Eke ERLAND LAGERLÖF SVERIGES KYRKOR GOTLAND BENGT STOLT Eke kyrka , Ekekyrka HEMSE TING, GOTLAND BAND VI:6 Av ERLAND LAGERLÖF och BENGT STOLT VOLYM 156 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1974 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGREN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Eke kyrka, avslutad i september 1973, har utarbetats av antikvarie Erland Lagerlöf (arkitektur, byggnadshistoria och kalkmålningar) och docent Bengt Stolt (inredning och inventarier) . Excerperingen är utförd av fru Ada Block. Översällningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA . Omslagsbilden återger interiör mot öster. Foto S Hallgren 1970. A L M Q V I ST & W I K S EL L TRYCK E R I A B U P PS A LA I 9 7 4 ISBN 91 -7192-140-0 Innehåll EKE KYRKA Inledning 455 Kyrkogården 455 Stavkyrkan 458 Nu varande ky rkan 473 Kyrkobyggnaden 473 Kyrkans byggnadshistoria 497 Kalk målningar 500 Inredning och inventarier 507 NOTE R 531 KÄLLOR OC H LITTERAT U R 534 FÖ RKORT N I GAR 535 SUMMA RY 536 EKE KYRKA Gotland, Gotlands län, Hemse ting, Visby stift Sudertredingens kontrakt, annex till Havdhem Inledning Eke socken är belägen på sydöstra Gotland vid Gansviken sydväst om Ronehamn. Det är således en kustsocken vilket har satt sin prägel både på be- byggelsen och på människornas villkor. Havet fick bidra till levebrödet inte minst under missväxtå r då fisket fick bli det nödvändiga komplementet i kos- ten. Socknen har en areal av 18,55 km2 och gränsar i norr till Rone, i väster till Havdhem och i söder till Grötlingbo. Det är en utpräglad jordbruksbygd, vars gårdar huvudsakligen har sin utkomst av jord- bruk och skogsbruk.1 Flera järnåldersgravfält vittnar om socknens be- tydelse i äldre tider. Inom socknens gränser finns också en fornborg, »Gudings slott», som säkerligen användes även under medeltiden när man väntade fientliga anfall. 2 Socknens namn Eke är bildat av trädslagsnamnet ek. Det skrevs på 1300-talet »Eyka» och vid 1500-talets slut »Eicke». 3 Församlingen har nu förts till Havdhems pasto- Kyrkogården Den äldsta delen av kyrkogården , närmast kyrkan (fig 525 ABCD) omges på norra, östra och södra sidorna av en låg kallmur huvudsakligen uppförd av kalksten. I väster öppnar sig kyrkogården mot rat, vilket skedde vid den senaste pastoratsregle- ringen. Den var tidigare, säkert sedan medeltiden, annexförsamling till Rone. Vid en pastoratsregle-- ring 1919 beslöts att Rone och Alva pastorat skulle sammanslås, vilket innebar att Alva en tid var mo- derförsamling, dock med komministern i Rone fort- farande som närmaste prästman. Jöran Wallin, superintendent på Gotland vid 1700-talets mitt, berättar att Eke sockens innevånare liksom grannarna i Rone klädde sig å lderdomligt. Han skriver: 4 »Man folket där brukade en tröja 'Gameja' utan på den ett lifstycke 'Budord', om det förra var hvit, var den sednare swart, och tvert om. Byxorna voro ganska vida och af samma färg som Budordet.» Gårdarna i socknen har följande namn: Alve- skogs, By, Bölske, Gudings, Hallvide, Härvide, Härdarve, Lillegårds, Nygårds, Petsarve, Smiss. en grässlänt och gränsen markeras endast genom en låg häck. En ingång i söder utgörs endast av en öppning i muren . En järnrist över ett dike framför ingången hindrar boskap från att komma in på Fig 523. Madonnabild av snidat, målat och förgyllt trä, omkr 1500. Foto 1971. Wooden figure of the Virgin, painted and gilded, c 1500. 455 EKE KYRKA Fig 524. Kyrkan från sydost efter teckning av P A Säve 1864, ATA. The churchfrom SE after a drawing byP A Säve, 1864. kyrkogården. I östra muren finns en enkel ingång, som förenar den äldre delen av kyrkogården med den nyare delen. En stor del av kyrkogårdsmuren synes ha till- kommit 1842, då man enligt räkenskaperna hade stora utgifter för omläggning av muren. Bl a beta- lades detta år »Jacob Skrädarfwe i Gröttlingbo för 32 Lass sten till den wid soknstämma beslutna Reparation af Kyrkogårdsmuren.» Samma år betalades »Arbetskarlarne N. Ekman och L. Lund- Fig 525. Situationsplan, 1: 2 000. Uppm J Söderberg 1943. General plan. qwist för 20 dagswerken wid omläggningen af Kyrkogårdsmuren.» På 1700-ta let bestod hägnaden av kyrkogå rden åtminstone delvis av ett plank. Vid en visitation 1765 anmärktes: »Kyrkogårdsstängs- len, som till en del är af Trä behöfwer ock Repara- tion , hwilken Soknemännen lofwade wärkställa medelst Stenmurs uppsättjande.» Det är ovisst om man redan efter denna anmodan lät uppföra en stenmur. 5 Kyrkogården hade ursprungligen säkerligen flera stigluckor, troligen en i varje väderstreck (jfr Garde, SvK Go V, s 253). De tycks dock ha borttagits ganska tidigt, eftersom de ej är avbildade på de teckningar av kyrkan och kyrkogården , som beva- rats från 1800-talet (fig 524). I samband med kyrko- gårdsmurens omläggning 1842 finns en utgift i rä- kenskaperna som troligen gäller en stiglucka: »2ne huggna sten till prydnad å Pela rne vid Kyrkogårds Luckan.» Eftersom även en muröppning med port- stolpar ibland kallas »lucka» kan man dock ej med säkerhet påstå att det gäller en stiglucka. Kyrkogå rden utvidgades med ett stort område åt öster 1936 (fig 525 DCEF). Denna nya del av kyrkogården omges på alla sidor av en kallmur av kalksten och sandsten. Den äldre delens östra mur har således bevarats och de båda kyrkogårdsde- 456 KYRKOG ÅRDEN lama förenas genom en öppning i muren med en sluttande gång betingad av att den nya delen ligger lägre. Enkla ingångar med grindar av svartmålat smidesjärn finns också i södra och norra muren. Träd och buskar har planterats både på den gamla och den nya delen. Redan vid en visitation 1891 anmärktes: »Kyrkogården befans väl hållen och planterad.» På området strax väster om kyrkogården förvaras några föremål av sten av mera allmänt intresse. De har förmodligen uppställts här på grund av att socknen har sitt hembygdsmuseum i de ekonomi- byggnader som är belägna väster om kyrkan. Bland föremålen märks två jättelika rektangulära block av sandsten (fig 526). De hämtades 1960 upp från havsdjupet utanför Åhus i Skåne och återfördes till sin ursprungsort, synbarligen för att vittna om »gammalt gotländskt hantverk vid sidan om den vardagliga gärningen». De 7 ton tunga stenblocken, som visar tydliga spår av att ha legat avsevärd tid på havsbotten, utgör råämnena till en sarkofag. 6 Mått: längd 245, bredd 115, höjd 50, resp 75 cm. Fig 526. Sandstensblock, ämnade till sarkofag. Upphämtade från havsbotten utanför Skåne och återförda till Gotland 1960. Foto l 971. Block oj sandstone, intended for a sarcophagus. Recovered from the bottom oj the sea off the coast oj Skåne and re- turned to Gotland in 1960. 457 STAVKYRKAN Kyrkan7 genomgick 1916 en omfattande restaure- ring med byggmästare Nils Pettersson, Visby, som förslagsställare och arbetsledare. Avsikten var först att det gamla golvet skulle få ligga kvar, men kyrko- Fig 527. Väggplankor till stavkyrkan fotograferade i sam- band med katalogisering 1925. Foto H Faith-Ell. Wall planks from the stave church, photographed in conjuntcion J11ith cata/oging in 1925. 458 rådet ansåg att det var så skadat av röta att det helst borde förnyas samtidigt med att de övriga re- parationsarbetena pågick i kyrkan. 8 Byggmästare Pettersson, som hävdade att golvomläggningen ej var nödvändig, föreslog en noggrann undersökning för att utröna golvets tillstånd. Härvid visade det sig att under det övre golvet fanns ett äldre golv be- stående av breda ek- och furuplankor. Pettersson, som deltagit i restaureringen av Hemse kyrka 1896, anade genast vad detta kunde innebära. Vid den fortsatta undersökningen visade det sig att plan- korna var konvexa på den nedåtvända sidan, som också var tjärstruken. De måste alltså tidigare ha varit placerade i en yttervägg. Man förmodade nu på goda grunder att det var resterna av socknens första kyrka som påträffats, troligen en stavkyrka. Nils Pettersson satte sig genast i förbindelse med Riksantikvarieämbetet och med Emil Ekhoff, som nyligen utgivit ett omfattande arbete om de svenska stavkyrkorna, och alltså var den främste kännaren på området.9 Ekhoff reste omedelbart ned till Got- land för att besiktiga det viktiga fyndet. Även han blev snart övertygad om att det var väggplankorna till en stavkyrka som återanvänts som golv i den medeltida stenkyrkan. Han såg till att Statens histo- riska museum i Stockholm kunde förvärva hela materialet för en köpesumma av 1 000 kronor, vilket skulle motsvara kostnaden för inläggningen av ett nytt golv i kyrkan.10 Redan i oktober samma år överfördes plankorna till Stockholm. Det märk- liga stavkyrkofyndet uppmärksammades med ar- tiklar både i Gotlandstidningarna och i rikspres- sen.11 En av de grova ekplankorna var försedd med intressant, kvalitativt högtstående figurmåleri på den konvexa sidan . Den hade synbarligen utgjort en del av en målad innervägg, troligen triumfbågs- väggen i stavkyrkan (se nedan). Denna planka ut- ställdes i museet medan det övriga materialet, ca STAVKYRKAN Fig 528. Väggplankor av ek med nåtar i sidorna, från stavkyrkan. Uppm J Söderberg 1973. Oak wal/ planks with grooves in the sides, from the stave church. 70 enheter, placerades i magasin i väntan på veten- skaplig bearbetning och publicering (SHM, inv nr 15844). Material Av det bevarade stavkyrkomaterialet var ungefär hälften av ek och den andra hälften av furu , dock med någon övervikt för furumaterialet. Av ek: I. En grov 8,37 m lång bjälke med nästan kvadratisk genomskärning (fig 535). - 2. 26 ca 3 m långa plankor med »plankonvex» genomskär- ning, tjärstrukna på den bukiga ytan. - 3. Två breda plankor med enkla skurna ornament, nu starkt väderbitna, spår av tjära (fig 536). - 4. En bred planka med figurmålning i många färger på den konvexa sidan, inga spår av tjära (fig 540). Av furu: - I. En grov bjä lke 8,72 cm lång med nästan kvadratisk genomskärning. - 2. 37 plankor med »plankonvex» genomskärning, flera med av- bladning upptill , de flesta tjärstrukna. - 3. En smal och ganska tunn bräda med skurna geometriska ornament som bildar en fris (fig 542). Vad beträffa r den ursprungliga användningen av detta material i stavkyrkan kan man med bestämd- het säga att de grova bjälkarna, dock endast den av ek (I), använts som syll, de stora plankorna med tjärade yttersidor och avbladning upptill (2) har varit använda i en yttervägg, de snidade ornerade plankorna (3) har flankerat en portalöppning, tro- ligen i långhusets västra eller södra sida, plankan med figurmålning (4) är säkerligen en del av en innervägg, troligen långhusets östra vägg. Vad materialet av furu beträffar är det ej troligt att den grova och långa bjälken (I), som tillvaratogs 459 EKE KYRKA Fig 529. Detalj av väggplanka av furu. Märk tjärans rinning samt spår av tätningslister på sidorna. Foto 1973. Detail ofpinewood wal/ plank. Note how the tar has run, and the /races of weather strips on the sides. samtidigt med det övriga materialet, använts som syll i stavkyrkan.12 Den syllstock av ek som beva- rats har en djup nåt jämte den ränna som urhuggits i samband med golvläggningen på 1200-talet. Det troligaste är att furustocken tillkommit vid detta tillfälle. De breda tjärade plankorna med »plan- konvex» genomskärning (2) har utan tvivel tjänst- gjort i ytterväggar, medan den smala brädan med skuren ornering (3), möjligen har tillhört stavkyr- kans inredning, en långbänk el dyl. Syllarna, av vilka alltså endast en, den av ek, med säkerhet kan sägas ha tjänstgjort som sådan, hade ur- sprungligen troligen urtagningar och tappar i än- darna för sammanfogning med vinkelstående syll. Dessa är nu borthuggna eller förstörda genom röta. På översidan har den bevarade eksyllen en 5- 6 cm djup nåt som i profil bildar ett hak (fig 535). Dessutom har den mitt på översidan en ca 10 cm djup ränna, säkerligen sekundär, som nyss nämndes. Syllstocken har också på den sida som var synlig i kyrkorummet en skuren profilering bestående av tre parallella linjer som löper utefter hela stocken nära övre kanten. Inga spår av tjära Fig 530. D eta lj av väggplanka av furu . Märk nåten i sidan samt den välbevarade tjäran som tyder på att plankan varit placerad i en nordvägg. Foto 1973. Detail of pinewood wa/l plank. Note the groo ves in the sides and the we/1-preserved tar, which suggests that the plank was part ofa N wall. 460 STAV KYRKAN har påträffats på syllstocken, vilket kan förklaras av stavkyrkans förmodade konstruktion (se nedan). De stora väggplankorna utsattes tyvärr för en mycket omild behandling i samband med att de nedlades som golv i stenkyrkan. Inte en enda planka kan med säkerhet sägas ha bevarats i ursprungligt skick. De har stympats genom avsågning, i de flesta fall gäller detta plankans nedre del , troligen beroende på att rötan hade fått fäste här. För att kunna tjänstgöra som golvtiljor har plankorna också utsatts för nedbilning, i allmänhet på två ställen, upptill och nedtill. 13 Nästan alla plankor har också avbilats på sidorna vid golvläggningen. Dess- utom har man vid samma tillfälle borrat djupa hål i sidorna (7- 9 cm) för dymlingar, som användes vid golvets hopfogning. I många fall sitter dymlingarna kvar i hålen. De är i allmänhet av furu , tillspetsade i ena änden. Att dessa dymlingshål är sekundära framgår tydligt av en tunn ristning på båda sidor om hålen. Denna måste ha tillkommit sedan plan- kornas sidor avbilats före golvläggningen. Troligen har de tjänstgjort som riktmärken för den som skulle borra hålet. Samtliga väggplankor utom en (den målade) har ingått i stavkyrkans ytterväggar. Deras bredd va- rierar starkt (från 20-50 cm) och i detta avseende skiljer de sig markant från Hemseplankorna, som inte alls företer så kraftiga variationer (se ovan s 183). Detta liksom omständigheten att både ek och fur kommit till användning kan tyda på att Eke stav kyrka var något enklare i utförandet än den i Hemse. Plankorna har utvunnits ur kluvna stammar, vilket innebär att konvexiteten delvis är natur- lig. I några fall kan dock konstateras att plankornas yttre sidor har avbilats för att rundningen skulle erhållas. De plana sidorna, som sekundärt utgjort golvets ovansida, visar tydliga spår av nötning och skurning. Upptill har de bäst bevarade plankorna en tapp, som är lika bred som plankan. Denna har tjänstgjort vid infogningen i hammarbandet. För att övergången från plankans hela tjocklek skulle verka naturlig, således av tekniska och estetiska skäl, har den övre delen en avbladning med svagt svängda sidokonturer som löper i en spets ned till plankor- nas mittrygg (fig 529). På båda långsidorna har några av de bevarade plankorna 3-4 cm djupa och 2-3 cm breda vinkel- Fig 531. Detalj av väggplanka av furu, övre delen. Av- saknaden av tjära tyder på att den varit placerad i en sydvägg. Foto 1973. Detail of pinewood wal/ plank, upper part. The absence of tar suggests that the plank was part of a S wal/. räta nåtar. Eftersom kanterna på de flesta plankorna är avbilade före nedläggningen i golvet varierar nu nåtarnas djup avsevärt. De angivna måtten gäller de plankor som ej avbilats i kanterna. På många av plankorna kan man endast skönja svaga spår av nåtarna och i några fall har avbilningen varit så kraftig att nåtarna fullständigt bortbilats. Några få plankor har i ena sidan nåt, medan den andra sidan sakta avsmalnar till en fjäder. Det är möjligt att de sistnämnda plankorna tjänstgjort i stavkyrkans hörn (se härom mera nedan). Nästan alla väggplankorna visar spår efter tjär- strykning. Många har rikligt med tjära kvar, andra har endast tjärspår på ena sidan om mittryggen, medan några nästan helt saknar spår av tjära. Med hjälp av dessa iakttagelser kan man med ganska stor säkerhet fastställa i vilken av kyrkans väggar plan- 461 EKE KYRKA kan har varit placerad. Vid en noggrann granskning av plankorna förmodades ca 30 av plankorna ha stått i norra väggen, 8 st i en västvägg, ca 20 st i en sydvägg. Övriga plankor ca 10 st var svåra att be- stämma i detta avseende. Flera av dessa bör dock ha varit placerade i korets östra vägg. I detta sammanhang bör påpekas att riktningen Fig 532. Väggplanka av ek, detalj. Märk den snidade orneringen på vänster sida. Plankan har troligen varit placerad invid en dörröppning. Foto 1973. Oak wall plank, detail. Note the carved ornamentation of the left side. The plank was probably at the side of a doorway. av tjärans rinning på plankorna observeras på föl- jande sätt. Överst på plankorna har bildats små, endast millimeterstora droppar. Dessa blir större ju längre ned de runnit för att vid plankans nedre ända bilda centimeterstora klumpar. På detta sätt kan man också avgöra om plankorna har stått i väggen eller legat horisontalt. 462 STAVKYRKAN Fig 533. Detalj av väggplanka av ek med skuren ornering. Troligen har plankan varit placerad invid en dörröppning på södra sidan. Foto 1973. Detail of oak wa/l plank with carved ornamentation. The plank was probably placed by a doonvay on the S side of the church. Fig 534. Syllstock av ek med nåtränna (nederst) samt ur- huggning för golvläggningen. Foto N Lagergren 1973. Oak sill with groove (bottom) and trimming for the flooring. Den danske forskaren Mogen Clemmensen, som antagit att träkyrkan från Eke varit uppförd i skiftes- verksteknik, grundade detta påstående bl a på ob- servationer av tjärans rinning på plankornas ytter- sidor. Han skriver: »...de tykke tja:relag paa plan- kernes yderside ses at have drevet paa tva:rs af tra:t og have dannet draber langs den ene kant.» Detta påstående kan synas egendomligt med tanke på vår nyss gjorda beskrivning av tjärrinningen, men vid en närmare granskning av de breda väggplankorna har man lättare att förstå hans ställningstagande. Det visar sig nämligen att ganska många plankor har betydligt mera tjära på ena sidan plankryggen än på den andra. Skillnaden kan t o m vara mycket stor. Detta föranledde således Clemmensen att förmoda att plankorna legat i väggen och att tjäran därför samlats på den nedre långsidan. Samma förhållande kan observeras på Hemseplankorna, som ju utan tvivel tillhört en stavkyrka. Det kan förklaras med att de plankor detta gäller har varit placerade i en västvägg. På grund av plankornas konvexitet har den norra sidan en större del av dagen haft skugga, medan den södra sidan varit starkt utsatt för sol- värmen och därför snabbt förlorat sin tjära. Ett 10-tal väggplankor har på den tjärade sidan spikhål med jämna mellanrum utmed kanterna. Av allt att döma är detta spår efter tätningslister i form av tunna träribbor som spikats fast och täckt skar- ven mellan väggplankorna. Där lister har funnits saknas tjära helt, vilket torde innebära att de påsatts redan vid stavkyrkans uppförande eller strax där- efter. Flera av plankorna har också utmed kan- terna kvarsittande nöthår, som säkerligen använts i tätningssyfte. Samma tätningskonstruktion med 463 EKE KYRKA 24 I I' I : I:,\ , 'r I I '[ I I I; Fig 536. Portalplankor av ek med snidad omering. Märk dymlingshå len på den vänstra plankan, vilka tyder på att den uppburit en överliggare. Uppm J Söderberg 1973. Portal planks of oak with carved ornamentation. Note the dowel holes in the left-hand plank, which indicate that it has supported a !inte!. Fig 535. Syllstock av ek. Uppm J Söderberg 1973. Oak sill. påspikade lister mellan väggplankorna kunde också konstateras i Hemse. Ekhoff antog dock att dessa var sekundärt anbringade. De skulle ha tillkommit vid en reparation av stavkyrkan föranledd av att den blivit otät (E Ekhoff, a a, s 117). Två av de stora väggplankorna samt en liten plankrest har i ena änden, troligen den nedre, rek- tangulära genomskärningar med kvarsittande tapp som säkerligen tillhört en vinkelgående planka eller 464 bjälke. Det är svårt att säga vad denna konstruk- tion har tjänat för ändamål, men man kan förmoda att den använts för att stödja väggarna (fig 528). Två av de bredaste väggplankorna har skuren och ristad ornering (fig 536). Det mest troliga är att de haft samband med kyrkans ingång, som antag- ligen varit placerad på södra sidan. Båda de orne- rade väggplankorna har nämligen starkt väderbitna yttersidor och eftersom detta gäller hela ytan bör de med ovanstående resonemang som utgångspunkt, ha