Eksta rka SVERIGES KYRKOR GOTLAND MATS BERGMAN FÖLJANDE KYRKOR PÅ GOTLAND HAR UTKOMMIT I SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM: Akebäck, band I: 5, volym 35 Ala, band IV: 4, volym 84 Alskog, band V: 2, volym 118 Alva, band VI: 4, volym 137 Anga, band IV: 4, volym 84 Ardre, band IV: 5, volym 97 Atlingbo, band III, volym 54 Bara, band IV: 1, volym 61 Barlingbo, band I: 4, volym 33 Björke, band I: 5, volym 35 Boge, band Il, volym 42 Bro, band I: 3, volym 31 Bunge, band Il, volym 42 Burs, band VI: 1, volym 115 Buttle, band IV: 3, volym 68; tillägg i band IV: 6, volym 101 Bä!, band Il, volym 42 Dalhem, band IV: 2, volym 66 Eke, band VI: 6, volym 156 Ekeby, band I: 4, volym 33 Eksta, volym 178 Elinghem, band II, volym 42 Endre, band I: 4, volym 33 Eskelhem, band III, volym 54 Etelhem, band V: 1, volym 105 Fleringe, band Il, volym 42 Fole, band I: 3, volym 31 Follingbo, band I: 5, volym 35 Fröjel, band III, volym 54 Fårö, band II, volym 42 Gammelgarn, band IV: 5, vo lym 97 Gann, band II, volym 42 Ganthem, band IV: 2, volym 66 Garde, band V: 3, volym 145 Gnisvärds kap, band III, volym 54 Gothem, band IV: 1, volym 61: tillägg i band IV: 6, volym 101 Gotska Sandöns kap, band II, volym 42 Guldrupe, band IV: 3, volym 68 Gunfiauns kap, band IV: 5, volym 97 Halls kap, band Il, volym 42 Halla, band IV: 2, volym 66 Hangvar, band Il, volym 42 Hejde, band III, volym 54 Hejdeby, band I: 4, volym 33 Hejnum, band Il, volym 42 Helgomannens kap, band Il, volym 42 Hellvi, band Il, volym 42 Hemse, band VI: 3, volym 131 Hogrän, band 111, volym 54 Hörsne, band IV: 1, volym 61 Fortsättning på omslagets tredje sida Ekstakyrka Ekstakyrka HABLINGE TING, GOTLAND Av MATS BERGMAN VOLYM 178 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSV AL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1978 REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, STEN KARLING 'ERIK B LUNDBERG, R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅD / FOTO RAYMOND HEJDSTRÖM (där ej annat angives) Beskrivningen av Eksta kyrka är avslutad i april 1978. Excerperingen är utförd av fil kand Olof Levin. Översättningen till engelska av bildtexter och samman­ fattningar har utförts av Albert Read. Bildmateria/, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden återger Eksta kyrka från sydöst. Foto R Hejdström 1978. På omstående sida Eksta pastorats sigill 1828. ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1978 ISBN-91-7402-051-X Förord Med föreliggande volym, författad av fil kand Mats Bergman , påbörjas publiceringen av kyrkorna i Hablinge ting , Hoburgs setting. Under författarens fältarbete har församlingens prästerskap , kyrkvärdar och klockare med intresse tagi t del i och på många sätt underlättat undersökningarna. Främst bör här­ vid nämnas prosten em Erik W Amer och f klockaren John Lickander. Värdefull hj älp har också lämnats av andra personer och institutioner. Vid Gotlands fornsal har lands­ antikvarie Erland Lagerlöf bistått författaren med råd och anvisningar och även utarbetat den i beskrivningen ingående förteckningen över glasmålningar. Fotograf Raymond Hejd­ ström har bidragit med en omfattande fotografering av kyrkobyggnaden och dess inven­ tarier. Ett särskilt tack riktas också till personalen vid Visby land sarkiv och handskrifts­ avdelningarna vid Kungliga biblioteket och Uppsala universitetsbibliotek samt till tjänste­ män vid Statens historiska museum och Nordiska museet för värdefull hjälp vid beskriv­ ningens utarbetande . Uppmätningen av kyrkobyggnaden utfördes i huvudsak redan 1947 av arkitekt A Örn vars ritningar nu kompletterats och renritats av arkitekt Gunnar Wiren . Till Eksta församling och kyrkoråd , som frikostigt bidragit med anslag för publiceringen , uttalas ett varmt tack. Stockholm i december 1978. Aron Andersson Evald Gustafsson Sten Karling Innehåll EKSTA KYRKA Inledning 9 Kyrkogården 10 Kyrkobyggnaden 14 Kyrkans byggnadshistoria 36 Kalkmålningar 41 Glas målningar 43 Inredning och inventarier 47 NOTER 73 KALLOR OCH LITTERATUR 75 FÖRKORTNINGAR 76 SU MMARY 77 EKSTA KYRKA Gotland, Gotlands län, Hablinge ting, Visby stift, Medeltredingens kontrakt, annex till Klinte Inledning Eksta socken är belägen vid Gotlands sydvästra kust. Socknen, som har en areal av 4 620 hektar , gränsar i norr till Fröjel, i öster till Levide och i söder till Sproge. Den är en av Gotlands större socknar med ursprungli­ gen 24 gårdar, varav flera stora, och ligger i en utpräg­ lad jordbruks- och skogsbygd, där även fisket genom närheten till havet bidragit till försörjningen. Socknen har 1978 312 innevånare. Utmed kusten ligger de båda gamla fiskelägena Djaupvik och Kronvall. Till socknen hör också de båda öarna Stora och Lilla Karlsö. Dessa öar, som i äldre tid utnyttjades mest som betesplatser för fåren, är numera naturreservat och populära tu­ ristmål. Stora Karlsö , som sedan 1880 till största delen ägs av Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB, är Östersjöns främsta fågel berg med talrika häckningar av bl a sillgrissla och tordmule, och då fårbetningen 1887 upphört är även växtligheten på ön mycket rik. På Lilla Karl sö, som sedan 1954 ägs av Svenska naturskydds­ föreningen , försöker man fortfarande hävda det urgam­ la gotländska beteslandskapet genom att där bereda en fristad åt en stam av den ålderdomliga gotländska får­ rasen, vilken tidigare varit utrotningshotad. Även här finns betydande fågelberg. På båda öarna finns kristna begravningsplatser, troligen medeltida. På Stora Karlsö finns dessutom två stenbrott, av vi lka åtminstone det ena tycks ha varit i bruk under medeltiden. Här finns bl a på plats utkilad byggnadssten och stenblock med hål för flata träkilar. Den sten som brutits här är företrädesvis den sk Karlsömarmorn , en rödaktig kalksten som fått sin färg av talrika fossiler av krino­ ideer eller sjöliljor. Denna sten återfinns i ett flertal kyrkor på Gotland, företrädesvis i portaler, kapitäl och andra skulpturala detaljer samt även dopfuntar. Då en ny museibyggnad uppfördes på Stora Karlsö 1966 inrättades där också en samlingssal, som kan an­ vändas för kyrkliga ändamål. En markant bygdeförskjutning sker österut i Eksta under den förhistoriska tidens sista århundraden. Kyr­ kan är placerad i denna nya odlingsbygd , vår tids åker­ bruksområde . Fler sena förhistoriska lämningar vore här att vänta. De koncentrerar sig visserligen hit men endast som enstaka eller i mindre grupper. De torde ha varit betydligt fler före ängsmarkernas uppodling. En antydan härom ger de två vikingatida skattfynd , som gjorts i åker öster om kyrkan utan anknytning till fasta fornlämningar. Det ena är funnet ca 500 m öster om kyrkan och det andra ca I 200 m åt sydöst , vid Stora Mellings .' Socknens namn syftar på en plats , där ek växer. Det skrevs på 1200-talet »Aista», på 1300-talet »Eyxsta» och på 1400-talet » Eeste» eller » Este». Beträffande uttalet meddelar P A Säve följande : »Aikste säges all­ mänt , aldrig Aista eller Eista af nutidens bönder. »2 Vid den senaste pastoratsregleringen fördes försam­ lingen till Kl inte pastorat , vilket numera omfattar även Fröjel och Sproge. Från medeltiden och fram till 1920-talet bildade Eksta och Sproge gemensamt pasto­ rat med Sproge som annex. Därefter ingick även Levi­ de och Gerum i pastoratet fram till 1962. 1942-62 var Sproge överfört till Hablingbo pastorat. Enligt P A Säve fanns före 1863 vid Ejvide gård ett medeltida stenhus med en rikt skulpterad portal ; »prydt å sidorna af 3 ell/er/ 4 runda pelare af 4 tums tvärmätt , och var denna vackra port å hvardera sidan omgifven af - - - J. Maria - - - och - - - Pau­ lus - - - , hvilka sednare äro insatta öfver dörren Fig I . Kristi korsfästelse , detalj av altaruppsatsen från 1675 (fig 59) . På predellan en framställning av Nattvarden. Foto 1977. The Crucifixion and ( on the predella) The Last Supper. De ta ils from a reredos dating-from 1675. 10 EKSTA KYRKA af egare/ns/ nya alldagliga stenhus, der framför det prydliga Dörrfältet ligger nedervräkt bl/and/ trapp-ste­ narne ». 3 Av gammalt fanns följande gårdar i socknen: Kvie , Dinisse, Burge, Sandholme, Ejvide , Tomsarve, Käb­ be, Källings , Bjärges , Hägur , Jakes, Hejstäde, Bäne , Bopparve, Lerdarve , Sigers, Grymlings, Uggårds, Finnsarve, Lillegårds, Stjärnarve, Stora Mellings, Lilla Mellings och Rondarve. Prästgården Prästgården är belägen omedelbart söder om kyrkan (fig 7). Manbyggnaden , vars norra gavel ligger ungefär i linje med kyrkans västtorn, är uppförd av kalksten i två våningar och numera spritputsad. Sitt nuvarande utse­ ende fick prästgården vid en omfattande ombyggnad 1883, men innehåller i sina yttermurar rester av en betydligt äldre byggnad, möjligen medeltida. Vid om­ läggning av yttertrappan 1957 iakttogs nämligen skrå­ kantade sockelstenar av samma typ som på kyrkans äldre delar , något under nuvarande marknivå .4 Dess­ utom är den norra yttermuren i källaren påfallande tjock , ca 3 m. Gunnar Svahnström har förmodat att denna mur skulle kunna sättas i samband med en even­ tuell kasta!. Innan murundersökningar gjorts måste dock frågan om prästgårdens medeltida ursprung läm­ nas öppen. I ett visitationsprotokoll från 1688 omtalas, att präst­ gården, som till större delen varit förfallen, nu börjat repareras . Under 1700-talets första decennier härjades prästgården av eld, varvid kyrkans äldre handlingar förstördes. Enligt Jöran Wallin5 skulle denna eldsvåda ha ägt rum 1714, »då kyrkian stod i stor fara». 1830 års inventarium uppger att eldsvådan ägt rum under kyr­ koherde Pehr Lyths6 tid , och att inga handlingar äldre än 1724 bevarats. Prästgården torde ha återuppbyggts ganska snart ef­ ter branden. Redan vid visitationen 1767 klagar nämli- Kyrkogården Kyrkogården omges av en kallmur av kalksten , vilken endast i väster torde överensstämma med kyrkogår­ dens ursprungliga sträckning (fig 3). Murens högsta höjd är ca 160 cm i öster och lägsta höjd ca 80 cm i nordväst. Kyrkogården har numera fyra ingångar , en i väster mitt för tornet (fig 8) , två i söder och en mindre i norr. gen pastor på husets bristfälliga tillstånd, vilket är sä pass allvarligt att han inte anser sig kunna ta emot gäster. Sockenmännen var emellertid ovilliga att åtgär­ da saken, och ännu ett år senare hade ingen förbättring skett. Reparationsarbeten torde dock ha genomförts under slutet av 1700-talet. Nästa större reparation ägde enligt sockenstämmoprotokoll rum 1835-36. Prästgår­ dens utseende vid mitten av 1800-talet framgår av en teckning av P A Säve (fig 6). Ar 1880 beslöt kyrko­ stämman att den gamla och vid denna tidpunkt tydligen mycket förfallna prästgården skulle rivas och en ny uppföras. Byggmästare C Kihlberg i Ronehamn upp­ gjorde ritningar och arbetena skulle påbörjas 1882. Man ändrade sig emellertid och beslöt bygga om det gamla huset efter förslag av en byggmästare Pettersson i Visby . Denna ombyggnad genomfördes, som tidigare nämnts , 1883 . Ingreppen blev betydande . Endast yt­ termurarna behölls av det gamla huset, och hela rums­ indelningen nygjordes. Därvid visade det sig, att de tjocka skiljemurarna i källaren saknade grund och i stället uppbars av tre större »ekpackar», vilka ruttnat, med följd att huset satt sig ät öster. Källartak och våningstak höjdes , och yttertaket ändrades. Nya stora fönster togs upp i bottenvåningen i stället för tidigare där befintliga »små fängelsegluggar». I murarna insat­ tes 14 stora järnankaren. Med undantag för en utvändig reparation 1929 har sedan dess inga större reparationer på prästgården företagits . Prästgården har även haft två flyglar med brutet tak väster om manbyggnaden (fig 6) . Dessa flyglar , som torde ha tillkommit i samband med reparationerna på 1830-talet, revs 1943 , och ste­ nen användes till en mur mellan prästgården och lands­ vägen efter förslag av Gunnar Svahnström.7 Prästgårdens nuvarande ekonomibyggnader är enligt räkenskaperna uppförda 1887, delvis av sten från kyr­ kogårdens västra och södra murar. De tidigare uthusen låg väster om de nuvarande , närmare prästgården och kyrkan . Åtminstone en medeltida stiglucka har funnits . 1842 beslöt sockenstämman att den gamla s k Likporten norr om kyrkan skulle tas ner, och en annan, »prydligare och smakfullare», skulle sättas upp väster om kyrkan . Detta verkställdes 1847. Denna »Likport» beskrivs som »mycket stor och smaklös», och att den varit försedd med huggna stenar, sannolikt portalomfatt­ KYRKOGÅ RD E 11 ; Fig 2. Kyrkan och kyrkogården från sydos t 1864. Efte r teckning av P A Säve. A TA. The church and church_vard ji-om southeast. After a drml"i11g by P A Säve , 1864. ningar, framgår av uppgiften om att de huggna stenarn a skulle återanvändas i den nya ingängsporten. Denna senare stiglucka finns avbildad på P A Säves teckning av kyrkan frän 1864 (fig 2). Den bestod av en större , rundbågig portalomfattning av kalksten med två mindre och lägre , likaledes rundbågiga portöppningar för fotgängare på ömse sidor. Porten var försedd med svartmålade trägrindar. Denna stiglucka revs 1887 samtidigt med västra kyrkogårdsmuren och ersattes av en grind av bandjärn , lik staketet. I samband med järn- staketets borttagande 1974-75 tillkom de nuvarande järngrindarna med stolpar av huggen kalksten, allt efter ritningar av arki tekt Gunnar Jonsson, Stockholm. Grindstolparnas höjd är ca 155 cm. Den sydvästra in- gången , mitt för kyrkans sydingång , tillkom i samband med omändringsarbetena 1887 , den sydöstra ingången 1928. Dessa ingångar är försedda med grindar av band- järn av samma utseende som det försvunna staketet i väster. Den norra ingången , slutligen , torde ha till- kommit samtid igt med muren 1902. Utmed kyrkogårdsmuren växer flera träd , lind , lönn , ask och kastanj , varav de äldsta träden i sydväst. Öster om kyrkan utvisar sex ännu kvarstående träd kyrko- gårdens gamla gräns mot öster. I samband med kyrko- gårdsmurens omläggning 1847 omtalas trädplantering, något som också omnämns i visitationsprotokollet 1867 . Samtidigt med kyrkogärdsutvidgningen 1902 planterades lindar i öster och norr. Vid mitten av 1700-talet omgavs kyrkogården av ett trästaket. I visitationsprotokollet frän 1743 klagas över plankets förfallna tillstånd och sägs »thet snart liggia för fääfoot ». Sockenmännen till sades att ofördröjligen reparera det, men var ovilliga , och först efter flera påminnelser och hot med åtgärder efter kyrkolagen 12 : I EKSTA KYRKA I I [], \ -KYRKA 2-B.8.R~ U S 3-f'ÖRR)\,D 4-PRÅSTG)\,R D Fig 3. Situationspl an , I: 2000. Uppm A Örn 1947. General plan, scale I :2000. Fig 5. Kyrkogårdens östra mur med inmurade äldre gravs tenar. Foto 1976. The east 1vall of the churchyard, 11 ·ith old gravestones built in . Fig 4. Bårhuset och präs tgårdens ekonomibyggnader från nord väs t. I förgrunden kyrkoherdarna Pehr Wallgrens och Lars Henrik Lyths gravste nar . Foto 1976. The mortuary and the vicarage farm buildings from north- wes t. In the fo reground are the gra vestones of Pehr Wa/1- gren and Lars Henrik Lyth , vicars ofthe parish . Fig 6. Kyrkan och prästgården frän sydväs t. Efter teckning av P A Säve 1847. UUB. The clwrch and the vicarage Ji·om .so11th11·est . A./ier a drall'ing bv P A Siive, 1847. Fig 7. Kyrkan och präs tgården frän sydväs t. Foto 1977. The church and vicarage fi"om south west. KYRKOGÅRDE 13 14 EKSTA KYRKA Fig 8. Kyrkogårdens väs tra ingång samt tornporta len. Foto 1977. The 1vesr e 11 1rance ro rhe churchyard and rhe 101ver portal. blev reparationen utförd fl e ra å r senare. I visitations- protokollet från 1768 omtalas , att man bö1jat ersätta träplanket med en stenmur. Sockenmännen motsatte sig detta och ansåg muren vara för kos tsam, och ville därför bygga ett nytt träs taket i stä llet , »men Präsul föreställte dem huru detta så mycket mindre kund e till åtas som Hans Kongl. Maij:t genom nylige n an- kommit Bref uttrycket/ igen/ befallt att Kyrkogå rds- stängse l skall wara af sten till Skogens besparing , An- tydandes a ltså både Eista och Sproge Soknemän att rätta sig härefter». 8 1842 klagas i sockenstämman öve r kyrkogå rdsmu- rens förfa llna till stånd . Efter besiktning beslöts att den Kyrkobyggnaden Eksta kyrka består av kor, långhus och torn från me- deltiden och en tillbyggd sakristia i öster frå n 1800-ta- let. Kyrkan ha r förändrats kraftigt vid en ombyggnad 1838-40, så att nume ra ingen egentlig skillnad i höjd och bredd finns mell an kor och långhus. Kyrkorummet försågs då med ett trätunnvalv; tidigare hade koret stenvalv och lå nghuset platt trätak. De medeltida byggnadsdelarna har tillkommit i tre etapper. Långhus och ett numera försvunnet absidkor torde ha tillkommit omkr 1200, följt av tornet ett par decennier senare. Det nuvarande koret , som ursprungligen var högre än lång- huset , tillkom omkring 1300. En planerad fortsatt ut- skull e läggas om och förändras i enlighet med muren vid Sproge kyrka, a lltså »i fyrkant paralle llt ell er i jembredd med K yrka ns 4 sidor». Detta ge nomfördes 1847. 1887 togs västra och södra mu rarna bort och e rsattes, i väster av ett staket av bandjärn , i söde r av en hagtornshäc k. Det torde ha varit vid detta till fä ll e som kyrkogården utvidgades mot söder. 190 I beslöt kyr- kostämman att kyrkogårde n skull e utvidgas mot norr och en stenmur uppföras , och 1920 ersattes även hag- tornshäc ken i söder av en stenmur. 1927 utvidgades kyrkogård en betyd ligt å t öster. En stenmur uppfördes kring den nya delen , och i östra mure ns insida insattes ett fl erta l äldre gravstenar efter förs lag av S Brådhe . 1974-75, slutligen , ersattes järnstaketet i väster med en stenmur. De fle sta gravarna återfinns nu norr och nordost om kyrkan. Bårhus Bårhus av vitputsad betong, täc kt av fa ltak, i kyrko- gårdens sydöstra del (fig 4) . Uppfört efter ritningar av inge njör Herbert Jakobsson , Levide. Invigt den 15 sep- tember 1962. Ett tidigare förslag av a rkitekt Olle Karth , från 1959, utfö rdes ej. Material bod Materialbod av putsad och vitkalkad kalksten i kyrko- gårdens förutvarande nordöstra hörn . Enligt rä kenska- perna uppförd 1903. En ä ldre byggnad av trä , innehål- lande sockenmagasin och materialbod , belägen vid kyrkogårdsmurens norra mur , revs 190 I i samband med kyrkogårdens utvidgning åt detta håll . Möjligen var denna materialbod identisk med »dett nya Tim- merhuset», som omtalas i räkenskaperna 1813-14. byggnad av kyrkan med större långhus och förhöjning av tornet kom aldrig till stånd . Vid en reparation 1736 till byggdes en sakri stia i norr , vilken ersattes med den nuvarande 1840. Material Kyrkobyggnaden är uppförd huvudsakligen av grå kalksten . Inslag av röda ktig kalksten finns i korporta- len . Långhuset och tornet har låga, skråkantade sock- lar , medan korets sockel är hög och försedd med rund- stav (tig 15), vilken dock till största delen avlägsnades 1838. På korets östvägg finns emellertid sockeln beva- Fig 9. Kyrkan frän norr. Foto 1978. Th e church ji-om north . KYRKOBYGGNADE 15 16 EKSTA KYRKA Fig 10. Kyrkan från sydost. Foto 1978. The churchfrom southeast . Fig 11 . Kyrkan från nordost. Foto 1978. The church from northeast. 2- 79557 1 Eksta kyrka KYRKOBYGGNADEN 17 18 EKSTA KYRKA Fig 12. Längdsektion mot söder, sektion genom tornet mot öster samt plan , I : 300. Uppm A Örn 1947. Longitudinal section looking south, section ofthe tower /ooking east and plan, sca/e I: 300 . KYRKOBYGGNADEN 19 Fig 13 . Kyrkans östra fasad, I : 300 samt sektion genom långhuset mot öster. Uppm D A Örn 1947. East f ront ofthe church , sec­ tion ofthe nave looking east, sca/e I : 300. Fig 14. Sydfasad, I : 300. Uppm G Wiren 1977 . Southfront, scale I :300. 