168 Fors .,, 0 ;:o (/) r: -< ;:o r: > > < ;:o 0 c::o m ;:o -l c::o m z z m -l -l 0 () :r: ;:o > r "'O :r: m 0 m z :r: m 3:: SVERIGES KYRKOR ROBERT BENNETT SÖDERMANLAND RALPH EDENHEIM Fors kyrka Fors .. .. VASTERREKARNE HARAD .. SÖDERMANLAND BAND V:l AV ROBERT BENNETT och RALPH EDENHEIM ' VOLYM 168 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN UTGIVET AV ARON ANDERSSON, STEN KARLING OCH ARMIN TUULSE Almqvist & Wiksell International 1976 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN ST ATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD OCH ESKILSTUNA FORS FÖRSAMLING Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Albert Read. Foton, negativ, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Foto: S Hallgren 1975 Grafisk formgivning: Vidar Forsberg. Omslagsbilden visar Fors kyrka från sydost med Eskilstunaån i förgrunden. På omstående sida: Västerrekarne härads sigill (ofrälse stånds bevillning afen hjelpeskatt till Elfsborgs tösen, 1571 , s 11, RA). BORGSTRÖMS TRYCKERI AB MOTALA 1976 ISBN 91 -7402-036-6 Innehåll FORS KYRKA Inledning 9 Kyrkogården 12 Kyrkobyggnaden 14 Byggnadshistoria 27 Kalkmålningar 39 Inredning och inventarier 40 NOTER 98 KÄLLOR OCH LITTERATUR 101 FÖRKORTNINGAR 102 SUMMARY 103 Förord Med volym 168 av Sveriges Kyrkor påbörjas beskrivningen av Västerrekarne härads kyr- kor. Beskrivningen av Fors kyrka har möjliggjorts genom ett generöst anslag på tillsam- mans 14 500 kronor från Eskilstuna Fors församling. Inledning, byggnadshistoria och be- skrivning har författats av fil kand Ralph Edenheim, som deltog i grävningsundersök- ningen vid den senaste restaureringen åren 1971-72. För avsnittet om kyrkans inredning och inventarier liksom för det redaktionella arbetet svarar antikvarie Robert Bennett. Excerperingen i ULA har utförts av fru Karin Ingvarson. Värdefulla bidrag till be- skrivningen har lämnats av personalen vid Fors pastorsämbete, av stadsarkivarien Bror Erik Olsson och av amanuensen Carl Braunerhielm, Eskilstuna samt av museiintendenten Jan Granberg, Strängnäs. Vid beskrivningen av olika inventariegrupper har specialister som vanligt medverkat som granskare. Textilier har granskats av antikvarie Inger Estham, nattvardskärl av förste intendent Kersti Holmquist, brudkronor av fil kand Barbro Hov- stadius, klockor av domkyrkosyssloman Lars M Holmbäck och orglar av antikvarie R Axel Unnerbäck. Samtliga tackas varmt för sin medverkan. Stockholm i mars 1976 Aron Andersson Sten Karling Armin Tuulse FORS KYRKA Södermanland, Södermanlands län, Västerrekarne härad, Strängnäs stift, Rekarne kontrakt. Inledning I skildringen av Fors kyrkas äldsta historia spelar le- genden om den helige Eskil en betydelsefull roll. Eskil uppges ha kommit till Sverige från England tillsam- mans med biskop Sigfrid i början av 1000-talet. Han blev biskop Nordanskogs , dvs trakterna norr om stor- skogarna Tiveden och Kolmården, och skall ha reside- rat vid Fors kyrka. Under ett missionsförsök vid en hednisk offerfest i Strängnäs blir han stenad till döds. Hans stoft förs tillbaka för att begravas i Fors, men till följd av ett mirakel på vägen dit uppförs i stället en gravkyrka åt honom i Tuna på andra sidan ån.' Den äldsta kända uppteckningen av legenden om den helige Eskil härrör från tiden omkring år 1300, varför detaljerna inte torde kunna tillmätas någon stör- re betydelse. Emellertid finns Eskil omnämnd redan omkring 1120 i en · skrift av en engelskfödd munk i Odense kloster. 2 Av denna framgår att Eskil kom från England , fungerade som missionsbiskop och blev dö- dad av hedningarna. Huruvida Eskil låtit uppföra Fors kyrka som mis- sionskyrka för sitt biskopsdöme går svårligen att avgö- ra, men den äldsta kyrkan i Fors tprde, som nedan kommer att visas , mycket väl kunna knytas till tiden för Eskils verksamhet i början av 1000-talet. Den helige Eskils biskopsdöme eller Tuna stift be- stod sannolikt till 1160-talet. Redan på 1120-talet hade Strängnäs blivit biskopssäte , varför det inom det nutida Strängnäs stift under några decennier således fanns två biskopar. År 1164 nämns emellertid enbart Strängnäs som stiftstad, varför Tuna då synbarligen upphört att vara biskops säte. 3 En egendomlighet är att stiftets namn är Tuna, me- dan legenden uppger Fors som Eskils biskopskyrka. Måhända övertar den nyuppförda gravkyrkan i Tuna rollen som biskopskyrka och ger stiftet sitt namn. Ett tecken härpå är att Tuna kyrka vid tiden för biskopssä- tets upphörande, då den således spelat ut sin roll som biskopskyrka, överlämnas åtjohanniterorden . År 1307 uppstod ett prebendeförhållande mellan johanniterklostret och Fors i och med att biskop Ysar i Strängnäs stadgade, att det allt framgent skulle vara någon av bröderna som utsågs till präst i Fors kyrka. 4 När klostret på 1530-talet genom Gustav Vasas verksamhet upphörde, fick sockenborna i Eskilstuna eller, som den senare kom att kallas , Klosters socken söka sig till Fors . Den stadsbildning som i klostrets skugga uppkommit inom socknen, kring den nuvarande Köpmangatan, kom att utgöra Eskilstuna stadsförsam- ling och fick också dela på utrymmet i Fors kyrka. Hertig Karl strävade efter att upprätta en stad i an- slutning till Tunafors bruk. Han nådde visserligen inte sitt mål , men en stadsliknande bebyggelse uppkom och kallas på 1610-talet Tunafors stad. 1656 börjar Reinhold Rademacher att planlägga ma- nufakturstaden Carl Gustafs stad. Jean de la Vallee ritar en storslagen stadsplan för derPnya staden (fig 2). Planen tar med Fors kyrka, men upptar också en helt ny, ståtlig centralkyrka. 1659 får Carl Gustafs stad sina privilegier och dessa omfattar icke blott den planerade manufakturstaden utan även den medeltida stadsbild- ningen öster om ån liksom bruksbebyggelsen vid Tuna- fors . Någon ny kyrka byggs emellertid inte. Däremot skapas en församling inom församlingen, då Radema- cher anställer en särskild präst för. brukets tysktalande befolkning. Såsom kyrka används den stora salen i Rademachers eget hus. Denna brukskyrka och bruks- församling bestod till 1741 , då Rademachers sentida Fig I. Sommaren. Detalj av ett antependium (fig 73) från omkr 1700 med rika broderier i applikation, silke och metall. Antependiet är tillverkat av en profan duk , sannolikt uförd i Kina efter europeisk förlaga. Foto G Hildebrand 1975. Summer. Detailfrom an antependium (jig 73), c 1700, with app/ique and embroidery in silk and meta/ threads . The antependium is made from a profane table-cloth, and was probably embroidered in China from a European pattem . 10 Fors kyrka och hårdföre efterträdare Fredrik Rothoff ej ville er- känna smedernas rätt till egen församling. Smederna klagade hos domkapitlet, men Rothoff tog 1saken i egna händer, bröt sig in i brukskyrkan, slog sönder predik- stol, fönster och altartavl a och förde bänkarna till Fors kyrka. Manufakturstadens innevånare fi ck härefter sö- ka sig till Fors kyrka, där de fi ck bänkrum på södra läktaren5 (st prot). En annan av den stridbare brukspatronens åtgärder var att bryta ut Manufakturstaden, som varit upphov till de knappt hundraåriga stadsprivilegierna, ur staden och få den lagd till Fors landsförsamling. 1771 tillkommer ännu en stadsbildning, då Samuel Schröderstierna skapar Fristaden. Fri stadens innevå- nare få r också dela på utrymmet i Fors kyrka och tilldelas en särskild läktare . Sålunda utgör nu Fors den gemensamma kyrkan för Klosters och Fors landsför- samlingar, Eskil stuna stadsförsamling, Carl Gustafs stad och Fri staden. 1833 förenas Eskil stuna och Fristaden till Eskil stuna Fristad. 1925 åtskil s Fors och Klosters församlingar och en ny kyrka uppförs åt Kloster. Anledningen till att beskrivningen av de olika stads- bildningarna här givits så stort utrymme är deras bety- delse för kyrkans historia. Den komplicerade försam- lingsstrukturen återspeglas i det stora antalet läktare i kyrkan. Vidare var kyrkans underhåll fördel at mellan stads- och landsförsamlingarna, så att t ex kyrko- Fig 2. Jean de la Vallees för- slag t ill stadsplan för Eski ls- tuna 1658. T h ses Fors kyrka. Avritning i U UB. Jean de la Valle' s proposed to ivn plan for Eskilstuna 1658. To the right can be seen Fors Church. gårdsmu ren längs ån skulle underhållas av stadsborna, medan resten fö ll på landsförsamlingarnas lott. I a ll- mänhet svarade landsförsamlingarna till tre fjä rdedelar för kyrkans underhåll , medan resterande fj ärdedel åvi- lade stadsförsamlingarna. Även i fördelningen av bänkrum i kyrkan återspeglas dessa proportioner. Det synes också som om landsförsamlingarna betraktats som ägare till kyrkan, medan stadsförsamlingarna blott haft di spositionsrätt. Den ojämna fö rdelningen av bänkrum ger 1841 upphov till ett spänt förh åll ande mell an församlingarna. Till en större reparation som skall genomföras detta år önskar landsförsamlingarna att stadsförsamlingarna bid rager med hälften. Såsom villkor härför sätter stadsborna att de då också skall tilldelas hälften av bänkrummen och till erkännas ägan- derätt till kyrkan. Landsförsamlingarna går med på detta. Fors kyrka är belägen på en svag sluttning invid Eskil stunaån och omges av en träd planterad kyrkopark med gräsmattor och gångar (fig 3). Kyrkoparken upptar platsen för den gamla kyrkogården. Nord väst om den- na går Kyrkogatan, den gamla landsvägen. Nordöst om kyrkoparken ligger det 1953 byggda fö rsamlingshem- met , medan ån utgör kyrkoparkens avgränsning i sö- der. Väster om kyrkan går sedan 1892 Norra Söder- manlands järnväg oroväckande nära och avskiljer på ett olyckligt sätt prästgården. Den nuvarande präst- gården är från 1935 men ligger på ungefär samma plats 11 Inledning Fig. 3. Situationsplan I :2000. Uppm J Söderberg 1976. General plan . 1 KYRKA 2 PR ÄSTGÅRD 3 FÖRSAML. HEM 10 0 so 100 150M. SI TU A TI ONSP L AN sydväst om kyrkan som den tidigare. Denna kan följas tillbaka till slutet av 1500-talet. På andra sidan ån och följande denna ligger den äldsta bebyggelsen, vars utbredning i huvudsak torde återspegla den medeltida stadsbildningen. Hur bebyg- gelsen kring Fors tett sig vid kyrkans tillkomst har vi ingen kunskap om . Huruvida kyrkan lagts i en by Fors eller om den byggts i anslutning till en eventuell bis- kopsgård för Eskil kan möjligen framtida utgrävning- ar avgöra. En gård med namnet Fors finns omnämnd flera gånger under medeltiden , första gången år 1290, då den ägs av Magnus Ladulås . 