ANN CATHERINE BONNIERSVERIGES KYRKOR NÄRKE MARIAN ULLEN Kumla kyrkor _a rkor KUMLA HÄRAD, NÄRKE Av ANN CATHERINE BONNIER och MARIAN ULLEN VOLYM 166 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1976 REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, STEN KARLING, ERIK B. LUNDBERG, R. AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGREN 1974-75 GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Kumla kyrkor är avslutad i maj 1976. Översättning av bildtexter och sammanfattning till engelska av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden visar Kumla gamla kyrka (se Jig 16). Pd omstående sida: Sigill, tillhörande Kumla församling, troligen frdn 1700-talet. ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB UPPSALA 1976 ISBN 91-7402-007-2 Förord Föreliggande omfattande beskrivning av Kumla kyrkor har möjliggjorts tack vare anslag från Kumla kommun genom Kommitten för Kumlabygdens historia. TilJ volymens rika illu­ strering i färg har dessutom anslag erhållits från Kumla församling. Genom detta generösa bistånd har Kumla kyrkor, såväl försvunna medeltida kyrkor och kapell som deras sentida ersättare, kunnat ägnas en ingående forskning och analys och även få en mera påkostad presentation än vad som vanligtvis kan åstadkommas. De båda för­ fattarna, antikvarien, fil kand Ann Catherine Bonnier och antikvarien, fil lie Marian Rittsel­ Ullen, vilka båda tidigare har sysslat med Närkes kyrkor, har haft ett sällsynt rikt material att arbeta med och som de förstått att på ett förtjänstfullt sätt utnyttja. Såväl den 1828 rivna medeltida sockenkyrkan som dess ersättare är på många sätt ovanligt intressanta för den konstvetenskapliga forskningen, både byggnadshistoriskt och genom rikedomen på förnäm­ liga inventarier. Dessutom återstår ett omfattande skriftligt källmaterial, däribland räken­ skaper från perioden 1421-1590, som ger en unik inblick i livet i en medeltida landsförsam­ ling samt sju senmedeltida avlatsbrev, som bl a räknar upp kyrkans skyddshelgon. Ett vik­ tigt källmaterial är också de många bevarade förslagsritningarna av olika arkitekter till den nyklassicistiska 1800-talskyrkan, vilka ger många upplysningar om tidens arkitektoniska ideal och strömningar. Excerperingen av det omfattande arkivaliska materialet i ULA har utförts av fil kand Elsa Holm och fil mag Hilda Kauri. Hilda Kauri har dessutom haft ansvaret för den person­ historiska forskningen och bl a utarbetat sammanställningen över Säbylunds ägare. För viktiga bidrag i detta sammanhang tackar vi också kyrkoherde Magnus Collmar, fil dr Hans Gillingstam och fil dr Hans Landahl. Vid beskrivningen av vissa avsnitt, inventariegrupper o dyl har som vanligt olika specia­ lister ställt sina kunskaper till författarnas förfogande. Vi tackar speciellt I :e antikvarie Inger Estham vid raä:s textilavdelning, som ägnat stor tid och möda åt de många förnämliga textilierna. För givande diskussioner och uppgifter tackas också fil kand Thomas Billig, vilken ledde grävningsundersökningen 1971 av den gamla kyrkan, fil mag Göran Dahlbäck och fil mag Sigurd Rahmqvist på Det medeltida Sverige, fil dr Hedda Roll, avdelningsdi­ rektör Christian Laine, som bl a utarbetat en sammanställning över arkitekten C F Sundvalls verksamhet som kyrkoarkitekt, fil dr Rune Norberg samt docent Bert Alan Kery. Beskriv­ ningen av kyrkans klockor har granskats av den nyligen avlidne domkyrkosysslomannen i Visby Lars M Holmbäck. Han var under många år den ledande specialisten inom detta område och ställde troget sitt stora kunnande till Sveriges Kyrkors förfogande. Hans bort­ gång innebär en svår förlust. Författarnas arbete har också rönt ett mycket stort intresse och stöd på det lokala planet. Vi tackar här framför allt kanslichef Tage Tapper, kyrkoherde Torsten Ellwyn, kyrkokamrer Olle Eriksson och kyrkovaktmästare Eric Johansson. Arkitekt Jerk Alton, Kumla samt landsantikvarie Egon Thun och övrig personal vid Örebro läns museum har även varit för­ fattarna till stor hjälp. Med den föreliggande volymen inleds en ny era för verket Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium. Genom riksdagens beslut våren 1976 har Sveriges Kyrkor from den 1 juli innevarande år förts över till riksantikvarieämbetet och inordnats i sektionen för byggnads­ inventering inom ämbetets dokumentationsbyrå. Ansvaret för inventeringsverksamheten vid Sveriges Kyrkor vilar därmed på riksantikvarieämbetet. Den ekonomiska grundvalen för själva publiceringsverksamheten utgörs dock liksom tidigare av anslag från Statens huma­ nistiska forskningsråd. Genom denna uppdelning har den fortsatta utgivningen av inventa­ rieverket blivit ett för riksantikvarieämbetet och vitterhetsakademien gemensamt projekt, där en av ämbetet och akademien utsedd redaktionskommitte med två representanter för vardera institutionen ersätter de tidigare utgivarna och bär det närmaste ansvaret för veten­ skaplig granskning och publicering. En av de tidigare utgivarna, professor emeritus Armin Tuulse, har i samband med om­ organisationen lämnat Sveriges Kyrkors ledning. Armin Tuulse knöts som fast medarbetare till Sveriges Kyrkor 1948 och har medverkat som författare i 18 volymer. Han har undersökt och beskrivit mer än 40 kyrkor i Uppland och Blekinge. Han har dessutom författat en redogörelse för den kyrkliga konsten i Blekinge samt likaså inom ramen för Sveriges Kyrkor klarlagt och skildrat Strängnäs domkyrkas äldsta byggnadshistoria. Hans första beskrivningar ingick i volym 67, kyrkor i Långhundra härad, södra delen (Uppland), 1952, hans senaste bidrag återfinnes i volym 102, där han till­ sammans med Gunnar Lindqvist beskrev Brännkyrka, S Sigfrids och Enskede kyrkor i Stockholm (1964). Sedan 1962 har han deltagit i de planerings- och granskningsuppgifter som åvilat utgivarna, först som Johnny Roosvals efterträdare vid Sigurd Curmans sida, därefter, efter den sistnämndes bortgång 1966, tillsammans med Sten Karling och Per-Olof Westlund, samt efter den sistnämndes död 1974 även tillsammans med Aron Andersson. Armin Tuulses insatser för Sveriges Kyrkor har inte inskränkts till de uppgifter som här nämnts. Han har ända till dess sjukdom för några år sedan lade hinder i vägen aktivt del­ tagit i arbetet på fältet och delat med sig av sina omfattande byggnadsarkeologiska erfaren­ heter och kunskaper och härigenom förstärkt den vetenskapliga grund på vilken verket vilar. Hans insatser för svensk byggnadshistorisk forskning i allmänhet och för Sveriges Kyrkors undersökningar i synnerhet kan inte nog värderas. När han nu lämnat redaktionen vill hans medarbetare rikta ett varmt tack till honom för all den tid, kunskap och allt det intresse som han satsat för att föra verket vidare. Stockholm i oktober 1976 Erik B Lundberg Aron Andersson R Axel Unnerbäck Sten Karling Innehåll KUMLA KYRKOR Förord 5 Inledning av ANN CATHERINE BONNIER 9 FÖRSVUNNA KYRKOR OCH KAPELL av ANN CATHERINE BONNIER Inledning 15 Kapellet i Hörsta 16 DEN GAMLA KYRKOBYGGNADEN av ANN CATHERINE BONNIER Inledning 21 Kyrkogården 25 Kyrkobyggnaden 29 Byggnadshistoria 48 DEN GAMLA KYRKANS INREDNING OCH INVENTARIER av MARIAN ULLEN 57 NOTER 94 KUMLA NYA KYRKA av MARIAN ULLEN Kyrkogården 101 Den nya byggnaden planeras Förändringar av kyrkobyggnaden och dess inredning 105 Uppförandet av den nya kyrkan 118 1836-1968 125 Den återuppbyggda kyrkan 135 Målningar 143 Inredning och inventarier 147 HÄLLABROTTETS KYRKA av MARIAN ULLEN Kyrkobyggnaden 165 Inredning och inventarier 168 NOTER 168 KÄLLOR OCH LITTERATUR 171 FÖRKORTNINGAR 174 SUMMARY 175 F ig J. S Torkel. Detalj av altarskåpet i fig 49. St Torkel, detailfrom the polyptych in figure 49. KUMLA KYRKOR Örebro län, Kumla härad, Strängnäs stift, Kumla kontrakt Inledning av ANN CATHERINE BONNIER Ungefär mitt i Närke ligger Kumla socken, som i norr gränsar till Täby och Mosjö socknar, i öster till Ekeby och Sköllersta samt i söder och väster till Hallsbergs, Lerbäcks, Hardemo och Kräcklinge socknar. Socknen består till övervägande del av slättbygd med bördig åkermark. Rakt genom socknen går Karlslundsåsen i nord-sydlig riktning, en urgammal kommunikationsled och en naturlig plats för de äldsta byarna. Parallellt med åsen rinner Kumlaån och dess biflöde Ralaån. I norra delen av socknen fanns tidigare Mosjön, som sänktes och utdikades på 1800-talet. Kyrkbyn Kumlaby ligger uppe på åsen. Förbi kyrkan löper den urgamla vägen mellan norra Svealand och Götaland. Nära kyrkan utgår också vägar österut (den s k häradsvägen) och västerut. Socknen har tidigt varit en central ort i landskapet och har givit upphov till namnet på häradet. Dess nuvarande administrativa struktur går tillbaka på ägo- och brukningsförhållanden under sen förhistorisk tid, dvs till århundradena närmast före kristendomens införande. Ett flertal by- eller gårds­ gravfält ligger nämligen i anslutning till bebyggelse­ platser från yngre järnålder. Redan långt tidigare fanns bosättning i socknen, men de märkliga äldre forn­ lämningarna - hällkistor från stenåldern, bronsålders­ rösen och domarringar från äldre järnålder - tycks sakna direkt samband med den nuvarande bygden. 1 En runsten (Nä 9)2 står nära Hynneberg (fig 4). I socknen finns ett antal källor som troligen använts redan under förhistorisk tid. Två av dessa, S Evas källa vid Älvesta och Oxöga i Tynninge, användes enligt Herman Hofberg som offerkällor ännu på 1800-talet.3 I Kumlaby, ca 700 meter SSO om kyrkan, finns rester av ett gravfält från yngre järnålder, kallat Kumla högar (fig 3). Gravfältet (Kumla nr 47), som skadats av grus­ täkt, består numera av ett tiotal anläggningar. Socknen har uppkallats efter kyrkbyn, vilken som byanläggning går tillbaka till yngre järnålder. Själva namnet kan dock ha ett äldre ursprung. Kumla anses betyda »odlingarna = (odlingen) vid kumlen och ordet kummel har då rimligtvis avseende på resta stenar eller andra gravminnesmärken, som innehålla dylika>>. 4 Man har tidigare antagit, att de kummel som givit upphov till namnet skulle vara just Kumla högar. 5 Lars Hellberg menar dock, att »detta namns sannolika karaktär av ursprungligt ägonamn gör att det i själva verket måste antagas ha existerat redan före den nuvarande fasta bosättningen på platsen. Namnet Kumla . . . vittnar alltså i sig självt om äldre odling på platsen för järnåldersbebyggelsen». • Det äldsta skriftliga belägget på sockennamnet, in parochia kumblum, härrör från 1307 (DS nr 1564). Landskapet var vid den tiden indelat i tredingar och Kumla härad utgjorde tillsammans med Sköllersta, Askers och Mellösa härader den östra tredingen. 7 Kumla stationssamhälle uppkom då bandelen Öre­ bro-Hallsberg byggdes 1862. Den nya bebyggelsen kon­ centrerades till stationsområdet nordväst om den gamla kyrkbyn. Tätorten Kumla blev municipalsamhälle 1900 och stad 1942. Kumla kommun består nu av Kumla, Hardemo och Ekeby församlingar. Näringslivet har under det senaste decenniet helt ändrat karaktär. Sten­ industrin är fortfarande ett markant inslag medan sko­ industrin, som tidigare dominerat, nu nästan helt för­ svunnit. I Hällabrottet, där man redan under medel­ tiden bröt kalksten, har ett samhälle vuxit upp kring Kumlabygdens största och äldsta industri, Yxhults stenhuggeri AB, grundat 1879 (se Nya Kyrkan, not 3), numera storkoncernen Ytongbolagen. Kumla kyrka ligger på åsen intill den gamla färdvägen 2 - 7554111 Kumla kyrkor 9 KUMLA KYRKOR Fig 2. Kumla kyrka i landskapet. Kumla Church and s11rro1111di11gs. Fig. 3. Kumla högar. Uppm i ATA. Kumla barrows. Gof7"1rnol g r u.5 folc t (fi g 2). Av de äldsta kartorna at t döma anlades den medeltida kyrkan i norra utkanten av byn utan någon direkt kontakt med bebyggelsen (fig 5). Medel tidskyrkan uppfördes sannoli kt på 1l00-talet och utvidgades under 1200- och 1400-talen. 1828 revs kyrkan och ersattes av en större kyrkobyggnad , ritad av Axel Nyström. Vid en häft ig brand 1968 blev l 800­ talskyrkan svårt skadad men återuppbyggdes efter ritningar av arkitekt Jerk Alton. Kyrkan å terinvigdes l 972. En liten kyrka, som under ombyggnaden fungerade som interi mskyrka, fl yttades 1974 till Hällabrottet. Kumla härad bestod under medeltiden av Kumla, Hallsbergs och Lerbäcks försam lingar. Vid taxeringen för sexårsgärden 1314 (DS nr l 947) skattade Kumla för­ samling 2 mark, medan de båda övriga församlingarna endast erlade 1 mark. Kumla- Hardemo pastorat består sedan 1962 av församlingarna i Kumla och Hardemo. Hallsberg var länge annexförsamling till Kumla, men blev å ter egen församling 1865. 1586 sägs Kumla pasto­ rat vara regalt. Ett ovanl igt rikt källmaterial finns bevarat för Kumla 10 INLEDNING Fig. 4. Runsten nära Hynneberg (Nä 9). Foto A TA. Runestone 11ear Hynneberg. Fig. 5. Karta över Kumlaby 1699 av Gabriel Thoring. LMV. Map oj Kumlaby, 1699, by Gabriel Thoring. kyrka. Från medeltiden finns inte mindre än sju avlats­ brev samt räkenskaperna från åren 1421 - 1590. Räken­ skaper, sockenstämmoprotokoll och visitationsprotokoll mm finns från 1600-talet och framåt. Även 1800-tals­ kyrkans tillkomst är väl dokumenterad och kan följas i byggnadsdirektionens protokoll. Socknens försvunna och ännu bestående kyrkor kommer nedan att beskrivas i krono logisk ordning. De övriga kyrkorna i kontraktet kommer att beskrivas i en senare volym. Prästgården Prästgården ligger söder om kyrkan och kyrkogården. Den nuvarande huvudbyggnaden från 1909 inrymmer nu­ mera pastorsexpedition samt församlingslokaler (fig 6). Flygeln i söder byggdes som ny kyrkoherdebostad 1968 efter ritningar av arkitekt Jerk Alton. Den tidigare prästgården bestod av en tvåvånig huvudbyggnad - med nedervåning från 1600-talet och övervåning från 1800-talets början - samt ett antal ekonomibyggnader (fig 7). Den östra byggnaden vid gårdsplanen hade ursprungligen varit huvudbyggnad (fig 8) .8 Under åren 1448- 1453 inköptes enligt räkenskaps­ boken en gård för 35 mark samt en del jord. Det är mycket möjligt att det var prästgårdens mark som på detta sä tt utvidgades. 9 Prästgårdens tomt är påfallande långsträckt i nordsydlig riktning jämfört med de övriga tomterna i byn (se fig 5) och även de äldsta byggnaderna låg på tomtens södra del. Det är alltså troligt att det 11 Fig. 6. Prästgården, nu pastorsexpedition och församlings­ hem. Foto 1910-talet. Ur vägledning över Kumla kyrka 1968. The vicarage, 110w parish office and parish hall. Pholo c 1910. Fig. 7. Karta över kyrkogå rd och prästgå rd. Utförd före J828. I Kumla kyrkoarkiv. Map oj lhe churchyard and vicarage, draw11 prior lo 1828. F ig 8. Den tidigare prästgården från söder. På gårdsplanen ses kyrkoherde A P Falk och hans hustru. Foto omkring J900. Ur vägledning över Kumla kyrka 1968 . The former vicarage from S. Vicar A P Falk and his wife can be see11 in the cour/yard. Pholo c 1900. 12 INLEDNING Fig 9. Säbylunds herrgård. Foto Nord Mus 1938. The 111a11or-house oj Säby/1111d. Fig JO. Karta över några av byarna i Kumla socken . J Söder­ berg 1976. Map showing some oj the ham/ets in the parish oj K11111/a. funnits en gård mellan kyrkan och prästgården och att det var denna som inköptes 1448. Säbylund Socknens viktigaste gård i sen tid är Säbylund, vars ägare spelat en stor roll som donatorer till kyrkan. Sven i Säby, som beseglar ett brev 1384 (SRP nr 2008), antas ha varit frälseman och far till häradshövningen i Östra tredingen, Lars Svensson (hjorthorn). 10 Dennes dotter Ingrid var gift med väpnaren Anders Mattsson, som tillsammans med sin hustru 1435 byter bort ett halvt markland jord i Säby, ett markland i Mos, två gårdar i Sörby och två gårdar i Torp till riddaren Bengt Stensson (Natt och Dag). 11 Eftersom Ingrid Larsdotter också står som utfärdare av bytesbrevet (SMR nr 184), är det sannolikt att jorden är hennes arv efter fadern. Mycket tyder på att Bengt Stensson (Natt och Dag), som var herre till Göksholm och lagman i Närke, över­ tog ett mindre godskomplex uppbyggt runt Säby och att han utökade detta. I arvet efter hans son, Måns Bengtsson, 12 återfinns gårdar och jord i Ekenäs, Säby, Sörby, Torp, Vallersta, Vesta och Älvesta (RAp 1479 24/2, UUBp 1481 24/2). Genom Mäns Bengtssons dotter Kerstin övergick Säby genom gifte till Sparreätten. För Säbylunds senare ägare redogörs i not 13. J613 omtalas att »fru lbba till Sundby ( = Ebba Brahe, änka efter Erik Larsson Sparre) ]eter bygga och hålla afvel oppå Säby». En huvudbyggnad fanns tillsammans med två flygelbyggnadert 1720. Den nuvarande huvud­ \ Vollersto N -l­ .: N.Mos 0 5 Km. byggnaden, en tvåvånings träbyggnad med mansard­ tak (fig 9), uppfördes dock 1781- 1787.14 Vallersta På den gamla bytomten i Vallersta finns en stor murad källare (fig 1 J). Den är byggd av kalksten och gråsten och består av ett stort tunnvälvt rum, som genom sekundära tegelväggar avdelats i två rum med en mellanliggande korridor eller »förstuga>>. Ned till källaren , som till största delen är nedgrävd i backslutt­ ningen, leder en trappa i en murad källarhals. Vid grävningar norr om källaren påträffades 1958 rester efter ytterligare tre källare.15 I sitt nuvarande skick härstammar källaren med sitt tunnvalv tidigast från 1500-talet, men de nedersta delarna kan möjligen gå tillbaka till medeltiden. Prov från området runt källaren har av kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet Cl 4-daterats till 1100-talet.'6 Det kan tänkas att källarna hört till ekonomihus i byn, men man har velat förknippa den stora källaren med Birger Jarls naturlige son Gregers, 17 som 1272 ägde jord i Vallersta. Denne, som blev stam­ far för den mäktiga folkungaättens oäkta gren, byter nämligen detta år till Riseberga kloster sin gård Balda­ stadh i Närke mot en gård i Ängsö, Ängsö sn (Vs). Eftersom Gregers' gård är mera värd, får klostret dess­ utom lämna 117 1/2 mark penningar emellan (DS nr 558). Det är alltså uppenbart att Gregers Birgersson ägt en 13 KUMLA KYRKOR ~ l,~w_ t -r...t...W t , t...l.l =..t..:... värdefull gård i Vallersta. I brevet kallas såväl Ängsö som Vallersta mansio i stället för curia, vilket är det vanligare uttrycket för gård. Med tanke på att språk­ bruket var vacklande under 1200-talet, vågar man dock inte dra slutsatsen att mansio betecknar en förnämare gård, bebyggd med stenhus. 18 Det är dock lockande att tänka sig att Gregers gård i Vallersta varit en på­ kostad anläggning och att åtminstone några av mur­ lämningarna härrör från denna. Ingen av Gregers ätt­ lingar har senare någon anknytning till Kumla socken .r.....u...... :i--~ .J. t.,r.. Fig 11 a-b. Murad källare i Vallersta, eventuellt delvis me­ deltida. Uppm EV Alsen 1941. ÖLM. Masonry cellar at Vallersta, possib/y part/y medieval. Scale drawing by EV Alsen, 1941. eller till Närke överhuvudtaget, men släkten ägde dock tidigare jord i Kumla socken. Jarlen Birger brosa, Gre­ gers farfars bror, ägde jord på flera håll i Närke och donerade 6 åttingar i Mossby till Riseberga kloster i ett brev som utfärdats någon gång före jarlens död 1202 (NMU nr 1). Senare under medeltiden skänker Girvatur m fl till Riseberga kloster de byggnader i Vallersta som står på klostrets grund (SRP nr 1177).19 1552 har klostret in­ komster från två eller tre gårdar i byn (NMU nr 291). 14 FÖRSVUNNA KYRKOR OCH KAPELL av ANN CATHERINE BONNIER Inledning Förutom Kumla kyrka har minst en annan kyrkobygg­ nad funnits i socknen under medeltiden. Enligt tradi­ tionen hade man först tänkt anlägga kyrkan i Hjorts­ berga (sydost om kyrkbyn), men »trollen revo ned om natten vad som murades om dagen». 20 Denna, inte bara till Kumla kyrka knutna sägen, kan i detta fall möjligen förknippas med den kvadratiska stenmur med ca 20 meters sida som finns på Lundsbacken vid Hjorts­ berga by och som av vissa forskare tolkats som en in­ hägnad runt en forntida kultplats. 21 På den närbelägna Lekebacken har eventuellt en forntida tingsplats legat och med tanke på det uråldriga sambandet mellan kult och rättskipning22 är det väl inte helt orimligt att man planerat en kyrka här. Från medeltiden finns många exempel på att kyrka och tingsplats legat intill varandra - som Kumla kyrka och häradsting 1385 (se nedan) - även om det naturligt­ vis är svårt att avgöra vilkendera som fanns först. Sägnen om den om natten rivna kyrkan är så allmänt spridd att man måste misstänka att den har något verklighetsunder­ lag. Även sedan man officiellt övergått till kristen­ domen, kanske genom ett beslut på tinget, har hednisk kult förekommit. Om en kyrka då byggts intill en kult­ plats, måste man räkna med att de ickekristna försökt förstöra byggnaden och sabotera gudstjänsten. 23 Ett tecken på att den hedniska religionen envist levt kvar, är att det i flera av de medeltida landskapslagarna finns förbud mot dyrkan av lundar och stenar, hult och högar mm. 2• I »Rannsakningar efter antikviteter» från 1600­ talet omtalas på många håll mystiska ljussken i lundar och på högar och man kan undra om inte den hedniska kulten då fortfarande utövades i lönndom. 25 Offer av slantar i källor och vattensamlingar lever ju kvar än i dag. Ett annat försök att förklara murresterna på Lunds­ backen i Hjortsberga återges av Herman Hofberg i »Nerikes fornlemningar»: »Enligt folkets förmenande har här fordom varit ett slott lfjortvardsberg, hvaraf byns namn Hjortsberga sedan uppkommit .. . »26 Eftersom området ännu inte grävts ut, är det omöjligt att veta om murarna hör till en förhistorisk eller medeltida an­ läggning, men någon kyrka har det knappast varit. Troligare är väl att de egendomliga murresterna fängslat folkfantasin och att den allmänt spridda kyrksägnen knutits till dessa. Det finns dock flera berättelser om kyrkor eller kapell i socknen. Källan i Sånnersta (se ovan) kallades enligt Herman Hofberg 1868 för »Kapallan» och ett kapell skulle finnas i närheten, även om Hofberg inte kunde finna några spår efter detta. 27 Traditionen har troligen uppstått för att förklara benämningen »Kapalla­ åkern» på åkern intill, vilken i sin tur sannolikt fått sitt namn av att den anslagits som underhåll för kyrkans kaplan. I »Strödda anteckningar om Kumla» (ms i ÖLM) har kyrkoherde Carl Eric Kjellin vid 1800-talets början ned­ tecknat en tradition om en kyrka vid »Wikatorp eller å det så kallade Kyrkofallet», vid socknens sydgräns. Namnet Kyrkofallet anses dock ha kommit av fälld skog som ägts av kyrkoherden eller någon annan kyrklig institution och har med största sannolikhet ingenting med någon kyrkobyggnad att göra. 28 Vad som däremot faktiskt funnits i socknen är ett eller flera kapell. S Eriks kapell i Hörsta, som omnämns i räkenskapsboken 1517, har återfunnits och grävdes ut 1962 (se följande kapitel). Även på andra ställen i räken­ skapsboken omtalas kapell : »jtem fore cappalidh IX ara» (1427), »Jtem fore thet een spaente capellam V marker» (1464), »Jtem ii ara paeninga offertorium circa capellam / sancte crucis apud eclesiam Cumbla le/uata>> (=två öre som uppburits som offergåva för Helgakors­ kapellet vid Kumla kyrka; 1509). 2 De två första be­• läggen kan naturligtvis syfta på kapellet i Hörsta, men det är också möjligt att alla tre citaten rör Helgakors­ kapellet. Uttrycket apud eclesiam borde tolkas som invid eller i närheten av kyrkan. Det är dock inte troligt att man byggde ett fristående kapell alldeles intill kyrkan och 15 FÖRSVUNNA KYRKOR kyrkogården. Det medeltida klocktornet eller kastalen, som fanns på kyrkogården fram till 1828, kallas visser­ ligen för kapell eller kloster i en del beskrivningar, men det är helt klart att det inte har varit någondera (se vidare nedan). Mycket tyder tvärtom på att Helgakors­ kapellet legat i kyrkan och inte i närheten av den. Apud i betydelsen i (kapell i en kyrka) finns belagd redan 1301, då Karl Gregersson (son till Gregers Birgers­ son som nämnts ovan i samband med Vallersta) i sitt testamente väljer sin lägerstad i Uppsala domkyrka Kapellet i Hörsta Några skriftliga uppgifter från 1500-talet visar att det funnits ett fristående kapell i Kumla socken. I räken­ skapsboken finns nämligen en utgift 1517, »Jtem xviii 13ra ortoga pro structura capelle sancti I erici in hl3r­ stom» ( = 18 öre för underhåll av S Eriks kapell i Hörsta), och enligt en uppgift i 1553 års räntebok för kyrko- och klosterlandbor arrenderade en Per i Hörsta »clochare lychia med capla». 31 Den senare uppgiften bör sättas i samband med en anteckning av kyrkoherde Wallenstråle på 1700-talet: »Fordom kyrkovärden Nils Sunisson i Kumbla by, den då för tiden nästan äldste man i Kumbla sockn, säger, att så länge han mins till­ baka, så ock hört sägas, hafva Ekebytegarne lydt till Kumbla Klockarebol, och förmener, att de kommo där­ under, när Hörsta Kloster förstördes» (UUB). Herman Hofberg återger i »Nerikes gamla minnen» 1868 en tradition om att en kyrka eller ett kloster legat invid vägen i Hörsta och att murarna på 1700-talet revs för att återanvändas när man byggde en stor källare i Vallersta by. Han säger också att ett par dörrar »med rika jernsirater» från samma byggnad skulle ha be­ gagnats till en loge i Hörsta.32 Som vi snart skall se hade kapellet dock endast en ingång, varför det är troligare att dörrarna kommer från Kumla kyrka. Att kapellet - liksom för övrigt också klocktornet på kyrkogården - av den muntliga traditionen för­ vandlats till kloster beror delvis på »Elisif-visan», ett medeltidsromantiskt falsarium som berättar om ett »Kumblabo kloster». 33 En mer påtaglig orsak är säkert Riseberga klosters jordinnehav i socknen, bl a just i Hörsta, samt den ställning av vallfartskyrka som Kumla kyrka tycks ha haft. Kapellet i Hörsta kan på grund av sin ringa storlek inte ha varit något kloster och det finns inte heller med i någon förteckning över svenska kloster. »apud ecclesiam vpsalensem, in capella ...» (DS nr 1339). Man vet att det kapell som åsyftas är ett av domkyrkans korkapell30 och belägget visar alltså att kapell inte ansågs tillhöra kyrkorummet, kyrkan. Med detta i åtanke får man förmoda att Helgakors­ kapellet i Kumla varit inrymt antingen i tornets botten­ våning eller i någon av korsarmarna, som byggdes till under 1200-talet. Av vissa skäl är det troligast att det låg i södra korsarmen (se vidare nedan i avsnittet om medel tidskyrkan). Platsen för det forna kapellet lokaliserades mot slutet av 1800-talet till gårdsplanen framför det dåvarande skolhuset i nordöstra delen av Hörsta by, alldeles intill vägen (fig 12). Som Hofberg påpekade hade man brutit bort allt användbart byggnadsmaterial och jämnat ut området, varför ruinen var svår att upptäcka. Vid grävningar i marken runt ruinen påträffades vid flera tillfällen skelettrester som visade var man skulle söka. Under sensommaren och hösten 1962 grävdes ruinen ut av fil lie Sune Zachrisson (rapport i AT A) och efter dokumentering av murlämningarna övertäcktes dessa åter och kyrkobyggnadens plan markerades med plattor i gräset (fig 13). Kapellruinen Vid utgrävningen 19623' visade det sig att grund­ murarna, som låg omedelbart under markytan, härrörde Fig 12. Hörsta kapellruin. Situations plan 1: 2 000. Uppm J Söderberg 1975. Ruin of Hörsta chapel. Scale drawing by J Söderberg, 1975. Scale 1: 2 000. . 36JJ~ ~~·· . ~UMLA -t•. ·.. .CC!Ji! .·. .· . 1 RUIN ·; '- ·.::::::.':. o . ·.D M.IO 0 10 20 30 -40M. 11111111'1 I I ==i=cL 16 KAPELLET I HÖRSTA r Fig 13. De i mark­ ytan markerade grundmurarna efter kapellet i Hörsta. The fou11datio11 s oj the chape/ al Horsta, marked in the gro1111d. från en kyrkobyggnad med ett mycket kort och brett långhus med innermåtten 6,6 x 5,2 m. I ös ter fanns rester efter ett sma lare, rakslutet kor med måtten 2,9 x 2,9 m och i väster efter ett torn med nästan identiskt lika må tt (f ig J4). Brukavtryck visade att både koret och tornet hörde till den ursprungliga an läggningen. Kapellet hade byggts på en cirka 25 cm tjock grund­ läggning av kullersten på orörd mark. Ovanpå denna hade murarna uppförts i ska lmurstek nik med en tunn kärna av kullersten och en bredd av mellan l , I och 1,25 m. Dagermurarna var dock nästan helt bortbrutna och vad som återstod var ett rakt sockelskift, som sprang ut cirka 10 cm utanför murarna, samt rester av murkärnan till närmast följande sk ift. Sockeln , som troligen löpt runt !1ela kyrkobyggnaden men helt brutits bort vid korets östmur, bestod av lätt tuktad sandsten i långa block med en höjd av 15- 20 cm. Dagermurarna var sanno likt uppförda av en blandning av sandsten och kalksten, ty intill ruinen på träffades en sekundärt an­ lagd kalkugn, som tycks ha använ ts för att brän na kalk av stenar frå n kapellet. Talrika rester visade att mur­ bruket varit ljusgu lt och att fogbruket varit utstruket och glättat. På bruket fanns spår av l - 2 kalklager med gu lbrun ton . Kapellet har haft endast en ingång, belägen i sydväst. Jngången var smal - endast 1,0 m bred - och var i innerli vet försedd med a nslag för en träkarm. Smygen in mot kyrkorummet var helt rak, medan den yttre var så skadad att formen inte kunde faststä llas. T röskeln låg på cirka 20 cm höjd över lå nghusets golvni vå. Triumfbågen visade sig vara ovanligt trå ng, endast 85 cm bred, och öppningen skevade något mot sydväst (se plan). Tegel från en sek undär tröskel låg kvar i läge. Tomrummet dä remot har av a llt a tt döma öppnat sig i hela sin bredd - 2,81 m - in mot kyrkorummet. På trampstenen under tombågen fanns ett brukavtryck 3 - 755411 Kumla ky rkor 17 FÖRSVUNNA KYRKOR med en diameter på omkring 40 cm, vilket tyder på att öppningen delats av en pelare. Golvet i långhuset bestod under medeltiden av furu­ plankor, av vilka man vid utgrävningen påträffade fiberrester. Under dessa fanns ett ca 35 cm djupt lager av mörk sandjord, troligen färgad av smuts och multnat trä. Korgolvet låg ungefär i höjd med triumf bågs tröskeln och utgjordes av ett 20 cm tjockt lager kalkstensflis, som var avjämnat med murbruk. I smutslagren ovanpå detta golv påträffades en brakteat från 1100-talets andra hälft samt en bultlåsnyckel. Tre bredvid varandra liggande kalkstenshällar höjde sig över det övriga kor­ golvet och utgjorde troligen trappsteg och plattform för högaltaret. Tornets golvnivå låg något över lång­ husets och bestod av kullersten . Mitt i tornet var dock kullerstenarna avlägsnade i samband med gravlägg­ ningar. Av högaltaret fanns inga spår, men av trappstenarna att döma borde det ha varit anlagt intill östra korväggen. Korets östmur var tyvärr nästan helt bortbruten, men det föreföll som om denna mur varit den tjockaste av alla (se plan), vilket kan ha berott på att sockelskiftet varit mer framspringande här än på övriga murar. Att den kraftiga östmuren skulle ha hängt samman med ett östtorn är inte troligt, eftersom de andra murarna i koret inte varit av samma dimension. Zachrisson anser inte heller att östmuren haft en »dold absid», dvs en halvrund nisch i själva murtjockleken. I långhusets sydöstra och nordöstra hörn påträffades sekundärt anlagda sidoaltaren, som bestod av ett halv­ stens tegelskal runt en kärna av gråsten. Endast det nedersta skiftet var bevarat. På putsfragment vid sido­ altarena fanns spår av gråblå och mönjeröd färg. Fig 14. Utgrävningsplan. Uppm S Zachrisson 1962. Excavation plan, scale drawing by S Zachrisson, 1962. Gravar Ett kulturlager av några centimeters tjocklek täckte den ljusgula mjälan inom och utom grundmurarna. I lång­ huset fanns två begravningar, den ena för en man i 20­ årsåldern, 173 cm lång, som nedgrävts i en ekkista strax intill och delvis under södra sidoaltaret. Norr om denna grav fanns skelettet efter ett 6-årigt barn som också begravts i ekkista. I tornet fanns nedgrävningar för två gravar (fig 15). I den södra låg skelettet av en kvinna i 60-årsåldern, 167 cm lång och begravd i ekkista. I den norra saknades så­ väl rester av skelett som av kista. Enligt en muntlig ut­ sago av utgrävaren fanns det ingen möjlighet att konsta­ tera om nedgrävningen gjorts men begravningen ute­ blivit eller om en kista verkligen gravsatts och senare avlägsnats. Även utanför kapellet påträffades gravar. Tre av dessa var av tidigmedeltida typ med kistor av kalkstens­ hällar. Nedgrävd under korets sockel låg skelettet av ett litet barn tillsammans med en brakteat från 1200­ talets mitt. Datering och ställning Som ovan nämnts påträffades vid utgrävningen två brakteater, den ena från 1100-talets senare hälft (på korgolvet) och den andra från 1200-talets mitt (under korets södra sockel). Att kapellet härstammar från tidig medeltid framgår klart av plantypen, som ansluter sig till en hel serie små 1100-talskyrkor i Västergötland och Närke. 3 5 Dessa kyrkor kännetecknas av mycket korta och breda långhus och kor - i en del fall överstiger bredden faktiskt längden - och av att triumfbågs­ öppningen varit osedvanligt trång. Typen anses vara anglonormandisk och ha införts under missionstiden. 36 I Närke är ruiner efter sådana kyrkor kända från Vin­ trosa, Mosjö och Kräcklinge. En likartad plan har även Ånsta och Eker nära Örebro haft. 37 Enligt traditionen skall en liten kyrka, kallad Eremitkapellet, ha funnits i Ödeby och eventuellt har en sådan funnits också i Rise­ berga. 38 På grund av att så lite återstår av murarna går det inte att bestämma kyrkobyggnadens utseende i alla detaljer. Det är t ex omöjligt att veta om triumfbågs­ öppningen i sin helhet varit endast 85 cm bred eller om den varit hästskoformad i likhet med triumfbågarna i Horla kyrka och S Marie kapell, båda i Västergötland. 39 Tombågen tycks ha varit delad i två mindre bågar som burits av en mittpelare, på samma sätt som i den nuvarande kyrkan i Mosjö. Både Granhammarskyrkan i Vintrosa och kapellet i Hörsta tycks ha haft kraftigare murverk i korets östra 18 KAPELLET I HÖRSTA mur. Sekundära sidoaltaren fanns i Hörsta och möjligen också i Granhammarskyrkan. I båda kyrkorna har huvudaltaret helt tagits bort, medan det i Kullkyrkan i Mosjö bevarats på sin plats intill korets östvägg. Kapellet i Hörsta och Granhammarskyrkan har båda en högre golvni vå i tornet än i övriga delar av kyrkan. Det ä r intressant att man i Hörsta (och eventuellt också i Kullkyrkan i Mosjö) begravt i tornet - en plats som under tidig medeltid tycks ha varit reserverad för kyrkans pa tronus och hans fam ilj .•0 Att den bevarade graven innehå ller ett kvinnoskelett kan tyda på att S Eriks kapel l haft en kvinnlig pa tronus. Det är också möjligt att den andra graven en gång hyst en manlig individ , som efter en tid tagits upp och å ter gravsatts, kanske i Kumla sockenkyrka. •1 Då kapellet i Hörsta första gången omnämns i källorna är det invigt till S Erik. Redan omkring 1198 inskrevs Erik som helgon i Vallentunakalendariet, men erikskulten blomstrade framför a llt under J 200-talets senare del i samband med domkyrkobygget i Uppsala . Det är därför möjligt att kapellet ursprungligen haft ett annat skyddshelgon. Sune Zachrisson har i sin utgrävningsrapport antagit att kapellet ursprungligen uppförts som gårdskyrka till någon av gårdarna i byn och att det under senmedel­ tiden övertagits av socknen och utnyttja ts som helgon­ kapell. Mot teorin om en ursprunglig gå rdskyrka ( = privatkapell) talar att man inte känner till någon betydande tidigmedeltida gård i Hörsta, vi lket dock kan bero på källornas knapphet. 42 Kyrkogård med be­ gravningar har funnits såväl i Hörsta som i Granham­ marskyrkan och kanske också i Kullkyrkan i Mosjö, vilket man inte skulle vänta sig vid en kyrka av »lägre dignitet» som ett helgonkapell eller priva tkapell. Gran­ hammarskyrkan har dessutom tidigt haft doprätt, ty en oornerad romansk dopfuntscuppa har på träffats där. Förekomsten av eventuella patronusgravar säger inte att kyrkobyggnaden haft karaktär av privatkapell. Kyrkans skyddsherre kunde man enligt kanonisk rätt bli om man skänkt jord till kyrka eller prästgård eller om man byggt eller nybyggt kyrka. Kyrkobyggnaden som sådan kunde a lltså ägas av en privatperson , men fun­ gera som sockenkyrka. •3 Ingen av de nämnda små närkekyrkorna fungerade som sockenkyrka vid tiden för insamlandet av sexårs­ gärden 1314, då församlingarna räknas upp (DS nr 1947). Kullkyrkan i Mosjö och kyrkobyggnaden i Ånsta har dock troligen hört till de annexförsamlingar som Fig l 5. Gravar under kapellets torn . Foto S Zachrisson 1962. Graves 1111der the tower of the chapel. omtalas fö r Mosjö resp Längbro. Om de övriga kyrko­ byggnaderna fungerat som församlingskyrkor, så har de a lltså upphört med den funktionen senast omkri ng å r 1300. Bertil Walden räknar med att ä ldre gårdskyrkor i Närke i samband med sockenbildningen blivit socken­ kyrkor - och en tid fungerat jämsides med försam­ lingarnas huvudkyrkor. 44 I Västergötland fanns en äldre sockenbildning med många små kyrkor, eventuellt upp­ förda just som gårdskyrkor. Eftersom det ekonomiska underlaget i de små fö rsamlingarna inte var tillräckligt för att underhå lla en sockenpräst, tilläts sockensam­ manslagningar genom ett påvebrev å r 1234.•• Det kan för övrigt påpekas att Ekers kyrka, som ä r mycket liten och ha r samma planform som Ånsta, också var annex J3J4 men av någon anledning - kanske på grund av a tt för­ samlingen fått bättre ekonomi - revs den inte utan upp­ höjdes till sockenkyrka, och fungerar som sådan än idag. De små kyrkoruinernas ringa storlek visar tydligt a tt de inte varit avsedda för en stor a llmänhet. Kanske ä r de rester efter en ä ldre socken indelning i Närke, som i likhet med den i Västergötland visade sig ohå llbar på grund av då ligt ekonomiskt underlag i de små för­ samlingarna. 19 Fig 16. Kumla gamla kyrka och kyrkogård frå n söder. Akva rell av Anders Abra­ ham Grafström 1822, NordM. Foto NordM. The ok/ church and clwrchyard oj Kumla from S. Waterco/our by Anders Abraham Grafström, 1822. 20 DEN GAMLA KYRKOBYGGNADEN av ANN CATHERINE BONNIER Inledning Den medeltida sockenkyrkan i Kumla revs 1828. Från en liten romansk kyrka hade den under 1200- och 1400­ talen vuxit ut till en stor tvåskeppig kyrka. Att den haft en särställning visas av att flera av kyrkoherdarna under medeltiden också var prostar över hela Närke. Kumla var också centrum för kulten av ett icke-kanoniserat helgon, S Torgils eller Torkel, vars reliker förvarades i kyrkan (se nedan). Häradstinget hölls 1385 och troligen tidigare vid kyrkan, »A raetto haerezthinge ok a raettom thingxdagh ii Kwmblahaeret ok wid Kwmbla kirkio» (SRP nr 2172). Ett rikt källmaterial finns lyckligtvis bevarat för den gamla kyrkan. Förutom beskrivningar och avbildningar finns det räkenskaper från perioden 1421-1590, som ger en unik inblick i livet i en medeltida landsförsamling, samt sju avlatsbrev från 1407-1503, som bl a uppräknar kyrkans skyddshelgon. Medeltida präster I det tidigare nämnda bytesbrevet från 1272 mellan Gregers Birgersson och Riseberga kloster (DS nr 558) bevittnas transaktionen i Närke av närkelagmannen Filip Törnesson (hjorthorn),46 av »kanutus sacerdos» och av några oidentifierade personer. Då det är mycket vanligt att sockenprästen bevittnar dylika brev, är det sannolikt att denne Knut var präst i Kumla och därmed den tidigast kände. Han kallas sacerdos i stället för curatus, vilket kan tyda på att det fanns mer än en präst i församlingen vid detta tillfälle. Så var även fallet under 1400-talet, vilket framgår av de olika handstilarna i den medeltida räkenskapsboken. Lars, »curatus de Cumblum», är känd från 1317 då han skänker jord i Askers sn till Riseberga kloster (DS nr 2098). Han omtalas som prost över Nii;rke 1332 och levde av allt att döma ännu 1343. En senare präst med samma namn är känd från 1365 i samband med be­ kräftelsen på ett jordbyte. 1375 beseglar Nils Brun, »domini Nicholai Brwn, curati nostri jn Kumblum», ett donations brev (SRP nr 1177). »Herr Oloff i Kombla», känd från ett annat gåvobrev 1384 (NMU nr 169), om­ talas ännu 1391.47 From 1421, då räkenskapsboken börjar föras, är de medeltida prästerna bättre kända. Av dessa är flera prostar över hela Närke, vilket visar vilken särställning kyrkan och församlingen i Kumla hade under medel­ tiden. Möjligen var redan prosten Johannes, som be­ vittnar ett jordbyte 1307, kyrkoherde i Kumla (DS nr 1504). Detta var åtminstone fallet med Matteus Petri (Mats Persson), kyrkoherde 1392-1430, och Johannes Olaui, verksam 1431-1442 (se not 101). De två följande kyrkoherdarna, Sigge (1442-1465) och Magnus Ger­ mundi (1473-1489), är dock inte kända som prostar, men Lydeke (1494-1499) kallas 1496 »officialis i Naerike ok kyrko herre i Kwmbla» (NMU nr 270). Om Håkan (1500-1506) har vi inga sådana uppgifter, men mycket tyder på att dennes efterträdare Karolus Benedicti (1507-1536) också var prost över Närke.•• Avlatsbrev Av räkenskapsboken framgår att avlatsbrev för Kumla kyrka utfärdades 1446, 1473, 1482, 1488 och troligen 1515. 1488 års brev finns fortfarande bevarat och sex andra avlatsbrev - som ej är nämnda i räkenskaps­ boken - finns bevarade i kopior.•• Avlatsbrev utfärdades av biskopen, vanligtvis i sam­ band med visitation eller altarinvigning. Det är troligt att de särskilda bestämmelserna för avlatens undfående uppgjordes i samråd med kyrkoherden. I alla Kumla­ breven är den tid med vilken botgöringstiden förkortades densamma - 40 dagar - men i övrigt varierar brevens innehåll. Det äldsta avlatsbrevet har utfärdats i Kumla av den norske biskopen Eskil vid en resa genom Närke år 1407. Eftersom denne inte var behörig att döma över Strängnäs stift, framhåller han att brevet måste god­ kännas av strängnäsbiskopen. Brevet, som är ganska 21 KUMLA GAMLA KYRKA kortfattat, skänker avlat för besök i kyrkan vid de stora kyrkliga högtiderna samt på martyrerna Staffans och Torgils dagar och på kyrkans invigningsdag. Biskop Tomas i Strängnäs utfärdade 1431 i Örebro ett avlatsbrev, även detta ganska kortfattat. Förutom de stora kyrkliga högtiderna nämns denna gång de nordiska helgonen Eskils, Botvids och Torgils dagar (de två första var stiftets speciella skyddshelgon) samt den heliga Birgittas dag. Han framhåller särskilt förtjänsten av att gå runt kyrkogården under bön för de döda. Ett avlatsbrev, utställt av biskop Sigge Ulfsson (sparre) i Kumla kyrka 1450, omnämner att kyrkan är invigd till ära för martyren Torgils, kyrkans skydds­ helgon. Vallfart till kyrkan för dennes skull anbefalles och av de nordiska helgonen nämns nu - förutom Torgils - Erik, Olov, Henrik, Eskil, Botvid och Bir­ gitta. Bland andra fromhetsgärningar omtalas åter vandring runt kyrkogården. 1468 utfärdade biskop Hans i Kumla kyrka ett brev med ungefär samma bestämmelser som i föregående av­ latsbrev. Bland de kyrkliga högtiderna nämns för första gången det heliga Korsets dag. 1477 utfärdade samme biskop Hans tillsammans med biskopen av Tiberias (som fick understöd av strängnässtolens inkomster) i Kumla ett brev som avviker från de tidigare avlats­ breven. Några helgondagar omnämns över huvud taget inte. I stället uppmanas till besök i kyrkan för att be inför bilderna på högaltarskåpet, en Mariabild samt bilderna på tavlorna som hänger på kyrkogården, /magines in tabu/is in Cimiterio pendentibus. 40 da­ gars avlat ges för var och en av dessa bilder under förutsättning att vissa fromhetsgärningar utförs. Här ingick även att man »vid sagda bilder bragt ljusstakar och utsmyckelser eller skaffat kyrkan andra nyttiga och lämpliga gåvor». Av räkenskaperna framgår det att högaltarskåpet an­ skaffats redan fyrtio år tidigare och att Mariabilden in­ köpts från Vadstena 1473 (se nedan under Inredning och inventarier). I 1450 års avlatsbrev nämns inte högaltar­ skåpet, men det förlorade brevet från 1473 kan mycket väl särskilt ha omnämnt Mariabilden som inköptes detta år. 1477 års brev har sannolikt tillkommit för att få medel till de pågående byggnadsarbetena vid kyrkan (se vidare under Byggnadshistoria). Bilderna på kyrkogården omtalas endast i brevet från 1477, men bestämmelserna om rundvandring på kyrko­ gården 1431, 1450 och 1468 visar att dessa troligen funnits redan tidigare. I samband med visitation i Kumla 1488 utfärdade biskop Kort Rogge ett avlatsbrev för att särskilt mani­ festera invigandet av sex av kyrkans altaren. Av brevet framgår att högaltaret invigts till Treenigheten, Johan­ nes Döparen, helgonen Lars och Eskil samt martyren Torgils och Heliga korsets altare till sagda kors, proto­ martyren S Stephanus, Bernardinus och den heliga drottning Helena. S Olovs altare invigdes till ära för de nordiska helgonen Olov, Erik, Henrik och Sigfrid och S Annas altare för de kvinnliga helgonen Anna, Katarina, de 11 000 jungfrurna samt Birgitta. S Gregorius altare helgades åt S Gregorius, S Vincens, de 10 000 soldaterna och Kristoffer, medan slutligen All­ helgonaaltaret särskilt tillägnades ärkeängeln Mikael, aposteln Andreas samt Brasmus och Antonius. Om altaren, se vidare under Inredning och inventarier. Biskopen omtalar särskilt att helgonreliker lagts ned i alla de nämnda altarena samt att detta står skrivet på de öppna tavlor, »in patentibus tabulis», som hängts upp vid varje altare. Hur kyrkan fått relikerna framgår inte, men det är möjligt att en del nya reliker skänkts till kyrkan av stiftet eller av privatpersoner i samband med att byggnadsarbetena vid kyrkobyggnaden på 1470­ talet avslutats. Att så många altaren nyinvigts betyder troligen att större delen av kyrkan åter invigts efter att ha varit avlyst under ombyggnadstiden. Det yngsta avlatsbrevet, från 1503, utfärdades av biskop Matts i Strängnäs och medger avlat för vallfart till kyrkan vid de stora kyrkliga högtiderna, skydds­ helgonens dagar och kyrkans invigningsdag. Brevet vill särskilt värna om underhållet av kyrkobyggnadens mur­ verk, vilket möjligen innebär att det redan då uppstått sättningar i murarna efter den stora utbyggnaden av kyrkan på 1470-talet (se vidare under Byggnadshistoria). Medeltida räkenskapsbok Från Kumla kyrka har, såsom nämnts, bevarats något så sällsynt som en medeltida räkenskapsbok. Hand­ skriften med räkenskaperna förvaras i Uppsala universi­ tetsbibliotek och tycks ha lämnat kyrkan på 1780-talet, då M G Wallenstråle var kyrkoherde i Kumla. Räken­ skapsboken har publicerats i en avhandling av Jonas L:son Samzelius 1946, som också utförligt kommenterat den bild av kyrkans verksamhet som ges av uppgifterna i räkenskaperna. Uppgifterna nedan är hämtade ur Samzelius avhandling. Endast fem andra svenska kyrkor har räkenskaper från medeltiden i behåll, nämligen Funbo och Hammar­ by i Uppland, Visnum i Värmland, Bolstad i Dalsland och Stöde i Medelpad. Dessutom finns en 1600-tals­ avskrift av en räkenskapsbok från Hjälsta kyrka Uppland (SvK, Up XII: 1, vol 134). Även i Norden i övrigt är det mycket sällsynt med medeltida räken­ skaper - från Finland finns en handskrift från Kalliala 22 i I LEDNING ;;,!~ ·· ~~...~ "'· . · i::':t:: . '..... ~' ' "--· .. ... ~ .. IT'i­ l ·I l Fig 18. Kumla kyrkas rä kenskapsbok 142 1- 1590, UUB. Foto UUB. Acco11111 book oj Kumla C/111rc/1 , 1421- 1590. F ig 17. Kyrkan och kyrkogå rden 1766. Deta lj av ka rta av Z Tiselius över Kumla bys skog, LM Y. Foto LMV. The church and churchyard in 1766. Delail from a 111ap oj 1he foresl be/011gi11g lo lhe vi/loge oj K11111/a , by Z Tiselius . (Tyrkis) kyrka, och i Danmark och Norge endast en­ staka rester av sådana. Att så rå medeltida räkenskapsböcker bevarats beror eventuellt på att sådana inte funnits i varje kyrka. Kyrkoherden ansvarade visserligen tillsammans med kyrkvärdarna för kyrkans egendom, men var ej ålagd att föra årliga räkenskaper. Att just Kumla kyrka förde så noggranna räkenskaper måste sammanhänga med att socknen var en av de rikaste i landskapet och att kyrkan bedrev en omfattande lånerörelse. Detta senare förhållande gäller även Bolstads kyrka. Räkenskaperna, som fördes av kyrkoherdarna om­ fattar åren 1421 - 65, 1470- 73 , 1476, 1478- .1505, 1507- 3.1, 1536- 72 och 1574- 90. Handskriften (fig 18) består av l 19 blad (av papper med vattenmärken) av en storlek som varierar mellan 29 och 30 cm i höjd och i bredd mellan I 0 och 11,5 cm . Ett brunt skinn fungerar som skyddsomslag och hålls samman av ett snöre, som kan rullas kring boken. Handskri ften har speciellt i den senare delen betydande fuktskador. Räkenskaperna omfattar inkomster av tionde från bönderna, avrad (arrende) från kyrkolandborna, lego­ avgifter för kyrkans kor och oxar (upphör 1481), avrad av utjordar, kollekt och gåvor i offerstocken samt testamenterade pengar och ägodelar, van ligen sil ver­ skedar. Utgifterna består av inköp av nattvardsvi n, oblater, rökelse och annat för sj älva mässan samt av mässkläder och oli ka kyrkoinventarier. Men även olika kyrkliga av­ gifter - som tex gärden till biskopssto len i Strängnäs ­ och omfattande underhålls- och byggnadsarbeten på själva kyrkan har krävt pengar från kyrkokassan. Be­ 23 KUMLA GAMLA KYRKA talning skedde för övrigt inte alltid i reda pengar. Os­ mundjärn var en vanlig betalningsform och till dem som engagerades för olika arbeten utgick en del av lönen i form av kost. Av räkenskapsboken framgår det att den största kapitaltillgången var de gårdar kyrkan ägde. En annan tillgång var oxar och kor - som för det mesta för­ värvades genom testamente - vilka hyrdes ut till bönderna och tillförde inkomster i form av s k kolegor. Kapital placerades också i ädla metaller som vid behov kunde förvandlas till reda pengar. Anteckningar om lån, resterande tionde, avrad och kolegor visar att Kumla kyrka förde en omfattande låneverksamhet, särskilt under 1400-talets förra hälft. Den kanoniska rätten förbjöd visserligen tagande av ränta, vilket be­ traktades som ocker, men det är möjligt att man på något sätt kunde kringgå förbudet och således tjäna på lånerörelsen utan att detta antecknades i räkenskaps­ boken. Redovisning av kyrkans kapital avlades inför stiftets biskop då denne kom på visitation, men också inför sockenstämman. Under den långa tid som räkenskapsboken omfattar har ett flertal präster skött räkenskaperna, vanligen kyrkoherden men också hjälppräster. S Torkel, Kumla kyrkas lokalhelgon I de medeltida räkenskaperna och avlatsbreven för Kumla kyrka nämns vid ett flertal tillfällen ett icke kanoniserat helgon, S Torkel eller Torgils (Tyrgils, Torkillus). Denne har länge varit känd genom medel­ tida avbildningar, men Jonas L Samzelius kunde i sin avhandling om räkenskapsboken visa att helgonkulten varit knuten just till Kumla kyrka. 