'I I I I 20 EKSTA KYRKA III Fig 15. Sockelprofiler, I : 20. Uppm A Örn 1947. Plinth mouldings, scale I :20. rad i ursprungligt skick och kan studeras inifrån sakris­ tian. Sakristian saknar sockel. Det romanska långhuset är uppfört av fint huggna kvaderstenar och har inte sär­ skilt markerade hörn, medan koret och tornet har fint huggna hörnkedjor, liksom det numera igenmurade go­ tiska östfönstret. I korets sydöstra hörnkedja är tre stenar nyhuggna 1971-72. Hörnkedjornas bredd är ca 20 cm. På en stor kvadersten under sydvästra långhus­ fönstret syns ett inhugget bomärke . Korets och tornets fasader är putsade och kalkade, medan långhusets kvadrar endast är kalkade. Detta gäller även tornets hörnstenar och ljudgluggarnas om­ fattningar, vilka är synliga i sin helhet. Hänsyn har alltså inte tagits till de tydliga spår av putsrand, vilka finns bl a på tornets sydfasad. Detta skedde vid kyr­ kans utvändiga restaurering 1971-72. Äldre vit puts på korets östvägg kan studeras från sakristievinden. Ingångar Kyrkan har numera tre ingångar, en mitt på långhusets södra mur , en i tornets västra mur och en i sakristians norra mur. Ytterligare två ingångar har funnits , vilka numera är igenmurade; en i långhusets södra och en i dess norra mur. Den stora portalen mitt på långhusets södra vägg (fig 16) var före 1838 korportal och belägen strax öster om sin nuvarande placering (fig 49). Ett fundament utvi­ sar dess ursprungliga plats. I detta fundament finns sockelstenar inmurade, vilka troligen hört till ett äldre, smalare kor. Bland dessa stenar märks två som är svagt rundade, av allt att döma från en absid (fig 51). Portalen är uppförd av omväxlande grå, gul och röd­ aktig kalksten , sk »Karlsömarmor», spetsbågig och krönt av en vimperg. De yttre posterna är grå och rundade med svagt spetsbågig profil. Portalen är av­ trappad och har i vinklarna kolonnetter av rödaktig kalksten , två på varje sida, som uppbär kapitälbanden . Kolonnetterna vilar på urneformade baser försedda med hörnblad, av grå kalksten, och därunder ett soc­ kelparti. Baserna är skadade genom vittring. På trös­ kelstenen , som har ett kors inhugget , står de inre posterna. Dessa är av rödaktig kalksten och uppbär en konturerad tympanonskiva, som har fem hjässdroppar med rund kontur (fig 17) . Två av dessa hjässdroppar har fallit bort från sina platser, men finns till största delen bevarade. Tympanonskivan täcks delvis av en mantel av gulaktig kalksten. Denna mantel är utformad som ett band av halvcirklar , vilka i kombination med tympa­ nonfältets kontur bildar fyra rundlar. Även bandet är försett med tre »droppar», de nedre svagt spetsade, den övre liljeformad. Manteln kröns av ett Iiljeorna­ ment . På bandets yttersida finns spår av grön färg och på dess undersida spår av rödkrita. Gröna färgspår finns även på arkivolten. Kapitälbanden av grå kalksten (fig 18-20) är dekore­ rade ytterst med fabeldjur med vingar och långa, sling­ rande svansar. Bägge djuren har förlorat sina huvuden, det östra är dessutom svårt vittrat. Innanför dessa djur­ figurer är kapitälbanden utformade som ihopsatta baser och kapitäl till kolonnetterna. Dessa ornament avdelas från varandra på det västra kapitälbandet av dels ett par liljeornament , dels en örn, och på det östra av växtornament. Vimpergen täcks av hålkälade kalkstensskivor, var­ av den översta uppvisar spår av ett krönornament (fig 21). I vimpergens mittfält finns ett ornament, beståen­ de av hopsatta delar av 1600-talsepitafier; överstycket är rundat upptill, krönt av ett solur och prytt med en snäcka med frukter på ömse sidor, nederstycket har en kartu,sch med inskriften CARL XIV JOHAN, krönt av kunglig krona, omgiven av broskornament och drape­ rier, nederst ett klot med årtalet 1838, nertill avslutat med en druvklase. I västra dörrposten finns 5 hål , igenfyllda med bly. Östra dörrpostens inre smyg är nertill lagad med sandsten. Fig 16. Korportalen från omkr 1300. Flyttad till sin nuvarande plats mitt på sydfasaden 1838. Foto 1976. The chancel portal, dating from c 1300. Moved to its present situation in the middle ofthe southfront in 1838. KYRKOBYGGNADEN 21 Fig 17. Korporta lens tympanon- , fä lt och ark ivolt . Foto 1976. The ty111pa1111111 and archivolt of the chancel portal. Fig 18. Korporta lens västra kapi- tälband . Foto 1976. Th e 1ves t capital.fi"ieze of the chancel portal. Fig 19. Bevingad drake , detalj av korportalens västra kapitälband. Foto 1976. Winged dragon , detai/ from the wes t capita/ frieze ofthe chancel portal. Fig 20. Korportalens östra kapi- tälband. Foto 1976. Th e east capitalfrieze ofthe chancel portal. Fig 21. Korportalens vimperg med å. r 1838 insatta delar av 1600-talsepitalfier. Foto 1976. The gable of the chancel portal with parts of 17th century me- morial tablets, in set in 1838. 24 EKSTA KYRKA Fig 22. Korportalens västra basband. Foto 1976. The 111est base frie ze of the chancel portal. Fig 23. Långhusets sydportal från omkr 1200. Foto 1976. The sourh porr al of rhe nave, dati11g from around 1200 . ; ,-~ På portalen finns flera ristningar. På innersta västra kolonnetten finns inhugget samma bomärke som på dopfunten och årtalet 1671. På båda dörrposterna finns också bomärken inhuggna. Framför portalen ligger en häll av sandsten med run- dade hörn. Portalens inre omfattning är rundbågig. De nuvarande brunmålade dubbeldörrarna är av helfransk typ och enligt räkenskaperna tillverkade 1838. Långhusets sydvästra portal , vars yttre omfattning togs fram 1947, är rundbågig och tvåsprångig (fig 23). Hela portalomfattningen är numera överkalkad i likhet med de omgivande långhusmurarna. En vigvattensskål finn s bevarad i portalens inre omfattning på östra sidan (fig 24), ehuru ej nu tillgänglig för studium. Portalens inre omfattning är rundbågig. Portlucka av tjärade plankor från 1948, ritad av arkitekt Fritz Örn. Långhusets norra portal , vars yttre omfattning lika- ledes togs fram 1947 , är ensprångig med omfattning av fint huggen kalksten (fig 25). Tympanonstenen, som Fig 24. Långhusets sydportal I : 60. Märk vigvattenskålen i östra smygen. Uppm A Örn 1947, uppritad av G Wiren 1977. The south ponal of the nave 1vith holywater bowl in the east splay. Scale I :60. Fig 25. Långhusets nordportal från omkr 1200 , ursprungligen korportal. Foto 1976. Th e north portal of the nave. da ti11g fro111about1200 , original- ly the chancel portal. KYRKOBYGGNADEN 25 Fig 27. Portal i tornets väs tra fa sad , 1200-talet. Foto 1976 . Portal 0 11 th e wes t front of the tower, 13 th centwy . uppbärs av de inre monoliti ska posterna, har en med dubbel rits markerad arkivolt och förefaller att ur- sprungligen ha varit ra ksluten , men har under goti sk tid konture rats i trepassform med hjässdroppar, vilka nu- mera är bortbrutna . Portalen är uppenbarligen hitfl yt- tad , vilket syns på det omgivande murverket. Denna flyttning bör ha ägt rum i samband med att ett nytt kor byggdes omkring 1300. Portalomfattningen , som ska- dats svårt genom vittring , konserverades och överkal- kades vid den yttre resta ureringen 1971-72. Jgenmur- ningens utsida , som nu inte är tillgänglig för studium , är slätputsad , och i den finn s en liten trekantig ni sch (fig 26). Portlucka a v tjärade bräder från 1948 , ritad av arkitekt Fritz Örn. Fig 26. Tv . Långhusets nordportal , 1: 60. Uppm A Örn 1947, uppruao av G Wiren 1977. Left. Th e north portal ofth e na ve; scale I :60 . 26 EKSTA KYRKA Fig 28. Tomportalen , I: 60. Uppm A Öm 1947, uppritad av G Wiren 1977 . Toll'er portal ; scale I :60. Tornets västportal (fig 27), som framtogs 1838 efter att tidigare ha varit igenmurad, är rundbågig, två­ språngig och har huggen omfattning och skråkantad bas , således mycket lik långhusets sydvästra portal men större. Portalomfattningen tycks vara ändrad upp­ till, där de ursprungliga stenarna ersatts av flera smala­ re, oregelbundet insatta stenar. Portalomfattningen är sedan 1971-72 överkalkad. Två trappsteg leder upp till portalen ; nedanför dessa ligger en häll av »Karlsömar­ mor». Den inre omfattningen är rundbågig och möjli­ gen ändrad i samband med kyrkans ombyggnad 1838. De brunmålade dubbeldörrarna är av helfransk typ och tillverkade 1838. Ovanför dörrarna sitter ett halvmåne­ format fönster. Fönster Kyrkobyggnaden har fönsteröppningar i öster, söder och norr. Samtliga fönster härrör från ombyggnaden 1838-40. På södra sidan finns två fönster och på norra sidan tre, samtliga symmetriskt placerade. Dessa fön­ ster är rundbågiga och har spröjsverk av trä, placerat ytterst i fönsternischen (fig 29). I öster utvisar en spetsbågig nisch med omfattning av huggen kalksten storleken på korets ursprungliga öst­ fönster, som varit försett med masverk av kalksten (fig 13). Fönsternischens nedre del med solbänk av kalk­ sten kan studeras från sakristievinden. Att själva igen- murningen är putsad och vitkalkad tyder på att korfön­ stret murats igen redan innan ombyggnaden 1838-40. Överst i denna nisch insattes vid ombyggnaden ett rundfönster , i vars mitt en rektangulär medeltida glas­ målning placerades.9 Överst i östra gaveln finns ett litet fönster till vinden , upptaget 1838. Sakristian har tre fönster, ett i öster, ett i söder och ett i norr, samtliga rakslutna och försedda med fönsterbågar av trä. Samtliga kyrkans fönster­ snickerier är målade i en grå färgton. Före 1838 fanns inga fönster på norra sidan. Koret hade ett smalt, spetsbågigt, troligen medeltida fönster i söder, och långhuset hade på samma sida två små fönstergluggar. De senare torde inte ha varit medeltida, utan var sannolikt tillkomna vid reparationer under 1600- och 1700-talen. Inga spår av dessa äldre fön­ steröppningar har påträffats. Tornet Tornet, som är smalare än långhuset, är byggt utanför långhusets västgavel och ligger således ej i förband med detta. Långhuset förenas invändigt med ringkam­ maren genom två mot varandra lagda lika stora rundbå­ gar. Ringkammaren täcks av ett av allt att döma ur­ sprungligt tunnvalv i öst-västlig riktning och är putsad och vitkalkad. Trappan till tornets övre delar mynnar i tombågens nordvästra del. Ingången täcks av en liten Fig 29. Parti av kyrkans söd ra fasad , ös te r om den stora goti ska portalen. Foto 1976. Part of rhe sourh ji-011 1 ofrhe church . easr of rh e /arge Gorhic porla/. enkel, raksluten trädörr. Trappan , som är byggd av kalksten, har höga, oregelbu ndna trappsteg och ä r ner- ti ll ca 80 cm bred (fig 30). Den smalnar av nägot uppät , svänger i vinkel och mynnar i tomka mmarens nordvästra hörn. En liten glugg med huggen kalk- stensomfattning i västra muren skänker ljus ät trappan. Tornets första övervåning ä r täckt med ett högt tunnvalv av kalkstenstli s och förefa ll er att i äldre tid ha varit delad av e tt bjälklag (fig 33). Detta utvisas av I 0 bjä lkhäl i södra och norra väggarna , 5 pä va1je sida. Av dessa bjälkhäl är tre fyrkantiga och sitter nägot ovanför de bäda andra , som är runda. I det sydöstligaste bjälk- hälet si tter fortfarande en av bränd stockända kvar. E n hög, 280 cm bred rundbåge öppnar sig mot länghusv in- den. Denna öppning ä r sedan 1971-72 igensatt med en tegelvägg, i vilken en fl amsäker dörr satts in. Golvet i tomkammaren är ojämnt och består av kalkstensfli s . Rummets storlek och den stora öppningen till länghu- sets vind kan ge upphov till spekulationer om dess användning i äldre tid. Möjligen kan tomkammare och KYRKOBYGGNADEN 27 länghusvind under medeltiden ha fungerat som här- bärge. Numera förvaras här å tskilliga stenfragment (se nedan) samt en del äldre konstruktionsdetaljer av trä , som delar av tornspirans konstruktion , bl a e tt stycke med inskription 1839 D. 30 JUNI J.P.S. (bomärke) (Jonas Pettersson , Bopparve) och en träkula, även den för- sedd med Jonas Petterssons initi aler och bomärke. Pä länghusvinden , mot tornets östsida , är pä den till sina övre dela r nedtagna västgaveln tvä strävpelare uppförda pä ömse sidor om öppningen till tomkamma- ren . I dessa strävpelare finn s fle ra ä ldre byggstenar med kvarsittande spär av puts sekundärt inmurade , bl a en finhuggen kvadersten med rits. Egentlig västgavel saknas all tså , det som utifrån syns pä ömse sidor om tornet ä r mycket tunna ifyllnadsmurningar. Bakom en 1971-72 insatt fl amsäker dörr i tomkammarens syd- västra hörn leder en nertill ca 60 cm bred trappa upp till klockväningen. I dörromfattningen sitte r en fin huggen kvadersten sekundärt inmurad. Trappan svänger i vin- kel och mynnar vid östväggens södra ljudglugg. Den fär 28 EKSTA KYRKA Fig 30 . Ursprunglig trappa i tornets norra mur. Foto 1977. Original staircase in the north wall of the tower. Fig 3 1. Pl an av tornets första över- våning, 1: 300. Uppm A Örn 1947. Plan ofth e firs t upperfloor ofthe to1ver , scale I : 300. Fig 32. Pl an av tornets klockvåning, I : 300 . Uppm A Örn 1947. Plan of the bel/ clwmber in the 10 11 ·er, sccile I : 300. Fig 33. Tornets första övervåning mot sydös t. Märk den av- bränd a bjälkänd en i bildens mitt. Foto 1977. The f irst upperfloor of the tower looking southeas t. No te the burnt end of the beam in the middle of the picture . Fig 34. Tornets klockvåning och spira från sydost. Foto 1976. The bel/ clw111ber and spire af the to11 ·erfro111 sourheast. sitt ljus från en liten glugg med huggen kalkstensom- fattning i östra muren. Förmodligen mynnade trappan tidigare under ljudgluggen , men har senare vidgats och ändrats och skyddas nu av en brädöverbyggnad . Tornet har fyra gavelrösten med tre ljudgluggar i varje. Gavelröstena är något avtrubbade upptill och ifyllda med bräder. Ljudgluggarna är rundbågiga och kolonnettförsedda (fig 34). Kolonnetterna, som har enkla kapitäl, är nyhuggna 1942 efter ritning av ark itekt KYRKOBYGGNADEN 29 Olle Karth . Även bågarna kompletterades vid detta tillfälle . Ljudgluggarnas solbänkar är klädda med bly. Deras inre smygar är formade som trubbiga vinklar. Klockvåningens ursprungliga golv är täckt med ett av- rinningsdäck av trä , klätt med tjärpapp. Kyrkans enda klocka hänger i klockvåningens söd ra del. Från klock- våningen leder stegar upp till tornspirans inre delar. Tornspiran är uppförd av hori sontellt lagda bräder på en kraftig bjälkkonstruktion (fig 12). Den är åttkan- 30 EKSTA KYRKA - Fig 35. Kyrkans östra del med sakristian frän sydost. Foto 1976 . Th e east part ofth e church 1vith ves try , j i·om southeast . tig och kröns av en hjärtstock med en vi ndtlöjel, före- stä ll ande en sjöfåge l, utförd av konstnären Bertil Ny- ström, Slite , 1954. Den ga mla vindflöjeln , som före- ställde en ligga nde sjöfågel, är numera fö rkommen. Den var enligt räkenskaperna 1775-76 tillverkad av den kände tom byggaren Märten Johansson frän Suderbys i Gothem. 10 Överst inne i tornspi ran finn s på hjärtstocken en inskrif t, bestäende av datum » 1824 28.6» samt ett fl er- tal initialer. Detta tyder pä att tornspirans ombyggnad detta är va rit genomgripande. Tidigare , 1776, hade den reparerats av Märten Johansson frän Suderbys i Got- hem . Tornspi ran reparerades senast 1966, varvid en stor del av virket byttes ut. Spi rans nuvarande fo rm är emellertid i stort sett överensstämmande med gängse medeltida typ, och har mänga motsvarigheter pä den gotländska landsbygden . Sakristian Den nu varande sakri stian byggdes 1840 (fig 35). Den är uppförd av kalksten och i likhet med kyrkan i övrigt putsad och vitkalkad ; sockel saknas. Den täcks av ett sadeltak i öst- västlig riktning, klätt med enkupigt tegel. Den har tre fönster , i öster , söder och norr, samt en lit en glugg, täckt med en lucka av tj ärade bräder, i gavelröstet. I norr finns även en raksluten ingä ng, fö r- sedd med en enkel dörr av bräder. Sakristian näs frän koret genom en öppning i östga- veln vid altarets norra sida . T idigare var denna dörr- öppning försedd med en dörr av trä, som hade en pe ndang i fo rm av en blinddörr pä and ra sidan om altaret. Detta arrangemang, som tillkommit 1840, för- svann 1955, dä dörrarna togs bort och öppningen gjor- des rundbägig. I öppningens inre smyg sitter en brunädrad dörr , vars utsida är beslagen med järnband i rombmönster (fig 36) . Detta är den dörr, som ur- sprungligen hört till den gamla sakristian pä norra si- dan , men som flyttats efter dess rivning. Läs och nyc- kelskylt ä r av 1700-talstyp. I räkenskaperna frän 1787-88 omtalas , att man »lagat sakerstigdörren och med jern bes lät densamma». Dörren renoverades 1958. Rummet täcks av ett platt innertak av vitmälade brä- der. Väggarna är vitkalkade. Golvet är av bräder. Den väggfasta skäpinredningen har tillkommit under 1900-talet. Sakristievinden näs genom en lucka i inner- Fig 36. Järnbeslagen dörr mellan sakristian och kyrkorum- met. Foto 1977 . Door with ironivork between the ves try and the church. Fig 37 . Inte riör av sakristian mot sydost. Foto 1977. ill terior of the ves try . looking .rn111heas1. Fig 38. Korets nordöstra hörn . Märk spåren i sockeln efter den 1839 rivna sakristian. Foto 1976. The northeast corner of the chancel. No te rhe marks in rhe plinth afrer th e vestry demo- lished in 1839. KYRKOBYGGNADE 31 32 EKSTA KY RK A Fig 39. Interiör mot öster. Foto 1978. Th e interior looking east . Fig 40. Interiör mot väster. Foto 1977. The i111erior looki11g west. taket. På vinden kan del ar av korets östvägg studeras. Det faktum att även igenmurningen i ko1fönstret är vitputsad gör det antagligt att detta blivit igenmurat redan lå ng tid innan sakristian byggdes. I sak ri stians östgavel finns några äldre byggstenar sekundärt inmu- rade, ett par med kvarsittande putsrester. På en av takstolens bjälkar kan följande inskription läsas: I.P.S. BOPPARFVE. 1840 DEN 8 J ULI BLEF DEN A SAKR IST IA FÄRDIG. Den nuvarande sakri stian föregicks, som tidi- gare nämnts, av en sakristia av sten på kyrkans norra sida , byggd 1736. Dessförinnan torde sakristian ha in- rymts bakom ett träskrank framme i koret. I räkenska- perna från 1756 omtalas, att man »sålt Träwercket som förr warit Sacristia till Sproge kyrcka, tillika med gång- järn och tillbehör». Yttertak Ytte11aken på långhus och sakristia täcks av enkupigt tegel. Före 1838 hade långhuset tegeltak medan koret 3- 79557 1 Eksta kyrka KYRKOBYGG ADE 33 var täckt med falor. Redan 1614 omtalas att man lagt nytt tegeltak på kyrkan , enkannerligen långhuset , och under de följande århundradena förekommer uppgifter om nytt tak tegel s påläggande , tex 1737 , 1775 och 1829. 1838 förändrades taket radikalt, i och med att kortaket sänktes och både långhus och kor lades under sa mma tak. De nuvarande takstolarna består dock till stora delar av återanvända bjälkar från en äldre kon- struktion. På den västligaste tvärbjälken finns årtalen 1736 och 1838 inskurna. Interiör Kyrkorummet uppvisar sedan 1838 ingen skillnad mel- lan långhus och kor (fig 39, 40). Det täcks av ett något tryckt trätunnvalv med breda gesimser. Tunnvalvets västgavel är också av bräder och har en bred, numera igensatt dubbelport in till tornvinden . Rummet upply- ses av stora fönsteröppningar i norr och söder samt av ett rundfönste r ovanför altaret. Hela kyrkorummet är 34 EKSTA KYRKA Fig 41. Interiör mot öster före restaureringen 1913. Foto i ATA. Th e in1erior looking easl prior ro rhe resrorarion in 1913. putsat och vitkalkat och trätunnvalvet vitlimmat. Put- sen ä r överallt sotad och på sina ställen fuktskadad. På båda långhusväggarna, mitt emot varandra nära mitten , finn s märken i putsen efter två numera borttag- na kaminer. På korets östra och södra väggar finns fragment av medeltida kalkmålningar (se nedan). Väggar och trätunnvalv har inte rengjorts eller kal- kats sedan restaureringen 1913. Putsning och kalkning ä r ovedersägligen den ursprungliga behandlingen av väggar och valv. I kyrkans äldre a rkivalier förekommer ofta uppgifter om vattrivning och vitlimning av inte- riören , tex 1756 och 1778. Golv Samtliga kyrka ns golv ä r av trä med undantag för par- tiet längst fram i koret , som 1932 förhöjdes med tre trappsteg av kalksten och belades med samma materi- a l, allt efter förslag av professor Johnny Roosval. 11 Före 1838 torde korgolvet ha varit belagt med sten- plattor , att döma av uppgifter om att gravstenar legat där. Då inga undersökningsarbeten företagits under golvet kan ingenting sägas om övrig golvbeläggning i ä ldre tid. Fig 42. Interiör mot väs ter 1950. Foto A Edle. Th e interi01· looking 11·es1 in 1950. För övrigt torde å tminstone golvet under bänkkvar- teren ha varit av trä . 