Köpings 

SVERIGES KYRKOR 
ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM 

Köpings kyrkor 


Köpings rkor 

SLÄTTBO HÄRAD, ÖLAND 
Av RAGNHILD BOSTRÖM 
VOLYM 170 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL 
UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE 
OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN 
Almqvist & Wiksell International 1977 
UTGIVET MED ANSLAG FRÅN 
STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD 
REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, STEN KARLING, 
ERIK B LUNDBERG OCH R AXEL UNNERBÄCK 
Beskrivningen av Köpings kyrkor avslutades i oktober 1976. Manuskriptet är 
granskat av Aron Andersson och R Axel Unnerbäck. Excerperingen är utförd av 
författaren 1944 och 1975 samt kompletterad av Hilda Kauri 1959 och av Karin 
lngvarson 1975. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning 
är utförd av Albert Read. Bildmateria/, anteckningar och excerpter förvaras i 
ATA. 
Fotografer: Erik Cornelius, Alfred Edle, Sören Hallgren, Nils Lagergren, 
K G Petersson, Gösta Planthaber, Johnny Roosva/ samt författaren. 
Uppmätningar: S Hesse/gren & S Fränne, Gunnar Wiren samt författaren. 
Grafisk formgivare: Vidar Forsberg. 
Omslagsbilden dterger Pietii. Nordtyskt eller svenskt arbete frdn 1400-talets 
förra hälft. KLM. Foto S Hallgren 1964. 
Pd omstdende sida: Slättbo härads sigi/lfrdn 1561 efter ritning i RA. 
ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1977 ISBN 91-7402-021-8 
Förord 

I förorden till Öland I: 2 och I: 6 (volymerna 116 och 142) har Sveriges Kyrkors utgivare redogjort 
för en del av förberedelserna till publiceringen av Ölands kyrkor och det trängda ekonomiska läge, 
som i början av 1950-talet tvingade utgivarna att skjuta upp utgivningen av Öland på obestämd tid. 
Det påtvingade uppskovet visade sig emellertid vara inte enbart till nackdel, framför allt på grund av 
att flertalet Ölandskyrkor under mellantiden genomgått mer eller mindre genomgripande restaure­
ringar. De byggnadshistoriska undersökningar, som varit möjliga att genomföra under golv och 
bakom putslager, har nämligen givit en ganska förändrad bild av kyrkornas tillkomsthistoria, i 
jämförelse med den som gavs i de ursprungliga manuskripten. Modernare undersökningsmetoder 
och hjälpvetenskaper har också kommit det fortsatta arbetet tillgodo. Det har dels gått att få fram 
en relativ kronologi, dels har man i flera fall kunnat datera de äldsta anläggningarna närmare än 
vad som tidigare varit möjligt. 
Den nu föreliggande volymen om Köpings kyrkor på Öland är den nionde i ordningen med 
Ragnhild Boström som författare. Avsikten var från början att publicera beskrivningen 1949, men 
projektet måste bl a av ovan angivna skäl skjutas på framtiden. Vid rivningen av dömda 1800-tals­
kyrkan år 1953, vid vilken Ragnhild Boström var RAÄ kontrollant, framkom dels grunden till den 
medeltida kyrkan, dels påträffades ett stort antal fragment av runstenar med ursprunglig färg. De 
hade använts som murstenar, först i 1100-talskyrkan, sedan i den år 1800 byggda kyrkan. 
Vi tackar författaren för hennes oförtrutna arbetsinsatser och uttrycker vår uppskattning av den 
omsorg och iderikedom varmed hon bedriver dem. I detta sammanhang vill vi också tacka anti­
kvarien Helmer Gustavson, som skrivit ett avsnitt om stenarna. 
Docent Sölve Göransson och amanuens Hella Schulze har också medverkat som författare i 
boken. Den förre har även, liksom tidigare, på nära håll följt författaren i hennes arbete och gjort 
måttanalyser på de medeltida murresterna. För allt detta tackar vi dem båda. Domkyrkokomminister 
Lars Magnus Holmbäck, författare till klockbeskrivningen, kan inte nås av vårt tack. Han avled i 
september förra året. Det är med den största uppskattning och med stor saknad, som vi ser tillbaka 
på ett nära 30-årigt samarbete, när det gällde orglar och klockor. Glädjande nog föreligger en full­
ständig inventering av Ölands kyrkor, utförd av L M Holmbäck 1970. 
Flera institutioner och personer har på olika sätt bistått med expertis. Främst vill vi med tacksam­
het nämna verkmästare Sture Martinsson hos Byggnads AB V Liljenberg och hans medhjälpare 
för ett fruktbärande samarbete 1953-1954 med RAÄ kontrollant vid rivningen av den gamla kyrkan 
och uppförandet av den nya. Vi tackar också antikvarien Margareta Sjöberg vid RAÄ och AMS 
Ölandskontor för bistånd 1970 att ordna upp byggnadsfragment för undersökning och fotografering. 
Andra specialister, som beredvilligt delat med sig av sina kunskaper är förste antikvarie Inger Estham 
(textilier), förste intendent Kersti Holmquist (silver och mässing) samt förste statsgeolog Erik Åhman 
(stenbestämning). Vi tackar dem för deras medverkan, liksom vi tackar intendenten Sören Hallgren 
för förnämligt bildmaterial, vidare professor Sven Hesselgren och arkitekten SAR Samuel Fränne, 
som i sin ungdom mätte upp nästan alla Ölands kyrkor, fru Karin lngvarson, som i Vadstena lands­
arkiv kompletterat arkivexcerperingen, och Vidar Forsberg, som bär ansvaret för den grafiska ut­
formningen. 
Vi tackar också församlingens kyrkoherdar, både den förutvarande, Tage Berggren, och den nu­
varande, Karl-Bertil Lundgren, samt tidigare och nuvarande kyrkovaktmästare och deras vikarier, 
Albert Nelson, Gunn-Britt och Gilbert Nelson samt Nore Nilsson, som var och en på sitt sätt har 
medverkat till bokens fullbordande. Många andra församlingsbor vill vi tacka för visat intresse, 
bl a major Sven Thorsen, handlanden Bengt Boman, byggm!istare Bertil Peterson (son till Elis 
Peterson, på flera ställen citerad i boken) och Helmer Nilsson, föreståndare för Hembygdsmuseet. 
Slutligen tackar vi arkitekten Gunnar Wiren, som började sin tjänstgöring vid Sveriges Kyrkors 
redaktion 1976 genom att mäta upp Köpings kyrka. 
Till antikvarien Hilda Kauri och fil kand Elsa Holm, som båda nyligen lämnat Sveriges Kyrkor 
efter väl meriterad, mångårig tjänstgöring, framför redaktionskommitten ett varmt tack för osparda 
mödor och gott kamratskap. 
Stockholm i maj 1977 
Aron Andersson Sten Kar/ing Erik B Lundberg R Axel Unnerbäck 

Innehåll 

KÖPINGS KYRKOR 
FÖRORD 5 

Inledning av Ragnhild Boström, Sölve Göransson och Hella 

Schulze 9 

KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPLAR 12 

I. KÖPINGS TRÄKYRKA 24 

Il. KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 25 

Byggnadsbeskrivning 28 

Byggnadshistoria 47 

Glasmålningar 48 

Kalkmålningar 49 

Inredning och inventarier 50 

III. 1805 ÅRS KYRKA I KÖPING 68 

Byggnadsbeskrivning 68 

Inredning och inventarier 72 

IV. 1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 81 

Byggnadsbeskrivning 81 

Inredning och inventarier 83 

NOTER 99 

KÄLLOR OCH LITTERATUR 105 

FÖRKORTNINGAR 108 

SUMMARY 109 


KÖPINGS KYRKOR 

Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Slättbo härad, 
Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Borgholms kommun 
Inledning 
av Ragnhild Boström, Sölve Göransson och Hella Schulze 
Arkeologiska undersökningar, ännu inte avslutade, 
har visat, att Köping varit ett tättbebyggt samhälle 
främst . under två perioder, den yngre stenåldern och 
vikingatid/medeltid. Kulturlagret från det vikingatida 
samhället visar, att detta huvudsakligen grupperat sig 
utmed nuvarande väg 136, från Klinta camping t o m 
Solbergatäkten 1 :1. 
Den grunda Köpingsviken erbjöd en lämplig hamn 
för vikingatidens fartyg. Att man haft vida kontakter 
med främmande länder visar bl a en persisk bronskanna 
(fynd i en båtbrandgrav från 900-talet; Petersson 1958), 
keramik av slavisk typ och tyska mynt. Utgrävningarna 
1971-1972 visar, att stenbrytning och -slipning före­
kommit här förmodligen redan under vikingatiden 
(Hagberg 1973). Stenindustrin avspeglar sig även i 
mängden av runristade gravmonument (beskrivna 
nedan). 
Andra hantverk, som påvisats genom de arkeologiska 
undersökningarna, var bronsgjuteri samt tillverkning av 
föremål i horn och ben. 
Trakten är synnerligen rik på fasta fornlämningar, 
bl a stensättningar av olika slag (fig 3), trots att deras 
antal kraftigt decimerats sedan 1600- och 1700-talen, 
då Rhezelius, Hadorph och Hilfeling besökte ön. 
Hadorph berättar bl a om två labyrinter: »uester 
uthom kyrkian, litet norr, synes ännu stenar efter 2 
Tröyenborgar som dher i förtijden warit hafua, oden 
till ähra satte och kringdansade .. . » (S 30, fol 78r:o). 
På Alvaret V om kyrkan, samt mellan Alvaret och 
den nuvarande kyrkan finns ett flertal domarringar på 
ett utmed landborgsbranten beläget gravfält (fig 3), »en 
Tingzplatz som många åpreste stenar än uittna» (Ha­
dorph, S 30, s 78-79). 
Även Ö och SO om kyrkan finns rester av ett forn­
tida gravfält, varom Hadorph skriver: »dher är och en 
gammal gamal hednisk begrafningsåhs ostlinnes om 
kyrkian som högarna och en Runesten [den s k Tings­
flisa, fig 2) än uittna ...» (S 30, s 78, 79). 
Vid provgrävningar 1975 påträffades gravar även på 
åkern NO om församlingshemmet, ca 250 m NO om 
kyrkan. Här fann arkeologerna tre välbevarade skelett, 
de första skelettgravarna i Köpingsvik som med säker­
het kan dateras till sen vikingatid. De döda hade lagts 
i träkistor, av vilka lock, botten, gavlar och kistspikar 
delvis återstod. Gravarna låg i Ö-V riktning med huvud 
i V. Som gravgods medföljde bl a dubbelkammar, kni­
var och spjutspetsar. 
Den ovannämnda Tingsflisa står på en kulle strax 
SÖ om kyrkan, en stor runsten av grå kalksten (fig 2). 
Den åt Ö vända inskriften, som är inskriven i en drak­
slinga, lyder i översättning: »Torer och Torsten och 
Torfast, dessa bröder reste stenen över sin fader Gunn­
fus. Gud hjälpe hans själ.» Höjd 280 cm. 1000-talets 
andra hälft. SvR Öl 46. 
Ett par hundra meter NV om kyrkan, på Solberga­
täkten 1 : 2, står också en runsten. 
I början av 1900-talet hävdade Sven Tunberg, att 
starka indicier pekade på, att Köping under tiden 
Fig 1. Jungfru Maria vid korsets fot, detalj av altartavlan i fig 97, målad omkring 
1650 och tillskriven Peter Bundi, Kalmar. Foto R Boström 1976. 
The Virgin at the foot of the cross, detail from the a/tarpiece in figure 97, painted 
about 1650 and ascribed to Peter Bundi, Kalmar. 
9 
KÖP INGS KYRKOR 
Fig 2. Tingsrlisa, runsten från 1000-ta lels andra hä lft. Foto 
S Ha llgren 1975. 
R1111esto11e da ti11g from the seco11d hal/ oj rhe J J th ce11/11ry . 
cirka 1050- cirka 11 39 varit biskopssäte, innan det 
slogs samman med Lionga till L inköpings stift. 1 D enna 
teori har na turli gtvis varit föremål fö r diskussioner. Hur 
därmed än må förhålla sig, kva rstå r fa ktum a tt orten 
hade speciell betydelse: dels den ä ldsta stenkyrkans impo­
nerande mått (f ig 31), dels det ytterst stora anta let kristna 
gravmonument från 1000-ta let (fig l 2 ff , se nedan). 
Köpings kyrka är ej belägen vid någon av socknens 
byar utan ovanför stranden på Solberga bys utmark, 
3/4 km SY om Klinta by. Namnet hänför sig till den 
handelsort vid Köpingsviken som florerade vid tiden 
för kyrkans tillkomst och invid vilken den byggdes. 
D en genuina medeltida namnformen var Köpung: 
(de) kopunge (omkring 1320; SD 888), ecclesie (genitiv) 
kopung (1398; UUB, C 19, fo l 23 l v). 
Köpings kyrka var »regalis» (enligt Linköpings dom­
kyrkas pappersregister från l 500-talets början, Kh 54, 
s 102). Detta sammanhänger tro ligen bl a med att den 
närmaste byn, Klinta, ännu i förra hälften av l 500­
talet helt bestod av gårdar av krono natur, vilket kan 
lyda på att den varit en »konungsby» med gammal 
förvaltningsfunktion. 
Genom ett fundationsbrev av 18/4 1469 upplät 
konung Kri st iern I på begäran »wor oc kranens kirke 
K0binge» till Johannitorden för att ombyggas till S:t 
Johanne kloster. Till denna st iftelse, som ålades om­
so rgen om de spetä lska på Öland mot vederlag i form 
av »spita letionden» frå n ön, skall ha lagts även annex­
kyrkan Egby och byn Klinta samt ön Vinö i Stege­
holmsskären.2 Projektet blev a ldrig realiserat; i stä llet 
ombildades omkring 1480 Uk nabäcks hospital nära 
Mönsterås på fast landet, arvtagare till det på l 200-talet 
nämnda hospitalet på Öland, till Kronobäcks johannit­
kloster." 
Kyrkan nämns bland dem som sk ulle ha erhå lli t 
reliker av Er ik den helige (t l 160; Ahlqvist 2: I , s 208­
209, not I ). ' 
Prästgå rden ligger 700 m S om kyrkan, men endast 
300 m NNO om den senare låg förr den lilla gården 
Gröndal, tidvis inrättad ti ll krog (fig 5); Sven Håkans­
son i Grönda l blev 1665 tillsatt ti ll »taverner i Slätbo 
härad». Grönda l ka ll ades under 1600-talet ofta Kloc­
karegården (f ig 6). 
Vid Köpings kyrka sammanträdde under medeltiden 
Slät bo härads ting. Dombrev ha r där utfärdats I /J 0 l 315 
(aput kop1111gskyrkiu, SD 2034) och 21 /7 1413 (?; a 
kopo11gs thinge, Hildebrands diplomatarium, VHAA:s 
dep, RA), och lagmansting hölls där 27/ l l 1423 (j 
kopung, pergamentsbrev, RA). Om tingstaden erinrar 
namnet på den präktiga runstenen Tingsflisa (fig 2) ­
benämnd så redan hos Rhezelius 1634. När förra 
marknadsp lanen mellan kyrkogården och Ti ngsf li san ­
marknaden inrättades l 795 - skattlades omkring l 820 
erhö ll den namnet Tingsene, 'a li ksom Dalens kronotorp 
Ö därom samtidigt omdöptes till Tingsdal. - V om 
kyrkan har under Nyare tiden hä radets avrättni ngsplats 
vari t belägen; galgen var rest i Galgerör uppe på Kö­
pings klint. 
l 744 och även flera gånger tidigare framfördes klago­
mål över brännvins- och ölfö rsä ljningen i krogen 
»Dahlen» (st prot). - I samband med uppförandet av 
en ny kyrka 1805 anhölls, att intet brännvin skulle 
försäljas vid kyrkan (st prot). Förbudet förnyades l 806 
(st prot), men utan verkan, att döma av en ännu levande 
muntlig tradit ion. Man skyllde nämligen l 800-ta ls­
kyrkans då liga sydmur (se nedan) på det myckna bränn­
vinsdrickandet under kyrkobygget. 
10 
i 
Fig 3. Köpings kyrka 
i landskapet. I för­
grunden domarringar 
uppe på Köpings 
Alvar. Foto S 
Ha llgren 1975. 
Distant view of 
Köping Church. 111 
the foregro1111d s to11e 
circ/es 011 Köping 
Alvar. 
Fig 4. Gamla skolan, Ölands äldsta 
folkskola, byggd 1840, numera hem­
bygdsmuseum (jfr fi g 9 C). Foto 
S Hallgren 1975. 
The old sc/100!, the ok/est e!eme11tary 
school b11ildi11g 011 Öland, built in 1840. 
Now !oca! history museum (cf Jig 9 C). 
11 
KÖPINGS KYRKOR 
Hadorph nämner 1673 två gamla brunnar, varav 
fortfarande finns svaga spår Som kyrkan: 
»En gammal brunn rätt trinn finns söder om kyrkian 
uth på backen som fordom uar ständig när marknatz­
platzen uar i bruk. In i prestegårdshagen [det nuvarande 
Prästhag] fins en lijten springkälla med steen omsatt, 
kallas kristkälla dher af att i första christenhetens 
börian här å orten haufua dhe christnat stohl [ ~stål] 
dher uti, och länge sedan in till någre år sedan altidh 
dher tagit christernampn» (S 30, fol 78c:o-79v:o). 
Den sistnämnda brunnen var med andra ord en dop­
brunn. I denna, berättade Elis Peterson5 omkring 
1960, har kyrkans brudkrona varit nedsänkt >>en gång, 
när det var ett krig». Om det var frågan om kriget 1611 
eller 1677 visste han inte. Kyrkans äldsta kända brud­
krona var yngre, från 1695 (se nedan). 
Ungefär 1,5 km V om kyrkan, under Köpings klint, 
ligger S:t Elavs källa, samt bredvid denna ett offerröse. 
Ransakningar återger 1667 en folkvisa, som var för­
knippad med källan.• 
Kyrkogård och klockstaplar 
Kyrkogårdsmur, ingångar 
Enligt en muntlig tradition, meddelad av Elis Peterson 
(not 5), låg den äldsta kyrkogården förskjuten något åt 
väster i förhållande till den nuvarande. 
Kyrkogården har nu kvadratisk plan och har måtten 
111 x 110 m (fig 8, 9). Den är omgiven av en kraftig, 
kallmurad kalkstensmur från 1805, omkring It m hög 
och 110 cm bred. I muren finns delar av den medeltida 
kyrkans åttkantpelare inmurade och sannolikt är även 
andra verkstycken från den äldsta stenkyrkan använda, 
liksom fragment av runstenar. Flera runstensstycken 
har nämligen hittats vid omläggning av kortare mur­
delar samt i samband med upptagandet av en ingång i 
norr. Hästbindslen av sten skjuter ut ur muren på östra 
sidan, insatta 1855 (st prot). 
Fyra ingångar leder in till kyrkogården. De tre i 
väster, söder och öster har stolpar, bestående av rester 
av medeltidskyrkans kolonner, mellan 183-193 cm höga 
(fig 10, 45, 79, 83; närmare beskrivna nedan, se Den 
medeltida stenkyrkan). Mellan stolparna är dubbel­
grindar av smidesjärn insatta. I norr är en ingång från 
1973, med en enkelgrind av ek. - Grusade gångar 
för till kyrkan från grindarna. Närmast kyrkan är en 
flisläggning, i övrigt är kyrkogården gräsbevuxen. 
Beträffande en brunn på kyrkogården, se nedan, kap 
Kyrkogård. 
I Prästhag, lövskogsområdet strax söder om kyrkan, 
öppnar sig en glänta, kallad Klockslätten. Namnet 
kommer därav, att kyrkoherden Olaus Wallinus7 år 
1677 lät gräva ned kyrkklockorna, för att rädda dem 
undan danskarna. Han lär även ha räddat kyrkans 
silver (Håkanssons 157). Mitt i Klockslätten står en ek, 
vilken enligt Elis Peterson (not 5) växer i den grop, i 
vilken klockorna var nedgrävda. 
1750 framfördes klagomål över brudridandet• (st 
prot) och 1757 utfärdades förbud att bruka halm på 
kyrkogolvet, för eldfarans skull (st prot). 
Öster om kyrkan ligger Ölands äldsta folkskola 
(fig 4, 9 C), enligt en inskriftstavla över ingången även 
sockenstuga, byggd 1840. Den tillkom alltså två år före 
folkskolestadgan. Används numera som hembygds­
museum. Yttertrappan flankeras av två byggnads­
fragment från Borgholms slott. 
Invid de tre äldsta ingångarna leder trappformade 
klivstättor av sten över muren (fig 10, 79, 83). Ur­
sprungligen var stättorna av trä. 1634 hade kyrkogården 
en ingång under ett litet sadeltak i sydväst samt en 
klivstätta av trä över östra muren (fig 25). 
På 1600- och 1700-talen hade kyrkogården samma 
form som nu (fig 5-7). De små kvadratiska marke­
ringarna på kartbilderna är troligen stigluckor av trä 
under tak, av okänd ålder. Två av dem, den östra och 
södra, är avbildade 1750 av Frigelius (fig 27). Alla tre 
luckorna genomgick en omfattande reparation i början 
av 1700-talet. 1746 beslöt man att alla kyrkogårdsluckor 
skulle förses med stocklås och hållas låsta (st prot). 
Några år senare, 1753, beslöt man att de skulle förses 
med järnkulor som stängningsanordning (st prot). 
På 1570- och 1580-talen bodde »Fattigh almusse 
Folch», gamla, fattiga och blinda »wthi Små husser 
wtan för köpungs kergård». 9 Kanske utnyttjades kyrko­
gårdsmuren som ena väggen i deras små stugor. Långt 
senare, 1803, får vi veta, att kyrkogårdsmuren lidit 
stor skada, genom att man förledet år uppfört mark­
nadsstånd utmed muren (st prot). Detta förbjöds nu ­
för utsocknes! 
Då danskarna härjade 1677, förde de bort den fin­
12 
--
---
r 

__ I'\ 
Fig 6. K yrkan, kyrkogå rden och Klockaregården år J683. 
Detalj av karta (G 2 : J03), LM V. - Bilden av kyrkan är 
endast e tt karttecken, medan kyrkogårdens utsträckning 
å terger verkl igheten. 
The church, churchyard and lhe verger's house in 1683. Delail 
from a map. The p iclure oj the ch11rc/1 isa carlographic symbol, 
while lhe area oj the churchyard is s/10w11 correclly. 
Fig 5. Miljön omkring Köpings kyrka enligt en konceptka rta över Klinta by av Lars Johansson Salman från 1676 (Läns­
styrelsens lan tmäterienhet, K almar). K yrkogården med dess portar li ksom kyrkans läge är omsorgsfullt inmätta , vi lket 
framgår av de på papperet av lantmätaren med passa rspe tsen dragna blinda syftlinjerna. 
The surro1111di11gs oj Köping Church according to a map drawn in 1676. The churchyard wilh ils galeways and the silualion 
of the c/111rch are care/111/y drmvn lo scci/e, as is show11 by 1he sighl-lines drawn by lhe surveyor . 
.·. 
.) 
,1.-­
\. -
F ig 7. Kyrkogå rden i s lutet 
, ... 
0• 0 •av 1700-talet. Teckning J797 > , 
ou"t> \l ~u >\.>
av C G Hi lfel ing, KB. J,;':'.'.. .f:"l -,•'·rl'~.,;.... _ ~ro"- ­ --'··"-J4_~
,l,. 0VbThe ch11rc/1yard al lhe end oj 
.,;"'av il.ill .a"''°lhe J81h ce11111ry. From a 
'"' 0drawing made in i 797. t> Q 
13 
KÖPINGS KYRKOR 
ång 
10 0 50 100 1so m. 
( BORGHOLM 
~o=====::-- "io 
Fig 8. Situationsplan före 1953. Uppm, skala 1:2000. 
S Hesselgren & Fränne 1931. 
General plan, prior to 1953. 
huggna kalksten, varmed kyrkogårdsmuren varit upp­
byggd (Ahlqvist 1, s 206). - 1746 (st prot) beslöt man 
att förbättra kyrkogårdsmuren med den kalk och sten, 
som blivit över vid en ombyggnad av västtornet (se 
Byggnadshistoria, period F). Arbetet kom tydligen 
också till utförande, ty 1750 heter det, att muren var i 
försvarligt skick (vis prot). 
Träd 
Utmed muren är askar planterade. Flera av dem har 
gamla anor. 1747 beslöt man att plantera träd utmed 
muren (st prot). Avståndet mellan varje träd skulle vara 
10 alnar och avståndet från muren 3 alnar. Det framgår 
av st prot 1750, att det var askar, man planterat. 1967 
14 
Fig 9. Situationsplan efter 1953. Uppm, skala 1:2000. 
G Wiren 1976. - A Grind med stätta. - B Grind. - C 
Gamla skolan. - D Kyrkstallar. - E Klockaregård. ­
F Församlingshem. 
General plan, after 1953. A gate with stile. B gate. C the old 
school. D church stables. E the verger's house. F parish hall. 
har denna kyrkogård, liksom de flesta både på Öland 
och i övriga Sverige ändrats om till större regelbunden­
het, främst i avsikt att underlätta skötseln. 
Klockstaplar 
1. Till den tänkta 1000-talskyrkan av trä torde ha hört 
en klockstapel, varav inga spår har påträffats. 
2. I slutet av 1500-talet omnämns en klockstapel 
(PB vis), troligen densamma, som är avbildad 1634 
(fig 25). Den låg på kyrkogårdens sydvästra hörn och 
var en öppen klockbock med ett sadeltak, varifrån ut­
gick små vinkelställda gavlar. 
F ig JO. Östra kyrkogårdsgrinden med 
stolpa r, bestående av kolonner från 
den medeltida kyrkan, samt klivstätta . 
Foto S Hallgren J 975. 
The east e11tra11ce to the churchyard, 
with posts co11sisti11g of co/umns from 
the medieval church, anda stile. 
F ig 11 . Kyrkstallarna från nordöst 
(jfr fig 9 D). Foto S Hallgren 1975. 
The churc/1 stables from N E (cf Jig 9 D). 
15 
KÖPI NGS KYRKOR 
Fig J2. Runsten av got ländsk typ, sandsten (Öl 47), ännu i 
bö1jan av J900-ta let stående ute på kyrkogården. Foto S 
Söderberg, ATA. 
R11nesto11e of a Got/a11d type, sa11dsto11e, as late as tlre beginning 
of the 20tlr ce11tury sta11ding i11 tlre c/111rc/ryard. 
3. 1697 uppfö rdes en ny sta pel (l hrfo rs s IV), även 
den en ö ppen klock bock, a t t döma av F rigelius' teck­
ning, med en hög mittspi ra, omgiven av små gavla r 
(fig 27). D en låg i ky rkogå rdens sydöstra hö rn . 1774 
var k lockstapeln också i »gott stånd», men man beslöt, 
att nä r sta peln i framtiden blev bofä llig, skulle kl ockorna 
fly ttas upp i to rne t, sanno likt de t väs tra (Domkap). 
D e tta verkstä lldes dock inte förrä n i samband med den 
nya ky rkans t ill komst l 805. 
Gilleshus? 
I kyrkogå rdens sydvästra h ö rn , nära k locks ta peln, låg 
ruinen av en ka lks tensbyggnad (fi g 25, 27). Rhezelius' 
teckning visar, at t den låg i sydväs tra hö rnet, medan 
F rigelius' däremo t a nger det sydöstra. Sa nno lik t ä r 
Rhezelius den på litli gaste kä lla n.10 
R ester av g illeshus finn s bevarade bl a i Gärdslösa, 
möj ligen också i K ä lla. 11 
Kyrkstallar, bodar 
U tanför kyrkogårdens nordöstra h örn utmed K yrka llen 
ligger en lä nga kyrksta llar (fi g 9 D , l 1), av rödmå lat t rä 
under tj ärat pa pptak, en av de få som ännu finn s kvar 
12på Öla nd . 
Fig J3. Fragmen t av en ornerad sten, ka lksten, på J920­
ta let funnet på vinden av 1805 å rs kyrka. Foto H Andersson 
1933, ATA. 
Fragment of a11 orname11ted stone, limeslone, Jo1111d during lire 
1920's in tlre attic of the 1805 c/111rch. 
Runmonument 
Av Helmer G u tavson 
I serieverket Ölands runinskrif ter, publicerat 1900- 1906, 
behandlas ina lles sex r unstena r frå n Köpings kyrka, 
varav en är förkommen (Öl 49). D et uppgivna a nta let 
ä r nu mi ssvisande efter de fy nd , som till kom 1915, 
19 16 och 1924 och efter de ta lrika fy nd som r ivn ingen 
av kyrkan 1953- 54 med förde. Fynden utgörs av större 
e ller mindre fragment av runstenar och ru nri stade 
gravmonument (fi g 12- 17). I vissa fa ll ä r det fråga om 
enba rt o rnerade fragment. Om dessa ingått i ru nri stade 
monument ä r ovisst. Någon full ständi g pu bliceri ng av 
fy nden med redovisning av fyndomständigheter, läsn ing 
och to lkning ha r inte skett. E n sådan kommer att ske 
senast i samba nd med a tt ett supplement till Ölands 
runinskrifter ges u t. 
T ills vida re få r det dä rför hä nvisas t ill Sven B F 
Janssons mer översikt liga p resentat io n av runstens­
fynden i Fornvännen 1954, s 83- 90. D essutom ha r Hel­
mer G ustavson redogjort för återfyndet av Ö l 48 i 
Fornvännen 1974, s 214. 
J a nsson kunde konstatera, a tt må nga av de nyfunna 
r istningarna bar spå r av ursprunglig fä rg, i de flesta fa ll 
bevarad genom en skyddande överlagring av medelt ida 
16 
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPLAR 
Fig J4. Fragment av en runsten, kalksten , [unnet J953 vid rivningen av 
1805 års kyrka . Foto R .Boström J 975. 
Fragment oja limestone runestone, found in 1953 during the demolition oj the 
1805 ch11rc/1. 
kalkbruk. En ana lys av färgen visade att huvudfärgerna 
va rit mönjerött och svart färg av sot. Det framgick 
också , att inte bara ristningslinjerna utan även ytorna 
mellan linjerna varit må lade såväl i fråga om runor och 
runband som övrig ornamentik. Värdefu ll var också 
den iakttagelsen , att ordens omfång markerades genom 
växling i färg. Denna har med andra ord haft en syn­
taktisk uppgift. Skälet till att så pass många fragment 
med ursprunglig fä rg fi nns kvar, beror på att de ristade 
och polykromt må lade stenarna endast en kort tid stå tt 
utsatta för väder och vind i det fria. San no likt har de 
ganska omgående - »efter endast en handfull å r­
tionden» enligt Jansson - slagits sönder för att nyttjas 
som byggnadsmaterial i kyrkans murar. Dateringen av 
2 - 775494 Köpings kyrkor 
F ig 15. Fragment av runsten, kalksten, på 1960-ta let påträffat 
vid gravgrävn ing. Foto R .Boström 1975. 
Fragment oj a limestone runestone, Jound d11ring the 1960's 
whe11 a grave was being dug. 
Fig 16. Fragment av runsten (Öl 48), ka lksten , inmurad 
i sakrist ian till 1955 års kyrka, tidigare känd genom en 
teckning av C G Hil[eling J 797, då stenen var inmu rad i 
den medeltida klövsadelskyrkans östtorn. Foto S Hallgren 
J975. 
Fragment oja runestone, /imesto11e, b11ilt into the wal/ oj the 
vestry oj the 1955 church, known ear/ier from a drcnving by 
C G Hilfeling in 1797, 1vhen the stone was built info the east 
tower oj the medieval pack-saddle church. 
dessa fragment med ursprunglig färg bl ir därigenom ett 
post q uem för tillkomsten av den stenkyrka, som frag­
menten använts som byggnadsmateria l i. 
I inledningen nämndes att materialet är mycket om­
fattande. Nu är 73 större e ller mindre stycken med 
ristning kända samt en i det närmaste hel runsten av 
gotländsk typ (Öl 47 ; fig 12, 17). På grund av det Jätt­
vittrade materialet i denna sten är stora delar av run­
inskriften bortvittrad. Även ett av de större styckena 
förefa ller att ha varit en del av en runsten med got ländsk 
bi ldstensform (fig 17). Av det nämnda materialet är 62 
stycken ristade med runor, medan Il är enbart ornerade. 
Omkring 30 stycken bär spå r av ursprunglig färg och ett 
25-ta l är re li efhuggna (fig 13- 15). 
17 
KÖP! GS KYRKOR 
Fig 17. Interiör av Runstenskammaren. I nischen tv är uppsatta några kopior med 
färgrekonstruktioner. Foto S Hallgren 1975. 
Interi01· oj the ru11esto11e chamber. /11 the 11iche to the lej t are copies oj r1111es1011es 
1vith the colours reco11structed. 
Mer än ett få tal fragment i detta material tycks ha 
hört till en och samma sten . En närmare precisering 
fordrar en ingående undersökning. Det står också klart 
att många av fynden har ingå tt i runristade gravmonu­
ment, stenkistor, som bestå tt av ett flerta l hä llar (gavel­
stenar, lock och sidohällar). Även med hänsyn tagen 
till detta är säkerligen Janssons uppfattning riktig att 
anta let monument varit överraskande stort och att de 
ä r verk av må nga ristare. 
Ur runografisk synpunkt ger materia let ett relativt 
enhetligt intryck . Med tanke på att det sedan J906 
starkt ökade materialet av öländska runinsk rifter inte 
har behandlats i sin helhet av någon runolog och en 
kronologisk bedömning av ett delmaterial därigenom 
blir osäker, är det nödvändigt att vara försiktig vid ett 
dateringsförsök av Köpingsmaterialet. Att tidfästa 
det till J000-talet och då snarast till dess sena re del 
och i några fall ett stycke in på 1100-talet, torde dock 
inte vara för djärvt. En hitre gräns antyds möjligen av 
att några enbart till medeltiden knutna runformer inte 
har belagts i materialet. Kristna uttryck som 'Sancta 
Maria' visar att det i vissa fall rör sig om kristna grav­
monument. Om den kristna karaktären vittnar också 
korsformer av olika slag. 
De flesta av dessa intressanta runstensfynd står nu 
utställda i kyrkans torn i den s k runstenskammaren 
18 
Fig 18. Gravtumba (nr 9) , möjl igen 
över kyrkoherde O la us Wa llinus, 
··· 169 1, och ha ns fam ilj. Foto S 
Hallgren J975. 
Tomb-chest (110 9), possib/y oj Vicar 
0/aus Wa //i1111s, t 1691, and his fam ily. 
Fig 19. Deta lj av hörnornament från 
tumban i fig 18. Ursprungl igen 
arkitekturfragment frå n Borgho lms 
slo tt. Foto R Boström J940. 
Detai/ of lhe corner orna111entatio11 oj 
the tomb-chest show11 i11 f igure 18. 
Origina//y an architectura/ fragment 
from the palace oj Borgho/111. 
(fig l 7). Dä r utstä lls också ko pior av de mä rkligas te 
stena rna, med rekonstruk tio n av den ba rba ri ka fä rg­
prak t, som en gång präglat dem . O rig ina len till dessa 
stenar finns i SHM . - l nv nr 15535 : 1- 15, 15893, 
17562: 2, 17565: l , 3, 4- 7, 17688 : 1- 3, 25339 : l - 38jämte 
till ägg A- C. 
Vid de t brådskande a rbe te t 1953 med rase ringen av 
1800-ta lskyrka n och rester av Il 00-ta lskyrka n bort ­
fö rdes en stor de l rasmassor, fö r att fy lla en grop på 
ha ndla nden Bengt Bomans tomt (Kl inta 17 : I). Vid 
pla nering av tomten har denne vid ett fl e rta l till fä llen 
gjo rt fl era värdefulla fynd , ' 3 bl a några fragment av 
runstena r och av en do pfun t (f ig 64). 
l Öla nds Forngå rd, Bo rgho lm, finn s också en kri sten 
ru nsten, som u rsprungligen kommit frå n Köpings kyrko­
gård, men som påträffades l 933 liggande som tra pphä ll 
i en gå rd i H äss le by, K öpings sn. G rå ka lksten, må tt: 
230 x l l 6 x l 9 cm . Baks ida n mycket nö tt och slä t, 
ka nte rna skråhuggna. H öger lå ngsida är profile rad som 
en sk rå ka nt. Överst ä r ristat ett li ka rma t ko rs med 
mot ä nda rna breda re a rmar. Run t ka nten en runslinga. 
En sto r de l av inskriften gick för lo rad , nä r stenen fo rdom 
omhöggs till gravs ten . Enligt inskriften ha r minst två 
män, Frode och Ka rl (?) rest stenen efte r sin gode fa der. 
Yngre gravstenar 
Den vi dsträckta kyrkogå rden rymmer nu gravstena r 
ä nda frå n tidi g medeltid och framåt. Genom fö rsäljning 
och a uktio ner har även många gamla stena r spritts ut 
i gå rda rna i socknen . Många bemä rk ta personer ä r 
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPLAR 
begravda på Köpings kyrkogå rd , ma n erin ras om att 
Lundegå rd, det fo rna häradshövdingebostä lle t, ligger 
inom socknen och a tt K öping även var Bo rgholms 
kyrk a frå n sta dens g rundläggning l 816 t ill l 872- 1879, 
då Borgho lms kyrka byggdes. 
H ä r beskri vs först gravstena rna på kyrkogå rden, 
dä refte r de i pri vat ägo, vilka tidigare stått på kyrko­
gå rden . 
I. Av grå ka lksten , svagt trapetsfo rmad med mycket 
skrovlig yta. Rista t hjulko rs, uppsti gande ur en t rapp­
stegsfot. K o rsarma rna skjuter uta nfö r r ingen, de tre 
övres ä ndar är klu vna och he la korset är r istat uta n a tt 
19 
KÖPINGS KYRKOR 
Fig 20. Gravhäl l av röd kalksten , 1200-talet. Ligger som 
trappsten i en gård i Klinta . Foto K G Petersson 1957. 
Grave s fab oj red fimestone, JJth ce11t11ry. Used as a step i11 a 
Jarmhouse al Kfinta. 
linjerna skär varandra. Flera ristade bomärken. Längd 
210 cm, bredd upptill 98 cm, nedtill 95 cm. 1300-talet? 
Ligger vid västra kyrkogå rdsmuren. 
2. Av röd kalksten, trapetsformad , med ristat stav­
kors , likt det på gravsten nr J. I två delar. Ett sekundärt 
inhugget bomärke (Håkansson s 338, nr 56). Längd 
l 90 cm, bredd upptill 86 cm, nedtill 76 cm, tjocklek 
J6 cm. l 200- eller 1300-talet? Låg tidigare som tramp­
flisa utanför kyrkans västra ingång, men är nu upp­
ställd vid östra kyrkogårdsmuren tillsammans med ett 
tid igare felande stycke med bomärke. Håkansson nr 457. 
3. Av röd kalksten med ristat , konturtecknat stavkors 
med ring. Avslagen upptill. Nuvarande längd 138 cm. 
Övre bredd 85 , nedre b1edd ca 84 cm, tjocklek ca JO cm. 
l 200- eller l 300-talet? Stenen stod 1976 lutad mot 
väst ra kyrkogårdsmuren , tätt bakom Lippius ' sten och 
delvis dold av denna (se nedan Inredning, avsnittet 
Gravminnen, gravsten nr 3). 
4. Fragment av röd kalksten med skråhuggen yta, 
34 x 37 x 6 cm. Timglasformat bomärke (Håkansson 
s 338, nr 116). 
5. Fragment av grå kalksten med inristat bomärke, 
62 x 95 x 8 cm. 
6. Fragment av grå (?) ka lksten, a lla spår av text 
bortnötta. I två delar, den ena ca 25 x 35 cm, den andra 
större . Ett fragment bestod av ett hörn med ett inristat 
fyrpass samt ett stycke av ett inskriftsband utan synli g 
text. Låg 1953 i fyllningen innanför den medeltida 
kyrkans sydporta l, men försvann, innan de hann 
dokumenteras. 
7. Gravsten över komminister Olaus Martini, 14 låg 
enligt Frigelius i stora gången i den medeltida kyrkan 
(se denna, gravsten nr 5) och flyttades 1805 ut på kyrko­
gå rden. Ej å terfunnen 1976, såvida den inte är identisk 
med nr 9. I så fa ll ä r Wallinus' täckhäll försvunnen. 
8. Av kalksten, fragment. Upptill på häl len inskrift 
i relief: ... NS I .. STENSON. Därunder en stiliserad skö ld 
lik ett blad med ett bomärke, som påminner om ett 
armborst (Håkansson s 339, nr 179). Nedanför skö lden 
ännu ett bomärke, likt en pilspets (Håkansson s 338, 
nr 47). 127 x 117 x 7 cm. 
Erik lhrfors har tecknat av denna sten i Oelandia 
sacra s 84. I VaLa finns en bouppteckning av år J753 , 
där en Olof Stensson tecknar s itt bomärke, som synes 
överensstämma med den i skölden ristade figuren. Ej 
återfunnen l 976. Håkansson nr 481. 
9. Tumba av grå kalksten med skulpterade kartu­
scher i hörnen (fig 18- 19). Jngen inskrift är numera 
syn lig på täckhällen , som är mycket skrovli g med 
söndervittrad yta. Hällens övre hörn avsk urna. 
Antingen har stenen haft den här å tergivna inskrif­
ten eller också är detta täckhällen till Olaus Martinis 
gravsten (nr 7). Olaus Wallinus' (not 7) sten hade 
en ligt Inv 1830 följande inskrift: »Phil. l Christus är 
mitt lif och döden är min vinning. Olaus Wallinus 
Pastor och Probst i Kjöping Född 1639 Den JO Martij 
Dödh 1706 Den 24 November. Elisabeth Rodde Född 
1650 d. 4 Martij. Dödh 1691 Den 14 Januarii . Martha 
Wallina, Maria Wallina .» 
Kartuscherna (f ig 19) är av exakt samma slag som 
de som finns vid Högby kyrka, i södra stigluckan i 
Källa gamla kyrka samt i stensamlingen i Borgholms 
slottsruin .10 Troligen har de ursprungligen var it kon­
soler i en monumental trappa i slottet. 
Längd 242 cm, bi edd 183 cm, höjd 63 cm. - Familje­
graven med dess sten låg i den medeltida kyrkans sakri­
st ia (se nedan Gravminnen , gravsten nr 6) , men flyt­
tades J805 ut till kyrkogå rdens södra del. H å kansson 
har betraktat Olaus Wallinus' gravs ten och gravtumban 
som två olika monument (nr 468 samt 482). 
20 
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPLAR 
Förutom prosten Wallinus, hans första hustru Elisa­
beth Rodde, deras dotter Maria och sonen Nicolaus 
Wallinus (not 7) och dennes hustru Emerentia Fock, 
låg i graven även Olaus Wallinus' andra hustru Maria 
Christina Gottfried (not 61) och deras dotter Martha. 
10. Tumba av röd kalksten, täckhällen av grå kalk­
sten med inskrift i versaler inom slät ram (alla N spegel­
vända): HÄRADS HÖFDINGEN / ÖFVER ÖLAND /JOHAN ÄDEL­
BERG16 I FÖDD 1639 OCH DÖD 1710 I CHRISTVS ÄR MIT LIF I 
OCH DÖDEN ÄR MIN WINNING / PHIL. 1: 21. Längd 205 
cm, bredd 153 cm, höjd 57 cm. - Håkansson nr 471. 
Täckhällen låg före 1805 inne i den medeltida kyrkan, 
troligen i koret, där familjen Ädelberg hade sin murade 
grav, av allt att döma på södra sidan (fig 31: 111). 
Håkansson nr 471. Se nedan Gravminnen, sten nr 7. 
11. Av röd kalksten, trapetsformad. Inskrift i rist­
ning: L 0 S / I S (?)D / 1764. Troligen en medeltida 
sten med sekundär inskrift. Övre bredd 82 cm, nedre 
70 cm, längd 157 cm, tjocklek 8 cm. Väster om kyrkan, 
invid v,ästra grinden. Håkansson nr 474. 
12. Av grå kalksten. Inskrift i ristning: I E S: K K D / 
1765. Därunder bomärke (Håkansson s 338, nr 95). 
203 x 152 x 9 cm. Sydväst om kyrkan, nära västra 
kyrkogårdsmuren, norr om nr 18. Håkansson nr 475. 
13. Av grå kalksten. På hällens mitt en stor ristad 
ring med dubbla konturer och en delvis utplånad, 
svårläst inskrift i oregelbundna antikvaversaler: SKOVG­
WAC-/TAREN NILS I HVLTING ... s I K. HYST:. ELI-/SABETT 
HOLM-/BERG A:o 1112. 207 x 114 cm. Ligger lutad mot 
östra kyrkogårdsmuren. Håkansson nr 476. 
14a. Rest sten av kalksten, upptill halvcirkelformad. 
Synes ha haft ett korsformat krön. Antagligen har 
graven varit täckt med lockhäll och denna sten varit 
placerad vid den ena kortändan, under det att nr 14b 
varit placerad vid den andra. Inskrift i ristning: GVD / 
MITT HOPP IN. HÖGMARCK17 I WANBORG ID. 2 AP. 1774. 
- Håkansson nr 477. Ej återfunnen 1976. Denna och 
flera såsom försvunna betecknade stenar befinner sig 
kanske bland dem som sedan 1967 står travade i kyrko­
gårdens nordöstra hörn. 
14b. Rest sten av kalksten, upptill halvcirkelformad. 
I krönet en triangelformad urtagning och i densamma 
ett timglas. Inskrift i ristning: NILS / HÖGMARCK / 
SÅSOM INTET I HAFWANDE I OCH DOCK ALL-/TING ÄGANDE 
/ 1774. - Ej återfunnen 1976. Håkansson nr 478. 
15. Rest sten av kalksten, krönt av ett kors. Inskrift 
på latin med versaler, punkterna mellan orden står över 
raden: INCERTVM . ESSE . / QVO . TE . LOCI . MORS . / 
EXPECTET. ITAQVE. TV f ILLAM. OMNI. LOCO. EXPECTA./ 
TANTVM . EST (~Det är osäkert på vilken plats döden 
väntar dig. Vänta den därför på varje plats!) 
Fig. 21. Gravhäll av röd kalksten, senmedeltiden? Ligger 
som trappsten i Klockaregården, Kolstad. Uppm, skala 
1 :20, R Boström 1975. 
Grave s/ab of red limestone, late medieval? Used as a step in 
the verger's house, Ko/stad. 
Därunder: ER. söDERBERG . ARCHIET. / tl799. ­
Höjd 121 cm, bredd 46 cm, tjocklek 6 cm. Före 1967 
sydväst om kyrkan. Ej återfunnen 1976. Håkansson nr 
480. 
16. Av grå kalksten. Lågerhuggen kant och inom den­
samma inskrift med versaler i ristning: HÄRADSHÖF­
DINGEN I ÖFVER ÖLAND I IOSEPH DAHLGREN18 I FÖDD 1759 
OCH DÖD 1808. I ÄLSKAD I LIFVET I SAKNAD I DÖDEN. I 
DESS FRU I ANNA MARIA STRÖMBOM I FÖDD 1767 DÖD 
1842. - 207 x 145,5 x 10,5 cm. Söder om kyrkan, nära 
kyrkogårdsmuren. Håkansson nr 487. 
17. Gravtumba av grå, finhuggen kalksten. Runt 
kanten en nedsänkt bår_d, innanför denna en smal 
refflad ram omkring inskriften. Denna består av ver­
21 
KÖPINGS KYRKOR 
Fig 22. Gravsten från 1651 med inskrift frå n J786. Ligger 
i en gård i Ramsättra (Håkansson nr 464). Teckning av H A 
R Siden 1868, A TA. 
Graves/011e dati11g from 1651 with a11 inscriplion datecl 1786. 
Now i11 a courtyard al Ramsättra. Drawi11g made i11 1868. 
sa ler, dels kursiva i personnamnet, dels ant ikva i den 
övriga texten: OLOF FOR ANDER 10 I PROST OCH KYRKO­
HERDE I ÖFVER I KÖP INGS OCH EGBY FÖRSAMLINGAR I 
FÖDD D. 4 OCTOBER 1751 / DÖD D. 22 JU Il 1812 I PS. 28: 7 
HERREN ÄR MIN STARKHET OCH MIN SKÖLD j VPPÅ HONOM 
HOPPADES MITT HIERTA OCH j MIG ÄR HVLPET OCH MITT 
HIERTA ÄR GLADT. - 222,5 X 181 X 9 cm. Sydöst om 
kyrkan, ganska nära kyrkogå rdens hörn . Ahlqvist 
uppräknar denna sten felaktigt (obs dödsåret!) bland 
dem som legat i gamla kyrkans go lv (2 : 1, s 165). 
Håkansson nr 486. 
J8. Gravtumba av grå kalksten , täck häll med smal, 
nedsänkt kantbård. Inskrift i ristning med kursiva 
versaler: E:l:S M:M:D / 1827. Därunder bomärke 
(Håkansson s 338, nr 95). 209 x 155 x 13 cm. Sydväst 
om kyrkan , söder om nr J2. Håkansson nr 489. 
19. Av grå kalksten, sprucken. Inskrift i ristning: 
EIS / J827. Emellan initialerna och årtalet bomärke 
(Håkansson s 338, nr 95). Sönderslagen i två delar, 
165 x 56 resp 70 cm. Intill västra kyrkogårdsmuren. 
Håkansson nr 490. 
20. Rest sten av röd kalksten, halvrund avslutning 
upptill. Spräckt i tre delar. Höjd 116 cm (tota l). Ned­
sä nkt inskriftsfä lt, som helt fyll s av en inskrift som även 
fortsätter nedanför detsamma: HÄR HVILA HEM-/ 
MANSÄGAREN OLOF I LARSSON FRÅN HESSLEBY I FÖDD 
DEN I 3 SEPT 1801 DÖD DEN I 3 FEBRUARI 1852 OCK I 
DESS KIÄRA MAK. MAR IA I PERSDOTTER FÖDD D. 8 I MAi 
1799 PÅ HEMVÄGEN I IFRÅ KYRKA D . 3. SÖN/ DAGEN I 
ADVE T BLEF I HON UPSÅTLIGE IHÄL/ SLAGE 1848 ME I 
MÖRDAREN TILL / DENNA MISSGERNING / ... (trasig) IBP 
(eller R) ISTAFE .... FO.. ./. .. IS A u 1(?)KE / BLIVA(?) 
UPPTÄKT. 
21. Gravtumba av grå kalksten. På täck hällen inom 
rektangulär fördjupning inskrift med versaler i ristning: 
CANTOR I KÖP ING OCH I BORGHOLMS STAD JOHAN I 
EKHOLM FÖDD 1783 DÖD I 1835. DESS KÄRA MAKA I 
CA RI N HON(?). F: 1785 D: 1860. - 209 X 150 cm, hä llens 
tjocklek 9 cm. lnnanför östra kyrkogå rdsgrinden. 
Håkansson nr 479. 
22. Utsirat kors av smidesjärn på sockel av grå och 
plint av röd kalksten. På sockeln , som hå lls ihop med 
järnband, en insk ription i versaler: WILHELM RYD­
STRÖM I HÄRADSHÖFDING I ÖFVER I ÖLA D I FÖDD 1784. 
- D 1856. - Mått: höjd 207 cm, varav korset J38 cm 
och sockeln 69 cm. Vid östra kyrkogårdsmuren . 
På kyrkogå rden ligger också sedan 1953 några 
gravstenar, som legat i korgolvet i den medeltida kyrkan 
(se nedan , Gravminnen, gravstenar nr 2- 4). 
Några resta stenar i empirestil, bes läktade med nr 20, 
vilka inte kan tolkas på grund av att de är täckta med 
lavar, står också på kyrkogården, dels söder om kyrkan , 
dels lutade mot kyrkogårdsmuren i nordost. 
Följande gravstenar, som ursprungligen också har 
legat på kyrkogå rden , har flyttats ut till gårdar i socknen. 
I samband med gravdelningarna vid o li ka tider upp­
manades näm ligen sockenborna a tt flytta hem oan­
vända gravstenar. Man brukade också göra aukti on 
på »herrelösa» gravstenar för att därmed ge kyrkan 
någon liten inkomst. 
23. Gravsten av röd kalksten, trapetsformad, prydd 
med ett stavkors, delvis i relief (fig 20). Korsarmarna 
vidgar sig mot ändarna. I korsmitten en ristad ring. 
Korset uppväxer ur en kulle, lik den i sten nr 30 nedan, 
i vilken två rundlar är inri stade. Övre bredd 62 cm, 
nedre bredd 50 cm. Längd 185 cm, tjocklek 14 cm. 
1200- eller J 300-talet. Ligger som trampflisa i gården 
Klinta 1 :3, tillhörande lantbrukaren Albert Olsson . 
Gravstenar nr 24- 28 tillhör la ntbrukaren Göran 
Johansson, Solberga J : 1: 
22 
24. Av ljusröd kalksten, svagt trapetsformad. 1 
fältet är inristat ett stavkors med ring. Längd l 39 cm, 
övre bredd 9J ,5 cm, nedre bredd 90 cm, tjocklek 9 cm . 
J 300-ta let? Håkansson nr 458. 
25. Av kalksten. I ristning ett stavkors, uppstigande 
ur en trappstegsformad fot. Sönders lagen. Tidigare 
använd som skiva för trädgå rdsbord. Må tt: 140 x 
92 < 8,5 cm. J 300-talet? H åkansson nr 459. 
26. Av röd kalksten. Svå rtolkad inskrift , varur 
urskiljes: ASS M PD / .. 14. Sönderslagen. Ursprungliga 
må tt: J 95 x 127 cm. Tidigare använd som trampflisa. 
Håkansson nr 484. 
27. Röd kalksten. Ristad ram och hörncirklar med 
fyrpass. I fältets mitt cirkelrund bladkrans, inom vilken 
fö ljande ristade inskrift: DA IEL / OLOFSON / IFRÅN . .. / 
BR ITA . . . Tidigare använd som trampflisa. Sönder­
slagen. Ursprungliga må tt : J86 x J33 x 8 cm. H åkans­
son nr 485. 
28. Av kalksten , oläslig inskrift. Tidigare använd 
som trampflisa, nu sönderslagen. Ursprungliga mått: 
J85 x J16 x J4 cm. H åkansson nr 483. 
Gravstenarna nr 29- 32 tillhör Klockaregå rden , 
Kolstad 4 : 19 (äga re: fami ljen Lasen): 
29. Av röd kalksten, trapetsfo rmad . Mycket slät och 
nött yta utan synlig inskrift. Övre bredd 70 cm, nedre 
bredd 53 cm, längd 171 cm. 1200- eller J300-talet. 
Ligger som trampflisa till södra flygeln . 
30. Av röd kalksten, ristad med ett stort stavkors 
med en stor ring och en buktande kulle i två avdel­
ningar (fig 21). Inga linjer i stavkorset skär varandra 
och korsändarna är kluvna . Senmedeltiden? lnom 
korsringens övre del en sekundär inskrift, förde lad 
på de båda ytorna på ömse sidor om korsstammen : 
POS samt MPD. På höger sida om korsstammen , 
under ringen , ett bomärke, i likhet med initialerna 
uthugget med djupare konturer än stavkorset. 231 x 
127 x 12 cm. Stenens mittparti mycket nött. Ligger 
överst i trappan till huvudbyggnaden . 
31. Av röd kalksten, ena kortänden avslagen. 8,5 cm 
frå n kanten är ett inskriftsband , l 0 cm brett, av ristade 
linjer, som inte korsar varandra i hörnen. Mitt på 
stenen : IHS. Ingen annan inskrift läslig. Stenens yta 
mycket nött och skadad. 1700-talet? 142 x J 13 cm. 
Ligger som trampflisa till norra flygeln . 
32. Av grå kalksten. Mycket skrovlig yta, ingt!n in­
skrift synlig. 207 x 124 cm. Ligger nedanför huvud­
byggnadens trappa. 
33 . Av grå kalksten , trapetsformad. Övre bredd 
116 cm, nedre bredd 105 cm, längd 193 cm, tjocklek 
ca 9 cm. Medeltiden. Mycket nött yta. Sekundär in­
sk rift på stenens övre hälft : N (spegelvänt): B:S:/ 
KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPLAR 
Fig 23. Gotisk dopfunt som brunnskar (jfr fig 44a, 66). 
I bakgrunden skymta r 1805 års kyrka. Foto J Roosva l 1908. 
Gothic baptismal Jam as we/1-head (ej Jigs 44a, 66). /11 the 
backgro1111d the church built in 1805. 
M:A:D:/ 17(eller 8)08. Ligger som trappsten till bostads­
huset , Källgå rd (Källingemöre 2: 4, 2: 5, 6: 3, ägare : 
chaufför Arthur Nilsson). 
34. Gravsten av ljus kalksten , först känd genom en 
avbildning av H A R Siden J 868 (fig 22) . 2 10 x 130 x 
10 cm. Skulpterad med en ark itektonisk indelning i tre 
våningar, av vi lka den mellersta flankeras av pilastrar 
med skaftringar. 
I den övre kartuschen , som är omgiven av beslags­
ornamentik , följande inskrift i ristning: WÅR: GUD: 
ÄR:os: EN / wÄLDtG:BoRG :HAN:ÄR / wÅR: SKÖLD: ocK: 
vÄRIA / M:N:D:B :N: D:A:N:D: DÖD. 
I mellersta fältets övre hörn två kerubhuvuden , i det 
nedre vänstra ett timglas, i det nedre högra en död­
skalle. De två sistnämnda figurerna omfattas av en 
dubbel kvadratisk ram, omgiven av fyra korsställda 
punkter. Mitt i fä ltet en bladkrans och innanför denna 
en symmetrisk sköld av 1600-talstyp . Inom skö lden är 
skulpterade överst några otydbara bokstäver, dä runder 
ett ornament, likt XX, samt längst ned å rtalet 1651 
(svårläst 1975). 20 
I det nedersta, släta fältet en inskrift , tyd ligen in­
ristad i senare tid: NB:S :M:D:K:H :C:N:D /M:N:D:RAM :­
s[ÄTTRA]/D:I4:ruNI (!':I och I sammanskrivna) / 1786. 
23 
KÖPINGS TRÄKYRKA 
Fig 24. Uppmätning av 
solvisare, skala 1 : 40, 
S. Hesselgren & Fränne 1931. 
- Troligen stod pelaren 
ursprungligen i den delade 
triumfbågen (fig 47, 118: D) 
och bar upp kapitälet i 
fig 46b, 51. 
Scale drawing of a sun-dia/. 
The shaft probab/y stood 
original/y in the divided 
chancel arch (Jigs 47, 118: D) 
supporting the capita/ shown in 
figures 46b, 51. 
Ligger i en trädgård, tillhörig fröken Aiva Arvidsson, 
Ramsättra. På kyrkogården 1868. Håkansson nr 464. 
Följande stenar ligger som trappstenar vid två 
byggnader, den ena f d skola, i byn Källingemöre: 
35. Av röd kalksten, svagt trapetsformad, med fin­
huggen kant. Övre bredd 91 cm, nedre bredd 83 cm, 
längd 180 cm samt tjocklek 10 cm. Medeltiden. Djupt 
inristade konturer till ett litet tvärställt, rektangulärt 
fält med inskrifter: EN (spegelvänt) S /I P D / 1827. 
36. Av röd kalksten, rektangulär, med finhuggna, 
raka kanter. Upptill en liten tvärställd rektangel, men 
ingen synlig inskrift. 141 x 93 x 10 cm. 
Det finns fler stenar ute i socknen, vilka av måtten 
att döma troligen är gravstenar, men som saknar in­
skrift, t ex en som ligger som trampflisa vid präst­
gården i Köping. Det har dock inte varit möjligt att 
göra en fullständig inventering av de utspridda grav­
stenarna. 
Brunn 
På kyrkogårdens norra del låg förr en brunn, över 

