138 ->-I )> r ...... •• Bergunda och Öja SVERIGES KYRKOR SMÅLAND ANITA LIEPE Bergunda och Öja kyrkor •• BergundaochÖja kyrkor KINNEVALDS HÄRAD, SMÅLAND BAND V:l Av ANITA LIEPE VOLYM 138 AV SVERIG ES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GR UN DAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1970 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGR EN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen au Bergunda och Öia kyrkor, avslutad i maj 1970, har utarbetats au fil kand Anita Liepe. Excerperingen är utförd av fru Karin lnguarsson. Över- sättningen till engelska au bildtexter och sammanfattningar har utförts au Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA. Omslagsbilden återger Bergunda kyrka från nordost. Foto S Hallgren 1968. På omstående sida Kinnevalds härads sigill ( Riksens Ständers beslut i Vadstena 1598, s JO). ALMQYJST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 197 0 Förord Med fö religgande vo lym, författad av fil kand Anita Liepe, påbörjas publice ringen av kyr korna i Kinnevald s härad , av vilka fl era är av stort konsthi storiskt intresse. Av samma författare utkommer även en beskrivning a v Växjö och Öjaby kyrkor (utom domkyrkan), Sm IV: 2, vilken volym berä knas utkomma under 1971 . Vid beskrivningen av vissa inventarier har värdefull hjälp lä mnats av olika spe- cialister. Orgelbeskri vningarna ha r sålunda granskats av antikvarien fil dr R Axel U nnerbäck och beskri vningarna av klockorna av komminister La rs M agnus Holm- bäck, medan antikvarien fil lie Anne Marie Franzen och intendenten fil li e Kersti H olmqvi st granskat avsnitten o m textilier respektive silver. Latinska texter har översatts av fil kand Svante Nyberg. Till sa mtliga dessa perso ner vill utgiva rna framföra sitt varma tack. Stort tillmötesgående i samba nd med undersökningar och förberedelser för denna beskrivning har visats av kyrko herde Alf Hansson, Bergunda, och kyrkoadjunkt Claes Ingvar Agne, Öja, samt av la ndsantikvarien Jan Erik Anderbjörk och övriga tjänstemän vid Smålands Muse um, Växjö, vilka härmed hj ärt ligt tackas. Stock holm i augusti 1970 Sten Karling Armin Tuulse Per-Olof West /und Innehåll BERGUNDA KYRKA Inledning 9 Kyrkogården 10 Kyrkobyggnaden 13 Byggnadshistoria 21 Inredning och inventarier 33 NOTER 53 KÄLLOR OCH LITTERATUR 55 FÖRKORTNINGAR 56 SUMMARY 56 ÖJA KYRKOR Inledning 59 ÖJA GAMLA KYRKA Kyrkogården 60 Kyrkobyggnaden 62 Byggnadshistoria 64 Inredning och inventarier 65 ÖJA NYA KYRKA Kyrkogården 69 Kyrkobyggnaden 69 Byggnadshistoria 72 Inredning och inventarier 76 NOTER 92 KÄLLOR OCH LITTERAT UR 93 FÖRKORTNINGAR 94 SUMMARY 95 BERGUNDA KYRKA Småland, Kronobergs län, Kinnevalds härad , Växjö stift, Kinnevalds kontrakt Inledning Bergunda socken är belägen ca 5 km sydväst om Växjö och gränsar i norr till Öjaby, i väster till Öja och Lekaryd, i söder till Vederslöv och i öster till Växjö landsförsamling och Dänningelanda. Trak- ten är rik på vattendrag, av vilka norra och södra Bergundasjöarna utgör sockengräns i öster. Om- rådet är kuperat och till stor del täckt av barrskog, medan å ker- och ängsmark upptar endast en mind- re del av area len. Bergunda är, i synnerhet vid sjöstränderna, rikt på fornlämningar , vilka huvud- sakligen härrör från stenåldern, men även senare förhistoriska perioder är representerade. 1 Socken- namnet Bergunda är första gången omnämnt i de beva rade sk riftliga källorna 140 l och skrivs då Baergundom (SD nr 7). Namnet torde vara en sammansättning av berg och unden , d v s vattnet eller sjön. Enligt en av A Eile (s 3 f) framförd teori har de genom ett sund förenade norra och södra Bergundasjöarna tidigare bildat ett större, mera en- hetl igt vattensystem med namnet Bergunden, d v s Bergsjön , efter vilket den närliggande bebyggelsen fått sitt namn. Senare förlorade Bergunden sin be- tydelse av sjönamn och resterna av den forna , stora sjön uppkallades i sin tur efter socknen. Bergunda församling och dess annex Öja har ti- digare, en ligt Samuel Rogberg »frå n urminnes tider» (Rogberg, s 136), varit patronat till sätesgården Bergkvara , belägen vid Bergkvarasjön , ett par kilo- meter nordväst om Bergunda kyrka. Om Bergkvara Fig I. Bergunda kyrka från väster. Foto 1968. Bergunda Church from W. meddel ar R ogberg, att »An läggaren af denna Sätes- gård kan Swårligen upgifvas. Man hå ller dock i a llmänhet före, at Gunnar Gröpe, stamfader för Trolle-ätten af början warit dertill ägare och up- hofsmam> (Rogberg, s 130 f). Gunnar Gröpe levde enligt uppgift i början av 1000-talet.2 l börja n av 1300-ta let innehades Bergkvara av Håka n Karlsson av den s k Bergkvaraätten. Denne är den tidigast dokumenterade ägaren och han hade möjligen er- hå llit gården som arvegods. Hans son Magnus Hå- kansson gjorde vid 1300-talets mitt Bergkvara till sin sätesgård (Larsson, s 424- 25). På 1420-talet över- gick gården genom arv och ingifte till Birger Trolle dy (f omkr 1401 , d 1471 ), medlem av den under senmedeltiden politiskt mest betydel sefulla frä lse- släkten i Värend . Bergkvara kom under en period att framstå so m centrum för trollegodset, som vid denna tid utökades kraftigt (Larsson, s 450). 1613 förordnade Gustaf lI Adolf att pastoratet skulle vara prebende för teologie lektorn vid dom- kyrkoskolan , vilket sannolikt skett utan protest frå n Bergkvaras dåvarande ägare, Karl Karlsson Gyllenhielm ,3 som var barnlös. G å rdens ägare frå n 1638, Lars Eriksson Sparre,4 lyckades sedermera återvinna patronatsrätten. 1685 biföll emellertid Karl XI biskop Scarinius' i Växjö begäran , att pat- ronatet måtte bli prebende för domprosten i samma stad. Bergkvaras herre från och med 1673, kammar- herre Lars Spa rre (se not 4), ansåg sig ha lidit för stort intrång i sina rättigheter och vägrade upplåta prästgå rden till domprosten och han fick försam- lingen på sin sida. Efter en utredning under ledning av landshövdingen enades man om en kompromiss, 9 BERGUNDA KYRKA innebärande att '.inga förändringar skulle vidtagas förrän vid vakans på kyrkoherdeposten , då patro- natsrätten skulle återgå till Bergkvaras ägare. Re- dan 1693 bestämde emellertid K Majt, att Bergunda pastorat skulle vara regalt. De följande ägarna till Bergkvara gjorde upprepade och misslyckade för- sök att återvinna patronatsrätten. Bl a avgavs den 4 december 1694 vittnesmål på Kinnevalds härads- Kyrkogården Bergunda kyrka är belägen ca 1 km öster om stora landsvägen mellan Växjö och Älmhult, på östra sidan av landsvägen från Dänningelanda. På andra sidan vägen, mitt emot kyrkan , ligger sockenstugan, uppförd 1880-82. Norr om sockenstugan ligger prästgården, byggd 1809- 10 som ersättning för ett äldre kyrkoherdeboställe, som låg öster om vägen, ungefär mitt för det nuvarande (se fig 7). Det ännu bevarade kyrkstallet, vars byggnadstid är obekant, befinner sig norr om det gamla prästgårdsområdet. ting, att sätesgårdens ägare skänkt jorden till såväl kyrkplats som prästgård.5 Pastoratet förblev regalt till 1750, då överste Carl von Otter6 efter en vid- lyftig rättsprocedur, genom utslag i Göta hovrätt, 7 lyckades återvinna patronatsrättigheterna, vilka se- dan kom att tillhöra Bergkvara till dess att patro- natsrättsinstitutet upphörde år 1921 (Virdestam, s 39 f). Kyrkogården , vars nuvarande utsträckning fram- går av fig 3, omges av en kallmur av gråsten, på insidan täckt av en grässlänt med plantering av blandade lövträd. Murens norra , östra och södra sidor om lades senast i samband med en kyrkogårds- utvidgning 1907, dess västra nygjordes samtidigt med att kyrkan restaurerades 1937- 39. Området framför kyrktornets västmur, där kyr- kans huvudingång befinner sig, utgörs av en halv- rund , grusad plan, som saknar särskild avgränsning Fig 2. Bergunda kyrka från söder. Teckning av E Ihrfors 1889 i Smo- landia Sacra. ATA . Bergunda Church from S . Drawing by E //11jors, 1889, in Smo/andia Sacra. 10 KYRKOGÅRDEN mot vägen och i norr och söder avskiljs från kyrko- gårdsområdet av järnstaket, vilka ansluter till tor- nets nordvästra respektive sydvästra hörn. De upp- sattes 1939 efter förslag av arkitekt Paul Boberg, Växjö. I vardera staketet finns en delad järngrind, utgörande kyrkogårdens båda ingångar. Vidare le- der en stig över norra muren in på det angränsande gamla prästgårdsområdet. Reparationer och omläggningar av kyrkogårds- muren omtalas vid flera tillfällen under 1700- och 1800-talen. 1831 uppges att »Der gamla Salpeter ladan stått fordrades nu sten-mur». Vidare »hade Herr Grefven lofwat at kyrkogården skulle få ut- widgas, ungefär til halfva Salpeter ladans widd, utan någon särskilt ersättning» (st prot). Ladans placering anges dock icke. 1883 invigdes ett nytt kyrkogårdsparti i söder. Största delen av jorden hade överlämnats av dåvarande patronus, greve Knut Posse, mot egenrätt för all framtid på den för familjen Posse på Bergkvara omkring 1830 (se nedan) inrättade gravplatsen på kyrkogårdens syd- västra del (st prot). 1907 utökades kyrkogården ytterligare åt öster och söder (st prot). Stigluckor I 738 års räkenskaper upptar utgifter för att tjära »Stukan», 1755 lät man spåna och rödfärga »luckan» (räk). Kyrkogården hade alltså en stiglucka, sanno- likt i väster. Möjligen fanns vid mitten av 1700- talet ytterligare en, eftersom st prot 1753 vid två tillfällen nämner »kurarne». 1783 beslöt man att riva »den gamla Luckan, som til tak och wäggar är för- fallen» och i väster skulle i stället »2ne öpningar göras med portar, så at man undwiker den nu warande beswärliga trängsel» (st prot). Följden blev dock, att «luckan» 1785 flyttades till ny plats, mitt för kyrkans västingång, och försågs med stengolv (räk). Dess nya läge framgår av fig 7. Reparationer omtalas sedan ett flertal gånger. 1793 upptogs ännu en »Lucka på Norra sidan af kyrkomuren», mot prästgårdens trädgård (räk, st prot). 1830 ersattes den västra stigluckan med »2ne Portar af Träd till Kyrkogården» (räk, st prot), vilka 1851 utbyttes mot de järngrindar, som alltjämt, sedan 1939 i något för- minskat skick, stänger kyrkogårdens ingångar. När den norra stigluckan togs bort är icke bekant. Det VAXJO i 3 1 KY~KA 2 POSSES FAMILJEGRAV 3 PRASTGJlRo 4 SOCKENSTUGA SITUATIONS PLAN Nc10 0 10 20 30 4 0 SOM., ::::::ni: 1-:--:::L--:==f Fig 3. Situationsplan, 1 : 2 000. Uppm J Söderberg 1968. General plan. torde ha skett, när muren vid något tillfälle lades om, möjligen 1907 (se ovan). Klockstapel En klockstapel har tidigare funnits. Den är nämnd i räkenskaperna för år 1686 och hade sannolikt upp- förts under 1600-talets förra hälft på bekostnad av Bergkvaras ägare. 8 Enligt en i övrigt obekräftad upp- gift i ämbetsberättelse 1927-34 var klockstapeln pla- cerad i kyrkogårdens nordvästra hörn. Den revs 1753 och en »jernspira» och en »kopparkula», vilka utgjort takprydnader, såldes. Däremot ansågs »de små Spirorna» böra behållas för att »sättias på ku- rarna» (st prot; jfr ovan). Traditionen förmäler, att virke från den rivna stapeln användes till klock- stolen i kyrktornet. Förtagningar och träpluggar utan funktion i bjälkarna i nuvarande klockstol samt i ett äldre, numera fragmentariskt bjälklag mel- lan tornets första och andra våningar (se nedan) motsäger inte uppgiften. På en av dessa sekundärt använda bjälkar, belägen i tornets andra våning, syns en inskuren femuddig stjärna. Timsten 1724 uppges att man »med Sochne Männernes samrådh kiöpt en Timmesteem> (räk). 1727 har man 11 BERGUNDA KYRKA »låtit giöra en Bänk» omkring den (räk). Timstenen omnämns sista gången 1793, då den var i behov av reparation (st prot). Kornhus, bårhus Ett kornhus omtalas första gången l 755 (räk). 1769 uppges att det gamla »Kornhushärbärget» är brist- fälligt och att ett nytt skall byggas (st prot). 1786 är »Sochne Magazinet flyttadt på beqvämt ställe» (räk, st prot). 1831 planerade man att bygga ett bårhus i sam- band med kyrkogårdens utvidgning (st prot ; se ovan). Det torde emellertid aldrig ha kommit till utförande. Gravminnen På kyrkogå rden finns ett tiotal kors av gjutjärn , av vilka icke något är äldre än frå n 1800-talet. I syd- väst har anlagts en särskild , med järnstaket försedd gravplats för släkten Posse på Bergkvara. Äldsta gravstenen är från 1831. Beträffande tre gravstenar i golvet i kyrkans norra tillbyggnad , se nedan . Fig 4. Kyrk an från sydost. Foto 1968. The church from SE. 12 Kyrkobyggnaden Bergunda kyrka (fig 1, 4, 8) består av ett rektangulärt långhus med ett halvrunt korutsprång i öster, vars yttre murliv är något indraget i förhållande till lång- husets, två fyrkantiga tillbyggnader, i norr respek- tive söder, vilka är belägna mitt för varandra och ger byggnaden den utvändiga formen av korskyrka , samt ett kraftigt, fyrkantigt västtorn av större bredd än långhuset (fig 5- 6). Torn och långhus ligger ej i förband och långhusets murar fortsätter enligt upp- gift minst en meter in i östra tornmuren, som i sin tur delvis vilar på västra lå nghusgaveln (Johansson, s 207) . Tornet är sålunda uppfört senare än lång- huset , även om tidsavståndet sannolikt inte är stort. Material Byggnadsmaterialet är gråsten, i långhus och till- byggnader va ld och kluven , i tornet endast vald och av mycket varierande storlek. Kyrkans östra parti, som tidigare utgjordes av ett smalt, absidförsett kor anslutet till ett långhus, vars utsträckning var be- tydligt mindre än nu , byggdes om och erhöll nu- varande utformning 1825 (se nedan). Hä rvid blev stenen från det rivna koret sekundärt använd. En rest av en tidigare invändig ka lkmåln ing är synlig på den ombyggda delen av långhusets södra ytter- mur. Målningsfragmentet skyddas sedan 1954 av en glasskiva (fig 9). Kyrkobyggnaden saknar egentlig sockel, men grundmurarna av tillhuggen marksten är på flera ställen synlig i eller omedelbart under markytan. Rester av en svartmålad sockelmarkering är också skönjbar. Yttermurarna är vitputsade. Den norra tillbyggnaden torde från början ha varit avsedd som sakristia. Uppgift om tiden för dess uppförande saknas, men det är icke osannolikt att den är ursprunglig (se nedan). Vid kyrkans om- byggnad togs den i anspråk som gravkor för släk- ten Posse (utrymmet återfick 1863- 1942 sin gamla funktion , men är sedan sistnämnda år åter gravkor; se vidare nedan). Tillbyggnaden har tidigare varit ca 1,5 m lägre än nu, vilket framgår av en på norra långhusmuren från gravkorets vind synlig kontur av en högspetsig gavel, vars krön legat något ovan- för nuvarande murkrön. Långhusväggen är putsad utanför takkonturen, däremot icke innanför. Mu- rarnas höjning måste ha utförts efter ombyggnaden 1825, möjligen i samband med omtäckning av till- byggnadens tak 1828, då enl igt räkenskaperna för 1828- 29 »Murm. Olsson bekommit för arbetet på Sacristigan 26.32.-». Den södra tillbyggnaden, som är något längre än den norra, uppfördes i samband med kyrkans om- byggnad 1825. Dess bottenvå ning är nu inrättad som sakristia. En trätrappa i dess södra del , som ge- nom en trävägg är avskild frå n det övriga utrymmet, leder till den övre våningen, som är öppen mot lång- huset och utgör den sk greveläktaren. Efter kyrkans restaurering 1939, då vissa förändringar vidtogs i denna byggnadsdel , inrymmer den avskilda södra delen även ett rum för värmereglage och elektriska mätare samt ett utrymme för redskap o dyl. 1765 uppfördes ett bårhus av trä vid norra til l- byggnadens östra mur. Det revs 1825 (räk, st prot). Tak Lå nghuset har sadeltak, korutsprångets tak är rundat och tillbyggnaderna täcks av valmade sadel- tak. Samtliga yttertak är täckta av rakskuren ek- spån . Takstolen över lå nghusets västra, ej ombyggda del är icke ursprunglig. Ett par eksparrar frå n en ä ldre takstol finns emellertid kvar. Dessa är av för- hållandevis klena dimensioner och med hjälp av förtagningar för hanben och snedsträvor kan denna äldre takstol rekonstrueras (fig 27). Den har, som framgår av rekonstruktionen , antingen varit öppen eller avsedd för ett plant trätak. Dess romanska typ antyder, att de ovannämnda eksparrarna kan här- röra från den ursprungliga takstolen , vilket även skulle innebära, att långh usets nuvarande takres- ning a lltjämt är densamma som under romansk tid. Fasadmålningar Tornet och långhusets äldre del , väster om till- byggnaderna, har utvändigt, under takfoten, en i rött målad dekoration, bestående av en akantus- liknande bladslinga (fig 10- 11). Även norra till- byggnadens yttermurar har spår av må lningar i samma färg. I och runt den rektangulära fönster- 13 ----- BERGUNDA KYRKA SEKTIO N A-A Df.' 10 0 1 2 3 4 5 10 15 ' SE KTION B-B DM10 0 1 2 3 4 5 15 ,~\_, ,' _ smygen på norra sidan (se nedan) finns rester av bladslingor liknande de ovan nämnda (fig 12- 13). I de båda norra hörnen syns från markytan till ca två meters höjd en geometriskt utformad bå rd, dvs en imiterad hörnkedja (fig 14), och på västra muren , ca två meter över marknivån, kan skönjas ett frag- ment av en bård, som möjligen varit av liknande ut- ?O A\_, Fig 5. Längdsektion mot norr och tvärsektion mot öster, 1 : 300. Uppm J Söderberg 1968. Longitudinal section /ooking N and cross section /ooking E . formning som övriga bladbå rder (fig 15). Dessa ut- vändiga målningar, som torde härröra från 1600- talet (se nedan), framtogs och konserverades i sam- band med restaureringen 1937- 39 av konservator Oscar Johansson, Ramkvilla . Även omfattningarna till de numera igensatta nord- och sydportalerna (se nedan) har prytts av 14 KYRKOBYGGNADEN Fig 6. Plan, I : 300. Uppm J{'t-l> BJ Söderberg 1968. -T-Plan. A A -S""t- + .... D,\\ 10 0 1 2 3 4 5 10 15 2 0 M-.. 4 B c::d I-l Ll-::~---~-----L- -- _[ målningar, sannolikt bladslingor av samma slag som de ovan beskrivna.9 Torn Som ovan nämnts är tornet (fig l) uppfört senare än långhusets ursprungliga del, men tidsavståndet torde icke vara stort. Det kraftiga murverket är klart skönjbart under putsen , särskilt på den östra murens utsida (fig 4). De båda västra hörnen, i synnerhet det sydvästra, buktar ut. Fasaderna har två indragningar. En befinner sig i ungefärlig jämn- höjd med övergången mellan bottenvåningen och första våningen och sträcker sig utefter tornets norra , västra och södra sidor. Den andra indrag- ningen , i jämnhöjd med andra våningens nuvarande golvbjälklag, är synlig vid de båda östra hörnen. Torntaket utgörs av en hög, pyramidformad, spån- täckt huv, krönt av en tupp av svartmålat smides- järn på ett förgyllt klot. Ljudluckor, utformade som takkupor, finns i norr, väster och söder. Tornets bottenvåning, nu utnyttjad som vapen- hus, öppnade sig tidigare mot långhuset genom en vid , bred spetsbåge, som vid restaureringen 1937- 39 delvis murades igen, varvid långhuset gjor- des tillgängligt genom dubbla svängdörrar med vindfång emellan (se nedan). En trätrappa leder ut- med de nordvästra och norra innerväggarna till en vid östra väggen belägen träläktare, varifrån man genom en enkel trädörr når orgelläktaren. Ytterligare en trappa utefter södra väggen leder genom en lucka i det plana trätaket till tornets första våning. Murarna i denna del av byggnadskroppen uppvisar spår av anordningar, som tyder på att tornet ursprungligen haft funktion som försvarsverk. På södra sidan befinner sig en rundbågig, uppåt lätt avsmalnande dörröppning med invändig omfatt- ning av tuktad sten. Den stängs av en enkel, svart- tjärad trädörr (fig 17). En utvändig trätrappa, vil- ken, när situationen så fordrade, lätt kunde tagas bort, torde ha förmedlat konta kten med marken (fig 26). I öster leder en ursprunglig öppning, som även denna konvergerar något uppåt samt har rak överliggare, in till långhusvinden (fig 18). Att öpp- ningen tidigare varit försedd med en dörr visar två kraftiga gångjärn på dess sydöstra sida. I väster finns omedelbart ovanför golvbjälklaget en låg, rundbågig fönsteröppning. Dess invändiga smyg är djup och skrånande. Det med träkarm försedda , blyspröjsade fönstret sitter i det närmaste i ytter- livet. Solbänk av trä. Möjligen har yttersmygen ti- 15 BERGUNDA KYRKA Fig 7. Bergunda kyrka och prästgård 1792- 93. Detalj av storsk ifteskarta, utförd av F Giro ll a . LMS. Bergunda Church and vicarage, 1792- 93. Detail from a land redistribution map by F Giro/la. digare varit djupare. I norr befinner sig en något oregelbundet rundbågig, större öppning med bly- spröjsat och med träkarm försett rektangulärt fönster. Invändig smyg djup och skrånande, ut- vändig grundare, sidorna uppåt lätt konvergerande. Båda dessa fönster har från insidan synliga om- fattningar av tuktad sten. Ovanför det norra fön- stret finns fyra små kvadratiska öppningar, syn- liga även i exteriören. Möjligen har de fungerat som skottgluggar. Omedelbart över dessa gluggars nivå återfinns