Kyrkorna iVarberg· ·~Af SVERIGES KYRKOR ROBERT BENNETT HALLAND MAR-GIT FORSSTRÖM Kyrkorna i Varberg Kyrkorna iVarberg HIMLE HÄRAD, HALLAND Av ROBERT BENNETT och MARGIT FORSSTRÖM VOLYM 181 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET A V RIKSANTIK VARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIK VITE TSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1980 REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, EVALD GUSTAFSSON , STEN KARLING, R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED ANSLAG FRÅN HUMAN ISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKN INGSRÅ DET FOTO ROBERT BENNETT (där ej annat angives) Beskrivningen av Varbergs kyrkor är avslutad i december 1978. Excerperingen är utförd av fru Karin Ingvarson (t). Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden återger Varbergs hamn, oljemålning 1859 av Birger Sjöberg. Foto G Dagåhs 1979. På omstående sida Varbergs stads sigill 162 1. ALMQV IST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1980 ISBN 9 1-7402-087-0 (inb) ISBN 9 1-7402-085-4 (häft) Innehåll KYRKORNA I VARBERG Förord Inledning av Robert Bennett GETAKÄRRS KYRKA av Margit Forsström Inledning Kyrkobyggnaden Byggnadshistoria KYRKORNA I NY VARBERG Inledning av Margit Forsström NY V ARBERGS STADSKYRKA av Margit Forsström Kyrkobyggnaden Byggnadshistoria 7 9 12 13 17 18 18 23 KARMELITERKLOsTRET I NY VARBERG av Margit Forsström Inledning 25 Kyrkobyggnaden 27 Byggnadshistoria 33 S JÖRGENS KAPELL av Margit Forsström 35 SLOTTSKYRKAN av Robert Bennett Kyrkobyggnaden 36 Inredning och inventarier 39 KYRKAN I VARBERG PÅ PLATSARNA av Robert Bennett 43 CAROLIKYRKAN av Robert Bennett 45 KYRKOGÅRDAR av Robert Bennett Inledning 47 Kyrkogården vid torget Östra kyrkogården Nya kyrkogården V ARBERGS NUVARANDE KYRKA av Robert Bennett Kyrkobyggnaden Byggnadshistoria Glasmålningar Inredning och inventarier BRUNNSBERGSKYRKAN av Robert Bennett Kyrkobyggnaden Inventarier NOTER KÄLLOR OCH LITTERATUR FÖRKORTNINGAR SUMMARY 48 49 51 55 64 72 74 102 105 106 111 113 113 Södra kyrkogården (S färgens kyrkogård) 47 Förord Initiativet till publicering i Sveriges Kyrkor av kyrkorna i Varberg togs 1975 av chefen för Varbergs museum, Bengt-Arne Person, som kontaktade Varbergs församlings kyrkoråd i ärendet. Kyrkorådet ställde samma år ett belopp på 12 000 kronor till Sveriges Kyrkors förfogande för utgivande av beskrivningen och har sedermera utökat anslaget genom ett bidrag till de färgbilder som ingår i boken. För denna betydande ekonomiska hjälp till publiceringen framför härmed utgivarna av Sveriges Kyrkor sitt uppriktiga tack. Beskrivningen av Varbergs medeltida kyrkor har författats av antikvarie Margit Fors­ ström, som åren 1964-{)5 ledde utgrävningen av karmeliterklostret i Ny Varberg. Detta avsnitt har granskats av fil dr Albert Sandklef, under en lång följd av år chef för Varbergs museum och ansvarig för de utgrävningar som på 1930-talet företogs avGetakärrs kyrkoru­ in och Ny Varbergs stadskyrka. Som författare till övriga delar av volymen står Sveriges Kyrkors ordinarie medarbetare, antikvarie Robert Bennett. Vid beskrivningen av Varbergs nuvarande kyrka har specialister medverkat i ett par fall. Förste antikvarie Inger Estham har granskat textilavsnittet och undertecknad R Axel Unnerbäck bearbetat orgelavsnittet. Värdefull hjälp under arbetets gång har lämnats av tjänstemän vid ··varbergs museum och av förutvarande kyrkoherden Gösta Backlund, Varberg, vilka tackas varmt för sin medverkan. Stockholm i december 1979 Aron Andersson Evald Gustafsson Sten Karting R Axel Unnerbäck ·­ ., • .;r­ ' ~ ----=-- -- -­ -­ ---­ -..:::;:.__:___ • -.--- ~-~ ...:.._ --~-· 1~ ---=---- . - ---~~~@- _-.. ~ . ,.t. · KYRKORNAIVARBERG Halland, Hallands län, Göteborgs stift Varbergs kontrakt, Varbergs pastorat Inledning Staden Varberg ~r belägen där den nordhalländska klippkusten övergår i mellersta och södra Hallands flacka sandstränder. Den nuvarande kommunen hade 1978 43 500 invånare. Inom kommunen finns 13 tätor~ ter av vilka förutom Varberg, Bua, Veddige, Träslövs­ läge och Tvååker är de största. Till den nuvarande platsen flyttades Varberg på kunglig befallning efter en förhärjande eldsvåda 1666. Staden som den nu ter sig är alltså relativt ung, men Varberg har haft flera före­ gångare och dess äldsta historia går tillbaka till tidigare medeltiden. 1 Vid Gamla Köpstad, 7 km söder om nuva­ rande centrala Varberg, låg under vikingatiden en han­ delsplats (fig 2). Om dess närmare utseende är inte mycket känt och man vet inte om där funnits någon kyrka. Samhället vid Ganila Köpstad tycks ha gått starkt tillbaka under medeltidens första århundraden och hade mot slutet av 1200-talet som hamn och han­ delsplats ersatts av staden detakärr, belägen nordost om Varbergs fästning. Vid samma tid påbörjades byg­ get av slottet, som fick namnet Varberg efter den plats där det är uppfört, ett gammalt vårdkase berg. Som stad nämns Getakärr 1309 (Erikskrönikan) och 1343 (Dipl Dan 3: l nr 392). Närheten till slottet gjorde att namnet Getakärr så småningom försvann och att även staden kom att kallas Varberg. Av den kyrka som uppfördes i Getakärr under 1300-talet finns en ruin, utgrävd 1937-38, bevarad. Platsen för kyrkan och den för­ modade utsträckningen av staden framgår av fig 4. Sannolikt som en följd av att hamnen vid Getakärr började slamma igen anlades under 1400-talet en ny stad, ett stycke nordväst om den tidigare staden, som från denna tid kom att kallas Gamleby. Den nya staden nämns för första gången 1443 (Rep. R. I nr 7320) och hade då borgmästare och råd, vilket innebar stadsrät­ tigheter. N y Varberg eller N y by, som den uppväxande staden kom att kallas, låg på den mark där nu Lindhovs kungsgård är belägen, ca 4 km från det nuvarande Varberg. Staden hade ett typiskt medeltida läge vid sammanflödet av två vattendrag, Himleån och Munk­ ån. Under senare medeltiden växte den till ganska be­ tydande storlek och försågs med två parallella för­ svarsvallar. Invånarna drev en livlig handel med främst olika nordtyska städer. De viktigaste exportprodukter­ na utgjordes av tjära, ekvirke och olika boskapspro­ dukter, importen av salt, öl, vin och spannmål. En stor årlig marknad hölls i samband med Larsmässan den l O augusti. stadskyrkans utseende är delvis känt genom de utgrävningar som dåvarande chefen för Varbergs museum, Albert Sandklef, företog 1936. Lämningar av klosterkyrkan i ett på 1460- eller 1470-talet grundat karmeliterkloster i Ny Varberg undersöktes 1964-65 och några husgrunder 1968.2 Om de nämnda kyrko­ byggnaderna och undersök~ingarna se vidare nedan. Gamlel::>y kom som stad att existera parallellt med N y Varberg till slutet av 1500-talet. Båda städerna led svårt av de många krigen mellan Danmark och Sverige. 1565 - under det nordiska sjuårskriget - stormades Ny Varberg av svenskarna och brändes. För att påskynda återuppbyggnaden befalldes borgarna i Gamleby 1578 att inflytta och den äldre stadens privilegier indrogs 1584. Slutgiltigt upphörde Ny Varberg att existera när det under det s k Kalmarkriget brändes av svenskarna Figl. earolikyrkan frän sydöst. Detalj av vy över Varbergs stad omkr är 1750. Ur J Richardson, Hallandia Antiqua et Hodierna . Charles Church from southeast. Detail from a view of Varberg c 1750 . From J Richardson, Hallandia Antiqua et Hodierna . 10 KYRKORNA I VARBERG Fig 2. Varbergsstäderna. Orienteringsplan med huvudvägar under äldre tider. The towns of Varberg . Plan showing main roads in olden times . Fig 3. Plan över Lindhovs kungsgård med Ny Varbergs stads­ område markerat (streckad linje). Skala l : 8000. Plan ofthe royalrnanor ofLindhov with the area ofNew Var­ berg town. Scale l :8000. år 1612. Christian IV befallde påföljande år att staden skulle återuppbyggas i omedelbar anslutning till rast­ ningen, på de s k Platsarna (den plats som i nuvarande Varberg upptas av Societetsparken och dessutom det söder därom belägna berget; bebyggelsen där kallas ännu Platsarna). Så skedde också men redan 1666 för­ stördes den nyanlagda staden helt vid en eldsvåda (se vidare s 44). Nådigt beslut om anläggande av Var­ bergs stad inom vallgatorna - det nuvarande centrala Varberg - meddelades av Kungl maj:t i november samma år. 1600-talsstaden flyttades ett stycke inåt land (fig 4) och fästningen - som milsvitt behärskar kustbil­ den - kom inte längre att utgöra ett dominerade inslag i stadsmiljön. Fram till slutet av 1800-talet växte Var­ berg mycket långsamt. Ett uppsving kom i och med byggandet av Västkustbanan och från och med 1880-ta­ let har staden utvecklats ganska snabbt. Redan under förra delen av 1800-talet började det badortsliv som senare kom att ge Varberg rykte som Västkustens fashionablaste rekreationsort Under 1900-talet har till­ komsten av flera industrier varit den viktigaste anled­ ningen till den snabba ökningen av invånarantalet. Staden Varbergs växlande öden återspeglas i dess kyrkors historia. Den nuvarande stadskyrkan bevarar ganska få minnen av sina föregångare och går i sig själv inte tillbaka till tiden för 1600-talsstadens grundlägg­ ning. Den kyrka som då uppfördes - den s k Caroli­ kyrkan - förstördes vid en stadsbrand 1767. Av kyr­ koarkivet är nästan ingenting bevarat vad beträffar ti­ den före 1800. Förhållandena kompliceras också av den omständigheten att Varbergs stad och Varbergs slott i äldre tider var skilda åt i både .kommunalt och kyrkligt hänseende. Fästningen hade ända till dess den 1830 utdömdes som militär förläggning en egen siottskaplan och en slottskyrka. Fram till slutet av 1600-talet hade slottet patronatsrätt till Träslövs pasto­ rat och det blev regel att slottskaplanen också utsågs till kyrkoherde i Träslöv. 3 Genom ett kungligt beslut 1693 blev förhållandet det omvänd~: Träslöv förklara­ des regalt och förenat med Varbergs slott till ett pasto­ rat där Träslöv var moderförsamling. Efter garniso­ nens nedläggning 1830 existerade slottsförsamlingen ytterligare några år som annex till Träslöv. De inventa­ rier från slottskyrkan som bedömdes värda att tillvara­ INLEDNING Il Fig 4. Varberg. Orienteringsplan, l: 15 000. l. GetaKärr eller Gamleby 2. Varberg pä Platsarna 3. Varberg inom vallgatorna. Varberg, town plan, sca/e l: 15 000. l . Ge takärr (Gamleby) 2. Varberg at Platsarna 3. The town bui/t after thefire in 1666. ta överflyttades till kyrkan i den nyanlagda Vanäs fäst­ delen av 1500-talet fram till det nämnda året utgjorde ning - senare Karlsborg. Lindbergs och Torpa socknar annex till staden. Den Varbergs kontrakt omfattar numera 6 pastorat med nuvarande stadsförsamlingen omfattade 1979 en areal tillsammans 20 församlingar. I Varbergs pastorat ingår av 20,2 km2 med en folkmängd av 18 242 personer. sedan 1881 endast Varbergs församling. Från senare GETAKÄRRSKYRKA I Getakärr eller Gamla Varberg eller Gamleby, som var stad eventuellt från 1256 och säkert från 1343 till 1584, då privilegierna drogs in, fanns åtminstone en kyrka Gfr ovan Inledning). Kyrkan är känd genom de utgrävning­ ar, som företogs av Albert Sandklef 1937-38 och som publicerats av honom.4 Efter undersökningen restaure­ rades och i viss mån rekonstruerades grundmurarna. Ruinen ligger idag i ett öppet grönområde, den s k Getakärrsplatsen, som är lätt tillgänglig för besökare. Namnet Getakärr, som är besläktat med Getterön, be­ står av djurnamnet get och kärr. Lokaliseringen av det kärr, som avses , kan vara vansklig. Idag är alla tidigare strandängar utfyllda, men staden har ursprungligen le­ gat vid stranden och kärrmark skall ha funnits söder om kyrkan i form av en sank strandäng och två bäc­ kar.5 På 1920-talet påträffades vid flera tillfållen öster om kyrkoruinen en mängd mindre metallbitar och en hel gryta av en kopparlegering, som påminde om malm. Några smältdeglar eller andra verkstadsspår påträffa­ des ej. Både under och över grytan fanns stampade golv av jordblandad lera. I båda dessa och mellan dem fanns mycket metallskrot. I det övre golvet påträffades dessutom mynt från tiden före 1400. Likadana mynt hittades även i kyrkan. Någon omfattande arkeologisk undersökning, som med säkerhet kunnat avgöra om det rörde sig om en verkstad eller ej, företogs aldrig innan kulturlagren i området bortschaktades. 6 I övrigt har inga arkeologiska undersökningar gjorts inom stadsområdet och dess utbredning är inte exakt känd . Kring kyrkan går berget i dagen på flera ställen och berggrunden påträffades även inne i kyrkan vid utgrävningen , ca l ,2-1 ,5 m under den förmodade golv­ nivån. Undersöknrngen 1937-38 koncentrerades till själva kyrkan, där närmare 300 gravlagda individer påträffa­ des. Om någon kyrkogård med begravningar funnits utanför kyrkan har sålunda ej konstaterats . Bexell om­ nämner dock i sin historia eller landskapsbeskrivning från 1817-1818 att de enda lämningar, som syns av Varberg vid Gamleby, är ruinerna efter en kyrka, om­ given av kyrkogårdsmurar. Vidare säger Bexell att slottet hade egen kyrkogård, men att > ännu sedan staden war flyttad till de så kallade platsame begrofwos de döde ifrån staden på Gamlebys kyrkogård. >7 Framställningen nedan bygger på Sandklefs redogö­ relse och uppmätningsritningar. Anledning till utgräv­ ningen var en önskan från Sandklefs sida, som riksan­ tikvarieämbetet och Varbergs stadsfullmäktige ställde sig bakom, att dokumentera kyrkan, som enligt tradi­ tionen skulle finnas under den övervuxna kulle , som tidigare var den enda antydan om en eventuell kyrko­ byggnad. Genom undersökningen klarlades dels att det verkli­ gen var resterna av en kyrka, dels dess planform och mått samt en del detaljer beträffande utseendet i övrigt. Av kyrkan återstod grundmuren och delar av högmu­ ren av gråsten till varierande höjd i olika delar av kyrkan. Rester av portalomfattningar av tegel fanns också kvar. Vid den konservering, som sedan gjordes, byggdes muren på till en jämn nivå, som avtäcktes med grästorv. I bruket lades en markering av små stenar för att visa vad som var ursprungligt och vad som tillfogats vid restaureringen. Utöver det stora antal gravar (ca 300), som fram­ grävdes i kyrkan, påträffades många fynd av olika ma­ terial, bl a metall och keramik samt eu påfallande stor mängd mynt och brakteater (ca l 000). De flesta fynden är lösfynd och en hel del påträffades i gravarna. Man kan dock skilja på fynd ovan och under golvet. Av tegelsten påträffades sedvanliga valvstenar och portal­ omfattningsstenar. Flera fragment av gravstenar med text påträffades samt en vigvattenskål (fig 6) av granit med största mått 60x60 cm, diam 40 cm, djup 16 cm och höjd 25 cm.8 Samtliga fynd förvaras på Varbergs museum. Något bevarat källmaterial i form av brev, räken­ skapsböcker eller liknande, som rör Getakärrs kyrka, är inte känt. KYRKOBYGGNADEN 13 o Fig 5. Getakärrs kyrka. Plan l: 300. Uppm 1937 av A Sandklef. Getakärr Church. Plan, sca/e l :300. Kyrkobyggnaden Kyrkan var i sitt mest utbyggda skick enskeppig med ett tresidigt avslutat kor (fig 5). Väster om långhuset fanns i förband med långhuset ett tom med en i det närmaste kvadratisk grundplan. Söder om långhuset, vid dess östra del, låg en utbyggnad, förmodligen ett kapell, även det nästan kvadratiskt. Vid utgrävningen visade det sig att det på långhusets norra sida funnits ett större, tillfogat rum samt ett mindre utrymme öster därom i förband med långhuset. Det större rummet, som är ca 12 x 12 ,5 m stort och ej byggt i förband med långhuset, förmodas ha använts som helgeandshus. Det mindre utrymmet har med största sannolikhet varit sakristia. Kyrkans mått går att utläsa direkt på platsen, efter­ som byggnaden står kvar som ruin (fig 7). Kyrkans längd från tornets västmur till korets östmur uppgår till ca 33 m och långhusets bredd till ca 8m.Tornets sidor har varit ca 6 m långa. Samtliga dessa mått är inner­ mått. Västfasaden är ca 10 m. Den del av den äldsta norra långhusmuren som är bevarad är ca 8,5 m lång. Material och murverk Tornet och långhusets murar, som bestod av större obearbetade markstenar lagda i kalkbruk , var upp­ byggda kring en fyllning av mindre, runda stenar och kalkbruk. Murarnas tjocklek i tornet varierade något. l ,4-1 ,5 m uppmättes i väster , l ,6 m i söder och 2,3 m i norr. Långhusets norra mur har varierande tjocklek bero­ ende på att den byggts i olika etapper. Muren är i sin västra del ca 1,4 m bred på en sträcka av ca 8m, men blir öster därom betydligt tunnare. Långhusets syd­ 14 GETAKÄRRS KYRKA Fig 6. Vigvattenskål av granit, påträffad i Getakärrs kyrko­ ruin . Nu i Varbergs museum. Foto Varbergs museum 1978. Granile Ho/y Water basin , found in the ruin of Getakärr Church. Now in the Varberg Museum . mur, som också är byggd av gråsten, är endast ca 0,8-0,9 m tjock. Som stöd för sydmuren, koret och den stora tillbyggnaden åt norr fanns strävpelare av grå­ sten. De som finns i hörnen åt norr är snedställda. I den östra delen av långhusmuren finns flera stolphål, 23 x 30 cm stora, tre på.den södra och fyra på den norra muren, som har rymt trästolpar. De har sannolikt fun­ gerat som armering i de tämligen tunna murarna. Alla kyrkans portaler har tegelomfattningar med ett eller två språng. På ingångarna tilllånghuset i norr och söder är teglet i omfattningarna fasat med ett språng. Innertak Vid utgrävningen påträffades i fyllnadsmassorna tegel från valvribbor. Sandklef menar att kyrkorummet ur­ sprungligen varit välvt, men att valven vid långhusets utvidgning åt öster ersatts av ett plant innertak av trä, eftersom murarna då blivit för tunna. Eventuellt kan de ha burit ett tunnvalv av trä. Med tanke på att muren förstärkts med strävpelare är det dock sannolikt att man i alla fall avsett att kyrkan skulle förses med mu­ rade valv. Tornet har med säkerhet vant välvt. I rum­ met norr om kyrkan finns rester av pilastrar av tegel i hörnen samt en rund kolonn mitt i rummet, vilket tyder på att rummet varit välvt. Yttertak Att döma av de taktegel, som fanns bland rasmassorna, har taket täckts av långa kupiga tegel av munk- och nunnetyp. De var 46 cm långa och ljust gulaktiga. Un­ derpannorna vägde 4 kg och överpannorna ca 2 kg. Ingångar Kyrkan har haft ett flertal ingångar, åtminstone i sitt sista, mest utbyggda skede. I väster fanns en portal, ca l ,6 m bred och med en dörröppningsbredd av 0,8 m, mitt på fasaden. Portalen hade en omfattning av tegel i två språng och till ingång­ en ledde en trappa av obearbetade hällar. Västportalen i tornet har den rikaste omfattningen, vilket understry­ ker att den varit huvudportaL På norra sidan av långhuset har funnits två ingångar, varav en i den västra delen i det något kraftigare mur­ verket. Portalomfattningen var av odekorerat tegel och utåt avtrappad med endast ett språng. Dörröppningens bredd var ca 0,5 m. Sandklef menar att detta var den gamla kvinnoingången, eftersom den ligger åt norr och att den satts igen i samband med att långhuset förläng­ des åt öster. I denna nya mur, som är tunnare, upptogs en ny ingång, som var tegelomfattad och avtrappad med ett språng. Dörröppningen var ca 0,6 m bred, dvs något bredare än den gamla. Båda ingångarna tycks ha murats igen då den norra tillbyggnaden tillkom. Öpp­ ningen mellan långhuset och sakristian var tegelomfat­ tad med odekorerat murtegel i ett språng. Enligt Sandklef är den ursprungliga sydmuren till kyrkan inte bevarad utan ombyggd samtidigt med den östra delen av långhusets nordmur. I västra delen av denna yngre sydmur påträffades en ingång, som var försedd med en ensprångig tegelomfattning av avfasat tegel. Här fanns även en tröskel av kantställda murte­ geL På den utbyggnad åt söder, som förmodas vara ett kapell, i förband med långhuset, fanns åt söder en in­ gång, tegelomfattad med två avtrappningar utan dekor. Kapellet har stått i förbindelse med kyrkorummet genom en vid bågöppning, ca 2m bred. Mellan tornet och långhuset torde det ha funnits en tornbåge. I den västra muren pa den stora tillbyggnaden fanns en ingång, som lett utifrån direkt in till detta rum. Dörr­ öppningen har varit ca 0,8 m bred och omfattad av mur­ tegel med tre språng. En tröskel av vanliga kantställda murtegelstenar påträffades. Fönster Murarna var inte på något ställe bevarade till sådan höjd att några fönsteröppningar kunde iakttas. Torn Tornrummet var något större i öst- västlig utsträckning än i nord-sydlig. I öst-västlig riktning var längden ca 6 m. Avgränsningen mellan långhus och torn utgjordes KYRKOBYGGNADEN 15 Fig 7. Getakärrs kyrkoruin från sydöst. Foto Varbergs museum 1979. Th e ruin of Getakärr Church from solllheast. av tv ä murklackar av tegel , ca l ,3-1 ,5 m tjocka, frän murarna i norr och söder. Öppningen mellan torn och långhus har troligen utgjorts av en välvd båge in till kyrkorummet. Tornet var byggt i förband med det äld- sta länghuset, vars mur finns kvar pä den norra sidan närmast tornet. I anslutning till tornet fanns en trappa i den norra yttermuren. Trappan, som var byggd av murtegel , ledde genom en ca 0,6 m bred dörröppning inne i muren upp till en övervän ing ovanpå valvet. Utbyggnaden i söder Utbyggnaden söder om kyrkan, ca 6x 6 m stor, har av Sandklef diskuterats som ett möjligt vapenhus . Med hänsyn till att en stengrund, sannolikt ett altarfunda- ment, päträffades mitt pä rummets östvägg, är det dock mera sannolikt att rummet är ett kapell. Öppningen mellan detta rum och kyrkan har sannolikt utgjorts av ett ca 2m brett valv. Altarfundamentet var ca 0,6x l , l m stort. Det bör dock påpekas att det finns vapenh us med altare på östväggen i andra kyrkor. 9 Bengömma I korets södra mur mellan tvä av strävpelama påträffa- des ett benhus eller en bengömma (ossuarium) , som enligt Sandklef troligen haft en öppning i nät kyrkan (fig 8). Benhuset användes till att lägga skelett i när dylika påträffades vid grävning av nya gravar inne i eller utan- för kyrkan . Utrymmet var ca 0,6x l, l m stort och det var vid utgrävningen fyllt av skelettdelar. Tillbyggna- der med denna funktion har funnits vid många kyr- kor.'0 Interiör Golv påträffades i länghusets västra del, nära tornet. Det var lagt dels av vanligt murtegel dels av valvribbor , som av Sandklefförmodas komma frän de ursprungliga valv , som tagits bort vid utvidgningen av kyrkan. De förmodas ha använts till golv efter begravningar som ägt rum i kyrkan dä det tidigare go lvet rubbats. Även i det stora rummet norr om långhuset fanns rester av golv bestående av murtegellagt i enkelt möns- 16 GETAKÄRRS KYRKA F ig 8. Getakärrs kyrkoruin. Bengömma i södra kormuren. Foto A Sandklef 1936. Getakärr Church ruin. Charnel house in the south wall of the chancel. Fig 9. Gravstensfragment med ä rtalet 1369 i minuskler. På - träffat i Getakärrs kyrkoruin. Foto A Sandklef 1936. Fragment of a grave- stone with the date 1369 in miniscules. Found in the ruin of Getakärr Church. ter med stenarna lagda parvis i kryss. I detta stora rum päträffades partier av murverk dels nära det nordöstra hörnet , dels i det sydöstra hörnet. Det förstnämnda , som är ca l ,7x2,4 m stort, förmodas ha haft funktion som eldstad eftersom ett par skörbrända stenar och träkolsbitar och aska läg bland stenarna. Möjligen kan det ha varit en ugn. Det andra fundamentet , som är ca l X4 m och bestär av gråstensblock utan murbruk , har haft en ännu oklar funktio n. I sakristian fanns en tegelmurad grav , som var ensam i sitt slag i kyrkan. Över denlägen grav häll , l ,2x 2,2 m, och norr om den läg ytterligare en stenhäll (fig 9) med en inskrift med ärtalet 1369 (ANNO DN l MCCCLXIX). Till tegelkistan hörde ett monogram och ytterl igare inskrifter av tenn , vilka emellertid förstörts och blivit oläsliga dä den inre kistan av trä multnat. Mänga smä putsfragment , målade med kalkfårger, påträffades vid utgrävningen , vilket visar att kyrko- rummet varit putsat och dekorerat med kalkmålningar. Ä ven glasmålningar har förekomm it att döma av de smä glasbitar med målning och text som påträffades bland rasmassorna. Gravar och fynd i kyrkan Inne i kyrkan påträffades gravar i flera skikt ovanpå varandra. De var tämligen orörda och oskadade trots att de l äg tätt. Det översta lagret var endast l 0-15 cm under golvnivän. Omgrävningar har skett i kyrkan i samband med begravningar och de fynd av mynt och keramik , som påträffades i gravarna ger därför ingen säker datering av kyrkans olika delar. Det är en ovan- ligt stor mängd mynt som hittats i denna kyrka och även ovan ligt mycket skärvor av kärl av svårtgods, rödgods och stengods. Gravstenen i sakristian med ärtalet 1369 är den enda fasta punkten för dateringen. I övrigt använder Sandklef mynten så att de äldsta myn­ ten, som är från 1200-talets slut, får tas till intäkt för att kyrkans äldsta delar tillkom då. Utvidgningen av kyr­ kan sker under den stora expansionen på 1300-talet, då det finns rikligt med mynt. 1400- och 1500-talsmynten är få - endast ett tiotal. Från 1600-talet finns några mynt, som förmodas vara från rivningsperioden. A v de ca l 000 mynten och brakteaterna är ungefår 300 från nordtyska städer, ca 300 svenska, varav de flesta från Magnus Erikssons tid (1319-1374) och ca 300 danska. Dessutom fanns ett 20-tal vardera från Norge, Gotland, Livländska Orden och Nederländer- Byggnadshistoria Den äldsta kyrkan Den äldsta kyrkan har varit enskeppig med tom och troligen rakt avslutat kor. Den uppfördes sannolikt mellan 1287 och 1300, dvs samtidigt som slottet. Den hade en ingång genom västportalen i tornet samt en ingång från norr som senare satts igen men som har rekonstruerats på ruinen. Sannolikt har det funnits en portal även i söder, men detta kan ej sägas med säker­ het eftersom denna mur är av senare datum. Långhuset har sannolikt och tornet säkerligen varit välvt. Det kan ej avgöras om kyrkan varit en salkyrka eller om den haft ett rakt avslutat kor. 12 Det kraftiga väst­ tornet kan tyda på försvarsfunktion. Kyrkan byggs om och förlängs Sandklef förmodar att en om- och tillbyggnad har skett omkr 1350. Den medförde nedrivning av långhusets ursprungliga murar, bortsett från nordmurens västra del. Den nya muren var betydligt tunnare. Dateringen grundar sig bl a på att staden var mycket blomstrande vid 1300-talets mitt och att behovet av en större kyrka därför vore rimligt vid denna tidpunkt, vilket även ri­ kedomen av myntfynd tyder på. I denna utbyggnadsetapp förlängdes kyrkan och fick en tresidig avslutning åt öster. Samtidigt uppfördes. strävpelare på den södra väggen och runt koret. Bengömman i korets sydmur har sannolikt tillkommit senare genom att strävpelarnas ytterkanter förbands med varandra med en halvstens tegelmur. 2-Kvrkorna i Varberg BYGGNADSHISTORIA 17 na. Någon spridningskarta, som visar var i kyrkan de olika mynten påträffats, finns tyvärr inte. Bland övriga fynd kan nämnas en sanctusklocka och ett silverbeslag med Kristusbild, vilka båda dateras till 1200-talet, samt beslag och pincett från 1300-talet, ett fragmentariskt pilgrimsmärke och några blyplomber av senmedeltida typ.11 J golvet under det stora tillbyggda rummet i norr påträffades också gravar med fynd , som dateras till 1400-talet. Eftersom det ej framgått vid utgrävningen om gravarna tillkommit före utbyggnaden eller efter är mynten ej till någon större hjälp för dateringen. Det anses ej uteslutet att detta rum tillkommit redan vid 1300-talets si u t. I förband med koret på dess norra sida ligger sakri­ stian, som sålunda också är byggd omkring 1350. Grav­ stenen från 1369 ger en tidpunkt före vilken sakristian bör ha tillkommit. På långhusets södra sida finns en utbyggnad från samma· tid och i förband med kyrkans mur. Sannolikt är det ett kapell med tanke på den altargrund, som påträffades vid dess östmur. Genom kapellet finns direkt ingång till kyrkan från söder. Kyrkans sista tillbyggnad är det stora .rummet på långhusets norra sida. Detta rum är inte byggt i förband med långhuset. Det har haft direkt ingång från väster. I kyrkans norra mur finns spår av två ·ingångar, som sålunda leder från rummet in i kyrkan. Den västra ingången anses ha satts igen när långhusmuren förläng­ des och byggdes om. I den nya muren gjordes en ny ingång. Sandklef har vid undersökningen iakttagit att även denna ingång var igenmurad. Detta skulle ha skett vid tillbyggnaden av det större rummet och skulle tyda på att tillbyggnaden ej haft kyrklig funktion. Dateringen av rummet till tidigt 1400-tal eller sent 1300-tal görs utifrån de myntfynd, som påträffats i gra­ varna. Rummets funktion är oklar. Det har varit välvt och i dess nordöstra hörn finns resterna av en uppmu­ rad grund som tolkas som resterna av en eldstad, even­ tuellt bakugn. Sandklef menar att rummet kan ha varit det helgeandshus, som nämns i ett brev av slottsherren Aage Axelsens hand 1468. Helgeandshus var tämligen vanliga i städerna under medeltiden soin sjukhus och 18 KYRKORNA I NY VARBERG liknande. Vanligtvis var de fristående byggnader, ofta belägna i utkanten av stadens centrum. Dock finns flera exempel på att dylika inrättningar byggts i anslut­ ning till en kyrka. 13 Staden Getakärr fick redan vid mitten av 1400-talet konkurrens av Ny Varberg, som första gången nämns i skriftliga källor 1443. Getakärr upphörde som stad 1584 (eller 1578) men fortsatte att existera som by fram till 1666. Sannolikt har kyrkan varit i bruk fram till denna tid. Sandklef har bl a funnit mynt från 1600-talets bör­ jan tillsammans med taktegel. Han tolkar rasmassorna som hörande till en mer eller mindre aktiv rivning av kyrkan. Denna kan ha ägt rum för att man därmed definitivt skulle förmå befolkningen att flytta in till den stad som anlades efter eldsvådan 1666. KYRKORNA I NY VARBERG Ny Varberg existerade som stad från förra hälften av 1400-talet och fram till 1612 samtidigt som dess före­ gångare Gamla Varberg eller Getakärr levde kvar. Först 1584 indrogs som ovan nämnts Getakärrs privile­ gier men redan tidigare hade borgarna fått befallning om att flytta till Ny Varberg. Sedan denna stad total­ förstörts i samband med krigshändelserna 1612 skedde en förflyttning av befolkningen. till den nyanlagda sta­ den på Platsarna. Ny Varberg blev kronomark och i västra delen av det gamla stadsområdet uppfördes en kungsgård, som heter Lindhov och som idag förvaltas av domänverket. Den äldsta nu kvarvarande byggnad, som ingår i kungsgårdsanläggningen, är ladugården frår. omkring 1790. Den nuvarande mangårdsbyggna­ den är från 1838 och flygelbyggnaderna från 1806. Två kyrkliga anläggningar är kända i Ny Varberg, dels en kyrka, som förmodas vara stadskyrkan, dels en klosteranläggning. Inga lämningar ovan jord finns av någon av dessa men genom att båda blivit föremål för arkeologiska undersökningar är en hel del uppgifter kända om deras planform, mått och material m m. stadsområdet är mycket flackt bortsett från en svag förhöjning i terrängen där klostret legat samt i norr, där rester av stadsvallarna märks. 14 NY VARBERGS STADSKYRKA Kyrkobyggnaden Det var 1936 i samband med schaktningarna för en ny lada i anslutning till den befintliga ladugården, som delar av grundmuren till den kyrka, som förmodas vara stadskyrkan i Ny Varberg, kom fram. Eftersom den till hillflen var överbyggd redan vid 1700-talets slut av ladugården kunde endast dess östra delar bli föremål för arkeologisk undersökning. En sådan utfördes av Albert SandRlef 1936 och den följande beskrivningen av kyrkan bygger på hans framställning, som publice­ rats i Varbergs historia. 15 Vid utgrävningen påträffades strax under plogmyllan grundmurar av gråsten samt rester av tegelmurar KYRKOBYGGNADE 19 Fig 10. Lantmäterikarta över " Lindhofs Kungs Ladugård" . Tillkommen 1688 , omritad 1779. Surveyor's map of the "Econo- my Buildings of the Royal M anor of Lindhof' , drawn original/y in 1688, redrawn in 1779. r- l i l!:! --·--- - ·-~- -- ~-----~·--·- ··--------------,- ~ -!22-..- .l l . ~ .• ,__ - f/J'/.1.