50 Det tidigaste omnämnandet av S Torkel härrör från 1391, då ett brev utfärdades i Riseberga kloster på dennes helgondag, »> (räk), vilket troligen avser en av kyrkogårdens ingångar. Norra och västra portarna nämns 1727 och den östra 1735 (räk) . Klocktorn Sydväst om kyrkan fanns fram till 1828 ett murat klock­ torn, som enligt kartbilder tycks ha varit sammanbyggt med bogårdsmuren (fig 7, 17). På den äldsta kartan (fig 5) är dock inte tornet markerat. Den översta delen av tornet syns på exteriörbilderna av kyrkan (fig 22, 23). Fig 19. Kumla gamla kyrka. Akvarell J 840 av Gustaf G :son Lewenhaupt. Foto NordM. The old churclz af Kumla. Waterco/our by Gustaf G:son Lewenhaupt 1840. Grafströms avbildning är den mest detaljerade och visar ett kraftigt torn i tre våningar, upptill avslutat med en gavel (fig 16). I klockvåningen fanns parvis sit­ tande stora ljudgluggar, troligen två i varje väderstreck. En bättre uppfattning om tornet, som troligen varit en kasta], få r man genom de skriftliga källorna. I prosten P A Nyströms beskrivning av kyrkan och kyrko­ gården från 1750-talet (SDA) sägs följande: »Klocke­ stapelen är af Sten, tyckes wara en qwarlemning af något Kloster, dess mur är på den ena sidan l 2 al' och på den andra l l J/4 aln, och hafwr 10 qwarter i tioklek . K lockor deruti äro 2ne . . . Murens högd på klocke­ stapeln 31 l /2 aln, och taklaget 17 1/2 aln betäckt med furuspån . I denna klockestapel finnes änu rumet efter aflats krämaren Arcimboldvs.» Måtten enligt Nyström var översatt i moderna mått ungefär 7, I x 6,8 i plan med murtjockleken 1,5 meter. Höjden var inte mindre än 18,6 plus 10,3 meter för gaveln . Murarna hölls samman av ankarjärn och inne i tornet fanns »ett rum hwarest Lik-Bårar och Graf­ öpning redskap förwaras» (inv 1791). »Troligen var denna byggnad mycket gammal,» berättar inv 1830, »och uppförd på en tid, då man ej kände sättet att spränga eller klyfva sten, emedan den bestod af kullriga stenar, sådana de af naturen blifvit. Neder vid marken hade den 3 :ne små nischer, i vilka helgonbilder för­ modligen stått. Någras mening är att denna stora sten­ byggnad icke blifvit uppförd för klockornas skull, utan att den varit ett li tet munkkloster . . . » Två av sockenborna, som på 1800-talet nedtecknade sina minnen av den rivna kyrkan, beskrev också klock­ tornet. Ordalydelsen är i det närmaste identisk: »I 26 klockstapelns nedre sidovägg (alternativt: västra sido­ vägg) var tvenne inbygda skul som i vår tid stodo öpna hvari det troddes att munkar setat om söndagarne och såldt aflatsbref åt Ahnogen.»59 Redan under 1400-talet hängde klockorna i tornet, som i räkenskapsboken kallas kampanil. Det är dock knappast troligt att man uppfört en så stor stenbyggnad för att härbärgera klockorna, 60 utan tornet har sanno­ likt uppförts som en kasta!. På detta tyder också en ut­ gift på 9 öre i räkenskaperna för murning i »vick­ skalen». Som Samzelius har visat betyder ordet bl a skytteglugg och torde syfta på klocktornet. 61 Försvarstorn eller kastaler är en företeelse som fram­ för allt hör 1100-talet till och man får gissa att detta varit fallet också med kastalen i Kumla - av beskriv­ ningarna framgår ju att tornet var byggt av marksten och inte av tuktad eller huggen kalksten som kyrkan. Kastaler i inlandet är dock ovanliga och i Mellansverige är endast tre stycken kända - förutom i Kumla har ett fristående torn funnits intill domkyrkan i Uppsala och vid Fellingsbro stora sockenkyrka i Västmanland finns fortfarande en kraftig stenbyggnad, troligen en kasta!. 62 På kartorna i fig 7 och 17 avbildas klocktornet ihop­ byggt med bogårdsmuren. Exakt hur detta har sett ut framgår varken av kartorna eller av de bevarade bilderna av gamla kyrkan och kyrkogården. På fig 17 förefaller västra stigluckan och kastalen ligga intill varandra. Kartbilden är dock så förenklad att man inte ens kan vara säker på om inte själva ingången till kyrkogården gått genom klocktornets bottenvåning. 63 De gotländska kastalerna är ibland sammanbyggda med kyrkogårds­ muren, så t ex i Gammelgarn och Gothem, vilket ytter­ ligare understryker försvarskaraktären. lov 1830 nämner tre små nischer »Neder vid marken» vilka enligt protokollsförarens, kyrkoherde C E Kjellins mening innehållit helgonbilder. Någon tradition om detta tycks inte ha funnits, men en dylik anordning skulle kunna hänga ihop med de »imagines» som om­ talas i avlatsbreven (jfr ovan). •• Nischerna kan kan­ ske ha varit stationer i den förmodade korsvägen, även om de bevarade spåren efter en sådan i Vadstena visar att stationerna där legat med cirka 20 meters mellanrum. Det förefaller under alla förhållanden troligt att nischerna tillkommit sekundärt genom att man rivit ut stenar ur murskalet. Några uppgifter i beskrivningarna av klocktornet eller kastalen tyder på att den också haft andra funk­ tioner. Enligt P A Nyströms beskrivning från 1750­ talet fanns där »rumet efter aflats krämaren Arcim­ boldvs» och de två 1800-talsberättelserna talar om »tvenne inbygda skul som i vår tid stodo öpna» i tornets KYRKOGÅRDEN nedre eller västra sidovägg, där »det troddes att munkar setat om söndagarne och såldt aflatsbref åt Almogen». Dessa båda »skjul» kan knappast vara identiska med de tre små nischer som omnämns i inv 1830. Att tornet för­ knippats med avlat omtalas alltså redan på 1750-talet och upprepas i varierad form i de båda sockenbornas minnesanteckningar. Traditionen tas däremot inte upp i inv 1830, då kyrkoherden förde protokollet. Att verklig avlatshandel förekommit i Kumla är väl inte så troligt, men mycket litet är känt om de svenska förhållandena i detta avseende. 65 I flera av de skriftliga källorna förmodas klocktornet ursprungligen ha varit ett kloster och kopplingen med avlatshandel visar att en tradition levt kvar om kyrkans roll som vallfarts­ kyrka. Det är möjligt att kastalen utnyttjats även av härads­ tinget, som under medeltiden sammanträdde vid kyrkan, säkert belagt 1385 (SRP nr 2172). Kastalen kan ha fungerat som brandsäker förvaringsplats för härads­ rättens arkiv•• och det eller de rum som funnits i botten­ våningen - vilka på 1800-talet särskilt omtalas som öppna »i vår tid» - bör ha varit lämpliga som häkte. Ett senare byhäkte låg för övrigt omedelbart norr om kyrkan ända fram till 1900-talets början (se fig 109). I räkenskaperna omtalas klocktornet ofta i sam­ band med reparationer eller spånande av taket. Det äldsta omnämnandet är från 1439, då Olov Torgersson får 4 hundraden järn »pro restauracione campanilis». Den närmast föregående utgiften samma år upptar ett belopp på 12 mark till Nils murmästare i Örebro. Det är möjligt att även detta syftar på klocktornet, som i så fall bör ha genomgått en ganska stor reparation 1439. 1536 betalas 9 öre för »d0rabraedhe til klocktornith». Följande år finns flera utgifter för bräder, dörrar, dörr­ järn och spån till »tornet», men det är osäkert om ut­ gifterna gäller klocktornet eller kyrktornet. I st prot 1697 beslöts att »Klockerstapelens Trappor skola lagas och gluggen ofwan på Taket igänslutas» och följande år tillverkades en dörr till »Klockstapel­ taaket» (räk). År 1700 betalades 24 daler »För Bolten och Skrancket giordes i Klockestapelen» (räk) och i st prot senare samma år »Tillfrågades församblingen, Om icke wore nödigt att så wäll på östra sydan i Klocker­ stapelen, som redan på de andre sydorna skiedt är, skulle giöras Skrank för gluggarna?» Det förefaller av sammanhanget som om skranket i fråga hörde till ljud­ gluggarna. 1724--1725 köptes bräder till reparation av klock­ stapeln och taket spånades. Följande år betalades drygt 25 daler för »jern>>. Till en »ansenlig» reparation av klockstapeln hade församlingen samlat ihop inte mindre 27 KUMLA GAMLA KYRKA än 646 daler kopparmynt, vilket omnämns i räk 1732. Reparationen i fråga tycks ha tagit sin början 1732 (st prot), och 1738 fick byggmästare Petter Molander 180 daler i betalning. För bjälkar, kalk, flöjlar (från Örebro) till klockstapeln finns utgifter under det följande året, då också Abram Byring och murmästare Wallman fick 21 respektive 266 daler för murning. Gravminnen På kyrkogården återstår endast ett fåtal äldre grav­ minnen. Den äldsta gravstenen, som bär årtalet 1713, är endast fragmentarisk. Stenen har prytts av bilder i helfigur av den man och hustru, som stenen rests över. I det gamla kyrkogårdsområdets sydvästra del åter­ finns gravar över Säbylunds ägare och deras familje­ medlemmar och släktingar alltifrån slutet av 1700-talet (se not 13). På en gravplats, omgärdad med järnstaket, vilar under en stenhäll Thure Gyllenspetz med sin hustru Hedvig Margareta Frietsky. Stenen bär inskriften »Här / under hwilar / capiteinen wälborne / herr Thure Gyllen­ spetz I född 1719 / död 1783 / och Des kiära hustru / Fig 20. Gravmonument över Nils Sillverschiöld (d 1813) och hans hustru Charlotta Elisabet von Essen (d 1822). Grave monument in memory of N ils Silfverschiöld (t 1813) and his wife, Charlotta Elisabet von Essen (t 1822). wälborna / Fru Hedwig Frietsky / född 1725 / död 1788 / Gud / för läne dem / en / frögdefull upståndelse». En sten är även rest över Clas Frietzcky, en av mösspartiets ledande män (se not 13), med texten »Clas Frietzcky / född 1727. död 1803. / Tacksamheten / reste stenen». Gravmonumentet i fig 20- 21 är uppsatt till minne av Nils Silfverschiöld och hans hustru Charlotta Elisabet von Essen och bär inskriften : »Här hvila / N . Silfver­ schiöld och dess maka Charl. E. v Essen / Frih. majr. ridd. nord ord. - fru till Säbylund / begge voro / han genom verksam medborgerlighet - hon genom för­ ståndig godhet / Ett stöd en glädje - En prydnad för orten / Han svensk som denna sten - hon enkel som denna skrift». Monumentet, vilket ritades av arkitekten C C Gjörwell, är utfört i sandsten på granitsockel och pryds av dekor i svartmålat järn. Makarna avled 1813, respektive 1822 (se not 13). Inskriften skall ha förfat­ tats av dåvarande kyrkoherden Frans Michael Franzen. Bakom Säbylundsgravarna står en rest sten med in­ skriften: »Graf ven/ förvarar stoftet/ stenen Minnet/ af för detta / Frälse Inspectoren / Eric Qvarnström / och 28 dess kära hustru / Brita Bjurström / hvilka afled på Säbylund / den förra 1798. d. 30. Juni i / i sitt 53cte / den sednare 1799. d. 20. maji / i sitt 6s t• Lefnadsår / Gud förläne dem en glad up = / ståndelse på den yttersta dagen». För några av de äldre prästgravarna, däribland en nu ej synlig gravbyggnad på kyrkogården , samt be­ gravningarna inne i kyrkan redogörs nedan under Gravminnen i kapitlet Inredning och inventarier. Vinkällare »Winkällaren norr om kyrkan är hwälfd af Sten samt öfwertimrad och täckt med näfwer och torf, försedd med 2n• dörrar och 3ne lås» (inv 1791). Vinkällaren byggdes enligt räkenskaperna 1689. Ej bevarad. Sockenmagasin På kartan i fig 7 syns en byggnad på kyrkogården norr om kyrkan , vilken troligen tjänat som socken­ magasin . Klockarstuga, fattigstuga, sockenstuga Bland byggnaderna i kyrkogå rdens närhet (fig 17) kan nämnas en klockarstuga, som omnämns redan 1426. I räkenskaperna finns 1547 en utgift på 4 mark för att stugan »opsattes». Om detta innebär att den sattes i stånd eller att den byggdes upp igen efter att ha flyttats är oklart. Utöver sin funktion som bostad åt klockaren tycks klockarstugan ha haft andra funktioner. Av proto- Kyrkobyggnaden Trots att den medeltida kyrkan inte längre finns be­ varad, finns det goda möjligheter att rekonstruera dess utseende och byggnadshistoria. Eftersom kyrkan i flera avseenden har varit unik, har beskrivningen nedan gjorts tämligen utförlig. Från 1800-talets början finns flera avbildningar av kyrkan. Dessa är mer eller mindre romantiskt ut­ formade och visar kyrkan inbäddad i lummig grönska (fig 19, 22- 23). Den mest utförliga bilden är en akvarell från 1822 av Anders Abraham Grafström, •s som var svärson till den dåvarande kyrkoherden i Kumla, Frans Michael Franzen. Inte heller på Grafströms avbildning (fig 16) syns dock så mycket mer av kyrkan än det karakteristiska slanka tornet med den höga spiran. De kyrkbilder som finns på äldre kartor, som t ex fig 17, är schablonmässigt utförda och säger ingenting om kyrkans verkliga utseende. KYRKOBYGG ADEN Fig 21. Ritning till gravmonumentet i fig 20 av C C Gjörwell 1827, UUB. Foto UUB. Draiving for the mo11111ne11t in figure 20, by C C Gjönvel/, 1827. koll från 1500-talet framgår nämligen att lagmans­ tinget sammanträdde i klockarstugan och enligt Sam­ zelius är det troligt att även häradstinget samt socken­ stämman, vilken sammanträdde första gången 149467 (se ovan), använde denna lokal. En förteckning över klockarstugans inventarier, som kanske nedtecknats 1524, visar att där bl a funnits ett antal täcken och örn­ gott samt åtta ljusstakar, vilket Samzelius tolkar som tecken på att stugan också varit ett härbärge. Klockarstugan låg väster om kyrkogården. Strax norr om kyrkogården fanns fram till 1900-talets början en fattigstuga samt ett byhäkte. Fattigstugan liksom en sockenstuga finns beskrivna i inv 1791och1793. Grafström avbildade även vid samma tid kyrkans interiör (fig 48) i två akvareller.•• Båda visar östra delen av koret med högaltaret och altarskåpet. Trots detaljrikedomen i bilderna är det osäkert om de är helt tillförlitliga i fråga om arkitekturen (se nedan). Mest upplysande om kyrkans utseende och medeltida byggnadshistoria är en uppmätningsritning av kyrkans plan,'0 troligen utförd 1818 av Henrik Måsbeck (se Nya kyrkan , not 11) i samband med projekteringen av den nya kyrkobyggnaden (fig 24). Tillförlitligheten hos denna uppmätning tycks vara stor. Att planformen och måtten är de riktiga kan man konstatera genom att jämföra med de skriftliga beskrivningarna av kyrkan och med uppmätningen av de bevarade grundmurarna (fig 26). De skriftliga beskrivningarna av medeltidskyrkan är ovanligt många och utförliga. Äldst är kyrkoherde Abraham Samzelius71 beskrivning från 1700-talet. Till 29 -·· t Fig 22. Kumla gam la kyrka. Litografi i »Sverige framstä llt i teckninga r» I836-40. Foto NordM. T!re o/cl c!rurch oj Kumla. Lithograplr i11 "Sverige framställt i /eck11i11gar", 1836-40. Fig 23. Kumla gamla kyrka. Oljemå lning av C A Rotsten I 875. Foto NordM. Kumla old c!rurch. Oil-pai11ti11g by CA Rots/en, 1875. 30 ·~ . • F ig 24. Gamla kyrkans grundplan enligt uppmätning av H Måsbeck 1818, RA. Foto RA. Plan of the old church according to measurements made by H Måsbeck, 1818. 31 0 0 0 0 Fig 25. Den gamla kyrkans belägenhet i förhållande till den nuvarande kyrkan, 1 : 300. Heldragen linje mar­ kerar påträffade grundmurar. Jfr fig 24 och 26. J Söderberg 1976. The /ocation of the old church in re-, lation to the present one, scale 1: 300. Continuous line marks the f oundation walls f ound. Cf figures 24 and 26. E 0 (V) 0 C\J 0 T"" z <( _J Q_ 32 KYRKOBYGGNADEN Fig 26. Utgrävningsplan, 1 :200. + N T Billig 1971 - J Söderberg 1976. :- ·-·-cih{1-·---~ -~-0T50~0- ·-cr0-· Excavation plan, scale 1:200. -t I------------------·- - - ­ I +-'---'--'-'-- -- . - . ~- - . j denna har kyrkoherde MG Wallenstråle72 senare under 1700-talet gjort tillägg, »additamenta>> (UUB). P A Nyström (se not 133), som var kyrkoherde i Kumla på 1750-talet, beskriver ingående kyrkan och har uppgifter om mått och inredning (SDA). I in­ . ventarielängdema 1791 och 1793 (SDA) finns också en presentation av kyrkan och kyrkogården. Den yngre längden följer i det närmaste ordagrant den äldre. Andreas Stolpes avhandling på latin73 om Kumla socken från 1794 bygger i hög grad på dessa äldre be­ skrivningar. Ett intressant dokument är inv 1830, som nedteck­ nades av kyrkoherde C E Kjellin (se Nya kyrkan, not 14) och ger en ingående skildring av den nyligen rivna kyrkans arkitektur och inredning. I »Nerikes gamla minnen», som utkom 1868, beskriver Herman Hofberg7' kyrkan på ett sätt som visar att han stöder sig på inv 1830. Han tillfogar dock detaljer och reflektioner om kyrkobyggnaden som han måste ha fått från sockenbor, som ännu hade den gamla kyrkan i färskt minne - en släkting till Hofberg var för övrigt skolpräst i Kumla fram till det år boken kom ut. Hofbergs handskrivna och illustrerade manuskript, » Nerikes Fomlernningar», förvaras i A TA och har i stort sett samma ordalydelse som den tryckta boken, men är ibland något utförligare. Två sockenbor, Sven Svensson i Ekeby och Erik Olsson i Södra Mossby, nedtecknade 1836 respektive 1891 sina minnen av den gamla kyrkan (se not 59). De båda beskrivningarna har inte samma ordalydelse, men tycks avhängiga av varandra. Utgrävningen av medeltidskyrkan År 1971 företogs en arkeologisk undersökning av resterna av den medeltida kyrkan (rapport i ATA). Ut­ grävningen, som leddes av fil kand Thomas Billig, möjliggjordes av att 1800-talskyrkan blivit i det när­ maste totalförstörd av en brand 1968. För återupp­ byggnaden krävdes grundarbeten inne i kyrkan och därför var en arkeologisk utgrävning nödvändig. Flera fynd gjordes som bekräftade att Kumla kyrka under medeltiden varit en ovanligt rik och intressant kyrka. Redogörelsen nedan bygger på Billigs rapport och upp­ mätningar. Billig lokaliserade medeltidskyrkans grundmurar till den nuvarande kyrkans östra hälft (fig 25) och det visade sig att dess södra och troligen också östra mu­ rar nästan sammanföll med den äldre kyrkans. Den östra delen av den äldre kyrkan var inte åtkomlig för utgrävning, men hade dock troligen förstörts vid grundläggningen av 1800-talskoret. En på 1930-talet an­ lagd värmekulvert hade fördärvat delar av de norra och södra murarna, och gravläggningar och grundgrävningar för 1800-talskyrkans pelare hade rört om lagren så att det var i det närmaste omöjligt att åstadkomma en klar stratigrafi. Vad. som kunde friläggas var grundmurarna i den sydvästra delen av medeltidskyrkan med det smala romanska tornet, delar av det romanska långhusets syd­ mur samt en rest av den södra korsarmen (fig 26). Kyrkobyggnaden var så grundligt nedriven att endast själva grundsulan och ett eller två skift av dagermuren 33 KUMLA GAMLA KYRKA F ig 27. Grundmurarna efter to rnet och långhusets sydvästra hörn se tt mot söder. Foto T Bi llig J971 , A TA. The fa1111datians af the tawer a11d the SW cam er af the nave laaki11g S. återstod . Trots detta kunde flera iakttagelser göras som gav upplysningar om kyrkans byggnadshistoria. I ras­ massorna, som använts som fyllning öster och väster om den rivna kyrkan, påträffades ett antal huggna och ornerade stena r (se beskrivning nedan). Tornet. Tornets norra mursträckning hade nästan helt förstörts vid a nläggandet av två pelarfundament för 1800-ta lskyrkan. I övrigt åsterstod dock den södra grundmuren med angränsande partier av södra långhus­ muren samt större delen av den västra muren (fig 28). Tornets bredd var utvändigt ca 5,88 m och invändigt 3,15 m, samt hade en murtjocklek på ca 150 cm. Grund­ läggningen visade sig bestå av kullersten i morängrus, på vilken dagermurarna uppförts av tuktad kalksten i ett gråaktigt fogbruk. Murverket bestod här liksom i övriga utgrävda partier av skalmur. I sydvästra hörnet hade muren satt sig nära 30 cm. Tornets södra mur hade ovanför grundläggningen av kullersten en sula av ka lkstenshällar, som bar upp en enkel skråkantad sockel, också den av kalksten. Sockeln var 20 cm hög och sköt ut 14 cm utanför murlivet. Sulan sköt i sin tur ut 16 cm utanför sockeln, utom i väster där sockeln var rakt avslutad och sulans språng 14 cm. Sockeln och sul an av kalkstenshällar tycks inte ha funnits på tornets övriga sidor (fi g. 29). I den västra muren fanns brukavtryck efter den södra sidoposten i en enligt grävningsledarens bedömning ur­ sprunglig porta l. Murbruket var på detta ställe gulaktigt och utanför muren i väster påträffades en sönderslagen trampsten. En rad stenar intill västra muren i höjd med F ig 28. Grundmurarna efter lå nghusets sydvästra del med rester av södra korsarmen. Foto T Bil lig 1971 , ATA. The fau 11datio11s af the SW part af the 11ave with remai11s af the S transept. 34 dagermurens understa skift kan vara rester av ett medeltida golv av kalkstensplattor. De gravar och lös­ fynd som påträffades i tornet kommer att behandlas nedan. Långhuset. I direkt anslutning till tornet låg lång­ husets sydvästra hörn som liksom tornet var försett med en utskjutande grundsula och skråkantad sockel. Av den norra muren återstod endast enstaka kuller­ stenar från grundläggningen och den genom arkivalierna kända norra korsarmen var helt förstörd av dem ovan nämnda värmekulverten. Av den södra långhusmurens utsträckning mot öster kvarstod i stort sett endast grunden. Denna mur hade rivits för att ge plats åt en utbyggnad i söder (södra korsarmen), vilket framgick av att sockeln endast var bevarad i hörnet in ti ll tornet. Murens tjocklek har i långhuset varit ca 140 cm. Södra korsarmen. Den södra korsarmen visade sig vara byggd endast ca J ,5 m från långhusets sydvästra hörn. Den västra muren stötte i ytter li vet stumt mot långhuset, men låg i förband i innerlivet. Av kors­ armens östra mur fanns endast enstaka stenar kvar och den södra doldes under den nuvarande kyrkans grund. Grundläggningen bestod liksom i den äldre delen av kyrkan av kullersten i morängrus, medan de två be­ varade skiften i dagermuren utgjordes av skalmur med beklädnad av kvaderhuggen kalksten. Kvadrarna hade kantbehuggning och ytan var diagonalt behuggen med tandad mejsel. Stenarnas höjd varierade mellan J 4 och 21 cm och längden mellan 38 och 83 cm, medan bredden vanligen var 30-31 cm. Muren var ca J30 cm tjock och sockel saknades. I anslutning till den endast fragmentariskt bevarade östra murens anslutning till södra långhusmuren fanns ett murparti som visade sig vara ombyggt. Intill och ovanpå tuktade kalkstenar av samma karaktär som i tornet fanns diagonalbehuggna kvaderstenar lagda i ett brunaktigt fogbruk , som också täckte de tuktade ste­ narna. I detta parti var murtjockleken (i nord- syd lig riktning) endast J25 cm. Murpartiet motsvarar en li gt uppmätningsritningen från 18J8 den östra posten i båg­ öppningen mellan långhuset och södra korsarmen samt västra delen av ett trapphus i hörnet mellan de två byggnadsdelarna. Några säkra rester av själva trappan påträffades dock ej. Några golvstockar fanns bevarade i södra korsarmen, där de delvis vilade på den bortbrutna södra långhus­ murens grundsula. Golvstockar i samma nivå påträffades också i tornet och långhusets sydvästra hörn, vilka samtliga troligen tillhört ett golv som lagts tidigast i samband med byggandet av södra korsarmen. På en av stockarna där låg två kalkstenshällar. KYRKOBYGUNAUI: Fig 29. Sockelparti utmed tornets södra sida och långhusets sydvästra hörn. Foto T Billig 1971, ATA. Pli11th oj the S side of the tower and the SW corner oj the 11ave. Fig 30. Doppskor av brons till dolkslidor. Troligen senme­ deltida . Lösfynd från utgrävningen 1971. Foto SHM. Bro11ze chapes from dagger sheaths. Probab/y late medieval. Finds made during lhe excavatio11 in 1971. 35 KUMLA GAMLA KYRKA 270 mynt, spelmarker, bokspännen, knappar och pärlor, kritpipor, ljuspipor av järn m m. Från medeltiden här­ rörde J05 av mynten samt några skärvor från ett målat Il• Fig 31. Dräktbeslag, sk ströningar, av brons. 1400-talet. Lösfynd från utgrävningen 1971. Foto SHM. Bronze spang/es, 15th century. Finds made during the excava­ tion in 1971. Hf-----+--+- Fig 32. Spridningskarta över fynd av medeltida mynt. T Billig 1971, ATA. Map showing the /ocations of medieval coins. Gravar. Under kyrkgolvet fan ns gravar från olika tider. I västra delen av tornet påträffades fem skelett, troligen efter tre män, en kvinna och ett barn, vilka inte tycks ha begravts i kistor. Gravarna låg ca en meter under tornets förmodade medeltida golv. Skeletten hade armarna placerade över bröstet. I långhuset påträffades sex gravar med skelett i trä­ kistor. En av kistorna omgavs av en stenskoning. I den södra delen av den utgrävda kyrkan var marken under golvet så omrörd att endast lösa skelettdelar hittades. En murad gravkammare i söder intill den östra schakt­ gränsen, med planmåtten 183 x 230 cm, hade putsade kalkstensväggar som var delvis bevarade upp till 130 cm:s höjd. Den befann sig inom den del av kyrkan som byggdes till under 1400-talet (se Byggnadshistoria). Lösfynd. Förutom byggnadsstenar påträffades ett stort antal lösfynd vid utgrävningen (fig 30, 31) bl a glasfönster. En skärva av rött överfångsglas visade sig ha tillhört ett masverksförsett fönster. De medeltida mynten (fig 32), som bestämts av Per Fröberg på Kungl Myntkabinettet, härstammar från tiden ca 1250 till 1520 (åtta mynt kunde dock inte identi­ fieras). De två äldsta mynten, som präglats under Valde­ mar Birgerssons regeringstid (1250- 1275), påträffades i den södra korsarmen , det ena nära byggnadens östra vägg, det andra i byggnadens nordvästra hörn. Två mynt från Magnus Erikssons regeringstid (1319- 1363) låg norr respektive söder om tornet. Inne i tornet på­ träffades 40 medeltida mynt från perioden 1319- 1520. Av dessa var nio från 1300-talet, tjugo från 1400-talet och åtta från 1500-talet. Koncentrationen av mynt i tornet tyder på förekomsten av ett altare eller en »offer­ stock» där. Öster om södra korsarmen hittades endast ett mynt, präglat i Danmark någon gång under tiden 1396- 1439. Mynten från nyare tid domineras av mynt präglade under Karl XT:s regering (1660- 1697). Fyra dräktbeslag eller ströningar av brons bör på grund av sin ornamentik kunna dateras till medeltiden. Senmedeltida är troligen även två doppskor av brons till dolkslidor. Byggnadssten från medeltidskyrkan Ett antal tegelstenar, formtegel , kalkstenskvadrar och fragment av olika skulpterade stenar från den rivna kyrkan förvaras i ett magasin söder om kyrkan och i kyrkomuseet i kyrktornet. Större delen av dessa på­ träffades vid utgrävningen i rasmassorna i och runt den rivna kyrkan. Andra stenar har kommit fram vid grav­ grävning på kyrkogården eller påträffats i kyrkbyn. F lera av stenarna har använts sekundärt, vi lket framgår av att de har rester av murbruk även på de ornerade ytorna. Då det är väsentligt för uppfattningen om den medeltida kyrkan har de beskrivits tämligen ingående. Från den romanska kyrkan härstammar ett litet skulpterat konsol huvud av ljus sandsten (höjd 13,5 cm; fig 33- 35) som vid utgrävningen påträffades i den öst­ ligaste delen av södra korsarmen. Huvudet karakteri­ seras av stora glasögon och en kraftig mustasch. Mun­ nen och öronen är summariskt utformade och håret endast antytt. Stenen täcks av ett tunt kalklager. Dess bakre del, som suttit inmurad, är avslagen . Huvudet hör stilmässigt till en grupp skulpturer i Rekarnebygden med omtvistad datering (se vidare Byggnadshistoria). Från den gotiska kyrkan härstammar ett antal skulp­ 36 KYRKOBYGGNADEN Fig 33- 34. Konsolhuvud av sa ndsten, till skrivet den s k Mustaschmästaren. Troligen llOO-ta lets sena re hälft. Foto SHM. Brack et head, sandstone, allributed to the so-ca/led " 111011stache master". Probably fall er hal/ of the 12th ce11111ry. Fig 35. Analysteckning, jfr fig 34. Ana/y tic dra wing . Cf figure 34. terade stenar som sitter inmurade i den nuvarande kyr­ kans väggar. 1. Skulpterad sten, kapitäl eller hörn konsol, av kalksten (fig 36). Stenen sitter inmurad i det nordöstra hörnet av kyrkans södra sakristia och bar en diagonal behuggning med tandad mejsel med en tätare kantbehuggning. Den synliga bredden på stenen är 32,5 cm och höjden 21 cm. Konsolens sidor utgörs av två skulpturalt utformade, kraftigt stiliserade blad, som möts i hörnet. Upptill an­ tyds en inrullad bladspets. Bladen har mittnerver ut­ formade som grova diamantband, fyra på varje blad. På konsolens undersida finns en kvartscirkelformad vulst med en diameter av 23 cm, mot vilken en kolonnett av samma form men med 14 cm:s diameter anslutit. - 2. Skulpterad sten, sannolikt börnkonsol av kalksten (fig 37). I södra långhusväggen finns en konsolsten med samma utformning och ytbehandling som nr 1, men in­ murad så att endast den ena ornerade sidan är synlig. Stenens längd är 50 cm, varav den ornerade delen är 30 cm, och höjden är 18 cm. Två av bladets diamantnerver är synliga och en tredje skymtar på stenens undersida. Liksom på sten nr 1 finns en liten inrullad bladspets an­ 0 tydd i övre hörnet. - 3. Skulpterad anfangslist av kalk­ sten (fig 38), nu inmurad i väggen till förbindelsegången mellan 1800-talskyrkans båda sakristior. Listen är på ovansidan behuggen med tandad mejsel, medan kan­ terna har en finare behuggning. Stenen är 80 cm lång och 23 cm hög och prydd med plastiskt utformade gotiska blad med markerade mittnerver. Mellan blad­ stjälkarna finns liljeornament och en rosett. Stenens övre del skjuter ut 15 cm från väggen. Underdelen, som endast är 57 cm lång, har ett något framskjutande mitt­ parti, 28 cm långt. Den mellersta delen av stenen är skadad, eventuellt av brand, och några av bladen saknas. På bladnerverna finns spår av gråröd bemålning. - 4. Konsolhuvud av polerad kalksten (fig 39), inmurat under den ovan beskrivna anfangslistens utskjutande 37 Fig 36- 37. Hörnkonsoler (?) av kalksten, inmurade i den nuvarande kyrkans sydöstra sakristia (tv), respektive södra långhusvägg (ovan). Ca 1300. Corner brackets (?), limestone, built into tlie SE vestry (/eft and the S wal/ (above) of the present church. C 1300. Fig 38. Skulpterad aofangslist av kalk­ sten samt konsol­ huvud av kalksten, inmurade i den nu­ varande kyrkans östparti i förbindelse­ rummet mellan sakristiorna. Ca 1300. Carved /imestone abutme111 frieze and /imestone bracket head, built into the E part of the present church in. the con­ 11ecti11g room betwee11 the vestries. C 1300. 38 KYRKOBYGGNADEN Fig 39. Konsolhuvud av polerad kalksten, jfr fig 38. Ca 1300. Brack et /iead of polished limestone; cf figure 38. C 1300. mittparti. Ansiktet är schematiskt utformat med mandel­ formade ögon, rak näsa och spiralformade öron. Huvu­ det kröns av en krona med liljeformade ståndare. Huvu­ det är 18 cm högt och J9 cm brett och har enstaka rester av röd färg, bl a i munnen. På hjässan finns ett finger­ tjockt, cirka 3 cm djupt hål efter en sekundärt an­ bringad ljusarm. Huvudets ursprungliga funktion är osäker. Det kan ha varit sammankomponerat med an­ fangslisten eller burit en kolonnett med en ungefärlig diameter av J3- 14 cm. - 5. Slutsten? av kalksten (fig 40), nu inmurad i en av väggarna i tornets ovanvåning. Stenen, som är i det närmaste rund, har måtten 29 x 31 cm. På stenen finns ett inhugget sicksackmärke, troligen ett stenhuggarmärke. Stenen bär spår efter övermålning med gulbrun oljefärg. I stenmagasinet (fig 41) samt i det lilla museet i kyrk­ tornet förvaras ett antal fragment av huggna stenar från den rivna kyrkan . 6. Två huggna stenar av kalksten, den ena fragmen­ tarisk, sannolikt från mittposten i ett stort fönster eller i en portal (fig 43). Längden är 43 cm, den största bred­ den 32 cm och höjden 24,5 cm. Ytorna är diagonalt be­ huggna. Stenen består av en främre bredare del, som är triangelformad med avfasade hörn, och en bakre del som eventuellt suttit inmurad. På den oskadade stenen har den bakre delen ett, respektive två kraftiga inhuggna Fig 40. Slutsten (?) av kalksten med stenhuggarmärke, nu inmurad i tornets övervåning. Boss (?), li111esto11e, wit!t 111aso11's mark, 11ow built info the wall of the top floar of the tower . hå l på kortsidorna med ett djup av 4, 4,5 och 6 cm. På samma stens ena planhuggna sida, »ovansida», finns en nu murbruksfylld fals i övergången mellan det främre och det bakre partiet. Vinkelrätt mot denna löper i den bakre delen en annan fal s som av rost­ spår att döma varit fäste för en järnkrampa. Båda plan­ sidorna på denna sten har ett inhugget kors, sannolikt stenhuggarmärke, samt spår av murbruk. - 7. Sex skulpterade stenar av kalksten (fig 44), påträffade öster om den nuvarande kyrkan. Stenarna har ett rektangu­ lärt skaft och ett främre parti bestående av två vulster som möts i en list med kraftiga diamantsnitt. Ytorna är diagonalt behuggna med en tandad mejsel med 2- 3 mm:s bredd mellan spåren , medan kanterna har en finare behuggning. Diamantsnitten är omväxlande släta och behuggna. Skaften, som är 17 cm breda, har en längd som varierar mellan 14 och 20 cm. Stenarnas höjd är 18-21 cm och stenarnas största bredd 34 cm. Vulster­ nas diameter är cirka 17 cm. På några av stenarna finns rester av puts och vitkalkning med tegelröd färg under det yttre kalkskiktet. En av stenarna har ett litet inristat kors på ena plansidan (fig 44). - 8. Skulpterad sten av kalksten (sefig42: 3). Stenen, som är spjälkad i två halvor, är treklöverformad och har ett rektangulärt skaftpart i. Stenen är vittrad, men ytornas behuggning syns fort­ farande. Den totala längden är 41 cm och den största 39 KUMLA GAMLA KYRK A bredden 42 cm. Skaftets bredd är 16 cm och dess något stympade längd ca 14 cm. Tillsammans har de båda fragmenten en höjd av 18,5 cm. Inga spår av puts eller bruk finns. I den ena stenens mittvulst finns ett finger­ tjockt hål omgivet av sot, som möjligen innebär att stenen sekundärt använts som ljushå llare. Såvä l vu lster­ na som skaftet ansluter nära till de diamantsnitts­ ornerade stenarna (nr 7) . - 9. Tre segment, det ena fragmentari skt, av en rikt profilerad list av kalksten (fig 41). Stenarna har en elegant profilering, bestående av en bredare mittvulst omgiven av mindre vu lster med asym­ metrisk planform. Längd 40 och 44 cm, bredd 29 och höjd 22 cm. Den profi lerade sidan av stenarna är något konkav och diagonalt behuggen med tandad mejsel. På stenarnas frånsida finns rester av ett skaft. Detta har dock bilats bort och stenarna har tro ligen sekundärt använts som byggnadsmaterial, vilket bruksspår på de profilerade ytorna visar. På den ena stenen har den upp- Fig 41. Huggna stenar från den medeltida kyrkan, förva rade i kyrkans magasin. Trimmed sto11es from the medieval church, 11ow in the c/wrch storeroom. höjda mittvulsten spjälkats loss, men fästs vid stenen igen med järnkrampor. - 10. Ett tiotal rektangulära stenar med vulst , av kalksten (fig 42: 7). De långsmala stenarnas vulstparti och en del av de flata sidorna är behuggna med tandad mejsel. Stenarna visar en svag böjning. Längden varierar mellan 40 och 70 cm, medan bredden eller djupet hå ller sig omkring 30 cm. Vulsten har på vissa stenar en diameter av 9 cm, på andra 12-13 cm. I båda fallen finns två varianter beträffande ut­ formningen av den runda vulsten, dels en med sym­ metrisk planform, dels en med asymmetrisk plan där den ena sidans rundning fortsätter direkt i plansidan. Några av stenarna har putsspår på vulsten. - 11 . Kolonnettfragment av polerad kalksten. Längd 34 cm. Planen bildar en trekvartscirkel med diametern 17 cm. Cirkelsegmentets bas är 12 cm bred. - 12. Fragment av profilerad list av kalksten (fig 45). Längd 49 cm, bredd 47 och höjd 35 cm. Profileringen består bl a av en hål­ 40 KYRKOBYGGNADEN Fig 42. Uppmätning av byggnadsstenar från den medeltida kyrkan, 1:20. Uppm ., ire J Söderberg 1975. Scale drawings of stones from the medieval church; sca/e I :20. .J-­ käl och en asymmetriskt utformad vulst av samma typ som i nr 9. Det profilerade partiet och några av de an­ gränsande släta sidorna har diagonal behuggning med tandad mejsel samt kantbehuggning. Övriga partier har en enklare behuggning med diagonalt ställda parallella spår, vilket kan tyda på att stenen omhuggits. Det tegel som tillvaratogs vid utgrävningen 1971 be­ står bl a av murtegel med måtten 9 x 15, 8 x 24 cm. Ett antal rektangulära tegelstenar med måtten 8 x 14,5 x 31 cm har ett hörn avfasat (fig 42: 5). Dessutom påträffades tegel från valvribbor med fasad profil i halvstens bredd. Ribbteglens mått är 9 x 13,5 x 28 cm varav skaftets längd är 16 cm. Från efterreformatorisk tidhärstammar två kapitäl el­ ler baser av sandsten (fig42: 8). Dessa är 25 respektive 37 cm höga och har en kvadratisk bottenplatta med en sida av 47 cm. Denna övergår i en rund vulst, som bär en trumma av 33 cm:s diameter. I centrum av trum­ man finns ett ca 3 cm brett hål. Stenarna har troligen ej tillhört själva kyrkan, utan snarare ingått i en över­ byggnad till den »murade graf» som påträffats på kyrko­ gården (se Gravminnen, not 135). Kyrkans plan och mått Med hjälp av avbildningarna av kyrkan, Henric Mås­ becks uppmätningsritning från 1818 och utgrävnings­ resultaten kan man fastställa, att Kumla gamla kyrka i början av 1800-talet bestod av ett stort tvåskeppigt lång­ hus i vars östra del koret var inrymt (fig 24). I väster 5- 755411 Kumla kyrkor MÅTT I CM. 67 'i ---1 1~~~37' k------------------------------J 8 ~r~------11 n .i...__~~~~~~~~ L_J 0tl7 fanns ett smalt torn, i norr en stor tillbyggnad och intill denna en sakristia samt i söder ett vapenhus. I denna form var kyrkobyggnaden ett resultat av flera om­ byggnader. Tornet och den närmast anslutande delen av lång­ huset härrörde från en liten romansk kyrka, troligen byggd på 1100-talet. Vid 1200-talets slut tillfogades två korsarmar intill västra delen av långhuset och kyrkan förlängdes österut med ett kor av samma bredd som långhuset. På 1470-talet utvidgades kyrkorummet mot söder genom att ett sidoskepp byggdes. »Den sista till­ byggnaden, som gjorde kyrkans form, hvilken tillförene utgjort ett kors, oregelbunden, hade hvalfbågar af tegel, som alldeles icke liknade de förra. Då denna kyrkans ut­ vidgning skedde, hade af kyrkans gamla nedrifna vägg qvarlämnats så mycket, att deraf sedan bildades 2:ne stora pelare till hvalfvets stöd, och var uppgången till hvalfvet och tornet uti den ena pelaren» (inv 1830). ­ Senare tillbyggnader var vapenhuset i söder och even­ tuellt också sakristian i norr. En rad måttuppgifter finns i inventarieförteckningar och visitationsprotokoll. I kyrkoherde Nyströms »Be­ skrifning på Kumbla kyrka dess Situation och till­ stånd ...» (SDA) från 1750-talet sägs kyrkan vara»... i längden 35 1/2 aln och i bredden 24 air. Hon är en kors­ kyrka, hwilken sednare innehåller i längden 12 air och i bredden 11 alr. Högden til takfoten är öfwer alt 12 alnar ...» Inv 1791 har något annorlunda mått: »Är med Choret 38 alnar lång och 23 al• bred inom murarne 41 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 43 . Huggen byggnadssten av kalksten, sannolikt till mitt­ post i ett stort fönster eller i en portal. Trimmed buildi11g s to11e, lirnestone, probab/y for the ce11tre mul/io11 i11 a /arge window or portal. samt utbyggnaden eller så kallade Kuren på Norra sidan 12 air i fyrkant ...» (SDA). 1791 års mått upprepas i Andreas Stolpes beskrivning (på latin) av västra Närke, med undantag för att bredden där anges till 22 alnar. Enligt Måsbecks uppmätning var kyrkans inre längd i norra skeppet drygt 38, i södra drygt 35 alnar (fig 24). Bredden var drygt 24 alnar. Material och murverk Vid utgrävningen 1971 kunde man som ovan nämnts konstatera att kyrkans murar i den utgrävda delen varit uppförda av kalksten i skalmursteknik ovanpå en grund­ läggning som bestod av kullerstenar i morängrus. Vid tornets södra sida och långhusets sydvästra hörn löpte en skråkantad sockel som vi lade på en grundsula av kalkstenshällar. Det romanska murverket i dessa partier bestod av tuktad sten i ett gråaktigt fogbruk och hade en murtjocklek på cirka 140 cm i långhuset och nära 150 cm i tornet. Det lilla konsolhuvudet av sandsten (fig 33) ingick troligen i utsmyckningen av en portal. Den södra korsarmen saknade sockel och var uppförd av kvaderstenar som behuggits diagonalt med tandad mejsel. Fogbruket var brunaktigt och muren i den delen av kyrkan tycks ha varit 125-130 cm tjock. På platsen för en spiraltrappa i hörnet mellan södra korsarmen och det äldsta långhuset (f ig 24, 26) fanns såväl romanskt murverk som kvadersten i brunaktigt fogbruk. Vid den senmedeltida utvidgningen av kyrkan mot söder var byggnadsmaterialet tegel i murar och valv. Valven i den äldre delen av kyrkan var murade av kalk­ sten (inv 1830). Exteriör, yttertak Av avbildningarna framgår att kyrktornet med sin smala spi ra dominerat, och att kyrkans murar varit putsade. Det äldsta belägget för att kyrkan putsats och vitkalkats härrör från 1746, då murmästare Johan Wall­ man fick 350 daler i beta lning för att han »rappat och hwitlimadt Kyrkiowäggarna utan til rundt omkring» (räk). Av en mångfald uppgifter i räkenskaper och v1s1ta­ tionsprotokoll framgår att kyrkans samtliga yttertak varit spånklädda. Reparationer av taket omtalas redan i den medeltida räkenska psboken, bl a 1445 och 1446, och utgifter för tjära och tjärande av kyrkan nämns 1461. Under senare tider var taket rödtjärat. Rödfärg til l tjäran inköptes bl a 1692 och 1723 (räk). Ständiga underhållsarbeten har krävts för att hålla spåntaket i stånd och utgifterna för spå n är många. 1748 inköptes tex 20 000 spån för 210 daler då norra sidan av kyrktaket behövde förnyas (räk). »Huvar» på kyrktaket omnämns vid några tillfällen, bl a 1692 och 1697 (räk). Ingångar Av Måsbecks planritning framgår att man nått kyrko­ rummet dels via vapenhuset , dels via tornet (fig 24). Vapenhusportalen tycks ha varit helt oartikulerad. Att en västportal funnits i tornet framgick vid utgrävningen. Innanför vapenhuset, i söd ra korsarmens forna ytter­ mur, har en osedvanligt rikt utformad sydportal funnits, som fungerat som huvudportal före tillkomsten av vapenhuset. Av Mås becks planritning kan man se att portalen varit tvådelad med en trymåpelare i mitten . Den yttre omfattningen var av uppmätningen att döma 3 1/2 m bred och försedd med kolonnetter. Även framför trymåpelaren har tydligen en kolonnett funnits. Upp­ mätningsritningen visar också att södra korsarmens syd­ mur varit tjockare än de övriga murarna, vilket troligen får tolkas så, att den stora sydportalen legat i ett ut­ kragat parti av muren eller varit försedd med en vim­ perg. Den ståtliga sydportalen torde ha tillkommit tidigast vid 1200-talets slut i samband med att korsarmen byggdes (se nedan). Den har sin närmaste motsvarighet i Nikolaikyrkan i Örebro. 42 Ytterligare en ingång till kyrkan har funnits fö re den stora utvidgningen mot söder under senmedeltiden. I P A Nyströms »Beskrifning på Kumbla kyrka ...» (SDA), tillkommen någon gång under l 750-talet, med­ delas följande: »En del af den gamla kyrkans södra sidowägg är behållen at uppehålla hwalfwet, . . . for­ merar nu en pelare i hwilken än finnas hakerna som burit den södra kyrkodörren fö r än utbyggnaden skedde.» Det förefaller inte troli gt av planen att döma att den stympade portalen skulle vara den romanska kyrkans ursprungliga sydportal. Det torde snarare röra sig om en korporta/, vilket också framgår av Måsbecks ritning (fig 24). Den kvars tående murstumpen mellan kyrkans två östli gaste traveer är nämligen avfasad mot norr som efter en dörrni sch och i söder försedd med en kolonnett av samma typ som i sydportalen. Av­ fasningen kan i och för sig ha tillkommit för att under­ lätta sikten mot altaret eller i samband med att predik­ sto len placerats där, men kolonnetten kan knappast för­ klaras på annat sätt ä n som en del av omfattningen till en portal. Korportalen bör ha tillkommit ungefär sam­ tidigt med sydportalen (se vidare Byggnadshistoria). Sakristieportalen har på Måsbecks ritning en enkel form som ä r omöjlig att datera. Kyrkoherde M G Wallenstrå les »additamenta>> från 1780-talet (U UB) nämner a tt på »alla dörarne finnes et besynnerligt ganska gammalt järnbeslag, mera ti l zirat, efter forntidens smak, än til nytta, föreställande fi skar, foglar, mennskjor i besynnerliga ställningar m. m. Detta arbete är rart i sit slag». Hofberg omtalar i »Nerikes gamla minnen» att ett par dörrar »med rika jernsirater» länge begagnats i en loge i Hörsta . Han antar a tt dessa dörrar hört till kapellet (se ovan), men eftersom detta endast hade en portal är det troligare att det rörde sig om dörrar till Kumla kyrka . I Västra Åby, väster om Kumla, förvaras två dörrar av 1700-talstyp, som eventuellt kan komma från Kumla kyrka. 75 Fönster Enligt inv 1830 hade den gamla kyrkan »ganska få fönster». Detta bekräftas av Måsbecks planritning. I det stora långhuset har han inte markerat mer än fyra fönster. Två av dessa låg i det södra skeppets södra mur och ett i dess östra mur. Fönstren hade tvåsprångig respektive tresprångig yttre omfattning, som möjligen bevarats intakt sedan byggnadstiden på 1470-talet. I norra skeppets östmur fanns ett medeltida fönster, som enligt Mås becks ritning varit delat av en kolonnett­ försedd mittpost och haft en yttre omfattning flankerad av kolonnetter (fig 24). A A Grafströms interiörbild av kyrkan visar dock på samma plats ett tredelat fönster KYRKOBYGGNADEN F ig 44. Huggen, ornerad byggnadssten av ka lksten. Trimmed and decorated building stone of limestone. av medeltida karaktär, försett med glasmå lningar (fig 48) . Masverket har en enkel form som indela r fönstret i tre la nsettformade delar. Det är omöjligt att avgöra vilken av de två som har rä tt . Måsbeck tycks i övrigt vara tillförlitlig och man har svå rt a tt tänka sig att han skulle rita in ett fantasifönster. Ett ursprungligt föns ter av samma typ finns för övrigt i Nikolaikyrkan i Örebro. Grafströms interiör å terger flera riktiga deta ljer, som t ex altarskåpet, men han kan naturligtvis ha gjort en schematisk skiss och först senare fullbordat bilden. Det är dock anmärkningsvärt att han antyder glas­ målningar i fönstret. Sådana har nämligen enligt skriftliga källor funnits (se vidare under Glasmålningar). Dateringen av fönstret kan inte i någotdera fallet sättas senare än till 1300-talet. Beträffande fö nster i norra korsarmen , se nedan . Torn »Ett torn med spetslöpande hög och djärf resning gaf Kumla gamla Kyrka ett ärevördigt utseende, och vida omkring var denna majestä tliga tomspets, pekande mot skyn, synbar . . . » Så målande beskrivs medeltids­ kyrkans torn av kyrkoherde C E Kjellin i »Kort Be­ rättelse om Kumla Nya Kyrkas Byggnad» (ÖLM). Att tornet och dess höga spira dominerat framgår också av 43 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 45. Fragment av profilerad list av kalksten. Uppm A C Bonnier 1975. Ritad av J Söderberg. Fragment of a moulded limestone fillet. Mått i cm. alia avbildningar av kyrkan. Materialet var som tidigare nämnts tuktad kalksten elier, som det sägs i inv 1830, »kalkartad tälgsten, som i församlingen ymnigt bry­ tes ...» Den skråkantade sockeln fanns 1971 bevarad endast i söder och det är osäkert om den funnits på tornets övriga sidor. I väster fanns en portal. På Graf­ ströms exteriörbild (fig 16) har tornet enkla rundbågiga fönsteröppningar i översta våningen. Klockorna har dock åtminstone sedan senmedeltiden hängt i klock­ tornet på kyrkogården. »Tornet, som är bygdt wed gamla kyrkan innehåller 4 alnar i quadrat inuti så långt som muren räcker, nemligen 36 1/2 alns högd, resningen der uppå 60 1/2 aln hög .. . » (Nyström, 1750-talet). Enligt andra upp­ gifter var höjden 100 alnar (Abraham Samzelius, An­ dreas Stolpe), 110 alnar (inv 1830) elier 96 alnar plus 10-12 för korset (1699, L I: 2). I plan var tornet nära sex meter brett och den inre bredden drygt tre meter, medan murtjockleken var cirka 150 cm. Höjden med spiran, nära 60 meter, är anmärkningsvärd. Den slanka spiran, krönt av ett kors, var av medel­ tida typ. 1426 betalades enligt räkenskapsboken 2 mark 2 öre för »korset», vilket av sammanhanget att döma tycks ha suttit på spiran, och 1492 omnämns flera ut­ betalningar till »tommästaren». Redan 1532 och följande år gjordes utgifter på mer är 40 mark »som kosta/des oppa tornet ath thet / oprestes aff thet neder slagh / som thet feek aff askyione» och 1589 fick »tornresaren» 5 daler (räk, st prot). 1699, 1704 och 1713-1719 gjordes stora reparationer av såväl spiran som tornet. Enligt en tradition, som återges på 1830-talet av Sven Svensson i Ekeby, hade tornspiran byggts av bonden Sigge Månsson i Sörby. En person med detta namn ansågs så minnesvärd att man på 1600-talet till­ fogade i räkenskapsboken: »[An]no 1570 uart Sigge månson fadd». 