vilken användes resterna av en medeltida dopfunts­

cuppa som brunnskar (fig 23, jfr fig 44 a, 66). Brunnen 

omtalas redan av Ahlqvist (2: 1, s 165), och enligt ho­

nom hade den »godt watten». Det bör i detta samman­

hang erinras om, att kyrkogården då inte, sedan flera 

hundra år, användes till begravningar utom i undan­

tagsfall (brmtslingar och självspillingar). Till brunnen 

hörde en vippstång, synlig i fig 77. 

Solvisare 

Söder om kyrkan står en solvisare (fig 24), av kalksten, 

i form av en åttkantig pelare med rikt profilerad bas. 

Det är en rest från den medeltida kyrkan, vilken troligen 

har stått i den delade triumfbågen (se nedan, Den medel­

tida stenkyrkan, fig 47). Höjd 131 cm, skaftets diameter 

från hörn till hörn 31,5 cm. 

Tre ännu äldre solvisare från 1600- och 1700-talen 
är också kända. 
I. KÖPINGS TRÄKYRKA 

Förekomsten av ett stort antal kristna gravmonument 
från 1000-talet (fig 12 ff, se ovan) förutsätter, att det 
funnits en kyrka redan under detta århundrade. Den 
har i så fall varit av trä, men om den var en stavkyrka 
eller uppförd i skiftesverk, är obekant, eftersom inga 
eventuella rester har varit föremål för sakkunnig under­
sökning. 
Enligt traditionen skulle denna äldsta kyrka i Köping 
ha legat ca 5 m väster om den nuvarande kyrkogården. 
Elis Peterson (not 5) anförde 1953 en tradition om 
kyrkans västliga belägenhet. Han berättade också om 
att det tidigare funnits en liten stensättning, vilken 
antogs vara platsen för den äldsta kyrkan. 
På Öland har spår efter 1000-talskyrkor av trä på­
träffats i Stenåsa (1955), Alböke (? 1969), Långlöt 
(1969; SvK Öl Il: 1, s 113) samt troligen i Källa (1971). 21 
I Föra finns ännu rester av en stavkyrka i kyrkans 
torn. 22 På en runsten i Bjärby, Runstens sn, omtalas en 
kyrka (SvR Öl 36). 
Förutom runstensfynden från 1000-talet (fig 12 ff) 
har många andra föremål från samma period påträffats 
i Köping (se ovan, Inledning). 
24 
Fig 25. Köpings medeltida stenkyrka, 
kyrkogård och klockstapel, samt 
ruinen av ett gilleshus (tv) är I 634. 
Längst t h skymtar en klivstätta av 
trä. Teckning av J H Rhezelius, KB. 
The 1nedieva/ stone c/wrch oj Köping, 
the churchyard and be/1-toiver, ivith 
rhe mins oja guild hall (lejt) in 1634. 
To the far right can be seen a ivooden 
srile. Drmving. 
IL KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 

Köpings medeltida stenkyrka , som till stö rsta delen 
revs 1805 , kan tämligen detaljerat rekonstrueras med 
tillhjälp av bevarade grundmurar, framgrävda 1952 
och J953 (fig 29 ff) , med stöd av gamla avbildningar 
och beskrivningar från 1600-talet och senare (fig 25 ff) 
samt med hjälp av arkivalierna. Om kyrkans omfång 
kan man få en viss uppfattning därigenom att den ä r 
markerad med röd kalksten i den nuvarande kyrkans 
grå kalkstensgolv. Se även fig 82. 
Plan och material 
Den för en landskyrka ovanligt stora, nä ra 42 m långa 
och nästan 14 m breda kyrkan bestod av ett rymligt 
lå nghus, kallat »medelkyrkan», samt ett öster därom 
beläget smalare kor med a bsid, den senare kallad 
»chorchuren». Över koret reste sig ett torn och även 
vid västra gaveln sköt ett torn upp. Kyrkan var med 
andra OI d en s k klövsadelskyrka.23 I söder låg ett 
vapenhus, aven kallat »förhuset» och vid korets norra 
vägg låg en rymlig sakristia. Planen är skev (fig 31 ). 
Mater ialet och murbehandlingen kan fortfarande 
studeras . Utmed den nuvarande kyrkans norra mur står 
nämligen norra långhusmuren kvar till 175 cm höjd 
(fig 93) och utanför östra gaveln skjuter ett stycke av 
grunden till den gamla kormuren med absiden ut. Det 
medeltida långhusets västgavel är bevarad till 140­
200 cm höjd, räknat från den ursprungl iga markytan, 
och ingå r i den nuvarande västgaveln (fig 32). Materi a let 
är dels vald , dels huggen kalksten i tunna block , murad 
på vanligt sä tt i skalmursteknik i regelbundna, tunna 
skift med täta, utstrukna fogar. I murhörnen är fin­
huggen sten a nvänd. Fogbruket ä r slätt och hå rt och 
har en varm elfenbens ton. I det släta bruket förekommer 
små rullstenar och på flera ställen , där större murytor 
var bevarade 1953, kunde man finna kvaderrits, dels på 
murarnas utsida, dels på insidan, bl a i långhuset och 
inne i absiden. På norra lå nghusmurens utsida var 
kvaderritsen mycket tydlig även några å r efter 1953, 
men har tyvärr sedan dess nästan helt försvunnit genom 
frostsprängning. På insidan av samma mur kan man 
emellertid fortfarande studera den , där är den väl 
bevarad (fig 30). 
Exteriör 
Yttertaken var överallt täckta med tjärad spå n. På 
tornen sa tt flöjlar av koppar. 
Murarnas utsida var från början oputsade med 
distinkt ritsade fogar (jfr ovan). Ännu på .1600-talet 
beskrevs kyrkans exteriör såsom varande »af tälgsteen», 
vilket innebar, att murverket stod bart och var av be­
arbetad sten. Även på 1700-talet var kyrkan oputsad. 
Den kunde inte rappas, heter det i vis prot 1774, efter­
som den var byggd av sten som »ständigt vätskas». 
Kyrkans huvudingång, »stora dörren», låg i söder, 
25 
KÖPI GS MEDELTIDA STEN KYRKA 
: 
,,
• 
Fig 26. Kyrkan från sydöst 1673. Skala J: 288. Teckning av P Törnewall, UUB. - Hadorph skriver : 
»Köping ähr en uälbygd steenkyrkia a f tälgsteen med 2 stentorn öster och uester, kyrkian temlig bredh 
medh 2 pelare rader innan till 4 på huar sijdan , hon är belägen på en sk iön platz .. . » (S 30, fol 78 r: o, 
UUB.) 
The clwrch from SE, 1673. Drawing . - Hadorph writes: " Köping is a we/1-bui/t stone church of soapstone 
[/imestone] with two stone towers at east and west, the church is rather wide with 2 rows of pil/ars inside, 
4 0 11 each side, she is situated in a beauti/11/ p/ace .. . " 
innanför vapen huset. På motsvarande sida i norr fanns 
också en ingång, igenmurad före 1750 (jfr fig 27). 
Även i västtornet fanns en rundbågig ingång, igen­
murad sedan lång tid tillbaka, och markerad på Fri­
gelius' teckning l 750 (fig 27). I slutet av 1700-talet 
togs en porta l upp i östtornets södra mur, ka llad »lilla 
dörren», till ski llnad från långhusets sydportal, stora 
dörren. 
Kyrkan upplystes av många fönster omkring å r 1800: 
fyra på södra sidan av långhuset, ett på dess norra , 
längst i väster, i korets söd ra sida fan ns ett större och 
ett mindre (fig 27), och absiden hade också ett fönster 
(fig 25) . Fynd av må lat glas och blyspröjsar 1953 
(fig 53 f) visar, att å tminstone ett av korfönstren haft 
glasmå lningar (se nedan). I vapenhusets södra gavel­
röste satt en liten glugg. Frigelius markerar tre igen­
murade fönster på norra långhusmuren (fig 27). Tornen 
hade flera öppningar av varierande form och storlek, 
a llt närmare beskrivet nedan (kap Byggnadsbeskriv­
ning). 
Interiör 
Långhuset var treskeppigt välvt med fyra par valvstöd 
(se undersk riften till fig 26 samt fig 31 ). Koret var av 
allt att döma tunnvälvt , över absiden höjde sig sanno­
likt ett hjälmvalv, men i västtornets bottenvåning, som 
från början torde ha va rit tunnvälvt , utgjordes inner­
taket omkring å r 1800 sanno likt av ett plant trätak. 
Tornens övervåningar var vä lvda, framgår det av 
a rkiva liska notiser, valven bestod troligen av tunnvalv, 
den förhärskande valvtypen i de öländska medeltids­
tornen. 
Som redan är omta lat, hade även innerväggarnas 
murverk kvaderritsade fogar (f ig 30), men däröver 
fanns flera lager vitka lkad puts samt spå r av ornering 
med röd färg. 
26 
Fig 27. Kyrkan och kyrkogården 
fran nordöst och sydväst å r 1750. 
Teckning av P Frigelius, KLB. - l 
kyrkogå rdens sydös tra hörn en 
klockstapel , i eller uta nför kyrko­
gärdens sydöstra del ruinerna av ett 
gi lleshus (jfr fig 25). 
The church and c/111rchyard from 
northeast and so111!11vest in J750. 
Dra111ing. There is a be/1-to wer in !lie 
SE coruer af lhe churchyard, and !lie 
ruins af a guild hall in ar 011/side !lie 
southeas / par/ af the churchyard. 
Fig 28. N I Löfgrens tillrättalagda 
kopia av teckningen i fig 27. A TA. 
N I Löfgren's correcled copy af the 
dra1vi11g in figure 27. 
27 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
Fig 30. Ett stycke av nordmurens insida med kvaderr itsade 
fogar. Foto S H a llgren I 975. 
Part oj the inside oj the north walf with ja/se as/ilars scratched 
in the joints. 
Fig 29. Den medeltida stenkyrkan 
under utgrävning. Korets skevhet 
framträder tydligt. Jfr planen fig 31. 
Foto R Boström 1953. 
The medieval stone church d11ri11g 
ex cavations. The skewness oj the 
chance/ can be c/early seen. Cj the 
plau in jig11re 31 . 
På de gamla avbildningarna av kyrkan sitter lång­
husfönstren påfallande lå ngt nedanför takfoten . I 
själva verket var långhusmurarna uppdragna högt över 
kyrkorummet och omslöt en profan övervåning ovanpå 
va lven , vi lken från början hade ljusöppningar eller 
krenelerad murkrona. Öppningarna igenmurades så 
sent som 1755 (räk). Därför hade man väntat sig a tt 
finna dem markerade å tminstone på Rhezelius ' teck­
ning (Törnewall är inte lika detaljtrogen som hans äldre 
kollega, not J0). 
Byggnadsbeskrivning 
Absidkoret och östtornet 
Absidkorets murrester (fig 29) var intill 1953 omkring 
70 cm höga, men nu å terstå r endast murar till 45 cm 
höjd. Det gä ller östligaste delen av koret , som skjuter 
utanför nuvarande kyrkan (fig 92) . Korets plan bildade 
en oregelbunden fyrkant: yttermå tten var på södra 
sidan 8,60 m, på den norra 8,45 rn och bredden var 
9,77 m. Koret var alltså obetydl igt kortare än långt. 
Absiden hade en radie av 2,95 rn och bildade en nästan 
exakt halvcirkel. 
28 
BYGGNADSBESKRIVNING 
(Il 00 [jj] (ji) 58 3B 28 
4B 
....., m (@I ' m.. _.: 
5C 4C 3C 2C 
~ A-8 
~ C DM~ Il 10 20 30M
mm! D ~~D!IIDl==l=~l=tl=t:=t: il T =::=::=::=::t=::=::=::=::=::=::=::=::=r::1=::=::=::=::=::=::=::=::=t:I 
Fig 31. Grävningsplan av den medeltida kyrkan. Uppm, skala 1 :300, R Boström 1953. 
Plan for the excavations oj the medieval church. 
Något under den nuvarande markytan hade muren 
en 15-30 cm bred sula på utsidan, men varken koret 
eller någon annan del av den medeltida kyrkan hade 
sockel. Det kunde konstateras 1953, att markytan 
under medeltiden låg under den nuvarande, ca 30 cm 
djupare på södra sidan, 55 på den norra. Sannolikt 
bestod undergrunden av stora kullerstenar, på vilka 
några kraftiga skift var murade som grund. 
Dagmuren utgjordes i norr och söder av två olika, 
intill varandra murade partier (fig 31). Den yttre och 
ursprungliga var ca 110 cm bred och bestod av det 
redan beskrivna murverket med tunna skiftgångar och 
kvaderrits. - De sekundära inre stödmurarna bestod 
av större sten än den yttre. Den norra stödmuren var 
84 cm tjock, den södra var något tunnare, 75 cm. 
I synnerhet på absidens insida var de ritsade fogarna 
väl bevarade. Absidens murar, som inte var förstärkta 
på insidan, är 132-139 cm tjocka. Sprången på östra 
kormurens utsida på ömse sidor av absiden är 64 cm 
i söder, 79 cm i norr. 
Även korets västra mur - triumf muren - utgjordes 
av en hel mur, utan avbrott för triumfbågen. Endast 
grunden var bevarad, den var inte mindre än 160 cm 
bred och påträffades omkring 60 cm under den medel­
tida kyrkans golv. Den västra korgrunden sköt utanför 
triumfmurens åt väster vända liv. Även denna har haft 
en sula på utsidan - den mot långhuset vända sidan. 
Detta kan möjligen tolkas så, att koret under någon 
tid stått som en självständig byggnad, innan långhuset 
byggdes (fig 118 A). 
Triumfbågen var omkring 4,9 m bred. Det norra 
vederlaget slutade ca 30 cm innanför ett avtryck, som 
kanske markerade en ännu smalare triumfbåge. På 
södra sidan syntes ingen motsvarighet, men bör ha 
funnits. Då blir den ursprungliga triumfbågen ca 4,3 m 
bred. På grund av gravgrävningar var alla spår av en 
eventuell äldre triumfbågsöppning utplånade, ej heller · 
syntes avtryck av den mittpelare (fig 24, 46b, 51 a, b), 
som förmodas ha blivit insatt i samband med långhusets 
välvning och delade triumfbågen i två bågöppningar 
(Byggnadshistoria, period D, fig 47, 118 D). 
De delar av absidkorets grundmurar, som skjuter 
utanför den nuvarande kyrkans östra mur, fick fogarna 
ilagade 1954. Resten av östtornets murar schaktades 
bort 1953 och markerades i det 1954--1955 uppförda 
kyrkorummets golv med röd kalksten. På samma sätt 
är det medeltida långhuset markerat. 
I södra kormuren fanns en i sen tid upptagen ingång. 
Vid tre biskopsvisitationer - 1733, 1750 och 1766 ­
hade man på biskoparnas förslag beslutat att ta upp en 
ingång på södra kormuren, emedan det blott fanns en 
enda ingång i den folkrika kyrkan. 1779 fattade för­
samlingen det avgörande beslutet, att nedflytta det 
södra korfönstret och göra det större. Detta kan tydas 
så, att man vid genombrytningen av den tjocka kor­
muren med dess trappa utgick från ett korfönster. 1780 
hade kyrkan äntligen två ingångar. »Stora dörren» och 
»lilla dörren» (st prot). Av lilla dörren syntes intet spår 
1953. 
Koret upplystes åt söder av ett stort, rundbågigt, 
29 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
~ A- B 
LJa 
Fig 32. Sektion mot öster genom de båda västtornen, det 
ena från medeltiden, det andra från 1805, mot långhusets 
västgavel (jfr snitt A-A, fig 82). Skala 1 : 300, uppm R 
Boström 1953. 
Section, /ooking east, of the two west towers, one medieval, 
the other dating from 1805, at the west gable of the nave. 
(Cf section A-A, Jig 82.) 
enligt Törnewall tvådelat fönster (fig 26). Längre åt 
väster på samma sida satt enligt samma källa ett mindre, 
likaledes tvådelat fönster, rund- eller spetsbågigt. 
Rhezelius har inte tecknat av detta fönster, varför det 
är tveksamt, om det verkligen funnits (not 10). Det 
större fönstret sitter ganska högt upp, om man får tro 
Rhezelius, vilket också är nödvändigt, för att mur­
trappan skall få plats. De många målade glasskärvorna 
och blyremsorna som hittades i koret 1953 (fig 53 f, se 
kap Glasmålningar) har tydligen hört till detta eller 
båda korfönstren. (Ett av dem gjordes 1779 om till dörr, 
jfr ovan.) 
Till ett av korfönstren har sannolikt hört den sidopost 
av dels finhuggen, dels slipad, röd kalksten, vilken 
påträffades i 1800-talskyrkans östra mur (fig 48). Den 
hade fals för glas och hål för vindjärn och hade måtten 
92 x 15 x 19,5 cm. Förkom 1953. 
Den mindre fönsteröppningen på södra sidan, om 
man nu vågar lita på Törnewall (fig 26, jfr not 10), 
bör ha lyst upp murtrappan, som torde ha löpt mot 
väster. - Även absiden hade ett ganska stort, rund­
bågigt fönster, mot öster. 
En trabes av ek sträckte sig tvärs över triumfbågen 
ända till 1726, då den togs bort (räk). En antydan om 
bjälkens belägenhet över golvet och samtidigt triumf­
bågens anfangshöjd är arkivaliskt belagd i samband 
med dess borttagande. Det framgår nämligen att 
predikstolens ljudtak tidigare varit upphängt i trabes, 
vilket torde innebära, att den befann sig åtminstone 
4,5-5 m över golvet. 
På södra sidan, nära sydöstra hörnet, syntes 1953 
spår av en 70 cm bred ingång till den trappa, som förde 
upp till östtornets övre våning (fig 31). 1733 insattes 
en lucka i denna öppning, »emädan derigenom en stark 
kiöld i choret och Predikstolen ingår» (st prot). Tidigare 
hade alltså tomtrappan saknat dörr och stått öppen mot 
koret. 
På norra sidan, mitt emot tomingången, låg in­
gången till sakristian, som beskrivs nedan. 
Innertaket i koret utgjordes utan tvivel av ett tunn­
valv, som hade sina vederlag i norr och söder i de båda 
ovan beskrivna förstärkningsmurarna (fig 31). På 
liknande sätt är ännu korvalvet i Resmo kyrka kon­
struerat och liknande förhållanden har rått bl a i de 
rivna kyrkorna i Bredsätra och N Möckleby. 20 
Tomgluggarnas form och antal växlar något på de 
gamla avbildningarna. Att med stöd av dem kunna få 
en uppfattning om våningsindelningen är därför vansk­
ligt. 
Östtornets första våning bör ha legat i nivå med 
långhusets profana övervåning. På de gamla avbild­
ningarna synas inga ljusöppningar, de kan ha suttit 
i östra och/eller norra muren, såvida inte de båda små, 
hos Rhezelius avbildade gluggarna i södra muren hört 
till denna våning och inte till den andra våningen. 
Arkivaliernas allmänna notiser om valv i tornen 
bör tolkas så, att östtornets mellanvåningar, hur många 
de kan ha varit till antalet, har varit välvda med tunn­
valv. Ett bjälklag eller ett valv skilde de båda översta 
tomvåningarna åt. Den översta våningen - skytte­
våningen - hade en stor, sannolikt manshög, rund­
bågig muröppning mot söder enligt Rhezelius, Törne­
wall och Frigelius (fig 25-27). Mot öster i samma våning 
var det två öppningar (fig 26, 27), samt mot väster och 
norr en (fig 27). Överst i gavelröstena fanns också 
stora rundbågiga öppningar i väster och öster. Ytter­
taket var ett spånat och tjärat sadeltak med fall mot 
norr och söder. 
Gavelprydnaderna utgjordes på Rhezelius' tid av 
smidda kors, sannolikt av smidesjärn. På senare av­
bildningar saknas de. 
Långhuset 
Långhuset, varav nederdelen av nordmuren till största 
delen är bevarad (fig 92, 93), har en genomsnittlig 
tjocklek av 105-114 cm. Även ett par meter av väst­
muren är bevarad, den ingår i den nuvarande gavel­
muren och är 134 cm tjock (fig 32). Sydvästra långhus­
hörnet hade på utsidan en sula, 18 cm bred i väster, 
26 cm i söder och befintlig ca 55 cm under markytan 
1953. Även utmed västra gaveln kunde man följa denna 
30 
su la (inifrån 1800-talstornet). Långhusmuren är upp­
byggd på samma sätt som kormuren. På norra sidan 
var den 1953 bevarad till mellan 65 cm (i nordöst) och 
3, I0 m höjd (i nordväst), men är nu avjämnad till 
omkring 175 cm höjd. I samband därmed på träffades 
en stor runsten i no rdvästra hörnet. Södra långhus­
muren, som helt och hållet schaktades bort efter under­
sökning 1953, stod kvar till en höjd , varierande mellan 
5 cm (i öster) och 115 cm (i sydväst). Sydvästra lång­
hushörnet låg 25 cm söder om det nuvarande tornet. 
Långhusets yttre längd , mätt på sydmuren , var 
22, 75 m, och den inre var 20,2 m. Den yttre bredden var 
inte mindre än 13,7 m, den inre 11 ,53 m. Lå nghusets 
östra sida sköt 195 cm utanför koret både i norr och i 
söder. 
På norra sidan påträffades 1952 fyra runda stä ll­
ningshål, J0- 12 cm i diameter, 80- 100 cm djupa. De 
låg i samma skift, omkring 1,75 m över nuvarande 
markyta . 
740 cm från sydvästra långhushörnet låg en portal 
(fig 35 ff) . l murens ytterliv låg tröskeln , bestående av 
ett 140 cm lå ngt kalkstensblock , 19 cm tjockt och 50 cm 
högt, finhugget och med skiktn ingen vänd lodrätt. 
27 cm under tröskelns överkant hade stenen på utsidan 
ett vågrätt , mörkt avtryck av jord. Så högt upp hade 
tydligen en yttre trappsten legat (ej bevarad). 
På sidorna var tröskelstenen skarvad, t v med ett 
18 cm lå ngt stycke, t h med en endast 5 cm tunn sten­
skiva. Nära östra änden av den egent li ga tröskelstenen 
var översidan grovhuggen , utan tvivel angivande 
platsen för en post. I övrigt var tröskelns översida 
mycket slätnött. G ångöppningens bredd kunde be­
räknas till omkring 125 cm. 
Framför portalen låg, när den påträffades 1953, 
den gam la trampflisan kvar på sin plats. Den bestod 
av en långsmal runsten av röd kalksten, upptill hal v­
runt avslutad. På dess å t öster vända överdel skymtar 
fortfarande en runslinga. Inskriften är alltför nött för 
att kunna tolkas. Stenen var i övrigt mycket s liten 
samt spräckt i flera stycken. Endast överdelen med run­
fragmenten togs tillvara 1953 och förvaras nu i kyrkans 
runstenskammare. Mått: 91 x 6 1 x 10 cm. 
Portalens innersmyg (f ig 33, 35) var 165 cm bred och 
hade rätvinkli ga sidor. Den var omsorgsfullt murad 
och slätputsad. 
På ömse sidor om portalens utsida syntes 1953 
avt ryck av bortbrutna, större stenblock , av formen att 
döma portalomfattningens baser. l fyllningen i när­
heten av portalen låg ett basblock (fig 36), bestående 
av en bas med attisk profil och ett hörnblad , omgiven 
av två murhörn, ett med rätvinklig, det and ra med 
BYGG ADSBESKR IVNI G 
Fig 33. Ett stycke av södra långhusmurens insida med vägg­
pelarna 20, 30 och 4D. Längst t h sydportalen. Spettet 
längst tv i bakgrunden markerar triumfbågens södra 
begränsning. Foto R Boström 1953. 
Part oj the i11side oj the south wall oj the nave with wall 
piers 2 D, 3 D a11d 4 D. To the far right is the south portal. 
The crowbar lo the far lejt in the backgro1111d marks the 
south limit oj the c!ta11cel arch. 
Fig 34. Väggpelaren 3 0. Foto R Boström 1953. 
Wall pier 3 D. 
31 
F ig 35. Sydporta lens tröskel rrån ös ter. 
T v en runsten, a nvä nd som tramprlisa. 
Foto R Boström 1953 . 
The thres/10/d oj the south portal from 
east . Ta the lej t a ru11esto11e used as a 
stab. 
Fig 36. Basblock rrå n sydporta lens 
högra sida . Foto R Bost röm 1970. 
Base block f rom the right side af the 
so11 th portal. 
Fig 37 a- b. Tympanonsten från syd­
porta len, hela och deta lj med Kors­
fästelsen. SH M inv nr J5893 . Foto S 
Hallgren J976. 
Fig 37a- b. Ty111pa11u111 s to11e from the 
south portal, complete a11d detail 111ith 
the Crucifixio11 . 
32 
BYGGNADSBESK RI V ING 
trubbig genomskärning. Mått : l 06 x 65 x 28 cm. Formen 

tyder på, at t basblocket suttit vid porta lens högra 

(östra) sida och att portalen skjutit ut ur muren ca 

50 cm som en vimperg (jfr Gärdslösa sydporta l20 samt 

rekonstruktionen fig 39). En markering för kolonnett­

skaftet visar, a tt dess diameter nedtill va rit ca 17 cm. 

Det motsvarande västra basblocket har inte å terfunnits, 

men kan ha använts som byggnadss ten i det ännu 

kvarstående västtornet från l 805. 

F ig 37b. Korsfästelsen, deta lj av fig 37a. Foto S H allgren 1976. 
The Cruc1fixion, detail from figure 37 a. 
Till portalen har hört ett fragmentariskt kapitäl­

bandsblock av grå ka lksten (fig 38a-c). Mått 46 x 

20 x l 5 cm (höjden , 15 cm, har varit större, ty stenens 

överdel är avs lagen). När fragmentet påträffades 1908 

av Jobnny Roosva l, låg det utslängt på kyrkogårds­

muren . Nu i Ölands Forngård. Kapitälet har bägar­

blocksform och avslutas nedtill av en kraftig vulst. På 

undersidan är en cirkelrund ma rkering, som visar, att 

kolonnettskaftet upptill haft en diameter av ca 16 cm. 