1590 blir gården Fors kyrkoherdeboställe och förblir så allt framgent, även om den under 1700-talet börjar benämnas Tuna.6 Tidi- gare , från 1569, utgjorde Vilsta prästgård för Fors socken. Inte heller om den förhistoriska miljön på platsen för Fors kyrka äger vi någon större kunskap . I samband med en arkeologisk undersökning 1972 påträffades flerstädes under kyrkan inom långhuset en stenpack- ning. 7 Denna låg direkt på steril mark och överlagrades av en tjock jordmantel, vilken bl. a . innehöll ett vi- kingatida metallföremål. Anläggningen synes ha haft åtminstone samma utsträckning som kyrkans långhus. Dess eventuella utsträckning utanför kyrkan berördes ej av undersökningen. Möjligen kan anläggningen tol- kas som ett flackt jordmantlat röse, på vilket således den första kyrkan skulle ha byggts . I övrigt är den ursprungliga Fors socken synnerligen rik på fornläm- ningar. Namnet Fors syftar naturligt nog på belägenheten invid den forsande Eskilstunaån och skrivs 1290 (in) fors(um), 1307 Foors, 1318 fors och behåller sedan denna stavning. Fors socken gränsade i öster till Eskilstuna eller Klosters socken, i söder till Gillberga, i väster till Rå- by-Rekarne och i norr till Torshälla socken. I öster utgjorde Eskilstunaån både socken- och häradsgräns . 1930 avskildes den inom staden liggande delen av Fors socken och bildade Eskilstuna Fors församling. 12 Kyrkogården Kyrkan omges av en park som återspeglar den forna kyrkogårdens utbredning. På 1600-talet fanns kring kyrkogården en putsad och med spåntak försedd mur i öster, norr och väster. Mot ån i söder synes kyrkogår- den däremot ha varit ohägnad. I väster och i norr fanns murade stigluckor med spåntak och tjärade portar med galler. Kyrkogårdsmurens och stigluckornas utseende framgår av Erik Dahlbergs teckningar från 1660-talet (fig 4). 1663 beslutar sockenstämman att en mur skall uppföras längs ån. Beslutet upprepas flera gånger och arbetet skall utföras av stadsborna, men blir inte utfört . 1673 ämnar församlingen för kyrkans medel uppföra en stiglucka vid ån , medan stadsborna åläggs att bygga någon form av brygga invid stigluckan för att där lägga till med sina båtar (st prot) . 1748 sker en omfattande reparation av kyrkogårdsmuren, varvid stora partier nyuppförs (räk). Kyrkoråden har 1751 beslutat utföra någon form av pålning längs åsidan och därpå sätta ett staket. För detta ändamål anskaffas en mängd ekstockar. Nu er- bjuder sig emellertid brukspatron Johan Halenius att låta bygga en mur av sprängd sten i utbyte mot att han erhåller de framförda ekstockarna. Kyrkoråden finner erbjudandet fördelaktigt och beslutar, att brukspatro- nen under de två följande åren skall bygga en tre alnar bred och en aln hög mur. 1753 planteras några askar på kyrkogården, 1759 as- kar och lindar och 1812 lindar och almar (räk). Stig- luckan i norr repareras ansenligen år 1826 och målas med olje- och pärlefärg (räk). Den muromgärdade kyrkogården visar sig så små- ningom alltför trång för den ständigt växande försam- lingen. Man planerar till en början en utvidgning, men beslutar efter hand att anlägga en helt ny begravnings- plats, sedan man förmått konungen att upplåta två tunnland av kungsladugårdens mark för detta ändamål (st prot). 1836 beslutar man ta ner taket på kyrkogårdsmuren och använda spånen till reparation av kyrkans tak. Året därpå är kyrkogårdsmuren så bofällig att den krä- ver en kostsam reparation. Man beslutar emellertid i stället att riva muren med motiveringen, att en kyrko- gård som upphört att tjäna som begravningsplats inte behöver vara inhägnad (st prot). Senare samma år kommer man dock fram till att kyrkogårdsmuren längs landsvägen bör behållas . Den skall omläggas och vara en otäckt kallmur men ligga på den gamla murens grund. I stället för stigluckorna upp- sätter man låga järngrindar mellan släthuggna stenstol- par (st prot, räk). 1868 väcks slutligen förslag om att ta bort muren längs vägen och förvandla kyrkogården till kyrkopark , och 1892 avskärs en del av kyrkoparken genom fram- dragandet av Norra Södermanlands järnväg. Klockstapel På två av Erik Dahlbergs teckningar över Eskilstuna från 1660-talet ser man i kyrkogårdens nordvästra hörn en klockstapel (fig 4) . Av bilden att döma har själva byggnadskroppen varit uppåt avsmalnande , försedd med dubbla ljudgluggar, sannolikt i alla fyra sidorna, och krönt av en hög spira. Klockstapeln torde vara uppförd redan på 1590-talet, då dåvarande kyrkoher- den Olaus Amundi ber hertig Karl om hjälp med den . 8 1670 repareras klockstapeln med bräder och tjäras, men 1677 beskrivs den som gammal och förfallen . Samma år har den nya spiran på kyrkotornet blivit färdig och klockorna överflyttats till tornet. Således är klockstapeln överflödig och rivs (st prot, räk) . Material- och bårhus Ett materialhus i korsvirke uppförs 1677 i kyrkogår- dens nordvästra hörn , på platsen för den samtidigt rivna klockstapeln. 1746 beslutar man bygga ett nytt material- och bårhus på samma plats, också detta i korsvirke med spåntak . Bårhuset förses 1806 med ett rum på vinden. 1869 anses det "vanprydligt och nume- ra nästan obehövligt", varför man beslutar riva det (st prot, räk) . Ben hus Ett benhus omnämns första gången 1663, då det skall "åqyo uppbyggas". Det timras, tjäras och förses med . spåntak. 1751 beslutar man riva benhuset, men ett nytt uppförs 1809 och står kvar till 1836 (st prot, räk). Fig 4. Fors kyrka , kyrkogård och klockstapel från väster resp norr. Teckningar av Erik Dahlberg på 1660-talet. Fors Church, churchyard and bell-tower from W and N. Drawings by Erik Dahlberg in the 1660's. 14 Kyrkobyggnaden Fors kyrka består av ett till väsentliga delar romanskt långhus , ett tvärskepp och ett tresidigt avslutat kor frän 1600-talet , samt ett medeltida torn i väster, och bildar i plan ett latinskt kors (tig 5-7, 12-13). I nordöst , mellan kor och tvärskepp , finns ett gravkor , uppfört kring är 1700 för fami ljen Lohe , och i nordväst mellan långhus och tvärskepp en sakristia . Långhuset omfattar två traveer, tvärskeppet tre och koret en trave jämte den tresidiga avslutningen. A +- Dm.ID 0 1 2 3 4 5 10 20 Fig 5. Plan , 1:300. Plan , scale I :300. Långhus och tvärskepp , kor och sakristia är i det yttre putsade med en grågul spritputs , medan taklist , dörr- och fönstersmygar är slätputsade. Gravkoret har slätputsade murar med något ljusare kulör. Långhusets gavel har mot tornet bevarat rester av ursprunglig ro- mansk slätputs. Tornets tegelmurar är oputsade. Pä långhus och kor finns i det yttre strävpelare med kalk- stensavtäckning. Strävpelaren vid långhusets nord- västra hörn är synnerligen ansenlig, drygt tre meter bred , och försedd med späntak. # C A • B ~ c ml -H c D E -25M. ~ K yrk obyggnaclcn 15 I I Över långhus , tvärskepp och kor vilar höga spån- klädda sadeltak. Sakristians pulpettåk bildar en direkt fortsättning på långhustaket. Över korets avslutning är taket tresidigt sluttande. Gavlarna på långhus, tvär- skepp och sakristia har kontursågade och tjärade vind- skidor. Gravkoret är försett med dubbla profilerade takli ster och har åt norr en putsad och li stornerad ga- vel. Det brutna taket är klätt med koppar och kröns av en urna av gjutjärn med förgy llda ornament. Tre mindre sådana urnor pryder gavelkrönet. Långhusets nordmur och gavel är uppbyggda av vald och kluven gråsten , i de nedre delarna tuktad kristalli- ni sk kalksten eller gråsten, sammanfogad med kalk- bruk i någorlundajämna skift med brett utstrukna fogar (tig 8). Södra långhusmuren är nedtill murad av gråsten och kalksten, medan resten består av tegel i kryssför- band. Murarna i tvärskepp , kor , sakrist ia och gravkor Fig 6. Fors kyrka från nordost. Foto 1975. Fors Churchfrom NE. är samtliga av tegel. Tornet är uppfört av tegel i munk- förband. Likaså finns en påmurning av tegel i munk- förband på långhusets nordmur. Den består i det yttre av fem sk ift , två skift på ömse sidor om ett strömskift. Tegelformatet är ca 28,5-29 x 13 ,5 x 9,5 centimeter (tig 9). Tornet lutar något åt väster (tig 10). För att åtmins- tone för ögat motverka detta finns sedan 1892 två strävpelare av tegel med kalkstensavtäckningar. Emel - lertid visar tornets oputsade murar, a tt den sättning som orsakat lutningen skett redan under byggnadsti- den. Sålunda ligger torngluggarna lodrätt i murverket och på norra sidan ses ett kraftigt kil skift tretton skift över grunden . Tornets nedre partier är murade i blixt- förband med hårdbrända koppar, medan högre upp huvudsakligen finns löpande kopp utan dekorativ an- vändning av hårdbrända tegel. 16 Fig 7. Kyrkan från öster. I förgrunden Eskilstunaån. Foto 1975 . The church from E . The River Eskilstunaån in the foreground. Tornet kröns av en huv med lanternin och spira (fig 11). Dessa är spånklädda. Tidigare var lantern inen vitmålad med svarta bågfält. I tornet finns fyra våning- ar. Muren avtar i det inre med en halvsten för varje våning. Över bottenvåningen , som tjänar som vapen- hus , finns ett kryssvalv av trä. Till andra våningen leder en spiraltrappa i södra muren med ingång från utsidan, till de övriga kommer man via trätrappor. Klockvåningen har dubbla ljudgluggar i norr och söder, enkla i öster och väster. De är upptill stickbågiga i det inre, sedan 1892 rundbågiga i det yttre. Gluggarna i öster och väster är bredare än de övriga. I tornets sydmur finns dessutom längre ned två mindre, stickbå- giga gluggar, den ena försedd med fönster. På tornets murkrön finns bjälkar radialt anlagda (fig 14). Från dessas skärningspunkt går en kraftig stock rakt upp i spiran. Tornhuven formas av sparrar som är böjda och kontursågade. På dessa ligger en panel av horisontalspikade bräder. Lanterninen är liksom spiran åttkantig och bildas av stående panel. Fyra av lantemi- nens sidor upptas av runda urtavlor, svarta med för- gyllda siffror. I två fält finns mindre fönster. Spiran har liggande panel på sparrar. Fönsterna i långhus , tvärskepp, kor och gravkor är inåt stickbågiga och sedan 1873 försedda med ett kraf- tigt spröjsverk av gjutjärn . I det yttre är långhusets och korets fönsteromfattn ingar mera rundbågiga. I södra gaveln finns ett cirkelrunt fönster. Sakristian har åt norr ett kvadratiskt fönster , fyrdelat med träbågar. Ingångar finns i norra och södra gaveln samt i tornets västra mur. De har slätputsade, upptill segmentbågi- ga, profilerade omfattningar. Dörrarna är sedan 1938 klädda med vinkelställd panel , tvådelade och med överstycke . I väster och norr är överstyckena försedda m~d skurna kartuscher. Över dörromfattningen i väs- ter finns en sandstensavtäckt virnperg av tegel med rund blindering, tillkommen samtidigt med strävpelar- na 1892. Takstolen över långhus, tvärskepp och kor består av sparrar och tre par hanbjälkar, men är sedan 1938 del- vis ombyggd och kompletterad med kryssförsträvning- ar. Interiör Kyrkorummet täcks av höga stjärnvalv med runda rib- bor, medan koravslutningen har ett tredelat hjälmvalv (fig 15-1 6). Valvet över korsmitten är högre än de övriga. Såväl väggar som valv är slätputsade och vit- målade. Valven tillkom 1938, men vilar på äldre krafti- ga pilastrar med sneda hörn. Vid tvärskeppsgavlarnas hörn är pilastrarna " infällda". Kyrkobyggnaden 17 Fig 8. Krönet på det romanska långhusets västgavel , infogat i det yngre tornet. Foto 1975. The apex ofthe W gab/e ofthe Romanesque nave, incorpora- ted in the more recent tower. Fig 9. Medeltida påmurning med tegel av norra långhusmu- ren . Foto 1975. Medieval brick addition to the N wall ofthe nave . Fig 10. Det medeltida tornet från söder. Ljudgluggarna utvidgades 1892 och samtidigt tillkom strävpelare . Foto 1975. The medieval tower from S . The sound holes were enlarged in 1892 , 1vhen the buttresses were added. Fig 11. Tornet från sydost. Huven , lanterninen och spiran tillkom 1676. Lanterninen förändrades 1755 och 1892. Foto 1975. Th e tower from SE. Th e dome, /antern and spire were erected in 1676. The /antern 1vas altered in 1755 and 1892. 