas inuti» (inv 1713). En
kalk, möjligen identisk med denna, lagades och för-
storades 1733 (inv). Höjd 15,5 cm. - Paten sam-
tidig med kalken, med spår av svag förgyllning och
oblatbehållare på undersidan. Diameter 9,7 cm.
- Oblatask formad efter kalkens cuppa, på locket
ett kors. Enligt inskrift
SKÄNKT AV PERSNÄS KYRKLIGA SYFÖRENING 1951.
Enligt stämplar tillverkad 1950 av Cesons Guld varu-
Fig 37.l. Nattvardskalk av delvis
förgyllt si lver. Nod och skaft från
sent 1400-tal eller tidigt J 500-tal,
foten tillverkad 1697 av Hans
Olofsson Sturk i Kalmar, cuppan
utförd J 828 av Car I Petter Ring-
berg, också i Kalmar. Foto N
Lagergren 19 51.
Cha/ice, partly silver-gift. Knob and
stem late 15th or early 16th cen-
tury, the foot made in 1697 by Hans
Olofsson Sturk, Kalmar, and the
cup made in 1828 by Carl Petter
Ringberg, a/so of Kalmar.
aktiebolag, Göteborg, och formgiven av T Eldh.
(Fodral till sockenbudstyget, se fig 347).
Brudkrona av förgyllt silver, med hängande löv
och gjutna ornament. Tillverkad 1898 av C G Hall-
berg, Stockholm, och skänkt av nämndeman Gustaf
Wilh Gustafsson , Lilla Horn. Diameter 12,5 cm.
- Fodral till densamma, klätt med svart läder.
Ljusredskap
Alla kyrkans äldre ljusredskap är övertagna från
Gamla kyrkan. Ljuskronor av brons eller mässing:
1. Av gjuten mässing för sex ljus, mittstammen
krönt av en dubbelörn , S-formade ljus- och pryd-
nadsarmar, runda droppskålar. Inköpt 1667 på fri-
marknaden och gjord av »Crongiutare Josua Lukas
i Nyköping». Reparerad 1693 och 1708. Håkansson
nr 648. Höjd 52 cm. Hängde i Gamla kyrkan
framme i koret, men nu under orgelläktaren. - 2.
(Fig 372). Av brons med åtta pipor, S-formade
prydnadsarmar, musselformade droppskålar samt
ljuspipor i form av urnor. Mittstammen är krönt
med en naken figur (vildman), ridande på en örn .
Kulan , som nedtill avslutas med en pinjekotte, med
inskrift angående donation från »Constablen wid
dhet Kongl. Ammiralitetet Oloff Larszon Biörck
1688» i testamente efter han s föräldrar kyrkoherden
i Persnäs Lars Andreae76 och dennes hustru Annika
Jonsdotter. Höjd 112 cm. Hänger främ st över norra
bänkkvarteret. Håkansson nr 649. - 3. (Fig 374).
Av mässing, för sexton ljus i två kransar. Mussel-
formade droppskålar, raka ljuspipor, reflexblom-
mor samt mittstammen krönt av en dubbelörn. På
ku lan graverad inskrift : ȁr 1752 d. 2 sept. AER
Tenna Li usch rona TIL Guds Hus est Prydnad uti
Persnäs Kyrika inkiöpt för kyrikans medel då pros-
ten Högvördige HY eller D . E. Herr magister Lars
Höök77 war kiorkioherde därstädes o H H Lars
Mattisson i Hallnits OLH o. F. MICHELSSON.
TROSNÄS kiörkans föreståndare. Giord: af:
mäst:r Israel: Zerl78 : utii Carlscrona.» Kronan kos-
tade 80 daler. - 4- 5. Av mässing, för vardera sex
ljus, med musselformade droppskålar, S-formade
armar och reflexstj ärnor. Båda kronorna har samma
inskrift: ȁ r 1810 Mag. N. I. Lundeberg, Prost ock
Kyrkoherde / lon Simonssom i Lilla Horn ock / Lars
Påfvelsson i Hallnäs Åldermän / Giord af Dan.
Zerl i Carlskrona .» Höjd 45 cm. Över sidoläktarna.
I N RED NING OCH INV ENTARIE R
Håkansson nr 665. - 6-7. Av mässing, kopior av
kronorna nr 1 och nr 2. Tillverkade 1959 och 1960
i Karlskrona. Den ena kronan är skänkt av en
svenskamerikan i Hörlösa, den andra är en gåva av
kyrkorådet. Över södra bänkkvarteret. - 8. Av
bronserat smidesjärn, för sex ljus, anskaffad 1797
(st prot). Höjd 41 cm.
Väggplåtar: 1- 9 (en skymtar i fig 355) : Av mäs-
sing, för vardera två ljus, rektangulära ryggsköldar
med rundade hörn, överstycke format som en driven
stj ärna. Höjd 42 cm. Anskaffade 1932. Åtta av dem
elektrifierade. - 10- 13. Av mäss ing, ovala, enligt
stämplar tillverkade av Lindstedt i Kalmar, tro-
ligen 1951. Höjd 55 cm. Elektrifierade. Två på va r-
dera sidoläktaren .
Ljusstakar : 1- 2. Av gjuten mäss ing på tre fötter,
medeltida (lika fig 93 i Öland I: 2) står på altaret.
Höjd 35 cm. De försågs 1668 med Jjusarmar för tre
ljus (räk), vilka avlägsnades 1959. - 3. (Fig 373).
Av gjuten mässing för två ljus. Den genombrutna
mittstammen och armarna gjutna i ett stycke. Runda
droppskålar, hög, kupig fotplatta med punsad ring-
ornering. Tre skruv hål i fotens brätte. Höjd 28,5 cm.
Gåva till kyrkan 1799 av kyrkovärdarna Lars
Månsson i Hallnäs och Jon Simonsson i Persnäs
(st prot 1800). Stod före 1962 på predikstolen.
- 4-5. Lika nr 3, för två ljus. Armar och rnittstam
gjutna i ett stycke, den sena re krönt av ett uppåt-
riktat löv. Runda kupiga droppskålar samt stor och
rund , kupig fotplatta. En av dem inköpt 1784 (st
prot). Höjd 37 cm. - 6. Av mäss ing (synl ig i fig
367), trearmad, mittstammen skjuter högt över sid o-
armarna som är gjutna och genombrutna med blad-
rankor. Etsad bladdekor på den runda foten. 1800-
talet? Höjd 37 cm. På orgelläktaren. - 7. Av mäs-
sing, för sju ljus. Mittstam och armar vridna, dropp-
skålarna goudronnerade. Modern . Höjd 85 cm. Förr
på alta ret (fig 355), står nu i södra korfönstret. -
8- 9. Av mäss ing, för tre ljus, mittstam och armar
S-vridna. Moderna. Höjd 22,5 cm. På predikstolen.
Bänkljusstakar, dels av trä, svarvade, gamla, dels
moderna av mäss ing, de senare tillverkade av Bertil
Nilsson, Gröndal. - Sex ljusstakar av gjuten mäs-
sing, vilka kan användas som blomvaser när de
vändas upp och ned. Omkring 1960. Höjd 18 cm.
Ljushållare av smidesjärn, för 3 + 3 ljus, fastsatta
i fönstrens mittpost, tillkom vid senaste restaurering.
499
500
Fig 374. Ljuskrona av mässing, tillver-
kad av Israel Zerl i Karlskrona och
skänkt 1752. Foto R Boström 1940.
Brass chandelier, made by Israel Zerl
oj Karlskrona and presented in 1752.
Fig 373. Ljusstake av gjuten mässing,
skänkt 1799. Foto S Hallgren J 964.
Brass candlestick, presented in 1799.
Fig 372. Ljuskrona av gjuten mässing, skänkt 1688. Foto S
Hal I gren J 964.
Chandelier, cast brass, presented in 1688.
I
7 /
/
, // /:/
Fig 375. Mässhake av röd sammet med figurbroderad våd i guld och olikfärgat silke. Våden, som är
ett nederländskt arbete från omkring 1500 (jfr fig 176- 177), stammar från en korkåpa. Foto SHM
1952.
Red ve/vet chasub/e with orphrey with figure embroidery in gold and multi-coloured si/le The orphrey,
which is from the Lo1v Countries, dates from ca 1500 (cf. Jigs 176, 177), and was originally 011 a cape.
501
502
Fig 376a. S:t Tomas, detalj av fig 375.
Foto R Boström 1941.
St Thomas , detail from Jig 375.
Fig 376b. S:t Paulus, förstorad detalj av fig
290 och fig 375. Foto R Boström 1941.