76 Det förefaller rimligt att den som åstadkommer en nära 36 meter hög tornspira blir ihåg­ kommen och den ålderdomliga spiran på de bevarade avbildningarna (fig 16, 19, 22, 23) bör alitså ha byggts vid 1600-talets början. »År 1704, 13 Juni slog Åskan ned i det höga kyrk­ tornet; men tände ingen eld. Dess nedtagande, at und­ vika slika olyckor, och i fruktan att det kunde nedblåsa, efter det redan var mycket kragugt, blef af Socknens Herrskaper tillstyrkt i offentlig Sockenstämma år 1765 ...» (Wallenstråle). Spiran fick dock vara kvar fram tilI rivningen av kyrkan, då den med stor möda togs ned. Tomrummet öppnade sig mot kyrkan i en vid båge. På Måsbecks ritning är tomrummet försett med ett kryssvalv och även de skriftliga käliorna antyder att tornet kan ha varit välvt. »År 1786 i Juni slog åskan åter 44 ned i tornet, splittrade en hoper spån, men tände icke. Stenar ramlade ner utur hvalfvet, inuti kyrkan af det starka slaget ...» (Wallenstråle). Rester av ett medeltida golv av kalkstensplattor på­ träffades vid utgrävningen. I tornets västligaste del har under medeltiden fyra vuxna och ett barn begravts direkt i jorden utan kistor. Inom tornets murar fann man också 40 mynt från tiden 1319-1520. Koncentra­ tionen av mynt kan tyda på att ett altare eller en »offer­ stock» funnits där. I muren mellan tornet och långhuset fanns en mur­ öppning, som i inv 1830 beskrivs på följande sätt: »Nära hvalfvet på vestra ändan inuti kyrkan var en liten öpp­ ning i muren, försedd med en jernlucka. Deruti skola, enligt en tradition, en art orakelsvar gifvits under den Catholska tiden. Huru härmed rätteligen förhåller sig, vet ingen. Emellertid är det anmärkningsvärt, att in­ gången utifrån till denna öppning i muren icke kunde upptäckas så länge tornet och kyrkan bibehöllos; men vid rifningen befanns den vara från tornet och igen­ fylld med grus. Inuti muren voro några trappsteg ned till luckan, och lagom för en meniska. Kanske hade detta fordom utgjort en uppgång från kyrkan till tornet, ehuru den då varit nog trång.» Enligt räk tillverkades 1698 >>en Luka till Tomdörren in i Kyrchian». - Om öppningens funktion, se vidare under Byggnadshistoria. Korsarmar Såväl norr som söder om långhusets västra trave låg kvadratiska utbyggnader (se fig 24). Den norra kvar­ stod fram till kyrkans rivning, medan den södra kom att ingå i det södra sidoskeppet i samband med att kyrkan vidgades på 1400-talet. Vid utgrävningen på­ träffades rester av den södra byggnaden, medan den norra tyvärr förstörts av grundläggningen för den nya kyrkan och av en värmekulvert. På Måsbecks ritning har de båda rummen samma mått och samma typ av valv. Det är alltså troligt att de båda tillbyggnaderna tillkommit samtidigt och det kan därför vara motiverat att kalla dem för korsarmar eller tvärskepp, även om placeringen inte är den vanliga. Funktionen kommer närmare att diskuteras i samband med kyrkans bygg­ nadshistoria. Korsarmarna var uppförda av kvaderhuggen kalksten på en grundläggning av kullersten i morängrus. Sockel saknades och utgrävningen visade tydligt att åtminstone den södra korsarmen var en tillbyggnad, eftersom den hade stötfog mot långhuset. Kyrkoherde Nyström anger på 1750-talet innermåtten i den norra korsarmen till 11 x 12 alnar (SDA). Enligt Måsbecks uppmätning var bredden 11 alnar, dvs 649 cm, vilket stämmer bra med KYRKOBYGGNADEN bredden på södra korsarmen sådan den kunde upp­ skattas vid utgrävningen, cirka 650 cm. Murtjockleken var cirka 125 cm. Såväl den norra som den södra korsarmen öppnade sig in mot kyrkan i en vid båge. Måsbeck anger bågens bredd till cirka 9 alnar (drygt 5 meter). De båda rummen tycks ha varit täckta av kryssvalv som vilat på hörn­ konsoler eller kolonnetter, markerade som kvadrater med inskrivna fyllda cirklar (fig 24). Kvadraterna har enligt ritningen en sida på cirka 30 cm, vilket skulle stämma med de bevarade hörnkonsolerna i nya kyrkan (fig 36-37), vars sidor är 30 resp 32,5 cm. På plan­ ritningen är det enbart markeringarna i korsarmarnas hörn och korportalens västra sidopost som har dessa dimensioner. Eftersom det inte är troligt att båda kapitälen bevarats från den redan under 1400-talet slopade portalen, bör alltså kapitälen eller konsolerna ha hört till korsarmarnas valvarkitektur. I den norra korsarmens västra mur fanns ett litet fönster av medeltida karaktär med liten yttre omfattning och en smyg som kraftigt vidgades in mot rummet. Själva dageröppningen, som låg nära murens ytterliv, hade en bredd av ungefär 45 cm. I den norra muren fanns ett stort fönster, troligen det som enligt räk togs upp 1702: »Nya Kyrckio fönstret i Thyres Choor» (beträffande benämningen, se nedan). I norra korsarmens östra mur har Måsbeck markerat en djup halvrund nisch med en mycket smal springa som dageröppning. Anordningen har karaktär av altar­ nisch och enligt flera skriftliga källor har en sådan funnits. »På norra sidan är et chor, och ibid. i muren öster åt en Niche, som fordom haft et litet fönster. Under denna niche är likasom et litet altare. Mariae Bilden, ännu väl conserverad, med Frälsaren på armen, tyckes likaväl icke hafva haft sitt rum där, utan måtte i detta chor fordom varit et annat och större altare, brukat i Cath. tiden, som länge varit vid magt hollit; ty jag finner i det Inventario på kyrkans saker, som sal. Probst Bergman, år 1686 emottagit, denna mening: på det mindre altaret nordan til, är äfven et Linne-kläde med röda vapner påsydda, rödt förhänge och för detta altare. Besynnerligt är, och kanske utan Exempel, at så långt in i Lutherska tidehvarfvet, funnits tvänne klädda altaren i en kyrka, af hvilka blott det stora varit i bruk; men kanhända allmogen nyttjat det lilla om­ nämnda, at där offra åt Prästen sina kakor, fårbogar etc.» (Wallenstråle). I den norra korsarmen fanns alltså ett altare med altar­ nisch mot öster och möjligen har ett altare också varit placerat under det västra fönstret. I samband med spån­ slagning 1723 nämns taken på långhuset, sakristian, 45 KUMLA GAMLA KYRKA »tyresa Chor och Wapenhuset» (räk). Tyres (en annan namnform för Torgils) kor, som omnämns i den medel­ tida räkenskapsboken (se ovan), bör alltså ha varit be­ läget i norra korsarmen eller »kuren». Ytterligare stöd för detta antagande är att 1488 års avlatsbrev bland de nyinvigda altarna inte nämner Torkels altare, som enligt räkenskapsboken fanns redan 1439, eller det Maria­ altare som också bör ha funnits (se Inredning och in­ ventarier). Altarvigningen bör nämligen ha varit en följd av att kyrkan utvidgades mot söder på 1470-talet, men den norra korsarmen berördes inte av ombyggna­ den (se Byggnadshistoria). I den södra korsarmen har troligen det Helgakors­ kapell varit beläget, som omnämns i räkenskapsboken 1509 (» ... circa capellam / sancte crucis apud eclesiam Cumbla ...»). Eftersom prepositionen apud antyder att kapellet varit inrymt i en tillbyggd del av kyrkan (se resonemanget ovan i kapitlet Försvunna kyrkor), bör det nämligen ha legat i någon av korsarmarna och då lämpligen i den södra. I den norra korsarmens valv har troligen medeltida kalkmålningar funnits. Se vidare nedan under Kalk­ målningar. Spiraltrappa Ett markant inslag på Måsbecks ritning är den spiral­ trappa som löper i en pelare mitt i kyrkan (fig 24). »Då denna kyrkans utvidgning skedde, hade af kyrkans gamla nedrifna vägg qvarlämnats så mycket, att deraf sedan bildades 2:ne stora pelare till hvalfvets stöd, och var uppgången till hvalfvet och tornet uti den ena pe­ laren» (inv 1830). Vid utgrävningen visade sig denna del ha både romanskt murverk och kvadersten av samma typ som i södra korsarmen. Å ven om själva trappan tyvärr ej var bevarad, förefaller det alltså som om trappan tillkommit samtidigt med att korsarmarna byggdes. Detta tyder på att korsarmarna kan ha Yarit tvåvåniga. 1690 köptes bräder till »Stora Pelaredörren» som ledde in till trappan (räk). Sakristia En sakristia omtalas i räkenskaperna redan 1529 och 1538. På Måsbecks ritning ligger sakristian omedelbart öster om norra korsarmens östmur (fig 24). »Sacristian på Norra sidan wid Choret är hwälfd af Sten, nog liten, försedd med grön Kakelugn, Järndörr och ett Fenster med Järngaller utan och en trädlucka som tillstänges innanföre» (inv 1791). Den hade blivit »... ansenligt förbättrad med nytt trägolf och kakelugn och försedd med ett stort fenster som skedt genom Prost. Hr Dan. Jos. Stenii försorg och pådrifvande. Igenom 1 1/2 aln tjocka murar hafva tjufvar 2 år i rad brutit sig in .. . » (Abraham Samzelius, UUB). Sakristian var i det inre nära 5 1/2 m lång och drygt 2 1/2 m bred. Det enda fönstret satt mitt i den östra muren, medan ingången låg förskjuten så långt mot öster som det överhuvudtaget var möjligt. Måsbeck har inte markerat några valvribbor på sin plan av sakristian, varför man måste anta att det omtalade valvet var ett tunnvalv, kanske av tegel - att inv 1791 talar om ett valv av »Sten» visar endast att det inte rörde sig om ett innertak av trä. Redan 1727 planerade man för »den trånga och mörka sacristians utwidgande» (st prot 1727), något som dock av allt att döma aldrig blev av. Hur gammal var då sakristian? De tunna murarna - enligt Mås­ becks uppmätningsritning cirka 60 cm tjocka och enligt Samzelius beskrivning 1 1/2 aln - tyder på att den inte var medeltida, eftersom skalmurstekniken vanligt­ vis resulterade i en murtjocklek på dryga metern. Den långsmala formen, placeringen av portalen samt norra murens anpassing till den gamla ljusöppningen i norra korsarmens östmur visar att sakristian inte planerats från början. Grundmurarna var inte åtkomliga vid ut­ grävningen 1971. Vapenhus Framför den stora sydportalen låg ett vapenhus, utan fönster och med ett kryssvalv som tycks ha burits av kraftiga hörnpilastrar (fig 24). Den breda ingången i söder var helt oartikulerad. Längden var cirka 6 meter i det inre och murtjockleken cirka 75 cm. Årtalet 1645 eller 1646 fanns »innanför, öfver dören» (Wallenstråle) eller »i väggen» (inv 1830). Det är osäkert om dessa årtal avser uppförandet av vapenhuset eller någon ombyggnad, tex välvningen. Något behov av ett vapenhus kan dock ej ha uppkommit förrän efter kyrkans utvidgning mot söder på 1400-talet, eftersom södra korsarmen tidigare - liksom också tornets botten­ våning - kunde tjänstgöra som förhall. Interiör Kyrkorummet bör ha varit ganska mörkt i den norra delen, som fick direkt ljus endast genom korfönstret och indirekt ljus genom fönstren i norra korsarmen och södra sidoskeppet. Skillnaden mellan det mörka och det ljusa skeppet syns också på Grafströms interiörbild (fig 48). De båda murpelarna mitt i långhuset hindrade sikten mot högaltaret och mot predikstolen, som var fäst vid den främre pelaren. Sikten skymdes även av det gamla korskranket, som fanns kvar ännu 1702 (vis 46 I prot), och i viss mån troligen också av de tre läktarna i västra delen av kyrkan. Såväl läktarna som bänkin­ redningen tycks ha haft ett mycket enkelt utförande. Se nedan Inredning och inventarier. Golvbeläggningen bestod av kalkstensplattor, varav en del rester påträffades vid utgrävningen. Krypta eller gravkammare korridoren mellan den nuvarande kyrkans båda sakristior finns en trappa som leder ned till ett avlångt, tunnvälvt rum under korgolvet (fig 118a-b). Rummet ligger långt under den nuvarande golvnivån och kan ha ingått i den äldre kyrkan. Rummet, eller den s k kryptan, är orienterat i nord­ sydlig riktning och har måtten 2,30 x 4,15 m (se även beskrivning under Nya kyrkan). I norra väggen finns en stor stickbågig nisch som är 128 cm bred, 108 cm hög och 60 cm djup. Nischens botten utgörs av en sannolikt sekundärt använd polerad kalkstensskiva. Under putsen i rummet skymtar på flera ställen dia­ gonalbehuggna kalkstenskvadrar, bl a i nischens sidor. Stegen i trappan består av tio sådana kvaderstenar (längd 75, höjd 16-19 och djup 21-22 cm) med fin kant­ behuggning och grövre parallell behuggning på tramp­ ytan. Genom den altarliknande nischen har rummet karak­ tär av kapell eller gravkammare. Det är osäkert när kryptan tillkommit. Enligt uppgift skulle den ha an­ lagts som vinkällare när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet (se nedan). Detta förklarar dock inte nischen och det är därför möjligt att man använt sig av en äldre gravkammare. Rummet befinner sig nämligen på platsen för den medeltida kyrkans kor, ungefär mitt för hög­ altaret och med sin nedgång i östra delen av den södra kortraven (fig 25). De medeltida kalkstenskvadrarna förefaller ha an­ vänts sekundärt. Utan en ingående analys av murverket under putsen är det tyvärr omöjligt att avgöra om byggnadsmaterialet återanvänts på 1470-talet, då det gotiska korets sydmur delvis revs i samband med att kyrkan vidgades mot söder (se Byggnadshistoria), eller på 1830-talet när den nuvarande kyrkan byggdes. Annars vore det frestande att sätta den eventuella grav­ kammaren i samband med torgilskulten och 1488 års avlatsbrev, som omnämner S Torgils som ett av hög­ altarets helgon. Valv Måsbecks uppmätningsritning (fig 24) visar kryssvalv i alla delar av kyrkan utom sakristian. Valven är schema­ tiskt antydda med streckade linjer och gördelbågarna KYRKOBYGGNADEN markeras av endast en linje. I vapenhusvalvet har Mås­ beck påbörjat en kraftigare diagonalbåge, men inte full­ följt den. »Kyrkans hvalf af sten bestod af fem kupor, af hvilka de äldre hade bågar af ganska väl huggen kalksten. Den sista tillbyggnaden, som gjorde kyrkans form, hvilken tillförene utgjort ett kors, oregelbunden, hade hvalf­ bågar af tegel, som alldeles icke liknade de förra» (inv 1830). Herman Hofberg, som uppenbarligen bygger sin beskrivning på inv 1830, skriver: »Kyrkans hvalf bestod af 5 kupor, af hvilka de äldre, slagna af kalkflisor, hade refflade friser af kalksten. En senare tillkommen bygg­ nad, som gjorde kyrkans form, hvilken förut varit ett kors, oregelbunden, hade hvalfkupor af tegel, helt olika de förra» (Nerikes gamla minnen, 1868). Kyrkoherde Kjellin, som förde protokollet vid inv 1830, har också i ett annat sammanhang kortfattat be­ skrivit den gamla kyrkan och säger där, att kyrkans »dyrbara lätt men fast murade hvalf med friser af ut­ märkt väl huggen tälgsten (prydnader deraf finnas quar, inmurade i nya byggnaden, som vittna om en ovanlig skicklighet i stenbuggning i dessa aflägsna tider) gjordt senare tiders beundran» (Kort berättelse om Kumla Nya Kyrkas Byggnad, ÖLM). Tyvärr är det inte så lätt att tolka de skriftliga upp­ gifterna. Att det tillbyggda södra sidoskeppets två östra traveer haft tegelvalv är uppenbart och att dessa haft valvribbor av enkelt avfasade ribbtegel förefaller troligt av fynden från utgrävningen att döma. Uppgiften om att kyrkan hade fem valv är dock svår att förstå. Enligt Måsbeck fanns kryssvalv i västtornet, i de båda kors­ armarna samt i det tvåskeppiga långhuset, dvs inalles åtta valv i själva kyrkorummet. Frågan är vad som i inv 1830 anses vara »kyrkan». Tornets bottenvåning och norra korsarmen räknades troligen inte dit, eftersom dessa inte ingick i samma rumsbildning som långhus och kor. Om dessa räknas bort, skulle dock »kyrkan» ha bestått av sex valv och därför får man nog dra slut­ satsen att även den södra korsarmen - som ju ef­ ter utvidgningen mot söder på 1470-talet egentligen var en del av det södra sidoskeppet - inte räknades. Vad som då återstår är tre valv i norra skeppet och de två redan nämnda tegelvalven i söder. De äldre valven med »bågar af ganska väl huggen kalksten» var alltså valven i det norra skeppet. »Bågarna» i fråga kan vara valvribbor, men troligare är väl att därmed avses gördelbågar. Hofberg säger i stället för bågar »refflade friser» (Nerikes gamla minnen) eller »friser af kannelerad tälgsten» (ms 1868), men avser troligen samma sak. Som ovan nämnts har Måsbeck inte markerat gördelbågarnas bredd, men det 47 KUMLA GAMLA KYRKA är sannolikt att den bevarade anfangslisten (fig 38) burit antingen en av dessa gördelbågar eller någon av bågarna mellan korsarmarna och långhuset. Även andra av de bevarade stenarna från gamla kyrkan har troligen hört till valvarkitekturen. Frag­ menten av en profilerad båge (fig 41) kan ha utmärkt triumfbågen mellan långhusets och korets valv och de svagt böjda stenarna med vulstprofil (fig 42: 7) kan tänkas ha ingått som en sorts sköldbågar för att markera över­ gången mellan valv och sköldmurar. Som tidigare nämnts tycks de båda korsarmarnas valv ha burits av hörnkonsoler, troligen av den typ som ännu finns kvar i kyrkan (fig 36-37). Till de bevarade konsolerna har uppenbarligen hört kolonnetter och valven bör därför ha varit av samma typ som i t ex Glanshammars norra kapell, där hörnkolonnetter bär kraftiga diagonalribbor av kalksten och där valvhjässan pryds av en slutsten som närmast har formen av en champagnekork. En liknande sten har ju också be­ varats i Kumla (fig 40), där den nu sitter inmurad i tornet. Om tornets kryssvalv vet vi ingenting, men det är väl rimligt att det varit byggt av kalksten liksom de övriga valven i den äldre delen av kyrkan. Sakristian tycks ha haft ett tunnvalv, eventuellt av tegel, och vapenhusets valv har med all sannolikhet också varit av tegel. Kalkmålningar 1439 utbetalades enligt räkenskapsboken 6 öre för målning av ornament på Torkels altare, »pro pictura Byggnadshistoria Den äldsta kyrkan I analogi med t ex kyrkorna i Glanshammar och Mosjö bör stenkyrkan i Kumla ha haft en föregångare av trä. Om denna vet vi dock ingenting och några spår efter en äldre kyrka framkom inte vid utgrävningen 1971. Kastalen på kyrkogården kan dock ha uppförts som skydd för en träkyrka (se vidare nedan). Den första stenkyrkan var en relativt liten romansk kyrka med torn i väster och ett smalare kor i öster, med eller utan absid (fig 163 I). De inre måtten med en bredd på ca 6 m i långhuset och ca 3 m i tornet är obetydligt större än motsvarande mått i kapellet i Hörsta. I Glans­ hammars kyrka (SvK, Nä I: 3, vol 92), vars byggnads­ förlopp mycket liknar Kumla kyrkas, har den romanska ornamentorum altaris sancti / tyrgillj». Målningen kan eventuellt ha bestått av ett geometriskt mönster av samma typ som påträffats på sidoaltarna i Hörsta (se ovan). Pengarna utbetalades dock till »domino andris», dvs prästen Anders eller Andreas, vilket antyder att det kan ha rört sig om ett liturgiskt bildinnehåll. 77 Tidigare samma år betalades 14 mark 4 örtugar för altarorna­ ment, »pro ornamentis altarium», vilket dock sannolikt avser en textil utsmyckning. 1454 betalades 8 mark, en ganska stor summa, till målaren, »peictori» (sic). Vid detta tillfälle kan de i flera av de skriftliga källorna omtalade kalkmålningarna i norra korsarmen ha tillkommit. » ... i hvalfvet på norra utbyggnaden voro åtskilliga Bibliska stycken illa målade, hvilka mycket försämrade hvalfvets ursprung­ liga utseende» (inv 1830). I Hofbergs »Nerikes Fornlem­ ningar» sägs följande: »En utbyggnad på norra sidan, hvars hvalfkupor voro prydda med till stor del affallne figurmålningar al fresco . . . » Glasmålningar I korfönstret i norra skeppet har funnits medeltida glas­ målningar, som skymtar på Grafströms interiörbild av kyrkan (fig 48). »Wid östra ändan har kyrkan haft ett fönster af färgade, Catholska bilder föreställande, glas, hvaraf en och annan ruta var i behåll, till dess kyrkan nedrevs» (inv 1830). Glasmålningarna försvann i samband med kyrkans rivning och kunde inte spåras av Herman Hofberg 1868. delen av kyrkan varit drygt 6 m bred, medan tornets inre bredd endast var cirka 2 1/2 m. Den romanska kyrkans murverk bestod av lätt tuktad kalksten och kyrkan var åtminstone i sydväst försedd med en skråkantad sockel. I väster och troligen också i söder ledde smala portaler in till kyrkorummet ­ västportalen kan dock möjligen ha tillkommit först i nästa byggnadsperiod. Fasaderna hade sannolikt en enkel skulptural utsmyckning runt portalerna i likhet med en del kyrkor i Rekarnebygden. Av denna ut­ smyckning finns ett mustaschprytt huvud av sandsten (fig 33) bevarat. Golvet bestod troligen av plankor, utom möjligen i tornet där rester av en golvbeläggning av kalkstens­ 48 BYGGNADSHISTORIA plattor påträffades vid utgrävningen. Kyrkorummet var förmodligen täckt av ett plant trätak, medan tornet bör ha varit välvt. En öppning i långhusets västra mur förde enligt beskrivningen i inv 1830 med några trappsteg upp i tornet, men hade vid något tillfälle igenfyllts med grus. Enligt traditionen skulle genom luckan »en art orakelsvar gifvits under den Catholska tiden». Öpp­ ningens ursprungliga funktion bör ha varit att åstad­ komma en förbindelse med tornets övre våningar, efter­ som ingen trappa tycks ha löpt i tommurarna. Några rester efter en tomtrappa påträffades inte vid utgräv­ ningen av kyrkan och murtjockleken är också i minsta laget för att tillåta en murtrappa. Traditionen om »orakelsvar» är intressant och kan innehålla ett korn av sanning. Vid de mysteriespel, som under medeltiden uppfördes i kyrkorna vid påsktiden, utnyttjade man ibland öppningar i murar och valv för att åskådliggöra passionsdramat genom att hissa upp och ned skulpturer m m. 78 Det är möjligt att öppningen i Kumla använts för repliker eller växelsång vid dessa spel och att traditionen bevarat minnet av detta. Utan tillgång till skriftligt källmaterial är det vansk­ ligt att fastställa den romanska stenkyrkans ålder och datering på rent stilistiska grunder blir också svårare ju längre tillbaka i tiden vi kommer. Olyckligtvis kunde man vid utgrävningen 1971 inte fastställa den romanska kyrkans ursprungliga avslutning mot öster. Vi vet där­ för inte hur långt långhuset sträckte sig och om koret varit försett med absid, vilket hade kunnat underlätta dateringen av kyrkan. Förekomsten av sockel brukar innebära att kyrkan inte tillkommit i den allra första generationen sten­ kyrkor. 79 Det går dock inte att påvisa att sockeln löpt runt hela kyrkan i Kumla. I Granhammarskyrkan i Vintrosa sn (SvK Nä I: 2, 6; vol 63, 147), som antagits vara en av Närkes äldsta stenkyrkor, finns en utbildad sockel endast i söder. Granhammarskyrkan har dock troligen haft en annan plan och ett grövre och slarvigare murverk än den romanska kyrkan i Kumla. Det skulpterade sandstenshuvudet som påträffades vid utgrävningen 1971 (fig 33) kan sättas i samband med de skulpturer av den sk Mustaschmästaren som finns bevarade i kyrkor i Rekarnebygden i Söderman­ land. Dessa har dock daterats högst olika - på sti­ listiska grunder. Mustaschmästarens skulpturala ut­ smyckning har sålunda av Wilhelm Holmqvist daterats till 1000-talet på grundval av ornamentiken, medan Elisabeth Svärdström med ledning av runornas ut­ seende på portalskulpturen i Torpa kyrka daterat Mustaschmästarens verk till 1100-talet, troligast till dess senare hälft, en datering som också Johnny Roosval föreslagit. 80 Torpa är för övrigt den enda kyrkan i gruppen där portalskulpturen kan antas delvis sitta i ur­ sprungligt läge och där Mustaschmästaren signerat sitt verk, »Ödulv gjorde kyrkan». Av Mustaschmästarens, eller Ödulvs, kyrkor har Torpa rakslutet kor, medan Tumbo, där skulpturerna sitter i sekundärt läge, har absid. Det är rimligt att anta att bruket att bygga absid hänger samman med en för­ ändring i liturgin och att kyrkor med absid tillhör en något senare tid än kyrkor med rakslutet kor. 81 Om Kumla i likhet med Torpa haft ett rakslutet kor får man därför anta att kyrkan inte heller hört till de yngsta romanska kyrkorna. Tyvärr vet man ännu inte när den förmodade förändringen i liturgin ägde rum och om den skedde samtidigt i hela Mellansverige. Ännu så länge kan alltså inte dateringen av den romanska kyrkan i Kumla preciseras. Förekomsten av det skulpterade huvudet tyder på att Ödulv eller en byggmästare från samma hytta byggt Kumla kyrka. Ingen annan kyrka i Närke kan sättas i samband med den sörmländska gruppen av kyrkor, men kyrkorna tillhör samma stift - Strängnäs stift - och Närke har av Schiick m fl antagits vara en del av Re­ karnebygden. 82 Inga inventarier har bevarats från denna tid. Kastalen Om kastalen uppförts samtidigt med den romanska kyrkan eller i samband med dess utvidgning under 1200­ talets slut (se nedan) hade man väntat sig att byggnads­ materialet skulle ha varit tuktad eller kvaderhuggen sten. Så var dock inte fallet. Det finns därför visst fog för antagandet att kastalen skulle vara äldre än den romanska kyrkan och ha uppförts intill en träkyrka. Det är svårt att förklara varför en kasta) finns just i Kumla. Visserligen ligger kyrkan vid korsningen mellan två viktiga vägar, men som vakttorn kunde lika väl ett trätorn ha tjänat. Kastalen kan knappast ha fungerat som spärrfäste och det är inte heller troligt att be­ folkningen trängt ihop sig i tornet i orostider. Kastalen kan i stället möjligen ses som ett tecken på att kyrkan eller bygden tidigt haft behov av ett brandsäkert för­ varingsutrymme för sina dyrbarheter. Som ovan på­ pekats är det möjligt att häradstinget utnyttjat byggna­ den för sitt arkiv. Oavsett om kastalen uppförts tidigare än eller sam­ tidigt med den romanska stenkyrkan bör den ha till­ kommit på 1100-talet liksom de flesta andra kastaler. Då kyrkogårdsmuren uppfördes kom tornet att ingå som en del i denna varvid hela kyrkogårdsområdet fick 49 KUMLA GAMLA KYRKA en försvarsbetonad prägel. Detta skedde dock knappast tidigare än på 1200-talet, kanske ännu senare. Korsarmarna byggs Utgrävningen 1971 visade att korsarmama och spiral­ trappan tillbyggts i ett senare skede och att angränsande delar av södra långhusmuren samtidigt byggts om. Sannolikt förlängdes kyrkan också mot öster vid samma tillfälle (fig 163: Il). Den ombyggda kyrkan hade sin huvudingång i söder genom en praktfull dubbelportal (se vidare nedan). Till det nya koret ledde en korportal och eventuellt togs västportalen upp först under denna byggnadsperiod. Det är tyvärr omöjligt att avgöra om kyrkan för­ längdes endast ett stycke mot öster eller om den redan nu fick den utsträckning som den hade när Måsbeck gjorde sin uppmätning. Det östra korfönstret var av medeltida typ och torde knappast kunna dateras senare än till 1300-talet, oavsett vilken av avbildningarna man utgår ifrån, Grafströms (fig 48) eller Måsbecks (fig 24). Detta förhållande borde alltså innebära att koret bygg­ des i hela sin längd. Å andra sidan låg ingången till sakristian inte i korets östligaste trave, utan en bit in i den andra traven från öster. Det naturligaste hade givetvis varit att för­ lägga altare och sakristia så nära varandra som möjligt. Måhända härrörde sakristieportalen från en äldre sakristia, vilket i så fall innebär att koret haft en kortare Fig 46--47. Rekonstruktion av medeltidskyrkan efter tillbyggnaden av korsar­ mama omkring år 1300, 1 : 200. A C Bonnier 1976. Ritad av J Söderberg. Reconstruction of the medieval church after the addition of the transepts around 1300. Scale 1 : 200. 50 ..... ".. •J' ~.':\.:..._._,,_ . ,_ "':-.,·: ·. ' •• It~" ·;·:;·'.:i:~<: :.r. .y/;:'· 51 KUMLA GAMLA KYRKA föregångare. Även placeringen av korsarmarna så långt västerut skulle i någon mån kunna förklaras av att kyrkan förlängts mot öster i två omgångar. De stora korsarmarna öppnade sig i nästan hela sin bredd in mot långhuset. I den södra korsarmen, som också fungerade som förhall till kyrkan, var troligen det 1509 omtalade Helgakorskapellet inrymt och i den norra fanns S Torgils altare. Med tanke på att spiral­ trappan byggts samtidigt med tvärskeppet är det rimligt att tänka sig att den kan ha lett upp till en övre våning i korsarmarna. Det är troligt att hela kyrkan nu försågs med de kalk­ stensvalv som omnämns i de skriftliga källorna och som finns markerade på Måsbecks planritning. Som ovan nämnts förefaller det som om valven i korsarmarna bars av hörnkolonnetter. Byggnadstekniken med fint behuggen kvadersten före­ kommer - förutom i Kumla - i ett flertal byggnads­ verk i Närke, som i Riseberga klosterkyrka och Örebro Nikolaikyrka samt i Kils, Sköllersta och Glanshammars kyrkor. De två senare har av Erik Lundberg daterats till 1200-talets senare hälft eller tiden omkring 1300. Han har också påpekat likheten mellan dessa kyrkor och 1200-talsdelarna av långhuset i cisterciensernunnornas kyrka i V reta. 83 Genom sin byggnadsteknik, placering och storlek för korsarmarna i Kumla tanken till Glanshammars kyrka (SvK Nä I: 3, vol 92), som vid 1200-talets slut för­ längdes mot öster och försågs med ett stort kapell norr om långhusets västligaste trave. I Glanshammar finns dock inga tecken på att någon motsvarighet byggts i söder. Korsarmar finns endast vid en annan kyrka i Närke, nämligen Kil (SvK Nä I: 2, vol 63), vars tvär­ skepp dock är av en ålderdomligare typ. Ytterligare några kyrkor i Strängnäs stift har tvärskepp på sed­ vanlig plats intill koret. I övriga delar av landet finns en rad kyrkor som vid 1200-talets slut byggts med korsarmar liknande dem i Kumla. Detta gäller framför allt områden där det cisterciensiska inflytandet på kyrkoarkitekturen är märkbart och i särskilt hög grad Linköpings stift. Där har korsarmar eller stora kapell byggts i bl a Örtomta, Landeryd, Vårdsberg, Heda, Rogslösa och Västerlösa. Även på Öland finns en grupp kyrkor med breda kors­ armar, vars ståtligaste representant är Gärdslösa kyrka. Gärdslösa kyrka byggdes liksom Kumla först som en liten romansk stenkyrka och förlängdes sedan mot öster flera gånger under medeltiden. De stora kors­ armarna, som är tvåvåniga med ett vackert fönster in mot övervåningen, ligger i västra delen av den nu­ varande kyrkan. Den södra korsarmen har en ståtlig portal som täcks av en vimperg och ligger i ett utkragat parti av muren. Även i den norra korsarmen finns en portal, som dock har ett enklare utförande. Korsarmar­ na i Gärdslösa anses ha byggts vid 1200-talets mitt av byggmästaren Håkan Tanna, som även var verksam på Gotland. 84 Formerna i portaler och fönster är fort­ farande romanska. Korsarmarna i Gärdslösa är det praktfullaste exemp­ let på en typ som introducerades under 1100-talets senare del genom det nya koret i Vreta klosterkyrka (SvK, Ög Il, vol 43). Detta byggdes nämligen med ett brett tvärskepp som inte på sedvanligt cistercienservis upptogs av en rad små kapell. I stället blev tvärskepps­ armarna ovanligt breda, med sin största utbredning i öst-väst, precis som i de öländska kyrkorna. Det är inte omöjligt att Håkan Tanna kan ha kommit i kontakt med arkitekturen i Vreta vid välvningen av kloster­ kyrkans kor, som anses ha utförts av gotlänningar och slutförts någon gång före år 1289.85 De nämnda kors­ armskyrkorna på fastlandet visar också påverkan från cistercienserarkitekturen och då framför allt från Vreta klosters kyrka. Även valvarkitekturen i Kumla pekar på en cister­ ciensisk byggnadstradition. Valven i korsarmarna tycks ha burits av hörnkolonnetter, liksom valven i kapellet i Glanshammar och sakristian i Sköllersta. Som Erik Lundberg påpekat har valvtypen nära anknytning till valven i Vreta, speciellt i dess långhus som välvdes vid 1200-talets mitt. 86 Även korvalven - från tiden före 1289 - har hörnkolonnetter och kraftiga diagonalribbor av samma typ som i de nämnda kyrkorna. I Kumla fanns dock en skulptural utsmyckning av valven, vilket var främmande för de cisterciensiska bygg­ mästarna. Den säregna ornamentiken på de bevarade kapitälen (fig 36, 37) tycks närmast vara en lokal variant av det forrnspråk som uppstod i mötet mellan gotländsk stenhuggartradition och katedralgotik. Kapitälens ut­ formning - med stora blad med kraftiga diamantband som bladnerver - för tanken till ornamentiken i de kyrkor som byggts av den gotländske anonymmästaren Neo-iconicus. Sin närmaste motsvarighet har denna ornamentik dock i Sköllersta kyrka, vars tre kolonnett­ omfattade portaler har kapitälband prydda av kraftiga diamantsnitt. Som Erik Lundberg påpekat, är det mycket svårt att datera de provinsiella formerna. Han har dock föreslagit dateringen 1270-1280 eller något senare för kyrkan i Sköllersta (se not 83). Den skulpterade anfangslisten och det krönta huvudet från Kumla (fig 38, 39) är också svåra att datera på sti­ listiska grunder. Det är möjligt att de ursprungligen varit sammankomponerade på ett sätt som liknar de 52 konsoler som burit gördelbågarna i Kil och Gärdslösa. Listens blad är gotiskt bulliga med upphöjda bladner­ ver, som påminner om ornamentiken på gotländska kapitälband, och sammankomponerade med bladen förekommer lilje- och rosett-ornament, vilka i sin stram­ het kontrasterar mot bladens naturalism. De vulstförsedda stenar som bevarats från den rivna kyrkan i Kumla (fig 42: 7) kan också ha hört till valvarki­ tekturen och varit diagonalribbor eller sköldbågar lik­ nande dem i Nikolaikyrkan i Örebro (SvK Nä I: 1, vol 46). Triumfbågen kan ha utmärkts av den profilerade båge som bevarats i några fragment (fig 41). Stilistiskt är det stor skillnad mellan ornamentiken på å ena sidan kapitälen (fig 36--37) och de diamant­ snittsornerade stenarna (fig 42: 4) och å andra sidan an­ fangslisten (fig 38). Skillnaden kan bero på att den skulpturala utsmyckningen tillkommit vid olika tider, men det är också möjligt att allt huggits samtidigt. En liknande stilblandning är nämligen typisk för Nikolai­ kyrkan i Örebro. Av det ovan framförda bör ha framgått att Kumla kyrka utvidgades i nära anslutning till de övriga bygg­ nadsföretag som var igång i Närke under 1200-talets slut och att dessa i sin tur sammanhänger med cister­ ciensisk byggnadstradition. Av allt att döma har im­ pulser från olika håll sammansmälts och skapat en blandstil som kommit till uttryck i såväl större kyrkor som församlingskyrkor. I Närke kan byggnadstradi­ tionen ha introducerats i samband med byggandet av Riseberga klosterkyrka, vars byggnadshistoria ännu inte är utredd. Erik Lundberg har pekat på möjligheten av en gotländsk byggnadshytta, som från Gothem på Gotland via Gärdslösa på Öland kommit över till Östergötland - där nya impulser hämtats från Lin­ köpings domkyrka - och fortsatt vidare till Närke. 87 Den stilistiska analysen pekar på 1200-talets slut som en trolig tillkomsttid för korsarmarna i Kumla. För en sådan datering talar också de två mynten från Valdemar Birgerssons regeringstid, 1250--1275, som påträffats i resterna av den södra korsarmen. Inga inventarier har bevarats från denna tid. Från 1300-talets början här­ stammar dock en paten (fig 140). Beträffande sydportalens datering, se vidare nedan. Korsarmarnas användning Korsarmarnas placering långt nere i väster tyder på att de inte haft något samband med kulten vid högaltaret. Den norra korsarmen, som åtminstone under sen­ medeltiden var inrättad till helgonkor åt S Torgils, hade i öster en altarnisch med ett smalt ljusinsläpp och i väster ett fönster som av utformningen att döma kan BYGGNADSHISTORIA ha varit placerat ovanför ett annat altare. I den södra korsarmen fanns en portal med dubbla ingångar och med största sannolikhet också ett eller flera altaren. Jämförelser med Gärdslösa m fl kyrkor på Öland och Lau på Gotland visar att korsarmarna i Kumla kan ha varit tvåvåniga•• och att spiraltrappan i så fall till­ kommit för att leda upp till övervåningen. På 1400-talet var kyrkan föremål för vallfart och ett lokalt helgon, troligen S Torkel, var förknippat med kyrkan redan vid 1300-talets mitt (DS nr 4069). Det är omöjligt att påvisa när kulten av S Torkel uppstod, men det ligger nära till hands att anta, att korsarmarna byggts för att göra helgonets reliker mer åtkomliga och att Kumla kyrka varit vallfartskyrka redan under 1200­ talet. Den ovanliga dubbelportalen kan ha tillkommit för att underlätta processioner och den eventuella över­ våningen kan ha använts som pilgrimshärbärge.•• Ut­ rymmet ovanför valven kan också ha utnyttjats av S Torgils gille (känt från 1525) och av deltagarna i de prästmöten som bör ha hållits i kyrkan - flera av kyrkoherdarna i Kumla var ju under medeltiden prostar över hela Närke. •0 Inte bara S Torkel tycks dock ha haft altare och reliker i ena korsarmen. I den norra korsarmen eller helgonkoret fanns troligen också ett Mariaaltare, som omtalas på 1400-talet, och Helgakorskapellet, som om­ nämns 1509, bör ha varit inrymt i den södra korsarmen. I avlatsbrevet från 1488 uppräknas bl a altaren för S Olov, S Anna, S Gregorius och Alla helgon. Av dessa bör åtminstone S Olovs altare ha funnits i någon av korsarmarna - troligast den södra - eftersom en Olovsbild finns omnämnd redan på 1420-talet, dvs före den stora utvidgningen mot söder. S Cecilias skrin, som lagades 1514, kan möjligen också ha stått i någon av korsarmarna. Se även nedan Altaren och altar­ prydnader. Sydportalen Av flera skäl är sydportalen svår att datera. Dels är dess utformning inte känd i detalj, dels är dubbelpor­ taler utomordentligt ovanliga. Sydportalen kan mycket väl ha blivit infogad långt efter det att korsarmarna byggts färdigt och som ovan nämnts har kyrkan möjli­ gen förlängts åt öster i flera etapper. Den enda kännedom vi har om sydportalens ut­ seende är Måsbecks planritning, som visar att den hade en tvåsprångig omfattning som liksom trymåpelaren var försedd med kolonnetter. Planritningen tyder också på att muren runt portalen varit utkragad, förmodligen i form av en vimperg (fig 24). En del av de huggna stenar som bevarats från den medeltida kyrkan kan ha 53 KUMLA GAMLA KYRKA tillhört portalen, bl a stenarna i fig 43 som antingen in­ gått i trymåpelaren eller i mittposten till ett stort fönster. Några av de tidigare nämnda korsarmskyrkorna har, eller har haft, vimpergprydda och kolonnettomfattade portaler. En ovanligt ståtlig rundbågig portal finns i södra korsarmen i Gärdslösa och en något enklare har funnits på motsvarande ställe i Vårdsberg. Även i Kil finns en sådan portal, dock inte i tvärskeppet utan i västra delen av långhuset. 91 Dubbelportaler finns bl a i domkyrkorna i Linköping och Uppsala, men Kumla är den enda kända landsför­ samlingen vars kyrka haft en sådan. Märkligt nog har det dock funnits ytterligare två kyrkor i Närke med dubbelportaler. I Nikolaikyrkan i Örebro (Nä I: 1, vol 46) finns portalen ännu bevarad, medan endast frag­ ment av den påträffats vid utgrävningar i Riseberga klosterkyrka. Nikolaikyrkans stora sydportal har delvis nyhuggits vid en stor restaurering vid 1800-talets slut, men till­ räckligt mycket återstår för att man skall kunna re­ konstruera det ursprungliga utseendet. Den vimperg som nu pryder portalen är från 1800-talet och från början har man troligen istället planerat en förhall fram­ för portalen. Omfattningens sidor är inte flersprångiga som i Kumla utan släta och prydda med fyra kolonnetter på var sida. Trymåpelaren pryds också av smäckra kolonnetter som vilar på en treklöverformad bas. Basen har samma form och behuggning som en i Kumla på­ träffad sten (fig 42: 3). Nikolaikyrkans portal antas ha tillkommit under 1300-talets första årtionden och vara präglad av en kontinentalgotisk stil till skillnad från övriga partier av kyrkan. 92 Dubbelportalen i Riseberga låg inte i söder, där klosterbyggnaderna var belägna, utan i norr. Kloster­ kyrkan ligger i ruiner och av portalen har endast den ena flersprångiga sidoposten påträffats. 93 Varken klosterkyrkan eller portalen kan än så länge dateras. Stilistiskt är det alltså omöjligt att datera sydportalen i Kumla. Alla de nämnda kyrkorna med dubbelportaler har dock byggts under perioden 1200-talets senare del­ 1300-talets förra hälft. Om kumlaportalen tillkommit samtidigt med korsarmarna skulle den härröra från 1200-talets slut och därmed vara äldre än Nikolaikyrkans portal. Lika troligt är dock att sydportalen i Kumla infogats något senare, kanske i samband med att kyrkan utvidgats mot öster. Gemensamt för de tre närkekyrkorna är att de under senmedeltiden hyst kvarlevorna efter personer med helgonrykte - Torkel i Kumla, Engelbrekt i Örebro och den heliga Birgittas dotter Ingeborg i Riseberga94 ­ och därmed sannolikt varit målet för vallfärder. Dubbel­ portalerna kan dock inte ha tillkommit under 1400­ talet, varför man måste fråga sig om inte alla tre kyr­ korna varit vallfartskyrkor redan dessförinnan. Kyrkan utvidgas mot söder 1439 målades ornament på S Torkels altare och 1454 betalades 8 mark till en målare, som kanske utförde de kalkmålningar som funnits i norra korsarmen. Räkenskaperna under kyrkoherde Magnus Ger­ mundis tid, ca 1473---ca 1493, domineras av utgifter för tegelslagning, kalkbränning och murning. Med största sannolikhet var det då som Kumla kyrka utvidgades med två traveer i söder (fig 163: 111). Tillsammans med södra korsarmen, vars östra mur revs, bildade tillbygg­ naden ett sidoskepp i söder. Delar av det äldre lång­ husets sydmur bibehölls som stöd för valven. Den tillbyggda delen välvdes troligen omedelbart. Tegelvalven hade ribbor av halvstens bredd med en enkel avfasad profil (fig 42: 4). Det är möjligt att tornet höjdes under denna byggnadsperiod. Byggnadsarbetena tycks ha kulminerat i slutet av 1470-talet och 1478 och följande år betalades nära 100 mark till Erik murmästare. Vid biskop Kort Rogges altarvigning 1488 - som kostade församlingen 12 mark plus en mark för avlatsbrevet - bör arbetena ha varit någorlunda färdiga. I räkenskaperna kan man ganska detaljerat läsa om inköp av byggnadsmaterial och redskap, som tex »troch saar skoffla balior» (dvs tråg, såar, skovlar och baljor), samt om kosthållet för byggnadsarbetarna. Dessa drack uppenbarligen stora mängder öl, för malt och humle hör till de återkommande inköpen liksom fisk (både färsk och saltad), smör, mjöl och salt. Samma år som biskopen visiterade kyrkan, 1488, in­ köptes ett altarkläde för 14 mark och ett »beläte» för 30 mark. De närmaste tre åren anskaffades ett stort antal textilier. Inga av dessa inventarier har bevarats. Däremot finns fortfarande den Mariabild som köptes 1473 och som särskilt omtalas i 1477 års avlatsbrev samt högaltarskåpet, som anskaffades redan 1439--40. Av utgifterna från 1490-talet framgår att arbetena fortsatte med spåning av tak och tornspira. Byggnadsarbeten under 1500-talet Vid början av 1500-talet var arbeten åter igång vid Kumla kyrka och till murmästaren betalades 1504 18 mark, 1505 drygt 19 mark och 1507 11 mark. 1508 fick Lasse Jönsson i Hjortsberga betalt för en kalkugn och för att han »bigde offuer pelaren». 1510 fick Jöns murmästare drygt 22 mark och följande år 30 mark samt en silver­ sked. 1512 betalades Jöns Olsson sammanlagt 10 mark 54 i murarlön och »i0ns muromestare i 0rebro» fick 8 mark plus expenser. Samma år utbetalades dock även 3 mark till »i0ns muromestare i arboga» och året därefter fick Jöns Olsson ytterligare 3 mark i murarlön. Dessutom gjordes utgifter för byggnadsmaterial och kosthåll. 95 Det rörde sig alltså om ganska omfattande byggnads­ arbeten. Jonas Samzelius har i sina kommentarer till räkenskapsboken antagit att utbyggnaden av kyrkan cirka trettio år tidigare var tekniskt bristfällig och att trycket från taket och kyrkans äldre valv fick korgaveln att svikta. 96 Detta förefaller troligt, eftersom räken­ skaperna upptar utgifter för murankaren och järn­ stänger. Det är dock inte omöjligt att man även hade andra arbeten igång på kyrkan eller kyrkogården. Kanske var det nu man byggde den sakristia som syns på Måsbecks planritning och som inte finns omnämnd förrän på 1500-talet. 1513 betalades Lasse Jönsson i Hjortsberga 9 öre »for han muradhe i vickskalen». Som Samzelius har påpekat torde det röra sig om en skytteglugg i kastalen (se not 61). 1515 hade tydligen byggnadsarbetena avslutats och i samband med detta flyttades kyrkans invigningsdag. Då betalades nämligen 12 öre till biskopens kansler, magister Petrus, »pro litere translacione dedicacionis diem ecclesie kombla» (för brev om translation av Kumla kyrkas invigningsdag), och två silverskedar till biskopen »pro translacione diem dedicacionis ecclesie Cumbla». Samma år inköptes även ett altarkläde till S Torgils kor samt mässkläder för sammanlagt 15 mark och helgonets skrin reparerades. 97 1536 betalades 9 öre för »d0rabraedhe til klocko­ tornith» och följande år drygt 4 mark för dörrar och »d0raiaern» till tornet. Det är osäkert om de senare ut­ gifterna rör klocktornet (kastalen) eller kyrktornet. Säkert är det dock tornspiran som åsyftas 1542, då 24 mark »kostades oppa torneth ath det oprestes aff thet neder slagh som thet feek aff askyione», och 1543, då man betalade 20 mark för »torneth skal aterbigias». BYGGNADSHISTORIA Efter 1546 förändrades såsom nämnts kyrkans eko­ nomiska situation radikalt genom att alla gods in­ drogs till kronan och man fick inskränka sig till de nödvändigaste underhållsarbetena på kyrkobyggnaden. Enligt en anteckning i räkenskaps boken skadades kyrkan av brand 1581, och 1589 betalades 5 daler till »torn­ resaren». Bland de inventarier som anskaffades under 1500­ talet kan särskilt nämnas en dyrbar monstrans, som av­ betalades under åren 1517-21 men senare indrogs vid Gustav Vasas reduktion av kyrkornas silver, en ännu bevarad, praktfullt broderad korkåpa med årtalet 1522 (fig 73-77) samt en predikstol från 1592 (fig 65-70). Senare förändringar Under de följande århundradena vidtogs vid flera till­ fällen reparationer, framför allt av taket och tornspiran som skadades vid blixtnedslag. Årtalet 1645 eller 1646, som fanns i vapenhuset, tyder på att detta antingen byggdes eller reparerades då. Måsbecks planritning (fig 24) visar pilastrar i hörnen på vapenhuset, vilket sannolikt tyder på att valvet var sekundärt. Valvslagningen kan alltså ha ägt rum 1645­ 1646 medan själva vapenhuset kanske byggdes redan i samband med byggnadsarbetena på 1500-talet. År 1763 påtalades av biskop och konsistorium att kyrkan borde utvidgas och förbättras. Församlingen hade då nyligen »förbättrat hela Kyrkio Taket och Sacristian» och ansåg sig ej ha råd med någon ytter­ ligare tillbyggnad. 1798 togs dock vid prostvisitationen i augusti ett beslut om nybyggnad. Nybyggnaden på­ börjades dock först 1828. Samtidigt revs den gamla kyrkan och kastalen. I samband med beskrivningen av den nya kyrkan nedan ges i kapitlet »Den nya byggna­ den planeras» en skildring av diskussionerna kring den nya kyrkans tillkomst och den gamla kyrkans ra­ sering. 55 Fig 48. Jnteriör av Kumla gamla kyrka. Akvarell av Anders Abraham Grafst röm 1822. Avbildad i »Minne af A A Grafström.» Foto KB. Jnteri01· oj Kumla old church. Waterco/our by Anders Abraham Grafström, 1822. 56 DEN GAMLA KYRKANS INREDNING OCH INVENTARIER av MARIAN ULLEN Kyrkoherde Franzens svärson Anders Abraham Graf­ ström (not 68) avbildade såsom nämnts 1822 även den gamla kyrkans interiör i två akvareller. Båda visar östra delen av koret med högaltaret och det me­ deltida altarskåpet. Tack vare den ganska detaljerade interiörbilden i fig 48 vet vi alltså hur denna del av kyrkorummet tedde sig under den gamla kyrkans sista decennium. Efter rivningen av kyrkobyggnaden 1828 såldes inredningen. De flesta av kyrkans inven­ tarier överfördes dock till den nya kyrkan. Även äldre inventarier, som medeltida skulpturer, predikstol och vissa textilier, som man ej längre hade användning för, behölls men magasinerades och har senare tillförts olika museer. Förutom dessa vittnesbörd om den gamla kyrkan finns i det rikhaltiga arkivaliska materialet en mängd intressanta och utförliga uppgifter om den in­ redning och de inventarier som förbrukats under år­ hundradenas lopp. Speciellt betydelsefulla är upp­ gifterna i den bevarade medeltida räkenskapsboken (se ovan), som allmänt bidrar till att öka våra kunskaper om en kyrkas inventarier under senmedeltiden, hur de anskaffades och vad de kostade. Altaren och altarprydnader I de senmedeltida räkenskaperna och avlatsbreven om­ nämns flera altaren. Genom ett avlatsbrev från 1450 vet vi att kyrkan »invigts till ära för martyren Sankte Torgils, dess skyddshelgon». Ett särskilt altare för detta helgon omtalas 1439. Vi vet också att hans helgonskrin fanns i kyrkan eftersom räkenskaperna omnämner lagning av S Torgils skrin 1515. Den speciella kulten av närkeshelgonet S Torgils eller Torkel och kyrkans funk­ tion som vallfartskyrka har behandlats utförligt ovan. Biskopen Kort Rogge i Strängnäs vigde vid sin visita­ tion av Kumla kyrka den 22 januari 1488 följande altaren:•• »högaltaret till ära för den heliga och odel­ bara treenigheten och för den helige Johannes Döparen, Lars, Eskil och Torgils martyren, Heliga korsets altare till ära för samma heliga kors och för Sanct Stephanus, den förste martyren, Bernardinus och den heliga drottning Helena, S. Olovs till ära för S Olov, Erik, Henrik och Sigfrid, Sancta Annas altare till ära för samma Sancta Anna och S Katarina, de 11 000 jung­ frurna och Birgitta, S. Gregorius' altare till ära för densamme, och för S. Vincens, de 10 000 soldaterna och Kristofer, och All helgona altare till ära för dessa alla Guds heliga, ärkeängeln Mikael, aposteln Andreas, Erasmus och Antonius, i vilka alla och särskilda altaren med tillbörlig vördnad och heder många helgonreliker hava nedlagts, så som till fylles upplyses på de öppna tavlor, som hängts ut vid varje altare». Denna vigning av altarena efter ombyggnaden av kyrkan (jfr ovan) omnämns samma år i kyrkans räkenskapsbok som en utgift på 12 mark. I räkenskaperna omnämns också ett flertal gånger inköp av tavlor och skulpturer till altarena. Det av Kort Rogge vigda högaltaret pryddes av det praktfulla altarskåp som ses i fig 49. Altarskåpet fick behålla denna plats även under den efterreformatoriska tiden och pryder på Grafströms interiörbild (fig 48) fortfarande kyrkans altare. Efter kyrkans rivning för­ varades altarskåpet i den nya kyrkans torn men skänktes 1867 på uppmaning av distriktsläkaren Herman Hof­ berg av församlingen till Statens Historiska Museum (inv 3 795). Skåpets predella var dock fram till 1909 deponerad i Strängnäs kyrkomuseum. Altarskåpet, som är utfört i ek, är försett med dubbla dörrar och predella. Corpus och insidan av de inre dörrarna pryds av skulpturer, utsidan på innerdörrarna och båda sidorna på ytterdörrarna är försedda med målningar liksom den bevarade delen av predellan. Skåpets höjd 178 cm; corpus' bredd 180 cm, dörrarna vardera 89 cm, predellan 196 cm; djup 18 cm, ytter­ dörrarna 4 cm. Corpus (fig 49) indelas genom strävpelare med pinakler i tre paneler. Den breda mittpanelen har upptill två snidade baldakiner, de smala sidopanelerna en. Centralmotivet utgörs av Marias kröning eller snarare av Maria som förbedjerska för mänskligheten efter sin upphöjelse till himladrottning. Maria och Kristus är placerade på en lång, profilerad bänk. Maria med händerna i böneställning sitter halvt vänd mot Kristus som höjer sin högra hand till välsignelse medan den 6 --755411 Kumla kyrkor 57 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 49. Altarskåp, sannolikt utfört i Li.ibeck. lnköpt till Kumla kyrka 1439. Nu i SHM. I mittpartiet en framställning av Marias kröning. De båda flankerande helgonen är S Eskil tv och S Torkel t h. Foto H Hultgren 1963, ATA. Polyptych, probably made al Li/beck. Purchased for Kumla Church in 1439. Now in the Musewn of National Antiquities, Stockholm. /11 the cemre panel is a representation oj the Crowning of the Virgin , flank ed by St Eskil and St Torkel, le/I and right respectively. vänstra vilar på en glob på det vänstra knät. Båda bär kronor. Till vänster om mittgruppen ses helgonbiskopen Eskil med tre stenar i sin vänstra hand. Till höger av­ bildas kyrkans skyddshelgon, S Torkel (fig 1 ). Han är iförd borgerlig dräkt och bär struthätta över en mantel som är knäppt på höger axel. Den halvlånga dräkten har bälte och bälteväska. I sin högra hand hå ller han en bok, i den vänstra har sannolikt funn its hans attribut, en klockk läpp. Sidodörrarna har något enklare baldakiner än corpus medan sockeln pryds av samma genombrutna masverk som i corpus. I den vänstra dörren avbildas längst ti ll vänster S Gertrud, klädd i dok, halskläde och mantel och med sitt attribut kyrkobyggnaden i den högra handen. I mitten står S Olov trampande på en drake med människohuvud och krona. Draken symboliserar den besegrade fienden, som i detta fall är Harald, enligt en senmedeltida legend Olovs halvbror och rival om Norges kungakrona. Den krönte Olov hå ller i den vänstra handen en glob, i den högra bör som vanligt ha funnits en yxa. Till höger, närmast corpus, står aposteln Petrus som pendang till aposteln Paulus på andra sidan om skåpets mittscen. S Olov motsvaras i den högra dörren av S Erik med krona och ciborium, S Gertrud motsvaras av S Birgitta i änkedräkt med en uppslagen bok i sin högra hand . 