20 Fig 12. Längdsektion mot norr, 1:300. Uppm R Bergh 1969, kompletterad av J Söderberg 1976. Longitudinal section /ooking N. Se kt ion A-A. Dm:ro O 1 2 3 4 5 10 20 25M. 21 Fig 13 . Tvärsektioner, 1:300. Uppm R Bergh 1969, komplet- terad av J Söderberg 1976. Cross sections. 0 Sektion B-B. Dm.10 0 1 2 3 4 5 10M. Dm.10 O 1 2 3 4 5 10 20M. 22 Fors kyrka Fig 14. Tomkrönets bjälklag jämte hisstock som använts vid klockornas upphängning. Foto 1975 . Beams at the top of the tower walls and hoist block used when the be/Is were hung. Fig. 15. Interiör mot öster. Foto i K-byråns arkiv , Raä. Jnterior /ooking E. Interiören hade före 1972 en enhetlig prägel med bänkinredning i slutna kvarter och rika barockinslag. Denna interiör är nu förändrad. Södra korsarmen har avskurits genom ett här uppfört podium, avgränsat mot kyrkan med ett "Lidandets galler", utfört i smidesjärn i svart och guld (fig 17). I resten av tvärskeppet är bänkinredningen borttagen och i korsmitten ersatt med lösa stolar. Fönstret i gaveln ovan podiet upptas av en glasmålning, ka llad Mariarosen. Predikstolen, placerad vid korsmittens nordöstra hörn är liksom altaruppsatsen ett rikt snidat barockar- bete, målat i ljusrött och grågult. I långhuset är bänkin- Kyrkobyggnad en 23 Fig 16. Interiör mot väster. Foto 1975. lnterior /ooking W. redningen bevarad med gavlarna målade i röd marmo- rering och grått. Längst i väster finns orgelläktaren med rikt svängd bröstning av ramstycken och profile- rade fyllningar , målade i blått med förgyllda lister. I valven hänger ett stort antal mässingslampor och ljus- kronor, på väggarna finns mässingslampetter. För öv- rigt pryds väggarna av ett flertal begravnings vapen och några medeltida träskulpturer . Golvet i tvärskepp och kor är belagt med kalkstens- plattor, podiet har parkettgolv, medan ett antal huggna gravstenar utgör golv i mittgången. Det loheska gravkoret täcks av ett tunnvalv och ett 24 Fig 18. Loheska gravkoret , interiör mot öster. Foto 1975 . The Lohe buria/ chapel, interior looking E. Fig 17. Interiör av södra korsarmen. Foto 1975. lnterior oj the S transept . segmentvalv som skär varandra och bi ldar en fo rm av kryssvalv med horisontal anfangszon (fig 18). Omedel- bart under anfangszonen finns en profilerad li st. Valvet är av trä och putsat. Gravkoret står i förbindelse med kor och tvärskepp genom gallerförsedda bågöppningar. Under gravkoret finns en kryssvälvd gravkammare, i vilken vil ar medlemmar av familjen Lohe . Under golvet i tvärskeppet finns tre och i koret en tunnvälvd gravkammare. Över nedgången till grav- kammaren i koret ligger en behuggen sten, medan övri- ga är omflyttacle. Till sakristian kommer man via en låg , helt järnbe- slagen dörr från tvärskeppet. Sakristian är försedd med ett bjälkburet tak med lockpane l av ohyvlade, brunbet- sade bräder. Golvet är av lackerat tegel. Fönstret i Kyrkobygg nad en 25 norr är kvadratiskt , fyrdelat med träbågar och blyinfat- tade rutor. Ett fönster fanns tidigare även åt väster, men detta igensattes 1956, då sakri stians nuvarande skåpi nr !dning längs västra väggen tillkom. Vid östra vägger. leder en trappa ner till källarvåningen som upp- tas av förrådsutrymmen. I källarvåningen fanns tidigare två parallella tunn- välvda rum med nordsydlig orientering. De stod genom dörröppningar i förbindelse med en välvd gång längs södra sidan. Gången hade en trappa i sydöstra hörnet. Valven var slagna av liggande tegel , väggarna murade av gråsten med tegelinslag. Vid dörröppningarnas insi- dor mot valven satt rester av gångjärnstappar. 1 norra väggen fanns fönstergluggar med smidda järnkors. 9 Sakristikällaren finns omnämnd första gången 1666, då 26 Fors kyrk a I det skull e bestä ll as "gal ror af jä rntråå" till gluggarna. 18 15 beskri vs den som oduglig (s t prat , in v). Valven borttogs och kä ll aren fö ränd rades helt 1956. Tornets bottenvåning tjänar som vapenhus och stå r i fö rbindelse med kyrkorummet genom tornbågen. Ta- ke t utgörs av e tt " kryssvalv" av trä med hori sontal, li stornerad anfangszon och profil erade ri bbor som sammanstråla r kring en snidad knopp i hjässpunkten (fig 19) . Valvkapporna i norr och söder indelas verti - kalt av fem profil erade ribbor , i öster och väster av fyra sådana. Valvkapporna bes tår av horisonta lspikade plankor. Valvet ä r omålat. I tomrummets hörn fin ns rester av valvanfanger, som vi sar a tt utrymmet ursprungligen varit avsett att Fig. 19 Trävalv från 1668 , i to rnets bottenvå- ning. Foto Eskilstuna museer. Wooden vaulting, 1668, in the ground jloor roon1 of rhe to1Ver. övervälvas med ett kryssribbvalv av tegel. I norra och södra mu rarna finn s cirka två meter över golvet urspa- rade fä lt, ungefär två och en halv meter breda , fem centimeter djupa och upptill segmentbågiga. Genom ett annat utsparat fä lt i södra muren anges pla tsen fö r den tidigare ingången till to rnt rappan. Denna mu rades igen 1688 och ersattes med en ingång från utsidan. I södra muren finn s en del av en lockhäll till en eskil stu- nakista inmurad och i norra väggen större delen av en gravsten för klosterbrodern Peregriniu s, ursprungligen frän 1300-talet. Golvet i tornbottenväningen ä r belagt med tegel och slutta r ä t väste r. På tornbågen ses fragment av senmedeltida kalkmål- ningar. 27 Byggnadshistoria En arkeologisk undersökning av kyrkans inre 1972 har gjort det möjligt att rekonstruera dess äldsta utseende i plan. 7 Norra långhusväggen och västgaveln är bevara- de från den romanska kyrkan och deras murverk har beskrivits ovan . Södra långhusväggen är nyuppförd el- ler helt ombyggd på 1600-talet, men vilar på den ur- sprungliga grundmuren. Den romanska kyrkans lång- hus har varit något kortare än det nuvarande . Vid långhusets östra sida har framkommit rester av triumf- bågens grund och öster härom grundmurarna till ett smalare och sannolikt kvadratiskt kor. Någon östlig avslutning på det romanska koret stod ej att finna , då området berörts av sentida gravkonstruktioner, men det torde i likhet med de flesta rekamekyrkors varit rakslutet. Längs långhusets insidor fanns stora partier av en 20--25 centimeter hög och 50--60 centimeter bred bänk av delvis tuktad kalksten och gråsten, sammanfogad med kalkbruk som på ovansidan var brett utstruket. Bänken var uppförd samtidigt med grundmuren. På flera ställen inom det romanska långhuset påträffades rester av ett ursprungligt kalkbruksgolv med slät, näs- tan glättad ovansida. Golvet låg i direkt anslutning till bänken. I västgaveln framkom under tombågen rester av vad som tolkas som en ursprunglig ingång med smygar i två språng . Ingången hade sannolikt igenmu- rats redan under medeltiden. Sammanfattningsvis kan man sålunda rekonstruera den äldsta stenkyrkan i Fors såsom bestående av ett långhus, lika brett men något kortare än det nuvarande, försett med ett smalare , sannolikt kvadratiskt kor i öster, bänkar längs långhusets sidor, kalkbruksgolv och ingång i väster. Kol från kalkbruksgolvet har vid Cl4-analys givit dateringen 900± 100. Eftersom golvet är samtida med den äldsta kyrkan bör således dateringen gälla även denna . Naturligtvis är det vanskligt att använda en sådan datering, men kyrkans särställning som förmo- dad missionskyrka liksom dess byggnadsteknik gör in- te en tillkomsttid på 1000-talet otänkbar. Under kalkbruksgolvet kunde på flera ställen ett mer eller mindre kraftigt brandlager iakttagas . Brandlagret hade genomgrävts vid stenkyrkans grundläggning och måste således vara äldre än denna . Förutom brandlag- ret fanns rester av vad som kan förmodas vara en brunnen syll samt ett stolphål. Sammantagna ger de en antydan om en brunnen träbyggnad. En kristet oriente- rad grav kan knytas till denna byggnad, då den grävts sönder vid stenkyrkans grundläggning. Graven är det starkaste indiciet på att den brunna träbyggnaden varit en kyrka och således stenkyrkans föregångare . Kol från brandlagret har givit dateringen 975±105. Den romanska stenkyrkan har senare under medel- tiden tillbyggts genom att koret förlängts med en trave åt öster. Grundmurarna till korförlängningen liksom till en sakristia norr om koret framkom vid undersökning- en. Korets avslutning i öster gick ej att fastställa . Sak- ristian har legat mot korets båda traveer och måste således vara tillkommen samtidigt med eller senare än korförlängningen . I sakristian fanns rester av ett tegel- golv, lagt i fiskbensmönster. Sanden under tegelgolvet innehöll bl. a . två mynt, det ena från Magnus Eriks- sons tid, varför sakristian och således även korförläng- ningen bör ha tillkommit senast under 1300-talets andra hälft. Under medeltiden uppförs också ett tom av tegel i väster och långhuset påbyggs med fem skift tegel , san- nolikt inför en planerad och i tornet påbörjad valvslag- ning. När under medeltiden tornet uppförs är svårt att avgöra. Möjligen kan man anta, att förberedelserna för Il Fig 20. Fragment av medeltida tegelskift på norra långhusmu- ren jämte målad bågliljefris , sannolikt från 1600-talet. Uppm 1975 av R Edenheim. Fragment of medieval brickwork on the N wall of the nave, and a painted frieze, probably 17th century work . 