1781-82 anskaffades enligt räken- skaperna plankor till reparation av golvet , varjämte bänkarna lagades och målades. Nischer Lågt placerad i korets södra vägg finns en liten ni sch med triangelformad avslutning (fig 43). Mått: höjd 63 cm, bredd 57 cm, djup 45 cm. I denna nisch ligger en rund , tillpl attad sten , förmodligen sa mma som om- nämns av Wallin: »I kyrkian i Eistad finnes en sten som licknar et t bröd, säjes wara backat om juhlmorgo- nen .» 12 Ovanför sydporta len i en grund, halvmånformig ni sch sitter en kalkstensplatta, krönt med en i svart och guld målad profilerad fri s. Förmodligen ä r den identi sk med den minnespl atta som enligt stämmobeslut 1842 skulle uppsättas, »emedan det Länge varit omtaladt att Församlingens Husbönder som användt så mycken omsorg och Krafter på Kyrkans ombyggnad skulle hafva den välförtjänta hedern att få sine Namn ut- huggna i en Sten , som till en evärdelig åminnelse skulle insättas öfver den i kyrkan befintliga hvalfbå- Fig 43. Nisch i korets sydvägg med rund sten. Foto 1977 . N iche i11 the s0tllh 1rn// of the cha11cel with a ro1111d s to11 e. Fig 45. Veckkapitäl av grå kalksten , 1200-talets förra hälft. Foto 1976 . Grey limes tone scal/oped capita/ , ftrs t half of the /Jth ce11111ry. KYRKOBYGG ADE 35 Fig 44 . Fragment av bägöppning av grä kalksten, romansk. Foto 1977. Frag m ent of an arch ope 11 i11g, g rey limes to11 e. R oma11esque . gen - - - » . Någon inskrift tycks emellertid a ldrig ha kommit ti ll stånd. Bakom altaret , mitt under det igenmurade öst- fönstret , kan två grunda , rakslutna fördjupningar i mu- ren iakttas. Arkitekturfragment av huggen sten Ett flertal fragment av medeltida arkitekturdetaljer har påträffats vid kyrkan . De flesta fö rva ras numera i torn- kammaren . I. Fragment av omfattning (fig 44)? Romansk, av kalksten med profilerad kant , inåt svagt rundat. Längd ca 35 cm. Förvaras i tornka mmaren . - 2. Veckkapitäl (fig 45), endast halva stenen upptas av kapitälet , andra halvan endast tuktad och förmod ligen avsedd att sitta inmurad . Kalksten. 1200-talet? Längd ca 55 cm. Tjänstgör nu som underlag till bänk sydväst om tornet. - 3. Profilerad hörnsten (fig 46) . Höjd 20 cm. Kalk- sten . Romansk. Inmurad i kyrkogårdsmuren vid kyr- kogårdens norra ingång. - 4. Kalkstensfragment med samma profil som föregående, längd 22 cm , inmurad i kyrkogårdsmuren under föregående. Synlig endast från murens utsida. - 5. Tre avlånga fragment av kalksten , härstammande från det östra korfönstrets masverk. Längd 60 respektive 50 och 30 cm , förvaras i tornkam- maren. - 6. Stor kalksten med två avlånga upphöj- ningar. Råämne till två kolonnetter? Längd 117 cm. Utanför grinden till prästgårdens ladugård. - 7. Sten med hål för stock till medeltida vinschanordning, san- nolikt använd vid kyrkbygget (fig 47) . Mått: längd 75 cm , bredd 52 cm , höjd 33 cm , hålets djup 33 cm , hålets 36 EKSTA K YR KA Fig 46. Kapitäl eller bas av grå kalksten , sekundärt inmurad vid kyrkogård ens norra ingång, romanskt. Foto 1976 . Grey li111es1one capi1al or base , bui/1 secondarily info 1he nor1h en1rance·of 1he churchyard; Romanesque. diameter ca 30 cm. Utanfö r sakristians östgavel. - 8. Profilerat sandstensfragment , längd 14 cm . Fragment av spisomfattning? 1600-tal? Förvaras i torn kammaren. - 9. Profilerat sandstensfragment , annan profil än föregående , nertill platta med dekor i form av en skulp- terad kalk . Längd 15 cm . Fragment av spisomfa ttning? 1600-tal? Förvaras i tornkammaren . Dessutom finns några finhuggna stenar utan dekor , tre kolonnettfragment , sannolikt härrörande från tor- Kyrkans byggnadshistoria Medeltiden Om den nuvarande stenkyrkan i Eksta haft någon före- gångare av trä är inte känt. Sockne ns storlek gör det dock troligt , att e n sådan funnits. Inga utgrävningar i kyrkorummet har emellertid ägt rum , varför ett sådant antagande inte har kunnat bekräftas. En stenkyrka, bestående av långhus samt smala re kor med absid , uppfördes sannolikt omkr 1200. Ett pa r decennier senare tillfogades ett torn . Tornet vil ar inte på långhusets västmur utan är en självständig bygg- nadsdel (fig 101 a-b). Det ännu bevarade romanska långhuset kan genom Fig 47. Bas av grå kalksten, fö r stock till medeltida vinsch- anordning. Foto 1976. Grey limes1011e base, probably ji-0111 1he s!Ock af a medieval hoisl. nets ljudgluggar, samt några bitar av korsockelns bort- huggna nrndstav . Dessa senare fragment förvaras i tornkammaren. P A Säve av ritade 1877 ett numera fö rsvunnet »pelarekapitel» i präs tgå rdens trädgård. '3 Möjligen kan detta ha suttit i någon av tornets ljudglu g- ga r. Alla dessa a rkitektuiiragment behöver nödvändigt- vis inte härsta mma från kyrkan, utan kan även ha suttit i e n medeltida stiglucka e ll ~ r i präs tgården. sin omsorgsfull a stenbehandling med finhuggna kvad- rar, sin skråkantade sockel och sina outsmyc kade rundbågiga portaler sättas i samband med den cister- c iensiska byggnadsverksamhet på Gotland , som utgått från Roma kloster, vil ke t grundades 11 64. Nordporta- len, som av allt att dö ma tid igare tjänstgjort som kor- portal, uppvisar i sitt nuvarande ti ll stånd många ännu ålderdomligare drag, som den e nsprångiga omfattning- en, men då tympanonstenen i goti sk tid ändrats och gjorts trepassform ad och dessutom inga garantier finns för att en eventuell ytt re omfattning tagits bort i sam- band med portalens fl yttning, måste man bortse från tidigare gjorda försök att sätta portalen i samband med en helt försvunnen , ännu äldre stenkyrka. 14 Att koret haft abs id framgår av att ett par rundade sockel stena r finns bevarade, inmurade i det fund ament som marke- rar den gotiska korportalens ursprungliga plats. 15 Tornet är inte så mycket yngre än långhuset, vilket bland annat utvi sas av tornportalens stora likhet med södra långhusportalen och att sockeln är av samma typ som långhusets. Tornet har emellertid inte samma om- KYRKANS BYGG ADS HISTOR IA 37 ... sorgsfull a stenbehandling som långhuset, då endast """' dess hörnkedjor är finhuggna. Tornet har av Johnny Roosval 16 hänförts till den cisterciensiske » Yeckkapi- L tälmästaren », som kännetecknas av sina veck kapitäl utan täckplattor (ehuru inga veckkapitäl finns på tor- r'- net) . Ett stort veckkapitäl står uppställt på kyrkogår- VJ den , men man vet inte dess ursprungliga pl ats (se ovan). 17 Omkring år 1300 revs absidkoret och ett nytt höggo- tiskt kor , lika brett som långhuset men högre än detta, uppfördes . Koret försågs med ett stenvalv och fick en rikt skulpterad portal i söder och ett högt spetsbågigt fönster i öster (fig 101 c). Korbygget har av Roosval18 till skrivits en efterfölj are till anonym mästaren » Neo- iconicus», som var verksam omkring 1300. Man torde som på så många andra håll på Gotland ha planerat att fortsätta kyrkans utbyggnad genom att till- foga ett nytt , större långhus samt en förhöjning av tornet i proportion därmed , någonting som dock aldrig kom att genomföras. På 1400-talet , slutligen , försågs kyrkan med kalkmålningar , av vilka endast fragment bevarats. Från reformationen till 1838 Den första gång efter reformationen som reparationer på kyrkan omnämns är i räkenskaperna från 1614, då taket repa rerades och nytt tegel lades på. Under 1600-talets förra hälft härjades kyrkan av en svår brand . Omständigheterna kring denna eldsvåda är okända, liksom den exakta tidpunkten då den ägde rum. Wall in uppger dock att eldsvådan inträffat i » Hr Per Hanssons tid », 19 samt att »hwalfwet nederfallit , att de måst i prästegården hålla gudstiänster». 20 Eldsvådan har alltså uppenbarligen varit mycket svår , tornets nordöstra hörnkedja är skörbränd och andra brandspår är också iakttagna, främ st vid ombyggnaden 1838 (se nedan) ;2 1 dessutom finns inga medeltida inventarier bevarade. Man kan över huvud taget ifrågasätta om något föremål av förgängligt material kan ha räddats från branden. Dopfunten är daterad 1642 och kyrk- klockan 1650, och det förefaller troligt, att dessa an- skaffats sedan de äldre föremålen förstörts vid bran- Fig 48. Kyrkan från söder före ombyggnaden. Efter teckning av J Wallin 1740-talet. Foto efter original i KB. The church from south prior to the rebuilding . After a drmving by J Wa/lin, 1740's. den . I 1594 års inventarium , där det efter nästan alla kyrkans uppräknade inventarier finn s ordet »bränd » skrivet , omnämns ett ölkar i prästgården med senare till skrift »Uppbrend A0 40». Detta tyder på att någon form av eldsvåda inträffat detta år. Även om denna brand inte på något sätt kan bestyrkas vara den som skövlat kyrkan , bör dock den sistnämnda ha inträffat ungefär vid samma tidpunkt , alltså omkring 1640. Kyr- kan torde ganska snart efter branden ha blivit istånd- satt , men vid en biskopsvisitation 1680 klagas över kyrkans förfallna till stånd och ruttna tak . Detta förfall synes dock ha blivit avhjälpt , eftersom man vid en visitation 1703 antecknar att kyrkan ä r i gott skick. Allvarliga sättningar och sprickbildningar uppstod emellertid under 1700-talet i kyrkans murar, och 1736 var det dags för en genomgripande reparation . Enligt en nu försvunnen inskription (se nedan) nedtogs kor- valvet samt delar av korets sydvägg och murades upp igen från grunden. Triumfbågen stöttades upp med trä- pelare och en strävpelare av sten uppfördes på södra väggens utsida för att ytterligare minska trycket från triumfbågen. Som ytterligare förstärkning drogs ett 38 EKSTA KYRKA I 1t.1/ml /,/j/'hr / '"- (;rlltlrr 11d D .---- Fig 49. Kyrkans södra fasad före ombyggnaden 183&-40. Uppm av J G Klingwall. The south front of the church prior to the rebuilding perfor- med in 1838-40 . Scale drawing by J G Klingwal/ . »träband », vars ändar gick utanför väggarna, tvärs över koret. Enligt räkenskaperna betalades två riksda- ler till Jöran Hägur för detta »band ». En liten välvd sakristia uppfördes vid korets norra vägg (fig 101 d) . Det kan också ha varit vid detta tillfälle som väst- portalen och korets östfönster murades igen . Dessutom reparerades taket och fönstren omändrades. Sex är sena re , 1742 , »ommälades» kyrkan enligt rä- kenskaperna in- och utvändigt , varvid en del inskrifter målades på väggarna inne i kyrkan. I visitationsproto- kollet frän 1737 omtalas de gjorda förbättringarna , »men som loftet af rutwerk och gammal målning syntes wara för lågt räddes församlingen med tiden antingen förhöija Kyrkomurarne eller loftet med en tre allnars krans omkring och några alnars upphögning midt under loftet». Långhusets tak var alltså uppenbarligen ett platt , målat kassettak , som tillkommit sannolikt efter + I i . J "\ - ., - . (.:;;:..: _\. 0 r J• .. I (,=~~ .. - Fig 50. Kyrkans södra fasad. Förslag till ombyggnad av J G Klingwall. The south front of the church . Proposal fora rebuilding by J G Klingwal/. branden omkring 1640. Kyrkans utseende omedelbart efter reparationen framgår av en liten schemati sk teck- ning av Jöran Wallin (fig 48). 22 Under det fö ljande århundradet omnämns endast småreparationer. Enligt räkenskaperna reparerades tornspiran och taket 1775-76 av den kände tornresaren Märten Johansson frän Suderbys i Gothem. En större tomreparation företogs också 1824. Ombyggnaden 1838-40 År 1833 fick Eksta pastorat en ny kyrkoherde . Han hette Pehr Wallgren och var bördig frän Värmland. 23 Han var av allt att döma en kraftfull man, som uppen- barligen tagit starka intryck av de Tegnerska ideerna om de stora ljusa kyrkorummen. Han började därför vid sin ankomst till Eksta verka för en ombyggnad av den då tydligen ganska förfallna kyrkan . Då hans ställ- ning var synnerligen stark - hans hustru var sondotter till biskopen i Visby Carl Johan Eberstein2·1 - var för- utsättningarna goda för att hans planer skulle kunna genomföras. Vid en biskopsvisitation 1834 talas om den mörka och bristfälliga kyrkan, »hvars tak snart torde falla ner». Kyrkans utseende vid denna tid framgår av en uppmätning av J Klingwall (tig 49). Den 12 november samma år beslöt församlingen att en ombyggnad av kyrkan skulle äga rum , och en byggnadskommitte till- sattes. Ritningar till ombyggnaden uppgjordes av pros- ten och lektorn Jacob Klingwall (tig 50) .25 NärWallgren i mars 1838 skriver till Överintendentsämbetet för att erhålla stadfästelse på ombyggnadsritningarna skräder han inte orden när han skildrar kyrkans förfall: »Nu är Medlerste Kyrkans (den del som ligger mellan Tornet och HögChoret) platta TrädTak så fö1fallet att stycken af de uppruttnade Takbräderna nedfalle i bänkarna, och det höga Stenhvalfvet i Choret är på flere ställen Sprucket hvarföre en stor Ria blifvit för många år se- dan inlagd för att sammanhålla det hela. Men som de med Träkilar försedda ändarne af denna Ria äro af rö- te uppfrätte så kan derigenom ingen sammanhållning vidare ega rum. Under den likaledes spruckne hvalfbå- gen , som skiljer medlerste Kyrkan från HögChoret är uppförd en vanprydande Trädställning. När densamma borttages faller säkert hele hvalfvet af sig själft ner. I stället för ordentlige fönster är Kyrkan försedd med gluggar sämre än i någon Bondstuga andra bristfällighe- ter att förtiga. Att detta förhållande icke längre kan äga rum inses lätt. » Wallgren nämner vidare att dörrarna var av grova, tjärade bräder och att sakristian i norr liknade en »hvälfd källare försedd med en glugg». Klingwalls förslag omarbetades i Överintendents- ämbetet av Fredrik Blom,26 och Carl Gustaf Blom Carlsson. 27 Härvid föreslogs en förlängning av kyrkan österut, så att plats kunde beredas för ytterligare 100 personer. Byggnadsarbetena, som leddes av byggmäs- taren Jonas Pettersson , Bopparve, kunde påbörjas un- der försommaren 1838, och framskred så pass snabbt att kyrkan kunde återinvigas den 14 oktober samma år. 1839 putsades kyrkan utvändigt , och 1840 byggdes den nya sakristian . Ombyggnaden medförde betydande förändringar. Kor och långhus sammanslogs till en enhet genom att triumfbåge och korvalv revs jämte långhusets platta trätak, och kyrkorummet försågs med ett något tryckt trätunnvalv med breda gesimser. Utvändigt sänktes korets yttermurar så att långhus och kor kom under samma yttertak, vilket kläddes med tegel och försågs med breda, tjärade taklister av trä . Delar av korets KYRKANS BYGG ADSHISTORIA 39 Fig 51. Del av korets södra fasad med spår efter korportalens ursprungliga placering. Märk de svagt svängda sockelste- narna, som sannolikt härrör från en absid. Foto 1976. Part oj the south front oj the chancel, with traces oj rhe original situation ojthe chancel portal. Note the curved plinth stones. which are probably from an apse . sydmur revs och återuppfördes frän grunden. Korets sydportal flyttades till mitten på sydfasaden. Vid denna flyttning iakttogs stor försiktighet. En mall av trä till- verkades och alla stenar numrerades. Vid flyttningen kunde brandspår iakttagas. Enligt Klingwalls ursprung- liga förslag skulle vimpergen ha slopats och portalens omfattning gjorts rundbågig. Detta blev dock inte ge- nomfört , utan vimpergen behölls och ett ornament, bestående av hopsatta delar av 1600-talsepitafier, insat- tes i mittfältet. I detta ornament inhöggs Carl XIV Johans namn och årtalet 1838. Långhusets syd- och nordportaler murades igen . I väster återupptogs »den vackra lngängsPorten, en välkommen Skänk af våra fromma Förfäder». Fem nya fönster togs upp , två på sydväggen och tre på nordväggen , samtliga rundbågiga och försedda med träspröjsverk ytterst i murlivet. I östgaveln ovanför altaret togs ett rundfönster upp i det gamla spetsbågiga östfönstrets övre del. Korsockelns rundstav slogs bort för att skillnaden mellan långhus och kor ytterligare skulle minska. Västgavelns övre delar revs ; byggmästare Pettersson ville här bereda underlägen till en läktare , vilket dock församlingen inte gick med på. Ringkammaren röjdes ur och bänkar för åhörare insattes. Ett nytt altare uppfördes och nytt trägolv inlades . Den gamla bänkinredningen behölls och kompletterades. Kyrkan vitputsades in- och ut- vändigt och fyrkantiga träpelare insattes i tornets ljud- gluggar i stället för de sedan länge försvunna stenko- 40 EKSTA KYRKA lonnetterna. Slutligen byggdes en ny sakristia i öster. Detta framtvingades av Wallgren, ehuru sockenstäm- man tidigare beslutat att den gamla sakristian skulle få stå kvar tills vidare. I sin skrivelse till Överintendents- ämbetet yrkar Wallgren på att ingen hänsyn måtte tas till detta församlingens önskemål , bland annat däiför att ett fönster skulle försvinna på norra sidan. Två dörrar på ömse sidor om altaret , den ena ledande till sakristian , den andra en blinddörr , förfärdigades av en snickare Lindström från Klintehamn. Stenmaterial från den gamla sakristian användes till den nya. Meningen var att i sakristian inmura en kassakista och fästa den medjärn samt anordna en liten källare för kommunion- I ' :-.:·;~::: :-~ 1: ·:.:_~. ~!r,~1.;.\;..';:\iii?..~ ,,_;; .~":' :.! ~'s::: . .:., ;::::;,~:.~ 7Å (:,('Y.bA~~. ·-:I vin , men det blev aldrig genomfört. · j Restaureringar efter 1840 Det dröjde länge innan några mer omfattande repara- tioner behövde företas efter den stora ombyggnaden. Vid 1800-talets mitt omtalas endast smärre åtgärder , som att 1845 dörrar och fönster målades in- och utvän- digt i »cederfärg». 1864 byggdes en läktare i väster. Under senare delen av 1800-talet började kritiska röster höjas mot kyrkans ombyggnad , som man ansåg hård och pietetslös . P A Säve fäller i sina anteckningar omdömen som »jämmerligen moderniserad » med »sa- longsfönster och laduformad i det hela». 28 Den hårdas- te kritiken framfördes emellertid av C G Brunius i hans »Gotlands konsthistoria» från 1866.29 Han skriver bland annat: » - - - Det är i konsthistoriskt afseende af mycket intresse att inhemta ej allenast , huru våra förfäder utmärkt sig med storartade byggnadsverk utan äfvenväl, huru våra samtidige bete sig med vanställan- de af desamma. - - - Det väcker förvåning , att man föreslagit denna förstöring af ett forntida konstverk och derpå användt en dryg kostnad, ehuruväl kyrkan deri- genom ej blifvit utvidgad. - - - I röstet öfver södra ingången, som är hållen i utbildad spetsbågsstil, ses en rundaktig sandstensskifva, hvilken omges af de ömkli- gaste rococosirater och krönes med en snäcka emellan fruktklasar och behänges med en liten bulle och en drufklase. Å skifvan står under konglig krona: Carl XIV Johan och å bullen: 1838. Då ingen inskrift får utan vitterhets- historie- och antiqvitets-akademiens granskning anbringas å någon offentlig byggnad , lär den nyssanförda på eget bevåg tillkommit ; ty denna myndighet har svårligen kunnat tillåta, att ett uråldrigt och konstrikt byggnadsverk skulle , sedan fåkunnighe- ten vanställt detsamma, hedras med en regerande ko- nungs namn. » Opinionen hade alltså svängt , och vid biskopsvisita- tionen 1891 hade det kommit ända därhän, att man Fig 52. Förslag till ombyggnad av kyrkan , 1890-talet. RA. A proposal f or the rebuilding of the church . 