58 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 50a. Altarskåpets vänstra sidodörr. De avbildade helgo­ nen är S Gertrud, S Olov och aposteln Petrus. Foto H Hult­ gren J963, A TA. Lejt door af the polyptych. The saints shown are St Gertrude, St Ola/ and the Apostle Peter. Figurerna karakteriseras av tunga volymer och kraf­ tigt modellerade veckfall. Ansiktena är stora och rund­ kindade, näsorna kraftiga, munnarna små, ögonen ha lv­ slutna. Skulpturerna är placerade mot en förgylld bak­ grund i vilket de rikt ornamenterade gloriorna är stämplade (fig 50). Även dräkterna är förgy llda med detaljer i rött, blå tt och grå tt, det sistnämnda markerar pälsverk. Färgerna ä r lagda på en tunn kredering. Även i masverket förekommer rött och blå tt. Enstaka skador finns på såväl ansiktenas som dräkternas målning. I ett par fall är nästipparna avslagna och vissa attribut saknas även. Masverket är delvis svå rt skadat, framför allt i sockelpartiet. Dörrarnas målningar är mycket välbevarade från­ sett elen stora bebådelsescenen på de yttre dörrarnas ut­ sida, som är synlig då skåpet är helt stängt (fig 51 ). Fig 50b. Altarskåpets högra sidodörr. Från v ses aposteln Paulus, S Erik och S Birgitta. Foto H Hultgren 1963, ATA. Right door oj the polyptych. From lejt lo right are the Apostle Paul, St Erik and St Birgitta. Jungfru Maria och ängeln upptar hä r varsin dörrhalva. Scenen utspelas i en rumsinteriör med röd , guldstjä rn­ beströdd fond . Go lvet är diagonalrutat i gult och rött . Maria stå r framför en läspulpet, bakom henne finns ett öppet bokskåp med böcker och en vas med vita liljor. Dräkten är röd med blå mantel med grönt foder. Ärke­ ängeln Gabriel är klädd i vitt med o li vgrön mantel. Ikonografiskt ovanligt är att den stav han håller i sin högra hand är en korsstav, som därmed antyder den kommande korsdöclen .99 Ovanför ä rkeängeln ses Gud Fader i en molnsky. Scenen förtydligas genom två långa ringlande språkband med änglahälsningen och Marias svar i minuskelskrift. Texten är nu fragmentarisk »[Ave + Maria + gracia + ] plena + dominus tecum .. .» ( = Hell dig, Maria, du högtbenådade! Herren är med dig. / Luk l: 28) samt »[Ecce] + ancilla + domini + Fiat + 59 KUMLA GAMLA KYRKA michi +se[cundu]m +ve[rb]u[m] + tuu[m]» ( = Se, jag ä r Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt. / Luk 1: 38). 100 Skåpets övriga må lningar utgörs av en passionssvit i å tta bildavsnitt (fig 52). De mycket välbevarade må l­ ningarnas rika färgskala domineras av rött, grönt, gult, olika violetta nyanser, grått och svart mot guldfond (fig 60). De figurrik a scenerna, dä r ma n a nar en på­ verkan från de under senmedeltiden a ll t populärare mysteriespelen, uppvisar många intressanta deta ljer inte minst i fråga om dräkter och dräkttillbehör. Rumsan­ g ivelserna är noggranna med utnyttjande av perspektiv, a nsiktsuttryck och rörelser är r ikt varierade. Det övre registret visar från vänster: l. Kristus i Cet­ semane (fig 53). Kristus ses tillsammans med de tre sovande lärjungarna i den av ett fl ä tat stängsel omgivna trädgården. I skyn framträder Gud Fader med kalken. De med bloss och olika vapen utrustade soldaterna tränger just in genom porten. Den främste bär en lyk ta i banden. T ill vänster utanför stängslet står Judas och pekar på Kristus. Scenen sammanfattar a lltså två motiv: den bedja nde Kristus i Getsemane och Judas förräder i, vanligen skildrat som Judaskyssen. - 2. Kristi gisslande och Törnekröningen. Vänstra delen av bilden visar Fig 51. Altarskåpet i fig 49 med stängda dörrar. Den målade scenen visar Bebådelsen . På predellan Kristus omgiven av apostlarna. Foto S T Karlsson, ATA. The polyplych in figure 49 wilh closed doors. The pa i11ted scene shows the Anm111ciation. On the predella is Christ 1vith the apostles. Kristus bunden vid en pelare och gisslad av fyra män med olika tortyrredskap. T ill höger ses Kristus iförd purpurmanteln törnekrönas av två män som med hjälp av långa störar trycker ner törnekransen . Till vänster s tå r en elegant klädd man, sannolikt översteprästen Kaifas, som pekar på Kristus och samtidigt samtalar med en man i judehat!. Den knäböjande mannen som håna r Kri stus visar att må laren här kombinerat Krist i törnekröning och bespottelse i en bild . - 3. Kristus in­ !ör Pilatus. Den bundne och törnekrönte Kristus står inför Pilatus, som sitter på domarbänken och vänder sig bort och tvår sina bänder i ett handfat som en page hå ller fram (fi g 54). Pagen har runt axlarna en lång handduk . Bredvid honom står yt terliga re en page med handkannan med vatten. Pilatus är iförd en ytterst praktfull drä kt. Det långa skägget är fl ätat och de två Jänkarna avslutas med varsi tt gnistrande spänne. Scenen bevittnas förutom av de soldater som vaktar Kristus även av Pila tus hustru, som står bakom sin man och viskar i hans öra om sin onda dröm, och en man vid hennes sida. I dö rröppningen till vänster trängs även människor. Främst står en man med ett ringlande språ k­ band utan text. - 4. Korsbärandet (f ig 55). K ristus går ut genom stadsporten bärande si tt kors. Runt omkring 60 Fig 52. Altarskåpet i fig 49 med uppslagna dörrar. Målningarna skildrar passionshistorien. Foto S T Karlsson, ATA. The polyptych in f igure 49 with the doors ope11 . The pai11ti11gs depict the Passion oj Chris!. F ig 53. Kristus i Getsemane. Detalj av fig 52. Foto S T Karlsson, ATA. Christ in Gethsemane. Detail from figure 52. 61 Fig 54. Pilat us tvår sina händer. Detalj av fig 52. Foto S T Karlsson, ATA. Po111i11s Pi/ale washing his hands. Derail from figure 52. Fig 55. Korsbärandet. Detalj av fig 52. Foto ST Karlsson. ATA. Chris! Bearing rhe Cross. Delai/ from figure 52. honom finns beväpnade soldater. Framför honom går två soldater med hammare. Den ene bär också en korg med de spikar som ska användas vid korsfästelsen . Efter Kri stus går Simon från Cyrene, som just ska lyfta korset från den under bördan dignande Kristus. I porten skymtar Maria och Johannes med gyllene glorior. I det nedre registret följer från vänster: - 5. Kors­ fästelsen (fig 56- 58). I scenens mitt den korsfäste Kristus. Till vänster om korset står den sörjande Maria och Johannes samt de båda andra Mariorna, Maria från Magdala och Maria, Jacobs moder. I bakgrunden, all­ deles intill korset, står en man och pekar upp mot Kri stus. Ur hans mun kommer ett språkband med texten »Math», dvs en hänvisning till Matteus' evangelium. Till vänster om honom skymtar Longinus med lansen. Till höger om korset står Stefaton med isopstängeln . Främst bland åskådarna på denna sida stå r den elegant klädde hövitsmannen som vänder sig mot en granne, pekar upp mot Kristus och säger: »vere filius dei erat iste» ( = i sanning denne var Guds son). På den bakom­ stående och välvilligt lyssnande mannens mantelfå ll har målats några mycket framträdande tecken och bok­ stäver (fig 58), möjligen ett bomärke, vilket skulle kunna vara målarens signatur, och fe( = fecit?). - 6. Ned- INREDNING OCH INVENTARIER tagandet från korset (fig 59). Även denna scen är mycket folkrik . I mitten ses Josef frå n Arimatea lyfta ned den döde Kristus från korset. I bakgrunden skymtar Maria och Johannes. Maria håller den dödes högra hand. - 7. Gravläggningen (fig 60). Den kringgärdade gravplatsen påminner om Getsemane örtagård i scen I . Själva gra­ ven, som är utformad som en stor stensarkofag, är pla­ cerad diagonalt i bildrummet. Två män, Josef och Nicodemus, sänker ner den döde. Bland de sörjande finns fem gloriaförsedda personer: Maria och Johannes samt sannolikt de tre kvinnor som omtalas i samband med Jesu korsfästelse - Maria frå n Magdala, Maria Jacobs moder och Sebedeus' söners moder. - 8. Kristi uppståndelse och Kristus visar sig för Maria från Magdala (fig 61). Kristus stiger ur den öppnade sarko­ fagen med korsfana i handen. Runt graven sit ter sol­ dater, alla sovande utom en som ser upp mot Kristus. I bakgrunden till vänster syns staden Jerusalem, till höger skildras ytterligare en scen ur passionshistorien, nämligen hur Kristus efter uppståndelsen visar sig för Maria från Magdala. Kristus håller i sin högra hand en spade, vilket syftar på att Maria vid mötet först upp­ fattade honom som örtagårdsmästaren. Av altarskåpets predella återstår det målade fram­ 63 Fig 56. Korsfästelsen. Detalj av fig 52. Foto S T Karlsson, ATA. The Cruc1f ixion. Detail from figure 52. F ig 57. Den sö1jande Maria och Johannes. Deta lj av fig 56. Foto ST Karlsson, ATA. Mary and John mourning. Detail oj figure 56. Fig 58. Detalj av fig 56. Det målade bomärket är möjligen målarens signatur fö lj t av bokstäverna fe (fecit?). Foto S T Karlsson, ATA. Detail oj figure 56. The painted mark may be the sig11ature oj the artist, followed by the letters f e (fecit?). 64 INREDN ING OCH INVENTAR IER F ig 59. Nedtagandet från korset. Detalj av [ig 52. Foto ST Karlsson, ATA. The Descent from the Cross. Detail from Jigure 52. stycket med en framställning av Kristus och de tolv apostlarna (fig 52, 62). I mitten ses Kristus som hå ller upp sina genomstungna händer. Närmast honom av­ bildas apostlafursta rna Petrus och Pau lus. I brädans nederkant finns två halva gångjärn (fig 62), som visar att predellan har kunnat öppnas. Anordningen är sekun­ där och tyder på att man inrättat utrymmet som sakra­ menthus . Eventuellt har det även använts som relik­ gömma. Genom räkenskapsboken vet vi a tt a lta rskåpet in­ köptes till Kumla kyrka 1439 under prosten Hans' tid 10 1 och a tt frakten skedde via Arboga, dit det sannolikt kommit sjövägen genom Mälaren frå n Tyskland. Må leriet och sk ulpturerna är, som framgå r av en 7 - 7554 I I Kumla ky rkor 65 INREDNING OCH INVE TARIER Fig 60. Kristi gravläggning. Detalj av altarskåpet i fig 49 och 52, inköpt till Kumla kyrka 1439. The Deposilio11. Delail from polyptych i11 figures 49 a11d 52. Purclwsed for Kumla Church i11 1439. Fig 61. Kristi uppståndelse. Detalj av fig 52. Foto ST Karls­ son, ATA. The Res11rrectio11 of Chris/. Delail from figure 52. sti listisk granskning, ej utförda av samme mästare, troligen dock inom samma verkstad. I diskussionen om målningarnas ursprung har bl a Rostock föreslagits. Rune Norberg anser dock i sin uppsats om Engelbrekts­ tidens kyrkliga konst i Närke att a ltarskåpet trots vissa provinsiella drag bör vara utfört i Li.ibeck. Bl a finns viss anknytning till det s k Stecknitzfararnas altarskåp från J430-talet i LUbecks domkyrka. 102 Även Monica Rydbeck har senare betecknat a ltarskåpet som ett Li.ibeckarbete. 103 En parallell finns i Sverige i altar­ skåpet i Bjä lbo kyrka i Östergötland, där predellans målning av Kristus och apostlarna helt överensstämmer med Kumlaskåpets. Skulpturen är dock i Bjälbo inte av samma konstnärliga kvalitet som i Kumla. 10·1 År 1439 uppger räkenskapsboken: »Item har vi betalat 40 mark för inköp av altartavla; item 1 hundrade järn för körsla och andra utgifter, för utförandet av sidorna l hundrade järn, l mark, 2 örtugar och 2 öre.» År 1440: »Item har vi, förutom de 40 mark reda penningar som nämnts ovan, för att betala altartavlan givit ut 3 läster järn plus 5t hundrade järn för att er­ hå lla rätt vikt; för de tomma faten och körsla till Arboga har vi beta lat 61- mark och 2 örtugar. - Item samma år 40 mark reda penningar för densamma altar­ tavlan; item 5 fat järn för densamma altartavlan och 10 örtugor för körsla. 10• Ersättningen tycks alltså ha upp­ gått till 120 mark i reda penningar samt 3 läster järn, St hundrade järn (1 hundrade järn = 120 stänger osmund­ järn) och ytterligare 5 fat järn. Det är mycket möjligt att gåvomedel, som inte behövde redovisas i räken­ skaperna, även ingick i betalningen av det dyrbara altarskåpet. Osmundjärnet hade under medeltiden sär­ sk ilt i de o lika bergslagerna och i gränstrakterna intill dessa stor betydelse som betalningsmedel, vilket inte minst framgår av Kumla kyrkas räkenskapsbok, där järn förekommer mycket ofta både bland kyrkans fordringar och som betalning. 106 Även gjutningen av stork locka n å r 1501 betalades till stor del med osmund­ järn (se nedan). År 1439, det år då man alltså började betala det stora altarskåpet, upptages också utgifter på 14 mark och 4 örtugar för altarets prydnader (pro ornamentis altarium) och 6 öre till herr Anders för ornamentens målning på S Torkels altare (domino andris pro pictura ornamen­ torum a lta ris sancti tyrgillj). Vad den förstnämnda, ganska stora utgiften innebär vet vi inte. Av den andra kan vi såsom nämnts utläsa att man vid denna tid hade ett speciellt altare för S Torkel (se ovan). S Torkels altare omnämns däremot inte vid Kort Rogges altar­ vigning 1488, då i stället huvudaltaret sägs vara vigt åt bl a Torkel martyren. Ett speciellt Maria- eller Vårfru­ altare omtalas inte heller vid detta tillfälle. Redan på 1420-talet hade man dock inköpt en »ymagine beate virginis» till en kostnad av 36 mark. År 1440 inköper man också en krona för 5 mark att hänga framför den heliga jungfruns altare. En ny dyrbar Mariabild inköps 1473, sannolikt identisk med den Mariabild, som ses i fig 63. I ett avlatsbrev från 1477 uppmanas besökare dessutom att framför allt vörda bilderna på högaltaret och bilden av jungfru Maria. Orsaken till att S Torkels 67 KUMLA GAMLA KYRKA och jungfru Marias a ltaren inte vigs 1488 ä r troligen att de båda var placerade i den norra korsarmen och a lltså inte berördes av den nyligen genomförda ut vidgn ingen av kyrkan mot söder (jfr ovan). Ett S Torkels kor om­ talas l 515, då man inköpte ett altarkläde för detta. Ett a ltare nedan för fönsternischen i det norra koret omtalas ännu 1686 (inv) , då det fortfarande pryddes av ett rö tt an tependium och ett a ltarbrun med broderade vapen, vilket tyder på att det efter reformationen fortsatt a tt fungera som ett kvi nnoalta re och s k kakaltare (jfr ovan). I räkenskapsboken upptages även på 1420-ta let en utgift på 35 mark »for sancte olaff belae te». Det är mycket möjligt att detta Olovsalta re varit beläget i den södra korsarmen. Ett speciel lt altare för detta helgon omtalas även vid vign ingen 1488 . År l 462 finns en utgi ft på 4 mark för ett »beläte». 1488 anskaffas ytterli gare en skulptur för 30 mark. 1460 hade dessutom utbeta lats 15 mark för en a ltartavla. Enligt rä kenskaperna anskaffades a lltså under 1400­ talet inte mindre än sju olika a lta rprydnader. Till de många helgon som dyrkades hörde även S Cecilia, vilkens sk rin lagades å r I 514 av frater Herman, som för sitt arbete fick 3 öre. Att kyrkan varit utrustad med alla de hä r nämnda olika altarena och helgonrelikerna bekräftar dess speciel la funktion som va ll fartskyrka. Ytterligare en notis rörande högaltaret finns i den medeltida räkenskapsboken. l 526 betalades »xxii 0ra per in tyninghe f0 r i bij0 rnskyn» som placerades fram- Fig 62. Detalj av altarskåpets predella. Jfr fig 51. Foto S T Karlsson, ATA. Detail oj the predella oj the polyptych. Cj fig11re 51. för a ltaret. Även efter reformationen behölls högaltaret oförändrat. Att det var fristående framgår av ett socken­ stämmoprotokoll från 1760, då prosten påpekade att utrymmet i koret skulle förbättras om altaret flyttades nä rmare intill väggen. Det medeltida korskranket tycks ha funnits kvar fram till 1700-talets början. År 1702 på­ pekades nämligen vid visitation att det gamla skranket framför koret borde nedtagas eftersom det skymde ut­ sikten mot altaret. På Grafströms interiörbild (fig 48) ser man hur a ltar­ partiet var utformat omkring I 820. Altarringen ä r bru­ ten och försedd med enkla , rektangulä ra fyllningar. På a lta ret stå r två par ljusstakar. Altarskåpet är öppet och visar de fö rgyllda skulpturerna. T ill vänster om a ltaret stå r dopfunten. På väggen under fönst ret hänger bl a en nummertavla. På väggen till höger sitter under fönstret den s k Baranoffs tavla (se nedan). Den 1473 inköpta Mariabilden är såsom nämnts be­ varad (deponerad i ÖLM, inv nr 3942). Skulpturen (fig 63, 64), som ursprungligen bör ha varit placerad i ett skåp, är av ek och skuren i ett stycke frå nsett bänk­ gavla rna. Av den ursprungliga polykromien å terstå r endast enstaka rester av kredering samt små partier av gu ld och blå tt . Maria är placerad på en rak bänk med profilerad framsida och ifö rd en rak, vid klädnad och mantel. Det långa hå ret är samlat i fyra nedhängande länkar. Den ursprungli ga, löst påsatta kronan, som vilat mot det skulpterade pannbandet, saknas. Likaså saknas Marias högra underarm och hand. På den vänstra 68 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 63. Madonnabild, inköpt ti ll Kumla kyrka 1473. Sannolikt inhemskt arbete. Nu i ÖLM. Figure of the Virgin, bought for Kumla Church in 1473. Probably Swedish work. armen sitter Jesusbarnet iförd en lång klädnad. Hans armar är avslagna och även fötterna ä r skadade. Karakteristiskt för skulpturen är de runda, mjukt modellerade ansiktena, de kraftigt st iliserade hårlockar­ na och det tunga veckfallet, som bildar stora, släta ytor och nedtill skarpt brutna veck. Av Marias vänstra hand framgår att händerna varit påfallande stora och onyan­ serat skulpterade, vi lket kontrasterar mot de fint for­ made ans iktsdragen. Skulpturens höjd J24 cm. Jnköpsåret J473 erläggs först J5 mark »på varfru belaete». Något senare på å ret uppges att »laurens vlffson i vastena haver obburet pa varfru belete xl mark viij vm olafvi», dvs vid Olsmässot iden . Senare på året betalas ytter ligare 80 mark . Den summa som kyrko­ 69 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 64. Jesusbarnet. Detalj av fig 63. The C/iild Jesus. Detail from figure 63. herden Magnus Germundi utbetalade under sitt första å r i Kumla tycks därmed ha uppgått till 135 mark. 101 Vem som åsyftas med Lars Ulvsson i Vadstena är ovisst då ingen titel förekommer. Man kan emellertid utesluta klostrets präster och munkar eftersom denna kategori alltid omnämns med förnamn samt titeln herr (dominus) respektive frater. Samzelius anser att det troligen är stadens borgmästare med samma namn, som i så fall skulle ha förmedlat köpet. 108 Madonnabildens snidare karakteriseras av Rune Nor­ berg som troligen svensk men utbildad i Lubeck. Nor­ berg tillskriver honom även bl a de bevarade altar­ skåpen i Risinge gamla kyrka och i Östra Tollstad i Östcrgötland. 100 Stilistiskt nära Kumlamadonnan stå r även en madonnabild och en bild av S Gertrud i Fivel­ stads kyrka nära Vadstena och en Johannes Döparen i Norra Fågelås kyrka i Västergötland, som hade nära förbindelser med klostret. De sistnämnda skulpturernas släktskap har påpekats av Andreas Lind blom, som även knyter Kumlamadonnans mästare till Vadstenaskolans skul pturtradition. 110 Fig 65. Predikstol, anskaffad 1592. Nu i ÖLM. Pulpit, acquired in 1592. Madonnabilden betingade ett mycket högt pris jäm­ fört med de andra skulpturer som omnämns i räken­ skaperna. Det kan dels vara beroende på att den sanno­ likt ursprungligen var placerad i ett rikt utsmyckat skåp liksom madonnan i Ri singe och dels på att den lösa kronan troligen var ett dyrbart guldsmedsarbete. Man 70 I RED I G OCH INVENTARI ER F ig 66. Aposteln Petrus. Detalj av predikstolens trapp­ barriär. Jfr fig 65. The Apostle Peter. Detail from the pulpit staircase panel/ing. Cf figure 65. kan här jämföra med att en kalk som inköptes samma å r kostade 25 mark. Att madonnabilden ansågs vara speciellt värdefull framgå r också av det omnämnda avlatsbrevet från 1477, där besökarna uppmanas att med passande hedersbetygelser hylla och vörda hög­ altarets bilder och »lmago bea tae virginis gloriosae». Predikstol En predikstol omnämns första gången J 544, då man ut­ betalade »X "Jra f0r en pnedika stol giordes». Denna, som av den relativt blygsamma summan a tt döma ­ samma kostnad upptages för vin och oblater - var ett enkelt snickararbete, ersattes J592 med den i fig 65 avbildade, rikt snidade och bemå lade prediksto len, vilken placerades vid den östligaste långhuspela ren (fig 48) . Pred ikstolen förvaras nu i Örebro Läns Museum (inv nr 2992). Predikstolskorgen har sexsidig p lanform och är sammanbyggd med en rä tvinklig barriär för trappan, som mynnade norr om pela ren. Uppbyggnaden är Fig 67. Evangelisterna Matteus och Markus. Deta lj av pre­ dikstolens barriär. Jfr fig 65. The Evangelists Ma llhew and Mark. Details from the pulpit staircase. Cf figure 65. F ig 68. Detalj av pred iks tolens barriär. Jfr fi g 65. Tv Kristus som Salvator mundi , därefter evange listerna Lukas och Johannes. J textfä ltet under Kristusbilden ses ett bomärke, som sannolikt är träsnidarens. Detail from the panelling oj the pulpit. Cf f igure 65. Lejt, Christ as Salvator Mundi, followed by the Evangelists Luke and John. In the text below the picture oj Chris/ is a mark, probably that oj the woodcarver. 71 Fig 69. Evangelisten Matteus med sin symbol, en ängel. Detalj av fig 67. St Ma11hew the Evangelist, 1vith Iris symbol, an ange/. Detail of figure 67. Fig 70. Eva ngeli sten Lukas. Detalj av fig 68. St Luke, the Evangelist. Detail of figure 68. 72 strängt arkitektonisk. De rektangulära fyllningarna har bågställningar med insatta figurreliefer, mellanstyckena utgörs av refflade pilastrar. Sockelns och entablementets fyllningar är dekorerade med beslagsornamentik. Trapp­ barriärens reliefer visar aposteln Petrus (fig 66) samt evangelisten Matteus (fig 67, 69). På korgens barriär ses från vänster evangelisten Markus (fig 67), i mittfältet Kristus som Salvator mundi (fig 68) samt därefter evangelisterna Lukas (fig 68, 70) och Johannes. Samt­ liga evangelister avbildas i profil sittande vid sina skriv­ pulpeter. Samtliga är även försedda med respektive attribut samt sitt namn i ett textfält nedtill. Under Kristusbilden står i inskurna versaler: »Salvator / Mundi / Lavrentivs / Clavidivs /Anno 1592 / Pas (bo­ märke) tor». Laurentius Claudii (Clauidius) var kyrko­ herde i Kumla och predikstolen har alltså anskaffats genom hans försorg. Eftersom han omtalas som en mycket förmögen man kan han också vara donatorn. 111 Det infogade bomärket avser sannolikt träsnidaren (fig 68). Predikstolens sexsidiga ljudtak, som kröns av tre­ kantsgavlar och pinakler, har även rik, snidad orna­ mentik. Runt insidan finns en nu endast fragmentarisk, målad inskrift, ett bibelspråk ur »Math. 3: v.16». Predikstolen är målad i rött, blått, grönt, brunt och svart. Figurskulpturerna är placerade mot svart bak­ grund. Målningen utfördes enligt räkenskaperna år 1681. Predikstolen anses av H Raben vara utförd av Hans Kantenitz, en av de konstsnickare som var verksamma i landet under Karl IX. Kantenitz var bl a anlitad för inredningsarbeten på slottet i Örebro. Samma attri­ buering har även predikstolarna i Svinnegarns kyrka i Uppland och Glanshammars kyrka i Närke. 112 Predik­ stolar av liknande typ finns även i kyrkorna i Kräcklinge, Ekeby och Arboga i närheten av Örebro. Av det timglas, som var placerat på predikstolen, återstår endast själva ställningen av mässing för fyra glas (ÖLM inv nr 2997). Bänkinredning och läktare I kyrkoherde Kjellins beskrivning av kyrkan 1830 (inv) står följande om bänkinredningen: »Bänkarna i kyrkan bestodo af tjocka plankor, hvarken sågade eller hyflade, utan endast med yxa täljda och qvinnornas bänkar hade inga ryggstöd, undantagande de, som voro för stånds­ personer. Trenne läktare funnos, der bänkarna voro af samma beskaffenhet». År 1791 påpekas vid inven­ teringen att bänkarna inte är »inbyggde, utan endast af sittbänkar bestående, äro till större delen utan dörrar». På Grafströms interiörbild (fig 48) ses den norra kor­ bänken och främre delen av den norra sidans tydligen INREDNING OCH INVENTARIER slutna bänkinredning. I stämmoprotokollen under 1700­ talet klagas ständigt över trängseln i bänkarna och många provisoriska åtgärder vidtogs. 1727 förmanades församlingen att »hålla sig stilla och jämka sig till­ saman emedan ungdomen, sedan folcket så mycket blifwit förökat, begynt wänja sig till att gå i Högchoret». 1753 beslöts att flickorna skulle gå fram i koret och »några pallar til deras förnödenhet förfärdigas och sätias på Norra Sidan om Altaret». 1783 påtalas att även pojkarna ska sitta i koret: »Til hämmande af den osed, at unge Gossar tränga sig up på Läktarne, som endast för de äldre Församlingens Invånare är inrättad, och där, så wäl som i trapporna dit up, anställa oljud under Gudstjensten, antyddes nu alla de, som hafva Söner, at tilholla dem att sitta på de i choret för dem inrättade Bänkar; Kommande Klockaren at öfwer dem där hafva den upsigt, de sig sedligt, stilla och beskedel. upföra». År 1588 omnämns för första gången i räkenskaperna en brudstol, som då tillverkades för en kostnad av »penningar 20 öre». På sockenstämma 1766 beslöts att »Tjenliga Brudstolar för 2ne par Brudfolk förfärdigas, hwarföre Hwar Brudgumme erlägger till Kyrkan, för Hwarje gång de nyttjas, 12 öre kopp mt». 1688 an­ skaffades ny pliktpall och kyrkogångsstol. Orgel I räkenskapsboken upptages 1444 en stor utgift på 66 mark för inköp av en orgel. Nästa gång orgeln omnämns är 1515, då man betalade 10 mark för orgelbälgen. Denna medeltida orgel tycks ha funnits kvar under lång tid i kyrkan. I räkenskaperna för år 1680 omnämns på nytt en orgel. Länsmannen Per Nilsson i Blacksta er­ håller då 6 dlr för någon reparation som han ombesörjt. I december 1682 »lefueradess Kyrkioness pänningar till Oriebyggaren Mr Olof Jonsson113 att inköpa materialier till Orieverket». Summan utgjordes av 100 daler koppar­ mynt. Blypipor anskaffades även. Tydligen anlitades Olof Jonsson detta år för att påbörja en helt ny orgel. 1683 erhöll han 80 dlr kmt och följande år 120 dlr. 1684 anskaffade man även lås och gångjärn till orgelverket och smide till bälgarna. De snidade trädetaljer som av­ bildas i fig 90 a-b härrör möjligen från orgelfasaden (se nedan). 1687 »Bekom Kumbla Läns Man wid fordran Gamal Rest aff Kyrckian för Kostehåld åth Oriebyggaren Dr 7». Redan år 1700 omtalas på nytt arbetslön till orgelbyggaren, 150 dr, och materialier där­ till för 6 dlr. På sockenstämma 1731 diskuteras ny reparation av orgeln till vilken varje hel gård skulle ge 24 öre kopparmynt och »proportionaliteter af de mindre». Reparationen utfördes följande år av organis­ ten Olof Stt"nius. 73 i KUMLA GAMLA KYRKA F ig 71. Dopfunt av kalksten, anskaffad 1660. Förstörd vid branden 1968. Foto i Yxhult Stenhuggeri AB ark iv. Limestone baptismal font, acquired 1660. Destroyed in the fire af 1968. Abraham Samzelius ger i si n beskrivning av kyrkan (UUB) upplysni ngen att »Ett litet orgverk af nio stämor, är här och haft sitt rum på norra sidan, organ isten niuter lön af församl». H lilphers skriver i sin orgel­ inventering 1773 att »Kum la urå ldrige werk af 9 st är fö rloradt». I inventarieförteckningen 1793 omtalas fort­ farande »Ett gammalt Orgverk af Nijo stämmor, mäst förloradt af å lder ; men brukas likväl ännu». Tinventarie­ förteckn ingen från 1825, den gamla kyrkans sista inven­ tarium, anger kyrkoherde Kjellin att det gam la orgel­ verket ä r a lldeles obrukbart. Den senaste mer om­ fattande reparationen hade då ägt rum 1794. Orgeln så ldes tillsammans med andra ä ldre och ej längre an­ vända inventarier år 1834 på auktion. 11 •1 Nummertavlor Kyrkan ägde 2 st nummertavlor och 2 st nummerhyllor samt 80 st siffror av bleck (inv l 793). En av dessa nummertavlor ses på Grafströms interiör (f ig 48), där den är placerad under det norra korfönstret. Dopredskap På Grafströms interiörbild (fig 48) är dopfunten placerad i koret norr om a ltaret. Efter kyrkans rivning förvarades den tillsammans med de övriga äldre inventarierna den nya kyrkans torn , men renoverades 1876 och placerades i kyrkorummet som pendang till Nyströms dopställ i koret (f ig Il 0, jfr nedan). Den kom så småning­ om på nytt till användning och placerades mitt i koret framför a ltarringen (fig Il 5), men förstördes helt vid branden J968 (jfr nedan Nya kyrkan) . Dopfunten , va rs utseende framgår av fig 7l, var huggen i kalksten och på cuppan försedd med inskriften: »Hoc baptisterium procuravit Mr Ericus Norreus ao 1660» ( = denna dopfunt ombesö rjde magister Erik Norreus å r 1660). E rik Norreus var den dåvarande kyrkoherden i Kumla. 115 Uppgifter om den ä ldre dop­ funten saknas. » I Becken i Funten, drifvit arbete» omtalas i inven­ tarieförteckningen l 697 och hade året dessförinnan skänkts till kyrkan av grevinnan Barbro Kruus (jfr nedan Textilier). Detta dopfat av mässing finns upptaget i inven tarieförteckni ngarna t o m 1843, men tycks sedan ha så lts. Nattvardskärl I den bevarade räkenskapsboken omtalas under l 400­ talet och början av I 500-talet flera inköp och repara­ tioner av kyrkans liturgiska kärl. Det enda som å terstår av kyrkans medeltida silverskatt av kalkar, patener, monstranser, ciborier och helgonskrin är emellertid den paten från början av 1300-talet, som avbildas i fig 140. År 1431 betalar man 12 öre för si Iver till en kalk och 10 öre för skrinet, sannolikt S Torkels skrin (jfr ovan). 1433 repareras skri nets fot och en kalk. 1453 utbetalas för en kalk 20 mark penningar, l 454 få r aurifabro, dvs guldsmeden , 15 mark och följande år 12 mark. 1463 finns en ny utgift för guldsmedsarbete på 5 mark, dess­ utom betalar man 14 mark för si lver. 1473 betalar man 20 mark och 5 mark för en förgylld kalk samt 4t mark och 4t öre för en kalk »som bigd is». l 497 ger man 4t mark och 4t örtugar för en kalk i »gerningis l00n oc ffore gul». I 499 lagas en kalk som var sönder för 12 öre. Nästa gång en kalk omnämns är först l 565, då man betalar 3 mark för kalken. I övrigt omtalas inköp av ett ciborium år 1444 för l mark. 1514 finns en utgift på 3 öre till frater Herman för S Cecili as skrin och 1515 utbetalas l mark örtugar till »paual thyme pro repara­ cione skrisnii sancti torkilli in toto». Den tydligen om­ 74 fattande reparationen av S Torkels skrin utfördes sanno­ likt av den nämnde Paul Thyme. Hans namn före­ kommer i räkenskaperna även år 1491, men här på in­ komstsidan, som upptar 16 mark »f0r silffwer som paual tyme betale». Sannolikt var han guldsmed, troli­ gen i Örebro eller Arboga, och inlöste sådant silver som kyrkan inte längre behövde eller fått i gåva. En vanlig testamentarisk gåva till kyrkan var silverskedar. I räkenskaperna omnämns även bjällror, chrismale, chrismokar, ampulla, rökelsekar och monstranser. 11• År 1515 finns en anteckning om pengar till en mon­ strans, som sedan förekommer flera gånger i räken­ skaperna. J Samzelius har sammanställt uppgifterna och beräknat kostnaden för denna verkliga dyrgrip: 117 »Redan 1517 kan kyrkoherden (Karolus Benedicti 1507­ 1535) anteckna, att han vid Allhelgonatiden till Anders guldsmed i Arboga skickade 10 lödiga mark silver minus 2 lod, som 'fylldes upp' med 12t öre penningar, och därtill 30 och 100 mark örtugar av kyrkovärdarne Anders Eriksson i Älvesta, Per Bengtsson i Byrsta och Per Klemensson i Stene och 10 öre därtill - detta för att nämnda silver och penningar skulle vara till en monstrans till Kumla kyrka. Han fortsatte vid tiden för S:t Petrus och S:t Paulus med en lödig mark silver, vid larsmässotiden med 17t o. 20 mark örtugar och sände dem med Per Eriksson, borgmästare i Arboga, samt vid tiden för S:t Petrus och S:t Paulus (nästa år?) med 38 mark örtugar, som sändes med Lars Klemensson, Per Eriksson i Örsta och Dionysius i Stene. - År 1519 skickade han vid tiden för S:t Petrus och S:t Paulus 20 lod silver och 24 mark örtugar till guldsmeden som arbetslön samt vid S:ta Annas fest i advent 40 mark örtugar, vilka sändes med Anders guldsmeds egen tjänare. - År 1521 göras anteckningar på ett infästat blad om inkomster och utgifter för monstransen, vilka emellertid äro svåra att tolka. Antagligen uppgå ut­ gifterna till 270 mark penningar samt 9 lödiga mark silver och 8 lod därutöver, medan inkomsterna kanske uppgå till 140 mark penningar.» Anders guldsmed bör vara identisk med Anders Pedersson, som 1481 vann burskap i staden Arboga, vilken under medeltiden och fortfarande under 1500­ talet var en av landets förnämsta städer och säte för ett blomstrande hantverk. Anders Pedersson omtalas som borgmästare i staden 1496-1522; i övrigt vet man endast att han avled före 1534. Några bevarade arbeten från hans verkstad är inte kända. 118 Monstransen tillhörde med all sannolikhet det silver som indrogs av Gustav Vasa i samband med hans kon­ fiskationer av kyrkornas silver. Av räkenskaperna fram­ går att man 1522 utbetalade en lödig mark silver, INREDNING OCH INVENTARIER troligen obearbetat silver, som hjälp till riksföre­ ståndaren. 1523 bidrog man till andra gärden och 1544 tvingades man likaså att lämna silver. År 1523 lämnade Kumla kyrka i »subsidium domini regis g0staui vii l0dhemark sil iij lodh vltra jtem xxx mark swenska paeningar xx mark klyppingar». Det är osäkert om det i denna gärd till kung Gustav även ingick kyrksilver. Notisen 1544 upplyser lakoniskt om att man gav 4 mark »til trere (tär, kost) peninga thom som silweth bortf0rde til grisholm». Någon kvittens på det till Gripsholm lämnade kyrksilvret finns tyvärr ej bevarad. 1622 utgörs enligt inventarieförteckningen kyrkans redu­ cerade silver endast av en förgylld kalk med paten, en oförgylld sockenbudskalk med paten samt en monstrans av mässing, alltså en enklare och äldre monstrans än den som tillverkades i Arboga. Monstransen omnämns tillsammans med ett rökelsekar ännu 1825 (inv) men avyttrades senare. Under slutet av 1600-talet började nattvardskärlen att ersättas av nya genom inköp och gåvor. 1697 ersattes kalken av en större kalk. Man hade då också erhållit en ny oblatask som gåva av grevinnan Barbro Kruus på Säby. 1686 hade man låtit förfärdiga ett nytt sockenbuds­ tyg och 1704 erhöll man ännu ett som gåva av Gillis de Besche. 1767 utbyttes den gamla vinkannan mot en ny. Samtliga dessa nattvardskärl överfördes till den nya kyrkan, där de fick fortsatt användning (fig 139-145). Brudkrona På sockenstämma den 13 okt 1751 föreslogs att f?r­ samlingen skulle inköpa »Brude-Crona och Skrud, hvilken de emot drägl hyra wed påkomd0 • tillfällen kunde betiena sig af, och Kyrkians pgr icke fruchtlöse Jågo». Församlingens ledamöter ville dock tänka vidare på saken och något beslut om inköp togs ej. Någon brudkrona finns ej upptagen i de senare inventarieför­ teckningarna. Ljusredskap År 1440 omtalas som tidigare nämnts inköp av en ljus­ krona för 5 mark att hänga framför den heligajungfruns altare. 1484 upptages »halff sextindhe markc f0r ena krono». Några ytterligare ljuskronor inköps ej under 1400- och 1500-talen. 1461 inköptes två kopparstakar för sex mark, 1485 utges 13 öre för stakar. I sockenstämmoprotokollet från den 5 juni 1707 står, att »Som Kyrkian har medel, och några af församblingen lofwade hielpa till. Så slötz, att en ny Liuscrona skall kiöpas till Kyrkian, emedan förr intet är mer än En». I juni nästa år talas om »Liuscronan som till Kyrkian skall kiöpas af Mr Daniel Vulf i Norkiöping». Enligt 75 KUMLA GAMLA KYRKA F ig 72. Korkåpa med tillhörande sto la av brunviolett sam­ met, anskaffad 1643. Nu i ÖLM. Foto K Borg, ÖLM. Cape with slole, brow11-viole1 ve/ve/, acq11ired i11 1643. tillägg till inventarieförteckningen 1697 fanns den nya ljuskronan å r 1710 i kyrka n. 1 inventa riefö rteckningen 1751 upptages tre ljusk ronor. D essa tre ljuskronor före­ kommer även i de senare inventa riefö rteckninga rna och 1825 förtecknar kyrkoherde Kjellin »3ne st. gamla Ljuskronor med 12 Piparmar i 2n• rader, hva ra f flere äro sönder». Ljuskronorna reparerades 1834 och upp­ hängdes i den nya kyrkan. Två av dessa förstördes vid branden 1968, den tredje, en av 1700-ta lskronorna, hänger nu i sakristian (se nedan). Enligt Abraham Samzelius' besk rivning (U UB) var den ä ldsta kronan, som dessutom var den största , försedd med inskriften : »liuskrona af mässing köpt för 170 dlr kyrkans pp procurante Pastore et Praeposito Andrea Esberg 1665». Kyrkoherden och prosten Anders Edsberg var vid denna tid präst i församlingen. 11 • 1751 omtalas också 7 st stora ljusplå tar av mässing på väggarna. De ljusredskap som förtecknas 1825 ut­ görs förutom av de nämnda ljuskronorna av dessa ljus­ plå tar på »Pelarne och Kyrkoväggarne med en Pipa i hvardera. Till en är pipan jemte framskärmen bort­ kommen» samt 2 större ljusstakar av metall , 2 större och 2 mindre av tenn och l ljusa rm av järn med 3 bleckpipor. Av de stora ljusp lå tarna tillverkade man 1834 siffror till nummertavlorna (se nedan). Textilier I den gamla räkenskapsboken upptas under 1400-talet och bö1jan av 1500-talet talrika utgifter för textilier. Ofta är dessa noggrant specificerade och omtalar även material. De textilier som omnämns är a ltarbrun, altar­ kläde, a ntependium, processionsfana, handkläde, kor­ kåpa, mässhake, mässkläder, päll , röklin , sto la och stuka. Av tyger omnämns damast, gyllenduk , köghil , lärft, purpurtyg, silke, siden , silkestrick, säter. 120 De ä ldsta uppgifterna är från 1420-talet. En odaterad utgift gäller inköp av en processionsfana (vexillum) för 2 mark. Samtidigt finn s också en anteckning om att »tha gaff jak vt h xij 0 ra for sreter Jtem sigge gerdinsson i ko for pellidh Jtem xx mark for pellidh». E n päll om­ nämns också 1423 då man betala r 4 mark för denna och l 3 mark för ett a ltarkläde. 1425 å terkommer en utgift , denna gång på 1 mark , för altarklädet samt 3 mark för ett a ltarbrun . 1436 förekommer en påfallande stor ut­ gift. Det gäller »pro purpura lv marcas», dvs 55 mark för purpurtyg, samt »for kn reppen /silke/ ok skyrdhel0n til koo rkaa ponna xx ij ora» . .1442 repa reras mässkläder­ na för J mark och 4 solidos. Samma å r förekommer »Jtem xx oras pro ornamentis ecclesie videlicet srether k0ghil oc garn». 1443 »Jtem pro vno ghillin st0kke xxv ma rcas dena riorum», l 444 »Jtem vj oras denariorum dedimus pro vno mressahakul». 1449 fö rekommer å ter­ igen en päll: »Jtem pro pelles vj 0ra denariorum, Jtem pro sather xiiij 0ra denariorum», likaså 1452, då man ger ut 1 mark fö r pällen. l 455 beta la r man 6 mark för fanor och 1459 4 mark för en fana. 1460 kostar ett »silkest0k ke» l 8 mark och lärft och säter 4 mark . 1464 köps å terigen lä rft och säter för 4 mark, dessutom till­ kommer för »silke oc grern ingh ij marcas» och »viij sol idos f0 r allthara sklrede». 1465 utges »f0re klokkor oc a ltare klrede ij marker, Jtem f0re Jrerott iij marker oc renne som s0mathe eth rnkk llin». 1473 inköps köghil för 2 mark, silke för 1 ma rk och t öre och garn för l 76 Fig 73. Rikt broderad ryggsköld med år talet J522, senare överförd till den i fig 72 avbildade korkåpan. Mittscenen, jungfru Marie himmelsfärd, omges av framstä ll­ n ingar av S Birgitta samt tro ligen S Erik. Tyskt arbete, sannolikt efter för lagor av Jacob von Utrecht. Nu i SHM. Rich/y embroidered c!ipeus datecl 1522, later tra11sjerred to the cape shown i11 jig11re 72. The central sce11e, the Asce11sio11 oj tlre Virgin, is jla11ked by St Birgilla and probably St Erik. German work, probably ajter designs by Jacob von Utrec/1t. Now in lhe Museum oj National A11liquilies, S!ockho/111. 77 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 74a. Detalj av Marie himmelsfärd i fig 73. Detail from the A sce11sio11 of the Virgi11. öre. 1476 ger man »Primo vii i mark en hafl 0re mynne f0r sylke» samt senare »xii mark f0r eth fa tke silke». 1480 har man på inkomstsidan ett handkläde, ett si lkestrich och 4 taepede, J485 »ena kapo oc en ki0rtil». 1488 kostar inköp av lärft t mark och av a ltark läde 14 mark. 1489 ger man »jtem vi i markc oc xx f0r en messo hako l oc ena altare brvn, jtem v mark f0r ena a ltare brun oc ii stukor». 1490: »jtem x marker oppa eth antependium oc ii 0ra, jtem f0r gul oc si lke til enna altare brunh x mark, item xx ora f0r en bult lrerui». 1491 fortsätter dessa utgifter med : »item ii 0ra oc xviii mark f0r eth antependium, item jj markyr f0r silke, item xiij markyr f0 r l0n j enne altare brudh, item f0r gul sex markyr, item ix marc for damaster, item xii 0ra f0r si lke, jtem xi 0ra f0r laruch». 1501 utges »ix mark ok v 0ra ff0r capor», 1502 dessutom 10!- mark »f0r kapor», 1503 »jtem gerdar i ballesta» 3!- mark »fl/J r kopor, jtem erich ibidem ii mark f0r kopor». Därmed slutar uppgifterna om kyrkans inköp av textilier under medel­ tiden. Nästa uppgift härrör från 1527, då man betalar 12 öre för blaggarn och 13 öre för säter. 1536 ger man ut 12 öre för lärft samt »Jtem xl march gamul grel ( = gamma l skuld) ff0r ena floelss (sammets) kapa som anderss symonssons hustro krrever». År 1538: »Jtem i thet samma ar dagen epther ix wiko fasto tha holth a nderss hakonsson regen skap oppa nielss larssons weeghna tha war kyrchiones oppbirdh i the ii ar lxxxvi mark. Jtem aff the peningar wtlades anderss symonsson xxx march f0r the korkape som kyrchian aff honom k0pthe». 1557 betalar man ett nytt röklin med 4 mark. 78 Två mycket kortfattade anteckninga r om inventering av textilier förekommer. Den ena, som troligen är från 1524, räknar upp »9 hyginde, 18 trepedhe, 8 trekin, 10 handklrede, 6 h1nnagath» samt 8 ljusstakar. Alla dessa täcken , örngott etc tyder på att det är kyrkans härbä rge som inventerats (jfr ovan). År 1590 förtecknas kyrkans text ilier på följande summa ri ska sätt: linkläder - 3 st, korkåpor, mässhakar och hyenden - 15 st, handkläden - 6 st. Av räkenskaperna framgår tyd ligt den markanta ski llnaden mellan den medeltida kyrkans behov av och möj ligheter att anskaffa dyrbara textilier och den nya tidens protestantiska kyrka med mycket ringa in­ komster. Kumla kyrka hade under medeltiden genom sin speciella ställ ning som vall fartskyrka med många a lta ren stö rre behov av texti lier av o lika slag än en ordinär sockenkyrka. Som vi sett upptar tex räken­ skaperna påfa llande många poster för altark läden, antependier och altarbrun. Flera gånger inköps också processionsfanor. Av utgifterna för korkåpor är ut­ betalningarna 1536 och 1538 av särski lt intresse. Man betala r då samman lagt 70 mark på en gammal skuld för en korkåpa som man köpt av Anders Simonsson. Den som i efterskott erhåller pengarna är hans tyd ligen efter levande hustru. Denna korkåpa bör vara identisk med den korkåpa som tillhört de broderade detaljerna i fig 73- 77. På den praktfullt broderade ryggskö lden återfinns å rtalet 1522 (fig 73) . Några ytterligare uppgifter om inköpet finns dock inte i räkenskaperna. Vi vet a lltså inte om kor­ kåpan kom i kyrkans ägo redan detta å r. Broderiet är emeller tid importerat frå n Tysk land och J Samzelius å terger en förmodan att köpet skulle ha skett via borg­ mästaren i Söderköping, senare i Stockholm, Anders Simonsson, som dog omkring 1535, men vars änka levde till 1549. Import via Stockholm va r 1522 omöj lig eftersom huvudstaden då var innesluten av G ustav Yasas trupper. 121 Broderierna överfö rdes i senare tid till den i fig 72 avbildade korkåpan. Kåpan är sydd av brunviolett sammet och saknar nu foder. Lä ngd 133 cm, bredd 432 cm. En tillhörande sto la av samma materia l är även bevarad. Stolan tycks i senare tid ha använts som mässkärp. Fodrad med linnelärft. Längd 190 cm. Kåpan och stolan förvaras i Örebro läns museum (inv nr 3289 och 3290) medan den bortsprättade ryggskölden och det likaså bortsprättade brämet sedan 1910 tillhör Statens historiska museum (inv nr 12321). Korkåpans ryggsköld (höjd 46 cm, bredd 43 cm) och bräm (295 cm x 15,5-8,5 cm) pryds av ett heltäckande figurbroderi i gu ld och olikfärgat si lke i ovanligt väx lan- INREDNING OCH INVENTARIER F ig 74b. Detalj av Marias granatäpplemönstrade klädnad. Detai/ oj the Virgi11's pomegra11ate-patterned robe. de och fin teknik (f ig 73- 77). F igurer och ornament är arbetade var för sig i gu ld lasursöm och at lassöm. Bak­ grunden är huvudsak ligen utförd i gu ldläggsöm. Bro­ derierna avslutas av en bred gu ldbård.122 Ryggskölden kantas av en silkefrans, randad i grönt, vitt, blåt t, gult och rött med brickvävd kant. Fransen är nu delvis er­ satt med en grov, gu l linnefrans. Brämet kantas av ett rött sidenband . På ryggsköldens foder av ofärgat linne finns en skö ldformad applikation av lä rft med bok­ stäverna PMB/PK och å rtalet 1643 i röd sammet (se nedan). Ryggsköldens mittparti visar en figurrik framställning av jungfru Marie himmelsfärd (fig 73 , 74) . Nederst stå r de elva apos tla rna samlade i en grupp som åskådare. Maria, som framställs som himladrottning, är iförd en praktfull , granatäpplemönstrad klädnad och mantel. Kroppen omges av en st rå lkrans, fötterna vilar på mån­ skäran, drottningkronan hå lls över hennes huvud av två änglar. I sidoa rkaderna ses t vett manligt, krönt helgon och t h ett kvinnligt helgon i änkedräkt med bok i den högra handen och en stav i den vänstra med en pilgrims­ hatt med två birgittinerkors och pilgrimsväska. Kvinnan 79 KUMLA GAMLA KYRKA är S Birgitta, kungen, vilken som attribut bä r svärd och spira, ka n avse den svenske helgonkungen Erik. Längst ner på skölden finns årtalet 1522 broderat. Brämet, som avsmalnar i nacken , är på vardera sido­ stycket indelat i tre figurfält med två stående helgon inom a rkadbågar (f ig 75) . På det högra sidostycket ses överst S Katar ina av Alexandria med svärd samt S Ba rbara med kalk och hostia (f ig 76 a). De övriga figurerna saknas. En av dem har dock enligt en an­ teckn ing på platsen för den försv unna figuren , nederst t h, varit S E lisabeth. På det vänstra sidostycket ses uppifrån S Margareta med draken vid sina fötter och S Dorotea med korg med rosor, S Agnes med ett lamm och S Klara i nunnedräkt med en monstrans i handen (fig 76 b) samt S U rsula med en pil och S Gertrud i svart abbed issedräkt med slända och råt tor (fig 77). Samtliga helgon tycks a ll tså ha varit kvinnliga. Broderierna, som såsom nämnts, bör vara utförda i Tyskland är av mycket hög kvalitet såväl konstnärligt som tekniskt. Förlagorna har av Walter Paatz attri­ buerats till en vid denna tid, dvs omkring J522, i LUbeck verksam nederländsk må la re, Jacob von Utrecht, som tydligen även utförde förlagor till konsthantverk. F igur­ teckningen och vissa komposit ionella drag i skö ldens ski ldring av Marie himmelsfärd är närbesläktad med denne målares Trefaldighetstavla i Uibecks Marien­ kirche. De naturalistiska, vegetativa formerna i balda­ ki nerna å terfinns i hans glasfönster med Marie kröning i samma kyrka. 123 I inventar ieförteckningen 1622 omtalas korkåpan som en röd korkappa med breda guldbårder. 1830 nämns den å ter med färgangivelse, men då som violbrun . Den nuvarande brunvioletta sammetskåpan är a lltså ej ur­ sprunglig. Initialerna och å rtalet på ryggskö ldens bak­ sida tyder på att Petrus Magni Bellander P astor Kumb­ lensis"" å r 1643 lät föra över de gamla broderierna till denna nya kåpa av brunviolett sammet. Korkåpor var vid denna tid fortfarande i a llmänt bruk och förnämare kyrkor anskaffade även nya sådana. Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet förnyades kyrkans textilier. J696 skänkte »Hennes Nåde Grefwinnan på Säby Fru Barbro Krus ... .I Mässhake af roth Samet med gu ll Spetsar, J D ito af gyllne Moirr, Fig 75. Broderat bräm till korkåpa, utfört samtidigt med ryggskö lden i fig 73. Inom arkadbågar ses parvis framställda kvinnliga helgon. Nu i SHM. Foto ATA. Embroidered orpltrey for a cape, executed at tlte same lime as the clipeus i11 f igure 73. In tlte arcading are pairs af fema/e saillls. Now in t!te Museum af National Antiquities, Stockltolm. Fig 76 a- b. Detaljer av fig 75. - a. S Barbara och S Katarina av Alexandria. - b. S Agnes och S Klara. Foto ATA. Details from figure 75. - a. St Barbara and St Katherine of Alexandria. - b. St Agnes and St Clara. 8 - 755411 Kumla kyrko r 81 KUMLA GAMLA KYRKA Fig 77. Detalj av fig 75. Tv S Ursula, t h S Gertrud. Foto ATA. Detailfrom figure 75. Lejt, St Ursu/a, right, St Gertrude. 2 st Förhängen för altaret, 2 st Kuddar på a ltaret, 1 stor Pung». Av dessa textilier återstår nu ett antepen­ dium samt de båda bokkuddarna. Antependiet (fig 78a- b) är av rikt mönstrad, violett sidendamast. Mönsterrapportens höjd 40 cm, bredd 17,5- 18 cm. Antependiet är indelat i sex vertikala våder med skarvarna dolda av knypplad metallspets. Samma metallspets används som inramning till de rektangulära fält i antependiets överkant som pryds av initialerna G G 0 S G B D K samt årtalet 1696. Bokstäverna och siffrorna är formade av påsydda metallband , liksom spetsarna av nu svartnat guld. Initialerna avser Greve Gustaf Oxenstierna och Grevinnna Barbro D(?) Kruus (not 13). Donationen gjordes av Barbro Kruus af Gud­ 82 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 78a- b. Antependium av violett sidendamast med knypplad metall­ spets. Skänkt 1696 av Barbro Kruus af Gudhem. Foto H Persson, Atelje Stil, Kumla 1975. Altar frontal af via/el silk brocade with meta/ bobbin /ace. Presented in 1696 by Barbro Kruus af Gudhem. Fig 79. Bokdyna av röd sammet med knypplade guld- och silverspetsar. Skänkt 1696 av Barbro Kruus af Gud­ hem. Nu i ÖLM. Foto K Borg, ÖLM. Red ve/vet book cushion with gold and silver bobbin /ace. Presenta / in 1696 by Barbro Kruus af Gudhem. hem till minne av hennes nyligen bortgångne make. Antependiets mått 100 x 310 cm. - Antependiet reno­ verades 1938 av Libraria (dur 3688), då bl a fodret av ljus sidentaft ersattes av nytt foder och de bortfallna bokstäverna ersattes. Antependiet är nu uppsatt i kyrkans museum. Bokdynorna är av röd sammet med dekor av breda, knypplade guld- och silverspetsar. Kuddvar av oblekt linnelärft. Sammeten är nött och lagad, även spetsarna skadade. Mått 41 x 28 cm. Den ena bokdynan (fig 79) är deponerad i Örebro läns museum (inv nr 2965). Den andra, som vattenskadades vid branden 1968, reno­ verades vid raä:s textilkonservering 1973. I anteckningar i Fants samling om Närike (UUB, S 124) beskrivs de övriga av Barbro Kruus skänkta textilierna som »Ett Altartäcke af Swart sammet, med guld spetsar och Frants ofwantill, och följande bok­ stäfwer och åretal , G.G.O.S.G .B.