28 Fors kyrk a Fig 22. Fragment av målad bågliljefris, sannolikt från 1600-ta- let. Foto 1975. Fragment of a painted frieze, dating probably from the 17th century . Fig 21. Fors kyrka från söder. Bild på en karta över Fors ström från 1641. Fors Churchfrom S. Pic- ture 011 a map of Fors ström, dating from 1641. långhusets välvning skett vid samma tid som korets förlängning. Eftersom tegelpåmurningen av långhuset måste ha ägt rum samtidigt med eller senare än tornets tillkomst, skulle nyssnämnda antagande leda till en da- tering av tornet till senast 1300-talets andra hälft. Kyrkans äldsta avbildning , en kartbild från 1641 (fig 2 1 ), visar att tornet varit försett med sadeltak och haft gavelrösten i öster och väster. På kartbilden ses också det förlängda koret liksom en liten byggnad med gavel åt söder på långhusets sydsida. I gaveln finns tre glug- gar och en ingång. Måhända är det ett vapenhus, även om placeringen är väl långt åt öster för en sådan bygg- nad. Sannolikt i början av 1600-talet har kyrkan försetts med en yttre målad dekor. En rest av denna kan iaktta- gas från den nuvarande sakristians vind (fig 20, 22). Dekoren utgörs här av en bågliljefris med mindre , hjärtformade ornament mellan liljorna. Bågliljefrisen är sammankomponerad med den tidigare nämnda medel- tida tegelpåmurningen på så sätt att de ordinära te- gelskiften är rödmålade , medan det mellanliggande strömskiftet är vitt. Mellan de målade tegelskiften och bågfrisen finns en halvdecimeterbred bård. Bården och frisen är målade med rött på den vita slätputsen. I den fuktiga putsen har bågarnas konturer först dragits upp med en svag rits. Fig 23. Fors kyrka från söder . Teckning av Jo- han Peringskiöld 1686. Fors Churchfrom S. Drawing by Johan Pe- ringskiöld , 1686. I • a. Mellan 1641 och den tid då Erik Dahlbergs teckning- ar tillkom , har kyrkan genomgått en väsentlig för- vandling. Kor och sakristia har rivits och ersatts med ett kraftigt tvärskepp och ett stort tresidigt avslutat kor, varigenom kyrkan fått det utseende den ännu i huvud- sak bevarar (tig 4, 23). En ny sakristia har uppförts på norra sidan mellan tvärskepp och långhus , medan det förmodade vapenhuset på sydsidan är försvunnet. Som ovan antytts har även södra långhusmuren nyuppförts eller väsentligen ombyggts och långhuset har förlängts något åt öster. Byggnads his tori a 29 f/, I . I ' f . •. ' ·. , .. '( • I När denna stora ombyggnad ägt rum kan inte fast- ställas exakt , eftersom räkenskaper för tiden 1644-1666 saknas och sockenstämmoprotokollen börjar först 1663. Emellertid finns två hållpunkter. Den ena är Jean de la Vallees i inledningen nämnda stadsplan från 1658. Denna upptar planen av Fors kyrka med tvärskepp och utbyggt kor men utan sakristia. Den andra håll punkten är årtalet 1655 som bildas av ankarslut på tvärskeppets sydgavel. Det är sannolikt ombyggnadens slutår som markerats på detta sätt. Sakristian har således inte uppförts samtidigt med 30 Fo rs kyrka Fig 24. Interiör åt öster efter 1892 års restaurering. Trävalven av mäster Herman från 1665 . Foto i Eskilstuna museers arkiv. Interior /ooking E ajier the restoration of 1892 . The wooden vaulting by Master Herman , 1665. tvärskepp och kor. Den finns inte med på Jean de la Vallees plan och på sakristivinden kan man se att tvärskeppet ursprungligen haft ett fönster på sakri sti- ans plats . År 1663 måste emellertid sakristian ha varit färdig, ty man diskuterar en förändring av fönstren mellan kyrkan och sakristian. Året därpå beslutar man sälja det ena fönstret till Husby församling och fönster- öppningarna muras igen (st prot, räk). De igenmurade fönstren är 220 cm breda , upptill rundbågiga och har kraftigt skränande smyg. Man får anta att även kyrkans fönster i övrigt haft detta utseende efter ombyggnaden 1655. Den ombyggda kyrkan har av allt att döma varit avsedd att övervälvas med tegelvalv . Detta med tanke på de pilas trar och strävpelare som uppförts i och kring kyrkan. Några tegelvalv kommer emellertid inte till stånd, utan man beslutar i stället att bygga trävalv. För detta ändamål engageras år 1665 mäster Herman vid Eskilstuna bruk och arbetet utförs detta år (st prot , räk). De valv som utfördes var låga och segmentfor- made med tvärgående ribbor över långhus, kor och korsarmar (fig 24). Över korsmitten utformades valvet som ett kryssribbvalv. Valvkapporna i detta var inde- lade av ribbor som var vinkelställda mot de omgivande segmentvalven. Konstruktionen försträvades av tvär- gående bjälkar i långhus och tvärskepp. Bjälken när- mast korsmitten i norra korsarmen var ornerad med en ranka i plattskärning och årtalet 1665 (fig 25). Så snart kyrkans valv är färdiga förbereder man va- penhusets eller tombottenvåningens välvande. Detta anförtros också mäster Herman och utförs 1668. Val- vet, som ännu är bevarat har beskrivits ovan. Man planerar 1667 att vitlimma kyrkans nybyggda valv , men på grund av penningbrist få r de förbli omålade (st prot , räk). Golvet i den ombyggda kyrkan belades sannolikt med kvadratiskt tegel. Stora part ier med sådan golvbe- läggning påträffades nämligen vid utgrävningen 1972. I koret var dessa golvtegel diagonalt lagda. Trots den ansenliga utvidgningen av kyrkan 1665 är trängseln femton år senare så stor att folk tvingas stå i gångarna och koret. För att avhjälpa detta uppförs 1672 en läktare i södra. korsarmen (st prot, räk). Samma år bekostar rådman Casper Gråå uppförandet av en orgel- läktare i väster (inv). Det gamla sadeltaket på tornet hade 1641 försetts med en liten huv över det där placerade slagverket. 1671 är taket i stort behov av reparation , men året därpå beslutar församlingen i stället att upprätta en "zirlig och lätt Spetz" på tornet. Tornresaren Anders Larsson från Jäders bruk anlitas och han bygger under år 1676 den ännu bevarade huven , lanterninen och spi- ran. Lanterninen synes ursprungligen ha varit öppen. På tornspiran uppsättes en förgylld tupp tillsammans med fem " knoppar" och en stjärna. 1680 uppsättes någonstans på kyrkans tak ett kors av j ärn med förgyll- da knoppar och stjärnor (st prot , räk). Kyrkostämman beslutar 1684 a tt kyrkan skall inuti vitlimmas och förses med målade "gardiner" kring väggarna. En lucka i räkenskaperna gör att det inte går att få bekräftat om arbetet utförs. Vid restaureringen 1972 påträffades emellertid rester av en blågrå bemål- ning som möjligen kan knytas till denna tid. 10 Samtidigt väcks förslag att uppföra en läktare i norra korsarmen. Förslaget följs och läktaren står färdig 1687 och i sam- band härmed upptas ett nytt fönster i vardera korsar- men . Läktaren målas två år senare (st prot , räk). Enligt Hlilphers beskrivning från 1783 var läktarna då försed- da med bibli sk-historisk målning. 11 1688 upptas en ny dörr till tomtrappan på tornets utsida åt söder, medan den gamla dörren från vapenhu- set i tombottenvåningen muras igen (räk). Någon gång omkring år 1700 uppförs det loheska gravkoret på norra sidan i hörnet mellan kor och tvär- skepp (fig 26). Brukspatron Rothoff avser 1746 att byg- ga ett gravkor på motsvarande plats på södra sidan. Han inhämtar sockenstämmans tillstånd, men byggna- den kommer ej till stånd. Kyrkan genomgår en successiv renovering under 1742 och närmast följande år. Denna omfattar ny bänk- inredning, ny spånläggning på taket , ett nytt fönster i norra långhusväggen, en utvidgning av altarringen och avslutas 1749 med att kyrkan vitlimmas utan och innan och bänkinredningen målas . Den yttre vit- kalkningen kompletteras med att sockel och lister målas grå. Kyrkan förses också med en förstuga av trä till tornet (st prot, räk). Nästa renovering berör sakristian , som 1751 får nya fönster och en kakelugn och något senare förses med nytt golv. Kakelugnen utbyts redan 1757 mot en spis. År 1755 genomgår tornet en omfattande reparation. Lanterninen mellan huv och spira , som synbarligen dit- tills varit öppen och genombruten, förses nu med luckor (st prot, räk) . 1759 är trängseln åter stor i kyrkan. Sockenstämman antar därför ett förslag att nedsänka den södra läktaren och bygga en ny därovan. Därav blir emellertid intet. I stället anskaffas ett antal pallar , förmodligen fällbara, och placeras längs bänkarna. 1762 planerar man uppfö- ra läktare längs långhusets sidor , men inte heller dessa kommer till utförande. Kyrkorådet föreslår och får för- samlingens samtycke till en tillbyggnad av långhuset på södra sidan. En ritning härpå utförs år 1770, men en skriftlig protest från baron Carl Ludvig von Siegroth, som menade att tillbyggnaden skulle fördärva kyrkans utseende, gör att planerna skrinläggs (st prot). Trängseln i kyrkan hade blivit akut genom den 1771 skapade Fristaden, vars innevånare också skulle rym- mas i Fors kyrka. Problemet får slutligen sin lösning 1792 , då de befintliga läktarna i korsarmarna sänks och nya uppförs i utrymmet därovan. De nya läktarna byggs av byggmästaren Eric Nordwall och samtidigt flyttas predikstolen från pelaren i hörnet vid sakristian till motsvarande pelare vid loheska gravkoret. De dubbla läktarna i norra korsarmen förmörkade denna del av kyrkan och man beslutar därför att hugga ut ett nytt fönster i norra gaveln (st prot , räk). 1802 vitmenas kyrkan invändigt och året därpå ut- vändigt , spåntaket repareras och en ny trappa av sten läggs framför södra ingången. Altaret målas om och förses med en draperimålning på den omgivande kor- Bygg nads his tori a 31 Fig 25. Bjälke och snedstyvor med ornament i plattskärning från 1665 års valvkonstruktion. Foto i ATA. Beams ornamented in flat relief. from the vaulting erecred in 1665. muren. Vindfång byggs 1812 innanför norra och södra ingångarna och följande år omläggs golvet i kyrkan, varvid flertalet gravar fylls igen och gravstenarna flyt- tas till mittgången. Orgelläktaren utvidgas , får en ny marmorerad bröstning och stöd av fyra svarvade kolon- ner. Den sänks något för att bereda utrymme åt den orgel , som orgelbyggare Strand sätter upp år 1814. Orgeln förses med den ännu bevarade fasaden, ritad av P W Palmroth. Ett förslag att gipsa kyrkans trävalv får vila av ekonomiska orsaker (st prot, inv). Under tombågen utförs 1818 en avplankning med dubbeldörrar, så att vapenhuset avskils från kyrko- rummet. I 835 repareras kyrkan , mest avseende sprick- bildningar i murarna och en förankringsbjälke uppsätts ovan valvs mellan norra och södra gavlarna. De repare- 32 Fors kyrk a rade murpartierna spritputsas på byggmästarens för- slag. Det är första gången spritputsning sker, och det sägs i protokollet att spritputsningen kunde tjäna som mönster, när det framdeles blev aktuellt med omputs- ning av hela kyrkan . Ljudgluggarna i tornet får luckor av trä till skydd mot väder och vind och luckorna förses med cirkelrunda hål så att slagverket kan höras (st prot) . 1841 upprättas ett omfattande restaureringsförslag av länsbyggmästaren A B Nyström. Detta innebar Fig 26. Loheska gravko- ret från nordost. Foto 1975. The Lohe burial chapel from NE. bl a att tornet nedtill skulle omgestaltas helt och få en rusticerad empireportal. Förslaget antas av församling- en, men efter att ha utfört mätningar på tornet , som visade att dess lutning ständigt tilltar, vill Nyström inte genomföra restaureringen. Församlingen avstår därför och bereder sig i stället att så småningom uppföra en ny kyrka. Byggmästare Nyström anmodas inkomma med förslag till en sådan nybyggnad (st prot). Endast de nödvändigaste reparationerna skall utfö- ras, men under arbetet med dessa görs en ny mätning Byggnad shi storia 33 Fig 27. Interiör åt öster efter 1873 års restaurering. Trävalven har putsats , dekorationsmålningen bakom altaret har förnyats och ny bänkinredning med Öppna bänkar har tillkommit. Foto i Eski lstuna museers arkiv. Interior /ooking E after the restoration af 1873. The wooden vaulting has been plastered, the painted decorarion behind the altar renewed and ne•v open pews installed. 1842 av tornets lutning , som visar att denna inte ökat och att Nyströms mätning varit missvisande. Upp- muntrade av detta ger man restaureringen nu större omfattning. Alla sprickor muras igen , kyrkan vitmenas in- och utvändigt, sakristian målas , tornuret får en ny urtavla och de övriga målas och förgylls, och slutligen förses korväggen med en ny målning över och kring altaret. Ett förslag att rödfärga tornet och därefter dra upp fogarna med vitt blir inte genomfört (st prot , vis prot , räk). 1868 beslutar man ta bort den runsten som låg som trappsten vid norra ingången . Den restes på en kulle som låg nära prästgården , men togs sedan bort när järnvägen anlades. 