stått i en sydvägg. Den ena plankan har en kraf- tig urtagning ovanför orneringen (fig 536). Sanno- likt har en likaledes ornerad överliggare varit pla- cerad här. Den har med all säkerhet varit ursågad till en rundbåge över ingången.15 Orneringen på de två väggplankorna är nu så svårt väderbiten att det kan vara svårt att avgöra dess karaktär. Det som nu kan urskiljas är band- slingor och en vingliknande tillspetsning (drak- vinge?) i runstensstil. Liksom i Hemse tycks större delen av ornamentiken ha varit koncentrerad till öppningens övre del. Även dessa värdefulla or- nerade plankor blev vid återanvändningen som golvtiljor illa stympade. De har avsågats både upp- till och nedtill och fick dessutom omfattande urbil- ningar på den konvexa sidan, vilka också delvis ska- dade ornamentiken. Stavkyrkans plan Genom att åtminstone en syll (troligen långhusets norra) har bevarats kan man med någorlunda sä- kerhet fastställa långhusets ungefärliga längd. Med hjälp av bevarade rester av andra gotländska stav- kyrkor och efter jämförande studier även av stav- kyrkomaterial från det övriga Sverige kan ett försök till rekonstruktion av Eke stavkyrkas plan göras (fig 537). Utgångspunkten är alltså den långa bevarade eksyllen, som av allt att döma varit placerad på norra sidan. Den är 8,37 m lång, men bör ur- sprungligen ha varit ca 8, 70 m lång om man räknar med tapparna för hopfogning i hörnen. Dessa är nu bortbilade i bjälkens båda ändar. Detta innebär att långhusets inre längd kan beräknas till ca 8,50 m. Samma längd som den nyligen upptäckta stavkyr- kan i Silte med stor säkerhet antagits ha haft.16 Med hjälp av dessa mått och genom jämförelser STAVKYRKAN med andra delvis bevarade stavkyrkor har nedan- stående försök till rekonstruktion av Eke stav kyrkas plan utförts: långhusets inre längd 8,50 m, bredd 5,60 resp 5,70 m. Korets inre längd 4,00 m, bredd 3,50 m. Stavkyrkans hela inre längd skulle alltså ha varit ca 12,50 m, vilket är ca 1,50 m längre än mot- svarande mått i Hemse stavkyrka, den bäst beva- rade av de gotländska stavkyrkorna. Utgrävningen av Silte stavkyrkas grund våren 1972 har gett oss ovärderliga upplysningar om de tidigmedeltida träkyrkornas konstruktion och stor- lek. Eftersom åtskilliga detaljer i Ekematerialet överensstämmer med de bevarade resterna av de båda stavkyrkorna i Hemse och Silte och de dess- utom geografiskt ligger mycket nära varandra, har man anledning att förmoda att de tre stavkyrkorna varit uppförda på ungefär samma sätt. Utgräv- ningen i Silte visade att stavkyrkan, som föregått den nuvarande medeltida kyrkan av sten, varit pla- cerad på en omsorgsfullt lagd grund inom sten- kyrkans murar. Den beskrivs på följande sätt:17 »Överst mot putsgolvet låg kalkstensflis upp till 50 cm stora. Under dessa kom själva kallmuren av avsevärt mindre stenar i 4-5 skift och så underst kom ånyo större flis, som dels bildade underlag till kallmuren och dels utgjorde botten i stavrännan. Konstruktionen fick i profil en vinklad S-form. Den nedersta flisan syntes luta något nedåt utåt och rännans botten var mot kallmuren delvis tätad med lera.» På denna välbyggda stengrund låg syllramen, som uppbar väggplankorna. Dessa fortsatte sedan ned i dräneringsrännan och skyddade på så sätt syllen från väta (fig 539). Med tanke på att syllarna från Eke och Hemse i stort sett är identiska och ut- märkt väl skulle kunna passas in på den i Silte framgrävda stengrunden, har man rätt att förmoda stora överensstämmelser även i övriga konstruk- tionsdetaljer. Väggarnas konstruktion Det bevarade materialet visar ganska tydligt hur stavkyrkans väggar har varit konstruerade. Hop- fogningen har utan tvivel skett med lös fjäder, dvs en tunn träribba har inpassats i två motstående nå- tar. Några rester av dessa fjädrar har dock ej på- träffats.18 2 - 735212 Eke kyrka 465 EKE KYRKA En annan viktig detalj i stavkyrkans konstruk- tion kan utläsas av den bevarade syllen. Som tidi- gare omtalats hade syllen på den sida som varit vänd uppåt en djup nåt, vars profil bildar ett hak (fig 535). Detta innebär att väggplankorna som huvudsakligen vilat på syllen, vid nedre änden varit urhuggna så att en tapp skulle kunna gripa in i syllens nåt.19 Detta medförde att väggplankornas yttersida låg utanför syllen och skyddade den, vilket förklarar att syllen saknar varje spår av tjära (fig 539). Av allt att döma ansågs denna bindning vid syllen tillräcklig. Några spår efter dymlingar eller spik som skulle kunna hänföras till väggplankornas Fig 537. Stavkyrkan, försök till rekon- struktion av plan och fasader. Utförd av E Lagerlöf och J Söderberg 1973. The stave church. A t tempted recon- struction ofplan and ji-onts. mått i cm. fästande har nämligen ej kunnat iakttagas på den bevarade syllen. Hur stavkyrkans hörn varit konstruerade vet vi mycket litet om. Några av väggplankorna har, som tidigare nämnts, nåt i ena sidan medan den andra slutar i en tillspetsning, således en fjäder. Möjligen kan detta betyda att dessa plankor varit placerade vid hörnen och alltså med fjädern förenats med en hörnstolpe (fig 538). Hur hörnstolparna varit ut- formade kan ej utläsas av det bevarade materialet. Möjligen har de varit utåt rundade, som man anta- git beträffande Hemse stavkyrka. 20 Vid utgräv- ningen av Silte stavkyrkogrund gjorde man en 466 Fig 538. Försök till rekonstruktion av stavkyrkans hörn , I: 20. Utförd av E Lagerlöf och J Söderberg 1973. Atternpted reconstruction of the corners of the stave church. Fig 539. Försök till rekonstruktion av föreningen mellan syllen och vägg- plankorna, l: 20. Utförd av E Lagerlöf och J Söderberg. Attempted reconstruction of the joint between the sill and the wall planks. PLAN cm.10 0 lO dm. 111111111 11 I I I 1---,--- -r - - ----r----T - - I : I I 1- - - -1 - - - - - L _ _____I____ ---r--~<::::z::=:s~_::::::: SEKT ION 467 EKE KYRKA intressant iakttagelse som har betydelse i detta sammanhang. I redogörelsen för utgrävningen skriver Gustaf Trotzig:21 »I det nordvästra hör- net på stavkyrkan kunde iakttagas hur rännan, som bildat norra långväggen, mötte den västra. Här vidgade sig mellanrummet mellan klumpste- narna och kallmuren så att det tycktes sannolikt, att själva hörnet bestått av en grov stolpe i vilken resvirket varit inkilat. Avtryck i tjärblandad fyll- ning i sydvästra hörnet antydde att hörnstolpen varit fyrsidig.» Hur det än förhåller sig med hörnstolparnas ut- formning i detta avseende bör de dock för övrigt ha varit konstruerade som de övriga väggplankorna, alltså med hak för fästande i syllens nåt och troligen med tapp upptill för infogandet i hammarbandets nåt. De bör alltså liksom väggplankorna ha vilat på syllen. Hur stavkyrkans gavelrösten varit utformade har vi inga säkra uppgifter om, eftersom inga bräder från dessa synes ha bevarats. Troligen hade man i dessa använt sig av tunnare bräder liksom i de norska stavkyrkorna. Några spår efter fönsteröpp- ningar kunde ej heller upptäckas i det bevarade materialet. Tak Beträffande takets utformning är vi helt hänvisade till de övriga gotländska stavkyrkofynden, eftersom inte ens något hammarband kunde tillvaratas. Nedhuggningar i de bevarade hammarbanden fr ån Hemse stavkyrka visade att det över långhuset legat 7 takbjälkar. Vidare kunde man konstatera att takbjälkarna haft yttre »huvuden», som samman- hållit väggarna. Takstolen hade troligen varit öppen. Mycket viktiga upplysningar om takets utform- ning lämnade de spå r av Silte stavkyrkas väggar och tak, som upptäcktes på det nuvarande långhusets östra vägg, kring triumfbågen, i samband med restaureringen av kyrkan 1971- 72. Spåren bestod av avtryck i putsen samt tjära och nöthår, det sist- nämnda har förmodligen använts som tätningsme- del. Avtrycken visade22 att långhusets höjd fr ån golv till taknock var 7,87 m södra takfallets höjd 3,88 m hammarbandet 3,74 m norra takfallets höjd 3,82 m hammarbandet 3,49 m Med tanke på att långhusets längd i Eke och Silte helt eller nästan helt överensstämt, är det ej orimligt att anta att också höjden kan ha varit den- samma. Det material som är bevarat från denna tid visar att man oftast tog stor hänsyn till byggnader- nas proportionering. Måtten var alltså sällan till- fälliga. Den rekonstruktion som utförts av Eke stavkyrka (fig 537) har tillkommit med utgångs- punkt från syllens längd och väggplankornas höjd, men bygger för övrigt på jämförelser med fynden i Silte. I detta sammanhang bör påpekas att takfallet hos stavkyrkan i Silte har varit rakt, vilket har kun- nat fastställas genom ett fotografi som tagits före restaureringen. Man hade tidigare förmodat att takfallet haft samma utformning som takstolen i Garde visar, alltså ett knä på mitten. Ekhoff för- modade att även stavkyrkan i Hemse haft en likar- tad takstol. 23 Interiör och inredning Genom det bevarade materialet kan vi endast få en antydan om hur interiören och inredningen har varit beskaffad. Som nämnts har takstolen troligen varit öppen liksom i de flesta av de medeltida norska stavkyrkorna. 24 Detta har medverkat till att ge rummet större höjd och rymd . Några av de rester som tillvaratogs vid restaure- ringen 1916 ger värdefulla upplysningar om in- teriörens utformning. Den målade väggplanka, som tidigare omnämnts, tyder på att interiören åtmins- tone delvis försetts med målade figurscener (fig 540). Troligen har plankan ursprungligen varit placerad i en innervägg som täckt långhusets östra sida, så- ledes väggen mellan långhuset och koret. M å l- ningen har utförts på väggplankans konvexa sida. Eftersom endast en målad planka är bevarad och man därför bara har ett fragment av en av allt att döma stor målningsscen, kan det vara svå rt att av- göra vad som framställts. Man har förmodat att den bevarade målningsresten skulle ha ingått i en Himmelsfärdsframställning. I så fall skulle den ha varit placerad i scenens centrala del. Kristi ena hand 468 Fig 540. Planka av ek från stavkyrkans inner- vägg med målning i bysantinsk stil (detalj) från omkr 1200. Scenen har troligen framställt Kristi himmelsfärd eller möjligen Bebådelsen för herdarna. Foto 1973. Oak plank from the interior af the srave church with painring in Byzantine sty/e (detai/), dating from about 1200. The scene was probab/y the Ascension af Christ or the Tidings ta the Shepherds. EKE KYRKA Fig 541. Bräda av furu med inskuren ornamentik i en bård. Har troligen varit framstycke i en bänk, romansk. Foto l 973. Pinewood board with carved ornamentation in a barder. Has probably been the front ofa Romanesque bench. och en del av hans gloria skulle nämligen synas på plankan. 26 Det som tydligt kan urskiljas på den bevarade plankan är tre stående manliga figurer med uppåtvända ansikten och med händerna sträckta uppåt. Händer som måste ha tillhört yt- terligare tre personer syns också. Ovanför dessa ett stiliserat träd, en avskiljande bård samt ovanför denna en stående figur i större format iförd en rikt draperad dräkt. Endast nedre delen av denna ge- stalt är bevarad. Omedelbart till vänster om det stili- serade trädet syns en kontur som tolkats som Kristi gloria, men som även kan tydas som en del av en vinge. Eftersom apostlarna i den bysantinska kons- ten liksom i det medeltida västerländska måleriet nästan undantagslöst framställs med glorior kan man ifrågasätta om det verkligen är en Himmels- färdsframställning målningsresten ursprungligen har tillhört. 26 Möjligen kan den i stället ha ingått i en scen som framställt Uppenbarelsen för herdarna. I så fall kan man tänka sig att väggmålningen även omfattat en Kristi födelsescen. Det är omöjligt att avgöra hur stor del av kyrkans innerväggar som var målade, men det mest troliga är att man nöjt sig med att måla långhusets östra vägg, ikonostasens plats i de grekisk-ortodoxa kyrkorna. Målningsresten från Eke stavkyrka har samman- ställts med det övriga bysantinskt influerade måle- riet på Gotland, nämligen kalkmålningarna i Garde och Källunge samt målningarna på trä från Dal- hems och Sundre kyrkor. Största överensstämmel- sen har de av naturliga skäl med de på trä målade framställningarna, som ju krävt samma målnings- teknik. Likheterna är så stora att man har rätt att förmoda att samme konstnär varit verksam i Dal- hem, Sundre och Eke. Målningarna har daterats till tiden omkring 1200.27 Ytterligare ett föremål som möjligen kan ge oss upplysningar om stavkyrkans inredning påträffades vid kyrkans restaurering 1916. Det är en tunn, 3,25 m lång furubräda med enkla inskurna orna- ment som bildar en bågfris i brädans hela längd (fig 542). Eftersom brädan ej bevarats i sin helhet kan man ej med säkerhet fastställa bågfrisens ur- sprungliga utformning. Bräder av liknande utformning och med i stort sett likartad ornamentik har bevarats från flera andra Gotlandskyrkor. I Gotlands Fornsal för- varas en lång bänk från Lye kyrka (Svk Go V, fig 80, 81 ), som på framsidan har en tunn bräda med geometrisk ornamentik. Möjligen kan brädan från Eke ursprungligen ha ingått i en sådan lång- bänk, som i så fall kan ha varit placerad utmed långhusets ena vägg i stavkyrkan. Eftersom den påträffades i golvet tillsammans med det övriga stavkyrkomaterialet bör man kunna utgå från att den tillhört stavkyrkan. Möjligheten finns dock att golvet lagats någon gång i senare tid och att brädan alltså tillhört en bänk, som haft sin plats i stenkyr- kan. Den geometriska rent ornamentala frisen är av så allmän romansk karaktär att den knappast kan lämna underlag för en närmare datering. 470 STAVKYRKAN mått i cm . Fig 542. Uppmätning av den ornerade brädan i fig 541. Utförd av J Söderberg 1973. The board shown in figure 541 . Stavkyrkans läge Eftersom någon utgrävning av kyrkan ej företagits vet vi ej med bestämdhet var stavkyrkan ursprung- ligen var placerad. Många undersökningar både på Gotland och annorstädes i Norden har gett otve- tydiga bevis för att en tidigare kyrka, detta gäller även stavkyrkor, nästan undantagslöst har haft sin plats innanför den senare uppförda större kyrkans murar. De senaste beläggen för detta på Gotland kommer från två kyrkor, Garde och Silte. I Garde, som utgrävdes 1964 påträffades stolphål som av allt att döma härrörde från en stav kyrka. 28 Ut- grävningen i Silte, som tidigare omnämnts, gav också tydliga bevis för att stavkyrkan haft sin plats innanför den nuvarande stenkyrkans murar. 29 Vi har a lltså all anledning att förmoda att stavkyrkan i Eke stått på den plats där den nuvarande kyrkan senare uppfördes. Stavkyrkans datering Något försök till datering av stavkyrkan från Eke har ej tidigare gjorts. Varken Mogens Clemmensen eller Gerda Boethius, 30 som skrivit kortfattat om den, har tagit upp problemet med dess tidssättning. Emil Ekhoff daterade Hemse stav kyrka till » 1000- talets första decennier» efter noggranna jämförelser med det övriga nordiska materialet. Denna datering har senare reviderats vid flera tillfällen och nu är man mest benägen att föra stavkyrkan från Hemse till tiden om kr 1100. Den ornamentik som bevarats på portalplankorna (fig 536) är tyvärr både sparsamt företrädd och dessutom mycket nött. Inte desto mindre kan denna ornamentrest ge värdefulla upplysningar om stav- kyrkans ungefärliga tillkomsttid. Den tunna sling- ornamentik som kan urskiljas på den ena portal- plankan har direkt samband med den s k runstens- sti len. Den andra portalplankans vingliknande or- nament kan tyda på kontakt med romanska sti lim- pulser, vi lket skulle innebära en relativt sen fas i runstensstilens utveckling. Samma tendenser har uppmärksammats vad beträffar ornamentiken på portalplankorna från Hem se stav kyrka (ovan s 191 ). Med tanke på att konstruktionsdetaljer och utfö- rande i stort sett överensstämmer med stavkyrkan från Hemse är det rimligt att antaga att Eke stav- kyrka til lkommit ungefär samtidigt, a lltså omkr 1100.31 471 NUVARANDE KYRKAN Kyrkobyggnaden Eke nuvarande kyrka är uppförd av sten och består av kor, långhus och torn från medeltiden samt två tillbyggnader på norra sidan, sakristia och socken- magasin , båda från 1800-talet. De medeltida bygg- nadsdelarna är täckta av valv, som av allt att döma tillkommit samtidigt med byggnadens uppförande. Kyrkan är en relativt enhetlig anläggning, som tro- ligen planerats uppföras i en etapp. Koret och långhuset, som har enkel enhetlig sockel tillkom i etapper under 1200-talets förra hälft, medan tor- net tillbyggdes först vid århundradets slut. Som framgår av tornbågen i långhusets västra mur pla- nerades ett torn i samband med den första bygg- nadsetappen. Av okända skäl blev det dock skjutet på framtiden och tornet kom i stället att som sär- skild byggnadsdel placeras väster om långhuset . Innan tornet kom till stånd förde en trappa i lång- husets södra mur upp till vinden. Den är nu igen- murad . Tornets tillkomst innebar att den medeltida kyr- kobyggnaden var färdigstäl ld . Sakristian på korets norra sida tillkom först 1833, medan sockenmaga- sinet, som ovanligt nog byggts intill tornet, uppför- des 1820. Material Kyrkobyggnaden är till största delen uppförd av sandsten (sandstensområdet). Kalksten förekom- mer endast i fönster- och portalomfattningar och där i ganska ringa omfattning. Korets och långhu- sets socklar är påfallande enkla, endast ett utskju- tande skift utan särskild behuggning. Tornets sockel Fig 543. Eke nuvarande kyrka från sydost. Foto 1973. The present Eke Church from SE. däremot är hög och har skråkant samt rundstav (fig 546). De senare uppförda byggnadsdelarna, sakristian och sockenmagasinet saknar socklar. Hela kyrkobyggnaden är putsad och vitkalkad med undantag för omfattningar och hörnkedjor, som är av fint huggen sten. Detta är med all säker- het den ursprungliga behandlingen av murarna, vil- ket bl a putsränderna som markerar hörnkedjorna, ger bevis för . I kyrkans räkenskaper redovisas ofta för utgifter i samband med kyrkans putsning. Tor- net stod dock under lång tid oputsat, troligen från 1800-talets början. Detta berodde förmodligen på att man ansåg det lönlöst att putsa dessa stora ytor, som genom väta och vinderosion snart missfärgades och föll av. Vid en restaurering 1969- 71 putsades åter hela kyrkobyggnaden, således även tornet. Ingångar Kyrkan har tre ingångar, en i korets södra mur, en i långhusets södra mur (den norra är nu igenmurad) samt en i tornets västra mur. Korportalen (fig 550), som är uppförd av om- växlande sandsten och rödaktig kalksten, är rund- bågig och tvåsprångig med flankerande kolonnet- ter, som fortsätter i en rundbågig rätvinklig arki- volt. Kolonnetterna uppbär enkla nedåt avsmalnan- de kapitäl (fig 551), samt står på likartat utformade uppåt avsmalnande baser. De inre posterna vilar på en hög tröskelsten och uppbär ett tympanonfält med trepassformig kontur. Portalens inre omfattning är rundbågig med huggna hörnkedjor av sandsten. På ett av den östra 473 NUVARANDE KYRKAN Kyrkobyggnaden Eke nuvarande kyrka är uppförd av sten och består av kor, långhus och torn från medeltiden samt två tillbyggnader på norra sidan, sakristia och socken- magasin, båda från 1800-talet. De medeltida bygg- nadsdelarna är täckta av valv, som av allt att döma tillkommit samtidigt med byggnadens uppförande. Kyrkan är en relativt enhetlig anläggning, som tro- ligen planerats uppföras i en etapp. Koret och långhuset, som har enkel enhetlig sockel tillkom i etapper under 1200-talets förra hälft, medan tor- net tillbyggdes först vid århundradets slut. Som framgår av tornbågen i långhusets västra mur pla- nerades ett torn i samband med den första bygg- nadsetappen. Av okända skäl blev det dock skjutet på framtiden och tornet kom i stället att som sär- skild byggnadsdel placeras väster om långhuset. Innan tornet kom till stånd förde en trappa i lång- husets södra mur upp till vinden. Den är nu igen- murad. Tornets tillkomst innebar att den medeltida kyr- kobyggnaden var färdigställd. Sakristian på korets norra sida tillkom först 1833, medan sockenmaga- sinet, som ovanligt nog byggts intill tornet, uppför- des 1820. Material Kyrkobyggnaden är till största delen uppförd av sandsten (sandstensområdet). Kalksten förekom- mer endast i fönster- och portalomfattningar och där i ganska ringa omfattning. Korets och