3 - 775494 Köpings kyrkor 33 
a 
b 
c 
F ig 38a- c. Kapitälblock frå n sydportalens vänstra sida, detaljer. Ölands Forngård, 
Borgholm. Foto R Boström 1964 (a) samt S Hallgren 1975 (b, c). 
a- c. Capita / block fi"om the le/I side of the south portal, detai/s. Ölands Fomgcird, 
Borgholm. 
34 
BYGGNADSBESKRIVNING 
Kapitälets ornamentik i plan, låg ·relief består av 
två spiralrankor med halvpalmetter, som utgår från 
den utskjutande delen av kapitälbandets mittparti. 
Eftersom stenens översta klov är borta, är mittorna­
mentet svårtolkat. De två rankorna, som inte är sym­
metriska, utgår symmetriskt från en oval yta, som upp­
till kan ha avslutats med något slags blad, så att just 
denna detalj i ornamentiken bestått av en symmetrisk 
figur. 
Det trubbiga hörnet t v om kapitälet visar, att detta 
block suttit i portalens vänstra och västra sida. Stenens 
översta klov är borta, som redan är nämnt, liksom ett 
sannolikt rätvinkligt murhörn t h om kapitälet. Tro­
ligen har en slät platt samt däröver en utskjutande list 
med hålkäl utgjort den övre avslutningen, att döma av 
nära paralleller i Gärdslösa korsarmsportaler. 
Ornamentiken överensstämmer nära i stilen med ett 
par kapitäl, beskrivna nedan (fig 46 a, b, 50 f), det lilla 
basblockets profil och hörnblad har också flera paral­
leller i' andra bevarade delar i Köping (fig 44 b, 45 d, 
49, 52, se nedan). 
Till portalen har också hört en tympanonskiva av 
grå kalksten (fig 37). Den deponerades 1917 i SHM 
(inv nr 15893). Dess trifolieformade underkontur visar, 
att portalens gångöppning varit 124 cm bred, vilket 
väl passar till Köpings sydportal. 
På skivans slipade framsida är skulpterad en sum­
marisk framställning i liten skala av Kristus på korset, 
omgiven av de sörjande jungfru Maria och Johannes 
evangelisten. Gruppen är utförd i mycket låg relief 
mot en slät fond. Närmast figurerna är bakgrunden 
ytterligare nedskuren, så att en större plasticitet åstad­
kommits (»relief en creux» ). 
Kristus lutar huvudet starkt mot vänster (från åskå­
daren sett), mot sin högra axel, de stora, mandelformade 
ögonen dominerar ansiktet, som i övrigt endast har 
antydda drag. Glorian är lik en rund skiva och saknar, 
förvånande nog, korsmarkering. Kroppen är S-svängd, 
men benen parallella bredvid varandra. Kristus har 
alltså varit fäst vid korset med fyra spikar. Fötterna är 
något utåtvända, så att gestalten ser ut att stå, men något 
suppedaneum är inte antytt. Ländklädet är knälångt; 
om det har haft någon innerteckning, så har den för­
svunnit genom stenens vittring. De båda sörjande är 
inneslutna i fotsida dräkter, ansiktena på deras runda 
huvuden är bara antydda. Gloriorna är släta, skivlika, 
liksom Kristus'. 
Ytterligare tre verkstycken, som iakttogs 1953, men 
som inte har återfunnits 1976, har troligen också hört 
till samma portal, nämligen tre stenar med svagt svängda 
underkonturer: 1. Av grå kalksten, 52 x 24 x 21 cm. Den 
-----,· - - -- - -·-·-·-·- - - -.-----­
0 05 2 
!!!!Il I I I I 
Fig 39. Rekonstruktion av sydportalen, fasad och plan. 
Skala 1: 60, R Boström 1975. 
Reconstruction of the south portal, front and plan. 
påträffades inmurad i 1800-talskyrkans östra gavel. ­
2. Av röd kalksten, 44 x 30 x 28 cm. - 3. Också av röd 
kalksten, 74 x 32 x 28 cm. pe två senare påträffades av 
Elis Peterson (not 5) i en grav vid södra grinden. Dessa 
35 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
Fig 40. Nordportalen. Foto R Boström 1970. 
North door. 
I 
---------------------, 
_________ __ ____ _______ JI 
Fig 41. Uppmätning av nordportalen i fig 40, plan samt 
innersmyg. Skala 1 : 60, R Boström J953. 
Sccile drawing oj the north door in figure 40, plan and the 
inside splay . 
kan ha ingå tt i den båge, som vilar på kolonnetterna 
och inramat tympanet. Med så må nga delar kända, går 
portalen att rekonstruera (fig 39). 
Det sätt, på vi lket man huggit ur muren på ömse 
sidor om portalen för att bereda plats för basblocken 
samt den skarvade tröskelstenen visar, att portalen i 
sitt utsmyckade tillstånd inte är ursprunglig. Inner­
smygens rätvinkliga sidor är däremot ett å lderdomligt 
d rag, som visar, att denna del av portalen är äldre än 
omfattningen. 
Den ä ldsta sydportalen har sannolik t varit en parallell 
till den delvis ännu bevarade nordportalen. Mitt emot 
sydportalen och 7,3 m från långhusets nordvästra hörn 
öppnar sig fortfarande nederdelen av den medeltida 
nordportalen till 175 cm höjd (fig 40 f). Gångöppningen 
är på å lderdomligt sätt placerad i murens ytterliv, som 
därför samtidigt utgör både omfattning och dörranslag. 
Dess stenar är finhuggna med kantslag, gångöpp­
ningens sidor divergerar obetydligt, bredden upptill ä r 
107 cm. nedtill 109 cm. 1953 undersöktes också en 
tröskelsten, synlig till JO cm höjd över markytan . Den 
är nu troligen dold under den nuvarande markytan . 
Innersmygen har vinkelräta sidor, precis som syd­
portalen . Den västra smygsidan var, när den framtogs 
J953 , skadad, så att murkärnan syntes, men är nu i lagad. 
I östra smygsidan syntes J953 en senare igenmurad 
bomkanal, 180 cm djup och 20 x 24 cm i genomskärning. 
Den satt 101 cm över golvet, räknat J0 cm under 
tröskelns underkant. 1 hå let låg en myckenhet kalkbruk 
och multnade rester av en ekbom och andra trärester. 
Bomtrumman har antagl igen varit klädd med bräder, 
så att bommen skulle glida bättre. 
Stängningsanordningen har varit å lderdomlig. l 
stället för att löpbommen på vanl igt sätt lås tes genom 
att skjutas in i grund trumma i muren , korresponderande 
med den djupa trumman mitt emot, lås tes bommen 
genom ett beslag på dörrens insida. 26 
Hur portalen har varit avs lutad upptill , framgå r inte 
av de bevarade resterna . Det kan ha varit en enkel 
rundbåge, som i Torslunda ,27 eventuellt med en rakt 
avslutad tympanonskiva som i Vickleby. 28 Resmo 
nordportal med fyrsidig gå ngöppning och däröver en 
halvcirkelrund nisch är också en tänkbar parallell. 2• 
När nordportalen murades igen , vet vi inte. I varje 
fall skedde det före 1733, då det klagades över att 
kyrkan endast hade en ingång (sydportalen ; vi s prot) . 
Yttersmygen måste ha varit helt dold , ty Frigelius har 
inte markerat den, till ski llnad från andra igenmurade, 
men syn liga muröppningar som exempelvis sydportalen 
och långhusets nordfönster (f ig 27). 
Innersmygen har däremot varit öppen. När en ny 
kyrka byggdes J805, murades även nordportalens in­
nersmyg igen. 
I långhusets östra del satt tre fönster i söder (fig 25 ff) 
och tre i norr (de senare igenmurade, men fullt syn liga 
på Frigelius' teckning, fig 27). De var likformigt rund­
bågiga med ganska tryckta proportioner och kan 
mycket väl ha varit ursprungliga . 
I söder i lå nghusets västra del satt 1750 ett mindre, 
rundbågigt fönster, placerat något högre än de övriga 
(fig 27) . Detta fönster, vars ålder inte är känd , hade 
36 
Fig 42. Norra 
lå nghusmuren s 
insida med vägg­
pelarna 2 A, 3 A och 
4A samt pl inta rna 
till de fristående 
va lvstöden 2B, 3 B 
och 4B. Längst tv 
nordportalen . Foto 
R Boström J953 . 
The inside of the 
norrh wa/I of the nave 
with wa/I piers 2 A , 
3 A and 4A , and the 
plint/is of the 
detached vault 
supports 2 B, 3 B and 
4 8. To the far left is 
the north portal. 
Fig 43. fnteri ö r mot 
sydväs t med plin­
tarna till de fri­
stående va lvstöden 
3 B, 4 B och 5 B. I 
bakgrunden, t h om 
torndörren, rester av 
den murpelare, som 
delade den medeltida 
tornbågen i två 
ö ppninga r (jfr fig 
32). Omedelbart tv 
om mannens huvud 
befinner sig södra 
to rnbågens södra 
vederlag. Foto 
R Boström 1953. 
lnterior looking SW 
with the plimhs of the 
detached vault 
supports 38 , 4B and 
5 B. in the back­
ground, ro rhe right 
of the t01ver doonvay, 
are remains of the 
wall piers which 
divided the medieval 
tower arch info 11110 
openings (cf Jig 32). 
lmmediately lejt of 
the man's head is the 
sourh ab11tme111 of the 
south tower arch. 
37 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
förstorats före 1708. Det heter nämligen i st prot för 
detta år, att »Emedan efterst i Kyrkjan bakom dörren 
war et mycket litet fönster, så att der war något mörkt, 
och i förledet år war förfärdigad en ny och större fönster 
Ram der neder att, i stället för den gl~ och lilla, in­
sättjas: men war änu här til inga fönster gjorde dy är nu 
till Twänne Nya fönsters förfärdigande betalte 3 Daler 
kopparmynt». Fönsterramarna hade anskaffats redan 
1705, murarbetet och två »fönster», dvs glas, betalades 
1707 (räk). En uppgift 1720 om en glugg bak i kyrkan, 
som igenmurades detta år, kan möjligen gälla det mindre 
fönstret (räk). I så fall var inte det stora fönstret en 
utvidgning av det äldre utan placerat bredvid. 
Det större, västliga fönstret satt så högt upp, att det 
lyste både över och under läktaren (st prot 1759). Detta 
år beslöt man att taga upp ett liknande fönster mitt 
emot på norra sidan (st prot, räk). Nederdelen av 
detta fönster påträffades 1952 mellan nordvästra lång­
hushörnet och nordportalen. Dess yttersmyg var 133 
cm bred, bevarad till 75 cm höjd och belägen 180 cm 
över markytan. Fönstret hade murats igen 1805. 
Ett par stenskivor med slipad godsida har troligen 
varit solbänkar i några av kyrkans fönster: 1. Av grå 
kalksten, 56 x 31 x 13 cm. - 2. Ett hörnstycke, också 
grå kalksten, 40 x 33 x 13 cm. Vänster kant släthuggen, 
höger kant och nedtill något grövre yta. Kanterna 
något rundade. Undersökta 1953, ej återfunna 1976. 
Golvet bestod av slitna kalkstensflisor. Delar därav 
påträffades 1952 ca 80 cm under 1800-talskyrkans yngsta 
golv. Även i långhuset låg gravstenar, tex komminister 
Olaus Martinis (se nedan Gravminnen, gravsten nr 5). 
Kyrkans valvstöd är till väsentliga delar bevarade. 
Flera trummor jämte baser och kapitäl ingår dels 
(sedan 1805) i portstolparna till kyrkogårdsmuren 
(fig 10, 45, 79, 83), dels förvaras de lösa vid kyrkan 
(fig 44). De visar finhuggna ytor, lodrätt eller snett be­
huggna, med ganska smala, täta kantslag. 
När resterna till den medeltida kyrkan frilades 1953, 
stod plintarna till nästan alla valvstöd kvar på sina 
ursprungliga platser på det medeltida, nötta kalkstens­
golvet, såväl de fristående valvstödens som vägg­
pilastrarnas (fig 29, 33 f, 42 f). Deras storlek och plan­
form framgår av planen (fig 31). Flera plintar var fin­
huggna monoliter. Väl bevarade putsavtryck visade hur 
stora baserna varit. Av väggpilastrarna återstod i de 
flesta fall även ett stycke av skaften. 
Väggpilastrarna 6A, 6B och 6D hade den enklaste 
planformen, de var fyrsidiga, med tämligen ojämnt 
murverk, slätputsade och vitkalkade. Följande vägg­
pilastrar är rena rekonstruktioner, nämligen de med 1 A, 
1 B, 1 C, 1 D, 5D samt 6C betecknade. 
På insidan av långhusets östra mur saknades puts 
på en sträcka av 180 cm, räknat från de östliga lång­
hushörnen och till lodräta gränser närmast triumf­
bågen. En så lång sträcka räcker dels till hörnpilastrar, 
dels till sidoaltare (fig 118: D). 
De övriga väggpilastrarnas plan var ungefär en 
halvcirkel med invid väggen inlagda, . smala ~nektar 
med fyrsidig genomskärning (fig 31). Enda undan­
tagen var 3 A och 3D, som till planen vax cirkelsegment, 
något mindre än en hel cirkel, med den plana ytan vänd 
mot väggen och utan knektar. Basernas profil var en 
låg platt, på vilken en grund hålkäl vilade (fig 34). Hela 
raden av norra sidans väggpilastrar, såväl ,baser som 
skaft, var murade av endast tuktad sten, de var· slät­
putsade och vitkalkade. Till deras motsvarigheter på 
södra sidan, 2D, 3D och 4D, hade däremot finhuggen 
sten använts både till baser och skaft· (fig 34); 5D 
saknades, men fanns bevarad i avtryck. · 
De fristående valvstöden är i stor utsträckning be­
varade. Som redan är nämnt ovan, består kyrkogårds­
grindarnas portstolpar av kolonnmaterial (fig 10, 
45, 79, 83). Även ett stort antal lösa delar är bevarade, 
före 1953 använda som uppallning under 1800-tals­
kyrkans läktarstöd, liggande i dess golvfyllning, in­
murade eller löst liggande ute på eller utanför kyrko­
gården (fig 44). Materialet ger en god uppfattning om 
valvstödens utseende. Det östligaste paret hade inte 
endast runda skaft, utan även baser och kapitäl hade 
cirkelrund plan, vilken också bekräftades 1953 av de 
bevarade plintarna och deras avtryck i murbruket 
(fig 31). 
Vad de övriga stöden beträffar, har med säkerhet 
ett, sannolikt ett par, haft åttkantiga skaft, kapitäl 
och baser, ehuru endast en bas och ett kapitäl är 
bevarade (fig 45a, b) samt ett fåtal åttkantiga trummor. 
Det framgick inte 1953, på vilket plintpar dessa pelare 
var murade, basens understa led är nämligen kvadra­
tiskt, men deras mått passar in på avtrycken på ovan­
sidan av plintarna 3 B och 3 C. De två västligaste paren 
valvstöd (4B, 4C och 5B, 5C) var kolonner med kva­
dratiska baser och kapitäl. 
Här följer en beskrivning på bevarade kolonn- och 
pelardelar. De runda skaftresterna räcker endast till 
3 m höga skaft för de tre paren med rund genomskär­
ning. Med tanke på kyrkans i övrigt stora mått är det 
alldeles för litet. I jämförelse med bevarade kyrkor av 
ungefär samma mått - de gotländska Dalhem, Levide 
eller Lau - kan en skafthöjd av omkr 6-7,5 m vara 
rimlig. 30 Ytterligare rester kan ännu dölja sig i tornet 
och kyrkogårdsmuren. 
Det östligaste kolonnparet 2B, 2C (fig 31) bar ännu 
38 
BYGG ADSBESKRIVNI G 
{/ 
b 
bevarade kapitäl med helt rund plan , uppbyggda av en 
hög, men grund hå l käl och en låg platt (fig 44 b, 46c) . 
Ovanpå vardera kapitälet har troligen legat en kvadra­
tisk platta med profilerad kant (platt + hå l käl eller 
sned fas). En sådan platta är synlig i fig 44 c. Ett par lik­
nande plattor av grå kalksten med medeltida behugg­
c 
d 
Fig 44a- d. Dopfuntscuppan i fig 23 och 66 (a). - Några 
arkitekturfragment m m, dels sekundärt använda i 1805 
års kyrka, dels påträffade under dennas golv 1953. Foto 
R Boström 1970. 
The bowl of the font in figures 23 and 66 (a) . Architectural 
fragments, etc, same used secondarily in the c/111rch erected 
in 1805, others found under the floar of this c/111rclt in 1953. 
ning och uppbyggda av en hög hå lkä l och en låg platt 
(mått: 89 x 87 x 15 cm resp 89 x 88 x 15 cm), ligger som 
trappstenar i Yästergå rden, Hörninge. Dessa kan 
mycket väl tänkas ha utgjort den övre avslutningen av 
detta eller något annat av de fria paren valvstöd i 
Köping. Skaften har haft en genomsnittlig diameter av 
39 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
l Fig 45. Uppmätning av de som grindstolpar använda medeltida kolonnfragmenten: a) och b) står vid västra grinden, c) (2 st) vid den södra samt d) (2 st) vid den östra grinden. 1 kolonn (a) är 185 cm hög, 3 kolonner är 187 cm höga (b, c) samt 2 kolonner 193 cm höga (d). Uppm, skala I :40, S Hesselgren och S Fränne 1931, komp! R Boström 1940. j 
J 
Scale drawings of fragments of medieval columns used as gate-posts: a) and b) 
stand at the west gate, c) (two) at the south and d) (two) at the east gate. One column 
(a) is 195 cm tall, three columns are 187 cm tall (b, c), and two are 193 cm tall (d). 
I I -1 j-~ 
, _ ~ 
... ...1'1 -~r ­
____ 290M 
a 
b 
dello ~apilål liqqer J'Om ba.r 
under rn ct1 16kla,.,,,. kolonn•r,
fiårdr Jidan oå!komliq. ..__.o========='~dm. 
50 resp 58 cm, sannolikt något smalare upptill än ned­
till. 
Närmast kapitälen avslutades kolonnskaften av en 
tunn vulst, huggen i ett stycke med hela trumman. 
Samtliga sex vulster till de sex kolonnerna är bevarade, 
som övre avslutning till grindstolparna (fig 10, 45, 79, 83). 
De har alla det gemensamt, att blocken smalnar av 
något nedåt, vilket har givit kolonnskaften en spänstig 
c d 
Fig 46a-d. Uppmätning av några kapitäl (jfr fig 50, 51); 
skala 1: 20. S Hesselgren & S Fränne 1931 (b--d) samt 
R Boström 1939 (a). 
Scale drawings of some capitals (cf Jigs 50, 51). 
kontur, trots deras i övrigt obetydliga förtjockning 
nedåt. 
Baserna till 2B-2C, som numera ingår i de båda 
sydliga grindstolparna, har helt rund plan och en profil, 
som består av en kraftig vulst mellan en hög, grund 
hålkäl (upptill) och en ganska låg platt (nedtill; fig 
45c). Båda baserna har en diameter av ca 80 cm. 
Deras plintar såg ut på följande sätt: 2B bestod av en 
40 
DIA 10 0 10 20 30M 
• -----;----J r= 
:*I: Fig 47. Rekonstruktionsförsök av klövsadelskyrkan. Längd­
sektion mot norr samt tvärsektion mot öster. Skala 1 : 300, 
R Boström och G Wiren 1977. 
Attempted reconstruction of the pack-saddle church. Longitudi­
nal section looking N and cross-section looking E. 
L.­
i-', 
I' 
I. 
1: 
I'------~ .: 
oo >: 
0 
Fig 48. Fönsterpost av röd kalksten, funnen i östgaveln till 1805 års kyrka. Ej 
bevarad. Uppm, skala 1: 10, R Boström 1953. 
Window mullion ofred limestone, found in the east gable of the church built in 1805. 
Not preserved. D 
41 
KÖPINGS MEDELTIDA STE KYRKA 
Fig 49a- b. a) Sydvästra hörnbladet på östra grindens norra kolonnbas samt b) 
nordöstra hörnbladet på östra grindens södra kolonnbas. Jfr fig 45 d. Foto G 
Planthaber .1939 (a) och J Roosval 1908 (b). 
a) So11t/11vest a11gle-sp11r 011 the 11orth co/1111111 base of the east gate and b) the 11orth­
east a11g /e-spur 011 the south co/1111111 base of the east gate. Cf figure 45 d. 
i ös t-västlig riktning utdragen ova l, 146 cm lå ng och 
108 cm bred samt l 2 cm hög och uppbyggd av ett större 
och två mindre stenblock. Ovanpå detta underlag var 
ett tydligt avtryck i medeltida kalkbruk bevarat i form 
av en cirkelrund yta, omkring 90 cm i diameter. P å 
denna passade endera av två löst li ggande stentrummor 
om 85 cm diameter, den ena 2 1, den andra 26 cm hög. 
(Den senare försvann l 953.) 
Den motsvarande södra plinten (fig 31 , 2C) bestod 
av en helt rund stenskiva, 88 cm i d iameter, på vi lken 
i sin tur endera av de ovan nämnda stenblocken med 
85 cm diameter har vi lat. 
Även det andra paret fria va lvstöd , 3B, 3C, kan när­
mare beskrivas, tack vare kalkbruksavtrycken på 
plintarnas ovansida. Dessa avtryck var nämligen de 
minsta i hela lå nghuset , det ena 83 x 82 cm, det andra 
71 x 74 cm. Ett av dem passar endast ti ll en bas som 
numera ingå r i det västra paret grindstolpar (fig 45a), 
e nedan. 
Av pelarparet 3 B- 3 C å terstå r endast ett kapitäl 
och en bas samt å ttkantiga pelarstycken, 50- 55 cm 
breda, till en sammanlagd höjd av ca 250 cm, vart ill 
kan läggas minst 20 cm för fogarna . Höjd inkl kapitäl 
och bas ca 375 cm, vilket dock inte ger en tillräcklig 
höjd (jfr ovan). 
Kapitälet , som nu a nvänds som bas i den södra 
portstolpen på västra sidan (fig 45 b), bestå r av en 
kvadrati sk, låg platt , på vars undersida ansluter sig en 
hög, men grund hå lkäl , som frå n kvadrat övergå r till 
en å ttkant. Därunder ett led med karnisprofil och å tt­
kantig plan. 
Basen (fig 45 a) är uppbyggd av en bred hå lkäl mellan 
två vul ster, planformen är å ttkantig. Den nedre vulsten 
har två diagonalt placerade hörnblad med inrullade 
spetsar, vilka sträcker sig ut över hörnen på den kva­
dratiska, låga platta, som är underlag fö r den å ttkantiga 
delen. Plattans bottenyta är en kvadrat på omkring 
75 x 75 cm . Avtrycket på plinten 3C (fig 31) var ungefär 
lika stort. 
Varken bas e ller kapitäl för den ena å ttkantpelaren är 
å terfunna, lika litet som många skaftdelar. 
Plinten för pelaren 4B bestod av ett rektangul ä rt 
block , l 46 x 97 cm och l 3 cm högt, på vi lket vi lade 
ett mindre block med må tten 88 x 83 cm, 20 cm högt. 
Av de två sista kolonnparen, 4B- 4C och 5B- 5C, 
å terstå r tre kapitäl med bägarblocksform, dvs upptill 
en kvadratisk platt, under vilken en djup hå lkäl för­
medlar mellan plattens fyrkant och skaftets c irkel. 
Två av kapitä len är helt odekorerade och har slipade 
ytor (fig 44b, 46d), medan det tredje är skulpterat 
(fig 46a, 50a-c). Tre av dess sidor täcks av rankor av 
o lika slag med blad och lilj or, dels symmetriska, dels 
oregelbundna. Den fjärde sidan orneras av två par 
lejon (?) med lå nga svansar, tecknade dels i profil , dels 
42 
Fig 50a- c. Skulpterat kapitä l från en av långhusets kolonner 
(jfr fig 46a). Foto R Boström 194 1 (a- b) samt S Ha llgren 
1975 (c). 
Carved capita/ from 0 11e oj the nave columns (ej Jig 46a) . 
43 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
uppifrån (huvudena) och symmetriskt ordnade omkri ng 
ett lejon- eller odjurshuvud, tecknat framifrån. Svans­
tofsa rna liknar växtranko rnas blad. Ornamentiken har 
samma flata , låga relief som sydportalens kapitäl 
(fig 38) och det nedan beskrivna lilla kapitä let (fig 46 b, 
51 a- b). 
Kapitä let låg 1908 utanför västra kyrkogå rdsgrinden , 
då det fotograferades av John ny Roosval. Det va r redan 
då svå rt skadat och försvann sena re. 1939 påträffade 
R Bost röm stenskärvor med bladornamentik i en sten­
hög vid väs tra grinden . Kapitälet var då nästan helt 
söndersprängt av frost , men gick att limma ihop och 
förvaras sedan dess i runstenskammaren. Ett hö rn 
hittades för några å r sedan (f ig 50c). 
Det fjärde kapitä let har inte å terfunnits, men torde 
ha ha ft samma form som de bevarade. Möjligen va r 
det också skulpterat. 
Två hela baser, nu i östra kyrkogå rdsingå ngen (fig 
45d , 49 a, b) samt ena sidan och ett löst hö rnblad av en 
tredje bas (fig 44 b, 52) är bevarade. De har alla attisk 
profil med hörnblad i a lla fyra hörnen utskjutande ur 
den nedre vulsten mot den underliggande, kvadratiska 
plattans hörn . Den fjärde, förlorade basen torde ha 
ha ft samma form som de tre öv riga. - Skaften har 
haft en diameter om ca 45- 59 cm. 
Plintarna 4B, 4C och 5B stod kvar på sina platser 
Fig 51 a- b. Två sidor av ett 
skulpterat kapitäl från triumfbågen 
(?, fig 24, 46 b, 47), senare använt som 
stöd under en läktarkolonn i J800­
talskyrkan . Försvunnet efter J953 i 
samband med J800-talskyrkans 
rivning. Foto R Boström 1938. 
Two sides af a carved capita/ ji·om the 
cha11cel arch (?, cfJigs 24, 46b, 47), 
later used as support 1111der a gal/ery 
colwnn in the church erected in 1805. 
Disappeared after 1953 when the 19th 
century c/111rch was demolished. 
1953, men den fyrsidiga plinten för kolonnen 5 C hann 
inte dokumenteras, innan den fl yttades bort. 
Om valven har varit sk ilda å t genom gördelbåga r 
av huggen sten e ller om de saknat dylika bågar, går nu 
ej att avgöra. Det förhå llandet, att korsanna rna i 
G ä rdslösa, som i flera avseenden ä r besläktade med 
Köping (not 25) saknar gördelbågar, kan stödja an­
tagandet att sådana har saknats även i Köping (fig 47). 
J så fall har valven liknat dem i Hall , Hangvar, Levide, 
Linde m fl gotländska kyrkor. Till denna fråga å ter­
kommer vi nedan i kap Byggnadshistoria, period D. 
Profanvåning över långhuset 
Att döma av de gamla avbildningarna (fig 25 ff), va r 
avståndet från fö nstren till murkrönen så sto rt , att det 
medger föreställningen om en krenelerad profanvåning 
under vattentaket. Tidigare fanns också muröppninga r 
under mellankyrka ns takfot, omtalade 1755, då de 
igenmurades för att valvet ej skulle taga skada (st 
prot och räk). Egendomligt nog är inte muröppninga rna 
avritade av någon , varken av Rhezelius, Törnewall 
e ller Frigelius. D ä rför vet vi inte, om de var små fön ster­
öppn ingar av det s lag som fortfarande ä r bevarade 
i mellanvåningen i Källa gam la kyrka eller om mur­
kronan var krenelerad ungefär som i skyttevåningen i 
samma kyrka,3 ' jfr fig 47. 
44 
En grundlig reparation av »medelkyrkotaket» före­
togs 1698 och 1708- 1710, då man anskaffade 15 bjälkar, 
24 alnar långa, för takets »korsverke», dvs takstolar 
(räk). Troligen byttes de flesta eller alla bindarbjä lkar 
ut. Med ett avstånd av omkring 2 a lnar mellan varje 
bjälke med dimensionerna 20 x 20 cm var det ti llräck ligt 
med 15 bjä lkar för hela mella nkyrkan. Taket spånades 
l 713- 1714 och tjärades fö lj ande å r (räk). Gluggarna 
under ta kfoten murades slutligen igen 1755 (s t prot, räk ). 
Västtornet 
Västtornet hade yttermå tten 7 x 11 m. Murarna, som 
är uppförda på samma sätt som de övriga medeltida 
murarna i kyrkan , torde ha varit ca l 34 cm tjocka på 
a lla sido r, i varje fall har norra , västra och östra muren 
(långhusets västgavel) detta må tt (fi g 31). 
Delar av tornmurarnas nederdel användes l 805 i 
det ännu bevarade nya tornet (f ig 32). Den norra och 
ett s tycke av västra muren befinner sig utanför den nu­
va rande kyrkans murar (fig 31, 32, 82). 
Yä tra murens innerliv ligger omkring 15 cm innanför 
den yngre västmurens, medan ytterli vet av den äldre 
muren ligger omkring 75 cm innan för den yngres. 
Inte heller på södra sidan ligger de båda murarna i 
li v med va randra , inte heller ä r de parallella. Den äldre 
murens ytterliv torde befinna sig omkring I m inna nför 
den yngres, om även södra tornmuren är l 34 cm bred. 
Fö rutsatt a tt västtornet var symmetriskt placerat vid 
långhusgaveln , hade nämligen även denna mur ungefär 
samma tjocklek som de övriga. - Vad inner li ven på 
södra sidan beträffar, ligger den yngres dagmur 40- 58 
cm innanför den äldres innerli v, men under nuva rande 
golvnivå skjuter den yngre murens ojämna grundmur 
utan för dagmuren , så att den hylla, som bildas av den 
medeltida sydmuren , endast är omkring 20- 30 cm 
bred (fi g 32). 
Ingen av tornmurarna kan ha innehå llit någon mur­
trappa. För en sådan erfordras en murtjocklek av å t­
minstone 155- 160 cm. 
På norra sidan syntes det l 952 tydligt , att västtornets 
nordmur låg i förband med långhusgaveln , många 
fö rbandsstenar var avhuggna och gick in i muren. I 
den hå lighet, som bildats i långhusgaveln , när tornet 
revs l 805, var mängder av kalkbruk , skrotsten och 
tegelstensbitar instoppade som fyllning. Muren ilagad 
1955. 
På motsvarande parti i söder var förhå llandena inte 
lika entydiga . På den lilla ytan , som var möjlig att 
undersöka 1952, syntes inte en enda förbandssten , 
utan tornets sydmur stötte stumt emot långhusgaveln. 
Alltför li ten yta undersöktes emellertid, för att man med 
BYGG ADSBESKRIVNING 
Fig 52. Hö rnblad från kolonnbas, påträffat på kyrkogården 
omkring 1960. Foto S Ha llgren J975. 
Ang/e-spur from a column base, fo1111d in tlre c/111rchyard 
aro1111d 1960. 
full säkerhet skulle kunna pås tå, att det är en stötfog 
mellan södra tornmuren och långhusgaveln . 
I bottenvåningen hade i väster funn its en rundbågig 
portal , som murats igen före 1750, men markera ts på 
Frigelius' teckning (fig 27). Om den var ursprunglig 
eller sekundä r är omöjligt att avgöra, eftersom detta 
murverk dö ljer sig under det nuvarande tornets. 
Frigelius' teckning (fig 27) visar på tornets södra 
sida en liten ra k täckt ingång, som tillkommit efter l 673, 
då Törnewall ritade av kyrkan. Den ä r inte nämnd i 
arkivalierna. Troligen gjordes den på J740-talet i sam­
band med de stora reparationerna efter ett sto rt ras 
som inträffat 1744 (se nedan). Sannolikt var det till 
denna ingång, som en dörr tillverkades 1756 (räk). 
Tornets bottenvåning hade ett golv av kalkstens­
flisor , varav delar kom i dagen l 952, 65 cm under nu­
varande markyta. 
Innervägga rna var täckta av gulaktig, hå rd slät puts 
av medeltida typ. Ganska stora partier, ca J,5 cm tjocka, 
var bevarade både på de inne i l 800-talstornet befintliga 
delarna och utomhus, norr om 1800-talstornet (fig 32). 
Mot öster hade tomrummet två öppningar, 176 cm 
breda och skilda åt av en l 15 cm bred murpelare (fig 31 f , 
43). Bågöppningarna bör utan tvekan ha varit rund­
bågiga. Den nordliga bågens norra valvanfang var 
bevarat med två skift, det låg ca 125 cm över 1800­
talskyrkans yngsta golv, vilket ungefär motsvarar den 
45 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
nuvarande kyrkans. Kompletterar man rundbågen, 
får vi en hjässhöjd av omkring 215 cm över nuvarande 
golv. Detta innebär, att bågen ursprungligen var ca 
330 cm hög, räknat från västtornets grundsula och golv. 
Då det medeltida långhusets yngsta golv låg omkring 
80 cm under det nuvarande, medan västtornets ligger 
120 cm därunder, en nivåskillnad på omkring 40 cm, 
bör ett par trappsteg ha fört upp från tornet till lång­
huset. 
Innertaket i tornets bottenvåning var sannolikt ett 
tunnvalv, att döma av tornets rektangulära plan med 
vederlag i öster och väster. Det var sannolikt detta 
valv som åsyftades i st prot 1795, då man diskuterade 
västtornets eller åtminstone valvets nedtagande. 
Högre upp i tornet fanns det också stenvalv, framgår 
det av två skrivelser i september 1744 från kyrkoherde 
Lundh32 till domkapitlet. En svår olycka hade drabbat 
Köpings kyrka, »i det 2ne hwalf i des Wästra Torn 
nedfallit och afbrutit tvär-Balkarne, som hållit Tornet, 
hwilket förr warit murat från ofwan och till grunden, 
tillhopa ...». I anledning därav anhöll kyrkoherden om 
domkapitlets hjälp. Av Lundhs brev framgår det alltså, 
att det var två valv, som störtat in. De omtalade tvär­
bjälkarna var förmodligen de ankarbjälkar, som lades 
in 1726 (se nedan). 
Vi vet inte, hur många våningar tornet hade. Neder­
våningarna torde ha upplysts av små gluggar, fastän 
ingen av de gamla avbildningarna redovisar några ljus­
öppningar i tornets nederdel. 
Ganska högt upp på västfasaden visar Frigelius en 
rundbågig fönsteröppning (fig 27), och en våning högre 
upp fanns det enligt alla tre tecknarna (fig 25 ff) en 
rundbågig öppning mot öster omedelbart över lång­
hustakets nock. 
Den översta våningen förefaller att ha varit en för­
svarsvåning med två eller tre öppningar mot söder, 
tre i väster och öster samt två i norr. Dessa öppningar 
var troligen rundbågiga i norr och söder, öppna mot 
takfoten i öster och väster. De olika tecknarna är inte 
eniga på denna punkt. Att döma av Rhezelius' bild 
(fig 25) var den mellersta öppningen på södra sidan 
högre än de båda andra. Möjligen tjänade den som en 
direktingång. 
Det fanns också små genomgående ställningshål, 
omtalade 1761, då de skulle stängas med brädluckor 
(räk). De satt sannolikt högt upp närmast takfoten och 
skulle användas vid takreparationer. 
Västtornet avslutades med två ganska spetsiga rösten 
i norr och söder, till skillnad från östtornet, som hade 
rösten i öster och väster. Denna variation av tornens 
övre avslutning var ganska vanlig när det gällde de 
öländska klövsadelskyrkorna. Jfr exempelvis Långlöts 
kyrka.•• 
Yttertaket var spånat och tjärat och nockändarna 
prydda med kors av smidesjärn (fig 25) eller flöjlar 
(fig 26). 
Långt före raset 1744 hade västtornet varit mycket 
förfallet. 1706 anskaffades kalk bl a till »wästra Sta­
pelen» (räk), 1709 köptes spik till tornen och 1716 
heter det, att »på wästra gafwelen wijser sig en stoor 
remnad ifrån taket ned till sielfva grunden» (domkap). 
Ännu 1718 hade ingenting åtgjorts denna skada. Man 
beslöt då att rappa kyrkans murar, fr a västtornet och 
dess stora remna (räk). Äntligen 1725-1726 skedde 
tomreparationen. Om denna spricka heter det 1726, 
att »Emedan så länge waret en stor remnad ... ifrån 
ofwan och alt neder igenom, at den syntes, med tiden, 
hafwa fara med sig, at kyrkjan skulle förfalla där samma 
remnad längre skulle stå obotad» ... (räk), hade man 
1725 och 1726 anskaffat bjälkar och ankarjärn och 
förstärkt tommurarna med dem (domkap). 
Trots dessa åtgärder störtade ett par av tomvalven 
ned 1744 (jfr ovan). Innan reparationerna kunde på­
börjas 1745, »ränsades» tornet. 1753 fick bl a väst­
tornet flöjlar och 1755 murades en del av tomgluggarna 
igen. 1761 heter det, att de stora gluggarna murades 
igen, vilket torde innebära, att det nu var frågan om 
försvarsvåningens öppningar. Men tre öppningar be­
hölls, troligen för belysningens skull, och för dem 
gjordes luckor (räk). - Även 1764 gjordes flöjlar till 
västtornet. 
1788 besiktigades kyrkan och dess skador av bygg­
mästaren Wermelin.•• Om de här ofta omtalade stora 
sprickorna vid tornen sades då, att de funnits i över 
40 år, utan att något inträffat. Vid den visitation, som 
hölls 1788 efter Wermelins besiktning, föreslog biskop 
C G Schröder, att västtornet skulle tagas ned (st prot, 
vis prot). Även 1795 diskuterades västtornets eller 
åtminstone valvets nedrivning, men denna gång nekade 
församlingsborna. Också 1803 togs frågan upp, men 
det dröjde ännu ett par år, till 1805, då inte bara väst­
tornet, utan hela den medeltida kyrkan raserades. 
Sakristian 
Norr om koret låg en rymlig sakristia (fig 27, 31). 
Frigelius har genom en lodrät linje markerat, att koret 
och sakristian saknade förband (fig 27). Den östra 
muren låg i flykt med östra korgaveln, medan den 
västra utgick från den östligaste delen av långhusets 
nordmur. Murarna var helt försvunna 1953. Sakristians 
ungefärliga längd i öst-västlig riktning var 9,30 m, 
bredden är okänd. I östra delen av korets nordmur var 
46 
I 
BYGGNADSHISTORIA 
ingången belägen, omkring 120 cm bred. Över ingången 
var årtalet 1725 målat (Ahlqvist, Saml S 86, s 46 c). 
Yttertaket var ett pulpettak, vilket lutade sig mot 
korets nordmur. Det var täckt med tjärade bräder. 
I ett ojämnt golv av kalkstensflisor låg en sten över 
kyrkoherden Olaus Wallinus' familjegrav (not 7, se 
ovan Kyrkogården, gravsten nr 9 samt nedan Grav­
minnen, gravsten nr 6). Vid kyrkans rasering 1805 
fördes gravstenen och gravinnehållet ut till en ny plats 
på kyrkogården. 
sakristians väggar var två nischer, sk kurer, ut­
sparade. I den ena, >>en murad Håhla i muren eller en 
så kallad Kuhr» var kyrkans kista förvarad (räk 1710). 
Denna nisch stängdes till av järnbeslagna och tjärade 
dörrar samt en järnstång med ett stort hänglås (fig 75). 
Trots dessa försiktighetsmått lyckades ändå tjuvar att 
natten mellan 12 och 13 maj 1712 ta sig in i sakristian 
genom ett fönster, bryta upp låsen och stjäla kyrkans 
kassa, 393: 15 daler. - Vad den andra nischen användes 
till, är inte bekant. Å ven denna var låst med ett hänglås. 
Byggnadshistoria 
A. Ett kort kor med vid absid uppfördes i mitten av 
1100-talet eller något senare (fig 118: A). Murarna var 
på vanligt sätt skalmurar, förbandet var smått och hade 
kvaderrits både på utsidan och på insidan. Det för­
hållandet, att korets västgavel hade en mycket kraftig 
grundsula tyder på, att koret under någon tid skulle stå 
som en självständig byggnad, kanske i anslutning till en 
träkyrka(jfr Föra, Träkumla och Silte kyrkor)36". Genom 
analyser av måtten i koret och den övriga kyrkan har 
Sölve Göransson kommit fram till samma resultat. 
Koret förefaller nämligen att vara utlagt med en aln 
om 52 cm, medan kyrkan i övrigt sannolikt var mått­
satt med den kortare alnen om 47 cm. 
B. Efter någon tid uppfördes ett brett och långt 
långhus samt ett torn i väster med rektangulär plan 
(fig 118 : B). Användningen av 47-cm alnen tyder på, 
att byggnadsarbetena leddes av någon annan än vid 
korbygget. 
Murarna är av samma slag som i koret (fig 30). 
Smala portaler samt högt sittande fönster (fig 25 ff) 
öppnade sig i norr och söder. Även i västtornet fanns 
en portal. Att döma av bevarade rester, var portalernas 
gångöppningar placerade i murens ytterliv, som på så 
sätt samtidigt utgjorde omfattning (fig 40 f) . Inga valv, 
Kanske var nischerna ursprungliga förvaringsnischer, 
ungefär som de ännu bevarade i Egby sakristia.•• 
Vapenhuset (förhuset) 
Vapenhuset utanför långhusets södra ingång var en 
ganska stor byggnad, märkligt nog lika hög som lång­
huset inklusive övervåningen (fig 25-27). Dess rund­
bågiga portal hade rakt avslutat tympanon och öppnade 
sig med ett eller flera språng innanför murlivet (jfr 
fig 25 och 27 med 26). I det ganska spetsiga röstet satt 
en rundbågig glugg. 
Yttertaket kan närmast beskrivas som ett sadeltak 
med fall åt väster och öster, utspringande ur ett pulpet­
tak. - Golvet var täckt av kalkstensflisor. I och över 
rummet reste sig ett valv, sannolikt ett kryssvalv av 
kalkstensflisor. 
Av inv 1798 framgår det, att en sädlår stod i »för­
huset», vilket alltså även tjänade som sockenmagasin.36 
Där var också en fattigbössa uppsatt. 
utom i absiden och möjligen i västtornets bottenvåning, 
från vilken man kom in i det ett par trappsteg högre 
liggande långhuset genom två rundbågiga öppningar 
(fig 32). 
C. Under senare delen av 1100-talet och långt in i 
nästa århundrade härjades de kristna kustområdena 
omkring Östersjön och Bälten av våldsamma, upp­
repade anfall från de hedniska folken i nuvarande 
Nordtyskland och Balticum.37 Ölands utsatta läge 
framtvingade befästningsåtgärder av olika slag. Flera 
av folkvandringstidens fornborgar, tex Eketorp, rusta­
des upp, och av allt att döma var det samma specialister 
som på olika sätt även förstärkte kyrkorna, så att också 
de skulle kunna skydda befolkningen i orostider. 
Köpings kyrka byggdes om i två etapper (se även 
period D). Först förstärktes korets murar på insidan 
(fig 31), varefter det välvdes med ett tunnvalv (fig 118: C). 
På det så förstärkta underlaget byggdes ett torn med 
uppgång inifrån koret. Troligen var det samtidigt, som 
nord- och västportalerna murades igen. Om västtornet 
tidigare saknat valv, får vi föreställa oss, att det välvdes 
nu. 
D. Under decennierna före 1250 befästes kyrkan yt­
terligare (fig 47, 118: D). ·Långhusmurarna förhöjdes 
47 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
och långhuset välvdes till en treskeppig hallkyrka. Val­
ven bars upp av dels väggpelare (fig 29, 31, 33 f, 42 f), 
dels fristående stöd, troligen även i triumfbågen, som i 
så fall delades i två mindre öppningar (fig 24, 42 ff; 
jfr fig 47). Troligen utgjordes valven av längsgående 
tunnvalv med stickkappor, liknande rader av ribblösa 
kryssvalv. Detta valvsystem förekommer närmast 
i Gärdslösa korsarmar från samma tid, samt på Got­
land bl a i Hall, Hangvar, Levide, Linde och Vam­
lingbo.38 Deras berömda förebild är Henrik Lejonets 
»domkyrka» i Braunschweig. •• 
Samtidigt med välvningen moderniserades sydporta­
len (fig 36 ff). De omsorgsfullt huggna arkitekturdetal­
jerna (se även fig 10, 34, 36 ff, 44 ff, 49 ff), växlingen av 
grå och röd kalksten samt valvsystemet leder tankarna 
till kretsen omkring Håkan Tanna (Gärdslösamästa­
ren), utan att för den skull böra tillskrivas honom. 
E. I mitten av 1200-talet uppfördes ett högt och 
rymligt vapenhus utanför sydportalen (fig 25 ff, 118: E). 
Det hade en rundbågig portal i söder, troligen kryssvalv 
i det inre och var kanske ett verk av samma byggnads­
hytta som varit verksam under period D. 
F. Omkring år 1300 eller något senare byggdes en 
sakristia vid korets norra mur (fig 27, 118: F). Dess 
avlånga form talar möjligen för att den hade ett längs­
gående tunnvalv (jfr Egby, SvK Öl Il: 2, fig 343 f, 350, 
362 f, 373). 
Glasmålningar 
1953 påträffades ett stort antal glasskärvor och bly­
remsor från en eller flera glasmålningar under golvet 
i östtornet. De största fragmenten består av ett par 
rosetter av akantusblad av grönaktigt glas med svart­
lodsmålning, ordnade omkring rundlar av ljust gulgrönt 
glas (fig 53a-b). Bladen är dekorerade med pärlband, 
liknande öppna ärtskidor, och rutmönster. Bladorna­
mentiken står nära den på de skulpterade kapitälen i 
fig 46a-b och 50, 51. Det förekommer också bårder och 
Ett beslut 1469 att inrätta ett johanniterkloster i 
Köping verkställdes aldrig (jfr Inledningen). 
»Bygning och bestalning», som gjordes år 1471 på 
kyrkor vid Kalmar och Stegeholm, avser sannolikt 
försvarsanläggningar av något slag, kanske också i 
Köping. 40 
År 1507 »beskansade» dansken Otto Rud Köpings, 
Torslunda och Räpplinge kyrkor. 41 Vad detta innebar, 
vet vi inte. Kanske murades bröstvärn in i kyrkans 
höga, gammalmodiga skyttegluggar eller kanske man 
kastade upp jordvallar omkring kyrkogården. 
Vid krigsoroligheterna 1677 förskonades Köpings, 
Egby och Bredsätra kyrkor och socknar samt hela 
norra Öland från att plundras eller avbrännas.41" 
I början av 1700-talet genomgick kyrkan omfattande 
reparationer, bl a inlades 1726 ankarbjälkar. Trots 
detta nedstörtade ett par valv i västtornet år 1744 och 
anställde stor skada. Följande år rev man valvet i 
västtornets bottenvåning och ersatte det med ett trätak. 
Troligen var det vid samma tillfälle, som en dörr togs 
upp i tornets södra mur (fig 27). Överblivet byggnads­
material användes till att förbättra kyrkogårdsmuren 
med. 
Ännu en portal, i södra kormuren, togs upp 1779. 
Därefter diskuterades bl a västtornets nedtagande. Ur 
diskussionerna framväxte så småningom planer på att 
bygga en ny kyrka. Den medeltida stenkyrkans rasering 
och uppförandet av 1805 års kyrka skildras nedan. 
ytmönster av annat slag (fig 54), men även delar av 
ett mänskligt ansikte och draperier, vilka visar, att 
det även förekommit figurframställningar. Färgerna 
är, förutom grönt och ljust gulgrönt, kornblått, rött, 
olika bruna toner, brunviolett och grågrönt. Datering: 
1200-talet.•• SHM inv nr 25340: 4. Målningarna nämns 
varken 1634 eller senare, varav man förmodligen kan 
sluta, att de förstörts innan dess. I varje fall Rhezelius 
brukade nämna, om en kyrka hade glasmålningar. 
48 
KALKMÅL INGAR 
Fig 53 a- b. Fragment av glasmålning i grisa ilie med vita 
blad och gu l rundel, 1200-talet. SH M (i nv nr 25340: 4). Foto 
N Lagergren l 954 (a) samt rekonstrukt ion av R Boström 
1953 (b). 
Frag111enl oj sta ined glass in grisaille with white leaves and 
yel!ow centre, 13th cent11ry. Photograph and reconstruction. 
Now in the M11se11111 oj National A11tiq11ities (110 25340: 4) . 
Kalkmålningar 
Mycket litet är känt om muralmå lningar i kyrkan. 1953 
påträffades putss tycken med röd färg innanför nord­
porta len, vilket visar, a tt lå nghuset haft något slag 
av må lad dekorati on . Alltför litet är dock bevarat, för 
a tt man skall våga föres lå en datering. 
Ahlqvist berättar J820, uta n a tt dock ange källan , 
att det funnits må lningar i vapenhuset, dels en Laza­
rusbild, dels å rtalet 1677 (Sa m! S 86, s 46 d). Lazarus­
bilden hade troligen samband med den fattigbössa , som 
vi vet var uppstä ll d i vapenhuset. 
1725 må lades koret av en må lare frå n Väs tervik (räk). 
Troligen gällde det må lning av inredningen. 
F ig 54. Fragment av glasmålningar med svart lodsmålning, 
l 200-talet. SHM (i nv nr 25340: 4). Foto N Lagergren 1954. 
Fragments oj stained g lass with lead oxide painting, 13th 
century. Now in the M useum oj Na tional Antiquities (110 
25340: 4). 
l1 !1!1!1 ! 1!1l1J11 111J1J1l1!1 ! .'. 1!1!iL 
4 - 775494 Köpings ky rkor 49 
Inredning och inventarier 