~ -~ J.:~::~ ·:; -~· ~ (/ t;J,~< . \ ovanpå dessa till något varierande höjd . E ndast östra delen av långhuset samt koret var ej överbyggda av lad ugården och kunde därfår undersökas närmare. I kyrkan påträffades sammanl agt ca 140 gravar samt ett par gravstenar med inskrift. Om det har funnits någon kyrkogård i anslutning till kyrka n vet man ej , eftersom Sandklef ej hade tillfalle a tt utvidga under- sökningen uta nför kyrkans närområde. Tre golvnivåer kunde iakttas i kyrkan. Den yngsta låg ca 25 cm från markytan och bestod av vanligt mur- tegel (8x 13 X26 cm). De mycket fragmentar iska golv- rester som påträffades på denna nivå låg på ett ca 35 cm kraftigt lager av ras massor av kalkbruk, tegelrester och mindre naturstenar ovanpå en andra golvnivå, ca 60 cm från markytan. Här fanns rester av ett golv av kvadra- ti ska oglaserade lergodsplattor (18-19 x 18-!9x 8 cm). Den tredje golvnivån låg ca 90 cm från markytan och utgjordes av större , glaserade tegelplattor i olika farger (25 x 25 x 3 cm). Mellan de båda översta golven var rasmasso r av kalkbruk , tegelrester och mindre naturstenar. Vid den ' ' ' ' '. understa golvnivån steg grundvattnet. Sållning av ras- massorna var omöjlig att genomföra och de enda fynd som togs ti llvara var gravstenarna. Profiltegel från valv , fön ster eller portaler tycks ej ha påträffats bland rasmassorna. Däremot fanns sådana i de kva rvarande porta lomfattningarna. På en lantmäterikarta över " Lindhofs Kongs Ladu- gård", upprä ttad 1688 och komplette rad 1779, finn s a ll a kungsgårdens byggnader utritade (fig l 0). Kartan till- kom innan ladugården byggdes och kyrkan fann s tydli- gen vid denna tid ännu kvar ovan jord. Den är marke- rad med litt E på ett rektangulärt långhus med en egen- domligt spetsig avslutning åt öster. I texten till kartan står a tt litt E markerar Gamla kyrkan och litt F »Höla- da, som blef reparerat för 5 å r sedan, hwilken ti llförene warit oxestall och samma tid Kyrckan brukad til höla- da. » Detta innebär med a ll sannolikhet att kyrkan an- vändes till hölada så länge byggnaden F var stall för oxar. Kort därefter har kyrkan sannolikt rivits i sam- band med att den stora ladugården , som ännu finns , uppfördes. l l 20 NY VARBERGS STADSKYRKA Fig Il. Ny Varbergs stadskyrka. Plan l: 300. Uppm av A Sandklef 1936. The town church ofNew Varberg . Plan, sca/e l :300. Kyrkans plan och mått Kyrkan har i sin ursprungliga form haft ett treskeppigt länghus med ett tresidigt avslutat korparti.'6 Sannolikt har den södra muren i samband med krigshändelser skadats så mycket att det varit befogat att riva den. För att sluta kyrkorummet har man i stället byggt upp en vägg vid den södra pelarraden och förbundit den med det nordöstliga korhörnet så att koret fått en spetsig avslutning. Resultatet blev en tväskeppig kyrka med något olika breda skepp, eftersom det ursprungliga mittskeppet varit något bredare. Det är denna byggnad som syns på lantmäterikartan. I denna form har den först tjänstgjort som kyrka och sedan kommit att an­ vändas som hölada. Kyrkans totala längd går ej att konstatera men den norra muren frän kyrkans nordöstra hörn till ladugår­ dens mur i väster var ca 27 m läng. Den sydligaste muren kunde dokumenteras längre åt väster även inne i ladugårdsbyggnaden. Dock påträffades inte kyrkans västmur. Kyrkans sannolika största längd frän korets östvägg och till en tänkt begränsning i väster inne i ladugårdsbyggnaden uppgick till ca 35 m. Den treskep­ piga kyrkans bredd mätt frän murarnas uts)dor uppgick till 18,4 m. Kyrkans valv har burits upp av två rader pelare, som skilt skeppen åt. Mittskeppet var ca 6 m brett och de båda sidoskeppen vardera ca 5 m, mätt frän de inre murliven. Fem par pelare konstaterades. A vständet mellan pelarna i en och samma rad var ca 5 m. Den enda avvikelsen var att mellan den östligaste och den närmast väster därom belägna pelaren var avståndet ca en meter kortare än mellan de övriga (fig 11). Av pelarna äterstod endast grunderna av grästen ut­ om i två fall. På den tredje pelaren frän öster var tre tegelskift bevarade ovanpå ett kantställt grundskift (fig 12). Därav framgick att pelaren var rund., och hade en diameter av ca l ,O m. Den andra pelaren frän öster hade kvar litet av det nedersta tegelskiftet, vilket räck­ te för att konstatera att denna pelare varit ättkantig och haft en diameter på l ,2 m. Möjligen har varannan pela­ re varit rund och varannan åttkantig. Mittför pelarna påträffades grunder till strävpelare vid kyrkans alla murar. Den enda utbyggnad frän kyrkan som kunde iakttas var att den andra och tredje strävpelaren frän öster på kyrkans sydsida byggts ut till murar. De fanns dock endast kvar till ca 2,5 m. Mellanrummet mellan Fig 12. Ny Varbergs stadsky rka. Tredje pelaren från ös ter. Foto A Sandkl ef 1936 . The town church of New Va rberg . The rhird pillar from the eas t. Fig 13. Ny Va rbergs stadskyrka. Västra sidan av norra portalen. Foto A Sandklef 1936 . The town church ofNew Var- berg. Th ewes t side of the north portal. de m var 4 ,5 m. Utrymmet fö res lås av Sa ndklefh a varit benhus . Det ä r dock större än be nhuset i sydmuren till Getakärrs kyrka . Formatet tyde r sna rare på vapenhus e lle r kape ll . Mot en sådan funktion tala r den omstän- d igheten att det saknas s pår av ingång till kyrka n här- ifrån . En a nnan möjlighet ä r att murarn a är reste r av den ovann ämnda höl adan , litt F , söder om kyrkan, litt E , på lantmäte rika1tan . KYRKOBYGGNAD EN 21 Material och murverk Kyrkan ha r sannolikt varit uppfö rd i tegel på en grund av gråsten . Vid utgräv ningen visade det sig att ky rkan var i det närmaste to ta lt raserad ne r till grundmuren , bo rtsett från några s ki ft tege l, som bevarats på vissa punkte r. Den no rra grundmuren var endas t ca 75-80 c m bred . sträv pe la rnas bredd va r ca 70-80 cm. Den sekund ära sydmuren omede lbart söder o m mi tts keppe t 22 NY VARBERGS STADSKYRKA hade samma tjocklek som den norra . Liksom beträf- fande kyrkan i Getakärr tyder den ringa bredden på att det snarare varit fullmurar än skalmurar. De två in- gångar, som påträffades , hade båda rikt profilerade tegelomfattningar (se nedan). Tak Om yttertaket är inget säkert känt. - A v Sandklefs beskrivning framgår ej om det fann s taktegel med bland rasmassorna av tegelskärv som påträffades i kyrkan . Ingångar Två ingångar till kyrkan kunde iakttas , en på norra , och en på den södra väggen. De låg mitt emot varandra mell an den fjärde och femte strävpelaren från öster. Portalen på den norra sidan var ca 170 cm bred . Den hade en omfattning av profilerade tegelstenar med klö- verbladsform och rundade hörn (fig 13) . Tröskeln var lagd av kantställda murstenar av tegel. Ingången på den södra muren var e ndast ca 140 cm bred. Interiör Kyrkans inre har haft valv av tegel att döma av pelare och strävpelare . Det gäller såväl den ursprungliga tre- skeppiga kyrkan som den senare tvåskeppiga. Strävpe- lare har tillkommit vid dess sydmur. Mellan de båda pelarna längst åt öste r påträffades en stengrund i nord-sydlig riktning . Dess bredd var ca l ,2-1 ,5 m (se uppmätningsplanen , fig Il). Den kan va ra en rest av Fig 14. Ny Varbergs stadskyrka. Det äldsta tegelgolvet. Foto A Sandklef 1936. The town church of New Var- berg. The oldest brickfloor. grundmuren till en planerad rak koravslutning. Också vid den välbevarade tredje pelaren från öster fann s i mittskeppet , närmast den sekundära sydmuren en 80 cm bred tvärmur av tegel , lagd på gråstensb lock i grus och sand. Eventuellt har den tillkommit som stöd för den sekundära långhusmuren i den enskeppiga kyrkan. Troligen har emellertid de murar , som påträffades mel- lan pelarna , utgjort sedvanlig förstärkning till valvbå- garna. Murarna har legat under golvet mellan kyrkans pelare. Omedelbart väster om och delvis under denna tvärmur fanns det största sammanhängande golvparti , som påträffades i kyrkoruinen . Golvet vaJ lagt av kvadratiska tegelplattor (fig 14). Tvärmuren hade upp- enbarligen tillkommit senare än golvet. Det finns gra- var som tillkommit efter denna murs tillkomst och som genom sitt läge talar mot att muren ingått i ett slutet rum. Rakt söder om den nämnda tvärmuren fanns ytterli- gare en i nord-sydlig riktning , intill kyrkans ursprung- Liga sydmur. Den sistnämnda tvärmuren , som var ca 2 m bred, hade ingen förbindelse och inget samband med den som låg i den senare tvås keppiga kyrkan (se plan, fig Il ). Som nämnts kunde tre olika golvnivåer konstateras. De rester som påträffades på olika nivåer kan knytas till kyrkans byggnadshistoria. Fragment av gravstenar med minuskelinskrift från senmedeltiden (fig 15) påträffades inne i kyrkan bl a i höjd med det undre go lvskiktet av glaserat tegel. Ä ven vid de båda andra golvnivåerna fanns rester av grav häl- Fig 15. Ny Varbergs stadskyrka . Fragment av gravs tenar. Foto A Sandklef 1936 . Th e to w n c hu re h of N e w V ar- berg. Fragments of grave- s tones. l ar av kalksten , samtliga med inskrifter. Dessa är alltför fragmentariska för att kunna tydas och de ger därför ej någon närmare ledning för dateringen eller upplysning om vem som begravts under dem. Inne i kyrkan har människor grav lagts under olika Byggnadshistoria Kyrkan har enligt Sandklef ursprungligen byggts som en treskeppig, välvd tegelkyrka av relativt stort format med tresidigt avslutat korparti (fig 16). Paral leller utgör bi a S Nicolai kyrka i Halmstad (ca 54 m läng och 21,5 m bred) och S Maria kyrka i Hel singborg (ca 53 m läng och 22,5 m bred), båda sannolikt frän 1400-talet s bör- jan. Till denna treskeppiga kyrka har hört ett golv av kvadrati ska, glaserade tegel i olika färger, dvs det un- dersta golvet, ca 90 cm frän markytan . Under golvet har även människor gravlagts i viss utsträckning. Där- vid har gravstenar av kalksten kommit till. Denna kyr- ka har sannolikt byggts i början av 1400-talet dä Ny Varberg etablerades som stad . Under det nordiska sjuårskriget ägde krigshändelser rum också i Ny Varberg och det är bekant att sven- skarna 1565 stormade staden. Därvid blev kyrkan illa åtgången , vilket bl a framgår av flera kungabrev , som befriar Varbergs invånare frän skatt i flera är för att de BYGGNADSH ISTOR IA 23 tider, de fle sta utan att någon gravhäll lagts över gra- ven . 124 gravar påträffades och de flesta läg i marken under kyrkans äldsta golv. 13 gravar l äg sä pass högt att det understa golvet ej brutits upp vid nedgrävning- en. l7 skall fä tillfä lle att bygga upp sin svårt skadade kyrka. U t ifrån iakttagelserna vid utgrävningen kan slu tsat- sen dragas att man trots a llt ej mäktat att bygga upp kyrkan i dess ursprungliga skick. Den södra muren har måhända blivit helt sönderskj uten av artillerield och vid restaureringen, som bör ha ägt rum pä 1570-talet , skulle man dä i stället ha valt att bygga en ny sydmur längs den södra pelarraden , dvs ca 5 m norr om den ursprungliga sydväggen. Genom denna åtgärd blev kyrkan tväskeppig med tvä något olika breda skepp. Den har dä endast en ingång, nämligen den frän norr. Gråstensmuren i nord-sydlig riktning mellan de östli- gaste pelarbaserna kan tyda pä att planer pä en ur- sprunglig rak koravslutning funnits. Koret fick emeller- tid en spetsig avs lutning, vilket framgår bl a av lantmä- terikartan frän 1688. Till denna kyrka hör den mellersta golvnivän, som senare överlagrades med omfattande ras massor. Även under denna period har begravningar 24 NY VARBERGS STADSKYRKA - - ~nA wuwlre l l l :--~t~ l l ' Fig 16. Ny Varbergs stadskyrka. Rekonstruktion i skala l : 300 av kyrkan i dess äldsta treskeppiga och dess yngre tvåskeppiga form. Efter teckning av A Sandklef 1936. The town church of New Varberg. Reconstruction of the church in its original three-naved form and its later two-naved form. Sca /e l: 300. ägt rum i kyrkan. Den översta golvni vån , som låg i höjd med de raserade murarna under plogmyllan, har sanno- likt ti ll kommit efter kyrkans rasering . Hur västpartiet varit utformat är inte känt under någon av de två perioderna. Då Ny Varberg upphörde som stad 1612 övergick kyrkobyggnaden att döma av texten på lantmäterikar- tan till att bli hölada. Enligt ett brev från lands hövdi ng- en 1685 fick staden taga behövlig mursten av den ännu vid Ladugården stående kyrkan . Stene n sku ll e använ- das vid byggandet av den nya Caro likyrkan. I vilken utsträckning detta verkligen skett är ok lart eftersom kyrkan enligt kartan från 1688 (renoverad 1779) anges som hölada , åtminstone i dess tvås keppiga form. Dock kan sten ha tagits från den i samband med krigshändel- serna 1565 förstörda södra delen av kyrkan, dvs det söd ra skeppet , även medan övriga delar stod kvar. På Jacob Richardsons plan över Nyby i >> Hall andia Anti- qua et Hodierna» från 1752-53 markeras norr om Lindhovs kungsgård en plats »Hwar kyrckan stådt». Detta tyder närmast på att kyrkan var mer e ll er mindre utplånad redan vid 1700-talets mitt. Omkring 1790 då den nuvara nde ladugården byggdes måste kyrkan ha raserats helt och hållet. ' 8 KARMELI TERKLOS TRE T I NY VARBERG Inledning Karmeliterordens organisation Ordo beatissimae genetricis semperque virginis Mariae de monte Carmelo - Den Heliga Jungfrun av berget Karmels orden - tillkom i slutet av 1100-talet då fran­ ska korsfarare grundade ett eremitsamfund kring ett 9Mariakapell på berget KarmeJ i det heliga landet. ' År 121O erkändes samfundet av Jerusalems patriark och karmeliterna antog S Augustinus' regler. Ungefår 15 år senare stadfäste påven Honorios III karmeliterorden , vars kvinnliga gren tillkom först år 1452. Så småningom kom orden att genom den förste ordensgeneralen, eng­ elsmannen Simon Stock, få en fast organisation i linje med tiggarordnarnas. Augustinerreglerna omformades till de mycket stränga karmeliterreglerna. Orden splitt­ rades med tiden i flera fraktioner med olika stränghets­ krav och mot medeltidens slut mildrades reglerna. Till Danmark kom orden 1410, då det första karmeli­ terklostret instiftades i Södra Sceby, som tre år senare blev Landskrona. Både klostret och staden grundades på Erik av Pommerns initiativ. Sammanlagt tillkom åtta karmeliterkloster i provinsen Dacia. Förutom Varbergs-klostret och det i Landskrona låg ytterligare ett i Lunds stift, nämligen i Sölvesborg (grundat omkr 1486). Av de övriga fanns två på Själland: i Skelsör (1418) och i Helsingör (1430), två på Jylland: i Århus och i Sceby (båda tillkomna på 1460-talet) samt ett på Fyn: i Assens (omkr 1500). I det medeltida Sverige låg det enda klostret av karmeliterorden i Örebro (1450-ta­ let).20 I Danmark kallades munkarna för »de vita bröder­ na», vilket syftade på dräkten eller >> Marianerna>>, där­ för att alla karmeliterkloster var vigda åt Jungfru Ma­ ria. Munkarna skulle predika armod och försakelse, i synnerhet i köpstäderna, samt ägna sig åt själavård och lära befolkningen att tillbedja Maria. Stor vikt lades också vid studier. Det skulle bl a finnas en läroanstalt i varje provins . Först 1519 uppfylldes detta krav i pro­ vinsen Dacia genom upprättandet av ett kollegium i Köpenhamn. Många av den danska reformationens fö­ regångsmän kom att utgå därifrån. Bland ordens gynnare märktes kungar , högadel och kyrkans män samt städernas förnäma borgare. Efter­ som karmeliterna i stort sett var egendomslösa bilda­ des grundkapitalet till klostrens uppförande av medel , som stiftarna skänkte , och av allmosor och andra gåvor till klostrets byggnadskassa. Enligt klosterreglerna från 1200-talet fanns vissa bestämda föreskrifter för klost­ rets utformning. Bl a skulle man lägga det utanför den profana bebyggelsen för att inte störas av pöbeln. Vi­ dare skulle varje munk ha sin egen cell och kyrkan ligga lättåtkomlig för alla i klostret >> in medio Cellularum>>, dvs mitt bland cellerna . Klosteranläggningen borde in­ te vara sluten , utan de olika byggnaderna skulle ligga spridda. Det fanns emellertid inte någon bestämd klos­ ter- eller kyrkotyp. Byggnadssättet skulle vara ödmjukt och inte präglat av lyx. Det var dock tillåtet att ha klocktorn. ~ När karmeliterorden mot slutet av medeltiden nådde Danmark var kraven på klosteranläggningens utseende inte så stränga. En fyrsidig anläggning kring en öppen gård blev vanlig att döma av de rester som är kända. Liksom tiggarmunkarna önskade man kontakt med folket och kyrkornas utformning anpassades efter kra­ vet att allmänheten skulle ha tillträde till dem. Karmeli­ terorden är närmast att räkna som en tiggarorden och det ligger därför nära till hands att jämföra dessa ordnars klostertyper med varandra. Tiggarordnarnas kyrkor, som i Skandinavien präglas av den nordtyska tegelgotiken, består primärt av ett munkkor utökat med e tt rymligt åhörarrum. Tvärskepp och korkapell saknas liksom dekorativa inslag, som kunde distrahera kyrko­ besökaren. 21 26 KARMELITERKLOsTRET Klostret i Ny Varberg Genom skriftliga källor är det bekant att provinspriorn i Landskrona 1462 gav sin tillåtelse till att ett kloster uppfördes i Ny Varberg. Varbergsklostrets fundator var Aage Axelsen Tott, riddare och slottsherre i Var­ berg. Han avled 1477. I samband med reformationen upphörde klosterverksamheten och redan 1531 berättar borgmästare och råd i Varberg för kungen att det inte längre fanns någon kvar i »Vor Frue s kloster>>. 22 Exakt när byggnaderna stod färdiga och klostret in­ vi~des vet man ej. Totalt rör det sig om en tidrymd på knappt 70 år då verksamhet i anslutning till klostret varit aktuell. A v byggnadsresterna att döma förefaller det mycket troligt att klostret endast i begränsad om­ fattning blivit färdigbyggt. I strid mot ordensreglerna ägde klostret i N y Varberg ett gods. Det var Åby kvarn, bestående av en gård och en kvarn med ägor öster och söder om Ny Varberg, som skänktes till klostret 1481 av barnen till Aage Axelsen Tott och hans hustru som tack för de själa­ mässor som lästes för föräldrarna. 23 Klostrets markinnehav nämns i ett stadfästelsebrev från 1565 då det talas om en förläning av kronans jord, som ligger söder om Varberg och öster om S Jörgens kapell och väster om Vårfruklostrets jord Gfr nedan i avsnittet om S Jörgen). Jordarna kan ju ha haft vid­ sträckt omfattning, men sannolikt rör det sig här om mark tillhörig Åby kvarn. På den ekonomiska kartan från 1924 finns en gård kallad K varnagården i Träslövs socken söder om Him­ leån och ca 2 km sydost från klostret. På de ägor som hör till gården står också namnet Åby kvarn. Gården och namnet Kvarngården återfinns även på den senare utgivna ekonomiska kartan, som karterades 1965. Be­ nämningen Åby kvarn finns emellertid ej längre med. I Lunds stifts landebok för år 1569 finns det en upp­ gift att den jordareal, som tillhörde klostret i Varberg omfattade 30 eller 40 tunnland. 24 Bexe!J25 berättar i sin Hallands historia från 1800-ta­ lets början att N y Varberg haft ett kloster, vars torn länge stod kvar bland lämningarna av den förstörda staden. Klostret skulle ha legat åt nordost i förhållande till stadskyrkan. Bexell bygger uppenbarligen på munt­ lig tradition och han har inte själv sett några spår ovan mark av klostret. »Staden ägde äfwen ett kloster och man berättar, att Munken eller Tornet på Munkekyrkan i längre tider stod qwar ibland lemningarne af det förstörda och öf­ wergifna Nyby. Detta klostrets belägenhet har warit N .O. ifrån sjelfwa stadskyrkan, platsen utwisas ännu under namnet Munken. Klosterplanens nu mera upp­ odlade jord, likasom de öfrige hustomterne, är kalk­ blandad af murbruk.» Utgrävningen av klostret Sandklef hade 1937 efter undersökningen av Ny Var­ bergs stadskyrka långt framskridna planer på en ut­ grävning även av klostret, som då var känt endast genom skriftligt källmaterial. Planerna kunde emeller­ tid ej förverkligas och inte förrän närmare trettio år senare avslöjades klostrets exakta läge, planform m m genom den arkeologiska undersökning, som ägde rum 1964 och 1965. 26 Vid den arkeologiska undersökningen av klostret visade det sig att detta legat ca 100 m nordost om stadskyrkan på en plats i den öppna åkermarken, som före undersökningen skilde sig från den omgivande ter­ rängen endast genom en svag förhöjning och genom stark inblandning av tegelbitar i plogmyllan. Marken utgjordes av grus och sand och i viss mån torv. Omedelbart under plogmyllan påträffades grundmu­ rarna till klosterkyrkan och till delar av en klosteran­ läggning samt rester av andra byggnader och gator i klostrets närhet. 27 Såväl i som utanför kyrkan påträffades skeletten av sammanlagt ca 100 individer. Det var män, kvinnor och Fig 17. Ny Varberg . Karmeliterklostret. Två individer, grav­ lagda på en av pelarbasema i kyrkan sedan denna raserats. Foto M Forsström 1964. New Varberg. The Carmelite Friary. Two personsinterred on the base of one of the piers in the church after it had been demolished . KYRKOBYGGNADEN 27 barn, som gravlagts vid olika tider, att döma av läget. Ett 30-tal låg utanför kyrkan och de övriga inne i kyr­ kan. Av dessa hade flertalet tillkommit sedan kyrkan blivit ruin, vilket framgick av att de låg på de raserade murarna. Bland gravlagda utanför kyrkan fanns skeletten av fyra kvinnor och ett barn. De låg omedelbart söder om koret och de har troligen begravts i träkistor. En hel träkista påträffades och fragment av ytterligare några, dels vissa trärester, dels spik från sammanfogningen av kistorna. Kyrkogården inskränkte sig till detta parti i vinkeln öster om långhuset och söder om koret. Någon kyrko­ gårdsmur eller annan form för begränsning kunde ej iakttagas kring kyrkan eller klostret. Kyrkans inre var så gott som helt uppgrävt. Endast i mycket begränsad omfattning påträffades golvtegel i ursprungligt läge. I viss mån täcktes ruinens inre av Kyrkobyggnaden Kyrkans plan och mått Klosterkyrkan var till skillnad från stadskyrkan inte orienterad i rakt öst-västlig riktning utan hade snarare en sydostlig-nordvästlig orientering (se översiktsbild, fig 3). Kyrkans långhus har haft två skepp, som skilts åt av fyra kraftiga pelare. Till huvudskeppet, som var det nordliga av de två, var fogat ett ganska långt korparti med tresidig avslutning åt öster. Vid västmuren fanns två strävpelarfundament , vid långhusets sydmur fyra, vid korets sydmur två och kring koravslutningen fyra. Huvudskeppet var ca 28 m långt och ca 10m brett. Koret, som var lika brett som huvudskeppet, var ca 19m långt. Kyrkans totala längd var sålunda ca 47 m. Sidoskeppet var liksom huvudskeppet ca 28 m långt men endast ca 8 m brett (se principplanen, fig 18). Vid utgrävningen påträffades ej några grundmurar till ett fristående torn eller ett separat torn samman­ byggt med kyrkan. Bexell nämner tornet som det enda kvarstående av kyrkan lång tid efter raseringen (se ovan) . Möjligen kan kyrkans västparti ha stått kvar en längre tid som ruin. På håll kan det mycket väl ha sett ut som ett torn. Tänkbart är också att en takryttare funnits i likhet med den som finns på östflygeln till Helsingörs kloster. 29 Material och murverk Kyrkan var så gott som helt raserad. Endast grundmu­ rarna återstod under plogmyllan. På några få ställen rasmassor bestående av vanliga tegelstenar och form­ tegel från valvribbor, portalomfattningar, fönster och liknande. Fynd i någon större omfattning fanns i övrigt ej. Bland gravarna i koret hittades dock några braktea­ ter från Mecklen,burg samt några mynt från de danska kungarna Christian I:s (1448-81) och Hans' (1481-1513) regeringstid. Från hela klosterområdet påträffades fynd av keramik, glas, trä, textil och metall samt en stor mängd djurben. Benen av såväl människor som djur har undersökts av olika specialister. 28 Bl a obser­ verades ett flertal skelett med spår av hugg och slag, ett med trepanerad hjässa samt flera med sjukliga föränd­ ringar. Sannolikt har klostret gjort tjänst som sjukhus både under freds- och ofärdstider. Flertalet gravlägg­ ningar var från klostertiden men det var uppenbart att kyrkan använts som begravningsplats även efter det att den blivit ruin (fig 17). fanns fragment kvar av högmuren, så att det bl a gick att konstatera dess breddmått samt att kyrkan varit uppförd av tegel. Grundmuren var lagd i kallmur, dvs utan bruk, av stora gråstenar. Den var ca 180 cm bred och har synts ovan markytan ca 50--60 cm. Från den dåvarande markytan var den nedgrävd ca 30-40 cm. Långhusets grundmur föreföll stabilare och omsorgsfullare lagd än korpartiets. Någon direkt skarv i själva muren kunde ej iakttas vid utgrävningen, men det var ändå påtagligt att kormuren var mindre solid - i synnerhet i dess allra östligaste del. Inte på någon del av kormuren fanns D D D D Fig 18. Ny Varberg. Karmeliterklostret. Principplan, l: l 000 M Forsström 1973. New Varberg . Plan of the Carmelite Friary, sca/e l: l 000. 28 KARMELITERKLOsTRET Fig 19. Ny Varberg. Klosterkyrkans västra gavelmur, sedd inifrån. På grundmuren av gråsten ligger ett rull skift och där- efter ett skift tegel i munkförband. Foto M Forsström 1964. NeiV Varberg. The IVest gab/e IVa/1 of the fria~·y chapel from the inside. There is a brick-on-edge course on the granile rubblefoundation, and on it remains of the chapeiiVa!ls. Fig 20. Ny Varberg. Klosterkyrkans södra mur, sedd ifrån väster. Sydingången är markerad av kvarliggande tegels tenar med kalkbruk på , mellan de båda västligaste strävpelarna . Foto M Forsström 1964. NeiV Varberg. The south IVall ofthefriary chapel, from IVest. The south entrance is marked by remaining bricks IVith traces ofmortar, betiVeen the !IVO IVestemmost buttresses. spär av tegel eller kalkbruk. Det ligger nära till hands att tolka detta sä att denna mur aldrig varit uppförd . En provisori sk östvägg av trä kan ha funnits . Anhopning- arna a v stora grästenar vid länghusets östparti skulle därv id ha kunnat tjän a so m fundament. Pä vissa ställen där tegelrester och spär efter mur- bruk fanns kunde högmurens dimensioner mätas . Den var 130-140 cm bred och byggd so m skalmur med tegel pä murens ut- och insidor samt en fyllning av gråsten. Tegelskiftet närmast grundmuren var ett rull skift. l övrigt var det munkförband (fig 19). Kyrkans tak har troligen varit tegeltäckt. Bland ras- massorna påträffades nämligen mer eller mindre frag- mentariska taktegel av munk- och nunnetyp , ca 40 cm länga och l O cm breda. De var inte sä fl ata som ta kte- gelpannorna frän Getakärrskyrkan utan mer kupade. Bland rasmassorna påt räffades också vanliga murte- gelstenar, som i mänga fall bar spär av a tt ha bränts alltför hårt sä a tt de blivit mi ssformade och ytan sint- ra t. Detta tyder pä att teglet tillverkats pä platse n, dä man ej haft anledning att transportera felbränt tegel , som inte kunde anv ändas vid bygget av kyrkan. Några rester av en tegelugn påträffades emellertid ej inom det område kring kyrkan och klostret so m unde rsöktes. Tvä ingångar till kyrkan direkt utifrän observerades. Huvudportalen pä västgaveln mitt i huvudskeppet var ca 160 cm bred. U ta n för den l äg några stora flata grä- stenar som tröskel stenar. Den a ndra , som var ca 125 cm bred , befann sig pä sydmuren mellan de båda väst- ligaste strävpelarna (se fig 20 och principplanen). Någon ingång frän klostret till kyrka n kunde ej ses dä teglet var sä gott som he lt borta pä kyrkans norra mur (fig 21) . Frän klostret bör ha funnits förbindelse med kyrkan såväl frän bottenplanet som frän väningen en trappa upp sä som är fallet i Helsingörsklostret. Kyrkans inre har varit välvt, troligen med enkla kryssvalv , fem traveer i länghusets huvudskepp och s idoskepp samt tre traveer i koret. Traveerna i hu- vudskeppet var rektangulära och i sidoskeppet kvadra- tiska. Fundamenten till pelarna mellan kyrkans skepp var a v grästen och ca 150 x 160 cm. Rester av tegel och kalkbruk fanns pä dem , men ej sä att pe larnas exakta utseende och mått kunde noteras . Smä fragment av målning pä vitka lkade tegel stensbi- tar tyder pä att kyrkan varit mäl ad invändigt. Huruvida det varit enbart dekorationsmåleri eller äve n figurer framgick ej av de rester som påträffades. Att det fun- nits fönster med blyspröj sade rutor framgick av de mänga glasskärvorna och blyspröjsarna som påträffa- des i marken. Även glasskärvor med målning hittades bland den övriga mängden av skärvor i rasmassorna. Fig 21. Ny Varberg . Klosterkyrkans norra mur , sedd från öster. l bakgrunden europaväg 6, som skär genom det flacka stadsområdet. Foto M Forsström 1964. New Varberg. Th e north wall of th e ji·iary clwpel, fi'om east. In the background is European Higlnvay 6 , •vhich cuts through the flat town area. Klostret och övriga byggnader På kyrkans norra sida låg de byggnader som ingått i klosteranläggningen och som samtidigt kunnat tjäna som försträvn ing åt kyrkan på denna sida där strävstöd saknas. A v klosterbyggnaderna påträffades grundmu- rarna till den västra längan samt till korsgången i hu- vudsak längs kyrkan och den västra längan. Den norra och östra längan hade uppenbarligen aldrig byggts och inte ens hunnit påbötjas eftersom inga spår av grund- murar till dem fanns . Klostergängens grundmur har därför inte heller lagts ut mer än i anslutning till kyrkan och den västra längan samt några meter i anslutning till en nordlig länga . Ungefår mitt i klostergården påträffa- des en brunn av tegel med stensatt botten på ca l m djup (fig 22). Klostrets grundmurar var ej så kraftiga som kyrkans . Bredden var ca 110 cm och djupet från murens övre kant 40-50 cm. Västlängan , vars västra fa sad låg i flykt med kyrkans västfasad, var ca 22 m lång och ca 8 m bred . Den var uppdelad med en tvärmur i två rum , varav det närmast kyrkan var det minsta , ca 7 m långt , och det andra, som upptog resten av längan, ungefär dubbelt så stort. Klosterlängans grundmur låg helt stumt mot kyrkans grundmur, vars nordvästra hörn utgjordes av ett stort tillhugget stenb lock (fig 23). På klostrets grundmurar fanns inga tegel- eller kalk- bruksrester , som kunde ge någon uppfattning om hög- K YRKOBYGG ADEN 29 Fig 22. Ny Varbe rg. Ka rmeliterklostret. Tegelbrunnen i klostergårdens mitt. l brunnen gjordes fynd av framför a llt keramik . Foto M Forss tröm 1964. New Varberg. Th e Carmelite Friary . Bric k weil in the mid{lle of the c/oister gw·th . Several f ragments ofpottery werefound inside the weil. murens bredd , förekomsten av ingångar utifrån till klos tret och eventuella förbindelser mellan kyrkan och klostret. Av lagerföljden i det schakt , som skar över kyrkans norra mur strax väster om övergången mellan långhus och kor och korsgångsmuren , framgick att man då korsgångsmuren lades hade grävt igenom det lager, som hörde samman med uppförandet av kyrkan. Klos- teranläggningen påbötjades sålunda först sedan åtmin- stone kyrkans långhus byggts upp . Raseringslagret från kyrkan överlagrade äve n korsgångsmuren och det tun- nades snart av inåt den öppna klostergården . Vanligtvis var den östra klosterlängan den viktigaste därför att den inrymde kapitelsal och dormitorium . Det kan i Varberg ha funnits ett provisoriskt hus av trä , som haft dessa funktioner under byggnadstiden . Ome- delbart norr om koret låg nämligen i vinkel några rader av tämligen stora gråstenar, en stens bredd och en stens djup, som mycket väl skulle kunna ha fungerat som underlag för träsyllar. stenraderna var inte helt slutna varför det eventuella husets dimensioner ej framgick. Längre åt nordost utanför den planerade slutna klos- tergården fanns rester av tegelbyggnader i form av en s tens breda tegelmurar på en grund av enkla rader av gråsten samt tegelgolv , som låg direkt på sanden . Gol- ven var lagda såväl av mursten som av kvadrati ska 30 KARMELITERKLOsTRET Fig 23 . Ny Varberg. Klosterkyrkan. Detalj av stenblocket i kyrkans nordvästra hörn. Foto M Forsström 1964 . New Varb erg. Th e f riw-y chapel. Detail of the stone block in the northwest earner of the chapel. plattor. Byggnaderna hade samma orientering som kyrkan och troligen tillhörde de klosteranläggningen . I anslutning till dessa byggnadsrester låg del s en träbrunn del s rester av kullerstenslagda gator frän stadsbebyggel sen (fig 24). Det fanns emellertid ingen helt yttäckande gatubeläggning runt kyrkan och klos- teranl äggningen . Ett tiotal meter utanför anläggningen saknades på alla sidor så gott som helt spär av bebyg- gelse och verksamhet under äldre tider (se scha ktplan , fig 26). Någon direkt kontakt med den omgivande staden kunde sålunda ej påvisas . stadsområdets utseende är f ö endast i begränsad omfattning känt. Genom en ar- keologi sk undersökning 1968 i norra delen av stadsom- rådet påträffades flera husgrunder och hägnader samt en gatusträckning30 • Inredning och inventarier Någon fast inredning i form av altatfundament påträf- fades ej. Ej heller fanns det rester av altarskåp , pre- dikstol , bänkar eller liknande. Däremot tillvaratogs en hel del formtegel av varierande utseende , bl a frän valv , fönster och pelare samt golvtegel med stämpeldekor och även ett med en minuskel inri stad (fig 25) . Bland de fynd som i övrigt påträffades i rasmassorna fanns några förem ål, som mera påtagligt hörde till den kyrkliga verksamheten , t ex ett par sanctusklockor, ett Fig 24 . Ny Varberg. Träbrunn av liggande plankor , som vi lar mot hörnstolpar, i området nordost om klostret. Foto M Fors- ström 1964. New Varberg . Wooden weil of harizontal planks resting on earner posts , in th e region northeost of the fria ty. Fig 25 . Ny Varberg . Karmeliterklostret. Dekorerade golv- tegel , påträffade i klosterkyrkan. Foto M Forsström 1964. New Varberg. The Carmelite Friary. Decot·ated floar tiles fo und in the fr iary chapel. KYRKOBYGGNADEN 31 D D = o Q~,.;r~ror , ~ Af"'ObOel>S. lyrgens Kapel udenfor Vordt­ bierg>> sä länge han är byfogde. I ett annat brev frän 1530 fick borgmästaren lon Andersson mot avgift över­ ta >> Kongens og Kronans Kapel , S . Iyrgenns Kapel>> utanför Varberg med tillhörande jordar.39 I ett stadfäs­ tel sebrev, också det frän 1530, talas om jord, som ligger söder om Varbe rg, öster om S Jörgens kapell och väster om Vårfruklostrets jord. I ett annat brev frän 1565 talas om en förläning av en kronan tillhörig jord belägen söder om Varberg och öster om S Jörgens kyrkogård. Det faktum att man 1530 talar om S Jörgens kapell men 1565 enbart om kyrkogården kan innebära, att kapellet rivits någon gäng mellan dessa bäda tidpunk­ ter. S Jörgens kyrkogård har förmodats vara identisk med den nuvarande Södra kyrkogården (se nedan s 48) och kapellet skulle dä legat omedelbart norr om denna. Några spär av byggnaden kan emellertid inte iakttagas i markytan och någon utgrävning pä platsen har ej ägt rum. Kapellets tillkomsttid är okänd men verksamheten i det har sannolikt upphört i samband med reformatio­ nen och byggnaden har troligen varit borta 1565. Under denna tid existerade både Gamla och Ny Varberg som städer och det är osäkert till vilken av städerna kapellet har varit knutet. Södra kyrkogården ligger ca 500 m frän Gamla Varberg (Getakärr) och betydligt längre frän Ny Varberg. I mänga städer fanns under senmedeltiden S Jörgens (Görans) hospital. Dessa byggdes i allmänhet något stycke utanför stadens murar därför att de var sjukhus för spetälska. 