St Paul, enlarged detail from Jigs 290 and
375.
Textilier
Antependier: 1. Av naturfärgat linne, Libraria,
komponerat 1954 av MS ( = Märta Swartling-
Andersson) . - Avpassat till det äldre alta ret, lik-
som altarbrun nr 1. - 2. Av violett linne, Libraria
1960.
7 - 705528 P ersnäs k yrk or
INREDNING O C H INVENTARI E R
Altarbrun: 1. Av naturfärgat linne komponerat
1954 av MS ( = Märta Swartling-Andersson). Till-
hör antependium nr 1. - - 2. Av grått linne, broderier
i grått, vitt och guld. Libraria, komponerad 1960
av A-L 0 ( = Anna-Lisa Odelqvist).
Mässhakar: 1. Av karmosinröd sammet (fig
503
PERS NÄS NYA KYRKA
290, 375 ff) med en våd , stammande från en kor-
kåpa, fästad på ryggen. Våden är broderad med
guld och olikfärgat silke (guldet dominerar) och
kantad med ljusgrönt, grovt siden. Över varandra
framställ s tre apostlar stående under go ti ska balda-
kiner på schackrutade golv. Alla ha r brunt hår och
skägg: a) S:t Tomas (fig 376: a), iförd grön man-
tel skiftande i guld över en ljusbrun klädnad ; b)
S:t Paulus (fig 290, 376: b) i blå mantel med gult
foder över röd klädnad ; c) S:t Johannes iförd grön
man tel över en blå klädnad .
Västtyskt eller nederländskt a rbete från 1400-
talets slut. Lik Högby (fig 176, 177, s 259 f).
Höjd 122 cm. Själva mässhaken, jämte kalk-
klädet nr 1, tillverkades 1736. Därvid överflyttades
den broderade våden från en utsliten mässhake,
vilken var inköpt 1616 hos borgmästaren i Kalmar,
Oluff Pedersson (se ovan s 478, mässhake nr 4).
Konserverad 1952 vid RAÄ:s textilkonservering
Pietas nr 3052.
504
Fig 377. Ka lkduk av vitt siden med
broderier i mångfärgat silke, guld och
silver samt kantad med knypplad
guldspets. Första gå ngen omtalad
J 767. Foto S Hallgren J 964.
While silk cha/ice veil, with embroi-
dery in multi-co/oured si/le, go/d and
silver, and edged with hand-made gold
/ace . Menlioned f irst in 1767.
2. Av svart sammet med si lvergaloner och Jehova-
sol i silver, samt fodrad med grå lä rft. Inköpt 1864
(räk). Konserverad 1955 vid RAÄ :s textilkonser-
vering Pietas nr 3423.
3. Av vitt ylle med rött linnefoder. Licium 1947,
komponerad av E P ( = Elin Pettersson).
4. Av grönblå sidendamast, med applikations-
broderi. Libraria 1961 , komponerad av Anna-Lisa
Odelqvist.
5. Av blåv iolett ylle med silverbroderier, grått
linnefoder. Libraria , komponerad 1963 av Anna-
Lisa Odelqvist.
Kalkdukar: l. Av röd sammet, ofodrad och utan
frans, tillverkad 1736 av samma sorts sammet som
mässhake nr I. 47 x 54 cm. - 2. Av vitt, gulnat at-
lassiden med broderade blombuketter i schatter-
söm med naturalistiska färger samt guld och silver
(fig 377). I kanten knypplad guldspets . Arbete av
god kvalitet, första gången omnämnt 1767 (st prot).
Renoverad I 955 vid RAÄ :s textilkonservering
Pietas nr 3424 och då försedd med nytt foder av
naturfärgad shantung. 49,5 x 50 cm. - 3. Vit siden-
brokad, Libraria 1964. 50 x 50 cm.
Fem stycken moderna stolor, grön, röd, svart ,
violett samt vit.
Två stycken håvar av röd sidendamast med guld-
broderi. Libraria 1932. - Före 1932 användes
kubiska kollektbössor av plåt.
Predikstolskläden: I. Av grönt linne, Libraria
1964. - 2. Av gulvitt linne, Libraria 1964.
Kormatta, röll akan , geometriskt mönster i grönt,
grått, blått och gult, komponerad 1960 av Anna-
Lisa Odelqvist, Libraria. 285 x 324 cm. Gåva
1960.
Dopklänning av vitt linne med blå broderier.
Gåva 1962.
Gravminnen
l. Av grå kalksten , inlagd i korgolvet neda nför
predikstolen (fig 378). Inskrift i välformade majusk-
ler:
HI C : IACET : BOTOLPH: / AVI /S : QVI OBIIT : ANO :
DNI : M : ccc : XL : I llll : FER IA : Illl AN[TE
D] OI CAM : L : ET FILI' : El ' : QVI OBllT / AN / NO : EODEM
(=här vilar Botolf Fågel ,79 som dog Herrens år
1344 onsdagen före söndagen Quinquagesima80 och
hans son, som dog samma år). I mittfältet en örn-
liknande fågel (avis) , svagt synlig, samt två bomär-
ken, sekundärt inhuggna, liksom initialerna IIS
KlD. 218 x 135 cm. Nedre vänstra hörnet avslaget.
- På Rhezelius' och Törnewalls tid låg stenen på
kyrkogården , liksom ännu på Ahlqvist tid , 1820-
talet. Vid Nya kyrkans tillkomst placerades den i
mittgången, men fick vid restaureringen 1959 sin
nuvarande, mer skyddade plats . - Håkansson
nr 641.
Följande stenar, nr 2- 6, är sedan 1959 inlagda i
korgolvet bakom altaret. De beskrivs här i den
ordning de ligger från söder till norr :
2. Grå kalksten med inskriften :
ANNOX M D CCCIX I N E s : KID I DOT ANA BRITAX
samt bomärke. 153 x 178 cm. - Håkansson nr 664.
Mellan kryssen är en ristad rektangel.
3. Grå kalksten, med ett olikfärgat parti i form
av en halvrundel: avtryck efter den gamla altar-
ringen (jfr fig 306, 308, 321). Stenen har nämligen
tidigare till större delen legat innanför denna. Ini-
I NREDN I NG OCH I NVENTAR I ER
.,.,.~ -. .
Fig 378. Gravsten över Botolf Fågel (Botolph Avis) , ·i· 1344.
Skala 1: 20. Teckning av P Törnewall J 673. UU B. Stenen
placerades J 959 i korgolvet nedanför predikstolen (tidigare
i mittgången).
Grave stab in memory oj Botolf Fågel (Boto/ph A vis), "i" 1344.
The stone 111as p/aced in the chancel jloor in 1959, be/01V the
pulpit (formerly it 1Vas in the middle oj the nave).
tialerna MS och årtalet 1665, delat av ett bomärke.
107 x 91 cm. - Håkansson nr 647.
4. Röd kalksten med lågerhuggen yta. Inom en
nedsänkt oval i mitten initialerna M IS, årtalet 1709
samt bomärke. 215 x 148 x 13 cm. Håkansson nr
651.
5. Grå kalksten med initialerna N. I. L. ( = pros-
ten Nils Johansson Lundeberg, t 1822, not 52).
Även denna sten har legat under den gamla altar-
rundeln , av avfärgningen att döma. 212 x 181x13
cm.
6. Röd kalksten , trapetsformad. Medeltida? I
mitten bomärke, till höger nedtill urtag för bänk-
stolpe eller liknande. 184 x 88 (75) cm.
505
PERSNÄS NYA KYRKA
Fig 379. Yotivskepp, »Gambäta», skänkt 1877. Foto R Bo-
ström 1964.
Votiue s/11jJ , the Gambäta, presented in 1877.
7 (innanför sydportalen). Av grå kalksten. Inom
en ristad fyrkant med ornerade hörn inskriften:
ANO 1764 / PIS MlD / . Nederst bomärke. 205 x
163 cm. Håkansson nr 659 samt bomärke nr 135.
8 (innanför nordportalen:). Röd kalksten. Ö-
verst inskrift i versaler inom rektangel:
WAR NU ÅTER TL RIDS / MIN SIÄL TY HERRAN GÖR /
TIG GOTT TY TU HAFWER / UTTAGIT MI NA SIÄL UTU /
DÖDENOM, MIN, ÖGON / IFRA TÅRAR MIN FOOT IFRA /
FAL · !AG· WIL · WANDRA FÖR / H ERRANOM VTI · THE·
LEF-/WANDES · LANDE · PSALM 116 V 7 · 8 · 9 / / PKS
S · E · D.