Altare, sidoaltare 
Kyrkans medeltida högaltare, murat av sten och täckt 
av en stenskiva, beskrevs 1774 som »thet gamla oform­
liga stenaltaret» (vis prot). Det stod kvar till 1762 
(räk). Beslutet att riva altaret hade fattats 1757 (vis prot). 
Det nya altaret var av bräder, tillverkat 1762 av 
snickaren Lindman. 43 Det hade bukiga sidor, med 
sekundär målning i ljusblått och vitt från 1825 (?). 
Detta altare överfördes 1805 till den nybyggda kyrkan, 
där det gjorde tjänst till 1953. I prästgårdsboden. 
I långhusets östra del, på ömse sidor om triumf­
bågen, stod murade sidoaltare. De torde ha stått mellan 
valvens väggpelare (jfr fig 118 D-F). Det södra altaret 
kallades »det gamla altaret på manssidan» (Bänkl 
1748-1751). 1763 beslöt man att »thet obrukeliga sten 
altaret» skulle bortbrytas, »teckestenem> försäljas och 
en bänk förlängas (st prot). - Det norra altaret kallades 
i allmänhet »offeraltaret» (bl a inv 1713, 1750). •• På 
detta var kyrkans medeltida träskulpturer (fig 55 ff, 99) 
uppställda under 1700-talet. 
Troligen är skivan till endera sidoaltaret bevarad. 
I trädgården till fastigheten Solberga 1 : 9 ligger en röd 
kalkstenshäll med måtten 92 x 72 x 11 cm. Två kanter 
är profilerade (platt och hålkäl) och finhuggna och 
bildar ett hörn. Hålkälen är !inhuggen på längden, 
utom närmast platten, där det är ett slags kantslag, 
ca 2 cm brett och med något lutande behuggning. 
Stipes' mått kan beräknas till 88 x 65 cm, undersidan 
är nämligen så stor. 
Nattvardsbänk, altarring 
1711 heter det: »Efter såsom här tills war wanlt att 
comuniera wid en lång bänk eller säte, och altså ingen 
ordentel. diskskrank kring altaret war; så har man måst 
låta en ny diskskrank förfärdiga» (räk, st prot). Arbetet 
utfördes av mäster Anders i Högby.•• Varken natt­
vardsbänken eller diskskranket finns kvar. 
Medeltida träskulpturer 
Kyrkans triumfkrucifix av trä (fig 99) stod på 1700­
talet tillsammans med övriga medeltida bilder på 
norra sidoaltaret (vis prot 1750), vilket redan är omtalat. 
Ursprungligen stod krucifixet på en tvärbjälke, 
trabes, tvärs över triumfbågen. 1726 lät man nämligen 
taga bort »en gammal Ekeståck, som twärs under 
hwalfwet, öfwer ingången i Choret, war inmurad» 
(räk). 
Följande träskulpturer var på Ahlqvists tid uppställda 
i tornet (2: 1, s 163): 
Olof den helige (fig 55-56), skulptur av ek, höjd 126 
cm. Helgonkonungen sitter frontalt på en tron, vars 
sidostycken saknas. Det breda ansiktet har öppnade 
ögon med övre konturen och ögonbrynen högt välvda 
på gotiskt maner. Näsan är avslagen och hela bilden 
skadad genom åverkan. Den halvöppna munnen visar 
ett stelt, nästan osynligt leende. Ett helskägg är antytt 
och haka, munvinklar och näsrot är starkt markerade. 
Små lockar omger pannan och på ömse sidor om 
ansiktet nedfaller det halvlånga håret i stela vågor. 
Hjässhåret är slätt och har ett läge för en numera för­
svunnen krona. En mantel är lagd över axlarna och en 
del av överarmarna. Runda tapphål visar, hur under­
armarna (ej bevarade) varit fästade vid armbågen. Det­
samma gäller den lille krigarens underarmar, se nedan. 
Över bröstet är mantelns flikar, vilka bildar ett slags 
rosett, sammanhållna med en rombisk spännbuckla med 
rund nedsänkning. Över knäna är manteln hoplagd 
något osymmetriskt, så att fållen bildar en mjukt 
slingrande linje. Från knäna faller manteln i lodräta, 
mjuka veck, men mellan knäna och på sidorna bildar 
vecken kantiga V-former. Livklädnaden är veckad i lod­
räta, något kantiga veck och sammanhålls i midjan av 
ett smalt bälte med runt spänne och lång, nedhängande 
tamp. Närmast bältet bildar livklädnaden små U­
formade veck. Nedtill är livklädnaden nästan rakt av­
skuren och visar smalbenen och de parallellt placerade, 
skoklädda fötterna. 
Helgonet trampar på en liten krigare, sannolikt bane­
mannen Kalv Arnasen, •s vars kropp beskriver en stark 
spiralrörelse. Han ligger nämligen på rygg med korsade 
ben (fötterna borta), men med överkroppen vriden fram­
åt, stödd på höger armbåge och den vänstra armen böjd 
åt sidan. Som redan är omtalat, saknas underarmarna, 
men runda tapphål utvisar, var de varit fästade. 
Krigarens ögon liknar Olofs, men kinderna är run­
dare, näsan klumpig och munnen sluten med fyllig 
underläpp och neddragna mungipor. Han är klädd i en 
ärmlös brynja med huva, på vilken han bär en rund­
kullig hjälm med brätte. Under brynjan en kort, veck­
rik livklädnad. Benen är klädda i åtsittande hosor. 
Underst en fotplatta, som framtill skjuter ut med 
tre sidor och har profilerad kant. Ryggpartiet är ur­
holkat. - Mycket obetydliga spår av kredering och 
färg visar, att Olofs mantel varit förgylld med blått 
50 
INREDN ING OCH INVE TARIER 
Fig 56. Detalj av den lille krigaren i fig 55 (Kalv Amasen?). 
Foto S Hallgren 1976. 
Detail oj the s111al/ warrior in figure 55 (Kalv Amase11?). 
foder, livklädnad och strumpor ljusröda, skorna svarta, 
tronen röd. Krigarens livklädnad har varit grön och 
hosorna bruna. 
Svenskt arbete från 1300-talet. Nu i SHM, inv nr 
16153: l. (Aron Andersson 1975, s 43 samt pi 107.) 
En träskulptur, föreställande jungfru Maria med den 
döde Kristus på sitt knä, som stod i tornet på Ahlqvists 
tid, är sannolikt identisk med en Pieta, som skänktes till 
KLM å r 1875 av en konsu l Mathiesen i Borgholm (fig 
57, beskriven i Horns kat JI, nr 46). 47 Skulpturen, som 
endast är 46 cm hög, är utförd av krederad och målad 
ek. Färgen är mycket väl bevarad. 
Ma ria sitter på en lång bänk. Hon vrider sig något åt 
vänster och riktar blicken mot den döde Kristus. Sin 
vänstra hand höjer hon mot bröstet i en sörjande gest, 
medan hon med den andra stödjer den döde sonens 
Fig 55. Olof den helige, inhemsk träskulptur från 1300-ta let. 
Nu i SHM (i nv nr 16153: 1). Foto S Hallgren 1976. 
St Olav, 14th century Swedish woodcarvi11g. Now i11 the 
M useum oj National Antiquities (110 16153: 1). 
SJ 
Fig 57. Pieta. Nordtyskt eller svenskt arbete från 1400-talets förra hälft. KLM . 
Foto S Ha llgren J964. 
Pietd. North German or Swedish work dati11g from the first ha!f oj the i 5th ce11/11ry. 
Kalmar Co1111ty M11se11111. 
52 
Fig 58. Helig biskop (S:t Nicolaus?), 
Lybeck-arbete närstående Herman 
Rode, 1400-talets tredje fjärdedel. Nu 
i SHM (inv nr 16153: 2). Foto 
S Hallgren J976. 
Ca11011ized bis/rop (St Nico/as?), liibeck 
work, c/ose/y re/ated lo that of H erman 
Rode, third quarter of the 15th ce11t11ry. 
Now in the M11se111n of National 
Antiquities (110 16153 : 2). 
53 
F ig 59. Sankt Anna Sjä lvtredje. Lybeck-arbete nä rstående Hennan Rode, 1400-ta lets 
tredje [järdedel. Nu i SH M (inv nr 16153: 3). Foto S Ha llgren 1976. 
The Virgin and Child with S t A nna. L i/beck work closely related 10 that of Herman Rode, 
third quarter of the 15th century. Now in the Muse111n of Na tional Antiquities (no 16153: 3) . 
54 
INREDNING OCH INVENTARIER 
huvud. Hennes veckrika, konstfullt draperade huvud­
dok faller över hjässan i onaturliga, utstående veck. En 
vid mantel ligger över hennes axlar och armar och är 
hoplagd över knäna, som är utbredda under sonen. 
Genom att hennes högra underben står nästan lodrätt, 
medan det andra underbenet lutar något, ligger knäna 
på olika höjd, vilket föranlett skulptören att forma en 
oregelbunden, vackert buktande draperimassa. Kristus 
ligger nästan vågrätt, utom underbenen, som hänger 
rakt ned. Han har händerna korsade över skötet. Hårets 
lockar är inte realistiskt formade i nedhängande ställ­
ning, utan följer huvudets form, som om det vore upp­
rätt. 
Marias karnation är frisk, med rosiga kinder, medan 
Kristus' är gråblek. Bådas ögonbryn och ögon är 
bruna, Kristus' hår och skägg likaså, medan Maria har 
gyllene hår. Hennes mantel är röd och guldbrämad 
med blått foder. Klänningslivet och doket är vita, lik­
som Kristi ländkläde. 
Nordtyskt eller svenskt arbete från 1400-talets förra 
hälft. ' 
Helig biskop, troligen S:t Nicolaus (fig 58), skulpterad 
av ek med spår av kredering och färg. Höjd 135 cm. 
Helgonet sitter nästan frontalt på en tron. Han är klädd 
i en vid mässhake, som faller i knyckiga, kraftiga veck. 
Mitt fram faller en spetsig flik av mässhaken ned mellan 
de utbredda knäna. Mässhakens bakre del är fram­
dragen över bänkens ändar. Huvudet är svagt vridet åt 
vänster. Anletsdragen är en åldrad mans, starkt marke­
rade, med påsar under de något utstående ögonen, 
dubbelhaka och energiskt sluten mun. Under den höga 
mitran sticker små lockar fram i pannan. Mitran har 
långa band (infulre), det ena nedhänger bak, det andra 
ligger i mjuka veck över biskopens vänstra axel och 
överarm, änden är försedd med en frans. Biskopen 
lyfter armarna framåt, men händerna är numera av­
slagna. På Ahlqvists tid fanns de kvar: » ... höjer ena 
handen till wälsignande och håller i den wänstra en 
bindel med fransar» (2: 1, s 163). Den bindel, som 
Ahlqvist nämner, är en manipel, som ligger över 
biskopens vänstra arm och hänger ned över hans knä. 
Änden har fransar. Ur mässhaken sticker armarna 
fram, de är klädda i de vida, veckrika ärmarna till en 
dalmatika, vars fåll skymtar under mässhakens. Under 
dalmatikan en lång alba, som i parallella veck faller 
ned över hans fötter. Endast vänster skospets sticker 
fram. Vid vänster handled syns rester av en handske. 
Ovanför mässhakens balslinning ligger en på tvären 
veckad amikt (hals- eller huvudlin), lik en vid krage. 
Biskopens bänk har profilerad sittbräda. Sidopar­
tierna är fästa med träpluggar. 
~I l~
'-.,...) 
Fig 60. Vapen på medeltida altarskåp (ej bevarat). Teckning 
av C G Hilfeling 1797, KB. 
Coats-of-arms on a medieval triptych (not preserved). Drawing 
made in 1797. 
Mycket svaga spår av kredering och färg visar, att 
karnationen varit blekröd, mässhaken förgylld med 
blått foder, manipelns frans röd, dalmatikan röd med 
gyllne bård kring ärmlinningarna, alban vit med guld­
bård, skon och bänken röda och fotstödet grönt. 
Lybeck-arbete, närstående Herman Rode, från 1400­
talets tredje fjärdedel. Nu i SHM (inv nr 16153: 2). 
Håkansson nr 461. Monica Rydbeck 1975, s 157, littera­
turhänvisningars 156 samt pi 213. 
Den heliga Anna Självtredje (fig 59), skulpterad av 
ek, ursprungligen krederad och målad. Höjd 99,5 cm. 
Anna sitter på en hög, lång bänk med uppstående gavlar. 
(Vänster gavel saknas). På huvudet har hon ett viv och 
en vil, som endast lämnar det ungdomliga ansiktet bart. 
Ansiktsformen är oval, med liten spetsig haka och 
liten mun med fylliga läppar. Näsan är avslagen m fl 
skador. Ögonen är vidöppna, blicken riktad åt sidan 
och ögonbrynen högt uppdragna. Över den långa, veck­
rika klänningen med åtsittande, långa ärmar bär hon 
en vid mantel med vida, långa ärmar. Hon vrider 
kroppen åt höger, mot det nakna Jesusbarnet, som står 
i hennes knä, men huvudet vänder hon mot sin dotter, 
jungfru Maria, vilken är liten som en flicka. Anna håller 
barnet med sin vänstra, graciöst formade hand och 
griper om hans ena ben. Barnets ansikte är avslaget, 
liksom vänster underarm och hela högerarmen. Hans 
vänstra öra är påfallande stort. Hans hår, i små bulliga 
lockar, täcker huvudet. Marias ovala ansikte liknar 
moderns. Näsan är avslagen. Hon bär långt, utslaget 
hår, som i mjuka vågor böljar vid tinningarna och över 
ryggen. På huvudet bär hon en krona, varav de större 
spetsarna ej är bevarade, men vilkas placering kan ut­
läsas av utskurna lägen. Maria står vid moderns sida. 
Med sin vänstra hand lyfter hon klänningens vida släp 
med en mjuk rörelse. Höger arm och hela yttersidan 
av Maria är avslagen, liksom bänken bakom henne. 
De båda kvinnornas kläder faller i mjuka, osymmetriska 
veckgrupper och fållarna bildar slingrande vågor. 
Skulpturens baksida är urholkad. Ytterst små spår 
av guld på dräkterna är bevarade. 
Lybeck-arbete, närstående Herman Rode från 1400­
55 
KÖP! GS MEDELTIDA STENKYRKA 
Fig 61. Överstycke till altaruppsats, skulpterad av Jonas Berggren och målad 
av And G Wadsten 1762. Foto A Edle 1931. 
Crown of a reredos, carved by Jonas Berggren and painted by And G Wadsten in 
1762. 
Fig 62a- c. Tre skulpturer, som troligen också tillhört samma a ltaruppsats som 
fig 61, men som sedan 1820-talet pryder orgelfasaden. Foto S Hallgren 1975. 
Tltree figures, probably belonging lo the same reredos as tlte crown in figure 61, 
but whiclt were moved lo tlte organ front in the 1820's. 
talets tredje fjärdedel. Nu i SHM (inv nr 16153: 3). vid hvarand ra» samt en teckning (fig 60). Vapnen 
Monica Rydbeck 1975, s J 56, pi 212 samt litteraturhän­ representerar ätterna Sparre och Bååth eller Bonde. 
visningar. Några å r tidigare, år 1788, var a ltarskåpet placerat 
Ett medeltida a ltarskåp har också funnits, omtalat av »mitt i Kyrkan» (vis prot). Upptaget under rubriken 
Hilfel ing 1797: »I kyrkan på en gl: casserad ruinerad ' trä' i inv 1798: »en gammal dito [altartavla] ned i kyr­
Altartafla från Catholska tiderna voro dessa vapn må lade kan», med senare tillägg: »finns ej». - Håkansson nr 460. 
56 
Yngre altarprydnader 
1. En Golgatascen (fig 1, <)7), målad i mitten av 1600­
talet och tillskriven Peter Bundi (not 89) ersatte det ovan 
nämnda altarskåpet. Nu i 1955 års kyrka (se denna). 
2. 1762 blev Peter Bundis tavla utbytt mot en altar­
uppsats, skulpterad av Jonas Berggren60 och målad av 
And G Wadsten och P Wadsten, 61 samtidigt som kyrkan 
hade beslutat att anskaffa ett nytt altare (se ovan). 
Altaruppsatsen beskrivs på följande sätt av Ahlqvist 
(2: 1, s 162): »Altartaflan målad på duk föreställer 
Christus på korset. Under läses språken: 'Christus ... 
på träd. På thet ... genom trona. Gal. 3: 13, 14.' Bild­
huggeriet enkelt, utfördt i Toscanska Byggnadsorden. På 
högra postamentet läses: 'Under Past. Herr Joh. Lunds 
[not 32] tid och år 1762'; på wänstra Postamentet: 'Af 
Jonas Berggren och A. G. Wadsten. Pict. and. (?) P. 
Wadsten'.» 
Överstycket, som fortfarande är bevarat (fig 61) be­
står av två små nakna putti, omgivna av moln. De 
håller upp en bevingad kartusch med en smal guldram, 
krönt av ett förgyllt änglahuvud. I fältet ett förgyllt 
kors mot blå, refflad fond. Omkring kartuschen för­
gyllda strålar. Änglabarnens kamation skär, håret 
mörkbrunt. Färgerna troligen påbättrade 1825 av Peter 
Lundgren (se 1805 års kyrka). Höjd 105 cm, bredd 
165 cm. - Håkansson nr 472. 
Ytterligare rester av den gamla altaruppsatsen är 
troligen tre träskulpturer på orgelfasaden (fig 62a-c), 
två kvinnliga genier och en naken putto. De förra är 
framställda halvliggande och i halvprofil. Den ena lutar 
sig åt höger, den andra åt vänster. De är klädda i rikt 
draperade dräkter och stödjer sig på var sin ovala 
kartusch. Putton halvsitter och håller en orm•• och ett 
latinskt kors i händerna. Skulpturerna karakteriseras av 
en ganska kraftig volym och av livlig rörelse. Sekundär 
övermålning i ljusgrått. 
Predikstol, timglas 
Den äldsta kända predikstolen, som var tillverkad 1646, 
var smyckad med målade bilder av Kristus och evange­
listerna, utförda 1653 av Peter Bundi (räk; not 89). I 
Ahlqvists anteckningar från 1820 heter det, att den hade 
fem speglar och att den uppsattes 1646. Han uppger 
också, att på speglarna var målade Matteus, Lucas, 
Salvator Mundi, Johannes och Paulus (!) med bibliska 
språk under. »Utanpå står: Ascende, Loquere, Des­
cende» (=Stig upp! - Tala! - Stig ned!). »lnnantil 
står målad en Ölänning i Hockebyxor» (Saml S 86, 
p 46c). I sin tryckta bok ger Ahlqvist en mer kort­
fattad, men också något annorlunda beskrivning, när 
han uppger, att predikstolen endast hade fyra speglar 
INREDNING OCH INVENTARIER 
med evangelisterna »och språk under hwarje afbild­
ning» (2: 1, s 162, not 2). 
Målningarna utfördes 1653, alltså några år efter det 
att själva predikstolen hade tillverkats (räk 1646). 
Målaren var Peter Bundi, som troligen samtidigt ut­
förde en altartavla (fig 1, 97), se 1955 års kyrka. 
Predikstolen var placerad under triumfbågen, invid 
dess södra vederlag, och ljudtaket var fäst vid trabes 
ända till 1726, då tvärbjälken togs bort och »himmeln» 
i stället hängdes upp i en järnten. När man, som ovan 
är berättat, 1733 försåg tomtrappan med en lucka, var 
det nämligen bl a motiverat av att kall luft strömmade 
in i predikstolen från trappan. 
Predikstolen förhöjdes upptill med en bred list 1721, 
emedan den »uppikring war tillförene något låg gjord». 
Arbetet utfördes av snickaremäster Magnus Hjelm­
qwist (räk). - En försilvrad duva av trä var skänkt av 
nämndeman Olof Abrahamsson i Oppeby (?), Räpplinge 
sn (inv 1750), identisk med den som hör till predikstolen 
av 1823 (se 1805 års kyrka). - 1805 överfördes den 
gamla predikstolen till den nybyggda kyrkan och 
gjorde där tjänst ända till 1823, då en ny predikstol 
anskaffades. 
Timglas med två glas för hel och halv timme i röd­
målat träställ på järnstativ. Tillkom i slutet av 1600­
talet, första gången nämnt i tillägg till inv 1692. Höjd 
42 cm. Ett glas sönderslaget. 
Bänkar 
En bokstol63 gjordes 1683, då snickaren fick betalt 
(räk). 1688 köptes dörrjärn till densamma. - Två 
bänkar gjordes ända framme vid altaret 1711 av mäster 
Anders (räk; not 45). 
En »Bruud Zärla», »brudstol eller brudsälla» är bl a 
upptagen i inv 1713, 1750 och 1798. Ej bevarad. 
Läktare 
En läktare, som låg längst bak i långhuset, byggdes 
1730, av allt att döma (domkap). »Inunder äro Eliä 
himmelsfärd och Ormens förvandling till en Staf i 
Mose hand målade» (Ahlqvist, Saml, S 86, 1820, utan 
angivande av källa). 
Ingen orgel är känd i den medeltida kyrkan. 
Nummertavla 
En nummertavla av trä med blecksiffror anskaffades 
1716 (räk). 
Dopredskap 
Rester av tre medeltida dopfuntar är bevarade: 
1. Av grå, gotländsk ·sandsten från Hoburgen. 54 
57 
Fig 63. Fragment av dopfunt av 
sandsten, got ländskt arbete från 
1100-talets andra hälft. Foto S 
Hallgren 1975. 
Fragmenl of a sands!one Jon!, made on 
Gol land in 1he second half of !lie 121'1 
cen/ury . 
Fig 64. Fragment av samma dopfun t 
som i fig 63 , påträffat 1953 i 
schaktmassor, som fördes bort vid 
1800-talskyrkans rivning. Privat ägo. 
Foto R Boström J963. 
Fragmenl of 1/ie same f ont as in figure 
63, found in 1953 in the debris remoi·ed 
when the 191/i cel/fury church was 
demolished. In private possesion. 
Två fragment av cuppan bevarade. Det ena, som hitta­ djur. Överdragen med ljusgrå kalkfärg (?) . .11 x 15 x 
des i kyrkogårdsmuren för ett tiotal å r sedan (fig 63), 8 cm. D et a ndra fragmentet (fig 64) ä r ett stycke av 
har på den svagt buktade framsidan en reliefframstä ll­ cuppans botten . På sidan en reliefframställning, som 
ning, som möjligen föreställer ett par fyrfotadjur, möjligen fö reställer benen av några fyrfotadjur. Tillhör 
kanske framdelen av en häst och ba kdelen av ett annat handlanden Bengt Boman, Köpingsvik, kom 1953 med 
58 
INREDNING OCH INVE TARIER 
i schaktmassorna från rivningen av l 805 å rs kyrka till 
hans tomt Klinta 17: I. Gotländskt arbete från IJOO­
talets andra hälft. Båda fragmenten har spår av mörk 
färg (svart eller brun) på fonden bakom reliefen . 
2. Av grå urkalksten (not 54), ett stycke av cuppans 
bottenparti med uttömningshål (fig 65). Själva bottens 
utsida är konisk, medan det som å terstå r av cuppans 
sida buktar. Inga spår av utsmyckning på den slät­
huggna ytan . Uttömningshålet är krokigt, ca 25 mm 
upptill, ca 54 mm nedtill och borrat från två hå ll. Mått 
ca 50 x 41 x 31 cm. Mellansvenskt arbete från l 200­
talets förra hä lft. 
3. Av grå gotländsk kalksten (not 54; fig 23, 66), 
endast cuppans mantel bevarad, ornerad på utsidan 
med spetsbågiga lober. Tillhör de s k paradisfuntarnas55 
grupp. Mått: Höjd 32 cm, diameter 92 cm. l 200-talets 
slut eller l 300-talet. Den ringformade delen av cuppan 
låg ännu i början av detta å rhundrade som brunnskar 
på kyrkogå rden (fig 23). 
4. Dopskå l av tenn, rund kallskå lstyp med S-formade 
handtag i form av ymnighetshorn . Enligt stämplar till­
verkad 1748 i Kalmar av Bengt Ståhlström56 och skänkt 
till kyrkan av kyrkoherden Johan Lundh (not 32). På 
undersidan är bokstaven L ingraverad med djupa linjer. 
Bredd med handtag 34 cm, diameter utan handtag 
21 cm. Restaurerad. 
Nattvardskärl, brudkrona, övrigt silver 
Enligt ett brev57 från Johan JII till bönderna i Köping 
23/6 1579 hade en kalk lå na ts ut till Borgholms slott: 
»een kalk som ij förtijdenn bleff giffuin till theras Sokna 
kirkio. och för någor åår sidhan bleff annamett till 
Borkholms Sloth». Kungen lovade att bifalla deras 
önskan att å terfå kalken och att slottskapellet snarast 
skulle få en ny ka lk i stället. 
För beskrivning av kyrkans i bruk varande natt­
vardssilver, se nedan under l 955 å rs kyrka. 
Oblataskar: 1. Svarvad, rund och tillplattad sk 
låsask av björk eller ek (fig 67). Det runda locket har 
en tillplattad knopp, lockets ena låsfjäder bortskuren 
eller avbruten. Diameter 18,5 cm. l 600-talet. Tidigast 
upptagen i inv 1653 (?), »Må ladh ask l st». Enligt inv 
J692 var den rödmålad, men nu är inga färgspår syn­
liga. - 2. Av mässing, ova l, ornerad med rocailleorna­
ment och blad (fig 68). Asken har varit försilvrad både 
på utsidan och inuti, men nu är försilvringen skadad. 
Tre små hå l i botten efter kulfötter e dyl. Höjd 7 cm, 
längd 13,5 cm. Skänkt av handelsmannen i Borås, 
Lars Hasselholm (inv 1774 och senare). 
En brudkrona inköptes 1695 hos guldsmeden Hans 
Olsson i Kalmar, troligen den kände Hans Olofsson 
Fig 65. Ett stycke av botten med uttömningshål till dopfunt 
nr 2, utförd under J200-talets [örra häl[t av urkalksten från 
Mellansverige. Foto S Hallgren 1975. 
A piece oj the bo//0111 oj font no 2 wilh waste wa1er ho/e in 
the bo//0111. Macle cluring the first ha/f oj 1he 131'1 century oj 
limestone from Central Sweclen. 
0 1odm. 
Fig 66. Uppmätning av dopfuntscuppa (nr 3) i [ig 23 och 44a. 
Grå kalksten från Gotland, J200-ta lets slut eller J300-ta let. 
Skala 1:20. S Hesselgren & Fränne 193 1. 
Sca/e clrawing oja font bowl (110 3) in figures 23 and 44a. 
Grey /imestone from Gotland, ene/ oj 13th century or the 
J4th century. 
59 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
Fig 67. Oblatask av svarvat trä, anskaffad före 1653. Foto 
S Hallgren 1975. 
Tumed wooden bread box, acquired before 1653. 
Fig 68. Oblatask av försilvrad mäss ing, skänkt före 1774 
av Lars Hesselholm, handelsman i Borås. Foto S Hallgren 
1975. 
Bread box of silver-pla!ed brass, dona/ed prior 10 1774. 
Sturk. 57a Den var »förgylt med åts killige på Spirorne 
infattade stenar, wäger tillsammans 62 lod» (inv 1750, 
Domkap) och reparerades 171 6 hos Hans Andersson 
Wiggman (not 97) och bortbyttes J866 mot den nu­
varande. - Fodra l av koppar, samtida med den äldre 
kronan , i 1955 å rs kyrka. 
Ljusredskap 
Kyrkans nu använda ljusredskap beskrivs nedan under 
J955 å rs kyrka . Följande används inte nu: 
J. Med tresidig ryggplå t (Fig 97), 1600-talet, se J805 
å rs kyrka. - 2. Med fyrsidig ryggplå t (fig 98), 1700­
talet, se J805 å rs kyrka. 
Textilier 
Textilförrådet 1590 var rikt (PB vis): 58 

»---

Messehackla r - 6. st 

messeserker - 3 st mz alt tilhörning 

Rök lin - J. st. 

Korkopa I. st. 

Altare Kläde all gamma ll 

Örnagoot - 2 st. 

altareteken - J. st. 

Handkläde - 7: st.» 

I senare ark ivalier kan man få veta närmare om deras 
utseende. Det framgår också, att de decimeras efter 
hand , så att ingenting ä r bevarat till våra dagar. Det 
var framför a llt vid en auktion på ä ldre textilier, be­
slutad 1774 (vis prat), som textilförrådet skingrades. ­
Ordförklaringar, se not 58. 
Altarbrun (?). En »a ltarkappa», upptagen i inv 1684 
och l7J 3, kan möjligen tolkas som ett a ltarbrun. Enligt 
sistnämnda inv var den av »blå t rosigt sammetztrijp 
med Silfwer och gullspetzar gammalt». 
Antependier eller altarkläden: J. Det ovan nämnda, 
»all gammal», troligen identiskt med ett so m i inv 
J653 (?), 1663 och 1684 beskrivs som »brokot» och som 
enligt inv 171 3 var »utsydt med Silkesbilder öfwer 
passionen». Tro ligen från medeltiden . - 2- 3. Av linne, 
upptagna i inv 1653?) och J663. Endast det ena bevarat 
J684 (in v), då det kallas gammalt (inv). - 4. Altarkläde 
av grönt »arsk» (inv 1653?, eller »rask» (inv 1684 m fl) 
med fran sar omkring. J 713 var det sönderskuret och 
lagt på kyrkoherdens och komministerns stolar (inv). ­
5. Av »rött» (inv J684), eller »liffärgadt» taft (in v 1713), 
»med in bundit namn af Silfwer och Åhrtahl J 672», 
skänkt av majoren Anders Berg•9 på Öij. 1750 uppges 
färgen vara gul och siffran 2 försvunnen samt hela 
antependiet »söndrigt och a ldeles förderfvat» (inv). ­
6. Av randigt sidentyg med foder av blå lärft, givet år 
J690 i testamente efter häradshövding Oljeqvist•0 (inv 
1684, 1692, 1713, 1750). - 7. »Af rödt Siagg [»Plys» 
inv 1750] med inbundi t namn och åhrtal 1711 samt 2:'~ 
rader af Silfwerspetz, underfodrat med rödt duelk» 
(inv 1713). Givet i testamente 1711 efter prostinnan 
Maria Christina Gottfried .61 Betecknas som förslitet 
J788 (inv). - Ett altartäcke, 1660 skänkt av hustru 
Elisabeth Spaak ,6 2 skall enligt en ändring i inv 1684 i 
stället vara ett diskkläde, se nedan. 
Här nämnda antependier hörde tydligen a lla till 
högaltaret. Även norra sidoaltaret, »offeraltaret», hade 
ett »altark läde». Det var gammalt och förslitet 1713 
(inv) och ersattes 17J8 med ett nytt : »et randigt West­
60 
I R EDNING OCH INVENTARIER 
Fig 69 . .Begravningsvapen av skulpterat, krederat och målat trä 
över häradshövdingen Nils Oljeqvist, "i" J690. Foto R .Boström 
1940. 
Funerary coal-of-arms of carved, primed and pain!ed wood in 
memory of Lord lie11/e11a111 N ils O/jeqvisl t 1690. 
gjötheTäcke . ..». Möjligen identiskt med en »randig 
tappet på bordet i Sacristian» (inv 17 l 3). 
Altardukar eller a ltartäcken: J. Omnämnd 1590 
(PB vis, se ovan) samt 1653 och 1663 (inv). - 2. Kallat 
altarkläde, men troligen en a ltarduk, av linne »påsydt 
med rödt», donerad av major Berg (not 59; inv 17 l 3). 
Troligen var denna gamma l och sönd rig 1750 (inv). - 3. 
Också kallad a ltark läde, men troligen en a ltarduk , 
»linnet, af hampellärft med Spetzar omkring», förärad 
av salig prostinnan M C Gottfried (not 61) fanns 1750. 
- 4. Med spetsar omkring, omtalad 1750 (i nv) . - 5. 
En ny altarduk av hollandsart med fina breda spetsar, 
skänkt av kronobefallningsman och häradsskrivare 
Jacob Jacobsson (inv 1774). 
Kalkdukar: I. »Öfwersydt mz . . . (?) godt silke» 
(inv 1653). Enligt inv 1663 »ofwersydt med Sprijt­
silke». - 2. »Stickat ka lkkläde», skänkt av major 
Berg (not 59; inv 1684). Det var enligt inv 1713 »silkes­
st ickat» och fanns kvar ännu 1743. - 3. Av silke med 
svart sammet ( = silkes broderad sammet?), donerad av 
., 
Fig 70. Gravsten med inhuggen skosula (en 
skomakares gravsten?). Ej bevarad. Teckning 
av J H Rhezelius 1634, K.B. 
Shoemaker's (?) graves1011e, 1virh an incised 
shoe so/e. Nol preserved. Drawing 1634. 
kyrkoherde Nicolaus Wallin och hans hustru Emerenti a 
Fock (inv 1733; no t 7). Den fanns kvar 1743. 
Korkå por: 1. Omtalad 1590 (se ovan). - 2. Inköpt 
1752 (räk). 
Mässhakar : 1- 6. Omtalade 1590 (se ovan). Endast 
en av dem var kvar 1653 och 1663 (inv), då den beskrivs 
som gammal och »af sammetz isprängt koff» . - 7. Av 
röd at las med sil verspets i kors på ryggen (inv 1713), 
inköpt 1655 fö r 80 daler kmt (t illägg i inv 1653). - 8. Av 
svart plysch , »Siagg» eller »jagg» med ett kors på ryggen 
av bred äkta silverspets och med smal silvergalon om­
kring, given i testamente efter prosten Olaus Wallinus 
(not 7; inv 1692, 1713). Fanns kvar 1830 och 1838 
(inv). - 9. Av karmosinröd sammet och utsirad med 
breda silvergaloner, skänkt av kronobefa llningsman 
Petter Åhstrand03 och hans tredje hustru Anna Beata 
Brauner (inv 1757). Enligt en skrivelse från kyrkoherde 
Lundh (not 32) till domkap 18/11 1757 var den prydd 
»med ett kors på ryggen och en nästan qwarters bred 
äckta Silfver Gallan, ifrån nacken och ned till änden, 
61 
Fig 71. Gravhäll av grå kalk­
sten, först lagd över K Niels­
son i Lundegård, sedan över 
befallningsman Sven Svens­
son, t 1659, också Lunde­
gård . Stenen låg över den s k 
oljeqvistska graven (fig 31: I) . 
Foto S Hallgren J 975. 
Grave slab oj grey limestone, 
first /aid over K Nie/sson from 
Lundegård, and later over 
Sven Svensson t 1659, also 
from Lwrdegård. The stone 
was 011 the so-ca/led O/jeqvist 
grave (Jig 31: I). 
62 
INREDN ING OCH INVENTARI ER 
så ock framman till , samt runt (?) omkring äfven med 
en äckta Silfver Gallon, som dock är något smala re». 
Fanns kvar 1830 och 1838 (inv). 
Ett mässkä rp, »regarnslista», upptaget i inv 1713, 
kal las »En lista att breda om Mässeskiortan» (inv J750). 
Diskkläden: 1. Av tryckt lärft , upptaget i inv J653 
och 1663, betecknat som gammalt 1684. - 2. »Linnet» 
diskkläde (inv 1653, l 663 , 1684). Troligen identiskt med 
»Gamma l dito med uddig knytning» (inv 17l 3). - 3. 
Av tryckt lä rft, skänkt 1660 av hustru E lisabeth Spaak 
(not 62; tillägg i inv 1653). I inv 1664 felaktigt benämn t 
»altark läde», vilket rättats i inv 1684 och senare. - 4-6. 
»Ny af Slessing - 3 st» (inv 1713). - 7. Av slessing, 
den enda som fanns l 750 och som då kallas ny (inv). 
Bårkläden: 1. »Aldeles förs litet» (i nv 17 l 3). Fanns 
kvar ännu J838 (inv). - 2. Av sars, fodrat med rask 
och med sil kesfransar omkring, givet ef ter sali g hä rads­
hövding Johan Bergqvist (not l 6; inv 1692, 1713). Fanns 
kvar ännu J838 (inv). 
En »brun kappråck åt kyrkvaktmästarn» fi nns upp­
tagen bland nyt illkomna persedlar 1788 (inv). 
Håvar, se nedan Kollektredskap. 
Gravminnen 
Begravningsvapen, huvudvapen , av skulpterat och 
måla t trä (fig 69), över häradshövdingen över Öland, 
N ils O ljeqvist (not 60). Färger: svart , blått , rött och 
guld. Vapensköldens övre del förgy lld , den nedre blå, 
varöver en knippa med gröna o ljekvistar. Insk riften (nu 
mycket skadad) löd enli gt Frigel ius: »Kongl. Maytts 
till Sveri ges Trotjenare och Häradshöfdinge över Öland 
den fordom ed le och Välborne Herr Ni ls Oljeqvist är 
födder A~ 1641 d. 17 Febr. A . 1690.» Höjd 168 cm . 
Hängde i medeltidskyrka n över sakristiedörren . Skadad 
av åska 1923 och defekt. Förvaras i Nya kyrkans torn . 
Håkansson nr 465. 
Den oljeqvistska graven låg i koret, vid sak ri stie­
dörren (fig 31: I), täckt av gravsten nr 2, besk ri ven 
nedan (f ig 7 1 ). 
1 koret låg flera fami ljegravar, dels prästgravar, dels 
över hä radshövdingefamiljerna i Lundegård. 
Nästan a lla fr ia go lvytor i kyrkan upptogs av gravar. 
T o m i sakristian fanns en grav tillhörig prosten Olaus 
Wa llinus och hans fam ilj (not 7) . I koret fanns tre 
murade gravkammare (fig 31: I - llI), se nedan. 
Gravstenar: l . E n medelt ida gravsten med en skosula 
(fig 70) låg l 634 vid Rhezelius' besök i koret. Kanske 
lagd över en skomakare.6'1 Förkommen . H åkansson 
nr 470. 
2. Av grå kalks ten (fig 71), ursprungligen lagd över 
K Nielsson i Lundegård , vars initialer och bomärke 
F ig 72. G ravhä ll av grå ka lksten över kyrkoherden Stephan 
Jome Lippius, "!" 1651 (se fi g 31: Il ). Foto S Hallgren J975. 
Grey /imestone grave stab in. memory of Vicar S teplia11 
Jon<e Lippius t 165 1 (see Jig 31: Il ). 
63 
KÖPI GS MEDELTIDA STENKYRKA 
pryder stenens centrum, inom ett kvadratiskt fä lt, 
omgivet av en likaledes kvadratisk bladkrans. Mitt­
fältet flankeras av två ängla huvuden med utbredda 
vingar samt under dem ett timglas och en dödskalle 
med korslagda ben. Upptill och nedtill två rektangulära 
inskriftsfält, omgivna av beslagsornamentik. Det 
nedre fältet har upphöjda vågräta rader, på vilka aldrig 
någon inskrift blivit inhuggen. I det övre inskriftsfältet 
följande inskrift med versaler, vi lket har kunnat kom­
pletteras med hjälp av uppgifter i vol Cl, p. 273: »Salig· 
B[efallningsma11nen] S[ven] S[vensson]65 / afsopnade ·i / 
H[erranom] 1659 · d[en] 20. / mai · och · B[lef] B[e­
grafven] D[en] 12 · IV[NII].» 
I hörnen är skulpterade stora, mångbladiga rosor 
inom cirkelrunda fä lt med smala ramar. Mellan dem 
löper inskriftsfält utmed stenens kanter med följande 
inskrift med versaler: ESA · 26 · T INE • DÖDE / SKOLA · 
LEFVA . oc I MÄDH . LEKAMEN . VPSTÅ . IGEN . WAKER I 
· VP · OCH · BÄRÖMER · EDHER · I · SOM · LIGGEN / WNDER · 
IORDENNE / TY · T llN ·DAGG · ÄH/ R · EN · GRÖÖN. MARKS · 
DAGG • OCH. JORDEN I SKAL . GIFVA . JFRÅ . SIGH. THE . 
DÖDHA · 
Stenen på träffades 1953 över en gravkammare i 
koret (fig 31: I). Den var då spräckt i fem delar, dess 
sammanlagda mått är 196 x 126 x 8 cm. N u på kyrko­
gå rden i väntan på konservering och lämplig uppställ­
ning. Håkansson nr 465. 66 
Frigelius ritade av stenen 1750, utan att identifiera 
»KN» och »SS». Däremot lämnade han den viktiga 
upplysn ingen, att »Bredvid sacristiedörren är af ledne 
Häradshöfdingen NILS OLJEQUJSTS [not 60] omu­
r 
Fig 73. Detalj av mittpartiet på gravhäll 
av grå kalksten över Kirstin Joosdotter 
(Eberstein), 'j' 1658, Stephan Jon<e • 
Lipius' hustru. Foto S Hal lgren 1975. 
Detail from the central part of a 
grey /imestoue grave stab in memor)' 
of Kirstiu Jousdotter (Eberstein) 
t 1658, f/1 e wife oj Vicar Stephau Jon<I! 
Lippius. 
rade jordgraf» samt återger den här beskrivna grav­
stenen med en teckn ing. 
I den o ljeqvistska graven begrovs bl a, förutom 
häradshövdingen Oljeqvist, flera av hans barn med 
Birgitta Gyllenad ler. Senast begrovs där den i unga å r 
avlid ne auditören Sven August Åderman, t 1790, vars 
kistplå t av tenn på träffades 1953. 
Gravkammaren hade måtten 183 x 2 10 cm, djupet 
var 130 cm. Gravens väggar var murade av kalksten 
och putsade. Att Frigelius ka llade den en »omurad» 
jordgrav visar, att graven ändrats efter 1750. Gravstenen 
vilade på tre tvärgående bjälkar med dimensionerna 
20 x 20 cm. Som tätning mellan kyrkans golv och grav­
stenen hade man använt björknäver. 
1724 klagades över, att balkarna över graven bö1jade 
bli så förrutt nade, »att fara är, det Grafstenen torde 
fa lla neder hvilket Jätte!. kunde ske när communion 
hå lles då mycket folk på det stellet stannar» (vis prot). 
Amiralitetsmajoren Daniel Johan Ädelberg (not 16) 
testamenterade l 000 daler kmt till Köpings kyrka 
1775.67 Räntan sku lle användas till underhåll av de 
Ädelbergska (se nedan) och Oljeqvistska gravarna. 
Pengarna sku lle utlånas mot 6 % ränta. Eftersom 
kyrkans egna medel lånades ut mot 4 % ränta, var det 
inte många som lå nade av de ädelbergska pengarna 
(räk 1784-1797; se även vis prot 1788 samt fig 76). 
Gravinnehållet undersöktes 1953. Därvid påträffades 
bl a den ovan nämnda kistplåten samt fragment av 
svepningar, bl a en babystrumpa, japon med tryckt 
mönster, 1700-talet, samt en hätta av sidenbrokad. 
Efter undersökning begravdes a llt ute på kyrkogården . 
64 
3. Av grå kalksten, över kyrkoherden Stephan 
Jonre Lippius68 (fig 72). I mitten av tenen en kalk inom 
en kartusch som är omgiven av en rund lagerkrans. 
På ömse sidor om kartuschen ett timglas och en död­
ska lle med ett ben. 
Upptill och nedtill två rektangulära inskriftsfält, 
inramade av beslags- och broskornament. I inskrifts­
fä ltet en inskrift med versa ler: SALIGH · MAG ISTER / 
STAPHA · IONIE · LIP/PIVS · PROBST · OCH · f KYRCKIO­
HERDE · I · KIÖ/PING · VTH I · 42 · ÅÅR · AF/SOMPNADE · I · 
HERRA/NOM . 165 1 . DE . 7. I MAY OCH. BLEF. BEGRAF/VE 
DEN 21 · MAY. 
I nedre inskriftsfältet saknas text. 
I hörnen skulpterade, mångbladiga roso r inom runda 
fä lt, omgivna av smala ramar (s narlika rosorna på 
gravsten nr 2). U tmed stenens kanter inskrift med 
versa ler: GVD . LEGGER . oss I ENA . BYRDO . VPPÅ . MEN . 
HA . HI ELPER . oss I OCH . Wll. HAFVE. I EN. GVD. THEN. 
THER . HI ELPER . OCH. I. HERRAN I HERRA . THEN. I IFR Å 
DÖDE FRELSAR · THERFÖRE · WAR Ef HERR EN · LOF/VAT · 
DAGLIGA . PSAL: 6s.v:20.2 1. 
Stenen låg 1953 kvar på si n plats över graven (fig 
31: Il). Spräckt i två delar, de sammanlagda måtten 
242 x 119 x 9 cm. Nu på kyrkogården, vid västra grin­
den, i väntan på konservering och lämplig uppställning. 
Den Lippiusska graven, över vi lken även gravsten 
nr 4 låg (se nedan), va r belägen 60 cm söder om den 
Oljeqvistska och 8- 15 cm från korets södra grundmur. 
Den hade måtten 260 x 246 cm och var 140 cm djup . 
Även denna grav hade murade och putsade väggar. I 
mellanväggens västra del var en nisch, som sträck te sig 
västerut. D är låg en enkel furukista med skelettet av en 
vuxen samt en liten barnkista . Skild från dem med en 
stenflisa låg en finare kista med kulfötter. 
I graven begrovs flera medlemmar av den Lippiusska 
familjen. Troligen begrovs intet av Stephan Jonres och 
hans hust rus barn i graven , men däremot flera av deras 
barnbarn , bl a Nils, begravd 17 l 0, och hans hustru , 
Margareta Arendtsdotter, tl696. 1741 så ldes graven 
till Petter Åhstrand (not 63). Säljare var jungfru Greta 
Lippius, hennes syster (förnamnet okänt) samt dennas 
man, Daniel Forsman, och köpesumman var 30 daler 
smt. Köpebrevet•• innehåller bl a fö ljande: »thet i 
Kiöpings Kyrkia, efter min Swär- och deres k: för­
äldrar lagli ga wärfde murade graf, med 2~~ huggne 
tenar der öfwer». De båda systrarna var barnbarnsbarn 
till Stephan Jonre och Kirstin Jonsdotter. 
Sedan graven övergått i Petter Åhstrands och hans 
släk ts ägo, begrovs där bl a inte bara stoftet efter Peter 
Åhstrand, utan också efter hans båda första hustrur, 
Sara Leuchovia och Maria Christina Wasserflihrer. ­
INREDNI NG OCH !NYE TAR IER 
Fig. 74. Yotivskepp, 1700-talet. Nu i SHM (inv nr 26386). 
Foto Erik Cornelius 1977. 
Vot ive ship, JBth century. Now in the Museum af Na tional 
Antiquities ( 110 26386). 
Gravinnehållet begravdes l 953 i ett hörn av kyrko­
gården. 
4. Av grå kalksten, över Kirstin Jonsdotter (Eber­
stein ; not 68), hustru till kyrkoherden Stephanus 
Jonre. Hennes gravsten ä r utformad exakt som gravsten 
nr 3. Kartuschen i mitten ha r initialerna M och V 
sammanskrivna (fi g 73). 
I övre fältet fö ljande inskrift med versa ler : SALIG · 
HVSTRVf KIRSTIN IONSDOT/TER · AFSOMPNADE/ 1 ·HERRANOM · 
1658 I DEN . 20. FEB. OCH I BLEF ·BEG RAFVEN I DE . 14. MARTY. 
Kantskrift: LEFVE . Wll . SÅ . LEF/VE . WJ I . HERR[A ]OM . 
DÖÖ · w 11 ·sÅ ·DÖÖ· w1/ [1]/HERRANOM ·EHVAD / w11 NV LEFVE 
ELLER· Döö · sÅ · HÖRE · w11 / HERRANOM · TIL / ROM: 14 :v:s. 
TENCR VPPÅ . oss . 0 . GUD . I TIL THET I BETSTA EHEM . 
15. v: 31. 
Stenen låg l 953 kvar på sin ursprungliga pla ts över 
den Lippiusska graven (fig 31 : Il). Spräckt i två dela r, 
de sammanlagda måtten 241 x 125 x 8 cm. Nu på kyrko­
gården , vid västra grinden , i vänta n på konservering och 
lämplig uppställning. 
5. Över komministern Olaus Mart ini (not 14), be­
gravd l 679 »på stora gången i Köpings kyrka under 
egen grafsten» (Clerus). Enligt Ahlqvist hade stenen 
följande inskrift: PHIL. I. CHRISTUS MIHI VITA DN. 
OLAVS/MARTINl/COMM INIST.j IN KJÖPING A'3. 1679 (1820, 
Sam! S 86, s 43). Gravinnehå llet och gravstenen flyttades 
l 805 ut på kyrkogården (se ovan, gravsten nr 7). 
Stenen ha r ej å terfunnits. Håkansson nr 466. 
6. Över prosten Olaus Wallinus, t 1706 och hans 
familj (not 7). Graven låg i sakristian och flyttades ut på 
5 - 775494 Köp ings kyrkor 65 
KÖPINGS MEDELTIDA STENKYRKA 
Fig 75. Hänglås med nyckel , l 700-talets senare häl[t. Foto 
S Hallgren 1975. 
Padlock wit/i k ey, seco11d hal/ of the 18111 ce11/11ry . 
Fig 76. Två svepta spånaskar, t h [rån 1600-talet, använd 
till transport av pengar, den tv möjligen använd till förvaring 
av den ädelbergska donationen. Foto S Hallgren 1975. 
Two boxes, made of shavings, righl 17th ce11/11ry, used for the 
transport of 111011ey, lejt 18th ce11/11ry, possibly for the 
sloring of a donation. 
kyrkogården . Stenen är möjligen identisk med nr 9 
ovan, se kap Kyrkogård . Håkansson nr 482. 
7. Den Ädelbergska graven låg av allt att döma i 
korets sydvästra hörn (fig 31: 111), strax väster om den 
Lippiusska. Gravstenen riyttades ut på kyrkogården 
1805, se ovan , kap Kyrkogård, gravsten nr l 0. I graven 
låg å tminstone 11 medlemmar av den ädelbergska 
familjen (not l 6), häradshövdingen Johan Ädelberg, 
hans tredje hustru, Catharina Brita Oljeqvist (not 60; 
troligen var det hennes mössa av tunt, chiffonliknande 
tyg, som på träffades l 953), och nio av deras barn. De 
flesta familjemedlemmarna dog under de svåra pest­
perioderna 1710 och 1711. Vid undersök ningen 1953 
kunde man konstatera, att graven var en jordgrav utan 
murade väggar. Många hade tydligen begravts i största 
hast utan kistor. Jfr lhrfors s 98. 
Votivskepp 
Votivskepp (fig 74), tredäckat, fregattriggat örlogs­
skepp, grönmå lat med brun botten samt med ett gult 
lejon som galjonsbild samt två dito till aktergaljon . 
Lejonen bär hjälm, i aktern en ljuspipa av järn. Segel 
av zinkplåt. Skrovet enligt kapten Sam Svensson frå n 
J720-talet. Längd J J 0 cm, höjd 85 cm. Nu i SHM (inv 
nr 26386). 
Tavlor 
Tre stycken s k Hedengranstavlor (not 93) fanns i 
kyrkan å r 1713. Endast en av dem är bevarad (se J955 
å rs kyrka). 
Möbler mm 
Sakristian var enligt inv 17J3 möblerad med tre bänkar 
runt omkring samt pallar. 
1758 gjordes ett nytt skåp till mässk läderna framme i 
koret (räk). Det målades l 762 av And G Wadsten 
(not 51). Må lningarna framställde apostlarna, enligt 
en notis av Ahlqvist (S 86, pag 46). - Ett nytt må lat 
skåp till kyrkans böcker är upptaget i inv 1774. - Bland 
nyanskaffningar 1788 märks en »Styrstol»' 0 (inv). 
Ingenting av detta är bevarat. 
En »mindre beslagen ekekista med 3ne läsar, ny 
1788» (inv), numera i vapenhuset, se l 955 å rs kyrka. 
2. Kyrkvärdskista av furu , kallas ny J750 (inv), 
»något beslagen med två läsar». Modern målning 
grå tt med svarta, profilerade beslag, överfalsat lock , 
låga fötter. Handtag på sidorna. J09 x 70 x 63 cm. Vid 
ett inbrott i kyrkan l 840 sönderslogs locket, men re­
parerades. Står i runstenskammaren. 
Ett stort hänglås (f ig 75) med kvadratiskt Jåshus, 
oval, ornerad bygel och påfallande liten nyckel har 
66 
i 
suttit för en »kur» i sakristian (se ovan). Första gången 
upptagen i inv 1774. Längd 21 cm, låshusets bredd 
14,5 cm, nyckelns längd 10 cm. 
Vinankare, 1684 kallat >>otting» (inv), målat rödbrunt 
med svarta band. Höjd 42 cm, diameter 30 cm. 
Svepta spånaskar med lock av furu med inbränd 
ornamentik: 1. Cylindrisk, ornerad med viggmönster 
samt på locket med en stjärna (fig 76). Lockets kant är 
lagad med en smal, iträdd läderremsa. På bottens utsida 
ett likarmat kors. Spår av lack på locket och sidan visar, 
att asken använts till transport av pengar. 1600-talet. 
Första gången upptagen i inv 1692: >>en större vit 
[dvs omålad] träask». Diameter 17 cm, höjd 10,5 cm. 
- 2. Oval, ornerad med kors och enkel bågornamentik 
(fig 76). Längd 20,5 cm. På utsidan av locket skrivet 
med bläck: »Edelberg» samt oläslig bläckinskrift. 
Innehöll asken möjligen donationsmedel för den ädel­
bergska graven? Jfr s 64 samt not 16. 
Kollektredskap 