40 Eftersom man i Varberg talar om ett kapell och inte hospital är den exakta funktionen oklar. Det är ganska tveksamt om läget för S Jörgens kapell verkligen skall knytas till den kyrkogård , som idag kallas Södra kyrkogården eller S Jörgens kyrkogård. Pä en karta (fig 37) i krigsarkivet över Varbergs fäst­ ning och stad 1645 finns denna kyrkogård med, liksom stadskyrkan med tillhörande kyrkogård i det dåvarande Varberg- staden pä Platsarna- dock utan någon sär­ skild benämning eller upplysning om något kapell i anslutning till den. Platsen för lokaliseringen av ett kapell förefaller allt-r för längt borta frän N y Varberg för att en samhörighet med den staden skall vara sannolik. Möjligen kan ka­ pellet ha tillkommit under Getakärrs blomstringstid . Närheten till slottet gör en sammankoppling med detta lika trolig. I ett av breven frän 1530 talas om kapellet som kungens och ~ronans kapell. Möjligtvis kan det ha hört till slottet, eventuellt med en placering vid Södra kyrkogården. Det är också mycket som talar för att kyrkogården hört till Varberg pä Platsarna och varit en expansion av stadskyrkans kyrkogård och att S Jör­ gens kapelllegat någon helt annanstans närmare Gamla eller Ny Varberg. De skriftliga källorna ger endast uppgiften att kapellet legat utanför Varberg . SLOTTSKYRKAN Kyrkobyggnaden Varbergs slottskyrka, numera kyrksal i Varbergs mu­ seum , har utförligt beskrivits av fil lic Torsten Karlson i Varbergs museums årsbok 1977.4 1 Det nedanstäende utgör ett sammandrag och referat av beskrivningen. För källangivelser hänvisas i huvudsak direkt till års­ boken. Kyrkan på Varbergs slott torde ha inrättats i slutet av 1500-talet . Det första kända omnämnandet av slottskyrkan sker i samband med länsherren Anders Bings42 död är 1589. I början av 1590 blev han nämligen begravd i »Slotz Kircken paa Varbierg». Inte osanno­ likt hade Bing under sin ämbetstid 1572-89 tagit initi­ ativet till inrättandet av kyrkan. slottskyrkan , som fungerade till dess fästningen 1830 utdömdes som militärt försvarsverk, var inrymd i bor­ gens norra länga. Längan uppfördes enligt Sandklef omkr 1300 som ett trevånings bostadshus med kraftiga gråstensmurar, små ljusgluggar ät borggärden och med norra väggen helt sluten. Vid 1300-talets mitt lät kung Magnus Eriksson inreda en representativ sal i byggna­ dens andra våning. I södra väggen togs upp en ingång och två spetsbågiga fönster, samtliga med omfattningar av tegel (fig 29). Också i östra gaveln inrättades ett spetsbågigt fönster - delvis ännu bevarat (fig 30). Un­ der 1570-talet utfylldes delar av borggärden och den medeltida byggnadens exteriör förändrades. Den tidi­ gare bottenväningen förvandlades nästan till källarvå­ ning. Två nya ingångar togs upp i sydfasaden och tred­ je väningen fick fyra fönster ät norr. I det inre förvand-­ lades troligen andra väningens sal till kyrka. Den me­ deltida portalen sattes sannolikt igen vid denna tid och kyrkbesökarna fick i sä fall ta sig in genom den dörr som befinner sig mitt för gaveln till västra slottslängan. I 1600-talets danska länsräkenskaper förekommer sporadiskt uppgifter om arbete på kyrkobyggnaden . En teckning i DRA föreställande Varbergs slott frän öster är sannolikt utförd omkr 1635 och visar slottskyrkans utseende vid denna tid (fig 31). Ett klocktorn med pyramidformig huv och spira reste sig över taknocken . Pä östra gaveln fanns ett fönster. Åt väster fanns en trappgavel frän vars övre del en fritt hängande svalgäng ledde över till västra slottslängan . Några kortfattade uppgifter förekommer också i det slottsinventarium som upprättades efter svenskarnas övertagande av Varbergs fästning är 1645. Om kyrkan heter det att den är uppförd av sten och saknar valv . Den har 14 föns­ ter(-lufter) och en dörr utan läs . Över kyrkan finns två kamrar med skorstenar och i en våning >> bredevidh >> Fig 29. Varbergs slott . Norra läng­ ans fasad mot borggården omkr 1340. Ur A Sandklef, Varbergs historia. Varberg Cas tle. Thefront of the north side facing the courtyard, c /340. KYRKOBYGGNADEN 37 mjölbod samt överst vind. Under kyrkan ligger en stor källare med >sallthoor> av sten och en mindre krut­ kammare. Från början av 1700-talet blir uppgifterna i räkenska­ perna mera detaljerade. Kyrkan var på 1720-talet och även vid besiktning 1740 mycket förfallen till såväl det yttre som det inre. Särskilt västra gaveln var i behov av snar reparation . En ganska utförlig beskrivning av byggnaden finns att läsa i ett besiktningsprotokoll från 1770: >> Kyrkan är utwändigt upförd af gråsten med ganska tioeka murar, samt med tegel inuti , omkring fönstren och öfra gaflarne. Rappningen och målningen på hör­ nen är affallen. Några helt små remnor wisa sig på östra gafweln och på norra yttra sidan, eij långt från hörnet. På kyrkans dörr, 3 fönsterlufter åt borggården och ett ofwantill utåt wallen på wästra ändan är eij mera fel­ achtigt än en ruta. Taket är af biälkar och bräder med stollpar under, å ömse sidor om gången samt gollfwet af tegelsten, i godt stånd. Der äro 2:ne stolrader och en Iäcktare. Altartatlan och prädikestolen äro med bildt­ huggerie och danska wapnet. Framuti kyrkien är upp­ gången till tornet afplankad. Vapn huset til kyrkan ligger i samma linie som Kungsbyggningen och näst­ jämte norra gafweln deraf. Dess yttra mur uti borggår­ den är förfallen äfwen som takbottnen af bräder och tegeltaket är förmultnadt. > En ritning (tig 32) utförd 1798 av dåvarande fäst­ ningskommendanten Carl Montell kan tjäna som illu­ stration till den ovan citerade beskrivningen. Ritningen upptar planer av norra slottslängans tre våningar och en sektion genom byggnaden. Från tiden närmast före Fig 31. Varbergs slott från öster omkr 1635. Till höger på bilden syns slottskyrkan med sin tak­ ryttare. Teckning i DRA. Varberg Castle from the east, c 1635. The castle chapelwith its jllfche can be seen to the right in the picture. Fig 30. Varbergs slottskyrka. Östra gaveln . Foto H Jem 1979. The chapel ofVarberg Castle. East gable. 38 SLOTTSKYRKAN c _j . ·· J'.y.d t'~ ~- Jnim" ·t.2 / ._;;.,""'"'~!, - 'I{NI'f- ' / ~~ -- ~·,~ r> Ibland byggnader på fästningen förtjenar Slottskyr­ kan sin särskilda uppmärksamhet. Utwändigt uppförd med ganska tjocka gråstensmurar, är hon inwändigt fodrad med tegelsten, äger endast en ingång, och den igenom wapenhuset, har tre fenster åt borggården och ett ofwantill på westra sidan utåt wallen. Taket, af bjelkar och bräder, h vilar på brädslagna stolpar å ömse sidor af gången. Golfwet af tegelsten. Öfwer kyrkan äro 3:ne wåningar, hwilka begagnas till spannemålsma­ gazin. Tornet, af träd, är på nedra afdelningen täckt med bräder, och på den öfra ändan till spiran spån­ täckt. Uti en i tornet innebyggd kammare är ett gam­ malt tornur, som wisar åt twenne sidor. » Samma år som Bexell s beskrivning utkom visiterade han i sin egenskap av kontraktsprost byggnaden. Den var då i delvis dåligt skick . Kort efter Bexells besök, den 20 juni 1819, slog blixten ner i klocktornet och o rsakade en lång rämna i östra gavel muren. När bisko­ pen Carl Fredrik af Wingård 1824 visiterade fäst­ ningskyrkan i sällskap med Bexell befann han den vara , j ett ganska dåligt och vanprydligt skick» och mera lik Inredning och inventarier Från slottskyrkans danska tid finns inga uppgifter om den fasta inredningen men däremot några listor över lösa inventarier. De flesta av dessa överfördes vid svenskarnas övertagande av fästningen 1645 till Kö­ penhamns slott, där slottsfogden i oktober detta år kvitterade följande persedlar: En kalch och en disch forgylt bege stycher som brugiss paa alltared i kierchen En stoer sölff nöegell ring wegeth thiutfue och halfftredie loed Ehn messhaegell med guld snoerer ochpaa Ehn gammeJ blae sielche forheng for altered med store guld fröndzer om den ene side En lreriss messserch som presten tager ochpaa for altered Eth par liusse staager som brugiss paa altered, den ene war i sönder Den första svenska inventarieförteckningen upptar 1645 följande föremål: " · .. predikostooll, tafla för all­ taret , .. . een bookstool, een sångebook, tvenne dans­ ke psalmböcker , 13 manfolkzstolar och 15 qvinnfolkz­ stoolar ... , . Senare förteckningar fiims från 1743 med tillägg 1748, 1819 och 1830. INREDN ING OCH INVENTARIER 39 »ett arrestanthvalf än ett Herrans tempel». Medel till kyrkans iståndsättning skulle på nytt begäras av de militära myndigheterna. Någon reparation av kyrkan kom aldrig till stånd. Genom kungligt brev i juni 1830 utdömdes Varbergs fästning som förläggningsplats för garnisonen. Om dis­ positionen av kyrkans tillhörigheter kom nådigt beslut i oktober samma år. Enligt en inventering, företagen 1831 av Bexell hade slottskyrkans 18 19 redovisade in­ ventarier blivit »vid garnizonens i år inträffade af­ marsch till Wanäs borttagne». De kvarboende personer som tillhört slottsförsamlingen överfördes samma år till Varbergs stadsförsamling. Sedan fästningen 1848 blivit fängelse inreddes en kyrksal i södra slottslängan. Den förstördes helt vid en brand 1872. Den forna kyrksalen i norra längan fick vänta på sin iståndsättning till år 1925. Varbergs museum fick detta år hyra hela längan och samlingarna flyttades dit sedan de olika våningarna fått inredning efter förslag av arkitekt Allan Berglund. Kyrksalen fick imiterade kryssvalv i trä och blev ut­ ställningslokal för kyrkliga föremål från norra Halland (fig 33). Numera utnyttjas salen för tillfälliga utställ­ ningar och till vissa delar som bibliotek. Altaruppsats Altaruppsatsen beskrivs i 1819 och 1830 års inventa­ rieförteckningar. I krönet satt danska riksvapnet och på ömse sidor om mittpartiet fanns i en nisch sinnebil­ den för Trofastheten resp Tapperheten, troligen snida­ de figurer. Målningen i mitten föreställde Nattvardens instiftande . Över vapnet kunde läsas Christian IV :s valspråk »Regna firmat pietas» och över sinnebilderna »Fides 1624» resp »Fortitudo». I fältet under målning­ en fanns en inskrift med bönen >> Fader vår» på danska. Altaret hade sin plats vid kyrkans östra gavel, nära uppgången till tornet. Årtalet 1624 syftar på det tillfälle då altaruppsatsen målades. En uppgift i länsräkenskaperna för 1622- 23 omtalar att länsherren Mogens Gyldenstierne d y43 av Sven snickare (Suend Snedicher) i Varberg inköpt en a ltartavla »med bille snider werck och andet attschellig smugtt arbeid derpaa». Att döma av notisen hade tav­ lan inte varit avsedd för slottskyrkan men snickaren hade behövt sälja den . Av räkenskaperna för 1623-24 framgår att målaren Jenns S0ffrensenn i Helsingör fått uppdraget att utstoffera altaruppsatsen och även utföra mittpartiets målning. Målaren erhöll 80 daler för sitt 40 SLOTTSKYRKAN arbete medan snickaren året innan fått nöja sig med 60 daler. Efter nedläggningen av slottskyrkan skulle altar­ tavlan flyttas till Vanäs, senare Karlsborgs , fästning. Där finns den dock inte i dag och det är inte känt var den har hamnat om den ännu är bevarad. Predikstol Predikstolen beställdes enligt 1624-25 års länsräken­ skaper av Mogens Gyldenstierne hos Sven snickare som fick 84 dr 3 sk för sitt arbete . Den blev året därpå målad och förgylld av Jens Soffrensenn , dä boende i Varberg. Predikstolen finns beskriven i flera källor frän 1800-talet. Korgen förefaller ha varit fyrsidig och för­ sedd med snidade figurer i två våningar. I det första, övre fältet framställdes Getsemane , i det andra danska riksvapnet och olika provinsvapen, i det tredje Kors­ fästel sen och i det fjärde Uppständelsen. I nedre bild­ sviten sågs först ett ornament , sedan en kvinnofigur ­ möjligen Otukten, därpå en man >>Omslingrad af en orm, som sög hans hjärteblod», och till sist >Bacchus på sin tunna med vinlöfskrans kring pannan och rankor i händerna >> . Vid korgens övre kant läs tes bibelordet: »Lyder Eders Lrerere och folger dem. Thj De Waage offwer eders Sjrele som de der skulle gjore regenskab for dem at de kunde gjore det met Glede oc icke Met Suck , Thj det är Eder icke Gut. Hebr 13. Anno Domini 1626>>. Pä ljudtaket över predikstolen fanns också olika bibelcitat , som antecknats av Bexell. Vid slottskyrkans nedläggning skulle predikstolen överlämnas till Hospitalskyrkan i Göteborg men transaktionen kom aldrig till stånd. Predikstolen flytta­ des istället till kyrksalen i södra slottslängan, där den förstördes i samband med branden 1872. Bänkinredning m m 1645 fanns enligt ovan citerade inventarieförteckning 13 bänkar pä södra sidan om mittgängen och 15 bänkar på den non·a. Möjligen hade de tillverkats 1625-26 dä det i länsräkenskaperna omtalas att en snickare arbetat med bänkar i kyrkan. Bänkarna lagades 1733 men vid biskopvisitation 1824 var >de tläste bänkar söndrige , och i synnerhet de , i hvilka arrestanterne sitta sä ussla, a tt de snart blifva alldeles obrukbara>> . Av övrig inred­ ning kan nämnas en läktare , känd sedan 1684. 1724 anskaffades ett skåp för kyrkoskruden. Dopredskap En dopfunt av trä fanns 1743 men omtalas inte i 1800­ talets inventarieförteckn_ingar. Funten var sannolikt av mycket enkelt slag. Ett dopfat av mässing beskrivs av Bexell. Pä mitten Fig 34. Dopfat av mässing , tillverkat i Niirnberg på 1500­ talet. Sannolikt från Varbergs slottskyrka, nu i SHM. Foto G Hildebrand 1979. Brass baptismal bowl, made at Niirnberg during the sixleen/h century. Probah/y from Varberg Castle chapel. Now in the Museum ofNational Antiquities. fanns en bild av Bebådelsen i drivet arbete. Runt om scenen löpte en fem gånger upprepad inskrift i >munk­ stil>>. Fatet är med stor sannolikhet identiskt med ett dopfat som frän armeförvaltningens intendentsdepar­ tement överlämnades till statens historiska museum (inv 5325) är 1884. Fatet frän Varbergs fästning skulle nämligen tillfalla Karlsborgs kyrka, dit man också vet att det kom . I ett brev till befalhavaren på Karlsborg, majoren C G V Norrman, begärde senare riksantikva­ rien Hans Hildebrand att fatet skulle överlämnas till >> Riksmuseum > eftersom det hade antikvariskt värde . Fatet i SHM (fig 34) är av den på mänga häll represen­ terade typ som tillverkades i Niirnberg frän senare delen av 1400-talet och in pä 1600-talet.44 Pä brättet finns en stämplad ornering av små kors och liljeliknan­ de figurer , i botten en driven och ciselerad framställ­ ning av Bebådel sen och runt denna en fem gånger upp­ repad , svärtydd inskrift , sannolikt orden >hilf uns >> . Diam 44,5 cm. Nattvardskärl Den nattvardskalk som var i bruk i slottskyrkan före 1645 och hörde till det som samma är överfördes till Köpenhamns slott har av Torsten Karlson antagits vara identisk Med en kalk som nu förvaras i det danska Nationalmuseet (inv 18172). Kalken är daterad 1533 , Fig 35. M ässhake av röd sam- met med sil verspetsar. Inköpt 1724 till V arbergs slottskyrka. Förvaras nu i Karl sborgs mu seum . Foto ATA . Red velvet ehosub/e with silver fa ce. Purehosed in 1742 for Varb erg Castle chapel. Now in Karlsborg Museum. härstammar från Antvorskovs kloster på Sjä ll and och är mycket lik den kalk som nu utgör Varbergs stads- kyrkas värdefullaste inventarium och som även har samband med Antvorskovs kloster (se nedan , s 81). Torsten Karlsons forskningar rörande ka lkens öden ä r publicerade i Varbergs mu seums å rsbok 1966.'' 2 Han gör där gäll ande att den sku lle ha skänkts till fäst- ningskyrkan i Varberg på 1570-ta let av kung Frederik II , kanske efter vädjan av dåvarande länsherren, An- ders Bing. Slottskyrkans andra nattvard suppsättning var ursprungligen tillverkad för Brösarps kyrka i Skå- ne . Sannolikt försvann den därifrån i samband med Gustav Horns krig 1645. I Varberg användes den fram ti ll slottskyrkans nedläggning och därefte r i Ka rlsborgs kyrka . Efter tillstånd av Kungl maj: t å terlöstes den av Brösa rps försam ling 1977. En beskrivning av kalken och tillhörande pate n finns i Varbergs museums årsbok 1966. En oblatask av sil ver skänktes till slottskyrkan 1747 av kommendanten Axel Patrick Thomson. 45 Sedan 1830 befinner den sig i Karl sborgs kyrka. Den delvis förgyllda as ken ä r utformad som ett sockerskri n i tids- typisk st il med sidorna a rtikulerade av vertikala åsar och veck. Lockets översida ha r en knopp i form av en kotte och längs kanten följ ande inskrift: >> FörFärdigat Åhr 1747 i gönom Her Öfwerste n och Comedanten Axel Patrick Tomsons tillhiep och Försärg >> (s ic!). I botten finn s stämplar enligt vilka oblatasken tillverkats av Sven Pe tter Röding i Kri stinehamn . Röding hade INREDN ING OCH INVENTARI ER 41 174 1 flyttat från Kristinehamn till Varberg och för- enade sig med ämbetet i Göteborg 1746. Askens längd 15 cm, bredd lO cm, höjd 13,5 cm. Ljusredskap Två mäss ingsljusstakar inköptes en ligt länsräkenska- perna 162 1-22 från Heinne wann Damb , invånare i Liibeck. Stakarna ersatte tv å andra som lånats från Tvåå kers kyrka . Enligt den ovan citerade kvittensen från 1645 tillhörde stakarna det som samma år överför- des till Köpenhamns slott. Den ena staken var då tra- .sig. I slottskyrkans inventarier redovi sas därefter inga ljuss takar förrän år 1822. Detta ä r fann s två stora malmstakar på a ltaret. De är alltj ämt bevarade men finn s sedan 1830 i Karlsborg. Sta karna är sexkantiga med karnissvängd fot , ett rakt mellanstycke , lätt skålad droppskiva och balusterformig ljushå llare. De kan da- teras till omkr 1700. Höjd 22 ,5 cm. Textilier När danskarna drog bort från Varbergs fästning 1645 tog de med sig den mässhake och den mässkjorta som då utgjorde de huvudsakliga textilierna i slottskyrkan. Båda persedlarna hade tillkommit 1621-22 och skänkts av Sophie Rantzau, hustru till slottsherren, Mogens Gyldenstierne. Mässhaken fick ersätta en äldre som var he lt utsliten. I kvittensen från 1645 omtalas också ett blått antependium av siden med gu ldfrans på ena sidan. Ett rött a ntependium med svart s ilkesfrans 42 SLOTTSKYRKAN nämns 1743. Det var dekorerat med en krona och ärta­ let 1684. I 1724 års länsräkenskaper finns detaljerade uppgifter om den delvis ännu bevarade kyrkoskrud som då tillverkades för slottskyrkan och till vilken merparten av materialet inköptes i Amsterdam. I no­ vember samma år kunde kommendanten, C H Fleet­ wood46 konstatera att proviantmästaren Olof Anders­ son ombesörjt den nya kyrkoskruden enligt resolution från Riksens ständers sekreta utskott. Skruden bestod av ett altarkläde , en altarduk, en mässhake samt en mässkjorta. Kostnaden för allt uppgick till 198 dir 2! öre smt. Altarklädet var en! inv 1743 av sammet och försett med silverfransar samt fyra galoner. Det var dekorerat med en kunglig krona och initialerna FRS (Fredericus Rex Sueciae) samt årtalet 1724. En! inv 1830 fanns också initialerna CHF och MCS, syftande på C H Fleetwood och hans maka M C Sparre.46 Mäss­ haken var enligt de äldre inventarierna sydd av samma tyg som altarklädet. Den är bevarad och förvaras nu i Karlsborgs museum. Mässhaken (fig 35) är tillverkad av röd sammet och kantad av silvergaloner. På ryggsi­ dan finns ett stort kors i silverspets och därunder årta­ let 1724 i silverband. Höjd 117 cm. 1729 erhöll kyrkan ett kalkkläde som gåva av den ovannämnda Margareta Christina Sparre. Det var till fårgen rött och >mycket dyrbart sömmadt». Barones­ san Sparre hade fått klädet som gåva av drottning Ulri­ ca Eleonora som i sin tur mottagit det av Karl XII, vilken själv skulle ha hemfört det frän Bender. Kalk­ klädet hade hunnit försvinna före 1822. Tavlor Enl inv 1830 hängde vid uppgängen till tornet en mål­ ning som upptill hade en bild av en »präst i mässkrud», senare identifierad som aposteln Paulus. Dessutom fanns på tavlan inskriptioner ur Jer l och Hes 3. En annan tavla innehöll det fröjdekväde som 1693 gavs ut till hundraårsminnet av Uppsala möte. Båda dessa tav­ lor flyttades till kyrksalen i södra slottslängan och för­ stördes vid branden där 1872. Votivskepp I inv 1830 uppges att »ett skepp utan inskription» då hängde i taket. Votivskeppet hörde till de inventarier av ringa värde som 1830 skulle överlämnas till Hospi­ talsförsamlingen i Göteborg. Skeppet har inte kunnat återfinnas. Tornur Ett tornurverk nämns första gängen 161O och beteck­ nas då som nytt. Under tiden fram till 1645 förekommer Fig 36. Klocka, gjuten 1724 av Olof Öhrn i Göteborg. Tidi­ gare använd i Varbergs slottskyrka och därefter i Karlsborg. Återförd till Varbergs fastning 1969. FotoHJern 1979. Bell, east in 1724 by Olof Öhrn, Gothenburg. Used former/y in Varberg Castle chapel and afterwards at Karlsborg. Returned to Varberg fortress in /969. i länsräkenskaperna täta notiser om lagning och under­ häll av verket, bl a skedde en grundlig renovering 1637 genom en säjarmakare Jens Jörgenssen frän Göteborg. Säjarverket med sina lod och linor hörde också till det som avlägsnades av danskarna vid avtåget 1645. Uppgifterna om den svenska tidens tornur är mycket knapphändiga. Ett nytt urverk hade möjligen installe­ rats i tornet 1683, när urtavlan behövde målas. Inven­ tarierna 1743 och 1819 redovisar inget tornurverk men Bexell uppger som ovan nämnts att tornet innehöll en kammare med ett gammalt urverk som visade tiden åt två häll. Detta urverk överfördes till Karlsborg och omtalas där 1838. Klockor 1610 fanns två ringklockor i slottskyrkan . Lika många var klockorna vid danskarnas inventering 1644-45 , men då klockorna i september 1645 togs ned och ut­ skeppades till Köpenhamn hade antalet vuxit till tre. När tornet över slottskyrkan på nytt fick en klocka är inte känt, men 1724 omtalas att den då befintliga kloc­ kan var av grovt gods och behövde gjutas om. Så sked­ de också genom försorg av klockgjutaren Olof Öhrn i Göteborg. Klockan är bevarad och numera uppsatt på retranchementsmuren , norr om den forna slottskyrkan. Efter kyrkans nedläggning fördes den till Karlsborg men återbördades 1969. Klockan (fig 36) har runt halsen dubbla akantusbår­ der; mellan dessa finns ett band med inskriften: sou KYRKAN I VARBERG PÅ PLATSARNA 43 DEl GLORIA(= Gud allena äran) samt ett bevingat ke­ rubhuvud . På kroppens ena sida står: F R s(= Frederi­ cus Rex Sueciae) l 17241 DÅ WAR l BARON GENERALMA­ JOR AXEL FALTZBURG LANDZHÖFDINGEIBARON GENE­ RALMAIOR CARL HARTWIG FLETWOUD COMMENDANT. Över inskriften en kunglig krona och på ömse sidor be­ vingade kerubhuvuden. På motstående sida av kroppen Jäses: STATT UPP O SYNDA FOLCK l NÄR TU MITT LJUD FÅR HÖRA l OCH MÄRCK HWAD HERRANS TOLCK l FÖR ORD TILL T IG HÄR FÖRA l FÖR SWEA KUNG BED WÄHL l HAN LÄT OMGIUTA MIG l GUD GIÖRE HONOM SÄLL l HÄR OCH EWINNERLIG. Runt slagringen finns ett band med ett bevingat kerubhuvud samt inskriften: TILL WAR­ BERGs SLOTT JAG HÖRA MÅ GUD STRAFFAR DEN MIG TAR DER FRÅ. Klockans höjd 52 cmY KYRKANIVARBERGPÅPLATSARNA Staden Ny Varberg erövrades och förstördes , som nämnts i inledningen, av svenskarna år 1565. Någon egentlig återuppbyggnad kom aldrig till stånd fastän regeringen i Köpenhamn försökte ta till kraftåtgärder får att staden skulle återfå sin forna välmåga. Under det s k Kalmarkriget 1611-13 brändes så den lilla sta­ den av en svensk styrka i februari 1612. I början av år 1613 beslöt Christian IV att Varbergs stad skulle flyttas och placeras så att den kom i skydd av slottets kano­ ner. Slottsherren Mogens Gyldenstierne d y erhöll 1615 en utförlig instruktion om hur staden skulle anläggas. Bia skulle en kyrka, byggd i korsvirke, 48 uppföras på kungens bekostnad. Lindberg och Torpa församlingar sku lle , liksom tidigare, utgöra annex till Varberg. Ännu på hösten 1617 var den nya kyrkan inte fardig eftersom befallning då utgick till riksrådet Holger Rosencrantz49 i Halmstad att låta falla åtta ekar om 15 alnars längd och l aln »i kanten>>, och sända dem till Varberg, där de skulle användas vid kyrkbygget. Inom Varbergs län fanns nämligen inte tillräckligt antal ekar av behövlig storlek för korsvirket till kyrkan. Dessa två notiser ur kungliga brev har tidigare ut­ gjort allt som varit känt om kyrkan i Varberg på Plat­ sama. Genom forskningar av fil lic Torsten Karlson, publicerade i Varbergs museums årsbok 1978, har kän­ nedomen om kyrkan och dess tillkomst nu utökats betydligt. 5° I länets räkenskaper för året 1617-1 8 finns sålunda två notiser där en timmerman Hans Engel­ mand från Helsingör anges som byggmästare för kyr­ kan . 51 Under hans ledning skulle timret huggas, kors­ virkesstommen uppresas med torn och spira, loft läg­ gas och förses med beklädnad. Timmermannen hade också att svara för snickeriarbetet på den nya kyrkan. Enligt en annan notis från samma år hade Sven An­ dersson i Rolfstorps Hovgård levererat sex tusen grov­ huggna ekspån för täckning av kyrkspiran och koret. Fyrtio ekbräder hade använts till bl a fönsterkarmar. Under räkenskapsåret 1618-19 redovisas leveranser av byggnadsmaterial gemensamt för fästningen och kyr­ kan men i räkenskaperna för 1619-20 finns uppgifter som gäller enbart för kyrkan och ger upplysning om att den nu var fårdigbyggd och inredd. Sven Snickare fick utbetalat sitt resterande arvode för arbetet med bänkar, altartavla, predikstol,52 »kor» samt dopfunt. Enligt en annan notis från året 1619-20 hade målaren Jens Seff­ renssen i Helsingborg utstofferat och målat altartavlan och predikstolen vilket skett på Kronans bekostnad . Staden Varberg på Platsarna växte trögt och nådde 44 KYRKAN l VARBERG PÅ PLATSARNA Fig 37. Plan över Varbergs fastning och stad är 1645. KrA. Plan ofVarberg fortress and town in 1645. under sin ungefår 50-åriga historia aldrig någon bety­ dande storlek. Utom kyrkan stod rådhuset färdigt i början av 1620-talet. I övrigt skall staden ha bestått av små, låga trähus med torvtak. Kyrkan var belägen i den nuvarande Societetsparken där en ruinkulle ännu är synlig. På planen över Varbergs fästning och stad från år 1645 (fig 37) är kyrkan markerad som en byggnad med halvrund koravslutning och ett torn - smalare än kyrkan i övrigt - i väster. På tornets västsida är en ingång markerad . Byggnaden förstördes - liksom sta­ den i övrigt - vid en häftig eldsvåda den 12 augusti 1666. Någon undersökning av ruinen , som delvis bort­ schaktades i samband med byggandet av västkustba­ nan på 1880-talet, har inte skett. Under den korta tid som kyrkan existerade inträffade den betydelsefulla förändringen att Varberg genom freden i Brömsebro 1645 blev en svensk stad. Återuppbyggnadsarbetet av stad och kyrka var alltså efter 1666 års brand en ange­ lägenhet för regeringen i Stockholm. CAROLIKYRKAN Eldsvådan den 12 augusti 1666 hade fullständigt öde­ lagt staden Varberg på Platsarna.53 Samtliga hus hade brunnit med undantag av ett par små stugor i stadens östra utkant. De flesta av invånarna blev genom eldens härjningar inte bara hemlösa utan också utfattiga. Bud med bön om hjälp avsändes till regeringen i Stockholm som den 25 november beslöt meddela Varberg att Kungl maj:t >tagit i nådig consideration den stora olycka och undergång som Staden Warberg genom den hefftige wådelden nyligen är händt >> i det att hela sta­ den »med alle publique och private hus och byggningar bleff brändt och i aska lagdh>> . Kungl maj:t resolverade av denna anledning att staden skulle åtnjuta alla privi­ legier och friheter som den förut haft; dessutom beslöts om en rad extra ekonomiska lättnader och privilegier ­ delvis tidsbegränsade - för det hårt prövade borger­ skapet. I första hand skulle de publika husen återupp­ föras. De nya borgarhusen skulle i största möjliga ut­ sträckning byggas av sten, eller åtminstone förses med tegeltak. En ny stadsplan upprättades och gäller i hu­ vudsak fortfarande för den centrala delen av Varberg ­ staden mellan vallgatorna. För uppförande av kyrka och anläggande av kyrkogård anvisades den nuvarande tomten, som då sträckte sig ända fram till nuvarande Torggatan. Medel till kyrkbygget saknades till att börja med helt och gudstjänsterna för borgarna fick den första tiden sannolikt ordnas i slottskyrkan. På den nyutstakade kyrktornten byggdes efter någon tid ett träskjul , avsett att fungera som gudstjänstlokal till dess den nya kyrkan blivit fårdig, något som kom att dröja . Insamlingen av medel till kyrka och kyrkogård påbörjades 1667 då borgmästaren Nils Agrell54 - för eftervärlden mest känd som läroboksförfattare - lade upp en »stambok» i vilken alla bidrag till det blivande kyrkbygget anteck­ nades. Agrell var en nitisk tiggare och eftersom han också var tullförvaltare kunde han utöva ett starkt tryck på resande och köpmän att lämna gåvor. Enligt Johan Rosen55 »pressade» han t ex l00 daler kmt av sin gäst , överkommissarien Hinric Örnefeldt, år 1677 och den holländske köpmannen Jan Schevis die Oude van Texel, »Warbergske Handlandes gamle Blodigel», ha­ de nödgats lämna 12 daler. Ett betydande tillskott fick de insamlade medlen 1682, då kyrkorådet fick låna 400 daler av hospitalet. Samma år.pålystes också en kollekt i hela riket för kyrkbygget. 1685, fjorton år efter bran­ den, hade man äntligen kommit så långt att kyrkorådet kunde upprätta kontrakt med en murmästare om resning av kyrkans murar. Man hade erhållit tullfrihet för importerat byggnadsmaterial till kyrkan och, som nämnts, dessutom fått tillstånd av landshövdingen att hämta material från den vid Lindhov ännu stående Ny Varbergs kyrka (se ovan s 24).56 Kontrakt slöts så med murmästaren Hans Schmidt om byggandet av en grundval till kyrkan och tornet »alldeles efter dhen honom af Bygmästaren Christopher Brack57 i Göthe­ borg opwiste dessein». Schmidt skulle i övrigt »föränd­ ra rundningen östan bort på kyrckian» och byggnaden skulle förses med ingångar i öster, väster och norr. Grunden skulle muras av gråsten medan väggarna skul­ le byggas i korsv irke. Slutligen skulle Schmidt rappa kyrkan med kalk och lägga på tak. I arvode skulle murmästaren få 350 daler smt »sampt effter wähl för­ rättat arbete . . . en wacker klädhning, och för hans arbetsfolck ... 2 tunnor öhl». Av bevarade räkenska­ per från kyrkbygget framgår att byggmästaren Chris­ topher Brack erhöll675 daler. 