1890' s. började tala om att återställa kyrkan i dess medeltida skick . Då en reparation i alla händelser ansågs nödvän- dig, beslöt man 1894 att införskaffa ombyggnads- och kostnadsförslag från byggmästare Nils Pettersson30 i Visby. Denne inkom följande år med ett förslag, som syftade till att återge kyrkan dess medeltida utseende. Korets murar skulle förhöjas, så att kor och långhus skulle återfå sina medeltida takfall. Korportalen skulle flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats och de igenmu- rade långhusportalerna åter öppnas. Sakristian skulle rivas och en ny uppföras på norra sidan . Vidare skulle de stora fönstren sättas igen och nya, mindre tas upp , två rundbågiga i långhuset och ett spetsbågigt i koret , varjämte korets östfönster skulle återupptagas . Invän- digt skulle triumfbågen återuppföras och tegelvalv slås, ett i koret och två i långhuset. Efter omarbetning av arkitekt Gustaf Petterson31 å Överintendentsämbetets \ vägnar blev ritningarna i nåder gillade av Kungl Maj:t den 23 oktober 1896 (fig 52). Kyrkorådet ställde sig emellertid kritiskt mot försla­ get. Man ansåg, att det ställde sig alltför kostsamt, varjämte man var tveksam om kyrkans murar skulle tåla det ökade valvtrycket. Dessutom skulle utrymmet minska . Slutligen hävdade man att propositionen sak­ nade laga kraft, då inte tillräcklig förberedande infor­ mation lämnats, och då vid denna tidpunkt ett skolhus­ bygge slukade alla tillgängliga medel , förespråkade man enklare och billigare förslag. Frågan förföll däref­ ter , för att ånyo tas upp till behandling 1901. Förutom det föreliggande förslaget höjdes nu även röster för att göra långhuset högre än koret , vilket förslag Överin­ tendentsämbetet inte fann någon nöjaktig lösning på, men om församlingen själv kunde ombesörja ett lämp­ ligt förslag skulle ämbetet kunna tänka sig att förorda detta . Efter långa överläggningar förklarade sig kyrko­ stämman inte villig att genomföra en så pass kost­ nadskrävande ombyggnad, varefter förslaget förföll ännu en gång. År 1911 inlämnade byggmästare Nils Pettersson ett förslag till restaurering , som man beslöt antaga. Rit­ ningar till restaurering och till värmeanläggningar an­ togs av Kungl Maj:t den 14 juni 1912. Arbetena verk­ ställdes sommaren 1913 och slutsyn kunde hållas den 28 november detta år. Återinvigningen ägde rum den 21 december 1913. Restaureringen var för sin tid mycket försiktig. Kyrkan kalkades om in- och utvändigt, var­ vid fragment av medeltida kalkmålningar togs fram. Taket lagades , och en del rötskadade dörrkarmar och fönster byttes ut. Nytt golv lades och ny bänkinredning tillverkades efter äldre förebilder. Altaruppsats och predikstol konserverades. Kyrkorummet fick värme genom två järnkaminer från Bolinders verkstäder, pla­ cerade mitt emot varandra vid långhusväggarna (se fig 42). På 1920-talet började man oroas av sprickbildningar i kyrkans väggar. I synnerhet en stor springa i tornets västvägg ingav farhågor. Byggnadsstyrelsen föreskrev förstärkningsarbeten, vilka utfördes 1927 under kon­ troll av assistent Simon Brådhe , Byggnadsstyrelsen. Arbetet leddes av byggmästare Adolf Bergsten , Eksta. Vid detta tillfälle förstärktes tomgrunden till 120 cm Kalkmålningar Vid 1913 års restaurering upptäcktes rester av medelti­ da kalkmålningar på korets östra och södra väggar. De framtogs och konserverades av Carl Wilhelm Petters- KALKM ÅLN INGAR 41 djup genom gjutning med cement , och 4 ankarjärn in­ sattes i tornet. Ringkammarens valv genombröts och lagades , varefter valvet rengjordes. Trappan till orgel­ läktaren flytt ades. Puts lagades både in- och utvändigt. Yttertaket reparerades och taklisterna tjärades. Under de följande decennierna genomfördes endast smärre arbeten. 1932 fick koret golv av kalksten och förhöjdes tre trappsteg, samtidigt som ett nytt altare av sten uppfördes , allt enligt förslag av professor Johnny Roosval. 1942 försågs tornets ljudgluggar med nya kalkstenskolonnetter efter ritning av arkitekt Olle Karth . Kapitälens förebild är hämtad från Burs kyrka. 1947-48 framtogs de igensatta långhusportalernas yttre omfattningar och försågs med tjärade portluckor efter ritning av arkitekt Fritz Örn, Stockholm. 1955 borttogs dörrarna på ömse sidor om altaret och sakristieingång­ en gjordes rundbågig . Samma år togs kaminerna bort , och elektrisk värme och belysning infördes i kyrkan. lnstallationsarbetena utfördes av firma Lennart Träff, Visby . 1962 lades nytt tegeltak på långhu set. 1966 repa­ rerades tornspiran , varvid en stor del av virket visade sig vara rötskadat och måste bytas ut. Den senaste restaureringen företogs 1971-72 och be­ rörde endast kyrkans yttre. Smärre grundförstärkning­ ar och murlagningar utfördes. Hela kyrkobyggnaden putsades och vitkalkades. Långhusets portaler konser­ verades och socklar och hörnkedjor rengjordes, laga­ des och kompletterades. Taket omlades och takstolar­ na reparerades, varvid rötskadade delar byttes ut , och tornspiran sågs över. Allt trävirke i takkonstruktioner­ na impregnerades. Dörrarna lagades och rötskadade delar av fönsterbågarna byttes ut. Samtliga snickerier målades. Trätunnvalvet isolerades med glasfiber. I tornet försågs klockvåningen med ett nytt avrinnings­ däck och en ny överbyggnad över trappan, varjämte ljudgluggarnas solbänkar kläddes med blyplåt. I ljud­ gluggarna insattes nya fågelnät. Två branddörrar insat­ tes , en mellan tomkammaren och långhusvinden samt en i trappan mellan tomkammaren och klockvåningen. Slutbesiktning kunde äga rum i januari 1973 . Restaure­ ringen utfördes efter förslag av byggnadsingenjör Ingmar Holmström, Stockholm, och arbetena utfördes av Suder-Byggen AB, Havdhem. Konservator var Erik Olsson, Sanda. son32 samma år. Spår av målningar lär även ha funnits på norra väggen, men hann putsas över före Petters­ sons ankomst till kyrkan. Vid kaminrivningen i långhu­ 42 EKSTA KYRKA Fig 53. Apostel. Kalkmålning på korets södra vägg , 1400-ta- let. Foto 1977. An apas/le . Painting an the sauth •vall af the na ve; 15th century . set 1955 framkom även spår av kalkmålningar i huvud- sak ligen gult , rött och svart. Ett par putsfragment, troligen härifrån , förvaras i sakristian. De framtagna målningarna är följande: På korets södra vägg ett manligt helgon med skägg, helfigur (fig 53). På östra väggen söder om altaret ett manligt helgon med skägg och bok, likaledes i helfigur (fig 54). Strax nedanför det sistnämnda helgonet finns ett konsekra- tionskors inom en ring. Ett stycke ovanför helgonet finns svårtydda målningsspår i rött , möjligen en djurfi- gur (fig 55). Kalkmålningarnas färger: grå, djupbrun , röd, gul, mörka och vita konturer. Invigningskorset har daterats till 1300-talet.33 Övriga kalkmålningar torde härstamma från 1400-talet. Vid 1736 års reparation försågs kyrkan med några Fig 54. Apostel. Kalkmålning på korets östra vägg, 1400-talet. Foto 1977. An apastle . Painting an the east 1vall af the chance/; 15th century. må lade inskrifter, vilka numera är överkalkade. Tex- terna löd enligt avskrift i 1830 års inventarium som fö ljer: »Öfver Sacristi-dörren å norra s idan i choret står: anno 1736 blef denna Sacristi uppmurad och hål till dörren genom muren bruten medelst kyrkoherdens ärevordige och Höglärde Herr Petri Lyths föranstal - tande sedan han till dess byggnad utverckat sig tillstånd af dåvarande La ndshöfding Herr Baron Johan Didrich von Grönhagen34 och venerando Consistorio . 2° Å södra sidan ofvan dörren till choret; anno 1736 den 3die Maji medelst Kyrkoherdens ärevördige och Högvällärde Herr Petri Lyths samt kyrk/i/oförestån- darnes ärlige och beskedlige dannemäns Pehr Bjerges , Lars Båtelsson Bopparfves , Jöran Hägurs och Lars Uggårds vå rdande och inseende bö1jades den södra s idan i choret tillika med walfwet ifrån grunde n uppmu- ras . stoderna under walfbågen uppresas sa mt det på dem liggande bandet inläggas och fulländ ades den 23 Julii. An no 1742 uti Maji månad blef walfvet choret samt stolarne och bandet målade medelst samma Kyrkoher- des samt de tre sednare nu varande kyrkovärds Båtel Bopparfves omvårdnad . 3° På norra sidan å walfbågen i bakkyrkan står anno 1742 är denna fribänk på kyrkoherden Herr Petri Lyths omkostnad målad och öfverstruken. å södra sidan å motsvarande walfbåge står en aldeles lika lydande in- scription .» Enligt räkenskaperna för år 1742 utbetalas en summa till målaren »för öfwerskriften öfwer dörarna och bänckarna». Glas målningar I kyrkan finns en medeltida glasmålnings ruta placerad mitt i rundfö nstret ovanför altaret. Denna ruta hör till en stor svit av glasmålningar , av vi lke n troligen 9 rutor bevarats i flera olika samlingar; proveniensen är dock osäker och sammankopplinge n gjord enbart på stilis- tiska grunder. Glasmålningarna har hänförts till sen Dalhemsskola omkring 1250 och till en anonyminästa- re, som Roosval kallar »Den intellektuelle».35 Det finns emellertid fle ra anledningar till att ställa s ig tveksam till glasmålningarnas ursprungliga proveniens. Att de daterats till omkring 1250, medan det ko1fönster som de skulle ha suttit i tillkommit först omkring 1300, behöver i och för sig inte tillmätas alltfö r stor betydel- se; det finns flera exempel på att äldre glasmålningar satts in i nybyggda kyrkopartier. Vad som däremot främst talar mot målningarnas förmodade ursprungliga placering i Eksta kyrkas korfönster är det fakt um, att kyrkan härjats av en brand omkring 1640, en brand så svår, a tt korvalvet nedstö1tat , och att inga av kyrkans inventarier kunde räddas. Under sådana fö rhållanden måste det betraktas som ytterst osannolikt att så ömtå- liga ting som glas målningar räddats. Dessutom finns det tecken som tyder på att korfönstret varit igenmurat redan långt före 1838 års reparation. lgenmurningens utsida, som kan studeras från sakri st ievinden , är både putsad och kalkad. Wallgrens argument fö r att flytta sakristian till östgaveln från nordsidan - att inget fön- GLASMÅLN I GAR 43 Fig 55. Djurfigur, häst? Kalkmålning på korets östra vägg, 1400-talet. Foto 1977 . A n animal (horse?) painted 011 the east 111a ll of the chance/; 15th century . ster därigenom skulle gå förlorat - förefaller något egendomligt om det hade funnit s ett funktion sdugligt fönster i öster. Man kan alltså tänka sig fö ljande två möjligheter: - I . Efter branden omkring 1640 inköptes från okänd kyrka ett antal glasmålningar , vilka uppsat- tes i korfönstret men nedtogs och skingrades när detta murades igen vid okänd tidpunkt. - 2. Att korfönstret murats igen efter branden och att en ruta med glasmål- ning inköpts av Wallgren 1838 för att insättas i det nyupptagna rundfönstret ovanför altaret. I kyrkans räkenskaper från 1800-talets förra hälft förekommer visserligen ett par uppgifter om att gamla fönster sålts, men ingenting säger att dessa varit måla- de. Under senaste världskriget evakuerades glas mål- ningen och restaurerades 1942 av Reinhold Lydahl, Etelhem . Vid återuppsättningen 1945 försågs det omgi- vande fönstret med rutor av färgat och bränt glas efter förslag av professor Johnny Roosval. Förteckning över glasmålningarna De nio medeltida rutor, som anses härröra från Eksta kyrka innehåller följande motiv (fig 56-58): - I. Bebå- delsen . Maria står till höger framför en låg tron , med båda händerna höjda. I höger hand håller hon ett språkband med inskriften: A VC(E) : MARIA : GRA ... Framför henne från vänster kommer ängeln Gabriel , 44 EKSTA KYRKA a. c. b. d. Fig 57. Nattvarden , glas mälning frän 1200-talet, nu i privat ägo , Boo slott, Närke. Foto H Hult- gren . Th e Last Supper , /Jth century stained glass, 110111 priva tely Oll'ned. Boa Palace. Närke. Fig 56. Tv. Glasmälningarfrän 1200-talets mitt , nu spridda till olika orter , a. Bebådelsen (Uppsala), b. Konungarnas tillbed- jan (Visby) , c . Frambära ndet i templet (Eksta) , d. Flykten till Egypten (Stockholm , Nat mus) . Left. S tained glass dating from th e middle of th e /J th century, now in various places in Sweden. a. Th e Annunciation (Upp- sala) , b. Th e Adoration of th e Ma gi (Visby), c . The Presenta- tion ofChris t in th e Temple (Eksta), d . Th e Flight info Egypt (S tockholm , Na tional Museum). GLASMÅLN INGAR 45 so m höjer sin hand i en välsignande åtbörd . Ur ett moln svävar Den Helige Andes duva ned mot Maria . Mått : 5 1,5 x 36,8 c m. - Uppsala Universitets museum för nordi ska fornsaker (inv nr : B 19). - 2. Konungarnas tillbedjan. Maria tronande till höger med barnet på armen. Från vänster kommer de tre konungarn a av vi lka den förste, som halvt knäböjer, saknar krona. Mått : 59x43 cm. - Gotlands Fornsal, Visby (inv nr: D.C. 1249-1 25 1). - 3. F lykten till Egy pten. Maria med det lindade barnet på armen rider på åsnan, som led s av Josef å t höger, till vänster ett träd . Mått: 52 x 37,5 cm . Nationalmuseum , Stockholm (inv nr: C.XV .) . - 4. Barnamordet i Betlehem . Herodes tronande med det 46 EKSTA KYRKA c. a. b. d. Fig 58 . Tv. Glasmålningarna från 1200-talets mitt , nu spridda till olika orter, a. Barnamordet i Betlehem (Stockholm, SJM) , b. Lazari uppväckelse (Visby) , c. Kristi förhärligande (Stock­ holm , SHM), d . Kristi inridande i Jerusalem (Visby). Lejt . Mid-13th century stained glass , now in various places in Sweden . a. The Massacre oj the Jnnocents in Bethlehem (Stockholm , Museum oj National Antiquities) , b. The Resur­ rection oj Lazarus (Visby), c. The Glorification oj Christ (S tockholm , Museum ojNational Antiquities), d. Christ enters Jerusalem (Visby). blottade svärdet över knät , till höger två soldater, av vilka den främste har svärdet lyftat för att döda ett barn som han håller i sin vänstra hand. Vid hans fötter delar av dödade barn. Mått: 60,2x38,6 cm . Statens histo­ riska museum, Stockholm (inv nr: 2976: VI: 4) . - 5. Frambärandet i templet. Till höger Simeon med Kri s­ tusbarnet i sina händer dolda av en mantelflik . Barnet sträcker sina händer mot Maria, som står beredd att ta emot det. Hon åtföljs av Josef med två offerduvor. Ett altare och överst tre kupoler symboliserar templet. Mått: 61 x 42 cm. Rutan är sekundärt insatt i kyrkans Inredning och inventarier Altaranordning Högaltare av putsad sten, täckt av tre kalkstensplattor med hålkäl på ytterkanternas undersidor. Altaret är byggt intill östra väggen. Altarets framsida pryd s av två sandstenskolonnetter, möjligen härrörande från en äld­ re altaruppsats. Altarskivornas sammanlagda längd 282 cm, bredd 132 cm, tjocklek 15 cm ; altarbordets totala höjd är 105 cm. Om altarets utseende före 1838 är ingenting känt. Det altare som uppfördes i samband med den stora om­ byggnaden nämnda år var byggt av kalksten med skiva och panel av trä, och på samma sätt som det nuvarande prytt med de båda sandstenskolonnetterna. I samband med korgolvets höjning 1932 revs detta altare, som dessutom var angripet av svamp, och det nuvarande , något smalare altaret uppfördes efter förslag av profes­ sor Johnny Roosval. Altaruppsats av skulpterat, målat och förgyllt trä (fig 59) . I mittfältet en Golgataframställning. Till vänster om den korsfäste Kristus står den sörjande Maria och Johannes medan den botfärdiga Maria Magdalena knä- INREDN ING OCH INVENTAR IER 47 östra rundfönster. - 6. Lazarus' uppväckelse. Till vänster Kri stus , som höjer sin hand till välsignelse . Till höger Lazarus i svepning stående i en gravbyggnad bakom en sarkofag vars lock ligger i förgrunden. En lärjunge i mitten befriar Lazarus från svepningen. I bakgrunden huvudet av en annan lärjunge . Mått : 59 x 43 cm. Visby , Gotlands Fornsal (inv nr: D.C. 1249-1251). - 7. Kri sti förklaring. I mitten Kristus med välsignande hand framför bröstet. På sidorna Elias och Moses. Rutan är skadad , nedre delen helt borta. Mått: 61,8 x 41 cm. Stockholm, Statens histori ska museum (inv nr 20667: 2). - 8. Kristi inridande i Jerusalem. Kristus rider , sittande med båda benen på samma sida, mot vänster (ovanlig riktning). Han åtföljs av en lär­ junge . Till vänster framför stadsporten en man med händerna höjda till hälsning samt ett barn som breder ut en mantel framför åsnan. Mått: 64 x 43 cm. Visby , Gotlands Fornsal (inv nr D.C. 1249-1251). - 9. Natt­ vardens instiftande. Till vänster Kristus sittande på ett madrassliknande läger med vänster hand välsignande utsträckt över bordet. Vid Kristi bröst den sovande Johannes , bakom bordet ytterligare sex lärjungar. Mått: 62 x 49 ,5 cm. I privat ägo , Boo slott , Närke. faller vid korsets fot. På marken två kranier. Målningen är utförd på pannå och omgiven av en profilerad , delvis förgylld ram flankerad av två vridna , av förgyllda vin­ rankor omslingrade vita kolonnetter med korintiska kapitäl, vilka uppbär en profilerad gesims med två skulpterade änglahuvuden , ett ovanför varje kolonnett. På ömse sidor om dessa kolonnetter står två figurer , till vänster Moses med stav och lagtavlor, till höger Johannes döparen , likaledes med stav (numera för­ kommen) och en uppslagen bok med texten ECCE AG­ NU/S/ DEi. /Q/U I/ /TOLL/llT PECCATA MUNDI (Se Guds lamm, som borttager världens synder). Ovanför mål­ ningen sitter ett förgyllt ornamentband med inskriften IHS i guldskrift på svart botten i en oval på mitten. Ovanpå gesimsen vilar överstycket , vars mitt utgörs av en oval oljemålning på duk, föreställande Kristi upp­ ståndelse , omgiven av en rikt skulpterad och förgylld ram med ett änglahuvud överst , flankerad av kolonnet­ ter av samma typ som de nedre . Dessa kolonnetter uppbärs av konsoler och flankeras av putti med Kristi pinoredskap, två på varje sida. Överstyckets krön är ( I I ( / Fig 59 . Altaruppsats frå n 1675 , ursprungligen tillverkad för S Olofs kapell i Stock- holm. Foto 1977 . Reredos dating from 1675 , made originally for St Olav' s Chapel , Stockholrn. I ( \ \ \. -- .,. ~ ... " _,,. • ~· • • ~· ' • ~ " ~.. tli .. • .._.. • .· "4' "..:.._ .... ;r-ei: ., ;J,,lfll' Fig 60. Nattvarden , målning på altaruppsatsens predella. Foto 1977. The Last Supper, painting 0 11 the predella of the reredos. trekantigt avs lutat och profilerat. Överst en pelikan , och pä ömse sidor om denna , rakt ovanför kolonnet- terna , en vi lande putto . I predellan är e n oljemålning pä duk infattad, fö reställa nde natt varden (fig 60) . Denna oljemålning har förmodligen ursprungligen varit mälad som liggande oval med guldornament runt om, men har senare beskurits upptill och nedti ll . Duken är fäst med mäss ingslist och o mges av en profilerad och fö rgylld ram. De bäda figurerna pä ö mse sidor o m corpus upp- bärs av utät vända konsoler, vilka utgör predellans yttre avs lutninga r. Altaruppsatsens totala höjd är ca 350 c m, bredd 170 cm. Färger: Snickeriernas färger: guld , blägrä marmo- rering, vitt, svart , skär karnat ion ; mittfältsmälninge ns dominerande fä rger : blätt , rött, gulbrunt ; öve rstyckets målnings färger: gulbrunt , beige , grätt ; predellamäl- ningens färgskala överensstämmer i huvudsak med mittfä ltsmälningens, men är hä llen i mildare och bättre avstämda toner. Över huvud taget gör målningarna intryck av att vara utförda av olika konstnärer. Altaruppsatsen, liksom predikstolen, tillhörde ur- sprungligen S Olofs kapell i Stockholm , till vilket den skänkts 1675 (se nedan om pred ikstolen).a6 I samband med att detta kapell revs för a tt lä mna plats ä t Adolf Fredriks kyrka fö rsåldes altaruppsats och predikstol 1774 till Össeby kyrka i UpplandY 1776-77 förgylldes altaruppsatsen av C 0 Lindmark , och tavlan restaure- rades 1780 av målaren J Rinck. När Össeby kyrka över- gavs 1838 utbjöds altaruppsats och predikstol ännu en gäng till försäljning för I 00 riksdaler banco. Detta er- bjudande obse rverades av prosten Jacob Klingwall , som vid denna tid befann sig i Stockholm. Efter att ha besett de salubjudna föremålen skrev Klingwall ett 4- 795571 Eks1a kyrka brev till Pehr Wallgren , där han beskrev deras utmärkta beskaffenhet - »Nattvarden är i synnerh et ett mäster- ligt arbete» - och va rmt rekommenderade Wallgren att !