långhu- sets socklar är påfallande enkla, endast ett utskju- tande skift utan särskild behuggning. Tornets sockel Fig 543. Eke nuvarande kyrka från sydost. Foto 1973. The present Eke Church from SE. däremot är hög och har skråkant samt rundstav (fig 546). De senare uppförda byggnadsdelarna, sakristian och sockenmagasinet saknar socklar. Hela kyrkobyggnaden är putsad och vitkalkad med undantag för omfattningar och hörnkedjor, som är av fint huggen sten . Detta är med all säker- het den ursprungliga behandlingen av murarna, vil- ket bl a putsränderna som markerar hörnkedjorna, ger bevis för. I kyrkans räkenskaper redovisas ofta för utgifter i samband med kyrkans putsning. Tor- net stod dock under lång tid oputsat, troligen från 1800-talets början. Detta berodde förmod ligen på att man ansåg det lönlöst att putsa dessa stora ytor, som genom väta och vinderosion snart missfärgades och föll av. Vid en restaurering 1969- 71 putsades åter hela kyrkobyggnaden, således även tornet. Ingångar Kyrkan har tre ingångar, en i korets södra mur, en i långhusets södra mur (den norra är nu igenmurad) samt en i tornets västra mur. Korportalen (fig 550), som är uppförd av om- växlande sandsten och rödaktig kalksten, är rund- bågig och tvåsprångig med flankerande kolonnet- ter, som fortsätter i en rundbågig rätvinklig arki- volt. Kolonnetterna uppbär enkla nedåt avsmalnan- de kapitäl (fig 55 l ), samt står på likartat utformade uppåt avsmalnande baser. De inre posterna vilar på en hög tröskelsten och uppbär ett tympanonfält med trepassformig kontur. Portalens inre omfattning är rundbågig med huggna hörnkedjor av sandsten. På ett av den östra 473 KYRKOBYGGNADEN hörnkedjans block finns en ristad runinskrift (se nedan). Bom rännorna är igenmurade. Dörren är av liggande furubräder, utvändigt målad i ljusbrunt, invändigt i brunrött. Långhusets södra portal är kyrkans största, och tjänstgör som huvudingång (fig 552). Den är liksom korportalen uppförd av sandsten och rödaktig kalksten i medveten färgväxling. Den är rundbågig och tvåsprångig med kolonnetter i de yttre sprången. Kolonnetterna uppbär enkla veckkapitäl (fig 553) samt vilar på tärningsformade baser. De inre pos- terna vilar på en tröskelsten och uppbär en plan oornerad tympanonskiva med rak nedre avslutning. På den östra mellersta posten finns ristade bokstä- ver, siffror och bomärken, bl a stenhuggaren Gert van Eghens bomärke omgivet av årtalet 1659. Det är ovisst om denne framstående stenhuggare har ut- fört något för kyrkan, åtminstone har intet av hans hand bevarats här. Portalens inre omfattning har hörnkedjor av huggen sandsten och täcks av en triangelbåge. Bom- rännorna är igenmurade. Dörr av liggande furubrä- der, utvändigt målad i ljusbrunt, invändigt i brun- rött. Dörren tillkom i samband med en omfattande restaurering 1916. Långhusets norra portal är nu igenmurad. Tro- ligen skedde detta samtidigt som det stora fönstret togs upp i långhusets norra mur på 1800-talet. Vid en restaurering 1969- 71 överkalkades även porta- lens yttre omfattning, som är av huggen sandsten. En ristning i putsen visar var portalen var belägen. Den var som sydportalen rundbågig. Den inre om- fattningen, som ej är igenmurad, har hörnkedjor av huggen sandsten och avslutas uppåt i en triangel- båge. Den östra smygens bomränna är bevarad (ca 200 cm) med kvarsittande bom av furu . I smygen var en tid madonnabilden från 1500-talets början placerad. Tornportalen, som är placerad på västra sidan, är något enklare utformad än de övriga portalerna (fig 554). Den är till största delen uppförd av sand- sten, ensprångig och spetsbågig. I den yttersta om- fattningen är profilerade kalkstensplattor infogade i kapitälhöjd. De inre posterna, av vilka den södra är högre än den norra, vilar på en hög tröskelsten och uppbär en tympanonskiva med trepassformad kontur. Portalens inre omfattning har hörnkedjor av huggen sandsten och avslutas uppåt i en triangel- båge, även den av huggen sten. Bomrännor finns i bägge smygarna, den södra längst (ca 200 cm). Dörr av stående furubräder med beslag av svart- målat smidesjärn. Dörren tillkom vid en omfat- tande restaurering 19 J6. Den fick ersätta en medel- tida dörr, som nu förvaras i tornets andra övervå- ning (fig 555). Den är sammansatt av två breda plankor, den ena 65 cm bred. Hopfogningen har skett med hjälp av dymlingar, som nu är synliga på dörrens utsida. Dörren har haft ornamentalt ut- formade beslag av järn, vilka nu är avlägsnade. Genom att träet har skyddats på de platse r där järnbeslagen har varit anbringade, kan deras möns- ter dock tydligt avläsas (fig 556). Det är tänkbart att dörren är ursprunglig, dvs samtidig med tornet, vilket skulle innebära att den tillkommit vid 1200- talets slut. Vid en visitation 1694 antecknades följande om kyrkans dörrar : »4 st: dörar 3ne med behörige gångjärn ock boom innan till den 4de på Södra Sidan wäll försedd med gångjärn låås ock nyckel.» Fönster Kyrkobyggnaden har fönsteröppningar endast på östra och södra sidorna. Korets östra fönster är det enda som har bevarats i ursprungligt skick (fig 557). Det är trekopplat, med rundbågiga omfattningar av huggen sandsten och kalksten i medvetet färgspel. 32 Det mellersta fönstret är något högre än de två fl ankerande. Detta fönster var under lång tid (1837- 1956) igenmurat på grund av en altaruppsats, som uppställdes här 1837 (fig 574). Fönstrens inre om- fattningar är putsade och saknar huggna kant- kedjor. De nuvarande »antikglasen» tillkom vid restaureringen 1969- 71. Det är ovisst om fönstren ursprungligen hade glasmålningar. Några uppgifter om eller spår av sådana har ej påträffats . Koret har också ett fönster på södra sidan (fig 543). Det saknar huggna omfattningar och har för- storats avsevärt i sen tid , troligen 1835, då kyrkan enligt räkenskaperna genomgick en omfattande reparation. Ursprungligen fanns här ett litet rund- bågigt fönster med omfattningar av huggen sten (jfr de östra fönstren). Några teckningar eller upp- mätningsritningar, som skulle kunna upplysa om 475 EKE KYRKA J FA.SA O M OT SOD ER 1 .' 10 0 1 2 1 .. ; 5 " ::n:u::n:l- -=-= Fig 545. Kyrkans södra fasad samt t h sektioner mot öster och väster, 1: 300. Uppm J Söderberg 1943, resp 1967. S front of church and, opposite, sections /ooking E and W. 11 I I '.J i? 20 251\t.. !-=-==-=====~'______:=======+ fönstrets storlek och utformning, har ej utförts före 1835. En liten summarisk teckning av Jöran Wallin i hans Analecta Gotlandica kan ej ge besked på denna punkt. Även långhuset har ett stort rundbågigt, sekun- därt upptaget fönster i södra muren (se fig 543). Det upptogs sannolikt samtidigt som södra korfönstret på 1830-talet, och har troligen föregåtts av ett litet rundbågigt fönster med huggen omfattning från byggnadstiden, 1200-talets förra hälft. Även i fråga om detta fönster saknar vi uppgifter om dess ur- sprungliga storlek och utformning. Långhuset hade en tid ytterligare ett stort fönster placerat i den norra muren. Det tillkom av allt att döma samtidigt som de tre fönstren på kyrkans södra sida förstora- des 1835. Detta fönster, som ej föregåtts av någon ursprunglig fönsteröppning, igenmurades vid res- taureringen 1969-71. 476 KYRKOBYGG NA DEN 51CAQ NING C-C . Tornet har på södra sidan ett stort rundbågigt fönster av samma utförande som de tidigare be- skrivna från 1800-talet (fig 543). Då murverket stod utan puts före restaureringen 1969- 71 kunde man tydligt urskilja övre avslutningen av ett medeltida fönster strax ovanför den nuvarande fönsteröpp- ningen (fig 545). Det hade omfattning av fint hug- gen kalksten med övre trepassformig avslutning. Fig 546. Tornets sockelprofil och sektion genom tornet. Uppm J Söderberg 1943. Plinth profi/e of chancel and section of tower. )ll_JRNING 0-D. Det var av allt att döma samtidigt med tornet i öv- rigt, således från tiden omkr 1300 (fig 558). Tornet Långhuset förenas med ringkammaren genom två mot varandra lagda spetsbågar, av vilka den västra som är samtidig med tornet, är vidast och högst. Ringkammaren täcks av ett till synes ursprungligt \I 5 !ODM. I I 477 EKE KYRKA kryssvalv. Till tornets övre vaningar leder en trappa, vars ingång är placerad i det nordöstra hör- net. Den har en uppåt trepassformigt avslutad om- fattning av huggen sandsten (fig 559). Dörr av stående furubräder med svartmålade dekorativa beslag av smidesjärn. Dörren, som är målad i röd- brunt, tillkom vid restaureringen 1969-71, medan järnbeslagen är äldre. Trappan som är byggd av sandsten går först rakt upp västerut i den norra muren, men blir sedan en spiraltrappa, som leder till en öppning in till tornets första övervåning. Ingången har en enkel omfatt- ning med rak överliggare av sandsten. 478 Fig 547. Kyrkan från sydväst. Foto 1964. The church from S W. Fig 548. T h. Kyrkan från nordost. Foto 1964. Right. The churchfrom NE. Tornets första övervåning täcks av ett mycket lågt brädtak på bjälkar. De enda ljusinsläppen är smala ljusgluggar i södra och västra murarna. Som golv tjänstgör ringkammarens valvkupa, nu täckt med isoleringsmaterial. I östra muren finns en öpp- ning som leder till långhusvinden. Den stängs med en flamsäker dörr, som tillkom vid restaureringen 1969-71. I långhusvindens sydvästra hörn mynnar en trappa, som användes före tornets tillkomst. Den är i nedre loppet igenmurad, men ingångens omfatt- ning är synlig i södra muren invid tornbågens an- fang (fig 560). Trappan i tornets norra mur fortsätter uppåt och , 479 EKE KYRKA Fig 549. Kyrkan och en tidigare skolbyggnad från söder. Foto omkr 1900. The church anda former school bui!ding from S . svänger om hörn i nordväst för att mynna i tornets andra övervåning. Trappan är helt uppförd av sandsten, ibland endast tuktade ofta huggna block. Den upplyses av en ljusglugg i västra muren där trappan mynnar. Utvändig omfattning av huggen sandsten i form av en kvadratisk platta med fyra cirkelrunda hål (fig 561). Tornets andra övervåning har en stor rundbågig öppning i västra muren (fig 561), vilken stängs med en tjärad dörr av stående furubräder. Grunda bom- hål i de inre smygarna, den norra längst. Dörren stängs fortfarande med en bom. I våningens östra mur finns två mindre, brädfodrade nischer (fig 563). Nischernas mått: 41 x 40 resp 37 x 60 cm. Allt talar för att denna våning ursprungligen tjänstgjort som förvaringsrum, varvid den stora öppningen i västra muren, säkerligen försedd med hissbom, tjänade som intag för de varor t ex säd, som magasinerades här.33 När sockenmagasinet uppfördes vid tornets norra mur 1820 kom det ur bruk, om det ej skett tidigare. I denna våning för- varas en stor mängd ej längre använda träföremål, bårar, sängar och kistor, troligen använda i sam- band med en koleraepedemi vid 1800-talets mitt. Här finns också en medeltida trädörr, ursprung- ligen placerad i tornets västra portal (fig 555). Tornets tredje övervåning nås via en trappa av Fig 550. Korportalen, från omkr l 225, och korets södra fönster , förstorat l 835. Foto l 971. Chancelportaf, c 1225, and the S window of the chancef, enfarged in 1835. 480 trä invid östra muren. Detta våningsplan saknar nu golv, men stora bjälkar i nord-sydlig riktning tyder på att våningen ursprungligen haft ett brädgolv på bjälkar. Våningen upplyses av ljusgluggar i söder, väster och norr, alla täckta med tuktade stenplattor. I den östra muren finns en stor, nu igenmurad öppning, som ursprungligen ledde in till långhusets vind, möjligen för att ernå kommunikation mellan förvaringsrummen (fig 564). Tornets fjärde våning, klockvåningen, har golv av bräder på bjälkar. Golvet Jutar åt öster och är täckt med grov tjärpapp samt har avrinningsränna av trä mot långhustaket. De stora ljudöppningarna, två i varje väderstreck, är delade genom kolonnetter som vilar på baser och uppbär kapitäl och rikt ut- formade masverk i form av blad, fyrpass, trepass och kors (fig 565). Klockbockens sex stora bjälkar synes vara ur- Fig 551 . Korporta lens östra ka pi täl. Foto 1971. The E capita/ of the chance/ portal. Fig 552. Långhusets södra porta l, J 200-talets andra fjärdedel. Foto 1971. S portal of the nave, second quarter of the 13th century. 3 - 735212 Eke kyrka KYRKOBYGG NADEN 481 EKE KYRKA Fig 553. Södra långhusportalens västra kapitäl. Foto 197 1. The W capita/ of the S portal of the nave. sprungliga, fyra i öst-västlig riktning och två i nord- sydlig riktning (fig 544). Den uppbär nu kyrkans enda klocka, som hänger i utrymmets mitt. I klock- bocken finns spår efter ytterligare två klockupp- hängningar, en på norra och en på södra sidan. Tornet kröns av en hög spira som övergår från fyrkant till åttkant (fig 566). Spiran är uppförd av horisontalt lagda bräder på en kraftig bärkonstruk- tion av bjälkar (fig 544). Den avslutas uppåt med en kraftig hjärtstock av ek krönt av en vindflöjel av kopparplåt i form av en tupp. Tornspirans nuvarande utformning härrör från en total ombyggnad 1767, varvid »Tornbygmästa- ren husbonden Mårten Johansson ifrån Suderbys i Gothem» enligt stämmoprotokoll tjänstgjorde som arbetsledare. Man diskuterade länge i försam- lingen tornspirans höjd och beslöt till sist att den skulle bli 30 alnar (ca 17, 7 m), vilket den fortfa- rande är. Med hjärtstocken och flöjelstången är den ca 23 m hög, medan tornets totala höjd är ca 44 m. Fig 554. Portal i tornets västra fasad. Foto 1971. Portal in the W front of the tower. 482 En ä ldre hjärtstock av ek, som nu förvaras på sakristians vind har följande skurna inskrifter : »A nno 1767 : D 23: May: P : oc Pastor: I: R: oc Eke/ Peter Åkerman/ Kyrciovärdare Anders Pet- sarve :/ Olof : Bölska: Jesper: By/ n:m .» På andra sidan: BYGMÄST/ MÅRTEN/ JOHSON/ SÖDER/ BYS:! / GOTEM/ HVSBÖN/ DER : oc/ HEMAN/ PETSARY/ OLOF/ JÖRAN/ NILS/ BÖLSKE ANDERS/ NILS/ PER/ ALSKOO/ ME KA L/ OLOF/ RÄ:S :M/ HALVIDE/ OLOF/ HANS/ JONAS/ JACOB/ SMITS/ LARS/ MA TIS/ GVDINS/ PER/ NYGÅRDS/ JACOB/ BY/ RASMUS/ HERVIDE/ OLOF/ MÅRTEN/ HERDARE/ RASMUS/ SOL!:DEO/ GLORI A ( = åt Gud allena äran) KLOK (inskriften är här avbruten). Även om nybyggnaden av tornhuven 1767 var genomgripa nde, är det troligt att man trots allt använde den äldre tornspirans utformning som förebild , vilket innebär att den t ill formen kan vara medeltida. Spirans kontur och proportioner har många motsvarigheter på den gotlä ndska lands- bygden , t ex tornspirorna i Hem se (ovan s 192) och Alskog (SvK Go V, s 173). Tornspiran har repare- rats vid ett flertal tillfällen. Vid den omfattande restaureringen 1969-71 utbyttes spirans yttre bräd- klädsel , medan själva bjä lkkonstruktionen endast förstärktes och lagades. Vid samma tillfälle fick tornet ett effektivt vattenavledningssystem med bl a en utkastare på östra sidan. Sakristian Sakristian på korets norra sida (fig 567) har liksom magasinsbyggnaden invid tornet uppförts på 1800- talet. E nligt kyrkans räkenskaper byggdes den 1832- 33. Sistnämnda år betalades för »Sacristians späckning» (putsning) till husbönderna Jöns och Lars Petsa rve. Samma år beta lades »Smeden N. Blomberg för beslag till Sacristie Dörren .» Sakristian är uppförd av sandsten och kalkstens- flis samt ä r putsad och vitkalkad ; sockel saknas. Den täcks av ett sadeltak med enkupigt tegel på papptäckt under lagstak. I östra muren finns ett rel a tivt sto rt rektangulärt fönster invä ndigt försett med ett inmurat järngaller. I nor ra gave lröstet finns en öppning in till sakristievinden. Den stängs med en lucka av stående tjärade furubräder. Från koret nås sakristian genom en rundbågig raksmygig öppning i norra muren. I öppningen är insatt en rektangulär omfattning av trä med dörr av KYRKOBYGGNADEN Fig 555. Dörr av breda furubräder med spår efter ornamen- tala järnb~s l ag, troligen från 1200-talets slut. Foto 1971. Door of pinewood boards with. traces of ornamental iron-work, dating probably from th.e end of rhe 13th. century . stående furubräder, utvändigt blåmålad, invändigt vitmålad samt med följande i svart målade inskrift: »År 1837 Blef a lt i Kyrkan varande a lta re bä nka r/ Läcktare dörrar Predikstol Renoverat och må lat. / D å varande Prost och Kyrkoherde C. M . Söder- ström. 3~/ Kyrkovärdare Petter Gudings, / Petter Wahlby Bölske, A Palmqvist Pettsarve. / Magasins- föreståndare E. Norrby, By. / Sexman Petter Alfve- skoks. / Målat af C. P. Nordström.» (Fig 568.) Rummet täcks av ett platt innertak av omålade 483 Fig 556. Detalj av dörren i fig 555. Detail of the door in figure 555. Fig 557. Korets östra trekopplade fönster , 1200-talet. Foto 1971. The three-light E windo w of the chancel. 13th century. 484 KYRKOBYGGNADEN furubräder. Väggarna är putsade och vitkalkade (fig 569). Golv av omålade furubräder. I sakristian uppsattes sommaren 1850 kyrkans första uppvärm- ningsanordning, en kakelugn. Den förfärdigades enligt räkenskaperna av kakelugnsmakaren C. 0 . Berg. Förmodligen borttogs den vid den omfattande restaureringen 1916 då en kamin insattes i lå nghu- sets nordöstra hörn . Inna n sakri stian uppfördes på 1830-talet fanns i kyrkans kor troligen invid norra väggen ett sakris- tieskrank av trä. Detta framgår bl a av ett visita- tionsprotokoll från 1694 då man a nteckna r ett nytt inventarium: » I st: Ny stol för Prästen at sittia uppå i den lill a trä Sacrestian inne i K yrkan.» Liknande sakristieskrank finns fortfarande i Träkumla och har tidigare funnits i flera gotlandskyrkor, tex i Hejdeby (SvK Gol, s 374) och Väskinde (SvK Go I, s 208). Dessa enkla sakr istior i koret kunde även a nvä ndas som skriftestola r, dvs biktstola r. 35 Fig 559. Ingång till torn- trappan i ringkammarens nordöstra hörn. Foto 1971. Entrance lo 1he lo wer staircase in lhe NE corner of lhe ringing chamber. Fig 558. Tornets södra fönster med ursprunglig övre om- fattning. Rekonstruktion J Söderberg 1973. The S window of 1he lower, wi1h ils original head. 485 EKE KYRKA Magasinsbyggnaden På kyrkans norra sida, med direkt anslutning till tornets norra mur är en magasinsbyggnad uppförd (fig 570), en mycket ovan lig anordning. De flesta magasinsbyggnaderna är belägna invid kyrkogårds- muren, således med relativt stort avstånd från kyr- kobyggnaden , tex Gothem (SvK Go TV, s 65, fig 75). Magasinsbyggnaden är byggd av sandsten och kalkstensflis, putsad och vitkalkad. Den täcks av ett sadeltak i nord-sydlig riktning med vattran- dade falor på papptäckt underlagstak. Detta tillkom vid restaureringen 1969- 71 och fick då ersätta ett äldre faltak . En tid var taket täckt med spån. Magasinsbyggnadens enda ingång finns i västra muren, en enkel rektangulär öppning som stängs med en dörr av stående tjärade furubräder. Ovanför dörröppningen finns en liten kvadratisk glugg som för in till magasinets andra våning. Den stängs med en tjärad trälucka. Invändigt är magasinet delat i en under- och en övervåning genom ett brädtak på bjälkar. Våningarna förenas genom en trätrappa invid tornmuren. Bottenvåningens rum är delat genom en trävägg i öst- västlig riktning. Magasinet uppfördes enligt räkenskaperna 1820, sedan beslut om dess byggande fattats redan 1814. Fig 560. Ingång till trappan (nu igenmurad) i långhusets sydöstra hörn. Foto I 971. Entrance to the staircase (now blocked-up) in the SE corner of the nave. Fig 561. Rundbågig öppning med omfattning av huggen sandsten samt ljusgl ugg med fyra cylindriska öppningar i tornets västra fasad. Foto 1971. Round-headed opening with a surround of chisel/ed sandstone and light-ho/e with Jour cylindrica/ openings in the W front of the tower. 