Ö.K. 1699,» samt »En Swart mässhake med spetsar rundt omkring samt et Korss på ryggen med breda Spetsar och bokstäfwer på fodret. G .G .O.S.G.B.Ö.K. 1696». Även mässhaken av röd sammet hade samma initialer och årtal. I samma anteckningar omtalas »Ett Altartäcke och Mässhake af Rosigt Silfwermoir Skänkt af presidenten Cederhielm 1738. Mitt på Altartäcket äro 2n• förgylda Silfwerplåtar med wapnen och nanmen på, nämligen Germund Cederhielm, Anna Maria Levenhaupt, Adams­ dotter». Båda dessa textilier har bevarats . Antependiet (fig 80) är av praktfull, stormönstrad sidenbrokad i damastliknande bindning med s k bizarrt mönster i nu bleknade färger - ljusblått, grönt, rött ­ samt mörknat silver och guld mot gråvit, naturfärgad botten. Mönsterrapportens höjd 75 cm, bredd 24,5 cm. Mått 103 x 310 cm. Antependiet skänktes, som framgår av citatet ovan, av presidenten Cederhielm och hans 83 Fig 80. Detalj av antependium av stormönstrad sideabrokad, skänkt 1738. Detail from all altar frontal of large-patterned silk brocade. Presented in 1738. Fig 81 a- b. Mässhake av sidenbrokad med reliefbroderi. Skänkt l 738 tillsammans med antependiet i fig 80 av Ger­ mund Cederhielm och hans hustru Anna Maria Levenhaupt. Nu i Södertä lje museum. Foto ATA. Chasub/e of silk brocade witli relief embroidery. Dona/ed in 1738 together witli the altar frontal shown in figure 80 by Germund Cederhie/111 and flis wife, Anna Maria L eve11ha11pt. 84 INREDNING OCH INVENTARIER hustru 1738, de dåvarande ägarna till Säbylund (not 13). De omnämnda vapensköldarna av si lver så ldes 1834 ti llsammans med gamla guldfransar för att skaffa pengar till kyrkobygget (jfr nedan). Antependiet renoverades 1938 av Libraria (dnr 3689). Det mycket nötta tyget uppfästes då på ett mjukt sidenunderlag, lösa trådar fästes och hela antependiet överdrogs med crepelin och monterades med nytt foder. Det ursprungliga fodret var av tunt linne. Mässhaken (fig 81 a- b) är av sidenbrokad med sk bizarrt mönster i gu ld, silver och flerfärgat silke mot naturfärgad botten. Omkring 1700. På ryggsidan ett krucifix i reliefbroderi i guldläggsöm, på framsidan en broderad strå lsol i guld med Jehova i svart si lke. Nedan­ för korset Go lgatakulle med dödskalle och Anno 1738. Mässhaken är kantad med vävda guldband . Foder av ljusblå taft. Framsidans höjd 88 cm, baksidans 110 cm, bredd 75 cm. - Mässhaken skänktes såsom nämnts tillsammans med det ovan beskrivna antependiet 1738. Ännu 1825 (inv) uppges den vara brukbar. Deponerades senare i Strängnäs kyrkomuseum (nr 204), nu i Söder­ tä lje museum. Konserverad av Pietas 1947 (Pnr 2608/ 1947). En ny mässhake av svart sammet inköptes år 1813 för 164: 18 dr och användes sedan under lång tid i den nya kyrkan men var 1920 ur bruk (snabbinv). Mässhaken förstö rdes vid branden 1968 och endast två fragment av si lverbroderierna, det ena en strå ltriangel med Jehova­ tecknet, återstår. I inventarieförteckningen 1825 upp­ tages även »2°0 st nya håfvar, den ena af svart och den andra af rödt sammet med Silfver och förgylda Spetsar, skänkte af Baron Silfversköld (not 13) på Säbylund». Båda dessa håvar är bevarade. Besättningen utgörs av silvergaloner och silverfrans. Holkar av mäs­ sing, svarvade svarta träskaft. Håvarna var ursprung­ ligen försedda med pinglor, vi lka nu saknas (jfr nedan). 1825 upptages även 2 gamla håvar, den ena av svart och den andra av röd sammet »med Silfver och guld­ galoner». Den svarta håven förvarades i den nya kyrkan men förstördes vid branden 1968. Skaftet samt holken av mässing återstå r dock (fig 82). På holken stå r: »åhr effter Wår Herres och F relssaress nåde Rika födess 1745 för Erade./R?/itaren Lars Kumlin samt Hans:K: Maka Stina Örling hit Til Kiörkan en Håf». Den röda håven bör ha varit identisk med den håv som Barbro Kruus skänkte 1696. Bland de försvunna textilierna märks en brudpäll som anskaffades 1691 (räk). Man inköpte då: »Rött Tubijn til en Brudepäll 3t al a 7 dr ... 24: 16, Spetzar 11 al" a 20 öre . . . 6: 28, Hwijta Galluner 11 air a 10 öre ... 3: 14, Silke 1 lood Dr l ». Vidare inköptes »Slissing 9 &< ' "1\ ..._\f"'-·.,.· •..v,• ·\\I -~ .... .. ~, . · . ~·- Fig 82. Skaft till ko llekthåv från 1745. Foto H Persson, Atelje Stil, Kumla 1975. Detai/ oj shaft oja collection bag dating from 1745. a ir och 1 qvarter til Duuk på Altarebordet a 28 öre . .. 9: 51 ». Arbetslönen och kosten till skräddaren upp­ gick till 1: 2 daler. Pällen upptages fortfarande i inven­ tarieförteckningen 1843 men är då »urblekt, förslitet». I ett stämmoprotokoll från 1697 är antecknat, att »Effter wid Kyrkian inga bårkläden, som man med heder bruka kan, äro i förråd , beslötz att twenne bär­ kläden skola kiöpas a 7 Dr al. ungefär». 1698 inköptes ett »fijnt Bärkläde om 7t ahln . .. 57 :8» och ett dito »gröfre om 6 al ... 18: - Band dher till och Skräddare­ löhn ... 2: 22». I 1751 års inventarieförteckning om­ talas dessa som 1 bärkläde »med Camelehårs frantzar» samt J dito »af hvadmal för de fattige». 1752 inköptes svart kläde till ett nytt bårtäcke och »glaotz Järfft till foder». Nästa år utsmyckades bårklädet efter någon diskussion på sockenstämman med fransar och man beslöt att »sex Dr krmt» skulle »gifwas i lega med den van!. ringningen, samt 4 D r för det a ndra>>. Använd­ n ingen av bårtäcket och reglerna därför diskuterades senare vid flera tillfällen på sockenstämman. Gravminnen Abraham Samzelius ger i si n beskrivning (UUB) följande upplysningar om de talrika gravstenarna i den gamla kyrkan: »Uti kyrkan äro åtsk illige grafwar. ­ choret Laurentii Clavidii, som har dene påskrift: Här ligger begraven Den ärevördige och Vällärde Hr Lars Clavidi Strengnesis, hvilken tå han hade lefvat uti 65 år, varit Prost uti Vester Neriket, och dene församling med Evangelio födt 28 år, afsomnade han i Herraoom d 11 Jan. ao 1606.111 På en anan grafsten i Choret söder om a ltaret står : Joh. Laureotii Nericiensis warit 1° I 85 KU MLA GAMLA KYRKA Fig 83. Ram till epitafium över prosten Christian Bergman, d 1695. Nu i ÖLM . Frame of an epitaph in memory of Dean Christian Bergman, t 1695. Hofpredikant på Göksholm VII år. 2° Kyrkoherde i Knista XXIV. och prost ibidem XII. 3° Här i Kumbla Kyrkoherde och Prost Xt år, afsomnade i Herranom d.XV. aug. år 1629. - Dene Prost hafver skänkt til kyrkan en stor kyrkobibel, i hvilken hans döds år står äfven anoterat. 125 - På sama Joh. Laurentii graf­ sten står ock uthuggit: Item Andreas Hidingius, som här hafver varit predikant i 50 år, och dog ao aetatis 80. med sin hustru Karin Johansdotter 66 år gamal , och lefvat 50! år med sin man. 12• - Norr om altaret är en anan grafsten med påskrift: Här under ligger begrafven Vyrdige och Höglärde Magister Pär Bellander fordom Kyrkoherde och Prost uti Kumbla, hvilken afsomnade d 18 Dec. år 1650. 127 - På sama sten läses vidare: Här under ligger begrafven Vyrdige och Hög­ lärde Hr Hans Vigreus fordom Kyrkoherde och Prost i Kumbla, hvilken afsomnade d. 13 Maji 1631.128 - Item: Dygdesama och Hederliga Matrona Hustru Karin Olofsdr Fotlind, varit i äktenskap, så med S Bellandro, som S. Vigreo, död d. 12 Maji 1649. ­ Prost. G ilnreus med >efter förut skedd pålysning» samlas »för att rådgjöra om Storklockans omgjutande, hwilken under hwarande Ringning efter Högst Sal. Hans Kongl. Maijt Konung Gustaf den III blifwit spräckt». Det utförliga proto­ kollet berättar vidare: »§ 1. Först förekom den frågan: Om allenast den större Klockan , som blifvit skadad, skulle omgjutas, eller wid samma ti ll fället, efwen den mindre, på det att bägge Klockorna måtte få ett sam­ manstämande och harmoniskt ljud. Under öfwer­ läggningen funnos sochnemännen af olika tankar ; hwarföre blef öfwerenskommit att skrida till votering. Wid uppropet funnos några få, utgjörandes knapt tre Röster och som woro emot den mindre klockans om­ gjutande och således de flästas påstående wara att bägge skulle omgjutas. - § 2. Under öfwerläggningen om, huru stora de nya klockorna skulle blifwa, blef allmänt öfwerenskommit, att den större skulle wäga cirka 14, och den mindre 7 skeppund stapelstads wigt. - § 3. Klockgjutaren och Rådmannen i Örebro Herr Olof Kiu lander närvarande yttrade sig . . . och . . . lofwades han wid Klockornas både nedtagande och uppsättande, själf wara närwarande, samt med sina egna Block och Butvagn ti ll Klockornas utförande wara församl. till tjenst. Likaledes ingick han i det hwi lkoret , att för­ säkra Klockorna på 3 år, hwilket alt af församlingen antogs. - § 4. Lofwade Herr Rådmannen och Klock­ gjutaren Kiulander, att gifwa Hr. Prosten tillkänna först när den större Klockan skulle nedtagas, på det att , Söndagen näst förut anstalt kunde gjöras i Sochne­ stugan om, huru många dagswerken, wid Klockans nedtagande, borde wara tillstädes, samt huru många hästar borde uppbodas till den sönderslagna metallens afförande till Örebro. Hwilket likaledes skulle ske, när den mindre klockan kommer att nedtagas. - § 5. När den gamla metallen införes till Örebro, böra 2 för­ ståndige man ifrån församlingen så som dess Comit­ terade wara närwarande wid wägningen hwilken wåg­ mästaren och Rådmannen Hans Hamnström anmodas att förrätta, och däröfwer bewis gifwa.» Den gamla storklockans stapelstadsvikt var enligt detta bevis 17 skeppund, 11 lispund, l !- marker, lillkockans 4 skepp­ pund, 13 lispund, 7! marker. Den av Kiulander gjutna storklockans vikt var 14 skeppund, 17 lispund, 1Ot marker. Den 28 oktober 1792 erhöll Kiulander kontant genom prosten Thyselius 333: 16 riksdaler för om­ gjutningen av de båda klockorna. Storklockan måste så­ som nämnts dock gjutas om på nytt redan 1813. Om de äldre klockorna förekommer spridda uppgifter i arkivalierna. Genom den medeltida räkenskapsboken vet vi att det redan under slutet av medeltiden fanns två klockor i det fristående klocktornet. År 1501 om­ talas »jtem ad mayorem campanam wtgiffu/i/ t iijc lxj mark penninga», dvs att man utgivit 3 hundrade järn (320 stänger osmundjärn) och 61 mark penningar för 92 storklockan. Liksom vid inköpet av a ltarskåpet 1439 (jfr ovan) använde man sig alltså även av osmundjärn vid betalningen av den nya storklockan. 1502 ut­ betalades 80 mark i arbetslön för klockan och 14 mark i lön till smeden, antagligen för klockkläppen och järn­ beslagen för storklockans upphängning. Klockgjutarens namn nämns tyvärr ej. 144 I en något senare anteckning av Karolus Benedicti (1507- 36) omtalas en klocka om 2t skeppund och 6 lispund, dvs en mindre klocka. 1509 redovisar samme kyrkoherde i utgift 7t öre för »them som ki0rdhe fram klockoverket aff skoghen». Fornforskaren och riksantikvarien Johan Bureus uppger i en anteckning före mitten av J 600-talet följ­ ande: »Torgildr. På Kumla klocka i Nerike står Ecclesie tutor TIRGILLE funde p catus ut presens status sit XPO fine beatus - den kalla de Sancte Tyrils har der fordom varit en kyrkeverd». Den latinska inskriften, som alltså fanns på den ena av de båda medeltida klockorna, utgörs av två rimmade hexametrar och har tolkats till: »0 Tyrgils, kyrkans beskyddare, utgjut böner, att det närvarande tillståndet må vara väls ignat i Kristus intill änden».145 S Torkel (Torkillus, Tyrgi ls) var såsom nämnts kyrkans skyddshelgon och även avbildad i a ltarskåpet (f ig J ). Den medeltida storklockan tycks ha vari(i bruk fram till 1709, då kyrkans storklocka såsom nämnts spräcktes genom ovarsam ringning och måste omgjutas. Räken­ skaperna uppger : »Debet: Såldes l Skiepund Meta! som blef öf. när Klockan giötz för ... 200: - Noch wid Klockans omgiuthning länt i Halsbergs Kyrkia ... 167: - Dr Kmt. Af fattigmedlen i Kumla ... 43: 8. Klockans omgiuthning komer i alles med Materialier, arbetslön och Skiutz, a tt kosta ... 1179: 19». En ligt Abraham Samzelius' Beskrifning (UUB) stod det överst på denna storklocka: »I dag om i hören hans röst, så förstocker icke edert hierta. Der under : Af god metall jag guten är. / Har du Gud af hiertat kär. / Så låt hans helga ord tig föra. / När du mitt ljufwa klang får höra. / Så hörer Herren tine bön / och gifver tig en härlig lön , / Den Christus med sitt blod månd wärfva / åt si na barn at evigt ärfva. - Omkring brädden står: Regnante potentissimo Serenissimo Rege nostro Caro lo XII ao, qui erat Christi - MDCCIX aereum hocce et canorum Instrumentum in Dei hororem et ecclesiae Kumblaa comodum et usum templi sumtibus fusum est sub Praeposito et Pastore M. Bergero Flosundio fusore Elia Ehrenhart.» ( = I det tolfte året av vår stor­ mäktigste allernådigste konung Karl XII:s regering, vilket var Kristi år 1709, under prosten och kyrko­ herden magister Bergerus Flosundius' tid (not 132) göts detta välljudande instrument av brons till Guds ära och INREDNING OCH INVENTARIER F ig 91 b. Lillklockan, gjuten 1792 av 0 Kiulander, förstörd vid branden 1968. Foto i Julinska samlingen, Kumla kyrko­ arkiv. The small bel/, cast in 1792 by 0 K i11/a11der, destroy ed i11 the .lire oj 1968. Kumla kyrkas gagn och bruk på dennas bekostnad av gjutaren E lias Ehrenhart.)146 Enligt Wallenstråles Additam. var storklockan större än vad som var vanligt för en landsförsamling och dess ljud hördes flera mil bort. Vid invägningen inför om­ gjutningen 1792 var dess stapelstadsvikt, enligt det ovan citerade beviset, 17 skeppund, 11 lispund , l t marker. Den i inskriften nämnde klockgjutaren avser Elias Arenhardt 147 från Norrköping. En li gt Abraham Samzelius fanns omkring den mindre klockan »en rad med munkstyl». Denna medeltida lill­ klocka ersattes liksom Arenhardts storklocka 1792 av de båda beskrivna klockorna av Olof Kiulander. I kyrkans inventarieförteckning förekommer ännu 1825 en liten klocka, som då låg i sakristian. Den såldes tydligen senare i samband med den nya kyrkans till­ komst. Sannolikt var den en medeltida s k sanctusklocka. 93 Noter 1. Uppgifterna om socknens förhistoria har sammanställts av förste antikvarie Folke Hal/berg, raä. 2. Närkes runinskrifter s 23-28. 3. H Hofberg, Nerikes fornlemningar (ms i ATA), p 51, 54. 4. L Hel/berg, Kumlabygdens ortnamn och äldre bebyg­ gelse, s 99. 5. Se bl a J Sah/gren, Sockennamnen i Närke, s 72. 6. L Hel/berg, a a, s 98. 7. H Hofberg, Nerikes gamla minnen, s 11; C G Styffe, Skandinavien under unionstiden, s 302. 8. Uppgifterna om den tidigare prästgården är hämtade ur en vägledning över Kumla kyrka (Kumla 1968), där även en plan över huvudbyggnadens rumsdisposition finns publicerad. Se även Till hembygden 1921, 1925 och 1943. 9. J L Samze/ius, Kumla kyrkas räkenskapsbok 1421-1590, s XXIX och LXXIX. 10. Sven i Säby antas av både E Lewenhaupt (Säbylund, s 18) och KG Grandinson (Närkes medeltida urkunder, s 105, not 3) vara far till Lars Svensson i Säby. Att Sven beseglar ett brev som rör jord i Askers härad kan bero på att han varit släkt med den i brevet nämnde Filip i Köpberga. Lars Svensson (hjorthorn), häradshövding i Östra tre­ dingen 1405-10 (JE A/mquist, Lagsagor och domsagor i Sverige, s 180; H Gillingstam, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia, s 45 och 55 not 62). 11. Anders Mattsson i Djulö, väpnare, nämnd 1426-1442, son till Malts Andersson av Hålbonässläkten och Katarina Erengis/adotter (tre sjöblad). Med hjälp av ett lån från Kumla kyrka på 40 mark och 200järn (1426) kan Anders Mattsson ha fått möjlighet att förvärva ytterligare jord i Säby, utöver den som hans hustru Ingrid Larsdotter, som levde ännu 1468, troligen ärvde efter sin far. (H Gilling­ stam, a a, s 45 och 55, not 62; J L Samzelius, a a, s xxm.) Bengt Stensson (Natt och Dag), herre till Göksholm (St Mellösa sn, Nä). Riddare 1397, hövitsman på Styresholm (Styrnäs sn, Ån) 1405, lagman i Närke 1410, riksråd 1413, död 1451 (Elgenstierna; J E Almqvist, a a, s 170). 12. Måns Bengtsson (Natt och Dag), herre till Göksholm, son till Bengt Stensson och Kristina Magnusdotter. M B mördade Engelbrekt Engelbrektsson 1436 och blev där­ efter tvungen att fly tillsammans med sin far till Ring­ stadaholm (Ög). Efter att ha fått lejd gick han i kung Eriks tjänst och idkade 1437 sjöröveri i svenska skären. Riddare 1442, hövitsman på Brandaborg (Sö) 1450, riksråd och lagman i Närke 1451, död ca 1477 (Elgen­ stierna; JE A/mquist, a a, s 170). - Genom köp och rättegång kom M B i besittning av hela Säby (E Lewen­ haupt, a a, s 19). 13. Följande personer har därefter innehaft Säby: Lars Siggesson (Sparre af Rossvik) dy, riksråd, död 1554; lagman i Närke 1525-1554. Innehade Säby efter sin far Sigge Larsson. Dog på Örebro slott och begravdes i S:t Nikolai kyrka, men sannolikt senare nedsatt i Munk­ torps kyrka i Västmanland, där en gravsten nedanför predikstolen med hans och hans andra hustru Brita Tro/les namn och vapen ligger (jfr inv 1830, ATA; G Ekström, Munktorps kyrka). Erik Sparre (af Rossvik), riksråd, född 1550, död 1600. Omtalas som mycket lärd och var den mest framträdande personligheten av sin tids svenska adel. Ägde Säby efter fadern och hade där två frälsebönder. Efter hans avrätt­ ning i Linköping 1600 ägdes Säby av hans änka Ebba Brahe, Per Brahe den äldres dotter. Redan före sin död 1635 hade hon troligen lämnat S till sina söner (jfr E Lewenhaupt, a a, s 2). Johan Sparre (af Rossvik), riksråd, kammarråd. Född 1587, död 1632; säges bruka Säby »till Sätesgård som hans fougte bor uppå» (jfr E Lewenhaupt, a a, s 2). Carl Sparre (af Rossvik), kammarråd, född 1595, död 1632. Den föregåendes broder, tycks ha haft del i Säby; gift andra gången med Görvel Posse. Görvel Posse, överhovmästarinna, född 1600, död 1671 i Stockholm. Änka sedan 1632, ägde Säby och lämnade den i arv åt sonen (jfr E Lewenhaupt, a a, s 2). Carl (Carlsson) Sparre, friherre till Kronoberg, hov­ stallmästare, född 1632, död 1672 i Stockholm; ägde Säby. Gifte sig 1659 med Barbro Kruus (Cruus) af Gud­ hem, och gav henne Säby i morgongåva samt 1 000 dukater »i förbättring». Barbro Kruus af Gudhem, friherrinna, döpt 1643, död 1720, dotter till kammarrådet Johan Jespersson Cruus af Edeby och grevinnan Catharina Oxenstierna af Söder­ möre. Vid giftermålet med S fick hon Säby i morgongåva. Men godset var redan pantsatt » ... för en stoor Summa Penningar ...» skriver B K i ett brev, daterat i Säby den 12/5 1696 till landshövdingen i Närke och». . . att iag det samma sedan inlöst hafwer, försälliandes mina Egna arfwegodz, dhem iag dhetta Säby Godset medh åth mig kiöpt och inbördat hafwer, så är dhet nu intet någon morgongåfwa mehr, utan ... effter Sweriges Lagh och Kongl. Maij~ egen stadga . . . såssom mine Egne faste Arfwegodz ...» (jfr Adelns rusttjänstlängder. Förteckn 88. Örebro län nr 60. 1969: 305. KrA). Tydligen bodde B K med sin förste man Carl (C:son) Spå Säby, eftersom två av deras i späd ålder avlidna barn blev begravda i Kumla kyrka, det ena 1667 (se Gravminnen). B K blev änka 1672 och gifte om sig 1679 med rikstygmästaren greve Gustaf Gabrielsson Oxenstierna af Korsholm och Wasa, herre till Mörby, som dog 1693 i Stockholm och begravdes i Oxenstiernska gravvalvet i Fasterna kyrka. Även hennes förste mans kista flyttades till ovannämnda gravvalv, vilket bekräftades vid dess öppnande 1938. (En kopia av prot förvaras på pastorsexpeditionen i Fasterna kyrka, Up). Sedan B K blivit änka för andra gången hade 94 hon sitt änkesäte på Säby och gjorde stora donationer till Kumla kyrka (se Silver, Textilier). B K avled 1720 på Säby och begravdes i Kumla kyrka (jfr Kumla församlings dödbok, ULA). Uppgiften i SvK Up V, s 384, 410, 431, att B K levde ännu 1731 och donerade textilier till Esterna kyrka är sålunda felaktig. Efter hennes död fanns inga bröstarvingar i livet och Säby innehades under fleråriga tvister av döttrarna till hennes äldre syster, friherrinnan Anna Maria Kruus af Gudhem (död 1716), gift med greve Carl Mauritz Lewenhaupt. Birgitta Dorothea Lewenhaupt, grevinna, född 1663, död 1730 i Jönköping. Gift 1690 med sin kusin riksrådet och generalen greve Adam Ludvig Lewenhaupt, som dog i fångenskap i Moskva 1719, begravd 1822 i Riddarholms­ kyrkan i Stockholm. 1724 löste B D L ut sina systrar och blev ensam ägare av godset (jfr Adelns rusttjänstlängder. Förteckn 88, Örebro län 1728, nr 302: 95. KrA). Efter B D L:s död innehades Säby gemensamt av hennes barn till 1737. Anna Maria Lewenhaupt, den föregåendes dotter, gre­ vinna, född 1691, död 1766, begravd i Vists kyrka i Östergötland. Gift 1719 med presidenten friherre Ger­ mund Cederhielm (Palm och Palmstedt, adl) i hans andra gifte. C var en framgångsrik ämbetsman och senare en av landets största jorddrottar med gods i östergötland, Södermanland, Småland och Finland. Säby (Bjärka­ Säby) i Vists socken, Ög, blev C:s huvudgård. Från år 1737 blev A M L tillsammans med sin man ensam ägare till Säby (Säbylund). C dog 1741 på Charlottenborg i Vinnerstads socken (Ög). Enligt testamentet skulle hustrun »ensam och allena förvalta och besitta» hans gårdar Säby i Vists och Sörby i Örtomta socknar, Öster­ götland, samt Säbylund. Båda makarna donerade prakt­ fulla textilier till kyrkan. A M L hade vid sin död 1766 överlevt alla sina barn och på grund av ekonomiska svå­ righeter såldes Säbylund av hennes sonson. Germund Carl Cederhielm, president, friherre, född 1717, död 1789 på Sörby, ägare till Säbylund 1766-1768. Thure Gyllenspetz, kapten, född 1719, död 1783 på Säbylund (se Kyrkogården). Köpte 1768 Säbylund av G C C och ägde den till sin död. Hedvig Margareta de Frietzcky (Frietsky), född 1725, död 1788 i Örebro (se Kyrkogården). Gift 1763 med Thure Gyl/enspetz, ärvde Säbylund efter hans död 1783. Under deras tid uppfördes den nuvarande huvudbyggnaden på Säbylund. På S bodde sedan 1776 även hennes ende kvar­ levande broder (se nedan). Då båda syskonen var barn­ lösa instiftades 1786 ett fideikommiss för att förhindra gårdens delning på ett flertal avlägsna släktingar. Enligt H F:s förordnande skulle brodern efter hennes död, som inträffade 1788, övertaga Säbylund och efter hans från­ fälle skulle egendomen som fideikommiss tillfalla friherre Fredrik Ulric von Essens dotter Charlotte Elisabet. Clas Frietzcky, bruksidkare, politiker, född 1727, död 1803 på Säbylund (se Kyrkogården). Son till överstelöjt­ nanten Johan de Frietzcky och Anna Elisabeth Linroth NOTER Genom upprepade knä- och benskador under uppväxten tvingades F att välja en praktisk bana i stället för den i familjen traditionella militärbanan. Från 1754-1776 direktör vid Storfors bruk i Värmland, en släktbesittning på mödernet. Deltog i samtliga riksdagar 1760 till 92, var en av mösspartiets ledare. Sedan 1776 bosatt på Säbylund, hjälpte systern slutföra de återstående inredningsarbe­ tena i den nya huvudbyggnaden. Om F:s bildningsin­ tressen vittnar det stora bibliotek, som tillhör Säbylund. Redan 1789, ett år efter Hedvig F:s död, överlämnade F Säbylund till Charlotte E von Essen, som bosatte sig på godset och vårdade den där till sin död 1803 kvarbo­ ende F. Charlotte Elisabet von Essen, friherrinna, född 1758 på Kavlås, död 1822 på Säbylund. Gift 1802 med jordbru­ karen och politikern friherre Nils Silfverschiöld i hans andra gifte, född 1753, död 1813 i Örebro. Deras äkten­ skap var barnlöst och kortvarigt. Båda är begravda på Kumla kyrkogård, där ett ståtligt gravmonument (fig 20-21) restes på deras grav (se Kyrkogården). Enligt fideikommissbestämmelserna överlämnade C E E gården till sin fyra år yngre syster Gustava F von Essen. Gustava Fredrika von Essen, friherrinna, grevinna, född 1762, död 1838 på Säbylund, begravd på Kumla kyrko­ gård. Gift med översten greve Gustaf Julius Lewenhaupt i hans andra gifte, född 1753, död 1820. G FE innehade Säbylund 1822-1838. Hon skänkte till Kumla nya kyrka predikstolen, kristallkronor och ett stort antal andra gåvor (se Predikstol, Ljuskronor). Efter hennes död till­ föll fideikommisset hennes dotter Charlotte Lewenhaupt. Charlotte Lewenhaupt, född 1798, död ogift 1869 i Stockholm, begravd på Kumla kyrkogård (se Grav­ minnen). Innehade fideikommisset 1838-1869; donerade till Kumla nya kyrka en dopfunt av Älvdalsprofyr. Till sin efterträdare utnämnde C L efter sin avlidne broder greve Axel Lewenhaupt, född 1796, död 1863, dennes änka Eu­ genie Lewenhaupt. AL, som var militär, blev 1839 major i armen men tog avsked ur krigstjänsten 1843. Han blev sedan ordförande i Mälarprovinsernas enskilda bank och deltog även i stiftandet av Örebro enskilda bank. A L var även en av de ledande männen inom Kumla kyrkas bygg­ nadsdirektion och spelade en aktiv roll vid den nya kyrkans tillkomst. Eugenie Carolina Desideria Lewenhaupt, grevinna, född von Essen 1811, död 1894 i Uppsala. Gift andra gången 1844 med majoren greve Axel Lewenhaupt (se ovan). Innehade Säbylund 1869-1894. Vid E L:s död övergick fideikommisset till sonen, greve Eugene Lewenhaupt. Carl Harald Eugene Lewenhaupt, bibliotekarie, greve, född 1849, död 1927 på Säbylund. Innehade S 1894-1927. Gift med Anna Maria Helena (Ellen) Mesterton, född 1853, död 1907, båda makarna begravda på Kumla kyr­ kogård. (Personuppgifterna är hämtade ur Elgenstierna, SBL, SMoK och E Lewenhaupt, Säbylund. Sammanställ­ ningen är gjord av fil mag Hilda Kauri.) 95 KUMLA GAMLA KYRKA 14. Uppgifterna om byggnaderna är hämtade ur E Lewen­ haupt, a a, s 21. 15. Örebro-Kuriren 19.6 1958. Se även B Waldens reserapport 16.6 1958 (ÖLM) samt artikel i Kumla Julblad 1972. 16. Prov från en terrass nära källaren gav resultatet 820 ± 100 (ST 2466), dvs cirka år 1130. Vid tomtgränsen mot norr blev värdet 540 ± 136 (ST 2476), dvs cirka år 1410. 17. Gregers Birgersson, oäkta son till Birger Jarl. Kallas riddare 1276 och ägde stora gods på Arnön, Övergran sn (Up). G B grundade Vallby kanonikat vid Uppsala dom­ kyrka 1275, dog 1276 och begravdes hos minoriterna i Uppsala. Hans sigill var en tre gånger styckad sköld och han var gift med en okänd kvinna som ägde jord i Söder­ manland (ÄSF). 18. Vid tiden för bytet fanns eventuellt ett stenhus i Ängsö, ty det nuvarande slottet innehåller medeltida murverk från flera perioder. Eftersom Vallersta 1272 ansågs be­ tydligt värdefullare än Ängsö förefaller det dock som om stenhuset byggdes senare, kanske först sedan Gregers Birgersson övertagit Ängsö. 19. Girvatur m fl har eventuellt varit landbor och brukat den jord som Riseberga kloster bytt till sig från Gregers Birgersson. 20. J L Samzelius, Lekebacken och Lundsbacken, s 34. 21. Muren har beskrivits av H Ho/berg i Nerikes fornlem­ ningar, p 53 f. J L Samzelius, a a, s 35, antar att namnet Lundsbacken tyder på förekomsten av en offerlund och att muren kan ha varit en inhägnad runt denna. L Hell­ berg, a a, s 471, ansluter sig till denna teori. Se även A Norden, Östergötlands järnålder 2, s 151 f. 22. Se tex S Lindqvist, Forntidsliv, s 245. 23. H Ljungberg, Den nordiska religionen och kristendomen, s 230. 24. Upplandslagens kyrkobalk, kap I; Gutalagen, kap 4. 25. Se tex Rannsakningar I, s 61 och 88 (eldsken i asplundar i Husby-Långhundra och Rö, Up) samt s 38 och 129 (eldsken på högar i Hacksta, Up, och Badelunda, Vs). 26. H Ho/berg, a a, p. 54. 27. H Ho/berg, a a, s 54. Möjligen har Hofberg fått upp­ giften från kyrkoherde C E Kjellin (se Nya kyrkan, not 14), som i ett osignerat manus i ÖLM, »Strödda anteck­ ningar om Kumla», p 2, antecknat att märken efter en större byggnad funnits vid källan. 28. L Hellberg, a a, s 99. 29. J L Samzelius, Kumla kyrkas räkenskapsbok, s 8 (1427), s 26 (1465), s 87 (1509). 30. M Ämark, Uppsala domkyrka genom åtta århundraden, s 64. 31. J L Samzelius, a a, s 104 (1517), s crx och 171 (1553). 32. H Ho/berg, Nerikes gamla minnen, s 134. 33. J L Samzelius, a a, s cvr, cvm. 34. Uppgifterna i det följande grundar sig på Zachrissons rapport (ATA). 35. E Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige, s 310, 380. 36. E Lundberg, a a, s 303. B Walden, Stiftets kyrkor, s 492. 37. SvK Nä I: 6, vol 147, s 872 (Vintrosa), s 850 (Mosjö), s 822 (Ånsta). SvK Nä I: 2, vol 63, s 184-189 (Eker). B Walden, a a, s 491 (Kräcklinge). 38. H Ho/berg, a a, s 134 (Ödeby). B Walden, a a, s 491. 39. E Eckhoff, Kyrka vid Granhammar i Vintrosa socken, Nerike, s 169 och fig 93. SvK Vg I, fig 34, 36. 40. R Holmberg, Kyrkobyggnad, kult och samhälle, s 16 f. 41. Att man flyttat gravar från en kyrka till en annan finns flera exempel på. Ett av de mest iögonenfallande är flytt­ ningen av ärkebiskopsgravar från Gamla Uppsala till den nya domkyrkan i Uppsala i samband med ärkesätets flyttning och translationen av S Eriks reliker (K Kumlien, Biskop Karl av Västerås och Uppsala ärkesätes flyttning, s 17). I Flasta kyrkoruin i Uppland saknas också ske­ lettet i en av de förnämsta gravarna, vilket troligen flyttats då Skoklosters kyrka byggdes (utgrävningsrap­ port i A TA). Att stoftet efter helgonförklarade personer kunde flyttas flera gånger visar Botvidslegenden (SvK Sö IV: 1, vol 161, s 10). 42. Jord i Hörsta tillhörde under medeltiden klostren i Rise­ berga och Vadstena, vilka kan ha fått jorden genom donationer av frälsemän. Så skedde tex 1381 (NMU nr 163). På 1300-talet hade också biskoparna i Strängnäs ekonomiska intressen i Hörsta (DS nr 1564, SRP nr 2110 och 2172). 43. G Smedberg, Nordens första kyrkor, s 90. Se även artik­ larna Patronatsrätt och Privatkirke i KLNM. 44. B Walden, a a, s 490. 45. G Smedberg, a a, s 177; DS nr 286. 46. Filip Törnesson (hjorthorn), lagman i Närke 1272-1279. Släkten tycks ha haft anknytning till Närke, ty såväl Leonard Holmgersson, underlagman i Närke 1343-1349, som den ovan nämnde Lars Svensson i Säby, härads­ hövding i Kumla härad 1405-1410, förde hjorthorn i sina sigill. Se JE Almquist, a a, s 170, 180. 47. Uppgifterna är hämtade ur S Ljung och M Collmar, Strängnäs stifts herdaminne, del 1 (ms under publicering). 48. Beträffande de i den medeltida räkenskapsboken nämnda prästerna, se J L Samzelius, a a, s XIX- LV. Om Karolus Benedicti, se även F H Morssing, Närkes präster under den äldre Vasatiden, s 56. 49. Avlatsbreven finns publicerade och översatta av J L Samzelius, a a, s 155-162, som också kommenterat breven s xcx--c. Uppgifterna här har till största delen hämtats ur Samzelius arbete. 50. J L Samzelius, a a, s c-cvr. - Uppgifterna om helgonet har dessutom hämtats från R Norberg, Sankt Torkel, Martyren, s 25 ff. 51. J L Samzelius, a a, s en (1391), s 6 (1425), s 13 (1439), s 63 (1491) och s 77 (1504). 52. Ibidem, s 98 (1515), s 10 (1431), s 11 (1433), s 105 (1518) och s 124 (1525?). 53. Ibidem, s cm (Arboga), s crv (Vadstena). M Åmark, Närkes medeltida kyrkklockor, s 21 (kyrkklockan). 54. De olika avbildningarna av S Torkel beskrivs närmare i R Norberg, a a, s 25 ff. 96 NOTER 55. R Norberg, Engelbrektstidens kyrkliga konst i Närke, s 44, fig 9. 56. Enligt muntligt meddelande från Personnamnskommit­ ten, Uppsala. 57. Nischerna i kyrkogårdsmuren i Vadstena har beskrivits av I Anderson i Vadstena gård och kloster, s 149 f. ­ En likartad företeelse tycks ha funnits på bl a Ovansjö kyrkogård (Gä). Enligt Rannsakningar I fanns där sedan tiden före reformationen två »Crucifix» som folket till­ bad. Runt det ena hade det bildats en fördjupning efter alla som på knä »krupit till krysse» och en liknande stig hade trampats upp runt själva kyrkan (s 174 ff). Även från Idre (Da), Valbo (Gä) och Hälsingtuna (Hä) finns likartade berättelser. Ibidem, s 166, 190 och 201. 58. C af Ugglas, En svensk korsväg, s 246. 59. »Några minnesanteckningar om Kumla Gamla Kyrka och om dess nedtagning 1828» av Erik Olsson i Sånnersta 7 okt 1891 (avskrift i Julins samling). »Minnesbrev» av Sven Svensson i Ekeby 1836 (avskrift i Julias samling; se även J L Samzelius, a a, s cxn). 60. Tornen vid några av kyrkorna på Bornholm tycks ha uppförts för fredliga ändamål, bl a kanske som klock­ torn. Det gäller möjligen också för de skånska fristående tornen i Löderup, Valleberga och Benestad. Kastalerna i Brunflo, Sunne (Jä) och Lärbro (Go) fungerar nu som klocktorn. R Holmberg, a a, s 18 f. KLNM, art Kasta/. 61. J L Samzelius, a a, s cxxm. 62. Uppsalatornet fungerade liksom kastalen i Kumla som klocktorn på 1400-talet. N Sundquist, Östra Aros. Sta­ dens uppkomst och dess utveckling intill år 1300, s 319. För Fellingsbro, se B Hoberg, Fellingsbro kyrka - iakt­ tagelser vid en arkeologisk undersökning 1968, s 49. 63. Klockstaplar som också fungerar som stigluckor före­ kommer i Norrland och Finland. KLNM, art Klokkehus, -stepul. 64. Att helgonbilder funnits och tillbetts även utanför kyr­ korna förefaller troligt. Ett avlatsbrev från Hackvad (Nä) omtalar särskilt en Mariabild utanför kyrkan (T Schmid, Om det medeltida fromhetslivet, s 55 f). På många kyrkor finns nischer i fasaderna, särskilt intill portalen. Från Västerlövsta (Up) finns en tradition om att två nischer på båda sidorna om portalen innehållit »afgudar» som folket tillbett (Rannsakningar I, s 135). 65. Se KLNM, art Indu/gens, Indu/gensbrev. 66. R Holmberg, a a, s 36. 67. J L Samzelius, a a, s xxxvn (sockenstämma), s cxxx1 f (härbärge). 68. Anders Abraham Grafström, f 1790, d 1870, präst, skald, tecknare. G: 1. 1822 m Henriette Elisabeth Franzen, dotter till kh Frans Michael Franzen i Kumla (se not 140), död 1833. - 2. 1838 m Helena Sophia Franzen, den förras halvsyster. Se SBL och SKL. 69. Den ena akvarellen finns reproducerad i »Minne af A A Grafström» (1890-talet), den andra befinner sig i privat ägo och har publicerats av J L Samzelius, a a, s CXVIJ, fig 22. 70. Uppmätningsritningen påträffades 1947 av Henning Ju/in i Byggnadsstyrelsens arkiv. Den förvaras nu i RA. 71. Abraham Samzelius, f 1723 i Hardemo, d 1773 i Ramun­ deboda. Prästvigd 1752, pastorsexamen 1766, kyrko­ herde i Ramundeboda (Bodarne) 1768-1773. Han var flitig samlare och författare av skrifter, särskilt rörande Närkes historia och topografi, och har blivit kallad »Närkesflorans fader» efter en flora från 1760. Till Kumla hade han personlig anknytning genom sin syster Elisabet, som var gift med komministern i Kumla, Axel Ährberg (Hagström 1901, s 474, 570 ff). 72. Martin Georg Wallenstråle, f 1733, d 1807, kyrkoherde i Kumla 1783-1791. Både fadern och farfadern var bisko­ par och 1755 adlades MGW på grund av faderns för­ tjänster. Prästvigd 1761 och kungl hovpredikant s å, teol dr 1777, biskop i Kalmar 1791 (Hagström 1901, s 504 ff). 73. En översättning av Sto/pe!J arbete finns i Julins samling. 74. Johan Herman Ho/berg, f 1823, d 1883. Distriktsläkare i Närke 1852-1868. Forn- och hembygdsforskare, senare museiman, föreståndare för Livrustkammaren 1880. Hans beskrivningar över fornminnen (ms) i bl a Närke förvaras i A TA. Se SBL. 75. Dörrarna i V Åby inköptes på 1870-talet, eventuellt vid en auktion i samband med restaureringen av Täby kyrka, enligt Örebro Dagblad 7.7 1937. 76. J L Samzelius, a a, s 146. 77. Ä Nisbeth förbereder en artikel om kumlamålningarna och herr Andreas. 78. Se I Wilcke-Lindqvist, Medeltida himmelsfärdsfirande i Estuna kyrka, och U Haastrup, Kristi himmelsfartsspil i Visby. 79. E Gustafsson, Den romanska stenkyrkan i Atlingbo, s 13, 33 och 35. 80. W Ho/mqvist, Sigtunamästaren och hans krets, samt Konsten i Södermanland på den helige Botvids tid. Till Holmqvists datering ansluter sig 1 Schnell i Kyrkorna i Södermanland, s 31. - E Svärdström, »Mustaschmästa­ rens» runsignatur i Torpa kyrka, s 17 f. J Roosva/, Mustaschmästaren i Rekarne, s 189 ff. - Se även A Tuulse, Romansk konst i Norden, s 94 f, och A Anders­ son, Gravstenen från Botkyrka och korset från Gran­ hammar, s 9. 81. R Holmberg, a a, s 5. E Gustafsson, a a, s 14. 82. A Schuck, Svithjod och folklanden, s 31 ff. 83. E Lundberg, Studier i folkungatidens kyrkliga konst, s 84. SvK Nä I: 3, vol 92, s 407. 84. R Boström, Gärdslösa kyrka, s 2 och 5. 85. SvK Ög Il, vol 43, s 64. 86. Ibidem, s 56, 60. 87. E Lundberg, a a, s 84. 88. R Boström, a a, s 5 (Gärdslösa). SvK Öl I: 2, vol 116, s 110 (Böda); SvK Öl I: 5, vol 133, s 451 och fig 321 (Persnäs); SvK Go VI: 7, vol 165, s 597 (Lau). 89. Jfr SvK Up XI: 1, vol 111, s 33 (Svinnegarn); SvK Go VI: 7, vol 165, s 597 (Lau). Ålands medeltida kyrkor, s 94 (Hammarland). 9 - 755411 Kumla kyrkor 97 KUMLA GAMLA KYRKA 90. Enligt R Boström har även Gärdslösa varit prostkyrka under medeltiden. 91. R Boström, a a, s 2 och fig ·l ; SvK Ög I : 2, vol 14, s 109 och fig 123; SvK Nä I: 2, vol 63, s 278 och fig 235. 92. SvK Nä I : 1, vol 46, s 33 och 51 f. Portalen är avbildad i fig 31 och 32. 93. Klosterkyrkans norra mur grävdes ut 1972 under ledning av antikvarie Karin Andersson. Rapport i ATA. 94. T Schmid, a a, s 58. 95. J L Samzelius, a a, s 77 (1504), s 78 f (1505), s 79 (1507?), s 86 (1508), s 92 (1510), s 93 (1511), s 95 (1512), fig 96 (1513). 96. J L Samzelius, a a, s cxxix och xc1x. Se även H Ju/in, Templum Kumlense, s 14. 97. Beträffande flyttningen av kyrkans invigningsdag, se J L Samzelius, s XL f och cm, not 3. För uppgifterna 1515, se ibidem s 98 ff. 98. Avlatsbrevet finns återgivet i Samzelius 1946, s 160 f. Jfr även ovan kapitlet Den gamla kyrkobyggnaden, Inledning. 99. Se R Norberg, Engelbrektstidens kyrkliga konst i Närke, s 44. 100. Texterna är tolkade av fil kand Svante Nyberg. 101. Prosten Hans i Kumla, Johannes Olaui kyrkoherde i Viby 1422- 1428, i Kumla 1431-1442, kanik 1422-1435, prost i Närke 1428-1435, dekan 1443-omkr 1460, död som emeritus 1467. - Jfr Strängnäs Stifts herdaminne, del I. S Ljung och M Collmar (i ms under utgivning); Samzelius 1946, s XXIV ff. 102. R Norberg, a a, s 54 ff. 103. M Rydbeck, Medieval Wooden Sculpture in Sweden, IV, s 159 ff. Se även där angiven litteratur. 104. Parallellen med Bjälboskåpet välvilligt påpekad av docent B-A Kery. 105. Den latinska texten i detta avsnitt av räkenskapsboken har tolkats av fil dr Hedda Roll. 106. Samzelius 1946, s LXVII ff. 107. Jfr Samzelius 1946, s XXXIII f. - Magnus Germundi, kyrkoherde 1473-1489. 108. Samzelius 1946, s XXXIII. 109. R Norberg, Gothemsaposteln - ett Vadstenaarbete från omkring 1470, i: Gotländskt arkiv 1953. Se även Den­ samme, Tidens konsthistoria, 111. 110. A Lindh/om, Kult och konst i Vadstena kloster. KVHAA handlingar, antikvariska serien 14, Sthlm 1965, s 136 ff. 111. Laurentius Nicolai Strengnensis (Laurentius Claudii, Lars Claesson) kyrkoherde, d 1606 och begravd i Kumla kyrka. Se nedan Gravminnen. Född i Strängnäs. Räk­ nades tillsammans med sin broder, kyrkoherden i Stora Mellösa, Johannes Nilsson, till de förmögnaste präs­ terna i Närke. 1565 kyrkoherde i Ekeby, i Kumla tidigast på hösten 1578 eller våren 1579. Deltog flitigt i det kyrkopolitiska och politiska livet. Förde själv kyr­ kans räkenskaper (se Samzelius 1946, s LI ff). Gift med Ingegärd Svensdotter, dotter till kyrkoherden i Örebro Sueno Gudmundi, död före 1627. Se även M Collmar, a a, s 388-393. 112. H Raben, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige, Sthlm 1934, s 47 ff. - Hans Kantenitz, konstsnickare av tysk härkomst, verksam i Sverige 1584-1607, bl a vid Gripsholms, Tynnelsö och Örebro slottsbyggen. Se även SvK, Nä I, s 522; SvK, Up XI: 1, s 48-50. - E Bohrn har senare påpekat att predikstolen kan vara utförd efter ritningar eller skisser av Herku/es Mida, som var verksam på Örebro och Nyköpings slott. Se E Bohrn, Nyköpings renässansslott och Herkules Mida, Sthlm 1941, s 159f. 113. Olof Jonsson, orgelbyggare. I A A Hiilphers »Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter, särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet, jemte kort Beskrif­ ning öfwer Orgwerken i Sverige», Västerås 1773, s 180 not 19 finns följande uppgift: »I Nerike war 01. Jonae byggmästare ( ~ orgelbyggare) omkring år 1670.» Av s 277 framgår att Sköllersta beställde ett orgelverk år 1679 från »Organist. 01. Jonae i Mällösa». Josef Sjö­ gren, Orgelverken i Västerås' stift, Sthlm 1952, s 55 uppger: »Jonsson, Olof (Molinbergius), bosatt i Arboga och verksam som orgelbyggare i västra Västmanland samt i Närke. Förekommer redan 1674 som reparatör i Strängnäs' domkyrka. Arbeten: Köping 1691, ombygg­ nad ... ; Ljusnarsberg 1693, positiv om 7 stämmor, Lindesberg 1693, rep.» 114. En utförlig skildring av Kumla kyrkas orglar av R Axel Unnerbäck planeras ingå i Kumlabygden V. 115. Ericus Petri Nomus, kyrkoherde 1652-1661. Son till länsman Per Olufsson från Norrby, Hardemo. G 1) med Brita Birgersdotter Rhoman, 2) med Clara Danie/sdotter Fougdonia som gifte om sig med efterträdaren (not 119). - Se J L Samzelius, Kumla präster i bygden, i: Kumla julblad 1956 samt Kumla kyrka, Kumla 1968, s 81. 116. Se Samzelius 1946, bilaga 9, förteckning på omnämnda kyrkoinventarier. 117. Samzelius 1946, s XLI. 118. Se Guld- och silverstämplar, Svenskt silversmide 1520­ 1850, Sthlm 1963. 119. Andreas Laurentii Edzbergius (Esbergius), kyrkoherde 1663-1685. Bondson från Edsberg, hovpredikant hos Karl X Gustaf 1658. Gift med Clara Fougdonia i hennes andra gifte (jfr not 115), dotter till Daniel Josephi Fougdonius, kyrkoherde i Örebro. E avled 1685 och begravdes på samma gång som hustrun i Kumla kyrka. Stamfader till adliga ätten Bergenskjöld. - Jfr Elgen­ stierna; SMoK. 120. Se Samzelius 1946, bilaga 9. 121. Samzelius 1946, s cxxxn. 122. Se A Branting o A Lindh/om: Medeltida vävnader och broderier i Sverige, Il, Sthlm 1929, s 75-77. 123. W Paatz i: Liibeckische Blätter, 1929. 124. Petrus Magni Bellander, kyrkoherde 1632-1650. Be­ gravd i Kumla kyrka, se Gravminnen. Gift 1) med Elisabet Persdotter Roland (Ro/amb ?); 2) med företrä­ 98 darens änka Karin Olofsdotter Podolina. Gravstenen har felaktigt Fotlind (not 128). 125. Johannes Laurentii Nericius, kyrkoherde i Kumla 1619­ 1629. Gift med Cecilia Larsdotter, änka efter Sueno Benedicti. Bibeln, som är bevarad, beskrivs nedan i samband med nya kyrkans inventarier. Se även M Collmar, a a, s 194--195, 377-378, 394, 576--577. 126. Andreas Nicolai Hidingius, komminister (kaplan) i Kumla 1620/1621(?)-1676, enligt gravstenens inskrift i 50 år till sin död 1676. Jfr M Collmar, a a. 127. Se not 124. 128. Johannes Petri Vigams, rektor i Örebro, kyrkoherde i Kumla 1630--1631. Gift med Karin Olofsdotter Podolina, som sedan gifte sig med efterträdaren P Bellander (not 124). 129. Johannes Gilnaus, kyrkoherde i Kumla 1731-1750. Född omkr 1690. Gift 1731 med Catharina Ho/mer, född 1691, död 1739, dotter till företrädaren kyrkoherde Sven Flodman. En av stamfäderna till adliga ätten af Gillner. - Jfr Elgenstierna. 130. Anders Skåning, enligt Hagström, a a, komminister i Kumla 1714--1721.- Olof Winbladvar enligt Hagström, a a, komminister i Kumla 1721-1740, sedan kyrkoherde i Hammar 1746--1772. Gift med Anna Maria, dotter till Anders Skåning. 131. Christiern (Christian) Bergman, kyrkoherde 1686--1695. Hustrun C/ara Levina Burchardi var av tysk härkomst. En av deras döttrar, Clara Levina, gifte sig med efter­ trädaren Bergerus Flosundius (not 132). 132. Bergerus Flosundius, kyrkoherde i Kumla 1697-1711/12. Tidigare lektor i grekiska vid gymnasiet i Strängnäs (jfr not 131). 133. Petrus Nyström, kyrkoherde i Kumla 1751-1758. Gift med Katarina Bergström, född 1714, död 1760. 134. Daniel Josua Stenius, kyrkoherdeson från Kvistbro, kyrkoherde i Kumla 1760--1780. Gift före 1761 med Anna Sara Bergia, dotter till prosten Andreas Bergius i Nikolai i Sthlm, född i Åbo 1736, död 1785 i Gällersta (jfr Hellström, a a, s 441). - Texten på gravstenen nu endast delvis tydbar. 135. Gravkammaren undersöktes av fil dr Eva Bergman. Rapport i ATA, dnr 4357, 19/11 1935. - Byggnads­ resterna - under gravplatserna No 43-47 - på syd­ östra delen av gamla kyrkogården utgjordes av en välvd, fyrkantig gravkammare med trappnedgång och välvd öppning i väster. Väggar av kalksten med putsad yta. Kammaren var fylld av sammanfallna murkna NOTER kistdelar i höjd med tröskeln. Endast en kista med för­ vittrat barnskelett vid norra väggen var väl bibehållen. På grund av kistornas dåliga tillstånd kunde dessa ej särskiljas. Inga namnplåtar var synliga i ytliga lager. Ett kisthandtag från 1700-talet tillvaratogs. Gravkammaren bör ha varit försedd med en överbyggnad av något slag. Möjligen har de två kapitäl eller baser som ses i fig 42 tillhört denna. 136. Sueno Benedicti Blackstadius, kyrkoherde i Kumla 1608-1618. Son till länsmannen Bengt i Blacksta i Kumla socken, var bosatt på gården från 1593, samma år som han tillträdde kaplanstjänsten i församlingen. Se även M Collmar, a a, s 394--395; J Samzelius, Kumla Julblad 1956. 137. Se även T Bil/igs Rapport om utgrävningen av medel­ tidskyrkan i Kumla, ATA. 138. Se Samzelius, 1946, s LXVII ff. 139. Klockornas inskrifter är återgivna efter H Ju/in, Kumla julblad 1959, s 2 ff. 140. Frans Michael Franzen, teolog, författare, kyrkoherde i Kumla 1810 (tillträdde 1812)-1824, detta år kh i Klara förs, Sthlm, utnämnd till biskop i Härnösand 1831, till­ trädde 1834, död 1847. Ledamot av Svenska akademien, dess ständige sekreterare 1824--34. Se SBL, XVI, s 425-437. 141. Senotl3. 142. Dessa initialer återges av kyrkoherde Kjel/in i beskriv­ ningen av klockorna i inv 1830. - Pehr Thyselius, kyr­ koherde i Kumla 1791-1793. - Thyselius' text syftar på traditionen om ett kloster i Kumla och den sk Elisifs visa, som dock senare avslöjats som ett falsarium. Se Samzelius, 1946, s cvr ff. 143. Olof Kiulander, klockgjutare. Mästare 1768, verksam i Örebro 1771-1804. Rådman i Örebro. Död 1804. Har bl a gjutit klockor i Glanshammar, Mosjö, S Nikolai kyrka i Örebro och i Vintrosa i Närke. - Gift med Brita Christina Hulth, som fortsatte klockgjutningen 1804--1817. Har bl a gjutit klockor i Kil, Gräve och Götlunda i Närke. (Uppg av L M Holmbäck.) 144. Samzelius, 1946, s XXXIX. 145. Se M Åmark, Närkes medeltida kyrkklockor, i: Från Bergslag och bondebygd 1951, s 21 samt Densamme, Sveriges medeltida kyrkklockor, s 87. 146. Översättning av fil kand Svante Nyberg. 147. Elias Arenhardt, klockgjutare, verksam i Norrköping 1701-1721. 16 bevarade klockor är kända, den största i Västerviks nya kyrka, gjuten 1701. (Uppg av L M Holmbäck). 99­ KUMLA NYA KYRKA av MARIAN ULLEN På försommaren 1828 påbörjades rivningen av Kumla gamla kyrka och grundläggningen till den nya kyrko­ byggnaden på samma plats. Trettio år hade då hunnit förflyta sedan det första beslutet om nybyggnad och flera olika arkitekter hade under denna tid getts i upp­ drag att utföra ritningar till den nya kyrkan. Inte mindre än fyra förslag förkastades av församlingen eller Över- Kyrkogården Den nuvarande stora kyrkogården (fig 93), som ut­ vidgats i flera etapper, omfattar områden på båda sidor om den forna landsvägen, numera Södra Kungs­ vägen. Kyrkan uppfördes såsom nämnts på den gamla kyrkobyggnadens plats och hela det gamla kyrkogårds­ området fick fortsatt användning (jfr fig 7). I samband med nybyggnaden terrasserades kyrko­ gården och ett nytt område i norr togs i bruk. Inhägna­ den runt hela denna äldre kyrkogård utgörs av en terrassmur av kalkstenshällar. I den södra och östra muren ingår delar av den gamla kyrkogårdens mur. Den 60-125 cm höga terrassmuren består här av kalk­ stenshällar i bruk med större kalkstensblock i botten. Mitt för kyrkans östra ingång finns ena murhörnet till den gamla kyrkogårdsingången kvar. Nedersta trapp­ stenen utgörs här av en gravhäll från 1756. Ingångar finns i norr, söder och väster. Samtliga har huggna grindstolpar av sandsten med svagt pyramidformig avslutning. Den västra ingångens järngrindar skänktes 1835 av komministern Jonas Ekendal (not 28), den söd­ ras av Kumla byamän, den norras av familjen Lewen- Fig. 92. Kumla nya kyrka från väster. Foto 1975. Kumla New Church from W. intendentsämbetet innan den slutliga ritningen, utförd av Axel Nyström, fastställdes av K Majt 1829. År 1835 invigdes den nya kyrkobyggnaden. Kyrkan brandhärja­ des svårt 1968. Den återuppfördes 1971-72 med oför­ ändrad exteriör medan interiör och inredning gavs en helt modem utformning. Arkitekt för återuppbyggnaden var Jerk Alton. haupt på Säbylund. Ritningarna till grindarna hade utförts av arkitekten och byggmästaren Pehr Lundmark (jfr nedan). Utmed vägen norr om kyrkan låg fattighus och by­ häkte (fig 109). En del av fattighusets tomt togs i anspråk för utvidgning av kyrkogården i början av 1900-talet. År 1917 förelåg förslag till den västra kyrkogården på andra sidan vägen, utarbetat av länsträdgårds­ mästare 0 F Holmsten i Örebro. Även denna kyrkogård inhägnas av kalkstensmurar i öster, norr och väster, medan den södra begränsningen utgörs av en häck. Ingångarna är belägna i öster, mitt för kyrkans huvud­ ingång, och nordost. 1939 uppgjordes förslag till ny utvidgning av kyrko­ gården samt ritningar till nytt bisättningskapell av arkitekt E V Alsen, Örebro. Vid utvidgningen, som skedde i början av 1940-talet, togs två nya områden i bruk, dels den i norr belägna tomt som tillhört ålder­ domshemmet och dels ett område i öster och sydost med den s k parkkyrkogården, som är belägen på en del av 101 KUMLA NYA KYRKA N -1­ 1. Kyrka 2. Öppen plats för friluftsgudstjänst 3. Minnesmonument över Frans Michael Franzen 4. Kyrkoherdebostad 5. Gamla prästgården, nu expedition och församlingshem 6. Församlingslokaler, ursprungligen skollokaler M. 10 0 50 100 ISOM. 11111 11111 I I I I I I Fig 93. Situationsplan, 1: 3 000. Uppm J Söderberg 1975. General plan. Scale 1: 3 000. den gamla prästgårdstomten (fig 93, jfr fig 7). I denna del ingår bl a en öppen plats för friluftsgudstjänster. I muren mot det äldre kyrkogårdsområdet nordöst om kyrkan inrättades kolumbarium. Inhägnaderna utgörs av kalkstensmurar samt i öster av en häck. 1969 utarbetades förslag till anordnande av nya be­ gravningsplatser på östra kyrkogårdens nordvästra del samt ritning till bassäng av J Alton. 