betydande rester av ett äldre, men antagligen sekundärt bjälklag (se nedan), nu utan funktion. Vissa av dess bjälkar, som är avsågade invid väggen, har sannolikt tagits bort för att er- sättas med nya, av vilka ett flertal ännu är bevarade i sin helhet. Virket är delvis sekundärt använt, vil- ket framgår av diverse förtagningar, hål och trä- pluggar. Ovanför detta bjälklag framträder mitt på vardera väggen en kraftig konsol , som ligger i för- band med själva muren och sålunda är ursprunglig (fig 19- 21). Konsolerna har utgjort stöd för valv (fig 26), som täckt denna torn kammare (se nedan). Även i tre av de fyra hörnen - det sydvästra undantaget - syns konsolliknande anordningar. Tomkamma- ren har varit putsad invändigt. Rester av finkornig, möjligen romansk puts finn s på västra väggen och norra väggens västra del. Golvet är brädtäckt. Ett betongbjälklag, inlagt i samband med tornets restaurering 1955- 56 (se nedan) och avsett att stödja klockstolen och tom huvens hjärtstock, avskiljer tor- nets översta parti från den nuvarande första vå- ningen . Här återfinns på vardera väggen två tydligt urskiljbara avtryck av kupiga, närmast strutformade rundbågar, något lägre i norr än på övriga murar (fig 22- 25). Detta bevisar ytterligare, att tomkam- maren , vars nedre del , som nämnts, utgör tornets första våning, ursprungligen har varit välvd (be- träffande valvets troliga konstruktion , se nedan). Under vart och ett av bågavtrycken finns spår av en på 1750-talet utförd för stärkning av murarna (jfr nedan), antingen som en utskjutande, avsågad bjälke, som ett utskjutande ankarjärn eller som ett numera putsfyllt hål. Dessa motsvaras i exteriören av åtta ankarslut. Sannolikt har tommurarna från början varit högre och den översta våningen har utgjort skytte- våning. I norr och öster har i nuvarande murkrön huggits ut vardera en smal rektangulär öppning, vilket har skett i samband med klockornas för- flyttning till tornet år 1753. Båda gluggarna är fönsterförsedda och har överliggare av avhuggna, sekundärt använda träbjälkar. Tommurarnas krön är sedan reparationen 1955- 56 avjämnade med be- tong. Klockvåningen , avski ljd av ett träbjälklag, är be- lägen i nedre delen av tornhuven, som bärs upp av en träkonstruktion, vilande dels, såsom nämnts, på ett betongbjälklag, dels på tomkrönet. Fönster och ingångar Långhuset har sex lika stora, stickbågiga fönster, tre på vardera sträckmuren. Fönstren fick sin nuva- 16 KYRKOBYGG NADEN Fig 8. Kyrka n från nordost. Foto 1968. The church Jro 111 NE. rande form vid restaureringen 1824- 25 och försågs 1904 med blyspröjsade rutor, överst prydda med glasmålningar i form av en vinranka i blått, gult och rött. Även korutsprå nget hade till 1939 i öster ett fönster av nämnd form , i vilket 1904 insattes en glasmåln ing, framstä llande Den gode herden i en rundmedalj ong. Denna fönsteröppn ing är igensatt i murens innerliv, men utvändigt bevarad. I norra ti llbyggnadens norra mur finns en rek­ tangulär, sanno li kt ursprunglig fönsteröppn ing med såväl in- som utvändigt djup, skrånande smyg (fig 12, 32). Fönstret har karmar och spröjsverk av trä. l innersmygen finns dessutom ett kraftigtjärngaller. Beträffande målningar i yttersmygen, se nedan. I samma mur har funnits ytter ligare en öppni ng, smal och rektangulär, ledande ti ll vinden . Den är numera igensatt i ytterlivet, men dess skrånande smyg är synlig från insidan. Den södra tillbyggnaden har fyra likartat utfor­ made fönster, två på vardera östra och västra si ­ dorna och hörande till botten- respektive övervå­ ningen. De utvändiga smygarna är rektangulära, de inre stickbågiga. Fönstren är rektangulära och blyspröjsade. Vidare finns i södra muren en halv­ cirkelformad fönsteröppning. För tornets fönsteröppningar har tid igare redo­ gjorts . Den övre delen av ett igensatt, högt placerat, rundbågigt fönster i vapenhusets västra mur är markerat i insidans puts, ovanför huvudingången. Sedan 1688 är huvudingången (fig 1) belägen på tornets västra sida. Den har slätp utsad omfattning och rak profilerad överliggare, ovanför vilken be­ finner sig ett halvrunt, blyspröjsat fönster. Den de­ lade dörren av grova plankor, vars utvändiga ek­ klädsel härrör från 1939, är placerad i murens ytter­ liv Den inre smygen är djup och skrånande och omfattar även det halvrunda fönstret. På södra tillbyggnadens södra sida befinner sig två ingångar, av vilka den östra och bredare leder till sakristians förstuga, där även trappan till greve­ läktaren (se nedan) mynnar. Den västra döljer ett litet, tunnvälvt utrymme, utnyttjat som redskapsbod. Öppningarna saknar särskilda i putsen markerade omfattningar och har raka överliggare. Nuvarande dörrar, insatta 1939, är delade och av furu och har samma klädsel som huvudingångens dörr. Kyrkan har t idigare haft ingångar på långhusets norra och södra sidor, belägna mitt för varandra i jämnhöjd med det nuvarande västligaste fönster ­ paret (se nedan). Nedre delarna av dessa ä ld re por­ taler är sedan 1939 markerade i putsen såväl in­ som utvändigt. 2 - 701633 Bergunda och Oja k yrkor 17 Fig 9. Fragment av invä ndig kalk- må lning från kyrkans 1825- 26 rivna kor e lle r a bsid . Nu på norra l å nghusmuren~ utsida. Foto 1968. Fragme/11 af mura/ painting, from the chancel or apse af the church, demo- lished in 1825- 26. Now an rhe ourside af N wall af nave. Fig 10. Utvänd ig i rött målad dekore- ring på torn- och långhusmurar, sa nnolikt utförd under 1600-ta let. Foto 1968 . Externa/ paimed decorat ion in red an walls af tower and nave, executed probably during rhe I 7th century . 18 Fig 11. Detalj av norra långhusmurens akantusbård. Foto 1968. Detail of acanthus barder on N wall of nave. Fig 12- 13. Utvändig i rött målad dekorering vid fönstret i gamla sakristians norra mur. Foto 1968. Externa/ painted decoration in. red by the window in the N wall of the ofd vestry. 19 BERGUNDA KYRKA Interiör Kyrkans samtliga innerväggar är pu tsade och av- färgade i vitt. Långhusets interiör (fig 29, 30) präglas huvudsak- ligen av restaureringar under 1800- och 1900-talen. Större delen av inredningen härrör från år 1904. Innerväggarna avslutas upptill av en profilerad trälist. Innertaket utgörs av ett trätunnvalv från 1826, vilket 1904 boaserades och indelades med på- spikade lister. Övergången till koravdelningen, som täcks av ett halvkupolvalv av trä , markeras av en triumfbåge av samma material , vilken i likhet med långhus- och kortak samt taklist är gråmålad. Kor- valvets hjässpunkt pryds av en förgylld rosett. Bänkkvarteren har brädgolv, gångarna och va- penhuset har golvbeläggning av kvadratiska kalk- stensplattor. Även koravdelningen har brädgolv, ca 13 cm högre än kyrkorummets golvnivå i övrigt. De båda tillbyggnaderna är tillgängliga från lång- huset genom vardera en stickbågig dörröppning med rak smyg. Öppningarna stängs av delade trä- dörrar med åt kyrkorummet fasad, brunmålad pa- nel, på andra sidan gråmålade. Den norra tillbygg- nadens bottenvåning är täckt av ett vitputsat tunn- valv av natursten. I putsen syns alltjämt avtryck av de näverstycken , som täckt skålbräderna, vilka an- vänts vid valvets byggande (fig 32). Golv av trä, vid sydvästra hörnet en igensatt lucka. I golvets norra del befinner sig tre gravstenar (se nedan). Södra tillbyggnadens bottenvåning, nu sakristia, har bräd- golv och plant, gråmålat trätak. Den övre våningen, den s k greveläktaren (fig 29), som öppnar sig mot långhuset, har plant trätak, som med påspikade lister indelats i ett geometriskt mönster och är må- lat i grågrönt. Fig 14. I rött målad hörnkedja på gamla sakristian. Foto 1968. Quoins oj old vestry, painted red. Fig 15. Fragment av i rött målad akanlusbård på gamla sakristians västmur. Foto 1968. Fragment oj red, painted acanthus horder on W wall oj old vestry. 20 Byggnadshistoria Kyrkan under medeltiden A tt med full sä kerhet rekonstruera Bergunda kyrkas ursprungliga utseende erbjuder vissa svåri gheter. Tnga säkert daterade handlinga r ä ldre ä n rä ken- skaperna fö r 1685 ä r bevarade. 1 sa mba nd med kyr- ka ns resta urering 1937- 39 under ledning av a rkitekt Pa ul Boberg, Växjö , gjordes utgräv ninga r i go lvet, vilkas res ultat dock endast ofull stä ndigt dokumen- te ra ts. Emellertid ha r bla nd Bobergs efterlä mnade papper (~ om nu t illh ör Småla nds Museum , Växjö) återfunnits en p lanritning över kyrka n, på vilken vissa fra mgrävda grundmursrester markerats (fig 28). H ärav fra mgå r a tt kyrka n haft en fö r ro ma nska a bsidkyrkor vanlig grundpla n med rekta ngulä rt lå ng- hus, sma la re kor och absid , som i för hå ll a nde till koret fö refa ll er ha va rit mycket vid (j fr Drevs ga mla kyrka, Sv K Sm 1I :2, s 93). Som tidiga re nä mnts, ä r de ur- sprungliga lå nghusmurarna beva rade väster o m de båda tillbyggnaderna, a tt dö ma av vissa må ttupp- gifter (se neda n) till ungefä rlig jä mnhöjd med västra sida n av den ursprungliga triumfbåge n, som synes ha va rit jä mförelsevi s trå ng. Sa muel R ogberg uppger 1770, a tt k yrka n var »41 a lna r lå ng, 12 a lna r bred \ och IO a lnar hög» (Rogberg, s 136), vil ket vä l stä m- m er överens med kyrkans innermått fö re ombygg- naden 1826, såsom dessa fra mgår av fi g 28, förutsatt att breddmå ttet tagi ts i tornets bottenvåning. K yrkans ursprungliga nord- res pektive sydporta l ä r, som tidiga re nä mnts, ma rkerade i putsen såväl in- so m utvä ndigt. Båda ha r varit d rygt en och en halv meter breda och sidorna förefa ller ha va rit ver- ti ka la. De av fön sterupptagninga r under sena re tid fö rstö rda övre o mfattninga rna ha r sanno likt va ri t rundbågiga. U rsprungliga lå nghusfönster eller ~ kö njbara spår dä rav finn s icke. E n uppgift från 1696 (se not 5) meddelar a tt »på sa mma sätt som stehnhuusetz fö nsterhol på Bergqwara ä hro och ki örchiofönsterh olen anlagde och bygde». D etta kan ha va rit fö rhålla ndet även vid medeltidens slu t, då Bergkvara, som under da nsk-svenska grä ns - fejder bli vit ill a å tgånget, till stor del måste å teru pp- byggas ( Rosengren Il : 2, s 15). D en a lltjämt kvar - ståe nde och ko nserverade ruinen efte r Bergkva ras medeltida ma ngå rdsbyggnad ger emellertid fö ga bes ked om fön steröppninga rnas tid iga re utseende. So m tidigare nä mnts ä r det möjligt a tt lå nghusets F ig 16. Sekti oner av tornet, 1 : 300. Uppm J Söderberg 1969. Cross sections oj tower, looking N, E, S , and W. I II !_ - ~ Iq~ r:'·.'"]Cl c:::i (l r.J I SEKT I O N MOT N MOT Ö. MOT 5. MOT V SE KTIONE~ AV TORNET Q,\\ 10 0 1 .::::::::J -j 2 3 4 5 ',O l-t-t-1-=- ---! 15 M.. j 21 BERGUNDA KYRKA Fig 17 Ursprunglig dörröppning i tornets sydmur, ledande till tornkammaren på första våningen. Foto 1968. Original doorway in S wall oj tower, /eading lo the tower chamber on first floar. nuvarande takresning är identisk med den ursprung­ liga romanska. Invändigt torde kyrkorummet från bö1jan ha haft öppen takstol eller plant trätak. Koret och sannolikt även långhuset har invändigt prytts av kalkmålningar10 (jfr ovan). Det bevarade och frilagda målningsfragmentet på södra murens utsida är emellertid alltför obetydligt för att en tidsbestämning skall vara möjlig (fig 9). I en tidningsnotis från 1939 uppges att »platsen för altaret i koret har kommit i dagen» (Smålands­ posten 11.6 1939). Härmed torde avses den koncen­ tration av stenar, som på fig 28 framträder väster om den rundade absidmuren. En altarskiva av sten med relikgömma påträffades 1880 som trappsten till prästgårdsbyggnaden (se nedan) . Tre furuplankor med svaga fragment av målade framställningar och ornament, sannolikt härrörande från ett medeltida lektorium, förvaras på långhus­ vinden (se nedan). Huruvida den gamla sakristian i norr tidigare legat i förband med långhuset kan inte avgöras, då det murparti , till vilket den ansluter, i sin helhet nygjordes år 1826. Det är emellertid inte osannolikt, att den är samtidig med den ursprungliga kyrkan. Grannsocknen Öjas gamla kyrka, som möjligen är uppförd under samma tidsskede som Bergunda kyrka, torde från början ha anlagts med en sakristia i norr (se nedan). Det tidigare nämnda rektangulära fönstret i norr, vars dageröppning mäter 102 x 55 cm, är sannolikt oförändrat sedan sakristians upp­ förande. Tornet ligger, som ovan omtalats, inte i förband med långhuset, men vissa detaljer i tornets arki­ tektur tyder på, att även denna byggnadsdel här­ stammar från romansk tid. Bl a kan anföras formen på dörr- och fönsteröppningar i tornkammaren samt de rester av finkornig, gulvit, sannolikt ro­ mansk puts, som återfinns på väggarna i samma våning. Den förut nämnda, nu åter delvis igensatta, vida bågen mellan tornets bottenvåning och långhuset är icke samtidig med tornets byggnad. När den brutits upp är dock obekant. Den ursprungliga förbindelsen torde ha varit en betydligt smalare öppning (jfr tex Torsby gamla kyrka, SvK Bo I. 2, s 164), vilket även framgår av fig 28. Möjligen har tornets bottenvåning, upplyst av en högt sittande, rundbågig fönsteröppning i väster, under ett tidigt skede fungerat som dopkapell. 11 Nuvarande bjälklag mellan tornets bottenvåning och första våning är i sen tid förnyat, men ingenting talar emot att det befinner sig på samma plats som ett motsvarande ursprungligt bjälklag. Den första våningen har som ovan omtalats varit putsad in­ vändigt samt välvd. Här har tornets enda utvändiga ingång befunnit sig och här torde en försvarsstyrka åtminstone för en kortare period ha kunnat uppe­ hålla sig. Man har haft förbindelse med långhuset genom öppningen i öster, vilken vid behov har kunnat stängas till med en kraftig dörr. Ett förslag till rekonstruktion av den vid obekant tidpunkt bortbrutna valvkonstruktionen återges å fig 28, som visar ett stort, åttadelat kupolformat valv, ett s k parasollvalv, vars sköldbågar motsvaras av de 22 BYGGNA DSHISTORIA tidigare nämnda bågavtrycken på nuvarande andra våningens innermurar Valvtypen är sällsynt , men är representerad tex i Lärbro kyrkas torn på Got­ land , uppfört på 1300-talet (Lundberg I , s 572). Däremot är valv av detta slag icke kända från Berg­ unda kyrkas grannskap under motsvarande tid , vilket naturligtvis ej får betraktas som bevis för att de inte kan ha förekommit. En tidigare framförd teori , att tornkammarens välvning utgjorts av fyra kryssvalv (Johansson , s 208- 209) förutsätter en mitt­ pelare eller en mellanvägg med fundament i botten­ våningens golv Men på grund av den avsevärda höjden från bottennivån till valvnivån är en sådan möjlighet föga sannolik. Ett tredje alternativ vore, att tornkammarvalven delvis kunnat få stöd av valv över bottenvåningen. Spår av en dylik valvkonstruk­ ti on är dock obefintliga. Trots att vapenhusets golv ej är fullständigt undersökt och man alltså inte vet, om någon form av fundament existerar, får ändå den först redovisade rekonstruktionen av välvningen i Bergunda kyrktorn anses som mest trolig. Ovanför va lvet har tornet sannolikt haft en skytte­ våning, eventuellt med en utvändig skyttegång av trä och tillgänglig från underliggande våning an­ tingen genom en trappa i en av tommurarna eller troligare, eftersom spår av en murtrappa icke är skönjbara, genom kryphål i valvet. Detta kan även innebära att tornets murar ursprungligen varit högre än nu. Kyrkor med breda västtorn är i denna del av Sverige ingalunda ovanliga. Ca tre mil nordväst om Bergunda ligger Rydaholms kyrka med brett väst­ torn , enligt Erik Lundberg uppförd omkring 1160­ 70 (Lund berg I, s 393), dvs under den tidsperiod , då växjöstiftet tillkom, vilket sannolikt ej heller saknat betydelse för kyrkobygget i Bergunda. Ett annat närliggande exempel är Växjö domkyrka, vars anläggning ungefärligen daterats till I 100-talets tredje fj ärdedel. Även om dess torn inte kom till utförande förrän senare, är det troligt, att ett torn­ bygge redan från bö1jan varit planerat (SvK Sm IV· 1, s 69). Torn av liknande typ förekommer även i Blekinge och i synnerhet i Skåne, där fler­ talet av William Anderson daterats till 1100-talets senare del (Andersson 1926, s 74). Kyrkor med försvarsanordningar, företrädesvis i tornet, finns även på andra håll i Småland, icke Fig 18. Ursprunglig öppning mellan tomkammaren och långhusvinden. Foto J968. Original opening between the tower chamber and nave attic. minst i kalmartrakten (Tuulse, s 140, 150), vilket ej förvånar, om man beaktar områdets belägenhet nära den tidigare gränsen mot Danmark. Bergunda kyrka ligger, som nämnts, icke långt från en viktig väg från Växjö mot Skåne, något som väl motiverar att kyrkan delvis byggts för militära ändamål. Även på Öland finns försvarskyrkor (SvK Öl I. 4, s 308) och på Gotland hade de till kyrkorna hö­ rande, fristående kastalerna samma uppgift. 12 I samband med kyrkans restaurering 1937- 39 gjordes en del myntfynd i golven (mynten depone­ rade i Smålands Museum, Växjö). Ett av de äldsta är ett s k borgarkrigsmynt från tiden omkring 1250,13 vilket återfanns i tornet. Man fann även en fragmentarisk sigillstamp från 1300-talet (förvaras i SHM, inv nr 232 59).14 Därtill visade skelettfynd att begravningar ägt rum i kyrkan.15 Gravarna kan emellertid härröra från såväl medeltid som nyare tid . 23 BERGU DA KYRKA Fig 19. Konsol tillhörande en nu bortbruten, ursprungl ig va lvkonstruk tion över tornets första vå ning. Foto 1968. Brackel belonging lo a now denw/ished, original vault over firsl f/oor of lower. 1696 (se not 5) uppges att »på södre sijdan af Tornet synes wapn lijckt Trollewapn , fins äfwen och ..? .. i kyrckian med Trollewapn». Även R og- berg nämner det utvä ndiga vapnet (Rogberg, s I 36- 37). Dessa vapen har sa nnolikt tillkommi t under 1400-ta let, då Bergkvara övergick i släkten Trolles ägo (jfr ova n). Senare förändringar Enligt uppgifter berövades kyrka n år 1611 av danska trupper16 såväl a ll a ha ndlingar och prydnader som blytaket på lå nghus och torn. K ortaket skonades. Sakristian näm ns icke (Rogberg, s 136; se även not 5). Bergkvaras ägare »so m kiörckian täckia lå tit förr med bl y, låta den sedan spåhna» (se not 5) och försåg den även med »2:ne Kl ocko r, Silfwer käril , Skrud m. m.» (Rogberg, s 136- 37). U nder 1600- talet torde kyrkan även försetts med sin utvä ndiga utsmyckning. Målningar av detta slag är mycket vanliga i Små land och har utförts i slutet av 1500- talet och under 1600-ta let (SvK Sm 11 : I , s 23, 67). K yrka ns räkenskaper och protokoll ä r i det när- maste fullst ä ndigt bevarade fr o m å r 1685 och läm- nar noggranna redogö relser för reparationer och förändringar. Det framgår att i synnerhet yttertaket ofta behövde lagas ell er läggas om , likaså go lvet, som i hela kyrkan till å r 1760 torde varit av trä. 1685 omtalas ett fönster vid »Predikostohlen» (räk), som F ig 20- 21. Konsoler tillhörande en nu bortbruten , ursprungli g va lvkonstruktion över tornets första våning. F o to 1968 . Brackels belong ing lo a no w demolished, original cault oz;er first f !oor of tower . 24 då bör ha varit placerad på långhusets södra sida (se nedan). 1688 upptogs den nuvarande huvudin- gången i väster och nordportalen murades igen (räk). Om även det tidigare nämnda rundbågiga fönstret i tornets västmur sattes igen vid detta till- fälle, är obekant. Sakristian spånades 1690. 1692 beslutade man , »a tt wästra kyrkiodörren skall järn- slås» (räk). 1696 spånades kortaket och man behöll blytäckningen endast över den »fremste Rundel», dvs absiden. Det avtagna blyet så ldes (räk, st prot). Samma år fick man från Bergkvara »ka llck till at öfwerstryka kyrckian både innan och uthan» (se not 5). 1703 upptogs ett fönster på »Wästra gafwe- len», sannolikt det halvrunda fönstret över huvud- ingången. 1705 upptas utgifter för »bräder till Wapnhuset» samt för avlöning »ti ll honom som spånte på wapenhuset», 1706 gjordes »4 st hufvor ti ll wapnhuset och sacristigan» (räk). Detta tyder på, att man uppfört ett vapenhus av trä, troligen framför södra ingå ngen. När denna byggnad senare revs framgår emellertid inte av arkivalierna (se nedan). 1706 fattades även beslutet, att man på grund av platsbrist i kyrkan skulle »låta byggia en liten läcktare på Norre sijdan under hva lfvepelaren» (st prot). Benämningen »hvalfvepelaren» avser tro- ligen tombågen. Sannolikt kom den aldrig till ut- förande . Av räkenskaperna frå n 1720 och 1729 framgår, att ett fönster fanns på »Östra gaflen», dvs i absiden. 1736 upptogs ett fönster på kyrkans no rra sida (räk) . U nder 1750-talet, då domprosten i Vä xjö , Sven Bcelter.17 tillika var kyrkoherde i Bergunda-Öja pastorat, undergick kyrkan vissa betydande för- ändringar. 