Bomärke. 210 x 149 cm. Håkansson nr 671.
Följande stenar, nr 9-11 , inlades 1959 i vapen-
husets golv. De upprä knas från väster till öster:
9. Grå kalksten. Upptill en rektangel med ini-
tialerna L.M.S: D.I.D. , samt årtalet 1750. Inom en
fyrkant ett bomärke. 214 x 149 x 14 cm. Håkans-
son nr 656.
10. Röd kalksten, med bomärke. 180 x 136 x
13 cm. Låg före 1959 söder om predikstolen.
11. Röd kalksten med inskrift inom rektangel:
506
P.K.S. 1733. Därunder bomärke (Trosnäs). 213 x
150 x 14 cm. Håkansson nr 653.
Följande gravstenar, vilka av Håkansson har
uppgivits ligga i Nya kyrkans golv, har ej kunnat
återfinnas, sedan de 1959 togs ut ur kyrkan. Tro-
ligen ligger de upptravade på norra kyrkogårds-
muren:
12- 18. H å kansson nr 652, 662, 663, 669, 672,
673 sa mt 674. Sannolikt låg de före 1857 på kyrko-
gården (jfr fig 320).
Votivskepp
Ett votivskepp av trä (fig 379), enligt inskrift
»SKÄNGT AF A.N.S. ÅR 1877». Namnet Gam-
bäta81 är målat på akterspegeln . Höjd 82 cm.
Tavlor, möbler m m
Originalritning till kyrkans ombyggnad av C G
Blom-Carlsson 1851 med ändring av A R U Pet-
tersson 1857, inom glas och svart ram, bleknad men
tydlig. 51 x 66 cm.
Möblerna i sakristian tillverkades vid restaure-
ringen 1959, efter ritningar av arkitekt C H Berg-
man. De består av prästaltare, fåtölj , tre stolar och
ett bord, allt med läderklädsel.
Kollektbössor, tre stycken , av bleck. Användes
före 1932, då håvarna anskaffades (se s 478 f , 505).
N yckel , med axet sammansatt av två M -formade
stycken. Längd 18 cm. F rån gamla västportalens
dörr (1857).
Böcker
Karl XIJ:s bibel , anskaffad 1704 och Jagad före
1733 (inv). Renoverad på 1950-talet med nytt ba nd
med gamla beslag och nygjorda stämplar.
Klockor
Storklockan (fig 380) är omgjuten 1637 av Jurgen
Putensen82 i Stockholm. Inskrift ru nt halsen (i två
rader):
DENNA KLOCKA FAGER OCH SKIÖN SKAL VPWECKIA
TIL KYRCKIA OCH BON GUDZ FORSAMBLING I PEES-
NES GELD HVILKA HAFVA HENNE SAMFÄLT KIOPT
GUDH TIL AEHRA. / GENOM FLIT SIN LAERFADER
KIAERA : HANS SIMONS: FALK!83 AHR 1.6.3.7. MANADT
IVLI . GVDH VNNE OS SIN H. ORDH SAMEN OCH EN
EVIGHLIGH GLEDIE AMEN.
Fig 380a- b. Storklockan , omgjuten J 637 av Jurgen Puten-
sen i Stockholm. Foto R Boström J 969 (tv) och J 964 (t h).
The great bel/, recast in 1637 by Jurgen Putensen oj Stockholm.
Norra sidan (fig 380 tv): två medaljonger i hög
relief av Gustav Il Adolf och den lidande Kristus
(Ecce homo), därunder:
H: HANS SIMONSON I FALK PASTOR
Därunder en fågel med en druvklase.
Södra sidan: en myntavgjutning, därunder:
HANS SIMONSON I LIENES / LARS I HI ELMSTADH
Runt slagringen (en rad):
SKYNDA TIGI-1 HERE TIL DOMEN SNART. LAET SEE TIT
HERLIGA ANSICHTE KLART. THENS WESENDES HELGA
TREFALDIGl-IEET . HIELP OS 0 GVDH I EWIGHEET.
AMEN . M: IVRGEN PVTENSEN ME FECIT IN STOCH.
Runt slagringen är även ett flertal bilder: fåglar,
kräftor, fiskar (gädda och braxen) samt ett »band»
av druvklasar. Klockan är f ö rikt prydd med renäs-
sansornament. Den är emellertid ej så välgjuten som
Fig 38J. Lillklockan , senmedeltida, troligen J300-talet. Inköpt
1823 från Gårdveda församling. Foto R Boström J 964.
The small bell, late medieval, probably 14th century. Bought in
1823 from the parish ofGårdveda.
I N RED N ING O C H INV EN TARIER
507
PERSNÄS NYA KYRKA
<- 4., ...... -?!--
a
Putensens klockor i allmänhet. Vid gjutningen har
delar av formen lossnat, varför ornamentik och in-
skrift, i synnerhet runt halsen, är mycket grova .
Halsens inskrift har, för att överhuvud taget bli
läslig, graverats. Tänkbart är att klockan gjutits av
någon gesäll hos Putensen, som sänts till Öland för
detta och andra uppdrag.
Diameter 94 cm, höjd med krona 83 cm, utan
krona 61 cm. Håkansson nr 645 .
Lillklockan , som 1823 inköptes från Gårdveda
(Gottfridsdals) församling i Småland , är från me-
deltiden, med två gjutaremärken i relief (fig 381-
382). Runt halsen:
DENNA KLOCKA ÄR KÖPT ÅR 1823 I FRÅN GOTTFRIDS-
DALS FÖRSAMLING T PÄRSNÄS
Norra sidan:
w PASTOR A p KÄLSTRÖM84 I GUDI ALENA ÄRONA
I u s B
508
b
Södra sidan :
Fig 382a- b. Samma klocka som i
fig 381 a. Gjutaremärken. Uppm
S Hesselgren & S Fränne 1931.
Sektion, 1: 20, uppm L-M Holm bäck
1951.
a- b. Sca/e draiving oj the be/I shown in
Jig 381, and the Jounders' marks.
MICAEL GÖRANSON I STÄNINGE I SVEN PEHRSON I
HÖRLÖSA I ÅLDERMEN
Runt slagringen:
+ IAG MINNER GERTAT PÅ SINN GUD MED BÖN ÅKALA
JAG
(alla ord ski lj as från varandra av tre punkter över
varandra). Denna inskrift är sekundär, inhuggen
med mejsel. Klockan är i själva verket senmedel-
tida. Dess enda ursprungliga ornering är två rund-
stavar runt hal sen, två klockgjutaremärken på krop-
pen samt en rundstav i slaget. - Diameter 73,4 cm.
höjd med krona 90 cm, utan krona 68,6 cm.
Sanctusklocka, gjuten i si utet av 1700-ta let (den
kallas ny 1793). Akantusornament runt halsen.
Utan inskrift. Diameter 19,2 cm, höjd med krona
18,7 cm, utan krona 14 cm. Ringarrn och axel av
trä. Hänger på södra sidan av koret.
Noter
J. Ahfqvist 2: J, s 208 f.
2. Peter Anders Bergström, kh i Persnäs 1753- 1764 (Herdam
4, s 82 f). Berättelsen återfinnes under rubriken »N ågra
tenckwerdiga ährender och Förändringa r som sigh på
å thski lliga tijder Hendt och till dragit haffwa» å ren 1614-
1765 (Cl, s 633- 647). - B var en sjä lvrådig och oresonlig
man. Det framgår ej av kyrkböckerna, men väl av
domkap hand! , att han levde i osämja inte bara med sin
kontraktsprost (G Ahlberg) och sin komminister (J
Dahlerus), utan även med en stor del av sina församlings-
bor. En av orsakerna var de kuppartade metoder, med
vilka ha n lyckades genomdriva orgelbygget 1758.
3. Ahfqvist, Sam! III, s 23, 24, 24 a , plan avb s 24 h ; 2: J, s
1J8. - Området ifråga ligger numera inom Föra sn.
4. Ahlqvist 2:1, s JJ4 f.- W Anderson, Stenkors s 29.
5. Rhezelius F.c. 2/3, s J 2, avb s J 3; F.c.5, s 57.
6. Räfwelsk sten= sten från Reva!. Jfr SvK Öland T: I, s 22,
not 2.
7. Dagen före Reminiscere= lördagen före andra sö ndagen i
fastan. År J 344 inföll denna dag den 28 februari.
8. Se vidare Sten Lundwall, Solur, Fataburen J 953, s 163 ff
samt C G Lekholm, Tidmätning, Kulturen 1954, Lund
1955, s 10 ff.