1873 genomgår kyrkan en omfattande och länge för- beredd restaurering under ledning av Jean Asplund (fig 27-28). Trävalven gipsas , dvs. kalkputsas och nya fönster med bågar av gjutjärn, de ännu bevarade, inmu- ras. Ny sakristia inrättas i loheska gravkoret, på så sätt att tunna väggar med dörrar uppförs i bågöppningarna mot kor och tvärskepp. Ett lägre innertak insätts och utrymmet ovan detta blir läktare med tillträde från norra tvärskeppsläktaren och med en bröstning i öpp- ningen mot koret. Innanför norra och södra ingångarna i tvärskeppet uppsätts nya vindfång med "engelska" dubbeldörrar. Samtliga ingångar förses dessutom med nya ytterdörrar målade med ekfärg. Den gamla slutna bänkinredningen i kyrkan tas bort och ersätts med öppna bänkar målade med ekfärg. Väggar och valv vitkalkas; nedtill målas väggarna grå. Även läktarna gråmålas och på korväggen bakom altaret förnyar Ab- raham Rothsten draperimål ningen (st prot, rest prot , räk) . Då sak ristian flyttats till loheska gravkoret önskar man riva den gamla sakristian och på platsen ta upp fönster mot långhus och tvärskepp. Av fruktan för att kyrkans stabilitet därigenom skulle hotas avstår man emellertid. Under en följd av år diskuteras kyrkans uppvärm- ning och olika förslag prövas ingående . År 1876 har 34 Fors kyrka Fig 28. Interiör mot väster efter 1873 års restaurering . Orgelläktarens bröstning tillkom först 1884. Foto i Eskilstuna museers arkiv. lnterior looking W after the restoration of 1873. Th e barrier of the organ loft 1vas added in 1884. Fig 29. Kyrkan från söder enligt H T Holmgrens restaure- ringsförslag från 1891. The churchfrom S according toa proposed restoration by H T Ho/mgren, 1891. man slutligen kommit fram till att insätta två stycken s k gumeyska ugnar, en i norra tvärskeppet och en i koret. År 1884 utvidgas orgelläktaren med en närmast halv- cirkelformad tillbyggnad på mitten . Denna vilar på kolonner och hela läktaren får en ny genombruten bröstning med kolonnetter och bågar. Arkitekt för ar- betet är C Grundström. Trots den 1873 genomförda restaureringen är kyrkan 1890 i sådant till stånd, att det behövs en ny renovering. Arkitekten H T Holmgren får uppdraget och utarbetar ett omfattande restaureringsförsl ag som godkänns 1891 (fig 29-32). Förslaget som genomförs under år 1892 innebar i det yttre , att två strävpelare av tegel uppför- des vid tornets västsida och mellan dem murades porta- len om och försågs med en vimperg av tegel , krönt av ett ringkors av sandsten . I västingångens dörrar insat- tes glas och ornerade, gjutna galler. Kyrkans strävpela- re försågs med kalkstensavtäckning. Över norra och södra ingångarna sattes mindre , spåntäckta tak med takstolar av snidad, bonad och fernissad ek. Tomglug- garna ommurades upptill , så att de blev rundbågiga och förstorades genom att bottnarna sänktes cirka nittio centimeter. Lanteminens fä lt spänkläddes, efter att ti- digare ha varit målade i svart och vitt. Späntaket på kyrkans södra sida lades nytt . Kyrkan spritputsades utom dörr- och fönstersmygar som gjordes slä ta. Dessa vitkalkades , medan kyrkan i övrigt avfä rgades i en rödgul kulör " i likhet med den undre avfärgninge n på gravkoret". Den inre omgestaltningen innebar att de dubbla läk- tarna i norra och södra korsarmen ersattes med enkla , fö rsedda med genombrutna brös tningar med kolonnet- ter och bägar. Lohekoret , som 1873 förvandlats till sakristia, omänd rades nu t ill dopkapell. Mellantaket och läktaren togs bort , likaså väggarna i bågöppninga r- na mot kor och tvärskepp och smidda jä rngrindar, ut- formade i likhet med de tidigare, insattes . Golvet bela- des med plattor av slipad kalksten och i rummets mitt pl acerades dopfunten. Den öde sakri stian mell an tvärskepp och långhu s återfic k s in gaml a funkti on. Taket bekläddes med panel och li ster med synliga bjälkar och målades liksom väg- garna . Fyrdelade fönsterbågar insattes och fön stren fö rsågs med nya järnluckor. Golvet belades med trä och en ka min insattes. Fig 30 . Kyrkan från väster enligt H T Holmgrens restaure- ringsförslag från 189 1. The church from W, according ro H T Holmgren's propo- sa /. Byggnacl shisto ria 35 Fig 31 . Interiör åt väster efter elen av H T Holmgren ledda restaureringen 1892 . Foto i A l"A . lnterior looking W after the restoration led by H T Holmgren in 1892. 36 Fors kyrka Fig 32. Parti av koret eft er 1892 års restaurering. Altaruppsat- sen i dess äldre gestalt med en målning föreställande Kristi giss lande. Foto i Eskilstuna museers arkiv . Part of the chancel after the 1892 restoration. The reredos in its older fo rm 111ith a pai11ti11g of the Scourging ofChrist . Kyrkans kor höjdes i de t att e tt nytt go lv av di agonalt placerade, slipade ka lkstens pl atto r lades öve r de t ga m- la tege lgolvet. Alta rringen höjdes ytte rliga re och gjor- des ha lvc irke lfo rmad och ge no mbruten med ba lustrar. Den ga mla alta rringen var fyrkantig och sluten . I kore t in sa ttes tvä rstä llda bä nkar. Vind få ngen vid norra och södra ingångarna gjordes nya med bibehå ll and e av de gaml a dörrarna. Väste r o m ingångarna placerades kalorifere rna och öste r om fa nns t rapporna ti ll läkta rna. Såväl väggar som valv vattrevs och fö rsågs med dekorationsmålninga r e ft e r akvarell erad e förl agor av H T Holmgren. Fö r a tt få plats med en målad fri s und er takli sten var man tvungen att mura nya, lägre va lv över de inre fön stersmygarna . Mu rarnas nedre delar ti ll i brös thöjd o ljemålades liksom tidigare. Kyrkan försågs slutligen med gasbe lysning i ljuskro nor och väggarmar. 1890-talets restaureringar ha r ofta få tt hå rd a omdö- men . Detta har också drabbat Fo rs kyrkas restaure- ring. Emell ertid fi nns de t skäl a tt visa med vilken pie tet a rkitekten H T Holmgren gått till väga. Avfärgninge n i rö tt i det yttre gö rs efte r en ä ldre avfärgning på loheska grav kore t. För den nya spånbeläggninge n på kyrkans södra sida skri ver arkitekten, att "spånarna skola fa- soneras i ändarn a lika som de gamla". De nya läktar- nas bröstninga r utförs i likhet med den något ä ldre o rgellä ktarens . All a nya bänkar görs som kopior av bänkarna frå n 1873. Loheska grav koret åte rfår sin ä ld- re gesta lt och fö rses med järngrind ar. som har de ä ldre som före bild . Om samma pietet varit vägledand e vid 1900-ta lets restaure ringar sk ulle vi i Fo rs ha bevarat e tt tämlige n unikt kyrkorum . 1929 ut se r fö rsamlinge n en restaure rings kommitte med uppgift a tt fö rbereda en ny restaure ring. Dessfö r- inna n ha r en mindre fö rändring skett 1928 i det a tt koret och lohekoret fö rse tt s med bl yin fa ttade inne r- fö nste r med rut o r av rökfä rgat glas. Res taure rings- kommitten vänder sig till rik santik varien Sigurd Cur- man för a tt få anvisningar om vad som lämplige n bör göras. Curman rekommend era r Otar Hökerberg som a rkitekt och denne inkommer 193 1 med e tt omso rgs- fullt utfört restaureringsförslag. Äve n arkitekten fri- he rre Ove Le ijonhufvud har ombett s a tt komma med förslag och lämnar detta samma å r . Båda arkit ekte rn as fö rslag innebär a tt de putsade trävalve n ska ll ri vas och e rsättas med stj ärn valv av tegel. Förslage n uppta r också nya läktare i korsarm arn a och ny bänk inredning. Församlingen stannar för Ove Le ijonhu fv ud s fö rslag . som e mell ertid få r omarbe tas något. Så lunda önskar kommit ten inga nya läkta re i korsarmarna och inga dörra r på bänkinredninge n. De t slutgiltiga fö rslaget und erstä ll s rik santikvarieämbete ts prövning och god- känns . Med moti ve ringen a tt trävalve n in te varit av hög kvalitet offrar man mäs te r He rmans a rbete från 1665 . De t he ter i utlå tandet : " Med hänsyn till denna icke fullt goda karaktä r å arbe tet anser sig Riksantikva- rien icke, trots synnerlige n sto r tvekan rörand e lä mp- lighe ten av a tt avlägsna den ka rolin ska takanordning- en , böra motsätta sig densammas ersättande med nya tegelvalv, då denna fö rändring sy nes Riksantik varien innebära en högst avsevä rd förbä ttring av byggnaden ur såväl este ti sk som pra kti sk synpunkt. " Res taureringen enligt Ove Le ij onhufvuds förslag påbö1jas 1937. Valvslagningen fö regås av omfa ttande grund förs tä rkningar. De nya stj ä rnva lven av tegel gör att mittskeppshöjden ökas med tre meter. Valven byggs på de äldre pil as tra r , som tillko mmit på 1600-ta- Byggnads hi s1oria 37 Fig 33. Interiör åt öster efter den av Ove Leijonhufvud ledda restaureringen 1938. Trävalven har ersatts med höga stjä rnvalv av tegel , sidolä ktarna har tagits bort , ny bänkinredning har tillkommit och kyrkorummets inredning har fått en ny färgskala, där rosa och grått dominerar. Foto i A TA. lnterior looking E ajier the restoration made in 1938, under the supervision af Ove Leijonhufvud. Th e wooden vaulting has been replaced by high stel/ar vaults af brick, the lateral ga lleries have been removed, new pe1vs installed and the furnishings painted in a new colour scheme, in which rose and grey dominate . let men aldrig utnyttjats. Tvärskeppets läktare tas bort och orgelläktaren byggs om och få r en ny svängd bröstning med ramstycken och profilerade fyllningar. Redan 1921 hade orgelfasaden tillbyggts med fl yglar. Södra vindfånget tas bort och det norra förnyas. Samt- liga ytterdörrar nytillverkas och får sitt nuvarande ut- seende. Altarringen görs större och förses med glest ställda balustrar. All träinredning utom orgelfasaden får en enhetlig färgskala där rosa och grått jämte mar- morering dominerar. Väggar och valv vitkalkas. I vapenhuset hade tidigare funnits avplankningar längs sidorna och ett lägre plant trätak . Såväl taket som av plankningarna tas nu bort , varvid trävalvet från 1600-talet blir synligt. I Ioheska gravkoret eller dopka- pellet uppmuras vid östra väggen ett altare som bekläds med marmor . I det yttre tas taken över nord- och sydingångarna bort liksom sandstenskorset över västingången. De profilerade cementfogarna i portalomfattningen och strävpelarna på tornet avlägsnas och ersätts med fogar 38 Fors kyrk a Fig 34. Interiör åt väs ter efter 1938 års restaurering. Foto i A TA. lnterior looking W after the 1938 restoration. av kalkbruk samtidigt som det mas kinslagna teglet sy- rabehandlas . Även i det yttre vitkalkas kyrkan. 