1751 beslöt man , att »Fönstret uti Cho- ret skulle göras rundt och så stort som gör li gt är, och fönstret på södra wäggen skulle äfven göras större, emedan choret wore nog mörkt» (st prot) . 1753 revs k lockstapeln på kyrkogå rden och klock- o rna flytt ades till kyrktornet. Byggmästa re Petter Tilst röm o mbesörjde »träwä rkets bygga nde uti Tornet», vilket troligen omfattade även det tidiga re nä mnda, sekundära bjälklaget i to rnets första vå ning. Vidare upptas utgifter »för 8 ankars och murbands insätjande i to rn muren (jfr ovan), och för 2"0 fenster- gluggars förfärdigande», sa nno likt de små sekun- dära fönsteröppningarna i nuva rande tomkrön. Nedbrytandet av de medeltida tomvalven och den BYGG ADSH I S TORIA eventuella sänkningen av murarna torde ha ägt rum tidigare. Det förefaller även som om själva torn- huven redan varit uppbyggd vid detta tillfälle. Där- emot torde man ha tagit upp de tre ljudluckorna och möjligen också satt igen en ä ldre, närmast kvadra- tisk lucka i norr, vilken varit placerad ovanför de nuvarande och vars igensättn ing är synlig från tornhuvens insida. De nya luckorna målades av »Må laren Zchotzcher». 18 Bänkinredningen för- nyades omkring 1755 (se nedan). 1757 ombesörjde Zschotzscher må lning av diverse inventa rier (se neda n) och därtill »gardiners målande kring fen- stren» (räk). 1758 konstaterades att »pelarne i kyrkian som understödia klåckstapeln blifvit så af sva mp ansatte, at de redan begynt rotna». M a n be- slöt då »lägga Stenmur under Sex Pelare» (st prot) . Härtill införskaffades »Ettusende murtegel» (räk). 1760 beslöts att golvet i » Wå benhuset» sk ulle få beläggning av tegel (st prot). 1761 inlades go lv av »Ölands golfsten» i sjä lva kyrkan , att döma av mängden material , »af den Bruna, 481 st ... Et hundrade af den Hvita» (räk) , dock endast i gång- arna . 1765 uppfördes ett »Bå rehus med Stolpar och Bräder til tak ... vid Östra sida n af Sacristigan» (st prot, räk). 1763 hade sockenstämman bestämt att man skulle bygga två små läktare, en i söder och en i norr. I stället fick kyrkan 1766 en läktare i väster, där orgeln, byggd 1769, placerades (räk). l räken- skaperna 1779-80 upptas utgifter »Till Fönstrets ut- vidgande i Choret», vilket gjordes »cirkelrundt» (st prot) , san nolikt ett verkstä llande av J75 l å rs beslut (se ovan). Samtidigt lade ma n in stengolv i vapenhuset, eventuellt ännu ett sent fullfölj a nde av en tid igare överenskommelse (se ovan). 1785- 86 blev »Chorpanelet lagat, med bräder och sp ik» (räk) , vi lket tyder på att korväggarna å tminsto ne delvis hade invändig brädkläd se l. Ett besik tningsprotokoll frå n 1790 (YLA) upp- lyse r bl a att sak ri stian då hade »jerndörr, af tjock jernspå n, tät bespikad så , at a ll a dörren s ka nter äro, med bredt helstångsjern på inre sidan , sa mt tunnare men lika bredt på yttre sida n sa mmansmidde och wäl bespikade». Vidare att »Alla kyrkans fönster äro försedde med jerngall er och ringar i hwarje kors». V ndantaget sakristiefönstret, där »upstån- darne gå midtigenom twärjärnen», vilket f ö a ll t- jämt är förhå ll andet. Kyrka ns båda dörrar var av 25 BERGUNDA KYRKA Fig 22. Avtryck å tornets innermurar av det bortbrutna valvets skö ldbågar. Foto 1968. Jmpressian af the demalished wall arches in interiar wall af tawer. trä , »skäligen beslagne med duglige Hakar ochjern». Ingången i väster var försedd med bom, senare un- der 1790-talet ersatt med klinka (st prot 1791- 93). Södra ingången hade »en grof stocklås med jern Rige1». I inv 1829 omtalas » l gammal kyrkodörr af Jern med lås och nyckel, (tillägg:) så ld för längre tid tillbaka», sannolikt identi sk med någon av ovan- nämnda dörrar, att döma av låsa nordningens be- skrivning troligen den till sakristian . 1820 fick ljud- luckorna sin nuvarande »runda» form i samband med reparation av tornhuvens tak (st prot). 1822 uppsattes »Ku lan och Tuppen» (räk). Ombyggnaden 1825-26 Under å ren 1825-26 utfördes den omfattande om- byggnad, som givit kyrkans exteriör dess nuvarande utseende och till stor del även alltjämt präglar in- teriören . Ledare för arbetet var murmästare J Svens- son, Växjö. Absiden , koret och triumfbågsmuren revs och kyrkans östparti återuppbyggdes till den utsträckning det nu har. Fig 28 verifierar uppgiften , att »Hela kyrkans tilbyggnad i och med Sacristigan utgör 24 alnar utwändigt». Den södra tillbyggnaden uppfördes på bekostnad av Bergkvaras dåvarande ägare »Enkefru Grefvinnan Posse, född von Otter ... i stället för den gamla Sacristigan, som blifvit för- bytt till Graf för Bergkvara» (se not 7). Fönstren på den äldre delen av långh uset förändrades till nu- varande form och placering. Långhusets södra in- gång sattes igen och det är troligt, att det ovan om- talade vapen huset av trä , ehuru ingenting därom är nämnt, revs vid samma tillfälle. Att så var fallet med det år 1765 tillbyggda bårhuset av samma mate- rial är däremot dokumenterat. Invändigt försågs kyrkan med »nytt Hwälft bräd- tak». Den nya läktaren , dvs den södra tillbyggna- dens övervåning, gjordes »afski ld från kyrkan ge- nom fönster, som kunna nedfällas och upphissas». 19 I den nya sakristians nordöstra hörn fanns en upp- gång genom muren till predikstolen, som då var 26 Fig 23- 25 . Avtryck å tornets innermurar av det bortbrutna valvets sköldbågar. Foto 1968. /!npression of the demolished waff arches in interior walfs of tower . 27 Fig 27. Långhuse ts medeltida takstol. Rekonstrukt ion E 0 Johansson i HCÅ 1938. Medieval roof-truss of nave. Reconstruction. Fig 26 . Kyrkans torn under medeltiden, 1 : 300. Rekonstruk- tion J Söderberg, 1970. The church tower during the Middle Ages . Reconstruction. ,____,- -- I_ - I IL--1 ,----, GRAVNINGSPLA N y,r-; I IDM10 0 1 3 4 10 15M_ :uJrrrrl ! ! I I I \. LJ~T~1 I Fig 28. Pla nritning över de i samband med kyrkans restau- re ring 1937- 39 fram grä vda murresterna , som visar kyrkans medeltida utsträckning . Uppm P Boberg. Små! Mus. Plan of remains of walls revealed in conjunction w ith the restoration of the churclz i 11 1937- 39, showing the ex lent of the medieval church. 28 BYGG NA DSH ISTOR IA placerad på kyrkans södra sida. Golvet i den om- byggda delen av kyrkorummet »war uphöjt et qwarter högre än det tilförne warit» och det äldre golvet höjdes till samma nivå. Det förefaller som om även koret fått golvbeläggning av sten. Orgel- läktarens främre del höjdes och man beslöt i sam- band härmed att »derunder timras en vägg, samt göres en dörr emellan Wapenhuset och kyrkan». Vid restaureringen förnyades även större delen av kyrkans inredning (räk och st prot). J828 försågs den gamla sakristian med nytt, val- mat sadeltak. Sannolikt höjdes även östra och västra murarna och den norra, som troligen varit utformad som högspetsig gavelmur, jämnades av. Rester av en gammal vindskida iakttogs i samband med kyr- kans restaurering 1939 »å en takstol mitt över där sakristians västra vägg anslutes till långhuset». 20 Redan 1856 ansågs kyrkan »mer och mer vara Fig 29. Jnteriör mot öster. Foto 1968. Jnterior looking E. otillräcklig för folkmängden». Tornet var uppen- barligen i behov av en större reparation, men med tanke på »ett i framtiden nödvändigt förestående kyrkobygge» , inskränkte man sig till »a tt blott för en syn skull något litet rappa öfver Torndörren och de värsta remnorna» (st prot). Torndörren , dvs in- gången på första våningens södra sida, igenmurades i ytterlivet till halva sin höjd. 21 1863 utökades kyrko- rummet »genom förflyttning av befintlig brädvägg åt västern (st prot) och under något av de följande åren åstadkom man ytterligare »utvidgning» genom att den gamla sakristian återfick sin ursprungliga funktion och den yngre uppläts »åt församlingen». Man diskuterade också möjligheten att på grund av tornets bräcklighet bygga en ny provisorisk klock- stapel (vis prot 1867). 1880 insattes två kaminer, en i långhuset och en i sakristian (vis prot). 29 Fig 30. Interiör mot väster. Foto 1968 . Interior looking W Fig 31. Interiör mot öster, före restaureringen 1937- 39. Foto R Blomqvist 1926. ATA. Interi01· looking E, bejore the restoration oj 1937- 39. Fig 32. Interiör av den norra tillbyggnaden, nu använd som gravkor. Foto 1968. Interior oj the N extension, now used as a burial chapel. / l l 31 BERGUNDA KYRKA 1900-talet 1904 genomgick kyrkan en restaurering, som bl a resulterade i en tidstypisk interiör (fig 31 ). Exteriö- ren putsades om och taket reparerades. Redan be- fintliga blindfönster på norra tillbyggnadens västra mur målades om (Nya Yäxjöbladet 4.10 1904). Ytterdörren i väster försågs med fyllningar, be- stående av skurna bladmotiv, utförda av målar- mästa re L Görgensen, Älmhult, som även ledde det huvudsakliga restaureringsarbetet. Tunnvalvet över lå nghuset fick sin nuvarande boasering, triumf- bågen ändrades, ej preciserat hur, och kortaket byggdes om samt pryddes med träribbor, mar- kerande strålar, målade i guld på blå botten. Även rosetten i hjässpunkten förgylldes. Det äldre, släta taket över greveläktaren ersattes med det nå- got högre nuvarande. Väggarna målades i grågult med rödbrun kvaderinde lning samt, under taklisten , en fris , indelad i rutor, varannan med bladmönster, varannan med geometriskt mönster. Nya fönster med målningar utförda av Stockholms glasmåleri och skänkta av dåvarande pat ronus greve K A Posse insattes . Det öst ligaste fönstret, över altaret, pryddes med en framställning av Den gode herden i en rundmedaljong, omgiven av bladrankor och geometriska mönster. Väggen mellan vapenhus och långhus förnyades. Nya brädgolv lades under bänk- kvarteren och på läktarna. Även koret fick brädgolv och i gångar och vapenhus inlades röda och grås k victoriaplattor i diagonalmönster. Predikstolsupp- gången från nya sakristian murades igen , då den varit ur funktion sedan 1855 (se nedan). En ny ka- min uppsattes vid långhusets södra vägg och rök- gång upptogs i muren. Altarring, läktarbröstningar och bänkar förnyades och all träinredning, även dörrarna, målades om, huvudsakligen i rödbrunt, eller »valnöt», med Växjö domkyrkas inredning som mönster. 22 1937- 39 restaurerades kyrkan ånyo under ledning av arkitekten Paul Boberg, Växjö. Exteriören put- sades om och de utvändiga målningarna togs fram och konserverades (se ovan). Blindfönstren på norra tillbyggnaden togs däremot bort. Tommurarna för- stärktes, likaså bjälklaget mellan tornets första och andra våningar i syfte att förbättra stödet för klock- stolen . Ljudluckorna byttes ut mot nya, klädda med kopparplåt. Yttertaket lades om. Den västra porten fick ny ekklädsel och äldre, inre vindfångsdörrar togs bort. De södra dörrarna förnyades helt. I den södra tillbyggnaden vidtogs vissa förändringar i och med att ingå ngen flyttades från den sydvästra till den sydöstra dörren , som breddades, och utrym- men för elcentral och redskapsbod anordnades. Trappan till greveläktaren byggdes om och sakri - stian försågs med skåpinredning för bl a mäss kläder. Samtliga innerväggar rengjordes och putsades om , varvid målningen från 1904 togs bort i likhet med strålmarkeringen i korvalvet, som målades ljust grått. Korfönstret sattes igen i innerlivet. Den vida bågen mellan vapenhus och lå nghus murades igen med tegel och dubbla dörrar sattes i den nya , mindre öppningen. Alla trägolv lades om och korgolvet höjdes till nu- varande nivå . 1 vapenhus och lå nghusgå ngar in- lades kvadratiska plattor av hyvlad kalksten , vilka skänkts av greve Pehr Posse, Bergkvara. De igensatta nord- och sydingångarna markerades i putsen , såväl in- som utvändigt. Den gamla fön- steröppningen i tornets västmur markerades på insidan. All inredning och övriga träytor målades om. Man installerade också elektrisk belysning och det gamla värmesystemet ersattes med ett elektriskt. 1954 ersattes bjälklaget över tornets första våning med ett betongbjälklag ca 50 cm högre upp, för att ge klockstolen och tornhuven erforderligt stöd. 32 Inredning och inventarier AItaranordning Altaret är av trä, enkelt och grönmålat med rek- tangulär, vitmålad skiva. Uppställt vid korut- språngets östra vägg. Från det medeltida altaret har bevarats en altar- skiva av granit med en blyfylld relikgömma i mitten (fig 33). Under blyblocket fanns träflisor och sand. Mått 98 x 165 cm. Överlämnad som gåva till SHM 1881 (inv nr 6762: 1- 2). Altarskivan hade påträffats 1880 såsom »p lanstenen i prestgårdsbyggnadens trappa» (st prot) . Tidigare hade den ingått i kyr- kans golvbeläggning. Man beslöt nämligen 1827, Fig 34. Krucifix från 1771. Foto 1968. Crucifix dating from 1771. Fig 33. Medeltida altarskiva av granit med relikgömma. Skänkt till SHM 1881. Foto SHM . Medieval altar stab of granite, with reliquary. Now in the Museum of National Antiquities, Stockholm. att till trappa till den nya prästgården skulle ut- nyttjas »den öfwer blefna stenen af Gamla Kyrko- golfet» (st prot). Altarprydnaden utgörs av en oljemålning på duk, vi lken med utgångspunkt från bibelordet »Kom- men till mig I alle» framställer Kristus bland skörde- folk (fig 29) och är utförd år 1943 av Simon Gate.23 Gåva samma år av greve P A Posse, Bergkvara. Under altartavlan en predella med texten »Jag är livets bröd» i guld på svart botten . Inköpt 1948. Oljemålningen ersätter det år 1904 insatta och i samband med restaureringen 1937- 39 borttagna 3 - 701633 B erg unda och Oj a ky rko r 33 BERGUNDA KYRKA fönstret med glasmålning (se ovan). Ett träkors med svepning och ett krucifix från 1771 (se nedan) har under olika perioder, ibland tillsammans, ibland var för sig, använts som altarprydnader. 1829 var altaret »utan alla prydnader» (inv). Ett Gudsöga med strålkrans av förgyllt trä , höjd 106 cm , sanno- likt identiskt med en »Gloria i Choret», som om- talas i inv 1807, förvaras i tornkammaren. Övriga uppgifter om äldre altarprydnader är knapphändiga. 1698 omnämns utgifter för avlöning till »bilthuggaren M r Bo för altare taflan» (räk). 1779 var ytterligare en »Altaretafla förfärdigad af Bildh: Jonas Berggren enligt Contract , från Calmar län»24 (räk). lnv 1807 nämner » l Gammal Altare Tafla vid Sacristigan» samt, senare tillagt, »borttagen». Altarringen , som härrör från 1904, har oval plan- form , är öppen och består av svarvade baluster- dockor, sedan 1939 må lade i grått med gulddekor. Tidigare målade i »matt cederträimitation» (st prot) eller »valnöt» (jfr ovan). 1706 »Proponerades ... at låta byggia större bordh , som går i oval eller blir rundt» (st prot). Den nya altarringen utfördes följande år (räk), men ersattes i samband med restaureringen 1824- 25 med ny »altardisk» (räk). Krucifix I. Krucifix av snidat och målat trä (fig 34). Korset är av furu och grönmålat. Vid dess bas en dödskalle, som i likhet med Kristusfigurens hår, skägg, törnekrona och höftkläde samt korsets fot är förgylld. Karnationen är gråvit. På korsets bak- sida står »den 10 Febr. 1771 » samt »Restaurerad 1890 af A Almquist i Wexiö». Höjd 132 cm, figu- rens höjd 74 cm. Nu i den gamla sakristian, har tidigare, under olika perioder, utgjort altarprydnad. Renoverat 1939 av konservator Sven Wahlgren , Kalmar. - 2. Modernt krucifix av trä med snidad Kristusbild , utfört i Oberammergau. Höjd 75 cm, figurens höjd 28 cm. På altaret. Inköpt 1959. - 3. Modernt krucifix av trä med snidad Kristusbild. Höjd 75 cm , figurens höjd 23,5 cm. Förvaras i torn- kammaren. l tornkammaren förvaras även ett kors av trä, målat i porfyrimitation , med förgylld svepning samt vitmålad, marmorerad Inri-tavla. Höjd 164 cm. Har tidvis utgjort altarprydnad. Flyttades 1804 till greve- läktaren i samband med insättandet av det nya kor- fönstret (se ovan). Predikstol Predikstolen (fig 29, 31 ), av trä , är placerad i kyr- kans nordöstra del. Den präglas av en sober klassi- cistisk arkitektur med korintiska kolonnetter i hör- nen av den sexsidiga korgen och däremella n ställda arkadbågar. Dessa flankeras av kannelerade pil- astrar och kröns av gavelfrontoner, som tidigare smyckats av snidade änglahuvuden (se fig 31 ). Båg- fälten står nu tomma men har tidiga re upptagits av figurskulpturer (se nedan). Entablementets fält av- delas av metopliknande kannelerade stycken och avslutas av en äggstav- och tandsnittslist. Sockel- frisen avdelas av förkroppningar under kolonnet- terna och är nedtill avslutad av en skulpterad draperifris och , i hörnen , blomknoppar. U nder bok- stödet ett änglahuvud. Färgerna är grågrönt, guld , brunt, brunrött. Trappan har räcke av svarvade balusterdockor, målade i grågrönt med dekor i guld och brunrött. Ljudtaket är sexkantigt med en karnissvängd överdel. Det är krönt av ett korsprytt klot och pryds av växt- och musselornament i guld och av- slutas nedtill av en bård av skulpterade tofsar. På undersidan en åttauddig stjärna. Enligt en uppgift från 1696 (se not 5) är predik- stolen en gåva av »Herrskapet på Berqwahra». 1697 köptes »Ekebräder af Jöns Rättare till Prädike- stolstrappan», 1699 målades »Predijkostohlen» av den ovannämnde bildhuggaren »Mester Boo». 1757 målades den av Zschotzscher (not 18) och samma år avlönades »Bilthuggaren Segervall för Pulpeten».25 1831 gjordes »En dörr til Prädikstolen» (räk). I samband med kyrkans renovering 1824- 25 disku- terades anskaffning av en ny predikstol. Bl a väck- tes förslag att inköpa »den förut i Wexiö domkyrka warande wackra prädikstolen». Emellertid behöll man den gamla och flyttade den »på prof» från förutvarande plats vid kyrkans södra vägg till den norra sidan. 1904 genomgick predikstolen bety- dande förändringar. Korgens nischer försågs med snidade bilder av evangelisterna, gjorda efter Thor- valdsens skulpturer i Yor Frue Kirke i Köpenhamn, sockeln utsmyckades med ovannämnda draperi- fris , foten och trappan gjordes helt nya . Vidare 34 I NREDN ING OCH INVENTARI ER blev »Predikstolshimlen kantad med passande trä­ skärningar i stället för där nu befintliga vapensköl­ dar», en »kupol» anbringades och hela predik­ stolen målades om. Arbetet utfördes av målar­ mästare L Görgensen, Älmhult (jfr ovan). I sam­ band med restaureringen 1937- 39 målades predik­ stolen åter om och evangelistfigurerna togs bort . De förvaras nu i tornkammaren. Två vapensköldar av 1700-talstyp (fig 35- 36), sni­ dade i trä och målade, numera uppsatta på södra långhusväggen , är sannolikt identiska med de ovan nämnda från predikstolens ljudtak: l Släkten von Otters26 vapen. Huvudsakliga färger guld, rött, blått och svart. Höjd 48 cm. - 2. Släkten Beck­ Friis' (jfr not 7) vapen. Samma färgställning som nr 1, höjd 48 cm. Sköldarna konserverade och reno­ verade av konservator Sven Wahlgren , Kalmar Bänkinredning Bänkarna (fig 29- 30), som härrör från restaure­ ringen 1903- 04, är öppna och har konturskurna gavelstycken med svarvad dekor Sedan 1939 må­ lade i grågrönt, tidigare i »valnöt» med Växjö dom­ kyrkas bänkinredning som förebild (st prot 1903). Inv 1696 (se not 5) omtalar »Bräder till alla stoh­ larna i kyrckian» som gåva från Bergkvara, vil­ ket tyder på att kyrkan vid den tiden fått ny bänk­ inredning, som uppenbarligen var sluten. Om­ kring 1755 uppsattes nya bänkar och härvid be­ slöts nämligen, att »de gamble Stoldörarne» skulle försäljas (st prot 1754). Vad beträffar den nya bänk­ inredningen, som gjordes öppen, »åtogo sig Snicka­ ren Bengt i Brewik och Soldaten Möller, at göra Bänkarna lika med dem som äro uti Wexiö kyrka» (st prot 1755). De skulle målas »med Jius färga, blifvandes hwars Bänk på Stolpen teknad med sin Numer» (st prot 1757). Målningen utfördes av J C Zschotzscher (se not 18; räk 1757). »2ne Stolar ... in uti Altaret» omtalas även (räk 1755). 1825 förnyades åter kyrkans bänkinredning. Man beslöt att »med tilhjälp af de gamle stolarne, der de kunde brukas, nya stolar med dörrar skulle up­ sättas» (st prot). Dessa bänkar målades vita 1891 (st prot). På den s k greveläktaren har tidigare enligt upp­ gift stått »djupa, svängda gustavianska länstolar, i vi lka det grevliga herrskapet hade att taga plats».27 Fig 35- 36. Släkterna von Otters och Beck-Friis' vapen , tidi­ gare placerade på predikstolens ljudtak. Sannolikt senare delen av 1700-ta let. Foto 1968. Coats-of-arms of the von Otter and Beck-Friis families, Jor­ merly on sounding board of pulpit. Probably second half of 18th century. 35 BERGUNDA KYRKA Fig 37. Nummertavla, skänkt 1839. Foto 1968. Hymnboard, donated in 1839. Läktare Kyrkan har två läktare, en i väster och en i söder, den s k greveläktaren. Västläktaren (fig 30), vars nuvarande utformning huvudsakligen härrör från 1904, bärs upp av två gjutna järnpelare, målade i vitt. Barriären är rundad och består av svarvade balusterdockor, sedan 1939 målade i blågrönt med gulddekor. Samma år an- ordnades även gemensam uppgång till västläktaren och tornets första våning (jfr ovan). 