äta inköpa säväl altaruppsats och predikstol som en ljuskrona för Eksta kyrkas räkning, i synne rhet som köpet dessutom i prishänseende vore synnerligen för- delaktigt. Detta förslag fö ll i god jord , och transaktio- ne n genomfö rdes 1840. Köpet ansågs mycket lyckat , och Wallgren nämner i si na anteckningar - icke utan stolthet - att »denna Altartafla är den enda i Oljefärg pä hela landet». Sedan altaruppsatsen kommit till Ek- s ta målades dess ramverk i vitt och guld , vi lken färg- sättning togs bort dä altaruppsatsen 191 3 restaurerades av arti sten Carl Wilhelm Pettersson . I Statens hi storiska museum förvaras en äldre altaruppsats av skulpterad och mälad sandsten (fig 6 1), bestående av predella, mittpart i med mälad tavla och tvä figurskulpturer samt överstycke med krönkartusch och vilande figurskulpturer. Predellan är sammansatt av profilerad baslist , ornamentalt mellanparti och övre , profilerad avslutningsli st. Vid sidorna plintlika för- kroppn ingar. Det mellanliggande partiet är dekorerat med en broskverksomgiven , längsträckt kartusch , pä mitten ett kerubhuvud. Pä ömse sidor rund kartusch inom broskverksram och ä förkroppningarnas framsida fruktgrupp . Ytterst avslutas mellanpart iet av volutor- nament. Mittparti et upptas av e n målning, föreställan- de nattvarden . Tavlan infattas pä sidorna av tvä pilast- rar, ornerade med mussla , kartusch och druvklase. Utanför rampil astrarna arkadbägar , under vilka stär vardera en friskulptur, till vänster Moses med lage ns tav lor, till höger Aron med uppslage n bok. Vid arkad- bägarnas yttersidor vardera en träkolonn , vilande ä 50 EK ST A KYRKA Fig 61. Altaruppsats av sand sten från 1667. Ursprungligen i Eksta kyrka , nu i SHM. Foto ATA. Sandstone reredos from 1667, made originally f or Eksra Church. Now in rhe Museum of Narional Anriquiries , Stock- holm. predellans förkroppning ; relativt högt , joniskt kapitäl. Ytterst sidostycken i broskverk med en kraftig öron- muss la i mitten. Pä mittpartiet vilar det rikt formade överstycket. Nederst profilerad baslist med förkropp- ningar , motsva rande kolonnerna. Pä basen står skrivet: OL VE PERSO ' · MYRE. 9. (?) . Upptill avslutas det av en profilerad list , som bär upp krönkartuschen med ett krönt spegel-C i relief och det skrivna årtalet 1667. Mätt: höjd 307 cm, bredd 281 cm. Färger: gråvitt , brunt , rödbrunt , grått , svart , vitt , guld , rött , rödskär karnation , gult; tavlan är hällen i mörka , mättade fär- ger; rödbrunt, rött , ockra mot grönsvart bakgrund. Tavlan är signerad av Jacob Riek. 38 Enligt 1830 års inventarium står i tavlans övre kant »H. Hans Peder- son» _a9 Till denna altaruppsats kan möjligen de båda kolonnetter ha hört , vilka nu pryder högaltaret. Till dessa kolonnetter hör även två runda, på över- och undersidorna tillplattade baser. Denna äldre altaruppsats beskrivs av Wallgren som varande av »Sten med ohyggliga figurer. Jag ville ger- ne hafva detta plumpa arbete borttaget och i dess ställe ett enkelt svart Träd ». Enligt uppgift bröt Wallgren med egna händer ner altaruppsatsen vid kyrkans om- byggnad. Efter ombyggnaden lades den upp pä sakri- Fig 62. Triumfkrucifi x skänkt till kyrkan 1787, deponerat i GF, Vi sby. Foto 1977. Rood . presented ro rhe church in 1787. no 11 · in rhe Gotland Museum. Visby. stievinden, där den fick ligga till 1885 , dä den depone- rades i Nordiska museet (inv nr: 50.715). 1943 överför- des den till Statens hi storiska museum (inv nr: 23003: 5). De runda kolonnettbaserna förvaras i Statens historiska museum under nr 23003 : 101. Altarskrank av trä , med överliggare och knäfall med röd sammet. Ingång frän norra kortsidan . Skranket är indelat i kvadratiska speglar , åtta på framsidan, två respektive tre pä kortsidorna. Mellan dessa speglar blommor, snidade i plattskärning. Ramverket målat i ljusbrunt och speglarna i mörkbrun marmorering, blommorna målade i vitt , rött och blått. Tillkommet i samband med ombyggnaden 1838-40. Ett äldre altar- skrank beskrivs av Wallgren som »ett illa arbetadt Trä- skrank». Bekännelsepall I ett inventarium frän 1730-talet omnämns »En pall som prästen ligger på när Skriftebönen Läses». Till 1784 års inventarium finns senare tillskrivet »En Skrif- teStol , på hvilken Predikanten nedfaller under Synda- Fig 63. Predikstol från 1675, ursprungligen tillverkad för S Olofs kapell i Stockholm. Foto 1977. Pulpit , 1675, made original/y for St Olav's Chape/, Stock- holm. bekännelsens avläsande». 1834 års inventarium om- nämner en »skriftstol », sannolikt samma som också förekommer som »Skriftpall » 1848, men som antecknas som oduglig och försåld 1858. Triumfkrucifix Triumfkrucifix , Kristusbilden av snidad och målad ek , korset av furu (fig 62) . Enligt inskription på korsets fot är krucifixet »Förärt af Elisabet Kolmodin föd Facht 1787». 40 Mätt : korsets höjd 166 cm, bredd 141 cm. Färger: vitaktig karnation, grönt, rödmelerat ländklä- I REDNING OCH INVENTA RI ER 51 de. Svart kors . Deponerat i Gotlands fornsal 1908 (inv nr : D.C . 47). Roosval 4 1 hänför krucifixet till » Rusticus» omkring 1500, medan af Ugglas42 anser det vara efter- reformatoriskt. Den nuvarande bemälningen torde ha tillkommit 1787 och möjligen härrör krucifixet i sin helhet frän samma tid. Predikstol Predikstol av snidat, målat och förgyllt trä (fig 63), bestående av polygonal korg med trappa och likaledes polygonalt ljudtak ; upphängd på långhusets norra vägg 52 EKSTA KYRK A omedelbart väster om det nordöstligaste fönstret. Kor- gen indelas i fyra fält, fla nkerade av kolonnetter med korinti ska kapitäl , vilande pä konsoler. Konsolerna sammanbinds av blomsterguirlander, och fär sin nedre avslutning i vindruvsklasar, hängande under korgen. Vindruvsklasarna sammanbinds av kartu scher, omgiv- na av växtornament. I kartuscherna, med guldtext pä svart botten , namnen pä de figurer som är fastsatta pä korgens fä lt. Dessa figurer , som står pä konsoler och omges av ornamenterade ramar, ä r frän vänster S Ja- Fig 64. Kristus som Salvator mundi (världens frälsare) , skulp- tur på predikstolens korg . Foto 1977. Chrisr as Saviour of rhe World, carved f igure 011 rhe pulpir. cob d ä med stav, S Johannes med kalk , Salvator mundi med klot (fig 64) samt S Paulus med svärd och bok , vi lket framgår av de ovan nämnda texterna. Ljudtakets sidor består av fyra fält med ornamentband , fl ankerade av fem änglahuvuden. Det kröns av fem smä obelisker , vilka flankerar fem ornamentomgivna kartu scher med inskrifter (fig 65). Inskrifte rna lyder frän vänster till höger: HERR ANS ORD FÖRBLIFWER EW INNERLIGA, IH S, SA HLIGE ÄHRO THE SOM HÖRA GUDS ORD OCH GÖMMA THET , XP (Kristusmonogram), CAPLAN EN H. OLOF LAR- SONA 0 och F. CATR I A GRÖNB ERG 1675 ;"1 samt där- under i ornamentbandet RESTAUR ERAD R 1913. Under ljudtaket hänger en fö rgylld duva. På vägge n under ljudtaket sitter e n rund träplatta med e n fö rgylld sol och Jahvemonogram. Trappans räcke är indelat i två romboida fä lt med vardera ett stort änglahu vud , avde- lade av ett orna mentband. Färger: guld , gråblå marmo- rering, vitt , svart , skär karnation . Beträffande predik- stolens ä ldre hi storia hänvi sas till vad som ovan sagts o m altaruppsatsen. Efte r kyrkans ombyggnad 1838 ha- de kyrkoherde Wallgren anhå llit hos Överintendents- ämbetet om att få placera predikstolen ovanfö r a lta- ret , fö r att på detta sätt vinna ytterliga re bänkrum , och lät på prov uppsätta den gamla predikstolen på denna plats. Detta arrangemang visade sig dock vara ur akus- tisk synpunkt mindre tillfredsställ ande, och Wallgren anhöll därför i stället om att få placera predikstol en »på karl sidan strax nedanföre a lta re t der den tillförne stått och derifrån såväl predikan som kyrkobönerna tydligen kunna höras, hvilket nu icke ä r fa llet». Detta bevilj ades av ämbetet. Man tänkte sig fö rst att låta till verka en enkl are predikstol av valnöt, och ritningar till en sådan uppgjordes av Fredrik Blom. Predikstolen skulle till- verkas av sni ckare n Lindström i Klintehamn , och ornament skull e bestä llas från Stockholm . Detta var red an beslutat och virke inköpt när e rbjudandet från Össeby kom . Lind ström fick då i stä llet i uppd rag a tt sätta upp de nyanskaffade inventa riern a på tidigare avtalade villkor. Emellertid uppstod tvi st i församling- en o m på vilken sida av långhuset predikstolen skulle Fig 65. Predikstolstrappans krön med inskrifte r. Foto 1977. Th e head af the pu/pit s tairs with in scriptions. I RED I G OCH I VENTAR IER 53 sä ttas upp. Efte r omröstning bes löts att de n mo t tidiga- re beslut skull e uppsättas på norra sidan. Efte r upp- sättningen målades predikstolen i vitt och guld . De ursprungliga fä rgerna togs fra m då pred ikstolen 19 13 restaurerades av Carl Wilhelm Pette rsson. Om den äldre predikstolens utseende vet man e ndas t att den enligt 1830 å rs inventarium hade sex bilder fas tsatta på de yttre hörnen , och att en fö rsil vrad du va hängde unde r ljudtaket. Vid en a uktion på öve rblivna kyrko in ve nta rie r , som höll s i socke nstugan den 5 o kto- ber 1840, fö rsåldes predikstolens korg och ljudtak till pros ten Wallgren och trappräcket samt underredet till en viss Hans Ga nström. Även du va n förså ldes vid det- ta till fä lle. I e tt inve ntarium från 1730-ta le t o mnämns »En pup- pel (pulpet?) på Predikstolen öfwerklädd med rödt Sammet fö rärt af handel sm/annen/ herr Lars Oxe n- waldt» ."14 Timglas I inventarie t från 1730-tale t o mnämns »Ett obrukeligit Timglas », senare ä r i ma rginalen till skri vet »Söndert ». I räkenskaperna 1744 utbeta las en summa fö r »Tim- meglasets fö rbätt rande efte r Jona Östling räc kning i Stockholm ». Timglaset förekommer även 1784, men i in venta riet 1834 omtalas det som söndrigt och seder- mera bortsålt som skräp. Bänk inredning Bänkinredningen , som är sluten , har på norra sidan ett kvarte r om 17 bänkar och i söder två kvarter ; tre bän- 54 EKSTA KYRKA [_ + kar öster om sydportalen och 12 väster om densamma (fig 39-40). I bänkarna finn s en sned psalmbokshylla och en fotbräda, dessutom hatthängare på södra sidan . Bänkkvarte rens överliggare är profilerad och målad i rött och grönt. Bänkdörrarna har spegla r med målade gröna akantusrankor på ljusgrön botten inom röd list , bä nkskärmarna har tre fä lt vardera med samma bemål- ning . Ramverk och bänkgavlar är målade med ljusbrun marmorering. På bänkgavlarna sitter fastsatta pilastrar av renässanstyp. Panel mot väggarna av ä ldre bänkdör- rar med akantusrankor i flera färger , huvudsakligen Fig 66. Korbänk med målningar av C F Dreutz 173 1. Foto 1977. Pe1111vi1h pai111i11gs by C F Dreutz, 173 1. Fig 67. Korbänkens östra ko rtsida med målning från 173 1, evange li sten Matte- us . Foto 1977 . Th e east gable oj the pe111 111ith a pain- ting executed in 173 1, St Ma11he111. blått och rött på brun botten , i speglarna. Bänkkvarte- rens insidor ä r ljust beigemålade . Mått: höjd 104 cm , sitthöjd 52 c m. Tre lösa bänkar av samma typ stå r i ringkammaren och tombågen. Den nu varande bänkin- redningen tillkom 1913 med bevarande av användbara delar av den gamla. Redan 1680 klagas det på att det inte ä r någon ord- ning i stolrummen . Vid 1690 å rs visitat ion omtalas en tvi st me llan församlingsborna och länsman Silkers , an- gående den nya bänk, som »salig kyrkoherde Hans» (Eistadius) låtit honom bygga längst fram i kyrkan framför kvinnfolksbänkarna. I visitationsprotokoll 1728 omtalas, att pastor föregående år låtit förfärdiga ett tjugotal bänkar på bägge sidor, och ny bänklängd upprättats. 1731 åtog sig C F Dreutz45 att måla de 29 nybyggda bänkarna »på samma sätt som den bäncken på Qvinenfolcksidan redan befinnes målad ». I räken- skaperna för år 1737 omtalas ytterligare »några nya bänckar bak i kyrkan, som på Kyrkans bekostning woro förfärdigade » (se ovan). Enligt räkenskaperna för åren 1781 och 1782 utbetalas arvode ti ll målaren för bänkarnas målning ,,, och i räkenskaperna för åren 1822-23 omtalas bänkarnas flyttning. »Bänckarne i kyrkan äro i godt stånd och bibehållas så i sitt g/am/la skick», påpekar Wallgren i sin skrivelse till Överinten- dentsämbetet 1838. Efter ombyggnaden samma år åter- insattes de gamla bänkarna efter ändringar, och det överblivna materialet såldes på auktion 1840. Vid korets södra vägg står en korbänk (fig 66). Den har på östra kortsidan ett och på långsidan fyra rund- bågiga fält med snidade ramar, flankerade av pilastrar, som på den övriga bänkinredningen. I fä lten är de fyra evangelisterna målade inom ovaler; på kortsidan Mat- teus (fig 67), på långsidan Marcus, Lucas och Johan- nes. Det fjärde bågfältet är målat med akantusrankor och utgör tillika dörr. Detta parti förefaller vara senare än bänken i övrigt. Västra kortändan är sammanbyggd med den övriga bänkinredningen. Profi lerad överligga- re, rödmålad. Färger i övrigt: ljusbrun marmorering, rött , vitt , gult, beige. Bänkens höjd 109 cm, längd 3 10 cm. Korbänken torde ha ti llkommit samtidigt med övrig bänkinredning 1727 och målats 1731 av C F Dreutz , men har byggts om 1838 och 19 13. 1805 utbetalas enligt räkenskaperna arvode till Rasmus Grymling för »chor- bänkarnas förfärdigande», och 1823-24 omtalas »gossebänkens ombyggnad », men dessa uppgifter tor- de röra andra , nu försvunna , bänkar i koret. Evan- gelistmålningarna konserverades 1913 av C W Petters- son. Sifferskåp, byggt vid korbänkens östgavel (fig 67), hållet i samma färgskala som den övriga bänkinred- ningen. Höjd 67 cm. Tillverkat 1913 . Läktare Läktare i väster , stående på åtta träpelare (fig 40). Läktaren nås via en trätrappa vid tombåge ns södra sida. Läktarbröstningen är indelad i 19 tvåsprångiga bågfält, det yttre språnget är spetsbågigt , det inre trifo- lieformat. Dessa bågfält är indelade i tre grupper, den mellersta om fem och de yttre om sju bågfält vardera , flankerade av fyra pilastrar. Enkel profilerad överligga- INREDN ING OCH I NVENTARIER 55 Fig 68 . Orgel tillverkad av Åkerman & Lund i Stockholm 1889. Foto 1977. Organ made by Åkerman & Lund. Stockholm , in 1889. re. Färger: guld , ekådring i tre olika bruna nyanser. Uppförd 1864 i nygotik efter ritning av Jacob Kling- wall. Läktaren ommålades 1889 i e nlighet med orgelfa- sadens färgsättning. Orgel Orgeln är byggd av Åkerman och Lund i Stockholm och anskaffades 1889 för en summa av 2 560 kronor. Disposition : Man. Borduna 16' B/D, Principal 8', Sali- cional 8', Rörtleut 8' , Octava 4'. Bihangspedal. Manu- al omfång C-fl, pedalomfå ng C-g0 , slejfl åda, mekanisk traktur och registratur. Spelbord på orgelhusets södra sida . Elektrisk fl äkt installerades 1955.46 Orgelfasaden är nygotisk (fig 68) med tre trifolieavslutade pipfält; ett högre spetsbågigt mittparti, fl ankerat av två pilastrar med korinti ska kapitäl och krönt med en spetsig gavel. 56 EKSTA KY RK A Fig 69. Dopfunt av sand sten, sannolikt utförd av Gertt Smitt 1642. Foto 1977. Sandstone font, made probably by Gert / Smitt in 1642. Fig 70. Inhuggna och ri stade inskrifter på dopfuntscuppans rand. Foto 1977. Carved and incised inscriptions on the edge ofth e bo1vl of the font . Fig 71. Fragment av dopfuntscuppa av röd aktig kalksten , 1200- talet. Foto 1977. Fragm ent of th e bowl of a reddish limestone font, /Jth century. Gaveln flankera s a v fyra små fia ler, två på mittpa11iet och två på de lägre, rundbågiga sidopartierna. Samma färgskala som på läktaren. Dopredskap Dopfunt av sandsten, beståe nd e av en grund , cirkel- rund cuppa, baluste1formad fot och kvadrati sk fotplat- ta på cirkelrund plint (fig 69) . Cuppa och fot är dekore- rade med renässansorna ment i låg plattrelief, med de nedsänkta fä lten målade i gråblått , svart och rött. Vid cuppans rand en slät vu lst. Inskrift på cuppans rand: G (bomärke) S 1642 (fig 70). Även ett flerta l andra inskrif- Fig 72. Rekonstruktion av den medeltida dopfuntscuppan. Uppm G Wiren 1978 . Reconstruction of the bo1v/ of the 1n edieval font. --------- -, --- --- - -- - - Fig 73. Dopfat av tenn , tillverkat av Mårten Michaelis, mäs ta- re i Visby 166 1- 1703. Foto 1976. Peivter baptismal bo1vl , made by Mårten Michaelis, master in Visby 166 /-1703. ter finn s här inri stade . Mått: höjd I 03 c m, cuppans diameter 63 cm. Det förefaller sannolikt att den ovan nämnda inskriptionen med bomärke betecknar mästa- ren Gertt Smidt , och att årtalet 1642 således skulle vara dopfuntens tillkomstår .'17 Två fragment av en dopfuntscuppa av röd aktig kalk- sten , förvaras i tornka mmaren (fig 71-72). Cuppan har varit cylindri sk med skränande underkant i likhet med funtar av den enkla typ som bevarats på ett flertal ställen både på Gotland och på fast landet. Cuppan omges av en bård med inri stade franska liljor. Cuppans diameter ca 64 cm. Inget avri nningshål. 1200-talet. Dopskål av tenn med godronnerad botten (fig 73). Diameter 36 cm. Enligt stämplar tillverkad av kanngju- taren Mårten Michaelis i Visby , verksam 1661-1703 . 48 Dopskålen är tidigast omnämnd i inventari um från 1751. INREDN ING OCH INVENTARIER 57 Fig 74. Nummertavl a, anskaffad 1755 , troligen tillverkad av Johan Hernell (senare förlängd nedåt). Foto 1977. Hymnboard, acquired in 1755 , made probably by Johan Her- nell (later extended dow111vards). Dopfat av förnicklad mäss ing , fl atbottnat. Inskrift på brättet: MARC . 10:14 . LÅTER BARNEN KOMMA T ILL MIG. Diameter 31 cm. Enligt stämmobeslut 1890 inköpt ge- mensamt med Sproge församling. Dopfat , åttkantigt av nysi lver, fl atbottnat. Inskrift på brättet : MARC. JO: 14. L ÅTER BARNEN KOMMA T ILL MIG. Diameter 25 cm. Stämplat »C. A. Kjernås». Nummertavla Nummertavla av snidat och målat trä med förs ilvrade siffror , upphängd i koret på södra väggen (fig 74). Det svarta sifferfältet omges av en svart ram med försilvra- 58 EKSTA KYRKA Fig 75 . Nattvardskärl bestående av kalk och paten av silver till verkade av J N Palm i Visby 1849 samt tennflaska anskaf- fad 1851. Schatullet av valnöt anskaffades 1841. Foto 1977. Co111111 union vesse/s , consis ting af a silver chalice and paten, made in 1849 by J N Pa/111 in Visby , and a pe11·ter flask acquired in 1851. The 111alnut case ll'as acquired in 1841 . Fig 76. Oblataskar av tenn , den vänstra tillverkad av Mel- chior Leftlers efterträdare i Visby 1838 , den högra av N A Santesson i Stockholm och anskaffad 187 1. Foto 1976. Pell'ter bread boxes, the one ta the left made by Me/chior Leffl er's successor in Visby , 1838, the other by N A Santesson in Stockolm and acquired in 1871. de bladornament och en smal röd kant samt kröns av tre stora, förgyllda och försi lvrade blommor och blad. Nummertavlan är i senare tid förlängd med ca 50 c m nertill. Mått: höjd 151 cm , bredd 70 c m . E nligt räken- skaperna anskaffad 1755. Nummertavlan är sannolikt tillverkad av snickaren Johan Hernell ,49 som gjort ett flertal liknande nummertavlor till gotländska kyrkor. Deponerad i Gotlands fornsal 1908 , men å terförd till kyrkan 1944. Nummertavla av trä , profilerad ram, må lad i svart och guld , krönt av sn idade växtornament. Mått: höjd 115 , bredd 72. Enligt räkenskaperna a nskaffad 1888. Förva ras på sakristievinden . I ett inventari um från 1730-talet omtalas »En num- mertafla med 40 Tennumrer» . 1745 omnämns » I Ny Nummertafla med förs ilfrade siphror af trä », vi lken dock redan 10 år senare tycks ha ersatts av den nuva- rande. Fig 77. Vinkanna av tenn, tillverkad av Melchior Leftlers efterträdare i Visby 1838 . Foto 1976. Pe1l'ter flagan , 111ade by Melchior Lejjler's successor in Vis- by , 1838 . Fig 78. Vinkagge av ek , anskaffad 1880. Foto 1977. Oak wine keg, acquired in 1880. N attvardskärl Kalk av delvis förgyl lt silver (tig 75) , höjd 25 cm, cup- pans diameter 13 cm, fotens diameter 14 cm. Enligt stämplar tillverkad av J N Palm, Visby , 1849.50 Paten av silver med förgylld översida, diameter 15 ,5 cm. En- ligt stämplar tillverkad av J N Palm, Visby , 1849. - Vinflaska av tenn , fyrkantig, höjd 8 cm. Enligt räken- skaperna anskaffad 185 1. - Kalk , paten och vinflaska förvaras i ett valnötsfanerat schatull , förmodligen det som enligt räkenskaperna anskaffades 184 1. Sockenbudstyg beståe nde av kalk , paten och oblat- ask av nysilver samt vinflaska av glas, förv arat i läder- klätt schatull. Kalkens höjd 6 cm, cuppans diameter 6 cm; paten 6 cm i diameter, oblatas k 6 cm i diameter, flaskans höjd 6 cm. Enligt räkenskaperna anskaffat 1887 , fl askan (från Kosta) och etuiet dock utbytta i senare tid. Två vinkannor av tenn (tig 77) , cylindriska, inåt svängd överdel och kupigt lock med profilerad knopp. Höjd 29 cm. Enligt stämplar tillverkade av Melchior Leftlers efterträdare i Visby 1838. 5 ' Vinkanna av silver , cyl indrisk, uppåt avsmalnande , på sidan prydd med Kri stusmonogram och med lock krönt av ett kors. Enligt stämplar tillverkad av T Eldh I NREDN ING OCH INVENTARIER 59 Fig 79. Vinkaraff av glas , anskaffad omkr 1870. Foto 1977. Glass wine carafe. acquired aro1111d 1870. 