Håvar:' 1. »Af Blommerat damast med Malmklåcka» 

(inv 1713), given av major Anders Bergh (not 59) och 

första gången upptagen i inv 1692. - 2. »Af swart 

Sammet med äkta Silfwergalloner och en Silfwer­

klocka», skänkt av befallningsman B Moring och första 

gången upptagen i inv 1713. - 3. Av röd sammet med 

metallklocka och äkta silvergaloner, donerad av lands­

kamreraren Åhstrand (not 63) och första gången upp­

tagen i inv 1774. 

INREDNING OCH INVENTARIER 
Alla tre håvarna fanns kvar 1798 (inv), två av dem 
1838 (inv), men nu är ingen bevarad. 
Under rubriken »Trä» upptogs 1774 en tidigare 
förvärvad fattigbössa med hänglås, placerad i förhuset, 
dvs vapenhuset (inv). Försvunnen efter 1838. 
Böcker 

Karl XII:s bibel i originalband (nu i 1955 års kyrka). 

Vid Rhezelius' besök i Köping 1634 vände sig kyrko­
herden Stephanus Jome (not 68) och dennes bror till 
honom med en förfrågan om vart en gammal bok tagit 
vägen, som Karl IX mer eller mindre med våld tagit 
ifrån deras far, kyrkoherden Jonas Jome Gunnari. Det 
var frågan om >>en foliant full medh alla gamble Nyttige 
Rikzsaker och handlingar», med långa tillägg av kyrko­
herden själv. Det förefaller inte som om boken någonsin 
kommit tillrätta. Kanske försvann den vid slottsbranden 
i Stockholm 1697. Det var ju i slottet en del av riks­
arkivet förvarades. Se även Öl I: 1, s 16. 
Klockor 

I slutet av 1500-talet hängde en klocka i tornet, en i 

klockstapeln och två små klockor »nider i kyrkan» 

(PB vis). 

En klocka, länge kyrkans storklocka, är gjuten 1622 
av Berent Bodeman i Li.ibeck (se 1955 års kyrka, fig 116). 
Den är numera mellanklocka. - Lillklockan är gjuten 
i Stockholm 1686 av Michel Bader (se 1955 års kyrka, 
fig 117). 
/ 
67 
·-----­. ..__............. __
_ Fig 77. . 1805 års kyrka och kyrko­---~ r 
gården från sydväst J817. Teckning 
av N I Löfgren (Åhstrand-Löfgren), 
t ATA. I• 
I The clwrch built in 1805 wirh clwrch­yard from SW, 1817. 
I 
III. 1805 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Byggnadsbeskrivning 
Plan och material 
Efter lå nga diskussioner i slutet av 1700-talet och de 
första åren av 1800-talet (se ovan), beslöt Köpings 
församling att bygga en ny kyrka efter ritningar l 799 
och senare av Jacob Wulff, ÖIÄ (fig 81). Ursprungligen 
var avsikten att utnyttja de medeltida lå nghusmurarna i 
norr och söder (fig 80), men när kyrkobygget skulle 
på börjas i början av år 1805, var den allmänna me­
ningen, att det på så sätt anmärkningsvärt långsmala nya 
långhuset skulle göra kyrkan »oformlig och vanskaplig» 
(st prot 22/2 1805). Man nöjde sig därför med att endast 
använda delar av nordmuren, medan den nya sydmuren 
placerades omkring 3,5 rn söder om den gamla (fig 82). 
1805 raserades hela medeltidskyrkan , vars murar 
lämnades kvar endast ca 70 cm över marken, utom 
långhusets norra mur, som fick stå kvar till fönsterhöjd , 
ca 2 m över marken . Med stenmaterialet från medel­
tidskyrkan (även runstenarna) och ny sten uppfördes en 
längre och bredare kyrka med torn i väster och sakristia 
i öster. Därvid inbakades nordmuren i den nya, medan 
övriga murrester doldes under golvet i den nya kyrkan . 
Medeltidskyrkans golvbeläggniog, som enligt äldre 
beskrivningar utgjordes av gravstenar och kalkstens­
plattor, tillvaratogs 1805. Många gravar flyttades ut på 
kyrkogården med sina stenar. Endast tre gravstenar 
låg kvar på sina platser i koret (fig 71 - 73) . De var 
visserligen spräckta, men f ö väl bevarade och med 
tydlig text. 
1805 års kyrka bestod så lunda av ett rymligt långhus, 
ett väster därom beläget västto rn samt i öster en rymlig 
sakristia (fig 82). Västtornets tre sidor i väs ter, öster 
och söder vilar på det medeltida västtornets grund 
(fig 31, 32), medan dess norra mur ligger söder om den 
äldre norra tornmuren. 
Murarna var skalmurar av spritputsad kalksten med 
slätdragna hörn och fönsteromfattningar. Materialet 
var dels hämtat ur det medeltida murverket, dels ny­
brutet och obehandlat eller endast tuktat. Det kan 
fortfarande studeras i västtornets fasader som 1954 
befriades från puts och fogströks (fig 91 , 93). De 
profilerade taklisterna va r vitkalkade, materialet var 
kalksten eller trä (säkra uppgifter härom saknas). 
Det medeltida långhusets västgavel ingick - och 
ingår fortfarande - i murverket till såväl J805 års 
som 1955 års västgavlar (fig 32, 82). 
Över återstoden av det medeltida sydvästra lå ng­
hushörnet ägde mycket snart efter l 805 så kraft iga 
sättningar rum, att flera tjocka murstenar knäcktes av 
tvärs över hörnet. Det yngre murverkets grund var 
nämligen mycket då lig (jfr st prot 1844 m fl) . 
68 
Fig 78 . Tingsflisan (fi g 2) med J 805 års kyrka i bakgrunden. Foto R Boström 1940. 
Ru11esto11e (jig 2) witlz the 1805 church i11 the backgro1111d. 
F ig 79. 1805 å rs kyrka från söder. Foto A Ed le 1931. 
The 1805 church from S. 
69 
F ig 80. Förslag till ny kyrka 
av Jacob Wulff 1799, två 
olika fasader samt plan. RA.; .. //, ·.... l', . ' ,.!. 
Proposed new church by 
Jacob Wulff, 1799. Alterna­
tive fro nts and plan. 
/lr1 #)''- "/ u-p /" • 
; , Hlnt I)/: f'7 f,,f'S ,;•, 
r I r •.J:r...-h-:,..Y 
70 
BYGG ADSBESKRIV ING 
Fig 81. Det slutgiltiga 
förslaget till ny kyrka av 
Jacob Wulff .1800, sydfasad 
och plan. RA. 
The final proposal for a new 
church by Jacob Wulff, 
1800. South front and plan. 
Ingångar, fönster 
Mitt på sydfasaden låg huvudingå ngen , en stor, rak­
täckt portal, omgiven av en rusticerad omfattning 
utförd i vitkalkad slätputs (fig 79), samt över denna ett 
halvrunt fönster. - Västportalen omgavs av smala 
pilastrar av vitmålat trä (fig 83). Över ingå ngen är 
fortfarande infälld en tavla av röd kalksten med följande 
inskrift i förgyllda versaler: UNDER / KONUNG / GUSTAF 
JV ADOLFS I REGERING I NYBYGGDES KÖPINGS KYRKA I 
ÅR 1805 I HÖFDINGE I LÄNET I FRIHERRE M. ANKARSVÄRD I 
BISKOP I STIFTET I DOCTOR M. G . WALLENSTRÅLE I KYRKO­
H ERDE I FÖRSAMLINGEN I OLOF FORNANDER. 71 
Till båda portalerna ledde några trappsteg av kalk­
sten. I västportalens trappa användes före J930-talets 
mitt ett par medeltida gravstenar (se ovan, Kyrkogården , 
gravsten nr 2). - De brunmålade dörrarna var in­
.... 
r-~, 

L-=-~-' 
.. 
delade i flera , mindre speglar, omgivna av kraftiga 
lister. De nedersta speglarna hade refflad yta. 
Stora, rundbågiga fönster i långhuset och sakristian 
gjorde kyrkan mycket ljus (fig 79, 84). De hade på ut­
sidan brunmålade karmar och vitmålade bågar, in­
delade i smårutor. Över läktaren , på ömse sidor om 
tornet, hade västgaveln två tämligen låga, rundbågiga 
fönster, medan ett rundbågigt fönster satt över väst­
portalen (fig 83). Högt uppe i östgaveln, över altarupp­
satsen, öppnade sig ett rundfönster (fig 84). 
Tornets övriga fönster är små och raktäckta, men 
deras bågar var före l 955 på utsidan målade i brunt 
och vitt som övriga fönster, och den åttkantiga lan­
terninen var vitmålad med gula, inåtgående luckor i de 
rundbågiga ljudportarna. Över varje ljudöppning är små 
rundfönster. 
7.1 
1805 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Yttertak 
Långhusets tak var brutet samt valmat mot öster, även 
sakristian hade ett liknande tak. Ursprungligen var de 
täckta av enkupigt tegel, hämtat från Värnanäs, och 
reparerades upprepade gånger, men 1924 utbyttes 
takbeklädnaden med svartmålad plåt. - Västtornets 
pyramidformiga tak var också täckt av svartmålad plåt, 
liksom lanteminens lilla kupol. 
Överst på tornet satt en fortfarande bevarad flöjel i 
form av en tupp av svartmålad plåt. Spiran vilade på 
ett stort klot av samma material. Tornets profilerade 
taklist är av vitmålat trä. 
Interiör, uppvärmning 
Innerväggarna var slätputsade och vitkalkade. På 
östra väggen, dolt bakom 1856 års altaruppsats, var 
ett draperi målat som omramning till en altaruppsats 
från 1762 (fig 85; se nedan, Äldre altarprydnader). 
Enligt William Anderson72 fanns det i sakristian ett 
målat inskriftsfält, som meddelade, att kyrkan reparera­
des 1864 och att långhusets södra mur år 1885 hotade 
att utstörta, varför den måste sammanhållas med den 
norra genom järnkrampor (se nedan). 
Ett gråmålat trätunnvalv sträckte sig över hela kyrko­
rummet, med en kraftig skugglist av trä (fig 84). ­
Tvärs över kyrkan var de omtalade ankarjärnen spända. 
Golven bestod ursprungligen i sakristian och vapen­
huset av grova, råbrutna kalkstensflisor, i kyrkorum­
met av bräder. 1833 beslöt man att ersätta det av svamp 
förstörda trägolvet med ett av flisor, lagda i sand, ett 
Inredning och inventarier 
Altare, altarring 
Altarbordet övertogs från den medeltida kyrkan, till­
verkat 1762, av trä med buktande sidor, målat i ljusblått 
och vitt (sekundär färg från 1825?). I prästgårdsboden. 
Altarringen var tresidigt bruten med utbuktande fram­
sida och inåtsvängda sidor (fig 82), vitmålad med för­
gyllda detaljer, i målning utförda speglar i ljusbrunt 
med ljusgrå akantusornament. Speglarna skiljs av 
pilastrar med förgyllda kannelyrer. Knäfall och arm­
Jedare klädda med röd plysch. Delar av altarringen är 
numera uppställda i tornet. 
Medeltida träskulpturer 
Triumfkrucifixet (fig 98) var uppsatt på norra väggen 
i koret (lnv 1830). De fyra andra skulpturerna (fig 55­
59) förvarades däremot i tornet och var »mycket för­
arbete, som skulle vara avslutat före pingst (st prot). 
Under ett yngre trägolv fann man 1953 ett stengolv. 
I sak1istians nordöstra hörn, under govet, påträffades 
1953 en vinkällare med måtten 262 x 222 cm. Djupet 
var 157 cm. I en nisch i källarens vägg var ett runstens­
stycke använt som botten. 
Västtornets tre nedersta våningar har putsade och 
vitkalkade väggar. I tredje våningen är ett sockenmaga­
sin78 inrymt i ena sidan. Detta utrymme har också 
putsade och vitkalkade väggar, men i övrigt har tornets 
överdel bart murverk i det inre. Kyrkan och sakristian 
uppvärmdes av tre stora järnkaminer, två av dem 
uppsatta 1888 på bekostnad av assessor C B Hasselrot 
på Lundegård och hans hustru Ulla (vis prot 1897, 
domkap). 
Rasering 
1937 förelåg ett restaureringsförslag av J F Olson, 
stadsarkitekt i Kalmar, omfattande bl a installation av 
värmeledning, ändring av bänkarna, ny orgel och en 
kraftig grundförstärkning. Trots ankarjärnen från 1885 
hade nämligen sydmuren fortsatt att sjunka och sprick­
bildningen fortsatt. Över sydportalen buktade muren 
och taklisten ut på ett för alla hotfullt sätt. - En grund­
förstärkning ansågs snart omöjlig. Ur diskussionen att 
i stället helt och hållet bygga om sydmuren uppstod 
tanken att i stället ersätta den svårt förfallna kyrkan 
med en ny och mindre. Berörda myndigheter gav till­
stånd till rivningen, och hösten 1953 revs 1800-tals­
kyrkan, utom tornet. 
störda» (lnv 1830). Det saknas uppgifter om, när 
Pietabilden (fig 57) avlägsnades från kyrkan. Allt man 
vet, är att bilden 1875 överlämnades till KLM (not 
47). 
De tre övriga skulpturerna (fig 55 f, 58, 59) över­
lämnades 1917 till SHM (inv nr 16153: 1-3). 
Äldre altarprydnader 

Peter Bundis altartavla (fig 1, 97, se 1955 års kyrka), 

var placerad i väster, under läktaren, först som pendang 

till den av Bundi målade predikstolen (lnv 1830), 

efter 1856 som motstycke till 1762 års altaruppsats. 

Den senare, som först placerades på altaret i 1805 
års kyrka, var den av Jonas Berggren samt And G och 
P Wadsten utförda, varav ännu delar återstår (fig 61-62) 
och vilken närmare beskrivits ovan, se Den medeltida 
72 
0 
- - .. J 
r ·-­IQI ' ..... - ,,, l'g} 
,_.,,.. ~ 
0 
Fig. 82. Tv plan av 1805 års kyrka. Uppm, skala 1 :300, S Hesselgren & S Fränne 
1931. T h är de tre kyrkorna från olika tider och deras placering återgivna i 
samma skala. Jfr fig 31 och 92. Sektion A-A, se fig 32. 
Left: the 1805 church. Right are the three churches dating from different periods 
and their situations on the same scale (I: 300). CfJigs 31, 92. Section A-A, see Jig 32. 
73 
1805 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 83. Väs tfasad. Foto R Boström J941. 
West fro111. 
stenkyrkan. För att framhäva den relativt lilla upp­
satsen i den stora kyrkan , målades 1825 ett draperi med 
ka lkfärg i blått med gula fransar på östra väggen (f ig 
85). Må la rens namn va r av a llt att döma Peter Lund­
gren ,7'1 som detta å r målade kyrkans inredning. Möjligen 
bättrade Lundgren också på altaruppsatsens bemå l­
ning. 
Altaruppsats 1856 
I mitten av 1800-talet ersattes J700-ta lsuppsatsen av en 
ny (synlig i fig 84). Den 5/6 J855 framfördes genom 
den nye kyrkoherden , A Lindwa ll 75 ett erbjudande från 
»en onämnd Hemmansägare» till församlingen om en 
gåva, nämligen »en ny a ltarduk med tillhörande decora­
tioner» (s t prot). Givaren var enligt st prot J877 hem­
mansägaren Lars Jonsson , Öij , och hans hust ru Anna 
Stina Isaksdotter. 76 »Duken, hvari Christi instiftelse af 
Nattvarden kommer att utföras», förmodades av 
givaren bliva klar till hösten, men dekorationerna, dvs 
ramverket , först nästa å r. 
Vid samma tillfälle uppvisades och diskuterades en 
ritning till ramverket. Man beslöt att ritningen skulle 
74 
INRED ING OCH I VENTARIER 
underställas ÖIÄ, vilket också skedde. Dess arkitekt, 
J F Åbom," var den som 1856 utarbetade det fast­
ställda förslaget . Arbetet utfördes av byggmästaren 
Jacobsson ' 8 och var färdigt i slutet av 1856. 
Två kolossala kolonner på höga, fyrkantiga posta­
ment bar upp ett bjälklag med en trekantgavel. Inom 
denna en skulpterad , förgylld Jehovasol. Gavelkrönet 
utgjordes av ett förgyllt kors. Huvudsakligen ljusgrå 
färg med förgyllda detaljer. Mellan kolonnerna pla­
cerades det lilla altaret från 1762 och över detta en 
oljemålning, Nattvarden efter G E Schröder'" (f ig 96). 
Må larens namn är inte nämnt i arkivalierna, men ur 
stilistisk synpunkt kan det inte vara någon tvekan om 
att det var den mångkunnige S G Lindblom,80 som 
måla t altartavlor till flera Ölandskyrkor. 
Den stora målningen , som har en smal , profilerad 
guldram, är upptill avslutad i en halvcirkel. Färgskalan 
är dov och domineras av brunt i många nyanser. 
Kristus, i blå livklädnad, sitter vid bortre kortändan av 
nattvardsbordet, som är tecknat i stark förkortning 
och täckt av en grå duk . Över bordet är spänd en rikt 
draperad , röd baldakin. I fonden öppna r sig rummet 
mot en blå natthimmel. En li ten lampa hänger ned från 
taket. Runt bordet grupperar sig de livligt gestiku le-
Fig 84. Interiör mot öster. Foto R Boström 1941. 
Jnterior looking east. 
rande lärju ngarna. Deras dräkter ä r målade i rött, 
blå tt, brunt och guldbrunt. En kraftigt modellerad 
balustrad , som sträcker sig från förgrunden snett in 
mot höger i bilden, skapar djup i bi lden . Judas, skild 
från de övriga genom balustraden, håller just på att 
avlägsna sig. Hans dräkt ä r gulbrun . Figurernas hår 
och skägg är bruna, karnationen brunaktig. 
Under tav lan en låg, långsmal predella, också inom 
profilerad guldram. På dess svarta inskriftsfält följande 
text med förgyllda bokstäver: »Så ofta i äten af detta 
bröd och dricken af denna kalk / sko len i förkunna 
Herrens död till dess Han kommer / l Cor. 11.20.» 
Predikstolar 
I 1800-talskyrkan användes först en predikstol från 
1600-talet (se Den medeltida stenkyrkan). En ny (fig 
86 f) tillverkades 1823 av bildhuggaren Olof Peterson 
från Stockholm, i huvudsak efter ritning 1819 av C G 
Blom-Carlsson81 vid ÖIÄ (fig 87). Denna ritning ansågs 
emellertid av försam lingen vara »nog simpel», varför 
bildhuggaren lovade att förse den med »några vackra 
ornamenten> (st prot 1823). 1824 målades och för­
gylldes den av förgyllaren Eric Johan Chaupo li n eller 
Caupelin frå n Kalmar. Predikstolen var placerad på 
75 
1805 ÅRS KYRKA I KÖPING 
norra lå ngväggen , med en trappa utmed väggen. Isär­
tagna delar är sedan 1954 förvarade i tornet (fig 86). 
Predikstolen , må lad i pärlgrå tt med förgyllda orna­
ment, har till planen formen av en kvadrat med tre 
avskurna hörn . Det gäller både korgen och ljudtaket. 
Korgen orneras på de två stora sidorna dels med 
Lagens tavlor omgivna av pa lm- och olivkvistar (fig 86), 
dels med en kalk , varur en halv, st rå lande so l skjuter 
upp och omkring vilken en vinranka böjer sig. De tre 
sma la fälten orneras med bladkrönta spiror, upptill 
avslutade med pinjekottar (fig 86) samt ett kors med en 
s lingrande orm. 
Armledaren avslutas nedåt av en äggstav och korgen 
nedtill av en kraftig bladbå rd . Korgens undersida av­
slutades av en stor druvklase. Bokbrädet bärs upp av ett 
stort kerubhuvud (fig 86). På väggen bakom predik­
stolen var fäst ett stort, i skulptur utfört dra peri med 
förgyllda fransar. 
Ljudtaket kantas av en skulpterad fran s, som hänger 
ned från en äggstav, krönet utgjordes av ett kors. På 
korsets baksida inskrifter rörande förgyllningar 1824 , 
1864, 1906 och 1924. På unders idan en stor, st rå lande 
so l, ur vars mitt en försilvrad duva nedhänger. Den 
Fig 85. Korets östra 
vägg med målad 
dekoration, utförd av 
Peter Lundgren J825. 
Foto R Boström 
1953. 
The east wall oj the 
cha11cel with painti11g 
executed in 1825 
by Peter Lundgren. 
senare är troligen identisk med den som skänktes till 
kyrkan i mitten av 1700-talet (se ovan, Den medeltida 
stenkyrkan). Duvans näbb är skadad . - H åkansson 
nr 488. 
Bänkar 
Bänkinredningen var samtidig med kyrkan. Bänkarna 
var slutna, vi tmå lade och på vanligt sätt försedda med 
bänknummer (f ig 84). 
Läktare, orgel 
Orgell äktaren i väster vilade på vitmå lade kolonner med 
förgyllda kapitäl (fig 84). Bröstningen smyckades av en 
skulpterad förgylld lyra (ännu bevarad), flankerad av 
gråmå lade a kantusrankor. - Orgelfasaden , som 
huvudsak var utförd i enlighet med en ritning av J W 
Gerss å r 1827 (f ig 100), var må lad i vitt och ljusbrunt 
med ljusgrönt och guld. - Orgeln var ursprungli gen 
tillverkad 1828- 1833 av S P Pettersson, 82 Böda, och 
hade 12 stämmor. 83 Den utökades 1888 av orgel­
byggaren J Carlsson. 84 
Några läktarkolonner samt orgelfasaden överfördes 
1955 till den nuvarande kyrkan (se nedan). 
76 
i 
• t 
Fig 86. Deta lj av 
predikstol , utfö rd 
J823- .1 824 av Olof 
Peterson och 
E J Chaupolin 
(Caupelin ?), i 
huvudsak efter 
ritning av C G Blom­
Carlsson J SJ 9 (jfr 
fig 84 och 87). Foto 
S Hallgren I 975. 
Detail of the pu/pit , 
111ade in 1823-24 by 
Olof Peterson and 
E J Chaupolin 
(Ca11peli11 ?), mainly 
from design by C G 
Blom-Carlsson, 1819 
(cf Jigs 84, 87). 
Nattvardskärl och brudkrona 
Kyrksilvret överfördes 1805 från den medeltida kyrkan 
och det mesta används fortfarande i den nya kyrkan 
(se denna, fig 101 ff), med undantag av brudkronan, som 
1866 byttes ut mot en ny och lättare, enligt beslut 1862 
(st prot). 
Ljusredskap 
J kyrkan hängde tre ljuskronor från 1700-talet (fig 
105 ff), vilka övertagits från den medeltida kyrkan . De 
finns nu i 1955 å rs kyrka (se denna, ljuskronor nr 1-3). 
Ljuskrona av guldbronserat smidesjärn, för fyra 
ljus. Första gången upptagen i inv 1838. Höjd 50,5 cm. 
INREDN ING OCH INVENTARIER 
Ljusplåtar av mässing i drivet och punsat arbete : 
1. För ett ljus, uppsatt i 1955 års kyrka och beskriven 
nedan (fig 110). I 1805 å rs kyrka var den placerad på 
väggen vid predikstolen . - 2. För ett ljus (f ig 88) , 
med tresidig ryggplåt, som har avrundade hörn och 
vågig kant. Rikt ornerad med blommor och frukter. 
Löstagbar ljusarm i form av en kandelaberranka 
genombrutet arbete med konturerad kant, rund dropp­
skål med frukter, blad och små runda bucklor samt rak , 
gjuten ljuspipa . Rund reflexplåt med en stor mussla . 
1600-talet. Höjd 81 cm. På östra väggen, söder om 
altaret. - 3. För ett ljus (fig 89). Ryggplåten rektangu­
lär med avrundade hörn och vågig kant, rikt ornerad 
i 
77 
1805 ÅRS KYRKA I KÖP! G 
Fig 87. Ritning till predikstol av C G Blom-Carlsson 1819. 
RA. 
Dra111i11g for the pulpil by C G Blom-Carlsson, 1819. 
med blommor och frukter. Den ovala, släta reflektorn i 
mitten är spräckt och lödd. Löstagbar, S-formad Jjus­
arm med rak ljuspipa av plåt med uddig kant, samt 
blomformad droppskål. Solfjäderformad reflexplå t med 
en stor mussla. 1700-talet. Höjd 74 cm. På östra väggen, 
norr om a ltaret. - 3- 4. Ett par för ett ljus (fig 111), 
anskaffade J805, beskrivs nedan (se 1955 års kyrka). 
En ljusstake av mässing, skänkt 1669 (fig 112), ett 
par ljusstakar av tenn frå n l 706 (fig 113) samt ett par 
ljusstakar av fajans (f ig 114) prydde också l 805 års 
kyrka. De överfördes J955 till den nuvarande kyrkan 
och beskrivs nedan. 
Under 1800-talets lopp anskaffades sex stycken 
enkla ljusstakar för vardera ett ljus av förtent, senare 
vitmålat järnbleck, med kvadratisk fot. Höjd 6,2 cm. 
Textilier 
Från den medeltida kyrkan överfördes 1805 bl a två 
röda och en svart mässhake, en a ltarduk, en diskduk , 
en handduk, två bårtäcken och tre prästkappor, en 
del av dem kan lätt identifieras (se ovan) . 
Antependium av svart sammet med applikations­
broderier i guld och silver, framställande l HS inom en 
strå la nde sol, omgiven av tillbedjande änglar. Skänkt 
påskdagen J888 av änkefru Jeanette och fröken Hilma 
Hildebrand på Solberga. 
En kalkduk av röd sammet (fig 11 5) beskrivs nedan , 
se 1955 å rs kyrka. 
1845 inköptes en ny mässhake av svart sammet (se 
nedan, 1955 å rs kyrka). Till mässhaken hörde ett 
träfodral med svart text: »Köpings Kyrkas Altarskrud 
Förfä rdigat å r 1845», 137 x 84 x 12 cm. 
Håvar, se Kollektredskap. 
Gravminnen 
Kistplåtar85 (fig 90) av förtent jä rnbleck med svart­
målade inskrifter på ovalt fält. Genombruten ram i 
form av palmkvistar, krönt av en strå lande triangel: 
I a- b. Över kyrkoherde J F Eckerlund. 86 Inskrift på 
nr I a: »Prosten och Kyrkoherden i / Köpings, Egby 
och Borgholms Försam lingar / JOHAN FRJDR 
ECKERLUND / afled sti lla / i Köpings Prestgå rd 
[Oct 16) år [1 829] / i dess ... å r. » Höjd 31 cm, bredd 
36 cm. - Inskrift på I b: »Omhägna med nattliga 
friden / Den trötte, o graf, i din gömma / När natten 
en gå ng är förliden / Skall [Herren sin] af bild ej glömma» 
(Ps 492: I l i Wallins psalmbok, dvs ps 572: J I i 1937 
å rs psalmbok). - Höjd 26 cm, bredd 33 cm. 
2a- b. Över fabrikören N J Lomell. Inskrift på 2a: 
»Färgeri Fabrikören / NILS JOHAN LOMELL / 
af led sti lla / i Borgholm den 13 Jan: 1843 kl. 3/4 2 eft. / 
47 å r, 6 mån. 12 dagar. / PS B: 483 : v 7.8 .» - Höjd 
31 cm, bredd 35 cm. - Inskrift på 2 b: »Lofver Gud! 
jag hamnen / hunnit. Ser på mig! en liten / tid Har jag 
möda haft och / strid ; Och stor hugnad här / har jag 
funnit. Gråt ej efter-/ blifne wår Gud förenar / oss 
igen.» - Höjd 27 cm, bredd 30 cm. 
3 a- b. Över landskamreraren J F Marin . Inskrift 
på nr 3 a: »Konungens Trotjenare / Lands-kamreraren / 
och / Magazins förva ltaren / JOHN DREDRIK (!) 
MARIN / af led / den 29 November 1849. / i en å lder 
af 59 å r, 2 månader, 26 dagar. » - Höjd 28 cm, bredd 
34 cm. - Inskrift på 3 b: »Så skön gå r morgonstjernan / 
fram Och bådar klar och lyckosam / Den ~tora dagens 
möte. D å själen / öfver jorden höjd Får svinga [sig] 
med / helig fröjd. I himlafaderns sköte Tiden / Striden 
Snart skall slutas Friden [njutas] / Hoppet vinna, Tro 
78 
IN RED ING OCH INVENTA RIER 
F ig 88. Väggplå t av mässing (nr 2), 1600- ta let. Foto S 
Hallgren 1975. 
Brass sco11ce (110 2), 171'1 ce11/11ry . 
och kä rlek [målet) hinna» (Ps 484: J i Wallins psalm­
bok, dvs ps 586: J i J937 å rs psalmbok). - Höjd 23 cm, 
bredd 29 cm. 
4a- b. Är mindre än de föregående och har inskrifts­
tavlo rna och den omramande kransen formade i ett 
stycke, till skillnad från de fö regående. Inskrift på 
nr 4a: ORGELN ISTEN / KA TORN 1 KÖPINGS FÖRSAMLING / 
OCH I BORGHOLMS STAD I JOH MAG . A DERSO I FÖDD 
I WIRSERUM PÅ SMÅLA D D. k 1807. I DÖD I KÖPING PÅ 
ÖLA D D: J7& 1860. Höjd 23 cm, bredd 27 cm. - In­
sk rift på nr 4b : »Men de förelagda å r / äro komna; 
och jag går den vägen bort, den jag aldrig / igen kom­
mer. John: B, 16, 22: / Syr : 18, 26 v: / Sv Ps B: 457.» ­
Höjd 16 cm, bredd 23,5 cm. 
Inga gravstenar var inlagda i go lvet i J805 å rs kyrka. 
Fig 89. Väggplå t av mässing (nr 3), 1700-ta let. Foto S 
Ha llgren J 975. 
Brass sco11ce (110 3), 18th ce11111ry. 
Däremot var några runstensfragment använda som 
golvstenar ute i vapenhuset, med inskriftsidan vänd 
nedå t. 
Gravstenar ute på kyrkogården skildras i kapi tlet 
Kyrkogården i början av denna vo lym. 
Tavlor 
Porträtt av kyrkoherden Pehr D a hlst röm. 87 Olja på duk 
inom förgylld , skulpterad ram. Halvprofil vänster. 
Svart dräkt och även i övrigt mörka färger, där sva rt 
och brunt dominerar; även mörkbrun fond. Hög 
ansiktsfärg, mörkt hå r och blå ögon. Signerad i nedre 
vänstra hö rnet , med rödbrunt: »Ad. D / J850.» Mått : 
39 x 33 cm (dagermåt t); med ram 54,5 x 48,8 cm. ­
Håkansson nr 491 . 
79 
I805 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 90. Kistplåtar, J 800-talets förra hälft . Foto S Hallgren 
1975. 
Coffin p/ales, firsl hal/ oj 191'1 ce11111ry. 
Möbler mm 
Sakristian var enligt inv J838 möblerad med ett bord, 
två stolar och »3~~ Säten», de senare troligen övertagna 
från den medeltida kyrkan (se ovan). 
1 sakristian stod också en ligt samma kä lla två stora 
skåp, det ena troligen identiskt med det som gjordes 
för den medeltida kyrkan år J758 (se denna), det andra 
anskaffat för förvaring av kyrkans handlingar enligt 
ett beslut J831 (st prot). 1832 beslöt man att laga det 
gamla skåpet och måla det nya. Sannolikt är det senare 
ännu bevarat, nämligen det gråmålade skåp, som står 
i runstenskammaren. Mått: 238 x 180 x 50 cm. 
I Hembygdsmuseet, inrymt i gamla skolan, är några 
möbler bevarade från J805 års kyrka: Ett gråmålat 
bord med svart skiva, 168 x 99 cm, 75 cm högt, med 
fyra raka ben och två draglådor, en på var sida. - Två 
bänkar av furu , ljusgrå med svarta säten och genom­
brutna ryggstöd. Längd 3 m resp 2,60 m. 
Enligt bläckanteckningar på den nedan beskrivna 
spegellådan inköptes å r J880 »det minsta Bordet samt 
de två Jönköpingsstolarna som finnes i Sakristian». Ej 
å terfunna. 
Hopfällbar spegel i en låda av furu med björkfaner. 
Lådans mått: 34 x 30 x JO cm. Lös spegel inom enkel , 
slät ram, 31 ,3 x 27,3 cm. Framtill en utdragbar låda. 
På lådans ena sida en anteckning med bläck, enligt 
vilken pegeln tillverkades å r J880 av snickaremästaren 
Albert Söderlund i Borgholm. Även andra anteck­
ningar med bläck, som kan betecknas som skvaller, 
finns på spegeln. - Tidigare fanns också en spegel, 
upptagen första gången i inv J838. 
Två golvur med runda urtavlor, uppburna av höga 
kolonnskaft på fyrsidiga sock la r och med ett enda verk, 
som drev båda urtavlornas visare, var troligen anskaf­
fade under kyrkans byggnadsår 1805. I varje fall är de 
omnämnda av Ahlqvist 1820 (Sam! S 86, s 43 samt 2: J, 
s 162). De är vitmålade med fö rgyllda detaljer; senast 
ommålade 1856 av byggmästare Jacobsson i samband 
med hans övriga arbeten i kyrkan (altaruppsats m m) . 
Slaguren var över 4 m höga och de var placerade invid 
östra korväggen, mellan fönstren och sakristiedörrarna 
(fig 84). Numera isärtagna och uppställda i tornet. 
Vintratt av inuti förtent koppar, oval, J6 cm hög. 
Första gången upptagen i inv 1830. - Spadar av trä: 
1-2. Med järnskodda blad , lä ngd 95 resp 99 cm. ­
3- 5. Med blad av järnplåt, längd 94 (2 st) och 95 cm. 
- Nattkärl av koppar, inuti förtent, runt med svängd 
sida och utvikt brätte. Handtaget saknas. Diameter 
28 cm. Upptagen i inv 1830: »en Potta», i inv 1838 
kallad »Commod». 
Kollektredskap 
Tre håvar övertogs från den medeltida kyrkan (se ovan). 
Två av dem fanns kvar 1838 (inv), men är senare för­
svunna. Det framgår av st prot J857, att visiterande 
biskopar hade uttryckt sitt missnöje med håvgå ng, 
emedan det ansågs störande för andakten. Kyrkoherde 
Abraham Lindwall (not 75) skrev också i samma st 
prot, att han för sin del aldrig ämnade godkänna bruket 
av håvar. I stället skulle kollekterna insamlas i fyra 
bäcken, placerade vid kyrkans ingångar (st prot 1857, 
1859). 1921 föreslogs återinförande av håvgång (vis 
prot). 
KJockor 
Stork lockan från 1622 (fig 116) och lillklockan (den 
nuvarande mellanklockan) från 1686 (fig J17) hängdes 
J805 upp i det nybyggda tornet, efter att tidigare ha 
hängt i en stapel på kyrkogården (se ovan kap Kyrko­
gård). De hänger kvar där fortfarande och beskrivs 
nedan , se 1955 å rs kyrka. 
80 
Fig 91. 1955 års kyrka från söder. Foto S Hallgren 1975. 
The new c/111rc/1, built 1955, from S. 
IV. 1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Byggnadsbeskrivning 
1940 förelåg ritningar till en ny kyrka i Köping, ut­
arbetade av a rkitekten Paul Boberg. Endast tornet 
sk ulle bibehållas. Förslaget fastställdes 1941. 
Det andra världskriget kom emellertid emellan och i 
väntan på möjligheter att bygga en ny kyrka i stället 
för den svårt förfallna 1800-talskyrkan (jfr ovan) upp­
fördes ett försam lingshem öster om kyrkan , på andra 
sidan Kyrkallen (fig 9 F). D ä r hölls i fortsä ttningen 
gudstjänst ända till 1955, då den nya kyrkan invigdes. 
Nya ritningar utarbetades av byggnadsrådet Ärland 
Noreen; beslutet från 1941 upphävdes av K Majt och 
den nya kyrkan uppfördes efter Noreens ritningar 
1954- 1955 (fig 91 ff). 
Plan och material 
Köpings nuvarande kyrka (fig 91 ff) består av en täm­
ligen bred sa lkyrka, dä r långhus och kor bildar en 
enhetlig byggnadskropp. Vid dess västra gavel ligger 
västtornet från 1805 kvar (beskrivet ovan), endast 
obetyd ligt ändrat (se nedan). Vid norra långsidan , 
nära kyrkans nordöstra hörn , ligger en sakristia 
med kvadratisk plan, och under densamma är ett 
bisättningskapell inrymt. Utmed norra långsidan 
ligger delar av den romanska kyrkans nordmur kvu 
under ett pulpettak och utanför östgaveln skjuter 
grundmurarna ut av det medeltida östtornets öst li gaste 
del. 
6 - 775494 Köpings kyrkor 81 
1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 92. Tvärsektion mot öster samt plan av kyrkan. På planen är 
ljuskronorna markerade med siffror. Upp, skala 1 : 300, G Wiren 
1976. 
Cross-section looking E and plan of the church. The chandeliers 
are marked with numerals on the plan. 
ms 
'1: :::::{ ~o-----d 
[3 G 
DH 
Materialet är huvudsakligen röd kalksten med 
livande inslag av grå kalksten, dels nybruten sten, dels 
sådan som tagits tillvara vid rivningen av 1800-tals­
kyrkan, vilket också innebär, att en del av stenen även 
ingått i den romanska kyrkan (se ovan). 
Närmast marken är ett slags sockel markerad av 
oregelbundet formade stenar ställda på högkant och 
med flatan vänd utåt. På den fönsterlösa östgaveln är 
ett insänkt latinskt kors med slätputsad botten. Gavel­
röstets kanter är markerade med stenar, ställda på 
högkant med flatan vänd utåt. 
Alla yttermurar, även de medeltida, är oputsade och 
fogstrukna. Det medeltida murverket har fått det 
gamla fogbruket ilagat med nytt. I strykljus ser man 
stenar med behuggning av medeltida slag i det moderna 
murverket. På många stenar finns också obetydliga 
fastsittande rester av hårt medeltida kalkbruk och 
gammal puts. 
Ingångar, fönster 
Kyrkans huvudingång ligger i väster, en raktäckt portal, 
omgjord 1954, med profilerad omfattning, huggen av 
grå kalksten. De kopparklädda dubbeldörrama är 
utsmyckade med de fyra evangelistsymbolerna, starkt 
stiliserade, i drivet arbete. En trappa med steg av kalk­
sten och armledare av smidesjärn leder upp till portalen. 
Inskriftstavlan över ingången beskrivs ovan (se 1805 års 
kyrka). 
Sakristian har på norra sidan en raktäckt ingång 
med en gråmålad trädörr. I omfattningens östra sida 
82 
sitter ett fragment av en runsten (fig 16), vilken vid 
Hilfelings besök i slutet av 1700-talet var inmurad i 
östtornet (se kap Kyrkogård, Runstenar).•• 
Till bisättningskapellet i sakristians källarvåning 
leder en trappa, med steg av kalksten, på östra sidan. 
Till trappan hör skyddsräck av smidesjärn. De grå­
målade dubbeldörrarna är klädda med panel i fiskbens­
mönster. 
Tolv rundbågiga fönster, sex på var sida, utgör sal­
kyrkans belysning. Deras yttre karmar och bågar är 
vitmålade, glaset är klart och solbänkarna av slipad 
grå kalksten. Sakristian har ett rektangulärt fönster 
mot öster och i vapenhusets södra vägg är också ett 
rektangulärt fönster, upptaget 1954. Dess innersmyg 
är mycket vid och går ända ned till golvet. 
Tornets murade del avslutas uppåt av en kraftig, 
profilerad, vitmålad taklist av trä. Kyrkan och sakri­
stian har sadeltak, täckta med kopparplåt. Samma 
material täcker också tornets pyramidtak och lan­
teminens kupol. 
Lanterninens väggar är efter 1954 vitmålade med 
svarta träluckor, klädda med vågrät panel. Över ljud­
luckorna, som numera är utåtgående, små rundfönster. 
Lanterninen avslutas nu, liksom före 1954, av en hög 
flöjel i form av en tupp (utan huvud 1976). Flöjelns 
axel vilar på ett stort klot klätt med kopparplåt. 
I planerna för kyrkans nybyggnad 1954 ingick en 
hög, spetsig spira i stället för lanterninen, men dess 
uppförande har uppskjutits på obestämd tid, bl a av 
kostnadsskäl. 
Interiör 
Väggarna i vapenhus, kyrkorum och sakristia är slät­
putsade och vitkalkade. Golven i kyrkorum och vapen-
Inredning och inventarier 
Altare, altarring 
Altaret är murat av kalksten, putsat och vitkalkat och 
har en skiva av grå, slipad kalksten. Den är förlängd 
åt sidorna i smalare partier, uppburna av genombrutna 
galler av smidesjärn (fig 94). 
Altarringen (fig 94) är tresidigt bruten och består av 
ett genombrutet räcke av grå kalksten med armledaren 
slipad och stöden huggna. Knäfallet består av altar­
pallen, som skjuter utanför altarringen. Dynorna är 
av naturfärgat läder. 
INREDNING OCH INVENTARIER 
hus är täckta med grå slipad kalksten, i vilket den 
medeltida kyrkans grundmur är markerad med röd 
kalksten. 
Dörrarna i kyrkan och vapenhuset är målade i grått 
i två nyanser, sakristians dörr av I us ek. Mellan vapen­
huset och kyrkan en raktäckt ingång med dubbeldörrar. 
Ingången till sakristian i korets norra vägg är rund­
bågig, tresprångig och har en dörr av ljus ek. 
Fönstrens innerkarmar och -bågar är vitmålade, 
solbänkarna är av slipad, grå kalksten. 
Kyrkorummet (fig 94f) är indelat i tre skepp genom 
fem par kolonner av grå, huggen kalksten samt närmast 
gavelväggarna av pilastrar med fyrsidig genomskärning, 
förenade genom rundbågar. Kapitälen är runda, något 
avsmalnande nedåt och med en antydan till vulst 
närmast skaften. På kapitälen vilar kvadratiska täck­
plattor med rätvinkliga sidor. Baser saknas. Pilastrarna 
har kapitäl i form av nedåtvända, avskurna pyramider. 
Över mittskeppet spänner sig ett högt, luftigt valv med 
stjärnvalvskaraktär, utan gördelbågar och utan ribbor, 
gjutet av betong, putsat och vitkalkat. Sidoskeppen, 
som är både smalare och lägre än mittskeppet, är täckta 
av vågräta, vitmålade trätak. - Vapenhuset och sakri­
stian har gråmålade, horisontella trätak. 
Västtornets ursprungliga våningsindelning från 1805 
bibehölls 1954, med undantag av att bjälklaget mellan 
vapenhuset och första våningen sänktes omkring 1 ! m. 
Bottenvåningen - vapenhuset - har sittbänkar av 
sten, i den stora fönstersmygen i söder. Utmed norra 
och södra sidorna i vapenhuset är skärmväggar med 
två par dörrar, som leder till tomtrappan, städskrubbar 
och toalett. På norra sidan finns dessutom ett utrymme 
för katafalken. 
Kyrkan uppvärms och belyses elektriskt. 
Altartavlan, Nattvarden, inom profilerad guldram 
(fig 96) samt den därunder uppsatta predellan, båda 
inom profilerade guldramar, är övertagna från 1800­
talskyrkan och beskrivs ovan. 
Övriga tavlor 
På norra väggen hänger en framställning av Golgata, 
målad med oljefärg på trä (fig 1, 97) i en mustig och 
dov färgskala. Kristus ser ned på sin moder t v vid 
korsets fot och möter hennes uppåtvända blick. Hans 
83 
Fig 93 . Kyrkan från nordväst. Foto S Ha llgren 1975 . 
The c/uirch /ro nr N W. 
84 
INREDNING OCH IN VENTARIER 
Fig 94. Interiör mot öster. Foto 
S Ha llgren 1975. 
lnterior look i11g E. 
Fig 95. Tnteriör mot väster. Foto 
S Ha llgren 1975. 
f11 terior look i11g W . 
gestalt är lätt muskulös och kroppen bilda r en svag 
S-kurva. Hans hår och skägg, liksom Johannes' hår, 
är mörkbruna, ländk lädet gråvitt och karnationen hos 
honom, såväl som hos de övriga, ljust gråbrun . Korset 
är brunt, titulus med INRI gråvit. De förmörkade sol 
och måne, som omger korset, ä r tecknade som runda, 
mörkt rödbruna skivor med tunn , ljusgul kant och av­
tecknar sig mot en mörkgrå ovädershimmel. Ett kranium 
och ett lå rben ligger nedanför korset. Jesu moder håller 
sina händer korsade över bröstet. Hon har en ljusgul 
klänning med långa veckrika ä rmar, och över denna 
en ljusblå mantel med rött fode r. Ett långt, veckrik t 
huvuddok döljer en del av pannan och faller över 
hennes axlar och fl addrar ut i en fli k bak. 
Johannes, t h om korset, har mörkgrön, långärmad 
li vklädnad med guldbårder kring halslinningen, man­
teln är röd. Han håller en stor bok i ena handen och 
lyfter den and ra mot ansiktet i en sörjande gest. Håret 
är halvlångt och lockigt. 
Maria Magdalena knäböjer, griper om korset med 
båda händerna och kysser Kristi fötter. Hennes långa, 
utslagna hår är gult , gul och vit är hennes kl änning, 
som har vida veckrika ärmar. En mantel med gu lt 
bräm ligger över hennes ena axel. Hon vänder sig in 
85 
1955 ÅRS KYRKA I KÖP ! G 
Fig 96. Altartavla, Nattvarden, målad av S G Li ndblom 
1855 (efter G E Schröder) och skänk t av hemmansägaren 
Lars Jonsson och· hans hustru Anna St ina Jsaksdotter, Öij 
(jfr fig 84). Foto S Hallgren 1975 . 
Altarpiece, The Last Supper, pai11ted by S G Li11dblom, 1885 
(afrer G E Schröder), a11d prese11ted to rhe church. 
mot tavlans centrum och den ena fo tsula n ä r vä nd mot 
åskådaren, deta ljer som ska pa r dju p i tavlan. Glo rio rna 
ä r sk ivli kna nde. K risti glo ria är placerad bakom ha ns 
huvud, medan de andras sväva r i perspekti visk fö r­
kortning över hjässorna. D e veckrika kl äderna gör 
in tryck a tt vara av ett tun t, men styvt tyg, t ex taft , 
och fa ller i smala, kant iga veck. D e dö ljer näs tan helt 
kroppsformerna . 
Tö rnekronan och lands kapet är dunkelt o livgröna . 
Man skymtar pa lmer och längst bo rt Jerusalem med 
tinna r, to rn och kupoler i fa ntas tiska fo rmer. 
Må lningen ä r upptagen fö rsta gången i inv 1653 (?): 
»A ltarta fl a af Peter Cont : i Calma r må lat.» Cont : ä r 
sanno likt fö rko rtning av »Conterfeyer». I näs ta inv 
ka llas han »Petter Må la re» (inv 1663). Han ä r sannolik t 
ident isk med den Peter Bundi ,80 som J653 må lade 
p rediksto len (se ova n, D en medelti da stenkyrkan) och 
som reda n J633 hade signerat en ännu bevarad olje­
må lning i Å lems kyrka . Med sistnämnda tavla ha r 
K öpi ngstavlan många gemensamma drag, bl a färg­
ska la n, teck ningen av a nsikten och händer samt de av 
veck rika d ra perier näs tan helt dolda kropparna . I båda 
må lninga rna skapas djup bl a genom en i fö rgrunden 
placerad knäböjande kvinna , som vä nder ryggen och 
ena fotsulan ut mot ås kåda ren. 
Ramen har yttermå tten ca 143 " 11 5 cm, och ä r pro­
filerad och målad i guld och sva rt, med undan tag av 
ytterka nten, som ä r obehand lad. D etta visa r, att ramen 
ha r va ri t infogad i e tt stö rre ramverk. Hu r detta sett ut, 
framgå r av Ålemtavlan, som har en med inskrift för­
sedd bred, yttre ram, i vil ken en inre, sma l, ä r infogad . 
Även K öping-tavlans ytt re ram ha r va rit fö rsedd med 
insk rifter: 
Upptill : »Sij G uds Jamb, som borttager verldenes 
synd Joh I CP» samt ned till : »Thet är thet Testamentet , 
som jagh them göra vil , effter the daghar sägher H erren . 
H ebr. X Cap» (Ahlqvist J 820 i S 86, s 44 b samt 2: I , 
s J62, not J. I nv 1830). - H å ka nsson nr 469. 
På södra väggen , vid dopfun ten, hänger en o ljemå l­
ning på du k, utfö rd 19 13 av l van H ofl und 00 (fig 98), 
»Kommen till mig, I som arbeten . . . » (Matt 11 : 28). 
Kristus har e tt uttryck full t a nsikte, hans hå r och skägg 
ä r bruna , li vklädnaden vit och mante ln bl å . H öger hand 
höjer han till vä ls ignelse. T h kvinna i röd klänni ng, 
som fö r fram sitt nakna lilla ba rn till Kr is tu s, tv ett pa r 
apostlar. - Brunlaserad , slä t t räram. Yt termå tt : 
2 10 x 125 cm. 
Må lningen gjordes ursprungligen som en skiss till 
en a ltartavla för Böda kyrka, men denna fö rsam li ng 
föred rog att lå ta H oflund utföra en kop ia av en ofta 
å tergiven må lning av Ca rl Bloch, Christus Consola to r, 
i stä llet för denna sjä lvständ iga komposit ion.91 D en 
överbli vna tavla n köptes av chefredaktören Sven E rik 
Sjöho lm. 0 ' H ans efterlevande överlämnade J970 tavlan 
till Köpings kyrka , emedan familjen sedan länge hade 
ha ft en sommarstuga i sock nen och ha r sin familjegrav 
på Köpings kyrkogå rd . 
E n s k Hedengranstav la 03 till minne av »Narviske 
vic to rien», dvs slaget vid Narva å r 1700, hänger numera 
i sakristian. Svart, profilerad ram med en inre, smal 
profil i silver e ller bleknat guld. Yttermått : 96 x 65 cm. 
K yrkan har i ä ldre tider ägt ytter li gare fyra Heden­
gra nstav lo r. 
Krucifix 
Ett s to rt kruci fix (fi g 98) hänger över sakristiedö rren. 
D et ä r den medeltida kyrkans triumfkrucifix, av skulp­
86 
INRED ING OCH INV ENTARIER 
Fig 97. Golgata, oljemålning på trä, m, lad omkring 1650 och tillskriven Peter 
Bundi, Kalmar (se även fig 1). Foto A Ed le 1931. 
Go/gotha, oi/pai11ti11g an wood, executed aro1111d 1650 and ascribed lo Peter B1111di, 
Kalmar (see a/so Jig 1). 
terat, krederat och målat trä. F iguren karakteriseras lika sprintar. Nordtyskt arbete från omkring år 1500. 
av en kraftig plastik . Kroppen är muskulös, böjd i en Bernt Notkes krets i Lybeck eller Stockholm. 
svag S-kurva. Ögonen är halvslutna, blicken riktad Det svartmålade korset är yngre, liksom den för­
snett nedåt. Repformad törnekrona, de tre spikarna, grovande övermålningen. Ljust gråröd karnation , 
med vilka kroppen är fäst vid korset, är mycket stora, mörkbrunt hår och skägg, grön törnekrona, ljusbrunt 
87 
1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 98. "Kommen til l mig, I som arbeten . .. " , skiss till 
altartavla för Böda kyrka, utförd av Ivan Hoflund 1913. 
Gåva till Köpings kyrka J970 efter chefredaktören Sven 
Erik Sjöholm. Foto S Hallgren J975. 
" Come unto me, all ye that /abour . . . ", sk etch for an a/tar­
piece for Böda Church, by Ivan Ho/lund, 1913. Presented lo 
Köping C/111rch in 1970. 
ländkläde. Rö tt , rikligt bladflöde i sidoså ret, på händer, 
fö tter och i ansiktet. Målningen är kanske utförd av 
A G Wadsten (not 51), som 1762 målade en a ltarupp­
sats i kyrkan (se ovan , D en medeltida stenkyrkan). 
Total höjd ca 200 cm. 
I den medeltida kyrkan var krucifixet ursprungligen 
fäst vid en tvärbjälke tvärs över triumfbågen, en s k 
trabes, nedtagen 1726 (räk, se ovan, Den medeltida 
stenkyrkan). Senare stod krucifixet på det norra sido­
a ltaret, det s k offeraltaret (inv 1750 och J788). I 1805 
å rs kyrka hängde det på norra kormuren. 
Predikstolen 
Pred ikstolen ä r samtidig med kyrkan och ritad av dess 
arkitekt Ärland Noreen , av ljus ek med sexsidig korg 
utan Jjudtak. Korgen, som vilar på en kort rundpela re 
av kalksten, har raka sidor. Armledare med tand­
snitts list, samma går igen i läktarbröstningen. Korgens 
nederdel markeras också med en tandsnittsliknande 
bå rd. Genombruten, svängd trappa av järn med öppna 
steg av trä. Predikstolen ä r uppsatt vid en kolonn i 
koret. 
Bänkar 
Bänkinred ning från kyrkans byggnadstid, sluten mot 
mittgå ngen, ö ppen åt sidorna. Av furu, laserad i mahog­
nyfä rg med svart överkant, refflade dörrspeglar och 
framskärm. 
Utmed långsidorna väggfasta bänkar av kalk sten , 
likaså i den djupa, till golvet nående fö nstersmygen ute 
i vapenhuset. 
Läktare, orgel 
Läktaren är rymlig. D ess mittparti skjuter mot öster ut 
i en ha lvcirkel, medan den på sidorna slutar ett stycke 
inna nfö r kyrkans sidoväggar. Den bärs bl a upp av fyra 
träkolonner med skulpterade, fö rgy llda kapi tä l, över­
tagna från J805 års inredning. Kapitälen utsmyckas av 
två rader uppå triktade blad . Bröstningen är av ljus ek , 
laserad i rödbrunt. Under a rmledarens tandsnittslist 
är den indelad med speglar. Läktarens undersida är 
grå målad. 
Orgelfasaden (fig 95) är den gamla, utförd av o rgel­
byggaren S P Petersson (not 82), fritt efter en ritning 
av J W Gerss (fig 100). Den tredelade fasaden i ljus­
grå tt med fö rgyllda deta ljer bestå r av ett högre mittparti 
med trekantgavel, prydd med en halv, förgylld sol. På 
sido rna två lägre toureller, däremellan raka, vågrätt 
avs lutade partier. 
D e tre krönande skulpturerna (fig 62a- c) är troligen 
övertagna frå n Berggrens och Wadstens a ltaruppsats 
av 1762, se Den medeltida stenkyrkan. 
Orgeln ä r ny, tillverkad 1958 av Nordfors & Co. Den 
har 20 stämmor, fö rdelade på två manualer och pedal. 94 
Fig 99. Triumfkrucifix, nordtyskt arbete från omkring år 
J500, Bernt Notkes krets i Lybeck eller Stockholm. Sekundär 
övermålning. Foto S Hallgren J975. 
Road, North German 1vork dating from c 1500. Associates oj 
Bernt Notke al L i/beck ar Stockholm. Painted over secondarily. 
88 
89 