1766 avlönades »Snickaren Bengt i Brewik för läcktarens förfärdigande». 1769 blev man nödsakad att sänka den i samband med orgelns uppsättande. 1773 hade »Bilthuggaren Palm fått ... arfwode för Bilthuggeriet och målningen på Orgelwerket och läktaren» (räk). 1825 beslutades att »Främre delen af Orgelwerks Läktaren uphöjes till lika höjd med den öfriga delen af samma läktare» (räk spec). 1904 höjdes den ytterligare och utvidgades till nuvarande form. Den fick ny bröstning, nya stödpelare av gjutjärn, nytt golv och ny trappa samt målades i »valnöt» (st prot). Greveläktaren (fig 29) utgörs av den södra till- byggnadens övervåning och avgränsas av en balu- strad med två kolonner. Balustraden är samtidig med och utformad som västläktarens. Kolonnerna är kannelerade och målade i blågrönt och guld, de korintiska kapitälen i guld och rött. Läktarens tak var ursprungligen lägre än nu, men höjdes 1904. Ett förhänge mot långhuset uppges tidigare ha ökat möjligheten till avskildhet (se not 27). Av utrymmeskäl planerade man vid mitten av 1700-talet att bygga ännu en läktare (st prot 1754, 1760). Sannolikt kom den dock aldrig till utförande. Orgel Det ursprungliga orgelverket byggdes 1769 av orgel- byggaren Pehr Schiörlin,28 Linköping. Fasadens ornament (se fig 30) är utförda av »Bilthuggaren Palm» (räk). Sedan 1904 är orgelfasaden målad i grönt med lister och akantusornament i guld och blå tt. Orgelverket har byggts om flera gånger. I samband med kyrkans restaurering 1937- 39 bygg- des ett nytt orgelverk om tretton stämmor, två manualer och pedal av E A Setterquist & Son, Öre- bro. Ett nytt orgelverk planeras nu (1970) att byg- gas bakom den gamla fasaden. Nummertavlor l. Två nummertavlor (fig 37) är placerade i koret , på vardera sidan om altaruppsatsen. De rektangu- lära , svartmålade tavlorna har på sidorna kanne- lerade kolonnetter med akantuskapitäl. Överstycke bestående av en lyra med bladrankor, omgiven av två brinnande facklor. Nedtill ett skåp för siffror, Fig 38. Dopfunt av sa ndsten. Tillhör den i Små land va nliga fabeldjursgruppen. Slutet av 1100-talet. Foto 1968. Sandstone baptismal font , belonging to the fabulous beast group, common in Småland. End of i 2th century . 36 -·----­ 37 Fig 39- 40 . Deta ljer av dopfunts­ cuppans fabeldj ursfr is. Foto 1968. Detai fs af fabu fous beast frieze af bowf af font. Fig 41. Närmast t h. Dopfuntens fot, prydd med uthuggna odjurs- och människohuvuden . Foto 1968. Right. Base af font, decorated with sculptured heads af human beings and monsters. Fig 42- 43. Längst t h och nedan . Deta ljer av dopfuntens fot. Foto I 968. Right and below. Detai fs af base af font. 38 INREDNING OCH INVENTARIER prytt av ett kors och en palmkvist i relief. Målade i grått med dekorativa detaljer i guld. På vardera sidan en enpipig ljusarm (se nedan). Höjd 160 cm. Gåva 1839 av »Kyrkovärden Anders Jonasson i Moggeboda» (st prot). Tre äldre nummertavlor förvaras i tornkamma- ren: I. Rektangulär, med enkel ram och ett halv- runt överstycke med hål för upphängning. Endast spår av bemålningen återstår, bl a rött på över- stycket. Höjd 66,5 cm. Troligen identisk med an- tingen »en tafla till Nummern i kyrkian», upptagen i räk 1729 eller »en Numer Tafla med klara Sifrorn, som enligt beslut 1766 (st prot) skulle anskaffas. - 2. Ett par rektangulära nummertavlor med rester av svart bemålning. Enkel förgylld ram , krönt av en girlandprydd urna i friskulptur, av vilka endast en , avbruten, är bevarad. Höjd 85,5 cm. Sannolikt identiska med »Twänne nya och dyrbara förgylte Nummer-Taflorn, vilka 1792 skänktes till kyrkan av dåvarande patronus, greve Arfvid Eric Posse (st prot). Dop redskap Dopfunt av sandsten med skulpterad ornering (fig 38- 44). Cuppan är cylindrisk och har centralt ut- tömningshål. Den vilar på en dubbel, koniskt upp- byggd fot. Cuppan är genom en rundbågsarkad in- 39 BERGUNDA KYRKA Fig 44. Dopfuntcuppans fabeldjursfris. Teckning av R Blomqvist, i: Studier i Smålands romanska stenkonst , 1929. Frieze of bowl of font. Drawing by R Blomqvist, 1929. delad i sju bildfält, innehållande framställningar av olika fabeldjur (fig 44). Bildfrisen begränsas upptill av en fl ätbå rd , nedtill av ett sicksackband. Foten be- står nederst av en fyrkantig skråkantsockel, som smalnar av uppåt och övergår i en cirkelrund repstav, ur vilken tre odjurshuvuden och ett människohuvud framväxer (fig 41) . Foten består ovanför repstaven av ett !:onformat parti , i likhet med den nedre delen avslutad av en repstav med fyra utskjutande odjurs- huvuden. Ytorna mellan dessa den övre sektionens huvuden är utfyllda av ett palmettliknande mön- ster. Funtens höjd 80 cm, cuppans diameter 65 cm. Bergundafunten tillhör den i Småland vanliga sk fabeldjursgruppen. Ragnar Blomqvist har klassi- ficerat den som en av de tidigaste, vilka han daterar till slutet av 1100-talet.29 I samband med restaureringen 1904 målades fun- ten i »sandstensfärg», men rengjordes å ter år 1948. Till funten hör ett lock av mässing, på mitten prytt av en duva i drivet och graverat arbete. Text runt kanten: »Låten barnen komma till mig och för- menen dem det icke ty Guds rike hör sådana till >>. Diameter 68 cm. Tillverkat av J H Anderssons konstsmide, Vislanda. Inköpt 1953. Dopskå l av silver (fig 45) , invändigt och delvis ut- vändigt förgylld. Bukig skål på tre som kulor med blad och fruktornament utformade fötter sa mt försedd med två bladornerade, hornliknande handtag, av- slutade med kulor. Barocktyp. Graverade inskrifter: »Johan Scharenberg Chatarina Scharenberg :A0 1698»30 (på brättet) samt (på buken): »År 1772 är denna dopskål gifven till Bergunda kyrckia af Salo- mon von Otter och Agneta Beckfriis» (se not 6). Av stämplarna är nu endast Stockholms stadsstämpel och årsbokstaven K ( = 1698) samt en åldermans- ranka möjliga att tyda. Enligt E 0 Johansson (s 218) är den tillverkad av Friedrich Richter (mästare i Stockholm 1668 - omkring 1700, då han påstås ha övergivit ämbetet). Dessutom finns på undersidan ett bomärke, troligen Johan Scharenbergs,30 samt viktuppgiften »90 I /4 lod». Höjd 9 cm, diameter 25 cm. Ursprungligen sannolikt ett profant kärl, en sk kallskål. Förvaras i prästgården. Inv 1685 omtalar » l st Kopper Kiättel lijten i Funten». Med annan handstil är tillagt » Bortstulen». Räkenskaperna för 1692 upptar utgifter för »ten till Funtbäcken». I ett tillägg till inv 1751 säges tenn- skålen vara »bortsåld». Ett tennfat till dopskå len är nämnt i inv 1807, ännu ett fat , alltjämt bevarat, inköptes 1810 (se nedan). N attvardskärl Kalk av si lver (fig 46), invändigt och delvis ut- vändigt förgylld. Foten är hög och sexpassformad. Den har välvd fotlist , som pryds av skrodad akan- tusornamentik samt ett krucifix och fem huvuden , varav fyra i profil och ett i en face, i gjutet pålött arbete. Runt fotens övre del löper en slinga av växtornament. Nodens nedre del är sexpassformad med graverade och punsade blommor. Runt dess mitt löper ett band med sex pålödda huvuden i en face , medan dess övre del är rund med akantusornament. Cuppan är bägarformad och har runt brämet en våglinje samt en bred bå rd med akantusornamentik. Foten bär inskriften »omgiord och tillökt 1751 ». Höjd 21 ,5 cm. Enligt stämplar utfördes förändringen av Axel Johan Limnell (mästare i Växjö 1732- 1774). Kalkens utseende präglas helt av den sti ltradition, som under första hälften av 1700-talet utbildades av vissa småländska mästare, och för vilken Lim- nell var en företrädare (SvK Sm Il: 2, s 141 ). 40 Fig 45. Dopskål av delvis förgyllt silver. Tillverkad 1698 i Stockholm av Friedrich Richter, skänkt 1772. Foto 1968. Christening bowl oj partly gilt silver. Mode in 1698 by Friedrich Richter, Stockholm , donated in 1772. Till kalken hör en sexpassformad paten av silver (fig 46), på ovansidan förgylld. I mitten ett graverat kors, fyllt med små cirklar och omgivet av graverad och punsad växtornamentik. Sannolikt förändrad samtidigt med kalken, enligt stämplar av Axel Johan Limnell (se ovan). Årsbokstav saknas. Diameter 13 cm. Fig 46. Kalk och paten av delvis förgyllt silver. Upptagna i 1685 å rs inv. Kalken omgjord 1751 av AJ Limnell , Växjö, sannolikt även patenen. Foto 1968. Chalice and paten, parce/ gift. Jnc/uded in the 1685 inventory. The chalice was re-model/ed in 1751 by A J Limnell, Växjö, when the paten was probably re-modelled, too. INRED N I NG OCH I NVENTAR I ER lnv 1685 nämner »1 st Kalck medh pateen för­ gylt». 1706 omtalas att »Kalken befans ... mycket liten» (st prot) och enligt inv 1751 skedde kalkens och patenens omgörande och förstoring »med Högw Herr Domprobstens Sven B~lters egen bekostnad» (se not 17). Oblatask av si lver (fig 47) med driven och gjuten Fig 47 Oblatask av silver. Tillverkad l 755 i Växjö av A J Limnell. Foto 1968. Silver breacl box, mode in 1755 by A J Limnel/, Växjö. 41 BERGUNDA KYRKA Fig 48. Ljuskrona av mässing, renässanstyp. Gåva omkring 1685 . Foto 1968. Brass chandelier, Renaissance type, donated ca 1685. växtornamentik mot punsad bakgrund. Inskrift på locket inom en strålkrans: »Jag är Ded Lefvande Brödet Som Nedercommer Af Himmelen. Joh . s./6.e: v 51 ». Runt locket löper en bladbård med sex huvuden i en face. Enligt stämplar tillverkad 1755 av Axel Johan Limnell (se ovan). Diameter 12 cm, höjd 7,5 cm. Vikt 23 lod (inv 1807). Flera oblataskar omtalas i äldre inventarieför- teck ningar. lnv 1685 uppräknar » l st Oblatz ask af Silfv.», gåva av »Sahl. Fru Giörel Baat»31 och nämnd även i inv 1670, »1 st Obla tz Ask, gifven af Månss Gummersson och Gösta Olofsson» samt »l st Ny Oblatz ask af Trä», även omnämnd 1670. Räken- skaperna J705 upptar en utgift för »E n liten ask till Oblater». 1755 beslöts, att en ny stö rre ask, dvs den nuvarande, skulle tillverkas av det utbrända silvret frå n en gammal mässhake och »den gamble lilla Oblate-asken» (st prot), sannolikt den av Görvel Bååt skänkta. Vinkanna av silver, invändigt förgylld. Har fyra fötter med gjuten bladornamentik och bukigt, ått- passformat liv. Locket ha r skrodad a kantusorne- ring och kröns av symbolerna för tro, hopp och kärlek . Graverad inskrift på undersidan: »Af Enke- fru Grefvinnan Jeanette Posse född Hederstierna till Bergunda kyrka. Minne af de 2n• Äldsta barn- barnens confirmation J872.» Höjd 35 cm. Enligt stämplar tillverkad av Emanuel Forssman (mästare i Växjö 1847- 1879). Ovannämnda nattvardskärl förvaras i prästgården. 1 inv 1670 omtalas en silverkanna, skänkt av );fru Görvel Bååt till Bergqvara» (se not 31 ). Inv J829 ger följande beskrivning: » I liten oförgylld Kanna a 32 lod. Å dess ena sida stå r G B med en krona öfver och 2ne qvistar omkring.» Såldes 1860 »för 52 R mynt» (räkenskapsbok för Bergunda försam- lings kyrkokassa, citerad i inventa riebok 1942). fnv 1685 upptar » l st Silfr Kanna om 83 lodh gifwen i Testament efter Sahl. Kyrchioherdhen fordom Wyrdige och Wällärdhe Hr Pehr Jonae och hans Hustro lngebohr Pedersdotter» .32 Kannan byttes senare ut mot en brudkrona (se nedan). l tornkammaren förvaras fyra vinkaraffer av etsat glas med rakt liv och profilerad hals. Två har kors- prydd propp, en har propp utan kors och en saknar propp, i övrigt lika. På livets ena sida en kalk, ett ankare och ett kors, på andra sidan under ett allseende öga: »Gifna till Bergunda kyrka af J. Magnusson i Marklanda 1865». Höjd (utan propp) 30 cm. Vinflaskor av tenn omtalas vid ett flertal till- fällen i inventarier från slutet av 1600-talet och 1700-talet. »Een Theen Ka nna» inköptes 1685 (räk). Sockenbudstyg Sockenbudstyg i svart skinnschatull , fodrat med grått sämskskinn, bestående av kalk, paten, oblat- ask och vinflaska. Kalken är av silver, cuppan är slät och bägarformad, noden rundad och utan de- kor, skaftet cylindriskt, foten hög och rund. Höjd I 0,5 cm. Enligt stämpel tillverkad av Erland Herlin (mästare i Växjö 1668- 1719). Inköpt 1711 (räk). Patenen är av silver. Rund och slät, med brätte. Diameter 8 cm. Stämplar saknas. Oblatasken är av silver och rund. På det gångjärnsförsedda locket ett graverat kors, i övrigt slät. Höjd 2,5 cm, dia- meter 4,5 cm. Enligt stämplar tillverkad J963 av Samuelssons Silversmedja, Stockholm. Vinflaskan är av glas, tillverkad vid Kosta glasbruk. Höjd 9,5 cm. Sockenbudstyget förvaras i prästgå rden. 42 I N R E D N I NG OC H I NVENTA RI E R F ig 49. Ka nde laber av mässing, skä nkt 1782. Foto 1968. Brass candlestick , donated in 1782 . J690 hade »ä hrlig dannema n klåckaren Jon Andersson gifvit till kyrki an en Thenflas ka till Sochnebudh och 16 öre Smt» (rä k). 1749 hade ma n två sockenbudsfl as kor av tenn , en stö rre och en mind re (inv) och 1787 inköptes ä nnu en (räk). Tngen av dessa ä r bevarad. Brudkrona Brudk ro na av förgyllt silver. Rund med på lödda bl o mmo r prydd ring, frå n vilken utgå r sex stå nda re i genombrutet a rbete. Inskripti on på ringens insida: »G åva av Bergunda Arbetskrets å r 1949». E nligt stämpla r till ve rkad samma år av Atelier Borgil a , Stockho lm . Ritad av E rik F leming.33 Höjd 7,5 cm, ringens di a meter 9 cm. 1695 »H afv. Hans Nåde ... uthlå ti t sig willia bestell a lå ta a tt en Tienl. Brude Crona ... för en Silf- kanna i Test. .. . efter Sahl Kyrki oherden Hr Pär som dess utha n för försambl. intet bettre a nvä ndas kan» (se not 32; st prot). Kronan va r av sil ver, »för- F ig 50. Ljusstake av mäss ing, skä nkt mella n 1892 och 1905. Foto 1968. Brass candlestick, acquired between 1892 and 1905. gyld med upphöjt a rbete perl or och inn efattade stena r - 50 lod» (inv 1840). D en fö rvarades i en kronbytta av ko ppar (inv 1749). Så ld 1858 (rä ken- ska psbok fö r Bergunda fö rsamlings kyrko kassa , citerad i inve ntari ebok 1942). Ljusredskap Ljuskro nor av mässing : 1. Ljuskro na av renässa ns- typ för to lv ljus i två kransa r (fig 48). D en kraf- ti gt p rofil erade mittstången avslu tas nedtill av ett vildsv inshu vud bi ta nde om en ring och krö ns av en vildma n. Ljusa rmar med graverad och gjuten aka n- tuso rna mentik, avs lutade av en blo mm a. Tallriks- fo rmade d roppskå la r. Höjd 76 cm. M o nterad fö r elektri skt ljus. 1 lå nghuset, nummer t re frå n öster. Omnä mnd i inv 1685 som ny. G åva frå n Bergkva ra (se not 5). - 2. Ljuskrona för tolv ljus i två kransa r , av på 1700-ta let oft a föreko mma nde, modifierad barock typ (Erixon, s 23-26). Krafti g, p rofil erad mittstång, rund ändkula med kn opp. Ljusa rmarna 43 BERGUNDA KYRKA är brutna, droppskålarna musselformade, ljus- piporna spiralräfflade. Klockformade reflexblom- mor, placerade i tre kransar. Höjd 91 cm. Monterad för elektriskt ljus. I långhuset, nummer två från öster. Inköpt 1776 (räk). - 3. Modern ljuskrona för sex ljus i en krans. Mittstammen avslutad i rund ändkula. Sex blomformade reflexornament av dri- ven och punsad mässingsplåt i en krans. Runda droppskålar. Monterad under elektrisk takbelys- ning. Höjd 37 cm. Anskaffad 1939. I sakristian. - 4. Modern ljuskrona för sex ljus i en krans. Mitt- stammen med rund ändkula, runda droppskålar. Monterad som nr 3. Höjd 43 cm. Anskaffad 1939. På greveläktaren. Ljuskronor av kristall: I. Ljuskrona av barock- typ. Stomme av mässing, sex ljusarmar med ned- hängande blad- och blomformiga prismor. Nedtill avslutad av en stor droppformad prisma med blom- dekor och knopp. Höjd 77 cm. Monterad för elek- triskt ljus. I triumfbågen. Omnämnd första gången i inv l 840. - 2. Ljuskrona av empiretyp. Stomme av mässing, sex ljusarmar med hängande prismor samt prismor i kedjor. Höjd 102 cm . Monterad för elek- triskt ljus. I långhuset, nummer fyra från öster. Skänkt 1882 av bankdirektör Ryden , Jönköping. Övriga ljuskronor: l. Ljuskrona av svartmå- lat smidesjärn, för sex ljus i en krans. S-formigt böjda ljusarmar, runda droppskålar. Höjd 15 cm, diameter 40 cm. En ligt inv 1825 gåva av »smeden Bogren i Örsle». Då placerad på orgelläktaren, sedan i trappuppgången till greveläktaren. Förvaras nu på långhusvinden. - 2. Modern ljuskrona med sex ljusarmar av smidesjärn i en krans och svarv(!.d mittsta m av trä, nedtill avslutad av ett ändklot med en järnring. Stammen är grönmålad med röd dekor, droppskå larna är runda . Höjd 44 cm. Monterad som mässingskronorna nr 3 och 4.1 vapenhuset. Anskaf- fad 1939. Under rubriken »Jernredskap» nämner inv 1685 » I st Liuse Crona gl och obrukelig medh 3 Krant- zer». Är även upptagen i inv 1670, sedan försvunnen. Kandelaber av mässing, femarmad med rund , klockformad fot och profilerat skaft (fig 49). Ljus- armarna slingerformade, droppskålarna runda med hamrad kant. Graverad inskrift på foten: »Gud i til ära och Hans Hus ti l prydnad denna Liusastake gifwen til Bergunda Kyrkia af M å ns Perssån och Des Hustru Ingeborg Månsdotter i Södra Lönås. År 1782». Höjd 69,5 cm. Nu på greveläktaren , tidigare på altaret (inv 1926). Ljusstakar av tenn : l. Av barocktyp, ett par. Hög, rund fot försedd med en kraftig vulst och upp- till övergående i en rund mellanskiva. Cylindriskt skaft med en urnformad utbuktning, prydd av en smal vulst. Rund droppskål. Graverad inskrift på fotens utbuktning (på båda) »GES/EMD/ 1645». Höjd 24,5 cm. Enligt stämplar tillverkade av Göran Jeske (kanngjutare i Stockholm 1623- 1652) och en ligt inv 1685 »af Gabriel Ericsson gifne». Initi- alerna GES torde åsyfta givarens namn , EMD avser sannolikt dennes hustru. - 2. Ett par av gustaviansk typ. Kvadratisk fot , räfflat kolonnskaft, kvadrati sk droppskål. Höjd 24,5 cm. 1696 inköptes »itt par Teenstaakar, Som Kyrkian nödvändigt behofvr» (räk). Nu försvunna. Ljusstakar av mässing : I. Ett par av driven och punsad mässingsplåt (fig 32). Barocktyp. Ått- kantig fot och mellanskiva, spiralvridet skaft, rund droppskål. Höjd 24 cm. l gamla sakristian. - 2. Ett par trepipiga av gjuten mässing (fig 50). Rund fot , profilerat skaft, runda droppskålar, ljuspipor med vulster. Höjd 41 ,5 cm. Anskaffade mellan 1892 och 1905 (vis prot 1905). Tidigare fastskruvade på pre- dikstolen , förvaras nu på orgelläktaren. Under åren 1841- 44 inköptes tre ljusstakar, av vilka ett par uppges ha varit av mässi ng (räk) . Nu försvunna. Ljusstakar av smidesjärn: I. Ett par ljusbågar för sju ljus, av svartmålat smidesjärn. Runda dropp- skålar med spår av guldbronsering. Längd 122 cm respektive 120,5 cm . Förvaras på lå nghusvinden . - 2. Ljusbåge för tio ljus, av svartmålat smides- järn. Utsmyckad med prydnadsarmar. Fyrklöver- formade droppskålar med spår av guldbronsering. Längd 101 ,5 cm. Förvaras på långhusvi nden . Ljus- båga rna sannolikt anskaffade i samband med kyr- kans restaurering 1903- 04. - 3. Av smidesjärn med skafttapp, för ett ljus. Skaftets övre del spiralfor- migt omlindad av en kraftig koppartråd. Rund droppskål, som i likhet med ljuspipan är av koppar, runt den senare en manschett av hamrad kopparplåt, utformad som fyra femflikiga blad . Höjd 53,5 cm. Förvaras i tomkammaren. Övriga ljusstakar: l. Ett par moderna golv- 44 i stakar av svartmålat smidesjärn och mässing. En- ligt inskrift skänkta 1967 av Agne Lundgren, Växjö. Höjd 83 cm. På vardera sidan om altaret. - 2. Ett par moderna ljusstakar av sterlingsilver, flerskikts- färgat grönt kristallglas och jakaranda. Höjd 22,5 <:m. Enligt stämplar tillverkade 1967 av guld- smeden Per Arne Terrs Lundahl, Växjö. Till sta- karna hör två vaser av silver och jakaranda. Höjd 17 cm. Stakarna och vaserna avsedda som altar- prydnader. Inköpta för medel, som delvis skänkts av anonyma givare. Under rubriken »Glas och Porcelaine» upptar inv 1807 »2ne Ljusstakar der af en sönderslagen». Två par moderna väggarmar av mässing, för ett ljus. Fästade på nummertavlorna. Längd 16 cm. Anskaffade 1939. Väggarmar av mässing omtalas ett flertal gånger i inventarieförteckningarna från 1700- och 1800- talen. Bl a upptar inv 1829 »2ne Ljuspipor, en till hvardera Nummertaflan, skänkte af Inspector Joh. Östlund på Bergqvara». Några av dessa ljusredskap torde kunna återfinnas bland de äldre väggarmar, som förvaras i tomkammaren och för vilka redogörelse lämnas nedan: 1. Ett par av gjuten mässing, för ett ljus. Oval, profilerad väggbricka, profilerad ljusarm, som har en liten prydnadsarm och avslutas nedtill av en blomma, liknande dem på mässingsljuskrona nr 1. Runda droppskålar med radiella vulster på undersidan, urnformad, vulst- prydd ljushållare. Längd 37 cm och 34 cm. Något defekta. - 2. Ett par för två ljus, av gjuten mäs- sing. Liten, ornerad väggbricka, svängda, blad- ornerade ljusarmar, droppskålar utformade som klockformiga blommor. Längd 18 cm. - 3. Ett par, för två ljus, av guldbronserat järn. Enkla armar, runda droppskålar. Längd 25 cm. Dessutom förvaras på samma plats två defekta, enkla ljus- armar av smidesjärn , vardera för ett ljus. Räkenskaperna för 1752 uppger att man avlönat »Giördelmakaren för liusplåtars lagande». Textilier Antependier: I. Av blått, blommönstrat siden , fodrat med grå linnelärft (fig 51). Längs neder- kanten bred, längs kortsidorna smalare, guipure- spets i guld. Prydd med två vapensköldar av driven och förgylld koppar, vardera med en textförsedd INRED N ING OCH INVENTARIER kartusch fästad vid nederkanten. Till vänster fa- miljen von Otters vapen, till höger familjen Thams. Texter på kartuscherna : »Carl von Otter A 0 1740» respektive »Catharina Tham A 0 1740» (not 6). På vapnens baksida inskrift: »Stafhell (mästare Stockholm 1714- 1761) sculpsit Holmia 1740». - 2. Av svart, numera blekt sammet. Kantad med guld- galon, på mitten ett kors av samma material. Sanno- likt identiskt med det antependium, som i inv 1807 beskrivs såsom »swart med Galoner omkring kan- terna». Renoverat 1969 av Libraria, Stockholm. - 3. Av röd plysch . På mitten ett kors av breda guld- galoner. Renoverat 1969 av Libraria, Stockholm. - 4. Av röd , mönstrad sidenbrokad med guld- broderier. På mitten ett kors, vid dess ena arm en druvklase, vid den andra en kalk. Ovanför korset texten: »lesus Hominum Salvator». Signerat »GOH ( = Greta Olde-Holmberg) Licium 1939». Inköpt för insamlade medel. - 5. Av grönt siden. På mitten ett kors av applicerad guldgalon. Osignerat. An- skaffat 1949. - 6. Av vit, mönstrad sidenbrokad med broderier i guld- och silvertråd samt silke i flera nyanser blått och brunt. På mitten ett Kristus- monogram samt två hjortar vid en vattenkälla. På sidorna därom grekiska kors. Signerat »SSKT ( = Södra Sveriges Kyrkliga Textil), 1959, SBS» ( = Sigrid Birgitta Synnergren). Gåva av Kyrkliga syföreningen. Mässhakar: 1. Av svart sammet (fig 52, 53). På ryggsidan ett kors med fågel- och blommotiv i guldbroderi i mycket hög reliefteknik ; ursprungligen svärdsgehäng. Under korset en applicerad medal- jong vävd i en gobelängartad teknik med figurscen , troligen föreställande Simson och lejonet, i färgerna grönt, brunt, grått och silver mot guldbakgrund. Fragment av guldfrans. Under korsarmarna initi- alerna L S ( = Lars Sparre, not 4) respektive C S ( = Charlotta Soop, not 4), under dem Sparre- och Soopvapnen, därunder årtalet 1684. Mässhaken, av vilken endast delar av ryggsidan återstår, renovera- des 1945 av Libraria, Stockholm. - Inv 1685 : »Hans Nådhe Högwälborne Herre Hr Lars Sparre tillijka medh Hennes N ådhe Högh Wälborna Frun, Fru Charlotta Soop, hafua gifwit till Bergunda Kyrckia d. 2 Februarij Anno 1685. 