1968. Gåva 1968 av Eksta kyrkliga och Eksta lutherska syfö rening. Två oblataskar av tenn , cylindri ska; den e na med profilerad knopp , enligt stämplar til lverkad av Mel- chior Leftlers efterträdare i Visby 1838 (tig 76); den andra med rund knopp och något lägre välvning på locket, enligt stämplar tillve rkad av N A Santesson i Stockholm52 och enligt räke nskaperna a nskaffad 187 1. Vinkagge av ek (fig 78) , höjd 19 cm, diameter 13 cm. Enligt räkenskaperna anskaffad 1880. Karaff av slipat glas , mångkantig, höjd 36 cm, diame- ter 10 cm. 1800-talets senare del. Fyra likadana karaffer av glas med ingraverade an- kare , kors och kalk , allt inom strålgloria (tig 79); ins li- pade proppar med korskrönta glober. Höjd 34 cm , diameter 11 cm. Enligt inventarieförteckningarna an- skaffade mell an 1867 och 1872. 60 EKSTA KYRK A Fig 80. Brudkrona av förgyllt silver , tillverkad av C G Hall- berg i Stockholm 1948 . Foto 1976. S ilver-gift bridal crown, made by C G Hal/berg, S tockholm , in 1948. Försvunna nattvardskärl I 1594 års inventarium omnämns »Een förgyll kalk och di ske» och »Een tijn fl as ke om 2~ lod ». Dessa a nteck- nas senare som förstörda vid kyrkans brand , och i 1680 å rs inventarium omnämns som ersättning för den för- störda kalken »en liten af tenn », och dessutom har tillkommit »2 tenn fl askor then e na :\- s top then andra I stop» . I inventariet frän 1730-talet omnämns »En Thenflaska», »En Butellje», »En Kalk af silfv/e r/ för- gy ll uta n och innan », »En Patee n förgyll », samt »En kalk och faat af then som brukas vid berä ttningar (för- rättningar) med foder af bleck». I 1784 å rs inve ntarium omnämns »En Flaska af Then hvari hämtas vin ». 1828 anskaffas enligt räkenskaperna en sockenbudskalk av försilvrad mäss ing, förgylld inuti. 1830 års inventarium uppta r »En kalk och paten af silfver förgyld innan och utan med lnscription: förärt till Eista kyrcka af Lauren- tio Joh. Oxenwaldt53 och Elisabeth Joh . Eistadia A 1697 d. I augusti », den nyss nämnda sockenbudskal- ken av mäss ing , »En I sockenbudskalk I af Thenn med paten sönder och obrukbar», samt »En större Thenn Flaska». Den sistnämnda så.Ides 1838 enligt inventa- rieförteckningarna. Kalk och paten inbyttes 1848 med mellanskillnad mot de nuvarande. 1860 omtalas en mindre tennkanna, tillkommen sedan 1858 , men nume- ra försvunnen. Den ovannämnda sockenbud skalken av mässing fanns kvar ännu 1958 men har sedermera för- kommit. Den hade cylindrisk cuppa och rak fot. Fig 82. Th. Tvåarmad ljusstake av mässing , sannolikt 1700- talets senare del. Foto 1976. Right. Brass candles tick , probably late 18th century. Fig 81. Femarmad ljusa rm av mäss ing , anskaffad 1913. Foto 1977 . Brassfive-armed candle-bracket , acquired in 1913. Fig 83. Femarmad mässingskandelaber, skänkt till kyrkan 1895. Foto 1977. Brass candelabrum , donated to the church in 1895 . Brudkrona Brudkrona av förgyllt silver (fig 80), bestående av I 0 utåtböjda ståndare avslutade av safirer på ring med repstavsformade kanter , besatt med omväxlande safi- rer i runda infattningar och grupper med fyra små rubi- ner. Graverad text på ringen: TILLHÖR EKSTA KYRKA. Tillverkad av C G Hallberg , Stockholm. Gåva av ano- nym församlingsbo 1948. Ljusredskap Ljuskronor: - I. Ljuskrona av mäss ing med en krans om åtta armar, krönt av en dubbelörn. Höjd 60 cm. Torde kunna identifieras som den krona , vilken enligt räkenskaperna inköptes 1782. I ringkammaren. - 2-3. Två ljuskronor av mässing med två kransar om vardera 6 armar, krönta av dubbelörnar. Höjd 65 cm. Den ena hänger i koret , den andra längst i väster vid orgelläkta- ren . Av dessa torde den ena vara samma, som om- nämns i 1730-talets inventarium och som hos Wallin omtalas som »En mässing liuschrona med 2 rader gif- wen af Påwel wäfware»,54 och den andra den som INREDNING OCH I NVENTA RIER 6 1 Fig 84. Sjuarmad mäss ingskandelaber , anskaffad 191 3. Foto 1977. Brass seven-armed candlestick, acquired in 1913 . inköptes från Össeby 1838. - 4. Ljuskrona av mäss ing med två kransar om vardera 8 armar , krönt av en örn. Höjd ca 90 cm. Tillverkad av J Dahlström , Visby, och inköpt 1955. Hänger mitt i långhuset. - 5. Ljuskrona av mässing med en krans om 6 armar , krönt av en dubbelörn . Höjd 36 cm. Torde vara identisk med den lilla ljuskrona som enligt byggnadskommitteprotokoll skänktes av byggnadskommitten och kyrkvärdarna 1841. I sakristian. - 6. Ljuskrona av trä och pa- pier-mache med gipspåläggningar; med 4 ljusarmar om vardera 4 ljus , blåmålad och dekorerad med guldorna- ment och förgyllda stående änglar av papier-mache; diameter ca 70 cm. Enligt visitationsprotokoll skänkt av sjökapten J Bandelin mellan 1860 och 1867 . Skadad , förvaras på sakristievinden . I 1594 års inventarium omtalas »Een liwse krone» med senare tillskriven anmärkning »forderfwit ». Sam- ma ljuskrona omnämns i 1680 års inventarium som »alldeles borta». Ljusarmar: - I. Två femarmade ljusarmar med run- da plattor (fig 81). Längd 38 cm, plattans diameter 26 62 EKSTA KYRK A cm . På östra vägge n på ö mse sidor om altaret. - 2. Nio trearmade ljusarmar med rund a pla ttor. Längd 30 cm , plattans diameter 20 cm. På långhusets norra och södra väggar. Samtliga ljusarmar är enligt räkenskaperna in- köpta från Marcus Ax 191 3. Lj usstakar: - I. Fyra trearmade ljusstakar av mäs- sing med svarvade träskaft. Höjd 36 cm. Fastsatta i läktarbröstningen. Enligt beslut anskaffade 1913. - 2. Två femarmade mässingskandelabrar (fig 83) med pro- file rade skaft och rund kula, höjd 45 cm. Enligt inskrift skänkta av 1895 respektive 1897 års nattvard sungdom . - 3. Två sjuarmade mässingskandelabrar (fig 84) med profilerade skaft och rund kula, höjd 61 cm. Stämplade MAK GE FLE. Inskrift på kulorna EKSTA KYRKA ÅR 1913 . Enligt räkenskaperna anskaffade 1913. - 4. Två två- a rmade ljusstakar av malm med rund platta , höjd 32 ,5 c m. - 5. En tvåarmad ljusstake av mäss ing med ge- nombrutet skaft (fig 82) , höjd 30 cm. Sannolikt från senare delen av 1700-talet. Jfr SvK , Sm bd Il: 2, fig 160. - 6. Två ljusstakar av tenn med rund platta , höjd 20 cm. Enligt inskrift gåva från EKSTA-S PROGE SL KF. AV D. 1959 . - 7. Fyra ljusstakar av tenn med fy rkantig platta , höjd 13 cm . En ligt stämplar tillverkade 1965. - 8. Sex träkandelabrar , sk dekorationsljusstakar, använda vid begravningar , med svarvade skaft, svart- lackerade. Enligt räkenskaperna inköpta 1951 från J Nordins träsvarveri i Jönköping. I 1594 års inventarium omnämns två »tinne liwssta- ger» med senare kommentar »förbränt , men sa. H . Lar hafwer sedan förärt til kyrckian twå stora li ussta- kar och sal. hustru Ingrid (?) gifwit I liten stake». I inventariet frå n 1730-talet omtalas »En liusstaka af bleck med fem pipor», vilken enligt ti llägg till 1784 års inventarium haft inskriptionen IHS , samt två ljusstakar av trä . Dessa senare omtalas 1834 som »odugliga». En ligt räkenskaperna sistnämnda år anskaffades ljus- pipor av förtent bleck . 1838 försåldes en ligt räkenska- perna bleckstaken och tennstakarna infördes en ligt byggnadskommittens beslut till Visby för att omarbetas till två vinkannor och en oblatask (se ovan). Samma år talas om att beställa » 8 eller I 0 Stakar af Träd till Altaret som sedan målas med Gul Oljefärg». Enligt räkenskaperna anskaffades 1889 »en ljusställning till kyrkan». Textilier Antependier: - I. Av röd sammet med applikationer och guldbroderier, på mitten kors med rundel. I run- deln Guds lamm i guldbroderi på blå botten , kring korset sil verstrålar. På ömse sidor om korset A och 0 i Fig 85. Predikstolskläde av röd vadmal med applikationer i vitt och guld , sannolikt från 1800-talets mitt. Foto 1977. Altar cloth. red frieze with white and gold applique, probably mid-19th ce11tury . guldbroderi på blå botten inom rundlar , fransar nertill. Höjd 75 c m, längd 190 cm. Komponerat av C W Pet- tersson. Gåva till kyrkan 1913. - Av grönt ylle med broderier i fyra färger. Höjd 90 cm , längd 230 cm. I kanten invävt : »GH-AMH-51 » (Gotland s hemslöjd , Ann-Mari Hoke , 1951 ). Inköpt enligt stämmobesl ut 1950. - 3. Av violett ylle med broderat kors i svart och s ilver. Höjd 90 cm, längd 230 cm. I kanten invävt »Konsthantverk LA 1960». Gåva av anonym 1960. - 4. Av vitt ylle med broderi i guld, gu lt och grönt. Höjd 90 cm, längd 230 cm. I kanten invävt »Konst- hantverk LA 1961 ». Inköpt enligt stämmobeslut 1961. Mässhakar: - 1. Vändbar mässhake av ylle , på ena sidan vit med applicerat kors i gulvitt och blått med guldbroderier samt guldbroderad rundel ; på framsidan guldbroderat Kristusmonogram inom gulgrön rundel ; den andra s idan är röd med på både rygg- och framsida applicerat kors i gröna , gröngula och grönblå nyanser, på ryggsidan kors samt fisk i broderi. Enligt räkenska- perna inköpt 1938. - 2. Av grönt ylle med applicerat vitt kors med broderier i gult och blått. E nligt påskrift tillverkat av Libraria 1944. Fig 86. Kollekthåv, skaft och ring från 1700-talet, påsen av grönt ylle tillkom 1958. Foto 1977. Col/ection bag . The shaft and ring date ji·om the /Bth ce111ury, ivhile the green 111001/en bag was made in 1958. Stolor: - I. Vitt band utan dekor. - 2. Av grönt band utan dekor. Predikstolskläden: - I. Av röd vadmal med vita applikationer: Jahvemonogram inom triangel med sil- verbroderade strålar och med bård symboli serande en törnekrona (fig 85). Höjd 110 cm , bredd 87 cm. 1800-ta- let. Använt även som antependium. - 2. Av röd sam- met med guldfrans. Början av 1900-talet? - 3. Av grönt ylle med broderat kors i fyra färger, bredd 42 cm, höjd 47 cm. Enligt räkenskaperna inköpt 1958. - 4. Av violett ylle med broderat kors i silver, bredd 42 cm, höjd 47 cm. Tillverkat av Konsthantverk LA 1961. Gåva av anonym 1%1. - 5. Av vitt ylle med broderier i guld, gult och grönt. Bredd 42 cm, höjd 47 cm. Tillverkat av Konsthantverk LA 1961. Inköpt 1%1. Kormatta i gulvita och bruna nyanser. I kanten invävt »GM AMH » (Gotlands hemslöjd , Ann-Mari Hoke). Inköpt 1952. Ligger innanför altarringen. Matta i sakristian . I kanten invävt »MB GH » (Moni- ca Bertilsson , Gotlands hemslöjd). Gåva 1959 av f hemmansägaren Karl Pettersson , Uggårds och f järn- vägsarbetaren Albert Wahlgren , Hägur. Försvunna textilier I 1594 års inventarium omnämns bland annat »Een rnd t10iels missehagel. 55 Een Recklin56 Handwge eller I RED I G OCH INVENTARI ER 63 faeger - ij. 57 Een huid sard ings missehagel 58 och en missesaerk». Alla dessa textilier antecknas senare som uppbrända; om särken uppges att den innan branden blivit omgjord till altard uk . 1680 års inventarium upptar dessutom ytterligare två altardukar, som också upp- bränts , samt ännu en altarduk , »utsijrt med hwijt söm », även den uppbränd. I inventariet från 1730-talet upp- räknas bland annat: » I. En Röd gammal Mässhake med oäckta gullspetsar. 2. En gammal obrukelig af halfsi- den. 3. En gam mal mässkiorta. 4. En ny Altarduk av Damast dräll. 5. En gammalt Altarduk med en Servet. 6. En Rödt kläde som ligger underst på Altaret. 7. En gammalt handkläde som hörer till funten. » Nr 1-4 an- tecknas senare som försålda , nr I och 2 1751 och nr 3 1755. 1745 anskaffas enligt räkenskaperna »En ny Sammets mässhake med Silver spetsar». 1768 inköps » Wallmar till I hyende wid Altaret ». I 1784 års inventa- rium uppräknas »Altarduken och därunder et rödt af valmar. Mässhaken af rödt manchester och mässkjor- tan , et handkläde vid funten . En lång dyna på graderna , af rödt valmar». Senare finns tillskrivet »2ne et rödt och svart Pullpet kläde». Mässhaken är enligt senare till skrift i 1834 års inventa rium »såld, oduglig». Pul- petklädena uppges på samma ställe vara avskrivna 1891. Vid visitationen 1848 hade kyrkan ingen mässha- ke, däremot har tillkommit bl a » I broderad slöja». Ännu 1917 fanns ingen mässhake , varför en fond då bildades för inköpande av en sådan. Kollektredskap Ett par kollekthåvar (fig 86) med påse av fodrat grönt ylle med guldbroderier, mässingsbeslag och bjällra, på svarvat träskaft, målat i brunt , blått och grått. Längd 177 cm, påsens diameter 12 cm, påsens djup 23 cm. Renoverade 1958. Tidigare klädda med svart sammet med s ilvergaloner. Förmodligen identiska med de »2ne Nya håfwar af Sammet med klockor förärte af pas tor- skan Elisabeth Kol mod in », vi lka för första gången nämns i inventa riet från 1730-talet. »2 Collecttatlor» omtalas i inventariet från 1730- talet. Dessa är enligt senare anteckning i 1834 års in- ventarium avskrivna 1891. Gravminnen Epitafier: - I. Av sandsten, flankerat av figurskulptu- rer(fig 87,2 1).0mfattningen består av dels två vertikal- lister, den övre med mittförkroppning, bärande årtalet 1667, och indragna ä ndpartier, den nedre försvunnen och ersatt av en enklare li st av trä ; dels sidostycken i broskverk med hängande vindruvsklasar. Tavlan , vars nedre del är defekt , inramas av en profilerad list med rundbågigt övre mittparti ; i sv ickelfälten kerubhuvu- 64 EKSTA K YRK A den i hög relief och å själva bågen oval broskverksin- ramad kartusch med inskriften H PEDER HA S/E I LI - SEBETH LA RS DAA TTER. I fältet målning föreställande två män och två kvinnor i dräkter med pipkragar, samt- liga med knäppta händer. Över deras huvuden sym- metriskt upphängt draperi , under vars centrum skym- tar en strålande sol med Jahvemonogram . De flanke- rande figurerna står på postament, som vilar på konso- ler i form av broskverksornament med nedhängande vindruvsklase . Till vänster stå r Moses med lagtavlor- na , till höger Aron med rökelsekar i handen. Över- stycket och nederstycket finns numera inmurade i kor- portalens vimperg; överstycket är rundat upptill och prytt med en snäcka med frukter på ömse sidor, neder- stycket har en kartusch , omgiven av broskornament och draperier samt nederst ett klot , avslutat med en Fig 87. Epitafium av sand- sten över kyrkoherden Peder Hansson , död 1667 , och hans hustru Lisbeth Larsdotter. Rekonstruktionen av krönet osäker . Deponerat i SHM . Foto SHM 1977. Sandstone tablet in memory ofVicar Peder Hansson, t l667 , and his wife., Lisbeth Larsdoller. Th e reconstruc- tion of the head is uncertain. Now in the Mu seum of Na- tional Antiquities, Stock- holm. dödskalle. På överstycket har vilat två keruber med dödskallar, flankerande krönet. Detta är utformat som ett på en dödskalle vilande timglas , i bakgrunden ett par vingar. Epitafiets bredd ca 140 cm. Färger: ljusröd karnation , gråvitt, guld , gråsvart , grått , rödbrunt , gul- vitt. Kartuschinskriptionerna i guld på svart botten. Färgerna mörknade och delvis avflagnade. Deponerat i Nordiska museet 1885 (inv nr: 50.716) , i Statens histo- riska museum 1943 (inv nr: 23003: 100). Epitafiet är uppsatt till minne av kyrkoherden i Eksta och Sproge Peder Hansson och hans familj . Inskrifter- na lyder enligt Wallin: 59 »H. Peder Hans0n . Lisbeth LarsDotter. Nedanföre står. På samma tatla: Mors. Tua. Mors Chri . Frag. Terra . gloria. Coeli. Et. Dolor. inferni sunt meditanda tibi. Vive. Diu. Sed. Vive. Deo. Nam. Vivere. mundo. Mortis . opus. ViYa. est. vivere. vita. Deo. Qviequid . erit. tandem. mea. Spes. est. uni- ca. Christus. Huic. vivo . Huic. moriar. cate ra . cura . nihil. Qvid. valet. hic . mundus. quid. gloria. quidve . Triumphus! Post. miserum . funus . pulvus. et. umbra. sumus. » (= Du död , Kristus är din död. Jorden är för- gänglig. Du bör betänka himlens härlighet och helve- tets pläga. Lev länge men lev fö r Gud , ty att leva för världen är dödens verk , men att leva för Gud är det levande livet. Vad som än sker, är Kristus till s ist mitt enda hopp. För honom leve r jag, för honom ska jag dö . I övrigt frågar jag efter intet. Vad betyder denna värld , vad äran , vad framgången? Efter den sorgliga döden är vi stoft och skuggor. ) - 2. Av sandsten (fig 88) . Epitafiet består av en stor oval kartusch med målat figurmotiv inom bros k- INREDNING OCH I VEN TARIER 65 verksram med två flankerande kerubhuvuden. Kar- · ~ tu schens målade framställning återger Gud Fader omgi- ven av keruber, vilka frän molnen skådar ner på två bedjande , mot varand ra vända barn , en gosse och fli cka i 1600-talsdräkter. Ovanför den stora kartuschen finns en mindre , oval kartusch med otydlig inskrift ; denna flankeras av keruber sittande på var sitt sned- ställt postament , som vilar pä den stora kartuschens ramverk. Krönet består av en bladomgiven, på enkel baslist vilande rund platta med årtalet 1842 senare in- hugget, ovanpå vilket ett timglas står. Baslisten vilar på ett kvadratiskt solur , vilket numera sitter inmurat i korportalens vimperg. Nederstycket består av en profi- lerad platta , som bärs upp av en hjärtformad kartusch med broskverksram, nedtill avs lutad av tre vindruvs- klasar. Färger: gråvitt , guld , gråsvart , rödbrunt , gul- vitt. Kartuschinskriptionerna i guld på svart botten . Färgerna mörknade och delvis avflagnade . Deponerat i Nordiska museet 1885 (inv nr: 50.7 16) , i Statens hi sto- riska museum 1943 (inv nr: 23003: 100). Vid depositio- nen har de båda epitafierna I och 2 fel aktigt samman- blandats och hopsatts till ett enda epitafium. Vilket krön som hör till vilket epitafium är dock osäkert. Epitafiet är sannolikt uppsatt till minne av ett par barn till kyrkoherde Hans Pedersson Eistadius och hans hustru. Inskrifterna lyder enligt Wallin :60 »Rom . 14: Sive vivimus sive morimur. Domini sumus. H.H.P .S. M.A.D. (Herr Hans Pedersen. Margaretha Andersdotter.) Nedanföre på samma tafl a. Ad lecto- rem . Pallida nos rapuit pueros aetate tenellos, Mors instabilis nos documenta sumus. Sic visum est Domi- no fas est quod debita poscit. Colloquio at fruimur contuituque Dei . Atque parentes jam valeant junge- mur - - - Buccina coelestem cum canitante Thro- num , Anno 1665 .» (=Evad vi leva eller dö, höra vi Herren till. Till läsaren . Den bleka döden har ryckt 5- 79557 1 Eksta kyrka Fig 88. Epitafium av sandsten över ett par barn till kyrkoher- den Hans Pedersson Eistadius , 1670-talet? Krönets utform- ning osäke r. Deponerat i SHM . Foto SHM 1977. Sandstone tablet in memory of two children of Vicar Hans Pedersson Eistadius; 1670's? Th e reconstruction of the head is U1:certain. Now in the Museum of National Antiquities , S tockholm. bort oss gossar i späd ålder. Livet är osäkert , därom är vi vittnesbörd . Sä har behagat Herren; det är rä ttmä- tigt , att han återkräver länen . Men vi gläder oss ät att samtala med Gud och skåda honom . Och nu farväl till föräldrarna. Vi skall förenas - - -? År 1665 .) (Texten ofullständig mot slutet och därför svärtolkad .)6 ' - 3. Av sandsten , tavlan saknas (fig 89). Ramverk med fl ankerande evangeli ster på konsoler och triangulärt överstycke med två figurskulpturer och krönande ke- rub . Tavelomfattningen består av släta vertikallister med förkroppad kant , upptill avslutade med ett ut- svängt, volutliknande broskornament , frän vilket ned- hänger en fruktguirl and. Baslisten vilar pä en bred broskverksornerad konsol med mittkartusch , nedtill avslutad av draperi. Mot det triangulära överstyckets sidor vilar två rustningsklädda , skäggiga män med per- spektiviskt förkortade ben, och ä den avskurna spetsen står en kerub med bägge armarna fattande om ett kors. 66 EKSTA KYRKA Fig 89 . Epitafium av sand sten öve r kyrkoherde Hans Peders- son Eistadius, död 1680 , oc h hans hu stru Margareta Anders- dotter. Deponerat i SHM. Foto SHM 1977. Sandstone tablet in memory of Vicar Hans Pedersson Eista- dius , t /680, and his wife , Margare ta Andersdo11er. Now in th e Museum af Nationa l Antiquities, Stockholm. T riangelfältet är ornerat med en oval, ligga nde kar- tusch , omgiven av palmkvistar. Den otyd liga inskriften nämner årtalet 1680. De fl ankerande figurerna , Johan- nes och Matteus, med respe ktive symbol , står på kon- soler, som är dekorerade med kerubhuvuden i relief. Mått: höjd ca 250 cm, bredd med evangelistfigurer ca 150 cm. Färger: rött , gråv itt , svart , guld . Målningen är fragmentari sk. Deponerat i Nordiska museet 1885 (inv nr: 50.808) , i Statens historiska museum 1943 (inv nr: 23003: 102). Till detta epitafium hör möjligen också ett kerubhuvud , som till sammans med de båda vilande keruberna från epitafium nr 1 och krönstenen till nr 2, samt två i ändarna tillpl attade klot , finns deponerade i Statens historiska museum sedan 1943 (inv nr: 23003: 101) , (Nord iska museet 1885 , inv nr 50.715). Ep itafie t är u_ppsatt till minne av kyrkoherden i Eksta och Sproge Hans Pe_dersson Eistadius och hans familj . Inskriften lyder enligt Wallin :62 »Anno 1680 H:Hans Pedersen i Eistad. Margaretha AndersDatter. » Tavlan beskrivs i 1830 års inventarium som »en målning före- stä llande 9 personer 6 m/än/ k . och 3 q/vinnor/ k. ». Gravstenar: - I. Av grå kalksten (fig 90), trapezoi- dal , på mitten prydd med en inhugge n kalk och ovanför denna en oblat. Längd 192 cm, bredd upptill 68 cm , nerti ll 11 5 cm. Spräc kt. Stenen torde vara lagd över en präs t. 1200-talet? Ligger vid kyrkans södra sida utanför korportalens ursprungliga plats övertäckt av grus, framtagen för undersökning 1976. - 2. Av ljusgrå kalk- sten (fig 91), skränande kanter, med inri stat kors i enkelt utförande. Hårt nött och vittrad. På korsarmar- na och foten spår av runinskrift. Endast 4 runor har kunnat tydas: ... ek ... b--u ... Medeltida . Längd 150 cm, bredd 50 c m. Vid sakri sti ans östra gavel.63 - 3. Av kalksten , lagd över prosten Israel Kolmodin 1709- 1780,64 hans son, prosten Gustaf Kolmodin ( 1755-1833) ,<'5 hans sonsonson , jägmästaren i Orsa Lars Gustaf Israel Kol mod in ( 1875- 195 1), samt dennes hustru Elisabeth Kolmodin ( 1889-1973). Längd 235 cm, bredd 176 cm. Vid sakri stians östra gavel. - 4. Av kalksten , lagd över kyrkoherde Michael Kolmodin ( 1745-1805).66 Längd 235 cm, bredd 168 cm. Vid sakri- stians östra gavel. - 5. Stående , obearbetad sten , röd- aktig granit , på liggande sockelsten av samma material och av liknande utseende , rest över prosten Pehr Wall- gre n ( 1798- 1856). Höjd ca 150 cm. Sydöst om kyrkan. - 6. Ståe nde sten av rödaktig kalksten, rest över kyr- koherde Lars Henrik Lyth ( 18 14--79).67 Höjd ca 160 cm . Strax söder om föregåe nde. Följande gravhällar stå r inmurade i östra kyrko- gård smurens insida från norr till söder: - 7. Av kalk- sten , nött , oläs lig så när som på bokstäverna M - - - . - IP . Längd 175 cm, bredd 125 cm. - 8. Av kalksten , lagd över Johan Johansson, »Lillemellinges» ( 1708-75) och hans hustru Margareta Göransdotter ( 1711-70). Längd 195 cm, bredd 140 cm. - 9. Av kalksten , hårt nött och i huvudsak oläslig. Evangelistsymboler i hör- nen, i mitten bomärke inom kartusch. Nedanför kartu- schen årtalet 1752. Längd 220 cm, bredd 138 cm. Troli- gen lagd över Lars Båtel sson och Lars Andersson , Bopparve, båda död a 1752. 