1956 genomgår sakristian en restaurering enligt fö r- slag av arkitekt Ragnar Jonsson. Det västra fön stre t mu ras igen och längs denna vägg placeras en skåpin- redning. Utmed östra väggen anläggs en trappa till kä ll arvåningen som helt omgestaltas , då de äldre tunn- valve n tas bort. Kyrkans senaste res taurering inträffar 1972 under ledning av arkitekten Rolf Bergh och innebär den slut- giltiga omgestaltningen av det karolinska kyrkorum- met. De slutna bänkkvarteren i tvärskeppet avlägsnas och den södra korsarmen avskil s genom uppförandet av en estrad , belagd med parkettgolv. Estraden av- skärmas mot kyrkorummet av e tt ansenligt gall er av sammannitade plå tar och mässingsapplika tioner, utfö rt av Tord Alvholm efter ski ss av konstnären Uno Lind- berg . Samme konstnär gör också en glasmålning, ka llad Mariarosen, som insätts i rundfönstret ovan estraden. I korsmitten placeras lösa stolar medan bänkinred- ningen i långhuset få r vara kvar. Det inre av bänkarna ges en mörkblå fä rg. Samma fä rg kombinerad med ljusare blå på målas läktarbröstningen, medan fä rgen på bänkgav lar, a ltare och predikstol bevaras. Ny rak " al- tarring" med profilerade fy llningar uppsätts. Dopfun- ten flyttas till koret från dopkapell et i loheska grav ko- ret. Vid ko rets södra vägg placeras en fri stående o rgel. Golvet i norra korsarmen och i korsmitten beläggs med slipad kalksten. En ny orgel inrättas bakom den äldre fasaden från 18 14. Samtidigt avlägsnas de 192 1 till - komna fl yglarna på orgelfasaden. Kyrkorummet förses slutligen med ett stort antal mäss ingslampor. De gamla ljuskronorna hängs om, så att de liksom de nyskapade mässingslamporna hänger i valvens sluttande partier. Belys ningen kompletteras med mässings lampetter på väggarna. Kalkmålningar I samband med 1972 års restaurering framtogs och konse rverades fragment av senmedeltida kalkmålning- ar på tornbågen (fi g 35-~6). På norra vederlaget ses en framställning av Anna själv tredje. Anna är iklädd en mörkröd mantel och en ljusgrön li vkläd nad . På hennes högra knä sitter Maria i vitt och mellan Maria och Anna ses Jesusbarnet. Anna sitter på en bred , gul ~f~ bänk . Framställningen är omgiven av schablonmålade ~lf liljor i mörkrött . Nedtill ses en schablonmålad bård och en bågliljefris. Södra vederlagets framställning av S Sigfrid ä r ska- dad , så att endast helgonets överkropp finns kvar. Sig- frid är iförd en grön mantel. I vänstra handen håller han en stav och i den högra sitt a ttribut , en balj a med de tre avhuggna huvudena. Också denna framställning omges av schablonliljor. F ig 35. Fragment av senmedeltida ka lkmålning på tombågens norra vederlag. Anna sj älv tredje. Foto 1975. Fragment of a late medieval painting on the N abutment of the tower arch, depicting the Virgin and Child with St Anna. Fig 36. Fragment av senmedeltida kalkmål- ning på tombågens södra vede rl ag. S Sigfrid . Foto 1975. Fragment of a late me- dieval painting of St Sig- f rid on the S abutment of the tower arch . I I 39 40 Inredning och inventarier Altaranordning Altarbordet är murat av tegel och putsat. De t ä r place- rat mot korets östra vägg och täcks av en sannolikt medeltida ka lkstensskiva med hå lkä lad kant. Altarbor- det tillkom i samband med att kyrkan vid mitten av 1600-talet fick sitt nya tresidiga kor. I s t prot 1667 läses bl a: "Såsom församblingen pröfvade e ij a llena r wäl anstå at Altaret i Kyrkian blefwe framflött till muuren och ös tre gafl en ; uthan och uphöj es åtminstone en trappa högre; ty samtycktes a tt det werket skulle fort- sättias och en ny tiänlig altaredisk der till bebyggias, samt mu uren in i Kyrkian huitlimmas ." Altarets höjd 11 2 cm, skivans må tt 206x 124 c m. Vid restaure ringen 1972 gjordes altaret 30 cm djupare , så att alta rtavlan (se nedan) kunde placeras bakom själva altarskivan. Om kyrkans medeltida a ltaren finns inga nä rmare upplysningar i arkivalierna. 1670 "Bewilliades att Kak- a lta ret skulle af nyo upmuras" (st prot). Så tycks också ha skett efte rsom räkenskaperna för samma å r upptar en utgift för ka lk till kakaltaret. Det äldre kaka l- taret fanns kvar 1603 , då det nämns i samband med e tt alta rkläde (inv 1603). Det nuvarande alta rskranket tillkom vid restaure- ringen 1972. Det bestå r av en rak barriä r , indelad i rektangulä ra fält och är målat i brun och grå marmore- ring. Knäfallet är klätt med naturfärgat kalvskinn. Äld- re altarringar har berörts ovan i samband med kyrkans byggnadshistoria . Utom högaltaret finns i kyrkan fö ljande alta ren: I. I Loheska gravkoret mot östra väggen. Murat och klätt med kolmårdsmarmor. Altaret tillkom vid restaure- ringen 1938. Höjd 110 c m, skivans må tt 122 x 56 cm . -2. I Loheska gravkoret i nordöstra hörnet. Altarbord med underrede av blåbetsa t trä. Ti llkommet vid restau- re ringen 1972 . Höjd 92 cm, skivans må tt 135x64 cm . -3. I sakristian mot södra väggen. Av snidat trä med en bi ld av Kristus i ett landskap och inskrift : "Jag ä r vägen". Höjd 102 cm, skivans mått 121 x 39 cm . Utfört av f d kyrkogårdsföreståndaren Carl Hofgren och skänkt av denne å r 1957. Altaruppsats Alta ruppsats av snidat , målat och förgyllt trä med i huvudvåningen en o ljemålning på duk , framställande Kristi förklaring (tig 37). Målningen är infattad i ett rundbågigt fä lt och fl ankeras av spiralvridna kolonner. Längst ut på vardera sidan finn s ett flygelstycke med broskornamentik och en figur i friskulptur , de sist- nämnda föreställande evangelisterna Matteus och Jo- hannes. Sockelvåningen har i mitten en tom oval, v ilken tidigare innehå llit e tt porträtt av Henrik Lohe 1 z (om de t ännu bevarade porträttet se s 00), och på ömse sidor om denna rektangulära tavlor med följande in- skrifter: (till vänster) " Gudi till ähra och dhene Kyrck- io nes Prydeningh haffwe I SI Hindrich Lohes Barn mågar I och Arffwinar dhenne Altartaff I Ian medh des beläter förährat"; (till höger) "Såsom för eene Menni I skios Olydno äro månge wor I dne Syndare: så warda ock för I eens Lydno skul månge rä tt I ferd ige Rom: V. wers: X I X". Altaruppsatsen kröns av en attika med en uppbygg- nad , liknande huvudvåningens. En rektangulär olje- målning, föreställande Gud fade r , flankeras av vridna kolonner och längst ut på vardera sidan en figur i fri- skulptur (evangeliste rna Lukas och Markus). Överst tre putti i friskulptur av vilka den mellersta hå lle r e tt språ kband med "GLORI A IN EXCELSIS DEO". Altar- uppsatsens ramverk är sedan 1938 måla t i rödbrun marmorering, skulpture rna och de vridna kolonnerna i ljust grågrönt. Total höjd 470 cm . Som framgår av den ena av inskrifterna skänktes a lta ruppsatsen till minne av den 1653 avlidne Henrik Lohe. Sannolikt ha r det skett i samband med att kyr- kans nya östparti stod färdigt omkring år 1655 . Huvud- våningens nuvarande oljemålning insattes i ramverket i samband med restaureringen å r 1938. Målningen är utförd av den franske 1600-ta lsmästaren Eustache Le- sueur och skänktes av fru Ingeborg Ohl sson. Vid samma tillfälle avlägsnades den övermålning i vitt och svart som altartavlan e rhöll vid en reparation å r 1802 (inv 1803; jfr predikstolen s 46). Lesueurs målning fi ck ersätta en na ivt utförd bild av Kristus vid gisselpe laren. Den ä ldre målningen fl yttades först till Loheska grav- koret och förvaras numera på för amlingshemmets vind. Vid reparationen 1802 tillkom också den drape- rimålning på kormuren bakom altaru ppsatsen , som fanns kvar till 1892 å rs restaurering. Fig 37. Altaruppsats, skänkt omkr 1655 till minne av bruksägaren Henrik Lohe . Huvudvåningen s oljemålning, utförd av Eustache Lesueur, in sattes 1938. Foto 1975. Reredos , donated in 1655 in memory of /ronmaster Henrik Lohe. The painting in the main panel, by Eustache Lesueur, was placed there in 1938. 42 Fors kyrk a Fragment av altarskåp Av kyrkans medeltida a ltarskåp, som togs ur bruk då den nuvarande alta ruppsatsen skänktes, åters tår fem figurer, uppställda på en kon sol på norra långhusväg- gen (fig 38). De är tillverkade av ek och saknar numera så gott som helt spå r av polykromi. Höjd 85-89 cm. Som figure rna nu ä r placerade framstä ll er de från väns- ter: Manligt he lgon , i prästdräkt men utan attribut ; S Birgitta med bok; S Esk il (Nikolaus?) med tre stenar ; kvinnligt he lgon utan att ribut ; helig konung (S Olov eller S Erik) utan att ribut. Skulpturerna kan dateras till tiden omkr 1475. I kr prot 1746 omtalas att kyrkan då ägde " I. st. gl. Altartatl a med Chri sti crucifix". Inte osannolikt avser uppgiften det medeltida alta rskåpet, som i så fall skulle ha haft en korsfästelsescen i corpus. Triumfkrucifix Triumfkrucifix (fig 39) med medeltida Kristu sbild på nytillverkat kors. Korset tillkom 1938 , då de t restaure- rade krucifixet hängdes upp i södra korsarmen. I sam- band med kyrkans restaurering 1972 fl yttades krucifix- et till sin nuvarande plats i triumfbågen. Kri stusbilden är snidad av lövträ (björk) och ha r numera endast obe- tydliga rester av kredering och färg. På bröstets högra sida och i ansiktet återstå r e tt pa rti karnation med blodspår; på håret finns rester av svart färg. Kristus framställs törnekrönt med huvudet lutat mot höger axel och med he la kroppen svängd i en båge å t höger. Hä n- Fig 38. Fem figurer som in- gått i ett altarskåp från tiden omkr 1475. Från vänster: manligt helgon utan attribut , S Birgitta, S Eskil , kvinnligt helgon utan attribut , helig konung (S Olov eller S Erik). Foto 1975 . Five jigures f rom a triptych dating from c 1475. From left lo right: male saint 1vithout attribute, St Birgitta , St Es- kil, fe ma/e saint without at- tribute, a sainted king (S t Olav or St Erik). Fig 39. Triumfkrucifix i " Kräklingemästarens" stil , utfört un- der 1400-talets andra fjä rdedel. Foto 1975 . Road in the style of the Kräk/inge Master, made during the second quarter of the 15th century. derna och de korslagda fötterna är fästade med var sin spik. Bröstkorgen är starkt markerad liksom de spända senorna på armar och ben. Ländklädet är stramt och symmetriskt draperat med en nedhängande flik på var- dera sidan. Figurens höjd 152 cm, bredd 142 cm. - Krucifixet kan dateras till 1400-talets andra fjärdedel. Det uppvisar likheter med krucifixen från Kräklinge och Vintrosa kyrkor i Närke , utförda i början av 1400-talet. Det har påvisats att mästaren till Kräklinge- krucifixet drivit en verkstad vars produktion är spridd till en rad kyrkor i Närke och Sörmland. 13 Vintrosa- krucifixet har förmodats inte vara egenhändigt utfört av mästaren och något senare än Kräklingekrucifixet. Ännu tydligare är verkstadskaraktären hos krucifixet i Fors, som återspeglar förebildens särdrag i förenklad och förgrovad form. Övrig träskulptur Biskop (fig 40--41), frontalt å tergiven , sittande på en tron av romansk typ med svarvade stolpar. Av lövträ och med obetydliga spår av polykromi i rödbrunt. Båda händerna saknas. Biskopen bär mitra och pallium. Hållningen är mycket stel och dräktens veck är sym- metriskt stiliserade och ytterst grunda. Ansiktet är långsmalt med böjd näsa och ett stelt och något hög- draget uttryck kring munnen. Höjd 81 cm. Uppsatt på långhusets norra vägg åt väster. - Skulpturen, som kan dateras till omkr 1200, står i stilistiskt avseende nära en biskopsfigur från Hjortsberga kyrka i Blekinge. Den sistnämnda visar kontakt med kontinental kate- dralskulptur och kan möjligen tänkas vara ett importar- bete från västtyskt eller franskt område , medan Eskils- tunabiskopens långt drivna förenkling av formen anty- der ett mera provinsiellt ursprung. 