1 st Mässe Haake af Swart Sammet medh Silfuer Kors och Silfuer Spetzar om Kringh». - 2. Av blå sidenrips, helt 45 BERGUNDA KYRKA Fig 51. Antependium av blått siden , prytt med guldspets. Vapensköldarna av driven och förgylld koppa r tillhör Carl von Otter (död 1763) och Catharina Tham (död l 748). Skänkt 1740. Foto SHM 1970. Antependium oj blue silk , decorated with go/d lace. The coats-oj-arms, oj chased and gi/ded copper, are those oj Carl von Otter Ct 1763) and Catharina Tham Ct 1748). Donated in 1740. kantad med guldspets, som också dekorerar ax- larna. På ryggsidan ett applicerat kors av guld- brokad, på framsidan en bå rd av samma material. Gåva 1742 av »Högw. Herr Baron och Öfversten Carl von Otter på Bergqvara» (se not 6; inv 1751). - 3. Av svart sammet, kantad med breda silver- galoner. På ryggsidan applicerat kors av silver- galon med törnekrans i reliefbroderi i silver. På framsidan Jehovatecken inom strålkrans. Gåva mel- lan 1867 och 1879 av okänd givare (inventerings- protokoll 1879). - 4. Av blekgul , mönstrad siden- damast. På ryggsidan ett applicerat kors av samma material i gult och rött med silkebroderi i flera fär- ger. På framsidan en sjuuddig stjärna i liknande broderi . Signerad »Libraria 1947 komp. P.M.G.». Gåva av Bergunda kyrkliga a rbetskrets. - 5. Av grön, mönstrad sidenbrokad. På ryggsidan ett applicerat kors av vitt siden med broderier i guld- tråd och silke i flera färger. l korsmitten lHS. Signerad »Libraria, komp. A.LO.E. ( = Anna-Lisa Odelqvist-Ekström) 1957». Gåva av Bergunda kyrk- liga arbetskrets. Kalkdukar: I. Av vitgult atlassiden, fodrad med taft och kantad med guldfrans. Broderi i guldtråd med kantiljer, paljetter och ströningar. På mitten ett kors med törnekrans, palmkvist och strålkrans. I hörnen buketter, av vilka två utgörs av veteax och blåklint, två av vardera en vindruvs- ranka. Mått 52 x 52 cm. Troligen identisk med » l nytt kalkkläde med guldbroderier skänkt af fröken Posse på Bergqvara vid hennes första natt- vardsgång 1844» (tillägg till inv 1840). Lämnad till konservering på Riksantikvarieämbetets textilav- delning 1968. - 2. Av vitt ylle, fodrad med vitt tha isiden. Broderi i guldtråd och gult lingarn , be- stående av fyra grekiska kors. Mått 49,5 x 49,5 cm. Anskaffad 1967. E 0 Johansson (s 222) omnämner 1938 en »kalk- duk frå n 1700-talets mitt(?) av silkesflor med guld- spets, 40 x 40, ett ovalt mitt broderi nu försvunnet». 46 Sannolikt identisk med det sistnämnda av i inv 175 l upptagna »2ne kalkkläden et glt o. ett nytt förärt som ovan (dvs av baron Carl von Otter, Bergkvara ; se not 6) år 1742». Nu försvunnen. Håvar: I. Av guldbrokad och guldspets med guldtofs, fodrad med skinn (fig 54). Holk av silver med pålödd ring för pingla, som nu förvaras i präst- gården. Inskrift på holken: »9 3/4 lo ; Carl von Otter A0 1740». Svarvat, brunt träskaft. Diameter 14 cm. Renoverad 1940. - 2. Av röd , mönstrad siden- brokad med guldfrans runt brämet, guldsnoddar utefter sömmarna och tofs i guld och rött. Prydd med grekiskt kors, broderat i guldtråd. Skinnfodrad. Holken av hamrat tenn , svarvat, svartmålat trä- skaft. Diameter 14,5 cm. Anskaffad 1940. lnv 1685 upptar »l st. Rödh Trijwtz pung medh een lijten klocka (tillägg:) pungen försleten , Klåckan behållen». Nämnd även 1670. 1695 skänktes av »Hr. Rådmannen Oluf Bruhn ... en wacker Pung med Klåcke uti» (inv 1685, tillägg), sannolikt den- samma, som i inv 1807 säges vara »obrukbar med Mässingsbiällra» och som åsyftas, då man 1859 beslutar att sälja »klockan i håfven» (st prot). Kormatta i röllakan med diagonalt mönster i flera nyanser grönt, orange, grått och svart. Mått 176,5 x 301 cm. Gåva av Kyrkliga syföreningen 1962. Bokpall av trä med pärlbroderi på översidan. Motiv: Lagens tavlor tillsammans med ankare, kors, kalk och palmkvist på en liggande bibel. Över tav- lorna ett kors och en duva, i hörnen vinrankor. Texter : l. »0 Guds Lamb som borttager werldens synder». - 2. »En annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hvilken är Jesus Kristus». Längd 54,5 cm, bredd 39 cm. I ett tillägg till inv 1840 nämns » l Bokställare broderad», vilken skänkts »af fröken Posse på Bergqvara, wid hennes första nattvardsgång 1844». Bland gåvor, som tillfallit kyrkan efter 1867, upp- tar ett inventeringsprotokoll 1879 »Ett bokställ på altaret , skänkt af Fru Grefvinnan K. Posse, född von Baumgartem> (se not 7). En av dessa bokpallar torde vara identisk med den ovan beskrivna och i kyrkan befintliga, den andra med en numera saknad »Bokpall av trä. På översidan applicerat broderi på vitt linne: tro hopp och kärleksymbolerna. 1800- talet. L 47» (inv 1926). INREDNING O C H INVENTARIER Fig 52. Mässha ke av svart sammet. Vapensköldarna till- hör Lars Sparre (död 1704) och Charlotta Soop (död 1704). Skänkt 1685 . Foto 1968. Black ve/vet chasuble. The coats-of-arms are those oj Lars· Sparre (t 1704) and Char/ol/a Soop (t 1704). Dona/ed in 1685. Försvunna textilier Jnv 1685 upptar följande textilier : »2 st. Messe haaker af rödt Sammet medh Silfver spetzar till Kors, I st. Altare Klädhe af rödt sammet och lista der till» - enligt uppgift (se not 5) var en av mäss- hakarna och altarklädet gåvor från Bergkvara - » l st. gl. Mässe särk, (tillägg:) sönderrifven att laga de andre medh , l st. Dito af Sahl. H ustro Ingebor (sannolikt hustru till kyrkoherde Petrus Jonae Yick- lerus, se not 32) gifven, 2 st. gl. Hand kleden blåran- dige (tillägg:) Ett bortstulet, item det andra, I st. Dito på Communications Taflan , 1 st. Dito Stickat medh Rödt Silke ... l st. Altare Kläde af ullet på Altaret 47 BERGUNDA KYRKA Fig 53. Simson och lejonet. Detalj av mässhaken fig 52. Foto ATA. Simsan and the lian. Detail af chasub/e in Jig 52. neder dhe andra Kläder gl , (tillägg:) 1 Rödt Kläde på Altar taflan af Högw. Hr. Biskopen gifvet ... 1 st. Altare Klädhe Dito af Swart Sammeth medh Silfuer Spetzer om kringh», enligt inv 1829 med å rtalet 1684 broderat, » l st. Dito Hwijt medh Ruuter af åth- skillige slagh påsydt», de båda sistnämnda gåvor från Bergkvara (se not 5). Vidare under rubriken »Barne- kläden»: » l st. Manthel, 2 st. Mösser, I st. Linnet Klädhe, medh Knytning omkring (tillägg :) för- kommit försletit , 1 st. Dito Mindre med Knytning omkring Ythj Mässerne at bruka (tillägg:) lika- ledes försletit , 1 st Hand Klädhe, 1 st D 0 Nytt af Slissing ( = linne från Schlesien) Handkläde gifvit af Rättaren Nils Svensson i Marklanda ... 1 st. Ny Mässe skiorta ... l st Swart Altare Kläde a 4 aln». Dessutom är mässhake nr 1 upptagen. Ej omnämnd här, men väl i inv 1670 är »Ett stort kalkkläde m. silke insänckt». 1689 »köptes ett fijnt nytt broderat diskkläde» (räk), 1697 inköptes »Ulltogg till Altare kläde efter Höga Öfverhetens Befallning» (räk). 1749 skänktes en av de röda mässhakarna till »den förolyckade Dänningelanda kyrka» (inv 1749, st prat 1751). 1754 beslöts att »Som den gamla mässe- haken och altare täcket äro aldeles försletne och obrukelige, så befans för Kyrkan nyttigast, at ga- lonerne sk ulle afsprättas och utbrännas» (st prat). 48 Gravminnen I den norra tillbyggnadens golv finns tre gravhällar av kalksten , utan ornamental utsmyckning: 1. Med texten : »Här Hvilar / Kammarherren / Grefve Eric Arvson Posses / ömt älskade och saknade / maka/ Catrina Charlotta Hederstierna / Född D. 25 dec. 1810 Död d. 20 Nov. 1843 / God och älskvärd i lifvet / Sann Christen i Döden / Sv: Ps : B: Nr 232 v: 7». Mått 81 ,5 x 201 cm. - 2. »Här hvilar / En af rikets herrar / Presidenten / Riddaren och Commendeuren / Af Kongl. Maiest5 Orden / Hr Grefve Arvid Eric Posses / Efterlemnade kära Maka / F ru Grefvinnan / Catarina Charl. Posse / född Friherinna von Otter (se not 6 och 7) / F. D. 10 Junii 1764 / D. D. 18 Febr. 1833 / Ps. W 340, v. 7». Mått 87 x 196 cm. - 3. »Grefve / Arvid Eric Posse (se not 7) / En af rikets herrar / President / I Kgl Maijts och Rikets / Götha Hofrätt / Riddare och Commendör / Af Kgl. Maijts. Orden / Född D. 22 lunii 1753 / Död D. 23 Mars 1825 / N. Ps. B.N: 258». Mått 93,5 x 196,5 cm. Två ovala begravningsplåtar av förnicklad järn- plåt med hamrad och punsad kantdekor och in- skription i svart, förvaras i tomkammaren: 1. »Här hvilar Prosten och Kyrkoherden öfver Berg- unda och Öja Församlingar Ledamoten af Kongl: Wasa Orden, Theologie Doctorn Carl Ryden , Född d. 13 Aug. 1764, Död d . 13 Juni 1839».34 Längd 31 ,5 cm, bredd 24 cm. - 2. »Till himlen för Guds vänner / Är vägen gen och kort ; / De sina Herren känner / Och glömmer dem ej bort ; / Han dem väl skiljas låter / Men blott en liten tid; Han dem förenar åter / Uti en evig frid / Psalmb. No 477». Längd 25 cm, bredd 19 cm. Övriga inventarier Kyrkans boksamling förvaras i prästgå rden. Bland böckerna märks handböcker från 1608, 1693 och 1772 samt Karl XII:s bibel. Ett oblatjärn för sexton oblater (fig 55), tidigt 1800-tal. Ornamenten utgörs på ena sidan av en kalk, på den andra av ett krucifix. Plattornas mått 14,5 x 15 cm. Stämplar saknas. Ej omnämnt i nå- gon inventarieförteckning före 1905. Kyrkkista av trä, järnbeslagen. Plant lock med myntspringa, tre lås, handtag på vardera sidan. INR E DNING OCH I N VENTARIER Fig 54. Kollekthåv av guldbrokad med holk av silver. Skänkt 1740. Foto 1968. Col/ection bag oj gold brocade, with silver handle. Dona/ed in 1740. Längd 152 cm, bredd 68 cm, höjd 70 cm. I vapen- huset. Gåva av »Herrskapet på Bergqwahra» (se not 5). Ett alnmått av järn , märkt » 1743, E B, 1 ALN». Total längd 72,5 cm. Tillsammans med en måttstock, som nu är försvunnen , anskaffad 1747 (räk). Hängde tidigare »på inre sidan av kyrkodörren» (inv 1840). Förvaras i prästgården. En svarvad sanddosa av trä. Höjd 7,5 cm. Nämnd första gången i inv 1807. Förvaras i tom- kammaren. Tennfat: 1. Ovalt, med brätte, utan dekor. Längd 42,5 cm, bredd 30,5 cm. Enligt stämplar tillverkat 1771 i Växjö. - 2. Tallriksformat, hamrat. Dia- meter 29 cm. Enligt stämplar tillverkat 1810 av Carl Deflon (mästare i Växjö 1791- 1811). Inköpt för »Två Rdr Riksgld» (räk). Avsett för dopskålen. Ett äldre tennfat till dopskålen, omnämnt i inv 1807 och I 905 beskrivet som »helt litet, gammalt», är nu försvunnet. Offerskålar av koppar, ett par, runda, med bräm och rundad botten. Diameter 30 cm. Sannolikt in- köpta i samband med håvgångens avskaffande 1884 4 - 701 633 B e rg unda och Oja k y rkor 49 BERGUNDA KYRKA Fig 55. Oblatjärn för sexton oblater, tidigt 1800-tal. Foto 1968. Wafer-iron for sixteen wafers, early 19th century. (vis prot). Tidigare placerade i vapenhuset, på var­ dera sidan om huvudingången. Möbler i sakristan. l. Ett litet sexkantigt bord med räfflade ben och kontursågade sidostycken. Sannolikt identiskt med »Et Bord til Dopskålen», inköpt 1832 (räk). - 2. Rektangulärt bord av matt­ bonad, antikbehandlad ek med tillhörande fyra stolar, klädda med patinerat kalvskinn. Ritade av arkitekt Paul Boberg, Växjö, inköpta 1946. Tavlor i sakristian . I. Porträtt (fig 56) av domprosten Sven Brelter (se not 17). Etsning date­ rad 1789, utförd av Pehr Hörberg.35 Svart träram. Mått 20 x 20,5 cm. Gåva av greve P A Posse, Bergkvara. - 2. Teologie doktorsbrev för prosten Carl Ryden (se not 34). Enkel ram av bonad ek. Mått 46,4 x 71 ,5 cm. - 3. Series pastorum, upp­ gjord 1955. Förgylld träram, mått 51 x 64,5 cm. Ovanför tavlan ett kors av glas med räfflad , för­ gylld baksida. Höjd 45,5 cm. Gåva av konstnären Simon Gate (se not 23). I tomkammaren förvaras ett antal lösa orna­ mentsdelar av snidat och målat trä. I. Tre kerub­ huvuden, snidade i ett stycke, med spår av kredering och förgyllning, möjligen från altaruppsats eller predikstolspulpet. Tidigare fyra, ett saknas. Höjd 27 cm, bredd 36 cm. - 2. Två musselformade medal­ jonger med lagerkvistar. Målade i blått, guld och grönt. Höjd 46 cm. - 3. Fyra överstycken eller liknande, formade som halva ovaler, målade i guld och blågrönt. Höjd 20,5 cm, bredd 52 cm. - 4. Fyra konsoler, prydda med akantus- och blomorna­ ment, målade i guld och vitt. Höjd 42,5 cm. -5. Fem förgyllda, stjälkliknande ornament, utformade som bladknippen, stuckna i varandra. Höjd 49,5 cm (två st), 42 cm (två st), 24,5 cm (en st). Ytterligare två fragment återfinns på sockenstugans vind. - 6. Två förgyllda, slingformade ornament. Höjd 19 cm. På samma plats finns även två vindflöjlar av smidesjärn, utformade som varghuvuden i profil Fig 56. Målningsfragrnent på furupl ankor, troligen från ett medeltida lektorium. Teckning i Smål Mus. Foto Srnå l Mus. Fragmentary painting oå pine-wood planks, probably from a medieval chancel screen. 50 I N R EDN I NG OCH 11'iVENTAR IER (fig 58). Den ena saknar överkäke och öga. Från kyrkan, klockstapeln eller möjligen stigluckorna. På långhusvinden förvaras tre furuplankor med fragment av målning samt med förtagningar och tapphål, vilket visar att deras funkti on före restau- reringen 1937- 39 som delar av ringkammarens golv varit sekundär. Bemålningen , som utförts direkt på träet, är nu i det närmaste utplånad.36 En del därav framgår dock av fig 56. Den delvis urskiljbara figurscenen framställer sannolikt Korsbärandet. Konturerna är tecknade med breda, svarta linjer, i övrigt förekommer grönt, vitt, blått och gult. Nu- varande längd är ca 540 cm, men plankorna är tro- ligen något avkortade. Bredd 23,5 cm, 28 cm och 39,5 cm. Möjligen härrör de från ett medeltida lektorium.37 På det sekundära bjälklaget över tornkammaren ligger fyra, grova ekplankor, vars ursprungliga funktion är oviss. Kortsidorna ä r avfasade, samt- liga har runda hå l vid ändarna, en dessutom för- tagningar på ena långsidan. Möjligen rester från den ri vna klockstapeln. Jnv 1760 nämner »1 glt rökelsekar av malm». Ej omtalat senare. 1690 anskaffades en »plichtepall» (räk) och 1715 »twenne wäktar kiäppar» (räk). 1727 lät man göra en »ny ståck» (räk), 1753 beslöts att en »fattig ståck skulle giöras och wid wägen upsättas» (st prot). 1817 erhöll »Mäster Holm» beta lning för »Beslag till en Pligt-Stock» och 1834 beslöts att »Fattig Stocken skulle fl yttas ifrån si tt förra ställe och upsättas på wägen wid Bergqvara krog ; eme- dan detta ställe ansågs tjenligare till insamling» (st prot). Samtliga dessa äldre inventarier är nu försvunna. Fig 57. Porträtt av domprosten Sven Brelter, kyrkoherde i Bergunda 1750- 1760. Etsning av P Hörberg 1789. Foto 1968. Portrait of Dean S ven Ex /ter, vicar of Bergunda 1750- 60. Etching by P Hörberg, 1789. Fig 58. Flöje l av sm idesjärn , nu förvarad i torn kammaren. Från kyrkan, klockstapeln eller möjligen en av stigluckorna. Foto 1968. Wrought-iron windvane, now in the tower chamber. From the church, the bel/ tower or possibly one oj the lich-gates. 51 BERGUNDA KYRKA Fig 59. Lillklockan, gjuten 1680. Foto 1968. The small bel!, cast in 1680. Klockor Kyrkan äger två klockor: 1. Storklockan har runt slagringen en bård , runt halsens övre del två bå rder av växtmotiv. Girlandinramad inskrift på kroppens ena sida: ÅR 1833 I DÅ CARL XIV JOHAN VAR KONUNG I ESAIAS TEGNER STIFTETS BISKOP j TH. DOCT. COMMEND. AF N . ORD. / KNUT A. POSSE PATRON US ECCLESIAE j G REFV E MAJOR. EGARE AF BERGQVARA I OCH CARL RYD EN (se not 34) FÖRSAMLINGENS PASTOR / TH. DOCT. LED. AF W. ORD. I OMGIUTEN I IÖNKÖPING AF M. RÖNNBLOM. På kroppens andra sida, likaså omgivet av en girland : SE! TEMPLETS PORTAR ÖPPNA SIG. I KANSKE HÄR NÄST, DÅ KLOC KAN LIUDER j UPPLÅTES GRAFVENS PORT FÖR DIG I DU GÅR El MER I HERRANS HUS. I DITT R UM BEREDES I IORDES GRUS j SY. PS. N° 323 V. I. Höjd (med krona) 97 cm, dia meter 99 cm. - 2. Lillklockan (fig 59) bär runt slagringen inskriften: JFRA SOLENES VPGANG ALT IN TIL N EDERGANGEN VARE HERRANS NAMPN LOFVAT 113 PSAL. Runt halsens övre del två inskriftsrader : PETR US IONAE WICKLERUS (se not 32) BERGUNDENSIUM PASTOR / D UM TRAHOR AUDITE vos voco ET (tro- ligen felaktigt för ad) GAUDIA VITAE ANO 1680 ( = Petrus Jonae Wicklerus, kyrkoherde i Bergunda. När jag ringes, lyssnen. Jag kallar eder till livets glädje. År 1680). Höjd (med krona) 72 cm, dia- meter 67 cm. Möjligen gjuten av klockgjutaren Arvid Larsson (1620- 1701) i Jönköping. 38 Enligt uppgift (se not 5) gåva från Bergkvara som ersätt- ning för en av danskarna omkring 1611 bortrövad klocka (jfr ovan). En notis från 1760- eller I 770-talet39 beträffande klockorna säger att »den större lärer wara nog ga mmal står intet skrifvit på (oläsligt ord) än detta : mal. Ser ut som gamalswänska». Klockorna ringas elektriskt sedan 1955. En primklocka vid altaret omtalas i inv 1670 och 1685. Den »fins hos klåckaren» 1751 (inv). Senare försvunnen. 52 Noter I. K Kjel/mark, Värends fornminnen, 6, Bergunda socken, s 40- 58; Inventering av fasta fornlämningar 1936 av S Lindblad och T Peterson, ATA. 2. Archivum Smolandicum Ups, tom V, s 75, Historisk och Physico-Oeconomisk Beskrifning öfwer Bergquara gods i Småland, Johan Lindwal/ Bengtsson, 1763, p 93 f. 3. Karl Karlsson Gyl/enhie/m, f 1574, d 1650, son till hertig Karl(/X) och prästdottern Katarina Ni/sdotter från Öster- götland. Adlad av Johan Il! 1592. » .. .fick til Friherrskap den 26 Juni i 1615, Bergquara Gård». - Archivum Smo- landicum Ups (se föreg not). 4. Lars Eriksson Sparre, f 1590, d 1644, bl a riksråd och assessor i Svea hovrätt. Ärvde Bergkvara av sin farbrors, Johan Larsson Sparre, f 1551 , d 1599, änka Margareta Brahe, f 1559, d 1638, som erhållit gården som morgon- gåva av sin make 1587 men förlorat den vid hans avrätt- ning 1599, då gården indrogs till kronan. Hon återfick den av Gustaf Il Adolf efter Karl Gyl/enhie/ms död, »hwarpå hon 1637 fick confirmation af Drottning Christina» . - Archivum Smolandicum Ups (se not 2). Bergkvara förblev i ätten Sparres ägo till 1732, då Beata Märta Sparre, f 1677, d 1742, gift Bonde, dotter till kammarherre Lars Sparre, f 1649, d 1704 (som var sonson till ovannämnde Lars Eriksson Sparre och gift med Charlotta Soop af Limingo, f 1655, d 1704) så lde gården till friherre Carl von Otter (se vidare not 6). 5. Växjö domkapitels akter 1696, fol 15 f (fotokopia av avskrift), ATA. 6. Carl von Otter, f 1696, d 1763, generalmajor, gift andra gången med Catharina Tham, f 1711 , d 1748. Genom köp ägare till Bergkvara 1732. Gården ärvdes av sonen Salo- mon, f 1733, d 1781, landshövding, gift 1763 med Agneta Beck-Friis, f 1737, d 1779. Bergkvara övergick till deras dotter Catharina Charlotta och kom genom hennes gif- termål i släkten Posses ägo (se nästa not). 