68 - 10. Av kalksten , nött, oläslig. Inhugget bomärke för Bopparve gård. Längd 200 cm , bredd 137 cm. - 11 . Av kalksten , ornerad med spegel , nött och vittrad , oläs lig så när som på fragment av latinsk text och årtalet 1704. Längd 207 cm, bredd 138 cm. Möjligen lagd över kyrkoherden Lars Hansson Oxenwaldt ( 1643-1721) och hans familj. 69 - 12. Av kalksten , nött och vittrad , oläslig. Längd 188 cm , bredd 130 c m. - 13. Av kalksten, lagd över hustrun Gertrud Fig 90. Gravhäll av kalksten , på mittfälte t kalk och korsmärkt oblat , prästgravsten , troligen frän 1200-talet. Foto 1978. Limestone burial s tab , in the middle a chalice and a 111afer 1vith a cross. In m emory of a priest . probably 13th century . Hansdotter, Burge (d 1702). Längd 187 cm , bredd 125 cm. - 14. Av kalksten , textband längs kanterna , evangelistsymboler i hörnen , lagd över kyrkvärden Christopher Hansson Polhammer, »Storemellings » (d 1766) och hans hustru Karen PD (d 1732). Längd 208 cm, bredd 135 cm. - 15 . Av kalksten , nött , till största delen oläslig, evangelistsymboler i hörnen , textband längs kanterna , spegel i mitten . Längd 215 cm , bredd 160 cm . Möjligen lagd över kyrkoherden Hans Peders- son Eistadius (d 1684) .70 - 16 . Av kalksten , lagd över kyrkoherden Peder Hansson (d 1657), i hörnen evange- listsymboler , längs kanterna textband med bibelcitat (Apokal XIII) , i mitten kors och dödskalle , omgivna av texten HODIE MIHI , CRAS TIBI (=idagjag, i morgon du). Längd 208 cm , bredd 145 cm. - 17. Av ka lksten , nött och vittrad , lagd över kyrkoherden Pehr Pehrsson Lyth (1676-1744), hans hustru Helena Hammarin (d 1741), INREDNI G OCH I VE TAR IER 67 Fig 91. Gravhäll av kalksten med fragmentari sk runinskrift , medeltida. Foto i ATA. Burial stab, li111 es to11e. 1vith a ji-ag me11tary ru11ic i11scription; m edieval. och deras dotter , Israel Kolmodins hustru Anna Catha- rina Lyth (d 1744) . Längd 225 cm, bredd 147 cm . - 18. Av kalksten , lagd över Johan Polhammer, »Storemel- lings » (d 1749) , och hans hustru Margareta Andersdot- ter Dominik (d 1748). Längd 195 cm , bredd 130 cm. - 19. Av kalksten, lagd över Lars Larsson , Rond arve, och hans hustru Catharina Jacobsdotter, daterad 1796. Längd 185 cm , bredd 120cm. - 20. Av kalksten , nött , oläslig så när som på enstaka bokstäver och å rtalet 1765. Längd 205 cm , bredd 125 cm . - 21. Av kalksten , nött , oläslig. Längd 192 cm, bredd 11 2 cm . - 22. Av kalksten, nött , oläslig. Längd 197 cm, bredd 124 cm. - 23. Av kalksten , nött , oläslig. Längd 186 cm , bredd 105 cm. - 24 . Av kalksten , nött , oläslig. Längd 195 cm , bredd 127 cm. - 25 . Av kalksten , lagd över Lars Ja- cobsson, Käbbe (d 1746) och hans hust ru Christina Larsdotter (d 1734). Längd 185 cm , bredd 130 cm . - 26. Av kalksten , lagd över Anders Andersson , Toms- arve ( 1712-74) och hans hust ru Brita Hansdotter (f 1722). Längd 200 cm, bredd 130 cm. Följande gravstensfragment förvaras i tornk amma- ren: - 27. Fragment av gravhäll av sandsten, hörn med en blomma och del av textband. Fragment av text »TRE ... DOTT/ER/» . - 28. Fragment av gravhäll av kalk- sten , hörn med evangelistsymbol , senare huggen inåt- buktande rundning. Flera av dessa gravstenar har tidigare lega t inne i kyrkan , där numera inga gravstenar finns . I inventariet 1830 omnämns Pehr Pehrsso n Lyths gravsten i sakri- stian , Lars Oxenwaldts vid södra s idan om altaret , samt Hans Pedersson Eistadii och ännu en präs tmans , 68 EKST A KYRK A ~;: ~;;: ~:;;:.;,-" "'~· ,??,;,,;,.,,, ,.{,,-,?+·-< ~'f. p.,.,;, ~1 . ""/, · / c ( /'{ a.. · ~/. 7 . .., . .,.,,?. . 'h"t' ' ..., , 7.:'tf,~ . · t;/f~ .>.~.1~ '"- . "''lin~: ; tno/11i\q1 :ffsrMfno/: ;r r~·~.., f ;t r~~ 1~/i : ~ ,,..,,,,;,~ 1-l'u.I. :fc.,,-,_"..la. t d rrt'lfl : 'tll"if'l : Y'f P-l i HIT": .r'./,;J " 'f.r{+ 11'.-ID l\P.:f>/"/H· f'M ~ ~ 1"1'11- , _.,. Y1 1H-tl\H ~ V./ " - nrttt ·~ 't'-t+• 'YIHWf'I . !- - - 1-H'i''tfl -tW/'I~- ! ~'l'Hfi'fl t - TI - -- -'1V /\..J't' f I - t- -d ._,, /. " / 70 /l 0 ~ • """"-·"';".., ... ~· · ~v- ,... ... , . ~vv /,,..~ / ... ~ / ..... .,,vv..,,-.,..,,,.,....,. tM-.-v ...... r'.u~ .... ~ -l'vc ~,. ~JJ /----·/-' ;. ··~·J..-./.:.,. Fig 92. Medeltida gravsten med runinskrift , nu försvunnen. Efter teckning av J Wallin i KB. Medieval graves tone with a runic inscription , now /ost. After a drawing by J Wallin. förmodligen Peder Hanssons, tillsammans med 5 oläs- liga på ej närmare angivna platser i kyrkgolvet. Dess- utom omtalas 33 gravstenar på kyrkogården . Enligt en trad ition begravdes Pehr Pehrsson Lyth , som varit fältpräst i Karl XII:s tid , i sin karolineruniform med full utrustning. Vid grävningar på den gamla sakristians plats 1955 påträffades i en grav ett betsel av järn , en karolinervärja och handtag till en ki sta. Värjan och ki sthandtagen lades åter ner i graven , medan betslet tillvaratogs och förvaras nu i tomkammaren. 7 1 Mått: längd 18 cm , bredd 15 cm. Detta fynd torde kunna anses som ett belägg för traditionens sannfärdighet. Försvunna gravstenar med runinskrift - 1. Gravsten , enligt uppgift i Worms Monumenta Danica 1643 liggande i golvet framför koret. Den har senare icke återfunnits. Texten löd i översättning: »Botvard i Snoder lät göra denna sten över sin husfru Botaid till Eksta. »72 - 2. Gravsten. Stenen låg ännu 1830 framför södra långhusportalen men har senare förkommit. Den var tydligen redan vid 1700-talets mitt mycket sliten . Den omtalas av Linne 1741 , Wallin , Hilfeling 1799 och Ekdahl 1826. Enligt skiss hos Wallin (fig 92) hade stenen samma form som de gamla got- ländska bild stenarna, och det är inte osannolikt , att det verkligen varit en sådan. Av texten kan i de äldre läsningarna endast urskiljas enstaka ord , men ingen sammanhängande text. 73 - 3. Gravsten. På Linnes tid låg stenen på kyrkogården , mot öster. Den omtalas endast av Linne och Wallin utan närmare beskrivning Fig 93. Medeltida gravstenar med runinskrifter (nu försvun- na). Efter teckning av P A Säve , i UUB. Medieval graves tones with runic inscriptions (now /ost). After a dra wing by P A Sä ve. av utseendet. Sannolikt är den identisk med den sten, som enligt Säve 1877 fanns inmurad i brygghuss pisen i Eksta prästgård men senare förkommit. Enligt Linnes och Wallins läsningar löd texten i översättning: »Herre .. . min ande . Du har för lossat mig , Herre , sanningens Gud. »74 Böcker Eksta och Sproge kyrkors gemensamma bokförråd förvaras i ett skåp i Eksta kyrkas sakristia. Bland böckerna kan nämnas fö ljande: - I . Biblia ... (Carl Xll :s stora kyrkobibel). Stockholm 1702-03. Folio. - 2. Biblia .. . (Gezeliernas bibelverk) . 75 Stockholm och Åbo 1711-27. 3 volymer. Folio. Fuktskadade . - 3. Biblia ... (på danska). Köbenhavn 1744. 8:0. Enligt ti ll skrift skänkt av P Wallgren 1840. - 4. Biblia ... Linköping 1762. 8:0. I präs tgården. - 5. Det Nya Tes- tamentet ... Provöversättning. Strängnäs 1816. 4:o. 2 ex. - 6. Hand-Bok, ther uti är författat ... Stockholm 1693 . 4:o. - 7. Hand-Bok ... Stockholm 1772. 4:o . 2 ex , I defekt. - 8. Hand-Bok ... Norrköping 1811. 4:o. 2 ex. - 9. Kyrkio-Lagh och ordning ... Stockholm 1687. 4:o . - JO. Kyrkio-Lag ... Stockholm 1712. Smal 12:o. Namnteckning Petrus Lyth. - 11. Koralpsalm- boken , Stockholm 1697. 4:o. Defekt. Har enl igt till- skrift ursprungligen tillhört Levide kyrka, »ankommen 1699», samt Gerum kyrka 1777. I präs tgården. - 12. Koralpsalmboken , Stockholm 1774. 4:o. - 13 . AfThen Swenska Prof-Psalmboken ... 1-2. Stockholm 1765 . 2 volymer. 8:0. Del 2 defekt. - 14. Förslag till Kyrko- Sånger , För Swenska Församlingen . . . Upsala 1793. - 15. Evangelier och epistlar ... uo 1773 . 4:o. - 16. Förslag till en förbättrad Evangelii-Bok ... Stock- holm 1817. - 17 . a. Muller , A, De Eclipsi passionali disqvisitio. U o 1674. b. Densamme , Speciminium Si- nicorum A M Greiffenhagii Decimae de decimis ... U o 1685. c. Thar Frey-Tags-Predigt ... U o o å. d. Edzar- dus , S , De praecipuis doctrinae Christianae capitibus Adversus Judaeos & Photinimos .. . Rostock 1656. e. Henning , Excommunicationis Pontificiae . . . Greifs- wald 1668. Sammanbundna. I prästgården. - 18. Pu- fendorf, S, Inledning til Historien ... Sthlm 1680. 4:o. Defekt. - 19. Peringskiöld , J , En Book af Menniskio- nes Slächt ... Stockholm 1713. Folio. - 20. Scriver, C , Själe-Skatt . . . 1-6. Stockholm och Norrköping 1723-31. 4 volymer. 4:o . - 2 1. Hunnius, N, Epitome credendorum ... Norrköping 1726. 8:0. - 22. Luther, M, Passionspredikningar ... Stockholm 1726. 4:o. - 23. Concordia pia ... Norrköping 1730. 4:o. - 24. Koch , C, Själe-Skatts Kerne och Stiema ... Norrkö- ping 1730. 1-3 i en volym . 4:o. - 25. Luther, M, INREDN ING OC H INVENTAR IER 69 Fig 94. Skåp i sakristi an, överdelen av ek, underdelen av furu med skiva av rödaktig kalksten , 1700-talstyp. Foto 1977. Cupboard in the vestry, upper part oak, lower pinewood with a stab ofreddish /imestone; 18th century type. Kyrkopostilla ... 1-3 . Stockholm 1753 f. Två volymer. 4:o. - 26. Marmontel , J F, Beli saire . Lausanne 1771. 8:0. - 27. Wilskman, S, Swea Rikes Eccles iastique Werk ... 2. Örebro 1782. 8:0. - 28. Sjöborg, N H , Uppgift på Fornlemningars kännetecken ... Stock- holm 1815 . 8:0. - 29. Samma arbete , ny upplaga, Stockholm 1828. 8:0. - 30. Handbok för vaccinatörer . . . Stockholm 1872. 8:0. Förutom ovan förtecknade böcker märks även en stor samling av förordningar och andra offentliga tryck från 1690 och framåt , prästmöteshandlingar, äldre skrifter rörande nykterhet samt ett flertal psalmböcker från 1800-och 1900-talen. I 1594 års inventarium omnämns »En Altarbog» med ditskriven kommentar »dansk». I 1680 års inventarium förekommer en svensk altarbok . Bland öv riga böcker som försvunnit märks Darelii , Hartmans, Faxens och Hedins läkarböcker, vilka nämns i inventarieförteck- ningarna från 1800-talet men som förkommit före år- hundradets slut. 70 EK STA KYRKA Möbler Skäp i tvä avdelningar (fig 94) , underdelen av omålad furu med tvä dörrar, som öppnar sig till var sin skäpav- delning , med rödaktig marmorskiva ; överdelen av ek med dubbeldörrar , enkla inläggningar i dörrarna. Un- derskåpets höjd 88 cm , längd 114 cm, bredd 65 cm. Överskåpets höjd 115 cm, längd 120 cm, bredd 35 cm . Underskåpet förmodligen identiskt med det »Skåp deruti Kyrkiones penningar förvaras», som nämns för- sta gängen i inventariet frän 1730-talet, överskåpet tro- ligen det nya »Ekeskäp» som inköpts enligt räkenska- perna 1792-93. I sakristian . Bord av omålad furu (fig 95) , svängda ben . Höjd 74 cm, längd 99 cm, bredd 54 cm. Förmodligen det trä- bord , vilket omnämns första gängen i inventariet 1784. I sakristian. Fyra stolar av renässanstyp , av omålad furu med vridna ben (fig 96). Ett par av stolarna är reparerade i senare tid . Höjd 95 cm , s itthöjd 50 cm. Enligt rä ken- skaperna tillverkade av klockaren 1758. I sakristian. Pall av furu med kontursägade ben (fig 97) , inskrift: BIDG (bomärke) 1739. Höjd 38 cm , längd 45 cm , bredd 28 cm. Inskriften syftar möjligen pä Brita lacobsdotter , Grymlings , som blev änka 1739. Försvunna möbler I 1594 ärs inventarium omtalas » Tho gamle kyrkeki s- tor , den ene er forraadnit », och » Eet brudsaetel mid nogre veengir76 wti, huilke venge aldelen ere forbii ». Dessa föremål uppges i en senare till skriven kommen- tar vara uppbrunna. I inventariet frän 1730-talet omta- las dessutom »Ett stenbord med foot ». Detta före- Fig 96. Stol av furu , tillverkad 1758 . Foto 1977 . Pi11e111ood chair, made in 1758. Fig 95 . Bord av furu , 1700-tals- typ , i sakristian. Foto 1977. Dea/ table, /8th century type , in the vestry . Fig 97. Pall av furu , genom inskrift daterad 1739. Foto 1977. Pinewood stool, dated by an inscription , 1739. kommer även i inventariet 1784, men omnämns sedan inte. 1748 inköps enligt räkenskaperna » I Ekkista att förwara medel uti ». Denna kista omnämns sedan i in- ventariet 1784 som »En kista med 3 läs, hwaruti kyrc- kans pengar förvaras». Den fann s kvar ännu 1848, men avskrevs 1891 . En ligt räkenskaperna 1756 har » Kyrc- kiowärdarna sålt et obrukeligt Lääs tagit ifrån det i sacrist/ian/ ständande gaml/a/ skåpet». 1811 förs åldes enligt räkenskaperna »ett gammalt Sacristi skäp» . 181 2 utbetalas arbetslön för »Skåpets förfärdigande i sacri- stigan ». 1745 utbetalas arbetslön för »plicktepallens förfärdigande ». 1808 utbetalas »Arbetslön för et kyr- kan tillhörigt skrin ». Detta skrin fanns kvar ä nnu vid inventeringen 1848. I 1784 års inventarium omnämns »Et Skåp i bänken til höger om altaret hvarest kyrc- ka ns böcker och öfriga handlingar förvara s». Detta antecknas i tillägg till 1834 års inventarium som bortta- get. 1784 och 1834 omnämns » 1 bänk» i sakri stian. Fattigstock Fattigstock av trä, nedåt avsmalnande (fig 98). Inskrift pä framsidan: J.S.S. GIFWET I D:T:STOCK. Höjd 102 cm. Färger: mörkbrunt , rött , vitt , grönt. Enligt räkenskaperna 1742 utbeta lades en summa till målaren för »fattigstockens - - - öfverstryckande». Vid prostvisita tionen 1743 omtalas , att »Fattigstäcken, som pä kyrckians omkästnad i Eijstad gjöras skulle , har Eijstad klockare uprättat ny och förärt til kyrc- kian . . . » . INREDN ING OCH INVENTARIER 7 1 Övriga inventarier »Carolus XIV Ioannes, Rex Sveciae & Norvegiae », stålstick av C Forssell efter målning av F Gerard. 1822. Maskskadat. Inom glas och bred träram. Höjd 83 cm, bredd 60 cm. I sakri stian. Enligt räkenskaperna ä r porträttet anskaffat 1832 , ramen tillverkad av sni c- karen Bergsten och glaset insatt 1841. Sigillstamp med bild av kyrkan före ombyggnaden , sedd frän sydväst , därovanför namnet Jahve inom strå lgloria. Inskription: EJSTA PASTORATS SIGILL. 1828. I prästgården (se titelbladet) . »Bilder ur Jesu lif», tle1fargsoljetryck inom glas och ram. Höjd 55 cm, längd 67 cm. 1860-talet. I sakri stia n. Mull ställ av trä med spade , svarvade ben , svart- och vitmålat. Enligt räkenskapern a anskaffat 1890. Pä sak- ristievinden. Två tennvaser , enligt stämplar tillverkade 1950, gåva frän kyrkliga syfören ingen 1950. Tennvas, inskrift: M l NE A V ELI AS 1962 . Tillverkad av silversmeden M Fredriksson , Lädarve. Gåva till kyrkan 1962. Fig 98. Fattigstock , enligt räkenskaperna skänkt av kyrkans klockare 1742. Foto 1977. Poorbox, presented, according to the accounts, by the sexton in 1742. 72 EKSTA KYRK A Fig 99. Likvagn , inköpt 1925 från Ernst Al- den , Nybro. Foto 1978 . Hearse, purchased in 1925 from Ernst A l- den , Nybro . Fig 100 . Klocka frå n 1650, sannolikt gj uten vid ky rkan . Foto 1977 . Bell , dating from 1650, probably cast near the church . NOTER 73 Likv~gn målad i svart och silver (fig 99). Draperier med tofsar, applikationer och stjärnor. Senast använd vintertid eftersom medar applicerats på hjulen. Enligt räkenskaperna inköpt 1925 från Ernst Alden, Nybro . I prästgårdens ladugård. Övriga försvunna inventarier I 1594 års inventarium omtalas bland annat »Eet Rogelse kar», senare överstruket, och »Tho Alter­ klockor», vilka kommenteras, »den ene kom til Slot­ tet», den andra blev uppbränd. I inventariet från 1730-talet omtalas »Två gambla Taflor nästan af foglar förderfvade », och »En Jubelfäst Tafla gifven vid Tack­ sägelsedagen 1730», samt »En fana som Eigstad ting tillkommer». Denna fana torde vara samma som om­ nämns av Hilfeling: »En gammal Blå sönderrefven Bonde Fahna, med en på målad Häst å båda sidor och Inscription Hablinge Ting 1711. stod i et hörn i kyr­ kan. » 77 1809-10 utbetalas enligt räkenskaperna arvode för »Straffstockens lagning». 1811-12 utbetalas arvode för »Förfärdigandet af en Ram till Kong/en/s Tal till Rikets Ständer vid Riksdagens slut i Örebro. Vid auktion på överblivna kyrkoinventarier i sockenstugan 1840 för­ såldes bland annat »En benklåka mm». 1855 inköps Noter I . Redogörelse för socknens fornminnen har utarbetats av fil lie Folke Hallberg , till vilken framförs ett varmt tack. 2. P A Säve , Gotländska samlingar Il, s 440. 3. P A Säve, Reseberättelse 1864, s 153 (med avbildning av dörrövers tycket) . 4. Enligt muntligt meddelande av prosten E W Amer. 5. J Wal/in , Analecta Gothlandensia Is 63 . 6. Pehr Pehrsson Lyth , f 1676 i Fardhem , d 1744, regements­ pastor 1712, kyrkoherde i Eksta och Sproge 1723 . G m Helena Hammarin. - Lemke , s 307f. 7. Enligt uppgift i kyrkoarkivet. 8. En kunglig förordning 1764 föreskrev största sparsamhet med landets skogstillgångar. 9. Detta rundfönster döptes av folkhumorn till »Prostinnan Wallgrens spinnrockshjul», enligt muntligt meddelande av prosten E W Amer. 10. Mårten Johansson från Suderbys i Gothem, verksam som tombyggare vid 1700-talets mitt och senare hälft, har bl a ansvarat för tombyggena i Eke och Hogrän. 11. Enligt uppgifter i ATA och kyrkans arkiv . 12. J Wallin, Analecta Gothlandensia I, s 65. enligt räkenskaperna » I kopparask för penningförva­ ring». En äldre likvagn försåldes 1925. Klocka Kyrkans enda klocka är av tämligen enkelt utförande (fig 100). På kroppen kan följande inskrift läsas : H PEDR HANSEN SO;)NEPRAES. /A/NNO ... , samt bokstäverna IHS inom kartusch. Bokstäverna är ej formade i matri­ sen utan ristade i gjutformen . Ny klockkläpp från Bergholtz 1946, klockan omhängd av Bergholtz 1951. Höjd 104 cm , diameter 103 cm. Vikt ca 650 kg. Enligt Wallin78 löd inskriften på klockan: »H. Peder Hansön Sognepraest Anno 1650». Årtalet torde senare ha förstörts genom kimning .79 Enligt Holmbäck80 upp­ visar klockan stora likheter med klockan i Västerhejde , varför de båda klockorna torde ha samma upphovs­ man. Wallin uppger att klockan är gjuten i Eksta , »Straxt wid kyrkiogården 1650». Denna tradition fort­ lever i socknen än i dag. Vid gravgrävningar 1939 och 1973 har i A Jakobssons , Ajvide , familjegrav, ca 18 meter norr om västtornet , påträffats en rund grop , i vilken fanns slagg och kol. Gropens storlek överens­ stämde med klockans mått, och då fyndplatsen dess­ utom ligger strax utanför norra kyrkogårdsmurens for­ na sträckning torde fyndet kunna betraktas som ett belägg för traditionens sannfärdighet. 