486 Fig 562. Avlastningsbåge samt ingång till tornet från lång- husvinden. Foto 1971. Re/ieving arch and entrance to toiverfrom the attic ofthe nave. Under den långa tid som förflöt mellan beslut och verkställighet samlade församlingsborna enligt rä- kenskaperna materiel till bygget. Magasin hade tidigare funnits i Eke. Enligt ett visitationsprotokoll från år 1765 fanns sådana både i moderförsam- lingen Rone och i Eke, dvs »Sädes Magazin för Kyrkans Räkning». Detta magasin hade med största sannolikhet varit inrymt i ringkammaren eller i tornets andra övervåning, som har en stor rundbågig öppning i västra muren. Av ett stämmo- protokoll från 1833 framgår att spannmålsmaga- sinet en tid varit inrymt i tornet » . . . yrkade Kyrko- värdaren Per Gudings och Hemmansägaren skol- mästaren N. Ekström att, då Eke Soknemän, wid en i forntiden wärkställd ombyggnad af Kyrkotornet Materialie r och dagswerken utan betalning utgjort det nuwarande Kyrkomagazinet skulle klyfvas och til Sokn Magazin på det sätt förwandlas.» Den nuvarande magasinsbyggnaden har repare- rats vid flera tillfällen. Spåntaket har omlagts och tj ärats och yttermurarna har putsats och vitkalkats. Detta skedde senast vid den omfattande restaure- KYRKOBYGGNADE N Fig 563. Brädfodrade nischer i tornets andra övervåning, östra väggen . Foto 1971. Wood-lined niches in the second storey of the toiver, E wal/. Fig 564. Igenmurad öppning i tornets tredje övervåning, östra väggen. Foto 1971. Blocked-up opening in the third storey of the toiver, E wal/. 487 EK E KYRKA ringen J 969- 7 J, då även taket fick en ny beklädnad i form av vattrandade falbräder. Yttertak Yttertaken på kor, sakristia och långhus täcks av enkupigt och tvåkupigt rött tegel , medan maga- sinsbyggnaden är täckt med vattrandade bräder. År 1826 Jades tegel på kyrkans tak, sedan man länge förberett denna åtgärd. Vid en visitation 1765 på- pekades det angelägna i att täcka taken med tegel på grund av träbristen. Det kom dock att dröja ca 60 år innan denna anmodan kunde åtlydas av för- samlingen. Moderkyrkan i Rone fick tegeltak 1817- 19 (ovan s 382). Dröjsmålet berodde troligen främst Fig 565. Kopplade ljudöppningar i tornets södra fasad , fjärde över- våningen. Foto 1971 . Coupled sound-holes in the S front of the tower, fourth storey. på att teglet som måste köpas var ett betydligt dyrare material än det lättillgängliga träet. Nä r man J 826 övergick från bräder till tegel som taktäckningsmaterial förnyades takstolarna över både koret och långhuset. Åtskilligt material från de äldre takstolarna återanvändes dock vid om- byggnaden. I samband härmed sänktes takfallet betydligt, vilket innebar att takvinkeln blev åtskil- ligt trubbigare, förmodligen med den avsikten att teglet skulle ligga kvar bättre på ett lägre tak. Den ursprungliga takvinkeln kan iakttagas på tornets östra mur (fig 571). Av spåren att döma nådde tak- nocken ända upp till ljudöppningarnas solbänkar, vilket innebär en höjdskillnad om ca 230 cm. På en 488 sten i östra korgaveln har man skrivit med röd- krita: »År 1826 är deta tak pålagt.» Interiör Kyrkans interiör med koret i öster och ringkam- maren i väster har sin samlande punkt i långhuset, som täcks av två kryssvalv åtskilda genom en bred gördelbåge av huggen sandsten. Rummen upplyses av stora fönsteröppningar på södra och östra si- dorna, medan norra och västra murarna saknar ljusöppningar. Hela kyrkorummet är putsat och vitkalkat med undantag för bågar och omfatt- ningar som är av huggen sandsten och kalksten. Dessutom finns kalkmålningar från två perioder i långhuset och koret, från 1200-ta let samt från 1400- talet. Kyrkans väggar och valv rengjordes och kal- kades senast i samband med restaureringen 1969-71. På grund av sprickbildningar i valven både i koret och långhuset måste en stor del av putsen av lägsnas för att möjliggöra lagningar. Föregående putsning och kalkning företogs vid en restaurering 19 J 6, då kalkmålningarna framtogs och konserverades. Putsning och kalkning är utan tvivel den ur- sprungliga behandlingen av väggar och valv. I kyr- kans räkenskaper omtalas ej sä llan »vitlimning» av kyrkans interiör. År 1835 fick sålunda båtsman Böndag betalt för »Kyrkans wattnrifning och jem- ning inwändigt». Härvid överkalkades de medel- tida kalkmålningarna. Bågar Triumfbågen som förenar koret med långhuset är rundbågig, putsad och kalkad. Upp till den hålkä- lade anfangslisten av sandsten är bågens vederlag på ömse sidor uppförda av huggna sandstensblock. I det södra vederlaget finns en ursprunglig kvadratisk nisch (se nedan). På långhusets östra vägg, följande triumfbågens kontur, finns ornamentala kalkmål- ningar från 1200-talet (se kalkmålningar). Långhuset täcks av två kryssvalv, som delas och uppbärs av en skarpkantad putsad och kalkad gör- delbåge, nedåt avslutad i hålkälade lister av sandsten i norr och söder (se fig 573, 583). Tombågen mellan ringkammaren och långhuset består av två mot varandra lagda spetsiga bågar (fig 544), vilket innebär att tornet är en självständig byggnadsdel. Dess östra mur rider alltså inte på KYRKOBYGGNADEN Fig 566. Tornets spira , överdelen med flöjel i form av en tupp. Foto 1971. Upper part of spire 1vith a 1veathervane in the fo rm of a cock. långhusets västmur, vilket annars är vanligt på Got- land. Den västra bågen är både bredare och högre än den östra, som är upptagen i långhusets västra mur. Båda bågarna har omfattning av huggen sandsten. Den västra avslutas nedåt med en pro- filerad list av kalksten (fig 559), medan den östra, vars huggna omfattning fortsätter ända ned till gol- vet, har en hålkälad anfangslist av sandsten. 489 Fig 567. Sakristian och koret från nordost. Foto 1971. Vestry and chancel from NE. Fig 568. Detaljer av sakristians dörr m~d målad inskrift från J 837. Foto 1971. Details of the vestry door with painted inscription dating from 183l. 490 Fig 569. Interiör av sakristian mot söder. Foto 1971. lnterior of vestry, look i ng south. Fig 570 . Magasins- byggnad invid tornets norra mur uppförd J 832. Foto 197 J. Storehouse by the N wa!l oj the tower , built in 1832. 491 EKE KYRKA I \ /____\ ,J 'J I V)-,I J.._ \ \ ''" .'. __ .:::,!. '\ r.:s,.u. Fig 571. Tornets östra fasad med spår efter det ursprungliga, brantare lå nghustaket, J : 300. Uppm J Söderberg J943 . E fronr of tower, with !races of the original more steep/y pitched roof of the nave. Valv Samtliga kyrkans rum med undantag för den på l 800-talets uppförda sakristian är täckta med valv av sandstensflis. Koret täcks av ett kryssvalv med i putsen markerade grater. Det tillkom troligen i direkt samband med korets uppförande vid 1200- talets början. Den enkla ornamentala målningen i valvhjässan torde ha tillkommit strax efter valvslag- ningen men måste delvis förnyas då valvet krävde omfattande lagningar vid restaureringen 1969- 7 l. Detta markerades genom att man tillfogade årtalet l 970 invid det nytillkomna (fig 580). Lagning av korvalvet hade länge erfordrats. Redan J755 skaffade man enligt räkenskaperna »Jern til Kilar i hwalfvet». Även senare talas ofta om valvens dåliga skick. Efter en lagning som verk- ställdes vid restaureringen J969-7 J förstärktes kor- valvet med fyra dragstag, två i nord- sydlig riktning och två i öst- västlig. Långhuset täcks av två stora kryssvalv åtskilda av en kraftig rätvinklig putsad och kalkad gördel- båge i nord- sydlig riktning. Gördelbågen avslutas nedåt på båda sidor med en hålkälad list av sand- sten. Dessa valv har tydligt stigande hjässlinjer, medan korvalvet har nästan horisontala hjässlinjer. Ringkammaren täcks av ett kryssvalv, som synes ha tillkommit i omedelbart samband med tornets uppförande vid 1200-talets slut eller omkr 1300. Golv Samtliga kyrkans golv är av trä med undantag för gångarna i långhuset, som vid restaureringen l 969- 71 belades med kalkstensplattor. Korgolvet höjer sig ca 1 dm över långhusgolvet och ringkammarens golv ca 3 dm över samma nivå. Som podium för dopfunten inlades vid restaureringen kalkstens- plattor mitt i ringkammarens golv. Av allt att döma har kyrkan alltid haft golv av trä. Vid den omfattande restaureringen 1916 på- träffades i långhuset och koret under det dåva- rande trägolvet ett stort antal grova ek- och furu- plankor, vilket utförligt har omtalats ovan. Plan- korna hade utan tvivel utgjort stenkyrkans första golv. För att golvet skulle få stabilitet hade de in- passats i bjälkar i öst- västlig riktning, vilka försetts med djupa rännor. De hade dessutom hopfogats med trädymlingar i sidorna, som avbilats före golv- läggningen. Man kunde snart konstatera att dessa plankor ursprungligen tjänstgjort som väggplankor och andra konstruktionsdetaljer i en stavkyrka, sä- kerligen den första kyrkan på platsen. När sten- kyrkan uppfördes revs den inte längre behövliga träkyrkan och materialet återanvändes som golv. Detta förfaringssätt var inte ovanligt. På samma sätt gick man till väga när stenkyrkorna byggdes i t. ex. Hemse (ovan s 181) och Sproge socknar. Vid senare reparationsarbeten byggdes detta första golv över med ett nytt trägolv och doldes på så sätt tills det ånyo kom i dagen 1916. Vid en visitation i Eke 1765 ifrågasattes om inte trägolvet i kyrkan kunde ersättas med »flisor (kalkstensplattor) sådana som vi här på landet hafwa». En sådan åtgärd skulle ligga helt i linje med de träbesparande åtgärder som föreslogs vid denna tid på grund av en kunglig förordning från år 1764. Som väl var realiserades inte dessa planer. Skulle så 492 Fig 572. Interiör mot öster. Kalkmålningarna som omger triumfbågen kan genom en runinskrift dateras till 1261. På korets norra vägg skymtar målningar från 1400-talet med bl a några ovanliga scener från Gamla testamentet. Den ståtliga predik- stolen tillkom troligen på 1730-talet och målades 1754 av Johan Hindrik Dreutz. Den praktfulla nummertavlan är enligt en målad inskrift tillverkad 1789. Foto 1972. Jnterior tooking E . The murats above the chancel arch are according ta a runic inscription dating from 1261. On the N wall oj the chancel there are murats from the 15th century including unusual scenes from the Otd Testa ment . The putpit was probabty made in the 1730's and painted in 1754 by J H Dreutz. The hymnboard is according ta a painted inscription dating from 1789. 493 494 7 I I I I ' I I I i I I ,,,,,. ... Fig 575. Interiör mot väster före restaureringen 1916. Obs läktaren. Foto E Erici 19 15. lnterior looking W before the restoration of 1916. Fig 573. Ovant v. Interiör mot väster. Foto 1972. Upper lejt. lnterior looking W. Fig 574. Nedan tv. Interiör mot öster före restaureringen 1969- 71. Foto A Edle 1941. Be!ow !eft. lnterior looking E before the restoration 1969-71. 495 EKE KYRKA Fig 577. Nisch i korets norra mur med riktjärnbeslagen dörr. Foto 1971. N iche in the N wal/ of the chancel with door with rich iron- work f ittings. Fig 576. Nisch i korets norra mur med medeltida omfattning av trä samt b~s lag av järn. Foto 1971. Niche in the N wall of the chancel with a medieval wooden surround cnd iron-work. ha skett hade med all säkerhet stavkyrkoplankorna borttagits, vilket inneburit att man inte haft någon kännedom om socknens första kyrkobyggnad. Man fortsatte att lägga trägolv, troligen främst av den anledningen att det blev billigast. Enligt kyrkans räkenskaper betalades Snickaren Siltberg I 833- 34 för »dagsverken å Kyrkogolfvets inläggning». Nischer I kyrkorummets murar finns fyra nischer av vilka tre är medeltida. Den fjärde nischen , i sakristian , tillkom vid dess uppförande på 1830-talet. Två av nischerna är placerade i korets norra mur. Den största, strax väster om sakristieingå ngen (fig 576), har snidad och ristornerad omfattning av ek med två dörrar (de nuvarande sekundära). Sidorna samt den övre triangelformade avslutningen är prydda med genombrutna lister i form av klöver- bladsbårder. Sidostyckena och bågen kröns av rikt snidade bladornament. Mittfältet har prytts med ristade cirklar och stjärnor, typiska »cirkelorna- ment». Sådana ristade ornament har troligen även 496 prytt de ursprungliga dörrarna. Gångjärn och be- slag av smidesjärn, de översta ornerade är medel- tida. Omfattningen torde vara samtidig med korets uppförande, alltså från 1200-talet. Invändigt är nischen brädklädd samt har två hyllor. Mått: om- fattningens br 111 , höjd 175, invändig br 90, höjd 150 cm. Den andra nischen i korets norra mur, längre åt väster, är betydligt mindre (fig 577). Den näs genom en öppning i korbänkens ryggstycke. Dörren är av trä med tätt placerade beslag av järn. Den stängs med två järnband och hänglås. Den kraftiga be- slagningen tyder på att nischen använts som förva- ringsskåp för kyrkans silver. Dörren tillkom troligen 1837 då man enligt räkenskaperna tillverkade en dörr till »Kyrkoskåpet i choret». Mått: utv 54 x 63, inv 50 x 66, djup 46 cm. I ett visitationsprotokoll från 1694 beskrivs dessa båda nischer i korets norra mur på följande sätt : »Twenne st: Skååp ett med innan- ock uthan-låås och gång = järn det andra med gång-järn och allenast henge låås, det 3die järnet ofärdigt.» Den tredje ursprungliga nischen är belägen på en ganska ovanlig plats, nämligen i triumfbågens södra vederlag omedelbart nedanför anfangslisten (fig 578). Nischen är helt inklädd med huggna sand- stensblock. Den tycks ej ha haft träomfattning eller dörrar. Mätt: höjd 56, br 71 cm. Kyrkans byggnadshistoria Den första kyrkan i Eke var av trä, en stavkyrka som till största delen är bevarad. Den återfanns vid restaurering av den nuvarande kyrkan 1916. De stora väggplankorna hade återanvänts som golv när stenkyrkan byggdes, vilket innebar att de räddats ät eftervärlden (fig 527). Vid golvets uppbrytande för omläggning påträf- fades under detta ett äldre golv som bestod av väl- diga ek- och furuplankor. Dessa visade sig vid en undersökning vara konvexa och tjärade på den nedåt vända sidan. Några av de stora ekplankorna var smyckade med en ålderdomlig snidad ornamen- tik, som troligen omgivit en portalöppning. Vid golvläggningen hade man också använt sig av en KYRKOBYGGNADE N Fig 578. Nisch i triumfbågens södra vederlag, strax under anfangslisten. Foto 1971. Niche in the S abutment of the chancel arch, immediately below the springing fine. av långhusets syilar, en nära 8,5 m lång ekstock, som gör det möjligt att ungefärligen bestämma långhusets längd. Genom jämförelser med den väl bevarade stav kyrkan från ·grannsocknen Hemse och med hjälp av den nyss nämnda långhussyllen kan man våga förmoda att stavkyrkans plan hade måtten: långhusets längd ca 8,5 m, bredd ca 5,6 m, korets längd ca 4,0 m, bredd 3,5 m . Stavkyrkans hela inre längd skulle alltså ha varit ca 12,5 m, vilket är ca 1,5 m längre än motsvarande mätt hos Hemse stavkyrka. Vad stavkyrkans konstruktion beträffar kan man av det stora bevarade materialet erhålla många vik- tiga upplysningar. Djupa nåtar i flera av väggplan- 4 - 735212 Eke kyrka 497 EKE KYRKA kornas sidor tyder på att de hopfogats med lös fjä- der, dvs en tunn ribba som inpassats i två motstå- ende nåtar. Samma konstruktion kunde konstateras i stavkyrkan från Hemse. Plankorna har vilat på en syllram av ek med en djup nåt vars profil bildar ett hak, som bör ha motsvarats av en inhuggning i plankornas nedre del. På så sätt kom syllen att helt döljas utifrån och skyddas väl från röta. Avsakna- den av tjära på den bevarade syllen tyder också på detta förfaringssätt. Tyvärr har nedre delen på samt- liga väggplankor avsågats, varför man ej kan iakt- taga denna konstruktionsdetalj på dessa. Även denna viktiga anordning har sin direkta motsvarig- het i stavkyrkan från Hemse och man har förmodat att också den stavkyrka vars grund nyligen fram- grävdes i Silte skulle ha varit uppförd på samma sätt. Upptill har stavarna troligen varit infogade i hammarband, vilka dock ej bevarats. En dörröppning, som troligen varit placerad i långhusets södra vägg, har haft en snidad ornering kring öppningens övre delar (jfr Hemse stavkyrka). Orneringen är utförd i sk runstensstil och förefaller att vara samtidig med den i Hemse (fig 536). Av de bevarade portalplankorna att döma har öppningen invändigt haft rak avslutning, således ej som i Hemse en rundbågig. Ytterligare en planka uppvisar spår efter gångjärn, vilket kan tyda på att även koret har haft en dörröppning. Hur stavkyrkan i övrigt varit utformad kan man ej utläsa av det bevarade mate- rialet. Denna träkyrka var säkerligen Eke sockens första kristna gudstjänsthus. Den kan naturligtvis även ha varit en gårdskyrka, som senare kom att användas som sockenkyrka. Det är rimligt att för- moda att stavkyrkan varit belägen på samma plats där stenkyrkan senare restes. Vid observationer i samband med utgrävningar har man under senaste åren kunnat konstatera att grunden till en träkyrka mycket ofta finns innanför stenkyrkans murar. Detta kan bero på att man under stenkyrkans bygg- nadstid var angelägen om att ha ett fungerande gudstjänstrum. Detta tycks ha inneburit att man reste den nya större kyrkans murar utanför den gamla träkyrkans väggar och när det nya koret stod färdigt och var täckt revs det gamla. På så sätt kunde det nya koret av sten tjänstgöra tillsammans med det gamla långhuset av trä. Detta förfarings- sätt har man tidigare förmodat, men knappast kunnat bevisa. Vid en nyligen företagen restaure- ring av Silte kyrka observerades tydliga spår av en träkyrkas väggar och tak på det nuvarande korets västra mur. Vid en utgrävning påträffades denna träkyrkas grund. Det kan alltså anses bevisat att man ej i allmänhet rev hela den gamla träkyrkan utan lät de båda byggnadsdelarna, kor och långhus, från skilda tider och av olika material fungera till- sammans som ett gudstjänstrum. Stavkyrkan i Eke torde kunna dateras till tiden om kr l J00. I över 100 år tjänstgjorde denna träkyrka som gudstjänstlokal. Under I 200-talets förra hälft be- stämde sig socknen för att uppföra en kyrkobygg- nad av sten, den nuvarande. Den byggdes i åtmins- tone tre etapper. Koret och långhuset bör sålunda ha tillkommit under två byggnadsperioder, 1200-talets andra fjärdedel, medan tornet, som inte vilar på långhusets västra mur, utan är en självständig byggnadsdel, uppfördes omkr 1300. Koret med dess trekopplade rundbågiga fönster i östra muren, dess ganska breda portal med flanke- rande kolonnetter och trifoliekonturerade tympa- nonskiva, är en typisk exponent för den romanska gotländska landskyrkotypen under 1200-talet. Både korets och långhusets sockel är märkvärdigt enkel , endast ett utskjutande stenskift utan skråkant eller finhuggning. Med tanke på de båda byggnadsde- Jarnas uniformitet i detta avseende torde man kunna anta att de grundlagts samtidigt. Även por- talerna har så stora överensstämmelser, tex flanke- rande kolonnetter och veckkapitäl, att de bör ha tillkommit ungefär samtidigt (fig 550- 553). Om man däremot jämför de båda byggnadsdelarnas valvformer finner man att korvalvet har en något ålderdomligare utformning än långhusvalven. Alla tre valven är romanska kryssvalv, men korvalvet har nästan horisontella hjässlinjer, medan valven i långhuset har tydligt stigande hjässlinjer. Sedan valven slagits erhöll korvalvet samt triumfbågens västra omfattning ornamentala målningar (se ne- dan). Tyvärr har samtliga fönsteröppningar med un- dantag för korets trekopplade östfönster, förstorats under J800-talet, varför deras ursprungliga ut- formning ej är känd. Korfönstren har många mot- svarigheter på Gotland (tex Roma, Sjonhem, 498 I Lojsta, Dalhem). Förebilden synes vara cistercien- sernas klosterkyrka i Roma, som i olika avseenden haft stor betydelse för den gotländska byggnads- konsten under 1200-talet.37 Tornet är den medeltida kyrkans senast till- komna byggnadsdel, uppfört omkr 1300. Det har hög sockel med rundstav, en liten spetsbågig portal i väster samt stora kopplade ljudgluggar. Det för- storade fönstret i södra tornmuren har ovanför den nuvarande omfattningen, en ursprunglig trepass- form ig övre avs lutning av huggen kalksten (fig 558). Sedan den medeltida kyrkobyggnaden färdig- ställts omkr 1300 är det inte mycket som har för- ändrats vad själva byggnaden beträffar. Under 1400-talet försågs den med kalkmålningar i både ~ långhuset och koret. Det är en lång svit som är upp- delad i scener med motiv ur Kristi barndoms- och lidandes historia samt några ovanliga framställ- ningar ur Gamla testamentet. Allt är utfört av »Passionsmästaren» eller hans verkstad. Restaureringar Kyrkan har efter reformationen genomgått ett stort anta l reparations- och restaureringsarbeten. Med undantag för fönsterförstoringar och tillbyggen, såsom sockenmagasin och sakristia, har dock det medeltida murverket förblivit oförändrat. Vid en visitation 1764 klagade biskopen över kyrkans tillstånd: »Likaledes tarfwar ock Eke Kyrkia en kostsam åtgärd. Församln har nog, effter sin lilla förmögenhet, uti förflutna åhren , förbättrat Tornet, Taken och Muren, kilat the remnade hwalfwen med mera. Nu måste et nyt Torn byggias, jämväl et nyt tak öfwer det lilla, så kallade Sång- huset, muren behöfwer ock hielp på några stellen.» En ligt räkenskaperna uppfördes ett nytt torn, dvs en tornspira 1767, med »Torn byggmästaren hus- bonden Mårten Johansson ifrån Suderbys i Got- hem». Vid en visitation 1775 kunde man därför anteck na i protokollet: »Eke Kyrka sades effter dess ock Soknens förmögenhet, i senare åren wara vesentligen reparerad, hwarföre Församlingens Inwånare af Praeses fingo tillbörligt loford.» Ma- gasinshuset invid tornets norra mur uppfördes en- ligt räkenskaperna 1819- 20, men enligt samma källa började man anskaffa material till denna byggnad redan 1811-12. BYGG NADSHISTOR I A År 1826 täcktes kyrkans tak med tegel och åren 1832- 33 uppfördes en sedan länge planerad sakristia norr om koret. Den fick 1850 en kakelugn uppförd av Kakelugnsmakaren C 0 Berg. Det var kyrkans första uppvärmningsanordning. Åren 1835- 37 genomfördes en omfattande för- nye lse av kyrkans interiör. Hela kyrkorummet vit- kalkades, varvid de medeltida målningarna do ldes. En läktare tillkom i väster och altarprydnaden i koret omändrades. Hela inredningen målades av en målare Nordström från Visby. Vid samma tillfälle förstorades fönsteröppningarna i södra fasaden och ett stort fönster upptogs i långhusets norra mur. Nästa stora förändring av kyrkorummet företogs 1916, då bl a de medeltida kalkmålningarna åter framtogs och konserverades av Carl W Pettersson. 