7. 1784 ingick Bergkvaras arvtagare Catharina von Orter, f 1764, d 1833 (se föregående not), äktenskap med Arvid Erik Posse, f 1753, d 1825, president i Göta hovrätt. Båda är i likhet med en av svärdöttrarna begravda i Bergunda kyrka. Gården ärvdes av Knut Axel Posse, f 1796, d 1856, officer och landshövding. Gift med Johanna Wi/helmina Hederstierna, f 1801, d 1878. Båda begravda på Bergunda kyrkogård. Bergkvaras följande ägare : Carl Knut Johan Posse, f 1826, d 1902, verkställande direktör, gift med Catharina von Baumgarten, f 1835, d 1927, båda begravda på Bergunda kyrkogård; Knut Arvid Posse, f 1855, d 1916, godsägare, gift med Sigrid Leijonhuvud, f 1861 , d 1924, båda begravda på Bergunda kyrkogård; Per Seved Abra- ham Posse, f 1895, godsägare, gift med Margit Wijkström, f 1902. 8. Enligt en uppgift i Växjö domkapitels akter 1696, fol 15 f (se not 5) skulle en församlingsmedlem ha hört be- rättas av äldre pers'.)ner, att danskarna »desslijkast bort- togg klåckan, den ena som herrskapet gaf igen och läto byggia ett klåcketorn på kiörchiogården». 9. »Vid de nu upptäckta forna ingångarna har också målat slingerverk framkommit, som tydligen har sträckt sig längs sidorna av dörröppningarna, men är av mindre betydenhet». Uttalande av kyrkoherde P Hy/ten i Små- landsp'.)sten, 3.6 1939. 10. »Målningar i murytorna i det inre skymta här och där fram. Då dessa äro av fragmentarisk art, enär de upp- rivits genom företagen fönsterförstoring och andra för- ändringar kunm de tydligen ej bli föremål för konser- vering». Uttalande av kyrkoherde P Hy/ten i Nya Växjö- bladet 22.8 1927. 11. E Cinthio och E Gustafsson, s 83. 12. SvK Go T, s 132; Go Il, s 93 f samt fig 146- 147; Go IV, s 63 ff samt fig 69- 70, 73- 74. 13. Från biskop Es' (räk). Redan under 1800-talets första decennium bör- jade man finna kyrkan för trång och dessutom 64 I N RED N I NG OCH I NVENTA RI E R Fig 68 . Södra triumfbågsmuren från väster. Foto 1969. S rood arch wall from W. var vapenhuset och sakristian i då ligt skick. Slut- ligen beslöt man att bygga en ny kyrka , vilken efter lå ngva riga diskussioner om dess läge (se Öja nya kyrka) på börjades 1852. Den gamla kyrkan revs , trots a tt flera församlingsbor önskade ut- Inredning och inventarier Altaret torde ha varit placerat vid ko rets östra vägg. 1758 beslöts att altaret skulle må las av J C Zschotzscher (se Bergunda, not l 8; st prot) , vilket tyder på att kyrkan då hade träalta re. l 706 »Slötz, a tt kring altaret göres ett större och widare bord , som blifwer rundt eller ovalt», eftersom det dåvarande hade plats för »ganska få och icke öfr 7 persone r» (st prot). 1703 pryddes altaret med en snidad och målad altaruppsats av trä, vilken till va ratogs vid kyrkans rivning och magasinerades på vinden till den nya kyrka n, vid vars restaurering 1925- 27 uppsatsen konserverades och kompletterades av konservator Sven Sundbaum, Linköping. Den är nu uppsatt i nyttja den som sockenmagasin. Traditionen för- mäler, att dess byggnadsmaterial använts som fyll- nad under den sluttande uppgå ngen till nya kyrkans östra ingå ng. Öja nya kyrka (se nedan). - D å kyrkans innertak må lades om å r 1706, bestämdes även att »wid altaret blir wackert må lat , efter taflan är wacker» (st prot). lnv 1829 upptar » l gammal Altartafl a, uphängd borta i Kyrkan , under Läkta ren. M ålningen derå är mest utplå nad, men synes dock hafwa skolat före- ställa d. H. Nattwardens instifta nde. Under den stå r : »Haec pictura renovata est Pastore Jonae Petri a0 1672» ( = denna må lning är förnyad av pastor Petrus Jonae år 1672; se Bergunda, not 32). Predikstol Även predikstolen, som är snidad i ek och var »ställd på högra sidan i kyrkan och stödd mot den i Choret 5 - 70 1633 B crg unda och Oja kyrko r 65 ÖJA GAMLA KYRKA Fig 69. Kung David. Sa nnolikt identisk med en av de må l- ningar som 1759 utfördes av J C Zschotzscher på kyrkans nordläktare. Foto A TA. King David. Probably identical with one of the paintings exe- cuted in i 759 011 the N gal/ery of the church by J C Zschotzscher. utgående hvalfbågen» (inv 1829), tillvaratogs vid kyrkans rivning och blev efter ca 75 års magasine- ring på nya kyrkans vind i likhet med altaruppsatsen renoverad av konservator Sundbaum och uppsatt ·i Öja nya kyrka (se nedan). Inv från 1670-talet upptar »l st Timbeglaas», som sannolikt var placerat på predikstolen. 1699 omtalas, att man erhållit »ett dubbelt timmeglaas, som Hr Pehr gaf» (sannolikt Petrus Jonae Vick- lerus, se ovan; st prot). 1726 inköptes ett nytt tim- glas (räk), enligt flera senare inv med fyra glas och fästat på predikstolen. 1855 beskrivs det som odug- ligt (inv). Nu försvunnet. Bänkinredning Bänkinredningen var sluten. Inv 1750 upptar »Bän- kar med dörar, behöfva reparation». 1758 var de nyligen »omlagade» och skulle målas av J C Zschotzscher (st prot). 1782 placerades bänkar i koret, där man även 100 å r tidigare haft bänkin- redning (Kla : 1), som tydligen tagits bort. Enligt inv 1827 var bänkdörrarna numrerade. Läktare Kyrkan hade två läktare, en i väster och en i norr. Uppgift om västläktarens tillkomsttid saknas. 1689 målades »heela läcktaren» (räk). Reparati oner om- talas 1691, 1724 och 1726 (räk). 1758 beslutades, att den skulle målas av J C Zschotzscher (st prot) , som prydde den med bilder av Jesus och de tolv apostlarna. På undersidan »som äfwen är måladt stå P (?) 84 v. 2, 3 och Ps. 91 , v. I , 2» (inv 1829). 1759 uppfördes ytterligare en läktare på »qvinfolks- sidan», dvs norra sidan . Det ansågs emellertid, att dess trappa hindrade »utsikten för qvinfolken fram til altaret» och därför borde »flyttas in til wäggen, och imedens tid skall man laga, att den icke blifver så brant». Även norra »läcktaren skulle målas med bilder» av Zschotzscher (st prot). Han dekorerade den med »Abraham , Jsac, Jacob, Moses, David, Esaias, Jeremias, Ezechiel , Daniel, Paulus och Jo- hannes Döparen. På dess nedåt kyrkan wända golf stå följande språk: Så waren Gudi underdånige; stån emot djefvulen , så flyr han ifrån Eder. Rener Edra händer, I syndare och renser Edor hjärta , I ostadige. Iesu Christi Guds Sons blod renar oss af alla synder. Låt oss trösteliga framgå till nådastolen , att vi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfva» (inv 1829). Målningen av David (fig 69) befinner sig i privat ägo i Härensås, Gemla, efter att ha försålts vid en auktion av inven- tarier från Öja gamla kyrka ca 1850.5 1780 väcktes förslag att på grund av trängseln i kyrkan bygga en läktare »på Norra sidan i Choret». Den kom dock aldrig till utförande. 1783 omtalas att »Lectaren» flyttats fram och försetts »med nytt panel och Bjel- kar under» (st prot, räk), vilket torde åsyfta väst- läktaren, som antagligen på detta sätt gjordes rym- ligare. Nummertavlor 1750 hade kyrkan en »Numer-tafla med sina num- rer» (inv), sannolikt densamma, som enligt inv 1829 var placerad »Wid Altaret, på högra sidan» 66 och »försedd med hwarjehanda zirater. Öwerst finnes derå ett Crucufix, hwarunder står: Tänk på Jesum Chri stum. 2 Tim. 2: 6 och en dödskalle. Denna säges wara förfärdigad och skänkt af en Comminister i Öja». Samma inv upptar även en nummertavla , som var fästad vid predikstolen och »i hwars öfra kant stå orden : Gifwen af Ingemar Swensson i Öja Lund 1796». Ingen av nummertav- lo rna är bevarad . Dopredskap Jnv 1676 (?)upptar » l st. funt af Mallm». Den om- talas 1750 som » 1 st. gl. Funt wid altaret» och är sista gången nämnd 1807 (inv). I inv 1676 (?) uppräknas även » l st. Mässings- bäcken i funten», enligt inv 1670 försett med två ringar av »klockemalm». 1706 uppges, att »den gam- ble Funt eller döpelse Skå len, som är af gammal me- tall finnes tienlig at giuta klocka af» (st prot). Dopskålen utnyttjades till detta ändamål 1732 (st prot). - » l st. litet Bäcken at döpa barn uti» upptas i inv 1750 bland kyrkans mässingsföremål. Den överfördes till nya kyrkan , men är nu försvunnen. » l St Tenskål med fat» skänktes 1753 (inv 1778) av »Guldsmeden Röding». Fatet är ej bevarat, men skålen förvaras alltjämt i nya kyrkan . N attvardskärl »1 St Kalk med pateen förgylt» upptas i 1670-talets inv. 1698 omtalas att man »låtit omgiöra Kalken hoos Mäster Erland Gullsmed, hvar til togz Pehr Swenssons silfkädia i Öppestorp som stod i pant för 10 D ale r»6 (räk). Enligt inv 1750 vägde kalken och patenen till sammans 38 lod. 1770 gjordes kalk och paten om på nytt (räk). Inv 1829 beskriver kal- ken som förgylld och prydd med »flera Crucifixer och annat uphöjdt arbete. På Paten står på ena sidan , som är förgylld , Frelsarens bild , omgifwen af en gloria, och med herdestaf i handen. På andra sidan, som är oförgylld, står å rtalet 1770, och 46 lod». 1788 beslöt man inköpa en oblatask av silver (st prot) . Inv 1829: » l Oblat-Ask, oförgylld. Å locket står : Herren skall wälsigna ditt bröd. 2. Mos. B. 23: 25. 1789. Och i bottnen : Öja Kyrka till - hörig. 25 lod, samt Guldsmed Ymans stämpel» ( = Jonas Yman, mästare i Växjö 1760- 1808). - Ovannämnda silverföremål överfördes till nya kyr- I N RED N I NG OCH I NV ENTARIER kan, men förstördes den 28 december 1899 vid en brand i skolhusbyggnaden, dä r de förvarades. Inv 1676 (?)upptar »l st. Oblatz Ask af bleck gl.» sa mt »2 st. Dito af trä». Enligt samma inv ägde kyrkan då »2 st. Theen fla skor ... 1 st. Dito lijten ... 1 st. Pijpekanna af Trä lijten». 1711 inköptes» l glas Potehl om ett stoop» (räk). Inv 1750 omnämner två vinkannor av tenn och uppger, att »3 st tenflaskor om 1 t stop» så lts. 1776 köptes åter »En win Kanna af Then» (räk). Inv 1778 uppräknar två tennkannor samt » 1 fyrkantig flaska om l t stop». 1783 skänktes »et nytt wackert Thenstop» av Per Svensson i Gemla Norregå rd (st prot). 1802 beslöts, »at 2n• gamla Tennstop bortbytas mot en ny Tennkanna, som kan nyttjas vid Communion» (st prot). De båda sistnämnda kannorna är ännu bevarade och för- varas i nya kyrkan. Ljusredskap 1750 ägde kyrkan »l st Liuskrona med Sex pipor» av mässing och »1 Messings Krona med 12 pipor» (inv), varav en, sannolikt den sexpipiga, inköpts 1722 (räk) . 1772 anskaffades ytterligare »En stor ny mässings liuskrona» (räk). lnv 1778 upptar två ljuskronor, en med tolv pipor och en med sex, varför man får antaga , att den äldre tolvpipiga kronan ersatts med en ny å r 1772. Båda kronorna från 1700- talet är bevarade och används i nya kyrkan . En »lykta i vapnhuset» är omnämnd 1781- 82 (räk), » l st. Glas-Lyckta ny» omtalas 1807 (inv). Av övriga ljusredskap upptas i inv 1778 bland föremål av mässing »3ne st. liusarmar till Predik- stolen , 4 st. liusstakar med proppar på a lta ret, en gifven af Johans i Öpestorp Norregd 1752 om Julen En annan gifven af Fru Brumstedt 1776». 7 Under rubriken »Teen» upptas »2n• st. liusstakarn, nämnda redan i inv 1676 (?), under rubriken »Malm» finns » I st liusstake med 3n• pipor på altaret, l dito med jernpipor och fot i Sacri stigan» och under »l em-Redskap» omnämns »l st. gl. liusstake med 3ne pipor», även upptagen i inv 1676 (?), som därtill nämner » I st Trästake swarfwat». 1802 såldes »3n• gamla Mässingsstakarn (st prot), 1823 inköptes » l Ljusstake till Prädikstolen», sanno- likt den trepipiga stake »af Malm», som 1839 säges vara »fästad wid predikstolen» (inv). Flera av ovannämnda ljusredskap från 1700-talet är i 67 ÖJA GAMLA KYRKA likhet med en i flertalet inventarieförteckningar förbigången, men genom inskrift till 1785 daterad ljusarm, bevarade och används i nya kyrkan. 1691 hade man »köpt en lijtenjärn liusesax», som sannolikt är bevarad och överförd till nya kyrkan. Textilier Vid mitten av 1670-talet ägde kyrkan: »l st. mässe- hake rödh af blommerat sammet medh Silfver spetzer och gröna band till Korss på Ryggen och före till, 2 st. Messehaka af lärvft behålldna, 1 st. Dito gl. och odugeligh, 1 st. Diskkläde med rödt silcke stickat, 4 st. blårandiga handkläden gamble, 1 st. Dito på Taflan af Slesing medh Suart Silke Stickat, l st. Altare Kledhe hwijt af läärft, 1 st. Dito med Knytning och lister Södda, l st. Dito blå- rånnat, 1 st. giörsle om Mässehaken hänger för altaret» (inv 1676 ?). 1689 »köptes itt fint diskkläde» (räk), 1690 anskaffades en svart mässhake av »plyss» till vars prydnad man »köpt itt fijnt kors med Christi Crucifix af fijnt gull bourderat på frijsk attlask» (räk). 1752 tillkom »l st. kalkduk gifven af Domprostinnan fru Ulrica Altea Griindel»8 samt ännu en kalkduk, skänkt »af Madame Limnell i Wexiö» (hustru till guldsmeden Axel Johan Lim- nell, se Bergunda; tillägg till inv 1750 samt inv 1778). 1839 erhöll kyrkan som gåva »En Mässhake af Svart Sammet med Silfvergaloner» (inv). Av dessa textilier återstår endast mässhakarna, vilka för- varas i nya kyrkan. Inv 1676 (?) nämner » 1 st. Pung medh en liten klocka» och inv 1750 upptar » 1 st. Hof brukelig, 1 st. dito utan skaft». I inv 1829 omtalas en »Håf med Malmbjellra», som överfördes till nya kyrkan, men som nu är försvunnen. Övriga inventarier Övriga inventarier, som bevarats och överförts till nya kyrkan är en stor, järnbeslagen kista, nämnd i inv 1670, tre stolar av 1600-talstyp samt ett intarsia- prytt skrin , upptaget första gången i inv 1807. På nya kyrkans vind förvaras sex defekta ängla- huvuden av stuck samt tre solliknande prydnader av bleckplåt, målade i grönt och guld. Föremålen härrör sannolikt från gamla kyrkan, men deras tidi- gare funktion är oviss. Av nu försvunna föremål kan nämnas: »en plichtepall», anskaffad 1691 (räk), » 1 Kijsta att lägga Mässekläder uthi» från 1711 (räk), » l st Koppar Kättil at bruka wid takens Kärning med namnet Öja Kyrka på Brädden» (inv 1750), »En Straff- Stock», tillverkad 1826 (räk) samt en »Sandos», inköpt 1835 (räk). Klockor De båda klockorna som hängde i Öja gamla kyrkas klockstapel, den ena gjuten I 547 och omgjuten 1882, den andra från år 1732, är flyttade till nya kyrkans torn. » 1 st. lijten klocka wedh altaret», dvs en prim- klocka, sannolikt medeltida, omtalas i inv 1676 (?). Den överfördes till nya kyrkan men användes 1892 i folkskolan (inv). Nu försvunnen. 68 ÖJA NYA KYRKA Kyrkogården Öja nya kyrka och kyrkogård ligger på en höjd , sydväst om vägskälet mellan landsvägarna Grans- holm-Gemla och Öpestorp- Öja by. Platsen be- nämns i äldre handlingar Bergagärdet. Kyrkogår- dens form framgår av situationsplanen, fig 72. Dess östra och större parti anlades i samband med kyr- kans uppförande 1852- 55. År I 923 utvidgades kyrkogården i väster till nuvarande utsträckning. Det yngre kyrkogårdspartiet, som förvärvades ge- nom byte mot ett 1893 inköpt område i norr, är beläget på ca 1 m lägre nivå än det äldre. Kyrko- gården inhägnas i norr, väster och söder av en kall- mur av gråsten, i öster av järnkedjor, som även på båda sidor avgränsar den vid kyrkans byggnad an- lagda, sluttande uppgången från landsvägen till kyrkogårdens östra ingång. Den äldre, västra kyrko- gårdsmuren är bevarad. En trappa i en muröppning rakt väster om kyrkan förbinder kyrkogårdens båda delar. Ingångar finns, som nämnts, i öster samt i norr och söder till den ä ldre kyrkogården, i norr till den yngre. Samtliga stängs av järngrindar. Kyrkobyggnaden Kyrkan (fig 70, 71), vars altare ligger i väster, be- stå r av ett rektangulärt långhus med utbyggd, lägre, halvrund sakristia i väster (bakom altaret) och torn i öster. Byggnaden, som är uppförd av gråsten, är utvändigt rappad och vitkalkad. Till 30- 40 cm:s höjd över markytan är sedan 1954 murverket frilagt som sockel markering. Slätputs förekommer i portal- och fönsteromfattningar samt som hörnband. Lång- hustaket är skiffertäckt, sakristitaket täckt av svart- målad kopparplåt. Tornet bär upp en lanternin av trä, krönt av ett klot med kors. Torn och lanternin Kyrkstall, bårhus Ett ännu bevarat kyrkstall , troligen byggt samtidigt med kyrkan, ligger sydöst därom, vid landsvägen Gransholm-Gemla. Ett bårhus, invigt år 1954 och uppfört efter ett av BSt reviderat förslag av arkitekt Gerhard Nerle, Växjö, är beläget nordost om kyrkan, i likhet med kyrkstallet utanför själva kyrkogårdsområdet (fig 72), och delvis inbyggt i slänten. Fasaden är av huggen gråsten. Området mellan uppgången till kyrkogården och vägskälet iordningställdes 1954 till en kyrkopark. Gravminnen Ett antal gjutna järnkors av växlande storlek står sedan 1965 uppställda utefter kedjestängslet på kyrkogårdens sydöstra del. Samtliga är från 1800- talet. har samma taktäckning som absiden, medan lan- teminens ytterväggar och luckor är klädda med galvaniserad plå t, vitmålad på väggarna, svart- målad på luckorna. Tornuret, uppsatt 1954, har till- verkats av Westerstrands, Töreboda. Tidigare hade tornet blindurtavlor i samtliga fyra väderstreck. Långhuset har fjorton fönster, varav två på västra muren. Tornets bottenvåning, utnyttjad som vapenhus, har på södra väggen ett fönster och på norra utsidan .ett blindfönster. Samtliga dessa fönsteröppningar är stora och rundbågiga. Sakri- 69 KYRKOBYGGNADEN Fig 71. Kyrkan från sydväst. Foto 1969. The church from S W. Fig 70. T v. Öja nya kyrka från öster. Foto 1969. L ejt . The new Öja Church from E. stians båda fönster är mindre men av samma form. Halvrunda fönster är placerade över samtliga ingångar utom den västra, till sakristian, ovanför vilken i stället finns en utvändig, halvrund, svart- målad fönstermarkering. Därtill finns två kvarts- cirkelformade fönsteröppningar på långhusets öst- vägg samt i östra tornmuren ett rundfönster, vilket upplyser tornets första våning. Huvudingången (fig 70) är belägen på tornets i' -T- Fig 72. Situa- tionsplan , 1 : 2 000. Uppm J Söderberg 1969. ;:::::r::· General plan. östra sida. Ovanför portalen en inskriftstavla med texten: »Under Konung Oscar I:s regering uppförd år 1854 af Öja församling». I väster leder, som nämnts, en ingång till sakristian . Kyrkan försågs ur- sprungligen med ingångar även i norr och söder. Utvändiga portar och omfattningar är bevarade. Den norra portalen är igensatt med tegel i murens innerliv och överputsad, medan den södra är provi- soriskt igensatt. Vindfånget mellan yttre och inre 71 ÖJA N YA KYRKA dörrparti i den södra portalen upptas sedan 1931 av ett skåp, använt som förvaringsutrymme för bl a antependier. Kyrkans innerväggar (fig 76- 77) är putsade och avfärgade i vitt samt avslutas upptill med en profi- lerad taklist av trä, målad i marmorerat grönt samt guld och brunt. Innertaket utgörs av ett segment- valv av trä, målat i vitt. Altartavlan inramas av en arkitektonisk uppställning i nyklassicistisk stil (fig 76). På vardera sidan om altaret leder en dörr in till den bakomvarande sakristian. Dörrarna, vars övre dörrspeglar pryds av en snidad blomma, har målad inramning i grön marmorimitation med listverk av Byggnadshistoria Öja nya kyrka uppfördes under åren 1852- 54 och invigdes den 9 september 1855. Den gamla kyrkan hade länge ansetts för liten och tanken på en om- byggnad hade vunnit insteg hos församlingens med- lemmar redan vid seklets börja n. Ett förslag inne- bar, att man skulle riva ena lå ngsidan och flytta den »ut til ungefär 6 alnar». Församlingens då- varande kyrkoherde, Carl Ryden (se Bergunda, not 34), genmälde »at om detta project antogs skulle kyrkan blifwa nästan lik en fyrkant och därigenom oformlig och olik andra kyrkor». Ett annat för- slag, att riva koret och triumfbågen och bygga upp ett nytt och längre kor av samma bredd som lång- huset efter Bergunda nyligen ombyggda kyrkas mönster vann däremot sockenstämmans bifall (st prot 1826, 1832). Påbörjandet av det planerade byggnadsarbetet drog dock ut på tiden , bl a av ekonomiska skäl. Under tiden förefaller alter- nativet nybyggnad ha aktualiserats. I räk 1841- 42 är »Ritning och kostnadsförslag till ny kyrka» en av posterna. Vid en sockenstämma den 28 maj 1843 hade församlingen »att yttra sig öfver den frå n Stockholm ankomna project-ritning till den nya kyrkan. Församl. finner sig dermed öfwer- hufvud högst belåten. Wid denna ritningens upp- görande är församlingens project ritning följd hvad både kyrkans bredd och längd angår» (st prot). Ritningen, som hade utarbetats på Överintendents- ämbetet i Stockholm, är signerad J Carlberg och är fastställd av K Majt den 14 september 1843 (fig 75). stuck. Över dörrarna ett reliefornament av stuck, bestående av en girland, en på hörn ställd kvadrat samt två volutformade slingor, i likhet med listerna målat i olivgrönt. Däröver ett i tegel och stuck ut- format entablement, som synes uppbära ett på väg- gen målat överstycke. Likartade inramningar, be- stående av pilastrar och entablement, men av trä, å terkommer som inre omfattningar till långhusets ingångar. Lå nghus och sakristia har trägolv, det senare täckt av en linoleummatta. Yapenhusgolvet är be- lagt med kvadratiska kalkstensplattor. Den visar en kyrkobyggnad med flera traditionella nyklassicistiska stildrag, tex det lå nga , rektangu- lära, tunnvälvda rummet utan kormarkering och med en utbyggd sakristia bakom altarpartiet. Vi- dare fasadernas stora, rundbågiga fönster i sym- metrisk gruppering kring portalerna samt det för- hållandevis låga tornet med en lanternin , täckt av en låg, korskrönt huv. Efter närmare prövning önskade dock församlingen , att kyrkans bredd sku lle ökas till 25 alnar, vidare »att en dörr anbringas å hwardera sidan om altaret frå n kyrkan in i Sacri- st ian , att Sacristian blir rund med 2n• fönster derå, a tt altardisken blir rund och endast 4 ljudluckor göres wid klockorne» (st prot). Den 31 december 1843 tillsattes en byggnadskommitte. Efter ett sam- manträde den 5 februari följande å r meddelades att »Directionen hade i samråd med öfriga försam- lingens medlemmar öfverenskommit att försöka , utan hå llen Entreprenad auction bortaccordera Öija kyrkas nybyggnad så mycket heldre som församl. wid flere tillfällen gifwit sin önskan tillkänna, att detta arbete, hwad murningen angick måtte werk- ställas af Murmäst. J. Malmberg till hvilken för- saml. hyser bästa förtroendet».9 Man tycks dock ha tvekat att på börja kyrko- bygget. Orsaken därtill framgå r av ett samman- trädesprotokoll den 13 februari 1845: »Hvad pla- nen till den nya kyrkan beträffar, uppstodo skilj- aktiga ta nkar inom Com. i det somliga påstodo, att den efter förr fattadt beslut skulle placeras på gamla 72 SEKTION kyrkogården, somliga på det så kallade Berga- gärdet». Vid företagen omröstning segrade emeller- tid den gamla kyrkplatsen med sex röster mot fem. Vid en sockenstämma den 23 maj samma år fick församlingens medlemmar avge sina röster och även nu avgick den gamla kyrkplatsen med segern. Byggnadskommitten beslöt den 3 november, »att kyrkan skall så läggas att Coret med altaret blir i söder och tornet deremot i Norr. Tornets norra yttre kant kommer att börja (11) ellofva famnar framför gamla kyrkans södra sida och nya kyrkan sträcka sig midt ut åt kyrkogården i söder. Derije- nom kommer den att intaga, med plan och ringmur, som det vill synas 2 skäppeland på Stomens åkern. 