360 daler åtgick tilllöner åt de hantlangare som magistraten anställt och kostna­ den för byggnadsmaterial uppgick till i runt tal 735 daler. Kontraktet med murmästaren Schmidt är daterat den 4 mars 1685 och bygget igångsattes omedelbart. Enligt C J Billingdahls anteckningar58 var byggnadsstommen fårdig i september samma år och den 30 november 1687 kunde Caroli kyrka - så kallad efter Karl XI - invigas av biskop Daniel Wallerius. Billingdahl beskriver den som »en korswärksbyggnad , 54 al: lång och 26 al: bred». Rosen , som i sin 1759 publicerade »Varbergs historia» ger en mycket utförlig beskrivning av kyr­ kan59 uppger att den var »grundmurad med gråsten hela 2 Alnar öfver jorden, sedan uprest af tegelsten, och prålar med Tegel-pannotak». Han fortsätter: »Större delen af Tornet är af trä , på Hallänska viset, nästan som i Twååker, Morup och Winberga, etc. Dessa äro usla vårdteken af mindre hushållande Förfäder, som oagtad all rikedom på sten och fastare bygningsämne, Fig 38. Varberg omkr 1750. Vy ur J Richa rd son, Hallandia Ant iqua et Hodierna . Varberg around 1750. VieiV.from J Richardson, Hallandia Antiqua et Hodierna. gripet til de redan vid Danska afträdet illa medfarne skogar, och försakat de skatter, som stenriket dem likasom påtrugat. Utan at därföre kalla detta HErran s Hus en ofatt och oägta bygnad , bär det å tminstone vedermäle affattigare ansta lter, än Wäro, Lindom och TöJes kyrkor, som skyggas af ansenliga Stentorn. >> Pä ett kopparstick (tig l , 38) i Jacob Richardsons >> Hallandi a Antiqua et Hodierna >> , som visar Varberg omkr 1750, finn s earolikyrkan avbildad frän sydost. Enligt bilden hade kyrkan en femsictig koravs lu tning med fönster i de tre östligaste sidorna. Länghuset täck- tes av ett sadeltak och pä södra väggen fanns fyra fönster. Tornet var försett med en karnissvängd huv med lanternin och spira. l alla väderstreck fanns urtav- lor . Rosens beskrivning ger en rel ativt god bild av kyr- kans interiör: >> Mätningarne i taket föreställa en Gloria in excelsis, at tala ur Mätare-boken, som har sit Maje- stätetiga Centrum fram öfver Choret , och sträcker sig öfver hela Hvalfvet. Änglame stä pä li sten altomkring, och hälla hvar sit stycke af den Aposto li ska tron . Me- dan jag ä r i Hvalfvet , mä jag för bätre minne skut erindra , at Kyrkan ej stöder sig pä svaga Pelare: ty hon har inga. Utom Orgel-läktaren , som intager hela bred- den af Kyrkan, är äfven en ny förfärdigad pä södra s idan, som bär alle 4 Evangelisterne, och prå lar med mänga bibli ska Bi lder, hvilka a llesamman se antingen fram eller tillbaka pä Fre lsaren . Dessa har Herr Kyr- koherden Hammar päfunnet. »60 Mätningarna i taket hade tillkommit 1694 och bekostats med medel som sammanskjutits av ett flertal invånare i staden , >> bland andre af den redelige Bö1je Andersson >> .61 Altartavlan var skänkt av borgmästaren Peter Hum- mel62 och hade enligt Rosen >> Bildthuggeri-Portrait väl aftagne >> av donator och hans hustru Susanna. Rosen beskriver altarprydnaden som »af Trä , mindre vacker, än upbyggelig , och afmälar neder vid foten Chri sti Natvard , högre up Korsfästelsen, än högre Begrafning- en , och a lraöfverst U pständelsen >> . Pä baksidan fanns en inhuggen inskrift: >> Gothoburgi me fecit Nielas Laess 1688. >> 63 Framför altaret hängde ett antependium av röd sammet, skänkt av Jacob och Elisabeth Grewe ä r 160 l (i verkligheten troligen 170 l , jfr s 99). Prediksto- len blev fårdig 1690, men var inte slutbetald förrän 1698 , >> Sä at Presten stod likasom pä Credit i sin egen Stol». Den var förmodligen utförd av »Samme Bildt- huggare , som gjort Altare-taflan» och visade >> Christi Födelse, de 3 Vise Männerne , Lärjungarne , utom Tör- ne-kröningen och Korsfästelsen >> .64 Enligt Bi lti ngdahl inköptes ett >> positiV >> vid tiden för kyrkans invigning. Det hade kostat 195 daler och kom frän Köpenh amn. 65 År 1735 byggde Johan Nielas Cah- man en tiostämmig orgel pä orgelläktaren. Enligt teck- nat kontrakt66 skulle orgelverket kosta l 350 daler, men dä arbetet var fårdigt visade det s ig att den verkliga ko stnaden uppgick till närmare l 800 daler. Det över- KYRKOGÅRDAR 47 skjutande beloppet förskotterades av prosten Eberhard Dahlberg67 och anskaffades sedan genom åtskilliga års insamling bland borgerskapet. Nya bänkar på orgelläk­ taren tillkom i samband med orgelbygget. 68 På södra sidan av kyrkorummet uppfördes enligt Billingdahl 1752 en ny läktare >hvilket år den tillika med hela kyrkan målades af (min Morfar) målaren Bernhard Christian Dahm ifrån Halmstad >> .70 Som ovan citerats nämner Rosen 1759 att kyrkan inte stödde sig på några >> svaga Pelare>>, men oaktat detta hade man vid syneförrättning redan 1738 nödsa­ kats konstatera att byggnaden var i ett bedrövligt skick. I protokollet framhålls bl a att >> sielfwa kyrko muren, som består af mursten och träbinnewärck, är allenast en half alln tiock och på sin ställen twert KYRKOGÅRDAR I centrala Varberg finns förutom den kyrkogård som omger kyrkan vid torget två äldre begravningsplatser ­ södra resp östra kyrkogårdarna. Den södra kyrkogår­ den är belägen omedelbart väster om Kungsgatans syd­ ligaste del. Östra kyrkogården begränsas av Träslövs­ vägen-Sveagatan-Borgmästaregatan-Östra Vallga- Södra kyrkogården (S Jörgens kyrkogård) Södra kyrkogården finns markerad på kartan över Varberg 1645 (fig 37) och har enligt BexeiF' ursprungli­ gen utgjort begravningsplats för den kyrka som på 1610-talet byggdes i det s k Varberg på Platsarna (se s 43): >>Men då wid sjelwa Kyrkan icke funnits någon plats till Kyrkogård, så har denne fått sitt läge på något afstånd derifrån. Belägen uti södra ändan af n. w. sta­ den , och omgifwen af en stenmur har denne Kyrkogård igenom mehr och mindre remnad, så at foten omkring kyrkan som är siu qwarter tiock upmurad af gråsten, bör fullbordas up till taket>> . Tornet var så svagt att man 'fekommenderade att riva det helt och hållet och mura upp ett nytt torn av gråsten. I övrigt var en stor del av trävirket, bl a fönsterkarmarna, ruttet och måste ersättas med nytt. Av brist på medel kunde man inte företa mer än de allra nödvändigaste reparationerna. Trätornet och de skröpliga murarna fick därför stå i sitt gamla skick till dess en häftig eldsvåda den 18 maj 1767 lade en stor-del av staden i aska, bl a kyrkan, hospitalet och tullhuset. Borgarna blev över dagen befriade från alla underhållsproblem med den gamla kyrkan men stäl ldes istället inför den långt mera kostnadskrävande uppgiften att bygga en ny. tan. Ingen av de nämnda kyrkogårdarna används för nya gravsättningar och på kyrkogården vid torget finns sedan mitten av 1800-talet inte heller några gravvårdar. Den sedan början av 1900-talet begagnade Nya kyrko­ gården ligger nordost om stadskärnan vid foten av Hå­ stensberget och har utvidgats i flera omgångar. Se fig 4. intill slutet af sista århundradet understundom blifwit begagnad. Ännu synas här flere grafwar, och deribland någre betäckte med uthuggna stenar. > Bexell återger inskriptionen på en numera försvunnen häll över Hans Sibert, d 1608 och på en ännu bevarad gråstenshäll över Torbiorn Jenson och hans syster Kierstin, döda 1678. En häll över överstelöjtnantskan E Manner­ skantz,86d 1788, härstammar från kyrkogården vid tor­ 48 KYRKOGÅ RDAR get och flyttades till södra kyrkogården 1978 efter att sedan mitten av 1800-talet ha varit använd som golvhäll i en nu riven gårdsbyggnad på fastigheten Kyrkogatan 19.72 Ytterligare några gravvårdar finns bevarade , bl a över prosten J Nordvall , d 1834 och över hans maka, d 1849 samt över prosten J Lindberg , d 1843. Södra kyrkogå rden har av Sandklef3 antagits kunna vara identisk med den kyrkogård som hörde till det S Kyrkogården vid torget Den år 1685 uppförda earolikyrkan omgavs av en kyr- kogård som omfattade hela kvarteret Kyrkan - således också det område som befinner s ig mellan den nuva- rande kyrkogården och Torggatan. Nu varande ut- sträckning (fig 52) fi ck kyrkogården då torget förstora- des år 1824 och i samband med detta förstördes ett stort antal gravar. Ursprungligen omgavs kyrkogården av en ganska hög , tegelav täckt mur med ingångar i a ll a väderstreck. Södra sidan av muren måste ha tagits bort vid torgutvidgningen 1824 men att döma av stämmo- protokoll från 1849 fanns då ännu delar av muren kvar. På en målning av varbergskonstnären Birger Sjöberg75 från 1859 (fig 40) omges kyrkogården av ett lågt trästa- ket. Den nuvarande muren runt kyrkplanen tillkom i samband med torgets omläggning åren 1938-39. Fig 39. Södra kyrkogården, sedd från Kungsgatan. Foto 1978. Th e south churchyard, seen f rom Kungsgatan. J örgens kapell som på 1500-ta let skall ha legat utanför Varberg (se ovan s 35). Kyrkogården har triangelfor- mig plan, omges av en drygt meterhög gråste nsmur och har ingång från Kungsgatan (fig 39). Den upptar en ganska liten yta och var vid mitten av 1800-ta let så gott som fullbelagd. Enstaka begrav ningar förekom till slu - tet av 1800-talet. Kyrkogården av lystes som begrav- ningsplats 1909. 74 Sedan församlingen år 1852 fått en ny begravnings- plats avlägsnades de åte rstående gravvårdarna från kyrkogården vid torget. I samband med utplånandet av gravarna tillvaratogs intill kyrkans södra ingång två väl bevarade ki stpl åtar av koppar. Plåta rna bär inskrifter- na: >> Här hvilar General Majoren och Riddaren af Kong!. Maij. Sverds Orden Friherren Carl Fredrich Pechlin. Född 1720 den 8 augusti . Död 1796 den 29 maij » respektive »Själen Hoss Gud - Mimet (sic!) H oss Efterverden - Dett förgängeliga här». Pechlin satt de sista åre n av sitt liv som livstidsfånge på Var- be rgs fåstning efter att ha varit inblandad i samman- svärjningen mot Gustav III. Plåtarna förvaras nu i Var- bergs museum . Fig 40. Varbergs torg å r 1859 . Målning av Birge r Sjöbe rg i Va rbe rgs mu seum. l bildens mitt ses kyrka n med s itt tegeltak och den vid en repa ration å r 1815 tillkomna "åttkanten" på tornhuven. Vid to rgets ös tra sida ligger den gaml a läroverk sbyggnaden och apotekshu se t. l förgrunden ha r konst- nä ren saml at några av stadens kända persone r. Foto G Dagåhs . Va rberg Church and marker square in 1859. Painring by Birger Sjöberg in Varberg m useum. Th e oc ragoncd lan rem made in 1815 and rh e pan-rile roof of rhe nave rem ain. A Iong rh e E side of rhe m arker place are rhe grammar school and rhe pharmacy building. In rh e fo regroun d rh e arrisr has col/ecred som e of rh e we/1-known people of rh e row11. Östra kyrkogården Planer på flyttning av begrav ningsplatsen utanför cen- trala staden uppkom i bötjan av 1800-ta let. l oktober 181 O föreslogs i sockenstämman >> kyrkogårdens fl ytt- ning utom Staden, till hvilken en tjen li g plats skulle utses och lofvade Consul L iedberg;6 ti ll släppa den jord , so m dertill war tjenlig mot nöjaktig wedergällning >> . T ill protokollet avgavs vid samma tillfä lle ett av 35 personer undertecknat anförande i vi lket man häft igt protesterade mot >> någon utfl yttning eller förändring af Stadens Kyrckogå rdar och Begrafnings Platser>>. Pro- 4- Kyrkorna i Varberg testen hade avsedd verkan och man beslöt skjuta frå- gan på fra mtiden. Flyttningen blev verk lighet sedan färge rifab rikö ren C G Fehrman;; 1848 skä nkt e n del av s in jordegendom till församlingen för anläggande av begravn ingsp lats. Den nya kyrkogå rden (fig 41) in vig- des i augusti 1852. Den kom att a nvändas fram till utgånge n av å r 1884. Enli gt 1874 å rs hälsovård sstadga förbjöd s gravsättn ing av lik inom stadsområdet från l j anu ari 1885. Bes lut om anl äggande av en ny begrav- ningsp lats att tas i bruk från och med detta datum hade 50 KYRKOGÅ RDAR fattats av förs amlingen 1877 (se vidare nedan). Vi ssa begravningar i familjegravar ägde rum även efter 1884 och sedan staden övergått från brunnar till vattenled- ning upphävdes förbudet. En del begravningar på östra kyrkogården har förekommit också under 1900-talet. 78 I sydöstra hörnet av kyrkogården avskildes år 1965 ett tomtområde för uppförandet av ett församlingshem. ' l . Fig 41 . Parti av östra kyrko- gården. Foto 1978. Part of the east churchyard. Fig 42 . Församlingshemmet vid östra kyrkogården , uppfört 1968. Foto 1978. Parish Hall at the east Churchyard, erec ted in 1968. Byggnaden (fig 42) är ritad av ark SAR Hans och Sven Nygren och blev fardig 1968. Förutom en större sam- lingssal innehåller den lokaler för pastorsexpedition, samta lsrum , vigselrum , sammanträdesrum för kyrko- rådet samt vaktmästarbostad. I en souterrainvåning finns utrymmen för konfirmand- och ungdomsverk- samhet m m. Fig 43. Parti av nya kyrko- gården mot sydöst. Foto 1978. Part of the new clwrchyard Iaoking southeast. Fig 44. Parti av nya kyrko- gården mot nordväst. Foto 1978. Part of the new churchyard Iaoking nortlnves t. N ya kyrkogården Beslut om anlägga nde av en ny kyrkagärd att tas i anv ändning den l januari 1885 fattades, so m ovan nämnts, av kyrkostämman 1877. Ett markomräd e intill Häs tensberget inköptes senare frän handlanden C F Bagge79 och begravningsplatsen kunde iordningställas till den utsatta t idpunkten. Denna äldsta del av kyrka- gärden omfattade ett triangelformigt område med ba- sen utmed Gödesladsvägen och därifrän sträckande sig KYRKOG ÅRDAR 51 i sydöstlig riktning. En första utvidgning beslöts 1909 och församlingen förvärvade senare ett område utmed Gödestadsvägen , norr om den äldre kyrkogården . Ut- brottet av första världskriget medförde att områdets iordningstä llande av ekonomiska skäl blev fördröjt och först 1919 kunde den nya begravningsplatsen invigas. Ytterligare utvidgningar diskuterades under 1920-talet och 1930 beslöt kyrkorådet om inköp av mark i orne- 52 KYRKOGÅRDAR delbar anslutning till den befintliga kyrkogården. 1933 fast ställde länss tyrel sen ett förslag där kyrkogårde n utökades med e tt 52 000 m2 stort område sydväst om och gränsande mot den äldsta delen. Största delen av detta markområde förvä rvades genom köp frän Var- bergs stad , en mindre del genom köp frän ensk ilda . Arbetet med den nya begravningsplatsen påbörjades 1937 och invigningen skedde sommaren 1939. Pä grund a v änd rad stadsplan, bl a innebärande a tt den nuvaran- de Träd tyckevägen fick sin sträckning över kyrkogår- den' kom en större del av utvidgningsområdet att å te r- lämnas till staden är 1969 i utbyte mot mark i Hästens- området. Det till stade n återlämnade området har ut- nyttjat s för bostadsbebyggel se. Kyrkogårdens senast tillkomna del ku nde invigas 1-976 och har pl anerat s i Fig 45. Nya kyrkogården. Kre- matoriet. Uppfarten och klock- tornet . Foto 1978. The new churchyard. Crema- torium . Approach and be/1- tower. Fig 46. Nya kyrkogården. Krematoriet. Förgård en. Foto 1978. The new churchyard. Crema- torium. Fore-court. enlighet med ett förslag av Lundq vist & Jacobson, Markkonsulter AB , Uppsala. Större delen av området ligger på sluttningen av Häs tensberget, nordost om den äldsta kyrkogården , ett mindre område i norr, utmed Gödestadsvägen. Pä det sistnämnda har uppförts byggnader för kyrkogårdsförv altningen och anlagts parkeringspla tser. Krematorium Ett proviso ri skt begravnings kapell i trä uppfördes 1931 på Nya kyrkogårdens ä ld sta del. Det fanns kvar hösten 1978 men beslut om rivning var dä fattat. Enl igt den ursprungliga planen sk ull e det provisori ska kapellet snart ha ersatts med ett permanent , men det kom att dröja till 1969 innan den nu använda kapell-kremato- Fig 47. Krematoriet. Interiör av kapellet mot altaret. Foto 1978. Crematorium. Interior of the chapellooking towards the altar. Fig 48. Krematoriet. Interiör av kapellet mot orgell äktaren. Foto 1978. Crematorium . Interior of the chapellooking rowards the organ loft. rieanläggningen stod fårdig. Den återgår på ett 1959 framlagt ritningsförslag, utfört av tre teknologer vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Byggnadsa r- betena igångsattes 1967 sedan det ursprungliga försla- get omarbetats av arkitekterna J Ehn och H Hellsen , Västerås. Invigningen skedde 12 april 1969. Anlägg- ningen är uppförd på sluttningen av Hästensberget ös- ter om och i anslutning till kyrkogården. En kort trappa leder upp till en delvis täckt förgård med klocktorn i fonden och närmast kapellet en damm (fig 45-46). I en länga i vinkel mot kapellet finns väntrum , expeditions- lokaler , kranshall m m. Fasaderna har beklädnad i om- växlande vit kalksten med rå yta samt betong. Kapel- lets ena långvägg har på mitten en halvcirkelformad utbuktning med plats för a ltaret och är till större delen KYRKOGÅRDAR 53 glasad med höga och smala rutor mell an tätt s tåe nde väggstol par. Väggarna i rummet (fig 47-48) har i övrigt beklädnad av kanadens isk rödfuru . På ena kortsidan befinner s ig en orgelläktare. Golvet är belagt med grå kalkstenspla ttor. Framför det ovala altarbordet av marmor hänger ett violett antependium av ylle, kom- ponerat av Elsa Lillieroth, Varberg. En mull spade , använd i kapellet , tillhör Varbergs kyrka . . Spaden har profilerat skaft av malm och blad av kopparplåt. Bladet bär inskriften: >> Nicklas Ram Anno 1753 >> . Längd 44 cm. Som mullfat används ett kollektbäcken , likaså till- hörigt Varbergs kyrka. Det ä r av koppar och har på unders idan de inris tade initialerna O E samt å rtalet 1784 Gfr s 99). Fig 49 . Varbe rgs hamn 1859. Oljemålning av Birger Sjöberg i Varbergs mu seum . l bakgrunden ses den 1769-72 uppförda nuvarande stadskyrkan. T v i förgrunden syns s tadens mudderverk och rakt bakom detta pä avstånd ett vitt hus, som beboddes av dekora tionsmälaren B E Lundberg. Det gul a huset t v om kyrkan ä r gamla Gäst is och huset va rs höga tak reser sig över de andra t h om kyrkan är räd- huset. Foto G Dagähs . Va rberg harbour in 1859. Oil-painting by Birger Sjöberg in Varberg Muse um . In the background can be seen the present church , erecred in 1769-72. In the foreground is the dredging boar, boughr by the to w n in /844 . VARBERGS NUVARANDE KYRKA Kyrkobyggnaden Plan och material Varbergs nuvarande kyrka (fig 49-51, 53-55) har rek­ tangulärt länghus med femsidigt bruten koravslutning i öster. I väster finns ett torn som är avsevärt smalare än långhuset. Mitt pä kyrkans norra sida uppfördes 1961 en sakristia. Kyrkan i övrigt började byggas 1769 och stod i huvudsak fardig 1772. Murarna är uppförda av grästen och spritputsade samt avfargade i grävitt. Pi­ lastrar, portalomfattningar och fönsteromfattningar är slätputsade. Runt om kyrkan, med undantag för sakri­ stian, löper en 87 cm hög sockel med grov spritputs, avfargad i grätt. Fasaderna reparerades och ommåla­ des sommaren 1978. Ingångar Kyrkan har ingängar i alla väderstreck med huvudin­ gäng genom tornet i väster. Fyra trappsteg leder upp till portalen , som är rundbågig och överst har ett halv­ runt fönster med spröjsverk i solfjädersform. Dubbel­ dörrarna av svartmålat trä insattes 1932. De har utät dekor i form av profilerade rutor i diagonalmönster, inät i form av rektangulära fyllningar. Innanför ytter­ dörrarna finns innerdörrar med två rektangulära fyll­ ningar och liknande dörrar leder från tornet in i kyrko­ rummet. Mitt på norra och södra fasaderna finns in­ gångar: den södra med stickbågig dörröppning i rusti­ cerad yttre omfattning, den norra sedan 1961 fungeran­ de som sakristiingång varvid den yttre omfattningen blivit övertäckt. Södra ingången har dubbla ytter- och innerdörrar med utformning anslutande till västra in­ gången . I norra ingången avlägsnades ytterdörrarna i samband med sakristibygget 1961. Ingången i öster (fig 57) har yttre rusticerad omfatt­ ning och en enkeldörr med tre fyllningar. Ovanför dörröppningen finns ett halvrunt fönster med en enkel glasmålning i form av IHS och stråtsol - den enda i kyrkan bevarade resten av de glasmålningar som till­ kom vid en omfattande restaurering 1890-91. Den östra ingången fungerade fram till 1961 som ingäng från kyr­ kogården till den sakristia som dä fanns bakom altar­ uppsatsen. Fönster Pä kyrkorummets norra och södra väggar samt på fyra av koravslutningens fem sidor finns rundbågiga fön­ steröppningar. Norra och södra väggarna har vardera fyra fönster med ett placerat över resp ingång och därför mindre än de övriga. Pä koravslutningens östra sida finns, som nämnts, ett halvrunt fönster ovanför dörröppningen . Två mindre, ovala fönster på västra gaveln och på vardera sidan om tornet ger dagsljus på orgelläktaren. Dessa sistnämnda fönster har smårutigt spröjsverk i äldre järnkonstruktion medan övriga fön­ ster är av senare datum. De fyra fönstren i koret är försedda med glasmålningar (se s 72) insatta 1960. Långhusets smårutiga fönster är tillverkade av fernis­ sad ek och tillkom i samband med att kyrkan restaure­ rades 1965-66. En omfattande reparation av kyrkans fönster skedde år 1830. Enl kr prot 1829 innehöll dä »hvarje fensterluft . .. 12 fenster, och hvarje fenster 33 Tum i höjd och 22 Tum i bredd>> . Fråga uppstod om hur många rutor eventuella nyanskaffade fönster borde innehålla och efter diskussion beslöts >> att hvarje fenster borde inne­ hålla med Bly 9 Rutor, neml. 3 Rutor i höjd och 3 Rutor i bredd>> . Utbytet av fönstren verkställdes påföljande sommar. De fönster som togs bort var med all sanno­ likhet de ursprungliga. Yttertak Kyrkans långhus och koravslutning hade under 1800­ talet - och säkerligen också ursprungligen - tegeltak, vilket bl a framgär av Birger Sjöbergs målning av Var­ bergs torg år 1859. Tornhuv och lanternin var liksom nu kopparklädda. Då samtliga tak omlades i samband med kyrkans restaurering 1890-91 bibehölls kopparplåt på tornet medan kyrkan i övrigt fick tak av zinkplåt i rutmönster. 1978 utbyttes zinkplåten mot koppartäck­ ning. Tornets plåttäckning är i huvudsak bevarad från 1890--91 . s akristian har kvar det skiffertak i rutmönster den vid uppförandet 1960 fick för att ansluta till det dåvarande yttertaket på långhuset. KYRKOBYGGNADEN 57 Fig 50. Varbergs kyrka frän väster. Foto 1978. Varberg Churchfrom west. Torn Tornet, placerat mitt framför länghusets västgavel , är i exteriören indelat i tre avdelningar under den krönande huven med sin lanternin. Bottenvåningen, som sträcker sig något högre än länghusets takfotshöjd , domineras av mycket kraftiga, uppåt avsmalnande hörnpilastrar i närmast dorisk stil. I markplanet skjuter pilastrarna ut närmare två meter, räknat frän den egentliga, en dryg meter tjocka tornmuren. Pilastrarna i vinklarna mot länghuset är något mindre kraftigt dimensionerade och skjuter i markplanet fram omkr l ,5 m. Arrangemanget ger tornet en oregelbunden grundplan (se fig 54) medan planen i de övre avdelningarna är kvadratisk. Exte­ riörens andra avdelning sträcker s ig till strax under tornurets urtavlor och den tredje till den karnissvängda huvens underkant. I båda finns nära hörnen svagt framskjutande pilastrar. Övergängen mellan avdel­ ningarna och mot huven markeras av gesimser. Lan­ terninen har en åttasidig plan genom att hörnen i syd­ väst och nordväst resp sydöst och nordöst fasats av. Rundbågiga öppningar finns i söder, norr, öster och väster. Runt lanterninen löper en balkongliknande av­ sats med genombrutet järnräcke. Lanterninen kröns av en karnissvängd huv och överst ett kors . Nuvarande lanternin tillkom i samband med kyrkans restaurering 1890-91. En »åttkant>> krönte redan frän början kyrk­ tornet, men var 1814 så bristfällig att man beslöt riva den . Den nya lanternin som tillkom året därpå byggdes efter ritningar av konduktören vid Överintendentsäm­ betet Axel Almfelt80 och fanns kvar till 1890 (tig 53, 56b) . Det äldsta utseendet framgår av en ritning (tig 56 a), daterad 19 feb 1804, i kyrkoarkivet. Tornets kar­ nissvängda huv var något högre än den nuvarande (till­ kommen i samband med reparationen 1815) och den ättkantiga lanterninen hade rundbågiga öppningar i a lla sidor. Uppåt avslutades lanterninen av en karnis­ svängd huv och spira med krönande klot. Tornets bottenvåning är utmed norra väggen inredd med kapphylla och på vardera sidan om denna finns ett litet förrädsutrymme med dörr. I sydvästra hörnet le- Fig 51. Varbergs kyrka frän söder. I förgrunden torget. Varberg Church j imn south. In the foreground the markel square . 5- Kyrkorna i Varberg TORGGATAN l ==J ST TORGET 11Il Il r Fig 52. Situationsplan , l: 2000. Uppm G Wiren 1977. General plan, sca/e l :2 000. Fig 53. Varbergs kyrka frän söder före restaureringen 1890­ 91 . Den äldre lanterninen liksom länghusets tegel tak finns kvar. Kyrkogården omges av en hagtornshäck som fick er­ sätta det trästaket, som syns på Birger Sjöbergs målning frän 1859 (fig 40). Varberg Church from south, befOJ·e the restoration in 1890­ 91. The o/der /antern , as weil as the pan-tile roofof the nave s till remain . The churchyard is surrounded by a h{l\v/horn hedge, which rep/aced the wooden fence seen in Birger Sjöberg's painting made in 1859 (jig 40). 58 V ARBERGS NUVARANDE KYRKA Fig 54. Plan, l: 300. Uppm G Win!n 1977. Plan , sca/e l : 300. der en trappa upp till tornets första övervåning. I bot­ tenvåningens sydöstra hörn är ett toalettrum inrett. Ovan bottenvåningen är tornet genom bjälklag inde­ lat i fem våningar. Första övervåningen gränsar till det bakom orgelverket liggande körrummet och utnyttjas för kyrkomusikens behov. Bakom en skärmvägg på norra sidan finns elcentral. Rummet nås dels från tor­ nets bottenvåning genom den nämnda trappan, dels från körrummet pa orgelläktarens bakre del. Andra och tredje tornvåningarna används för förva­ ring av ej i bruk varande inventarieföremål. I andra våningen finns i väster nära taket en låg rundbågig ljusöppning med stickbågig smyg och på östra sidan en stickbågig dörröppning mot kyrkorummet , från vilket den dock inte är synlig då den döljs av orgelverkets översta parti. Tredje våningen har på västra sidan ett rundbågigt fönster med stickbågig smyg och - liksom andra våningens ljusöppning - smårutigt spröjsverk i järnkonstruktion. På östra väggen finns en låg öppning mot långhusvinden. Fjärde våningen är klockvåning och har två rundbå­ giga ljudöppningar i alla väderstreck. I femte våningen finns tornuret med rund urtavla i alla väderstreck och urtavlorna flankerade av små rektangulära ljusöpp­ ningar. På murkrönet vilar den bjälkkonstruktion som uppbär lanterninen. sakristia sakristian (fig 58) mitt på kyrkans norra sida uppfördes 1961 efter förslag av arkitekterna Hans Henrik och Ingrid Uddenberg, Stockholm. Den är byggd i tegel och putsad med grov gråbrun spritputs. I byggnadens hörn finns slätputsade band och närmast marken löper en slät kalkstenssockeL Yttertaket utgörs av ett lågt , bru­ tet pyramidtak, täckt med plåt i rutmönster. Mellan sakristian och kyrkans långhus finns en kort samman­ bindningsgång - lägre och något smalare än sakristian i övrigt. Sammanbindningsgången har lågt, plåttäckt sa­ deltak. På sakristians östra sida finns en rektangulär dörr­ öppning ut mot kyrkogården. Den har omfattning av gulgrå granit och dörr med rektangulära fyllningar. På västra sidan finns två och på norra sidan ett fönster , samtliga rektangulära. De västra fönstren har smårutigt spröjsverk medan det norra är försett med en glasmål­ ning (fig 60) av konstnären Johan Thomas Skovgaard, Köpenhamn. 81 Fönstret framställer »Den gode herden>> och är utfört i huvudsakligen blå och gröna toner. Mål­ ningens höjd 106 cm, bredd 73 cm. Invändigt är byggnaden uppdelad i flera olika ut­ rymmen. Själva sakristirummet upptar den nordvästra delen. Rummet (fig 59) har golv av ekparkett och tak av oljad furu, indelat i kvadratiska rutor. Under fönstret KYRKOBYGGNADEN 59 Fig 55. Längdsektion mot norr samt tvärsektioner mot öster och väster, l: 300. Uppm G Wiren 1977. Longitudinal section Iovking north and cross seetians Iovking east and we st; sca/e J: 300. 60 VA RB ERGS NU VARAN DE K YRK A / Fig 56 a. Ritning över tornhuven och lanterninen, utförd i samband med skadebesiktning 1804. LLA. b . " Ritning till ny Öfwerbyggnad för Wahrbergs Stads kyrko-tornet samt till ny Sacristia ." Signerad av Axel Almfelt 1814. RA . a. Drmving f or the tower roof and lantern , made in cm.junction with a damage survey m ade in /804. b. " Drmving f or a new Superstructure f or the tower of Varberg Town Church and f or a new Ves!l·y ." Signed by Axel Almfel t, 18 14. Fig 57 . Kyrkans östparti. Foto 1978 . The east part of the church. -- ~~A~./- l l j Fig 58. Sakristian , uppförd 196 1, från nordväst. Foto 1978. Th e ves/l)' , bu i/t in / 96 / ,from northwest. Fig 59. Interiör av sakrist ian mot väs ter. Foto 1978. Interior of the vestry Iaoking west. D pä norra väggen s tär ett enkelt altare av naturfärgad ek. Altaret är försett med ett antependium av rött ylle, komponerat av Elsa Lillieroth , Varberg. Det har bok- stäverna IHS broderat pä mitten och utmed kortsidor- na vävda ylleband med olika kri stna symboler. l övrigt är sakri stian möblerad med skrivbord , stolar och bok- KYRKOBYGGNADEN 61 hylla i ljus ek. Pä östra väggen finn s en dörr till det förv aringsrum för silverföremäl och skrudar som utgör byggnadens nordöstra del. I den sydöstra inryms kapp- rum, toalett samt ett utrymme för sköljning av natt- vardskärl och uppvärmning av dopvatten . l byggna- dens sydvästra hörn finn s ett förrådsrum. 62 VARBERGSNUVARANDE KYRKA Fig 63. Interiör av kyrkorummet mot väs ter. Foto G Hilde- brand 1979. Interior of the church looking w est . Sammanbindningsgången inrymmer förutom passa- gen in mot kyrkorummet ett litet rum (fig 61) på västra sidan, avsett för enskild andakt. På östra sidan finns ett soprum , tillgängligt från kyrkogården. Interiör Kyrkorummet (fig 62--63) är sedan den senast utförda restaureringen 1965--66 målat i vitt och ljusa grå toner. De stora fön stren på norra och södra väggarna ger ett väl upplyst långhus men belysningen i koret är kraftigt Fig 60. Interiör från sakristian. Altaret i rummets nordöstra del. Foto 1978. Interiorfrom the vestry. Th e altar in the northeast part. Fig 61. Interiör av sakri stians andaktsrum . Foto 1978 . Interior of the ves try room for devotions. Fig 62 . Interiör av kyrkorummet mot öster. Foto 1978. Interior of the church looking east. KYRKOBYGG ADE 63 dämpad på grund av att fö nstren där har försetts med glasmålningar. Rummet täcks av ett tunnvalv i tryckt trepassform, utfört i trä och putsat. Övergången mellan valvets mitt- och sidoparti liksom valvanfanget marke- ras av en profilerad gesims. På väggarna finns mell an fönstren framskjutande, släta pilas trar som fortsätter förbi valvanfa ngets gesims och avs lutas vid den övre ges imsen. Golvet är i koret och gångarna belagt med kvadratiska plattor av gråbrun kalksten (ca 42 x 42 cm) medan golvet i bänkkvarteren utgörs av grå lino leum- matta. Upp till koret vars golv ligger 50 cm högre än långhusgolvet leder tre trappsteg. Kyrkans äldre ljus- kronor hänger över mittgången och läktaren. De är inte apterade för elektriskt ljus och ändamålsenlig belys- ning erhålls istället genom moderna armaturer över bänkkvarteren , i koret samt över och under läktaren. Armaturerna är uppbyggda av små, sj ukantiga mäs- singsskärmar, sammansatta till runda kransar. De till- kom i samband med restaureringen 1965--66. Tre såda- na armaturer befinner sig på vardera sidan i långhuset, två i koret , två över orgelläktaren och sex (mindre än de övriga) under orgelläktaren . Byggnadshistoria Då Varbergs rådhus ödelades i samband med den stora brand som härjade staden i början av november 1863 förstördes också de flesta av de dokument som rörde Varbergs nuvarande kyrkas tillblivelse. Det är sålunda oklart hur man den första tiden efter 1767 års brand löste problemet med gudstjänstlokal. I ett bevarat råd­ stuguprotokoll den 21 april 1769 finns ett beslut att upprätta en lista på de dagsverken som borgerskapet skulle åläggas fullgöra vid uppbyggandet av den nya kyrkan. De flesta av borgarna kom undan med ett dagsverke medan de förmögnare ålades mellan fem och tolv. Från 1770-talet finns sporadiskt bevarade räken­ skaper som rör kyrkbygget, men i dessa ingår inga uppgifter om när kyrkan invigdes eller när byggnadsar­ betena tog sin början. 82 En berättelse, som i detalj redogör för tillkomsten av kyrkan finns emellertid på annat håll. År 1747 hade från Stralsund , som då var svenskt, inkallats en murmästare till Göteborg för att uppföra några stenhus i staden. Mannens namn var Friedrich August Rex , född i Sach­ sen 1721. Han kom att utöva en lång och tämligen betydande verksamhet som byggmästare i Västsverige. Åren 1756-61 murade han t ex den ståtliga tullbron i Falkenberg och senare också bron över Lagan vid La­ holm. Till Varberg kom han 1768 för att uppföra ett stenhus åt rådmannen Peter Hierton. 83 Under sin vis­ telse i staden gjorde han upp ritningar och förslag till en ny kyrka som han också 1769 erhöll uppdraget att bygga. Rex var lika flitig med pennan som med mursle­ ven och har i tolv handskrivna dagboksvolymer utför­ ligt redogjort för sin uppväxt, utbildning och senare verksamhet som murmästare. Berättelsen om kyrk­ bygget i Varberg ingår i en volym med titeln »Bygg­ nings-Praedicant , eller Tal och Ceremonier Hållen wid Byggnader so wid Bro och Hus-byggnat, sambt derwid Förelupna Anecdoter» . Titelbladet är daterat »Göthe­ borg Febr 1796» och volymen innehåller redogörelser för byggnadsföretag mellan åren 1738 och 1795. Rex dagböcker är med ett par mindre undantag tills vidare opublicerade. De har gått i arv i hans släkt och befinner sig alltjämt i privat ägo. 84 Flera av volymerna innehål­ ler material som inte rör hans yrkesverksamhet - Rex var t ex botaniskt intresserad och har i en av de tolv böckerna utfört ett stort antal teckningar av örter. Han var en skicklig och samvetsgrann om också ganska självmedveten yrkesman och mycket road av att ställa till med ceremonier i samband med sina uppdrag. Var­ bergs kyrka har Rex ägnat 46 sidor i litet oktavformat. Det nedanstående utgör ett sammandrag av berättelsen med bibehållande av språkliga egenheter och en för Rex karakteristi sk, nyckfull stavning av orden. 