9. Elof Michelsson är nämligen omnämnd redan 1768, men
kallas »framlidne» å r 1802, se ovan.
J 0. Hadorph benämner boden »korehuuss» (se underskriften
till fig 301). Ahlqvist däremot kallar den kyrkbod (Sam!
Jlf, s 22). En annan benämning ä r materialhus. - Vapen-
huset tjänstgjorde under J 800-talet även som bårhus (se
fig 306) .
lJ. Löfgren kallar denna typ av kyrkor »Öländskas k klöf-
sadlar», medan Ahlqvists förklaring av beteckningen lyder:
»Gamla Köpings K yrka war upbyggd i den så kallade
Klefsadels formen med ett Torn på hwarje ända» (2: J,
s 160. Så även ang Räpplinge kyrka, 2:1, s 194). »Lång-
löts Gamla Kyrka war upförd med 2:ne torn, på wanliga
Öländska sättet, ett wid hwarje ända» (2: J, s 236). Ang
Resmo kyrka skriver Ahlqvist: »Efter ett besynnerligt
bruk i forntiden, ägde hon 2 :ne Torn, ett hwid hwarje
gafwel» (2: 2, s 190). Såvitt mig är bekant, förekommer ej
uttrycket tidiga re, varken hos Rhezelius eller i Ransak-
ningar. Det äldsta exempel som anförs i SAOB är från
J 866. - Klövsadel = packsadel som används såsom un-
derlag för klövjebördor. Tornen liknas vid de båda bör-
dorna på ömse sidor om packdjurets rygg.
12. R Boström, rapport rörande Gärdslösa kyrka J/11 1957,
ATA (dnr 6227/57). - Dens, Gärdslösa kyrkas 93 ff.
13. R Boström, rapport rörande Glömminge kyrka, ATA
(dnr 2219/53).
14. Hoflunds lå nga beskrivning i Inv 1829 stöder sig huvud-
sakligen på Ahlqvist 2: l, s J 08 ff.
J 5. Den följande a nalysen bygger helt på en utred ning av
framlidne prof Erik Lundberg i brev till förf i jan 1969.
- Jfr även Lundberg I, s 193.
16. G ä rdslösa, se Lundberg I, s 578 sam t uppm av S Hessel-
gren och S Fränne J 931 i SvK arkiv. - Martebo, SvK Go
I, fig 53, 54 samt Lummelunda i samma volym, fig 97.
- Burs, SvK Go VI, fig 10 samt s 25.
17. Frö/en I, s 64 samt fig 46-47. - DK, Bornholm s 408.
J 8. Beskrivningen av klockstolen är författad av L- M Ho/111-
bäck.
19. Resmo kyrka ha r ett längsgående tunnvalv (W Anderson,
Resmo, s 28 f ; Lundberg I, s 339, 406 f; uppm av Albert
Flink J9J 8 i SvK ark iv). Arby kyrka, strax söder om Ka l-
mar, har ett tvärställt tunn va lv över koret (uppm 1940 av
H Åkerlund, ATA).
20. Överintendenten Folke Ho/mer, med vilken jag har disku-
terat Persnäs-dörren och dess datering, har generöst lå tit
mig taga del av sitt omfattande material om medeltidajä rn-
smide. Följande citat är hämtat ur hans brev till förf:
»Persnäsdörren uppvisar ett system med upprepade klyv-
ningar av bågformade eller 'du bbelhornade' ä ndar av
smideselementen, en utveckling av ett klart romanskt sätt
att forma beslagssmide. Utvecklingen går från en viss
enkel och klar formgivning till a llt mer ' utfingrade' och
spretande mönster med tendens mot myller och överdrift
av klyvningarna ju längre man går in i 1200-ta let. Med all
reservation för Mandelgrens su mmariska teckningsmaner,
vill jag gärna tro att en viss stramhet och red a i bes lagens
a nordning på ytan hänför dörren till en tidigare period,
alltså 1 JOD-talet, och den sk ulle då kunna tänkas höra
ihop med den vid grävningarna konstaterade 1100-tals-
kyrkan». - Jfr F Ho/mer i Tidskr f Konstvet J 932, s 86-
99. - E Wrangel i samma tidskr 1928. - A L Romdahl i
Fv J 914. - E Lundberg i Rig 1927 och J 929.
2J. Detta missförhå lla nde framträder tydligt om ma n jämför
det ännu bevarade västtornet med Mandelgrens sä tt att
återge det i ritning. I tornplanen längst ned tv i fig 316 har
han tagit med murtrappans hela sträckning från botten-
våningen och ända upp till a ndra våningen (där den f ö
är felritad).
22. Ramdala, se S vK Bl I, fig 73, s 65 f; V, s 14 f; The Chur-
ches oj Blekinges 19. - Arby, se not 19. -Store Hedinge,
se DK Praesto. amt, s 57, fig 3, s 59, fig5.
23. Lundberg I, s 388 f. - Tuulse, Hossmo, s 108. - I
S1vartling, Alvastra Abbey, s 89 samt fig 53 .
24. Herdam 4, s 77.
25. Enligt en tradition bland nu levande ättlingar till för-
509
PERSNÄS KYRKOR
övarna av inbrottet i sakristian, meddelad l 969 av
kyrkvaktaren Allan Nilsson, gömdes stöldgodset under
norra korsarmens trappsten och togs aldrig därifrån. Det
är emellertid svårt att tänka sig, att den nedgrävda skatten
skulle ha undgått upptäckt, när medeltidskyrkan rasera-
des 1857. Ligger den mot förmodan kvar, befinner den
sig under norra gången, mitt för dörren (jfr fig 322).
Samma tradition förtäljer också, att dyrbara si lverföre-
mål, en nattvardskalk eller en vinkanna, skulle finnas med
bland det stulna. Jfr den s 451 citerade förteckningen av
tjuvgodset.
26. Mandelgren har i en av sina skisser (fig 312) givit sydpor-
talen samma form som den norra, medan han i renrit-
ningen (fig 318) återgivit treklöverformen på samma sätt
som övriga tecknare.
27. Barbette, en kvinnlig huvudbonad buren av de berömda
furstinnestatyerna i Naumburg från omkring 1250.
Även i Estuna kyrka förekommer en kvinna med en bar-
bette på kalkmålningar, av I Wilcke-Lindqvist daterade
till senast 1270-talet (SvK Up V, fig 637 samt s 715).
28. I min rapport 23/5 1959 till RA ang restaureringen av
Persnäs kyrka, ATA (dnr 3309/59) kallad »stycke av en
altarskiva eller fönsterbänk».
29. Gothems kyrka och Gärdslösamästaren behandlas av
Roosval bl a i följande arbeten: Kirchen s 150 ff pi 75;
Ciceronen l, s 99 f; Ciceronen 2, s 27, l l 8; SvK Go IV,
fig 102, 103. - Jfr R Boström i Fv 1955, s 94; dens,
Gärdslösa kyrka, s 93 ff .
30. Boström, Gärdslösa kyrka, fig 6 samt s l 00.
31. Uppm av Gärdslösa kyrka 1931 av S Hesselgren och
S Fränne i SvK arkiv.
32. Se l: 3, s l 98 samt i not 29 ovan a a; Boström i Fv 1955,
s 94, 96, 98.
33. Opublicerad anteckning av J Roosi:al i SvK arkiv. -
Håkan Tanna är behandlad av I Anderson, Stenåsa, s
10 ff, fig 6-11 samt av R Boström i Festskr SK, s 72 f,
fig 2- 3.
34. Rapport rörande Räpplinge kyrka av R Boström 22/6
1966, ATA (dnr 3529/66). - Dens i Öbl 31/12 l 966.
35. Jfr Böda, Högby och Källa kyrkor i SvK ÖlandI:2, s 112;
1:3, s 197, 200; 1:4, s 324 ff.
36. R Boström i Fv l 955, fig 2 samt s 96.
37. Rapport 25/4 l 957 av M Ho/ren rörande undersökning av
Bredsätra kyrka, ATA (dnr 2781 /57).
38. Lars Wandring, f omkring 1730, kallad båtsman, i likhet
med flera medlemmar av familjen, senare (kyrk-)bygg-
mästare, bosatt i Gamleby. W var en mångkunnig man.
I Högby flyttade han predikstolen och gjorde nya bänkar
sa mt ändrade om västtornet till klocktorn l 786-1787
(SvK Öland I: 3, s 205 f, 222). G 1 m Brita Håkansdotter,
t l 800. När han gifte sig andra gången 1801 med änkan
Kjerstin Jonsdotter, kallas han »Inhys(es) Enkem(an)».