1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 100. Ritning till orgelrasad av J W Gerss 1827. RA. 
Dra1vi11g for an organ Jro11/ by J W Gerss, 1827. 
Nummertavlor 
E tt par nummertavlor med förgy llda och svarta ramar, 
krönta av en ha lv förgylld so l samt med svängbara 
tavlor i ljust trä, är övertagna från J 800-ta lskyrkan och 
uppsa tta på fristående stat iv. H öjd 258 cm. 
Dopredskap 
Modern dopfunt, huggen av grå ö ländsk kalksten. 
Höjd 91 cm. På skå lens sida en inskrift med upphöjda, 
polerade versa ler : LÅTE BAR EN KOMMA TILL MIG samt 
en duva. - Dopfat av silver. Slätt, med smal , frecklad 
bå rd inna nför kanten. E nligt stämplar tillverkat J960 
av Gunnar Svensson, Kalma r. Diameter 45,5 cm. -
D opkanna av sil ver, slät tillbringare, enligt stämplar 
till verkad J 964 av E Löfman, K G Markströms Guld­
smedsaktiebolag, Uppsala, och enligt ingraverat å rta l 
a nskaffad 1967. 
Nattvardskärl, brudkrona 
Nattvardskalk av helförgyllt sil ver (fig 101 ). Höjd 
21,5 cm. På cuppan skymtar en till största delen ut· 
plånad inskrift samt ett kors. På det korta skaftet en 
tillplattad nod med utskjutande, rombiska knoppar, på 
vilka bokstäverna I V E S H S (V och H omkastade) 
i re lief. På nodens över- och undersidor ä r ingraverat 
blad- eller tulpanornamentik. 
Runt den höga, profilerade, sexpassformade foten 
löper en bladbå rd. E tt litet gjutet krucifi x är fastnitat 
på en av loberna, dä röver J.N.R.T. På två av dem ä r 
ingraverade Axel Urops och Sissel Grubbs namn,•• 
därunder deras vapen samt å rta let l 635. En sekundär 
inskrift ,•• utfö rd med finprickade, ej heldragna linjer 
med mycket små bokstäver, å terger kalkens växlings­
rika historia. Den är nämligen tagen i krigsbyte från Axel 
Urop i Christianspris om natten den 19/ 12 1643 av 
majoren Anders Berg (not 59) under Lennart Torstens­
sons fälttåg i Holstein. Senare, när Berg va r kommen­
dant i Ka lmar, skä nkte han kalken den 12/7 1672 till 
Köpings kyrka (Berg hade nämligen säterifrihet på 
gården Öij inom socknen). 
Kalken torde vara ett danskt arbete från 1635. D en 
repa rerades, förgylldes och förstorades 1725 av Hans 
Andersson Wiggman9 ' (räk) . Det har tidigare antagits, 
a tt skå len skulle vara yngre än kalken i övrigt. 98 Sanno­
likt är det formuleringen i räk , som är orsaken till 
missförståndet. Oläsliga spå r av en inskrift samt ett 
nästan utpl ånat kors på skå lens sida talar emot att 
cuppan skulle vara sek undär, liksom avsaknaden av 
stämpla r. Med »först o ring» ka n ha avsetts en bea rbet­
ning av cuppan, ej dess utbyte mot en ny och större. 
lnnan kalken överlämnades till Köpings kyrka ha r den 
ursprungliga texten på cuppan utplånats och en ny in­
skrift i stället graverats på foten (jfr vis prot 1733). ­
Håkansson nr 463 . Kalmar utst kat nr 46. 
Till kalken hör en paten av helförgy llt silver, utan 
vare sig gravering eller stämplar. Diameter J 5,4 cm. 
Liksom ka lken troligen ett danskt a rbete från J635. 
Oblatask av sil ver (f ig 102), helt utan fö rgyllning, 
cylindrisk, med något kupigt lock och inskrift i kursiv 
inom en krönt bladkrans: »Peter Åst rand , Sara Leucho­
via / Mari a Chri st ina / Wasserfi.ihrer 1751 » (not 63). 
Enligt stämplar tillverkad av Lars H reggberg. •• Vikt 
21 lod. Diameter J0,5 cm, höjd 5,5 cm. 
Vinkanna av silver, päronformad, förgylld inuti 
(fig J 03). Enligt stämpla r tillverkad av Hans Andersson 
Wiggman (not 97) och enligt inskrift inköpt l 752 för 
kyrkans medel: »GudzTiensten och Kiöpingz / Kiörka 
till Prydnad, ä hr Denna / Ka nna inKiöpt af Kyrkans / 
Egen medel. fö r. 197 D r S:mynt / åhr 1752.» Höjd 
32,5 cm. Vikten , 79 lod , är ingraverad på det S-formade 
handtagets utå tsvängda nederdel. Det kupiga locket 
pryds av en druvklase, på handgreppet bandornamen­
tik. Sluten , delad pip, vars övre del är utå tsvängd . 
Sockenbudstyg av silver, bestående av två identi skt 
lika ka lkar med patener (f ig J04), enligt stämplar till­
verkade av Hans Andersson Wiggman. Ka lka rnas höjd 
12,3 resp 12 cm. Den mindre av dem har förgyllning 
inuti cuppan samt på ett smalt stycke på brättets utsida, 
medan den större ka lken nu saknar förgyllning. De 
tillpla ttade noder, som sk iljer skå lar och fötter åt, är 
fastnitade vid dessa . Pa tenerna är helt förgyllda, di a­
90 
11 RED ING OCH I YENTARIER 
Fig 101. Nattvardskalk av 
förgyllt silver, krigsbyte 
J643 , tillverkad i Danmark 
J635 och skänkt till 
Köpings kyrka år I 672 av 
major Anders Berg på Öij . 
Fo to NordM 1949. 
S ilver-gill chalice, war boOly 
1643, made i11 De11111ark i11 
1635 and presented to 
Köping Cl111rc'1 i11 1672. 
meter 8 cm. Kalkarna anskaffades 1739 (räk) , samma 
å r inköptes också två svarvade träfodral , det ena be­
varat, höjd 15 cm. - Moderna tillbehö r av silver : 
cylindrisk oblatask, enligt stämplar tillverkad i Stock­
holm 1972 av Guldsmedsaktiebolaget, samt vinflaska, 
också av silver, enligt stämplar tillverkad av KG Mark­
ströms Guldsmeds AB, Uppsala. Höjd 9 cm . 
Brudkrona av förgyllt sil ver med gjutna spiror, 
varannan i form av en palmett, varannan som en pil­
spets, omslingrad med en bladranka. P å kronringen 
Facettslipade stenar i rött , grönt och vitt , ej folierade, 
omväxlande med kerubhuvuden av dri ven silverplå t. 
Övre diameter J4 cm. Enligt stämplar tillverkad i Stock­
holm J 866 av A Rosin. 100 - F odralet, en koppa rbunke 
med lock, diameter 27 cm, har troligen tillhört en äldre 
brudkrona, av allt att döma lämnad i utbyte mot den 
nuvarande. Den ä ldre krona n, se ovan , Den medeltida 
ten kyrka n. 
91 
1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 102. Oblatask av s ilver, tillverkad av Lars Hreggberg 
i K a lmar och skänkt J751 av kronobefa llningsman Peter 
Åhstrand efter två av hans hustrur. Foto S Ha llgren 1975. 
Bread box oj silver, mode by Lars H<eggberg i11 Kalmar and 
presentecl in i 751. 
F ig 104. Den ena av de båda sockenbudskalka rna med 
fodra l, t illverkade av Hans Andersson Wiggman och an­
skaffade J739. Foto S Ha llgren J975. 
One oj tlre 11110 viaticum chalices with case, 111ade by Hans 
Andersson Wiggman and acquired in 1739. 
Ljusredskap 
Åtta ljuskronor av mäss ing hä nger i mittskeppet, 
fördelade på två rader över vardera bänkkvarteret. 
Deras placering är markerad i pla nen fi g 92. De be­
sk rivs här i kronologisk ordning: 
I . För sexton ljus i två kransar. Den profilerade 
mitts tammen kröns av en liten gjuten och ciselerad 
kvinnofigur, som hå ller e n bok i handen och stöder sig 
på en kolonn (Fo rtitudo, Tapperheten, fig 105). S­
formade, rikt förgrenade ljusa rmar med små eldurnor, 
musselformade droppskå lar och urnformade ljuspipor. 
Prydnadsarmar med blommor. P å den stora kulan 
nederst på mittstammen en in skrift med kursiva versa ler, 
en ligt vi lken ljuskrona n a nskaffa des genom kyrkoherden 
Fig 103. Vinkanna av delvis förgyllt si lver, tillverkad av 
Hans Andersson Wiggman i Kalmar och inköpt J752. 
Foto S Hallgren 1975. 
Flagon, partly gill silver, made by Hans Andersson Wiggman 
oj Kalmar and purchased in 1752. 
92 
Fig J05. Detalj av en krönande kvinnofigur, Fortitudo 
(Tapperheten), på ljuskrona av mässing (nr l ), signerad 
M F H ( = Me fecit Holmire) J A Klos i Stockholm J723 . 
Foto S Hallgren J975. 
Female figure, Forlitude, 011 a brass cha11delier (110 1) made 
i11 1723 by JA Klos in Stockholm. 
Fig. I 07. Detalj av en krönande kvinnof igur, Prudentia 
(Klokheten), på ljuskronan i fig !06. Foto S Hallgren J975. 
Female figure, Pr11de11ce, 011 the chandelier show11 i11 figure 106. 
Fig 108. Detalj av ljuskronan i fig 106 med JA Klos' signatur. 
Foto S Hallgren 1975. 
Detail of the c/w11delier in figure 106 wilh the sig11ature of 
JA Klos. 
Fig !06. Ljuskrona av mass111g (nr 2), tillverkad 1725 av 

JA Klos i Stockholm. Foto S Hallgren 1975. 

Brass chandelier (no 2) made in 1725 by JA Klos in Stockholm. 