14 Stående manligt helgon (fig 42-43). Skulpturen av ek med mindre rester av polykromi i guld, rött och blå tt. Vänster hand avslagen, den högra har hållit ett nu förlorat attribut. Helgonet står i kontrapost åt höger och bär under en slät mantel en veckrik dräkt med mjukt fall. Ansiktet är brett och kraftfullt med fårad panna och lång, nedhängande mustasch . Håret och det korta skägget faller i symmetriskt arrangerade lockar, som inramar ansiktet. Höjd 140 cm. Sannolikt nord- tyskt arbete av god kvalitet från tiden omkr 1400. Står på en konsol på västra väggen i norra korsarmen. Jungfru Maria (fig 44) , stående med Jesusbarnet på vänstra armen. Höger hand lyfter en flik av dräkten. Figuren har burit en krona, som saknas. Skulpturen av ek med obetydliga rester av polykromi i silver, guld och blått. Högra sidan brandskadad efter en eldsvåda år 1946. Höjd 118 cm. Svenskt eller nordtyskt arbete i Inredning och in ventarier 43 Fig 40. Sittande biskop. Träskulptur från omkr 1200. Foto H Hultberg 1963. Seated bi shop, 1vooden figure dating from c 1200. den "sköna stilen" från 1400-talets förra del. Uppsatt på långhusets södra vägg, mellan fönstren. Kristus som smärtoman. Av lind. Svårt brandskadad vid eldsvådan 1946 och sedermera överförd till Statens historiska museum (inv 26020). Vid branden förstördes halva ansiktet, hela vänster arm, höger underarm samt Fig 41. Detalj av biskopsbilden , tig 40. Foto 1975. Detai/ of bi shop in jigure 40. båda fötterna. Återstoden av skulpturens vänstra sida är förkolnad och hela ytan svartnad. Höjd ca 105 cm. En polykromerad kopia av den kompletta skulpturen utfördes med hjälp av fotografier av konservator Al- fred Nilsson å r 1950 och är nu uppställd i kyrkan , un- der triumfbågen. på södra sidan. Smärtomannen är ett svenskt arbete från 1400-talets slut och utförd i samma verkstad som en smärtoman i Malung , Dalarna, en bild av Gud fader från Tyresö , Södermanland (SMH inv 6267: I) samt två skulpturer från Tortuna, Västmanland (SH M inv 3766:3-4). 15 S Martin till häs t (fig 45). Av lövträ med relativt välbevarad polykromi. Helgonets mantel ä r förgylld med blått foder , underklädnaden grön och strumporna röda. Runt höften ett bälte med förgyllda korsblom- mor. På huvudet en röd hatt. Hästen är helt grå, sadeln röd. Helgonets högra arm (som hållit en kniv) saknas till största delen. Vänster hand håller upp mantelfliken som skall skäras loss. I ryggen har figuren en infälld platta av ek och är under denna ihålig. Höjd 142 cm, hästens längd 110 cm. Svenskt arbete frå n 1400-ta lets senare del. Uppställd på en sockel i norra korsarmen på östra sidan. Den heliga Anna (fig 46) , jungfru Marias moder. Skulpturen av lövträ med rela tivt välbevarad polykro- mi . Helgonet sitter på en gotisk bänk med en fial beva- rad. Hennes dräkt är förgylld med blått foder. På vän- stra knäet sitter Maria, iförd förgylld klänning , krönt och med Jesusbarnet på höger knä. Förutom färgerna guld och blåt t förekommer mindre partier rött. Höjd 77 cm. Svenskt arbete från 1400-talets slut. Uppsatt på långhusets norra vägg närmast korsarmen. Den apokalyptiska Maria , ståend~ på månen och med Jesusbarnet på vänstra armen (fig 47) . Skulpturen av lövträ med rester av polykromi i huvudsakligen blått och guld. Barnets huvud och Marias högra hand och krona saknas. Höjd 114 cm. Svenskt arbete från 1400- talets senare del. Uppsatt på långhusets södra vägg närmast korsarmen . Predikstol Predikstol (fig 48) , bestående av korg , ljudtak och trappa. Korgen är bruten i sex fält, skilda åt av vridna kolonner. I vart och ett av fälten står en figur , från vänster: Johannes (med örn) , Markus (med lejon) , Matteus (med ängel) , Lukas (med oxe), Kristus (med kors) , Paulus (med svärd). Korgen är i övrigt dekore- rad med broskornamentik och olika slag av maskaroner (lejon , änglar, människor). Den avslutas nedåt av en kraftig druvklase . In redning och 111 vcn taricr 45 Fig 42. Manligt helgon. Sannolikt nordtysk träskulptur från omkr 1400. Foto 1975. Ma/e saint. Carved wooden jigure, probably N German work dating from c 1400. 46 Fors kyrk a Ljudtaket har frontoner med rik broskornamentik och arkitektoniskt uppbyggd , lanterninliknande över- del med å tta sidor, skilda å t av pilastrar. Det hela kröns av broskvoluter och en Kristusfigur med korsklot och segerfana. På ljudtakers undersida broskornamentik, en strålsol samt en förgylld duva. Trappans barriär är indelad i fyra fält med i vardera ett broskornament. Trappan avs lutas nedåt av kraftiga, vridna stolpar, krönta av kulor. Predikstolen skänktes år 1675 av Ulrik Lohe, förval- tare vid Tunafors bruk och bror till Henrik Lohe. På korgens insida fanns tidigare en plåttavla med följande inskrift: "Till Guds namns ära och denna kyrkio till prydnad, hafwer Äreborne och Högaktad Herre Uld- rich Lohe förärat denna Prädikstol A° 1675". 16 Pre- Fig 43. Detalj av hel- gonskulpturen, fig 42. Foto 1975. Detail of saint in flgure 42. dikstolen hade från början sin plats på korsmittens nordvästra hörnpelare. Ar 1758 "föll Kyrkiorådet på de tankar , at Predikstolen kunde flyttas på fremre pela- ren wid Lohiska grafwen der mera Ljus är , hwar öfwer man framdeles kommer at rådgjöra" (kr prot). Flytt- ningen genomfördes först 1792, då predikstolen upp- sattes på sin nuvarande plats på den nordöstra hörnpe- laren (inv 1815). Predikstolen har målats om flera gång- er. Nuvarande bemålning i tegelrött och grågult till- kom vid restaureringen 1938. Dessförinnan var predik- stolen målad i svart och vitt, en övermålning som den först erhållit vid reparationen 1802. Den av Ulrik Lohe skänkta predikstolen ersatte en äldre, som av allt att döma tillkommit 1640. Detta år utbetalades nämligen 380 daler kmt ''för sielfwa predicostolen och dess Fig 44 . Mariabild från 1400-talets förra del. Foto 1975. Figure ofth e Virgin , early part ofth e 15th century . Inredning och in vent arier 47 Fig 45. S Martin. Svenskt arbete från 1400-talets andra hälft. Foto 1975 . St Martin , Swedish work dating from the second half of the 15th century . himmel" samt 14 daler kmt "för predikstolens uppsät- tiande och det som giordes till Trappan". Timglas Timglas av snidat och förgyllt trä i gustaviansk stil. På den fyrkantiga fotplattan läses: " Förärat af. I Fristads Ålderman I nen Herr. I Anders Lang. I Ann(o) 1780" . Höjd 81 cm. På predikstolen. Bänkinredning I 1600-talets räkenskaper finns strödda uppgifter om reparation och komplettering av kyrkans dåvarande bänkinredning. I samband med en å r 1742 igångsatt upprustning av kyrkan påbörjade man också utbyte av hela bänkinredningen. Merparten av de nya bänkarna tycks ha tillkommit 1743 (räk) , men arbetet var inte helt 48 Fors kyrka Fig 46. S Anna själv tredje. Svenskt arbete från 1400-talets senare del. Foto 1975 . The Virgin and Child 1vith St Anna. Swedish 1vork , second half ofthe 15rh century . avslutat förrän 1750 då målaren Pähr Nordberg erhöll 900 daler för att han " anstrukit och måhlat Kyrkjo- hwalfwet samt de nybyggda Stohlarne mm . .. '' 1740-talets bänkinredning fanns kvar till restaure- ringen 1873 då den, som nämnts , ersattes av öppna bänkar i nygotisk stil och med bemålning i ekimita tion (fi g 27). De öppna bänkar, som vid restaureringe n 1938 fi ck ersätta 1873 års, finn s sedan 1972 kvar endast i långhuset , där bänkkvarteren nu upptar 12 bänkar på vardera sidan. Bänkarna har enkla, rekta,ngulära gavlar med ett rundbågigt, marmorerat fä lt. Gavl arna bevarar efter senaste restaureringen färgskalan från 1938 me- dan bänkarnas inre målats om (se ovan s 38). I tvär- skeppet och i det Loheska gravkoret insattes vid res ta ureringen 1972 lösa stolar av natu rfärgad bok med blå , stoppad s its . Korskrank Ett korskrank tycks ha funnit s fram till början av 1700-talet. Räk 1713 upptar en utbetalning "för skran- ketz nedtagande utur Choret". Redan 1679 kl agades på sockenstämman "öfwer det Skrankewerket, som uthan något samtycke uthi någon allmän Sochnestämma war upsatt öfwer den främsta quinfolks Stolen uppå Lång- raden i Kyrkian, at det skymmer och hind rar pros pec- tet till HögChoret fö r dem som hafwa sine Stolrum der efter". Om skrankets närmare utseende finn s inga uppgifter bevarade . Att döma av citatet från 1670 fanns det då kvar bara på norra sidan. Fig 47. Mariabild . Svenskt arbete från 1400-talets senare del. Foto 1975. The Virgin , Swedish work, second ha/f of the 15th century. Fig 48. Predikstol , skänkt 1675 av bruksförvaltaren Ulrik Lohe . Foto 1975. Pulpit, donated in 1675 by V /rik Lohe, works manager. 49 50 Fors kyrka Läktare Stadens tillväxt och ökande befolkning utgjorde från mitten av 1600-talet ett ständigt problem för försam- lingen och man hade ända in på 1900-talet stora be- kymmer med att bereda alla gudstjänstbesökare plats i kyrkorummet. Diskussioner om uppförandet av nya läktare eller utvidgning av redan befintliga är ofta före- kommande inslag i stämmoprotokollen. Enligt äldre uppgifter hade redan i början av 1500-talet en mindre läktare med uppgång satts upp på långhusets södra vägg. 17 Läktaren gjorde , åtminstone en tid, tjänst som orgelläktare och skall ha försvunnit i samband med tillkomsten av södra korsarmen. Första gången en läk- tare nämns i räkenskaperna är 1672, då en byggmästare erhöll 150 daler i arbetslön "för lechtaren och stolarne der Uppå". Läktaren, som enligt samma källa uppförts i södra korsarmen, målades samma år av målaren Christian Rembler mot 109 daler i lön. 1684 väcktes i sockenstämman förslag om att också bygga en läktare i norra korsarmen och i maj 1687 utkvitterade snickaren Olof Olofsson 140 daler i lön för arbetet. Sommaren 1689 målades den nya läktaren. Vid mitten av 1700-talet hade läktarutrymmet blivit otillräckligt och i st prot 1759 läses bl a följande: "Up- lästes sidsta Kyrkiorådsprotocollet ad d. 11 Maji och bifölls § 1 at ny läktare skulle byggas för Bruks Patron Halenius 18 och dess Bruksfolk , efter ingen annan utväg är til bänkrum för dem; Men som Männerne besvarade det en dubbel läktare på Norra sidan torde blifwa obeqväm, at höra presten på , hälst i de nedersta bän- karne ljudet nu höres nog lamt på den enkla, ty hölt församl. det wara betre om bägge Bruks Patronerne wille beqväma sig at samtycka til den södra läktarens nedflyttande, då Halenius sedan byggde en ny der- övfer, på hvilken de, som nu äro på Norra läktaren inlagda sedan kunde flyttas och Halenius behålla den Norra, som han nu är, för sig och sitt folk, emot årlig hyra till kyrkan som afräknas på den nya läktarens kostnad hvarpå räkning uppgifves." Någon ny läktare blev trots det citerade beslutet inte uppförd vid denna tid, och ett förslag på 1760-talet "til en ny läcktare Byggnad på bägge sidor af Stora gången neder om predikstolen'' ledde heller inte till någon åtgärd (st prot 1762). På en sockenstämma 1790 beslöts "på Herr Bergs Rådet och Riddaren Rinmans 19 och fleres af Församlingens Ledamöter föreställning om nödvän- digheten af en Lektares uppbyggande i Kyrkan, til inrymmande, utom andra, äfven af Fristadens Innevå- nare" att en sådan snarast skulle uppföras - var i kyrkan och på vilket sätt ville man dock besluta först senare. En kommitte för läktarbygget tillsattes samma år och man stannade till slut för att sänka båda de äldre läktarna och i vardera korsarmen bygga en ny läktare, ovanför den gamla. Detta arbete utfördes 1792 (räk) av byggmästaren Eric Nordwall. 