1975 föreligger ett förslag till ytterligare utvidgning av kyrkogården i öster och söder, upprättat av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, Uppsala. Gravminnen På det gamla kyrkogårdsområdet söder om kyrkan återfinns i den sydvästra delen gravar över Säbylunds ägare och deras familjemedlemmar och släktingar allt­ ifrån slutet av 1700-talet.1 Även några förvaltare och en trotjänarinna har fått sina gravplatser i denna del. I den sydöstra delen återfinns gravvårdar över för­ samlingens präster.• Längs med muren i denna del av kyrkogården har de äldsta bevarade gravstenarna placerats (se ovan Gamla kyrkan). Bland gravstenarna från slutet av 1800-talet och 102 KYRKOGÅRDEN Fig 94. Parti av södra kyrkogården med gravvårdar från 1800-talet. I bak­ grunden gamla för­ saml ingshemmet. Foto 1975. Part af the S church­ yard with stones from the 19th century. In the background the old parish hall. Fig 95a- c. Gravvå rdar från början av 1900-talet, fo rmgivna av bi ldhuggaren Anton Englund vid Yxhults stenhuggeri Aktiebolag i Kum la. Foto J975. Gravestones from the beginning af the 20th ce11/11ry, designa/ by Anton Englund, scu/ptor al Yxhu/ts stenhuggeri Aktiebolag, Kumla . .~ 103 KU MLA NYA KYRKA Fig 96. Bildhuggaren Anton Englunds gravvård, krönt av hans skulptur av Kristus som den gode herden. Foto l 975. M emorial for Anton Eng/und, crowned by his figure oj Christ as the Good Shepherd. början av 1900-talet märks ett flertal fint arbetade gravvårdar av kalksten, utförda av Yxhults stenhuggeri i Kumla.3 En konstnärligt hög kvalitet utmärker fram­ för allt de stenar som tillkommit under den tid som bildhuggaren Anton Englund• förestod ornament­ stenhuggeriet. Några av dessa stenar med sirlig relief­ dekor återges i fig 95 a-c. Englund, som avled J928, är begravd på den västra kyrkogården. Gravstenen kröns av en av hans skulpturer, föreställande Kristus som den gode herden (fig 96). Fig 97. Minnesmonument över Frans Michael Franzen med porträ ttmedaljong i brons, utförd av Karl Hultström. Foto 1975. Monument in memory oj Frans Michael Franzen 1vith a portrait medallion in bronze, by Karl Hu/tström. År 1946 restes ett minnesmonument i den s k Fran­ zengrottan (fig 93, 97) över skalden och forne kyrko­ herden i Kumla Frans Michael Franzen, död som biskop i Härnösand 1847 och begravd där. 5 Vården pryds av en porträttmedaljong i brons, utförd av skulptören Karl Hultström och gjuten av C C Sporrong Co. Under medaljongen finns följande inskrift: »Kyrkoherde i Kumla / 1812- 1825 / författade på denna plats / flera av sina evangeliskt / ljusa psalmer / Vården restes av / Kumla församling / 1946.» 104 Den nya byggnaden planeras I landshövdingen Adolf Mörners anteckningar6 finns år 1763 följande notation rörande Kumla: »Den 26 Novemb., reste iag med Hr Capitainen Meurman och LandSecreteraren Fager till Kumbla Prästegård, at dagen der på, som war första advent Söndagen, Uppå Hr Biskoppens och Consistorii begiäran, giöra Kumbla Församling en tienlig föreställning rörande Kyrkans nödwändiga utwidgande och andra nödige förbätt­ ringar. Den 27de Nov., sedan Gudstiensten war slutad, trädde samtelige Socknens Jnnewånare af Mankönet fram till Choret, då iag genom tienligt Tal, på det bewekeligaste iag förmådde, sökte föreställa dem Nödwändigheten af Kyrkans tillbygnad med mera; Men som de Nyligen med mycken Kostnad, förbättrat hela Kyrkio Taket och Sacristian, så wille de tränga sig tillsammans någon tid, till dess Kyrkan någon ytter­ ligare reparation kunde behöfwa, än de nu i dessa swåra och dyra tider, wilia underkasta sig så dryg bygnads Kostnad och Beswär, i synnerhet, som Socknen, uppå min dem tillförne giorde föreställning, redan åtagit sig, at nästkommande år, byggia ett nytt och större Fattighus wid Kyrkan. Min möda war således' denna gången förgäfwes, hwar wid iag måste låta det förblifwa, hälst iag fant märkelig Grund och skiäl, i detta Församlingens andragande. Så snart iag hos Hr Probsten och Kyrkioherden Stenius,7 med åt­ skillige af Församlingens ledamöter, spisat middag, reste iag till Örebro tillbakars.» Någon ny anmodan om förnyelse av kyrkobyggnaden tycks inte ha förekommit förrän i samband med prosten Johan Kempes visitation i pastoratet i augusti 1798. Visitationsprotokollet återger utförligt prostens argu­ mentering inför församlingen: »Som kyrkolagen före­ skriver att vid visitationer bör kyrkones behof och förnödenheter efterses, tog sig Praepositus den fri­ heten att framställa om icke begge dessa Respective församlingar (Kumla och Hallsberg) borde tänka på sina gamla kyrkor och deras hjelp. Han påminte sig att redan för 40 år sedan, då han hade äran att tjäna i detta Pastorat, woro de ganska trånga och bofälliga, och emedan sedermera als intet synas wara tillgjordt, wore behofwet nu så mycket större.» Visserligen kunde numera inga kollekter erhållas till kyrkobyggande, men eftersom församlingen i Carl von Rosenstein8 fått en prost »hwilken såsom sjelf högst oförtruten och högst god och tillika så förmånligen känd på de högsta ställen, där ansökningar blifwa nödiga>> och »man ännu hade i Lifwet den wördnadswärde Herr Directeuren Frietzcky på Säbylund» så skulle mycket underlättas. »Om man härtill lägger, att Kumla kyrka sjelf har en så betydlig Cassa, och församlingen ett så owanligt stort Magazin, äro alla hinder ur wägen röjda, och wore werkligen synd för Gud och answar för efter­ kommande at längre uppskjuta.» Majoriteten av de röstberättigade männen i för­ samlingen tycks denna gång ha låtit sig övertygas, ty protokollet från den därpå hållna sockenstämman i slutet av november uppger i § 6: »Beslöts att nödiga anstalter skulle fogas till den förestående och nu en­ hälligt beslutne Kyrckobyggnaden.» Församlingen beviljade att 200 tunnor råg ur magasinet skulle få försäljas till våren. Prosten lovade att »å Församlingens wägnar hos Landshöfdinge-Embetet anhålla i ödmjuk­ het om såväl utkröning till Trävirke, som tillstånd att å Krono-brottet vid Hällebrottet få taga nödig kalk-sten». Därmed började den långa och mödosamma period för Kumla församling som slutade först 1835, då den nya och stora kyrkan kunde invigas. Den 15 november 1801 ansåg församlingen på sockenstämman »äfven nödigt, att åt ett särskildt Kyrko­ Råd updraga rättigheten att besluta och besörja om alt hvad värkställigheten af den förut beslutne kyrko­ byggnaden hörer; Kyrkorådet dock icke tillåtet att med något penningetillskott församlingen besvära, utan dess hörande och frivilliga samtycke.» Till leda­ möter i kyrkorådet, »hvaruti Herr Prosten är själf­ skrifven ordförande, och Hr Directeur Frietzcky, • Herr Ryttmästare Hindrich Sahlefeldt, 10 bägge kyrko­ värdarne, nämndemännen Sven Larsson i N. Via och Eric Jansson i Kumla by, samt Kyrko Cassaföre­ ståndaren Olof Olsson i Kumla by äro äfven sjelf­ skrifne Ledamöter, valdes af den öfriga församlingen 2:ne bofaste män utur hvarje Rote ...» Kyrkorådet skulle »hvarje Höst å allmän Sockenstämma inför församlingen för sin förvaltning redovisa, och de valde Ledamöter då, om dem af församlingen så godt synes ombytas». Från biskopligt håll påtalades på nytt vid visita­ tionen 1812 i samband med att Frans Michael Franzen (not 5) installerades som ny kyrkoherde att såväl Kumla som Hallsbergs församlingar borde uppföra nya kyrkor. Visitatorn Johan Adam Tingstadius re­ kommenderade att de båda kyrkorna skulle »samman­ byggas och till en förenas1 hälst afståndet dem emellan är endast en knapp half mil och ett ganska bequemt 105 KUMLA NYA KYRKA ställe för en ny gemensam kyrka funnes midt emellan dem på den så kallade Sånnaplatsen». von Rosenstein , nyutnämnd bi skop i Linköping, påpekade att ny kyrka redan var beslutad och att »anstalter därtill redan begynt vidtagas genom inköp af takspån och genom förfärdigande af en ritning, men att det strax derefter utbrutna kriget hindrat vidare verkställighet». Förslaget om gemensam kyrka väckte dock knappast någon entusiasm hos församlingarna och 1817 gav man upp tanken definitivt. I Hallsberg ställde man nämligen som villkor att den nya kyrkan skulle uppföras i nä rheten av Sanna eller Marka byar, medan man i Kumla yrkade på att den skulle uppföras på platsen för den gamla kyrkan i Kumla. I maj 1818 beslutades att »Till den förestående kyrkobyggnaden, sko la materia lier småningom samlas och till en början beslöts att gråsten skulle sprängas af hvar och en hemmansägare efter hemmantal». Samma år hade också konduktören Henrik Måsbeck vid Överintendentsämbetet utarbetat ett förslag till den nya kyrkobyggnaden, vilket ersatte det av von Rosenstein omnämnda förslaget, som tyvärr ej finns bevarat. E nligt prosten Kjellins berättelse (ÖLM) skulle detta ha varit utfört av F Sillen. Ytterligare tre arkitekter skulle emellertid komma att utarbeta förs lag till den nya kyrkan: Carl Fredrik Sundvall 1818, Pehr Lundmark 1828 och Axel Nyström 1828. Samtliga förslag från 1818 och 1828 är bevarade. Dessa olika förslag uppvisar en intressant provkarta på de ny­ k lassicistiska ide- och stilideal som var dominerande inom kyrkoarkitekturen under det tidiga 1800-talet. Henrik Måsbecks förslag Av Henrik Måsbeck" har två signerade förs lag be­ varats (RA). Båda utgår från samma grundplan, ett likarmat grekiskt kors (fig 98- 99). Uppdraget gällde denna gång inte en ren nybyggnad utan en utvidgning och omgestaltning av den gamla kyrkan. På grund­ planen är vissa mursträckningar markerade med svart, en redovisning från arkitekten av vi lka äldre mur­ partier som skulle kunna ingå i den nya byggnaden. Så motsvaras tex det nya koret helt av den gamla kyrkans östra del. Även av den norra utbyggnaden trodde sig arkitekten kunna spara det västra partiet och låta det ingå i den norra korsarmen. Den motsvarande södra korsarmen har en mörk markering i den västra mur­ sträckningen, en rest av vapenhusets västra mur. Någon teknisk bedömning av möjligheterna att utvidga byggna­ den på detta sätt tycks inte ha gjorts av arkitekten utan förslaget är som vanligt vid denna tid en ren skriv­ bordskonstruktion. För alla sådana deta ljer liksom även arbetsritningar svarade i allmänhet byggmästaren. ....r •" '1 ;.~- ' L Af{KI L "' - ,, I ~ F ig 98. Förslag till tillbyggnad och omgestaltning av Kumla gamla kyrka av Henrik Mås beck J818. De med svart marke­ rade mursträckn ingarna redovi sar vilka äldre murpartier som beräknades kunna ingå i den nya byggnaden. RA. Proposal for tlte extension and alteration oj tlte old clturch oj Kumla by Henrik Måsbeck, 1818. The wal/s marked in. black indicate parts oj tlte masonry tirat migltt be incorporated in. the 11ew b11ildi11g. Fig 99. Omarbetat förslag av H Måsbeck J8.18. Jfr fig 98. RA. Revised proposal by Måsbeck, 1818. Cf figure 98. Måsbeck bör dock ha varit på platsen, vilket inte heller var en nödvändig förutsättning för att upprätta ett förslag. Den uppmätning av den gamla kyrkans plan som återges i fig 24 bör nämligen av utförandet och den sk rivna texten att döma vara ett verk av honom. Kyrko­ byggnadens utsträckning i öst-väst motsvarar ungefär den gamla kyrkans längd. De större utrymmena skapas 106 DEN NYA BYGGNADEN PLANERAS ,,....~, .7 :"llrr r,,,,.,..,.,,.,,,,,,,,. ,.,,_.,,,,,,,,.~ 7r""'7 " t: ,,..,..., ,,. ,- ,, ,,..,, • , ?,.,,.~,,,,{ ,m,-,' ;:::,,,,.?,';?"" > ' -'?,-• '?~""'7.~ k,,;~, ' /. ,p . .. .. framför allt i den södra korsarmen och i den västra, som ersätter tornet. Kyrkan skulle av bänkkvarteren att döma ha kunnat rymma ca 900 personer. En samtida praxis att kyrkan skulle rymma sittplatser för 2/3 av församlingens folkmängd har inte tillämpats. I så fall skulle utrymme krävts för ca l 600 personer. Sannolikt hade man tänkt sig att avhjälpa eventuell framtida platsbrist genom läktare. Det i fig 98 återgivna förslaget, en konceptritning, är det arkitektoniskt bäst genomtänkta av Måsbecks förslag. Korsmitten markeras av en ganska hög, kva­ dratisk tambur som bär upp en å ttkantig kupol med lanternin . Korsarmarna täcks av valmade sadeltak, i väster förs dock sadeltaket ända fram till den kraftigt profilerade fronton i antikiserande stil som kröner västfasaden. Den indragna huvudportalen kröns likaså av en fronton uppburen av konso ler. Ovanför denna har ett stort rundfönster markerats. I förslag nr 2, som också omfattar sektion (fig 99) , har arkitekten, säkerligen efter anmodan av försam­ lingen , tvingats tillföra ett torn i väster men har trots detta inte övergett grundiden om en kupolkrönt kors­ kyrka med antikiserande tempelfasad i väster. Resul­ tatet har också blivit mycket förbry llande. Det smala tornet, försett med mycket låg huv och minimal lan­ teroin, rider på den västra korsarmens sadeltak och den å ttkantiga kupolen har sänkts och vilar direkt på tak­ fallen. I interiören uppbärs kupolen i denna version av å tta kolonner. I april 1819 utbetalades 40 riksdaler specie i arvode till Henrik Måsbeck, som vid denna tid även utarbetade ritningar till Hallsbergs nya kyrka. Måsbeck är i övrigt ganska okänd som arkitekt (se not 11 ). 1803 hade han dock antagits som konduktör vid Överintendentsäm­ betet, vilket innebar att han mot arvode tilldelades mindre arkitektuppdrag genom denna myndighet. Vid 107 KUMLA NYA KYRKA granskningen på Överintendentsämbetet, numera mot­ svarat av Byggnadsstyrelsen, lämnades ritningarna för utlåtande till arkite;;ten och hovintendenten Carl Fredrik Sundvall, som i detta skriver bl a: »En kyrckas första vilkor bör vara så mycket möijligt är, at hafva ett imposante och högtidligt utseende; detta är det, som alldeles fattas i den insända Ritningen .» Måsbecks förslag vann alltså inte ämbetets förord och blev ej stadfäst av K Majt. Carl Fredrik Sundvalls förslag Sundvall 12 fick i uppdrag att å tjänstens vägnar upp­ rätta ett helt nytt förslag till kyrkobyggnaden i Kumla (fig JOOa-b). I den promemoria13 som lämnades till överintendenten Silverstolpe tillsammans med rit­ ningarna skriver Sundvall följande: »Hvad Kumla kyrka angår har jag med dess kyrkoherde, herr Pro­ fessor Franzen, meddelat min tancke, genom en ter­ minerad Esquisse, jag honom ti llsändt, denna har blifvit uppvist i Sockenstämma, och fullkomligt svarat till hvad församlingen åstundar. För att begagna gamla grunden, som är god och fördelaktig, och de däruppå varande fasta Telgstens-murarna, har jag så mycket möjeligt varit följt densamma, och hvilken grund utgör ungefär hälften af hela omkretsen, härutinnan har jag således varit af enahanda tancka med den insände Ritningen, men uti E levation och genomskärning vida skilt mig därifrån . .. Jag har således istället för en illa använd Colonnade till Rotonde, med en därpå varande dome som är kostsam, disponerat colonnerne till En nef, hvarigenom eij allenast en ansenlig högd åstadkommes, utan ock mera lättnad och Solidite vinnes vid Construc­ tionen af byggnaden ; den af mig projecterade Dome kommer endast att figurera utvändigt. I stället för Torn , som är så litet passande till ingång för ett Herrans Tempel, har jag anbragt den vida mindre kostnaden af fyra Pileer med en Fronton, som har något mera anständigt, detta har jag med så mycket större anledning kunnat gjort, som Församlingen har ett gammalt och i godt stånd varande gråstens Torn i grannskapet af kyrkan som för Ringningen kan begagnas.» Sundvalls förslag lämnades i juni 1818 till K Majt, som stadfäste detta den 7 juli. Sundvall har alltså utgått från samma grundplan som Måsbeck, ett likarmat grekiskt kors. Istället för den centralbyggnad med förhöjt mittparti, som var Mås­ becks utgångspunkt i båda förslagen, har Sundvall emellertid försökt skapa ett kyrkorum med basilika! karaktär. Förslaget omfattar förutom grundplanen endast en fasad mot väster och en tvärsektion mot öster, vilket gör att det är svårt att få grepp om hur Sundvall tänkt sig fören ingen mellan de olika byggnadsdelarna. Den östra och västra korsarmen bildar ett mycket högt mittskepp täckt av ett tunnvalv. Östväggen har på ritningen fått den imponerande höjden av ca 18 m, dvs ungefär motsvarande mittskeppet i Lunds domkyrka. De tolv mittskeppskolonnerna i interiören har dragits in i skeppet för att minska dess bredd och tunnvalvet av trä har inte byggts ända ut till murarna utan uppbärs av en kraftig list på mellanväggar av trä i linje med de längsgående läktarnas barriärer, som vilar på mitt­ skeppsko lonnerna. Rummets fulla bredd skulle alltså endast utnyttjas i läktarplanet och bottenplanet. Genom att även »tvärskeppets» murar förhöjts med några alnar har utrymme skapats för en hel läktarvåning, som i exteriören markeras av en rad med runda fönster. Även den östra väggen ha r ett motsvarande rundfönster och ovanför detta ett mycket högt, rundbågigt fönster av samma karaktär som kyrkans övriga fönster. Beträf­ fande korpartiet kan man vidare lägga märke till att sakristian placerats i ett halvrunt utsprång i öster med ingång till koret. Kyrkans »imposante och högtidliga>> utseende kulminerar i västfasaden , som gjorts helt fönsterlös och försetts med den öppna förha ll med fyra kraftiga pelare och antikiserande fronton , som Sundvall omnämner i sin promemoria. Hur den kupol, som höjer (J lil 0 '17:7.:~-. u .1.1-.11/1 •• ~ .r Fig lOOa- b. Ritning till ombyggnad av gamla kyrkan av Carl Fredrik Sundvall, stadfäst 1818. RA. Drawing for the rebuilding of the old church by Carl Fredrik Sundvall, approved in 1818. 108 l / ' -. _ KUMLA NYA KYRKA sig ovanför västfasadens stramt profilerade murkrön och som enligt arkitekten endast skulle »figurera ut­ vändigt» var tänkt att ansluta till mittskeppets sadeltak framgår ej av ritningen. Möjligen var den endast avsedd som en skärm framför gavelröstet. Hur man konstruktivt skulle lösa olika problem i samband med uppförandet av denna enorma byggnad, t ex hur de kvarstående murarna från den gamla kyrkan skulle klara den kraftiga förhöjningen, tycks inte nämnvärt ha bekymrat Sundvall. Sundvalls förslag, som såsom nämnts tillstyrktes av Överintendentsämbetet och godkändes av K Majt, blev aldrig utfört, något som drabbade många av den inom ämbetet och konstakademien högt ansedde arkitektens arbeten (not 12). Förberedelsearbetena i Kumla inför ny­ bygget mattades åter och i ett brev tio år senare, 1828, skriver den dåvarande kyrkoherden Kjellinu i Kumla i ett brev1• till sekreteraren Bohm i Överintendentsämbetet att församlingen aldrig uppskattat det stadfästa för­ slaget, vilket är ganska förståeligt. Sundvalls kyrko­ byggnadsförslag var föga realistiskt, det hade mycket litet gemensamt med den dåtida landskyrkan och fram­ stod som alltför främmande och magnifikt. Försam­ lingen önskade, som redan tidigare framgått av stämmo­ protokollen, en ordinär kyrka med torn i väster. När man 1826 enades på sockenstämman om att »den länge påtänkta kyrkobyggnaden hvars nödvändighet nu mera är visserligen alldeles oundviklig . ..» var man ense om att ej genomföra Sundvalls förslag. Pehr Lundmarks förslag Den nämnde nye kyrkoherden i Kumla, C E Kjellin (not 14), tidigare professor i matematik i Lund, drev redan från början på sina sockenbor i fråga om att slutföra det planerade kyrkobygget. På sockenstämman i december 1826 förevisade han en egenhändigt gjord modell till en 52 alnar lång kyrka med två rader pelare och valv av trä. Bredden hade anpassats till den gamla kyrkans murar, som Kjellin ansåg kunna behållas i stor utsträckning. Flertalet ville dock ha »en ny kyrka ungefär sådan som Svennevads, näml. ägande full bredd och tillräcklig längd att i en framtid, om efter­ kommandes behof så fordrade, förvandlas till kors­ kyrka, samt med ordentligt klocktorn såsom ock för­ varingsrum och rum för sprutan på sidorna om tornet.» Svennevads kyrka, som hade uppförts 1782-86, tillhör den traditionella, strama, nyklassicistiska kyrkotypen med enskeppigt långhus, tresidigt kor och västtorn. Vid samma sockenstämma diskuterades även frågan om blivande byggmästare och »troddes murmäst. Hall­ ström, hvilken verkel. hedrat sig med byggandet af Halsbergs kyrka kunna med mesta besparingen för församlingens del antagas sålunda att han finge visst för dagen.» Av den gamla byggnadsdirektionen kvarstod vid denna tid endast de båda kyrkovärdarna Jon Jonsson och Olof Olsson. Nya drivande män i socknen var löjtnanten, greve Axel Lewenhaupt16 på Säbylund och regementskommissarien Conrad Adlers. 11 Den 2 september 1827 uppges: »Åtog sig pastor, att ofördröjligen påminna Byggmästare Lundmark om den längesedan utlofvade ritningen till kyrkan.» Med Lundmark avses arkitekten, byggmästaren, »Konung­ ens trotjenare, Hofkonduktören m. m.» Pehr Lund­ mark18 i Örebro. I samma månad uppvisades också >>eonceptritningar af Byggmästaren Lundmark i Örebro, till blifvande kyrka och planritning af den gamla. Efter den förra skulle hela längden blifva 100 al" och bredden inom murarna 36 air till rymmande af nära 2 500 personer, samt tornet komma att uppresa sig midt på kyrkan. Ostridigt var väl att ritningen var ganska vacker och väl gjord och att en sådan kyrka som den nu i ritning för församlingen framlagda skulle blifva ganska vacker; men instämde församlingen uti hvad någon yttrade att sidomurarne där tornet skulle uppresa sig vore alltför svaga och smala att gifva nödig styrka, samt att en hufvudsak vore, att få kyrkan så byggd, att hon kunde oskadad stå i flera mansåldrar och att detta villkor ingalunda kunde eftergifvas. Äfven tycktes både längden och bredden kunna utan skada mindskas.» Pehr Lundmarks första förslag, som är signerat den 6 september 1827, visar en enskeppig byggnad täckt av ett sadeltak (fig 101). Ingångar finns i såväl norr och söder som väster, alla försedda med utbyggd, bred trappa och en kolonnrad som uppbär en fronton i antikiserande stil. På ritningen visas två varianter av västfasadens utformning och en av sydfasaden. Det uppseendeväckande med förslaget är att Lundmark mitt på byggnaden placerat en kraftig tomunder­ byggnad av samma bredd som kyrkan och på den balustradinhägnade plattform som härigenom bildas rest ett hjälmkrönt klockhus. Tre olika alternativ till tornets utformning redovisas även. Som framgått av citatet ovan var församlingen, sannolikt framför allt den för hållfasthetsberäkningar inte helt främmande kyrkoherden, skeptisk till att låta de ganska tunna och av många och stora fönsteröpp­ ningar genombrutna långmurarna uppbära hela tornets tyngd. Grunden till kyrkan skulle läggas på våren 1828, men byggmästaren ansåg att det redan under vintern 110 . )i;' _.. . : !!, :-· ...... . .. f' t ~, • , .. ,· "'' ,, .. ,_.M':" ' ... . ' ;; Fig 101. Konceptritning till ny kyrkobyggnad av Pehr Lundmark 1827. ULA. Draft of drawing fora new church by Pehr Lundmark, 1827. 111 KUMLA NYA KYRKA var nödvändigt att »någon gräfning å t västra ändan gjordes der grunden kommer att gå fram. Dir. fann nödwändigheten deraf, serdeles som sistl idet år där begrofvos lik och dylik gräfning i a lla fall nödig icke utan a llt för stark liklukt sku lle kunna ske vid annan årstid . Dermed skulle börjas efter Hallströms utstakade af längd och bredd fram i Februari om någon vinter då blir.» Lundmarks på församlingens begäran omarbetade förs lag är daterat den 25 februari 1828 och omfattar förutom grundplan en fasad mot söder samt en tvär­ sektion mot öster (fig J02a- c). På grundplanen har murarna i anslutn ing till de norra och södra portalerna förtjockats kraftigt för att bättre motstå trycket från tombyggnaden och spiraltrappor lagts in i murarna som uppgång till tornet. Av tvärsektionen mot öster framgår att tornet var tänkt att vila på ett valv. Andra förändr ingar är att västfasadens indragna förhall slopats och detta utrymme utnyttjats för trappor till en väst läkta re, att portalbyggnaderna getts samma ut­ seende och försetts med 4 par kopplade kolonner samt att altarvägg och a ltarskrank få tt en ny utformning. Altarväggen bildar en halvrund nisch med dekorerat hjälnwalv och kraftigt profilerad taklist. I östpartiets övre våning har inbyggts två loger. Barriärerna är placerade rakt ovanför dörrarna till sakrist ian , som är inrymd bakom a ltarväggen. Dessa läktare var avsedda för ortens »herrskap». Väggfälten inramas av kraftiga pilastrar med entablement. Altarprydnaden utgörs av ett kors med svepduk och törnekrans. Man var dock fortfarande skeptisk till Lundmarks egendomliga torn, och byggnadsdirektionens leda­ möter, »som ej trodde sig fullt förstå att bedöma styrkan och varaktigheten af en dylik tornbyggnad, äfven med erkännande av dess skönare utseende, ehuru mindre vanligt, uppdrog åt Hr Grefve Lewenhaupt, vid dess nästa månad tillärnade resa till Stockholm att om styrkan och varaktigheten af ett sådant hvalf förskaffa sig respektive vederbörandes och sakkännares utlåtande och endast i den händelse att ett sådant ti ll förmån för hr Lundmarks projekt utföll därå söka nådig stads­ fästelse, men i an nat fa ll a lldeles den afstå , varande direktionen, ifall minsta tvivel kunde uppstå att kyrkan med ett sådant torn skulle i längden bära sig och ut­ härda af den tanken att hellre ett af vanliga modellen borde i vestra ändan uppföras.» I mars 1828 kom Lundmarks förs lag på remiss till Överintendentsämbetet, där det överlämnades »för utarbetning» till den med Lundmark jämnårige hov­ arkitekten Per Axel Nyström. 19 För att informera ämbetet ytterligare om församlingens önskemål och påskynda ärendet skrev kyrkoherde Kjellin i apri l ett personligt brev till sekreteraren i Överintendentsäm­ betet G F Bohm. I detta brev påpekas som tidigare nämnts att man aldrig tyckt om Sundvalls ritning och dä rför på eget bevåg anlitat en arkitekt från trakten. Kjellin framför emellertid också sina tvivel på Lund­ marks tornkonstruktion: »Väl finner man att det skulle se vackert ut, ehuru ovanligt - men styrkan, styrkan, sku lle väl kunna ansvaras för den , på en 36 alnars bredd invändigt och utan pelare?» Brevet utmynnar i en önskan att Bohm sku lle »påskynda verkställigheten . . . och att Tornet måtte komma att blifva på vestra sidan» samt att församlingen skulle få en ny ritning »som före nar både styrka, rym lighet och enkel eleganz - i händelse ej den där af Lundmark skulle kunna något modifieras». Det slut liga resultatet blev också ett helt nytt förslag, utarbetat av Nyström. Axel Nyströms förslag Den 1 juni 1828 anmodades församlingen, vilken i sin tur även anmodade Lundmark, att yttra sig över en från Överintendentsämbetet nedsänd konceptritning, vilken dock var »blott något modifierad» och fort­ fara nde av samma planlösning med mittorn . I detta 112 - ----- Fig 102a-c. Ritningar till ny ~ -~I~ r1r;{ ,,/ '' r/;11. ,1rlf11r Pehr Lundmark 1828. Jfr fig JOI. kyrkobyggnad av ULA. Drmvings for a new church by Pehr Lundmark, 1828. Cf figure 101. ~ ~' :PLAN. 'Y--. '--- ~ _____./ ...._., - ~- __,, I 0 - 755411 Kumla kyrkor 113 KUMLA NYA KYRKA ideförslag (fig 103) har Nyström behållit den fyrsidiga mittkroppen med flyglar och risalitartat framspringande partier. Lundmarks kolonnader är dock borta. Murarna har höjts och mittkroppen täcks av en flack kupol på pendentiv. Långhusets anslutande flyglar är tunnvälvda. Den åttkantiga tornöverbyggnaden av trä är försedd med lanternin. Huvudentren är som tidigare förlagd till väster. På ritningen anges att kyrkan beräknas rymma omkring 1 400 sittande personer. Församlingen var dock inte nöjd och ansåg bl a även den föreslagna bredden på kyrkan vara otillräcklig. Som svar erhöll man en skrivelse från arkitekten Nyström, daterad i Stockholm den 7 juli (ULA 0: 10) med följande inne­ håll: »Af kongl. Öfver Intendent Embetet har utarbetandet af en ny ritning till kyrkobyggnad för Kumla Försam­ ling blifvit mig uppdragen, sedan den förut uppgjorda Conceptritningen på anförda grunder ej af försam­ lingen kunnat antagas. Då nu den nya ritningen måste författas med afseende på en redan verkställd grund­ läggning, är det för mig angeläget att erhålla en nog­ grann uppmätning af denna grund, i synnerhet af den del der tornets plats blifvit bestämd emedan detta hufvudsakligen kommer att inflyta på formen och ut­ seendet af det hela. Jag anhåller derföre att genom Herr Professorns och kyrkoherdens benägna försorg få mig en sådan uppmätning tillsänd. Jag torde äfvenledes få begagna detta tillfälle för att utbedja mig upplysningar i några andra afseenden, hvilka synas mig vara af vigt att närmare känna, för att bättre kunna gå församlingens önskan till mötes, på samma gång som jag, efter förmåga, söker uppfylla smakens och soliditetens fordringar. Församlingens åstundan synes vara, att kyrkan i allo bibehåller de dimensioner, dem Byggmästar Lund­ marks ritning upptager. Detta anser jag ej kunna låta sig göra, då kyrkan derigenom blir aldeles för låg i förhållande till längd och bredd, hvarjemte tillika upp­ står nödvändighet att anbringa ett platt eller förtryckt hvalf, hvilket ej står tillsammans med nu herrskande åsigter af den sköna byggnadskonsten, och således vid en så betydande byggnad som ifrågavarande bör, om möjligt är undvikas. Det var af dessa båda skäl, jag vid upprättandet af Conceptritningen ökade höjden med hvalfvet och förminskade bredden för att detta sednare ej skulle få för stor spänning. Då nu den be­ tydliga bredden af 28 air är oföränderligen fastställd, måste, så framt eljest ett rent och ädelt förhållande skall uppstå, höjden rättas derefter, eller också kyrkan med colonner eller pelare afdelas i längden uti 3 delar eller så kallade skepp. Jag skulle för min del anse det sednare partiet vara att föredraga, det, emedan deri­ genom undvikas dito kalla och mindre behaglige aspekter af ett så stort, tomt rum; dels också emedan sidogångarne skulle erbjuda förträffliga platser för läktare, om de, såsom af Församlingens yttrande vill synas, i en framtid skulle blifva nödiga. Kostnaden skulle visserligen derigenom ökas, men kunde göras mindre betydlig om hela denna inredning verkställdes af träd och rappades. Äfven tyckes det ligga Församlingen särdeles om hjertat att få ett värdigt och prydligt Herrans tempel. Kyrkans tillgångar eller den kostnad, hvarpå Församl i och för denna byggnad beredt sig, har likväl ej blifvit uppgifven, och anhåller jag att för min rättelse få ett sådant maximum bestämdt. Härvid anser jag mig böra tillägga, i afseende på kostnadsförslaget till den upp­ sända, af Tit. Lundmark författade, ritningen, att det, efter min öfvertygelse är en absolut omöjlighet att för en Summa af 45 000 Rd verkställa densamma, och att jag knappt tror det för den dubbla summan vara möjligt. Jag förmodar att då Hr Lundmark i sitt ut­ låtande yttrat den önskan, som äfven af Församlingen blifvit delad, att erhålla en »smak/ullare» ritning, han säkerligen menat en grannare, eller ett project hvaruppå Architektoniska prydnader i rikare mått blifvit an­ vända. Det jag nyss i afseende på kostnaden för den af Hr Lundmark föreslagna Byggnaden haft äran anföra, lärer härvid nödvändigtvis böra tagas i öfvervägande. Och då härtill lägges den omständigheten att dylika Architektoniska prydnader fordrar att utföras under led­ ning af en person med ej vanlig talang, samt af utmärkt skickliga arbetare, och med en omsorg utom hvilken det åtminstone i konstförståndiga ögon äro sämre än intet - och om det medgifver att allt detta på så stort afstånd från Hufvudstaden ej utan stor kostnad, och måhända ändå endast med svårighet står att erhålla, torde mina ofvanförda dubier befinnas vara med skäl framställda till Församlingens behjertande. Hvilket som helst emedlertid beslutet må blifva, anhåller jag att i detta afseende erhålla del af Församlingens tanke, emedan det vore aldeles utan ändamål att uppgöra ett project, hvars utförande öfverstige Församl" tillgångar, eller hvilket åtminstone skulle, i händelse dess verk­ ställande påbörjades, utsättia Församl för den, på så många ställen inträffande, obehagligheten, att i sekler, om ej för alltid, hålla sin Gudstjänst i en halffärdig kyrka. Hvad formen af kyrkan angår, bör jag tillägga att den som nu genom grundläggningen blifvit fastställd, synes mig vara den som minst bör komma i fråga vid en kyrkobyggnad af medelmåttig storlek, och åt hvilken 114 DEN NYA BYGGNADEN PLANERAS Fig 103. Ideförslag till ny kyrko­ byggnad av Axel Nyström 1828. NatM. Proposal for a new church by Axel Nyström, 1828. man vill gifva ett visst konstmässigt eller prydligt anseende. Det är den enklaste, vanligaste och mest upprepade. Men detta kan nu ej mera ändras; jag skall söka att dervid göra hvad jag kan. Sluteligen anhåller jag att få veta, huruvida ingångar på både Södra och Norra sidorna erfordras, eller om en är tillräcklig samt på hvilkendera sidan; äfvensom det vore mig nödigt att blifva underrättad om till hvad grad de i Hr Lundmarks förslag utförda materialpriser äro authentiska och ännu i orten gällande.» L,_ I \.i--f''~ L I ' t Till den ritning av Nyström som anlände den 17 november samma år hade direktionen »föga att erinra». Man hade visserligen föredragit en kyrka utan pelare för att minska kostnaden. Däremot önskade man »att å blifvande tornet kunde manageras tillfälle att fram­ deles få tornur hvilket icke tycktes låta sig göra med ett sådant torn som ritningen utvisade samt endast en tornglugg å hvardera af de 4 sidorna ... Äfvenledes ansågs på ömse sidor om altaret öfver de rum, som där enl. ritningen blifva, af hvilket det ena skulle blifva 115 (' f;;{U0 (kr prot). 1879 skedde framställning hos sockenstämman om »värmeapparaters anbringande i Kyrkan». Man hade dessförinnan endast haft upp­ värmning av sakristian, som 1834 erhöll en gulglaserad kakelugn med spjäll. 1887 gavs »Åt kyrkovärden Per Johan Persson o. nämndem Per Erik Eriksson i uppdrag att vidtaga några mindre åtgärder för bevarande af Wärmen i kyrkan, neml. att anbringa å westra kyrk­ dörren, som om wintrarna ensam hålles öppen, en apparat hvarigenom dörren af sig sjelv efter öppnandet tillslutes, samt widare att förbygga de båda läktarna å östra gafveln som nu onödigt draga till sig både ljud och värme» (kr prot). På 1890-talet började man att diskutera och för­ bereda de mera omfattande förändringar av kyrkan som skedde vid 1902-1903 års restaurering. 1893 till­ sattes en kommitte för att avge yttrande och förslag om sådana förändringar »såsom införande af elektrisk ljusledning från Ångkvarnen, nya enklare och mindre kostsamma bänkar samt sänkning af predikstolen» (kr prot). Kommitten avstyrkte emellertid förslaget om elljus samt ansåg det vara »för tidigt att anbringa nya bänkar i kyrkan så länge de nuvarande icke kunna anses till sin beskaffenhet så vanprydande eller obekväma att de böra utbytas mot andra1>. Om stämman däremot skulle besluta om flyttning av predikstolen ansåg man »att kyrkans inre i sammanhang därmed borde ren­ göras och ommålas i tonfärger, i ungefärlig öfverens­ stämmelse med hvad som för närvarande eger rum i Halsbergs kyrka». 1896 tillsattes en ny kommitte för den då beslutade inre restaureringen av Kumla kyrka. Den 15 juni kallades arkitekten och lektorn Adolf Vilhelm Kjell­ ström32 i Örebro till ett första sammanträde med den nya kommitten. Enligt hans rapport (RA) omfattade önskemålen följande åtgärder: Den slitna bänkinred­ ningen borde utbytas mot öppna, bekväma bänkar, »sådana som nu kommit i allmänt bruk». - Eftersom dörrarna ansågs att ursprungligen ha tillkommit för att skydda fötter och ben mot köld och drag, så önskade man att den nya inredningen kombinerades med en kraftigare uppvärmning av kyrkorummet. Just frågan om kyrkans uppvärmning kom att föranleda en lång­ varig diskussion inom kommitten och församlingen och flera olika förslag och kostnadsberäkningar gjordes av anlitade ingenjörer. Kjellström föreslog redan från början golvvärme och för i sin rapport ett långt och intressant resonemang om den lämpligaste formen för uppvärmning av kyrkobyggnader. Man ansåg vidare att kyrkans ytterdörrar borde tätas och s k vindfång anordnas med självstängande innerdörrar, att »en förbättring af knäpallen till altarringen, medelst större bredd å densamma» borde ske samt »dess förseende med stoppning och klädning». Om kyrkan skulle upp­ värmas genom golvvärme, borde golvet under de öppna bänkarna bestå av ca 3 tum tjocka kalkstens­ hällar, »ej blott derför att ett stengolf är varaktigare, snyggare och sundare än ett trägolf, utan äfven derför att det kan tjena till att uptaga och från sin öfre yta ganska jämnt fördela det från rörledningen utstrålande värmet. Men i annat fall, d. v. s. om Gurneys-ugnar fort­ farande skola användas eller annat luftvärmningssätt för­ sökas, bör nämnda golf under bänkarne vara af trä.» Kjellström hade alltsedan 1864 varit ledare för den omfattande restaureringen av S Nikolai kyrka i Örebro, där han också lade ned ett betydande arbete på att un­ dersöka och utreda hur kyrkan ursprungligen tett sig. 33 Som restaureringsarkitekt arbetade han här i Ruskins och Viollet-le-Dhcs anda. Restaureringen av Kumla kyrka omfattade inget moment av »historiskt åter­ skapande eller fullbordande» av byggnaden utan var i de flesta avseenden en ren »smakrestaurering» i sekel­ skiftets anda. 125 ... Fig 108. Kyrkan frå n nordväst. Foto T Wallin 1905. K-byråns arkiv, raä. The church from NW, 1905. Fig 109. Vykort visande Kumla kyrka omkring 1900. I förgrunden till vänster byhäkte och fattigsluga. Kumla kyrkoarkiv. Picture postcard of Kumla Church around 1900. Jn the foreground to the lejt the village lock-up and the poor house. Fig 110. Kyrkorummet smyckat till skördefest. Omkring 1900. Foto K Brydolf. Kumla kyrkoarkiv. The church decorated for a harvest thank:,giving service, around 1900. 126 ~.i:;~-s:;,.~i:....:1...... K12q --8 ~,,, LJ l 1 ~ ! L Fig 11 I. Jnteriör mot öster efter restaureri ngen 1903. Foto K Brydolf. Kumla kyrkoarkiv. lnteri01· looking E after the restoration in 1903. Fig 112. Förslag t ill restaurering av Adolf Kjellström 1902. RA. Proposal for a restoration by Adolf Kjellström, 1902. 128 FÖRÄNDRINGAR AV KYRKOBYGG ADE Fig 113. Interiör mot väster efter l 903 års restaurering. Foto F Wel in , Kumla 1919. K-byrå ns arkiv, raä. f11/eri01· /ooking W after the resloration of 1903. På kyrkostämman den 30 maj J 901 beslöts a tt kyrkan sk ulle genomgå en grundlig inre reparation enligt av Kjellström »verkställd utredning och uppgjord ritning samt af Arkitekten Herr Anders Lindstedt utarbetadt kostnadsförslag». Arbetena skulle huvudsak ligen om­ fatta insättande av innerdörrar vid de norra och södra ingångarna; »anordnande i kyrkans västra del af en glasvägg från orgelläktarens främre kant; de tio meller­ sta fönstrens förseende med innanfönster; invändig målning; stoppn ing och klädning å altarringen; nya, öppna bänkar och nytt golf; kyrkans uppvärmning enl varmluftssystemet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en af lngeniören Herr Hugo Theorell utförd ritning och kostnadsberäkning; hvartill kommer hvalfvets tätande och beläggning med trossbotten och sågspån.» Reparationen och förändringen av kyrkans interiör påbörjades 1902. I samband därmed ombyggdes även orgeln (se nedan). 1903 skedde även en utvändig repara­ tion. Kostnaderna för den inre restaureringen uppges till 32 575 kr, för den yttre till 7 115 kr. Interiörens utseende efter dessa arbeten framgår av fig 111-113. De nya bänkarna var av ek, i övrigt hade man behållit inredningens målning i vitt och guld. Altarrundens överliggare och knäfall hade klätts med röd schagg. Dekoren i absidens hjälmvalv hade för­ ändrats genom målning och även mittskeppets tunnvalv 11 - 755411 Kumla kyrkor hade försetts med en sparsam, målad dekor liksom även taklisten . På tribunbågen hade målats texten »Nåd och frid af Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus!» Också väggarnas nedre del må lades i avvikande färg. Redan 1876 hade man reparerat och åter satt in den gamla dopfunten från 1600-ta let. Av interiörbilden framgår att det gamla dopstället liksom dopfunten då tagits i bruk som piedestal för en krukväxt och kruk­ växter - två palmer - har också placerats på predik­ sto len. J919 insattes elektrisk belysning bekostad av sko­ fabrikören A G Andersson. Belysningen utgjordes av fem kristallkronor och fyra mässingskronor samt lampetter på kolonnerna, de senare skänkta 1904 av greve Eugene Lewenhaupt (se Gamla kyrkan not l 3). Två av mässingskronorna var nya . Den ena hade skänkts av fabrikören Andersson , den andra av kyrk­ värden J Carlsson 1916. Alla lampor var enbart monte­ rade för elektriskt ljus. År 1935 sker nästa förändring av kyrkorummet enligt ett av arkitekten N Martin Westerberg upprättat förslag. Arbetena innebar denna gång ny uppvä rm­ ningsanordning genom värmeledning med lågtrycks­ ånga, förändring av vindfånget i väster, ommålning av tak, väggar, bänkinredning samt ny dekor i absiden. De vid förra restaureringen tillkomna dekorations­ 129 KUMLA NYA KYRKA Fig 114. Interiör mot öster efter l 935 års restaurering. Absidmålningarna utförda av Torsten Nordberg. Jfr fig ll 6. Kumla kyrko­ arkiv. Jnterior /ooki11g E after the restoration of 1935. Apse pai11ti11gs by Torsten Nordberg. Cf figure 116. målningarna borttogs och väggar och tak vitkalkades Herren tronande i majestät, omgiven av förbedjare. å ter. Den stora absiddekorationen, som utfördes av A ltarväggens framställning visade .lovsjungande och konstnären Torsten Nordberg, omfattade såväl hjälm­ tillbedjande änglar, som kretsade kring altarprydnadens va.lvet som själva altarväggen. I hjälmvalvet framställdes stora kors med svepduk och törnekrans (fig 114, 116). enligt medeltida tradition en Majestas Domini, dvs Målningarna förstördes vid branden 1968. Den modell 130 FÖRÄNDRINGAR AV KYRKOBYGGNADEN Fig 115. Interiör mot väster 1967. Interior /ooking W, 1967. av koret med skisserad målningsdekor som utarbetades av Nordberg är dock bevarad och utställd i kyrkans museum. Absidmålningen bekostades av Kumla Spar­ bank samt genom frivilliga bidrag av församlingsbor. 1960, i samband med det nya orgelbygget (se nedan Orgel), måste läktaren omdisponeras och golvet höjas. Av säkerhetsskäl höjdes därvid också läktarbarriären (fig 115). 1965 utfördes diverse förändringar av den s k kryptan under koret för att denna skulle kunna användas som 131 Fig 117. Parti av koret med södra herrskaps läktaren. Foto J Alton 1967. Part oj the chancel with the S gentry ga llery. Fig 116. Alta ret samt detalj av T Nordbergs absidmålning. Fig ll8 a- b. Nedgång till samt interiör av den sk kryptanJfr fig 114. Foto 1957. K-byråns arkiv, raä. under koret. Foto 1975. The altar and detail oj Torsten Nordberg's painting. Cj Interior and the way down lo the crypt under the chancel.figure 114. 132 FÖRÄNDRINGAR AV KYRKOBYGG ADE Fig 119. Branden den 10 februari 1968. Foto Nerikes Allehanda. The Jire, JO February 1968. andaktsrum (fig 118a- b). Rummet, som är 4,20 m långt, 2,30 m brett och tunnvälvt, är delvis beläget under altaret och användes tidigare liksom numera som för­ varingsutrymme. I den östra väggen finns en ca 60 cm djup och 108 cm hög nisch försedd med en kalkstens­ skiva. Den huggna skivan har en avfasad ytterkant. Själva ytan är sliten vilket tyder på att den tidigare haft en annan användning, kanske som gravsten. Även rummets ursprung är osäkert. Enligt uppgift skulle det vara byggt samtidigt med den nuvarande kyrkan som vinkällare. Det är dock möjligt att man därvid använt sig av en äldre, murad gravkammare (se ovan, Gamla kyrkan). Det tidigare cementerade golvet belades vid renoveringen med tegel i betong. Framför nischen behölls dock den tidigare golvnivån. Vidare vitkalkades tegelväggarna. J966 beslutades om ny restaurering av kyrkan. I en PM, daterad den 22 mars 1966, ger arkitekt Sven Söder­ holm vid Byggnadsstyrelsens Kulturhistoriska byrå följande riktlinjer för en restaurering av kyrkobyggna­ den , som genom att den i stort sett fått behålla sin ursprungliga karaktär tillmäts ett betydande kultur­ historiskt värde: »Det allvarligaste problemet utgör kyrkans byggnadstekniska tillstånd. Över och under samtliga långhusfönster framträder sprickor. Breda sådana skiljer långhuset från gavlarna, där även viss sättning av det förra framträder. Vidare uppges läckage i såväl skiffertaket som tornets kopparbeklädnad. första hand måste därför en ingående byggnadstekoisk undersökning komma till stånd för att utröna ska­ dornas omfattning och orsaker samt förslag uppgöras till att avhjälpa bristerna. Vid erforderlig omputsning bör en återgång ske till den röda färgen ... I kyrko­ rummet återställs efter undersökning av konservator I 133 KUMLA NYA KYRKA F ig 120. Jnteriör av kyrkan efter branden. Foto L Lönnqvist, Kumla kyrkoarkiv. lnterior oj the c/111rch after the fire. den ursprungliga färgställningen i möjligaste mån. I Den byggnadstekniska undersökningen , som ut­ samband därmed överväges ett draperiarrangement fördes av K-konsult med Jerk Alton som arkitekt, var korabsiden. Fönstren å terges sin tidigare rutindelning sl utförd i juli 1967. Nyströms kyrka förstördes dock vid med klarglas. Den ursprungliga dopfuntsanordningen den nämnda häftiga branden natten till den 10 februari å terställes. Den befintliga bänkinredningen ersättes med 1968.3'' Yttermurarna motstod lågorna (fig 119, 120) ny i bättre samklang med de andra elementen i rummet medan all inredning gick till spillo liksom många av in ­ . . . » ventarierna . 134 DEN ÅTERUPPBYGG DA KYRKAN Fig 121. Den 1971 - 72 återuppförda kyrkan sedd från nordväst. Foto 1975. The church rebuilt 1971- 72 see11 from N W. Den återuppbyggda kyrkan Kyrkobyggnadens murar visade sig efter den nämnda branden i februari 1968 trots allt vara i så pass gott skick att de skulle kunna användas vid en å terupp­ byggnad. Alternativet total nybyggnad, varigenom man skulle få möjlighet att förlägga kyrkan till stadens centrum och kombinera den nya kyrkolokalen med önskvärda utrymmen för församlingsverksamheten, togs även upp till diskussion . Opinionen för en å ter­ uppbyggnad visade sig emellertid vara mycket stark och bekräftades genom en namninsamling. I augusti 1969 beslutade kyrkofullmäktige enhälligt att Kumla kyrka skulle å teruppföras med oförändrad exteriör men med nygestaltad interiör och inredning. Till arkitekt utsågs Jerk Alton , övriga konsulter var K-konsult, Öre­ bro. 35 Ett fullständigt restaureringsförslag förel åg vid årsskiftet 1969/70. Byggnadsarbetena påbörjades i september 1971 efter det att en grävningsundersökning företagits inne i kyrkan för att klarlägga den rivna medeltidskyrkans läge och planform (se ovan, Gamla kyrkan). Den 3 december 1972 kunde Kumla kyrka å terinvigas av biskopen i Strängnäs stift Åke Kastlund. Material J 800-talskyrkan är såsom nämnts huvudsakligen murad av huggen kalksten och sandsten från trakten . I mur­ verket ingår även murstenar från den medeltida kyrkan . Rivningsstenen från denna användes dock framför allt vid själva grundläggningen (se ovan). Enstaka orna­ mentala detaljer från den äldre kyrkan har även tagits över och placerats synligt (fig 32, 33). Byggnadens 135 KUMLA NYA KYRKA sockel är klädd med omväxlande kalksten och sand­ sten. Utskjutande arkitekturdetaljer som är speciellt utsatta för frostskador såsom taklisthörn, konsoler och pilastrar är likaså utförda i kalksten medan övriga Jist­ partier utförts i putsbruk. Västfasadens kolonner är murade av tegel och putsade medan kolonn baserna och pilasterbaserna vid nord-, syd- och västpo rta lerna av hållbarhetsskäl utförts i gj utjärn. Vid branden förstördes i det närmaste allt trä ­ interiörens kraftiga kolonner, balkar, bjälklag, läktare och övrig inredning. Endast bjälklagen i kyrkans östra del och i vissa tornutrymmen samt västportalens och östingångens dörrar å terstod . Vid återuppbyggnaden har yttermurarna och be­ fintlig puts Jagats och avfärgats i gulbrunt. Skadade kalkstenspartier är rengjorda eller ersatta och gjut­ järnsdeta ljerna likaså rengjorda och ytbehandlade. Tornets lanternin är återuppförd av tryckimpregnerat virke och målad i mörkt grönt samt krönt med ett för­ gyll t kors. Den nya takstolen är utförd i trä ovanpå ett bärande betongkasettbjälklag. Yttertaket är täckt med kopparplå t. Även fönstrens solbänkar och övriga plåt­ arbeten är utförda i koppar. Fönsterkarmar och bågar är utförda i enlighet med de tidigare fönstrens utseende och utvändigt målade i grönt. Väst- och östportalens dörrar tillhör de få byggnadsdetaljer som efter viss Fig 122. Kyrkan från söder. Foto 1975. The church from S. reparat ion kun nat återanvändas. De södra och norra ingångarnas nytillverkade dörrar av trä är utvändigt klädda med koppar och de översta dörrpartierna är glasade för att ge ljus åt vindfången. Två inskriptionsplattor i exteriören redovisar kyrkans tillkomst. Över koringången i öster finns en tavla med texten: »Grundlagd år 1829. Fullbordad år 1834.» Denna text kompletteras av en inskriptionsplatta söder om dörren på vi lken stå r: »Eldhärjad år 1968 å terupp­ förd åren 1971- 1972.» I materialhänseende har man vid återuppbyggnaden i möjligaste mån anslutit till de ursprungliga byggnads­ materialen. Betongkonstruktioner bär emellert id såväl ytter- som innertak. Interiörens å tta kolonner är även gjutna i betong liksom golvlaget. Golven i alla huvud­ utrymmen är belagda med kalksten. Kyrkorummets kalkstensgolv kommer från Borghamn i Östergötland. Den gamla kyrkans planform är här markerad i golv­ beläggningen med röd kalksten. Det nuvarande kor­ området markeras genom en rundad fog som skär golv­ stenar och övriga fogar. Kalkstenen återkommer som material även i a ltare och dopfunt. Innerväggarna har efter lagning av murverket putsats och kalkavfärgats. Innertaket i kyrkorummet är upp­ byggt i stuckmassa på sträckmetallstomme. Hela kyrkan har elektrisk uppvärmning. Värme­ 136 LÄNGDSEKT. MOT NORR 10 0 1 2 3 4 5 10 15 20 25 30M. Fig 123a. Längdsektion mot norr, 1: 300. J Alton 1975. - Longitudinal section looking N. w -..J 0 0 LÄKTARPLAN N r t HUVUDPLAN Fig 123 b. Huvudplan och läktarplan, 1: 300. J Alton 1975. 