93 
1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
----- ~ 
Fig 109. Ljuskrona av mässing (nr 3), skänkt i testamente 
efter kyrkoherden Nicolaus Wallinus, t 1731, och hans 
hustru Emerentia Fock, 'i' J736. Foto S Hallgren J975. 
Brass cftandelier (110 3) bequeatfted by Vicar Nico/aus Wal/i1111s, 
f 1731, and ltis wife, Emerentia Fock , f 1736. 
N Wallins försorg 25/ 12 1723. Nede1 st: »M:F:H:J 
A KLOS», gelbgjutarens signatur (jfr fig 108). Höjd 
l 30 cm. Inköpt frå n Stockholm l 723 (räk); samtidigt 
anskaffades tillbehör : järnkedja, svarvade knoppar 
m m. 
2. För å tta ljus i en krans (f ig J06), i övrigt mycket 
lik nr I . Den profilerade mittstammen kröns av en 
liten kvinnofigur med en orm i ena handen (fig 107). 
I ett runt hå l i den andra handen har troligen sut tit en 
spegel (figuren har då symboliserat Prudentia, Klok­
heten). På den stora kulan , som avs lutar mittstammen 
nedtill , en inskrift med kursiva versaler, enligt vi lken 
kronan anskaffats på försam lingens bekostnad å r 1725. 
I signaturen längst ned (fig l 08) saknas bokstaven H 
(jfr nr J). 
3. För å tta ljus i en krans (fig 109). Den profilerade 
mittstammen kröns av en dubbelörn och avslutas ned­
till av en stor kula med pinjekotte. S-formade ljus­
armar och prydnadsarmar, musselformade droppskå lar 
och urnformade ljuspipor. Höjd 64 cm. Enligt inv J733 
skä nkt i testamente efter kyrkoherden Nicolaus Wallin 
och hans hustru Emerentia Fock (not 7). Kronan 
hängde i den medeltida kyrkans kor. 
4. För arton ljus i två kransar. Den profilerade mitt­
stammen krönt av en mångbladig blomma och avs lutad 
nedtill av en stor kula. S-formade, rikt förgrenade 
ljusa rmar, varannan för ett, varannan för två ljus, samt 
prydnadsa rmar. Runda droppskå lar, urnformade ljus-
Fig 110. Väggplåt av driven och punsad mässing (nr J), 
.1600-talet. Foto R Boström 1976. 
Sconce oj c/1ased and embossed brass (110 1), 17tlt ce11t11ry . 
pipor. En li gt inskriften med kursivstil på den stora 
kulan skänkt till kyrkan å r J868 av ordningsmannen 
och riddaren I Söderström. Höjd ca J00 cm. 
5. För sexton ljus i två kransar. Den profilerade mitt­
stammen kröns av fyra korslagda basuner. Rikt fö r­
grenade, S-formade ljusarmar med runda droppskålar 
och reflexblommor, ljuspipor med utvikta brätten . P å 
den stora kulan nederst på mittstammen en insk rift 
med kursivstil som förtäljer att kronan är skänkt till 
kyrkan 30/ l I 1924 av AP Erlandsson . Höjd ca 100 cm. 
6. För sexton ljus i två kransar, kopia av nr 1. Enligt 
en insk rift på en platta på undersidan av den stora 
kulan skänkt l 955 av hemmansägare Fridolf Andersson 
och hans hustru, lärarinnan Alma Andersson, Hässleby. 
E nli gt signatur tillverkad av Lindstedt & Son, Kalmar. 
7. För åtta ljus i en krans, kopia av nr 2. Enl igt in­
skrift skänkt 1955 av Kyrkliga syföreningen. Signerad 
Lindstedt & Son, Kalmar. 
8. För å tta ljus i en krans, kopia av nr 3. Enligt 
inskrift skänkt l 955 av Lottakå ren och tillverkad av 
Lindstedt & Son, Kalmar. 
9. I sakristian hänger en ljuskrona av mässing för sex 
ljus. Modern . Höjd 38 cm. 
Väggplå tar av mässing i drivet och punsat arbete: 
I. För ett ljus (fig l JO), med stor, kupig, rund rygg­
plå t och S-formad arm med tre noder, rund droppskå l. 
Rik ornament ik av bucklor, rep- och diagonalmönst­
ring. Längd 52 cm. J600-talet. Möjligen den som 1661 
94 
INREDN ING OCH INVENTARIER 
Fig 111. Väggplåt av driven och punsad mässing, den ena 
av ett par (nr 2- 3), anskaffad J805. Foto S H allgren 1975. 
Sconce oj chased and embossed brass, one oja pair (nos 2, 3), 
acquired in 1805. 
skänktes till kyrkan »af Hustru Maria Gessia» (? eller 
Hessia; tillägg i inv J 653) och hängde såväl i den medel­
tida kyrkan som i 1804 å rs kyrka vid predikstolen. 
Fäst på en kolonn vid dopfunten . - 2- 3. Ett par, för 
ett ljus (fig ll l) . Tresidig ryggplåt, upptill avslutad 
med en stor, öppen krona. På sidorna kvinnliga dra­
perifigurer med blomsterkorgar på huvudet och stora 
fåglar med nacktofs (Fågel Fenix?) vid sina fötter. 
I mitten oval, nedsänkt reflektor. Löstagbara, S-for­
made ljusarmar i kandelaberform, raka ljuspipor med 
uppklippt kant, runda droppskålar. Allt i drivet och 
punsat arbete. Höjd 29 cm. Anskaffade 1805 (tillägg 
till inv 1798). - 4- 15. För tre ljus, med å ttkantiga 
ryggplåtar och runda reflexplåtar med ett stort hjärta. 
Blomformade droppskålar, i övrigt ornerade med 
blommor och frukter. Höjd 70 cm. Anskaffade mellan 
1898 och 1908. Nere i kyrkan . - 16-17. Ett par för två 
ljus, men i övrigt lika nr 4-J 5. Höjd 69 cm. På orgel­
läktaren. Anskaffade mellan J 898 och 1908. 
Ljusstakar av silver, ett par för ett ljus, i regencestil , 
enligt stämplar tillverkade 1950 av AB Tenn och Silver, 
Göteborg, och enligt graverad inskrift på foten skänkta 
år 1955 av Kyrkliga ungdomskretsen . Höjd 34 cm. 
Ljusstakar av mässing: J. Av gjuten mässing (fig 1J2), 
Fig .112. Trearmad ljuss take av gjuten mässing, skänkt 1669 
av Elisabeth Spaak, maka till kyrkoherden Jonas Stephani 
Lippius. Ljusmanschetterna från 1746. Foto S Hallgren J975. 
Cast brass ca11de/abrum , presented in 1669 by Elisabeth Spaak, 
the wij e oj Vicar Jonas Stephani Lippius. The grease 1rays 
were added in 1746. 
tvåarmad och trepipig. Profilerad mittstam och genom­
brutna armar, bägarformade ljuspipor samt stor, rund , 
något konkav fotplatta. Ljuspiporna har en gulare ton 
än staken i övrigt, varigenom man lätt skiljer den från 
kopian , nr 2 nedan . Höjd 40,5 cm. Skänkt i januari 
1669 av Elisabeth Spaak (not 62; tillägg i inv 1653). 
Ljusmanschetter (»plå tar») av mässingsplå t, med blad­
kvistar och rundlar i drivet arbete, anskaffades J 746 
(räk) . - 2. För tre ljus, välgjord kopia av nr 1, anskaffad 
på 1920-talet. Höjd 42 cm. - 3- 5. Av gjuten mässing, 
för ett ljus. Urnformad nod på skaftet och sto r, rund, 
konkav fotplatta. Höjd J 2 cm. 1800-talets senare del. 
del. Två av dem märkta: »Till hörig Kjöpings Kyrka.» 
- 6. Sjuarmad ljusstake med vridna armar och mitt­
stam samt kvadratisk fotplatta. Höjd 80 cm. 1920-talet. 
Ljusstakar av tenn : 1- 2. För ett ljus (fig 113), med 
facetterat skaft samt åttkantig fot och ljusmanschett. 
Höjd 24 cm. Enligt stämplar tillverkade 1706 av Johan 
Ersson Lang,101 Stockholm, och skänkta av kapten Erich 
Milberg102 på Öij (inv 1750). På båda stakarna är 
samma bomärke inristat, två gånger på ena, en gång på 
den andra. Hårdhänt renoverade. - 3- 7. För ett ljus. 
Pärlrand på den runda ljusmanschettens kant, nederst 
på det kolonnformade skaftet samt på den runda foten. 
95 
1955 ÅRS KYRKA I KÖPING 
Fig 113. Ljusstake av tenn , den ena av ett par, ti ll verkad 
1706 av Johan Ersson Lang, Stockholm, och skänkt av kapten 
Erich Milberg på Öij. Foto R Boström 1941. 
Pewler candlestick , one oja pair, 111ade in 1706 by Johan 
Ersson Lang, S1ockholm, and presen!ed lo lhe church. 
Höjd l 5,5 cm. E nligt stämplar tillverkade i Kalmar J SJ 2 
(en) och l SJ 3 (fyra) av I P Fagerst röm.103 
Lj usstakar av fajans (fig J 14), ett par, med refflat , 
kolo nnformat skaft och kvadra tisk fot. Blå och gulvi t 
glasyr. Instämplat i botten: RÖRSTRAND samt må lat 
med blå tt: »Ö». Höjd 35 cm. Den ena stakens skaft 
skadat. JSOO-talets början. 
Textilier 
Altarbrun av guldbrokad med mångfärgade broderier i 
sil ke samt kantat av breda guldband. I mit ten Kristus 
i majestät, omgiven av ängla r. Tv Kristus med kvin­
norna och barnen , t h Kristus predikande med Köpings 
klövsadelskyrka (jfr fig 25 ff) i bakgrunden. E nligt 
broderad inskrift komponera t av Sigrid Birgitta Synner­
gren och utfört J 955 av Södra Sveriges Kyrkliga Textil. 
Moderna antependier : J . Av grönt, mönst ra t ylle. ­
2. Av naturfärgat linne. - 3. Av vio lett linne. - 4. Av 
rött ylle. 
Kalkdukar : l. Av röd silkessammet (f ig 115), kantad 
med bred guldspets och broderad med guld: i mitten 
Jehovaso l, i hörnen blom- och palmkvistar samt ini-
F ig 11 4. Ljusstake av faja ns, den ena av ett par, Rörstrand, 
1800-talets bö1jan. Foto S Hallgren 1975. 
Faience cand/eslick, one oja pair, made al Rörs/rand in !he 
early 19/h cenlury . 
tia lerna AHE ( = Anna Helena Eckerlund) och HCE 
(troligen = Helena Christina, hennes kusin i Källa). 
Enli gt inv J S44 donerat av prosten J F Eckerlund d y 
(not S6) . 52 x 52 cm . - 2. Av vit t linne med vit t fode r, 
smal ka ntbå rd broderad i grått och guld. 44,5 x 44 cm. 
Anskaffat l 96 J. - 3. Av violett linne med grått linne­
foder. 45 x 45 ,5 cm. Modernt. - 4. Av grön sidendamast 
med grönt sidenfoder, kantad med en guldsnodd. Kors 
av guldband app licerat på en sida. 50 x 49 cm . 
Mässhakar: J. Av svart sammet med rik a si lver­
broderier i app likat ion (tofsar, ga loner, spetsar och 
paljetter) i form av kors med törnekrona samt å rtalet 
JS45 på ryggen, Jehovaso l på framsidan. Sva rt , modernt 
sidenfoder med kyrkans namn broderat med svart. 
Möjligen ett arbete av en kyrkoherdefru , Christ ina 
Charlotta Jaensson, 104 som utfört en mässhake i Löts 
kyrka samt troligen också i Egby och Gärdslösa. - 2. 
Av ljusgrå sidendamast med broderier i guld, gult och 
bl ått. På ryggen applicerat kors av gult siden med 
Kristusmonogram, på framsidan Guds öga inom strå l­
krans. Ljust tegelrött sidenfoder. Enligt broderad 
signatur komponerad av Märta Gahn och utförd av 
96 
INREDN ING OCH INVENTAR IER 
Fig 115. Kalkduk av röd sammet med 
guldspets och guldbroderier, sannolikt 
utfört av Anna Helena Eckerlund och 
hennes kusin Helena Christina 
Eckerlund och skänkt av Anna 
Helenas far , prosten J F Eckerlund 
d y före 1844. Foto S Hallgren l 975 . 
Red ~e/vet chalice veil with gold /ace 
a11d go/d embroidery , made before 1844. 
Libraria 1944. - 3. Av röd sidendamast med appl icerad 
våd av vit sidendamast på ryggen. På denna kors och 
ängla r, broderade med mångfärgat silke och guld . 
En li gt signatur, broderad på det vita sidenfodret, 
komponerad av Sigrid Birgitta Synnergren och utförd 
1951 av Södra Sveriges Kyrkliga Text il. - 4. Av grön 
sidendamast med applicerat kors av vit sidendamast. 
Silkebroderier i flera färger samt gu ld : på ryggen Kristus 
som såningsmannen, på framsidan Kristusmonogram. 
Grönt sidenfoder med broderad signatur, enligt vi lken 
mässhaken är utförd 1957 och med samma ursprung 
som nr 3. - 5. Av violett siden med applikationer av 
gul sammet, på vi lka broderier i vitt, rött, blå tt och 
guld. Grå tt linnefoder med broderad signatur, enligt 
vilken mässhaken är komponerad av Anna-Lisa 
Odelqvist-Kruse och utförd av Libraria 1962. - 6. Av 
vit linnedamast med geometriskt mönster. På ryggen 
ett kors. Vitt linnefoder med en broderad signatu r, 
en ligt vi lken mässhaken är komponerad av Kerstin 
Butler samt utförd J964 av Södra Kalmar Läns Hem­
slöjd . 
Moderna stolar : l. Av grönt , ofodrat linne med kors 
och fransar av guld . - 2. Av rött ylle med grått siden­
foder. Kors samt kortändarnas kanter av guldband. 
7 - 775494 Köpings kyrkor 
- 3. Av vitt linne, fodrat med vitt siden ; kors samt 
ända rnas kanter app licerade med guldband. - 4. Av 
vio lett ylle med grå tt sidenfoder. Kors samt ändarnas 
kanter applicerade av guldband . 
Predikstolskläden: l. Av rött ylle med si lkesfrans, 
applicerat kors av guldband med strålar broderade 
med gult silke. Rött bomullsfoder. 40 x 34 cm. Om­
kring 1900. - 2. Av grönt linne med applikat ioner: 
Kristusmonogram inom rundel. Guldband , grå tt 
linnefoder. 45 x 40 cm. Enl igt broderad signatur kom­
ponerat av Märta Swartling-Andersson och utfört 1959 
av Libraria. - 3. Av naturfärgat linne med dito foder. 
Stor applicerad rundel av ljusgrå tt linne, på vi lken tre 
ax av guldband är anbragta. Nedtill smal gu ldsnodd. 
45 x 40 cm. En ligt broderad signatur komponerad av 
Barbro Hellberg och utförd 1960 av Libraria. - 4. Av 
rött linne med sto rt kors broderat i grått, blå tt och guld. 
Grått linnefoder. E nligt broderad signatur utfört 1960 
och med samma ursprung som nr 2. - 5. Av violett 
yl le med kors och »Se Guds lamm» broderat i ljusbrunt 
och guld . Guldfrans. 44 x 40 cm. 
Kormatta, vävd i röllakan med ett geometriskt mön­
ster i grå tt, grönt, ljusblå tt och brunt. 37 1 x 245. 
Modern . 
97 
1955 ÅRS KYRKA l KÖPING 
Fig 116. Kronöronen med gubbansikten på storklockan, 
gj uteD 1622 av Berent Bodeman i Lybeck. Foto S Hallgren 
1975. 
The crown of the great bel!, cast in 1622 by Berent Bodeman 
in Liibeck, with old men's faces. 
Fig J.1 7. Detalj av lillklockan, omgjuten 1686 av Michel 
Bader i Stockholm: pelikanen som mata r sina unga r, vin­
ra nkor, akantusbård m m. Foto S Hallgren J975. 
Detail oj the small bel!, re-cast in 1686 by Michel Bader in 
Stockholm: Pelican f eedi11g its yo1111g, vines, acantlws barder, 
etc. 
Gravminnen 
Under kyrkans nybyggnad 1954-1955 diskuterades 
placeringen av några ä ldre gravstenar i korgolvet (fig 
71 - 73 , se ovan, Den medeltida kyrkan). Beslutet verk­
stä lldes tyvärr inte. - Beträffande gravstenar ute på 
kyrkogå rden , se kap Kyrkogå rd i bö rjan av denna 
volym. 
Kollektredskap 
Håvar: J- 2. Av ursprungligen svart , nu mörkgrön 
sammet med silverband och sto r silvertofs. Svarvade 
träskaft. Längd 175 resp 160 cm. 1800-talets slut? ­
3- 4. Av röd sammet med sma la band i silver, grå tt, 
brunt och guld . Fodrade med läder. Mässingsho lk . 
Längd 192 cm. Anskaffade .I 966. 
Möbler mm 
Sakristians inredn ing, även möblerna, ä r samtidiga 
med kyrkan. I norr ä r ett väggfast prästaltare. Sakri­
sti a ns bordskiva kan fällas upp och därunder förva ras 
kalkkläden och predik stolskläden . I södra väggen 
är inmurat ett kassas kåp för kyrkans dyrbarheter. 
Utanför sakristians dörr i koret stå r ett lå ngt , grunt 
skåp för antependier. 
Ute i vapenhuset stå r en brunmålad kista av ek med 
överfalsat lock och sva rtmå lade järnbeslag. Et t av de 
bandformade beslagen har en sto r myntspringa och två 
a ndra beslag fortsätter bakåt som gångjä rn . Ki stan 
låses med tre innanlås och ha r handtag på sido rna. 
66 x 58 x 37 cm. Kallas ny 1788 (inv). På modern fot­
stä llning av trä. - Övriga kisto r beskrivs ovan, se Den 
medeltida stenkyrkan. 
Moderna vaser : 1- 2. Av mässingsplåt, på sidan in­
graverat : IHS. H öjd 25 cm. - 3- 4. Av sil ver, bägar­
form , enligt insk rift skänkta till kyrkan år 1950 av 
Kyrkliga ungdomskretsen och enligt stämplar ti ll ­
verkade i Stockholm 1948 av Aktiebolaget Hugo 
GrUn & Co. Höjd 20 cm. 
Böcker 
Karl XCI:s bibel o ri gina lband förvaras i sakristian . 
Klockor 
Av La rs Magnus Holmbäck 
Storklockan, som ä r e tt utomordentl igt vackert arbete, 
är prydd med skäggiga mansansik ten på kronöronen 
(fig J .I 6), en renässansfris (sjöhästar, ka ndelabra r, 
rankor) över skriftbandet samt hängande akantus 
under detsamma. Den har runt ha lsen följande inskrift: 
GOT ALLEINE DI E EHR ( = Åt G ud a llena äran). VERBVM 
98 
DOMINI MANET IN AETERNVM ( = Guds ord förbliver i 
evighet) BERENT BODEMAN. 105 ANNO. 1622. Mått: diameter 
96 cm, höjd med krona 96 cm, höjd utan krona 72 cm. 
Mellanklockan har på västra sidan följande inskrift: 
RING IN GUDSTJÄNSTTID I SJUNG IN ARBETSID I BED IN 
HJÄRTEFRID. Därunder relief av välsignande Kristus. 
Inskriften på östra sidan lyder: ÅR 1969 GÖTS DENNA 
KLOCKA DÅ I TAGE BERGGREN VAR KYRKOHERDE OCH I 
GUSTAF JOHANSSON, ALVAR LUNDQVIST I SAMT GÖSTA 
NILSSON VORO KYRKVÄRDAR. 
Inskrift på slagringen: GJUTEN AV M. & E. OHLSSON I 
YSTAD. Diameter 74 cm, höjd med krona 70 cm, höjd 
utan krona 54 cm. - Håkansson nr 462. 
Lillklockan pryds på södra sidan med en relief: 
två män i 1600-talsdräkt, bärande en stor druvklase 
(4 Mos 13: 24). Runt halsen bårder med vinrankor, 
Noter 
1. 	S Tunberg 1910--12. - S Lindqvist 1915, s 165 ff. ­
R Boström 1952, s 39. - A Tuu/se 1955, s 149. ­
S U Palme 1959, s 74, 95, 134. 
2. 	Dip/omatarium Christierni Primi, Khvn 1856, s 212. ­
De ;e/dste danske Archivregistraturer, 4, Khvn 1885, s 64. 
3. 	Det Medeltida Öland 1953, s 24. - J Gallen, Johannit­
orden. i: Kulturhist lex f nord med VII, Malmö 1962. ­
S Ljung, Hospital. i: Kulturhist lex f nord med VI, 
Malmö 1961. Herman Schuck 1959, s 246. - N Lager
holm 1951, M Ho/ren 1963 samt N G Gejva/11916. 
4. 	 Uppräkningen av kyrkor eller altaren på Öland, som 
skulle ha erhållit reliker av Erik den helige, påträffas 
hos Ahlqvist (2: 1, s 208-209, not 1) och återgår enligt 
dennes referens närmast på en notis i Calmar Stifts­
Tidningar, 1822, N:o 6, utgivna av konsistorienotarien 
och utnämnde lektorn i historia Johan Fredrik Ecker­
lund (dy, not 86), sedermera kyrkoherde i Köpings 
pastorat. Notisen gäller ett till stifts- och gymnasie­
bibliotekets antikvitetssamling inlämnat benfynd, upp­
dagat under altarbordet i Högsrums kyrka, vilket 
sammankopplas med Peringskiölds omnämnande av 
S:t Eriksreliker i Sverige. Författaren skriver: »På 
Öland hafva flere Altaren erhållit sädane, af vid­
skepelsen afgudiskt dyrkade, gäfvor såsom: Ronsten, 
Höxrum, Borgholm, Köpunge, Albökis, Hoghaby, 
Kreldhe, Pedznäs, Fyro, Löth, Egheby, Bredhasäter, 
Gärslöso, Längalöt.» Denne författare (sannolikt 
Eckerlund) hänvisar i sin tur till ett meddelande i Cal­
mar Stifts-Tidningar, 1797, N:o 6, om en donation till 
antikvitetskabinettet av några små helgonben funna i 
NOTER 
pelikanen matande sina ungar, akantus m m (fig 117). 
Inskrift runt halsen: (ros) sou DEO GWRIA ( = Åt Gud 
allena äran). Inskrift på norra sidan: KIÖPINGZ FOR­
SAMLINGZ I KLOCKA GVTHEN ANNO 1686 I PASTORE M: 
OLAO VALINO. 
Inskrift på slagringen: ME FVNDEBAT HOLMIAE MICHEL 
BADER.106 Mått: diameter 63,5 cm, höjd med krona 
58 cm, höjd utan krona 42,5 cm. Håkansson nr 467. 
I samband med anskaffandet av mellanklockan 1969 
har - utan att tillstånd härtill sökts - gjorts ett försök 
att stämma lillklockan genom slipning invändigt. För­
söket måste betraktas som misslyckat, enda resultatet 
är att klockans ursprungliga klangbild helt förstörts. 
Arbetet utfördes av M & E Ohlssons klockgjuteri, 
Ystad. 
Arby kyrkas altarbord. Redan här framställer med­
delaren (troligen konsistorienotarien och lektorn Eric 
Caspar Roosval), med åberopande av Peringskiöld, en 
gissning att benen kan ha tillhört S:t Erik. Därefter an­
för han omedelbart, så som om den härrörde från 
Peringskiölds Monumenta Ullerakerensia, vilket dock 
icke är fallet, den ifrågavarande uppräkningen av 
kyrkor/altaren på Öland. Ahlqvists namnformer är del­
vis hämtade ur 1797 års version av förteckningen med 
dess i förhållande till den sannolika källan något 
moderniserade skrivningar. Denna källa är nämligen 
otvivelaktigt en lista över norra Ölands socknar 
( = Norra prästmotet) som återfinns i hertiginnan Inge­
borgs sk tiondestadga av den 15 november 1346 (SD 
5, nr 4118, s 620), i vilken bland allmogens kyrkliga 
avgifter även, utan avseende på just dessa socknar, 
nämns »altaralreghe» (offer av matvaror till kyrkoherde 
och klockare att läggas på altaret). Altarförteckningen 
frän 1797/1822 synes vara en korrupt och ofullständig 
avfattning av denna 1346 års sockenlista; ordningen 
mellan namnen överensstämmer. Tiondestadgan före­
låg i tryck frän 1723 (Acta Literaria Svecire, Vol I, s 480) 
och 1768 (P Åhstrand s 222). Den berörda uppräk­
ningen av Ölands kyrkor torde sålunda i själva verket ej 
ha något som helst att utsäga om utdelning och innehav 
av helgonreliker, S:t Eriks eller andras. 
4a. Benämningen »TingzEne» med syftning på den lilla 
jaktparken vid Tingsflisa anförs redan av kh N Wallinus 
(not 7) i hans dissertation om Öland (1703, s 63). 
5. 	 Elis Peterson, f 1887, -t 1969, mångkunnig snickare, 
99 
KÖPINGS KYRKOR 
stenhuggare och amatörarkeolog m m. Tack vare hans 
observans har många runstensfragment och byggnads­
rester mm tagits tillvara och i Ölands Forngård, Borg­
holm, finns flera värdefulla föremål som han hittat. 
Elis Peterson ägde fastigheten Solberga 1 :9. - Brev t 
RA från Hj Lindroth 1915 och 1916, ATA. 
6. 	S:t E/avs källa och offerröset där intill finns omtalade 
hos C G Hilfeling 1797 (F.m. 57: 2, s 60). Visan om 
Elav väktare upptecknades första gången i Ran­
sakningar 1667 och återges bl a av Sverker Ek 1924, 
E E Areen 1929 samt P Lublin 1974. 
Ett kapell, uppkallat efter S:t Elav eller Evald, låg 
där numera Borgholms kyrkogård är belägen, senast, 
omkring 1820, avbildat som ruin av Johan Wallman och 
av N I Löfgren. 
7. 	 Olaus Nico/ai Wal/inus, f 1639, kh i Köping sedan 
1676, kontraktsprost från 1688, riksdagsman f 1697, 
t 1706 25/11, men inte begravd förrän 1707 12/2 i Gamla 
kyrkans sakristia. G 1 m Elisabeth Rodde, f 1650, t 1691. 
I detta gifte föddes bl a döttrarna Marta och Maria 
samt sonen Nicolaus Wallinus eller Wallin, f 1676, 
t 1731, faderns efterträdare, g 1707 m Emerentia Fock, 
f 1683, t 1736. - Olaus Wallinus' andra hustru hette 
Maria Christina Gottfried, t 1711. Herdam 4, s 133 ff. 
8. 	Brudridande. Carl von Linne återger en tradition som 
berättades för honom vid hans besök i Runstens 
kyrka : »Brudarna berättades här om bröllopsdagen 
hafva för sedvänja, att med sina brudpigor löpa till 
kyrkan, då brudgummen rider med sina karlar, hvarvid 
bruden måste så laga, att hon kommer strax i kyrkan 
efter honom» (1742, utg 1907, s 98). - P Åhstrand 1768, 
s 169. - Öbl julläsning 1924. För dessa hänvisningar 
tackar jag Lennart Widerberg vid Sveriges Radio. Se 
även Herdam 1, s 40. 
9. 	 Smd/ands hand/ 1578: 10, 1579: 17, 1581: 10, 1582: 3 
samt 1583: 3, RA. 
10. 	 J H Rhezelius är i allmänhet, även när det gäller 
detaljer, en pålitligare källa än exempelvis P Törnewall. 
P Frige/ius, som i många avseenden också är pålitlig, 
har i några få fall gjort felaktiga teckningar. Se SvK Öl 
I: 1, s 16, 24 f, 28 ff. 
11. 	Gil/eshus eller conviviihus har funnits vid flera öländska 
kyrkor. Intill västra kyrkogårdsmuren i Gärdslösa 
ligger grundmurarna kvar efter ett, i Köping låg ett i 
kyrkogårdens sydvästra hörn, avb hos Rhezelius (fig 
25; även SvK Öl I: 1, fig 2 och fig 7). I Alböke fanns 
1634 en byggnad i kyrkogårdens sydvästra hörn, som 
också kan ha varit ett gillehus eller ett sockenmagasin. 
Enligt Hilfeling var mellanvåningarna i Böda och Källa 
kyrkor bostäder för resande präster och pilgrimer (F.m. 
57: 2, s 68 ff; F.m. 57: 4, s 53 fQ. Jfr SvK Öl I: 2, s 102, 
108, 112; Öl I: 4, s 298, 319 ff. I Persnäs västra torn 
kallas ännu de välvda rummen i första våningen för 
»skomakarekamrarna» och det berättas, att förr kring­
vandrande skomakare under sin vistelse i socknen fick 
bo där (SvK Öl I: 5, s 439; Öl I: 6, s 596, 632). Bred­
sätra östtorn var säte för S:t Katarinas gille och Gilles­
hagarna sydöst om Sandby kyrka erinrar ännu om ett 
gille i denna socken. Jfr Visby domkyrka, vars vind hade 
en liknande profan användning för de tyska köpmännen 
i staden. - N Ahnlund i Rig 1923, s 1 ff och där an­
givna källor. - Sven Ljung, art Gilde. i: Kulturhist lex 
f nord med, V, sp 302 ff. 
12. 	Vid Högby kyrka finns också kyrkstallar kvar. SvK Öl 
I: 3, fig 102 f samt s 179. 
13. 	Den kulturhistoriska undersökningen 1953 måste av 
ekonomiska skäl göras under korta perioder och så 
snabbt som möjligt. En stor del måste skötas per tele­
fon. Därför var det lyckligt, att schaktmassorna 
hamnade hos handlanden Bengt Boman, som är mycket 
intresserad av det som rör vår forntid och historia. 
14. 	Olaus Martini, komminister i Köping från 1669, t 1679. 
Hans hustru Elin var möjligen dotter till kh Stephanus 
Jome (not 68). Herdam 4, s 131, 151. 
15. 	Det är f riksantikvarien Martin Olsson, som föreslagit, 
att konsolstenarna burit gördelbågar under ett valv i 
Borgholms slott. Förekomsten av dels rätvinkliga, dels 
snedvinkliga kan tyda på att konsolstenarna burit valv 
i en trappa: de sneda i trapploppen, de rätvinkliga i vil­
planen. Se SvK Öl I: 3, s 180 (Högby) samt Öl I: 4, fig 
189 och s 285 (Källa gamla kyrka). 
16. 	 Johan Bergqvist, adl Å0delberg, f 1639, häradshövding 
på Öland 1690-, adl 1692, t 1710. G 3 1691 m Catharina 
Brita (Birgitta) O/jeqvist, f 1673, t 1711 (dt t härads­
hövdingen Nils Johansson, adl Oljeqvist och hans 2 h 
Birgitta Gyllenadler, not 60). Ett av deras barn var 
Daniel Johan, amiralitetsmajor, f 1701, t og 1781 och 
begr i Kisa kyrka, Ög. Elgenstierna IX, s 200. 
17. 	Håkansson uppger, att en Nils Högmarck enligt död­
boken var handelsman och dog i Nedre Vannborga den 
15/3 1796, 77 år gammal. Han var också enligt husför­
hörsboken född 1719. »Herr Handelsman Högmark» 
hade 1779 sin bänkplats i koret, bakom häradshövding 
Ådermans bänk (st prot 1779). 
18. 	 Josef Dah/gren, f 1759 (föräldrarnas namn ej kända), 
t 1808. G m Anna Maria Strömbom, f 1767, t 1842. 
19. 	 Olof Fornander, f 1751, kh i Köping 1803-, prost över 
egna församlingar 1810, t 1812. G m sin kusin Anna 
Helena Monthel/, f 1761, t 1845 (omgift 1819 m kh 
J F Eckerlund d ä, not 86). Herdam 4, s 138 f. 
20. 	Stenens komposition har stora likheter med ett par 
gravstenar på Kalmar gamla kyrkogård (SvK Sm 
III: 3, nr 142 och 270, fig 291, 292, 259). 
21. 	 Iwar Anderson 1955. - R Boström KNS XLVI (1969, 
tr 1970), s 41. - B Sundner 1974, s 88 ff. 
22. 	 SvK Öl I: 6, fig 384a, 405 ff, 418, 443 samt s 542 ff, 570. 
23. 	 Löfgren kallar denna typ av kyrkor »Öländska sk 
klöfsadlar», medan Ahlqvists förklaring av benämningen 
lyder: »Gamla Köpings Kyrka war uppbyggd i den så 
kallade Klefsadels formen med ett torn på hwarje ända» 
(2: 1, s 160. - Se även ang Räpplinge kyrka, 2: 1, 
s 194). »Långlöts Gamla Kyrka war uppförd med 2:ne 
100 
torn, på wanliga Öländska sättet, ett wid hwarje ända» 
(2: 1, s 236). Ang Resmo kyrka skriver Ahlqvist: »Efter 
ett besynnerligt bruk i forntiden, ägde hon 2:ne Torn, 
ett hwid hwarje gafwei>> (2: 2, s 190). - Såvitt mig är 
bekant, förekommer ej uttrycket tidigare, varken hos 
Rhezelius eller i Ransakningar. Det äldsta exempel som 
anförs i SAOB är från 1866. - Klövsadel = packsadel 
som används såsom underlag för klövjebördor. Tornen 
liknas vid de båda bördorna på ömse sidor om pack­
djurets rygg. 
24. 	Resmo, uppmätningar av Alb Flink 1918, SvK arkiv. 
Se även W Anderson 1933, s 28 f och Lundberg 1940, 
s 339, 406 f. - N Möckleby, interiör tecknad omkring 
1817 av N I Löfgren (Åhstrand-Löfgren, ATA). -
Bredsätra, rapport av M Hofren 25/4 1957 (dnr 2781/ 
57), ATA. Denna kyrkas kormurar var i stället för­
stärkta på utsidan. Detsamma torde ha gällt östtornen 
i Persnäs (SvK Öl I: 5 fig 331 och s 456) och Räpplinge, 
rapport av R Boström 22/6 1966 (dnr 2529/66), ATA 
samt dens i Öbl 31/12 1966. 
25. 	 Avb bl a i R Boström 1966, fig 4 och s 100; dens 1972, 
omslagsbilden, samt SvK Öl Il: 3, under utgivning. 
26. 	 Ett dylikt är bevarat i Hammarby (Sö) kyrkas väst­
portal. Se rapport av Iwar Anderson juni 1954 (dnr 6022 
/ 56), ATA. Ytterligare exempel på portaler med en enda 
djup bomtrumma, placerad vid dörrens låssida, är Böda 
nordportal (SvK Öl I: 2, s 110) och Källa västportal 
(Öl I: 4, fig 205, s 300). Jag tackar antikvarien Iwar 
Anderson för en givande diskussion i frågan. 
27. 	 Torslunda nordportal, SvK Öl Il: 1, fig 146. 
28. 	 Vickleby nordportal, uppm av A Billow 1918 samt 
fotos, SvK arkiv. 
29. 	Resmo nordportal, uppm av Alb Flink 1918, samt fotos, 
SvK arkiv. 
30. 	Dalhem: Roosval 1911, Taf 78 f, 116 f, 135, s 51, 61, 
155, 157 f, 173, 191, 209; Lundberg 1940, s 533; SvK 
Go IV: 2, fig 179; Roosval 1952b, s 523. - Levide: 
Roosval 1911, s 50, 54, 218 f; Lundberg 1940, s 518, 
521, 533; Roosval 1952b, s 543; Lagerlöf-Svahnström 
1973, s 195; Lau: Roosval 1911, Taf 12 f, 80 f, 87 f, 
s 45, 159, 172; Lundberg 1940, s 438 f, 525, 533 f; 
Roosval 1952b, s 542; SvK Go VI: 7, fig 648, 650. 
31. 	Källa gamla kyrkas mellanvåning: SvK Öl I: 4, fig 199b, 
c, d, 219 f, 234, 235b, 236a, b, s 319 ff, 330. 
32. 	 Johan Lundh, f 1701, t 1786, kh i Köpings pastorat 
1742, prost över egna församlingar 1767. - G m 
Catharina Rydmark, f 1708, t 1790. Herdam 4, s 136. 
33. 	Långlöt, SvK Öl Il: 2, fig 13 ff. 
34. 	Henrik Werme/in, murmästare i Kalmar, som bl a ut­
förde ombyggnadsarbeten i följande öländska kyrkor: 
Böda 1771, Smedby 1773, Högby 1700-talets sista år, 
Torslunda 1776 och Sandby 1782. Han förlängde Ås 
kyrka mot väster 1777 samt byggde ekonomilängor vid 
Ottenby kungsgård, Ås sn, på 1780--1790-talen. 
35. 	Egby: SvK Öl Il: 2, fig 373 samt s 352. 
36. 	Sockenmagasin, byggnad avsedd att för sockenborna 
NOTER 
förvara reservförråd av spannmål i händelse av missväxt 
och höga spannmålspriser. Sockenmagasinsinrättningen 
utvecklades så småningom från 1700-talets början och 
tog fart under förra hälften av 1800-talet. 
36a. Föra: SvK Öl I: 6 fig 443. - Träkumla: SvK Go 111, 
fig 31 samt s 31. - Si/te: Trotzig 1972, s 73 ff. 
37. 	Tuulse 1955, s 159 ff. 
38. 	Hall: SvK Go Il fig 93, 95 f, 99b, 100 samt s 67; Roos­
val 1952b, s 535; - Hangvar: SvK Go Il, fig 111, 113 f, 
116b samt s 77; Roosval 1952b, s 536. - Levide (not 
30). - Linde: Lundberg 1940, s 523; Roosval 1952b, 
s 543. - Vam/ingbo: Roosval 1911, s 156; Lundberg 
1940, s 438, 519, 533 f; Roosval 1952b, s 558 samt uppm 
av J Söderberg 1943-1944, SvK arkiv. 
39. 	Det gäller mittskeppets valv i stiftskyrkan (»domen») 
i Braunschweig 1173-1195. Lundberg 1949, s 492, 489. 
Enligt Lundberg s 396 var samma valvsystem möjligen 
planerat även för Lunds domkyrka. 
40. 	Gillingstam 1952, s 482. 
41. 	Steffen s 63 citerar Hand! rör Skand hist 20, Sthlm 1835, 
s 202. 
41 a. Ellen Raphael i Fataburen 1913. 
42. 	R Boström, rapport 4/12 1954 (dnr 5868/54), ATA. 
- Dens, Öbl 17/4 1954 samt 13/10 1964. - Aron 
Andersson 1964, PI 138 samt s 239. 
43. 	Nils Linhardt Lindman (Linman), snickare i Gärds­
Iösa, verksam i mitten av 1700-talet, har, förutom 
arbeten i Egby (SvK Öl Il: 2, s 370 ff) bl a utfört en 
ännu bevarad predikstol i Bredsätra kyrka (1768), 
vilken stofferades av And G Wadsten (Håkansson nr 
50). 
44. 	 Offeraltare (mataltare, kakaltare) var ett altare där 
barnsängskvinnorna brukade lägga de ostar och bröd­
eller ostkakor, som de medförde vid sin kyrktagning. 
Den 16/10 1720 förbjöd K Majt att altarmaten finge 
bäras in i kyrkan, men det stode allmogen fritt att bära 
altarmat till prästgården. - Benämningen ost- eller 
kakaltare var vanlig i Uppland, kvinnoaltare var en be­
nämning i Västergötland (SvK Vg I, s 94, not 2), 
»Kyrke-gångzaltare» i Värmland (SvK Vrm I, s 137 not 
1). Detta sidoaltare var identiskt med kyrkans Maria­
a/tare i långhusets nordöstra hörn. - C R af Ugglas, 
En folklivsbild från 1600-talet, Rig 1925, s 69-73. ­
M Åmark, Kakaltaret i Överselö kyrka, i: Bidr t 
Söderm äldre kulturhist XXVII (1934), s 14 f. 
45. 	 Mäster Anders, en ofta anlitad snickare från Skrike­
torp, Högby sn, verksam omkring 1700, bl a i Källa 
gamla kyrka: läktare 1698, ram till Hedengranstavla 
1706 samt fyra bänkar och en läktartrappa (SvK Öl 
I: 4, s 335, 337, 362, 371) samt i Högby kyrka: brudsto I 
1706 samt östra stigluckan 1707 (Öl I: 3, s 180, 233). 
46. 	Jfr Torkel Eriksson 1972. 
47. 	R Boström, Fv 1969, s 39 f. 
50. 	 Jonas Berggren, »Kongl. Priv. Bildhuggare», f 1715 i 
Kristdala, t 1800 på Ämmenäs i Målilla sn. Verksam i 
Kalmar, där han troligen gått i lära hos Peter Busch­
101 
KÖPINGS KYRKOR 
berg. Berggren var jämte And G Wadsten (not 51), med 
vilken han ofta samarbetade, en av de mest anlitade 
konstnärerna i Kalmar !\tift under 1700-talet. Bland 
hans mest kända arbeten märks nummertavlor samt 
läktare och predikstol i Kalmar slottskyrka (1772 resp 
1773). - Manne Hofren 1936, s 3 ff. - Linköpings 
stift, 1949, passim. - Martin Olsson, Kalmar slotts 
hist 111, 1965, s 361. - Dens, Kalmar slottskyrkor, 
SvK Sm 111: 1, fig 31 f, 51, s 64 ff. - Runar Strandberg 
i Sv konstnärslex I, s 150. 
51. 	Anders Georg Wadsten, f 1731, t 1804, titulerad »provin­
cialmålare», målare av möbler och inredning, även 
verksam som skulptör. Utförde arbeten i de flesta av 
Ölands kyrkor mellan 1762 och 1801 (altaruppsatser och 
predikstolar, läktarbröstningar, bänkfasader, skåp 
m m). Mer framgångsrik som målare och dekoratör än 
som skulptör. Samarbetade ofta med skulptören Jonas 
Berggren (not 50), med sin bror Paul, sin son Lars Peter 
samt Andr Landstedt. - Jfr M Hofren 1958, s 41 ff 
och Bror Olsson i Sv konstnärslex V, s 535 och där anf 
litt. 
52. 	 Ormen i den lilla ängelns hand syftar troligen på ormen 
vid korsets fot, en symbol för segern över Satan och 
synden (jfr 1 Mos 3: 15). Vanligare är små änglar med 
Kristi pinoredskap i händerna. 
53. 	 Bokstol ungefär= klockarebänk, se Hildebrand, Sv Med 
111, s 371 f, 526. En! Broman, Glysisvallur Il, s 98, var 
bokstolen »ett avdelat rum i koret, där icke allenast de 
många sångböckerna lågo, . . . utan också Sångare 
stodo». - Fil lie I Wilcke-Lindqvist har framfört en 
fråga, om inte Broman »använt ordet 'bokstol' i över­
förd bemärkelse?». Hon utläser av Hildebrand a a, att 
det skulle ha varit en läspulpet (ev stol med läspulpet 
framför). Fru Wilcke-Lindqvist citerar också Dahlgren, 
Glossarium, s 114: »l. Ställning, hvarpå böcker plägade 
uppläggas vid läsning . . . 2. Läspulpet i kyrka ('lec­
torium, pulpitum in quo legitur in ecclesia'). Cantorum 
Chorus sjunga vid bokstolen psalmer och andelige 
vijsor» och hon fäster slutligen uppmärksamheten vid 
en pulpet på bröderna van Eycks Gentaltare. 
54. Stenbestämningarna 	är gjorda av förste statsgeolog 
Erik Ähman. Jfr F Killig 1933, s 50, som betecknar 
stenen i dopfunt nr 3 som öländsk. 
55. 	 0 Reutersvärd 1967. 
56. 	Bengt Ståhlström (Il), tenngjutare, mästare i Kalmar 
under Stockholmsämbetet 1742, upphörde med sin 
verksamhet 1765, men levde ännu 1769. B Bruzelli 1967, 
s 278. 
57. 	 Citatet ur Johan IIl:s brev i KA återgivet efter A Ahl­
qvists excerpt i Sam] I, S 84, p 36, UUB. 
58. Textilbeskrivningen är granskad och försedd med ord­
förklaringar av förste antikvarien Inger Estham. Altar­
kläde, vanligen antependium. Altartäcke, i regel ett 
slags duk att täcka över altaret med. Altarkappa, 
tro!. altarbrun. Arsk, nederländskt tyg från Arnhem. 
Duelk, dvelk, grov lärft ofta använd som foder. Hand­
kläde, handlin. Tillhörde prästens skrud. Hollandsart, 
hollandslärft, lärft från Holland. Knytning, knypplad 
spets. Koff, mönstrad sammet. Rask, glättat ylletyg. 
Regarnslista, här mässkärp av grovt lingarn. Röklin, 
liturgiskt plagg med vida ärmar av vitt linne. Sarnmetz 
sprängt koff, se koff. Slessing, fint linne tillverkat i 
Schlesien. Sprijtsilke, broderisilke. Sammetz Trijp, 
mönstrad sammet. Westgötatäcke, vävnader i opp­
hämta, som såldes av kringvandrande västgötar. Örna­
got, överdrag till bokdyna, altardyna. 
59. 	 Majoren Anders Berg innehade säterifrihet på frälse­
hemmanet Öij. Begr 19/6 1687. 
60. 	 Nils Johansson Oljeqvist, f 1641, häradshövding över 
Öland 1681-, t 1690. G 2 m Birgitta Gyllenadler, t 1692. 
Dottern Catharina Brita, t 1711, var gift med Johan 
Ädelberg (not 16). Elgenstierna V, s 552. 
61. 	 Maria Christina Gottfried, g 3 m kh Olaus Wallinus i 
hans 2 gifte (not 7), t 1711 i Kalmar stadsförsaml, be­
gravd i sakristian i Köpings kyrka (se ovan, kap Kyrko­
gård, gravsten nr 9). Herdam 4, s 134. 
62. 	 Elisabeth Persdotter Spaak, g m prosten Jonas Stephani 
Lippius, son till Stephanus Jonre Lippius (not 68). Hon 
dog 1699, 76 år gammal. Herdam 4, s 132 f. 
63. 	 Petter Ähstrand, f 1700, t 1766, kronobefallningsman 
i Ölands norra mot 1736-1764, landskamrerare 1765, 
boende i Nedre Vannborga. 1736 g 1 m Sara Leuchovia, 
f 1707, t 1740; 1742 g 2 m Maria Christina Wasser­
fiirer, f 1719, t 1748; g 3 m Anna Beata Brauner, som 
överlevde mannen. - Författare till Byordning för 
Öland, tryckt 1760, samt här ofta citerade Beskrifning 
öfwer Öland ..., tryckt i Uppsala 1768. 
64. 	 Mr Albert Read har föreslagit denna tolkning. 
65. 	Sven Svensson torde ha blivit drottning Kristinas be­
fallningsman i Ölands norra mot 1655-1658 efter Simon 
Olofsson Blix. Westrinska sam!, KLM. 
66. 	 Håkansson (nr 465) har missförstått Frigelius, när han 
i sin beskrivning av dennes teckning tolkat ett korrektur­
tecken (i slutet av det övre inskriftsfältets första rad, 
efter S[vensson]) som ett bomärke (nr 201). 
67. 	 Avskrift av ett brev ang bouppteckning 31/1 1781. 
Köping LI a: 1; räk 1784-1797; vis prot 1788. 
68. 	 Stephanus Jolla! Lippius, kh 1613-1651, kontraktsprost 
i Ölands norra kontrakt. Han var 1626 Nicolai Eschillis 
medtävlare till superintendenturen i Kalmar (3:e rum­
met) och var bl a preses på ett par prästmöten samt 
riksdagsman. Hans hustru Kerstin Jonsdotter (Eber­
stein), t 1658, var dotter till företrädaren, kh Jonas 
Gunnari Lincopensis (kh från 1571, överfallen och 
ihjälslagen av danskarna 1611). Om dennes bekymmer­
samma tillträde berättas i PB vis följande: »Dominus 
Jonas Anammade gäldet Anno etc 71 Om philippi 
Jacobi tiid oc fick ingen såddan åker för sigh huarken 
mz wintwr säd eller wår säd. (eij heller någon säd till 
att såå åkeren medh).» PB vis s 25. 
69. Köpebrevet i avskrift ingår i vol Köping C: lb, s 613. 
70. 	Styr stol, styresstol =stol med ryggstöd (»styre»), men 
102 
NOTER 
utan karmar, enl ben medd av professor Sven Ekbo, 
SAOB. 
71. 	Mikael Cosswa, adl friherre och greve Anckarswärd, 
f 1742, landshövding över Kalmar län och Öland 1790-­
1810, t 1838 (Elgenstierna I, s 123 f). - Martin Georg 
(Jöran) Wa//enstrd/e, f 1733, biskop i Kalmar 1790--, 
t 1807. (Herdam I, s 75 ff.) - Olof Fornander, se not 
19. 
72. 	 William Anderson, MS 1934 till beskrivning av Köpings 
kyrkor i SvK arkiv. 
73. Sockenmagasinet hade »något öf, 100 Tunnors fond» 
(Ahlqvist, Saml S 86, s 42). Se även not 36. 
74. 	Peter Lundgren, målare, bosatt i Figeholm, Sm. Han 
målade kyrkliga inredningar samt utförde även dekora­
tiva målningar, i Köping all inredning samt en fond­
målning lik den i Källa 1825 (Öl I, fig 243 samt s 353), 
i Föra 1831 (Öl I, fig 464, s 604) samt draperimålningar 
bakom altaruppsats och predikstol i Bredsätra 1848. 
75. 	Abraham Lindwa//, f 1796, kh 1855-, tilltr 1857, t 1878. 
G 1826 m Anna Margareta Gustava Falkenberg, f 1804, 
t 1890. 12 barn, varav den yngsta dottern Selma, f 1847, 
t 1931, g m häradshövding J 0 E G Olai, länge inne­
hade ett välkänt pensionat i Borgholm. Herdam 4, s 
143 ff. 
76. 	Detta bekräftas av en ännu levande släkttradition, 
meddelad av major Sven Thorsen. Hans hustru Ingrid, 
f Käl/en, härstammar i rakt nedstigande led från dona­
torerna. 
77. 	 Johan Fredrik Åbom, arkitekt, f 1817, t 1900. Blev 
1845 ÖIÄ:s konduktör och 1862 förste arkitekt; från 
1880 byggnadsintendent för kronans hus i landsorten. 
Han följde receptivt den stilhistoriska arkitekturens ut­
veckling, kanske främst under intryck av den samtida 
Parisarkitekturen. Hans mest kända verk finns i Stock­
holm, bl a Berns salonger, Stockholms Enskilda Banks 
lokal vid Lilla Nygatan, Musikaliska akademien och 
Södra teatern. Till hans tidigaste arbeten hör förslag 
till ändring och tillbyggnad av Raus kyrka (SvK Sk 
Il: 1, s 56 ff) samt Gustaf Frödings födelsehem Alster 
i Värmland. Han har även ritat Njurunda kyrka (SvK, 
Me, s 9-40) samt flera kyrkoinredningar (SvK Sm 111, 
s 56, 58, 60). 
78. Byggmästare 	Jacobsson (förnamnet okänt) från Mor­
torp, Sm, utförde 1858 altaruppsats och predikstol i 
Löts kyrka (SvK Öl Il: 2 fig 304, 308, s 297 f). 
79. Hovmålaren 	Georg Enge/hard Schröder (1684-1750) 
har komponerat flera identiskt lika målningar, fram­
ställande Nattvarden, bl a i St Skedvi (Dr), Överen­
hörna (Sö) och Växjö domkyrka (SvK Sm IV, fig 144, 
s 166). Troligen är det den sistnämnda, som varit 
Lindbloms förlaga. 
80. 	Sven Gustaf Lindh/om, f 1810, t 1888, teckningslärare, 
målare. Var även musikant vid Kalmar regemente, av­
sked därifrån 1848 med fanjunkares rang. Elev vid 
Konstakad 1835-1839. Mycket flitig : porträtt, land­
skap, altartavlor i östra Småland, Öland, Östergötland, 
de 	 sistnämnda vanligen efter berömda original. På 
Öland återgår hans altartavlor i Runsten (1846), Bred­
sätra (1849) och Högsrum (1953) närmast på Kalmar 
domkyrkas altaruppsats med Korsnedtagningen, till­
skriven David von Krafft. Denna i sin tur återgår 
emellertid i första ledet på Rubens' berömda altartavla 
i Antwerpens katedral. - M Hofren 1929 samt 1947. ­
B Olsson 1957, s 546 f. 
81. 	Carl Gustaf Blom-Carlsson, f 1799, t 1868. Arkitekt, 
professor i byggnadskonst vid Konstakademien. I ÖIÄ, 
där han mestadels sysslade med kyrklig arkitektur, 
tjänstgjorde han under olika perioder: 1818 blev han 
konduktör, 1829 t f arkitekt, 1844 arkitekt och efter 
flera tillfälliga förordnanden 1855 och följande år blev 
han intendent 1862. Från denna tjänst erhöll han av­
sked 1864. 
82. 	Sven Peter Petersson, f 1799, t 1852, orgelbyggare. 
Musikant vid Kalmar regemente, elev till Pehr och J F 
Schiörlin. Efter den senares död egen verksamhet, först 
i Böda (SvK Öl I: 2, s 145) och Köping (1828), från 
1836 på Gotland, dit han flyttade i samband med ett 
uppdrag att bygga om Visby domkyrkas orgel. Han har 
byggt flera orglar på Öland: Gårdby (1843), Glömminge 
(1850) och Egby (1852, Öl Il: 2, s 382). Av dessa är såväl 
verk som fasader bevarade i Gårdby och Egby, av 
de övriga finns fasaderna kvar. Sonen Nils var troligen 
faderns elev, oexaminerad. Synes självständigt huvud­
sakligen ha utfört reparationer och mindre ombyggna­
der under 1850- och 1860-talen. - L M Holmbäck 
1955, s 58 f. - E Erici 1965, s 39, 285. 
83. Orgeln hade enligt vis prot 1838 (Domkap) följande 
disposition: »Principal 8 fot, [Viola] De Gamba 8 fot, 
Gedacht 8 fot, Borduna 16 D9, Octava 4 D9, Offen 
fleut 4 D9, Qvinta 3 D9, Octava 2 D9, Trumpet 8 D9, 
Principal 4 D9, Mixtur 4. Chor, Super Octava 2 fot». 
84. 	 Orgelbyggaren J Carlsson var från Virestads sn (vis 
prot 1897, Domkap). Han har bl a 1888 byggt om 
orgeln i Gårdby, Öl (Erici 1965, s 62). 
85. 	Beträffande minneskransar och »tavlor», se Louise Hag­
berg 1928, s 77 ff samt Dens 1937, s 327 ff. Namnplåten 
placerades vid huvudänden av kistan, plåten med en 
psalmvers vid fotänden. Minnestavlor, sammansatta av 
kistplåtar finns bevarade bl a i Högby, Källa Nya kyrka 
och Föra (SvK Öl I, passim). I sistnämnda kyrka 
hänger också en minnestavla av papper. Även i Lång­
löt, Löt och Gärdslösa finns kistplåtar bevarade (Öl Il, 
passim). - Jfr SvK Bo I, s 212 ff samt SvK Sk Il, 
s 110 ff. 
86. 	 Johan Fredrik Eckerlund d ä, f 1756, kh i Köping från 
1813, prost i egna församlingar 1817, 1783 g m Ingrid 
Helena Lindva//, f 1756, t 1816. Flera barn, varav sonen 
Johan Fredrik E d y blev faderns efterträdare, f 1788, 
t 1840. G m Christina Elisabeth Frige/ius, f 1800; bland 
deras barn kan nämnas Anna Helena, f 1824, t 1892 
(Herdam 4, s 139 ff). pet var under den yngre kh 
Eckerlunds tid som skolhuset i fig 4 byggdes. - Nils 
103 
KÖPINGS KYRKOR 
Magnus Eckerlund, f 1786, t 1834, var bror till Johan 
Fredrik Ed y. G m Christina Helena Bethen, f 1791, 
t 1836, vilka bl a fick dottern Helena Christina, f 1824, 
t 1891 (Herdam 4, s 60 f). 
87. 	Pehr Dahlström, f 1783, t 1854, kh i Köping och Egby 
1841-1854, g m Hedvig Lovisa Sundelius, f 1797, t 1863. 
Allen från landsvägen och till Köpings prästgård an­
lades under D:s tid. Herdam 4, s 141 ff. - Signaturen 
»Ad.D» kan kanske tolkas (Johan) Adolph Dahlström, 
en son, f 1821, t 1856, kammarskrivare i statskontoret. 
88. 	 C G Hilfeling 1797, F.m. 57: 2, s 55. - SvR Öl 48. ­
H Gustavson 1974, s 214. 
89. 	Peter (Petter) Bundi, målare och förgyllare av skotsk 
hattmakarsläkt. Verksam i Kalmar från omkring 1630, 
avsade sig burskapet 1675, t 1684. Hans första kända 
tavla, Lazarus' uppväckande i Ålems kyrka, målades 
1633 till minnet av hans samma år avlidne fader Sievertz. 
Gärdslösa kormålningar 1642 har nyligen tillskrivits 
honom. Bland hans andra arbeten märks dekorativa 
målningar i Mönsterås (1644, ej bevarade), och i 
Kalmar slott, bl a i Slottkyrkan, samt här beskrivna 
arbeten i Köpings kyrka. 
M Hofren 1938, s 7. - G Håkansson 1944, s 68. ­
B Olsson 1952, s 252 och där anf litt. - Martin Olsson, 
Kalmar slotts historia 111 (1965) passim. - SvK Sm 
111: 1, s 44; III: 2, s 271 f, 274, 283, 295, 303, 309, 338, 
not 1. - SvK Öl Il: 3, Gärdslösa kyrka (under utg). ­
B Lind, Ålems kyrka (vägledn omkr 1970). - R Bo­
ström, Öbl 23/12 1976. 
90. 	 Ivan Ho/lund (1887-1948). Målare och tecknare. 
Studier vid Konstakad från 1908 samt i utlandet, från 
1923 verksam i Kalmar och på Öland. En minnessten, 
utförd av Ivar Johnsson och Arvid Källström, restes 
1962 vid Långlöts f d prästgård, där han vuxit upp. 
SvK Öl Il: 1, s 10; M Hofren 1957, s 162. 
91. SvK Öl I: 2, fig 81 samt s 143. 
92. 	Sven Erik Sjöholm, f 1889, t 1970, chefredaktör för 
Ölandsbladet, kommunalt verksam, skald, författare 
bl a till Ölandssången. 
93. 	 Ambrosius Hedengran, f 1660 i Hedemora, t 1741 i 
Sthlm; kanslist i Kgl Majts Kansli. Tecknare och 
kopparstickare. Tecknade ett stort antal minnestavlor, 
vilka graverades av honom själv, Erik Geringius och 
Claude Haton. Dessa tavlor utfördes till åminnelse av 
100-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s be­
gravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av 
religionsfriheten i Schlesien 1707, 200-årsminnet 1717 
av reformationen samt 1721 och 1730 av den rena 
evangeliska lärans predikande i Norden. Det karak­
teristiska för H:s graverade ramverk kring texten på 
dessa minnestavlor består däri, att hela ornamentiken 
är ritad med en enda sammanhängande linje. Minnes­
bladen spreds till så gott som alla svenska kyrkor. 
94. 	 Disposition: Man I: Principal 8, Gedackt 8, Oktava 4, 
Rörflöjt 4, Kvinta 2 2/3, Oktava 2, Mixtur 5 ch, Trum­
pet 8. - Man Il: Salicional 8, Rörflöjt 8, Principal 4, 
Gemshorn 4, Waldflöjt 2, Nasard 1 1/3, Scharf 2 ch, 
Krumhorn 8, Tremulant, Sväll. - Pedal: Subbas 16, 
Oktavbas 8, Koralbas 4, Nachthorn 2. Koppel: 11/P, 
I/P, Il/I. Mekanisk. - Sten L Carlsson 1973, s. 178. 
95. 	 Axel Urop, f 1601, 1657 kommendant på Malmö och 
generalfältmarskalk, t 1671. Han hade 1631 grundlagt 
Christianspris. G m Sidsel Grubbe, f 1612, t 1691, hov­
mästarinna hos den danska drottningen. DK, I, Köpen­
hamns amt, bd I, Frue Kirke, s 71 f. - Håkansson 
nr 463. 
96. 	Den långa inskriften är i sin helhet återgiven av Håkans­
son (nr 463). 
97. 	 Hans Andersson Wiggman, guldsmedsmästare i Kalmar 
1712-1761. - ss s 339. 
98. 	A Bil/ow i Snabbinv 1918 samt Hdkansson nr 463. 
99. 	Lars Hreggber!f, guldsmedsmästare i Kalmar 1743-1760. 
- ss s 339. 
100. 	Axel Rosin, guldsmed, verksam i Kalmar 1863-1882 
(1907). Firman övertogs av Hans Alfred Bengtsson, 
med namnet A Rosins efterträdare. 
101. 	 Johan Ersson Lang, tenngjutare, mästare i Stockholm 
1688-1721/22. A Löfgren I: 2, s 140 ff. - B Bruzelli s 
144. 
102. 	 Erich Milbergh, f 1684, fick kaptens avsked 1742. 
Under en följd av år boende på Öij. Begr i Kalmar dom­
kyrka. G m Margareta Enhörning f Holst, änka efter 
Per Enhörning, t 1730. - Håkansson nr 76. - Elgen­
stierna Il, s 584. 
Ahlqvist meddelar, att M tjänat vid Karl XII:s arme 
och att han länge varit fånge i Sibirien (Sam] III, s 49). 
103. 	 Johan Petter Fagerström, tenngjutare i Kalmar 1798­
1837/45. B Bruzelli 1967, s 273. 
104. 	 Christina Charlotta Krook, f 1795, t 1859. G 1839 m 
Olof Jansson, f 1792, t 1858, komminister i Ljungby 
pastorat 1845-1858. Herdam 3, s 59. - Löts mässhake 
var tillverkad 1850 (SvK Öl Il: 2, s 310), Egby mässhake 
tillkom efter 1838 (Öl Il: 2, s 392), Gärdslösa mässhake 
inköptes 1849 (Öl Il: 3, under utgivn). 
105. 	Berent Bodemann, klockgjutare i Lybeck, Ratsgiesser 
där 1614, verksam 1616-1622, t 1624. Holmbäck 1951, 
s 91. - Har gjutit 8 klockor på Öland, de flesta på öns 
södra del. 
106. 	Michel Bader, klockgjutare, kungl styckgjutare 
Stockholm, verksam 1681-1694. Holmbäck 1951, s 90. 
104 
i 
Källor och litteratur 