38 Den på 1830-talet tillkomna läktaren revs och den övriga inredningen målades. Utvändigt putsades och ka lkades hela kyrkobyggnaden med undantag för tornet som fogströks. Lagningar företogs av sock larna samt korportalen. Vid denna restaurering återupptäcktes stavkyrkan. Den hittills mest omfattande restaureringen av kyrkan företogs 1969-71.39 Förberedande under- sökningar hade företagits redan vid J 950-talets början. 1954 före låg ett restaureringsförslag utar- betat av arkitekt Gösta Wiman. Medan försam- lingen väntade på den kommande stora restaure- ringen, företogs en del mindre förändringar. 1956 återupptogs det mellersta av de tre kopp lade fönst- ren i korets östra mur. Det hade på grund av altar- uppsatsens utformning varit igenmurat sedan 1837. Hösten 1969 stängdes kyrkan och restaurerings- arbetet kunde påbörjas. Utvändigt företogs en rad nödvändiga förstärknings- och konserveringsarbe- ten. Hela kyrkobyggnaden, så ledes också tornet, putsades och kalkades. Tornspiran lagades och för- stärktes och samt liga tegeltak omlades. Effektiva avrinningsanordningar både i tornet och på taken tillkom. Omfattande förstärkningsarbeten företogs både i långhuset och koret på grund av allvarliga sprick- bildningar i valven. Långhuset förstärktes bl a genom att ett dragstag anbringades i nord- sydl ig riktning invid gördelbågens anfang. Koret fick dragstag anbringade runt om, dvs två i nord- sydlig riktning och två i öst-västlig riktning. Ett stort 499 EKE KYRKA fönster som på 1800-talet upptagits i långhusets norra mur igenmurades åter. Alla väggar och valv omputsades och kalkades. Det visade sig härvid nödvändigt att slå av all puts på långhusvalven för att mura igen sprickor och foga om samtliga stenar. Nytt trägolv inlades i ringkammaren, där dopfunten nu uppställdes på ett fundament av kalksten. Lång- husets gångar belades med kalkstensplattor. I lång- husets nordöstra hörn återuppfördes ett sidoaltare med täckskiva av sandsten. Här placerades kyrkans madonnabild , som en tid varit uppställd i den igen- murade portalens inre smyg. Inredningens och in- ventariernas målning från skilda tider renoverades. Ansvarig för konserveringsarbetet var konstnären Erik Olsson, som vid sin sida hade konstnärerna Arne Fransson, Marianne Korsman och Harald Norrby. I samband med restaureringen fick kyrkan också en ny uppvärmningsanordning. Den fick ersätta en kamin som varit placerad i långhusets nordöstra Kalkmålningar En stor del av kyrkorummets väggar och valv för- sågs under medeltiden med kalkmålningar, orna- mentala målningar från 1200-talet och figurscener från 1400-talet. Den första periodens målningar återfinns i korvalvet samt på långhusets östra vägg i anslutning till triumfbågen. Dessa målningar till- kom förmodligen i direkt samband med valvslag- ningen på 1200-talet.40 En målad runinskrift i koret lyder: »Å r 1261 (?)efter Guds födelse då blev kyrkan målad . ..» Inskriften kan troligen sättas i direkt samband med denna periods målningar. Den andra periodens målningar finns främst på långhusets och korets norra murar där de bildar en lång fris . Några scener har också placerats på lång- husets södra mur mellan triumfbågsväggen och portalen. Alla dessa målningar är utförda av »Pas- sionsmästaren» eller hans verkstad, vars verksam- het kan spåras i ett mycket stort antal gotländska landskyrkor.41 Målningssviten har omfattat 26 sce- ner, men 3 av dessa är nu helt utplånade på grund av fönsterförstoringar och ett nytt fönsters uppta- gande. Den sedvanliga passionsfrisen har i koret hörn. Denna hade tillkommit vid restaureringen 1916 och fått ersätta en likartad kamin från 1800- talets slut. De båda kaminerna gav dålig värme och bidrog starkt till nedsvärtningen av väggar och valv. Den uppvärmningsanordning som anskaffades vid den senaste restaureringen är relativt ovanlig i Sverige men förekommer ofta i danska kyrkor. Den bygger på principen att kyrkorummets luft genom en kraftig fläkt tvingas passera ett filter och ett elek- triskt värmebatteri. Värmen sprids till hela kyrko- rummet genom fläkten och i kanaler. Värmeaggre- gatet har placerats i ett skåp i ringkammaren ome- delbart väster om det södra bänkkvarieret. Restaureringen som utfördes efter förslag av byggnadsingeniör Ingmar Holmström, Stockholm, finansierades till stor del med medel från Arbets- marknadsstyrelsen. Byggnadsledare för denna del av arbetet var verkmästare David Simander. Kyr- kan återinvigdes den 17 oktober 1971 av biskop Olof Herrlin . utökats med några ovanliga scener ur Gamla testa- mentet. Målningarna på långhusets södra vägg om- fattande 5 scener (ursprungligen 6) skildrar Kristi barndoms historia . 1400-talsmålningarna i Eke tillhör veckbandets grupp och avslutas uppåt i en rak bård bestående av vita och röda liljor. Scenerna åtskiljs genom må- lade kolonnetter med baser och kapitäl. Nedåt av- slutas friserna som alltid med ett målat draperi. Samtliga medeltida målningar överkalkades en- ligt räkenskaperna 1835 då en Båtsman Böndag fick betalt för »Kyrkans wattnrifning och jemning in- vändigt». De var således synliga 1830 då de beskrivs kortfattat i ett inventarium. Målningarna lyste dock igenom här och där när överkalkningen så små- ningom släppte och vid den omfattande restaure- ringen av kyrkan 1916 framtogs de av konserva- torn C W Pettersson, som inom en kartusch på västra korväggen efterlämnade följande inskrift: »Väggmålningarna avkalkades/ och konserverades år 1916 av/ C Wilh Pettersson.» Några nymålade scener utfördes ej här (jfr Hemse ovan s 214). Där- 500 KALKMÅLNINGAR Fig 579. Kalkmålningar från 1200-talet ovanför triumfbågen. Foto 197 1. Murats dating from the 13th century, above the chancet arch. Fig 580. Kalkmålning från 1200-talet i korvalvet. Foto 1971. Murats in the chancet vautt , 13th century. emot kompletterades några delvis utplånade scener och ornament. Dessa kompletteringar markerades genom streckning av partierna (jfr Rone ovan s 396). Vid restaureringen 1969- 7 l utfördes endast en omfattande rengöring av samtliga målningar i sam- band med att övriga väggfält och valv tvättades och kalkades. Den ornamentala målningen i korvalvet måste på grund av den omfattande sprickbild- ningen delvis av lägsnas, varför den kompletterades med nymålning av konstnären Erik Olsson, som var ansvarig för de konserveringsarbeten som ut- fördes under restaureringen. Förteckning över målningarna Första perioden (1200-talet) Långhusets östra vägg vid triumfbågen: Överst två lejon med långa svansar, som slutar i palmettfor- 501 EKE KYRKA Fig 581. Livsträdsliknande ornament, kalkmålning på korets södra vägg, 1200-talet. Foto 197 1. The Tree of Life, mura/ 011 the S wall of the chance/, 13th century. made tofsar. De flankerar rikt utformade bladorna- ment vid bågens krön, allt må lat i brunrött (fig 579). Nedåt sidorna följande bågens kontur finns bårder av tångliknande figurer målade i röd konturmål- ning med grå fyllning, 12 på varje sida. Dessa skall möjligen symbolisera de tolv apostlarna (jfr Ala kyrka, SvK Go IV, s 617). I korvalvets hjässa finns en ornamental målning i brunrött, växtslingor och blad (fig 580), delvis ny- må lad av konservator Erik Olsson 1970 sedan den gamla putsen och målningen måst avlägsnas på grund av sprickbildningar i valvet. På gördelbågen i långhuset strax ovanför pas- sionsfrisen på norra sidan finns en ornamental målningsrest i rödbrunt, delvis dold av 1400-tals- målningarna, palmetter samt en triangel krönt av ett kors (se fig 573). På korets södra vägg finns ett livsträdsliknande ornament i rödbrunt och numera grått inom svarta konturer (fig 581). Andra perioden (1400-talet) Långhusets södra mur: - 1. Marie bebådelse (en- dast bebådelseängeln med språkband nu bevarad) . - 2. Scenen utplånad på grund av fönsterförsto- ring. Utan tvivel har här funnits en Kristi födelse- framställning. - 3. Konungarnas tillbedjan (sce- nens vänstra del är förstörd, endast en konung nu synlig). - 4. Frambärandet i templet. - 5. Skördeundret (fig 583, denna scen är ovanlig inom gruppen). - 6. Flykten till Egypten. Kristusbarnet som sitter på Marias arm har ett korskrönt klot i handen (jfr Hemse ovan s 226). Långhusets västra och norra mur : - 7. Nattvar- dens instiftande (fig 584). Kristus och sex av lär- jungarna vid ett bord. - 8. I Getsemane. - 9. Judaskyssen. - JO. Kristus inför översteprästen Kaifas. Myndighetsperson iförd toppig mössa och kort jacka sitter på en altarliknande tron. - I I. Avklädandet. - 12. Gisslandet (den vänstra bö- delns ansikte är nästan utplånat). - 13. Törnekrö- ningen (den högra delen av scenen ä r förstörd på grund av fönsterupptagning). 14- 15. Två scener som helt utpl ånats genom fönsterupptagning, tro- ligen Korsbärandet och Korsfästelsen. - 16. Grav- läggningen (scenens vänstra del utplå nad). Korets västra och norra väggar: - 17. Kristi uppstå ndelse. - I 8. Kristus i dödsriket. In- gången till dödsriket framställs som en förhall av trä med beslagen dörr. På dess tak sitter djävulsfi- gurer. - 19. Kristi himmelsfärd. - 20. Pingstund- ret. Den Helige Andes duva kommer nedstörtande ur ett moln. - 21. Nådastolen. Gud Fader som sit- ter på en altarliknande tron håller i sina armar den korsfäste sonen. Båda har korsglorior. - 22. Kristus som världsdomare (fig 585). Kristus med nådens lilja och straffets svärd i munnen sitter på en regnbåge och stöder fötterna mot jordklotet. Han flankeras av Maria och Johannes, båda knä- böjande, samt av två nakna figurer i mindre skala (Adam och Eva?). - 23. Abrahams offer (fig 586). En ängel griper tag i svärdet med vilket Abraham tänker döda Isak. - 24. Rex gloriae (?). Scenen svårt skadad. Man urskiljer endast en kulle samt en 502 KALKM Å L N I NG AR Fig 582. Ka lk- målningar på korets norra vägg, bl a några ovanliga scener ur gamla testamentet. .1400- ta let. Murafs 0 11 the N ivaff af the chancef, incfuding unusuaf scenes fro m the Old Testament , 15th ce11!11ry . korsfana. - 25. Kains och Abels offer (fig 587). De båda bröderna bär fram sina offer till ett altare på vilket stå r en kalk. - 26. Brodermordet (fig 588). Kain sitter grensle över Abel och lyfter åsnekäken till slag. Målade och ristade runinskrifter En omfattande målad runinskrift42 finns på korets västra mur norr om triumfbågen (G 48). Inskriften t är tyvärr svårt skadad vilket gör läsningen osäker (fig 589). Målningen upptar en yta av ca 50 x 25 cm. Runornas höjd är 4- 4,5 cm. Enligt en teckning av JA Wallman (1830) kan inskriften ha haft föl- jande lydelse: »År 1261 (?) efter Guds födelse då blev kyrkan målad ...» Detta är endast hälften av den intressanta inskriften, som utom datering kunnat ge oss mästarnamn. I ringkammaren samt vid de båda södra porta- 503 EKE KYRKA Fig 583. Skördeundret, kalkmålning av »Passionsmästaren» på långhusets södra mur. Foto 1971. The Mirac/e af the Harvest, mura/ by the " Master af the Passion" on the S wall of the nave. lerna finns runristningar från medeltiden: - 1. (G 49a) På ringkammarens västra vägg norr om västportalen, ca 112 cm över golvet: »Bedjen för Nikulas' själ.» - 2. (G 49b) På ringkammarens norra vägg ca 85 cm över golvet, en kort runin- skrift utan begriplig mening. - 3. (G 50) På den södra långhusportalens östra post (fig 590), inskrift med stora djupt ristade runor, som innehåller nam- net Olov Jakobsson i latinsk namnform. Därunder står med siffror årtalet 1659. - 4. På korporta- lens inre östra omfattning, tredje stenen nedifrån står de fyra första runorna i runraden (futharken) , vilka påträffades vid undersökningar i samband med beskrivningsarbetet för Sveriges Kyrkors räkning. Fig 586. T h. Abrahams offer, kalk- målning av »Passionsmästaren» på korets norra mur. Foto 1971 . Right. Abraham's Sacrifice, mura/ on the N wall of the chancel by the " Master of the Passion". Fig 584. Nattvardens instiftande, kalkmålning av »Passionsmästaren» på långhusets västra vägg invid tombågen. Foto 1971. The Institution of the Holy Communion, mura! by the " Master of the Passion" on the W wall of the nave, by the tower arch. 504 Fig 585. Kristus som världsdomare, kalkmålning av »Passionsmästaren» på korets norra mur. Chris/ as Judge of the World, mura/ by the "Master of the Passion" on the N wall of the chance/. Fig 587. Nedan t h. Kains och Abels offer, kalkmålning av »Passions- rnästaren» på korets norra mur. Foto 1971. Be/0111 right. The Sacrifices of Ca in and Abel, mura! by the "Master of the Passion" on the N wa/l of the chance/. 505 ••• .-·) ~ ..J. .. .1Fig 588. Brodermordet , ka!kmål ning av »Pass ionsmästaren» på korets norra mur. Foto 197 1. ·•' The Murder of Abel, mura/ by the "Master of the Passion" 0 11 the N wall of the chance/. Fig 589. Målad runinskrift på korets västra mur intill triumf- bågen. Årta let 1261 kan ange tillkomsttiden för den första periodens målningar. Foto 197 1. Painted runic inscription 0 11 the W wa/l of the chancel by the chance/ arch. The date i 261 may be the year the paintings of the first period were executed. .:. ~ .. •F ~'(i i .~':. I ...... : ' ;, ' · ~ ·"i Fig 590. Ristningar på långhusportalens östra post. Efter '·..,;, Sveriges Runinskrifter. Carvings 011 the E jamb of rhe nave portal. 506 Inredning och inventarier Altaranordning Högaltare av huggen grå sandsten (fig 592) med skiva av rödaktig kalksten och fem ristade likar- made kors. I skivan finns en primitiv piscina, en ränna med rund botten, mynnande vid en öppning mellan korets östvägg och det mot denna stående altaret (fig 593). Mått: skivans längd 186 cm, bredd 99 cm, höjd över trägolvet innanför altarringen J 11 cm. Enligt räkenskaperna målades altaret 1862. Det var före restaureringen 1969- 71 målat med oljefärg i marmorering, vilken nu avlägsnades. Sidoaltare av grå kalksten , täckt av skiva av samma material. Skivan saknar invigningskors. Mått: altarets höjd 115 cm, skivans längd 125 cm, bredd 69 cm, tjocklek 14 cm. I långhusets sydöstra hörn, murat mot väggarna och delvis underlag till predikstolen. Sidoaltare, vitkalkat, täckt av skiva av sandsten utan invigningskors. Mått: höjd 113 cm, skivans längd 129 cm, bredd 72 cm, tjocklek 8 cm. I lång- husets nordöstra hörn. Uppmurat i samband med restaureringen 1969- 71 (konserveringsrapport i ATA och GF). Altarkrucifix med Kristusfigur av snidat och skulpterat trä (fig 594), fästad på kors av ek. Huvu- det lutar åt högra sidan. De båda knäna uppdragna åt samma håll. Höjd 36 cm, bredd 33 cm. Korsarmar- na har ändplattor med ram. Höjd 87 cm. Färger: corpus rött, grönt, blått, brunt, gult och karnation. Kristusbilden är medeltida och torde ha tillkom- mit under 1300-talet. Korset härrör från restaure- ringen 1969- 71. Före denna restaurering var Kristusbilden fästad på ett svartmålat kors av trä, placerat i en nisch i trefönstergruppens igensatta mittfönster (fig 574). Över denna nisch fanns ett runt fönster med en glasmålning, triangel, omgiven av en »altarsol», en strålgloria av förgyllt trä, vilken anordning enligt räkenskaperna tillkommit l 834- 37.42a Korset förvaras nu i hembygdsmuseet väster om kyrkan. Ännu vid 1830 års inventering hade kyrkan en altartavla, vilken beskrives så: »Altartaflan af Träd, gammal och söndrig föreställer Kristus på korset nedanför hwilket stå Maria och Johannes, och på sidan af desse stå åter 4ra Bi lider. Öfwer Altartaflan på något upphöjda och från sig på halfannan alns afstånd åtskillda korss, ses Frälsaren och både röfvarne.» Altartavlan torde ha varit medeltida, ev omändrad varvid de tre sistnämnda figurerna till- kommit ; jfr Lau och Alskog (SvK Go V s 206). Till detta medeltida altarskåp har måhända hört ett gotiskt ornament av ek, fragmentariskt, be- stående av en båge med fem treflikiga blad, vilken kan ha utgjort en del av en korskrans. Spår av vit kritgrund. Längd 25,5 cm. Altarskrank av trä (fig 591), halvcirkelformat, med platt profilerad överliggare, svarvade dockor med vulster och snett knäfall täckt med lösa dynor av rött ylletyg. Färger: överliggare brun med röd profilering, dockor vita med förgyllda vulster, knä- fallet blått. Höjd 80 cm. Enligt räkenskaperna till- verkat 1834. Vid restaureringen 1969- 71 ommålat i samma färger som tidigare. I 1694 års inventarium är senare, kanske 1737, tillskriven en uppgift om altarskrank: » l st Ny- målad disk för Altaret med en !åka på och pall före att falla på Knä uppå.» Bekännelsepall av furu (fig 596), rektangulär genomskärning, fästad på en träskiva formad som ett cirkelsegment, avsedd att inpassas mot altar- ringens mittparti. På framsidan inom röd ram en bedjande man i röd dräkt på ljusblå botten jämte inskrift: »Gud miskunde tig öfwer mig, synd! Luc: 18.» Färgen i övrigt röd, fotplattan rödbrun. Mått: höjd 77 cm, utan bottenplattan böjd 71 cm, bredd 55 cm, med bottenplattan bredd 130 cm. Har till- kommit under 1700-talets första årtionden. I 1694 års inventarium har senare, troligen i samband med visitationen 1737, tillfogats: »I st: Ny fastsla- gen stol för Altaret för Prästen at falla på Knä uppå.» Nu i hembygdsmuseet. Kyrkan torde in på 1700-talethaägtettkorskrank. Vid 1737 års visitation heter det: »Wid bänkarna war intet at påminna, utan som någre Fribänkar för 507 508 INREDNING OCH INVE NTA RIER Fig 591. Tv. Interiör av koret mot öster. Foto 1972. Lejt . lnterior of chance/ looking E. Skepsfolk sades wara nödiga ; ty samtyktes til plan- kets nedflyttande under Klocktornet, i hwilkets ställe nya bänkar sättas kunna.» I den utbetalning, som enligt räkenskaperna 1753 gjordes till snickaren Glömsker i Garde, säges att han gjort »et nyt chor, en ny fribänk wid Predikstolen, och et nyt skrank bak i kyrkan med 2ne dörar». Möjligen är det 1737 omnämnda »planket» att tolka som en skärmvägg i kyrkans västra del, men detta förefaller mindre troligt. Knäfallspallar av furu, två stycken, överklädda med rött tyg. Längd 55 cm, bredd 20 cm, höjd 25 cm. 1800-tal? En vid högaltaret, en undanställd. Träskulptur Stående diakon av snidad och målad ek i ett block (fig 597). Huvud med tonsur och kort lockigt hår, i vänstra handen en uppslagen, utåt öppen bok, på vilken han pekar med höger hand. Spår av ur- sprunglig polykromi: karnation skär, dalmatika röd med gult foder, bok vit med svart text, mäss- skjorta vit. Näsan, fötternas främre delar samt högra handens tumme och främre fingerleder sak- nas. Total höjd 88 cm, utan fotplatta 79 cm, bredd 23 cm. På förslag av biskop von Scheele vid 1891 års visitation deponerad i GF 1911(invnrDC197). Torde ha utförts under 1200-talets senare hälft.43 Stående Birgitta av snidad och målad björk på fotplatta och mot dorsale av furu (fig 598). Birgitta- bildens vänstra hand saknas. Bilden flankeras av kontursågade kolonnetter. Dorsalet har upptill triangulär avslutning med spår av fästen för en baldakin. Den rektangulära, i främre hörnen av- fasade fotplattan har framför bilden en rektangulär fördjupning. Färger: Birgitta är iklädd vitt dok, blå fotsid klädnad och däröver en röd mantel med svarta stjärnor, dorsalets grund guld, grön gloria omgiven av röd ring, kolonnetterna blågröna med röd utsida, fotplattan rödbrun med svarta rosor. Mått: bildens höjd 72 cm, dorsalets höjd 94 cm, bredd 36 cm, fotplattans djup 23 cm. 1911 deponerad i GF (inv nr D C 199, dorsalets inv nr D C 198). 