10 0 1 2 3 4 5 10 15 20 25 30M. Main plan and plan of gal/ery. Scale 1: 300. Fig l23 c. Souter­ rängplan, 1: 300. J Alton 1975. Plan oj underground storey. J SOU TERRÄNGPLAN 10 0 1 2 3 4 5 10 15 20M.N Fig 124. Den till kyrkan i öster fogade bisättningsflygeln, uppförd 1971- 72. Foto H Persson Atelje Stil , Kumla, 1975. The mortuary iving, added lo the ch11rch in the E in 1971- 72. 139 KUMLA NYA KYRKA Fig 125. Interiör mot öster efter å teruppbyggnaden 1971 - 72. Arkitekt: Jerk Alton. Den må lade utsmyckningen utförd av Pär Andersson. Foto 1975. lnteri01· look ing E after the rebuilding 1971- 72. Architect: Jerk A fton. The paintings by Pär Andersson. systemet i kyrkorummet bygger till stor del på strå l­ värme, inmonterat i bänkarna samt i de plana inner­ taken. Kompletterande radiatorer finns under fönstren . Plan Kyrkans grundplan är helt ofö rändrad. Nya sekundär­ utrymmen har dock skapats genom inbyggnad under västläktaren och de gamla utrymmena i torn och öst­ parti har getts nya funktioner (fig 123 a- b). Norr om vapenhuset har inretts ett väntrum för bröllops-, dop­ och begravningsföljen etc. Från detta rum leder en trappa upp till musei- och läktarvåningen. De nya utrymmena under läktaren har på samma sida tagits i anspråk för kapprum, toaletter, pentry, förråd. Mot­ svarande utrymmen i söder används som sakristia, textilkammare, vaktmästarrum och förråd. Botten­ våningens utrymmen i öster bakom koret upptas av ytterligare en sakristia samt kransrum med kisthiss. Övervåningen upptas av fö rrådsutrymmen. En bisättningsflygel, delvis belägen ovan mark och delvis under mark, har fogats till kyrkobyggnaden i öster (fig J 24). Fasaderna är utfö rda i kalksten och ansluter utseendemässigt till kyrkogårdens murar. I flygeln ingår utrymmen för svepning, bisättning m m. Direkt förbindelse finns med kyrkan . Bisättningsrum­ met, med entre från kyrkogården , kan även användas som förrättningsrum, bl a vid s k borgerliga begrav­ ningar. Interiör Kyrkorummet (fig 125- 126) har även i sin nya gestalt utformats med mittskepp och sidoskepp. Även den 140 DEN ÅTERUPPBYGGDA KYRKA Fig 126. Interi ör mot väster. Foto 1975. Interior looki11g W. absidiala koravslutningen har behållits. Antalet ko­ lonner har dock minskats för att få rummet att verka bredare. Av samma skä l har mittskeppets tunnvalv tillplattats något och ett tvärgående tunnvalv lagts in mellan nord- och sydingångarna. Det tvärgående tunn­ valvet har en motsvarighet i exteriörens frontespiser och halvrunda, stora fönster. De moderna liturgiska kraven har framför allt på­ verkat utformningen av koret. Det stora, fristående altarbordet av kalksten har få tt en mycket monumental karaktär. Predikstolen, som kompletteras av en flyttbar ambo, är liksom dopfunt, kororgel och körens plats koncentrerad till den i golvet markerade korzonen , i vilken också ingår kvarter av lösa stolar för försam­ lingen (fig 123 b). Utanför denna halvcirkel vidtar de fasta bänkkvarteren. Den stora västläktaren, där huvudorgeln är placerad, är försedd med två sym­ metriskt uppbyggda trappor som mynnar direkt i kyrkorummet och bildar därigenom en del av detta rum. Interiören präglas starkt av den rika konstnärliga utsmyckningen . Färgverkan domineras av Pär Anders­ sons stora korutsmyckning i al fresco (fig 129), som också döljer dörrarna till de bakomliggande rummen och de forna herrskapsläktarna och vars gröna och gula lövverk fortsätter på predikstol och kororgel. Samma lövverk å terkommer i väster på läktare och orgelfasad och binder därigenom samman rummets delar. På de vita väggytorna har målats 12 st konsekrationskors i tegelrött inom gul ring. En dominerande accent utgör också det stora snidade och polykroma triumfkruci­ fixet, som är utfört av Harry W Svensson (fig 129). Altarets blickfång utgörs av Birger Bomaos absid­ 141 KUMLA YA KYRKA Fig 127. Interiör av vapenhuset. Foto 1974. lnterior oj the porch. krucifix, som samtidigt ingår som en del i korväggens utsmyckning. Färgsättn ingen har skett i samarbete med Pär Anders­ son. Mittskeppets tunnvalv är ljust blågrå tt, balkarna är gråa li ksom kolonnerna, vi lka upptill pryds av en smal gu ldl ist. De norra och södra vindfångens dörrar är marmorerade i gråa nyanser. Bänkinredningen tar upp kordekorationens gulockra ton kompletterad med caput mortuum och något guld. Armaturens förgy llda ytor har skapats med tanke på att åstadkomma en varm ljusverkan. Inga ä ldre inventarier förekommer i kyrkorummet utan all inredning och a lla föremål har ti llkommit med tanke på rummets totala utformning. Även samtliga kyrkliga textilier som används är nyskapade. Det i tornet inrymda vapenhuset, där huvudingången är belägen, har försetts med glasade innerdörrar både mot kyrkorummet och som vindfång mot ytterdörrarna. Väggarna är målade i ljusblå tt med draperimå lning i Fig 128. In teriör av bisättningsrummet med textil utsmyck­ ning av Agneta Ljung l 972. Foto l 974. 111/erior oj the mortuary chapel, with texti/es by Agneta Ljung, 1972. gulockra. På väggarna å terfinns de tre kyrkklockornas inskriptioner i brun text samt en kort sammanfattni ng av kyrkans byggnadshistoria (f ig 127). Västportalens trädörrar är målade i mörkockra. Ljusinsläppet utgörs av en takbrunn , som upptar mittpartiet av det ovanför liggande museirummet. Brunnen utgörs av den gamla klocköppningen. Den i sydväst belägna huvudsakristian har putsade väggar som avfärgats i rosa. Det i kasetter indelade trätaket har dekorerats med en »himling», dvs vita moln mot blå fond , av Pär Andersson. Furudörrarna är laserade. Rummet pryds av en vävnad av Kaisa Melanton (fig 153), som även komponerat mattan. Väntrummet i norr har röda, vävklädda väggar och textil utsmyckning i form av väggbonad (fig 154) och matta av Brigitta Hagnell-Linden. Även bisättningsrummet i ti ll byggnaden i öster har textil utsmyckning, komponerad av Agneta Ljung (fig 128). 142 MÅL INGAR Fig 129. Högmässa i Kumla kyrka. Den stora al fresco-må lningen i koret utförd av Pär Andersson 1971 - 72. Foto Atelje St il , Kumla, 1974. Mor11i11g service in Kumla Clturclt. The /arge al ji-esco pai11ti11g in tlte clta11cel is by Pär A11dersso11, 1971- 72. Målningar Den stora al frescomålningen i koret (f ig J 29) utfördes 1971 - 72 av konstnären Pär Andersson .36 Målningens berättande scener är insprängda i ett landskap med ett rikt lövverk i grönt och ockragult, som utbreder sig över såväl korets östvägg och absid som de båda kordörrarna och långhusets östra fönster­ smygar. Målningens centrum är absiden , där landskapet öppnar sig i en glänta och en förmörkad so l avtecknar sig mot himmelen. Solen symboliserar Jesu dödsögon­ blick: »Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och Jesus ropade med hög röst och sade: Fader, i dina händer befaller jag min ande» (Luk 23: 44-46). Det fristående kruci­ fixet bakom altaret används medvetet som ett komple­ ment till målningen. Korset med den expressiva Kristus­ bilden (fig 135) avtecknar sig för betraktaren i kyrko­ rummet mot den mörka so len och förenar sig med landskapet till en Golgataski ldring. Krucifixet är utfört av skulptören Birger Boman. En gyllene kant runt den svarta solen låter ana att ljuset skall å tervända och Kristus uppstå. Ovanför trädkronorna vidtar en ljus himmel med lätta moln, som även döljer de båda östläktarnas i liv med väggen indragna barriärer och dörrar. I sido­ väggarnas grönska sk ildras två av de händelser som ledde fram till Jesu död på Golgata. I den södra delen 143 KUMLA NYA KYRKA Fig 130. Getsemane. Detalj av korets al rresco-målning. Hr fig l 29. Foto l 974. Gethsema11e. Detail oj the al fresco pai11ti11g i11 the chancel. Cf figure 129. å terges Edens lustgård med Adam och Eva omgivna av Pär Andersson utarbetade 5 olika ideskisser till paradisets fridfulla vilda djur (fig 131 ). Ormen slingrar korets utsmyckning. I en textkommentar till ideskiss 1 sig kring stammen på kunskapens träd och Eva håller i redovisar han sina intentioner med utsmyckningen av sin hand det förbjudna äpple genom vilket syndafallet den ny klassicistiska kyrkobyggnaden : »Axel Nyström skall ske. I den norra delen skildras soldaternas marsch är för mig bekant framförallt genom sina laveringar, mot Getsemane för att gripa Jesus som blir förrådd där han med förkärlek arbetade med lövverk. Jag be­ genom J udas kyss (fig J30). traktar honom som en frände och har lå tit mig inspi­ 144 Fig 131. Edens lustgh d. Deta lj av korets al fresco-m ä. lning. Jfr fig 129. F oto 1974. The Garden af Eden. Detail af the al fresca p:1inting in the c/wncel. Cf figure 129. reras av hans arbeten. Frans Michael Franzen har skild ras. På altaret står korset som talar om Kristi död .» givit mig den bibliska inspirationen till det centrala I centrum av absiden ses i detta förslag Kristus med motivet: 'Döden och Uppståndelsen.' På ena sidan korsfanan . Getsemane med krigsmännen och Judakyssen ; på den De fyra övriga skisserna erbjöd reducerad utsmyck­ andra sidan Lustgården med Adam och Eva. De två ning, koncentrerad till absiden och kompletterad med landskapen möts bakom altaret där uppståndelsen lövverksdekorationer på rummets pelare och som vägg­ 13 - 755411 Kumla kyrkor 145 F ig 132. Pär Andersson i arbete med korets a l fresco-mälning. Foto L Lönnqvist, Kumla kyrkoarkiv. Pär Andersson at work on the al fresco painting in the chance/. F ig 133. Ideskiss 1 av Pär Andersson till korutsmyckn ingen. Foto J Alton. Sketch, 110 1, by Pär Andersson for the decoration oj the cha11ce/. 146 friser. Pär Andersson skriver vidare: »Det vore otill­ fredsställande att bara skapa en fondvägg, som inte har något svar ute i kyrkorummet. Känslan av delaktig­ het i den bibliska motivvärlden måste finnas hos kyrko­ besökaren. Att måla pelarna är ett försök att skapa ett landskap, som betraktaren befinner sig i, och på det sättet blir delaktig av.» Kyrkobyggnadskommitten stannade för ideskiss 1 som senare vidareutvecklades. I det i fig 133 återgivna förslaget har Kristus bytts ut mot Agnus dei, vilande på ett altare eller piedestal. Domkapitlet reserverade sig dock mot Agnus dei-framställningen, som man ansåg vara svårtolkad för åskådaren. Detta motiv ersattes då av den förmörkade solen som bakgrund till det fristående krucifixet. Inom koret fördes utsmyckningen vidare ut i rummet Inredning och inventarier Altaranordning Det fristående altarbordet (fig 134), ritat av arkitekten Jerk Alton, är utfört i kalksten. Skivan vilar på tre kraftiga stöd, utformade som knippekolonner. Till altarbordet används ej antependium utan enbart altar­ brun i de liturgiska färgerna. I absiden bakom altaret står ett krucifix i brons utfört av skulptören Birger Boman 1972. Krucifixet avtecknar sig mot absidmålningens förmörkade sol och ingår i dess skildring av Jesu död på Golgata (fig 135). Korsets höjd 245 cm, Kristusbildens höjd 58 cm. Altarskranket består av lösa knäfallspallar av trä, målade i caput mortuum med knäfall och överliggare klädda med brunt läder. Kyrkans ursprungliga altaranordning (fig 116) för­ stördes helt vid branden 1968. Det praktfulla medeltida altarskåp, som prydde den gamla kyrkans huvudaltare, är däremot bevarat och finns sedan slutet av 1800-talet i Statens Historiska Museum i Stockholm (fig 49-62). En medeltida madonnabild, som prytt ett av kyrkans sidoaltaren, förvaras i Örebro läns museum (fig 63). Triumfkrucifix Ett stort triumfkrucifix av polykromt trä är placerat i mittskeppets östra del (fig 129, 136). Kristus är fram­ ställd som den segrande konungen och iförd gyllene INREDNING OCH INVENTARIER till predikstol och orgel, som dekorerades med i tempera målat lövverk (fig 125, 137). Västläktarens fasad och den stora orgelns fasad inlemmades också i kyrko­ rummets målade dekor (fig 126). Barriären pryds av lövverk med frukter mot blå fond, på orgelfasaden åter­ kommer lövverket med röda frukter mot ockragul fond. Östpartiet och västpartiet binds samman av långhus­ murarnas konsekrationskors, målade i tegelrött inom gul ring. Pär Andersson svarar även huvudsakligen för kyrko­ rummets färgsättning i övrigt, som hållits i ockragult och caput mortuum, och har även utfört marmoreringen av de norra och södra långhusdörrarna, målningen i vapenhuset och dekoreringen av sakristians tak (jfr ovan Interiör). krona och praktfull mantel i rött och guld. Vid hans fötter avbildas den sörjande Maria och Johannes. Under Kristi utsträckta armar skymtar i mantelfållen de 12 apostlarnas gloriekrönta huvuden. På den halvcirkel­ formade bågen med förgyllda strålar ovanför kors­ armen finns fem röda rosor, som symboliserar Kristi sår. På krucifixets baksida stag i form av järnband, placerade så att de bildar antikärnvapensymbol och triangel. Krucifixet är utfört av skulptören Harry W Svensson 1972. Predikstol Predikstolen, ritad av arkitekt Jerk Alton, är placerad mellan de båda nordöstligaste fönstren inom korzonen (fig 137). Den är utförd helt i trä med trappräcke av smidesjärn. Ljudtak saknas. Korgen dekoreras av ett målat lövverk som bildar en fortsättning på korut­ smyckningen. Korgens träställning är målad i ockra­ gult, underrede och trappa i caput mortuum. Mål­ ningen är utförd av konstnären Pär Andersson. En predikstolsduva i förgylld brons är placerad fritt ovanför predikstolskorgen. Den är utförd 1972 av skulptören Birger Boman samtidigt med absidkrucifixet. Kyrkans ursprungliga predikstol (fig 105-106) för­ stördes vid branden 1968. Den gamla kyrkans predikstol från 1592 förvaras i Örebro läns museum (fig 65-70). 147 Fig 134. Altar­ partiet. Altarbrunet komponerat av Kerstin Persson, kormattan utförd av Gunnar och Brita Haking, 1972. Foto 1974. Th e altar. Altar barder composed by Kerstin Persson, the chancel rug is by Gunnar and Brita Haking, 1972. Fig 136. Triumfkrucifix av polykromt trä, utfö rt av Harry Fig 135. Krucifi x av brons, utfört av Birger Boman l 972. W Svensson 1972. Jfr fi g 129. Foto 1974. Jfr fig J34. Foto 1974. Rood, oj polychrome wood, by Harry W Svensson, 1972. Bronze cruc1fix by Birger Boman, 1972. Cf figure 134. Cf figure 129. 148 INREDNING OCH INVENTARIER Bänkinredning Den öppna bänkinredningen i trä, ritad av arkitekten Jerk Altan, är fördelad på fyra kvarter om vardera sju bänkar (fig 123 b). Bänkarna är laserade i mörkockra, gavlarna i caput mortuum. De små skurna ornamenten är förgyllda. Den tidigare bänkinredn ingen förstördes vid branden 1968. Dessa öppna bänkar (fig 115) ersatte 1903 den ursprungliga, slutna bänkinredningen (fig 105). Orgelläktare Västläktaren, som uppbärs av träkolonner, har två symmetriskt anordnade trappor, vilka mynnar i kyrko­ rummet (fig 126). Under läktaren finns inbyggda för­ varingsutrymmen (jfr ovan Interiör). Kolonnerna är må lade i caput mortuum, väggen i ockragult. Både trappbarriärerna och läktarbarriärerna är målade i tempera och dekorerade av konstnären Pär Andersson med lövverk med frukter mot blå fond. Även orgel­ fasaden ingår i dekorationen, som ansluter till korets dekor. Den tidigare västläktaren liksom de sk herrskaps­ läktarna i koret förstördes vid branden 1968 (fig 115, 117). De nya barriärerna till östläktarna har dragits in i liv med väggen och öppningarna ovanför stängs av trä­ dörrar. Den östra korväggens målade dekor fortsätter obruten på såväl barriärerna som dörrarna (fig 129). Orgel Västläktarens stora orgel (fig 126) är byggd av Paul Ott, Werkstatt flir Orgelbau i Göttingen och uppsatt 1975. Den är disponerad med 45 stämmor i huvudverk, sväll verk, ryggpositiv och pedal."' Fasaden är liksom läktarens barriärer målad av konstnären Pär Andersson. Dekoren utgörs av lövverk med röda frukter mot ockragul fond. Kororgeln är byggd av Walter ThUr Orgelbyggeri AB, Torshälla 1972. Den har 13 stämmor, 2 manualer och pedal, helmekanisk traktur och registratur. 38 Orgeln är placerad i södra delen av korzonen som pendang till predikstolen. Den är liksom denna dekorerad med målat lövverk av Pär Andersson och ansluter till korets övriga målade dekor. Den orgel om 40 stämmor, som förstördes vid bran­ den 1968, var byggd av Paul Ott 1959 (fig 115). Den likaså förstörda kororgeln om nio stämmor var byggd av Ott 1958. Den nuvarande kyrkans första orgel byggdes 1841-42 av orgelbyggaren P Gullbergsson. Vid avsyn ingen kasserades dock hela orgelverket med undantag för bälgarna och Gullbergsson blev ålagd att återbetala Fig l 37. Predikstol, ritad av Jerk Alton , målning av Pär Andersson. Predikstolsklädet komponerat av Kerstin Pers­ son. Foto J975. The pulpit, desig11ed by Jerk Afton, painting by Pär Andersson. The pu/pit textiles designed by Kerstin Persson. en del av sitt arvode. Ombyggnaden utfördes av den kände orgelbyggaren Per Zakarias Strand, som dock redan på nyåret 1844 drabbades av slaganfa ll och avled. Orgelbygget slutfördes därefter av hans två med­ hjälpare Johan Blomqvist och A V Lindgren. I sam­ band med restaureringen av kyrkan 1902- 03 tillkom ett helt nytt orgelverk om 20 stämmor av E A Setter­ quist & Son i Örebro. Den gam la fasaden bibehölls emellertid oförändrad (f ig 11 3). Denna orgel var i bruk fram till 1959, då den ovan nämnda orgeln bygg­ des. Fasaden sparades och förvarades på kyrkvinden, där den förstördes vid branden 1968.39 I den gamla kyrkan omtalas en orgel redan 1444. År 1682- 84 omtalas ett nytt orgelbygge, som utfördes av mäster Olof Jonsson (se Gamla kyrkan) . Nummertavlor Fyra rektangulära nummertavlor av trä. Gråmålade med ram i ockragu lt. De tidigare nummertavlorna från 1835 förstördes vid branden 1968 (se ovan, fig 105). Några av de mäs­ 149 KUMLA NYA KYRKA Fig 138. Dopfunt av kalksten med förgylld smidesdekor, utförd av Roland Eckerwall J 972. Foto 1974. Font, limestone, with gilded wrought iron decoration, by Roland Eckerwall, 1972. singssiffror, som tillverkades av kyrkans gamla ljus­ plåtar för dessa nummertavlor, återstår dock och förvaras i kyrkans museum (jfr ovan). De sju ljus­ plåtarna, som var försedda med rik driven och punsad ornamentik, omtalas i inventa rieförteckningen 1751. Dopfunt Dopfunten är placerad i korzonens södra del. Den är utförd av kalksten med förgylld, figural smidesdekor av skulptören Roland Eckerwall 1972 (fig 138). Följande scener ingår i utsmyckningen, som bildar fyra samman­ hängande friser: 1. Adam och Eva i lustgården, Noaks ark, profeten Jona och valfisken. - 2. Ängeln bebådar Jesu födelse för herdarna, herdarnas och heliga tre konungars tillbedjan. - 3. Den förlorade sonen som svinaherde, fiskafänget, Jesus välsignar barnen, Filippus och den egyptiske hovmannen. - 4. Vår egen tid. Kristus i centrum omgiven av en arbetande man, pojke med motorcykel, kvinna, bil, hus. Till dopfunten hör en dopskål av förgylld mässing. År 1876 reparerade man den gamla kyrkans dopfunt från 1600-talet och lät den ersätta det dopställ med dopskål av porfyr som ritats av Nyström för den nya kyrkan. Den gamla dopfunten gick till spillo vid branden 1968 men finns beskriven och avfotograferad (se ovan, fig 71). Dopstället och dopskålen från 1835 skadades något vid branden, men finns åter utställda i kyrkans museum (fig 107). Kyrkan äger även en dopskål av silver, invändigt för­ gylld. Skålen har rund, profilerad fot, graverad dekor på livet - änglahuvuden samt ornament - och bär inskriften : »Låten barnen komma till mig!» Under foten märkt »Kumla kyrka». Enligt stämplarna till­ verkad av C G Hallberg, Stockholm 1907. Nattvardskärl Den gamla kyrkans nattvardssilver från 1600- och 1700-talen är bevarat och fortfarande i bruk. Av den rika medeltida si lverskatten återstår däremot endast en paten. De bevarade senrnedeltida räkenskaperna ger dock en hel del upplysn ingar om inköp och repara­ tioner (se ovan Gamla kyrkan). Kalk av silver (fig 139), cuppan invändigt förgylld. Sexpassformad fot med ornerad fotlist, balusterformad nod, klockformad cuppa. Kalkens höjd 24,5 cm, cup­ pans diameter 16,5 cm. Kalken är under foten märkt »Kumla Nerike». Kalken är enligt stämplarna utförd av Anders Trautzell, mästare i Örebro 1697- 1710. År 1697 beslutade man att »... effter som kalken är icke allenast lijten så att hon intet räcker kringom bordet uthan och wähl så att man intet får slå honom full , och här är en gamal oblatzask af Silfwer som intet brukas, der till med 14 st. Silfwer bookstäfwer som ingen Tiena till godo» så skulle man »läggia detta till och giöra kalken större» (st prot). I december sarnma år utbe­ talades till »Gullsmeden för han gjorde en Kalck af Kyrckians Silfwer 64 lod å J6 öre ... 32 : - Till för­ gyldningen en ducat . . . 12: -». Med guldsmeden avses alltså Anders Trautzell. Den medeltida paten som hörde till den gamla kalken förnyades däremot ej . De silverbokstäver, som förutom den nämnda oblatasken lämnades i utbyte, hade tillhört ett antependium av gyllendamast som 1622 uppges vara försett med Kris­ toffers i Säby och hans hustrus initialer (inv). 40 Patenen (fig 140) är av silver och helt förgylld. Mittpartiet är nedsänkt och format som ett sexpass. I sexpassets yttre svicklar finns graverade kvistar med eklöv medan bågarnas spetsar slutar i graverade, tre­ flikiga blad. I mitten en graverad cirkelmedaljong med punktornerat band runt en framställning av Kristus på korset. Den släta fonden är fördjupad. Kristi kropp är 150 Fig 141. Oblatask av delvis förgyllt silver, tillverkad av Her­ man Kauffman i Stockholm troligen under 1660-talet. På locket ätten Kruus af Gudhems vapensköld. Gåva av Barbro Kruus af Gudhem. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1974. Bread box, part/y silver-gill , made by Herman Kaufjman oj Stockholm , probably during the 1660's. 011 the lid are the arms of the Kruus oj Gudhem family. Donated by Barbro Krt111s oj Gudhem. From the o/d church. Fig 139. Kalk av si lver, tillverkad 1697 av Anders T rautzell i Örebro. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1974. S ilver chalice, made in. 1697 by Anders Trautzel/ oj Örebro. From the o/d church. Fig 140. Medeltida paten av förgyllt silver, ca 1315- 1335. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1974. Medieval silver-gift paten, c 1315­ 1335. From the o/d church. 151 Fig 142. Vinkanna av silver, tillverkad 1767 av Petter Söder­ Fig 143. Detalj av vinkannans ha ndtag med en framställning bom i Örebro. Överförd från gamla kyrkan. Foto 1974. av Judit med Holofernes huvud. Foto 1974. Silver /logon, mode in 1767 by Petter Söderbom of Örebro. Deta il of the handle of the flagon, with a representation of From the old church. J11dith with the head of Holofem es. Fig 144. Socken­ budstyg av silver. Kalk och pa ten enligt räkenskaperna an­ skaffade 1686, vin­ flaskan 1727. Över­ fört frå n gamla kyrkan. Obl a tasken stämplad av Fredrik Espling, Örebro, 1835- J 852. Foto 1974. Silver viatic11111 ves­ sels. According lo the accounts, the chalice and paten were ac­ quired in 1686, the flago n in 1727. Th e bread box stampecl by Fredrik Espling, Örebro, 1835- 1852. 152 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 145. Sockenbudstyg av silver, tillverkat 1704 av Wolter Siewers, Norrköping. Skänkt av Gillis de Besche dy sanno­ likt samma år. Överfört från gamla kyrkan. Foto J974. Silver viaticum vessels, made in 1704 by Wolter Siewers, Norrköping. Donated by Gillis de Besche the yo1111ger, pro­ bably the same year. From the old church. något hopsjunken, huvudet vilar mot höger axel, det rikt veckade ländklädet har nedhängande sidoflikar, fötterna är korsade. På båda sidor om korset växer ett träd med tre stora, treflikiga blad. Träden har ingen symbolisk innebörd, utan är avsedda som utfyllnads­ ornament för att hålla fast den emaljbeläggning som ursprungligen funnits i medaljongen. Patenens brätte bär följande graverad inskrift mot krys grafferad, nedsänkt grund: »HIC EDIMVR IHESUS REMANET TAMEN INTEGER ESVS QVI MALE SUMIT EVM SE SCIET ESSE REVM» ( = Hä r förtär vi Jesus, likväl förblir Jesus orörd, den som förtär honom med orätt skall veta sig vara skyldig). Samma inskrift, som syftar på nattvardsundret, å terfinns på en paten frå n Östra Ny kyrka. Även patenens baksida är ornerad. Runt brä ttets ytterkant finns ett graverat, punktornerat band , runt innerkanten två tunna linjer. Sexpassets yttre svicklar innehåller graverade trepass, innerkonturen ä r markerad med en linje med ett treflikigt blad i varje spets. Patenen är på baksidan märkt »Kumla Nerike». Diameter 17 cm. Patenen har av Aron Andersson da terats till ca 1315- 1335. Besläktade patener finns i Mo och Lud­ wigslust. 41 Oblatask av silver, delvis förgylld (fig 141). Rund med profilerat lock, på livet graverade linjer, på locket Fig 146. Vinkannor av tenn, tillverkade av Jonas Fryberg, Örebro. Inköpta 1850. Nu i ÖLM. Foto 1974. Pewter flagons, made by J Fryberg, Örebro. Purchased in 1850. rund medaljong med ätten Kruus af Gudhems vapen­ sköld. Diameter 14 cm, höjd 8 cm. Oblatasken är i botten märkt »Kumla Nerike» och stämplad samman­ skrivet HK. Stämpeln avser sannolikt silversmeden Herman Kauffman, mästare i Stockholm 1643- 1670 (jfr oblatask i Veckholms kyrka, Up). Oblatasken finns upptagen i inventarieförteckningen 1692 tillsammans med den ovan nämnda äldre oblatasken men utan uppgift om årtal. Donatorn bör vara Barbro Kruus af Gudhem,'12 sedan l 659 ägare till Säby. Barbro Kruus uppträder även senare som donator och känkte 1696 2 mässhakar, 2 antependier, 2 kudda r, l håv och 1 dopfat till Kumla kyrka (inv J697, se Gamla kyrkan). Till oblatasken hör en liten sked av förgyllt silver, längd 13,5 cm. Enligt stämplarna till verkad av Thomas Beckman, mästare i Örebro 1727- J 759 (1772). Upp­ tagen i J760 års inventarieförteckning, däremot ej 1751. Vinkanna av silver (fig J42). Rund profilerad fot , bukigt li v, profilerat lock krönt av ett gjutet bladorna­ ment med pinjekotte. Tumgreppet utgörs av ett gj utet rocailleornament, liksom lockets krönornament för­ gyllt. På handtaget finns likaså gjuten , förgylld orna­ mentik (fig 143). Överst en sittande putto omgiven av frukter och girlander, därunder en framställning av Judit med Holofernes huvud , nederst maskaron. Judit 153 KUMLA NYA KYRKA är placerad i en bågöppning och håller i höger hand svärdet, i vänster den dräpte assyriske fältherrens av­ huggna huvud. I bakgrunden skymtar den judiska staden Betulia, som räddades genom Judits agerande. •3 Kan­ nans höjd 34 cm. På fotlisten står: »Wäg: 120 3/4 1767». Under foten märkt »Kumla Nerike». Enligt stämplarna tillverkad år 1767 av Petter Söderbom, mästare i Örebro 1761-1777. En ny uppsättning nattvardssilver anskaffades 1969­ 71: Kalk av silver, svängd fot, rund nod med vägband, slät cuppa. Höjd 16,5 cm. Den tillhörande patenen är slät med graverat Kristusmonogram. Oblatasken är rund med vågbandsornerad fotlist, på locket graverat kors och texten »consecrata». Kalk och paten enligt stämplarna tillverkade av Ejnar Ljungberg 1969, oblatasken 1971. Kyrkan äger två stycken sockenbudstyg: 1 (fig 144). Kalk av silver. Rund profilerad fot, rikt utformat skaft med gjuten bladkrans med små öglor mot foten och på cuppans undersida samt rund nod med utskjutande knoppar, slät, något utsvängd cuppa. På foten märkt »ANO 1699». Höjd 9 cm·. Stämplar saknas. Den till­ hörande patenen är slät med förgylld ovansida med graverat IHS. Diameter 5,7 cm. I räkenskaperna uppges 1686 att sockenbudskalken, »som var bräckt smältes om och förfärdigades med dess patin och ask item något Siljfwer tillökt aff Guldsmeden dess Arbetslöhn 9 Dr». Samtidigt anskaffades ett kläde till sockenbudskalken för 3 daler. Årtalet 1699 på kalkens fot går inte att belägga i de bevarade räkenskaperna. Till sockenbuds­ tyget hör även en vinflaska av silver. Flaskan är sex­ kantig och försedd med skruvlock med gjutet krön­ omament. På livet märkt »Kumla». Höjd utan krön­ ornament 8 cm. Stämplar saknas. Den anskaffades sannolikt 1727, då gamla sockenbudsflaskan bort­ byttes »och gafs emellan ... :24» (räk). Flaskans lock uppges vara sönder såväl 1825 som 1843 (inv). 1897 reparerades flaskan. Den nuvarande runda, släta oblatasken är enligt stämplarna tillverkad av Fredrik Espling, mästare i Örebro 1835-1852. Diameter 5,8 cm, höjd 3,8 cm. I botten finns initialerna LPM ingraverade. Sockenbudstyget förvaras i svart schatull klätt med sämskskinn. - 2 (fig 145). Kalk av silver, delvis för­ gylld. Rund, profilerad fot, rund, tillplattad, refflad nod, liten utsvängd cuppa. Under foten märkt: »G.D. B.W.A.S. A: 1704». Höjd 11,5 cm. Enligt stämplarna tillverkad 1704 av Wolter Siewers, mästare i Norr­ köping 1693-1722 (1724). Den tillhörande patenen är helt slät med förgylld ovansida med graverat IHS med båglinje. Diameter 7,8 cm. Samma stämplar som kalken. Sockenbudstyget förvaras i ett sannolikt ur­ sprungligt, svarvat träfodral. I ett senare tillägg till inventarieförteckningen från 1697 uppges: »Sochnebuds Tygen som Pathen, förärade av Hr Gillis de Besk, värderat till 100 dalers värde.» Initialerna G.D.B. under kalkens fot bör därför avse brukspatronen Gillis de Besche dy. Vem eller vad bokstäverna W A S avser är däremot okänt. Någon släkting med dessa initialer är ej känd ... Socken buds tyget kompletterades 1969 med en liten rund oblatask av silver. På locket graverat kors och texten »Consecrata>>. Enligt stämp­ larna tillverkad av Ejnar Ljungberg. Två stora vinkannor av tenn förvaras nu på Örebro Läns Museum (inv nr 2995-96). Kannorna är försedda med handtag samt pip med skruvlock (fig 146). Höjd 27,5 cm. Enligt stämplarna tillverkade av J Fryberg i Örebro, verksam 1820-1852. Kannorna inköptes 1850 för ... 14: 32 (räk). Brudkrona Brudkrona av 18 k guld. Bred, ornerad kronring med nio spetsar avslutade med ett tredelat blad. Höjd 8 cm, diameter 9,5 cm. Enligt stämplarna tillverkad av K Anderson, Stockholm 1923. Försedd med följande inskription: »Denna brudkrona är av fabrikör A. G. Andersson Kumla MP och hans maka skänkt till Kumla kyrka, sedan deras dotter Emy Maria Sofia (g m G Floren), som brud den 8 sept. 1923 först burit densamma.» Någon brudkrona omtalas inte tidigare i inventarieförteckningarna. 1751 diskuterades dock på sockenstämma ett eventuellt inköp. Ljusredskap Kyrkorummet upplyses av 12 st stora ljuskronor av förgylld koppar, placerade sex st på vardera sidan i linje med sidoskeppens kolonner. Lamporna är ritade av arkitekt Jerk Alton och har en blomkalksliknande ut­ formning med böjda ljusarmar riktade mot »kron­ bladen>> (fig 129). De förgyllda ytorna återkastar ett varmt, stearinljusliknande ljus. Belysningen komplette­ ras av två ljuskronor på läktaren (fig 126) samt lam­ petter på väggarna av liknande utformning. I tak­ balkarna finns dessutom urtag för punktbelysning. De äldre ljuskronorna (se ovan) förstördes vid branden 1968 utom den ljuskrona som nu hänger i sakristian. Mässingskronan är av senrenässanstyp för 12 ljus i två kransar. Den kraftigt profilerade mitt­ stången kröns av en dubbelörn och avslutas av ett stort ändklot. De s-formigt böjda ljusarmarna har runda, tallriksformade droppskålar. Ljuskronan hängde ursprungligen i gamla kyrkan och härrör från 1700­ talets förra hälft. 1751 omtalas tre ljuskronor, vilka 154 hade inköpts respektive 1665, 1708 och mellan 1708 och 1751. Samtliga tycks ha varit av samma typ och storlek. Den äldsta kronan var dock försedd med in­ skrift och den dåvarande prästens, Anders Edzbergius' namn (Samzelius). Ljuskronan från 1708 köptes av mäster Daniel Wulf i Norrköping. Belysningen i kyrkans övriga utrymmen utgörs av modern, elektrisk armatur. Kyrkan äger ett stort antal moderna silverljusstakar: 1. Ett par, efterbildar barockstakar. Tillverkade av Guldsmedsaktiebolaget, Sthlm 1947. Gåva av Hulda och C A Jonsson 1949. - 2. Ett par. Tillverkade av C G Hallberg, Sthlm 1955. Inskrift: »Till församlings­ hemmet från Kumla lottakår 1955.» - 3. Sex st låga ljusstakar. Formgivna av John Nordlander, tillverkade av Stig Englund, Kumla 1959. Gåva av församlingens syföreningar och Mossby kyrkliga syförening. - 4. Sex stycken. Tillverkade av Guldsmedsaktiebolaget, Sthlm 1966. Gåva av Margit Häger. - 5. Fyra stycken. Till­ verkade av Guldsmedsaktiebolaget 1966 och 1967. Gåva av Margit Häger. -Till samma uppsättning hör även två bägare med förgylld fot, tillverkade av Guld­ smedsaktiebolaget, Sthlm 1966 och 1967. Gåva av Margit Häger. Bägarna samt ljusstakarna nr 4 är placerade på altaret (fig 134). Ett par ljusstakar av nysilver, efterbildar empire­ stakar. Tillverkade av Guldsmedsaktiebolaget, Sthlm 1902. Graverad inskrift på foten: »På silfverbröllops­ dagen 1879 30/8 1904.» Testamentarisk gåva 1945 av Ingeborg Blomqvist till minne av Matbilda Grohman f Rahlen från Granby. Ljusstake av mässing, trearmad. Stämplad NMB N 27. Höjd 40 cm. Ett par ljusstakar av tenn, tillverkade av C G Hall­ berg, Sthlm 1941. - Ett par dito, tillverkade av Guld­ smedsaktiebolaget, Sthlm. Gåva av Brånsta kyrkliga söndagsskola. I kyrkans museum förvaras ett fragment av en tenn­ stake i empirestil, en av de båda tennstakar i obelisk­ form på fyra kulfötter, som var tillverkade av P Höijer, mästare i Örebro 1796-1819/20, och som förstördes vid branden 1968. Av de nio väggarmar av gjuten mäs­ sing, prydda med allegoriska statyetter, som var place­ rade på kyrkorummets kolonner, återstår likaså efter branden endast enstaka fragment. Väggarmarna var skänkta 1904 av greve Eugene Lewenhaupt. Textilier Av den gamla kyrkans textilier återstår en praktfull, broderad clipeu~ och besättning till en korkåpa från 1522, antependier från 1696 och 1738, en mässhake INREDNING OCH INVENTARIER från 1738, två bokdynor från 1696 samt två kollekt­ håvar (fig 72-82). Såväl de medeltida räkenskaperna som senare inventarieförteckningar m m bar dessutom talrika uppgifter om kyrkans försvunna textilier. Dessa äldre textilier behandlas ovan tillsammans med Gamla kyrkans inventarier. I samband med Kumla kyrkas återuppbyggnad beslöt församlingen att anskaffa textilier, som var anpassade till det förnyade kyrkorummets färgsättning och gestalt. För att få variation i utformning och utförande av textilierna gavs uppdraget till flera olika textilkonst­ närer. Fyra konstnärer svarar för var sin uppsättning av altarbrun, mässhake, stola, bursa, kalkduk och predikstolskläde i de liturgiska färgerna. För korkåpa, kormatta samt textil utsmyckning av sakristian, vänt­ rummet och bisättningsrummet svarar sex olika konst­ närer. Av de äldre textilierna används nu endast mäss­ hakarna i den nya kyrkan i Hällabrottet. Korkåpa i skarvteknik (fig 129, 147-148) av sex­ kantiga rutor av vinröd sammet, mönstrad och omönst­ rad, i växlande nyanser. På ryggsidan en bred, uppåt­ växande bladranka, symboliserande livskraften, utförd i guldbroderi av snoddar och flätor i olika nyanser. Samma broderi återkommer på knäppklaffen. Foder av blått siden. Längd 330 cm. Komponerad och utförd av Viveka Nygren, Glanshammar. Vita textilier: altarbrun, mässhake, två stolar, bursa, kalkduk och predikstolskläde av gulvit, i guld randad vävnad. - A. Altarbrun (fig 134) med tredelad dekor i mönstervävnad och broderi i huvudsakligen guld, tegelrött och rött med enstaka gråblå accenter. I mitt­ fältet framställs den Helige andes duva, t v Konungarnas tillbedjan, t h Kristi himmelsfärd. Bredd 40 cm. - B. Mässhake med kraftigare guldrandning på axelpartiet samt invävt gult kors på ryggsidan, på framsidan tvär­ bård med bandapplikation i guld. Vitt sidenfoder. Längd 113 cm, bredd 108 cm. - C. Två stolar med broderade kors i rött och guld. - D. Bursa med bro­ derat Kristusmonogram i samma färger. - E. Kalkduk med randad invävd mittbård i guld samt broderat kors i rött och guld. - F. Predikstolskläde (fig 137) med nedtill förstärkt randning i guld samt mittbård med korsform i applikation och broderi i ullgarn i vitt, tegelrött och gult. I korsets mitt en framställning av de tre korsen på Golgata. - Textilierna är komponerade av Kerstin Persson och utförda av ateljen Tre Bäckar, Varnhem. Röda textilier: altarbrun, mässhake, två stolar, bursa, kalkduk och predikstolskläde i rött tuskaftsylle med applikationer i grå och vita toner med mörkblå och orange accenter. Genomgående dekor är rundlar med 155 KUMLA Y A KYRKA F ig 147- 148. Korkåpa av vin röd sammet med guldbroderier. Utförd av Viveka Nygren 1972. Jfr fig 129. Foto 1974. Cope oj wine-red ve/vet wi1h go/d embroidery. By Viveka Nygren, 1972. Cf f igure 129. gyllene klöverbladskors. - A. Altarbrun med dekoren begränsad till tre ovala formationer. I den mittersta stiliserad framstä llning av den Helige andes duva, i de övriga kl överbladskors. Bredd 25 cm. - B. Mässhake (fi g 149). På ryggsidan en liknande st iliserad fram­ stä llning av den Helige a ndes duva, på framsidan U­ formad applikation med tre rundlar med kors. Foder av rött siden. Längd 1J 6 cm, bredd 122 cm. - C . Två stolor med applicerat, brett sil verband avslutat med rundel med kl överbladskors. - D . Bursa prydd med rundel med klöverbladskors. - E . Kalkduk med fem rundla r med kors, en i vardera hörnet och en på mitten. - F. Prediksto lskläde. Dekoren utgörs av en sto r medaljongform med rundel med klöverbladskors i mitten (fig J50). - Textilierna är komponerade och utförda av Ulla Andersson, Kumla. Gröna texti lier: de gröna textilierna är komponerade och utförda av Sten Kauppi , Rosersberg. I sitt försl ag sk river han om dessa : »A lla de i grön sk rud ingående textilierna utfö res som vävnader. Den gröna färgen anpassas till väggmålningen men ges samtidigt ett egenvärde. Texti lierna ä r ju accenter, menade att peka på och ta del i ett speciel lt skeende. De mindre text ilierna som stola , kalkduk, bursa men också a ltarbrun göres strama och enkla. För at t utmärka deras betydelse i nattvardsgudstjänsten har i ka lkduk och bursa införts en lysande gul färg. Altarbrunet är för nä rvarande 'motivlöst' men det är avsikten att åt brunet ge ett vävtekniskt rikare utförande. Detta gäller i ännu högre grad prediksto lsklädet. Det vill jag utforma som en praktfull och händelserik vävnad där den egentliga upplevelsen sker i sjä lva väven. Den gröna skruden är kyrkans vardagsskrud. För a tt riktigt förklara hur en­ gagerad jag ä r i den gröna mässha ken måste jag ut­ trycka mig så här. - Som en blomma blommar ut all sin hä rlighet så tänker jag at t mässhaken genom sin storfo rmighet och rö rlighet i fo rmen ska ll utmärka sin del i det li turgiska skeendet.» - A. Alta rbrun . Kyprad vävnad, randad i blå tt och grönt med fina gu ldinslag. Bredd 14,5 cm. - B. Mässhake (fig 151), mönstervävd i fri teknik med gobelinliknande effekt i grönt med dekor i blå tt och vitt. Materia let huvudsak ligen ylle med invävda fin a guld trådar. Mönstret utgö rs av stora, vegetat iva former. Foder av grön linnelärft. Längd 125 cm, bredd 125 cm. - C. Två vävda sto lor utan dekor. - D. Bursa utförd av grön yllevävnad med gul rundel i gobelinteknik. - E. Kalkduk. Randad vävnad i ylle med ripsbindning. Randningen huvudsakligen i grönt och blå tt med inslag av guld . Invävd mittbård i gu lt och vitt med två korsformer. - F. Predikstols­ kläde. Grön yllevävnad med mönster i fritt använd sk 156 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 149. Detalj av mässhake av rött ylle med applikationer. Utförd av Ulla Andersson 1972. Foto 1974. Delail oj chasuble, red woo/ wilh app/ique work. Made by Ulla Andersson, 1972. Fig J50. Predikstolskläde i rött ylle med applikationer. Ut­ fört av Ulla Andersson l 972. Foto l 974. Pu/pil lexliles in red wool with app/ique work. Made by Ulla Andersson, 1972. HY-teknik . Färger: grönt, blått, brunt, turkos, brun­ svart. Foder av grön lärft. Predikstolsklädet, längd 230 cm, bredd 60 cm, räcker från pulpeten ner till golvet. Blåa texti lier: - A. a ltarbrun av diagonalrandat tuskaftsylle i blå och violetta nyanser. I varpen färgat lingarn. Applicerad dekor av rostfritt stå l och guld­ skinn. I mitten Kristi monogram omgivet av rundlar och korsformer. Bredd 30 cm. - B. Mässhake av tu­ skaftsylle, randad i olika blå och vio letta nyanser med färgskuggor i HY-teknik. På ryggsidan applicerad, sti li serad törnekrans av rostfritt stå l, guldskinn , röda glaspärlor och glasstavar (fig 152). Kantad med sned­ remsor av tyget. Längd 119 cm, bredd 117 cm. - C. Två stolor av samma tyg med fem applicerade kors av rostfritt stål med röd glaspärla i mitten. - D-E. Bursa och kalkkläde av samma tyg med applicerat kors av rostfritt stål med röd glaspärla i mitten. - F. Predik­ stolskläde, randat i blå, grå och violetta nyanser med partier i sil ver, gu ld och rött. Applicerade röda paljetter och nedtill stålstavar. Randningen symboliserar enligt konstnären Jesu sj u ord på korset: I. (ned ifrån räknat) Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra - gu ld ; - 2. Moder se din son, Se din Moder - ljusblå; - 3. Sannerligen säger jag dig i dag skall du vara med mig i paradiset - silver; - 4. Min Gud min Gud varför har du övergivit mig? - svart; - 5. Jag törstar - lila; - 6. Det är fullbordat - rött; - 7. »Fader i dina händer befaller jag min ande» - vitt. (Svenska psalmboken, Vår Herres Jesu Kristi lidande, femte akten, andra och tredje stycket.) - Textilierna är komponerade och ut­ förda av Inga Karin Jonson, Lerum. Kormatta, placerad innanför altarringen (fig J 34). Vävd i röllakansteknik. I botten bruna och gröna nyanser i klart avgränsade färgfält samt samman­ hängande ljusa partier i bl ått och grått. Flätad frans . Mått 310 x 500 cm. Mönstret och färgska lan ansluter till väggmålningen och de mörka partierna är tänkta 157 KUMLA NYA KYRKA Fig 151. Mönstervävd mässhake i grönt med dekor i blått och vitt av Sten Kauppi 1972. Foto 1974. Chasub/e, woven in green with b/ue and white ornamentation. By Sten Kauppi, 1972. Fig 152. Detalj av mässhake i randat blått och violett ylle med dekor av rostfritt stål, guldskinn och glas­ pärlor. Utförd av Inga Karin Jonson 1972. Foto 1974. Detai/ oj chasub/e in stripec/ blue and vio/et woo/, with decorations oj stainless steel, go/d /eather and glass beads. Made by Inga Karin Jonson, 1972. som stammar till målningens trädkronor medan de ljusa partierna är steniga vägar som leder fram till a ltaret. Mattan är komponerad och utförd av Gunnar och Brita Haking, Barkarby. Textil utsmyckning av sakristian: Väggvävnad blandad röllakan- och gobelinteknik med mottot »Den öppna och den stängda porten>> (fig 153). Mått 388 x 160 cm. Komponerad av Kaisa Melanton, vävd av Märta Måås-Fjetterström AB verkstad Stockholm 1972. Konstnären skriver i sitt förslag: »Jag vill att den ska vara blond ljust återhå llsam, men inte för lätt ej heller tung. En glad optimism i färg med ganska stram bild som associerar till portar och öppningar mot skyar.» I vävnadens vänstra del, den öppna porten , domineras färgskalan av kraftigt blå tt och gult mot ljusa gråa och bruna toner, i den högra, den stängda porten, utgörs färgaccenterna av röda och gröna nyanser mot samma ljusa gråa och bruna toner. - I den tillhörande mattan , vävd i röllakan, återkommer väggvävnadens molnformer. Färgskalan huvudsakligen ljust grått och brunt samt kraftigt blå tt. Mått 250 x 160 cm. I sakri­ 158 i INREDNING OCH INVENTARIER Fig 153. »Den öppna och den stängda porten», väggvävnad för sakristian av Kaisa Melanton 1972. Foto 1974. " The ope11 and the c/osed door'', tapestry for the vestry by Kaisa Me/a11to11, 1972. stians textila utsmyckning ingår även en randad ylle­ vävnad i vitt och naturbruna färger, som används som bordduk. Utförd 1975 av Agneta Ljung, Vintrosa, som även utfört utsmyckningen i bisättningsrummet (se nedan). Textil utsmyckning av väntrummet: Väggvävnad med mottot »Och ljuset segrade för evig tid» (fig 154). Grov vävnad i ull med lintrådsvarp. Figuralt motiv visande människor som från mörkret vandrar mot det ljusomstrålade korset. Färgskalan domineras av brunt, rött, gult, orange och blågrått . Mått 287 x 126 cm. ­ Den tillhörande mattan i röllakan har samma motto och färgskala med övergång från mörkt till ljust. Geo­ metriskt mönster uppbyggt av rektanglar. - Textilierna är komponerade av Brigitta Hagnell-Linden, Eski lstuna och utförda av Örebro läns hemslöjd 1972. Textil utsmyckning av bisättningsrummet: Södra fondväggen och den västra väggen helt täckta av väv­ nader utförda i gobeli nteknik i ull (fig 128). Vävna­ derna är komponerade och utförda av Agneta Ljung (jfr ovan), som i sitt förslag beskriver dem på följande sätt: »Den högra väggen ska ll ge ett oerhört milt och lugnt intryck där färgerna nästan flyter in i varandra, medan väggen mitt fram dominerar genom ett starkare uttryck som kulminerar i det gu la (blandat m. guld som strålar upp) och också genom en kraftigare struktur i ytan. Garnerna (handspunnen ull , rya o nöthårsgarn och grovt lin) skall mest färgas in med växtfärger (björk, a l, pil m. m.) för att få fram en känsla av natur och mildhet ihop med det himmelska blå.» Den ljusa färgskalan är avstämd mot det i blå tt må lade taket och domineras av ljust blå tt, gult, vitt, grönt. Helheten associerar till sol och uppståndelse. Den söd ra fond­ väggens vävnad mäter 378 x 305 cm, den västra 440 x 264 cm. - Den framför fönstret uppspända gardinen utgörs av en linnevävnad med den Helige andes duva, utförd av inplockad vit fjäder. Mått 53,5 x 53,5 cm. Dopklänning av naturfärgat linne med broderier. Utförd och skänkt av Astrid Eriksson 1972. Sex kollekthåvar av brunt moccaskinn med mässings­ holk. Gåva av kyrkobröderna 1971. Äldre textilier Antependier: 1. Av rött kläde med broderier i gult, nedtill kantat med frans. Vid kortsidorna applicerade smala guldgaloner, på mitten broderad medaljong med ihs omgiven av vinlöv och klöverblad. Gåva av kyrko­ herden Axel Per Falk'" 1890. Se fig 105, 116. - 2. Av svart, mönstrat linne med inslag av guldtråd. På mitten broderat kors i vitt, svart och silver med texten: »FÖR EDER» (fig 114). Skadat. Anskaffat 1936. - 3. Av grågrönt, rutmönstrat siden med broderier. På mitten Kristi monogram omgivet av vinrankor i olikfärgat garn. Linnefoder. Signerat »Libraria 1938 komp MG» ( = Märta Gahn). - 4. Av vitt siden med broderier. Uppti ll rikt broderad bård med IHS i mitten i olik­ 159 KUMLA YA KYRKA Fig .154. »Och ljuset segrade för evig tid», väggvävnad för väntrummet av Brigitta Hagnell-Linden J972. Foto J974. " And fight was victorious for etemity" , tapestry for tlre waiting-room by Brigitta Hagne/1-Linden, 1972. färgat garn och guldtråd. Mittbård i guldbroderi. På fodret inskriften: »Gåva av fabrikör C. A. Jonsson till Kumla kyrka Libraria Komp MSA (Märta Swart­ ling Andersson) 1956.» - 5. Av blått, handvävt linne. Broderat mittparti i applikation och broderi i olik­ färgat lingarn, guldtråd och guldband. I centrum en kalk. Vitt linnefoder. Signerad »SW-AL 1962 MM .» ( = Sofia Widen- Alice Lundh). Mässhakar: J. Två stycken av röd sammet, kantad med smal guldgalon. På ryggsidan applicerat kors av guldgalon med strödda broderade kors. I korsmitten broderad strå lkrans i guld och silvertråd med Agnus dei på applicerad grön sammet. På framsidan mitt­ bård av guldgalon med broderade kors. Gu lt siden­ foder. Den ena mässhaken skänkt 1924 av kyrkliga syföreningen, den andra 1927. - 2. Två stycken av vit sidendamast med applikationer. Utförda av Libraria 1944. - 3. Av grön sidendamast med applikationer. Utförd av Sofia Widen 1960. - 4. Av blå sidendamast. På ryggsidan applicerat gaffelkors av vävda band i vitt, guld och violett. I korsmitten broderat kors. På fram­ sidan y-kors av vita linneband med broderat kors. Blå tt linnefoder. Signerad SW ( = Sofia Widen) 1960. An­ vänds nu i Hällabrottets kyrka. Kalkdukar: 1. Av vitt ylle med gula bandapplika­ tioner. - 2. Av blått, rutmönstrat siden med broderier. - 3. Av grön, småmönstrad sidendamast med bro­ derier i gult och rött. Gåva av söndagsskollärarna 1955. Två vita bursor samt en stola av samma blå siden som kalkduk nr 2, en stola av grönt och en av violett linneband samt två stolor av vit sidendamast med mönster av änglar och Kristusmonogram. De sist­ nämnda skänkta 1957 av Kumla söndagsskola och Kumla söndagsskolekollegium. Predikstolskläden: 1. Av röd sammet kantad med frans av guldtråd. På mitten broderad medaljong med ihs i guldtråd omgiven av vinlöv och klöverblad. Jfr antependium nr 1. Skänkt samtidigt med detta 1890 av kyrkoherden Axel Per Falk. - 2. Av svart ylle med inslag av silke och silvertråd samt broderier i silver. Anskaffat samtidigt med antependium nr 2. - 3. Vit sidendamast med applikationer. Signerad MSA ( = Märta Swart ling Andersson) Libraria 1957. - 4. Av röd sidendamast med broderad framställning av S Torgils i olikfärgat garn och guldtråd. Signerat Libraria 1958. ­ 5. Av blå tt linne med guldbroderier. Utfört av Sofia Widen, 1964. Gåva av Kumla lottakår. Kollekthåvar: Ett par av grön sammet med broderade kors och silverfrans. Mässingsholk, svarta skaft. An­ skaffade 1938. Används nu i Hällabrottets kyrka. Bokpall, klädd med rött kläde. Broderier i gult. 160 Hör samman med det antependium och predikstols­ kläde som skänktes 1890 av kyrkoherde AP Falk . Gravminnen Då den gamla kyrkan revs 1828 tog man till vara en del av de huggna gravhällar som fanns i go lvet och använde dem senare som golvläggningsmaterial i den nya kyrkans biutrymmen. I samband med restaureringen 1935 flyttades några av dessa hällar in i koret. Vid branden 1968 skadades gravhällarna svå rt. En häll över f d faktorismeden Per Olofson från Sånnersta, död 1782, återstår och är nu placerad i kyrkorummets nordvästra hörn (fig 87). I den östra sak ristian finns ett fragment av den 1618 avlidne kyrkoherden Sveno Benedicti Blackstadius' gravhäll. Dessa gravhällar beskrivs ovan i samband med den Gamla kyrkan , där också äldre uppteckningar av de nu fö rsvunna grav­ hällarnas inskrifter redovisas. Övriga inventarier Minnestavlor: 1. Den sk Baranoffs tavla (fig 155). Kalkstenstavla, höjd 42 cm, bredd 41 cm, med in­ skriften: INI ( = In Nomine Jesu) / KYRKIOPRYDNAT / KÖRCKONNE TIL MONYMENT I WARE DETTA HÄR ERKI ENT I AT ÅR 1676 DEN 29 OCTOBRIS f HOLTZ HÄR MESSA PÅ FINSKA VIS I YNDER ÖFYERSTEN CLAS VON BARON I DÅ PRÄDIKADE FINSKA Å HÖGA THRO I M MARTINYS SAWO­ NIYS I GAF oc HERRANS NATWARD HER I HYS I FÖR H EELT REGMENTE RYTTERIJ f SOM WITTNAR H ER OC HYAR MÅ su / HANS PEDERS- / SON. Runt kanten: OMN IS SPIRI­ TUS LAYDET DONIN HALLELUJAH ( = Allt vad anda har lover Herren Halleluja. Ps 150: 6). Tavlan höggs och upp­ sattes till minne av att ett finskt rytteri på väg till slaget vid Lund 1676 stannade i Kumla och förrättade natt­ vardsmässa på finska i kyrkan. De i texten nämnda personerna, vilkas namn återgetts fel aktigt, avser Claus Johan Baranoff, överste för de på Karl XI:s uppdrag i Finland värvade 400 ryttarna, och regementsprästen Hindrich Savonius. Hans Pedersson, som lå tit upp­ sätta minnestavlan, är sannolikt identisk med läns­ mannen Hans Persson i Kumla by. ' 6 Tavlan var i den gamla kyrkan uppsatt på den östra korväggen (fig 48) och överflyttades till den nya kyrkan, där den placera­ des på den västra väggen i långhuset (fig 115). Den skadades vid branden 1968 och ä r nu efter restaure­ ringen uppsatt i kyrkans museum. - 2. Minnestavla av trä med beskrivning av hur Kumla nya kyrka byggdes (fig 156). Ramen målad i blå tt, gu lt och rött. Mått 108 x 76 cm. Texten lyder : »Så ser nu till en bräcklig Hydda. / Så tänkte Kumla Församlings innevånare, då de togo i beslut / att vidbygga den gamla Kyrkan . INREDNING OCH INVENTARIER Hvarföre grund dertill / lades år 1828 af Byggmästare Hallström. Men efter nå-/gon öfverläggning antogs Dericteur J :P: Pol som för- / de Byggnaden i 5 år, belönt med 600 Rdr Bco om / å ret. Han dog, ock hvilar der vid sidan af sin älskade / maka. Efter Pol antogs Byggmästare Lundmark, / hvilken full ändade byggnaden till Församlingens nöje. / hans belöning ett för alt, var 430 Rdr Bco. efter 6 mödosam- / ma bygg­ nadså r inflyttades Gudstjensten Juldagen år 1834. / Templets högtidliga invigning skedde den 6 Sept. år 1835. / Härpå kom en olycka ej den minsta, det dyrbara spåntaket var o- / dugligt . aftogs . ock genast pålades ett nytt dyrb: Schiffertak. / Nu befans Kyrkan utan orgverk. Men Likväl i J 8.000 Rdr / Bco skuld, hvi lken ä r stäld på mangkering med 20 / Rdr R0 om året af hva rje Heman. Ingen Colect eller / Stambok, hvarit oss till hjelp. - Kyrkans inventarier äro / fri skänkta. - Predikstoln samt 3ne Glas Ljuskronor, af / Hög­ välborne Grefskapet Levenhaupt på Säbylund. / Altarprydnaden af Regem = 8 Comiss: Hrr C: Adlers. Hvilka / äfven varit Församlingens föregångare under Bygn: / Hvilka af Församlingens Hedervärda Socken­ männ / som skänkt de öfriga Prydnader, är icke här tecknade. / Älskade afkomling. / Underhåll hvad dina F ig .155. Minnes tavla , den sk Baranoffs tavla , uppsa tt .1676 i gam la kyrkan , sedan överförd t ill den nya. Foto 1974. Memorial, the so-ca/led Bara11off memoria/, hu11g i11 the old clwrch i11 1676, and later tra11sferred lo the 11e 111 011e. 14 - 7554 11 Kumla kyrkor 161 KUMLA NYA KYRKA Fig 156. Minnestavla över Kumla kyrkas tillkomst från 1837. Foto J974. Tab/et i11 memary af the b11ildi11g af Kumla Church i11 1837. Fig J57. Fragment av medeltida notskrirt på pergament. Foto 1974. Fragments af medieval music 011 parchment. Fäder Bygd, det pryder dig i T iden ... P7 b2g8rl n f L:3:s4n 3 Bllckstl T2cknld 18 9/5 37 lf 3.2Slndst2n». Tavlans sista inskriftsrad utgör ett chiffer, ett s k siffermonogram. Nyckeln är ordn ingsföljden mellan alfabetets vokaler: 1 = a, 2 = e osv. Tolkningen blir: På begäran av L lson i Blacksta tecknad 18 9/5 37 av I E Sandsten. L lson bör vara byggnadsdirektionens leda­ mot Lars Jonsson i Blacksta. Jon Erik Sandsten var lärare i Kumla. 