1873 utbyggdes den ned- re norra tvärskeppsläktaren med en läktare i det Lo- heska gravkoret (se s 33, fig 27). Arrangemanget med de dubbla tvärskeppsläktama hade bestånd till restau- reringen 1892, då 1600-talsläktarna revs och de kvarva- rande försågs med nya, genombrutna bröstningar (fig 24). 1792 års läktare fanns sedan kvar till restaurering- en 1938. Numera är orgelläktaren den enda kvarvarande läk- taren i kyrkan . Den har sedan tillkomsten ändrats och utvidgats flera gånger. I samband med 1600-talets stora ombyggnad, då den ovan nämnda äldre orgelläktaren försvann , skall man ha samlat in medel till en ny, men något bygge kom inte till stånd förrän 1672 då rådman- nen Casper Gråå20 skänkte den nuvarande orgelläkta- ren , som stod oförändrad till 1813 . Sistnämnda år ut- vidgades läktaren, fick ny bröstning och sänktes något för att bereda plats åt en planerad ny orgel (s 00) . En ny utvidgning skedde 1884 då läktarens framskjutande , närmast halvcirkelformade mittparti tillkom . Den äldre bröstningen utbyttes mot en ny genombruten med ko- lonetter och bågar, förebild för tvärskeppsläktarnas nya bröstningar vid restaureringen 1892. Orgelläkta- rens nuvarande bröstning med ramstycken och profile- rade fyllningar tillkom 1938. Sedan 1972 är den målad i en mörkt och en ljust blå färg . Orgel Att Fors kyrka haft en orgel åtminstone sedan mitten av 1600-talet framgår av en anteckning i st prot 1666 om att bänkinredning skulle utföras i östra manfolksraden i korset, där förra orgelläktaren hade stått. Första gång- en en orgel direkt omnämns i arkivalierna är i början av 1670-talet. Räk 1671-1672 upptar nämligen en utbetal- ning till "Organisten Johannes som Vpferdade Regal- stemman vthi Positivet" . Detta bör ha haft samband med att positivet flyttades till den 1672 skänkta orgel- läktaren i väster. 1673 lagades regalstämman , denna gång av organisten Carl i Torshälla , och samme man fick år 1680 betalt för att "han lagade och stelte orge- werket här i kyrkian". 1682 beslöt sockenstämman att "det ofärdiga positi- vet på orgelläktaren skulle förbättras och för billigt werde bortsäljas". Någon försäljning tycks dock inte ha kommit till stånd, och av allt att döma var det den gamla orgeln som år 1690 reparerades av Mäster Olof Joensson mot en ersättning av 78 Dr kmt. Ett nytt orgelverk inköptes slutligen 1701. Det hade 10 stämmor21 och krävde enligt räkenskaperna repara- tioner efter bara två år. Orgeln lagades åter 1724, 1750 och 1767 - reparationen det sistnämnda året var mycket omfattande och kostade församlingen totalt 882 Dr kmt. Detta till trots befann sig orgeln vid början av 1800-talet på nytt i mycket dåligt skick. Sockenstäm- man beslöt 1803 om en ny stor reparation efter anbud av orgelbyggaren Olof Schwan. 22 Verkställandet kom dock att uppskjutas och 1806 väcktes ett alternativt förslag om inköp av ett helt nytt orgelverk från Schwan , som lämnat anbud på en orgel för 745 Rdr Banco. Efter diskussion bestämde man sig för att trots allt reparera, då man ansåg att 745 daler skulle vara en alltför kännbar utgift för församlingen . Inte heller den- na gång hann Schwan påbörja arbetet förrän situatio- nen radikalt förändrades genom en donation . Bruksdi- rektören L E Halenii änka , Mari a Sophia Bistedt skänkte tillsammans med mågen , Olof Gallen och dot- tern, Brita Sophia Halenius , 1500 Rdr till anskaffande av ett nytt orgelverk. Uppdraget gick denna gång inte till Olof Schwan , utan till orgelbyggaren Pehr Strand, 23 som 1814 fullbordade kyrkans nya 13-stämmiga orgel. 24 Orgelns ännu bevarade tredelade fasad (fig 16) av triumfbågstyp ritades av P W Palmroth . 25 Mittpar- tiets bågöppning fl ankeras av doriska pilastrar och på frisen läses donatorernas initialer . Mittpartiet kröns av en strålsol , sidopartierna av bevingade kerubhuvuden . Fasaden är målad i grågul marmorering med ornamen- ten förgyllda. Den 1701 inköpta orgeln såldes 1815 till Hova för- samling i Västergötland och inbringade 66 Rdr 32 sk Banco . Kostnaderna för Strands nya- orgel blev avse- värt högre än beräknat och till de donerade 1500 Rdr fick församlingen lägga ytterligare 1100 Rdr. 1814 års orgel kom att göra tjänst i drygt ett sekel, men blev på 1850- och 1890-talen föremål för ganska omfattande ombyggnader. 1921 ersattes den av en orgel från Setterquist & Son 26 och i samband med detta påbyggdes 1814 års fasad - som i övrigt bibehölls - med sidostycken efter ritning av arkitekt 0 Hökerberg (fig 34). På 1930-talet utökades orgeln till att omfatta 32 stämmor. Nuvarande orgel tillkom 1974 och är byggd av Orgelbyggeri Troels Krohn & S~rn, Hiller'i)d , Dan- mark . Den har 36 stämmor, 27 fördel ade på huvudverk , svällverk, ryggpositiv och pedalverk . Orgeln har me- kani sk traktur samt elektrisk registratur och koppel. En del av piporna är övertagna från 1921 års orgel och sådana ingår i 12 av stämmorna. Principal 8' i fasaden, som sedan 1921 stått stum, har åter gjorts ljudande och är den enda stämma som återstår av Strands orgel från Inred ning och inventari er 51 1814. Fasaden har återställts i sitt ursprungliga skick genom att de år 1921 tillkomna sidostyckena har av- lägsnats. En kororgel står sedan restaureringen 1972 vid ko- rets södra vägg. Den är byggd av Orgelbyggeri Troels Krohn & S'i>n, och omfattar 7 stämmor. Cembalo Cembalo av märket Wittmayer. Instrumentet har två manualer och är försett med 16 ' -stämma, två 8' -stäm- mor, 4'-stämma, manualkoppel samt delad luta. An- skaffad 1965. Står på podiet i södra korsarmen . Nummertavlor Som nummertavlor i långhuset fungerar sedan restau- reringen 1972 rektangulära , vitlaserade träplattor. En oval nummertavla med förgylld ram är uppsatt i Lo- heska gravkoret och två likadana samt två något större nummertavlor av samma typ förvaras på församlings- hemmets vind. Höjd resp 93 och 125 cm. Samtliga de ovala nummertavlorna torde härröra från 1800-talets början. Olof Gallen och Brita Sophia Halenius skänk- te 1815 två förgyllda nummertavlor med oval form (inv) och 1820 inköptes två ovala nummertavlor " med sira- ter" (räk). Dopredskap Dopfunt av kolmårdsmarmor. Låg cuppa med grund fördjupning. Fyrkantigt skaft med tre vulster på var sida. Kvadrati sk fotplatta. Höjd 98 ,5 cm, cuppans Fig 49. Dopfuntsfot av granit , 1100-talet. Foto 1975. Granite font base, 12th cen tury. 52 Fors kyrka Fig 50. Cuppa från en dopfunt , skänkt 1670 av lagmannen Erik Lagerkvist. Foto Strängnäs museum. Bo1vl ji-om a font, donated in 1670 by Erik lagerkvist. diameter 71 cm. Tillkommen 1938. Står i koret på södra sidan. Medeltida dopfuntsfot av granit (tig 49). Överst en kraftig repstav och därunder ett halvsfäriskt parti. Centralt urtappningshå l. Höjd ca 40 cm , d iameter ca 75 cm. Sannolikt 1100-talet. Jfr t ex funten i Veck- holm , Uppland (SvK Up Bd Vlll:I , s 90). Dopfunt av kalksten med dekor i låg plattrelief; de upphöjda partierna rödmålade. Cuppan (tig 50) åttkan- tig med inskrift runt fördjupningen: "ERICH LA- GERQWIST28 DEN ÄLSTE ANNO 1670" och på de lodräta sidorna dekor av granatäpple, druvklase , blomma , fågel mm . Foten fyrsidig och nedå t avsmal- nande med dekor av dju1figurer , granatäpplen, druvkla- sar, ekollon mm samt adliga ätten Lagerqvists, nr 593 vapen och init ialerna E L. Cuppan förvaras i Strängnäs museum , foten (som är spräckt i två del a r) i Eskilstuna museer. Dopskål av tenn ; terrin i rokokoformer. Höjd 11 cm , diameter 21 cm. I botten starkt nötta stämplar enligt vilka skålen tillverkats av Eric Broberg i Eskilstuna. 29 Av å rsstämpeln kan numera endast siffran (2) urskiljas men i inv 1800 uppges att en äldre dopskål av tenn omgjorts till en ny . Dopfat av silver med godronnerad kant och kraftiga handtag med graverade bladrankor. Avsett för dopfun- ten och ritat av Ove Leijonhufvud. Höjd 11 cm, diame- ter 47 cm. Tillverkat av K Andersson , Stockholm å r 1938. Enligt inskrift skänkt samma å r av Robert Lager- berg. Nattvardskärl Barockpokal (tig 51-52) av förgyllt silver med skål och lock utformade som en druvklase. Locket kröns av en urna. Skaftet är i form av ett träd , omslingrat av vin- ranka i vilken en man med höjd krokig kniv klänger , i färd med att skörda druvor. I övergången mellan skaft och skål fyra dekorativa voluter. Skålens druvklasde- kor återkommer på fotens nedersta del medan den övre utgörs av ett slätt , konkavt parti. På skålens bräm två stämplar: bokstaven N ( = N iirnberg) samt en otydlig mästarstämpel (som också finn s på foten) , en ålder- mansranka samt den sekundärt graverade inskriften: "Tilhörer Eskilstuna Kyrka. Väger 44 Lod " . Höjd med lock 34 cm, skålens största diameter 10 cm. Poka- len kan dateras till mitten av 1600-talet. Den är säkerli- gen identi sk med den "Credentz gifvit efter een Råd- mans Enkia wijd Namn Anders Hans Enkia", som omnämns i inv 1701. Kalkar : I Av förgyllt silver (tig 53). Sexpassformig fot med profilerad sarg. 1 ett av passen ett graverat , likarmat kors inom en cirkel. Sexkantigt skaft med graverad dekor av fönsterformer med nätsgrafferad bakgrund. Skaftet har en kraftig nod vars yta är indelad i rombiska utsprång , fyllda med graverade blom- och bladornament. Klockformig slät cuppa. På cuppans bräm en mycket liten stämpel: kursivt V. Under foten inskriften: "Gåva till Fors kyrka advent 1946 av fröken Ottil Lindström , Eskilstuna." Höjd 18 ,5 cm , skålens diameter 10 cm. - Svenskt 1500-talsarbete. Kalken inköptes 1946 i konsthandel i Stockholm för medel som skänkts av fröken Lind ström. 30 1963 kompletterades kalken med en slät , förgylld paten , tillverkad av guld- smedsfirman C G Råström i Stockholm. -2. Av för- gyllt silver (tig 54). Rokokotyp med vridna åsar på fotens sluttande sarg samt runt , profilerat skaft med markerad nod . Hög cuppa med en våglinje invid brä- met och sekundär inskrift: "Tilhörer Eski lstuna kyr- ka". Höjd 24 ,5 cm , skålens diameter 13 cm . Kalken tillverkades 1750 av guldsmeden Matti as Uthfall, 31 delvis med användning av silver från en äldre kalk (inv 1803). Uthfalls mästarstämpel återfinns under foten på kalken medan däremot en tillhörande , slät paten av förgyllt silver helt saknar stämplar. Till kalken hör dessutom en nytillverkad insats med snäs , inköpt 1959 från guldsmedsfirman C G Råström. -3. Av silver med sexkantig, profilerad fot och balusterformat skaft med nod i drivet arbete. Vid , klockformig cuppa, in- vändigt förgylld. Höjd 25 cm, cuppans diameter 14 cm. Tillverkad av C G Hall berg å r 1945. En tillhörande slät paten (diameter 16 cm) är utförd av samma firma å r 1937. --4. Modern uppsättning bestående av kalk , pa- ten och oblatask i enkla former. På kalkens fot inskrif- ten: ,, AD GLORIAM DEi. ECCLESIA E FORSENSIS IN USUM A.D. MC MLXVI. ". Under foten en inskrift som Fig 51. Barockpokal tillve11