39. Carl Gustaf Blom-Carlsson, f 1799, t l 868. Arkitekt, pro-
fessor i byggnadskonst vid Konstakademien. I ÖIÄ, där
han mestadels sysslade med kyrklig arkitektur, tjänst-
gjorde han under olika perioder: l 818 blev han konduk-
510
tör, l 829 t f arkitekt, l 844 arkitekt och efter flera tillfäl-
liga förordnaden l 855 och följande år blev han intendent
1862. Från denna tjänst erhöll han avsked l 864.
40. K-B Lundgren har i Öländsk bygd 1962 gjort en försiktig
antydan om en annan förklaring till tomkatastrofen . Den
skulle ha framkallats med avsikt av församlingsborna,
som därigenom ville driva igenom sin önskan att den nya
kyrkan endast skulle ha ett torn, i väster (jfr fig 337). Det
framgår emellertid klart av arkivalierna, att majoriteten
var för de av ÖIÄ uppgjorda ritningarna (fig 338 f), en-
dast 3 röstade emot.
41. Betydelsen av ordet ganska, se SvK Öland 1:4, s 377, not
46.
42. Abraham Rafael Ulrik Pettersson, f l 824, t l 866, andre
arkitekt i ÖlÄ . Han har bl a gjort ritningarna till om-
byggnaden av Vallentuna kyrka 1856 (SvK Up V, fig
120,sl22).
43. Meddelat av f kyrkvaktmästaren Arvid Logg 1959.
44. Vall (SvK Go III, fig 83, s 73; Roosval, Vitriarius, fig
l 81). - Mästerby (Go III, fig 215, s 180, 186; Roosval a a
fig 61). - Eskelhem (Go III, fig 236, s 204 f; Roosval a a,
fig 171, pi 201). - Hejde (Go III, fig 293, 294, s 259;
Roosval a a, fig 137). - Klinte (Go IIT, fig 389, 391, s
317, 320; Roosval a a, fig l l, pi 20). - Etelhem (Roosval
a a, pi 23; Go V, s 129 ff). - Lau (Roosval a a, fig 159,
pi 43).
45. Anga kyrka, målningar signerade av Hallvard (Roosval,
Visby stift, färgbild mellan s 240 och 241; SvK Go IV, fig
594, 599). - Gothem (Roosval, a a, s 237; Go IV, s 864,
grupp l). - Klinte (Go ITT, fig 394, s 320; Lagerlöf-
Svahnström avb s l 7 l). - Hall (Lagerlöf-Svahnström s
148).
46. N M Mandelgren, Atlas XI, h 2, s 30, och pi VI, fig 10- 1 I.
- Jfr SvK Öland I: 3, s 269, not 55.
47. Anders Björk, målare, hittills ej känd från någon annan
kyrka på Öland. Möjligen identisk med Anders Björk-
man, SvK Öland I: 3, s 269, not 52.
48. Georg Melin, kh i Persnäs l 769-1790. Han var gift fyra
gånger, tredje gången med Catharina Lucia Åhstrand, f
1739, t 1770, dotter till den kände Petter Åhstrand, lands-
kamrerare och kronofogde i Ölands norra mot, författare
till Beskrifning öfwer Öland, Uppsala l 768. M fick J 9
barn , 8 söner och 11 döttrar, av vilka sistnämnda ett fler-
tal gifte sig med öländska präster (Herdam 4, s 83 ff).
49. S:t Martin var biskop av Tours på 300-talet och brukar
kallas Frankrikes apostel. I vårt land mest känd under
namnformen Mårten. Legenden förtäljer, att han delade
sin mantel i två delar, för att ge den ena åt en tiggare. På
natten kom Kristus till honom i drömmen, iklädd den del
av manteln som tiggaren fått.
50. William Karlsson, Studier, s 54, 55, 101 samt Pl XX, fig
56.
51. SHM inv nr 12 974, se SvK Go IT, fig 283 os 200.
52. Nils Johansson Lundeberg, kh i Persnäs 1791-1822. G 1
m Sophia Darothea Fiedler (Herdam 4, s 85 f).
53. Lars Wahlberg , f 1724, t 1776, orge lbyggare, från 1740-
talets början elev till Wistenius (SvK Öland I: 2, s 159,
not 76). Innehade från 1750-talets mitt verkstad tillsam-
mans med A Wollander (not 54). Ansökte 177 l, liksom
Wollander, om privilegium utan examination, vilket av-
slogs. - Erici, Orgelinventarium, s 291.
54. Anders Wollander, f 1719, t 1803, orgelbyggare, från
början av l 740-talet elev till Wistenius (SvK Öland 1:2, s
159, not 76), från början av 1750-talet i bolag med L
Wahlberg. Efter dennes död 1776 anställd hos Peter
Schiörlin och andra orgelbyggare samt verksam som
reparatör. Inga självständiga verk kända. - Erici, Or-
gelinventarium, s 292.
55 . Den förgyllda knappen är kanske identisk med noden på
kalken i fig 371.
56. »Inventarium på alt Sö!j som finnes i kyrkorna på Öland
Anno (1)566», ms i KA, enligt avskrift av Ahlqvist,
Sam! I, s 35 (UUB).
57. En oblatask i exakt samma utformning, daterad 1625
eller 1627, finns nämligen i Estuna kyrka, SvK Up V,
fig 668 och s 752. - Mandelgren avbi ldade 1872 en lik-
nande i Smålands museum, Växjö (LUKI, Mandel-
grenska sam! , avd VI, pi 215, nr 1466, 1467).
58. Betr benämningarna altarkläde, örngott, räck/in och
handkläde, se Svk Öland I: 3, s 269, noterna 63- 66. -
Textilbeskrivningarna s 477 ff samt s 503 ff granskade
av ant ikvarien Inger Estham.
59. Kirsin (kersij)=yllevävnad från Kersey, Engl.
60. Sars (fr serge av lat serica, siden)= ett lätt, kyprat eller
diagonalvävt sidentyg.
61. Gåvoregister 1657-1688, C J.
62. Med Horn avses den gård i Persnäs sn som nu går under
namnet Lilla Horn och som under medeltiden var sätes-
gård . I äldre tider ansåg man att i stället Horn i Högby
sn åsyftades (Öland I: 3, s 202). Jfr exempelvis »Minne
efter Adeliga Ätten HORNS Stamfader», det tal med
vil ket Abraham Ahlqvist år l 824 tog sitt inträde i Gö-
tiska förbundet (ms i ATA) . Se vidare not 63; SvK Öland
I: l , s 45, not l samt Medelt Ölands 23.
63 . Jfr Ahlqvist 2: l, s 100; Håkansson nr 640 samt nr 675
och 676; Gardell nr 180, 30 samt 98 ; Medel! Ölands 25.
- .Beskrivning av vapenbilden jämte kommentarer har
välvilligt lämnats av statsheraldiker S G U Scheffer.
64. Haqvinius S venonis Sandberg, kh i Persnäs l 686- J 734,
tillsammans md sin första hustru, Maria Stolpe (f 1659,
t l 711) begraven i kyrkans kor. Han var gift 2:a gången
(1722) med Helena Catharina von Marqvard, av allmogen
kallad »fröken i Persnäs», t 1763. Hon synes ha
fört ett äventyrl igt leverne och förekommer ofta i dom-
böckerna samt i Dom kap hand I (Håkansson, s 215 f;
Herdam 4, s 81 f).
65. Meddelad 1969 av kyrkvaktmästaren Allan N ilsson.
66. Titeln direktör brukades av dem som innehade högre
befattningar inom Dykeriet.
67. Carl Oscar Christiernin, f 1823, t 1899, målare, bosatt i
NOTER
Kalmar. Han har bl a utfört a ltartavlor i G å rdby, Pers-
näs och Stenåsa, varvid han som ramverk har bibehå llit
uppsatser från l 700-talet. I Kalmar slottskyrka restaure-
rade han de målade valv- och väggdekorationerna l 892
(SvK Sm UI, s 42).
68. »Kanske av Benedikt Dreyer», enligt ett tillägg av J
Roosval från omkr 1940 i William Andersons ms.
69. Swen Jönsson, snickare, hittills ej känd från någon annan
Ölandskyrka. Predikstolarna i Smedby och Runsten står
emellertid så nära den i Persnäs att också de skulle kunna
vara av hans hand.