85 »Om Warbergs Kyrke Byggnat 1769 Nu tenckte dem på att Bygga Kyrkan op igen, ty det warallt sammans nederbränd, iMedan den war byggt med korswerk och Reviteret med Mursten . Jag blef då Acorteret för 8 dr i tags tra ctament , och frid Spissning hos s Borgerskapet, Jag begil'!de då , och lade den för­ ste grund stenen d 5 Maij (då hos Rådman injlittade i set hus). Och hade i sin längt 64 Aln, och i breden 25 dito med et up murade Tohrn afcirca 12 . Alners högt, då Resten och Spitzen hade warit afTrä och Bräder, men nu 1767 d 18 Maij, då denna Kyrken stå t JOO år, afBrunnet. Då mest halwa staden i aska lades. Nu blef denne kyrkan förlängd till75 Aln och Tohrnet förstärckt och bräde re gort, Så att 3 Klockor Rimmes konde och Kyrkan med Massiv Mur upbyggt. War till iag Ritning och förslag garde. Det war da e:m: d 5 Maij, då grunden war grafwen geck iag op På Rådstugen, deraste woro församlade Magistraten, Pres terna, Stadens ällste och andra her­ rar, och war mit Tal till dem Solunde Nem/: Högädlar Herr Borgermester och Radmänn, Erwer­ dige, wäl ädla, och Respective herrar kyrkans före­ ståndare och Byggnings Directörar. Jag har den ären, att anmäla: Det Platzen till Kyr­ ke-Byggnat är Rengurt och Grunden till en Ny Kyrko­ Byggnat är grä.fwen. Om Herrarna Sambliigen wille ha.fwa denne meden och beschwer, att stige dit och thage det i ögnasickte, då iag kan ha.fwa den äran, att underrädte dem åm grundens beskaffenhet, för än den ferst e Grundstenen bli.fwer lagt till detta herrans hus s. Herrane stögo op, ach jag geck för med en 5 Aln lång gulanstruken Måttstock. En min gesell geck fö r mig, Med Förskin ach annet Mur Redskap i händarna. Der effter kom Borgarmestern, kyrka herden Hammer åch Gommendanten af Festning herr Swen Kelander i förste paret. 86 So snart iag kom på gate n blåstes en Marsch med 2. trampeten på det gamla torn, tills wie komma wid Fundaments Grupen. begindes afden omkring ståhen­ de församling att Siunga Psal N° 305.v:2.3. under Trompete Klang. Def' effter begärde iag: det tecktes Herr Borgermestern , H err Probsten ach kyrkeherden sambt herrarna Byggningsdirecterarne, stige med mig Fig 64. Friedrich August Rex. Självporträtt i en av murmäs- tarens efterlämnade dagböcker. På postamentet under port- rätte t murmästa rredskap. Den latinska texten syftar på den guldmedalj som Rex 1775 fick mottaga av Gustav III och som murmäs ta ren varit noga med att återge på självporträttet. Friedrich August Rex. A self-portrait in one of th e Master Mason 's diaries. Under the portrait are mason's too/s. The Latin inscription refers to the go/d medal aiVarded to Rex by Gustav III, IVhich the mason has careful/y included in the se/f-portrait . i Fondamendsgrupen. wie tog då en järnstör ach fans en hårder Sandbådten. dem swarade: all dem eij annet fänne konde, än all grunden wora pålitelig. ach i öfri- get, 1vora dem nog öfwer tegel, om sin architects gode Condirile. alls o J ag i Guds namn beginna all mura. » Efter ett anförande av prosten Hammar tog Rex äter- igen till orda och uppmanade borgmästaren a tt till- sammans med prosten lägga den första stenen . »Her- rarna gifwer derigenom sig el/ hedrande efterdöma; upmuntrar Respective kyrka Byggnings Directions Hän·ana , till framgent tri.fft , ut i fortsällande af del/a BYGGNADSH ISTORIA 65 arbete Stadens heden värde inwonare munterhed, all eij tröllner, ut i handreckningen; ach mig sköldig Ö/an- ka , all med mögligsie ach effter illersie förmoge, be- trifiva arbetet. Ut i Sodane afsehende, tecktes herr Borgerm estern , för en liten Stund ikläe/e sig i Murar Professions Trägt Uag ban då fö rk/edet på honom) Sambt (i betrachtende af S tadens olickelige belägen- het; kyrkans knappa Willkir; ach med meg/igste huss- holdning, slutade Con tract med mig) benegettill gifwe: all desse lnstrum enter (då i ag gaj honom ha m mer a ch sked och min Geseli holltilhviss det öji·ige Redskap) Eij äro Passade tillämnat. Endemålet är likegåll; ach wälmening på alla sid er görjenom Guds=Nåd, arbetet wälsignat. Då steg S orgermestern fram till stenen, ach lade 3. Slefwer eller skeder kalk under den samma, war til Propsten sade innam Faders -Sons -och des Helige andes. Amen. War på dem då s tö/le s länen i sill läger med till hielb af mig ach min Geseli underflera we/sig- nelses ut robemc/e af probsten a ch Kyrkaherden H am- mer. >> Efter ytterligare tal och ceremonier tågade ma n tillbaka till rådstugan, där Rex skildes frän sina uppdragsgivare under ömsesidiga högaktningsbetygelser. Trumpetarna hade under tiden skic kats till rädmannen Hiertons in- flyttningsfärdiga hus - Rex hade tydligen avsett att hinna med ytterligare en ceremoni denna dag. >> Men Som Herr Radmann icke wille taga dem emod. Så gaj iag honom mit Concept ti/1 el/ inflillnings tall i handen , ach geck med kyrke Byggnings Directerarna, på en 1vin källare a ch t ho g oss nog ra glass w in till för friskning. Kyrkearbetet b/ej då fortsall, med all behörig trif t , t ils semi om H esten , då Murarna blefivo upthragen till S impssen men, i brist af penninger, log del/a arbete stil/e ett helt år Som war året 1770. Widere Fortsällning af del/e Arbete. 1771 billig on11vårn kom iag dit med Timmer ach Mur- geseller och fort Satte arbetet, med Murande wie/ Simpsen af kyrka Murn. Ach Thorn Byggnad. Så åch wie/ Dokrisnings tillhuggande all det b/ej upsa/1 d 22 Augusti} till församlings största f engnat. Her wit an- ställde iag en artig ach rörande lås tbarhed ach war eij widere fe l: än att iag ingen Musicke feck bruka (huru wäl iag war /I VO gångerför Magistraten derom). Eme- dan särgår war för Konungen Adolph Fridrich. Med del/a optöget gick det så till nem/ .>> Härefter följer en läng redogörel se för den ceremon i Rex anordnade med anledning av takstolens resning. Trettiofem >> Madamoiselle r>> i sorgdräkt bar i proces- 66 VARBERGSNUVARANDE KYRKA sion en krans genom staden till den halvfärdiga kyrkan i vilken provisoriska bänkar hade iordningställts. Flera högtidstal hölls - det längsta av Rex själv, som också under en paus i talandet klättrade upp i takkonstruktio­ nen och fåste kransen vid en bjälke. Psalmer sjöngs, men någon instrumentalmusik förekom på grund av borgmästarens förbud inte - något som uppenbarligen hade förargat Rex. Efter händelsen stod han inte på särskilt god fot med sina uppdragsgivare, vilket fram­ går av berättelsens avslutning: >>Emmeller tijt, hade iag lofwat församling, att få kyrkqn Sowida ferdig, att konde hol/e sin Guds tienst den siste Böne dag för detta år, der i. Allso trefiag på med allmackt att lägga dak på kyrkan, ach satta op Brädikestolen (kanssel) ach en Prosisisioner Al/tar. ach skedde detta dagenför Bönedagen, så attjag hade nog brotum. det hände då att Borgermestern Zetelius (som hade neket mig att bruka Miusiqe) ach herr Pil­ son Contro/leren wid tullen 87 kom in i kirken an mo­ dande mig: att tala nogra ort ifro Kansseln. Jag sade; detta är icke mit Rum att tala. menjag slap icke ty den sade: dem w il/e gerna höra huru det låter i kyrkan. jag sade: herrarna må då gå wid terrn, ty, dem stå under Brädike stolen. då det war sked: sade jag: Effter befallning skall iag prädike. Ach som dette är det förste Predike ort, i fro denne stolen, So skall min therna wara, om att gå flitig i kyrken. nemligen Twenne gänge i kyrkan att bedia. Den ene war En Farise ach den andra en Puplican! Tijg! Tijg! Sade Borgermestern achjag s/ap att göra minförklaring der öfwer. Men en M ann, Rådmann Tinckell, 88 En Mann, som allrij kon de få nog heder ach be rim Enfinde afalld w at Titskhete åch ölicken war, att han war en af mine Byggnings Directörar ach botde tett wid kyrkan, allso othog han sig mest att befalla. Men som iag icke nembt ach berrömbt dess 4. herrana directerer, ach besinner­ ligen icke den Ärafrige Tinkel i Mit tal i kyrken Sökte han på allt sett förföra sig på mig. ty just för denne mannens skull nembde iag ingen i Redhoge, att iag eij konde berömme honom mer än de andra. Som war micke bettra sinnete än han. Jag garde då Firabend effter den Böne dagen, åch for hem. Ar der på noget för poska feck iag Bref af Tinkel. lag kom ach garde förschlag, at Acortera om torns upbyggande i timmer ach Mur arbete som iag Redanlagt an tillläggning med Bjelkor år förut. Men Tinkel wille icke Acortere fast hela församling wora nögter dermed. Also wille iag icke befatte mig widra med denne Mannen. Han antog då en Murmester for4 dr om dagen, en timmermester 2 dr dito. hemma både i Skona. dem byggta Tornet. Det hände då, att år der efter kom iag till Warberg. Ach då iag såg Tornet, so g det ut som en Schellder kur. Jag frogade: om tornet war Byggt effter min Ritning. Ja swarades. Men, Som iag feck Se Ritning hoss Bor­ germestern Pylson, att timmer mestern ansettskuggen på tornet, Eij hörde till breden på tornets summa (nem/ ättekanten af tohrnet som man alltid gifwer skug) dett är skämbt. Murmestern hol! då på att thage neder stellning. Ty dem behöfwer dem, andra år att Rappa tornet ånyo igen, som ach skede att kalkenföll neder, Ty desse Skonske geseller, äro icke wander wid gro­ stens murning, al/so war stora dellder i Muren, som opfälles moste med kalk. Nu so g Borgerskapet, huru dem woro narrade afsin kloka Tinkel. ach i stelle iag wille Acordera. Kostade dem ! gong mera, ach tornet fördärfwet. Som dem då beklagade sig för mig.>> Någon uppgift om datum för invigningen av kyrkan har inte bevarats men regelbundna gudstjänster bör ha hål­ lits från och med år 1772. Första gången reparationer av större omfattning nämns är 1803 då församlingen beslöt uppdra åt en skicklig byggmästare att besiktiga Fig 65. Detalj av karta över Varberg, avmätt dels 1778, dels 1793, ritad 1805. Lantmäteriverkets arkiv. Detail from a map of Varberg from surveys made in 1778 and 1793, and drawn in 1805. BYGGN ADSH ISTORIA 67 Fig 66 . " Ritning till ny Pre- dikstol för Wahrbergs Stads kyrka i Halmstads Lähn. " Signerad av Axel Almfelt 18 14. RA. dY,-y /.~ 7 • :::J~//--: ~ .. ,.,r_?' ~,t,,; -§-~­ . ". %"""'n~.::'~ az/,/ " Drmving for a new Pulpit for Va rberg Town Church in the County of Halmstad ." Signed by Axel Almfelt , 1814. ättkanten pä kyrkans torn , »upgifva dess brister ... att best och lättas t dem afhjelpa och Tornet i försvarligt s tänd sätta». Sä skedde ocksä och den rapport, som senare avgavs satte sockenstämman i stort bryderi ef- tersom man insäg att reparat ion skostnaden vida skulle överstiga kyrkans tillgånga r. Man beslöt 1804 att en- dast utföra de nödvändigas te reparationerna pä Tornet >> a tt åtminstone de orsakerna skulle uphöra som föror- sakat förruttnelse pä bjälkar m m>> . l ett memorial den 27 april 1805 framhöll handlanden och kyrkvärden An- ders Gu llbransson för församlingen vi ssa brister hos kyrkobyggnaden . Förutom att tornet alltjämt behövde >> en snar hufvud Re paration >> hade konstaterats att val- ven i de smä vapenhus , som ursprungligen fanns vid södra och norra sidoingångarna, var >> af väta sä skada- de , att vatnet strömvis genomrinner .. . och ... är hvarje stund att befara valfvenas ned störtning >>. En ,...-- _,!fy. '· - - t vi ss föreställning om vapenhusens utseende ger en teckning av kyrkan pä en karta (fig 65) frän 1805 i Lantmäteriverkets arkiv. Vapenhusen fick trots de nämnda skadorna stä ytterligare ätta är innan man i maj 1813 slutgiltigt beslöt att riva dem och försälja den nedtagna stenen pä auktion . Samma är blev det ocksä oundvikligt att göra nägot ät tornet, som i juli mänad härjades av äs keld. Församlingen erhöll frän Allm Brandförsäkringsd irektionen skadeersättning uppgå- ende till 350 Rdr banco och beslöt pä sockenstämma den 27/2 1814 enhälligt att den s k ättkanten skulle rivas, taket täckas med kopparplät och den sä repare- rade tornhuven förses med ett järngaller eller annan prydnad , som man skulle besluta om när man fätt en bättre överblick över kostnaderna . Snickarälderman- nen Berg erhöll uppdraget att utföra reparationen och sedan ritningar utarbetats av konduktören vid Överin- 68 VARBERGS NUVARANDE KYRKA tendentsämbetet Axel Almfelt uppfördes den nuvaran­ de tornhuven och en ny - senare riven - åttkant år 1815. I slutet av november kunde Berg meddela soc­ kenstämman att arbetet var fårdigt och begära att få det avsynat. Då hade man också påbörjat en invändig upp­ snyggning av kyrkan. En målare vid namn Hallberg,89 från Halmstad, hade i augusti fullbordat >>Målning och Förgyllning i Kyrkan». Däremot finns i protokollen inget som helst belägg för en på flera håll återgiven tradition att bildhuggaren och kyrkornålaren Sven Nilsson Morin skulle ha varit verksam i Varbergs kyr­ ka.90 En viktig åtgärd var anskafTandet av predikstol ­ man hade tidigare klarat sig med den provisoriska pre­ dikstol som Rex satt upp dagen före den första regelrät­ ta gudstjänsten i kyrkan. Predikstolen var beställd från snickarålderman Berg efter ritning (fig 66) av Axel Almfelt och blev fårdig 1816. Berg byggde samma år efter Almfelts ritning också nytt altare och altarupp­ sats. Under loppet av 1800-talet skedde ett flertal ut­ vändiga reparationer av mindre omfattning. 1823 laga­ des rappningen på tornet och tornuret fick nya urtav­ lor. En större fönsterreparation ägde rum 1830. 1834 omlades delar av kyrkans tegeltak. 1847 hade läckor i tornhuvens koppartäckning medfört att brädtaket till stor del ruttnat; dessutom var det enligt kyrkorådets mening nödvändigt »att med aldra första verkställa rappning utvändigt å Kyrktornet samt å några andra ställen på Kyrkan». Dessa arbeten utfördes 1848. Sju år senare var det återigen dags för reparation av tornets åttkant. I kyrkorådets protokoll 5/6 1855 konstateras »att staketet omkring lyktan på Kyrktornet, äfvensom dess golf och fotbeklädnad är alldeles i lägervall och behöfver repareras eller, rättare, alldeles nygöras» . 1859 verkställdes en »Uppsnyggning» av kyrkdörrar­ na och kyrkans östra gavel förändrades »så att ingång­ en derstädes skulle få samma prydliga utseende som sidoingångarna». Östra ingången fick sålunda vid detta tillfälle sin rusticerade omfattning i överensstämmelse med sidoingångarnas omfattningar, som bör ha till­ kommit i samband med de södra och norra vapenhu­ sens rivning år 1813. Till kyrkorådets protokoll 11/6 1861 anmäldes bl a att handlanden O Palmgren för lORdr Rmt inköpt återsto­ den av den golvsten, som anskaffats för golvläggning i koret och vapenhuset. Av uppgiften framgår inte om det rört sig om en reparation eller hel omläggning av dessa delar av golvet. Efter en eldsvåda i november 1863 blev en tornrepa­ ration på nytt nödvändig men tycks inte ha avslutats förrän 1867 då entreprenadauktion på rappning och avfårgning av tornet hölls. Vid kyrkostämma den 29/5 1889 beslöts om den om­ fattande restaurering som skulle komma att utföras åren 1890-91. I protokollet läses följande: »§ 5. Sedan kyrkostämman den 18 Dec. 1888 lemnat kyrkorådet i uppdrag att efter samråd med sakkunnig person uppgö­ ra förslag till kyrkans reparation, hade kyrkorådet efter öfverläggningar i ämnet beslutat föreslå församlingen, att flere sittplatser i kyrkan skulle beredas genom att dels minska korets öppna yta och bredden på sido­ gångarne i kyrkan , dels anbringa en bänk efter kyrkans väggar på den i kyrkan framskjutande sockel sten, hvil­ ken ock derigenom kunde på lämpligt sätt döljas, dels ock utvidga läktaren genom dennas framdragande till 2dra fönstret från torndörren; att nya öppna bänkar skulle i kyrkan insättas i stället för de gamla, som vore obqväma, fula och delvis angripne af röta; att kyrkans golf, som utgjordes af kalksten i mindre stycken, h vilka voro dels söndriga, dels liggande ojemnt i fogarne, borde på sådant sätt bättras , att i koret inlades tidsen­ ligt cementgolf och att igångarneskadade stenar utbyt­ tes emot dem, som upptagas från koret, och att stenar­ ne så inpassades, att de komma att ligga i samma plan; att altarets storlek inskränkes till lämpliga dimensio­ ner; att altaret och sakristian bättras och orneras så , att de få ett bättre och behagligare utseende , än som nu är fallet; att en ny predikstol i stället för den gamla upp­ sättes; att träsparrarne i taket borttagas och ersättas med jernstänger af lämpliga dimensioner; att kyrkan invändigt målas och utvändigt afputsas för vinnande af ett snyggt och prydligt utseende; att kyrkans yttre tak omses och der sådant erfordras, bättras, samt att kyrk­ tornets lanternin eller kupol ombygges och klädes med kopparplåt. I öfverensstämmelse härmed hade Ingeni­ ören Lagerqvist uppgjort ritningar och kostnadsförslag, slutande på 12.026 kr: 65 öre; hvi.lka samtliga hand­ lingar på sätt kyrkostämman beslutat, under åtta dagar före denna dag på stadsingeniörskontoret varit tillgäng­ liga för dem, som önskade deraf taga del.» Stämman beslöt godta det uppgjorda restaureringsprogrammet med det tillägget att taket helt skulle omläggas med plåt (takomläggningen kom som ovan nämnts att utföras med zinkplåt i rutmönster). Någon dokumentation av vad som i detalj skedde vid 1890-91 års restaurering finns inte i vare sig kyrkoarki­ vet eller samtida tidningspress, men äldre foton ger vid handen att arbetena i huvudsak genomfördes enligt det uppgjorda programmet. Ritning till ombyggnad av tor­ net godkändes av Överintendentsämbetet i mars 1890 och ämbetets arkitekt, Fredrik Reinhold Ekberg91 , ut­ förde ritningar till predikstol och bänkinredning (fig 67-68). I ett kyrkorådsprotokoll från 1890 talas om att rÖ~SLAC1 TILL "/A BA NI\Al\ l VAJ\W\(\5 1\YR)\A Fig 67 . Förs lag till nya bänkar av F R Ekberg . Res taurerings- ritning 1890. RA. Proposal for new pews by F R Ekberg. Ormving made for a res toration in 1890. Fig 68. Förs lag till ny predikstol av F R Ekberg. Restaure- ringsritning 1890. RA. P roposa l for a new pulpit by F R Ekberg. Drc11ving made for a res toration in /890. rÖ}\5LAq TILL P]\EDIJ<._STOL BtR_4_.S l\YI\l\.A •L K> •• ,,, .,, .. BYGG ADS HI STOR IA 69 avtal slutit s med mälaren B E Lundberg,92 avseende den dekoration av kyrkans interiör som fanns kvar till 1932 och hade komponerats av göteborgskonstnären Reinhold Callmander. 93 De schablonerade målningar- nas utseende framgår av fig 69-71. Valvets övre del var indelat i rektangulära fålt och i de nedre pa rtierna fanns inramade fålt med beslagsartad ornamentik , skriftband med bibelord samt o lika kristna symboler - kors, vin- ranka , pa lmkvistar m m. De fem kraftiga ekbjälkar , som tidigare löpt tvärs över kyrkorummet i övergängen mellan valvets nedre och övre parti , togs i en lighet med restaureringsprogrammet bort och ersattes med järn- balkar mellan inner- och yttertaket. Den »bättring» av altaret, som nämns i förslaget kom främst att bestå i anskaffande t av en ny , genombruten altarring. Ett vik- tigt ti llägg till de planerade å tgärderna var insättandet av gl as målningar - utförda av Reinhold Callmander- i de fyra fönstren i koret. Målningarna kompletterades 1893 med enk lare , målade fön ster i långhuset. Om glasmålningarna se vidare nedan . Elektrisk belysning installerades 1902. 1931-32 ge- nomgick kyrkan en ny omfattande restaurering (fig 72) efter förslag av a rkitekt Sigfrid Ericson ,94 Göteborg. Trasig puts i valvet och pä gesimserna knackades ned och skadorna ilagades. De dön·partier, som tidigare fanns mellan altaruppsatsen och korväggen och som utgjorde avskärmning för sakristian byggdes om. Kor- golvet och trappstegen , som vid den föregående restau- reringen gjorts om i cement, fick pä nytt golv av grå- bruna kalkstensplattor. Pä bänkgavlarna borttogs de palmettformiga överstyckena och ett antal senare e lektrifierade järnljusstakar som skänkts av försam- lingsbor vid 1890-91 ärs restaurering och monterats pä varannan bänkgavel (fig 69-70). Väggarna, va lvet och den fasta inredningen mälades om i ljusa fårger. Av schablonmålningarna bibehölls gesimsernas bärder och en bred bärd i flätmönster närmast under den övre ge- simsen. Valvhjässan fick dekorat ion i form av rosetter med olika kristna symboler. Målningsarbetena utfördes av konservator C O Svensson, Längedrag. I öv rigt omfattade restaureringen utbyte av elledningar och kompletteringar av belysningen i kyrkan. Samtliga yt- terfönster byttes ut och de tre huvudingångarna fick nya ytterdörrar. Kyrkan äterinvigdes den 24 november 1932. 1952 förelåg ett förslag till utsmyckning av kyrkans inre med målningar till vilka skisser utarbetats av konstnären Joel Mila. Förslaget kom a ldrig till utföran- de. Skisserna förvaras nu i församlingshemmet. 1960 utbyttes de av Reinhold Callmander utförda korfönstren mot de nuvarande glasmålningarna av Jo- 70 VARBERGSNUVARANDE KYR KA Fig 69. Interiör mot öster före res taureringen 1932. Foto i f d K-byråns arkiv , A T A. Interior looking eas t befor e the res toration of / 932. Fig 70. Interiör mot väster före restaureringen 1932. Foto i f d K-byråns a rkiv , A TA. Interior looking IVest bef01·e the res toration of / 932 . Fig 71 . Korets östvägg med dekorationsmål- ningar efter förlaga av Reinhold Callmander. Vid sid a n av altarupp- , satsen syns de dörr- pa rtier som utgjorde av- skärmning för sakri stian och so m togs bort vid restaureringe n 1965--{;6. Foto före 1932 i f d K- byrå ns a rkiv , A TA. Eastwall of the chancel with ornamental painting after designs by Reinhold Callmander. At the side of the reredos can be seen the door areas which formed a screenfor the ves try, and which we re removedat the restoration in 1965- 66. han Thomas Skovgaard (se s 72). 1961 tillkom den nu använda sakristian efter ritningar av arkitekterna Hans Henrik och Ingrid Udden berg , Stockholm. I sakristians fönster insattes senare en glasmålning av Johan Tho- mas Skovgaard. Kyrkans senaste restaurering ägde rum 1965-66 efter förslag av arkitekt Sture Langö, Halmstad och med Borås Byggproduktion AB som entreprenör. Arbetena omfattade såväl exteriör som interiör. Fasaderna må- BYGGNADSH ISTOR IA 71 lades om och yttertaket sågs över. Fönstren, som tidi- gare bestod av ytterfönster i trä och innerfönster i järnkonstruktion , byttes ut (med undantag för korfön- stren och västgavelns ovala fönster) mot nya fönster av ek. Invändigt genomfördes en fullständig ommålning av väggar, valv och inredning. Valvet kläddes före målningen över med säckväv för att undvika den dittills ständigt återkommande sprickbildningen i putsen. Skärmväggarna mellan altaret och korväggen , som bli- 72 VARBERGSNUVARANDE KYRKA Fig 72. Interiör mot öster efter restaureringen 1932. Foto i fd K-byråns arkiv , ATA. lnteriorlooking east after the restoration in /932. vit uta n prakti sk betydel se i och med uppförandet av den nya sakristian , togs bort. Altaret flyttades omkr en meter bakåt och en del av a lta rringen avlägs nades. Ny bänkinredning anskaffades. l samband med tillkomsten G lasmålningar De nu varande glasmålningarna (fig 73) i korets fyra fö nster invigdes första advent å r 1960. Målningarna är komponerade av konstnären Johan T homas Skov- gaard , Köpenhamn och ski ldrar hände lse r ur Jes u liv. l fö nstren fra mställ s följande scener (fönstren räknade från norr till söder): l. Jesu födelse, Jesus vid tolv års å lder i templet , Jesu dop. 2. Nattvarden , Getsemane, Korsfastelsen. 3. Grav läggningen, Uppstå nde lsen . 4 . Jesus uppenbarar sig vid T ibe ri as sjö, Himmelsfärden. Målningarna ä r hållna i en relativt ljus färgska la där gult är genomgående bottenfärg och där i övrigt blått dominerar. Initiativet ti ll anskaffaodet togs 1953 av prosten Ernst Sjöblom, som bekostade skisser till glasmålningarna med medel som han erhållit so m gåva vid sin avgång från tjänsten. Av de färdiga fönstren har nr 2 skänkts ti ll minne av fabrikör Birger Svensson av av ett nytt orgelverk ändrades orgelfasaden i enlighet med ett av orgelbyggare Olof Hammarberg upprättat förslag. Bl a avlägsnades ett 1848-50 tillkommet över- verk från fasaden . Bakom det nya orgelverket anord- nades ett övningsrum för kören och i angränsande del av tornet inreddes kapprum . Den tidigare öppna trap- . pan som ledde upp från tornets bottenvåning utbyttes mot en inbyggd trappa . Över bänkkvarteren och orgel- läktaren placerades nya armaturer för a tt erhålla än- da mål_senlig belys ning. Ljuskronorna i mittgången bi- behölls men höjdes något. 1978 utfördes - som ovan nämnts - en utvändig reparation av kyrkan. Taket, utom på tornet och sak- ristian , lades om med koppa rplåt och fasaderna lagades och ommålades. Entreprenör för arbetena var Borås Byggproduktion AB. Uppvärmning Kyrkan saknade uppvärmnings möj lighe t till 1883 då fyra höga och smala järnkaminer inköptes från Var- bergs Mekaniska Verkstad. Två av dessa placerades i koret och de övriga omedelbart väster om sidoingång- arna. Kaminerna fick göra tj änst till 1927, då elektrisk uppvärmning efter ett av ASEA i Göteborg uppgjort program install erades. Denna värmeanläggning kom- pletterades och ubyttes delvi s vid resta ure ringen 1965-66. sönerna Mats-Iva r och Lennart Warborn , nr 3 till min- ne av Hilda Christina Fischerström av dottern Clara Fischerström-Larssan och de båda övriga fönstren be- kos tats av fonden fö r kyrkans förskönande samt gåvo- medel frå n enskilda församlingsbor. Korfönstrens nuvarande glasmåln ingar ersätter, so m nämnts, tidigare, utförda av Reinhold Callmander och tillkomna i samband med restaureri ngen 1890-91. Fön- strens mittfält fra mställde de fy ra evangelisterna, stå- ende under bågställn ingar och med resp sy mbol. Mitt- Fig 73 . Glasmålningar i korets fyra fönster. Utförda av Johan Thomas Skovgaard och insatta år 1960. Foto 1978 . S tained glass in the four windows of the chancel. Executed by Johan Thomas Skovgaard and inserred in /960. 74 VARBERGSNUVARANDE KYRKA fälten förvaras sedan 1960 i Varbergs museum. De är utförda i mörka fårger och uppvisar åtskilliga skador i fårgytan , vilket var en av orsakerna till att de byttes ut. De 1890-91 tillkomna fönstren inköptes för medel som skänkts av församlingsbor. 1893 bekostade disponent Inredning och inventarier Altaranordning Altarbordet är av gråmålat trä med enkla rektangulära och kvadratiska fyllningar. Det tillkom vid restaure­ ringen 1966 då altaret i samband med borttagandet av skärmväggarna mot gamla sakristian också flyttades bakåt omkr en meter. Höjd 96 cm , bredd 185 cm, djup 84cm. Den genombrutna altarringen tillkom vid restaure­ ringen 1890-91. Den minskades något vid restaurering­ en 1966 genom att de bakersta, svängbara partierna borttogs. Altarringen har vitmålade balusterdockor. Sarg och knäfall är klädda med grönt ylle. Före 1890-91 års restaurering fanns en oval altarring med rektangulä­ ra fyllningar, vilket framgår av ett foto (tig 74) av koret, blomstersmyckat inför Oscar II:s besök i samband med invigningen av västkustbanan den 19 september 1886. Bernhard Hay95 i Jönköping enklare , ornamentala glasmålningar till kyrkorummets övriga åtta fönster. Dessa, som var komponerade av Callmander i anslut­ ning till korfönstren, fanns kvar till restaureringen 1965-{)6. Bakom altaret står en altaruppsats av trä , målad i grått och gulbeige med förgyllda ornament. Från en sockel reser sig en bågställning med på vardera sidan tvåjoniska kolonner, som uppbär ett entablement med dekorativt listverk i form av äggstav, tand snitt, pal­ mettbård m m. Entablementet kröns av en förgylld strålsol. Altaruppsatsen tillkom vid den reparation av kyrkan som ägde rum omkr 1816 och hade ritats av konduktören vid Överintendentsämbetet Axel Almfelt. Den bevarade ritningen (tig 75) är daterad den 28 juni 1814. På altaret, i altaruppsatsens bågöppning, stod fram till 1932 års restaurering ett träkors med en på korsstammen hängd förgylld törnekrona. Korset ersat­ tes vid restaureringen 1932 med ett förgyllt, i trä skuret krucifix , utfört av konstnären J Björk, Göteborg. Kor- Fig 74 . Kyrkans kor, dekorerat inför Oscar II :s besök i samband med järnvägsinvigningen den 19 september 1886. Foto Mathilda Ranch , Var­ berg. Varbergs mu­ seums arkiv The chance/ of the church, decorated on the occasion of the visit of King Oscar Il in con­ junction with the opening of the railway 01i 19 sep­ tember 1886. ~"'~.:~,y-... .-,.( ~ .~ J.~j., (...Jf...,y,; , .f,,,.,!,_ '/'Al! RIKSARKIVET Fig 75. " Ritning till ny Alta rbyggnad för Wahrbergs Stads kyrka i Halmstads Lähn ." Signerad a v Axel Almfe lt 1814. RA. " Drmving for a new Altar for Varberg Town church in the County of Halmstad." Signed by Axel Almfelt , 18 14. se t skänktes av Varbergs församlingsdiakonis sykrets. Krucifixets höjd 180 cm. Altaruppsatsens höjd exkl stråtsol 470 cm, bredd 290 cm. Äldre altartavla På a lta ruppsatsens baksida hänge r e n på duk målad altartav la , skänkt 17 16 till Ca rolikyrkan . Tavlan (fig 76) har nedtill inskriften : »Till Gud z äh ro och Wa rbergs Kyrkias l Prydnat är the nna Tatla om Gudz Rijkes he mbliglheter, aff L Dahlberg P. et P. in Warb: l upp- rätta t och förährat A" 17 16. >> Målningen ä r utförd i huvudsakligen blå och bruna toner. På mittpartiet ses en stor, hjä rtformig sköld med Kristu s på korset. På korsarmarna står ka lk och oblatask ; ned från korsar- marna hänger vågskålar. Vid korsets fot en kyrka med en uppslagen bok med bibelcitat på väggen. Nedanför kyrkan två korslagda nyckl ar och under dessa bibelci- tat. Runt om det ovanstående finn s 29 i varandra gri- pande cirklar med bibliska emblem och bibelcitat. I vardera av tavlans nedre hörn står ett palats, som vän- der gaveln åt betrakta ren och visar långsidan perspek- tiviskt i stark förkortning. Utanför det vänstra av dem INREDN ING OC H INVENTAR I ER 75 s itter en skriftl ärd och utanför det högra en ung man vid e tt bord med penningpåsar. Vid gavlarna står höga kolonner , som kröns av mänskliga figurer: till vänster en riddare som bär en fana med bibelcitat , till höger en kvinna med fana med citat. Tavlan avslutas uppåt med ett smalare parti , på vil- ket ses en oval inskriftsbård och innanför denna en gloria med Jehova i hebrei ska bokstäver. Vid över- gången till tavlans ned re , bredare parti och delvis utan- för ovalen står den uppståndne Kri stu s med kors och segerfana. Den ovan citerade in skriften, enligt vilken tavlan skänkts 171 6 av prosten Lars Dahl berg, 96 s tå r på ett brett band i tav lans underkant , mellan palatsen. Vem som utfört målningen är obekant. Inskriftens upp- lysning om att tav lan >> upprättats >> av prosten Dahlberg innebär att han förmodligen anvi sat de symboliska mo- tiven till tav lan men knappast att han själv målat den. Att den en tid användes som a ltartavla också i Var- Fig 76. Alta11avla , skänkt 1716 till earolikyrkan a v prosten Lars Da hlberg. Foto ur T Kä rrdahl , Varbergs kyrka och för- samling genom tiderna. Altarpiece, donaled in 1716 to Charles Church by Dean Lars Dahl berg . 76 VARBERGSNUVARANDE KYRKA bergs nuvarande kyrka framgår av uppgifter hos bl a Billingdahl. 97 Tavlans mått utan ram: höjd 220 cm, bredd 152 cm. Predikstol Predikstol (fig 77) av gråmålat trä med listverk och övrig dekorativ utsmyckning i vitt och guld . Korgen är bruten i sex sidor och står på en profilerad·, åttkantig pelare. Fem av sidorna har fyllningar på vilka i trä skulpt~rade kristna symboler är fästade. Från vänster ses: ankare och eklöv; duva, palmkvistar, kors och svärd; kalk och palmkvistar; kors och törnros; lagens tavlor och palmkvistar. Rak trappa med enkla fyllning­ ar på barriären . Ljudtaket är brutet i sju sidor. Det kantas av listverk och av en nedhängande rundbågsfris. Överst ett kors. Predikstolen är placerad på kyrkorummets norra vägg. Den uppsattes i samband med restaureringen 1890-91 och var, som nämnts, ritad av arkitekten vid Överintendentsämbetet F R Ekberg. Äldre predikstol I Varbergs museum förvaras större delen av den pre­ dikstol (fig 66) som föregick kyrkans nuvarande. Pre­ dikstolen har fyrsidigt bruten korg, målad i grå nyanser och med förgylld ornamentik i form av en strålsol och lagens tavlor samt under detta en meanderbård. Nedåt avslutas korgen av en kraftig bladknopp. Det tillhöran­ de ljudtaket kantas av ornamentala förgyllda lister. Predikstolen tillkom, som nämnts, samtidigt med att kyrkan 1816 fick en ny altaruppsats och hade liksom denna ritats av konduktören vid Överintendentsämbe­ tet Axel Almfelt. Bänkinredning Nuvarande öppna bänkinredning tillkom vid kyrkans restaurering 1965-66 och omfattar 26 bänkar på varde­ ra sidan om mittgången. Dessutom finns bänkar utmed kyrkorummets norra och södra väggar samt på läktaren 13 bänkar, liknande de övriga. Läktaren är delvis möb­ lerad med lösa stolar av naturfärgad bok; ett antal sådana står också utmed korets väggar. Bänkinred­ ningen är i övrigt målad i ljusgrått. Bänkgavlama är rektangulära med en enkel fyllning. Gavlarnas höjd 90 cm, bredd 41 cm. Den bänkinredning som ersattes vid restaureringen 1965-66 hade tillkommit 1890-91 och ritats av F R Ekberg. Utseendet framgår av fig 67. Bänkgavlamas palmettformade överstycken, senare försedda med ljusstakar, togs - som ovan nämnts - bort vid restau­ reringen 1931-32. En bänk från 1890-91 års bänkinredning togs till vara vid restaureringen 1965-66 och förvaras nu i Varbergs museum. Före 1890 fanns att döma av fotot från 1886 (fig 74) slutna bänkkvarter på ömse sidor om mittgång­ en och dessutom längs norra och södra väggarna. Dessa bänkar härrörde säkerligen från kyrkans bygg­ nadstid . Arrangemanget beskrivs av Billingdahl: 98 >>Bänkraderne äro 4 i 8 afdelningar, innehållande på sidolinierne hvarje bänk 3 och på mellanlinierne 7 per­ soner. På ömse sidor om stora eller torndörren äro inbygda, så kallade churbänkar. > Orgelläktare Läktaren (fig 63) uppfördes senast i samband med till­ komsten av kyrkans första orgel omkr år 1790. Den vilar på åtta fyrkantiga pelare och vid norra resp södra väggarna på tre pilastrar. Enkelt bröstvärn med hori­ sontella, profilerade lister och rektangulära fyllningar. Pelare och bröstvärn är målade i grå nyanser med in­ slag av tegelrött på listverket. Läktaren förstorades och fick sitt nuvarande utseen­ de vid restaureringen 1890-91. Ny målning tillkom 1965-66. Till läktaren leder trappor i kyrkorummets sydvästra och nordvästra hörn. Orgel Kyrkan tycks ha stått utan orgelverk från byggnadsti­ den och omkr tjugo år framåt. 