10 Grunden till kyrkan lades nu ut och bygg- nadsmaterial anskaffades och fördes till byggnads- platsen. Själva byggnadsarbetet skulle dock inte påbörjas förrän 1848. BYGGNADSHISTORIA Fig 73- 74. Plan samt tvärsektion mot väster, l : 300. Uppm J Söderberg 1969. Plan and cross section looking W. -l Jlf' - Emellertid erbjöd sig 1847 rådman Johan Wahl- qvist, ägare till Gransholms bruk,11 att utan ersätt- ning upplåta Bergagärdet, som hörde till brukets ägor, till kyrkplats. Enligt hans uppfattning var Bergagärdet med sitt höga och centrala läge betyd- ligt lämpligare för ett kyrkbygge än den gamla kyrkogården, som ligger »på en låg och sumpig mark», där kyrkan »icke synes på något avstånd och hvarifrån man följaktligen icke heller har någon vidsträcktare utsigt».12 Wahlqvist vann många an- hängare men fick även moståndare, i synnerhet bland »Öija Byamäm>, som utfört »Stenkörning och dagswerken m. m. wid grundens läggning» (extra st prot 1847). Meningsskiljaktigheterna ledde till en långvarig tvist, som i sista hand blev avgjord av K Majt i konselj den 6 februari 1851 till förmån för Bergagärdet. Kyrkbygget kunde nu påbörjas följande år. Kyrkan skulle bli något större än vad 73 ÖJA NYA KYRKA . ,. man ursprungligen avsett, dvs i utvändiga mått 54 alnar lång och 30 alnar bred, tornets omfång skulle vara 13 alnar och dess höjd 32 alnar. Som förut bestämts skulle J Malmberg (se ovan) vara ledare för byggnadsarbetet och måleriarbetena, som påbör- jades 1854 och för vilka inredningen i Hemmesjö kyrka skulle utgöra mönster, anförtroddes åt må- laren Sven Hultgren frå n Härensås. Invigningen 1855 förrättades i samband med visi- tation av dåvarande biskopen i Växjö, Christofer Isak Heurlin, assisterad av åtta präster. »Predikan hölls af kyrkoherden P. Tinggren och altartjensten förrättades af v. Härads Prosten Lector A. Me- lander, Kyrkoherde N. Wieslander, Com. C. Me- lander och Coll. Scholae L. G. Ryden. Sången Fig 75 . Förslag till ny kyrkobyggnad i Öja av J Ca rlberg 1843. RA . Proposed new church al Öja, by J Car/berg, 1843. Fig 76. Interiör mot väster. Foto 1969. lnterior /ooking W. Fig 77. Interiör mot öster. Foto 1969. Interim· looking E. ...,....- understöddes och Högtidliggjordes genom Instru- mentalmusik af Kronobergs Regementes Musik Corps» (invigningsprot 1855). Senare förändringar l 890 fick kyrkan möjlighet till uppvärmning genom installation av två kaminer. l 896 beslöt man ce- mentera golvet i vapenhuset. 1903 genomfördes en mindre renovering, som huvudsakligen innebar in- vändiga målningsarbeten. Sakristia, torn och lan- ternin, som dittills varit spåntäckta, fick taktäck- ning av galvaniserad plåt. I 925 genomgick kyrkan en mera omfattande restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Härvid sattes den norra ingå ngen igen i mu- 74 ÖJA NYA KYRKA rens innerliv, vapenhusgolvet belades med kalk- stensplattor och lanterninens träväggar fick utvän- dig plåtklädsel. Kyrkan omputsades såväl in- som utvändigt, inredningen reparerades och målades om och varmluftsuppvärmning med värmekammare under kyrkans västra del installerades. Vidare kon- serverades altaruppsats och predikstol från gamla kyrkan och uppsattes vid kyrkans norra vägg. Kyrkan fick elektrisk belysning 1936, 1942 reno- verades sakristian och försågs med skåpinredning. Elektrisk uppvärmning installerades 1952 och in- för kyrkans 100-årsjubileum 1954 omputsades den Inredning och inventarier Altaranordning Altare och altaruppsats är placerade vid västra kort- väggen (fig 78). De inramas av en arkitektonisk upp- ställning i nyklassicistisk stil med två pilastrar, var- Fig 78. Altare och altaruppsats. Altarmålningen utförd av L Frid 1871. Foto 1969. Altar and reredos. Altarpiece by L Frid, 1871. åter in- och utvändigt. 1966 ersattes svartplåten på torn-, lanternin- och absidtak med kopparplåt. Ännu en restaurering är nu (1970) planerad. Res- taureringsförslaget innebär i stora drag att man un- der läkta ren bereder plats för väntrum avsett för brudpar och dopföljen , för städ- och förvaringsut- rymmen , för toalett samt för den nu i va penhuset befintliga uppgången till läktare och torn . Sido- gången i långhuset breddas och tvärgången slopas. Vidare skall dopfunten flyttas till koravdelningen och bänkarna göras bekvämare. Sydportalen öppnas åter och blindfönstret på vapenhusets norra sida ersätts av en regelrätt fönsteröppning. (se not 11). Höjd 165 cm. Ljusstakar av mässing: l. Av driven och punsad mässingsplåt. Åttkantig, klockformad fot, rund droppskiva , spiralvridet skaft, åttkantig droppskå l. Barocktyp. Höjd 22 cm. På gamla predikstolen . - 2. Samma typ som föregående. Rund välvd fot , åttkantig droppskiva, rund droppskål. Höjd 25 cm. På gamla predikstolen. - 3. Samma typ som före- gående, ett pa r. Fot, droppskiva och droppskål runda. Höjd 24,5 cm. På nya predikstolen. - Ljus- stakarna nr 1- 3 kommer från gamla kyrkan . Två är upptagna i inv 1750, en skänktes till kyrkan 1752 och en 1776. - 4. Av gjuten mässing. Rund fot och urn- formad ljuspipa, båda med pärlstavsdekor. Enligt stämplar tillverkad vid Skultuna omkr 1900. Höjd 22 cm. - 5. Ett par av gjuten mässing. Rund fot , cylindrisk ljushållare med vulster. Signerad » W. M-F. N l.5». Höjd 20,5 cm. - 6. Ett par av driven 85 ÖJA NYA KYRKA Fig 95. Mässhake av röd sammet från Öja gamla kyrka, sannolikt tillverkad på 1500-talet. Foto A TA. Red velvel chasuble from the old church, probably 16th century work. och punsad mässingsplåt i imiterad barockstil. Höjd 32 cm. Enligt stämplar tillverkade av Konsthant- verk, Tyringe. Gåva 1937 av lärarinnan Agnes Munther, Öja. - 7. Ett par av gjuten mässing. Imiterad barocktyp. Trekantig fot på lejonfötter, profilerat skaft, klockformig droppskål , pigg i stäl- let för ljuspipa. Höjd 35,5 cm. Tillverkade och skänkta I 954 av fabrikör G Hall berg, Öja. - 8. Ett par av gjuten mässing. Åttkantig fot och dropp- skiva, bägarformad ljushållare med åttkantigt bräm. Skaft saknas. Höjd 13 cm. Tillverkade 1957 av fabrikör G Hallberg, Öja, skänkta samma år av kantor och fru Albert Nilsson, Öja. På orgelläkta- ren. - 9. Sex ljusstakar av gjuten mässing, utfor- made som föregående , men med ett profilerat skaft. Höjd 26,5 cm. Tillverkade av Fritiof Karlsson , Öpestorp, skänkta 1967 av Kyrkliga syföreningen. Fyra av stakarna är placerade på altaret. Ljusstakar av tenn , ett par. Rund klockformad fot med pärlstavsdekor, urnformat skaft, rund dropp- skål. Inskrift på foten »A M 19 11 /4 27». Höjd 13 cm. I bårhuset. Ljusstakar av nysilver, ett par. Dekor av blom- och bladmotiv, rund fot med vågformig kontur, rund ljushållare. Höjd 15,5 cm. 1800-talets slut. Gåva 1955 av Anna Sterner, Öja. På dopaltaret. - Modern ljusstake av gjutjärn för fyra ljus. Höjd 19 cm. En liten ljussax av järn, sannolikt från gamla kyrkan , förvaras i sakristian. Längd 15,5 cm. Textilier Antependier: I. Av röd , vågmönstrad sidendamast med silkebroderier i gult, beige, brunt och rosa. På mitten ett Kristusmonogram inom en krans av änglahuvuden. Signerat »Libraria 1937 komp B.G.G.» ( = Bror Geijer Göthe). Gåva av missions- sykretsen. - 2. Av geometriskt violett- och grå- mönstrad linnedamast. På mitten ett kors av smala silvergaloner samt broderi i rött silke och silvertråd. Signerat »Li braria komp BH ( = Barbro Hell berg) 1964». fnköpt samma år för kyrkans gåvomedel. - 3. Av grönt linne och ylle blandat, med broderier i vitt och blekgult lingarn samt applicerade, smala guldgaloner. På mitten ett kors, på sidorna därom sädesax. Signerat »KLH ( = Kronobergs läns hem- slöjd) 1968». Inköpt som föregående. - 4. Av vitt linne och ylle blandat, melerat genom inslag av trådar i ljusblått, grått och beige. Prytt med stilise- rad framställning av de fem kornbröden och de två fiskarna (Matt. 14:16- 21) i guld- och silverbroderi. Signerat »Jönköpings läns hemslöjdsförening. 1-M. V-R. 1969». Gåva av Öja kyrko- och ungdomskörer. - 5. Av melerat, beige linne med broderier i lingarn i flera färger. På övre delen en duva, under den en bård av blomstermotiv. Signerat »SBS» ( = Sigrid Birgitta Synnergren). Hör till dopaltaret. Gåva 1941 av hemmansägare Magni Nilsson, Törnåkra. - 6. Av svart ylle med vit frans. På mitten IHS över korsade lager- och palm kvistar i silverbroderi. - 7. Av röd sammet. Har haft ett kors på mitten som tagits bort. Utefter nederkanten en bård av törne, Fig 96. Mässhake av svart sammet från Öja gamla kyrka, anskaffad 1690. Foto ATA. Black ve/vet chasuble from the old church, acquired in 1690. 86 87 ÖJA NYA KYRKA broderad i gu lt silke. - Nr 6-7 förvaras på kyrkvin- den och används ej. Något av dessa är sannolikt identiskt med det »altartäcke», som 1855 skänktes av brukspatron J Wahlquist, Gransholm. Mässhakar: l. Av röd , skuren och oskuren sam- met mot atlasbotten (fig 95). Mönster av breda rankor bildande spetsovala fä lt med en symmetrisk blombukett. På ryggsidan ett kors av knypplad guld- spets på ett underlag av gu lbru nt siden, kantat med silkesband i gu lt och grönt. På det smala framstycket en mittbå rd av samma material som korset. Ita- liensk, 1500-talet eller 1600-talets början. Omnämnd första gången i inv 1670. Konserverad av Libraria , Stockholm, 1929-30. - 2. Av svart blom mönstrad sammet (fig 96). På ryggsidan ett stort applicerat kors av blekgult siden, prytt med blommor i si lkes- schattersöm i grönt, blått , blekgult och rosa samt guldbroderi . Mitt på korset ett krucifix i kraftig guldreliefsöm. Ovanför krucifixet JNRl, under det »Anno 16»; de två sista siffrorna är numera utplå- nade. Enligt inv 1829 har å rtalet varit 1690, vilket verifieras av räk. Under det stora korset en död- skalle med två korslagda benknotor i guldbroderi och av primitiv utformning. På framstycket en bred mittbård av samma beskaffenhet som rygg- sidans kors. På bårdens övre del en bild av den åter- uppståndne Kristus. Figurens kroppskontur, hår och skägg broderade i brunt, dess klädnad i nu brungult, glorian i silver. Konservering som före- gående . - 3. Av svart sammet, kantad med dubbel silvergalon . På ryggsidan ett applicerat kors av silvergalon med törnekrans i reliefbroderi i silver. På framsidan strålande Gudsöga. Gåva 1839 till gamla kyrkan av »Klockaren Magnus Jonsson i Öija Hjelmagd och dess Son Carl Magnusson i Ell- anda Westregd» (inv). - 4. Av blåviolett sammet, kantad med guldgalon. På ryggsidan ett applicerat kors av guldgalon, i korsmitten IHS i guldbroderi. Runt korset växtornament i guldbroderi. Anskaffad 1927, utförd av Licium, Stockholm. - 5. Av linne. Den ena sidan grön med invävt vitt mönster i stramt geometrisk stil. På ryggsidan ett kors med evange- listsymbolerna och i korsmitten ett Kristusmono- gram. På framsidan en stjärna . Den andra sidan är vit med motsvarande mönster i grönt. Komponerad av textilkonstnärinnan Maria Wirde, Algutsboda, ut- förd vid Södra Sveriges Kyrkliga Textil 1946. Gåva av stationsinspektör 0 Wilke, Gemla. - 6. Av vit, mönstrad sidendamast med broderier i silver och silke i flera nyanser orange samt rött och svart. På ryggsidan ett kors, på framsidan en stjärna. Sig- nerad »Libraria, komp. AL. O.K. ( = Anna-Lisa Odelqvist-Kruse) I 965». Inköpt samma år för kyrkans donationsmedel. Kalkdukar : l. Av vit, mönstrad sidendamast, kantad med guldgalon och grönt ripsband. I hörnen sädesax, broderade i silke i gult och grönt. Utförd 1955 av Libraria, Stockholm, gåva av lärarinnan Agnes Munther. - 2. Av grönt linne och ylle blandat, broderad med sädesax i vitt och gult lin- garn samt guldtråd . Signerad »KLH ». Inköp som antependium nr 3. - 3. Av violett ylle. På mitten ett likarmat kors inom cirkel, broderat i si lvertråd och svart silke. Gåva 1968. Predikstolskläden: I. Av vit mönstrad sidenda- mast. På mitten ett broderi i silke i flera färger och guld med ett kors och ett hjärta som huvudmotiv. Signerad »Libraria 1947». Gåva till minne av bruks- ägare A Myhrman. - 2. Av grönt linne och ylle blandat med broderi i silke i grönt, vitt och blek- gult samt i guldtråd , bestående av tre sädesax och små kors . Signerat »1954». Gåva av fo lkskollära- rinnan Maria Rosenquist, Öja. - 3. Av violett ylle broderat med ett cirkelkors i silver och svart. Gåva 1968. - 4. Flamskvävnad i ylle och guldtråd, framställande en duva i melerat vitt mot bakgrund i guld. Längs nederkanten en bård i blå tt. Signerat »I-M. V-R. JLH ( = Jönköpings läns hem- slöjdsförening). 1969». Gåva som antependium nr 4. H åvar: l. Av brokad, blommönstrad på vit botten och fodrad med grå bomullslärft. Järnhylsa, svartmå- lat träskaft med svarvat handtag. Diameter 16,5 cm. Gåva 1855 som mässhake nr 3. - 2. Ett par av röd sammet med foder av rött siden. Runt brämet gu ld- galon , som även indelar håven i tre fä lt, två med IHS i guldbroderi, ett med korsbärande lamm, broderat i vitt silke och guldtråd. Saknar hylsa, monterad på kraftig koppartråd, fästad i det enkla, brunmålade träskaftet. Diameter 15 cm. Gåva 1934 av De ungas sykrets. Mattor: l. Dopmatta i nöthår, geometriskt mön- strad i gult, grått, blått, grönt, brunt. Utförd 1941 vid Södra Sveriges Kyrkliga Textil , gåva av hem- 88 mansägare Magni Nilsson, Törnåkra. - 2. Altar- matta i flossa , indelad i fält , mönstrade med olika religiösa symboler i gult, grått, brunt, rött. An- skaffad 1954, vävd av fru Anna Andersson, Öja. - 3. Kormatta i flossa , mönstrad i ljusgrått , mörk- grått , brunt och gult mot grön botten. Signerad »KLH IK 1954». Gåva av kvinnosammanslut- ningarna inom församlingen . En »broderad bokställare», som skänktes 1855 till kyrkans invigning av brukspatron J Wahlquist, Gransholm, är numera försvunnen. Övriga inventarier Kyrkans boksamling förvaras dels i kyrkan, dels i prästgården. Bland böckerna märks Karl XII:s bi- bel från gamla kyrkan , skänkt 1776 av dåvarande patronus, Salomon von Otter (se Bergunda, not 6), ha ndböcker från 1614 och 1772, psalmböcker från 1697 och 1773 samt Svensk provpsalmbok 1765. Alnmått av järn från gamla kyrkan. Märkt med årtalet 1714. Total längd 73,5 cm. Ståndur. Svängt klockfodral , må lat i olivgrönt med lister i gröngult och brunt. Urtavlan osignerad. Gåva l 883 av urfabrikör Schoug, Växjö. Kyrkkista av ek, järnbeslagen, indelad i två av- delningar och försedd med två lås och tidigare med ytterligare två hänglås. Myntspringa i locket till den mindre avdelningen. Längd 156 cm, bredd 62 cm, höjd 55 cm. Omnämnd i inv 1670. I sakristian. Tre sto lar av 1600-talstyp från gamla kyrkan. Två, av enkel utformning, förvaras i sakristian, medan den tredje (fig 97) , vars ryggstöd har mellan- stycke med genombruten mönstring, är uppställd vid lå nghusets östra kortvägg. Spegel, rektangulär. Ramen förgylld med rikt ornamenterat överstycke av stuck. Höjd 52 cm, bredd 55 cm. Nämnd första gången i inv 1855. Träskrin , sannolikt avsett för förvaring av natt- vardskärl. Inläggningar av intarsia, beslag av driven och punsad mässingsplåt, handtag av mässing. In- vändig klädsel av rött ylle. Höjd 20 cm, bredd 34 cm, längd 39,5 cm. Troligen inköpt till gamla kyr- kan I 769 (räk). Förvaras i sakristian. Klockor Kyrkan äger två klockor, vilka båda tidigare hängde i den gamla kyrkans klockstapel: 1. Storklockan INREDNING OCH INVENTARIER (fig 99) har en enkel akantusbård runt slagringen, dubbel runt halsen , den översta med inslag av blommor. Text på kroppen, inom girlander: DENNA ÖJA FÖRSAMLINGS KLOCKA , GJUTEN 1547 OM- GÖTS 1884 AF JOH. A. BECKMAN20 & c 0 STOCKHOLM. DÅ VAR D:R J. ANDERSSON BISKOP I VEXJÖ STIFT, D:R G. WETTER DOMPROST, E. LÅFTMAN21 KYRKOHERDE, A. LÖNNGREN KOMMINISTER, J. MAGNUSSON KYRKO- VÄRD. Under strålkransomgivet Gudsöga : GÅR IN I HANS PORTAR MED TACKANDE, UTI HANS GÅRDAR MED LOFVANDE, TACKER HONOM, LOFVER HANS NAMN. DAV. PS. 100:4. SY. PSALMBOKEN 323. Höjd (med krona) 95 cm, diameter 106 cm. Före omgjutningen 1884 var klockans höjd 1 aln och 10 tum , dess diameter 1 aln och 17 tum. Den pryddes av ett a ntal instöpta mynt med namnet Gustavus runt en korsprydd glob, dvs Gustav Yasa-mynt, Fig 97. Stol av 1600-talstyp från Öja ga mla kyrka. Foto 1969. Chair, 17/h cenlury lype, from lhe old church. 89 ( TI 0 7A 0 0 "·"-·· Fig 98 . Avritning av text på storklockan fig 99, före omgjutningen 1884. Teckning av 0 Sörling. A TA. Copy of lex! on lhe great bel/ before lhe recasling oj 1884. Drawing by 0 Sörling. F ig99. Stork lockan, ursprungligen gjuten 1547, omgjuten 1884 av Joh A Beckman & Co, Stockholm. Foto 1969. Fig 100. Lillklockan , gjuten 1732 av Andreas Wetterholtz, Ma lmö . Foto 1969. The grea/ bel/, cas/ originally in 1547, recasl in 1884 by Joh Beckman & Co, Slockholm. The small bel/, cast in 1732 by Andreas Wel/erhollz , Malmö. 90 Fig 101 . Detalj av .lillklocka n fig 100. Porträtt av kung Fredrik I och drott­ ning Ulrica Eleonora. Foto 1969. Detail of small be/I in Jig 100. Portraits of King Fredrik I and Queen Ulrica Eleo­ nora. samt hade inskription med namnet Petrus och å r­ talet 1547 urskiljbara, därtill en del svårtydda tecken22 (fig 98). Avtryck av ett av mynten för­ varas i SHM (inv nr 7623). Förutom klockan ut­ nyttjades vid omgjutningen även en dopfunt »af gammal metall» samt »1 st koppar Kättil» (se ovan, Öja gamla kyrka). - 2. Lillklockan (fig 100- 101) är rikt dekorerad med växtornamentik. Runt slag­ ringen . G JUTEN NY AF M5 t ANDR EA WETTERHOLTZ23 FRÅN MALMÖ ANNO 1732 N° 62. På kroppens ena sida, vid porträtt av konung Fredrik I och drottning Ulrica Eleonora. REGE SVECIAE POTENTISSIMO FRIDERI COPRIMO. REGINA SVECIAE CLEMENTISSIMA ULRICA ELEONORA. Under porträtten fortsättningen. GUBERNATORE PROVINCIAE CHRONOBERGENSIS AN­ INREDNING OCH INVENTARIER DREA KOSKULL. EPISCOPO DIOCES(lS) WEXION(ENSIS) D(OMINO) GUSTAYO ADOLPHO HUMBLE. ARCHIPRAE­ POSITO PASTORE ECCLESIAE ÖYENSIS OLA YO OSANDR024 D(OMl)NO PAULO EGGERS CENTUR(IAE) ALBOENSIS CAPIT(ANEO). D(OMI)NO GUSTAVO SANDWALL TERRi­ TORll PRAEFECTO ( = [Klockan göts] , när den mäktige Fredrik I var Sveriges konung, den milda Ulrica E leonora Sve­ riges drottning, Anders Koskull landshövding Kronobergs län , herr Gustav Adolf Humble biskop i Växjö stift, Olof Osander domprost och kyrko­ herde i Öja församling, herr Paul Eggertz kapten för Albo kompani och herr Gustav Sandwall härads­ fogde.) - På kroppens andra sida, omgiven av en girland med lurblåsande putti. THEN SOM MIT LIUFWA KLANG SIT HIERTA LÅTER RÖRA I ATT TRÄDA FÖR SIN GUD OCH ORDET FLITIGT i 91 ÖJA N YA KYRKA HÖRA I PÅ HERRANS DOME DAG STOR NÅDELÖN UND- FÅR I NÄR WID BASUNERS LI UD THE DÖDAS HOP UP STÅR. I KOMMER OCH LÅTTER os TIL BEDIA OCH KNÄ- BÖGIA j OCH NEDER FALLA FÖR HERRANOM THEN OS GIORD HAFWER I PSALMEN 95 V. 6. Noter 1. K Kjellmark, Värends fornminnen. - Inventering av fasta fornlämningar 1937 av S Lindblad och T Peterson, ATA. 2. Wäxjöbladet 11.12 1948. 