70. Orglarnas disposition: A. Wahlbergs orgel: Gedacht 8,
Quintadena 8, Principal 4, Kortfleut 4, Quinta 3, Oc-
tava 2, Scharff 2 ch, Trampet 8 . .Bihangspedal (Hiilphers
s 297). - B. 1917 års orgel: Man I : Borduna 16,
Principal 8, Gedackt 8, Gamba 8, Octava 4, Trumpet 8.
Man Il: Salcional 8, Rörflöjt 8, Flöjt 4, Vox humana 8.
Ped: Subbas J 6, Gedackt 8. - C. 1963 års orgel: Man
I (h uvudverk): Rörflöjt 8, Principal 4, Gemshorn 4,
Blockflöjt 2, Mixtur 3 ch, Regal 8. Man JI (bröstverk):
Gedakt 8. Rörflöjt 4, Principal 2, Nasat I l /3, Scharf 2 ch.
Ped: Subbas 16, Kvintadena 4.
71. .Benäget meddelande av doc Aron Andersson.
72 . Kalkens fot i Persnäs överensstämmer nära med exem-
pelvis nattvardskalkarna i Högby kyrka och i Kalmar
slottskyrka. SvK Öland I: 3, fig l 70, s 253 f samt Sm IU,
fig 68, s 81 f.
73 . Lars Magnus Kallerström, mästare i Kalmar l 773- 1814.
74. Carl Petter Ringberg (Ringborg), mästare i Kalmar 1826-
1828.
75. Carl Gustaf Högstedt, mästare i Kalmar 1819- 1841 [50].
76. Laurentius Andreil! Calmariensis, kh i Persnäs 1644-
1650, t l 650. G m: I. Annica Jönsdotter. Barn: Elaus,
faderns efterträdare, samt Olof, amirali tetslöjtnant, som
kallade sig Björck. - 2. Brita Matthisdotter, som dog i
Böda (Herdam 4, s 80).
77. Lars Höök, kh i Persnäs 1736- 1753 (Herdam 2, s 135).
78. Israel Zerl, jfr SvK Bl I, s 333, 371. Tidigast omnämnd
1744, då han skänkte en ljusarm till Trefaldighetskyrkan,
Karlskrona (SvK Bl III, s l l 1 ff). - Sonen Daniel var
även mässingsslagare och vann burskap 1775 (Öland
I: 4, s 408, not 10). - W Anderson, Svenskt stadslif, s 32.
79. Ahlqvist (Sam! UI, s 23) berättar, att ett sigill »med
namnet .Botolph graverad! med Munkbokstäfver, blef
funnit på Persnäs prästgårds ägor af f d Comminister
Runemark, men åter förstörd!» . - N S Runemark , adj i
Persnäs l 798, g I m Carolina Melin, dt t G Melin (not
48). Herdam 2, s 326.
80. Onsdagen före söndagen Quinquagesima inföll år 1344 den
l 1 februari.
81. = Gambetta . Kanske uppkallat efter något franskt fartyg
som bar den store, just på 1870-talet så berömde stats-
mannens namn.
82. Jurgen Putensen, klockgjutare i Stockholm, verksam
1631 - 1658, t 1660 (Holmbäck s 94). Förutom Persnäs
511
PERSNÄS KYRKOR
storklocka har han på Öland endast gjutit storklockan i
H ulterstad. Klockbeskrivningarna granskade och kom-
pletterade av komminister L-M Holmbäck.
83. Hans Simonsson Falck (Johannes Simonis Falkius), kh i
Persnäs 1614- 1643. G 2 m Ingrid Suensdotter. Två barn,
Källor och litteratur
OTRYCKTA KÄLLOR
(se även s 84 ff)
Stockholm
RA: ÖIÄ skr t K Majt 1851 (vol 8) ang ritn t ny kyrka
jämte 2 osign ritn av N I Löfgren, uppm av gamla kyrkan,
ext o plan 4/6 1850 samt förs! t ny kyrka 10/7 1850, ext o
plan (Ritn , se BSt); ÖJÄ skr t K Majt 1857 31 /7 (vol 2)
ang ändr av ritn t ny kyrka . (Ritn, se BSt). - ATA: Åhstrand-
Löfgren, kyrkan o kyrkogå rden från SO samt plan 1817
jämte beskr ; Osign teckn (tro! J Wallman)l 820 av Sigmund
frå n Horns gravsten; Lä/gren I, s 7, 35, 59, 208 (kyrkan från
S 1861 ), 230 (kyrkan från SY samt ofullst plan 1822), Bih s
45 ; A Ahlquist , »Minne efter Adeliga Ätten HORNS Stam-
fader , uppläst i Göthiska Förbundet den 30 October 1824»
jämte en avbildning av Sigmund från Horns gravsten (tro!
av J Wallman); !nu 1829; J Wal/man , »Öländska och Goth-
ländska Fornlemningar. Supplement till Hilfelings Dagbok ...
T Häftet. 1830», fig 136, 137, 140, 142 (3 gravstenar, Rynings
kors) ; Mandelgren , Reseber 1848, s 64; 3 teckn av H A R
Siden I 873 (kapitäl och gravstenar) ; !h1fors, Oelandia sacra
s 45- 56, 243 ; Snabbinu 1912 av A Billow, rev 1921 av Billow
samt komp! 1933 av N Lindahl ; kop av skr ra Curman t PÄ
Pers näs 17/10 1923 samt 28/ I 1924 ang medelt dopfunts-
fragm ; kh G Håkansson t ra 9/ 1 1924 ang dopfuntsfragm
jämte prot-utdrag Persnäs kyrkostämma 28/5 1923; A Bi/10111
skiss av dopfuntscuppa o skaft 1921; dens , reseber Öland
1923, dnr 1943/23; skr M Ho/ren 5/8 1930 (Persnäs) samt
25/4 1957 (Bredsätra dnr 2781 /57); Håkanssons sam/, Journal
I (1936), s 142, 143, lI (1936- 1937), s 7- 11, 173, 181, 371-
373 ; Arby kyrka, Sm, uppm H Åkerlund 1940; skr N Sjö-
s/rand 22/6 1959 (dnr 3917/59) jämte uppm av medelt grav-
stensfragm; rapporter av R Boslröm 13/4 1953 (Glömminge
dnr 2219/53), I / 11 1957 (Gärdslösa dnr 6227 /57), 23/5, 22/7
1959 (Persnäs dnr 3309/59, 4500/59), 22/6 1966 (Räpplinge
dnr 3529/66) ; fotos, uppm, tidningsurklipp mm; Sveriges
Kyrkors arkiv, ms t beskr av Persnäs kyrkor av William
Anderson 27 /2 1936, renskr av detsamma, bearb av J Roos-
val , komp I R Ström bom (Boström) I 940- 1949 jämte uppm,
fotos , anteckn o excerpter; R Boström, anteckn, fotos o
uppm 1959-1969; uppm av Gärdslösa kyrka, S Hesselgren
o S Fränne 1931; uppm av Resmo kyrka av A Flink 1918;
512
varav dottern Elisabeth var g I m Elias Petri Ungius,
komm i Föra ; g 2 m Oestanius Nicolai, kh i Källa (Her-
dam 4, s 78 ff).
84. Anders Petler Källström, kh i Persnäs 1724- 1738 (Herdam
3, s 78).
uppm av Glömminge och Vickleby kyrkor av Alb Flink
1918. - BSt: Förs! t ny kyrka av C-G Blom-Carlsson, fastst
17/ 12 1851 (tillhör ÖIÄ skr t K Majt, se RA); föreg förs! m
ändr av A R U Peltersson, fastst 14/7 1857 (tillhör ÖIÄ skr
t K Majt, se RA); förs! t ny bänkinredn Br Olsson 1930·
plan över ringmuren Gusl Karlsson 1941; förs! t el belys~
T Engslröm 1951; C H Bergman uppm o förs! t rest 1958,
ändr förs! C H Bergman 1959; förs I t altarskåpsmåln H
Fagerslröm 1960; Skr M Ho/ren 29/10 1941 , kh N Lindahl
9/6 1941. - KB : Rhezelius F.b. 22 (Aschanaeus' sam!) , s 5
(Rynings kors avb); Rheze/ius F. c.2/3, s 12- 13 (Rynings
kors), s 56 (S från Horns gravsten avb), s I 28- 129 Botolf
Fågels gravsten), s 131 (E Åsessons gravsten), s 132- 133 (S
från Horns gravsten); Rheze/ius F. c. 4a, s 10 (S från Horns
vapenbi ld); Rhezelius F. c. 5, s 56 ff (4 teckn, kyrkan o
kyrkog från S, gravstenar, Rynings kors mm), s 191 (Rynings
kors) ; Ransakningar 1667 (avskr av original i YaLa), sign
F I 9:4, s 240 ff, Törnewal/ F m 46, fol 5- 10 (avritn av 3
gravstenar jämte avdrag av trästockar); Peringskiöld, till-
lägg t Monumenta, sign F h 34 (tidigare sign L 23), p 6 ang
S från Horns gravsten; NI Löfgren, odat teckn av kyrkan
från SY, sign F m 55. - KrA: Sjökarteverkets arkiv, karla
över Öland, sign Litt V:26. - LMS: »Geomelrisk Book af
Ölands Norre mootlm 1683, serien Geom jordeböcker, detalj
av Persnäs kyrka o kyrkogård (G 2:47) . - NordM: Wa/1-
mans sam! vol Il (omkr I 820) , Öland 1 (blyertsteckn av Ry-
nings kors, tradition om Digerflisan); Öland 2, s 106 (kyr-
kan från N) s 109 (teckn av »St Erik»), »kyrkan» i Geh ls
gärde, gravstenar, Rynings kors ; Öland 3, bunt 1, s 164
(tradition om Rynings kors) , bläckteckn av Rynings kors,
s 30 (blyertsteckn av kyrkans N korsarm) samt uppm av
Digerflisan), Öland 3, fol 31-36 (medelt gravstenar avb) , fol
37 (Rynings kors avb).