1400- talets förra hälft.44 Fig 592. Altarbord av sandsten med rektangulär skiva av kalksten. Foto 197J. Sandstone altar with rectangular limestone stab. Fig 593. Huggen ränna med avlopp mellan altarbordet och korets östra vägg, piscina. Foto 197J. Carved furrow with drainage between the altar and the E wall of the chancel, piscina. 509 EKE KYRK A Fig 594. Altarkrucifix, ursprung- ligen processionskrucifix från 1300-ta let. Korset nytt. Foto 1971. Altar crucifix, originally a processional crucifix, dating from the 14th century. The cross is ne w. Fig 595. Altaranordning från 1830-talet , av lägsnad 1956. Foto A Edle 1941. Reredos made in the 1830's, removed in 1956. Biskopsbild av snidad och målad ek (fig 599). Figuren har ett grovt ansikte med låg panna och halvöppen mun. Fragmentarisk polykromi: håret i grova grågula lockar, skägg och mustascher grå- svarta, rödgul karnation, gul mitra och mässhake, blå tunicella och gulvit a lba. Händer saknas. Mått : total höjd 100 cm, figurens höjd utan sockel 86 cm, bredd 35 cm. På förslag av biskop von Scheele vid 1891 års visitation deponerad i GF 1911 (inv nr D C 196). Har kanske stått mot det dorsale som be- varats i kyrkan (se nedan). Biskopsbilden torde ha tillkommit vid början av 1500-talet. 45 Stående Maria med barnet av snidad, målad och förgylld ek i helgonskåp av furu (fig 600). Madon- nan lutar huvudet något åt sin vänstra sida. Ansik- tet är platt och brett. Barnet som är naket håller båda händerna om ett äpple . Över bilden en balda- kin , uppburen av två smala vridna kolonnetter. På 510 I N REDNING OCH I NVENTA RIER Fig 596. Bekännel s'.!pall av furu m~d figurmå lning, 1700- ta let. Foto W Falck l 973. Confessional stool, pinewood, with f igure painting, 18th century . det rektangulära dorsalets kanter spår av gångjärn. Färger: karnation vit, hår rött och brunt, blå un- derklädnad , gyllene mantel med rödbrunt skärp och vit krage, blått foder, röda skor, på Marias huvud förgylld krona. Dorsalet med storblommigt mönster i guld på blå botten och röd gloria. Kring glorian inskrift med guld i majuskler : MARIA MATER XPS. På sockeln en fragmentarisk minuskelinskrift. M ått : bildens höjd 123 cm, skåpets höjd J87 cm, bredd 64,5 cm. Torde ha tillkommit omkring år 1500. Bilden renoverades 1943 av konservator Bertil Bengtsson, Linköping. Vid restaureringen 1969- 71 fästes lös polykromi med vinylharts. Vid detta till- fälle placerades bilden på det för ä ndamålet upp- murade norra sidoaltaret i långhuset. Tidigare har den stått på olika platser i kyrkan: i långhusets igenmurade norra dörrnisch, på södra sidoaltaret intill predikstolen och i sakristian. Träskiva av furu, rektangulär. På ena sidan frag- mentarisk målning: två kolonnetter med kapitäl, Fig 597. Diakon av sn idad och må lad ek, 1200-talets senare hälft. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Carved and painted oak figure of a deacon , second half oj the 13th century. Now in Gotlands Fornsal (Museum) . 511 Fig 598. S Birgitta av snidad och målad björk mot dorsale av furu, 1400-talets förra hälft. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. St Bridget, carved and painted birch with a pinewood dorsale, first half of the l 5th century. Now in Gotlands Fornsal. Fig 599. Helig biskop av snidad och målad ek från 1500- talets början. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Holy bishop, carved and painted oak, early 16th century. Now in Gotlands Fornsal. Fig 600. Maria med barnet av snidad, målad och förgylld ek i helgonskåp av furu . Tillverkad omkr 1500. Foto 1971. Virgin and Child, carved, painted and gilded oak in a pine- wood shrine. About 1500. 512 ... 5 - 735212 Eke kyrka 513 EKE KYRKA förenade av dubbla cirkelbågar, inom en rektan- gulär ram. Konturer svarta, i svicklarna spår av rött. På högra sidan två metallbeslag, tydligen yngre än målningen. Mått: höjd 160 cm, bredd 65 cm, avstånd mellan kapitälen 45 cm, det bågformade fäl- tets höjd 111 cm. Träskivan synes ha utgjort dorsale till den biskops- bild från 1500-talets början, som nu förvaras i GF. Predikstol Predikstol bestående av korg med trappa och dörr- parti samt ljudtak (fig 602), placerad på en plint i långhusets sydöstra hörn, omedelbart norr om 514 Fig 601. Detalj av fig 600. Foto 1971. De ta i/ from figure 600. Fig 602. Predikstol troligen tillverkad på 1730-talet samt målad av J H Dreutz 1754. Foto 1971. Pu/pit probably made in the 1730's and painted in 1754 by J H Dreutz. sidoaltaret. Den polygonala korgen indelas i fem fält, flankerade av kolonnetter. I fyra av fälten figurmålning: evangelisterna med namn och attri- but (fig 603, 604). Det polygonala ljudtaket krönes av en pinakel, uppburen av S-formigt svängda ribbor, och är in- delat i listomgivna fält. På undersidan målad duva på listomgivet fält med inskription »Jer 1: 9» (cit), runt ljudtakets insida målad inskription »2 Cor: 5: 20» (cit). På list omedelbart under korgens över- liggare inskription: Sis maneasque / consecrata Deo / Cathedra. / Ornata Ao 1754. / Pastore Petro Aker- man ( = må du vara och förbliva Guds invigda pre- 5 * - 735212 Eke kyrka 515 EKE KYRKA Fig 603. Evangelisten Matteus, målning från 1754 på predik- stolen. Foto 1971. St Matthe w the Evangelist, painting dating from 1754 on the pulpit . dikstol. M å lad år 1754 genom kyrkoherden Petrus Åkermans försorg). 46 Trappans barriär är indelad i listomgivna fä lt. Trappan avslutas nedåt av en dörr indelad i tre fält utan figurmålning. Dörren flankeras av kolonnetter i plattskärning. Dörromfattningens kontursågade överstycke avslutas uppåt av en krönprydnad med diamantskä rning. Färger: silver, brunt, rödbrunt, svart, vitt och ljusbl ått. 1694 års inventarium upptar » l st: Prädickstohl Fig 604. Evangelisten Johannes, målning från 1754 på predik- stolen. Foto J 971. St John the Evangelist , painting dating from 1754 011 the pulpit. gl. af gammal måhlning». 1737 upptages » l st Ny Predikstol med Himmel och Krona öfwer, ny om- bygd trappa till Predikstolen med dör och gång- järn». I räkenskaperna upptas 1754 en utbetalning till »Hr Lieutenant Dreutz för det han målat Predik- stolen.»47 I samband med restaureringen 1969- 71 blev predikstolen tvättad , retuscherad och mattfer- nissad (konserveringsrapporten). Av kyrkans timglas ha r bevarats en ståndare av björk, bestående av två svarvade pärlstavar, fästade 516 i vinkel med varandra. Den kortare armen är av- bruten. Längd 43, vinkelarmens längd 20 cm. 1700- tal. 1694 års inventarium upptar ett söndrigt tim- glas. 1748 gjordes enligt räkenskaparna en utbeta l- ning till »Rasmus Byy för fodral på Timglaset». Bänkinredning Bänkinredningen är sluten. På norra sidan ett kvar- ter om elva bänkar, på södra sidan två om sex resp fyra bänkar, vid mittgången avskärmade av bänk- skärmar. I bänkarna finns en vågrät psalmboks- hylla och en sned fotbräda, på södra sidan dessutom hatthängare. Bänkkvarteren har överliggare med profilerad kant, rödmålad . Dörrarna med hand- smidda gångjärn, svartmålade. Dörrarnas ramverk målat i brun marmorering, dörrspeglarna med må- lad rosenkvist i grönt och rött på gråblå botten (fig 605). Bänkskärmarna har fyra fält med samma bemålning. Bänkarnas insida gråblå. Bänkkvarte- rens höjd 107 cm på södra, 96 cm på norra sidan, sitshöjd 45 cm. År 1694 synes kyrkan ännu ha saknat fast bänk- inredning. I inventariet för detta år är senare till- skrivet : »item Nya bänckar på båda sidor i Kyrkian för män och quinnor på vardera sidan den ena 8 stycken 9». 1753 gjorde snickaren Glömsker från Garde »en ny fribänk wid Predikstolen», som samma år målades av »Hr Lieutenant DreutZ» (räken- skaperna). Bänklängden från juni 1760 upptar 9 man- och kvinnfolks bänkar. »Nr 1 är för Pastorskan och hennes döttrar, då de äro i Kyrkian ; eljest Fri- Bänk för hederlige Personer af Stånd, som kunna anlända», nr 2- 7 för de olika gårdarna, de två bakersta för klockaren och de fattiga. Bänkarna var från 1837 till restaureringen 1916-17 gulmålade. Vid restaureringen J 969-71 nymålades bänkarna invändigt. Kor bänk vid korets norra vägg (fig 606). På fram- sidan och kortsidorna finns en sned profilerad över- liggare, därunder en ramlist. Mitt på bänkskärmen finns en dörr. I ryggstycket, som i sin östra del ut- göres av omfattningen till en äldre nisch (se fig 577), finns infälld den järnbeslagna dörren till en rek- tangulär nisch. Inuti bänkrummet säte och psalm- bokshylla. På bänkskärmens utsida fem listomgivna fält med målade rosor på blå botten (fig 607), på östra kortsidan två smalare fält med samma dekor. INREDNING OCH INVENTARIER Fig 605 . Detalj av bänkinredningen , målad J 754 av J H Dreutz. Foto 197J. Detai! of the pe1vs, painted in 1754 by J H Dreutz. På ramlisten över bänkskärmens fält inskrift : »Lars And. Smits / Jesper Jac. By / Nils Mårt. Bölske / Rasmus Mårt. By / Olof Mårt. Petsarfve», under mittfältet årtalet : »Ao 1754». Färger: rödbrunt, grönt, rött, blått, bänkarnas inre ljusblått. Mått: längd 342, bredd 102, höjd 132 cm, sitsens höjd 48, bredd 37 cm, psalmbokshyllans höjd 79 cm, rygg- styckets längd 218, höjd 93 cm. Enligt räkenskaperna gjordes 1753 en utbetalning till »Snickaren Glömsker i Garde, för det han gjort et nyt chor» . Detta målades 1754 av »Hr Lieutenant Dreutz.» Korbänken målades gul år 1837 av »Måla- ren Nordström i Wisby», samtidigt med bänkinred- ningen i övrigt. Den ursprungliga färgen framtogs i samband med restaureringen 1916. Då upptogs även den rektangulära nischen, som var igenmurad och dörren återanvänd som dörr till en senare upp- tagen nisch i sakristian. Räkenskaperna upptar 1738 en utgift för »2ne st Bänckar i sångChoret till gossarna». »Et BrudeSädhe och 2 Hyendern omtalas 1680. 517 EKE KYRKA t Fig 606. Korbänk från J753 målad J754 samt nummertavla enligt målad inskrift daterad J789. Foto J971. Choir stall dating from 1753, painted in 1754, and hymnboard, according toa painted inscription dating from 1789. Brudstolen nämnes även i 1694 års inventarium men har sedan förkommit. Läktare Enligt räkenskaperna uppfördes år 1836 en läktare i kyrkan och målades följande år av målaren Nord- ström från Visby. Läktaren hade sin plats i lång- husets västra del, mellan sydingången och torn- bågen, och hade en balustrad av trä med svarvade dockor (fig 575). Läktaren revs i samband med restaureringen 1916. Samtidigt revs den brädskärm i tornbågen , som enligt räkenskaperna tillkommit 1753. Orgel Kyrkans nuvarande orgel (1973) är ett provisorium, som ursprungligen byggdes till Alskogs kyrkas åter- invigning 1965 (SvK Go V s 214). Den närmast föregående orgeln, från vilken en del av pipmaterialet bevarats, var fem stämmig. Den inköptes enligt stämmobeslut den 4 september 1913 som begagnad från orgelbyggaren Eskil Lunden, Göteborg, och uppsattes 1918.48 Härvid användes fasaden från kyrkans föregående orgel (fig 575). Denna hade fyra stämmor och två manualer och inköptes 1858 från »Instrumentmakaren C. Petters- son», som torde vara tillverkaren.49 N ummertavla Nummertavla (fig 606) av snidad, målad och för- gylld furu. Den svarta ramen har försi lvrade hörn- partier och prydes av fyra snidade och förgyllda rosor. Överstycke med mussla och växtranka, hjärt- format understycke med ranka. Färger : guld , silver, svart, tegelrött. Höjd 112, bredd 58 cm. Nummertavlan är vridbart fästad vid en golvfast ståndare, krönt av en pinakel. Höjd 330 cm. På nummertavlans baksida är målat årtalet 1789, vilket torde ange å ret för dess tillkomst eller målning. Räkenskaperna upptar 1875 en utbetalning för siff- ror till »nummerTaflan» i kyrkan. I inventarierna 1881 och 1909 upptas en nummertavla, som dock icke synes ha bevarats. Dopredskap Dopfunt (fig 608) av grå sandsten, bestående av cirkelrund cuppa och cylindrisk fot på kvadratisk plint. Cuppan har ett runt uttömningshål. Runt livets övre kant löper en vu lst. Under denna figur- reliefer: - 1. Bebådelsen. - 2. Maria och Elisabet (fig 609). - 3. Jesu födelse, med Josef sittande vid sängens fotända . - 4. Konungarnas tillbedjan . De tre konungarna vandrar i rad fram mot en tronande Maria med barnet. Samtliga figurer bär kronor (fig 610). - 5. Konungarna får en uppenbarelse i drömmen. De tre konungarna ligger i syskonbädd, och en ängel viskar i örat på en av dem (fig 611). - 6. Konungarna till häst, på hemfärd. I bakgrun- 518 , den fyra korskrönta torn , alla utom det första medt tretungade fanor. Cuppans undersida är odekore- rad. Mått : höjd 35, inre djup 24, yttre diameter 64, inre 52 cm. Den cirkelrunda foten är prydd med vegetativa element i relief (fig 612). Nederst löper en ornerad list. Mått: Höjd 29, diameter 47 cm. Plinten är målad i blåsvart marmorering. Kant- längd 60 cm. Enligt ett stämmobeslut 1777 skulle dopfunten flyttas fram i koret. Den stod före restaureringen 1969- 71 i norra delen av triumfbågen men flyttades i samband med denna till sin nuvarande plats i tornkammaren. Dopfunten är romansk och torde ha tillkommit under 1100-talets senare hälft. Den tillhör mästaren Sigrafs verkstad. 50 Dopfat av mässing, odekorerat (fig 613). Dia- meter 28, brättets bredd 2, skålens djup 8 cm. Upp- tagen i 1594 års inventarium och torde ha tillkom- mit under 1500-talet. Dopskål av nickel, flatbottnad. Å brättet ingra- verat: »Låter barnen komma till mig. Marc. 10: 14.» Diameter 30,5, djup 5, brättets bredd 5,5 cm. Enligt räkenskaperna inköpt 1892. Nattvardskärl Kalk av delvis förgyllt nysilver (fig 614), på cuppans utsida graverad kalk och kors över uppslagen bok, omgivna av kvistar. Enligt stämplar på foten till- verkad av Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm. Höjd 28,5 cm. Enligt räkenskaperna betalades 1878 mel- lanavgift mellan en gammal och en ny kalk. Paten av nysilver med förgylld översida. Runt brättet ingraverad törnekrona. Stämplar som kal- ken . Diameter 16 cm. År 1852 stals en äldre kalk och paten av silver. Cuppan till denna kalk förstorades enligt räken- skaperna 1746 av »guldsmeden Ronander.»51 . Paten av silver. Runt brättet inskriptionen: GÅVA FRÅN FAM. PETTERSSON GUDINGS. Enligt stämplar tillverkad 1949 av C G Hallbergs guldsmedsaktie- bolag, Stockholm. Diameter 16 cm. Sked av silver. Enligt stämplar tillverkad 1951 av Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm. Gåva sam- tidigt med föregående. Längd 11 cm. Oblatask av silver, cirkelrund med löstagbart INREDNING OCH INV ENTARIER Fig 607. Detalj av korbänken i fig 606. Foto 197 l. Detail oj choir stall in f igure 606. lock, invändigt förgylld. Å lockets översida är in- graverat ett ringkors. Enligt stämplar tillverkad 1956 av Guldsmedsaktiebolaget, Stockholm . Höjd 4,5, diameter 6 cm. Dosa av spån, oval, med löstagbart lock av samma material. Möjligen identisk med den oblat- ask som nämnes i ett tillägg till 1694 års inventarium » I st: wacker ny Körkebrödsask gifwen till Kyrkian af Prestehustrun Maria Jung»52 och 1830 om- nämns som »I Oblat-ask af Träd.» Höjd 6 cm. Vinkagge av ek. På sidoplattorna bomärke samt initialerna PHL (?). Propp saknas. Kaggen renove- rades 1958. Höjd 24, diameter 15 cm. 1880 utbeta- lades till »Jacob Jacobsson Fixarfve i Rone för en vinkagge - : 50». Glaskaraffer, 3 st, med ingraverade ankare, kors och kalk samt däröver sju oblater, allt inom strål- gloria, inslipad propp med korskrönt glob. Enligt räkenskaperna anskaffade 1868. Höjd 34 cm. Sockenbudstyg av tenn (fig 615), bestående av kalk med profilerat skaft och äggformig nod, paten, vinkanna samt fodral av järnplåt. Utan stämplar. 519 EKE KYRKA Fig 608. Dopfunt av sandsten av stenmästaren Sigraf, 1100-talets senare hälft. Foto 197 1. Sandstone baptismal font by master nnson Sigraf, second half of the J2th century. Upptages ej i 1830 års inventarium. 1800-tal. Kal- cm. - 2. Av mässing med två kransar om vardera kens höjd 18 cm, patenens diameter 12 cm, vin- åtta ljusarmar, avslutad av en profilerad kula. Höjd kannans höjd 6 cm. 109 cm. En av dessa ljuskronor upptages i inven- tariet 1891 som skänkt av husbonden P. Paulsson, Ljusredskap Smiss, den andra anskaffades efter 1916 å rs restau- Ljuskronor: - 1. Av mässing med två kransar om rering. - 3. Av malm med två kransar om vardera vardera åtta ljusarmar, krönt av en örn. Höjd 86 åtta ljusarmar, krönt av en örn. Inskription : »Skänkt 520 av Eke J. U. F. 1926.» Höjd 85 cm. - 4. Av omålad ek med två kransar om vardera sex armar, 1600- talsrnodell. Höjd 75 cm. Gåva 1971 av f klockaren Viktor Ekström. Lampetter : - 1. Av hamrad mässingsplå t, två styc- ken med vardera två ljusarmar. Höjd 42, bredd 24 cm. Enligt räkenskaperna inköpta 1922. - 2. Av mässing, med glödlampa omgiven av cylindriskt mjölkvitt glas, imiterande fotogenlampa. Längd 14 cm. Anskaffad i samband med restaureringen 1969-7 l. Ljusstaka r : - l. Av malm, två stycken för ett ljus, med profilerade skaft (fig 616). Höjd 32 cm. Troligen identiska med de två mässingsljusstakar som upptagas i 1594 års inventari um och i Spegels inventarium I 680. - 2. Av mässing, två stycken trearmade med runt profilerat skaft. Höjd 38 cm. Upptagas förs ta gången i inventariet 1909. - 3. Av nysilver, sjuarmad med rund fot , oval kula och koniskt skaft med två hamrade ringkors . Å foten I N R EDN ING O C H I NVENTAR IER F ig 609. Maria och Elisab~t, re lief på dopfuntens cuppa. Foto 1971. Maria and Elisabet, relief on the bowl of the fo nt . Fig 610. Konungarnas til lbedjan , relief på dopfuntens cuppa. Foto 1971. The Adoration of the Magi, relief 0 11 the bowl of the font . 521 EKE KYRKA Fig 612. Detalj av dopfuntens fot med huggen bladorna- mentik . Foto 1971. D etaif of the base oj the f ont 111ith ornamental feaves. 522 Fig 611. Konungarna får en uppenbarelse i drömmen. Relief på dopfuntens cuppa. Foto 1971. The Mag i have a vision in a dream. R elief 011 tlre bo111 f oj the f ont. ingraverat c. G. HALLBERG. Höjd 59 cm. Gåva av kyrkliga syföreningen omkr 1930. - 4. Av mässing med tre pipor, kvadratisk fot. Höjd 16 cm. 1900-tal. - 5. Av mässing med en pipa, kvadratisk fot. Höjd 8 cm. 1900-tal. - 6. Av mässing med en pipa, sex- kantig fot och profi lerat skaft. Höjd 17 cm. Modern. - 7. Av svartmålat smidesjärn med spiralvridet skaft och tre fötter, fyra stycken med en pipa, av- sedda för begravningar. Höjd 70 cm . Gåva 1965 av Gamla kyrkliga syföreningen . Luminarium, eller oljelampa, av röd kalksten , trepassformad med profilering i svicklarna (fig 617). Tre skålar för olja och ljusveke. Övre delen defekt. Största bredd 23, största bevarade höjd 13 cm. I hembygdsmuseet. 53 1614 omtalas inköp av en ljusstake. Den är till- skriven med annan hand i 1594 års inventarium och upptages tillsammans med de båda altarstakarna i 1680 års inventarium. Kanske identisk med den ljus- stake av malm som upptages 1830. Nuförkommen .54 Ljusstav (fig 618) av björk, bestående av en rund stav, krönt av en rund ljushållare, som nedåt av- slutas av en vulst. Staven avslutas uppåt av en tapp, kring vilken ljushållaren är trädd. Stavens nederdel är skadad av maskhål och den ursprungliga längden oviss. Ursprungliga färger: staven röd, ljushållaren olivgrön med svarta bladornament, allt på kritgrund och tyg. Mått: stavens höjd 152, diameter 4,5 cm, ljushållarens höjd 15,5, övre diameter 14,5, vulst diameter 7,5 cm, totalhöjd 167 cm .. Medeltida. 55 Deponerad i GF 1911 (inv nr Dep C 200). Textilier Mässhakar: - 1. Av slät röd sammet med latinskt kors av gult band på fram- och baksidan, på framsidan även broderad strålkrans. Runt korsen och runt kanterna löper en genombruten guldgalon. Framsidan är svagt päronformad . Ryggsidans längd 113 cm. - Enligt räkenskaperna inköptes 1802 en »mässeskrud af carmosinrött sammet». 