OTRYCKTA KÄLLOR 
Stockholm 
RA: Hildebrands diplomatarium, VHAA:s dep; pergaments­
brev ang lagmansting 27/11 1423; Smålands hand! 1578: 10, 
1579: 17, 1581: 10, 1582: 3, 1583: 3; Riksreg, kg! brev 6/3 
1747 (ang stiftskollekt bl a för Köpings rep); ÖIÄ skr t 
K Majt 1795, 1799 ang ombyggnad jämte 2 bl ritn 1799 
(2 olika S-fasader, plan) av Jacob Wulff; ÖIÄ skr t K Majt 
1802 (vol 339) ang om- eller tillbyggnad jämte 2 bl ritn av 
Jacob Wulff (S-fasad, plan) jämte syneprot av H Werme/in 
1801; ÖIÄ skr t K Majt 1819 (vol 350) ang ny predikstol 
jämte 1 bl ritn av C G Blom-Carlsson; ÖIÄ skr t K Majt 
1827 ang nytt orgelverk jämte 1 bl ritn t orgelfasad av J W 
Gerss; ÖIÄ skr t K Majt 1856 ang ny altardekoration jämte 
2 bl ritn av J F Äbom. 
ATA: Adeliga grafvar i Kalmar stift, s 22 (kopia efter 
Frige/ius 1750, utf av F Baehrendtz); Ähstrand-Löfgren 
(Köpings och N Möckleby kyrkor avb omkr 1817); Löfgren 
I, s 107 (kyrkan från S och N, tillrättalagd kopia efter Fri­
gelius 1750), s 239 (kyrkan från S samt plan); Inv 1830; 
Mandelgren, Reseber 1848, s 62; Siden 1868 (1 bl, gravsten 
1651 avb); Ihrfors s 79 (kyrkan från S avb), s 80-108 (beskr 
samt arkivexcerpter), s 255 (kyrkan från S efter Frige/ius 
1750), s 245 (kyrkan från S och plan omkr 1825 efter Ahl­
qvist 2: 1, plansch), s 84 (vapen på gravsten avb), s 282-283 
(runstenar avb), s 304 (dopfunt avb); William Anderson, 
Ölands kyrkors inv 1911-1912; Snabbinv 1912 av A Billow 
1912, komp! 1918 av Billow samt 1929 av A Carlsson; brev 
till RA 27/6, 22/8 1915 och 6/8 1916 av Hj Lindroth (ang 
Elis Petersons första fynd av runstensfragment); rapport av 
A Billow 26/9 1924 (ang nya fynd av runstensfragment, 
[påträffade av Elis Peterson]); Håkanssons sam/, Journal Il 
(1936), s 2-5, 7, 89, 91, 179, 383, 385 (beskr och avb av run­
stenar och gravstenar), s 382 (2 fotos av prästporträtt), 
s 385 (beskr av begr-vapen), IV (1939), s 167 (gravsten 1827); 
R Boström, rapporter ang Köpings kyrka 1952-1971 samt 
ang Räpplinge kyrka 22/6 1966 (dnr 2529/66); lwar Anderson, 
rapport ang Hammarby kyrka, Sö, juni 1954 (dnr 6022/56); 
M Ho/ren, rapport ang Bredsätra kyrka 25/4 1957 (dnr 
2781/58); Sven B F Jansson, förteckn av runstensfragment 
23/5 1957 (dnr 3430/57); fotos, uppm, tidningsurklipp mm. 
Sveriges Kyrkors arkiv: Anteckn, excerpter, fotos och 
skisser av J Roosval 1908; ms t beskr av kyrkan 1934 av 
William Anderson bearb av J Roosval, komp) av R (Ström­
bom-)Boström 1940-1951, jämte uppm, fotos, anteckn o 
excerpter; R Boström, anteckn, fotos, uppm 1938-1976. 
Uppmätningar: av Köpings kyrkor (S Hesselgren & S 
Fränne 1931), R Boström (se ovan), G Wiren 1976; av Resmo 
och Torslunda kyrkor (Alb Flink 1918), Vickleby N-portal 
(A Billow 1918), Vamlingbo (J Söderberg 1943-1944). 
Raä: K-byrdns arkiv: fotos av bl a följande ritn: 2 ritn, 
förslag t kaminanordn 1924 av A Roland; 1 ritn, förs! t 
yttertrappor, osign, 1933; 2 bl ritn t rest o värme, I Fredr 
Olsson 1937; 6 bl uppm, Paul Boberg 1939; 6 förslag t 
om- och tillbyggnad, Paul Boberg 1940; förslag t försam­
lingshem, LBF byggn-fören efter skiss av R Hjorth, fastst 
Å01946; ritn, förs! t ny kyrka, Noreen 1952; hand!, tidn­
urklipp. 
KB: F.a.1, s 124 (runsten, avb); Rhezelius F.b. 22, s 13 
(Tingsflisan avb). s 37 (gravsten avb); F.c.2/3, s 42 f (ang 
Köping), s 142 (ang Karl IX:s besök i Köping), s 143 (grav­
sten avb); F.c.5, s 69 (kyrkan och gravsten avb), s 70 (Tings­
flisan och stensättningar avb m kort beskr); Ransakningar 
1667, sign F.1.9: 4 (avskr av förlorat original, varav åter­
stoden finns i VaLA); Hilfeling, F.m. 57: 2 (konc t Journal 
1797), s 54-55, s 60 (S:t Elavs källa), s 68 (pilgrimshärbärge), 
F.m. 57: 4 (avskr av Journal), s 53 ff (pilgrimshärbärge), 
F.m. 57: 5 (Tab. 13 »Tings Ene Alfwaren»). 
NordM: Wal/mans sam/, Il, Öland 1, bunt 2 (»Borgholms 
fordna capell»; grävningsrapport av C Ch Ekman 1824); 
Öland 2 (Köpings fornminnen). 
Gävle 
LMV: »Geometrisk Book af Ölands Norre mooth» 1683, 
serien Geom jordeböcker, detalj av Köpings kyrka och 
kyrkogård (G 2, fol 103) samt prästgården (G 2, fol 105). 
Kalmar 
KLB: Frige/ius, bd I, s 111-116 (avb av kyrkan från N och S 
1750, 3 gravstenar, runsten, inskr och vapenbild på begr­
vapen, inskr på ljuskrona), bunt 112 (renritn av gravsten 
1659 samt begr-vapen). 
KLM: Westrinska sam/ (data ang befallningsman Sven 
Svensson), Södermarks katalog 1875 m fl hand!. 
Länsstyrelsens lantmäterienhet: konceptkarta över Klinta 
by av Lars Johansson Salman 1676. 
Uppsala 

UUB: C 19, fol 231 v (»ecclesie k0ping» 1398); Hadorph 

S 30, fol 78 (beskr); Törnewall S 74, fol 228 (1 teckn, kyrkan 

från SO); Ahlqvist, Sam) I, S 84, p 36 (avskr av brev), Il, 

S 85, bl a p 106 (runstenar), 111, S 86, bl a p 41-44b (kyrkan, 

socknen, inv, klockinskr m m), p 49 (ang E Milbergh). 

Vadstena 

VaLA: Biskop Petrus Benedictis visitationsbok, sign F 111: a: 1, 

fol 19 (inv 1500-talets slut). Kyrkans arkivalier: räk och 

st prot 1652-1656, 1661-1672, 1677-1716 (C 1), 1708-1764 

(L la: l); räk 1765-1805 (ej specificerade, L la: 1), 1802-1821 

(L la: 2), 1821-1840 (L la: 3), 1848-1872 (L la: 4); st prot 

1743-1745 (C 1), 1733-1813 (F 1), 1818-1829 (K la: 2), 

enstaka st prot 1733, 1737, 1746-1749 (F 1), 1831-1835 (även 

Borgholm, K la: 3), 1835-1838, 1841-1862 (K la: 4), 1805­
1862 (ofullst, K la: 5); inv 1652?, 1653, 1684, 1692, 1713 

(C 1), 1789, 1798 m senare tillägg (C 2); visprot och inv 1684 

(C 1), 1722, 1733, 1750, 1752, 1757, 1774, 1788, 1791, 1816 

105 
KÖPINGS KYRKOR 
(C 2); bänk/ängd 1748-1751 (F 1); entreprenadauktion (mål­
ning) 8/6 1824 (K la: 2); sammanträde om orgelverk 27/9 
1831 (K la: 3); avskr av kopebrev 6/3 1741 (den Lippiusska 
gravens försäljn t P Åhstrand, C: 1 b); Kalmar domkapitels 
arkiv: äldre hand! 1625-1752 (E IV: 77), 1753-1829 (E 
IV: 78), 1830-1840 (E IV: 79); inv prot 1816--1897, ekon 
besiktn 1732-1914 (E IV: 80), vis hand! 1713-1908, inv 
1816--1897, 1845, 1879, 1881, 1882, 1897 (E IV: 81), vis 
hand! 1653-1714 spr år 1663, 1684, 1692 (F Il: 1), vis hand! 
1714-1798 spr år 1714, 1716, 1724, 1730, 1752, 1788, 1791 
(F Il: 2). - Bouppteckning efter P Åhstrand 12/8 1766 
(Ölands N mot, F Il: 3, s 163). 
Kopingsvik 

Hos PÅ, Köping, förvaras yngre kyrkoarkivalier, bl a inv 

1966-- (N 21), vis o kyrkobok 1877-1921 (N 1) samt dep instr 

för runstensfragm 5/3 1960 och för votivskepp 20/5 1960. 

TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR 

Acta Literaria Svecire, vol I. 

Ahlqvist A, Ölands historia och beskrifning, D 1-2, Calmar 

1822-1827. 
Ahn/und N, Medeltida gillen i Uppland, i: Rig 1923. 
Anderson lwar, Avbildningar i färg av runstensfragmenten 
från Köpings kyrka på Öland, i: Fv 1954. 
- Kyrkorna i Stenåsa och Halltorp, Ant ark 14, Sthlm 
1960. 
Anderson William, Resmo kyrka. Dess beskrivning och 
byggnadshistoria, Nybro 1933. 
- Sockenfästningar och tvåskeppiga hallkyrkor, i: ÖKS nr 
7, Borgholm 1936. 
Andersson Aron, Corpus Vitrearum Medii JEvi, Skandinavien, 
utg av VHAA, Sthlm 1964. 
- Romanesque and Gothic Sculpture, i: Medieval Wooden 
Sculpture in Sweden, Vol IV, The Museum Collection, 
utg av VHAA, Sthlm/Upps 1975. 
Areen Ernst E, En öländsk martyrkälla och legendvisa, i: 
ÖKS, Borgholm 1929. 
Billow A, se Öland, Svenska turistfören. resehandb XXXII. 
Bostrom R, Alböke kyrka, i: KNS XLVI (1969, tr Kalmar 
1970). 
- Glasmålningar från Köpings kyrka daterade till 1200­
talet, i: Öbl. 17/4 1954. 
- Guds hus - människors värn, i: STF årsskrift 1974, 
Sthlm 1974. 
- Gärdslösa kyrka, i: Gärdslösa. En sockenbeskrivning, 
utg av Gärdslösa fornminnesförening, Kalmar 1966. 
- Gärdslösa kyrka. En vägledning utg av Gärdslösa kyrko­
råd, Kalmar 1972. 
- Köping och Föra. Två givande kyrkorestaureringar på 
Öland, Fv 1955. 
- Köpings kyrka, i: Öbl 1953 24/12. 
- Köpings kyrka, i: KNS XLVII (1970, tr Kalmar 1971). 
- Nordens medeltida glasmålningar. Rec av Aron Anders­
son, Die Glasmalereien (s d), i: Öbl 13/10 1964. 
-	 Några skulpturer från Öland identifierade, i: Fv 1969. 
- Peter Bundi på Öland. Nyupptäckta målningar av konter­
fejaren i Kalmar, i: Öbl Julläsning 23/12 1976. 
- Räpplinge kyrka - en sockenfästning, i: Öbl 31/12 1966. 
- Räpplinge kyrka under medeltiden, i: Öbl 23/12 1958. 
- S:t Ewalds kapell vid Borgholm, i: Öbl. Julläsning 13/12 
1950. 
- Sveriges domkyrkor, Sthlm 1952. 
- Ölands försvarskyrkor, en översikt, i: Raä Rapport 1972 
A 2, Sthlm 1972. 
Broman 0 J, Glysisvallur (ms omkr 1720), utg af Gästrike­
Helsinge nation i Upsala, Il, Ups 1912-1953. 
Bruzelli B, Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754­
1912, Sthlm 1967. 
Calmar Stifts-Tidningar, 1797, N:o 6 samt 1822, N:o 6. 
Carlsson S L, Sveriges kyrkorglar, Lund 1973. 
Christie S, Den lutherske ikonografi i Norge inntil 1800, 1-2, 
Oslo 1973. 
Dah/gren F A, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga 
ord och talesätt i svenska språket ..., H 1-3, Lund 1914­
16. 
Danmarks Kirker, I, Köbenhavns amt, bd I, Frue Kirke, 
Khvn 1933. 
Diplomatarium Christierni Primi, Khvn 1856. 
Ek S, Den svenska folkvisan, Sthlm 1924. 
E/genstierna G, Den introducerade svenska adelns ättar­
tavlor med tillägg och rättelser, I, Il, V och IX, Sthlm 
1925, 1926, 1930 och 1936. 
Elvius P, De Oelandia ..., se Wallinus, Nicolaus. 
Erici E, Orgelinventarium. Inventarium över bevarade äldre 
kyrkorglar i Sverige, Sthlm 1965. 
Eriksson T, Löderupfuntens ikon-olavo-grafiska problema­
tik, Foredrag fremlagt ved det tredje nordiske symposion 
for ikonografiske studier, Fra Sankt Olav til Martin 
Luther, Bårdshaug, den 21.-24. august 1972, Oslo 1975. 
Gallen J, Johannitorden. i: Kulturhist lex f nord med VII, 
Malmö 1962. 
Gejvall N-G, Mirakulöst läkta skallskador på skelett från 
Kronobäck, i: KNS LI, Upps 1976. 
Gillingstam H, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medel­
tiden, ak avh, Sthlm 1952. 
Hagberg L, Minneskransar och »tavlor>>, i: Rig 1928. 
-	 När döden gästar, Sthlm 1937. 
Hildebrand H, Sveriges Medeltid, kulturhistorisk skildring 
1-3, Sthlm 1879-1903; Register 1953. 
Ho/ren M, Blomstermålning. Släkten Wadsten och några 
andra möbel- och inredningsmålare, i: KL Medd 1958. 
- Hoflund, Ivan Per Erik, i: Sv konstnärslex 111, Malmö 
1957. 
- Kalmar län i konst och bildverk, i: KL Medd XXXV, 
Kalmar 1947. 
Kalmartinget. Ett sekels samhällstjänst, Kalmar 1963. 
-	 Kyrkobildhuggaren Jonas Berggren, KL Medd XXIV, 
Kalmar 1936. 
- Sven Gustaf Lindblom - en gammal kalmarmålare, i: 
Sancte Christophers gilles chrrenica, 5, Kalmar 1929. 
106 
KÄLLOR OCH LITIERATUR 
- Vasastil och karolinskt, i: KL Medd XXVI, Kalmar 
1938. 
Holmbäck L M, Klockor och klockringning, Sthlm/Malung 
1951. 
- Lärbo-Bro-Ala. Något ur Visby stifts orgelhistoria, i: 
Julh t förs i Visby stift 33 (1955). 
Hdkansson G, Kalmar och kalmarbor under 1600-talet, 
Kalmar/Gbg 1944. 
- Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar, 
epitafier och andra kyrkliga föremål, Gbg 1942. 
Jansson S B F och Anderson lwar, Om runstensfynden vid 
Köping på Öland, i: Fv 1954. 
Kalmar läns fornminnes-! örenings historiska och etnografiska 
samlingar pd Kalmar slott. Kort beskrifning till ledning 
för besökande ... [Horn, Herman], Häfte 1-3, Kalmar 
1879-1882. 
Kalmar. Kyrklig konst frdn dtta sekel. Kyrkoskatter från 
Kalmarbygden och Öland. Nutida religiöst måleri. Ut­
ställning å Kalmar konstmuseum 4-11 september 1949, 
Katalog. 
Killig Fr, Ölandskalksten. Samlade uppgifter om Ölands 
gamla stenhantering, Kalmar 1933. 
Lagerholm N, Johannitordens klosterkyrka i Kronobäck, i: 
Stranda 1949-1951, Sthlm. 
Lagerlöf E och Svahnström G, Gotlands kyrkor. En väg­
ledning. 2:a uppi, Sthlm/Uddevalla 1973. 
Lind B, Ålems kyrka. Kort handledning och beskrivning till 
besökandes tjänst (omkr 1970). 
Lindqvist S, Den helige Eskils biskopsdöme, ak avh, Sthlm 
1915. 
Linköping stift i ord och bild, Sthlm 1949. 
Linn.eus C, Öländska och gothländska resa på riksens hög­
loflige ständers befallning förrättad år 1741. Sthlm & Ups 
1745, nytr Sthlm 1907 och 1962. 
Ljung S, Gilde, i: Kulturhist lex f nord med, V, Malmö 1960. 
- Hospital, i: Kulturhist lex f nord med, VI, Malmö 1961. 
Lublin P, Sankt Elovs källa, i: Öbl 20/6 1974. 
Lundberg E, Arkitekturens formspråk. Studier över arkitek­
turens konstnärliga värden i deras historiska utveckling. 
III. Västerlandets medeltid 600--1200, Sthlm 1949. 
- Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400, 
Sthlm 1940. 
Löfgren A, Stockholms kanngjutareskrå, Del I, Band 2. Det 
svenska tenngjutarehantverkets historia, Sthlm 1933. 
Det Medeltida Öland, utgav VHAA, Sthlm 1953. 

Olsson B, Bundi, Peter, i: Sv konstnärslex I, Malmö 1952. 

- Kalmar stifts herdaminne, 1-4, Kalmar 1947-1951. 

- Lindblom, Sven Gustaf, i: Svenskt konstnärslex 111, 
Malmö 1957. 
- Wadsten, Anders Georg (Jörgen), i: Sv konstnärslex V, 
Malmö 1967. 
Olsson M, Kalmar slotts historia 1-111, Sthlm/Upps 1944­
1965. 
Palme S U, Kristendomens genombrott i Sverige, Sthlm 1959. 
Petersson K G, Ett gravfynd från Klinta, Köpings sn, Öland, 
i: Tor 1958. 
Petrus Benedicti, Linköpingsbiskopen Petrus Benedictis 
visitationsbok, utg av K H Johansson, Kalmar/Lund 
1954. 
Raphael E, Öländska gårdar och deras inventarier 1677, i: 
Fataburen 1913. 
Reutersvärd 0, Paradisets källa och de gotländska »paradis­
funtarna» I The Fountain of Paradise and the »Paradise 
Fonts» of Gotland. N M Mandelgren, Atlas till Sveriges 
odlingshistoria, tilläggshäfte VI, Lund 1967. 
Roosval J, Die Kirchen Gotlands. Ein Beitrag zur mittel­
alterlichen Kunstgeschichte Schwedens, Sthlm 1911. 
- (1952a) Gotlands kyrkokonst, i: Visby stift i ord och bild, 
Sthlm 1952. 
- (1952b) Stiftets kyrkor, i: Visby stift i ord och bild, 
Sthlm 1952. 
Rydbeck M, Late Medieval Sculpture, i: Medieval Wooden 
Sculpture in Sweden, Vol IV, The museum Collection, 
utg av VHAA, Sthlm/Upps 1975. 
Schuck Herman, Ecclesia lincopensia. Studier om Linköpings­
kyrkan under medeltiden och Gustav Vasa. Ak avh, 
Sthlm 1959. 
Steffen R, Romanska småkyrkor i Östersjöländerna med 
särskild hänsyn till svenska förhållanden. Sthlm 1901. 
Strandberg R, Berggren, Jonas, i: Sv konstnärslex I, Malmö 
1952. 
Sundner B, Rapport från Källa gamla kyrka. i: Öländsk Bygd 
1974. 
Svenskt diplomatarium 1-6 (tom år 1355) och ny ser 1-4 
(åren 1401-1420), Sthlm 1829-1959. 
Svenskt silversmide 1520-1850, IV. Guld- och silverstämplar 
(av E Andren, B Hellner o K Holmquist), Sthlm 1963. 
Sveriges runinskrifter, utg av VHAA. I, Ölands runinskrifter, 
granskade och tolkade af Sven Söderberg och Erik Brate, 
Sthlm 1900-1906. 
Svärdström E och Gustavson H, Runfynd 1973, i: Fv 1974: 4, 
Upps 1974. 
Trotzig G, En stavkyrka i Silte, i: Gotländskt Arkiv 1972, 
Visby 1972. 
Tunberg S, En romersk källa om Norden vid 1100-talets 
början. Språkvet Sällsk förh 1910-12. 
Tuu/se A, Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. VHAA 
hand!, Antikv ser 2, Sthlm 1955. 
af Ugglas C R, En folklivsbild från 1600-talet, i: Rig 1925. 
Wal/inus N 0, disp. de Oelandia, pres. P Elvius, Holmia: 
1703. 
Åhstrand P, Beskrifning öfwer Öland, Besynnerligen det 
Norra motet eller Fögderiet, utg av S L Gahm Persson, 
Uppsala 1768. 
Åmark M, Kakaltaret i Överselö kyrka, i: Bidr t Söderm 
äldre kulturhist XXVII, 1934. 
De ae/dste danske Archivregistraturer, 4, Kbvn 1885. 
Öland, utg av Svenska turistfören. STF resehandböcker 
XXXII, utarb av A Billow, Sthlm 1925. 
Öland, red av B Palm, L Landin o 0 Nordmark, 1-3, Kalmar 
1948-1949. 
Ö/andsbladets ju/läsning 1924. 
107 
Förkortningar 

Ahlqvist, 

Saml 

ATA 
dep 
DK 
Domkap 
ED handl 
Fv 
Hadorph 
Herdam 
Hilfeling 
Håkansson 
Ihrfors 
inv 
Inv 1830 
KB 
kh 
KL 
KLB 
KLM 
KLMedd 
KNS 
la 
Linne 
LMV 
Abraham Ahlqvist, Anteckningar till Ölands 
historia och beskrifning, vol I-VII. Ms sign S. 
84-S. 90, UUB. Se närmare SvK Öl I: 1, s 
45 ff. 
Antikvariskt-topografiska arkivet vid RAÄ 
och SHMM, Sthlm. 
deponerad, deposition. 
Danmarks Kirker. Udg af Nationalmuseet, 
Khvn 1933-. 
Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLA. 
K Ecklesiastikdepartementets konseljhandling­
ar i RA. 
Fornvännen. Meddelanden från VHAA 1906-. 
Johan Hadorph, »Reseanteckningar i Sverige 
och Seland», trol 1671-1673. Ms sign S. 30, 
UBB. Se närmare SvK Öl I: 1, s 17 ff. 
se Bror Olsson. 
C G Hilfeling, Koncept till Journal, trol 1797; 
ms med sign F .m. 57: 2, KB. Se närmare SvK 
Öl I: 1, s 32ff. 
Gunnar Håkansson, Öländska personminnen 
bevarade i äldre gravstenar, epitafier och andra 
kyrkliga föremål, Gbg 1942. 
Eric Ihrfors, Oelandia sacra. Ms från 1891­
1892, ATA. Se närmare SvK Öl I: 1, s 62 samt 
art Ihrfors i SBL bd 19, Sthlm 1971-1973. 
inventarieförteckning, inventering. 
en på grund av kgl förordning 17/4 1828 före­
tagen inventering av forntida minnesmärken i 
kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som 
fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, 
varav en serie förvaras i resp kyrkoarkiv, en 
serie i ATA. 
Kungl Bibl, Sthlm. 
kyrkoherde. 
Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och 
hembygdsvård. Utgiven av Kalmar läns forn­
minnesförening [51-] 3-, Kalmar 1963-. 

Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gym­

nasiebiblioteket). 

Kalmar läns museum och dess arkiv, Kalmar. 

Årsboken Kalmar län. Meddelanden från 

Kalmar läns fomminnesförening 1-50, Kalmar 

1898-1962. 

Kalmar nations skriftserie I-, Kalmar 1924-. 

landsantikvarien. 

Caroli Linnrei Öländska och gothländska Resa 

på Riksens och Ständernas befallning, för­

rättad 1741. Sthlm o Upps 1745. Se närmare 

SvK Öl I: 1, s 26f. 

K Lantmäteriverkets arkiv, Gävle. 

Löfgren 
ms 

NordM 

PB vis 

prot 
PÄ 
RA 
ra 
RAÄ 
Rhezelius 
F.b. 22, 
F .c. 1 
tom F.c. 5 
räk 
SAOB 
SBL 
SD 
SHM 
SHMM 
Snabbinv 
sn 
ss 
st prot 
SvD 
SvK 
SvRÖI 
Törnewall 
F.m. 46 
Nils Isak Löfgren, Samlingar och Anteckningar 

till Ölands Historia och Beskrifning ... Började 

i Maji månad år 1816. Författaren då på sitt 

19de år. Skänkte till Abr. Ahlqvist. Åter­

lemnade till samlaren af Enkefru Prostinnan 

Ahlqvist den 6 October 1857. Ms i ATA. Se 

närmare SvK Öl I: 1, s 35 ff. 

manuskript. 

Nordiska Museet, Sthlm. 

Linköpingsbiskopen Petrus Benedictis visita­

tionsbok, ms i VaLA, utg av K H Johansson 

1954. 

protokoll. 

pastorsämbetet. 

Riksarkivet, Sthlm. 

riksantikvarien. 

Riksantikvarieämbetet, Sthlm. 

ms av J H Rhezelius i KB med dessa signa. De 

långa titlarna återfinns i SvK Öl I: 1, s 84-85 

under Otryckta källor. Se även a a, s 4 ff. 

räkenskaper. 
Svenska akademiens ordbok, Lund 1893-. 
Svenskt Biografiskt Lexikon 1-, Sthlm 1918-. 
Svenskt diplomatarium 1-6 (f om år 1355) och 
ny ser 1-4 (åren 1401-1420), Sthlm 1829-1959. 
Statens Historiska Museum, Sthlm. 
Statens Historiska Museer, Sthlm. 
en preliminär inventering av de svenska kyrkor­
nas föremålsbestånd av konst- och kultur­
historiskt värde, utförd under åren 1917-1932. 
Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i 
ATA. Ett ex har tillställts varje inventerad 
kyrka samt vederbörande domkap. - På 
Öland utfördes inventeringen av Anders Billow 
1912-1921. Senare tillägg utförda av prästerna. 
socken. 
Svenskt silversmide 1520-1850, IV. Guld- och 
silverstämplar (av E Andren, B Hellner, C 
Hernmarck och K Holmquist), Sthlm 1963. 
sockenstämmoprotokoll. 
Svenska Dagbladet. 
Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, 
vol 1 Upps 1912, vol 2-, Sthlm 1913-. 
Sveriges runinskrifter, utg av VHAA, Första 
bandet, Ölands runinskrifter, granskade och 
tolkade af Sven Söderberg och Erik Brate, 
Sthlm 1900-1906. 
ms i KB, sign F.m. 46 med teckningar av 
Petrus Törnewall 1673. Se närmare SvK Öl 
I: 1, s 17 ff. samt s 85. 
108 
Törnewall, 
s. 74 
UUB 
VaLA 
Wallman 
Wallman, 
Suppl 
VHAA 
vis 
vis prot 
Åhstrand 
Åhstrand­
Löfgren 
ms i UUB, sign S. 74 med teckningar av Petrus 
Törnewall 1673. Se närmare SvK Öl I: 1, s 
17 ff samt s 86. 
Uppsala Universitetsbibliotek. 
Vadstena Landsarkiv. 
J Wallman, Samlingar. Vol Il innehåller bl a 
Öland 1-3 (koncept till Wallman, Suppl mm). 
Även andra vol i samlingen innehåller material 
om Öland. Se närmare SvK Öl I: 1, s 48 ff 
samt s 85. 
J Wallman, Öländska och Gothländska Forn­
lemningar. Supplement till Hilfelings Dagbok, 
I Häftet 1830. Ms i ATA (innehåller bl aren­
ritningar till koncept i NordM). Se närmare 
SvK Öl I: 1, s 48 ff samt s 85. 
K Vitterhets Historie och Antikvitets Akade­
mien, Sthlm. 
visitation. 
visitationsprotokoll. 
Petter Åhstrand, Beskrifning öfwer Öland, Be­
synnerligen det Norra Motet eller Fögderiet. 
Upps 1768. (Förf 1765 och utgiven av Sigfrid 
Gahm Persson). 
interfolierat exemplar i ATA av Åhstrand med 
teckningar och anteckningar av N I Löfgren 
1815-1817. Se närmare SvK Öl I: 1, s 35 ff. 
Summary 

Archaeological investigations have shown that Köping was 
formerly a relatively densely populated area, once during the 
late Stone Age and again during Viking times and the Middle 
Ages. Köping-the name means a trading centre-had lively 
contacts with foreign countries. The region is rich in pre­
historic remains (figs 2 f). A place of execution on the Alvar 
was used as late as the beginning of the 19th century. The 
churchyard (figs 5 ff) is a burial place that has been in use 
ever since Viking times. A )arge number of runic memorial 
stones, many with traces of the original colouring, have stood 
in the churchyard (figs 12 ff); most of them have been broken 
up and used as building material in the medieval stone church 
(figs 13 ff). The gateposts in the entrances to the churchyard 
consist of pieces of columns from this church (figs 10, 45, 
49). There are a number of more recent gravestones from 
different periods preserved, some in the churchyard (figs 18 f), 
and some out in the farms (figs 20 ff). 
HISTORY OF THE CHURCH BUILDINGS 
I. The wooden church 
The presence of many runic grave monuments (figs 12 ff) 
assumes the existence of a wooden church, although no traces 
of such a church remain. 
SUMMARY 
Öbl Ölandsbladet, Borgholm. 
ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt), 
Sthlm. 
ÖIÄ skr skrivelser från ÖIÄ till K Maj:t (inrikes-, 
civildep) i RA. 
ÖKS Ölands kulturminnesförenings skriftserie, Borg­
holm 1929-. 
Öland Öland. Red: B Palm, L Landin och 0 Nord­
mark. D 1-3, Kalmar 1948-1949. 
Vid mdttangivelser nämns höjd eller längd före bredd. 
LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR 
Bl Blekinge Nä Närke 
Bo Bohuslän Sk Skåne 
Dr Dalarna Sm Småland 
Ds Dalsland Sö Södermanland 
Go Gotland Up Uppland 
Gä Gästrikland Vb Västerbotten 
Ha Halland Vg Västergötland 
Hr Härjedalen Yr Värmland 
Hs Hälsingland Vs Västmanland 
Jä Jämtland Ån Ångermanland 
La Lappland Ög Östergötland 
Me Medelpad Öl Öland 
Nb Norrbotten 
Il. The medieval stone church 

The medieval stone church, which was demolished in 1805, 

is known through old pictures (figs 25 ff), information in 

archives and old descriptions and preserved foundations, 

excavated in 1952 and 1953. It was a very !arge building, 

about 42 m long and 14 m wide. Such a !arge church is 

unusual in rural areas, and shows that the parish was a 

wealthy and important one. 

Building history 
A. A short chancel with a wide apse was erected in the middle 
of the 12th century or somewhat later (figs 29, 31, 118 : A). 
The walls were, as was usual then, double, filled with mortar 
and stones, and built of natura! and trimmed limestone. The 
bond was small, and false ashlars were scratched in the 
pointed joints. The west gable of the chancel has a very 
strong foundation footing, which suggests that the chancel 
was once an independent building, possibly attached to a 
wooden church (cf Föra, SvK Öl I: 6, fig 443 and Träkumla 
and Slite churches on Gotland, SvK Go III, fig 31, p 34, 
and Trotzig, 1972, pp 73 ff). By analyses of the measurements 
of the chancel and the rest of the church, Sölve Göransson 
has arrived at the same conclusion. The chancel seems to 
have been planned on the båsis of an ell 52 cm long, while 
109 
KÖPINGS KYRKOR 
a short ell of 47 cm was used when the rest of the church 
was built. 
B. After some time, a long, wide nave and a rectangular 
west tower were erected (fig 118: B). The use of an ell 47 cm 
long suggests that the chancel and the nave were built by 
different masters. 
The walls are of the same type as in the chancel (figs 29 f, 
40). Narrow doorways (figs 40 f) and windows high up in 
the walls (fig 25 ff) opened to north and south, There was 
also a doorway in the west tower. Judging by preserved 
remains, the door openings were in the outer surface of the 
walls, which thus formed the surrounds (figs 40 f). There 
were no vaults except in the apse, and possibly the bottom 
floor of the tower, through which there was an entrance to 
the nave, which was two steps higher than the floor of the 
tower, by way of two round-headed openings (fig 32). 
C. During the latter part of the 12th century and far into 
the following century, the Christian coastal regions round the 
Baltic Sea and the Belts were ravaged repeatedly by heathens 
from what are now the Baltic states and northern Germany. 
The exposed situation of Öland gave rise to the development 
of defence measures of various kinds. Several of the pre­
historic fortresses of the migration period, Eketorp, for 
instance, were repaired, and as far as can bejudged the same 
specialists reinforced the churches, too, so that they could 
protect the people in the vicinity during times of unrest. 
Köping Church was rebuilt in two stages (see also period 
D). In the first the walls of the chancel were reinforced on 
the inside (fig 31), after which the chancel was vaulted with a 
barrel vault (figs 47, 118: C). A tower was built on the 
strengthened foundation with an entrance from the chancel. 
By this the church became a so-called pack-saddle church. 
It was probably then that the north and west doorways were 
blocked up. If the west tower was not vaulted before, it was 
probably vaulted at the same time. 
D. During the decades immediately prior to 1250, the 
pack-saddle church was fortified further (figs 47, 118: D). 
The walls of the nave were heightened and the nave was 
vaulted to make a three-aisled hall church. The vaults were 
supported partly by wall piers (figs 29, 31 , 33 f, 42 ff), and 
partly by detached supports, possibly also in the chancel 
arch, which, if so, was divided into two smaller openings 
(figs 24, 42 ff, 46b, 47, 51). It seems Iikely that the vaulting 
consisted of longitudinal barrel vaults with groins, like rows 
of ribless cross vaults. This vaulting system is found in the 
transepts at Gärdslösa built at the same time, and on Gotland 
in, among other places, Hall, Hangvar, Levide, Linde and 
Vamlingbo. Their famous prototype is Henry the Lion's 
"cathedral" in Brunswick (notes 38-39) . 
At the same time as the vaulting was erected, the south 
portal was modernized (figs 36 ff). The carefully tooled 
architectural details (see also figs 10, 34, 44 ff, 49 ff), the 
alternation of grey and red Iimestone and the vaulting system 
are reminiscent of the circle around Håkan Tanna (the master 
of Gärdslösa), although the church cannot, for that reason, 
be ascribed to him. 
E. In the mid-13th century a high and roomy porch was 
erected before the south portal (figs 25 ff, 118: E). It had 
a roundheaded doorway in the south, was probably cross­
vaulted and may have been built by the same building shop 
as had been active <luring period D. 
F. Around 1300 or somewhat later a vestry was built 
by the north wall of the chancel (figs 27, 118: F). Its oblong 
shape suggests that it was probably covered with a longitudi­
nal barrel vault (cf Egby Church, SvK Öl Il: 2, figs 343 f, 
350, 362 f, 373). 
A decision arrived at in 1469 to establish a monastery for 
the order of the Knights Hospitallers at Köping was never 
realized. 
In the years 1471 and 1507 reinforcement work of an 
unknown character was done at this and other churches. 
During the war with Denmark (1677), however, the churches 
of Köping, Egby and Bredsätra and the whole of northern 
Öland were spared. 
Extensive repairs were made to the church at the beginning 
of the 18th century. Among other things, tie-beams were 
inserted. In spite of this, two vaults in the west tower collapsed 
in 1744 and caused great damage. Later, a vault in the west 
tower was demolished, as far as can be judged the one in the 
ground floor room, and replaced with a wooden ceiling. It 
may have been on the same occasion that a door was made 
in the south wall of the tower (fig 27). Surplus building 
material was used to improve the churchyard wall. 
Still another doorway, in the south wall of the chancel, 
was made in 1779. After that the demolition of the west 
tower was discussed. From these discussions there gradually 
emerged plans to erect a completely new church. 
III. The 1805 church 
G. After long deliberation and careful planning, it was 
decided at the beginning of the 19th century to build a new 
church. At first it was intended to retain the walls of the nave 
(fig 80), but it was found that the church would be "shape­
less". Instead, only parts of the north wall (figs 29 f, 40, 93) 
were retained, and the south wall was built south of the old 
one (fig 81). The far too ]arge church was soon found to 
have been built in an unsatisfactory way, and during the 19th 
century different kinds of work of reinforcement were 
performed. 
IV. The 1955 church 
H . During the 1930's the idea of building a new, rather 
smaller church gained ground. Only the west tower was to be 
kept. World War Il put a stop to the plans, and it was not 
until 1953-1954 that the church was demolished. Then not 
only the foundations and other remains of the medieval 
pack-saddle church were found (figs 29 ff), but also many 
fragments of runestones (figs 14 ff), which had, remarkably 
enough, clear traces of the original colouring. The church 
built and consecrated in 1955 was designed by Ärland Noreen. 
The present author represented the Central Office of National 
Antiquities. 
110 
SUMMARY 
STAINED GLASS 
In 1953 many pieces of glass and fragments of lead cames 
were found under the floor of the east tower. They were 
parts of one or two chancel windows, which had been 
decorated with, among other things, leaf rosettes (figs 53a-b) 
and human figures and various kinds of borders (fig 54). In 
addition to green, blue, violet, yellow, red and brown are also 
present. The vegetative ornaments are closely related to 
those of the carved capitals in figures 46a-b, 50 and 51. 
Dating: 13th century. Museum of National Antiquities no 
25340: 4. Aron Andersson 1964, Plate 138 and page 239. 
MURALS 
Very little is known about the wall paintings in the church. 
In 1953 pieces of plaster were found, with traces ofred paint, 
inside the north doorway, which indicates that the nave had 
some kind of mura! painting. There was a painting of Lazarus 
and the date 1677 in the porch. Information that the chancel 
was painted in 1725 by a painter from Västervik probably 
refers to the painting of the furnishings. 
FURNISHINGS 
The oldest objects are four fragments of three different early 
medieval fonts (figs 23, 44a, 63 ff). A carved stone slab, which 
probably belonged to a side altar, is also one of the oldest 
remains. 
A figure of St Olav (figs 55 f), a Pietit (fig 57), a con­
secrated bishop, probably St Nicolas (fig 58), a group, St 
Anna with the Virgin and Child (fig 59) and a rood (fig 99) 
date from the later Middle Ages. A medieval triptych, 
mentioned at the end of the 18th century, of which it is 
known that it had two coats-of-arms (fig 60), has disappeared. 
A pulpit was acquired in the middle of the 17th century 
and painted by a well-known painter from Kalmar, Peter 
Bundi. The pulpit is not preserved, but an altarpiece, attri­
buted to the same artist, is still in existence (figs l, 97). 
From the same period are three gravestones of good quality 
(figs 71 ff), but cracked since the time they lay in the floor 
of the medieval church (fig 31: I, Il, III). A gravestone with a 
carved shoe sole (fig 70, possibly for a shoemaker) is now 
!ost. Other stones have been placed in the churchyard or are 
scattered over the parish (see above, Churchyard). A funerary 
coat-of-arms (fig 69) dates from the end of the 17th century. 
The coffin plates in figure 90 date from the first half of the 
19th century. 
The chalice (fig 101) is an excellent piece of Danish work, 
executed in 1635 and taken in the war. A much simpler 
bread box in turned wood dates from the same century 
(fig 67). The other plate of the church is 18th century or 
younger (figs 68, 102, 104). 
Of the lighting units, three chandeliers dating from the 
early years of the 18th century (figs 105 ff) are worthy of 
special notice, as well as sconces dating from the l 7th 
A 10 
B 

c 
D 
E 
F 
H 
ta ?91'"' 
Fig 118. Kyrkornas planutveckling. Skala 1: 1 000. R Bo­
ström 1976. 
Development of plan of churcli. 
111 
KÖPINGS KYRKOR 
century (figs 88, 110), the 18th century (fig 89) and 1805 
(fig 111), and candlesticks dating from the 17th century 
(fig 112), 1706 (fig 113) and 1805 (fig 114). 
The great bell (fig 116) and the small bell (fig 117) were 
cast in the 17th century by two well-known bell-founders in 
Liibeck and Stockholm. The votive ship (fig 74) is more 
recent, dating from the beginning of the 18th century. 
Of the furnishings from the 1805 church (fig 84) the paint­
ing in the reredos (fig 96) has been re-used in the 1955 
church. Before this a reredos made in 1762 (figs 61 f) was 
used in both the medieval and the 1805 churches. The organ 
front and the wooden pillars of the gallery from the 19th 
century church are now in the new church. The pulpit shown 
in figures 84, 86 f, however, is now in the tower. The altar, 
pulpit, pews and galleries were all made for the present 
church. 
A chalice veil (fig 115) and a chasuble date from the middle 
of the 19th century, while the other textiles are modern. 
112 
I SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM, ÄR FÖLJANDE 
PUBLICERAT OM ÖLAND: 
Kyrkor på Öland. Inledning. Översikt av de skriftliga källorna. Öland 
band I: 1, volym 108, 142. 
ÅKERBO HÄRAD: 

Böda och S:t Olof, Öland band I: 2, volym 116, 142. 

Föra kyrkor jämte Rättelser, tillägg och register till band I, Öland 

Band I: 6, volym 142. 
Högby kyrkor, Öland band I: 3, volym 119, 142. 
Källa kyrkor, Öland band I: 4, volym 128, 142. 
Persnäs kyrkor, Öland band I: 5, volym 133, 142. 
RUNSTENS HÄRAD: 

Bredsätra kyrkor, Öland band Il: 4 (under utg). 

Gärdslösa kyrka, Öland band Il: 3 (under utg). 

Långlöts kyrkor, Öland band Il: 1, volym 151. 

Löt och Egby, Öland band Il: 2, volym 163. 

Runstens kyrkor jämte Rättelser, tillägg och register till band Il, Öland 

band Il: 4 (under utg). 
S Birgittas kapell, Öland band Il: 4 (under utg). 
S Margaretas kapell, Öland band Il: 4 (under utg). 
Köpings kyrkor, Öland, volym 170. 

Med Köpings kyrkor, volym 170, har handindelningen avskaffats. 

Volymen kan alltså bindas separat av den som så önskar. Register 

beräknas utkomma då ytterligare ett par volymer av kyrkorna på 

Öland publicerats. 

Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
VOLYM 170 

+ Kyrka, kapell 
+ Odekyrka, kyrkoruin ÖLAND - Störrevdg 
-- Grans för mot 
----· HiiradsgrllnsSlättbo härad _______.,..o 10 lokm 
Almqvist & Wiksell International ISBN 91·7402-021-8