3. Öja gamla kyrka 100 å r, s 15. - Jfr SvK Sm Il : 3, s 176 och fi g 179. 4. Smålands posten 30.9 1948 samt Öja kyrka l 00 år, s 16. 5. Brev 14.3 1950 till herr Erik Johansson, Härensås, Gemla, ATA. 6. Sannolikt Erland Herlin, mästa re i Växjö 1688- 1719 och tillverkare av Bergunda försa mlings sockenbudskalk . 7. Rebecka Brumstedt, hustru till Magnus Nico/aus Brum- stedt, komminister i Öja 1760- 82. 8. Ulrika Altea Maria Griindel, f 1706, d 179 1. G l m Sven Bre/ter, kyrkoherde i Bergunda (se Bergunda, not 17). - G 2 m Olof Osander, kyrkoherde i Bergunda (se not 24). 9. Jonas Malmberg, byggmästa re, född i Bergunda. H a r byggt fl era 1800-talskyrkor i Småland , bl a i Lenhovda, Kalvsvik, Hemmesjö och Marka ryd. - Öja kyrka 100 å r, s 17. 10. Prästestom (stomhemman), bostä lle som i de gammal- svenska landskapen upplåt its å t kyrkoherden som löne- förbät tring, i en del fall i sa mba nd med pastoratssam- manslagning vid reformationst iden. - Öja gam la kyrka var uppförd på »Öja Stoms egor>> (i nv l 829). 11. Gransholms pappersbruk i Öja socken, grundat 1803 av Peter Adam Bergius, f l 758, d 1826. Gransholm var före reformationen , då gården indrogs av Gustav Vasa, bis- kopshemman. Om dess historia, se P G Vejde, En bok o m Gransholms bruk . Pa ppersbruket köptes l 846 av klädesfabrikören och råd- ma nnen Johan Wah/qvist , f 1796, d 1856, Växjö , under va rs tid bruket väsentligt utökades. Bruket har därefter tillhört bl a släkterna Aschan, som fortfarande bebo r gården Gransholm, och Myhrman. 12. Skrivelse till extra sockenstämma 13.6 1847. 13. Fredrik Westin, f l 782, d l 862, målare med klassicistisk inriktni ng. Må ngsidig och produktiv och mycket upp- skattad av sin samtid. H ar utfört e tt flerta l a ltartavlor, bl a i Kungsholms och Jakobs kyrkor i Stockholm samt Runt halsen: GLORIA IN EXCELSIS DEO. Höjd (med krona) 81 cm, diameter 84,5 cm. - Klockorna ringas sedan 1967 elektriskt. i landsorten. - »Kristi förklaring» i Jakobs kyrka må- lades å r l 828 . 14. Ludvig Frid, f l 855, d 1909, genre- och historiemå lare. H ä mtade ofta motiv från Småland. H a r även utfört ett större anta l målningar för kyrkor, bl a i Vetlanda, H alm- stad och Urshult. 15 . Torben (Torbiörn) Röding, f i Jönköping på 1670-ta let, d trol före 1716 i Växjö, bildhugga re och må lare. Elev till Anders Ekeberg och en av de mest produktiva barock- bildhuggarna i Växjö stift. H a n har bl a gjort predik- stola rna i Björkö (1704), Korsberga (I 705), Lemnhult (I 706) och Berga (1707) sa mt a ltaruppsatse rna i Blädinge (1711 ) och Nottebäck. D en sistnämnda företer stora likhete r med uppsatsen i Öja. - G Svahnström, s 442 ff. 16. Ok1Us Cavallius, f 1648, d 1708, kyrkoherde i Bergunda 1696- 1704. Domprost i Växjö l 696- 1703, från sist- nämnda å r biskop i Växjö. 17. Jfr äve n predikstolen i Sjösås nya kyrka , SvK Sm Il :l , s 56. 18. Johan(nes) Magnusson , f J804, d 1875, Lemnhult. Bygde- målare, instrumentmakare, sjä lvlärd och oexaminerad orgelbyggare, dock flitigt a nvä nd i små landsförsamling- arna. Uppfann och byggde meka niska psalmpositiv. - Se vida re E Erici 1949, s 74 och Densamme 1965, s 284. 19. Aron Sandberg, f 1873, d 1959, sku lptör, verksa m i Stock- holm. Hans namn är fra mför a llt knutet till skulpturut- smyckn ingen av Stockholms stadshus. 20. Johan Alexander Beckman, klockgjutare. Mästare l 839, verksam i Stockholm 1840- 1873. - Grundade firm a J A Beckman & Ca, som verkade fram till 1912. 21. Emil Låftman, f 1843, d l 900. K yrkoherde i Bergunda l 878- 1890. 22. Enligt en uppgift av E Låftman i A TA. 23. Andreas Larsson Wetterholtz, klockgjutare, ve rksa m i Ma lmö 1724- 177 1. Gesä ll 1727, mästare 1729. W kom från en klockgjutarsläkt och var brorsonson till Arvid Larsson, som sannolikt gjutit lillklocka n i Bergunda (se ova n) . - Uppgifterna lämnade av L M Halmbäck , Vall. 24. Gustav Adolf Humble, f 1674, d 1741 , biskop i Växjö 1730- 1741. - Olof Osander, f l 700, d 1787, domprost i Växjö, samtidigt kyrkoherde i Bergunda, sena re biskop i Växjö. 92 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR S tockholm RA: E D:s konseljakter 29.8 1843 (Ritning till Ny K yrk a för Öja Församling i Kronobergs Län av J Carlberg) och 8.4 1864 (ritning till orgelfasad av A R Pellersson). ATA: ln v 1829 med beskr av gamla kyrkan; brev rör Gustav Vasa mynt, avgjutet vid storklockans omgjutning 1884; besk r av storklockan , omgjuten 1884, av E Låftman; förs! till restrnr av nya kyrkan , inst av elvärme sa mt konser- vering av ä ldre a ltaruppsats av P Boberg 1926; brev från Libraria 1929 ang konse rve ring av mässha ke från 1500-talet ; snabbinv av W Andersson 1932; förs! till inst av elljus 1936; inv av fasta fornl ämningar 1937 av S Lindblad och T Peterson; förs! till ombyggnad av orge ln 1944; brev 1950 a ng tavla, sannolikt frå n läkta re i gamla kyrka n. R aä: K-byrå ns arkiv: Ritn till ny kyrka av J Car/berg 1843 (fotokopia) ; ritn till orgelfasad av A R Pellersson 1864 (fo tokopia); hand! rör kyrkogårdens utvidgning 1923; förs! till restaur och inst av centra lvärme av P Boberg 1925 ; först till elbelysning 1936; först till ombyggnad av orgeln 1944; ha nd! ang tornur 1953; förs! till bårhus a v G Nerle 1953 ; förs! till inst av e lvärme av K H Marvig 1953 ; först till komp! av elbelysning av K H Marvig 1954. Lund LUB : P G Vejdes sam! med hänvisninga r, notiser, tidnings- urklipp, foton samt avskrift av Öja gamla kyrkas inv ca 1670 ur Domkapitlets arkiv D ][: I (kyrkornas och präst- gårdarnas inv 1669- 71), fot 39-40. Vadstena YLA: Öja kyrkas a rkivalier: st prot (spridda å r) 1677- 1726 (Kia: 1), 1732- 1734 (Kia: 2), (spridda å r) 1751 - 1852 (Kia: 3), 1852- 1862 (Kla: 4), 1830- 1852 (Kia : 5), 1863- 1898 (Kia: 4); kr prot 1843 (Kia: 3); räk 1677- 1730 (Kla: I), 1730- 1751 (Kia: 2), 1750- 1800 (LTa: I), 1800- 1868 (Lla: 2); inv 1676(?) (Lla: I) , 1829 med beskr av gamla kyrkan (Kia : 5), 1750, 1778 (Lla: I) , 1801 (Lla : 2), 1840 (Bergunda Lla: I) ; bänklängd 1680 (Kia : I) ; byggnadskommittens prot 1844- 1852 (Kia: 3), 1830- 1852 (Kla: 4) ; kontrakt med byggmästare J Malmberg (Kia: 5). - Yngre arkivalier förvaras i PÄ. Växjö Små! Mus: P Bobergs efterlämnade papper med bl a dive rse förs! till resta ur av Öja nya kyrka; diverse sena ha nd! och foton. TRY C KTA KÄLLOR OCH LITT E R ATU R Dahlby F, D e heliga tecknens hemlighet. Stockholm 1963. Eile A , Värends sockennamn, i: H CÅ 1925. Växjö 1925 . Erici E, Johannes Magnusson i Nässja , i: Växjö stifts hem- bygdska lender 1949. Växjö 1949. - Densamme, Jnven- . tarium över beva rade äldre kyrkorglar i Sverige. Stockholm 1965 . Erixon S , G amma l mässing. Västerås 1964. Holmbäck L M, Klockor och klockringning. Stockholm 1951. Kje!lmark K, Värends fornminnen, 1- 3. Växjö 1933. Rogberg S , Historisk Beskrifning om Småland . K a rlskrona 1770. Rosengren J , Linell L och Fischer J, N y Småla nds Beskrivning Il : 2. Växjö 1903 . Småla ndsposten 30.9 1948. S vahnström G, Skulptur och måleri i Växjöstiftets kyrkor, i : Växjö stift i ord och biild. Stockholm 1950. Svenskt Diplomata rium från och med å r 1401 , 1- 3. Stock- holm 1875- 1902. Vejde P G, En bok om Gransholms bruk. Växjö 1952. Wieselgren P , N y Smålands Beskrifning, Il. Wexiö 1846. Wäxjöbladet 11.12 1948. Öja kyrka 100 å r. Minnesskrift. Växjö 1954. Silverstämplar tydda enligt Guld- och silverstämplar. Svenskt Silversmide 1520- 1850, IV. Stockholm 1963 ; Förteckning över hos Kungl Mynt- och justeringsverket inregistrerade tillverkarstämplar 1913- 1954 (sammanställd av E Lind- berg). Stockholm 1955. Tennstämplar tydda enligt Löfgren A,Det svenska tenngjutare- ha ntverkets historia, I : 1- 3. Stockholm 1925- 50. Personuppgifter hämtade ur: Elgenstierna G, D en introdu- cerade sve nska adelns ättartavlor. Stockholm 1925- 36; Svensk uppslagsbok. Malmö 1947- 55; Sve nskt biogra fiskt lexi kon . Stockholm 1918-; Svenska män och kvinnor. Stockholm 1942- 55 ; Virdestam G, Växjö st ifts herda- minne, I - ll. Växjö 1921 , 1927. 93 Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA , Stock- UUB Uppsala universitetsbibliotek holm VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, BSt K Byggnadsstyre lsens ark iv, Stockholm Stockholm ED K Ecklesiastikdepartementet (konse ljakter i RA) vis prot visit a tionsprotokol l HCÅ H ylten-Cava lliusföreningens å rsbok (Kronobergs- YLA Vadstena La ndsa rki v boken) VSLB Växjö st ifts- och landsbibliotek inv inventa rieförteckn ing ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 19 18 BSt), Stock- inv 1829 en på grund av kungl förordning 17.4 1828 före- ho lm tagen inventering av fo rnt ida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar (protoko llexempla r finns i kyrkan och i ATA) LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINAGAR K-byrå n Kulturhistoriska byråns a rkiv, Raä kr prot kyrkorådsprotokoll B l Blekinge Nä Närke LM S K Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm Bo Bohuslän Sk Skåne LUB Lunds universitetsbibliotek Dr D ala rna Sm Småland PÄ Pastorsämbetet D s D alsla nd Sö Söderman land RA Riksa rkive t, Stockho lm Go Got land Up Uppland Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm Gä Gästrikland Vb Västerbotten räk räkenskaper H a H a lla nd Vg Väs tergöt land SD Svenskt Diplomatarium Hr H ärjeda len Yr Värmland SHM Statens historiska museum, Stockholm H s Hälsingla nd Ys Västman la nd Smål Mus Smålands Museum, Växjö Jä Jämtland Å n Å ngermanla nd st prot stämmoprotokoll La Lappla nd Ög Öste rgö tl and SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg Me Medelpad Öl Öla nd på uppdrag av VHAA. Stockholm 1912- Nb N orrbo tten 94 Summary Old Öja Church HISTORY I. Of Old Öja Church, demolished in conjunctions with the erection of a new church (see below) completed in l 855, there remains today onl y a ruin , the walls of which are visible up to ca 50 cm above the surface of the earth (figs 61, 64-68). The original plan of the building, which has probably remained unchanged , was of a type common in rural medieval churches (fig 62). It comprised a rectangular nave and a narrower, straight-ended chancel, separated from the nave by a rood arch, and a vestry on the north side of the chancel. There was an entrance in the south wall of the nave. The church may have been erected during the twelfth century or later in the Middle Ages. A wooden porch before th e nave portal was added later. JI. Documents dating from the seventeenth and eighteenth centuries show that the church had a shingle roof and a wooden floor. Towards the end of the l 750's the interior was dec'.lrated by the Wäxjö painter, J C Zschotzscher. In l 781 a doorway was made in the south wall of the chancel , and a window in the south wall was enlarged. FURNISHINGS A reredos (figs 79, 80) made by Torbern Röding in l 703 and a pulpit dating from l 653 (figs 82- 86), probably the work of a provincial wood-carver, have been preserved. The reredos and pulpit are in the new church. There is also, in private ownership, a painting representing David (fig 69), from the north gallery of the church, which was erected in 1759 and pa inted by J C Zschotzscher. There was a west gallery, too, also decorated with paintings by the same artist. Among other objects is a silver viaticum chalice (fig 92), dating from the beginning or middle of the seventeenth cen- tury, with a paten acquired ca 1677. Two brass chandeliers were purchased in 1722 and l 772 respectively, and a brass wall bracket was presented in 1785 (fig 93). An ltalian chas- uble of red velvet with gold bobbin lace dates from the sixteenth or early seventeenth century (fig 95), and a black velvet chasuble with si lk and gold embroidery was acquired in 1960 (f ig 96). There is also a church chest dating from the seventeenth century, and three chairs (fig 97) from the same period. All these objects are now in the new Öja Church , except the viaticum cha lice, which is kept in the vicarage. The New Öja Church The new church was erected during the years l 852-55. The decision to build a new church had been made a decade or so earlier, but differences of opinion regarding the situation of. the church delayed the start of building opera tions. Origi- nally the church was to have been erected in the old church- yard, which was to have been enlarged. Some members of the building committee considered, however, that the church should be erected on another site, the so-called Bergagärdet, about 900 metres from the old church. The difference was finally sett led by the Crown in favour of the second alterna- tive. The plans and drawings of the church- revised some- what during the course of building- were made at the office of the Ministry of Works, Stockholm, and signed J Carlberg, l 843 (fig 75). The church is in neo-classicism, typical of the period, with a long, rectangular room with barret vaulting (figs 76, 77) without a distinct chancel and with a vestry behind the sanctuary in the west. The church has a relativel y low east tower (fig 70) with a lantern . The church was restored in 1925 under the supervision of Paul Boberg, architect , Växjö. Among other things, an en- trance in the north wall of the nave was closed on the inside, a nd the pulpit and reredos from the old church were con- served and placed by the north wall. In addition to the furnishings mentioned above in connec- tion with the old church, is the reredos (fig 78), with a paint- ing representing the Transfiguration of Christ, a copy by Ludvig Frid, 1871 , of the altarpiece in St James 's Church, Stockholm. The organ (fig 77) was built by Johannes Magnus- son in 1865, since when it has been rebuilt several limes. The sil ver chalice and paten (fig 88) were made in 1900 in Gothen- burg by G A Kjernäs, and a silver-gi ll bridal crown was made in l 946 by Atelier Borgila, Stockholm. FÖLJA N D E KYRKOR I SMÅLAND HAR UTKOMMIT I S ERI EN SV ERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INV E NTARIUM: Jönköpings och Huskvarna kyrkor, Sm band I, volym 48. Kalmar slotts kyrkor, Sm band 111: 1, volym 117. Växjö domkyrka, Sm band IV: 1, volym 137. UPPVIDINGE HÄRAD: Kyrkorna i Sjösås, Sm band IT: 1, volym 114. Drevs och Hornaryd s kyrkor, Sm band IT: 2, volym 120. Dädesjö och Eke kyrkor, Sm band Il: 3, volym 126. KI N N EVALDS HÄRAD: Bergunda och Öja kyrkor, Sm band V: 1, volym 138. Under utarbetande: Uppvidinge härad, Kinnevalds härad , Kalmar stadskyrkor, Växjö stadskyrkor. 138 KONSTHISTORISKT INVENTARIUMSveriges Kyrkor VOLYM 138 SMÅLAND Band V, häfte 1 Kinnevalds härad Gärdserum +Hannäs + Kyrko, kapell I;. + +. +Tryserum + Ö dekyrka. ky r koruin "il, NTJ USTS ~ Stor re väg BroddebO+ + Uknon "'--.\~ tLa ndskapsgrans / VISTA , +Kumla by. 'I GRÄNNA \ V E d ~ Ö d La nsgro ns / / ;) / ' i + Ade lov "TRANÅS Ovecu~ 'f11 ,4-~ Harodsgrans_ Vm ngso ' + I Sabµ + '-t I"' Il 0 ":_ fl V ~erum -i N + -f Dalhem...,....,_ _..''\ "-""»> Voderskars kap.+ ( I ~, H D {VEDB0 L1ndecås ( La,Yo+ ~0)10_10 20 lO km !.Olmstad+ V.reda H D +Fr~no ryd Odensv1 ~' + h .... '---~--~-~ V n \ \.\•\'\\. j / + Lomm~ryd( ~ + Gamleby~ ...._ ammor Ska d ad+ -< +Houndo + +,Mo rbock Holilngebecg ' 1:1 ~ Bank~ i 1'TV{TA i' Ancby+Bredesto~ • L /k + +T~ 11sf 11J\ \j , -.,,'\ Sva rttor p Ba la ryd ~ oc nev1 _, ("'I · r--"'1.-rstar~+' ' + I :+/ -+·~- \ + Asker d D1urs" d a o I \ + y+. lockStod ~~--STERVIK1 Ballnaryd+ JÖNKÖPING HUSKVARNA I -- FI b y 1-VEDP + I / S TJ USTS--- "'~ L1ungar u + -~ery~~ges·+~~~s;ears d + \ >:.. _ _ ' ~ s v1+ '" / Anka rs rum /~"~ \;.I Sa ndseryd+ J Rog- TtQf P T ' Y + N 1 Solberga bd '\ + t..., _ + 1+ Glodhom.mar Mul se ry~ ff2.rr.a.. + + bergo ;t- ~-.\, Nossio + Rumsku ll o" ,:I Frodinse L/D j , hammar Bor~~~serum J-ID '"'-*' G la .iL.EKSJO S VEDBO ... ---~ , r . Vastrum+ Angerdshes lra+----z--+. • Ph NÄSSJÖIt .\ ,"?f "' • • _= ___ i!ngatar~ ,. -:. lfD VIMMERBY ~ +. / + ,.......... .... M~~Trp _Öde:;:-u-- Kul~k~~-~-"""-"' +Hull Ha~ieby+~ • Pela rne r-- 1.>-' ~ H1orted\ r.-..,; // N Unnoryd+ J\10 +Bondstörpf r + 9 ----~+- ~ +Horeda H DBello,.... .• \ Mar1onnelund l + \ / ~ St å dh I l \ Malmback+ + . \ '-~M,~l l by+ + + \ + Krökshult Lo nneb1 erga ', Tuna \ (T eng / s u t \ · A Almesokra ~ 1 Edshult--' ~ + ' , +. -... '-...,____, ~ HD Byo rum+ t JVASTR Bodafor "1+s ~°";k""ö'-----.~~·r l sto r p+ \ ~"' Vena ',, TUNAL~iNS1 + va ld shult'.. ,e'{gggw .!! ~ N Sands a \ ~kede ÖSTRA Hultsfred0 ,, f ndhems ka p+ Moslerhu li*° /.+ore ryd ' OSTBO \ + Svenorum + I I ' -.- •"\, r-1 ' ,-1 'V N Hestro Skili'in ar d+ ' Bnngelaft°+ .. Nosby+ \ VETLANDA +Ök~o '-'ASPELANDS~~, ( Km ldo lo f/D/ + Åsen-:--19.!!!'.Y- ,, / Hyl letafto lfD SAVSJO Nove l s10 ~ ~I do J + 1 <.. ~ -+' F1gehalm Ka ll e_ryd + ~09°+ + ' Tofte ryd+~ " N L + f+ + I + + + Bocksedo s+ + Sk1ro Jareda +Möhlla \ 5- - --- I + J -· ) ' h 1 \ + ~ , 1unga+ Val ls10 +. + Myres10 \ " / "7-0Bå ror yd+ /_"f'0 r1G m.... Åke r Vngstad,:P. + + 'Lannoskede Ny~ H D Stenberga Tveta+~Morlund a \ # .,,, ..i.: nos10 " :+ • H1artl anda Skeppbrstad + .! + I\. \ - i! Våthu lt Gislaved• '· Hagshu lt • ~ + + +. ' ~Korsbe rga ( • "", ..,_,,.,.. ~oderhu l!+_it'OSKARSHAHNr :+ + ~-+ Kavs1ot I Ny~alo + s,Oc HultSJO Frodery~ ~ Lemt + ~ l V1rserum Ho, ' ~~=,.,.,,,,,.,.~ B?_!~bo G ylle~ AnderstorR:_ Frye le+ 1H1a lmseryd il ka ryd +sackoby , hu lt Nashult ,..... • ......------)f+ Boc;kgra .-ISTR1 NDA 1 ,.VASTBQfars ~ ' ID ..._ + S Salberga + ~ '\ I Foge lfa rs h+ ' I Burseryd y Il I d Kul 1 to rp ,., ' ' ~i........, ~~~~,_,} .... J ' ..J T 1 Berga • -...... + + ' sa Breda r ' d ! .. Osb ruk.f:l t.. ~ "'\. + Ramkv illo Å ""l Ho sb f Pas kall av 1 ~+ 0 Sondv 1k Re flel~t_..,,,,. -- ± -,--,/ + = -11,YARNAMO i 1 Q RR- Asa+ \ f' ' + seda - + ,9, Y+'< Fl>se ryd / ' S H 14-= ~ Forsheda + '\ Korda''+ ..._Gol laryc(' VIDINGE \.4ar no rxd f ogerhu lt HANbBöRn 'Hb + / 'J'(~ -f es1a Il D Torskm ge+ \ vo'xt'orP "-.. I {Anebodat \ + To lg \ + + ~otteback \. / / ) \ 1 Gr>:.!:ryd f Kå ll ersta A't Hönger"'j.f.'T, I ' e er9-t._ H D+ 0 c + S i osö·~ G Löngemåla+ r" <§" rl:J ";"T Ja /l untofto I unno 1 11 • rev+ ra nhu lt .. Londeryd/ +. + ,/'\,._+' i\ , (Slotthag Tlureda + s' b+ 'lf Alghult / '\. ..._Kråksma lo 1,. HD-t) Monsteras\ L" 7 0 v, ~ Donno 1 ' T ~ + oro Y .._ .._ :!;,/ \,-r ; "- Kronobock Hylte bruk o ngo ryd ni ..!lalmsa' t ~ydo ha l m ) + " 1+E ke :;>-.~~-y.j; =~·-~=~' r- ' ' ' ff 1\J++ {V /r" ' .., , + sbe r a T ~ ~Lenhovda Froseke ...-'\. -'( ~ F \ Fa rgoryd T "k ~fl .:f Darorp. "·-~+Miste l a ö r J Dodes10 - - -- + \ I ' '\+ Alem ' s u d+i n u.o·~· +v.j'.t~ r\~ \ J Leka r Horl,;°l\ ardsby +. UPP V(D INGE lfD .r---NMÖ RE''- F +/ nnary 1/J Be r a 1 a SJO \ H101s b~;I: ,) .l.ö~b).'. / .... _ -: Herråk ro \\"'" i-- + Backebo '...,.-1 9 1 1+ •msio ~ ',7t f +! Ryssby '-...( Alve +., 5i~y· JÖ I Holleberga+"- J \ lfD 1""......,0dens10'!..., l \o\ nu•\~ + / Blad mg '+öi a;,4-'BeTg· +~uru bt___ Ekebergo \.'\} \ + Kristvalla R.ys~ by+ \"'-' / + =-l;Tu~aryd -~ 1 / unda mmes10 "\ + + " ij. /f) L1d hult Angelstod LJUNGBY-- - y- - ,, Oqn, landa \..+Hovmontorp f'"'\. Flemming;la nd Åby + j" 1v 11 " 1v1s la nda ':f" y Tegnaby + I' °"'- NYBRO I'M Anne r t'Q..d~,~+Kå nna / + ) +,e lov Tav~lsås . ~Lessebo Mades 1 0+••~ \ +For1o~a ~= - S Li ./'nga + ,1 Skalelov \\ \ + O.Torsos ". _ ,,,.~,..>= J ~ .....,,__ - , ...LKlockeberga1 - "".+ Na tt1 o f Agunnoryd r K I k+ I I KONGA Algutsbada+ ·- ,,__;/ Trekanlen + I ~) Vr6 T ,+ + W LL"8o '\ ,vsvo \ Urasa + I + ' o/, + S·t S1gfr 1d+ D · 1- . orpa • Hamneda l f:'. V Tarsas+ f.\ j l at,+ I •: Nabbe le +L1uder I s10 S. MåRE a r Yd;ilr KALMAR SUNNERBO /, Piotteryd+ / • + ~KJNNE 1+ 't +L1nne ryd v-, ;!1-_, Oskar+ L1u ngby"f;/o\:N0ssma Hmne r d // \ ~ Vacke lsån Emmaboda Mo rlo rP. tt9Y+ , H D Ste nbra hulJ* f +voresta d " ,V A,1.!fi~ \ H D , Ko rlslundo+ ++Arby Trary.J!.tl +Gate r yd~J.'J,r H D -' "')f~'/b\ \ \h ,ngsas + +Langas1a Vaxtar ,tv,Hag by / A··1 h Il+..' H .. I d ---:f' '\ I +Tingsrvd Al mebada..-' +Vossef1a rdo p ,,7 m u ar un o+ \ + / (!)- _, _ ( H D , j Ha llaryd ( Ursh ull ~ ~- +s. Sandsjö Halltor p~. f! k d + I +Almund~ryd , +Gul\oba .&§oderåkra + Mar ar _ / -,.. ;rr; 1.ifridafo rs .... Torsösf'" d< ..- ( ;.· Bergkva ra KARTOGRAFISKA INSTITUTET Almqvist & Wiksell