1870 inköp- tes 8! alnar kambrik till kyrkans mässhake a 82 öre alnen och betalades 2: - i sylön, tydligen i samband med en genomgripande renovering av plagget. Om denna mässhake se även Rone (ovan s 429). - 2. Av grönt linne med ljusrött foder. Broderier i vitt och rött, å framsidan kristusmonogram omgi- vet av alfa och omega, å baksidan vitt latinskt kors med vit duva mot röd cirkelskiva i korsarmarnas skärningspunkt. Å fodret: »Gåva av Eke kyrkliga syförening 1956 / Cedergren & Eriksson Visby». Rygglängd 110 cm. - 3. Av vitt omönstrat linne med rött foder. På framsidan blått broderat Kristus- monogram, på ryggsidan latinskt kors broderat i flera färger. Å fodret: »Gåva av Eke kyrkliga sy- förening 19~f62. / Cedergren & Eriksson Visby». Rygglängd 113 cm. Stolor: - 1. Av vitt siden med fem broderade ringkors i blått och rött. Gåva 1961 av Eke gamla kyrkliga syförening. - 2. Av vävt violett band med fyra vita broderade kors. - 3. Av samma tyg som den gröna mässhaken, med fem broderade ringkors i rött och guld. Anskaffad 1956. Samtliga längd 250 cm. Predikstolskläden: - 1. Av röd mönstrad siden- brokad med kors av guldgaloner, nedtill kantat med guldgalon och guldfrans. På fodret broderat »Gåva till Eke kyrka 1952 / av kyrkvärden / Tore INREDNING OCH INVENTARIER Fig 613. Dopskål av mässing, troligen från 1500-talet. Foto 1971. Brass baptismal bow/, probab/y 16th cenlury. Fig 614. Kalk av nysilver, tillverkad i Stockholm 1878. Foto W Falck 1973. Chalice, electrop/ale, made in Stockholm in 1878. 523 EKE KYRKA Fig 615. Sockenbudstyg av tenn, 1800-talet. Foto W Falck 1973. Pewter viaticum co111111union vessels, 19th century. Lundgren och hans maka. / Cedergren & Eriksson Visby». Bredd 44, höjd 48 cm. - 2. Av samma gröna tyg som mässhake nr 2, med broderat latinskt kors i rött och gult samt med en guldgalon, ovan- för nedre kanten fem gula sädesax. Å fodret bro- derat »Skänkt av / Olga Nilsson / Maria Larsson / Anna Ekström / 1956.» Bredd 43, höjd 45 cm. - 3. Av svart linne med broderier i vitt, blått och violett. Å fodret broderat »Gåva till Eke kyrka 1960 av V. Ekström / Cedergren & Eriksson Visby». Mått 43 x 43 cm. - 4. Av violett linne med bro- derat ringkors i rött och gult. Å fodret broderat »Cedergren & Eriksson Visby». Mått 44 x 44 cm. Gåva 1960 av Eke nya kyrkliga syförening. - 5. Av vitt linne med broderat ringkors i rött, blågrönt och gult. På fodret broderat »Eke kyrka 1960. / Cedergren & Eriksson Visby». Bredd 44, höjd 47 cm. 524 Fig 616. Ljusstake av mässing från 1500-talet. Foto W Falck 1973. Brass candlestick, 16th century. Altarringsdyna, fyra delar, av rött kyprat ylle med undersida av grov naturfärgad lärft. Noppor av blå och svart lärft i klippta cirklar och ner- sydda med grovt lingarn. Alla dynorna svagt svängda för att följa altarringens kant. Fyllning av hö. På den längsta delen (fig 619) broderad text i grovt lingarn, nu grått, ursprungligen blått i gles ]angett : »Gudi Till ära K0rkian till prydnat forär- des detta Kläde / aff Mårten Hansson Pesarwa oc Hans Hustru / Katrina Nils Doter 1696.» (under årtalet bokstaven P). Konserverades av Riksan- tikvarieämbetets textilkonservering 1954, varvid ovanstående beskrivning utfördes. Mått: I. Längd INREDNING OCH INVENTARIER Fig 617. Luminarium (oljelampa) av rödaktig kalksten med tre skålar för olja. Förvaras i hembygdsmuseet, men har säkerligen ursprungligen tillhört kyrkan. Foto W Falck 1973. Luminarium (oil lamp) af reddish limestone with three de- pressions for oil. Now in the local history museum, but has undoubtedly belonged ta the church original/y. 365, bredd 23 cm. - 2. Längd 74, bredd 23 cm. - 3. Längd 131 , bredd 23 cm. - 4. Längd 206, bredd 23,5 cm. Mattor: - I. Ryamatta framför altaret i flera färger med rutmönster. På undersidan broderat i vitt: »Maja o Margit Hult, Elsa o Gertrud Pettersson, Sonja Olofsson» samt i rött korsstygn »1950». Fig 618 . Ljusstav av snidad och målad björk, senmedeltida. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Late medieval processional candle staff af carved and painted birch, now in Gotlands Fornsal. Fig 619. Knäfallsdyna till altarringen av röd vadmal med broderier i vitt. Skänkt 1696. Foto ATA J956. Kneeler cushion ofredfrieze with embroidery in white. Donated in 1696 . 6 - 735212 Eke kyrka 525 EKE KYRKA Fig 620. Gravmonument av sandsten med djurfigurer i relief samt runinskrift. Troligen utförd av stenmästaren Sigraf under 1100-talets senare hälft. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Sandstone sepulchral monument with animal figures in relief and a runic inscription. Probably exe- cuted by Sigraf, during the second half of rhe l 2th century. Bredd 118, längd 200 cm. - 2. Flossamatta av ylle i sakristian med abstrakt mönster i vitt, svart och olika nyanser av grått. Bredd 140, längd 196 cm. Gåva 1956 av Röda Korsets syförening i Eke. Försvunna textilier 1594 års inventarium upptar »En Messehagel, Eth R0ckelin»,56 »Eth Alterklred och ij Alter lagen» samt »En Iang huid Dueldug paa 8 alne». 57 Den sistnämnda saknas i Spegels inventarium 1680. Mässhaken om nämnes 1694 som » 1 st: gl. Mäss- haka af trykt lärft och krucifix bak på ryggen». 1802 säges, att mässhaken »af ålder är nästan obruk- bar». Sedan samma år en röd mässhake inköpts, inropades 1812 den gamla mässhaken av pastor för 32 skilling. 1694 nämnes också ett nytt kalkkläde »af Sles- sing». 58 Senare är i 1694 års inventarium tillskrivet ett stort randigt »silkess Kläde öfwer Kalcken, hwilket Kläde är af Pastore där till förärt». Av antependier fanns 1694 »2 st: gl Altar Kläden det ena af ylle och lijn, randigt; det andra af grof lin- wäf, med en list sydd framman på». 1737 köptes enligt räkenskaperna »ett helt stycke Slesing» av rådman Mathias Lythberg59 och om- syddes till antependium. 1826-27 utbetalades för »Altar-Kläde och duk med syningslön 8 Rdr». Material till nya antependier inköptes 1872 och 1918. 1844 inköptes »sammet till Predikstols Pul- peten m. m. beklädning under Konungasorgen».60 Två dynor i brudstolen omnämnas i 1680 års in- ventarium. En prästkappa inköptes första gången 1846. Kollektredskap Kollekttavlor: - 1. Av snidad och målad ek utan skaft eller gavel. Å kanterna färgspår på krederings- grund. Längd 20, bredd 16 cm. Troligen senmedel- tida. - 2. Av björk, fragmentarisk. Endast skaftet samt motstående kortsida återstår. Den uppstående kanten fästad med tränaglar. Rödmålad. Skaft- delens längd 10,5, varav skaftet 9 cm, kortsidans bredd 12, bevarad 6,5 cm. Vid snabbinventeringen 1924 saknades täckskivan, och den totala längden var 27 cm. 1700-tal? Vid snabbinventeringen 1924 upptogs ytterligare två kollekttavlor, vilka ej återfunnits: - 3. Av ek med framtill 3-sidig avslutning. Skaftet förlorat ; uppstående gavel torde aldrig ha funnits. På täck- plattan spår av figurmålning, i övrigt brunröd. Längd 18,5 cm. - 4. Av björk, skaft och gavel förlorade, rödmålad. Längd 16 cm. Vid 1694 års inventering ägde kyrkan två kollekttavlor, sannolikt nr 1 och 3 ovan. Håvar, ett par med holk av skinn, klätt med grönt linne, samt bjällror och förgyllda beslag. Svarvade 526 Fig 621 . Relikskrin av ek i form av en kyrkmodell med fragmentariska figur- målningar av bl a S Olof och Kristus som smärtoman. 1400-talet. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Oak shrine in the shape oJ a church with fragmentary paintings of, among others, St Olav and Christ as Man oJ Sorrows. Fig 622. Detalj av relikskrinet fig 621 , spår av ursprunglig figurmålning, Kristus som smärtoman. Detail oJ the shrine Jig 621, Jragmentary paintings, Christ as Man oJ Sorrows. Fig 623. Detalj av relikskrinet fig 621 , gavel med spår av ursprunglig figur- målning. Foto 1973. Detail oJ the shrine Jig 621, Jragmentary paintings, St Olav. 527 EKE KYRKA Fig 624. Rökelsekar av brons från 1300-talets mitt. Nu i Gotlands Fornsal. Foto 1973. Bronze censer, mid-14th century. Now in Gotlands Fornsal. skaft av furu , svartmålade. Holkens längd 21, skaftens längd 142 cm. Gåva 1956 av kyrkvärdarna. 1828- 29 anskaffades enligt räkenskaperna ett par nya håva r. En lagning av kyrkans håvar noteras 1868- 69. En period under 1800-talet hade man uppenbarligen slutat med håvgång, ty i stämmo- protokollet den 30/ 12 1881 bestä mmes att håv- gången skall återinföras, eftersom kollektupptag- ning utan håvgång givit dåligt resultat. Gravstenar Gravstenar med runinskrift: - I. (G 47) Av grå sandsten, trapeziodal med svagt välvd översida, prydd med ett likarmat kors i relief, uppburet av en stam krönt av en vu lst. Stam och vulst med spår av runristning; utmed högra långsidan runristning som i översättning lyder: »Jakob ... och Audraiv ...». Längd 147, bredd upptill 53, nedtill 45 cm. Stenen påträffades vid restaureringen 1916 och förvaras sedan omkring 1925 i GF61 • - 2. (G 46) Av grå sandsten, rektangulär (fig 620). Inom en kantlist fyra djur i relief, från vänster två motställda lejon samt en kentaur jagande en hjort. På den vänstra kantlisten runinskrift: »... aifr ... lät göra stenen efter sin hustru Estrid och ...». Bredd 180 cm, höjd 42- 51 cm, tjocklek 16- 17 cm. Funnen vid restau- reringen 1916 och 1924 överlämnad till GF (inv. nr dep C 1241). Stenen anses utförd av Sigraf. 62 Övriga gravstenar: - 3. Av rödaktig kalksten, trapezoidal , med dubbla huggna kantband paral- lella med långsidorna, utan text. I golvet i mitt- gången, med kortsidorna dolda av bänkkvarteren. Längd 158, synlig bredd 83, resp J 14 cm. - 4. Av ka lksten med huggen linje parallellt med kanten. Oläslig inskription. I mittgångens golv, nedanför trappsteget i triumfbågen. Längd 160, bredd 100 cm. Efterreformatorisk. - 5. Av kalksten med två huggna linjer parallella med kanterna; i hörnen rosetter. Inskription: »Anno 1676 döde ärlige man / salig Olof Hansson Nygårds / Anno 1705 döde salige hus / tru ... ops doter». Under texten finns bokstaven N inom kartusch , Nygå rds bomärke. Längd 225, bredd 120 cm. Under triumfbågen. - 6. Av kalksten , övre delen saknas. Inskription: . .. (Hu)sBONDEN / ... SMITTS 1 / ... 11 1776 / 1834. Bredd 100, varav synlig bredd 34, bevarad längd 122 cm. I korgolvet söder om föregående, delvis skymd av predikstolen. - 7. Av gulgrå kalksten, delvis täckt av norra sidoaltaret. Inskription: »Å hr 1793 den 6: 1 / döde klockare hust / (salige Magdalena .. . at dotter föd 1722 ...)».63 Längd 125, bredd 80 cm. - 8. Av gulaktig kalksten , fragmentarisk. Inskrip- tion : » ... liger begr J .. . gei Herra / ... nden ärli / ... ståndige / ... sson Smits J ... stvs 1779 / .. . feb- (rua)ri 1821 ». Ligger som trappsten utanför lång- husets sydportal. Längd 147, synlig bredd 55 cm. Vid 1830 å rs inventering fanns 41 gravstenar på kyrkogå rden men ingen i kyrkan. Om gravstenarna konstaterades, att de »hafwa ingen märkwärdighet». Vid biskopsvisitationen ] 909 uppmanade visitator, 528 biskop von Scheele, kyrkoherden att skriva till riks- antikvarieämbetet och hemställa, att detta måtte »afgifva utlåtande angående behofvet af och even- tuellt bästa sättet för deras skyddande.» Vid 1915 års visitation uppmanades kyrkoherden att skriva på nytt, då svar ej ingått på den förra skrivelsen. 64 Möbler Bord av furu med rektangulär skiva, fyra ben samt utdragbar låda. Skivan svart, i övrigt gråblått. Höjd 79, skivans längd 109, bredd 74 cm. 1800- tal (?), målningen från restaureringen 1969-71. Stolar: - I . Tre stycken av furu i empirestil, med ryggfält bestående av fem lodräta profilerade ribbor inom ram, avsmalnande nedåt. Främre och bakre stolsben parvis förenade av en slå, dessa i sin tur av en tvärslå. Färg: sits svart, i övrigt grå- blått. Höjd 89, sitsens höjd 43, bredd 38- 44, djup 39 cm. Enligt räkenskaperna anskaffade 1835. - 2. Av furu, avsedd för predikstolen, med benen för- enade av fyra slåar. Höjd 112, sitsens höjd 80, bredd 50, djup 42 cm. 1800-tal. Relikskrin Relikskrin (fig 621) av ek i form av en rektangulär kyrkomodell med strävor i hörnen, krönt av en ått- kantig takryttare. Strävorna, av vilka endast en be- varats, krönas av fialer. De fyra taklisterna, av vilka en saknas, prydda med vardera tre krabbor, helt bevarade endast på en av listerna. Vid taknocken märken efter nu försvunna prydnader. Mitt på skrinets ena långsida finns en i det närmaste kva- dratisk öppning med smyg, ursprungligen sanno- likt tillsluten av ett galler. Till vänster om öpp- ningen hål efter två gångjärn, till höger hål efter låsanordning. I taket över öppningen finns på vänstra sidan vid takåsen och vänstra gaveln en oregelbundet formad öppning. På den andra tak- halvans nedre del finns på högra sidan ett runt hål , omgivet av fyra spikhål efter ett rektangulärt be- slag. På den högra gaveln fragmentarisk framställ- ning av S. Olof med yxa, på den vänstra Kristus som Smärtornas man, med pinoredskap, på lång- sidan till höger om öppningen fragmentarisk mål- ning, lilja? Färger: figurer vita med svarta kontu- rer på grön botten. Mått : längd 34, bredd 20 cm, med strävor längd 39, bredd 25 cm, den bevarade INREDNING OCH INVENTARIER Fig 625. Fattigstock av svarvad furu, tillverkad 1746. Foto 1971. Poor-box of turned pinewood, made in 1746. strävans längd 27 cm, långhusets höjd 16, gavelns höjd 28 cm, takryttarens höjd över takåsen 15,5 cm (spetsen avslagen), den rektangulära öppningens inre mått bredd 10,5, höjd 11 cm. 1911 deponerat i GF (inv nr Dep C 201). Skrinet kan dateras till 1400-talets förra hälft. 65 I kyrkan finns en gotisk fia! av ek, som kan ha utgjort överdelen till en av hörnsträvorna till ovan- stående relikskrin. Höjd 20 cm. Spår av grön färg på taket. Rökelsekar Rökelsekar (fig 624) av brons, med halvsfärisk botten och sexsidig genombruten överdel. De tre glidstängerna bevarade. Kedjor saknas. Höjd 18 cm. 1300-talets mitt.66 Deponerat i GF 1911 (inv nr Dep C 202). Fattigstock Fattigstock (fig 625) av svarvat trä, profilerad. På översidan ett löst lock med myntspringa och beslag av järn, fästat vid stocken med gångjärn och märla med hänglås. Färger: brunt, rött, ljusblått, beslaget svart. Höjd med lock 105, lockets diameter 15,5 cm. Enligt räkenskaperna utbetalades 1746 en summa 529 EKE KYRKA Fig 626. Klocka gjuten 1852 i Stockholm. Foto 1971. Bell, cast in Stockholm, 1852. » Til Jesper By för en fattigstock, som står i kyrkjan», sannolikt denna. Till fattigstocken hör en trekantig träskiva, vars båda övre sidor kantas av en profilerad rödbrun trälist. På tavlan är målat i vitt på svart botten »Ebr 13: 16» (cit), »Ordspr: 3: 27» (cit). Mått: nederkant 46, kantlist 44 cm. Övriga inventarier Mullställ, rektangulär låda av furu på fyra ben, svart med vita nedåtriktade palmetter. Höjd 34, längd 39, bredd 25 cm. Mullspade med blad av plåt och skaft av svarvad furu , svart med vita vulster. Längd 80 cm. 1878 gjordes enligt räkenskaperna en utbetalning ti ll Jakob Mårtensson för »jordfäst- ningslåda», möjligen denna . Bokbräda för altaret av snidat och målat trä. Det Iistomgivna mittfältet är täckt av en glasskiva. Under denna silverglänsande språkband på svart botten: »Ära vare Gud» jämte kvistar. Höjd 15, 530 längd 38, bredd 31 cm. Troligen från slutet av 1800- talet. Skadad ; förvaras på magasinsvinden. Ram till kungatal , bestående av omålat bak- stycke jämte svart slät ram, allt av furu. Bredd 60, höjd 48 cm. På magasinsvinden. Enligt räkenska- perna inköpt 1801. Hedengranstavla67 av furu med rikt profilerad ram, målad i vitt, rött och svart. Text: hundraårs- minnet av Uppsala möte 1693 på papper, urblekt och delvis skadad. Höjd 118, bredd 91 cm. I hem- bygdsmuseet. Pulpet av fernissad furu, bestående av bokbräda med två stöd på fotplatta . Höjd 120, bokbrädan 43 x 29 cm. Omkring 1970. Skrin av furu , rektangulärt, med platt lock för- sett med fyra myntöppningar samt hasp och gång- järn. Vid myntöppningarna inskrifter: »Eke 1862, Utgående, Lazarettet, Fattige, Kyrkan». Längd 62, bredd 20,5, höjd 20 cm. Anskaffat samtidigt med motsvarande skrin i Rone (ovan s 435). Bibelattrapp av furu, målad i rött och guld, med sju förgyllda insegel. Höjd 59, bredd 34 cm. 1800- tal. Vid inventeringen 1902 låg den på altaret. Blomvaser av tenn, två stycken. Inskrift på ut- sidan parallellt med övre kanten : GÅVA FRÅN EKE s. L. K. F. 1956. Höjd 16, största diameter 10 cm. Krucifix av snidat och målat trä. Corpus vit med svart hår samt förgyllning å törnekrona och länd- kläde, korset ljusbrunt. Höjd 39 cm. Gåva 1956 av årets konfirmander. På bordet i sakristian. Nyckel av järn med rikt profilerat ax. Hjärtfor- mat handtag, troligen sekundärt. Sannolikt medel- tida. Klocka Kyrkans enda klocka, gjuten 1852 i Stockholm av F. M. Bergholtz (fig 626), har följande inskription å norra sidan: ÅR 1852 / DÅ LÄNETS HÖFDING VAR G. J. AF DAHLSTRÖM I GENERALMAJOR COMMENDEUR AF K. s. o. I STIFTETS BISKOP c. G. HALLSTRÖM68 COMMENDEUR AF K. N. 0. j ROHNE OCH EKE FÖR- SAMLINGS KYRKOHERDE j MAGISTER C. M. SÖDER- STRÖM, I KYRKOVÄRDAR JAKOB IACOBSSON ALFSKOGS I LARS PETTERSSON HALLVIDE OCH MATHIAS PETTERSSON BÖLSKE, I BLEF DENNA EKE FÖRSAMLINGS KLOCKA OMGJUTEN I STOCKHOLM HOS J. G. LILJEN- DAHLS ENKA j AF DESS WERKGESELL FRANTZ NOTER Fig 627. Inskrift på den senmedeltida klocka som omgöts 1852. Efter P A Säve, UUB. Inscription on the medieval bel/ recast in 1852. After P A Säve. MAURITZ BERGHOLTZ, å södra sidan: DEN TRO SOM LÅNAR SJÄLEN VINGAR I ATT SALIGT HÖJA SIG TILL GUD I DEN ICKE BLOTT FÖR ÖRAT KLINGAR I MED DÖDA MALMENS SVAGA LJUD, I TILL FRID OCH TILL FÖRSONING MANA I EN TOLK FRÅN TEMPLETS TINNAR HÖR ; I DÅ HOPPET PÅ DIN DUNKLA BANA I SITT LJUS OCH SINA BLOMMOR STRÖR I MEN KÄRLEK STÖRRE ÄR ÄN BÅDA I D EN SJÄL SOM ÄLSKAR, HOPPAS, TROR I SKALL ALLTID KLAR OCH ÖPPEN SKÅDA I DEN HELGEDOM, DER HERREN BOR. Mått: höjd 81 , dia- meter 91,5 cm.69 Den klocka som omgöts 1852 var enligt Säve 22 tum hög och I aln 2 tum i diameter. Runt halsen löpte en inskrift i minuskler, som Säve delvis åter- ger (fig 627). Innebörden är oklar; man kan endast Noter I. K H Andersson, Eke. En berättelse om min hemsocken, s 9 f. 2. E Ny/en. Fornlämningar på Gotland. 3. H Gustavson, Gotlands ortnamn, s 9. 4. Jöran Wallin, Analecta Gotlandica Il, s 1567. 5. År l 764 utfärdades en kunglig förordning som föreskrev största sparsamhet med landets skogstillgångar. 6. K H Andersson, Suderguten som blev kunglig hovleve- rantör. Se även: Sandstenssarkofag från Grötlingbo åter till hembygden efter 400 år, i: Go 1960, 203 B. - Eke- sarkofagen på plats, i: G Folk bl 1960, 190. Direktör Hans von Heijne tackas varmt för dessa litteraturanvisningar. 7. Beskrivningen av stavkyrkan har granskats av fil dr Iwar Anderson, som tackas varmt för värdefulla upp- lysningar. .. -- - .,,.;._ . fil· H· °" e--t-4 · il,_.). 'lp:.._ l'c-. f"· d<-;:!! "-'/l'·;r---1 · läsa orden »Ave Maria». Ovanpå klockan fanns enligt Säve 11 inslagna stämplar av en liten tums diameter, med ungefärligt utseende av ett mynt med omgivande, oläslig munkstil, samt ett bomärke i mitten. 70 Trots det bristfälliga utförandet bör klockan ha gjutits av en gjutare tillhörande »Apen- getern-gru ppen. I ett brev daterat den 30 januari 1601 ingås för- likning mellan sockenmännen i Eke och Silte an- gående den klocka, som överheten tagit från Silte och låtit hänga upp i Eke. Eftersom Eke tidigare inte hade någon klocka, medan Silte hade två, av- står Silteborna sin rätt mot en ersättning av fem daler. 71 8. I bevarade brev från byggmästare Nils Pettersson till dr Emil Ekhoff redogörs för restaureringsarbetenas om- fattning. Breven förvaras i KVHAA:s arkiv, Stockholm. 9. E Ekhoff, Svenska stavkyrkor. JO. Enligt brev från Nils Pettersson till Emil Ekhoff 1916. Se även anteckning i SHM:s katalog, Stockholm. 11. Go 16.9.1916. - GA 20.9.16. - Gott Posten 13.1. 1917. - Sv Dagbl 18.10.1916. l 2. Furu bjälken, som endast har en grovt huggen ränna i ena sidans mitt, tillkom sannolikt i samband med golv- läggningen på 1200-talet. Troligen var de övriga syllstoc- karna allt för angripna av röta för att kunna återan- vändas. 13. Väggplankorna från Hemse stavkyrka hade genomgåt t i 531 EKE KYRKA stort sett samma behandling i samband med å teranvänd- ningen som golvtiljor. Se ovan s 183. 14. M Clemmensen, Bulhuse. Studier over gammel dansk tr rebygningskunst , s 262. 