81 13. P A Säve , Gotländska samlingar V, s 783 (med avbildning av kap i tälet) . 14. J Roosval , Den gotländske ciceronen, 2 uppi , s 102 f. 15 . H N Strelow , a a , s 142, uppger både åren 1160 och 1169 som kyrkans byggnadsår. 16. J Roosval, Den kyrkliga konsten , i: Boken om Gotland I, s 289. 17. E Gustafsson , Den romanska kyrkan i Atlingbo , s 78 . 18. J Roosval , Die Kirchen Gotlands , s 211. 19. Peder (Per) Hansson , d 1657, kyrkoherde i Eksta och Sproge , nämnd 1632, 1648 och 1650. G m Lisbeth Lars­ dotter. - Lemke , s 305. 20. J Wallin, Analecta Gothlandensia I, s 63. 21 . I samband med förstärkningsarbetena i tornet 1927 fram­ kom under golvet i ringkammaren gravar, ovanför vilka brända trärester låg. Enligt uppgift i A TA. 22. J Wal/in , Analecta Gothlandensia I, s 63 (med skiss av kyrkan). 23. Pehr Wallgren, f 1798 i Ölme härad, Värmland, d 1856; fadern soldat, intagen i Linköpings skola 1812 och omfat­ tad med synnerlig omvårdnad av dåvarande biskop v Ro­ 74 EKSTA KYRKA sens1ein. student i Uppsala 1821 , prästvigd i Visby 1824. Kyrkoherde i Eksta och Sproge 1833, kontraktsprost 1854. G m Rosalia Eberslein. - Lemke , s 311 . 24. Carl Johan Eberslein, f 1758, d 1838; student i Lund 1772, professor i Lund 1808, domprost därstädes 1812, biskop i Visby 1813. »Som enskild menniska var han utmärkt ge­ nom älskvärdhet och fromhet » (Lemke). Såväl C J Eber­ stein som hans son, Christian Eberstein , f 1794, d 1858, Pehr Wal/grens svärfar, hade personliga kontakter med Esaias Tegner - ehuru dennes förhållande till Eberstein dy var mindre gott - varför möjligheterna att även Wa/1­ gren genom dessa själv kommit i personlig kontakt med Tegner inte kan uteslutas. 25. Jacob Klingwall . f 1786 i När, d 1866; adjunkt i Visby skola 1814, past praeb i Väskinde 1828, honorarieprost s å, kyrkoherde i Roma 1842. Har av trycket bla utgivit »Fornlemningar i Wisby » 1823-24. 26. Fredrik Blom . f 1781, d 1853 , överste, arkitekt ; professor vid Konstakademien och intendent vid Överintendents­ ämbetet. Svenskt biografiskt lexikon 5, s I3f. 27. Carl Gustaf Blom Carlsson . f 1799, d 1868, arkitekt; pro­ fessor vid Konstakademien och intendent vid Överinten­ dentsämbetet. Svenskt biografiskt lexikon 5, s 20f. 28. P A Säve . Reseberättelse 1864, s 150 (med avbildning av kyrkan). 29. C G Brunius . Gotlands konsthistoria 3, s 239f. 30. Nils Pettersson . f 1853, d 1930, byggmästare i Visby; verksam vid ett stort antal kyrkorestaureringar på Got­ land. 31. Gustaf Pet1erson, f 1855 i Visby, d 1933, arkitekt, bygg­ nadsråd ; arkitekt vid Överintendentsämbetet från 1882. Genomförde åtskilliga kyrkorestaureringar , varav många på Gotland. 32. Carl Wilhelm Peltersson, f 1866 i Ronehamn , d 1954, målare, tecknare , konservator. Från 1890-talet verksam som konservator, framför allt vid kyrkorestaureringar , och har utfört restaureringsarbeten i mer än 100 svenska kyrkor, bl a i Dalhem, Ardre, Hemse och Östergarn på Gotland samt i Uppland, Västergötland och Söderman­ land . 33. I Lindblad, Invigningskorsen i de gotländska kyrkorna, s 57. 34 . Johan Didrik Grönhagen, f 1681, d 1738, landshövding på Gotland 1728, friherre 1731. Hans reformiver i kombina­ tion med hänsynslöshet gjorde honom synnerligen impo­ pulär bland allmogen. Svenskt biografiskt lexikon 17, s 380. 35. J Roosval , Gotländsk vitriarius , s 196f. Se även A An­ dersson, Die Glasmalereien des Mittelalters in Schweden, s 169. 36. SvK, Stockholm V: I, Adolf Fredriks kyrka och S:t Olofs kapell, s 35. 37 . SvK, Uppland V: I, Össeby kyrkoruin, s 44. 38. Jacob Riek, f i Liibeck, d senast 1693 i Stockholm. Målarmästare och konterfejare . Troligen utbildad i fö­ delsestaden . Flyttade från Gotland till Stockholm, där han fick burskap 1676. 1689 upptas han som utländsk mästare i Stockholms målarämbetes rulla. 39. Hans Pedersen Eistadius, efterträdde fadern som kyrko­ herde i Eksta och Sproge 1657. Avsatt på grund av oordentligt leverne 1659, men återfick pastoratet 1663. D 1684. G m Margareta Andersdolter. - Lemke. s 305 f. 40. Elisabeth Kolmodin, f Facht. g m prosten Israel Kolmo­ din. - Lemke, s 308. 41. J Roosval , Medeltida skulptur i Gotlands fornsal , s 155 f. 42. C R af Ugglas. Gotlands medeltida träskulptur , s 300. 43. Inskriften på predikstolen felrestaurerad, se ovan noterna 36 och 37. 44. Lars Oxenwald1 . son till kyrkoherde L H Oxenivaldt , handlande, ägde Stjärnarve gård. D 1787. - Lemke , s 307. 45. Carl Friederich Dreutz . förmodligen far till den hovkvar­ tersmästare J H Dreu1z , som utfört målningsarbetena i bl a Östergarn, Eke, Burs och Alva kyrkor. 46. Uppgifterna om orgeln hämtade från SAOK:s orgel­ inventering, ATA . 47. R Steffen. Stenhuggarverket på Gotland och dess utövare under 1600-talet , 1935 , s 8ff. 48. B Bruze/li , Tenngjutare i Sverige, s 402. 49. Johan Hernel/ , f 1680, d 1759, målare och träsnidare från Växjö , verksam i Småland, Östergötland samt mot slutet av sitt liv på Gotland. - E Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands fornsal, s 21. 50. Johan Niklas Palm , f 1812, d 1894, silversmed, mästare i Visby från 1842. - Upmark , a a, s 735. 51. Bruze//i, a a , s 396 f. 52. Bruzelli, a a, s 93 f. 53 . Lars Hansson Oxenwaldt, f 1643 i Sanda, d 1721 , kyrko­ herde i Eksta och Sproge 1685. G m företrädarens dotter Elisabeth Eistadia. - Lemke , s 306f. 54. J Wallin , Analecta Gothlandensia I , s 63 . 55 . Fl0jel , äldre dansk benämning på sammet. 56. Röcklin , ett plagg med vid halsöppning och vida ärmar, ev utan ärmar, användes under medeltiden i Norden vid gudstjänster utanför mässan, ensamt eller som under­ plagg till korkåpa. Under 1500-talet kom röck.linet att i det danska väldet ersätta mässkjortan som underplagg till mässhaken. Under 1600-talet har man i Sverige på många håll ändrat röck.lin till mässkjortor genom att sy på ärmar. - B Stolt , Kyrklig skrud, s 69-75. 57. Fäga, gotländskt ord för den långa kommunionsduk, som kom i bruk under medeltidens sista århundraden. Den hölls av två akolyter (korgossar) under hakan på de knä­ böjande nattvardsgästerna för att hindra smulor av hosti­ an från att falla på kyrkgolvet. Efter reformationen finns belägg för att duken hållits av kyrkvärdarna (SvK, Ble­ kinge Il , s 174). Då särskilda altarskrank infördes, lades kommunionsduken på deltas överliggare. Dess ursprung­ liga innebörd föll så småningom i glömska. På duken lades också pengar i offer åt prästen i samband med kommu­ nionen. Vid ett prästmöte i Visby på 1570-talet sägs bru­ ket av kommuniondukar vara tillåtet, vilket innebär en avvikelse från förhållandet i andra delar av det danska väldet. 0 Wallqvist, Ecclesiastique Samlingar Il , s 5 l 6;jfr C-M Edsman , Offer och mässoffer. Svensk teologisk kvartalsskrift 26, 1950, s 167-198. H Gustavson , Got­ ländsk ordbok I , Upsala 1918-40, översätter ordet med »handkläde , (lång)duk , omgång af nattvardsgäster vid nattvardsgång». 58. Sarding, sannolikt avses sarduk (sars), ett grovt tyg av ylle och linne . 59. J Wallin , Analecta Gothlandensia I, s 59. 60. J Wallin , Analecta Gothlandensia I, s 60. 61. Översättningarna från latin är utförda av fil kand Svanle Nyberg, till vilken framförs ett varmt tack. 62. J Wallin, Analecta Gothlandensia I, s 59. 63. Gotlands runinskrifter nr 74, s 107f. 64 . Israel Kolmodin , f 1709 i Lärbro , d 1780, kyrkoherde i Eksta och Sproge 1744, prost 1769. G m 1) Anna Cathari­ na Lyth , 2) Elisabeth Facht. - Lemke , s 308. 65. Gustaf Kolmodin , son till Israel K, f 1755 , d 1831 , kyrko­ herde i Eksta och Sproge 1806, kontraktsprost 1819; riksdagsfullmäktig 1818. »Mångkunnig och lärd hushålla­ re, betydande possessionat. » G m Christina Elisabeth Malmsten . - Lemke, s 310. 66. Michael Kolmodin , son till Israel K , f 1745 , d 1805 , kyr­ koherde i Eksta och Sproge 1781 . Framstående ornitolog. G m Catharina Butendorff. - Lemke , s 309. 67 . Lars Henrik Ly1h, f 1814 i Östergarn , d 1879, kyrkoherde i Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm KB: J Wallin , Analecta Gothlandensia I (sign Dep 32:2) C G Hilfeling, Resedagböcker (sign Fm 57: 1-13) ATA: N J Ekdahl, Resa på Gotl and 1826, s 5; Inv 1830; P A Säve , Berä ttelse 1864, teckning av kyrkan och kyrko­ gå rden från sydost, teckning av ett medeltida dörrövers tycke vid Ajvide; handlingar rörande deposition av altaruppsats och epitafier i Nordiska museet 1885 ; rörande förslag till restaurering 18%; rörande restaurering av kyrkan 1913 ; rap­ port angående framtagna medeltida kalkmålningar av C W Pettersson 1914; snabbinventering av R Gabrielsson 1924 ; handlingar angående reparationer och förstärkningar av tornet 1926; angående utvidgning av kyrkogården 1927 ; angående nytt golv i koret 1931; angående putsning av tornet 1938 ; angående nya kolonnetter i tornets ljudgluggar 1941 ; angående framtagna medeltida portaler 1947; angående ny vindflöjel på tornet 1954; angående elektrisk installation 1954; angående borttagandet av två dörrar i koret 1955 ; angående nytt bår­ hus 1%2; angående utvändig restaurering 1971; angående ny kyrkogårdsmur och nya grindar i väster 1974; Fotografier och uppmätningsritningar. KÄLLOR OCH LITTERATUR 75 Eksta och Sproge 1857, då avgivna besvär underkänts. Besvären grundade sig på Lyths till blindhet gränsande svaga syn . G mlakobina Ödman , f Bandelin . - Lemke, s 311 f. 68. Enligt anteckning av Da vid Gadd i inventarieförtec kning i Eksta kyrkoarkiv. 69. Se föregående not. 70 . Se not 67. 71. Enligt muntligt meddelande av prosten E W Amer. 72 . Gotlands runinskrifter nr 71, s 103 f. 73 . Gotlands runinskrifter nr 72 , s 104 f. 74 . Gotlands runinskrifter nr 73 , s 106 f. 75. Den stora bibeleditionen , vars utgivande ombesörjdes av ärkebiskoparna Gezelius, far och söner. 76. Venger, förmodligen ett slags tygklädda dynor. 77. CG Hilfeling , Resejournal 1799, s 125f. 78. J Wallin, Analecta Gothl andensia 1, s 61. 79. Kimning, metod vid klockringning, varvid man slår på klockans utsid a med en klubba. 80. L M Halmbäck , Visby stifts kyrkklockor III , södra tre­ dingen , s 50; Densamme, Sextonhundratalsklockor i Vi s­ by stift , s 57 f. 81. Enligt muntligt meddelande av klockare J Lickander. Slagg från gropen har tillvaratagits och förvaras i materi­ alboden . - Se E Swanström, Gjutplats för kyrkklocka i Visby , s 223 ff. Raä: K-byråns a rkiv : förslag till förstärkning av tornet av S Brådhe 1926; förslag till ny vindflöjel av 8 Nyström 1954 ; förslag till elektrisk installation av L Träff 1954; förslag till utvändig restaurering av I Holmström 1971. Uppsala UUB: P A Siive , Gotländska samlingar Il , V (sign R 623), med avbildningar av runinskrifter och av ett kapitäl i präs t­ gårdens trädgård ; dens, Ritningar , Aqvarellskitzer och hand­ skrivna utkast om Gottländska fornföremål, mapp nr 68 (sign S 170: 2), med avbildning av kyrkan och präs tgården från sydväst. Visby ViLA: För beskrivningen värdefulla uppgifter finn s i följande avdelningar: Byggnadskommitteprotokoll m fl handlingar rörande kyrkans ombyggnad 1834-47 (K I: 2) ; st prot 1848-69 (K I: 3); inv och räk 1734-1834 (LI: a : I) ; räk 1749-81 (LI: b: l) ; vis prot 1737-1833 (N: I). Gotländska kyrkoräkenskaper 1614. Maskinskriven avskrift ur Reg 108 B, Rigsarkivet , Kö­ penhamn. Domkapitlets a rkiv i ViLA: H Spegels inv 1680-82 (DII : l) ; inv bok för södra tredingen 1594 (DII : 3) 76 EKSTA KYRKA TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Ambrosiani, S , Gotländska kyrkoinventa rier . Sthlm 1912. Andersson, A, Corpus vitrearum medii aevi Skandinavien . Die Glasmalereien des Mittelalters in Skandinavien. Sthlm 1964. Brunius, C G , Gotlands kons thistoria III . Lund 1866. Bruzel/i, B, Tenngjutare i Sverige. Sthlm 1967. Caval/in , S, Lunds stifts herda minne IV. Lund 1857. Edsman , C-M, Offer och mässoffe r. Svensk teologisk kvar­ ta lsskrift 26. 1950. Fröman , / , Besök på Karlsöarna . Sthlm 1957 . Gotländska kyrkor i ord och bild , utgive n av Gotlänningens redaktion. Serie Il . Visby 1898. Gus tavson , H , Gotländsk ordbok 1-2. Uppsala 1918-45 . Hildebrand, H , Sveriges medeltid Il , Sthlm 1884-98. Holmbäck, L M , Sextonhundratalsklockor i Visby stift, 1: Julhä lsningar till församlingarna i Visby stif t 1952 . - Den­ samme, Visby stifts kyrkklockor III , södra tredingen , i: Hälsning frän de hundra kyrkornas ö. Visby 1959. Jansson, S B F, och Wessen, E, Sveriges runinskrifter XI , Gotlands runinskrifter I. Sthlm 1962. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid . Lager/öf, E, Gotländsk stenskulptur frän gotiken . Sthlm 1975 . -Densamme, och Svahnström , G, Gotlands kyrkor. En vägledning . Sthlm 1966, 2 uppi 1973. Lemke, O W, Visby stifts he rdaminne. Örebro 1868. Lindh/ad, / , Invigningskorsen i de gotlä ndska kyrkorna , 1: Gotländskt arkiv 1972. Lindström , G, Anteckningar om Gotlands medeltid 1-2 . Sthlm 1892-95. Linnaeus , C, Öländska och Gothländska Resa på Riksens Högloflige Ständers Befallning Förrättad År 1741. Sthlm och Uppsala 1745. Lithberg , N, Gotländska ringklubbor , i: Fataburen 1913 . Lundmark , E, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands Fornsal. Handkataloger Il . Sthlm 1925. Nilsson , B , Frän Stora Karlsös forntid, i: Karlsöboken , Visby 1972. Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkive t i VHAA, Stock­ holm . GA Gotlands Allehanda. G Arkiv Gotländskt Arkiv, Meddelanden frän Föreningen Gotlands Fornvänner, Visby. GF Gotlands Fornsal, Visby. G Folkbl Gotlands Folkblad. Go Gotlänningen. inv inventarieförteckning. inv 1830 en på grund av en kgl förordning 17/4 1828 före­ tagen inventering av forntida minnesmärken i Ohlsson , E W, Den medeltida stenbrytninge n på Stora Ka rlsö , i: Stora Karlsö (årsredogörelse) 1970. - Densamme, Frän forntid till bolagstid , i: Karlsöboken , Visby 1972. Roosva/, J , Den gotländska ciceronen , 2 uppi , Sthlm 1950. ­ Densamme, Den kyrkliga konsten , i: Boke n om Gotland I. - Densamme , Die Kirchen Gotlands. Sthlm 1911 . ­ Densamme, Die Steinmeister Gotlands. Sthlm 1918. ­ Densamme, Gotländsk vitriarius. Sthlm 1950. -Den samme, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal. Sthlm 1925 . Rydh , H , Stora Karlsö under forntiden . Sthlm 1931. Den­ samme och Schnillger, B , Grottan Stora Förvar på Stora Karl sö. Sthlm 1940. Schönbeck, H , Prelater. Sthlm 1927. Steffen, R , Länsarkivets a ktpublika tioner IV , i: Gotländskt a rkiv V . Visby 1933 . Stolt , B, Kyrklig skrud enligt svensk tradition . Sthlm 1964. Strelow, H N , Cronica Guthilandorum. Den Guthilandiske Cronica . .. Kbhn 1633 . Svahnström , G och Lagerlöf, E, Gotlands kyrkor. En väg­ ledning . Sthlm 1966, 2 uppi 1973. Swanström, E, Gjutplats för kyrkklocka i Visby, i: Hikuin 3. Viborg 1977. Svenskt biografiskt lexikon . Sveriges Runinskrifter , se Jansson, S B F och Wess en, E. af Ugglas, C R , Gotlands medel tida träskulptur till och med höggotikens inbrott. Sthlm 191 5. Upmark, G, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850. Sthlm 1925 . Utas , J A:son , Om gotländska valv. Examensuppsats vid Chalmers tekniska högskola 1971 (stenc). Wa/lq vist , 0 , Ecclesiastique Samlingar Il . Sthlm 1791. Tidningsartiklar: okänd tidn 1896?, SvD 29.4. 1912, GA 30.4. 191 2, Go 31.8 . 1923, StD I I.I 1924, GA 12.7. 1926, Go 11.9. 1926, G Folkbl 21.6. 1966, GA 3.4. 1968. kyrkor och på kyrkogårdar. Proto kollen , som för­ des av prästerna , utskrevs i flera exemplar, varav e n se rie förvaras i respektive kyrkoarkiv och en serieiATA . KB Kungliga Biblioteket , Stockholm. KBS K Byggnadsstyrelsen , Stockholm . kr prot kyrkorädsprotokoll . PÄ Pastorsämbetet. RA Riksarkivet , Stockholm. Raä Riksantikvarieämbetet , Stockholm. räk rä kenskaper. SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. snabbinv en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbeståild av konst- och kulturhistoriskt värde utförd under åren 1917-32 . Samtliga snabb- inventeringslistor förvaras i A TA. Ett ex har till­ ställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. st prot sockenstämmoprotokoll . SvK Sveriges Kyrkor , Konsthistoriskt inventarium, Stockholm 191 2­ UUB Uppsala universitetsbibliotek. VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien , Stockholm. Vi LA Visby landsarkiv . vis prot visitationsprotokoll. ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 KBS) , Stock­ holm. Summary It is not known whether the present church at Eksta was preceded by a wooden one, for no excavations have been made inside the church. The size of the parish , however, makes it very likely that such a church once existed. Around the year 1200, a stone church was erected , with a nave anda narrower chancel with an apse. The present west tower was added a couple of decades later. The nave , still in existence , with its beautifully executed limestone masonry and undecorated portals may be related to the building ac­ tivities of the Cistercians on Gotland , which began with the foundation of Roma Abbey in 1164. The similarity between the portal of the tower and the south portal of the nave shows, among other things , that the tower is not much younger than the nave. The masonry of the tower, however, is not so care­ fully executed as that of the nave. At the end of the thirteenth century or early in the four­ teenth , the Romanesque chancel was demolished , and a new one , as wide as but higher than the nave, was erected . The chancel was equipped with a stone vault , a richly carved south portal anda tall east window with tracery . The capita( friezes of the portal are decorated with fabulous animals of an archaic character and plant ornament. On the inside of the archivolt are traces of original green colour. The building of the chancel has been attributed to an anonymous master, " Neoiconicus" , active around 1300. Building plansfora new, larger nave and tower in proportion to the new chancel were not realized, however. No great alterations were made to the church lllllli_../EN D/11:) /'+Böl : . r' ,:'f"'\tisi~eby+ Kaii!n e TING ~ /--~/ '· Endre + TIN~g +"'+Val?tenJ -1 Vösterh'ej_sfe' Fo\lingb9+ ' 'Ek b + \( Bara K I;< ·.. + ', \. DEDE; e Y -~ + V .+Gothe m , , Trakumla+\ f/ NG.' +Bctrlingbo+ Hörsne ; I .' S TEN KU MLA' ·'- /" + I , ;' V : Stenk.,umla+ Ak~bö~k+ .f.R.gma DaLh_eml//I A Tl!>f.~J H E JJ? E .+ T()fl'l Vall+ , ) Ro~Qkloste r:.,Ganthe "! KR;KLJNGE '(t'G.nisvards, +Tl/\~G + -~ ;r+H 11 ' Norrlå'n\la ' kap. + --- Hogrön-~1,prke a _ ! + ,. s~ INGa · BA N DA Eskelhe'rn ,- + Atlingbö :t/S/if)OlnhleA~.C' '+ ' + >--,..., • +v·''-1 • t .nga · T.(JNG M .. t b < i , :_) ,,.au .._ -KRÅ.Kl/VGF as er y ~ + Väte "tv ·· _/ ' <:::: 1 . + Vöstergarn-' __, ·, a ng ':. + "\,-. n ,....., . i• \ sanda+ ~Hejde j \+G uldru.pe ~ , ' +Ai; Krökli ngbo"~Ka~hammarsvtk ' / + l TING t I Österga rn \t.<-/ /lEJD E '\ Buttle.+ , 1 Ga mmelgarn + /Kl inlthamn~ · -'Kl inte TIN~ ';/'--!-~\ + Ardre__.!}J!-GV 1 SETT! : + 'i ~GA~DE TJ .\'G \:;_f auns kap .~un1~ll!ll'!!l!"lllllllil!I r , } , + Etelhem + . 7· J ;, FA R~ - '~-- ~ -'Al sko ' ljugarn I_) ,...._. , Lojsta+ \ ~9,_rd_~;t ,- , / · Eksta f/EA + Ge'ruJ t.. +· r-- ' BURS ~ + • + · d ' \ + -"', Ly'e + ' Le vide in •+; I ·Störiga-· La~ '- \ e· Fa + • ") HUR'> + Nar,e~ ( -..;_ -~ !.' G '· '~H- ·' . .., + Burs . '-· ")B - E·- + tmS< ' TING n-; . '. ;s i ll~ .: +Ron~? S ETTING TI~-8 1 1 +A lva ' , ':;../ Hab li ngbo + / '-y!EM S E TJN(; HOBU RGS _v +' \.+E ke .. '.' + Kyrka, kapell ' \ Håvdh'em \. ~· .... .J ~ ,. / " + Ödekyrka , kyrkoru in s:irötl ihgbo+ ( _ · • Större väg · t:; RÖ TLJ NGE ' Nös + ,;l Tl.VG, ' - Sett ingsgräns I ·" I Tingsgröns /-._/ / + F1de 0 10 20 kmSETTING01~öj~ BurgSvfk 1 j'HO BURGS _'-. , + + Hamra Va mli ngbo ( I TI NG / + Sundre I ... '---/ , ,··/ K.t. RlOGRArlSKA IHST ITUTCT Almqvist & Wiksell lnternational ISBN -91-7402 -051 -X