1788 undertecknades ett kontrakt mellan församlingen och orgelbyggaren Johan Everhardt d ä i Skara om förfärdigande av ett nytt orgelverk med nio stämmor i manualen och lika många i pedalen. 99 Orgeln bör ha byggts i början av 1790-talet, vilket framgår av att två ritningar till fasaden är datera­ de 1792 (fig 78). De är utförda av Överintendentsämbe­ tet, sannolikt av Olof Tempelman, och visar en fasad med tre tureller, den mellersta något upphöjd, och fyra plana pipfält, av vilka de inre avslutas rakt, de yttre med en nedåtsvängd överkontur. Dekoren är klassicis­ tisk med flarnfat på de yttre turellema, palmer och rosengirlanger kring de yttre sidofälten, en skulptur­ grupp med två putti på ett moln under mitturelien och emblem med musikinstrument och noter inom cirkel­ runda fält på vardera sidan om skulpturgruppen . Fasaden är alltjämt bevarad (fig 63), men i ombyggt skick och med en betydligt sparsammare utsmyckning. Således är de mellersta pipfälten nu smalare med rund­ bågig avslutning. Förändringen gjordes troligen vid en total ombyggnad av orgeln 1848-50. Vid samma tillfälle påbyggdes ett öververk med två plana pipfält över en l REDN ING OCH INV EN TARIER 77 Fig 77. Predikstol , ritad av F R Ekberg och uppsatt vid kyrkans restaurering 1890-9 1. På väggen bakom predikstolen en bildvävnad : " l begynnelsen skapade Gud ... ", utfö rd 1966 av Elsa Lillieroth. Foto G Hildebrand 1979. Pulpit. designed by F R Ekberg and installed at the restoration in 1890-91. On the wall behind is a •voven picture: " In the beginning God created ... ", made in 1966 by Elsa Lillieroth. 78 VARBERGSNUVARANDE KYRKA . - - slät sockel. Öververket togs bort 1966 men sockeln bevarades som en skärm. Vidare har de yttre sidofål- ten , som ursprungligen var placerade på samma nivå som de yttre turellerna, höjts vid en ombyggnad 1924. De nuvara nde fasadpiporna insattes i samband med det nuvarande orgelverkets tillkomst 1966. Då höjdes fasa- den också ca 60 cm . - Av ritningens rika dekor ä ter- finns endast de båda tlamfaten, en tistelblomma under mitturelien och två akantusbärder över mellanfålten. Turelierna avs lutas upptill med skulpterade draperier , som torde vara ursprungliga . Över mitturelien en för- gylld strålsol, troligen från 1850 års ombyggnad. Fasa- den är målad i grått och ljusgrönt med förgyllda orna- ment. Redan 18 11 var E verh ardts orgel så bri stfällig att en iståndsättning var nödvändig om den skulle kunna nytt- jas. Reparationen skedde samma år och utfördes av orgelbyggare Strömblad. 100 1848 var verket åter i så pass dåligt skick att orgelbyggaren J N Söde rling 10 1 i Göteborg efter bes iktning ansåg en ytterligare repara- tion vara omöjlig och istä llet erbjöd s ig att utföra en full ständig ombyggnad av orgeln . Församlingen skrev kontrakt med Söderling i december 1848 och ställde tre rum i det s k Bruniuska huset vid torget till di sposition för bygget. Den nya orgeln blev fårdig sommaren 1850 . Manualen och pedalen hade , liksom tidigare , vardera Fig 78. " Dessein ti ll Orgelvärck uti Wahr- berg. " Ritning, daterad 1792 i Nationalmuseum. Signerad av Olof Tempelman. " Designfor an Organ at Wahrberg. " Drawing, dated 1792, in the j Na tional Museum. Signed by Olof Tempe/ma n . nio s tämmor. Från Everhardtorgeln äteranvändes or- gelhus och fasad, som dock försägs med nya pipor, delar av väderlådorna och en del träpipor. Helt ny- byggt var ett öververk med fem stämmor (fig 79). A v besiktningsprotokollet fra mgår att Söderling ansägs ha uppfyllt kontraktets bestämmelser till församlingens fulla belåtenhet. 102 1865 genomgick orgeln en o mfattande reparation, utförd av den danska firman Marcussen & S0n. 103 Vid en besiktning 19 19 befanns ett stort a ntal trädetaljer i orgeln vara angripna av mas k och verket i si n helhet i ett sådant sk ick att e n nybyggnad vore att föredra framför ett försök till reparat ion. Församlingen beslöt med anledning av detta att låta bygga en ny orgel och a ntog ett anbud frän orgelfirman A Magnusson , Göte- borg , 104 på ett pneumati skt orgelverk med 36 stämmor, fördelade på tre manualer och pedal. Detta stod färdigt våren 1924. Den gamla fasaden bibehölls men blev icke ljudande. Ungefär hälften av pipmaterialet (Il stämmor helt , 2 delvis) frän den södertings ka orgeln återanvän- des. Kyrkans nu varande orge l stod fård ig 1966 sedan kyrkorådet 1960 tagit beslut om anskaffande av ett nytt, helmekaniskt orgelverk. Verket är byggt av firma Olof Hammarberg , Göteborg 105 och har 36 stämmor, fördelade på huvud verk (Il stämmor), bröstverk (6), sväll verk (9) samt pedal (10). Orgeln är försedd med Fig 79. Orgelfasadens utseende före ombyggnaden 1966. Öververket hade tillkommit vid en ombyggnad 1848-50. Foto i fd K-byråns arkiv , ATA. The appearance of the organ front bej01·e it IVas rebuilt in 1966. The head was added at arebuilding in 1848- 50. slejflådo r och har sedvanliga koppel. I samband med ombyggnaden av lägs nades öve rverkets orgelhus och fasad. Samtliga fasadpipor utom de i yttre fälten byttes mot nya av delvis annorlunda utformning och gruppe- ring. Fem stämmor i pedalverket härrör frän den tidi- gare orgeln . 10<; Kororgel i ljus ek med fyra stämmor. Inköpt 1970 genom firma Olof Hammarberg och tillverkad av W N de Jongh, L isse , Holland. Levererad 1971. Cembalo Cembalo av märket Sperrhake. Instrumentet är försett med 8'-stämma, 4'-stämma samt delat lutkoppeL Skänkt 1966 av enskilda. Nummertavlor l. Tvä större nummertav lor uppsatta pä korets vägg mell an fönstren i norr resp söder. Rektangulära med svart s ifferfält och profilerad ram i gu ld och grått. Pä ramen ett skulpterat och förgyllt överstycke med lyra , harpa och akantusblad . Höjd 155 cm . 1830 fanns e nligt in v »2ne Ziffertaflor med ziffror», möjlige n de nämnda men knappas t samma nummertavlor som beskriv s av Billingdahl ä r 1815: >> Siffertaflorne pä ömse sidor om alta ret äro 174.5 skänkta af Rädmm . Pet. Ernst Tinckel INREDN ING OCH INVENTAR IER 79 och Jac. Lagerbom. Pä den ena står öfverst ' Anno 1745' och pä den norra , bakom hvilken fins ett li- tet , men icke brukadt sifferskäp , li kaledes öfverst: '~:E:J.·'. Hit höra 5 a 6 omgångar stora och väl gjorde messingssiffror. >> 107 - 2. Tv ä st pä norra resp södra länghusväggen något öster om sidogången. Utformning liknande de i koret men något mindre och med enklare överstycke. Höjd 150 cm. - 3. Fyra st li knande ovan- stående , men utan överstycke. Uppsatta pä och under läktaren pä norra resp södra väggen. Höjd 130 cm. Dopredskap Dopfunt (fig 80) av snidad, målad och förgylld ek. Sj usidig cuppa och fot. Pä fotens sluttande partier be- slagsornament och ovanför dessa bevingade kerubhu- vuden. Efter ett kort lodrätt mellanstycke övergår fo- ten med en tandsnitts list i den höga och klockformiga cuppan med en manlig eller kv innlig herm i vart och ett av de sju hörnen (fig 81 ). Under hermerna finns lejon- masker och mella n hermerna girlanger. De sj u hermer- na uppbär cuppans övre, lodräta sarg med i hörnen groteska maskaraner och pä s idorna den målade in- skriften : >> Lät er barnen l komma till l mig och förmel ner themickel ty sädana hörer l Guds rike ti ll l Matth . 19: 14. >> Högst upp tvä förgylld a ornamentala lister. Dopfuntens höjd 95 cm, cuppans diam 85 cm. Dopfunten kan dateras till 1600-talets förra del och är förmod ligen identi sk med den dopfunt som ti ll verkades av Sven Snickare är 16 19 för den nybyggda kyrkan pä Platsarna. En mycket snarlik dopfunt finns i den inte sä längt frän Varberg belägna Sibbarps kyrka och måste antas ha samme ti ll verkare. Sibbarpsfunten är försedd med en snidad baldakin, påminnande om ett predikstolstak. En liknande baldakin har säkert också funnits i Varberg. 108 Varbergsfu ntens ursprungliga be- mätning är efter fl era renoveringar i stort sett för- svunnen . Färgspär i brunt och gråblått är alltjämt syn- liga . Förgyllningen och den målade inskriften är i nu- varande sk ick inte original men en inskrift med samma lyde lse fanns enl igt Bexell pä cuppan i böJjan av 1800- talet. 109 Funten är numera uppställd pä korets norra s ida. Den konserverades senast vid restaureringen 1965-66. Dopfunten hade en ligt samtida tidningsupp- gifter uppmärksammats av Reinhold Callmander i sam- band med restaureringen 1890--91 och av denne tagits ti ll Göteborg för undersökning och kostnadsförslag för renovering. 110 N ägo t anbud kom dock a ldrig in och ä rendet föll i glömska. 1903 meddelade Callmander för- samlingen att dopfuntens renovering nu var fårdig och att han begärde 350 kronor för sitt arbete. Callmanders age rande väckte åtsk illig irritation i kyrkorådet , men 80 VARB ERGSNU VARAN DE KYRK A Fig 80 . Dopfunt av trä , 1600-talets bö1jan. Troligen samma dopfunt som den som tillverkades 1619 av Sven Snickare för den nybyggda kyrkan i Varberg på Platsarna. Foto G Hilde- brand 1979. Wooden baptismal f ont . Probah/y the one made in 1619 by Sven the Carpenter fo r the church at Varberg in Plcllsarna . summan betalades till slut och dopfunten å terbördades till kyrkan. Dopfat (fig 82) av koppar, avsett för och troligen samtida med 1600-ta lsfunten. Driven dekor i form av lagerbårder och i botten en krönt , kvinnlig figur vars underkropp löper ut i tv å fjälliga fisk stj ärta r. Diam 53 cm. Dopfunt av vit marmor skänkt 190 l som ersättning för 1600-talsfunten av ingenjör Hugo Gerlach. En till- hörande do pskål av silver skänktes av hustrun , Anna Gerlach. Funten som är utförd i tid stypisk stil stå r numera i skadat skick i församlingshemmet. Dopskål av silver. Halvsfärisk med smalt brätte. På brättet inskrift ur Sv ps 186:3. I botten e n ingraverad stjärna . Tillverkad av Cesons Guldvaru AB i Göteborg och inköpt för medel skänkta av en anonym givare vid prosten Gunnar Svenungssons avskedspredikan 30/9 1962. Diam 32 cm. Dopskål av nysilver. Åttkantig med inskrift ur Mark Fig 81. Manlig herm . Detalj av dopfuntens cuppa. Foto 1978. Ma/e herm. Detail from the boiV! ofth e f ont . Fig 82. Dopfat av koppar , tillhörande dopfunten , fig 80 . Foto i ATA . Copper baptismal dish, belonging to the f on t in flgure 80. Fig 83. Kalk av förgyllt silver, till verkad på 1520-ta let för Johannes Döparens kapell i Ny- borg på Fyn. Sannolikt skänkt till Varberg på 1570-ta let av då- varande danske kungen , Frederik Il. Foto G Hildebrand 1979. Silver-gilt chalice , made du ring the 1520'sforlohllthe Baptist' s chapel i11 the church at Nyborg on the is/and of Fy n in Denmark. Probah/y preswted to Varberg in the 1570's by Frederik Il , the rhe11 King of De11mark. 10: 14 . Enligt stämpel tillverkad av C A Kjernäs, Göte- borg. Omkr 1900. Diam 30 cm. Nattvardskärl Kalk av förgyllt silver (fig 83-85). 1 11 Foten är driven i åtta kilbågsformade pass och har en sarg med genom- bruten fris av s ick-sackställda spetsovala lober med tudelat inre fått och mellan loberna tresidiga genom- brytningar. Över och under fri sen en smal hålkäl. Längst ned en plan fotskiva. Skaftet är utfört i två ättkantigt brutna led med graverad dekor i samma mönster som förekommer i genombrutet arbete på fo- tens sarg. Skaftleden inramas av li ster med rundad profil och vid övergängen till foten finns ett ättkantigt l REDNI NG OCH INVENTAR IER 81 brätte med flackt pyramidformig stigning på både över- och undersidan. Skaftet har en ättkantig nod , formad av en ring i bergkristall med ä ttkantig slipning och s idorna snett fasade upp- och nedtill. Nodens ovan- och unders ida är inklädda med förgyllda s ilverskivor med filigranmönster i form av bårdverk med sexpass inom rundlar samt av granulering (fig 84). Vid över- gängen mot cuppan finns å tta i kilbågar klippta flikar som holk . Foten är på ett av passen dekorerad med en fastni- tad, gjuten Kri stusbild. På fotskivans undersida finns graverat: »Warbers Kyrkas Kalk Wäger 38 lod >> , samt en äldre inskrift (fig 85), som med förkortningarna upp- lösta har lydelsen: »frater Chri stiernus laurentij con- 82 VA RBERGSNUVARANDE KYRKA Fig 84 . Detalj av kalken , tig 83. Skaftets nod med dekor i fili- granmönster. Foto N Lagergren 1966 i ATA. Detail of th e chalice in jigure 83. Th e filigree decaraled knot. Fig 85. Detalj av kalken, tig 83. U odersidan med inskrift enligt vilken kalken utförts på uppdrag av broder Christiem , Laurentii skriva re i Antvorskovs kloster, för att brukas i Johannes Döpa- rens kapell i kyrkan i Nyborg år 152- (årtalets sista siffra har gått förlorad). Foto i A T A. Detail of the cha/ice infigure 83. Th e underside with an inscrip- tion according to which the chalice was made f or Friar Christiern , St Lawrence' s scribe in Antv01·skov Monastery, to be used in Johnthe Baptist' s chapel in Nyborg Church in 152- (the last numera/ in the date is oblit- erated) . Fig 86. Kalk frän Antvorskovs kloster, nu i Nationalmuseet, Köpenhamn. Daterad 1533. Säkerligen utförd av samme guld- smed som tillverkat kalken , tig 83 . Foto Nationalmuseet , Köpenhamn. Chalice from Alltvorskov Monastery, dated 1533, now in the National Museum , Copenhagen, Undoubtedly executed by the go ldsmith who made the chalice in figure 83. dam scriba in antw ... me fecit fieri pro vsu capelie divi Joannis baptiste perpetus In nyburgh 152 ... » Sju av fotskivans åtta uddar är avbrutna och därvid har också sista siffran i årtalet gått förlorad. Kalken är sålunda utförd på uppdrag av broder Christiern, Laurentii skri- vare i Antvorskovs kloster för att brukas i Johannes Döparens kapell i kyrkan i Nyborg 152-. Kalkens höjd 19 cm , cuppans diameter Il cm, fotens diameter 15 cm. - Tillhörande paten av förgyllt silver. Slät frånsett ett graverat , likarmat kors inom cirkel på brättet. På un- dersidan senare inskrift: >>Warbergs Kyrkas Paten Wä- ger 12lod. » Diam 15 ,5 cm. Antvorskovs kloster nära Slagelse på Själland var grundat 1164 av Valdemar den store och var mycket rikt och ansett innan det 1560 indrogs till Kronan. Nyborg är beläget på Fyn och det har tidigare antagits att kalken tagits som krigsbyte vid svenskarnas ocku- pation av ön 1658. Troligare är emellertid att den kommit till Varberg redan vid tiden närmast efter dan- skarnas återerövring av Varbergs slott år 1569. 11 2 Den danske kungen , Frederik l I , kvitterade 1568 på F rede- INREDN ING OCH INVENTARIER 83 riksborg Slot en kista innehållande det »mentede oc umentede Guld og Selv, som fandtes i Andvorskouf Kloster>>. Sannolikt har kungen skänkt kalken till det av kriget svårt utarmade Varberg, kanske genom för- medling av den 1572 tillträdde slottsherren Anders Bing, som i annat sammanhang uppträder som donator till Ny Varbergs kyrka (se s 91). Kalkens ursprungli- ga nod , som kanske varit skadad eller burit någo n icke önskvärd dekor (t ex bokstäverna i Marias namn) har förmodligen i detta sammanhang utbytts mot den nuva- rande och samtidigt har brättet mellan skaft och fot kommit till. I Nationalmuseet i Köpenhamn förvaras - som nämnts ovan, s 40 - en nattvardskalk (fig 86) från Antvorskovs kloster , daterad 1533 , som är en direkt pendang till varbergskalken och sannolikt utförts av samme guldsmed. Denna kalk har en nod av den sen- medeltida typ med blommor och runda utsprång , som troligen från början också funnits på kalken från N y- borg i Varberg. Kalk (fig 87) av förgyllt silver. Foten å ttkantig med Fig 87. Kalk av förgyllt si lver. Foten genom inskrift daterad 1655 , cuppanomgjord 1726. Foto Varbergs museum 1978. Silver-gift chalice. According to an inscription, the fao t da tes from 1655 , •vhile the bowlwas remodelied in 1726. 84 VARBERG$ NUVARANDE KYRKA Fig 88 . Vinkanna av förgy llt silve r , tillverkad 1725 av Joha n Wallman i Varbe rg. Foto 1978 . Silver-giltjlagon , made in/ 725 by Johan Wa llman in Var- berg. applicerat gjutet krucifi x (fås t med skruva r) . Fotens sarg ha r e n punsad bå rd av s må balusterliknande figu- rer omväx la nde med tre pa rallella streck. På s kaftet e n nod med sex rombi ska utsprå ng , vart och ett med e n ingrave rad bokstav , till sammans bildande IHE SVS. I övrigt ha r noden e n gjuten och ciselerad dekor av blommor och rankar. Vid övergången mot fot resp cuppa ha r s kafte t å ttka ntiga partier med graverade de- korativa bårder av intill vara ndra ställda andreas kors. På c uppans undersida e tt sexflikigt bl ad i s k cut-card- te knik. Cuppan - som är omgjord - är s lä t frå nsett en graverad meda ljong med lamm och segerfana inom en lagerkra ns med rosor och kring det hela inskriften : >> Ecce Agnus Dei , Qvi ta llit Peccata mundi , miserere nobi s.>> Invid cuppans bräm står : >> Med Probsten Dahlberg hahr Sig f lere Guds Barn funnit , Som der till warit fahr , Jag till rä tt Stoorlek hunnit. A0 1726.>> Un- der foten står: >> VARB IERS KIRKIS · 1655 VEYER 86 LOD .>> Höjd 24,5 cm, cuppans diam 13 ,5 cm , foten s diam 17 cm. Kalken saknar helt stä mpl ar . Cuppan är dock sä- ke rligen utförd av gu ldsmeden Johan Wallma n , Il :J som å ren 1725 och 1726 tillve rkade flera förem ål å t fö rsam- lingen . - Till kalken hör en pate n av förgyllt s il ver med på mitte n ett graverat, likarm at kors ino m e n c irke l. På brättets unde rs ida står: >> Hvadt Wänner G ud s wed Kaleke n giordt Hahr Jag i lijka måtto spo rdt. 1.7.2.6. Warbers Kyrkas Paten Wäger 17 3/4 lod. >> Unde r bot- te n stämplar en ligt vilka pa te nen till verkats av Johan Wallman i Varberg å r 1720. Diameter 18,5 c m. Vinkanna (fig 88) av de lvi s förgyllt s ilver med driven och punsad dekor. Ka nna n ä r pä ronformad på rund fot. Fotens sarg har o mv äx lande ko nkava och konvexa bukter; översida n är s lät med dekorativa bå rder ytte rst och inners t. Den yttre bårde n är samm ansatt av små pa rallell a åsar , den inre utgörs av in ti ll va randra lig- gande spe tsovaler , vara nnan oms lutande e n romb , var- t -- Fig 89. Vinkanna av nysilve r , skänkt 19 16. Foto Varbergs museum 1978. Electroplate jlagon, presenled in/9/6 . INREDN ING OCH INVENTAR IER 85 Fig 90. Oblatas k av delvis fö rgyllt sil ver . T ill ve rkad av Baltzar Ekest röm i Halmstad 170 1, deko- ren utfö rd av Johan Wallman i Varberg 1726 . Foto Va rbergs muse um 1978. Wafer box , parce/ gift . Made by Baltzar Ekeström in Halmstad in 1701, the ornamentation by Johan Wallman of Varberg in 1726. annan en blomma. På bukens und ersida spira lvriden godronne ring och e n sicksackbård , därovanför et t slätt parti och vid övergången till halsen samma av spets- ovaler sammansatta bård som på foten. Halsen har två smala sicksackbårder. Grepen är gjuten och försedd med ypp ig bladdekor ; snåsen pryds av två graverade blad . Tumtryck i form av två uppåtstigande akantu s- blad . Locket har dekor i anslutning ti ll foten och överst på mitten e n stor blomma. Kannans dekorerade partier är förgyllda. Under foten inskrifte n: »Warbers Kyrkas Kanna Wäger 89 314 lod » samt stämplar enligt vilka kannan tillverka ts av Johan Wallman år 1725 . Total höjd 29 ,5 cm , fote ns diam 13 cm. Vinkanna (fig 89) av nysil ver . Koni sk med en ut- buktning närmast den runda foten. På sidan graverat kors, bok och palmkvistar. Fot och lock har god ronne- ring ; locket kröns av ett kors . Vinkelformig grepe med repstavs liknande mittparti . Slät snås. Enligt inskrift på sidan skänkt till Varbergs kyrka den 2915 19 16 av en tacksam försam lingsmed lem . Höjd 43 cm. Oblatask (fig 90) av delvis förgyllt silver i for m av ett rektangulärt skrin på fyra kulfötter. Sidorna har rik , pressad dekor i s k Berainstil mot förgy lld , ciselerad botten . Locket är välvt , kantas av vriden god ronnering och ha r fö ljande inskrift ingraverad : >> Ett bröd fö r Chri sti Hiord i mig förwarat blifwer , l Att ä tha wed Gudz bord , tijt Siälehungren drifwer , l Af gåfwor Jag består , thet Probsten Dahlbergh brackt , l Gud z näde- löön hwar fähr , som här ti llgifwit macht l först giord i Halmstad 1700; sedan utzijrat och förgy lt l i Warberg · l. 7.2 .6. Warbers Kyrkas Ask W äger 2 1 lod .» På oblat- as kens undersida finn s stämplar en li gt vilka den ti ll - verkats av Baltzar Ekeström 11 4 i Halmstad är 170 l. Enligt Rosen inköptes asken till Varbergs kyrka för medel skänkta 1702 av Hans Ström och Clas Ha- bicht.115 Dekoren har säkerligen utförts av Johan 86 VARBERGSNUVARANDE KYRKA + - Fig 9 1. Oblatask av nysilver, skänkt 191 6. Foto V arbergs museum 1978. Electroplate wqf"er box, presenled in / 916. Wallman i samband med hans övriga uppdrag för för- samlingen . Längd 13 c m, bredd 9 c m, höjd 8,5 cm. Oblatask (fig 91) av nysi lver, invändigt förgylld . Rund fot med godronnering, skäl i tryckt päronform samt välvt lock med godronnering och krönande , gjutet kors. Pä skälens sida gravyr i form av korslagda palm- kvi star samt kors och kalk , korslagda. Enligt stämpel tillverkad av firma C G Hallberg. Skänkt till sammans med kalken av nysilver 191 6. Höjd inkl korset 18 cm . Sked av förgyllt silver. Pä skaftets baksida de ingra- verade initi alerna ACL. Tvä otyd liga stämplar. Enligt Rosen skänkt till obla tas ken av silve r av prostinnan Dahl berg . Prosten Eberhard Dahlberg ( 1726-51 ) var enligt Skarstedt gift med Anna Chri st ina Lunncea Y Längd 15cm. Sockenbudstyg: l . Bestående av kalk , paten och oblatas k av s il ver samt vintlaska av glas. Kalken med rund fot , skaft med förtjockning pä mitten samt klock- formig cuppa med förgyllt bräm. Ingen gravy r eller annan dekor. Patenen med förgylld översida. E nligt stämplar tillverkade av Johan Sandberg i Varberg ä r 1813. 117 Obla tasken rund med grave rat blad pä locket. Tillverkad 1966 av firma K G Markström , Uppsala . Ä ve n vintlaskan är nytillverkad . Kalkens höjd 15 cm, patenens diam 7 cm. - 2. Av silver bestående av kalk , paten och vinflaska. Kalken har rund fot med utrymme för oblater , profilerad nod p ä skaftet samt klockformig cuppa med gravyr i form av kvistar, kors och bok . Slät paten med förgylld översida. Vintlaskan päronformad. E nligt stämpl ar tillverkat av fi rma C G Hallberg är 1927. Kalkens höjd 12 cm, patenens di am 7,5 cm, vin- tlas kans höjd 5 cm. - 3. Bestående av kalk , paten och oblatask av sil ver samt vintlaska av glas. Kalken med konisk fot och halvsfärisk cuppa. Oblatask som i soc- kenbudstyg nr 2 men utan gravyr. Tillverkat av firm a K G Markström (patenen 1950, kalken 1958, ob latasken 1967). Kalke ns höjd 6 cm , patenens diam 6 cm . - 4. Bestående av ka lk , paten och oblatas k av silver samt vintlas ka av glas. Utformning i anslutning till nr 3. Patenen med graverat kristusmonogram . Oblatasken med gravyr i form av kors och blad. Tillverkat av firm a K G Markström (kalk och paten 1958 , oblatas ken l %6). Kalkens höjd 8 cm, patenens diam 8 cm. Brudkrona Brudkrona av förgyllt sil ver. Smal kronring med fem ståndare och mellanliggande partie r i ge nombrutet a r- bete . Varje ståndare kröns av en ljusviolett sten (rosa- kv arts) och i det genombrutna part iet mell an ståndarna finn s gröna stenar (agat). Tillverkad 1934 av guldsme- den Gustav Albrektson i Varberg och skänkt samma är av fru Hedv ig Benson till minne av maken , Charles Benson. Till kronan hör tvä nälar. Höjd 7 ,5 cm , kron- ringens diam 8 cm. Ljusredskap Ljuskronor av malm e ll er mässing: l . l mittgången , närm ast läktaren. Med sex ton ljusarmar i tvä kransar och över dessa en krans med å tta prydnadsarmar (fig 92). Runda droppskålar. Som krönfigur en man, ridan- de på en svan. Kraft igt profilerad stam med otydlig inskrift på klotet: >> ANNO 1635 DEN X OCTOBRI S H AFVER JÖRGEN JACOBSEN 11 8 l DENNE CHRO E T IL WARBIERGS K IRCHE FORAERIT. » Höjd 11 5 cm. - 2. Öve r läktaren . Med sexton ljusarmar i två kransar samt sexton pryd- nadsarmar, avslutade i blo mkalkar (fig 93). Rund a droppskålar. Som krönfigur en sol med ansikte. Profi- lerad stam med inskrift på klotet: »A NO 1697 l Ä HR DENNA CROI NA FÖRÄ HRAT TILL l WARB ERGS KYRK IAS l PRYDNAD AF H A S WE INBERGH . >> Inskriften omges av ristade , korslagda palmkvista r. Höjd 105 cm. - 3. l sakri stian. Åtta ljusarmar i en krans samt en krans med små volutformade prydnadsarmar. Pä ljusarmarna sti- li serade manshu vuden i profil. Rund a droppskålar. Fig 92 . Ljuskrona (1), skänkt 1635 av Jörgen Jacobsen. Foto G Hildebrand 1979. Chande/ier (l) , present ed in /635 by Jörgen Jacobsen. Fig 93 . Ljuskrona (2) , skänkt 1697 av Hans Weinbergh. Foto G Hildebrand 1979. Chandelier (2) , presenled in 1697 by Hans Weinbergh. Fig 94. Ljuskrona (5) , skänkt 1892 av disponenten vid lön- köpings tändsticksfabrik , Anders Bernhard Ha y. Foto G Hildebrand 1979. Chandelier (5 ), presenred in 1892 by Anders Bernhard Hay, the manager of the Jönköping Match F a c tory . INREDNING OCH INVENTARIER 87 88 . KYRKORNA l VA RBERG Fig 95. Ljusplåt (l) från 1600-ta let. Foto G Hild ebrand 1979. Sconce (l ), da ting from the seventeen th century. Fig 96 . Ljuspl åt (5) från 1600-tale t med dekor i form av genombrutet akantu sbladve rk . Foto G Hildebrand 1979. Sconce (5), dating fro m the seventeenth century, with orna- mentarian in the fo rm of pien · ed acanthus leaves. Fig 97 . Ljuspl åt (3) med dekor i fo rm av bl a manshu vuden i profi l. Trol igen 1600-tale t. Foto G Hildebrand 1979. Sconce (3), with ornamentarian in the fo nn of a man's he{l(/ in profi l e. P robab/y seven teenth century. Som krönfigur en dubbelörn . 1600-talet. Saknar inskrift men är enligt Rosen en gåva av skepparen Tönnes Pettersson . 119 Höjd 58 cm . - 4. Med sex ton ljusa rmar i två kransar. Runda droppskålar. Profilerad stam med inskrift på klotet: >> Förfård. af J . Sandberg. Götheborg 1832. >> Höjd 145 cm. Ej i bruk. Förvaras i tornet. - 5. Som mellersta krona i mittgången (fig 94). Med sexton lju sarmar för vardera två ljus i två kransar. Runda droppskålar. Tjugo prydnadsarmar med blomkalkar och kvinnofigurer i profil. Profilerad stam och stort klot med inskrift : >> År 1892 l skänktes denna ljusk rona ti ll Varberg kyrka l af Disponenten Anders Bernhard Hay, l född i Varberg 1835, död i Jönköping 1917. > Höjd 140 cm. - 6. l mittgången närmast koret. Två kransar med vardera tio ljusarmar. De undre ljusar- marna för vardera tre ljus, de övre för två. Tjugo pryd- nadsarmar i två kransar. Runda droppskålar. Profilerad stam med klot. Ingen inskrift. Tillverkad av firman Andersson & Lundgren , Malmö: Inköpt vid restaure- ringen 1932. Höjd 170 cm. - 7. Ljuskrona för sex elektriska la mpor. Lampkupor av slipat glas. Lampor- na placerade på en ring , som omger en profilerad stam med sex prydnadsarmar. Omkr 1900. Förvaras i tornet. Höjd 125 cm. Ljusplåtar av mäss ing: l. Två st i koret på vardera sidan om altaret. Åttkantiga med runda överstycken och med vardera två ljusarmar (fig 95). Driven dekor i form av dubbla bårder med blommor och druvklasar. På överstycket en hjärtformig buckla , omgiven av växtornament. Musselformade droppskålar. Mellan lju sarmarna en stor, dekorat iv knopp med drivna ornament, liknande de på reflexionsplåten. - 1600-ta- let. Höjd med överstycke 125 cm. - 2. Två st på ömse sidor om nummertavla n på korets södra vägg. Reflex- ionsplåtar i upp och nedvänd trapetsform med på var- dera en ljusarm . Driven dekor i form av blommor och frukter. Höjd 38 cm. - Troligen 1700-talet. - 3. På västra sidan om nummertavlan på korets norra vägg. Oval med en lju sarm (fig 97). Driven dekor av runda bucklor, blommor och manshuvuden i profil. Höjd 46 cm. - 1600-talet(?) . - 4. På östra s idan o m nummer- tavlan på korets norra vägg. Oval med en ljusarm. Driven dekor av blommor och frukter. På mitten kon- kav retlexionsplåt. Prickpunsad bakgrund. Höjd 36 cm. 1600-talet(?). - 5. Två st, en på vardera långhusväggen något väster om tvärgången . Ovala med en ljusarm (fig 96). Rektangulär, konkav reflexionsplåt, omgiven av genombrutet bladverk av kraftig a kantus och överst en inflätad hjälm med krona. Överstycke i form av en plym för hjälmen. Höjd 73 cm.- 1600-talet. Lampetter , 13 st för elektriskt ljus med vardera tre 7- K yrkorna i Varberg I NREDN I G OCH l VENTARIER 89 Fig 98. Ljusstake (l) av silver med rik , senbarock dekor. Ut- fÖrd 1725 av Johan Wallman i Varberg. Foto G Hildebrand i979. Silver candiestick (J) , with rich, late baroque ornamenta- tion. Made in/725 by Johan Wallman in Varberg. armar. Anskaffades vid restaureringen 1932 som be- ly sning utmed kyrkans långväggar. Förvaras sedan de nedtogs vid den senaste restaureringen i tornet. Ljusstakar: l. Två st av silver (fig 98). Senbarock. Avrundat triangulär fot på tre kulfötter som hålles av fågelklor. Rikt profilerat skaft. Hela ljusstaken har en rik , pressad, driven och ciselerad banddekor med blad, blommor och frukter i s k Berainstil. På foten finns på vardera ljusstaken tre inskriftskartuscher i form av lig- gande ovaler. Kartuscherna omsluter inskrifter på vers och skall läsas i följd. På den ena staken står: >>Guds Wänner haa med flijt , alt Sölfret till os gefwit , l Att pryda Herrans bord , och lysa för hans hiord l Som Probsten Dahlbergs nijt, det a lt bestält och drefwit. A o 90 VARBERG$ NUVARANDE KYRKA Fig 99. Ljuss take (7) av malm. Enligt inskrift skänkt 1587 av Hans Ka mpen från Hildesheim . Foto Varbergs museum 1978. Candiestick (7), bel/ meta/ , presented, according to an in- scription , in 1587 by Hans Kampen from Hildesheim. 1725. >> På den andra: >> Sitt a r bet Wallman Skänckt och med de förre sämj at l Att ma n wäll önska må , Gud Låte dem wäll gå l Som detta så betänckt och C hri steligen främiat. A" 1725 .>> Skaftets balusterformade mella npa r- ti ha r på vardera s ta ken tre små ka rtuscher av vilka två saknar inskri ft. I den tredje står >> Warbergs K yrkias Liusastaka Wäger 86 314 lod » resp >>Warbergs Kyrkas Liusastaka Wäger 8H lod >> . Skaftet ha r i övrigt bå rder av samma slag som på de av Wallma n tillverkade natt- vard skärl e n. Höjd 54 c m. - 2. Två st av s il ver. Moder- na. Slätt skaft med a vrundat kvadratisk ge nomskär- ning . Överst en oval skål som omsluter lju shåll are n. Utförda av silversmeden Tore E ldh och s känkta av Beata Andersson år 1950. Höjd 26 c m. - 3. Två s t av s ilver. Utförda a v Tore E ldh . Utseende liknande före- gående. E nligt ins krift gåva till Va rbergs kyrkas sakri- stia 1961 av Hilda Engberg. Höjd 15 cm. - 4 . Två st av s il ver . Används i sakri stians a nda ktsrum . Rund kupig fot och rakt, cylindriskt skaft. Komponerade av S Carlman och tillverkade år 1961 av firma C F Carlman , Stockholm. Gåva av o nämnd givare 1961. Höjd 16 cm. - 5 . Två st av s ilver. Utförda av Tore Eldh. Utseende liknande 2 och 3. E nligt inskrifter är den e na staken skänkt av Ruth och den a ndra av Gurli Andersson år 196 1. Höjd Il ,5 cm. - 6. Två st av nysilver. Imite rad rokoko. E nligt inskrifter skä nkta 1944 av Josua och Sofia Meurling . Stakarna är också försedd a med in- s krifte r enligt vilka de s känkts till Josua Meurling å r 1900 av >> vännerna som han nu le mnar >> . Höjd 32 cm. l tornet förvaras femarmade tillsatser till stakarna, som därigenom ka n förvandlas till kande labrar. - 7. Två st av malm (tig 99)". Rund profilerad fot och rikt profilerat skaft. Renässans. Båda staka rna ha r på fotens översida följande m ycket nötta inskri ft: >> H+ K ANNO 1587 HEFT HANS KAMPEN VAN HILDENSEM DVSSE TVE LVCHTER THO WARBORCH IN DE KERCKEN l DE EHR GADES GEVN. >> Med ortsna mnet >> Hildensem >> avses säkerli- gen Hildeshe im i Niede r-Sachsen. Höjd 40 ,5 cm. - 8. Två st av malm (tig l 00). Kvadratisk fotpl atta med Fig 100. Ljusstake (8) av malm . 1600-talet. Foto Varbergs museum 1978. Candiestick (8), bel/ meta/ , seventeenth century . INREDNING OCH INVENTARIER 91 dekor av svarvade profiler samt rikt profilerat skaft. Stakarna står på fyra kulfötter. 1600-talet. Höjd 22 cm, fotplattan 15 x 15 cm. - 9. Av malm. Rund fot och spiralvridet, högt skaft. Under foten årtalet 1863. Höjd 64 cm. - 10. Två malmkandelabrar med vardera fyra armar. 1800-talet. F ärvaras i tornet. Höjd 50 cm. - Il . Av malm. Trearmad. Modem. Används i sakristian. Höjd 55 cm. - 12. Två kandelabrar av bronserat järn med vardera fem armar. Imiterad n!gencestil. 