15. E Ekhoff, Svenska stavkyrkor, s 273, fig 379. De beva- rade resterna av Hellestads stavkyrka, Västergötland, visar a tt ingången här haft en överliggare av ungefär samma utformning som den i Eke förmodade. 16. G Trotzig, En stavkyrka i Silte, s 82. 17. G Trotzig, a a, s 77 f. 18. I Hemse kunde man tillvarataga en lös fjäder. Man ob- serverade också rester av fjädrar i väggplankornas nåtar. Se ova n s 184. 19. Exakt samma konstruktion har man kunnat påvisa hos Hemse stavkyrka. Se ovan s 186. 20. E Ekhoff, a a, s 105, fig 95. 21. G Trotzig, a a , s 79. 22. G Trotzig , a a, s 83. Det bör observeras a tt stavkyrkans långhus måste ha förl ängts åt öster i samband med att den förenades med det romanska stenkoret, varför av- trycken i putsen ej härrör direkt från stavkyrkans lång- husväggar och tak. 23. E Ekhoff, a a, s 105, fig 95. 24. A Bugge, Norske stavkirker, s lOf. Se även H Christie, Urnes stavkirkes forkiper, s 68 f. 25. B G Söderberg, Gotländska kalkmålningar 1200--1400, s 38 f. 26. Jfr G Schiller, lkonographie der christlichen Kunst 3, s 141 f. 27. B G Söderberg a a, s 38. Jfr A Tuulse, Väst och öst i Got- lands romanik, s 165. Tuulse, som anser att målningarna i Eke och Sundre är utförda av en mästare som saknade direkt kontakt med den ryskbysantinska målarskolan, representerad bl a i Garde, vill föra dessa målningar till ett något senare skede. 28. G Trotzig , En arkeologisk undersökning i Garda kyrka på Gotland, s 5 f. 29. G Trotzig, a a . 30. G Boethius, Hallar, tempel och stavkyrkor, s 121 f. 31. En dendrokronologisk undersökning av stavkyrkomate- rialet från Eke förbereds i samarbete med Skogshögsko- lan. 32. E Lagerlöf, Målade fasader, s 189. 33. Tornens övre våningar fick ofta tjänstgöra som socken- magasin eller tiondelada. Se härom: Kult hist lexikon f nord medeltid VIII, sp 404. 34. Carl Magnus Söderström, f 1784, d 1863. Pr vigd i Visby 1809, pastor i Hörsne 1819. Hon prost 1826. Utnämnd till kyrkoherde i Rone och Eke 1830. Tillträdde 1832. G 1820 med Anna Lutleman, f 1799, d 1872. 35. E Lagerlöf , Skriftestolar i gotländska kyrkor, s 59. 36. J Andreasson-Utas, Om gotländska valv, s 41. 37. A Tuulse, Romansk konst i Norden, s 49. 38. Carl Wi/he/m Petlersson, f 1866 i Roneha mn, d 1954, målare, tecknare, konservator. Från 1890-talet verksam som konservator fra mför allt vid kyrkorestaureringar, vilket senare kom att bli hans huvudsa kliga sysselsätt- ning. Han utförde restaurerings- och konserveringsar- beten i mer än hundratalet kyrkor av vilka flera på Got- land, bl a Dalhem, Ardre, Hemse, Rone, Östergarn. 39. E Lagerlöf, Eke kyrka. Något om en gotlandskyrkas restaurering. 40. B G Söderberg, Gotländska kalkmålninga r 1200- 1400, s 221 f. Målningarna tillskrivs Halvard, som i en run- inskrift signerat likartade målningar i Anga kyrka. 41. B G Söderberg, De gotländska passionsmålningarna och deras stilfränder, s 40, 42, 61, 320. 42. Sv R 11 , Gotlands runinskrifter I, s 62 f. 42a. Enligt räkenskaperna utbetalades ersä ttningar 1834 till snickaren Sundberg för 48 dagars arbete med altartavlan, 1835 till glasmästare C Pettersson i Visby för altarsolens förgyllning och »Ett litet glas deruti», målaren Nordström i Visby för »måleriarbete å nämnde sol» och 1837 löjtnant G Laurin »arfvode för altarbygnaden». En utbetalning 1835 till skräddaren Ekman för »altarDynan» torde avse knäfallsdynan vid altarskranket. 43. J Roosval, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal, sam- manställer s 46 skulpturen med en diakonfigur å katedra- len i Wells, daterad till ca 1240. Den är enligt honom ut- förd av Hörsnemästaren och torde ha tillkommit ca 1260. 44. J Roosval, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal, sam- manstä ller s 133 skulpturen med »Misericordieverksta- dens» a rbeten och för den således till 1400-talets förra hälft. 45. J Roosval, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal, hän- förs 156 biskops bilden till ultragotiken, ca 1500-1530, och anser den vara ett verk av den anonyme bygdekonstnä- ren Rusticus. 46. Petrus Åkerman, f 1701 , kyrkoherde i Rone 1741, teol dr 1772, d 1772. G med Maria lsraelsdotter Canutia, f 1710, d 1750 (lemke). 47. Johan Hindrik Dreutz, f 1718 i Grötlingbo, död i Visby 4.1.1785, löjtnant, hovkvartermästare. Han har bl a målat altartavlan i Östergarn och predikstolarna i Lau, Burs och Alva . - SvK Go IV s 668, Yl s 54 och 315. 48. Stämmor: principal 8, rörflöjt 8, salicional 8, octava 4, violin 4. - Eskil Lunden, f 1881, d 1946, övertog Salo- mon Molanders orgelfabrik i Göteborg. Josef Sjögren, Orgelverken i Västerås stift, s 55. 49. Antal stämmor och manualer enligt Pehr Borgh, Utförlig och fullständig matrikel öfver Sveriges folkskollärare, organister, kantorer och klockare, s 69. 1860 väcktes å tal på grund av orgelns dåliga skick vid rådhusrätten i Visby mot orgelbyggaren, som å sin sida hävdade, att »Orgeln kommit på obestånd genom våldsam behand- ling». 50. Funten nämnes i J Roosval, Die Steinmeister Gottlands, s 169, 172, plansch 56, och dens., Revision av gotländska dateringar Il, FY 1925, s 295- 308. I det senare arbetet hänföres funten till »grupp 2» med tillkomsttid 1165- 76. Den förste som sammanställde ekefunten med Sigraf 532 var Sune Ambrosiani i Festskrift till Oscar Montelius 1903. 51. En guldsmed Thomas Ronander var verksam i Visby vid 1700-talets början. Han dog dock som en av stadens äldste 1730 och kan alltså ej ha utfört arbetet. Svenskt silversmide 1520--1850, s 595. 52. Maria lung, g 1719 med kyrkoherden i Rone och Eke Petrus Bolin i hans andra äktenskap (Lemke). 53. Luminarier eller oljelampor av sten har funnits i andra gotländska kyrkor, tex Ekeby (nu i SHM) och Björke. - SvK Go I s 464, 620. Exempel på ol ika typer av lumina- rier i H H ildebrand, Sveriges medeltid 111, s 551 f och S T Kjellberg, Oljelampan. Kulturen 1948, s 44-81. 54. Gotländska kyrkoräkenskaper 1614, 1624, 1630- 31, 1637. Maskinskriven avskrift ur Reg. 108 B, Rigsarkivet, Köpenhamn, s 133, ViLA. 55. Ljusstavar av denna typ användes under medeltiden bl a för att uppbära de draperier, cortinre, som enligt gällande statuter skulle omge altarets kortsidor. Se B Stolt , Kyrklig skrud enligt svensk tradition , s 107 f, jämte där anförd litteratur. J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Handkataloger I, s 26 hänför ljussta- ven till övergångstiden 1220--1260. 56. På ett biskopsmöte i Köpenhamn 1540 bestämdes, att stola, huvudlin och handlin skulle avläggas. Röcklinet kom därför i det danska väldet att ersätta mässkjortan som underplagg till mässhaken. H F Rordam, Danske Kirkelove I, s 153. B Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, s 70. 57. Tydligen den långa kommunionduk, som kom i bruk under medeltidens sista århundraden. Vid ett prästmöte i Visby år 1570 säges bruket av kommuniondukar vara tillåtet, vilket innebär en avvikelse från förhållandet i andra delar av det danska väldet. 0 Wal/quist , Eccle- siastique Samlingar Il, s 516, jfr C-M Edsman, Offer och mässoffer, Svensk teologisk kvartalsskrift 26 (1950), s 167-198. Det gotländska ordet för denna kommunion- duk är fäga . En sådan fanns bl a i Burs (ovan s 66). 58 . Slessing, från Schlesien importerad lärft. 59. Mathias Lythberg, f 1686, handelsman och rådman Visby, d 1745. - Rosman, s 102. 60. Om svarta paramenter vid kungssorg B Stolt, a a, s 33 f. 61. Tolkning och utförlig beskrivning i SvR 11 , Gotlands runinskrifter I, s 64, pi 24. 62. Tolkning och utförlig beskrivning i SvR 11, Gotlands runinskrifter I, s 62- 63, pi 26, 27. Datering i J Roosval, NOTER Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Handkataloger I, s 18 nr 35. 63. Texten kompletterad efter B Press i K H Andersson (red), Eke socken, s 24. 64. Von Scheeles initiativ torde ha inspirerats av en artikel av S Ambrosiani, Våra grafstenar. Ett till förintelse dömdt personhistoriskt material, Personhistorisk tidskrift 7 (1905), s 117- 122, där ett fotos 118 visar gravstenar lig- gande som trappstenar utanför långhusets sydportal i Eke. 65. J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Hand- kataloger I, s 39 f hänför skrinet till unggotiken ca 1260- ca 1295. Dateringen till 1400-talet har gjorts av Rune Norberg, som tackas varmt. 66. J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Hand- kataloger I, s 61, hänför rökelsekaret till contragotiken. 67. Ambrosius Hedengran, kanslist i Kungl. Maj :ts kansli , tecknare och kopparstickare. F 1660 i Hedemora, d 1741 i Stockholm. Tecknade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Eric Geringius och Claude Haton. Dessa tavlor utfördes till minne av hundraårsmin- net 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, tvåhundraårsminnet 1717 av reforma- tionen samt 1721 och 1730 av den rena evangel iska lä- rans predikande. - Svenskt konstnärslexikon 111, s 74. 68. Carl Erik Hal/ström, f 1786, d 1861 . Biskop i Visby 1841. Begärde avsked från biskopsämbetet 1858 på grund av sjukdom. Riksdagsman 1823, 1828- 30, 1834- 35, 1840 (Lemke). Gustaf Jacob af Dalström, f 1785, d 1867, adlad 1833, generalmajor i armen 1848, landshövding och militärbefälhavare på Gotland 1849-1858. - T Wen- nerström, Kungl Krigsakademien och Kungl Krigs- skolan åren 1792- 1935, s 69-70. 69. Beskrivning i L M Holmbäck , Visby stifts kyrkklockor Ill, södra tredingen, s 62 f. - F M Bergholtz, f 1825, mästare 1852, d 1900, verksam i Stockholm.-L M Holm- bäck, Klockor och klockringning, s 90. 70. P A Säve, Ritningar, Aqvarellskitzer och handskrifna utkast om Gottländska fornföremål. Foliokapsel i UUB, mapp nr 84, signum S 170: 2, teckning daterad 26/7 1850. Densamme, Reseberättelse 1864, ATA. Tolkningsförsök i M Åmark, Sveriges medeltida kyrkklockor, s 168. 71. Avkallsbrev utfärdat vid tingsbordet i Habberling ting 1601 30.1. Siffran 3 skadad och osäker. Brevet ursprung- ligen med fyra sigill, nu borta. I: Gotländska pappers- brev i och utom länsarkivet 1330--, sidenbrev, D IV: 9 Nr 82, ViLA. Brevet deponerat från GF 1941. 533 Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm KB: J Wallin, Analecta Gotlandica I, s 82, 95, J[ s 1321 , 1567; C G Hilfeling, Resedagböcker (sign F.M. 57: 1- 13). ATA: N J Ekdahl, Resa på Gotland 1826, s Il ; Inv 1830; P A Säve, Berättelse 1864, s 193 (med tuschteckning av kyrkan och kyrkogården från sydost, inskrift i södra Jång- husportalen, detalj av dopfunten, inskrift på madonnabilden fr om kr 1500); handlingar rörande restaurering J9J6; res- taureringsrapport av C W Pettersson J917; handlingar rörande fyndet av stavkyrkan samt dess överlämnande till SHM 1916; snabbinventering av R Gabrielsson 1924; kon- serveringsrapport om madonnabilden av B Bengtsson J 944 ; handlingar rörande restaureringen 1969- 7 J; Rapport om besiktning av kyrkans murverk av G Hammarlund 1969; konserveringsrapport av E Olsson 1971. Raä, K-byrå ns arkiv: l t bl förs! t restaurering, uppvärmn, dörrar, orgelplats mm av N Pettersson 1916; t bl förs! t bänkinredn och skorsten av G Holmdahl 1916; l bl förs! t kyrkogårdsutvidgn av B Nordlander 1934; 2 bl förs! t restau- rering, plan och längdsektion av G Wiman J954 ; 3 bl förs! t fönster mm av H Jacobsson 1956; 6 bl förs! t yttre restau- rering av I Holmström J969; 7 bl förs! t murförstärkning av Bjerkings ingbyrå 1970; 4 bl förs! t värmeanläggning av I Holmström 1971; 3 bl förs! t värmeanläggning av Honvath &: Skou 1971 . Uppsala UUB: P A Säi·e, Gotland 1864 I - Il (S 40: m, n); dens, Ritningar, Aqvarellskitzer och handskrifna utkast om Gott- ländska fornföremål, mapp nr 84 (S 170: 2) med bland annat klockinskrift från 1850. Visby ViLA : För beskrivningen värdefulla uppgifter finns i följande avdelningar : St prot 1753- 1796 (i Rone Kl: J) ; st prot 1800- 1828 (i Rone Kl: 2); st prot J829- 1862 (i Rone Kl: 3); Ks prot 1880- 1910 (Kll: J); räk 1737- 1769 (i Rone Lla: 2); räk 1770- 1800 (saknas) ; räk 1801 - 1853 (Lla: J) ; spec räk 1853- 1929 (Llb: J) ; vis prot 1737- 1832 (se Rone NI:!); inv förteckn (se Rone Nr: J); handlingar ang kyrkan, bänk- längd (0: 1 J760). Gotländska kyrkoräkenskaper 1614, 1624, 1630- 31. 1637. Maskinskriven avskrift ur Reg. 108 B, Rigsarkivet , Köpen- hamn. Pappersbrev från 1601 (D IV: 9 Nr 82) om överlåtelse av klockor. Domkapitlets arkiv i ViLA: H Spegels inv 1680- 1682 (DII: l); inv bok för södra tredingen J594 (DH: 3); K Kristiansson, Gotländska inskriptioner lH, J890. Yngre arkivalier förvaras i församlingens arkiv i Havdhems prästgård . TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Ambrosiani S, Gotländska kyrkoinventarier. Sthlm 1912. - Våra grafstenar, i: Personhistorisk tidskrift 7, J905 . - Åkirkebyfuntens tillverkningstid, i: Till Oscar Montelius l 903 Sthlm l 903, s 37- 47. Andersson K H, Eke. En berättelse om min hemsocken. Visby 1965. Andreasson-U/as J, Om gotländska valv. Stencilerad exa- mensuppsats vid Chalmers Tekniska Högskola 197 J. Boiilhius G, Hallar, tempel och stavkyrkor. Sthlm 1931. Borgh P, Utförlig och fullständig matrikel öfver Sveriges folkskollärare , organister, kantorer och klockare. Norr- köping J889. Bugge A, Norske stavkirker. Oslo 1953. Brunius C G, Gotlands konsthistoria 3. Lund 1866. Chrislie H, Urnes stavkirkes forl0per . Foreningen til norske fortidsminnesmerkers bevaring. Årbok J958. Clemmensen M , Bulhuse. Studier over gammel dansk trae- bygningskunst. Kbhvn J937. Ekhoff E, Svenska stavkyrkor. Sthlm 1914- 16. Edsman C-M, Offer och mässoffer, Svensk teologisk kvar- talsskrift 26. J950. Floren M, Yttersta domen i Sundre, i: G Arkiv J936. Guslavson H , Gotlands ortnamn, i: Ortnamnssällskapets Uppsala å rsskrift 1938. Heales A , The churches of Gottland, other than those of Wisby. London 1888. Hildebrand H, Sveriges medeltid III. Sthlm 1879- 1903. Holmbäck L M , Klockor och klockringning. Sthlm 1951. - Visby stifts kyrkklockor nr, södra tredingen, i: Häls- ning från de hundra kyrkornas ö, Visby J959. Jansson S B F och Wessen E, Sveriges runinskrifter l 1, Gotlands runinskrifter I. Sthlm 1962. Kje/lberg S T, Oljelampan, i: Kulturen 1948. Kulturhistoriskt lexikon för Nordisk medeltid . Lagerlöf E, Eke kyrka. N ågot om en gotlandskyrkas restau- rering, i: De hundra kyrkornas ö. Visby 197 l. - Målade fasader, i: Nordisk medeltid. Konsthistoriska studier tillägnade Armin Tuulse. Sthlm 1967. - Skriftestolar i gotländska kyrkor, i: De hundra kyrkornas ö. Visby 1970. - Var den medeltida kyrkan från Eke en stavkyrka, i: G Arkiv 1973. Lagerlöf E och S vahnström G, Gotlands kyrkor. En vägled- ning. Sthlm 1966. 2 uppi 1973. Lemke 0 W, Visby stifts herdaminne. Örebro 1868. (Lemke). Lindslröm G, Anteckningar om Gotlands medeltid 1- 2. Sthlm 1892- 95. 534 Linmeus C, Öländska och gothländska resa på riksens hög- loflige ständers befallning förrettad år 1741. Sthlm och Upsala 1745. Lundberg E, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000- 1400. Sthlm 1940. Lundmark E , Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands Fornsal. Handkat lI. Sthlm 1925. Nordin E, Svenska träkyrkor, guide. Utg av Sveriges Ar- kitekturmuseum och tidskr Arkitekten . Sthlm l 967. Ny/en E, Fornlämningar på Gotland . Visby 1969. Roosval J , Den gotländske ciceronen, 2 uppi. Sthlm 1950. - Die Kirchen Gotlands. Sthlm 1911. - Die Steinmeister Gottlands. Sthlm 1918. Medeltida sk ulptur i Gotlands Fornsal. Sthlm 1925. - Medeltida konst i Gotlands Fornsal. Handkat I. Sthlm 1925. - Revision av gotländska dateringar IT. Fornvännen 1925 . Rosman 0, Genealogiska anteckningar om några gotländska slägter. Visby 1887. Rordam H F, Danske kirkelove I , Kbhvn 1881 - 83. Schiller G, lkonographie der christlichen Kunst 3. 1971. Sjögren J, Orgelverken i Västerås st ift. Sthlm l 952. Srolr B, Kyrklig skrud enligt svensk tradition. Sthlm 1964. Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Stock- holm. BSt K Byggnadsstyrelsens arkiv, Stockholm. FY Fornvännen, tidskrift för svensk antikvarisk forskning, Stockholm. GA Gotlands Allehanda. G Arkiv Gotländskt Arkiv, Meddelanden från Föreningen Gotlands Fornvänner, Visby. GF Gotlands fornsal, Visby. G Folkbl Gotlands Folkblad . Go Gotlänningen. inv inventarieförteckning. inv 1830 en på grund av en kgl förordning 17/4 1828 företa- gen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en Serie förvaras i respektive kyrkoarkiv och en serie i ATA. KB Kungliga Biblioteket , Stockholm. kr prot kyrkorådsprotokoll. PÄ Pastorsämbetet. RA Riksarkivet, Stockholm. Raä Riksantikvarieämbetet , Stockholm. räk räkenskaper. SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. snabbi nv en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremå lsbestånd av konst- och kulturhistoriskt värde utförd under åren 19 l 7- 32. Samtliga snabb- inventeringsl istor förvaras i ATA. Ett ex har till- FÖRKORTNINGAR Svahnström G och Lagerlöf E , Gotlands kyrkor. En väg- ledning. Sthlm 1966, 2 uppi 1973. S veriges Runinskrifter, se Jansson S B F och Wesspn E. Söderberg B G, De gotländska passionsmålningarna och deras sti I fränder. Lund 1942. - Gotländska ka lkmålningar 1200- 1400. Uppsala 1971. Trotzig G, En arkeologi sk undersökning i Garda kyrka på Gotland, i: Fornvännen 1970. - En stavkyrka i Silte, i: G Arkiv 1972. Tuulse A, Romansk konst i Norden. Sthlm 1968. - Väst och öst i Gotlands romanik, i: Fornvännen 1971. af Ugglas C R, Gotlands medeltida träskulptur till och med höggotikens inbrott. Sthlm 1915. Wallqvist 0, Ecclesiastique samlingar II, Sthlm 1791. Wennerström T, Kungl Krigsakademien och Kungl Krigs- sko lan åren 1792- 1935. Sthlm 1936. Åmark M , Sveriges medeltida kyrkklockor. Sthlm l 960. Silverstämplar tydda enligt: Guld och silverstämplar, Svenskt si lversmide 1520- 1850, lV. Sthlm 1963. Tidningsartiklar: GA 7.4 1916, Go 16.9 19 16, Go 20.9 19 16, Sv Dagbl 18. 10 1916, G Posten 13.l 1917, Go 11.5 1956, GA 15.10 1971 , GA 18.10 1971, Go 18.10 1971. ställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel . st prot sockenstämmoprotokoll. SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventari um utg på uppdrag av VHAA , Stockholm 1912- . UUB Uppsala universitetsbibliotek . VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm. Vi LA Visby landsarkiv. vis prot visitationsprotokoll. ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt), Stock- holm. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland Ds Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland Gä Gästrikland Vb Västerbotten Ha Halland Vg Västergötland Hs Hälsingland Yr Värmland Hr Härjedalen Vs Västmanland Jä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ög Östergötland Me Medelpad Öl Öland Nb Norrbotten 535 Summary BUILDING HISTOR Y OF THE CHURCH The Stave church The first church in the parish of Eke in the southeast of Got- land was a wooden one, a stave church, most of which is preserved. It was found in 1916 / + V + Gothem , Trakumla +.\ - G/ +Bq,rl1ngbo+H örs e .• \ TEN KUMLA •TIN t _,,./ + 1 n ./ I;> nk_umla+ Akeb;~k+ ' +Rama D~ l hemLINA T11Y.C! H EJ PE .+Toft~ Vall + ) Romdkloster+Ganthem KRf K LI NGE fGnisvards, + T IN,G + . + / +H 11 I Norrlclnda I kap. + --- Hogrän~~1prke a . 0 ! + / s ·TT I NG ~ BA N DA Eskelheln -+Atlingbo ' +.~J;'LnhLeA~Å-/ +. . ' · + >--- , ' + V.kl 1, ,, ~ .nga •' 7il NGMästerby ~ +vaTe 1 +au_' \ _//KRlfKLI NG · & ~+Västergorn/ :; r" :, Va nge. . + 0 ,-, , d + IHejd e \+Guldrupe l \, · / Kräklingbo O'Katthammarsv1k 5.;',n ° ,' + •-, l TI NG ) + Ale +Ös~1 arn \t,C"-/ HEJ/JE '\ Butt le + ,1 Gammelgarn + W 9 Kl inteham n·O·+Klinte TING ;,,,______.,.._.,..._,.,c + Ardre_!}Jf.G 1 SETT!NG _,., / GAR DE TI NG \~+Gun 1auns kap . J F ... I .A..o"'{', ..,+ ro1e ) L \ , +Ete lhem , ~ f, ,) /. / FAR D·. - { '~-- .:;t1· k ' 0 Ljugarn() ""-'-"f":• Lojsta + l eardej " ,~, og• '' k,; ta+ 1fE1~S+ Geru~ A + 1--/ BURS '1:~.vide+ L~~de+ I _+Stå';;ga~ye + La.u \..._, roge+ ~ardhem+_..-...l.- / BURS + Na r ), TI NG,,.., , / + ___) H BLINGE'.._ / Hemse "._ BursT/f'!Si__/I"-., . + s;ite on.7 SETTI NG 1 rnye, '.._ / Hablingbo + tN'G· Slite Köping HOBU ~tS '-. + Kyrka , ka pel l HavCJ + Ödekyrka, kyrkoruin Större väg -- Settingsgräns Tingsgräns 0 10 20km + Sundre KARTOGRAFISKA INSTITUTET ISBN 91-71 92-140-0 Almqvist & Wiksell