Kalmar
KLB: Petrus Frige/ius ' sam/ (Sigmund från Horns gravsten
en I sek källor).
Lund
LUF: Mande/grenska sam/. Avd Yl, pi 215, nr 1466, 1467
(svarvad låsask i Små! Mus, Växjö) ; Avd XT, pi 31, nr 129,
fig 5 (S från Horns gravsten, efter Wallman?) ; pi 123, nr 513
(2 portaler, korets S fönster, N-fasad, tomplaner, plan , de-
taljer) ; pi 124 (renritning ~ förlaga ti ll Atlas pi XIV fig 21 -
26) ; pi 325, nr 1268 (järnbeslagen dörr) ; pi 362, nr 1349 (kor-
pulpet). Ser 4, nr 9 (Kalmar stift , Persnäs) , 19 teck ningar
(huvudsakligen Persnäs kyrka, men även Gärdslösa och Löt):
Planer, sektioner , fasader, porta ler, fönster , kolonndeta ljer ,
ka lkmå ln mm samt förlagor till Salmsons litograf i. Ser 5,
1 bl anteckn.
Uppsala
UUB: Hadorph S 30, fol 79 v:o (beskrivn); Törne1vall S 74,
fo l. 237 (kyrkan frå n SY) ; Ahlqvist, Sam! I , sign S 84, s 35
(avskr av »Inventa rium på a lt Sölf som finnes i kyrkorna på
Öland Anno [1]566», ms i KA); Sam! IIf, sign S 86, s 21- 24
h, 28 (i nt mot Ö av N i Lö/gren 1815, osign).
Vadstena
Va l a: Biskop Petrus Benedicti visitationsbok, sign F lll:a I
(inv från 1500-talets slut), fol 21; Ransakningar 1667, original-
hand I, sign F V I. - Kyrka ns arkiva lier: räk 1650- 1722
(C I), 1723- 1761 (L 1:1), 1756- 1791 (K 1:1), 1791- 1820 (L
I:!) ; special 1786- 1820 (L 1:2), räk 1820- 1893 (L 1:3); vis
prat och inv l 654, 1658, 1663, 1684, 1692, 1713, 1722, 1733,
1737, 1748, 1755, 1759 (C 1), 1767, 1782, 1791, 1793, 1803
(C 2); inv 1767, 1791 (K I:l); st prat 1656- 1687 (C !), 1753-
1799(K1:1), 1800- 1820(K f :2);gåvoregister 1657- 1688(C 1) ;
» Några tenckwerdiga ährender och Förändringar som sigh på
åthskil/iga tijder Hendt och tilldragit haf!wa» [1 614- 1765] (C 1,
s 633- 647); vigsel/ängd 1767- 1831 (C 2); /öd-o dopbok 1767-
183 1 (C 2); död-o begr bok 1767- 183 1 (C 2); avskrcw brev mm
1767- 1822 (C 2) ; Om anmärkningsvärda händelser 1772- 1826
(C 2); Om inskr på gravstenar (C 2, bakpärmen) ; Högby räk
1672 (C 1) , kollekt t Persnäs. - Kalmar domkapitels arkiv,
E 1V No 30 (Persnäs): a) ä ldre hand! 1651- 1785.
Persnäs
Hos PÄ förvaras yngre kyrkoarkivalier. Jnv, sign N 111:12
1964-1969 genomgången. Originalritn t kyrkans ombyggnad
1857 av C G Blom-Carlsson och A R U Pettersson inom glas
och ram förvaras i kyrkan.
KÄLLOR OCH LITT ERA TUR
TRYCKTA KÄLLOR OCH LITT ERATUR
(se även s 87 f, s 161 ff , s 169 f, s 272, s 380 samt s 409)
Boström Ragnhild, Persnäs kyrka i gamla tider I- IT, Öbl 21 /12
resp 29/ 12 1959.
- Tre märkliga gravstenar i Persnäs kyrka, Öbl 2/5 1959.
Ho/mer F, Stildrag i järnsmideskonsten under romansk t id ,
i: Tidskr f konstvet 1932.
Htilphers A A:son, Historisk afhandling om musik och instru-
menter särdeles om orgwerks inrä ttningen i a llmä nhet
jemte kort besk rifning öfwer orgwerken i Swerige, Wes-
terås J 773.
Janse 0 , Medeltidsminnen från Östergötland, Sthlm 1907.
Karlsson William, Studier i Sveriges medeltida mö belkonst,
akad avh, Lund l 928.
Lager/öl E & Svahnström G, Gotlands kyrkor. En vägled ning.
Sthlm 1966.
Lundberg E, Järnbeslagna dörrar från romansk tid i Öster-
götland, i: Rig 1927.
- Järnbeslagna dörrar frå n romansk tid i Öste rgöt land .
Nya studier, i: Rig 1929.
- Sankt Örjans bild å Kungslena kyrkdörr, i: Med ha m-
ma re och fack la IV, 1932.
Lundgren K-8, Varför och hur ombyggdes Persnäs kyrka å r
l 857, i: Öländsk bygd 1962.
Romdah/ Axel L, Rogslösadörren och en grupp romanska
smiden, i: Fv 19 14.
Roosval J , G otlands kyrkokonst, i: Visby st ift i o rd och bild ,
Sthlm 1952.
- Gotländsk vitriarius. De medeltida gotländska glasmå l-
ningarnas bes tånd och historia, Sth lm 1950.
S1vartling Ingrid, Alvastra Abbey. The first Cistercian Settle-
ment in Sweden , Acta universitatis stock holmiensis/Stock-
holm Studies in History of Art 16, Sth lm (tr i Uppsala)
1969.
Tuulse A, The Ch urches of Blek inge (Ch Sw I) , Sthlm (tr i
Uppsala) 1968.
Wrange/ E, Konstnärligt järnsmide från den äldre medeltiden
i Småland , i: Tidsk r f konstvet I 928.
513
Förkortningar
(se även SvK Öl I:l, s v-vi)
ATA
BSt
ChSw
dep
DK
Antikvariskt-topografiska arkivet
Sthlm.
VHAA,
Kulturhistoriska byråns arkiv, RAÄ (före l f7
l 967 i K Byggnadsstyrelsen).
The Churches of Sweden , an Art Historical Jn-
ventory, Second Series, Vol I-, Sthlm 1968- .
deponerad , deposition.
Danmarks Kirker. Udg af Nationalmuseet , Khvn
1933-.
Domkap Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLa.
ED hand! Ecklesiastikdepartementets konseljhandlingar
RA .
Fmpl Svenska fornminnesplatser. Vägledningar utg
genom VHAA. Nr 1- ; 1926-.
Fv Fornvännen , Sthlm l 906- .
inv inventarieförteckning
lnv l 829 en på grund av en kgl förordning l 7 /4 l 828 före-
tagen inventering av forntida minnesmärken i
kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som för-
des av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav
en serie förvaras i respektive kyrkoarkiv, en serie
i ATA
KA Kammararkivet, Sthlm.
KB Kungl. Bibl, Sthlm.
kh kyrkoherde
KL Kalmar län . Årsbok för kulturhistoria och hem-
bygdsvård . Utgiven av Kalmar läns fornminnes-
förening. [51 - ]3- . Kalmar l 963.
KLB Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gymnasie-
biblioteket).