1800-ta­ let. Förvaras i tornet. Höjd 45 cm. - 13. Två kandelab­ rar av bronserat järn med vardera sju armar. Apterade för elektriskt ljus. 1800-talet. Förvaras i tornet. Höjd 70 cm. - 14. Sju st trearmade ljusstakar för elektriskt ljus . Förvaras i tornet. Höjd 75 cm. Var tidigare placerade på kyrkbänkarnas gavlar (se s 69). Textilier Antependier: l. Av rött kläde med applicerat kors av blått och nu rosa siden med broderier i silke och metall­ tråd. Vid kortändarna applicerade band av blått siden med broderade rankar i silke och metalltråd. Nedtill frans. Omkr 1900. Höjd 90 cm, bredd 180 cm. - 2. Av svart kläde med reliefbroderier, utförda med huvudsak­ ligen ljust , nu gulrosa silke och röda silkesnodder. Mo­ tiv är IHS , omgivet av bladslingor. Nedtill frans. Omkr 1900. Höjd 95 cm, bredd ca 350 cm. - 3. Av oblekt linne med invävt mönster i s k HV -teknik i form av änglar i färgerna grönt, rödbrunt, brunt och gulbrunt. 120 I kanten en bård i samma färger. Troligen 1920-talet. Höjd 90 cm, bredd 360 cm. - 4. A v grönt mönstrat siden med på mitten ett kors, omgivet av vinranka och i övrigt små, strödda kors, allt broderat i olikfärgat silke. Utfört av frk Olivia Bernander och anskaffat vid kyr­ kans restaurering 1932. Höjd 90 cm, bredd 180 cm. - 5. A v violett linne med applikationsbroderi i vitt och svart mönstrat siden samt mångfärgat silke. Motiv är Kris­ tus, välsignande och med kalk, stående under en båg­ ställning (fig l O l). Signerat Libraria 1945 BSP (=Berta Svensson Piehl). Höjd 92 cm, bredd 360 cm. Mässhakar: l. A v röd, småmönstrad silkesammet med granatäpplen inom spetsovaler (fig 102-103). Ita­ lien , 1500-talets senare hälft. På ryggsidan korsformig besättning med rika blomsterbroderier i upphöjt silver­ broderi och paljetter på nu benvit sidenatlas , ursprung­ ligen ett svärdsgehäng. 1600-talet. På ömse sidor om korset en vapensköld i metall med ingraverat namn, t v FRU ANNA PEDERS DATER, t h ANDERS BING TIL SMIS­ STROP. På mässhakens framsida dekor av mönstrade silverband, 1700-talet. Spänne i filigransarbete. Längs kanterna silverfrans. Mässhaken har troligen erhållit sin nuvarande form under 1700-talet. Höjd 107 cm. Fig 101. Kristus , välsignande och med kalk, stående under en bågställning . Detalj av antependium (5), komponerat av Berta Svensson Piehl och utfört av Libraria 1945 . Foto 1978. Christ, blessing and with a chalice, standing below an arch. Detail from antependium (5) , camposed by Berta Svensson Piehl and executed by Libraria in 1945. Konserverad av Pietas 1946 då också det nuvarande fodret av blå linnelärft insattes. Reparerad av Libraria 1960. - 2. Av slät, röd silkesammet (fig 104-105). På ryggstycket applicerat krucifix i reliefbroderi i silver och guld. Korsändarna avslutade med ornament. Un­ der krucifixet en grön Golgata-kulle med dödskalle och korslagda benknotor. På mässhakens framsida överst på valje sida om det igensydda sprundet guldbroderad, symmetriskt ordnad växtomamentik. Spänne i filigran , delvis förgyllt. På spännet initialerna BNS-OAD, sanno­ likt syftande på kyrkvärden Björn Nilsson121 och den­ nes hustru. N il s son var kyrkvärd åren 1711-13. Längs mässhakens kanter samt mitt fram guldspets, ej ur­ sprunglig, i sammeten märken efter en äldre spets. Runt halsringningen en avvikande guldspets . Nytt fo­ der av blå linnelärft. Höjd 115 cm. - 3. Av svart - - -- 92 Y ARBERGS NUYARANDE KYRKA sammet med silvergaloner (fig 106). På ryggsidan kors med strålsol och törnkrans och vid korsets fot korslag­ da kvistar - en palmkvist och en olivkvist. På framsi­ dan strålsol med >>Jehova» i hebreiska bokstäver. Mässhaken kantas av smala silvergaloner. Inköpt 1831 (inv) . Höjd l 05 cm. - 4. Två st av violett sammet med guldgaloner och reliefbroderier i guld. På ryggsidan kors med IHS, omgivet av blomrankor. Framsidan har en bred bård med lamm, kors, bok, de sju inseglen samt blomrankor. Frän 1904 (inv). Höjd 115 cm. - 5. Två st av vitt siden med flerfärgade broderier i ull, silke och metall. Ryggsidan har kors och strålsol, framsidan enbart strålsol. Mässhaken kantas av en bred bård med Fig 102. Mässhake (l) av röd silke­ sammet med dekor i silverbroderi och paljetter. 1500-talets senare del. Enligt påsydda vapensköldar av metall skänkt av slottsherren på Varberg Anders Bing (slottsherre 1572-89) och hans hustru Anne Pedersdatter Galt. Foto 1978. Chasubfe (l) of red silken velvet orna­ mented with silver embroidery and spangles, late sixteenth century. Ac­ cording to meta/ coats-of-arms sewn to the chasub/e, donated by Anders Bing (commander of Varberg Castle 1572­ 89) and his wife, Anne Pedersdatter Galt. likarmade kors och hjärtan omväxlande . Tillverkade av Agda Österberg, Varnhem och skänkta 1944 av Varbergs församlingsdiakoni samt Varbergs kyrkliga ungdomskrets. Höjd 110 cm. - 6. Två st av grönt ylle. På ryggsidan kors av applicerade band med invävda metalltrådar och med broderi i flerfärgat silke. I kors­ mitten >> IHS >> , broderat på en platta av guldbrokad. Tillverkade av Libraria. Den ena mässhaken skänkt 1945 av läkaren Erik Uddenberg och hans maka; den andra inköpt senare av församlingen. Höjd 120 cm. ­ 7. Två st av blått ylle med invävt kors i brunt och violett samt broderi i grå nyanser och guld. Mässha­ karna är komponerade av konstnärinnan Elsa Lil­ Fig 103. Detalj av mässhaken , fig 102. Ryggsidans kors med silverbroderier och de båda påsydda vapensköldarna av metall. Foto 1978. Detail from the chasuble in figure 102. Orphrey on back with silver embroidery and the meta/ coats-of-arms. Fig 104. Mässhake (2) av röd silkesammet med applicerat krucifix i reliefbroderi och symmetriskt ordnad, guldbroderad växtornamentik. Troligen skänkt på 1710-talet av kyrkvärden Björn Nilsson och hans hustru. Foto i ATA. Chasuble (2), red silken velvet with applied crucifix in relief embroidery with plant ornament. Probah/y donaled during the 1710's by Churchwarden Björn Nilsson and his wife. 94 VARBERGSNUVARANDE KYRKA Fig 105. Detalj av mässhaken , tig 104. Framstyckets bro- derade växtornamentik samt spänne i filigran. Foto 1978. Derail from the chasuble in jigure 104. Embroidered plant ornament on the front and morse in fl/igree >Vork. lieroth, Varberg och skänktes 1965 av anonyma. Höjd 115 cm. - 8. Två st av rött ylle med broderi i blekrött ylle och gu ldtråd. Motiv (på ryggsidan) är ett kors med kristusmonogram. Utförda på atelje Tre Bäckar, Varn- hem och inköpta är 1970. Höjd Il O cm . För de nyare av mässhakarna finns tillhörande stola. Predikstolskläden : l. Av rött kläde med broderad inskrift: »Sal ige äro de som höra Guds ord och gömma det. » l kanten band , samma som på antepe ndium nr l. Nedtill frans. Omkr 1900. Höjd 85 cm , bredd 58 cm. - 2. Av svart kläde med broderat kors i ljust orange si lke. Nedtill frans. Utformning i anslutning ti ll antependium nr 2. Omkr 1900. Höjd 83 cm, bredd 58 cm. - 3. A v gråvitt linne med invävt mönster i brunt och grönt. Motiv ä r kors och duva. 1900-talets bö1jan. Höjd 83 cm , bredd 58 cm. - 4. Av grönt granatäpplemönstrat siden med broderad, basunbläsande ängel i si lke i flera färger. Frans i flerfärgat si lke. Anskaffat vid restaure- ringen 1932 och utfört av fru Augusta Ah lgren. Höjd 70 cm, bredd 62 cm. - 5. Av violett yll e med broderier i flerfärga t s ilke och guldtråd: o lje lampa , kors , kristus- monogram samt inskriften »Lät trones lampa brinna klar l och vaka bed och redo var». Sign KP (= Kerstin Persson). Utfört av ate lje Agda Österberg, Varnhem 1961. Höjd 72 cm, bredd 60 cm . - 6. Av vitt ylle med vävt mönster i grått , gråb lått och beige: stiliserad kro- na , kors och geometriska motiv. Komponerat av Elsa Lillieroth , Varberg. Anskaffat 1967. Höjd 75 cm, bredd 58 cm. Bildvävnad på väggen bakom predikstolen (fig 77). Vävd av ylle i huvudsakligen blått , beige och grått. Tema enligt inskrift : l begynnelsen skapade Gud ... l Mos 1: 1- 10. Främst geometriska motiv. Utförd av Elsa Li llieroth , Varberg är 1966. Höjd 212 cm , bredd Fig 106. Mässhake (3) av svart sammet med silvergaloner. In- köpt 1831. Foto 1978. Chasuble (3), black velvet >Vith silver fa ce. Purchased in /83 /. 131 cm. Vävnaden ersätter en tidigare väggprydnad av grönbrun granatäpplemönstrad sammet, kantad med guldband, vilken hade anskaffats till restaureringen 1932 och utförts av fru Augusta Ahlgren , Varberg. Höjd 198 cm, bredd 130 cm. Förvaras nu i sakristian . Håvar: l . A v röd sammet med mörknade silverga­ loner, broderade blommotiv i flerfargat silke samt bro­ derad inskrift: BA · IB ANNO 1743 . Gul silketofs. Ur­ sprungligen rött skinnfoder. Skaft saknas. Inskrift och galoner från 1743, det övriga sannolikt äldre. Höjd 27 cm . - 2. Två st av röd sammet med mörknade metall­ band samt frans och tofs av mörknad guldtråd (den ena håven saknar tofs). Foder av sämskskinn. Skaftholk av mässing. Slätt, brunmålat träskaft, avslutat i en mäs­ singsknopp. Höjd med tofs 26,5 cm, längd 225 cm. Sannolikt 1700-talet och troligen de håvar som skänk­ tes 1755 av rådmannen Peter Hierton och hans maka (se vidare s JOO). Förvaras i Varbergs museum. - 3. Sex st av grön sammet med guldfrans, guldband och guldtofs. Svartmålade, släta träskaft. Tillverkade och skänkta av församlingssyster Maria Andersson 1932. Höjd med tofs 25 cm, längd 145 cm.. Kalkkläden: l. Av tarlatan med korsstygnsbroderi i flera färger (fig 107). På mitten Kristus , klädd i rött och blått , vid ett bord med bröd och vin. En bård i violett med lyror i hörnen omger scenen. I kanten frans av vita silkesnodder. Vitt sidenfoder med årtal 1841. Mått 60 x 60 cm. Ett ursprungligt fodral av Fig 107. Kalkkläde med korsstygnsbroderi , daterat 1841. Foto G Hildebrand 1979. Chalice veil in cross-stitch embroidery, dated 1841. INREDNING OCH INV ENTARIER 95 kartong, klätt med marmorerat papper, finns bevarat. - 2. A v svart sammet med reliefbroderi i silver. På mitten törnkrans , i hörnen vinranka och druvor resp palmblad och sädesax. Svart sidenfoder med årtall862. Mått: 85X85 cm. Orientalisk matta, tidigare använd som kormatta och inköpt för medel skänkta av prosten Ernst Sjöblom vid dennes avgång från tjänsten 1953. Mattan är av persiskt ursprung och har på mitten ett rutmönster med olika motiv i rutorna (blommor, träd, geometriska figurer m m). Längs sidorna en bred bård. Dominerande farg är rosa. Mått 365x205 cm. Kormatta i röllakan, delad i tre sektioner. Geomet­ riskt mönster i blått, grått och rött. De tre delarna täcker tillsammans hela utrymmet framför altarringen och ansluter till kortrappans form . Mattorna är utförda av textilkonstnärinnan Christina Westman vid Göte­ borgs vävkammare och anskaffades 1968 för dona­ tionsmedel samt fonden för kyrkans förskönande. Tavlor Oljemålning (fig 108) på duk med en framställning av flykten till Egypten. Rosen meddelar i sin beskrivning av Carolikyrkan122 att >> l Choret på södre kanten afmå­ las Christi bortflygt in åt Egypten , med hvilket Mäs­ terstycke, förre Rector Scholä, Joh. Grimberg hedrat sig och Choret tillika. Påfundet är ifrån Kopparsticker­ skan Anna Sibylla Kraus, och af följande innehåll. Maria rider på en åsna, en Ängel håller i betsletygeln, en annan bär en fakta , Maria sitter til häst, eller rättare på Åsnan, som en Amazoninna: Joseph stöder med ena handen sin kärestas rygg, och med den andra sig sjelf. Huruledes? Jo, Han brukar sin timmeryxa til käpp under resan. Det förstår sig, at Barnet ligger i Mariä sköt; men ovist, om tre Änglar hålla en himmel öfver dess hufvud.» Formuleringen gör det sannolikt att Grimberg, som levde åren 1699-1742, egenhändigt ut­ fört den osignerade målningen efter en förlaga av den i Augsburg verksamma kopparstickerskan Johanna Si­ billa Kiisel, gift Kraus (1650-1717). Tavlan hänger nu på södra väggen , något öster om läktaren. Mått (utan ram): 200x 135 cm. Oljemålning (fig 109) på duk föreställande Kristus på korset. Tavlan är utförd i mycket mörka fårger och beskrivs av Rosen som »en alfvarsam målning, i hvil­ ken Christus på Korset injagar, under påstående för­ mörkelse, en vördsam förskräckelse>>. 122 Signerad un­ der korset: H. S. Sommar Pinxit 1741. 123 Enligt obe­ kräftad uppgift kopia efter en målning av van Dyck. Hänger på södra väggen, mitt emot predikstolen. Mått: 235 x 130 cm. 96 VARB ERGS NUVARANDE KYRKA Fig 108. Ovan t v . Rykten till Egypten . Oljemålning efter ett kopparstick av Johanna Sibilla Kiisel (1650-1717) . Målningen skänkt och troligen utförd av rector scholae Johan Grimberg (1699-1742). Foto 1978. Top lejt. The Flight inta Egyp"t. Dit-painting after a capper en- graving by Johanna Sibilla Kiisel (1650-1717). Th e painting IVas presenred and probah/y executed by Rector Scholae Jo- han Grimberg (1699-1742). Fig 109. Ovan t h. Kristus pä korset. Oljemålning, signerad 1741 av Hindlic Sebastian Sommar. Foto 1978. Top right. Christ Crucified . Oil-painting, signed 1741 , by Hindric Sebastian Sommar. Fig 110. Tv. Kristus svepes. Oljemälning ·frän omkr 1700. Skänkt till Carelikyrkan av rädmannen Emanuel Bagge. Foto 1978. Lejt. Christ being IVrapped for burial. Oi/-painting dating from c 1700. Presented to Charles Church by Counsellor Emanuel Bagge. INREDN ING OCH INVENTARIER 97 Fig III. Prosten Lars Dahlberg och hans hustru. Porträtten utförda 17 16 av Johann Heinrich Wedekind och ursprungligen sammanhörande med den altartavla som skänktes av Dahlberg samma är. Foto 1978. Dean Lars Dahlberg and his wife . Portrait painled in 1716 by Johann Heinrich Wedekind, and belonging original/y to the Altarpieee donated by Dahlberg the same year. Två mindre oljemålningar med framställningar av resp Kristus svepes (fig Il O) och U ppständelsen . Frän tiden omkr 1700 och troligen kopierade efter någon mästare . Enkel kvalitet. Målningarna nämns i Rosens beskrivning av earolikyrkan 122 och uppges där vara skänkta av »Rådmannen , salige Emmanuel Bagge >> . 124 Uppsatta på norra väggen på ömse sidor om sakristi- ingängen. Mätt: 115 x85 cm resp 88 x 75 cm. Två ovala porträtt (fig III) , utförda i oljemålning på plåt och framställande prosten Lars Dahlberg och hans maka. Porträtten hänger numera i sakristian men hörde tidigare samman med den ännu bevarade altartavla som Dahlberg skänkte till earolikyrkan 1716. Porträt- tet av prosten är s ignerat i underkanten: Wedekind pinxit · 1716. Den i Reva! utbildade porträttmälaren Johann Heinrich Wedekind, som sålunda utfört bilder- na av prostparet , besökte på 171 O-talet flera städer i Sydsverige innan han frän omkr 1720 fick s in huvud- sakliga verksamhet förlagd till S:t Petersburg. Porträt- ten är försedda med enkla ramar av svartmålat trä. Höjd utan ram 24 cm , med ram 31 cm. Trärelief efter Leonardo da Vinci s ,, Nattvarden >> . Utförd och skänkt 1939 av Einar Kihlberg , Varberg. Uppsatt på kyrkorummets västra vägg. Mätt: 72 x 41 cm . I tornets övervåningar hänger ett större antal inra- made reproduktioner , porträtt, kungörelser ö dyl. Möbler Högt och smalt skåp av omålad furu avsett för präst- kappor o dyl. Dörren har två fyllningar ; mell an dessa står inristat: PETR WALLANDER 1763 . Skäpet står nu i tornets tredje övervåning. Höjd 250 cm , bredd 50 cm. Två enkla skåp av grämålad furu, sannolikt frän 1800-talets förra del. I tornets andra övervåning. Höjd 153 resp 122 cm. 98 VARBERGSNUVARANDE KYRKA Fig 112. Fåtölj av ek, signerad Eugen Höglunds 1932. Foto G Hildebrand 1979. Oak armchair, signed Eugen Hög/unds , /932. Tre gråmålade stolar frå n gamla sakristian. A v furu med genombrutet ryggstöd och stoppad sits. 1800-talet. Höjd 88 cm. I tornets andra övervåning. Fåtölj av ek (fig 112) i imiterad barockstil med skinn- klädsel och rika sniderier i form av blommor , putti m m. Under s itsen står: »Eugen Höglunds Bildhuggare 1932 Vetlanda Verkstad » . I koret vid norra väggen. Höjd 135 cm. Gravstenar l. A v gråbrun kalksten med mycket nött och till större delen oläslig inskrift över Anders Ehrenpohl' 25 och hans maka. Stenen ligger i norra sidogången, mellan predikstolen och tvärgången. Mått: 178 x 120 cm. In- skriften återges av Billingdahl : 126 >> Ehrenpolska l farni- liens Grafwård. l Här hvilar l fordom l Kong! Kam- marherren l Välborne l Herr Anders Ehrenpohl l til Ottersiö l född d. 28 Novembris år 1690 l död d. 29 Septembris år 1764 l med l sin kära Husfru l Välborna l Fru Ulrica Juli ana l Ruthenschiöld l född d. 24 Julij år 1708 l död d. 29 Martij å r 1784. l Af V I II då Iefvande barn l IV söner och IV döttrar l lades denne sten den XIV Maij l M CC L XXXIV (d är på stenen utglömdt.). » - 2. Av mörkgrå kalksten med inskrift : »WÅGMÄSTA- REN l PAUL BRUNIUS l FÖDD ÅR 1709 l DÖD ÅR 1785 l DESS HUSTRU l AB. M. G RIMBERG l FÖDD ÅR 1717 l DÖD ÅR 1796 l DENNA STEN LAGD l AF ÄLSTA SONEN l RÅDMAN M. BRU IUS.» 127 I södra sidogångens västra del. Mått: 178 x 118 cm.- 3. Av grå kalksten med inskrift : »Råd och H andelsmannen l Marcus Brunius l Född l d 26 Spt 1744 l Död l d 4 Febr 1813.» I södra s idogångens östra del. Mått 193 x ca 145 cm. - 4. Av grå kalksten med nött och delvi s oläslig in skrift (komp! efter Billingdahl): »I.H.S. l HÄR UNDER l RÅDMÄNNER E l BÖR(G E) WESS- MANS l OCH FR(IEDR ICH WITTHOFFS) l MED DERAS K. MAKARS OCH BARNS l GRAF». I stenens hörn konkava urtag. Ligger i södra s idogången , strax väster om tvär- gången. Mått: 17I x9 I cm.- 5. Av grå kalksten . Spår av bortnött inskrift. I mittgången , strax väster om läk- taren . Mått: 176 x 118 cm. - 6. Av grå kalksten. Längs kantema en bård med konkava urtag i hörnen . Märken efter lyftringar. Ingen inskrift. I mittgångens östra del. Mått: 210x 155 cm. Enligt Billingdahl fanns vid gravgranskning år 1786 53 gravställen i kyrkan. 128 Han återger också några inskrifter från gravstenar på kyrkogården. Böcker Karl XII :s kyrkobibel , 1703 . Svart s kinnband . På knäppena konungens namnchiffer. På pärmens insida antecknat att bandet renoverats 1888 av bokbindare n H L Colliander, Varberg. Gustaf V:s kyrkobibel, 1917. Enligt anteckning på försättsbladet skänkt 1918 av Anna Viihelmina Kle- bergs (1818-97) efterlevande barn till minne av JOO- årsdagen av hennes födelse. Faksimilutgåva av Gustav Vasas bibel , 1541 . Enligt tillbundet , tryckt förs ättsblad skänkt till kyrkan 1941 av prästerska pet , kyrkorådet och kyrkofullmäktige med anledning av 400-årsminnet av utgivandet. Diverse inventarier Ljussax och tillhörande ställ , båda av s ilver (fig 113). Stället har trekantig fotplatta med små kulfötter i hör- nen och utmed sidorna bårder i drivet, punsat och ciselerat arbete i utformning som ansluter till Johan Wallmans arbeten för kyrkan. Från fotplattan rese r s ig ett profilerat skaft som uppbär den rektangulära behå!- !are n för saxen. Behållarens över- och underkanter har smala bårder av parallella åsar och vid vardera smalsi- dan fi nns ett S-formi gt grepp. Bredsidorna är försedda med ingraverade inskrifter. På ena sidan står: »Tilldrog sig i Probsten l Dahlbergs huus l d · 8 · Novemb: 1725 l Kyrkan T illhörig och l Wäger 23t lod. » På den andra s ida n: >Till Warberg Altar Skrud l Mig Twå Pas to res gifw it , l hwarmed de ährat Gud l och sig i Marmor Skrefwit l Nils Bagge+ halft bestod , l Nils Hamarbergv lijkså l Ty skall den heelt är god l Wällsigna bägge Twå. +j Fagered vi So lberga. » 129 Saxen är dekorerad med parallella åsar samt försedd med ingraverad inskrift : »Warberg Kyrka tillhörig och Wäger 5 ~ lod .» Under ställets fot stämplar: Varbergs stadsstämpel, Johan Wallmans mästarstämpel samt årsbokstaven l (= 1725) . Saxens längd 15 ,5 cm, ställets höjd ink! greppen 19 cm. Alta rkors av silver och trä . Hög, av rundat fyrsidig fot i silver, träkors med silve rkl ädd framsida och fram- ställning av Kristi fem sår i form av röda stenar på respektive plats på korset. Används på altaret i sakri- stia n och är enligt inskrift skänkt till denna år 196 1 av kyrkvaktmästare Ivar Andersson med fami lj . Korse t är komponerat av Tore Eldh och tillverkat vid Cesons Guldvm·u AB i Göteborg. Höjd 32 cm. Kollektbäcken av svartmålad kopparpl åt. I botten står inri stat: » 1784 O E» (enligt Billingdahl = 01. Elm- gren ; ursprungligen skall tre likadana fat ha funnits). Diam 36cm. Kopia av Thorvaldsens Kristusbild. Tillverkad av porslin , s k pa rian. Skänkt 1909 av godsägarinna n Sophie Mi.ihl. Står i sakristi an. Höjd 50 cm. Kyrktupp av järnpl åt. Förmodligen från kyrkans byggnadstid och nedtagen i samband med tornom- byggnaden 1890- 9 1. Tuppen fö rvaras nu i Varbergs museum . Höjd 83 cm, bredd 104 cm. Föremål i tornets tredje övervåning: Två glaskaraffer med gravy r i form av kors, ankare samt gudsöga med strå! sol. 1800-talet. Höjd med propp 37 cm. Mull fat av kopparpl åt. Slätt frånsett en inristning nära kanten: N.R.A .O. 1.7.3.7. (N R = Nielas Ram) . Diam 30 c m. Krucifi x av gjutmetalL Försilvrat med svartmålat träkors. 1800-tale ts senare del. Höjd 50 cm . Fem skulpterade träreliefer av omålad fu ru . Över- e nsstämmer i stil med de skulpterade symbolerna på predikstolskorgens sidor och har uppenbarligen varit avsedda a tt placeras där men av någo n anledning sorte- rats bort i samband med uppsättandet av predikstolen 1890-9 1. Reliefe rna föreställer : a. Lagens tav lor, b. INRED I G OC H I VE TARlER 99 Fig 11 3. Ljussax med ställ , bäda av sil ve r. Utförda av Johan Wallman i Varberg 1725. Foto 1978 . Silver candie snuffers and ho/der. Made by Johan Wallman ofVarberg in/725. Bok , kors och svärd , c. Kors med svepduk och kors- lagda kvi star, d . Kalk med kalkduk , e. Ankare. Höjd ca 40cm. Försvunna inventarier I J C Billingdahls anteckningar från 18 15 130 nämns ett anta l föremål i kyrkan som senare har kasserats e lle r förkommit. Bland dessa kan nämnas fö ljande: Votivskepp »som förr hängt framför Altaret uti den 4dc, af smalare jernstänger sammanlänkade kädjan men nu förvaras bako m altaret» . På skeppet stod »med utklipta bokstäfver och s iffro r af guldpapper P G F (e ller E) 1.7 .0.5» . Antependium av röd sammet »nederst på hvi lket gifvarne Jacob Greve (köpm . i Ha mburg) och E li sabeth Greve låtit utsy s ina namn och vape n, hvarunder står Anno 170 l». Antependiet nä mns också i in v 1830. Det är uppenbarligen identiskt med det antependium som enligt Rosen 13 1 utgjorde förhänge vid altaret i Caroli- kyrkan och hade Jacob och Elisabeth Grewes vapen »insydda». »l den förres står en Hercules med klub- ban , i den sednares 3 rosor ell er blad omkring och uti 2 strålar, som gö ra en vinkel : Grewe var köpman i Ham- burg. I Hamburgska Stats-Calenderne finner jag ännu 100 VARBERGSNUVARANDE KYRKA en Peter och Christopher Grewe, tvifvelsutan af sam- ma famille. >> Under antependiet fann s enligt Billingdahl »vid altarets nedtagande d . 14 Aug. 18 16 en annan, äfven af rödt sammet guldsömmad duk med denna underskrift: 'Mons Gildenstern 1621. Saare Ranso 1621. '» Kalkkläde , »silfverbroderadt och siradt med silf- verspetsar». På mitten var broderat Jehova i hebrei ska bokstäver och därunder lästes initialerna M.B.L.B. (= Mätta B Lied berg) . »Klädet af blått , är fordrad t med h vitt tafs , 5 qvarter långt och lika bred t. >> Kalkkläde »af gult taft , broderadt och silfverbefran- sadt, på hvilket inom en af silke och silfvertrå sydd krans, under en krona synas orden: I.H .N . ANO 1702». På »nya håfvarnes klockor» läs tes : Petter Hierthonn Barbara Gammall 1755 . Sannolikt gäller uppgiften samma håvar som nu förvaras i Varbergs mu seum , men som numera saknar klockor. Billingdahl nä mner också två äldre håvar på vilka klockorna ba r initia lerna H.V.M.G. B.I.D .H. respektive M.V.D.T. L.I.D.H. Ljusplåt , försilvrad med två ljusarmar. Fanns på predikstolen. Nederst på pl åten lästes: »Johan Bur- chardRasch 1747.» Tornur Fig 114. S torklockan, ursprung- ligen gjuten för ea rolikyrka n 1765 , omgjuten 1772, 1888 och 1902 . Foto 1978. The great bel/, eas t original/y fo r Charles Church in 1765 , re-eas t in 1772 , 1888 and 1902 . Det nuvarande elektriska tornurve rket är tillverkat av AB Westerstrand & Söner, Töreboda och insattes i november 1972. Utrustningen består av huvudur, mo- torverk , slagväxel för kvartss lag och timslag , slag- hammare samt fotocell för automati sk tändning och släckning av urtav lornas belysning. För regelbundet återkommande ringning insattes samtidigt ett pro- grammerbart kopplingsur. '32 Det mekaniska tornurverk som ersattes 1972 var till- verkat av firman F W Tornberg, Stockholm år 1908. Urverket står ännu kvar i tornets översta våning. Kyrkan har av allt att döma från början varit försedd med tornur. 18 11 var urtavlorna så förfallna att repara- tion var öve rh ängande . 1823 beslöt man anskaffa nya urta vlor med målade eller, om det kunde ske till rimlig kostnad , förgyllda siffror. Att man valde det senare a lternativet framgår av kyrkorådets protokoll 1833; detta år var det nämligen dags för o mförgy llning av siffrorna samt ommålning av urtav lorna. 1855 ge nom- gick tornuret en omfattande reparation men var redan fem å r senare i så förfallet skick att man beslöt att ett helt nytt borde anskaffas på stadens bekostnad efter- som »icke Kyrkan utan staden drager nyttan af Torn- Fig 115. Lillklockan , omgjuten 1786 och 1905. Foto 1978. Th e small bel/, re-east in 1786 and 1905. uret». Det d ä anskaffade urverket bör ha gjort tjänst fram till 1908. Klockor l tornet hänger tvä klockor. storklockan (fig 114) här- stammar frän earolikyrkan men har omgjutits 1772 , 1888 och 1902. Klockan har runt slagringen en bärd av eklöv; runt halsen finns en bred bård av vinranka med i lövverket inflätade tuppar samt en smalare bård av törne. Pä kroppen finnspä ena sidan en kartu sch, krönt av ett gudsöga med flankerande änglar och omslutande följande verser: »SAMLAS NÄR DU HÖR MITT LJUD l TILL DIN HERDE SOM DIG FÖDER l LÄR l TRON E LYDA GUD l LÄR ATT ÄLSKA DINA BRÖDER. HÖR GUD Ä U SIN NÅD DIG BJUDER l SE TEMPLETS PORTAR ÖPPNA SIG l KANSKE HÄRNÄST DÅ KLOCKAN LJUDER l UPP- LÅTES GRAFVENS PORT FÖR DIG l DU GÅR EJ MER l HERRANS HUS l DITT RUM BEREDS l JORDENS GRUS. >> Pä kroppens andra sida läses inom en kartusch, krönt av en medaljong med Oscar Il i profil , följande: >>DEN- NA WARB ERGS FÖRSAMLINGS TEMPELKLOCKA l ÄR OMGJUTEN l WINBERG HALLAND 1772 l REMNADE VID RINGNING DEN 27 JANUARI 1888 l OMGJUTEN UNDER DECEMBER MÅNA D SAMMA ÅR AF ERIKSBERGS MEKA- l REDNING OCH INVENTARIER 101 NISKA VERKSTAD VID GÖTEBORG , l ÅR 1902 OMGÖTS DENNA RINGKLOCKA AF FIRMAN JOH. A. BECKMAN & C" l STOCKHOLM l l KONUNG OSCAR II:S TRETTIONDE REGERINGSÅR l DR E. H. RODH E VAR BISKOP l GÖTE- BORGs STIFT, A. ASKER l LANDSHÖFDING l HALLANDS LÄN OCH DR M. ULLMAN KYRKOH ERDE l WARBERGS FÖRSAM LI NG. >> Klockans höjd med krona 120 cm . En- ligt Bexell hade earolikyrkans storklocka, >> hwartill Malm köptes af Halmstads söndriga klocka>>, uppsatts i tornet sä sent som 1765 , dvs tvä är före branden.'33 Enligt samma källa fick klockan vid omgjutningen 1772 följande inskription : >A:o MDeeLXXII mens Dec. Rege Gustavo III l Praet. 01. W. Nackrey. Episc Er. Lamberg. l Pr. et P. Anund Hammar. l eons . J .H. Sethelio. Oec. P.E . Tinkel. l Ternpli Insp. O. Liedberg. e.M. Rosenström l Magno igni liquefacta. Deo Reparata Benigna. l Samlas när du hör mit ljud. l Till din herde som dig föder. l Lär i trone lyda Gud. l Lär att älska dina Bröder. l Omnis lingua Deum canat unum . Tuque refu sum l Aes urbis resona Numen et Orbis idem. l earmina fudit Joh. Rosen , Th. Doct. et Lect. l Fusa in Winbergia. Soli Deo Gloria in excelsis . >> ( = År 1772 i december män ad . Konung var Gustaf III. Landshövding 01. W . Nackrey. Biskop Er. Lamberg. 102 BRUNNSBERGSKYRKAN Prost och pastor Anund Hammar. Borgmästare J . H. Sethelius. Rådman P. E. Tinkel. Kyrkovärdar P . Liedberg. C. M. Rosenström. Genom stor eldsvåda nedsmält. Genom Guds nåd återställd.- Skapelsen all prisar Gud. Du malm söm gjutits ånyo, lovprisa högt med din klang, stadens och världarnas Gud! Verserna formade Joh. Rosen , teologie doktor och lektor. Gjuten i Vinberg. Ära vare Gud allena i höjden !)134 Billingdahl uppger att klockan ankom till Varberg den 10 oktober 1765 och hade gjutits av klockgjutaren Anders Wetter­ holtz.135 Lillklockan (fig 115), orogjuten 1786 och 1905, har runt hal sen en vinlövs- och palmettbård , runt slagring­ en en bård av i rad ställda rosetter. På kroppens ena sida läses versen: >>O MÄNSKA LÅT EJ KLOCKANS LJUD / FÅ STADNA FRUKTLÖST WID DITT ÖRA / MEN ÄFWEN HIERTAT KRAFTIGT RÖRA / TIL WÖRDSAM HOGKOMST AF DIN GUD. > Samma vers återges av Bexell. 136 På kroppens motstående sida finns inom en kartusch föl­ jande långa inskrift : »UTI GUSTAF III :s SVERIGES GÖ­ THES OCH WENDES KONUNGS / XVI REGEMENTSÅR, DÅ GENERAL LIEUT. OCH COM. AF / K SVÄRDSORD. ST. KORS. FRIH ERRE C. G. WRANGEL VAR LANDSHÖFDING, LEDAMOTEN AF SVENSKA ACADEMIEN DOCTOR / JO­ HAN WINGÅRD BISKOP, K. ORD. HOF PRED OCH PROS­ TEN / MAGISTER FR. BERGSTEN KYRKOHERDE, PET. ANT. PYHLSON / BORGMÄSTARE OCH CONSULN OCH HANDELSM. PET. GERH . LIEDBERG KYRKOVÄRD ÄR DENNA KLOCKA PÅ WARBERGS FÖR/SAMLINGS KOST­ NAD Å NYIO GUTEN l GÖTEBORG AF JONAS WETTER­ HOLTZ137 UTI OCTOB. MÅN ÅR 1786. / DENN A KLOCKA ÄR OMGJUTEN l MAJ MÅNAD !905 / AF JOH A BECKMAN & C" l STOCKHOL MFÖR ATT BRINGAS l SAMKLA!")G MED DEN STÖRRE / KLOCKAN SOM AF SAMMA FIRMA BLEV OMGJUTEN !902 .> Klockans höjd med krona 95 cm. BRUNNSBERGSKYRKAN Kyrkobyggnaden Brunnsbergskyrkan (fig 117-119) i norra delen av Var­ berg invigdes den 14 november 1974 och utgör en små­ kyrka, kombinerad med lokaler för kyrklig förskole­ verksamhet. Första initiativet till anläggningen togs 1958 då en kyrklig sykrets bildades i Brunnsberg och en insamling av medel med sikte på ett framtida kyrkbyg­ ge igångsattes . 1960 inköpte Varbergs församlings­ diakoni en barack, som då var uppställd på Varbergs torg och hade utnyttjats som provisoriskt kontor för Sveriges Kreditbank. Byggnaden flyttades till Brunns­ berg och kom under namnet >Brunnsbergshemmet >> att användas för församlingens barn- och lekskole­ verksamhet ; dessutom inreddes en liten kyrksal. 1968 bildades Brunnsbergs småkyrkostiftelse med avsikt att nå ett snart förverkligande av en utbyggnad av Brunns­ bergshemmet , men det stod inom kort klart att de på frivillig väg insamlade medlen inte på lång tid skulle vara tillräckliga för att genomföra planerna. 1972 träd­ de Varbergs församling in med ekonomiskt bistånd och sedan ritningar till kyrka och inredning utarbetats av Fig 116. Brunnsbergs kyrka. Situationsplan l : 2000. Brunnsberg Church . General plan . sca/e l: 2 000. Fig 117. Brunnsbergs kyrka från väster. Foto 1978. Brunnsberg Church from west. Fig 11 8. Brunnsbergs kyrka från norr . Foto 1978. Brunnsberg Church from north. KYRKOBYGGNADEN 103 l~ BRU NSBERGSKYRKAN 1 '0= l Fig 119. Brunnsbergs kyrka Bottenplan och souterrain­ plan, l : 300. Brunnsberg Church, ground floar plan and plan ofbasement storey. Fig 120. Brunnsbergs kyrka. Interiör mot väster. Foto 1978 Brunnsberg Church , interior Iaoking west. ark SAR Pelle Nilsson , Floda, kunde kyrkan uppföras. Anläggningens nytillkomna del är lagd i vinkel mot den äldre baracken och sammanbyggd med denna genom ett lågt entreparti. Kyrkan har rektangulär plan utan yttre kormarkering. Den är orienterad i öst-väst med altaret i väster. Väggarna är på kortsidorna och ena långsidan uppförda av brunt tegel medan den återstå­ ende långsidans vägg helt består av glas i ramverk av trä. Den glasade långsidan är avsevärt högre än den motstående och kyrkan får därigenom ett brant pulpet­ tak. Under kyrkorummet finns en souterrainvåning där samlingssal, personalrum, kök m m finns inrymt. Kyrkorummet (fig 120) har golv av rektangulära, grå kalkstensplattor och tak av naturfärgad furu. Inred­ ningen består av altarbord, knäfall och predikstolspul- Inventarier Altarkors av silver. Genombrutet arbete med bokstä­ verna INRI i korsmitten. Utfört av silversmeden Lena Mellander, Göteborg. Dopskål av silver. Halvsfärisk med graverat kris­ tusmonogram i botten. Skänkt till kyrkans invigning av Brunnsbergs kyrkliga sykrets, vi lket anges i inskrift. Dopskålen, som står på ett ställ av furu i böjträkon­ struktion, är utformad av silversmeden Erik Löfman och levererad av firma K G Markström, Uppsala. Kalk, paten och oblatask av silver. Enkla, raka for­ mer. Komponerade av Erik Löfman och tillverkade av firma K G Markström. Lampett av silver på väggen invid dopskålen. Utförd av Lena Mellander. Anskaffad 1978. INVENTARIER 105 pet i lackad furu , de båda sista i böjträkonstruktion. Vid södra väggen står en orgel med 4 stämmor, tillver­ kad i Holland och beställd genom orgelbyggare Olof Hammarberg , Göteborg. Rummet är i övrigt möblerat med lösa stolar i ljus ek och med flätad sits. Såväl rummets inredning som övriga inventarier har anskaf­ fats för medel som insamlats genom sykretsens och småkyrkostiftelsens verksamhet eller skänkts av en­ skilda. De sammanlagda kostnaderna för detta har uppgått till omkr 150000 kronor medan de rena bygg­ nadsarbetena, till en kostnad av omkr l 000000 kronor, har betalats av Varbergs församling. Anläggningens äldre del inrymmer nu förrum och kapprum för kyrkan, konfirmandsal samt utrymmen för förskoleverksamhe­ ten. Sex st ljusstakar av silver. Används på altaret. En­ kel , rak form. Komponerade av Erik Löfman och till­ verkade av firma K G Markström . Mässhake av grått ylle med fyra lösa kragar i de olika liturgiska färgerna. Utförd av atelje Tre Bäckar, Varn­ hem. Två kollekthåvar av grönt ylle. Korta, dubbla trä­ skaft. Tillverkade vid atelje Tre Bäckar. Inramad skiss till altartavla för Tranemo kyrka, Gö­ teborgs stift. Utförd av konstnären Einar Forseth år 1937. Tavlan, som framställer Den gode herden, skänk­ tes i samband med kyrkans invigning av kontraktspros­ ten Martin Svedberg. -8 -Kyrkorna i Varberg 106 KYRKORNA l VARBERG Noter l. Uppgifterna i huvudsak hämtade ur A Sandk/ef, Var­ bergs historia. Varberg 1963. 