4 ' Minnestavlan påträffades omkr 1950 hos en antikhandlare i Rala och det är ovisst om tavlan ursprungligen varit uppsatt i kyrkan. - 3. Series pastorum. Tre tavlor av polerad kalksten med huggen text. Placerade på södra sidan under läk taren . Utförda 1972. Kollektbäcken av bleckplåt. Ett runt, diameter 22 cm, höjd 1 J cm; ett fyrkantigt för väggplacering, 20 x J 2,5 cm. År 1843 omtalas 1 fattigbössa (inv), i inv J 904 har »2 st. hängande bäcken af bleck» tillkommit. Fragment av solur av kalksten, vertikalur för syd­ vägg. Järnbeslagen kista, som enligt traditionen skall ha tillhört Kumla kyrka. Påträffad omkr 1950 tillsammans med den ovan beskrivna minnestavlan hos en antik­ handlare. Bland kyrkans böcker märks: 1. Gustav Vasas bibel. BIBUA. Thet är All then Helgha Schrifft på Swensko. Upsala, Georg Richolff, 1540- 41. 761 blad (det blanka bladet mellan Gamla och Nya Testamentet saknas). Med 60 illustrationer i träsnitt. Senare 1600-tals hel­ skinnsband med dekor i guld. Renoverade spännen. Har tillhört Beatelunds bibliotek. Inköpt 1974. - 2. Gustav Il Adolfs bibel, tryckt i Stockholm 1618, in­ bunden i pressat läderband. Bibeln är försedd med fö ljande inskrift: »Thenne Biblia haffuer H:Dr: Johan­ nes Laurenti,'' 8 fordom Pastor och Prrepositus uthi Kumbla testamenterat till Kumbla Kyrkio, och Gudz församb lingh nytto ibidem. Hvi lken i Herranom af­ somnade then 15 Augusti Anno Dm 1629 och warde begrafvin här i Kumbla Kyrkio then 27 eiusdem.» I pärmen på denna bibel har påträffats de fragment av medeltida notskrift på pergament som avbildas i fig 157. - 3. Thet Nyia Testamentit på Swensko, Stockholm 1526, nytryckt i Uppsala 1893. Inbundet i ljust skinn­ band av kungl hovbokbindaren Gustaf Hedbergs verkstad i Stockholm. Bibeln skänktes 1901 till kyrko­ herde A P Falk (not 45) på hans 80-årsdag av med­ lemmar av Kumla församling. Inbunden hyllnings­ adress utförd av Anna Berglund. Gåva till Kumla för­ samling 1975 från bröderna Sven, Erik och Bengt Harbe.'19 I kyrkans museum förvaras ett urval av de fynd som 162 gjordes vid grävningsundersökningen 1971 (jfr ovan) samt en del återstående fragment av de vid branden 1969 förstörda inventarierna. Klockor De tre klockorna i kyrkans tom är alla gjutna 1972 av G Bergholtz' klockgjuteri AB i Sigtuna. I storklockan ingår metall från de båda äldre klockor som förstördes vid branden 1968. Samtliga klockor är försedda med omfattande inskrifter, vilka delvis går tillbaka på de tidigare klockinskrifterna. Texterna återges även på väggarna i vapenhuset (fig 127). Storklockan, vikt 1 650 kg, stämd i D, har texter hämtade ur : Ps 96, Frans Michael Franzens psalm i sv ps 102: 1, Joh 5: 28, Joh 3: 36 samt en nyskriven text av Bo Setterlind. Mellan­ klockan, vikt 1 000 kg, stämd i F, texter: Upp 19: 9, Frans Michael Franzen (förebilden till sv ps 205: 1), Jak 1: 22 samt nyskriven text av Bo Setterlind. Lill­ klockan, vikt 700 kg, stämd i G, texter: Matt 28: 20, INREDNING OCH INVENTARIER Frans Michael Franzen, sv ps 118: 1, Luk 2: 14 samt nyskriven text av Bo Setterlind. •• Klockringningen är helt mekaniserad. Kyrkan erhöll samtidigt ett klockspel om 24 klockor, som är placerade under taket på tornets lantemin med en sammanlagd vikt av 1 900 kg. Klockspelet har till­ räckligt stort omfång för att samtliga melodier i den svenska koralboken ska kunna spelas. Klockspelet kan spelas från klaviatur, uppställd i det södra tomrummet. Dessutom finns en anordning för automatiskt spel, som medger att önskade melodier spelas på bestämda tider. Klockspelet har till större delen bekostats med hjälp av gåvomedel. De båda klockor som förstördes vid branden var över­ tagna från den gamla kyrkan och gjutna 1792 respektive 1813 (fig 90--91). Dessa klockor och deras föregångare behandlas ovan i samband med den Gamla kyrkans inventarier. 163 Fig .158. Textil korutsmyckning av Ulla Andersson .1974. Tredelad linnevävnad med applikationer. Foto l 975. Textile cha11ce/ decoratio11s by Ulla A11dersso11, 1974. Li11e11 cloth, divided inta three parts, with app/ique work. 164 Fig J59. Hä llabrottets kyrka . Prefabricerad småkyrka, s k Törebodakyrka. Till­ byggnaden av Jerk Al ton J974. Foto H Persson, Atelje Stil, Kumla, J975. Hällabrottet C/111rc/1 , a prefabricated s111a// church , a so-ca/led Töreboda c/111rch. Exte11sio11 by Jerk A ft on, 1974. HÄLLABROTTETSKYRKA av MARIAN ULLEN Kyrkobyggnaden Annandag Påsk 1974 invigdes den nya stadsdelskyrkan Byggnaden ingår i en serie prefabricerade kyrkor, i Hällabrottet av biskop Åke Kastlund. Kyrkobyggna­ till verkade av AB Fribärande Träkonstruktioner efter den (fig 159) hade dessförinnan från och med påsken ritningar av arkitekten Rolf Bergh. Det första exem­ 1969 använts som församlingskyrka för Kumla under plaret av denna s k vandringskyrka byggdes i Sigtuna, återuppbyggnaden av den brandskadade J 800-tals­ där iden till en småkyrka av denna typ tidigare dis­ kyrkan. Den var då placerad strax söder om gamla kuterats fram inom Sigtunast iftelsens arkitekt- och kyrkogården . konstnärskommitte. Kyrkan presenterades även på 165 Fig 160. Situationsplan, 1: 2 000. J Al­ ton 1975. General plan. Scale 1: 2 000. N -f­ 0 10 0 50 100 150 M. 11111111111 I I I -(>z Samlingssal Entrehall PLAN Fig 161. Plan, 1: 300. J Alton 1975. 10 0 1 2 3 4 5 10 15M. Plan. Scale 1: 300. 166 KYRKOBYGGNADEN världskyrkomötet i Uppsala J968. När den senare sattes i produktion fick den namnet Törebodakyrkan. Kyrkorummets planform (fig 16 I) är kvadrat isk med måtten J2 x J2 m. Innerväggar och innertak är av plywood, ytterväggarna av gulmålad träpanel , ytter­ taket av svart, korrugerad eternit. Det pyramidformade taket uppbäres av fyra stora bågar av limträ. De låga väggarna har under takfoten ett smalt band med fönster som i byggnadens hörn fortsätter ner till golvet. Golvbeläggningen utgörs i Hällabrottet av grå Eke­ bergsmarmor. Fig 162. Interiör mot öster. Inredning av Jerk Alton. /11teri01· /ooki11g E. Furnis'1i11gs by Jerk A/1011. Byggnaden kompletterades i Kumla i första etappen med ett tillbygge innehållande förrum, sakristia, kapp­ rum, toalett och förråd. I Hällabrottet tillbyggdes en församlingsdel i söder (fig 159, I 61). Tillbyggnaden är utförd efter ritningar av arkitekt Jerk Al ton. 5 1 Den klockstapel som 1968 uppfördes i Kumla är nu placerad söder om Hällabrottets kyrka. I stapeln hänger en klocka med texten: »Kumla församling 1968», gjuten av G Bergholtz' klockgjuteri AB, Sigtuna. 167 Inredning och inventarier Kyrkorummets inredning är utformad av Jerk Alton. Den nuvarande färgsättningen tillkom i samband med flyttningen till Hällabrottet. Altarväggens textila ut­ smyckning, som med sin färgverkan dominerar rummet, är även tillkommen efter flyttningen. Det rikliga dags­ ljuset från de stora fönsterytorna kompletteras av ljus­ reflektorer fästade i en från taket nedhängande vid ring. Sittplatserna utgörs av lösa stolar, grupperade i fyra kvarter runt det fristående altaret. Kyrkorummet rymmer ca 180 personer. Altaret utgörs av ett träbord, målat i grönt med förgyllda detaljer. På träskivan finns fem inskurna konsekrationskors. Altaret var tidigare målat i rött med förgyllda detaljer. Altarkrucifixet av polykromt trä är utfört av Erik Sand 1957 och var ursprungligen placerat på altaret i Kumla kyrka. På vardera sidan om altaret står en hög golvstake av smidesjärn. Altarväggens textila utsmyckning är komponerad och utförd av Ulla Andersson, Kumla, 1974. Den består Noter I. De äldsta gravminnena - över majoren Thure Gyllen­ spetz, Hedvig de Frietzcky, Charlotte Elisabeth von Essen och hennes make Nils Silfverschiöld samt Clas Frietzcky - har beskrivits ovan i samband med Gamla kyrkan. Se vidare Gamla kyrkan not 13 och redogörelsen för Säbylund och dess ägare. 2. Den äldsta, svårt skadade gravvärden är rest över D J Stenius (se Gamla kyrkan not 134). Bland de övriga märks minnesvårdar över kyrkoherdarna C E Kjellin (not 14), O U Udden, A P Falk (not 45). 3. Om Yxhult se H Ju/in, Yxhult. En historik om bygd och industri, Örebro 1963. Tillverkningen av gravstenar behandlas dock ej i denna. Yxhults Stenhuggeri Aktie­ bolag bildades 1879 och efterträdde Gustaf Adlers & Co, bildat 1865. 4. Anton Englund, f 1865 i Askers socken, död 1928 i Kumla. Arbetade först i stenhuggeriet vid Wilhelmsberg innan han överflyttades till Yxhult. Studier vid Tekniska aftonskolan i Örebro för Adolf Kjellström (se nedan not 32) i ornamentteckning, modellering m m. Förestod under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ornamentstenhuggeriet. Var även verksam som själv­ ständigt skapande skulptör. Se H Ju/in, Yxhult, s 198 f. 5. Frans Michael Franzen, se Gamla kyrkan not 140. av en stor, tredelad linnevävnad med applikationer (fig 158, 162). De tre lösa våderna är upptill och nedtill monterade på trästänger och hänger fritt framför väggen i trådar från taket. Det tresidiga altarskranket av trä är målat i ljus­ ockra, tidigare i grönt, knäfallet är klätt med brunt läder. Predikstolen av trä är utformad som en flyttbar ambo och målad i ljusockra, tidigare liksom altar­ skranket i grönt. Den ursprungliga dopfunten av smidesjärn ersattes 1974 med den nuvarande dopfunten i kalksten. Den är utförd av Yxhults Stenhuggeri AB efter ritningar av Jerk Alton. En dopskål av förgylld koppar, utförd av Roland Eckerwall, är skänkt 1975 av Ingrid och Helge Carlsson. De nattvardskärl och textilier som används tillhör Kumla kyrka. 6. Adolf Mörner af Mor/anda, greve, ämbetsman. Var landshövding i fyra olika län efter varandra, därav åren 1756-1766 i Närke och Värmland. Detta utdrag ur hans »Journal» har publicerats av B Walden i Kumla julblad 1961, s 2. Mörners manuskript förvaras i arkivet på släktgodset Esplunda. 7. Daniel Josua Stenius, se Gamla kyrkan not 134. 8. Carl Rosen von Rosenstein (Aurivillius, adl), f 1766, d 1836. Blev 1773 adopterad med sin morfars adliga namn. 1796 kyrkoherde i Kumla, 1809 biskop i Lin­ köping, 1819 ärkebiskop. R var en typisk representant för upplysningstidens prästerskap och ivrade för in­ rättandet av skolor, fattigvård m m. Tog initiativet till den första skolan i Kumla (st prot 15/11 1801). Hade dessutom inrättat en privat skola i prästgården. (SMoK.) 9. Clas Frietzcky, se Gamla kyrkan not 13. 10. Henrik (Hindrich) Johan Sahlefelt, ryttmästare, f 1753 på Falkenå i Kräklinge socken, d 1830 ogift på Skofte­ stad i Kräklinge socken. 11. Henrik Mdsbeck, arkitekt, snickarmästare, f 1773 på Fagerviks bruk, Finland, son till en masmästare. Snickar­ lärling och gesäll i Åbo, senare ritare hos arkitekterl'i~ Pa/mstedt och Tempelman i Sthlm, studier vid Akade­ miens arkitekturskola 1801-1802, e o konduktör vid 168 ÖIÄ 1803, mästare och ledamot av Snickarämbetet i Sthlm 1807. Se H Ju/in, Henric Måsbecks förslag 1818 till ny kyrka i Kumla, i: Kumla julblad 1947. 12. Carl Fredrik Sundvall, byggnads- och inredningsarkitekt, tecknare, fortifikationsofficer, f 1754, d 1831 i Sthlm. Utbildades hos C F Adelcrantz, vistades utomlands för studier 1781-1791. Hovintendent 1792, vice preses vid Konstakademien och direktör för dess arkitekturskola från 1824. - Med tanke på Sundvalls långa tjänstetid vid Överintendentsämbetet är hans arbeten med kyrko­ byggnader påfallande få. I likhet med hans förslag till nybyggnad av Kumla kyrka stannade också flertalet projekt på papperet. Av hans fem förslag till nybygg­ nader utfördes endast kyrkorna i Laholm (1806) och Hallsberg (1818) - dock med avsevärda avsteg från Sundvalls förslag - medan förslagen till nya kyrkor i Härnösand (1796), Kumla (1818) och på Skeppsholmen i Stockholm (1823) inte kom att förverkligas. Om­ byggnads- och inredningsförslagen rönte i stor utsträck­ ning samma öde. Ombyggnadsförslagen till Björskogs (1796) och Marstrands (1806) kyrkor genomfördes med stora förändringar av ritningarna, medan ett förslag till ombyggnad av Gamla Karleby kyrka i Finland (1797) ald­ rig förverkligades. Däremot genomfördes ombyggnaden och nyinredningen av Jakobs kyrka i Stockholm (1814) och nyinredningen av Strängnäs domkyrka (1810) efter Sundvalls ritningar. Här har dock senare restaureringar utplånat spåren av hans insatser. Av hans inredningsförslag i övrigt utfördes altar­ prydnad och predikstol i Tuna, Västernorrlands län (1792) och Resmo (1798); altarprydnad och orgel i Algutsboda (1805 resp 1808) predikstol i Linderås (1795), läktare i Åbo domkyrka (1800) och ett järngaller i Uppsala domkyrka (1795). Dessa inredningar har också bevarats med undantag för Algutsboda och Åbo dom­ kyrka. Sundvalls förslag till altarprydnader i Hudiksvall (1792) och Närpes i Finland (1800), predikstol i Kristine kyrka i Jönköping (1814) och orgel i Lunds domkyrka (1811 och 1825) genomfördes däremot aldrig. -Sundvall utarbetade också förslag till nya tornhuvar för St Nicolai kyrka i Nyköping (1794), Lidköping (1806) och Maria Magdalena kyrka i Stockholm (1822). Tornhuven i Ny­ köping uppfördes i enlighet med Sundvalls ritningar och har bevarats i detta utseende. Förslaget för Lidköping förverkligades inte. För Maria kyrkas tornhuv gjorde konduktören S Enander nya ritningar på uppdrag av församlingen. Detta förslag av Enander bearbetades i vissa detaljer av Sundvall (1823) och kom därefter till utförande. - I samband med kyrkoinredningarna kan också nämnas de av Sundvall ritade epitafierna i Bälinge kyrka över Matthias Benzelstierna, i Uppsala domkyrka över Carl von Linne och - sannolikt - i Halltorps kyrka över Christina Mannerskantz. - Sam­ manstäHningen av Sundvalls verksamhet som kyrko­ arkitekt är gjord av Christian Laine, raä. Se även Svk: Bo IV (Marstrand), s 116; Sm I (Kristine kyrka), s 20, NOTER 49-50; Sthlm IV (Jakobs kyrka), s 230, 307, 319, 321• 323, 331, 480; Sthlm VII (Maria Magdalena kyrka), s 92, 93, 123, 124; Shlm IX (Skeppsholmskyrkan), s 83­ 87; Sö I: 2 (Strängnäs domkyrka), s 414-419. 13. C F Sundva/ls PM har publicerats av H Ju/in, i: Carl Fredrik Sundvalls förslag till ny kyrka i Kumla, Kumla julblad 1948, s 4. 14. Carl Eric Kjellin, professor, kyrkoherde, f 1776, d 1844 i Kumla och begravd på södra kyrkogården. Docent i experimentalfysik, 1812 professor i matematik vid Lunds universitet. Författade en rad matematiska läro­ böcker och ett stort antal dissertationer. Blev efter teologiska studier prästvigd 1819 och 1825 kyrkoherde i Kumla samt som sådan ansvarig för genomförandet av det planerade kyrkobygget. - Jfr SMoK. 15. C E Kjellins brev har publicerats av H Ju/in, i : Pehr Lundmarks förslag 1828 till ny kyrka i Kumla, Kumla julblad 1949, s 6. 16. Axel Lewenhaupt, se Gamla kyrkan not 13. 17. Conrad Ad/ers, militär, kronolänsman, f 1791, d 1860. Deltog bl a i Karl XIV Johans tyska fälttåg mot Napoleon 1813-1814, under återtåget 1814 befordrad till regements­ kommissarie, avsked 1815, kronolänsman i Glans­ hamrnar 1816, samma tjänst i Kumla och Hallsberg från 1820 till sin död. 1827-1835 ledamot i kyrkobygg­ nadsdirektionen. - Se H Ju/in, Yxhult, s 57 ff. 18. Pehr Lundmark, arkitekt, byggmästare, rådman, f 1794 i Ånsta, d 1850 i Örebro. Rådman i Örebro 1837-1845. Har bl a byggt det s k Fenixhuset i Örebro samt herr­ gårdarna Sälven i Hidinge och Medinge i Näsby socknar. Var även verksam vid flera om- och tillbyggnader av kyrkor, bl a Norrbyås, Asker, Stora Mellösa, Rinkaby. - Jfr H Ju/in, Pehr Lundmarks förslag 1828 till ny kyrka i Kumla, Kumla julblad 1949 samt SvK, Nä I, s 572, 748, 895. 19. Per Axel Nyström, arkitekt, professor, f 1793 i Sthlm, d 1868 därstädes. Utbildad vid Konstakademiens arki­ tekturskola. Studieresor till kontinenten, 1819-1821 i Paris, 1821-1824 i Rom. Efter återkomsten invald i Konstakademien. Ordinarie professor i byggnadskonst 1836-1848 och 1844-1868 akademiens sekreterare. Redan 1818 hovarkitekt. 1838-1863 stadsarkitekt i Sthlm. En av sin tids ledande arkitekter. Intog en domi­ nerande ställning i svenskt konstliv under decennierna kring seklets mitt. - N ritade under slutet av 1820-talet och början av 1830-talet ett flertal kyrkor i nyklassicistisk stil. Kumla kyrka är dock den största och arkitektoniskt rikaste av dessa. - Om N se: R Josephson, Svensk 1800­ talsarkitektur, Teknisk tidskrift 1922. - S Lundwall, Axel Nyströms göticism, Fataburen 1959. - Densamme, Generationsväxlingen inom romantikens klassicism, Nordiska museets handlingar, 54, 1960. 20. Nyströms kostnadsberäkning upptog följande poster (RA): »12 400 Cubik alnar eller lass sprängd gråsten eller ohuggen tälgsten ... 4 133: 16, 140 000 st. Murtegel . .. 2 100, 3 Läster Gotlands kalk ... 60, 9 000 Tunnor 15 - 755411 Kumla kyrkor 169 KUMLA NYA KYRKA Tälgstens kalk .. , 6 000, 6 000 Lass Sand . . . 1 000, Jerntråd och Gippsväv ... 150, Materialier till affärjning . .. 33 : 16, 2 500 air huggen mursten af tälgsten ... 625, 960 air tälgstens plans ten . . . 320, 4 st utvändiga trappor af huggen tälgsten ... 720, 2 st Colonner med Capiteler och baser af d0 ••• 176, Capiteler och baser till 10 pi­ D 0lastrar ... 166: 32, och d0 till 4 hörnpilastrar ... 106: 32, D 0 till 4 hörnpilastrar på tornet ... 106: 32, 24 st flödstenar till fönstren ... 32, 40 al huggen taklist med triglypher ... 480, 8 st hörnstycken af huggen sten till lister ... 192, 8 d0 på tornet ... 96, 4 Portdekorationer af huggen sten ... 410, 4 Fönster d0 till Tornet ... 160, 36 st Consoler till Tornet ... 36, 248 al Tälgstens Sträck­ sten . . . 248, 17 000 st dubbel takskiffer ... 765, 30 Skål­ pund jernplåtar med arbetslön ... 1 360, 100 st Bjelkar 14 al långa 12' 4k .. . 266: 32, 50 d0 12 al ... 91: 32, 8 d0 13! al 9 il 10' 4 k ... 18: 32, 200 st Furutimmer 18 il 20 al långt 7 a 8 t ... 333: 16, 140 d0 13! a 14 d0 ... 140, 210 d0 9 al d0 ... 140, 250 d0 12 al långt 6 a 7 t ... 187: 24, Ställningsvirke ... 500, 270 Tolfter 1 ! t" bräder ... 1 350, 70 Tolfter 2 t" d0 ... 420, 10 Tolfter 3 t" d0 ... 120, 15 Tolfter 1 t" d0 ... 50, Spiksorter ... 800, 19 Skålpund stångjern ... 380, 60 Lispund ... 200, 16 Stora Fönster­ lufter med allt tillbehör af karmar, bågar, bly, glas, beslag m. m .... 800, 4 halfrunda d0 med d0 ... 160, 4 portlufter med allt tillbehör af Lås hakar gångjern, reglar och öfrigt beslag ... 320, 7 diverse dörrlufter med karmar, läs reglar och beslag ... 160, 4 Fönsterlufter med lucka till Tornet ... 60, Inklädning af Lanterninen med balustrade glob och kors ... 200, 12 Colonner af träd med tillhörande entablement och stoffiter, till kyrkans inre dekoration . . . 2 200, Bänkinredning, Pre­ dikstol och Altaredekoration böra till former och be­ skaffenhet närmare bestämmas än den derföre be­ löpande kostnad kan beräknas; de utföras här till ett ungefärligt belopp af ... 2 000, Murare och Handt­ D 0langare Dagsverken . . . 11 400, Timmermans ••• 2 000, Stenhuggare D 0 • • • 300, Smeds arbetslöner . . . 300, Målare arbete 1 000, En kakelugn i Sacristian . . . 66: 32, Arbetets tillsyn . . . 1 000, lnstrumentalier . . . 300, Transporter och oförutsedda utgifter ... 1 258: 40.» 21. Kjel/ins redogörelse finns i två versioner, den ena något utförligare. Båda i Örebro läns museums handskrifts­ samling. 22. Se H Ju/in, a a i litteraturförteckningen. 23. C E Kjellin, Minne af Johan Peter Pohl, Sluss- och Kyrkobyggmästare, Sthlm 1833. Se även H Ju/in, Hur Kumla kyrka byggdes, Kumla julblad 1953, s 2. ­ Johan Peter Pohl, f i Sthlm 1765. Inskrevs som 13-åring vid Målare- och Bildhuggareakademiens ritskola. Forti­ fikationsmurmästare i Karlskrona, 1799 anställd vid Trollhätte slussverk, 1810 verksam vid Göta kanal, senare vid Hjälmare kanal- och slussverk. Uppförde i början av 1800-talet bl a Uddevalla kyrka. Död 1832. 24. Sofia Sjölander, d 1863. Gift med Johan Gustaf Schultz, kyrkoherde 1827 i Grythyttan, kontraktsprost 1849. Citatet ur prostinnans dagbok är hämtat ur H Ju/in, Hur Kumla kyrka byggdes, Kumla julblad 1959, s 2 . 25. Gustava Lewenhaupt, f von Essen, se Gamla kyrkan not 13. 26. Charlotte Lewenhaupt, se Gamla kyrkan not 13. 27. Friherre Fleetwoods identitet är osäker. Tynninge var militieboställe i Kumla socken. 28. Jonas Ekendal, f 1762, d 1837. Komminister i Kumla 1817-1837, tillträdde 1819. 29. Gustava Lewenhaupts »Hufvud Bok» citeras av H Ju/in, i Hur Kumla kyrka byggdes, Kumla julblad 1958, s 4. Boken förvaras i Säbylunds arkiv. 30. Carl Henrik Hultman, f 1802, d 1880, pastorsadjunkt i Kumla 1833-1834. 31. Dessa anteckningar finns i avskrift i Kumla kyrkoarkiv, Julinska samlingen. 32. Adolf Vilhelm Kjellström, arkitekt, lärare, f 1834 i Öre­ bro, d 1932 därstädes. Studier vid Tekniska Institutet i Sthlm 1852-1855, lärare vid Tekniska elementarskolan i Örebro, lektor 1877-1901. Höll stenhuggeriskola i Örebro 1880--1887 och medverkade vid restaureringar av åtskilliga kyrkor i Närke och Södermanland. Se H Ju/in, Yxhult, s 145 f samt B Walden, Till Adolf Kjellströms minne, i: Till hembygden 1964. 33. Om restaureringen av S Nikolai se SvK, Nä I: 1. 34. Branden skildras av N Helander och T Tapper i Kumla kyrka, s 105 ff. 35. Se J Altan, Kumla kyrkas återuppbyggnad 1970--72, i: Sten 1973: 2, s 15-20. 36. Pär Andersson, f 1926, målare. Har utfört ett stort antal utsmyckningar i kyrkor : 1. Lommaryds kyrka, Småland, 1954, kormosaik. - 2. Storfors kyrka, Värmland, 1959, glasfönster samt färgsättning. - 3. Bolidens kyrka, 1960, kormälning. - 4. Örnnäsets kyrka, Luleå, 1963, kor­ mosaik. - 5. Mjölkuddskyrkan, Luleå, 1969, färgsätt­ ning av inredning m m. - 6. Sköns gamla kyrka, Sunds­ vall, 1970, triptyk. - 7. Kumla kyrka, Närke, 1:971-72, kormälning samt färgsättning och målning av inredning. - 8. S Hans kyrka, Ekholmen, Linköping, 1973, fris samt altartavla. - 9. Immanuelskyrkan, Stockholm, 1974, korutsmyckning samt färgsättning av inredning mm. - 10. Korpilombolo kyrka, 1974, fondmålning mm. - 11. S Birgittas kyrka, Kalmar, 1975, tak- och väggmålning, kartong till gobeläng. - 12. Björksätra kyrksal, Sandviken, 1975, färgsättning, utsmyckning av predikstol och dopfunt. - 13. Haparanda kyrka, 1976, kormålning. - Bland utsmyckningarna i profana bygg­ nader märks Staffanstorp, AB Foodia industribyggnad, färgsättning och måleri 1971-72 samt utsmyckningen av tunnelbanestationen Universitetet i Stockholm 1975. ­ Se S Cullberg, Panorama, i: Konstrevy 4/1969 samt B Franklin, Restaurering av kyrkan i Korpilombolo, i: Arkitektur 4/1975. 37. Orgelbygget i Kumla har letts och slutförts av Dieter Ott. Orgeln har följande disposition: Huvudverk: 1. Pommern 16', 2. Principal 8', 3. Träflöjt 8' , 4. Oktava 4', 170 KÄLLOR OCH LITTERATUR 5. Gedacktflöjt 4', 6. Oktava 2', 7. Quinta 2 2/3', 8. Kornett 4 ch, 9. Mixtur 5-6 ch, 10. Scharff 2-3 ch, 11. Trumpet 8'. - Svällverk: 1. Principal 8', 2. Rörflöjt 8', 3. Spetsgamba 8', 4. Voix celeste 8', 5. Oktava 4', 6. Traversflöjt 4', 7. Gemshorn 2', 8. Nasat 2 2/3', 9. Ters 1 3/5', 10. Quinta 1 1/3', 11. Mixtur 5-7 ch, 12. Cymbel 3 ch, 13. Fagott 16', 14. Oboe 8', 15. Clarino 4', (Tre­ mulant). - Ryggpositiv: 1. Gedackt 8', 2. Quintadena 8', 3. Principal 4', 4. Koppelflöjt 4', 5. Oktava 2', 6. Quinta 1 1/3', 7. Scharff 3-4 ch, 8. Krummhorn 8', (Tremulant). - Pedal: 1. Principal 16', 2. Subbas 16', 3. Oktavbas 8', 4. Gemshorn 8', 5. Oktava 4', 6. Nacht­ horn 2', 7. Rauschkvint 2 ch, 8. Mixtur 5 ch, 9. Basun 16', 10. Trumpet 8', 11. Skalmeja 4' . - Koppel: SV/HV, RP/HV, HV/Ped, SV/Ped, RP/Ped. - Tonom/dng: Manualer C-g'", pedal C-f'. - Se H Weman, Orgeln i Kumla kyrka, i: Kumla Hardemo kyrkoblad 4/1975. 38. Orgeln har följande disposition: Huvudverk, man I: 1. Rörflöjt 8', 2. Principal 4', 3. Waldflöjt 2', 4. Mixtur 4 ch, 5. Dulcian 8', (Tremulant). - Svällverk, man 2: 1. Gedackt 8', 2. Spetsflöjt 4', 3. Principal 2', 4. Ses­ quialtera 2 ch, 5. Nasat 1 1/3', 6. Cymbel 2 ch, (Tre­ mulant). - Pedal: 1. Subbas 16', 2. Gedackt 8'. ­ Koppel: HV/Ped, SV/Ped, HV/SV. 39. Se 0 Eriksson, Orgelbygge i Kumla 1842, i Kumla Hardemo kyrkoblad 1/1975. - Dessa orgelbyggen kommer att behandlas utförligt av R A Unnerbäck i Kumlabygden V. 40. Kristoffer i Säby, okänd i övrigt. Ej någon av ägarna, kan ha varit fogde. 41. A Andersson, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV. Jahrhundert, Uppsala 1956. 42. Barbro Kruus af Gudhem, se Gamla kyrkan not 13. 43. Se Judits bok, en av Gamla Testamentets apokryfer. ­ Scenerna kring belägringen skildras sporadiskt redan i den medeltida konsten men blir under renässansen ett speciellt omtyckt motiv. Judit tillhör de s k nio goda hjältarna och motsvarande hjältinnorna och represen­ terar där judendomen tillsammans med bl a David. 44. Gi/lis de Besche dy (de Besche, natura!), bruksägare, f Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: ÖJÄ:s skr till K Majt 1818 23/6; 1829 24/2. - ÖIÄ:s ritningsarkiv. Kumla 129: Förslag (fasader och plan) till tillbyggnad och omgestaltning av Kumla kyrka av H Mds­ beck (odat; bör vara utförda 1818); uppmätning av den gamla kyrkans plan, sannolikt av H Mdsbeck 1818; ritn till ombyggn av Kumla kyrka av C Sundva/11818; ritn till ny kyrkobygg­ nad av A Nyström 1829; förs) till omändring av Kumla kyrka 1624 i Guldsmedshyttan i Lindesberg, d 1709 på Näve­ kvarn, Tunabergs sn (Sö) och begravd i S Nicolai kyrka i Nyköping. Var en av landets rikaste bruksägare under denna tid. Verkade större delen av sitt liv som bruks­ patron på Nävekvarn. Var också ägare till Överrums, Ankarsrums och Gusums bruk. Både under sin livstid och i sitt testamente gjorde de Besche stora donationer till allmänna ändamål. Vi vet emellertid inte av vilken anledning han skänkte detta sockenbudstyg till Kumla kyrka. Genom sin dotter Elisabeth, som år 1700 gifte sig med Jakob Åkerhielm till Hjälmarsberg i Almby och Vrana i Sköllersta sn, den sistnämnda gränsande till Kumla, fick han dock anknytning till denna del av Närke. Samma år som sockenbudstyget skänktes, 1704, adlades hans svärson. 45. Axel Per Falk, kyrkoherde i Kumla 1865-1904, tidigare lektor vid Nya Elementarskolan i Stockholm. Begravd på södra kyrkogården. - Se N He/ander o T Tapper, Kumla kyrka, 1968, s 92 f. 46. Se H Ju/in, Baranoffs ryttare, Kumla julblad 1948 samt Hur finska ryttare på väg till strid . . ., Kumla julblad 1966, där även Baranoffs och rytteriets vidare öden skildras. - C/aus Johan Baranoff, f 1621, d 1686, överste. Ägde genom arv gårdar i Finland och Estland. Löjtnant vid livgardet 1646, chef för Jngermanländska lantmilisen 1677, lantråd i Estland. 47. Siffermonogramet har lösts av H Ju/in i: Hur Kumla kyrka byggdes, Kumla julblad 1957, s 3 f. - Jon Erik Sandsten, f 1795, var barnlärare i 37 år i Kumla och fick K Majts medalj i silver för medborgerlig förtjänst. Biträdde även vid målningsarbetena då den nya kyrkan byggdes. 48. Johannes Laurentii, se Gamla kyrkan not 125. 49. Se 0 Eriksson, En värdefull gåva, i: Kumla Hardemo kyrkoblad 1/1975. 50. Klockornas inskrifter finns återgivna i T Tapper, Kumla kyrka 1972. 51. Se även J Afton, Interimskyrkan i Kumla, i: Från Bergs­ lag och bondebygd 1972. 1902 (osign; bör vara av A Kjellström). - ED konseljakter 1901 13/9, förs) till omändring av Kumla kyrka. KrA: Adelns rusttjänstlängder. Förteck 88. Örebro län nr 60. 1696: 305. Örebro län nr 302. 1728: 95. NatM: Handteckningssamlingen: Ideförslag till ny kyrko­ byggnad i Kumla av A Nyström 1828. NordM: Akvarell av Kumla gamla kyrka av A A Graf­ ström 1822; i bildarkivet div avfotograferingar av avbild­ ningar av Kumla gamla kyrka samt fotografier av Säbylund. Raä: 1. ATA: Inv 1830; H Ho/berg, Nerikes Fornlem­ 171 KUMLA KYRKOR ningar, I (ms); densamme, Berättelse öfver resor i Närke 1868 (ms); utdrag ur Dybecks reseberättelse 1862; snabbinv 1920 av S Mörner; rapport ang undersökning av gravkammare av E Bergman 1935; rapport över undersökning av Hörsta kapell, Kumla landskommun, Närke av S Zachrisson 1963; hand! ang restaureringen 1935 samt kyrkans brand och återupp­ byggnad 1968-72; skrivelser ang grävningsundersökning av gamla kyrkan 1971-72; grävningsrapport av T Billig 1972 (komp! 1975); diverse tidningsurklipp samt uppmätningar och fotografier. - 2. K-byråns arkiv: Förslag till inre restaurering av K M Westerberg 1934 samt diverse hand! angående denna; förslag till kyrkogårdsutvidgning samt bi­ sättningskapell av E V Alsen 1938-39; hand! angående åter­ uppbyggnad av kyrkan 1968-72; förslag till restaurering av J Afton 1969/70; hand! angående denna restaurering samt konstnärlig utsmyckning av P Andersson; förslag till ordnande av nya gravplatser av J Afton 1969; diverse tidningsurklipp, ritningar samt fotografier. Gävle LMV: Karta över Kumlaby av G Thoring 1699; karta över Kumla bys skog av Z Tiselius 1766. Kumla PÅ: Kyrkoarkivalier from år 1862; handl angående restau­ reringar och kyrkogårdsutvidgningar; handl tillhöriga kyrko­ byggnadskommitten, däribland ideskisser av P Andersson till konstnärlig utsmyckning 1971 samt hand! angående textil utsmyckning 1971-72; Julins samling innehållande anteck­ ningar rörande Kumla kyrkor, diverse avskrifter av äldre källor och beskrivningar, fotografier mm, utarbetade och samlade av H Julin. Strängnäs SDA: Beskrifning på Kumbla Kyrka dess Situation och till­ stånd av P A Nyström (odat, trol 1750-tal); inv 1791o1793; div skr till konsistoriet. Uppsala ULA: st prot 1722-1797, biskopsvis 1690-1764, vis prot 1722, 1732, påvebrev 1164 7/9, series pastorum mm (K I: 1); st prot 1798-1831, vis prot 1798, 1812, 1825, 1826 (K I: 2); st prot mm 1831-1862, 1862-1902, inv prot 1843, inv 1846, inv prot 1861 (K I: 4); div direktioners prot och handlingar 1809-46 och odat: byggnads- och magasinsdirektionens prot 1827-28, orgelbyggnadsdirektionens prot och handlingar 1840-46 (K V: 1); räk 1664-96 (med luckor, LI: 1); räk 1686­ 1751, st prot 1697-1714, inv 1686, 1692, 1697 (LI: 2); Kumla Kyrkios verifications book 1712-1784 till des Kyrkioräk­ ningar ifrån åhr 1697- till 1722 (defekt: fr 1697-1712 utrifvet - anteckn på pärmen, L I: 3); huvudbok 1751-1880, inv 1751, 1760 (LI: 6); räk 1768-1812 och odat (LI: 7); räk 1791­ 1844 (LI: 10); byggnads- och magasinsdirektions prot 1828, 1829-1836 (L I: 12); räk 1827-33, verifikationer till räk (L I: 14); räk 1834-47 (L I: 15); räk 1844-1882 (L I: 18); visitations- och inventeringshandlingar 1793-1862 (N: l); förslag till predikstol (0: 4r_71); ritning till dopfunt (0: 81); handlingar ang kyrkan mm 1800-46 och odat: häradsrättens tillstyrkande 1800 22/3 ang byggandet av en ny kyrka i Kumla, handl rör kyrkobygget 1828-36, 1833-35 och odat (0: 10); »Ritning till Ombyggnad af Kumla kyrka i Örebro Höfdingedöme. Förfat. och ritad af C F Sundvall. ÖIÄ Contoret 23 Junii 1818» (0: ur); Concept-ritning till Om­ byggnad af Kumla kyrka i Örebro län. Författad af P Lund­ mark 1827 6/9 (0: 121); »Ritningar till Nybyggnad af Kumla kyrka i Örebro län. Författade af P Lundmark 1828» (0: 151); »Ritning till Ny Kyrko Byggnad i Kumla Socken uti Örebro Län. Axel Nyström 1828» (0: 131); Födelse vigsel- och död bok för Kumla församling, Örebro län, 1697-1749 (C: 1). UUB: Räkenskaper 1421-1590 (C: 693); Beskrivningar av Kumla gamla kyrka av A Samzelius o M G Wallenstrå/e i Fants sam/ (S 124); Kart- o planschavd: litografi av Kumla gamla kyrka, ur Sverige framstäldt i teckningar, 1836-40 (inv nr 44404); teckning av gravvård över N A Silfwerskiöld av C C Gjörwell 1827 (inv nr 44406). Örebro ÖLM: Handskriftssaml: Handlingar ang Kumla kyrka; Be­ skrifning öfver Kumla och Hallsbergs socknar (F M Franzen 1822?); Strödda anteckningar om Kumla av C E Kjellin; Kort Berättelse om Kumla Nya Kyrkas Byggnad av C E Kjellin; Anteckningar upptagande gängse folksägner och facta ... av G 0 Ad/ers; diverse handl och fotografier i landsantikvariens akt- och bildarkiv, däribland uppm av källare i Vallersta av E V Alsen 1941. LITTERATURFÖRTECKNING Almqvist JE, Lagsagor och domsagor i Sverige. 1-2. Skrifter utgivna av rättsgenetiska institutionen vid Stockholms högskola, 2: 1. Sthlm 1954-55. Afton J, Interimskyrkan i Kumla, i: Från bergslag och bonde­ bygd 1972. - Densamme, Kumla kyrkas återuppbyggnad 1970--72, i: Sten 1973: 2. Anderson I, Vadstena gård och kloster. Sthlm 1972. Andersson A, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV Jahrhundert. Uppsala 1956. - Densamme, Grav­ stenen från Botkyrka och korset från Granhammar, i: Fornvännen 1973. Boström R, Gärdslösa kyrka. En vägledning utgiven av Gärdslösa kyrkoråd 1972. Bohrn E, Nyköpings renässansslott och Herkules Mida. Sthlm 1941. Branting A och Lindblom A, Medeltida vävnader och brode­ rier i Sverige, Il. Sthlm 1929. Co/lmar M, Strängnäs stifts herdaminne, del 2. Nyköping 1964. - Se även Ljung S och Collmar M. Cullberg S, Panorama, i: Konstrevy 4/1969. Dip/omatarium Suecanum. From år 817-. Sthlm 1829­ Eckhoff E, Kyrka vid Granhammar i Vintrosa socken, Nerike, i: VHAA:s månadsblad 1890. 172 Ekhem B, Ny kyrkorgel och dess invigning, i: Kumla kyrko­ blad 1959: 2. Ekström G, Munktorps kyrka. Historisk översikt samt väg­ ledning. Västerås 1956. Elgenstierna G, Den introducerade svenska adelns ättar­ tavlor. Sthlm 1925-36. Eriksson 0, En värdefull gåva, i: Kumla Hardemo kyrko­ blad 1975: l. - Densamme, Orgelbygge i Kumla 1842, i: Kumla Hardemo kyrkoblad 1975: l. Franklin, B, Restaurering av kyrkan i Korpilombolo, i: Ar­ kitektur 4/1975. Franzen F M, Beskrifning öfver Kumla och Hallsbergs sock­ nar, i: Meddelanden från Örebro läns museum VI. Örebro 1916. Frdn bergs/ag och bondebygd. Årsbok för Örebro läns hem­ bygdsförbund. Örebro 1935­ Gil/ingstam H, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia. Skrifter utg av Genealogiska Föreningen, 4. Gävle 1949. Grandinson K G, Närkes medeltida urkunder, i: Närke. Studier över landskapets natur och odling, Il. Sthlm 1935. Gustafsson E, Den romanska stenkyrkan i Atlingbo. Sthlm 1959. Hagström K A, Strengnäs stifts herdaminne, IV. Strängnäs 1901. He/ander N och Tapper T, Kumla kyrka. Kumla 1968. (I denna vägledning ingår en utförlig förteckning över litte­ ratur rörande kyrkan, församlingen och bygden.) Hel/berg L, Kumlabygdens ortnamn och äldre bebyggelse, i: Kumlabygden. Forntid-nutid-framtid, 111. Kumla 1967. Hellström G, Stockholms stads herdaminne. Sthlm 1951. Hoberg B, Fellingsbro kyrka - iakttagelser vid en arkeolo­ gisk undersökning 1968, i: Från bergslag och bondebygd 1972. Ho/berg H, Nerikes gamla minnen. Örebro 1868. Holmberg R, Kyrkobyggnad, kult och samhälle. Landskyrkan i Lunds forna ärkestift genom tiderna (stencil, u å). Medel­ tidsarkeologiska institutionen vid Lunds universitet. Holmqvist W, Sigtunamästaren och hans krets, i: Situne Dei 1948. - Densamme, Konsten i Södermanland på den helige Botvids tid, i: Sörmländska kyrkor 9 (1953). Haastrup U, Kristi himmelfartsspil i Visby, i: Fornvännen 1973. Josephson R, Svensk 1800-talsarkitektur, i: Teknisk tidskrift 1922. Ju/in H, Templum Kumlense, i: Kumla julblad 1945. ­ Densamme, När Kumla planerade en ny kyrkobyggnad för 150 år sedan, i: Kumla julblad 1946. - Densamme, Mera om Kumla medeltidskyrka, i: Kumla julblad 1947. ­ Densamme, Henric Måsbecks förslag 1818 till ny kyrka i Kumla, i: Kumla julblad 1947. - Densamme, Baranoffs ryttare, i: Kumla julblad 1948. - Densamme, Carl Fr Sundvalls förslag till ny kyrka i Kumla, i: Kumla julblad 1948. - Densamme, Pehr Lundmarks förslag 1828 till ny kyrka i Kumla, i: Kumla julblad 1949. -Densamme, Axel Nyströms förslag 1828 till ny kyrka i Kumla, i: Kumla KÄLLOR OCH LITTERATUR julblad 1950. - Densamme, När Kumla kyrka skulle byg­ gas, i: Kumla julblad 1951. - Densamme, Om Kumla kyrkas grundläggning, i: Kumla julblad 1952. - Den samme, Hur Kumla kyrka byggdes, i: Kumla julblad 1953, 1954, 1955, 1957, 1958. - Densamme, »Det är något till bondkyrka», i: Kumla julblad 1956. - Densamme, Om Kumla kyrkas invigning, i: Kumla julblad 1960. - Den­ samme, Kumla kyrkas arkitekt, i: Kumla julblad 1962. ­ Densamme, Yxhult. En historik om bygd och industri. Örebro 1963. - Densamme, Hur finska ryttare på väg till strid ..., i: Kumla julblad 1966. Kjellin C E, Minne af Johan Peter Pohl, Sluss- och kyrko­ byggmästare. Sthlm 1833. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Malmö 1935­ Kumla ju/blad 1945­ Kumla Hardemo kyrkoblad. Kumlien K, Biskop Karl av Västerås och Uppsala ärkesätes flyttning. Sthlm 1967. Leijonhufvud K K, Kring Kumla pastorats kyrkor under 1600- och 1700-talen, i: Från bergslag och bondebygd 1935. Lewenhaupt E, Säbylund, i: Svenska slott och herresäten. Sthlm 1911. - Densamme, Carl von Rosenstein. Stock­ holm 1921. Lindblom A, Kult och konst i Vadstena kloster. KVHAA:s handlingar, antikvariska serien 14. Sthlm 1965. - Se även Branting A och Lindblom A. Lindqvist S, Forntidsliv, i: Kumlabygden. Forntid-nutid­ framtid, Il. Kumla 1963. Ljung S och Collmar M, Strängnäs stifts herdaminne, del 1 (ms under publicering). Ljungberg H, Den nordiska religionen och kristendomen. Sthlm 1938. Lundberg E, Studier i folkungatidens kyrkliga byggnadskonst i Närke, Il, i: Meddelanden från Örebro läns museum, XI. Örebro 1933. - Densamme, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400. Sthlm 1940. Lundberg E och Walden B, Tornet i Gällersta och besläktade närkiska kyrktorn från romansk tid, i: Saxons bok på 75­ årsdagen. Sthlm 1934. Lundwall S, Axel Nyströms göticism, i: Fataburen 1959. ­ Densamme, Generationsväxlingen inom romantikens klas­ sicism. Nordiska museets handlingar, 54. Sthlm 1960. Morssing F H, Närkes präster under den äldre Vasatiden, i: Personhistorisk tidskrift 1936. Norberg R, Nordisk medeltid, i: Tidens konsthistoria, del 111. Sthlm 1950. - Densamme, Gothemsaposteln - ett Vad­ stenaarbete från omkring 1470, i: Gotländskt arkiv 1953. - Densamme, Engelbrektstidens kyrkliga konst i Närke, i: Från bergslag och bondebygd 1954. - Densamme, Sankt Torkel, Martyren, Kumla kyrkas skyddspatron, i: Från bergslag och bondebygd 1972. Norden A, Östergötlands järnålder, 2. Sthlm 1943/48. Närkes medeltida urkunder, se Grandinson KG. Närkes runinskrifter. Sthlm 1975. Paatz W, Dber eine Meisterwerke in spätgotischer Kunst, i: Liibeckische Blätter, 1929-_ 173 KUMLA KYRKOR Rannsakningar efter antikviteter, 1-11. Utg av I Olsson, N-G Stahre och C I Ståhle. Sthlm 1960--69. Roosval J, Mustaschmästaren i Rekarne, i: Studier tillägnade Henrik Cornell. Sthlm 1950. Rydbeck M, Medieval Wooden Sculpture in Sweden, IV. Uppsala 1975. Raben H, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige Sthlm. 1934. Sahlgren J, Sockennamnen i Närke. En översikt, i: Årsbok för hembygdsvård 1935. Samuelsson G, Kyrkans restaurering, i: Kumla kyrkoblad 1956: 3. Samzelius J L, Lekebacken och Lundsbacken, i: Meddelan­ den från Örebro läns museum, VIII. Örebro 1923. - Den samme, Kumla kyrkas räkenskapsbok 1421-1590, i: Närke. Studier över landskapets natur och odling, IV. Uppsala 1946. - Densamme, S:t Tyrgils, i: Till hembygden 1949. ­ Densamme, Häradsdomare Lars Pärsson i Blacksta, i: Kumla julblad 1952. - Densamme, Kumla präster i byg­ den, i: Kumla julblad 1956. Saxon J L, Närkes kyrkor. Sthlm 1928. Schmid T, Om det medeltida fromhetslivet, i: Strängnäs stift i ord och bild. Sthlm 1948 . . Schnell I, Kyrkorna i Södermanland. Nyköping 1965. Schuck A, Svithjod och folklanden, i: Historiska studier till­ ägnade Nils Ahnlund. Sthlm 1949. Smedberg G, Nordens första kyrkor. Lund 1973. Stolpe A, Templum Kumlense .... 1794. Styffe C G, Skandinavien under unionstiden. Sthlm 1911. Sundquist N, Östra Aros. Stadens uppkomst och dess ut­ veckling intill år 1300. Uppsala stads historia I. Uppsala 1953. Svenska medeltidsregester. Förteckning över urkunder till Sveriges historia 1434-1441. Utgav S Tunberg. Sthlm 1937. Svenska män och kvinnor. Sthlm 1942-1955. Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkivet raä, Stock­ holm DS Diplomatarium Suecanum ED Ecklesiastikdepartementet inv inventarieförteckning inv 1830 en på grund av en kg! förordning 17/4 1828 före­ tagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en serie förvaras i respektive kyrkoarkiv och en serie i ATA KB Kungliga Biblioteket, Stockholm KBS K Byggnadsstyrelsen, Stockholm kh kyrkoherde KLNM Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid Svenska riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351. Förtecknade med angifvande af innehållet af N A Kul/berg, 1-111. Sthlm 1866--72. Svenskt biografiskt lexikon. Sthlm 1918­ Svenskt Konstnärslexikon I-V. Malmö 1952-1967. Svärdström E, »Mustaschmästarens» runsignatur Torpa kyrka, i: Fornvännen 1973. Till hembygden. Stiftsbok för Strängnäs stift. 1904­ Tuulse A, Romansk konst i Norden. Sthlm 1968. Tapper T, Kumla kyrka 1972 (vägledning). Kumla 1972; se även Helander N och Tapper T. af Ugglas C, En svensk korsväg, i: Fornvännen 1938. Walden B, Stiftets kyrkor. En byggnadshistorisk orientering, i: Strängnäs stift i ord och bild. Strängnäs 1948. - Den­ samme, Ett bidrag till Kumla kyrkas historia, i: Kumla julblad 1961. - Densamme, Till Adolf Kjellströms minne, i: Till hembygden 1964. - Se även Lundberg E och Walden B. Weman H, Orgeln i Kumla kyrka, i: Kumla Hardemo kyrko­ blad 1975: 4. Widen J, Om Kumla socken i Nerike. Akademisk Afhand­ ling. Sthlm 1857. Wilcke-Lindqrist I, Medeltida himmelsfärdsfirande i Estuna kyrka, i: Arv 17, 1961. Ålands medeltida kyrkor. Studier ... tillägnade Sten Karling. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in History of Art. 25. Sthlm 1973. Åmark M, Uppsala domkyrka genom åtta århundraden. Uppsala 1938-Densamme, Närkes medeltida kyrkklockor, i: Från bergslag och bondebygd 1951. - Densamme, Sve­ riges medeltida kyrkklockor. Uppsala 1960. Å0 ldre svenska frälsesläkter, I: 1-2. Sthlm 1957-65. Silverstämplar tydda enligt Guld och silverstämplar, Svenskt silversmide 1520--1850. IV. Sthlm 1963 samt Upmark G, Guld- och silversmeder i Sverige 1520--1850. Sthlm 1925. KrA Krigsarkivet, Stockholm kr prot kyrkorådsprotokoll LMV Statens lantmäteriverk, Gävle ms manuskript NatM Nationalmuseum, Stockholm NMU Närkes medeltidsurkunder NordM Nordiska Museet, Stockholm PÄ Pastorsämbetet RA Riksarkivet, Stockholm RAp Riksarkivets pergamentsbrev Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm räk räkenskaper SBL Svenskt biografiskt lexikon SHM Statens Historiska Museum, Stockholm SDA Strängnäs domkapitels arkiv 174 SMoK Svenska män och kvinnor SMR Svenska medeltidsregester snabbinv en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt värde utförd under åren 1917-32. Samtliga snabb­ inventeringslistor förvaras i ATA. Ett ex har till­ ställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel SRP Svenska riks-archivets pergamentsbref ... st prot sockenstämmoprotokoll SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg på uppdrag av Raä och VHAA, Stockholm 1912­ ULA Uppsala landsarkiv UUB Uppsala universitetsbibliotek VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm vis prot visitationsprotokoll vol volym ÄSF Äldre svenska frälsesläkter Summary The parish of Kumla, in the middle of Närke, consists mainly of flat, rich agricultural land. Numerous prehistoric finds show that the parish has been inhabited since the Stone Age. The oldest settlements are on Karlslundsåsen, a boulder-ridge running from north to south through the parish. The largest estate is Säbylund Manor, whose owners have played an important role as donors to the church. The manor can be dated back to the beginning of the 15th cen­ tury, and the present manor house (fig 9) from the 1780's. At Vallersta is a !arge, possibly medieval barrel-vaulted cellar (fig 11). During the Middle Ages there was a !arge estate at Vallersta, for, in 1271, Gregers Birgersson, knight and illegitimate son of Birger Jarl, exchanged his estate, Ba/dastad, for the estate Ängsö in Västmanland and a !arge sum of money, with Riseberga Convent. There are now two churches in the parish, Kumla Church and a new district church in Hällabrottet. During the Middle Ages there was a church building at Hörsta, too. THE CHAPEL AT HÖRSTA St Erik's Chapel at Hörsta is mentioned in 1517 in the accounts of Kumla Church. The building was demolished in the 18th century, but the foundations remain and were excavated in 1962 (fig 14). The building consisted of a very short and wide nave with a narrower straight-ended chancel and a west tower. It had a simple plinth and a narrow entrance in the south wall of the nave. The chancel arch was only 85 cm wide. During the excavations, a bracteate dating from the second half of the 12th century was found. Two graves were SUMMARY ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 KBS), Stock­ holm ÖLM Örebro Läns Museum LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland Ds Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland Gä Gästrikland Vb Västerbotten Ha Halland Vg Västergötland Hr Härjedalen Vr Värmland Hs Hälsingland Vs Västmanland Jä Jämtland Ån Ångermanland La Lapp land Ög Östergötland Me Medelpad Öl Öland Nb Norrbotten found in the tower, probably for the patron of the church with family. In one of the graves was a skeleton of a woman; the other was empty. The building was of the same type as a number of small 12th century churches in Västergötland and Närke. Typical of these is that they are short and broad with a very narrow chancel arch, as in Anglo-Norman churches. The small building may have been erected as a manor church for one of the estates in the area, but m1y have assumed the functions of a shrine, dedicated to St Erik, during late medieval times. No !arge medieval manor is known of at Hörsta, however. The chapel may instead be evidence that Närke, like Väster­ götland, was formerly divided into many small parishes. THE OLD CHURCH OF KUMLA The parish of Kumla was mentioned for the first time in 1314, and the first vicar known with certainty-Lars, curatus de Cumblum-was mentioned in 1317. In 1385, and probably earlier, the district court sat at the parish church. A rich material of sources dealing with Kumla Church (which was demolished in 1828) exists, including several descriptions and illustrations of both the exterior and the interior in 1822. Of special interest are the preserved account book dating from the period 1421-1590 and the seven late medieval letters of indulgence (in copy or originals) which give, among other things, the name of the patron saint of the church. Medieval account books exist from only six Swedish churches. The one from Kumla, written largely in Latin, shows that Kumla Church carried on considerable loan business, particularly during the first half of the 15th century. It also 175 KUMLA KYRKOR shows that building work was carried out at several occa­ sions, so