KLM Kalmar Läns Museum och dess arkiv , Kalmar.
KLMedd Årsboken Kalmar län. Meddelanden från Kalmar
läns fornminnesförening 1- 50, Kalmar l 898- 1962.
KrA Krigsarkivet, Sthlm.
la Jandsantikvarien.
LMS , LSt K Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm.
LSB Linköpings stifts- och landsbibliotek.
LSt se LMS.
LUF
LUKC
ms
NordM
prot
PÄ
ra
514
Institutionen för folklivsforskning vid Lunds uni-
versitet (Folklivsarkivet). Till dess arkiv över-
fördes l /7 l 969 de i LUKI förvarade Mandel-
grenska samlingarna.
se LUF
manuskript
Nordiska Museet, Sthlm.
protokoll
pastorsämbetet
riksantikvarien
RA
RAÄ
räk
SAOB
SBL
SD
Riksarkivet , Sthlm.
Riksantikvarieämbetet, Sthlm .
räkenskaper.
SHM
SjöHM
sn
Snabbinv
Svenska akademiens ordbok, Lund l 893-
Svenskt Biografiskt Lexikon , Sthlm l 9 l 8- .
Svenskt diplomatarium 1-6 (tom år 1355) och
ny ser 1- 4 (å ren 1401- 1420), Sthlm 1829- 1959.
Statens Historiska Museum, Sthlm.
Statens Sjöhistoriska Museum Sthlm.
socken
en preliminär inventering av de svenska kyrkor-
nas föremålsbestånd av konst- och kulturhisto-
riskt värde, utförd under åren l 917- 1932. Samt-
liga snabbinventeringslistor förvaras i ATA. Ett
ex har tillställts varje inventerad kyrka samt ve-
derbörande domkapitel. - På Öland utfördes in-
venteringen av Anders Billow 1912- 1921. Senare
tillägg utförda av prästerna.
sockenstämmoprotokoll. st prot
SvD
SvK
UUB
Va LA
VHAA
vis prot
ÖBI
ÖIÄ
ÖIÄ skr
ÖKS
Svenska dagbladet.
Sveriges Kyrkor , konsthistoriskt inventarium, vol
l Upps 1912, vol 2- Sthlm 1913-.
Uppsala Universitetsbibliotek .
Vadstena Landsarkiv.
K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien,
Sthlm.
vis i tationsprotokol I.
Ölandsbladet, Borgholm.
Överintendents Ämbetet (efter l 918 BSt), Sthlm.
skrivelser från ÖIÄ till K Maj :t (inrikes-civildep)
iRA.
Ölands kulturminnesförenings skriftserie, Borg-
holm 1929-.
LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR
Bl Blekinge Nä Närke
Bo Bohuslän Sk Skåne
Dr Dalarna Sm Småland
Ds Dalsland Sö Södermanland
Go Gotland Up Uppland
Gä Gästrikland Vb Västerbotten
Ha Halland Vg Västergötland
Hr Härjedalen Yr Värmland
Hs Hälsingland Vs Västmanland
Jä Jämtland Ån Ångermanland
La Lapp land Ög Östergötland
Me Medelpad Öl Öland
Nb Norrbotten
Summary
CH U RCHY A RD, BELL-TOWER
The churchyard (fig 294), which has been extended south-
wa rds, (cf fig 293), is surrounded by a dry wall of limestone.
The two plastered and whitewashed masonry lichgates were
built in 1802 (figs 292, 295).
A bell-tower was erected in 1626 (fig 300), rebuilt and
moved in J 659 and replaced by a completely new one in
1697. This one was used until 1785, when the wes t tower
was converted into a bell-tower.
The !a rge grave slabs, which were in the churchyard until
as la te as 1848 (fig 320), are no longer in their origina l posi-
tions. Ma ny of them were placed in the floor of the new
church , built in 1857. Others were sold by auction and used
in farms in the parish as steps and the like.
HI STO RY OF CHU R C H BUILDINGS
l. The oldest known church compri sed a nave and a some-
what narrower, short chancel with a na rrow rood a rch and
a wide, deep apse (fig 383 A, cf fig 322). The thin walls,
the masonry, a bond of small tooled stones (fig 323), as well
as narrow doorways with the door surround in the outer
shell of the double walls, suppo rt the dating of the church
to the first half or middle of the J 2th century. Only the
west gable (f ig 323), foundations under the floor of the pre-
sent church (fig 322), and a forged-iron door-ring (fig 353)
rema in of the oldest church. A door with iron fittings (fig
330), moved later to the east tower, probably belonged to
the oldest building. Traces of a scissor-beam roof (fig 324 a,
b), which was undoubtedly open, may also be dated early.
Il. A powerful west tower, st ill in existence, was built ,
with its east wall resting on the west gable of the nave (fig
383 B, cf figs 302, 304, 323). There are several storeys within
the mighty walls, vaulted in the lower part , and with floor
joists higher up. The directions of the vaults a lternate in the
bottom two storeys, to neutralize the thrust of the vaults.
Ample space and bea ms on which to hang meat, etc, narrow
lights a nd an archers' storey under the roof show that the
tower, when completed, could be used in the act ive defence
of the surrounding country and as a place of refuge. Holes
in the vaults for bell-ropes indicate that the tower was also
intended for two bells (fig 302).
On the evidence of the building history, the tower may be
dated wi thin a relatively long period , ca l J 70- 1240. The poli-
tical situa tion during the second ha lf of the 12th century,
which made the fortification of churches along the Swedish
coasts necessary, must also be taken into account when cal-
culating the date of the tower. (Cf Böda, 1:2, p 164; Högby,
1:3, p 274; Källa, 1:4, pp 382 f.)
The relative chronology must also be considered. The erec-
tion of the church (except the vestry) went on until the middle
of the 13th century, and for practica l and ecoi1omic rcasons
it is difficult to believe that more than o ne !arge phase in
the cou rse of the building could be executed at once.
Such a great enterprise as the erection of the castle-like
west tower may even have ta ken two periods, a lthough no
definiti ve proof of this can be found in the masonry (cf the
west tower of Föra Church, 1:6, and R Boström in Forn-
vännen, 1955, p 102). lf so, the oldest tower was proba bly the
bottom three storeys with some kind of timber erect ion on
top, used as a bell-chamber, archers' storey and look-o ut
post. A feasible dat ing would be the last quarter of the I 2th
century at the earliest.
Jll. The east tower was not part of the original building
fig 383 C). A description of the east tower after its partial
co llapse in conjunction with the erection of the present church
in 1857 (period XI) shows that it was built with two wa lls
quite sepa rate from each other: " .. . built of Öland limestone
in double wa lls, filled with pebbles, grave! or clay .... " (Cf
fi g 331 .) They were not, however, ordinary poured walls.
In such walls the stones of the two outer walls are united in
such a way that together they form a solid unit. In case of
collapse, the shell and core of the walls wou ld not fall apart
as they did in J 857. The disposition of the eas t tower also indi-
cates that it was not a homogeneous building.
As far as can be judged, the cha ncel was surrounded in
such a way that the apse was a l so en cl osed (fig 331 ). The
masonry steps in the north-east clearly went a long the out-
side wall of the apse, turning west over the apse vault. South
of the apse, between the mantle wall a nd the newly-erected
south-eas t corner of the tower, a small watch man's cell with
a barrel vault was made. Thi s served several purposes: a fire-
proof room, difficult to di scover from inside the dark sta ir-
case and from the o utside, and it saved a considerable
amount of building material.
There are quite a number of churches on Öland wi th tra-
ditional aps idal chancels, whose walls have been reinforced
to carry the weight of an east tower or a profane storey. In
the churches of Köping and Resmo, the north a nd south
wall s of the chancel were st rengthened on the insides, at
Bredsätra and Räpplinge on the o utsi de (R Boström, Forn-
vännen, 1955, fig 2 and pp 101 f, and Tuulse, Hossmo, pp
200 f). The still ex isting chancel at Resmo hasa secondary
barrel vault , the north abutment of which is resting on a
supporting a rch like those in figures 307, 329 a nd 342, while
the south abutment wall contains a steep, narrow masonry
sta ircase, the south boundary wall of which is the interna!
wall of the chancel. The existing foundations of the chan-
cel of Köping Church have traces of a si rnilar construction
(R Boström, Fornvännen, 1955, figs 2, 3, and pp 101 f) .
Old drawings of Persnäs Church also reveal that the part
515
PERSNÄS KYRKOR
A [==~
==d?d
B b==~ [S==d?d
c [Ql::]2
D ~~ iO! c:'.]