2. Se M Forsström och B Sundner, De arkeologiska under­ sökningarna i Ny Varberg 1964--{;5 och 1968 (i Varbergs museums årsbok 1973). 3. T Kärrdahl , Varbergs kyrka och församling genom ti­ derna. Varberg 1972, s 56 f. 4. A Sandklef, a a 1963 , s 42f. 5. A Sandklef, a a 1%3 , s l. 6. A Sandklef, En gryta och en förmodad gjutarverkstad i 1300-talets Varberg (i Varbergs museums årsbok 1961). 7. S P Bexe/1, Hallands historia och beskrifning, del l , Göteborg 1817-1818, s 413 f. 8. Vigvattenskålen har tidigare omnämnts som cuppan till en dopfunt, A Sandklef: a a 1963 , s 58 . 9. Altare i vapenhuset förekommer t ex i Frötuna och Fä­ rentuna kyrkor i Uppland. Se SvK Up Il: l, s 259foch Vl:l ,s l23f. 10. Se t ex Kulturhistoriskt lexikonför nordisk medeltid, ar­ tikeln Ossuarium . Il. Enligt protokoll från Statens historiska museum 1938 i ATA . 12. Den inte så långt från Varberg belägna kyrkan i Stråvalla utgjordes av en rektangulär kyrka utan särskilt kor. Kyrkan dateras till 1200-talets slut med hjälp av den be­ varade takstolen , träskulpturer och dopfunt från 1200-ta­ lets slut. Se M Lindgren , Stråvalla kyrka (Sv K vol 180) Stockholm 1979. 13 . Detta gäller exempelvis Helgeandshuset i Köpenhamn , som uppfördes på 1400-talet som sjukhus i anslutning till Helgeandskyrkan. Skalk 1978:5 , artikeln Bernehuset. På tyskt område finns fler exempel på detsamma. Se U Cnemer, Das Hospital als Bautyp des Mittelalters. Köln 1963. 14. l Ny Varberg fanns redan före klostrets tillkomst en skola, i vilken den kände ärkebiskopen i Lund, Birger Gunnersen, gick. Han var född 1440 och son till kloc­ karen i Lindberg , den socken som Ny Varberg hör till idag. Se T Kärrdahl, aa, s 16; A Sandk/ef, a a 1963 , s 117 f. 15 . A Sandk/ef, aa 1963, s 101 f. 16. A Sandklef, a a 1963 , s 110. - A Sandklef, Ny-Warbergs (Nyby) medeltida kyrka påträffad och utgrävd. Vår Bygd. Hallands hembygdsförbunds årsskrift 1937, s 67. 17. Tandläkarna Curt Mellquist och Torsten Sandberg , Varberg, gjorde en odontologisk undersökning på tän­ derna . De gjorde intressanta iakttagelser om kariesfre­ kvens m m under olika tider , bl a genom jämförelser mellan skeletten från de olika nivåerna i kyrkan samt med liknande undersökningar på skelettmaterial från ut­ grävningar i Skåne och Halland. SeA SandkleJ: a a 1963 , s Il O och litt hänvisningar där. 18. Landshövdingens brev är idag endast känt genom det omnämnande som finns hos J C Billingdahl i hans handskrivna Anteckningar rörande Varbergs stad och fästning från 1815. Detta material ingår i Varbergs högre allmänna läroverks arkiv , nu i landsarkivet i Lund. J Richardson, Hallandia Antiqua et Hodierna, pi vid s 48. Den finns avbildad hos A Sandk/ef, aa 1%3 , s 112. ­ Genom angivandet av närheten till ladugården är det mest sannolikt att det är stadskyrkan som åsyftas. Även klostret bör vid denna tid ha stått öde och utgjort en tillgång vid ev behov av tegelsten. Några skriftliga be­ lägg för att stenen härifrån bortfraktats och använts vid bygge av kyrka eller fästning är ej kända. 19. V Lorenzen , De danske karmelitterklostres bygningshis­ torie, K0benhavn 1924, s 73f; H N Garner, Atlas over danske klostre. Kebenhavn 1968, s 141; Kulturhistoriskt lexikonför nordisk medeltid, artikeln Karmeliterorden. 20. På 1960-talet grundades ett nunnekloster av karmeliter­ orden i Glumslöv strax norr om Landskrona. Det var det första kloster, som tillkom i Sverige efter reforma­ tionen. 21. N Sundquist, Den svenska tiggarmunkskyrkans planty­ per, Årsboken Uppland 1954 , s 20 . 22. V Lorenzen, a a 1924, s 5 och s 68. 23. P von Mö/ler, Bidrag till Hallands historia, l. Lund 1874, s 150. 24. Lunds stifts landebok, andra delen, Lund 1952, s 471 och tredje delen , Lund 1%5, s 3f.- Även efter reformatio­ nen fortsatte klostrens egendomar att tillhöra kyrkan . Det var endast biskoparnas gods som i Danmark över­ gick i kronans ägo. - I J C Billingdah/s Anteckningar rörande Varbergs stad och fästning står bl a >> l Lindbergs sn ligger hemmanet Göingegården som i jordböckerna kallas Nedra Möllan men fordom het Möllen och Möl­ lentoft. Namnet Göingegården tycks det fått af en Peder Gönge .» Möjligtvis menar Billingdahl med denna an­ teckning att även Göingegården ursprungligen varit en kvarngård , som hört till klostret. 25. S P Bexe/1, a a 1817-1818, del l, s 416ff. 26. Undersökningen , som genomfördes tack vare anslag från Arbetsmarknadsstyrelsen , leddes av dåvarande amanuensen fil kand Margit Forsström, Lund . Utgräv­ ningsresultaten har tidigare publicerats i Varbergs mu­ seums årsbok 1973. 27. När utgrävningen slutförts överhöljdes murresterna och vissa åtgärder vidtogs till skydd för lämningarna , bl a genom att länsstyrelsen 1969 fastställde fornlämnings­ områdets, dvs stadens gränser. Jfr Kgl Vitterhets his­ torie och antikvitetsakademiens fastigheter. Lund 1974. 28. Professor Carl-Herman Hjortsjö besiktigade det hu­ manosteologiska materialet under pågående utgrävning. De särskilt intressanta iakttagelser som gjordes har re­ dovisats i M Forsströms uppsats 1973. - Tandläkare Torsten Sandberg, Varberg, som genomarbetade tand­ materialet har publicerat sina iakttagelser betr de grav­ lagda människornas ålder, kön och kariesfrekvens m m i en uppsats i Varbergs museums årsbok 1%6: En odonto­ logisk undersökning av skelettmaterialet från karmeli­ terklostret i Ny Varberg. - Djurresterna från det medel­ tida Varberg har blivit föremål för omfattande studier av fil dr J Lepiksaar, som bl a i ett par uppsatser om djurbe­ nen från Ny Varberg gjort jämförelser mellan fynden . från klostergrävningen och från andra delar av det me­ deltida Varberg. J Lepiksaar, Djurrester från det medel­ tida Ny Varberg (i Varbergs museums årsbok 1965) och Nytt om djur från det medeltida Ny Varberg (i Varbergs museums årsbok 1%9). 29. V Lorenzen, a a 1924, Afb 15, s 35. 30. B Sundner, Ny Varberg - en redogörelse för utgräv­ ningen 1968 (i Varbergs museums årsbok 1973). 31. J Lepiksaar, Något om djur från det medeltida Ny Var­ berg . 1969, s 65; C Braw, Pilgrimssnäckan i Voxtorp. Växjö stifts hembygdskalender 1978, s 163 ; Kulturhisto riskt lexikon för nordisk medeltid, artikeln Pilgrimsmär ken. 32. E Monte/l, Två Varbergsinkunabler (i Varbergs muse­ ums årsbok 1969). 33 . V Lorenzen, aa 1924, s 102f. 34. V Lorenzen, aa 1924, s 19. 35 . L-G Kindström, Sölvesborgs klosterområde (i Ble­ kingeboken 1946), s 65 ff; Densamme, Sölvesborgs kyr­ kor (Sv K , Bl IV :3) . Sthlm 1962. 36. B Walden, Örebro genom tiderna , ur serien Svenska stadsmonografier, 1945 , s 43 ; L Redin, Medeltidsstaden . Rapport 9. Örebro , s 12 . 37. N Sundquist, aa 1954, s 20. 38. G Eimer, Urbana grundtyper i det medeltida Sverige. Nordisk medeltid , Uppsala 1967, s 296 och 303. 39. A Sandklef, a a 1963 , s 119f. 40. R Blomqvist, Hospitalet i Lund (Kulturen 1949, s 118f). S Jörgens hospital i Lund låg ca 500 m öster om stads­ porten. A Åman, Om den offentliga vården. Uddevalla 1976, s 21 f. 41. T Kar/son, Varbergs slottskyrka (i Varbergs museums årsbok 1977). 42. Anders Bing (1525-S9) till Smidstrup (Smedstorp, Sk) , riksråd. Skolgång bia i Bergen. Vistades i yngre år i utlandet. Deltog i kriget mot turkarna och gjorde 1553 tiänst under Moritz av Sachsen. Efter hemkomsten del­ tog han bl a i nordiska sjuårskriget. Slottsherre på Var­ berg 1572-S9. Riksråd 1581. Gift 1572 med Anne Pe dersdatter Galt som levde ännu 1605. 43. Mogens Gyldenstierne d y (d 1639) till Fulltofta (Sk), slottsherre på Varberg 1610--1634. Innehade Lindhult och Långås i Morups sn (Ha). Avskedad av Christian IV på grund av upprepade klagomål på orättvis och grym ämbetsutövning. G m Sophie Rantzau . 44. Om dopfat i s k Niirnberg-arbete, se tex C R af Ugglas i: NOTER 107 Utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910, Il, s 48 f; H Kjellin , Ornerade mässingsfat och deras inskrif­ ter (i Äldre kyrklig konst i Skåne , s 201 f). 45 . Axel Patrick Thomson (1671-1748). Deltog i yngre år i Karl XII :s krig . Var med vid Narva, Riga, Klissov , Holovzin och Poltava samt blev sårad i kalabaliken i Bender. sekundöverstelöjtnant vid änkedrottningens livregemente till häst 1719. Avsked med överstes karak­ tär 1723. Kommendant på Varbergs slott 1742-48. 46. Carl Hartvig Fleetwood (1675-1729) till Svaneholm i Ås sn, Sm. Militär. Fänrik vid Älvsborgs regemente 1698. Hade 1709 avancerat till överstelöjtnant och blev då också kommendant på Varbergs slott. Överste 1714, generalmajor 1719. G m Margareta Christina Sparre (1674-1753), dotter till överstelöjtnanten, friherre Gab­ riel Sparre . 47 . Beskrivningen av klockan utförd av fil dr Henrik Jern , Varbergs museum. 48. A Sandklef, a a 1%3 , s 179f. Om kyrkor i korsvirke se J Charlesen, Elleholm - en korsvirkeskyrka (i Blekinge­ boken 1978). 49. Holger Axelsen Rosencrantz (1586-1647). Son till Axel R till Glimminge (Sk), militär , länsherre. Deltog 1611-13 i Kalmarkriget Hade åren 1617-20 Halmstad som förlä­ ning. Stor godsägare och innehade bl a flera gårdar i Halland. 50. Se T Kar/son , När Varberg på Platsarna fick kyrka (i Varbergs mu seums årsbok 1978). 51. Torsten Karlson nämner i sin uppsats några andra bygg­ nadsföretag där samme Hans Engelmand varit verksam. Sålunda uppförde han 1613-14 konstruktionen till torn­ spiran på Sankt Olai kirke i Helsingör. Åren 1619-22 tycks han ha arbetat med byggandet av skeppsbron i Varberg och vid samma tid nämns han också i samband med arbeten i Halmstad, bia på Österport. T Kar/son , a a 1978, s 78 f. 52. Möjligen räddades predikstolen undan branden och skänktes till stråvalla kyrka, där den i så fall gjorde tjänst till mitten av 1700-talet. Se SvK voll80, s 102. 53 . A Sandklef, a a 1963 , s 341 f. 54. Nils Agrell , borgmästare i Varberg 1660--SI. Författade en räknelära som utkom i fem olika upplagor. Original­ upplagan , tryckt i Stockholm 1655 , bär titeln »Institutio­ nes Arithmeticae ». 55. J Rosen , Warbergs historia, s 21. Johan Rosen (1726­ 73), lektor i latin vid Göteborgs gymnasium. Också verksam som publicist. l det av Rosen 1759-63 utgivna Götheborgska magasinet publicerades ursprungligen >>Warbergs historia» - i själva verket en beskrivning av stadens utseende vid tiden för författande!. Rosens sär­ skilda intresse för Varberg motiveras av att han somma­ ren 1759 gifte sig med Anna Hammar, yngsta dottern till stadens kyrkoherde Anund Bengtsson Hammar (not 60). 56. LLA, Varbergs läroverk 1685-1792 , Ö: 2, Ö: 3. 57. Christopher Brack , byggmästare, var verksam som valvslagare vid Krisline kyrka i Göteborg, vid Caroli 108 KYRKORNA I VARB ERG kyrka i Borås samt uppförde 1679-83 Kungälvs kyrka. Se A Breckström, Till Tyska kyrkans i Göteborg bygg­ nadshistoria (1917), s 189; Densamme, Studier i Göte­ borgs byggnadshistoria före 1814 (1923), s 217; S Kar­ Ung, Kyrkorna i Borås och Brämhult (1955), s 76; SvK Bo IV: l , s 28 f, s 69 samt IV: 2, s 116. 58. J C Billingdahl, Anteckningar rörande Warbergs stad och fästning (1815), s 21 a. 59. J Rosen, a a, s 14 f. 60. J Rosen, a a , s 27. Anund Bengtsson Hammar (1708-79), kyrkoherde i Varberg 1752-79. Skarstedt s 633. 6 J. Börge Andersson (d 1707, 60 år gammal). Kyrkvärd i Varberg 1685-90. 62. Peter Hummel (1646-1709), borgmästare i Varberg 1690-1709. Släkten Hummel härstammade från Neder­ länderna och uppträder i Varberg från och med slutet av 1500-talet. SeA Sandklef, a a 1963, s 460. 63. Nils Läs ( Nills, Nikolaus, Läsberg, Läse osv), bildhug­ gare, tillhörande snickarämbetet i Göteborg, burskap 1702, d 1718. Bördig antagligen från Kungälv. Hörde till kretsen kring Marcus Jäger och har efterlämnat ett fler­ tal arbeten i västsvenska kyrkor. En altaruppsats av Läs från 1688 finns i Västra Frölunda kyrka och en från 1696 i Tegneby kyrka (ursprungligen utförd för Marstrands kyrka). Se SvK Bo I : 3, s 346, IV: l , s 51 , not 89 samt IV: 2, s 134. 64. Enligt J C Billingdahl, a a 1815, s 21 a, invigdes predik­ stolen den 8 september 1699 av prosten Lars Dahlberg. Predikstolen »på hvilken ett försilfradt lamm låg och öfver hvars dörr någon zirat var fästad» föreställde >> Christi födelse, de 3 vise männen, Örtagården med engeln och de sömnige lärjungarne samt törnekröningen och korsfästelsen». 65. Utdrag ur räk 1697 av J C Billingdahl (LLA, Varbergs läroverk 1685-1792 Ö: 2). 66. A Sandklef, a a 1963, s 381; J Rosen, a a, s 32; A A:son Hi.ilphers, Historisk afhandling om musik och instru­ menter (1773), s 224. J C Billingdahl, a a 1815, s 21 a. Kontraktet med Cahman slöts den 3 januari 1735 och orgeln kunde invigas 24 augusti samma år. 67. Eberhard Dahlberg (1691-1751), kyrkoherde i Varberg 1726, prost 1733 el 1734, riksdagsman 1740. G m Anna Christina Lunn>af Träd för styr­ kans skull>>), Principal 8', Quintadena 8', Octava 4', Spitsfleut 4', Quinta 3' , Octava 2', Scharff ·3 chor. Trumpet 8' (tuberna hälften av trä , hälften av metall, NOTER 109 rören av mässing). Pedal: Ontersatz 16' (trä), Principal 8' , Gedackt 8' , Octava 4' , Quinta 3' , Rauschqvint 2 chor, Bassun 16' (trä) , Trumpet 8' (tuberna hälften av trä, hälften av metall, rör av mässing), Trumpet 4' (dito). Fyra bälgar. 100. Sannolikt Peter Strömblad, son till orgelbyggaren Lars Strömblad, och organist i Majorna i Göteborg eller bro­ dern , Lorentz Strömblad, organist i Söndrum och orgel­ byggare. E Erici, Kring den återuppståndna Jonsereds­ orgeln. En orgelhistorisk återblick med särski ld hänsyn till förhållandena i Göteborgs stift. Julhiilsningar till för­ samlinga rna från präs ter i Göteborgs stift 41 (1951). 101. Johan N ikolaus (Niklas) Söderling (1802-1890) , son till salteriinspektören och oexaminerade orgelbyggaren Mårten Bernhard Söderling i Göteborg, 1815-1818 lär­ ling hos orgelbyggaren Lorentz Strömblad . Under 1820­ talet bl a verksam som organist i Göteborgs domkyrka. Orgelhyggarexamen 1840, orgelbyggeriprivilegium 1841. Övertog vid början av 1830-talet tillsammans med brö­ derna Carl Fredrik och Emanuel faderns verkstad och var därefter till 1874 ledare för firma J N, E & C Söder­ ling. Firman var en av de mest betydande och levererade ca 150 orglar. 102 . Disposition : Manual: Borduna 16' (basen av trä), Prin­ cipal 8' (i fasaden), Gedackt 8', (grova oktaven av trä), Fugara 8' (fr c0 ), Octava 4', Spetsfleut 4', Quinta 3', Octava 2' , Trumpet 8' (de nio största tuberna av trä) . Öververk: Rörfleut 8' (grova oktaven av trä), Viola di Gamba 8', Täckfleut 4' , Fagot 8', Bas , Vo x Virginea 8' D. Pedal: Untersats 16' (trä), Principal 8' (i fasaden), Gedackt 8' (grova oktaven av trä), Trumpet 8' (dito), Trumpet 4'. Av E verhardts orgel skulle enligt Söderlings försl ag användas tuber, kopfer och dille r i Basun 16', de bästa träpiporna i Borduna 16' , Ontersatz 16' och Ge­ dackt 8' samt eventuellt något av mekaniken . 103. Marcussen & Son , orgelbyggeri. Ursprungligen grundat 1816 under namnet Marcussen & Reuter av Jiirgen Mar­ cussen, f 1781 , d 1860. 1830 flyttade firman till Åbenrå. 1847 ingick sonen Jiirgen Andreas Marcussen i firman , som då fick sitt nuvarande namn. Firman är nu ett av de största orgelbyggerierna i Skandinavien och har varit av avgörande betydelse för den moderna , helmekaniska orgelrörelseorgelns tillkomst och genombrott på 1940­ och 50-talen . N Friis, Marcussen & Sen 1806--1956. Åbenbrå 1956. 104 . Anders Magnusson, orgelbyggare i Göteborg. Övertog 1923 verksamheten efter sin fader orgelbyggaren Johan­ nes Magnu sson, som grundat firman 1888 . 105 . OlofHammarberg, orgelbyggeri i Göteborg (Västra Frö­ lunda). Grundades av Olof Petterson Hammarberg vid slutet av 1890-talet. Nuvarande innehavare är Olof Hammarbergs son Nils Hammarberg. 106. Disposition: HY: Gedacktpommer 16' , Principal8', Ge­ dackt 8', Oktava 4', Traversflöjt 4', K v inta 2!', Oktava 2' , Sesquialtera 2 ch , Mixtur 4 ch , Mixtur 2 ch , Trumpet 8'. BY : Gedackt 8', Rörflöjt 4', Principal 2', Oktava l', 110 KYRKORNA I VARBERG Cymbel 2 ch , Regal8'. SV: Rörflöjt 8', Fugara 8', Okta­ va 4' , Koppelflöjt 4', Nasard 2 j', Walclflöjt 2', Ters l 3/5' , Scharf 3 ch, Zink 8', Tremulant. Pedal: Subbas 16' (g), Principal8' , Borduna 8' (g) Oktava 4' (g), Kvinta­ dena 2', Alikvot 2 ch (g), Mixtur 4 ch (g), Basun 16', Trumpet 8' , Trumpet 4'. Äldre stämmor betecknade med (g). 107. J C Billingdahl, a a, s 33 a. 108. B Jansson, Sibbarps kyrka. Falkenberg 1958. Sina närmaste stilistiska motsvarigheter har Sibbarps- och Varbergsfuntarna bland de skånska kyrkainventarier som vid samma tid utfördes av Jacob Kremberg och hans efterföljare. Jfr t ex dopfunten i Gårdstånga kyrka. Se A M Göransson, Jacob Kremberg och Lundaskolan. En undersökning av den manieristiska träskärarkonsten i skånekyrkorna. 109. S P Bexe/1, a a, s 451. 110. Morgon Posten 17.12.1903. III. Beskrivningen av kalken utförd 1968 av docent Aron Andersson. 112. Se T Kar/son, Varbergs slottskyrkas altarkalkar (i Var­ bergs museums årsbok 1966). 113. Johan Wallman , döpt 168 1, begravd 1739. Guldsmed, son till Sven Wallman i Göteborg. l lära hos fadern. Mästare 1705. Verksam i Varberg från 1706. Har utfört nattvardskärl och annat silver i ett flertal kyrkor i Hal­ land och Småland. 114. Baltzar Ekeström , död 1734. Nämns som guldsmed 1691. Verksam i Halmstad. Överlät 1721 verkstaden till sin ge äll Johan Falckman. Ekeström har utfört kyrksilver för ett flertal kyrkor i Halland och Småland. 115 . J Rosen, aa , s 31. 116. Skarstedt , s 632. 117. Johan Sandberg, född 1782. Guldsmed. Lärde yrket hos Melchior Faust i Göteborg. Mästare 1807. Stämplade till 1821. 118. Jörgen Jacobsen. Nämns 1622 som rådman i Varberg. Död före 1642, den 1.5 , då hans änka kvitterade ett belopp för levererade varor. A Sandklef, a a 1963, s 211, 252. 119. J Rosen, a a, s 32. 120. HY-teknik kallas en på Handarbetets vänner uppfunnen vävnadsteknik som kan sägas vara en förenkling av bild­ vävnads- och röllakansteknik. 121. Björn Nilsson , kyrkvärd. SeJ Rosen, aa, s 30 och J C Billingdahl , a a, s 45 a. 122. J Rosen , a a, s 28. 123. Hindric Sebastian Sommar (1702-90), postmästare i Alingsås. Ägnade sig i vatje fall i yngre år också åt målarkonsten. Ett fåtal målningar av Sommar är kända, däribland altartavlan i Grimeton kyrka, Halland. 124. Emanuel Bagge , rådman och handelsman. Ville 1755 anlägga ett »Tobaks Pipebruk >> i Varberg. Kommerskol­ legium biföll framställningen och bruket kom till stånd men brann 1767. A Sandk/ef, a a 1963, s 438. 125. Anders Johansson Pohl, adlad Ehrenpohl (1690--1764) till Ottersjö i Dagsås sn, Halland . Son till pistolsmeden och borgaren i Varberg Johan Pohl. Furir vid Hallands infanteriregemente 1712. Löjtnant vid skånska stånds­ dragonregem·entet 1718, avsked med kaptens karaktär 1721. Adlad 1735, kammarherre 1746. Gm Ulrika Juli­ ana Rutenskiöld (1708-4!4), dotter till översten Axel Ru­ tenskiöld . 126. J C Billingdahl, aa 1815, s 38b. 127. Om släkten Brunius , (Brun , Bruun), se A Sandklef, a a 1963 , s 469f. 128. J C Billingdahl, a a 1815, s 37 a. 129. Nils Fredriksson Bagge, kyrkoherde i Fagered , Halland . Död 1730. Skarstedt s 130. Nils Hammarberg (1690-­ 1759), född i Varberg, student 1710, regementspastor 1720, kyrkoherde i Solberga (Ha) 1726. 130. J C Billingdahl, a a 1815, s 32 b, 33 a. 131. J Rosen, a a , s 22. 132. Enligt brev till författaren från AB Westerstrand & Sö­ ner, Töreboda. 133. S P Bexe/1, a a 1817-18, I, s 453 . 134. Översättning efter T Kärrdahl, a a, s 92. 135. J C Billingdahl, a a 1815, s 22b . Andreas Larsson Wet­ terhol/z (1702-71 ), klockgjutare , verksam i Malmö. Son till klackgjutaren Lars Andersson Wetterholtz, mästare 1729. 136. S P Bexe/1, a a 1817-18, l , s 453 . 137. Jonas Wel/erholtz, klockgjutare , verksam i Göteborg. Född 1754, son till Andreas Larsson Wetterholtz. Död före 1816. Gesäll 1774, ej mästare. KÄLLOR OCH LITTERATUR III Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR Stockholm RA: Länsräkenskaper. Hallands län, 1724; ÖIÄ:s ritningsar­ kiv. Plan och längdsektion mot söder samt tvärsektion mot öster, odaterad (ca 1800); >> Ritning till ny Öfwerbyggnad för Wahrbergs Stads kyrko-torn>> samt till ny sakristia, av A Alm­ fe/t, 1814; ritning till ny altartavla och ny predikstol, av A Almfelt, 1814; ritning till ombyggnad av kyrktornet, av F R Ekberg, 1890; förslag till ny predikstol samt förslag till nya bänkar, av F R Ekberg , !890. Raä, ATA: In v 1830 undertecknat av J C Billingdahl; snabb­ in v 1918 av S Gunnäs; hand! ang Varbergs kyrkas restaure­ ring 1931-32; läsning av inskrift på en nattvardskalk av T Schmid 4/8 1937; tillständ att renovera mässhakar 27/2 1945 och 8/1 1946; rapport ang konservering av mässhake av M Gahn 1946; hand! ang förslag till nya takmålningar i Varbergs kyrka 1952; hand! ang nya glasmålningar i koret 1954--55; hand! ang nybygge av sakristia 1959; tillständ att renovera mässhake 1960 samt konserveringsrapport 1961, hand! ang ombyggnad av orgeln 1962 ; hand! ang Varbergs kyrkas restau­ rering 1965--66; beskrivning av nattvardskalk av A Andersson 1968; hand! ang omläggning av kyrkans yttertak 1978; hand! ang konservering av kollekthäv 1978. Raä, Fd K-byråns arkiv: ÖIÄ:s inspektionsblankett 2/8 1908; hand! ang nytt orgelverk 1924; hand! rörande elektrisk värmeanläggning 1927; förslag och ritningar till Varbergs kyr­ kas restaurering 1931-32; brev till K.Bst ang reparation av kyrkans tornur 1951; hand! ang nya glasmålningar i korets fönster 1954--55; hand! ang nybygge av sakristia 1958-59; för­ slag till ombyggnad av orgeln och ritning till ändrad orgelfasad av N Hammarberg 1962; hand! ang nytt församlingshus 1962--64; hand! ang Varbergs kyrkas restaurering 1965-66 samt restaureringsritningar 1963 av S Langö. KrA: Stads- och fästningsplaner. Varberg nr 49, 73 b, 90a, 92 b. Krigskollegii arkiv, fortifikationsdepartementet, Glf2 samt Kansliet, brevkoncept, 1830, nr 412 och 432; Varbergs fästning, Rullor och liggare , vol 1-5 , 1700-1800 (gäller slotts­ kyrkan). Nationalmuseum: Ritning till orgelfasad 1792 av O Tem­ pelman. Eva Stockhaus, Bromma: F A Rex' dagböcker, särskilt volymen >>Byggnings-Praedicant, eller Tal och Ceremonier Hällen wid Byggnader so wid Bro- och Hus-byggnat, sambt derwid Förelupna Anecdoter>>. Lund LLA: Varbergs kyrkoarkiv. För beskrivningen värdefulla uppgifter finns i följande avdelningar: (C : l) Inventering och visitation 1819, 1830, uppgift om donation 1738 (gäller Var­ bergs slottskyrka); (J: 1-2) Inkomna utslag 1721--81 samt Kungörelser; (K 1: l) sockenstämmo-och kyrkorådsprotokoll 1799-1 830; (K III: l) kyrkorådsprotokoll 1818-66. Varbergs läroverks arkiv: (Ö: 2) Handlingar ang uppförandet av Caroli­ kyrkan 1685; ang nytt orgelverk 1735; utdrag ur räk 1697 av J C Billingdahl; (Ö: 3) J C Billingdahl, Anteckningar rörande Warbergs stad och fästning (manuskript 1815). Träslövs kyr­ koarkiv . (N 1: l) visitation i Varbergs slottskyrka 1819 och 1824. Vwberg Varbergs museum: J C Billingdah/, Anteckningar rörande Warbergs stad (förkortad egenhändig avskrift av manuskriptet iLLA), dat 12/1 1816; st prot 1867 med beslut om förnyelse av kyrktornets puts ; inventarieförteckning över metallföremäl i kyrkan av HJern 1977; foto av kyrkans interiör 19/9 1886 samt äldre exteriörfoton av kyrkan . PÄ: Varbergs kyrkoarkiv. Nyare arkivalier. Gävle LMV: Karta över Varberg, avmätt dels 1778, dels 1793, ritad 1805 (sign M 70-15: 3); Karta över Varberg 1778 (sign M 79 l : 2). Köpenhamn DRA: Lensregnskaber, Varberg len, a. Regnskaber 1614--26, 1643-45; d. Kvittiarumbilag og Inventarietister 1610--36; Kort og Tegninger Topogr Sam! Pap, Varbjerg 4 f (gäller slottskyr­ kan samt kyrkan i Varberg på Platsama). Leningrad Eremitaget: Ritning till orgelfasad 1792 av O Tempe/man, inv 23035 (79). TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Breckström, A, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814. Stockholm 1923. - Densamme, Till tyska kyrkans i Göteborg byggnadshistoria. Göteborg 1917. Bexe/1, S P, Hallands historia och Beskrifning I-III. Göteborg 1817-19. Bexell, S P och J G, Götheborgs stifts historia och herdamin­ ne 1-2. Göteborg 1835. Blomqvist , R, Hospitalet i Lund , i: Kulturen 1949. Braw, C, Unika ting i Växjö stifts kyrkor och prästgärdar VIII . - Densamme, Pilgrimssnäckan i Voxtorp, i: Växjö stifts hembygdskalender är 1978. Carlsson, S L , Sveriges kyrkorglar. Lund 1973. Charlesen, J, Elleholm - en korsvirkeskyrka, i: Blekingebo­ ken 1978. Diplomatarium Danicum 3: l. Kobenhavn 1958. 112 KYRKORNA I VARBERG Cnemer, U, Das Hospital als Bautyp des Mittelalters. Köln 1%3. Ehrensvärd, U, Svenska arkitekturritningar i Eremitaget och andra sam! i Leningrad. Nationalmusei skriftserie nr 8. Stockholm 1962. Eimer, G, Urbana grundtyper i det medeltida Sverige. Nor­ disk Medeltid. Uppsala 1967. Elgenstierna, G, Den introducerade svenska adelns ättartav­ lor. Stockholm 1925-36. Erici, E, Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sveri­ ge. Stockholm 1965. Forsström , M, Karmeliterklostret i Ny Varberg, i: Varbergs museums årsbok 1973. -Densamma och Sundner, B, De arkeologiska undersökningarna i Ny Varberg 196~5 och 1%8, i: Varbergs museums årsbok 1973. Garner, H N, Atlas over danske klostre. Kobenhavn 1968. Göransson, A M, Jacob Kremberg och Lundaskolan. En un­ dersökning av den manieristiska träskärarkonsten i skåne­ kyrkorna. Lund 1977 . Hal/bäck , S A , Det efterreformatoriska dekorativa kyrkornå­ lenet på 1600- och 1700-talen i Sverige l. Göteborg 1947. Holmbäck , L M, Klockor och klockringning. Malung 1951. Hiilphers , A A:son, Historisk afhandling om musik och in­ strumenter. Västerås 1773. Karling , S, Kyrkorna i Borås och Brämhult. Borås 1955 . Kar/son, T, När >>Varberg på Platsarna>> fick kyrka, i: Var­ bergs museums årsbok 1978. - Densamme, Varbergs slottskyrka, i: Varbergs museums årsbok 1977. - Den­ samme , Varbergs slottskyrkas altarkalkar, i: Varbergs mu­ seums årsbok 1966. Kindström, L-G, Sölvesborgs klosteromräde, i: Blekingebo­ ken, Karlskrona 1946. Kjellin , H, Ornerade mässingsfat och deras inskrifter, i: Äldre kyrklig konst i Skäne. Lund 1921. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Kungl Vitterhets , Historie och Antikvitetsakademiens fastig­ heter. Lund 1974. Kärrdahl, T, Varbergs kyrka och församling genom tiderna. Varberg 1972 . Lepiksaar, J, Djurrester frän det medeltida Ny Varberg, i: Varbergs museums årsbok 1965 . - Densamme, Nytt om djur frän det medeltida Ny Varberg , i: Varbergs museums årsbok 1969. Lorenzen, V, Christian IV's byanlregg og andre bybygnings­ arbejder. Kobenhavn 1937. - Densamme, De danske klostres bygningshistorie. V. Kobenhavn 1924. - Den­ samme, De danske karmelitterldostres bygningshistorie. Kobenhavn 1924. Lund's stifts landebok, del 2 och 3, i: Skänsk senmedeltid och renässans, del 5 och 6. Skriftserie utgiven av Vetenskaps­ societeten i Lund 1952 och 1965. Monte/l , E, Två Varbergsinkunabler, i: Varbergs museums årsbok 1969. Mö/ler , P von , Bidrag till Hallands historia I. Lund 1874. Olsen, O, Christian 4' s tugt- og bornehus , i: Skalk 1978:5. Redin, L, Medeltidsstaden. Rapport 9. Örebro. Göteborg 1978. Repertorium diplomaticum regni Danici medirevalis. I-IV. Kobenhavn 1894-1912 . Richardson, J, Hallandia Antiqua et Hodierna. Stockholm 1752. Rosen, J, Warbergs historia (utg av B Möller, originalet i Götheborgska Magasinet 1759). Lund 1923. Sandberg, T, En odontologisk undersökning av skelettmateri­ alet frän karmeliterklostret i Ny Varberg, i: Varbergs mu­ seums årsbok 1%6. Sandklef, A, En gryta och en förmodad gjutarverkstad i 1300­ talets Varberg, i: Varbergs museums årsbok 1961. -Den­ samme, Gamla Varbergs (Gamleby) kyrka, l: Vår bygd, Hallands hembygdsförbunds årsskrift 1938. -Densamme, Ny-Warbergs (Nyby) medeltida kyrka påträffad och ut­ grävd, i: Vår Bygd, Hallands hembygdsförbunds årsskrift 1937. -Densamme, Varbergs historia. Varberg 1963. Sjöblom , E, Varbergs kyrka. Historiska anteckningar. Var­ berg 1951 (2:a upp! 1959). Skarstedt, C W, Göteborgs stifts herdaminne. Göteborg och Lund 1878-85 (ny upp! Göteborg 1948). Sundner, B, Ny Varberg - en redogörelse för utgrävningen 1968. Varbergs museums årsbok 1973 . Sundquist, N, Den svenska tiggarmunkskyrkans plantyper, i: Årsboken Uppland 1954. Svenskt biografiskt lexikon. Stockholm 1918-. Thölin, G, När murmästare Rex byggde Varbergs kyrka, i: Hallands-Jul 1971. Tullbron i Falkenberg. Dess byggnad och historia frän 1753 till vår tid. Falkenberg 1971. Utställning af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910. Studier Il . Stockholm 1913. W a/den, B, Örebro genom tiderna, i: Svenska stadsmonogra­ fier 1945. Åman, A, Om den offentliga värden. Uddevalla 1976. Silverstämplar tydda enligt Guld- och silverstämplar, Svenskt silversmide 1520--1850, IV . Stockholm 1963 . Tidningsartiklar Göteborgsposten 21/2 1955 , 5/2 1961 , 5/5 1966, 19/91966 Göteborgs Tidning 31/5 1955 Hallands Nyheter 28/11 1960, 12/71961, 17/11964,28/11964, 24/11 1965, 1/12 1965, 28/4 1%6, 18/8 1966 Hallandsposten 23/11 1962, 5/5 1966 Morgonposten 17/12 1903 Norra Hallands Tidning Vestkusten 13/8 1919, 16/4 1924, 25/11 1932, 31/12 1945 Smålandsposten 14/4 1939 Varbergsposten 25/91911,30/121925,11/111932 , 25/111932, 15/9 1937 Varbergs Tidning 5/12 1955 Förkortningar A T A Antikvarisk-topografiska arkivet, riksantikvarie­ ämbetet och statens historiska museer, Stockholm. Dipl Dan Diplomatarium Danicum. DRA Rigsarkivet, Kebenhavn. in v inventarieförteckning. K rA Krigsarkivet , Stockholm. LLA Lunds landsarkiv. LMV Lantmäteriverket, Gävle. PÄ Pastorsämbetet. RA Riksarkivet, Stockholm. Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Rep R Repertorium diplomaticum regni Danici mediaevalis. Sv K Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium. ÖIÄ Överintendentsämbetet, Stockholm. Summary The town of Varberg is situated where the rocky coast of Halland merges into the flat sandy shores typical of the cen­ tral and southern parts of the province. Halland belonged to Denmark until 1645, when, at the Peace Treaty ofBrömsebro, it was ceded to Sweden for thirty years; the province became definitively Swedish at the Peace of Roskilde in 1658. As a boundary zone between both Sweden and Norway, Halland had, since medieval times, been an area of unrest in the Danish kingdom, and during the Scandinavian Seven Years' War, 1563-70, Halland was one of the most important theatres of war. The troubled political history of the province is also reflected in the fate of Varberg. It has been destroyed, rebuilt and moved several times, partly on account of fire, partly because of the ravages of war. Varberg was moved to its pres­ ent site on the orders of the king after a great fire in 1666. Thus the present town is a rather young one, bui the history of its forerunners goes back at l east to the early Middle Ages. There was a Viking trading centre at Gamla Köpstad, 7 km south of the present centre of Varberg. During the first cen­ turies of the Middle Ages it declined greatly in importance, and by the end of the thirteenth century i t had been replaced as a harbour and trading centre by the town of Getakärr, in the northern part of the present Varberg. At the same time, building was begun on the fortified castle-Varberg-, which still dominates the view of the town from the sea. The prox­ imity of the castle eaused the town to be known as Varberg. The town name Getakärr is found documented for the first time in 1343. The ruins ofGetakärr Church were excavated in 1937- 38 (se below). Probably because of the silting up of the harbour at Geta­ kärr, a new to w n was founded du ring the fifteenth century, northeast of the former town, which from that time was SUMMARY 113 LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skäne Dr Dalarna Sm Småland os Dalsland Sö Södermanland Go Gotland · Up Uppland G ä Gästrikland V b Västerbotten Ha Halland V g Västergötland Hr Hätjedalen V r Värmland H s Hälsingland Vs Västmanland J ä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ö g Östergötland Me Medelpad Öl Öland N b Norrbotten known as Gamleby (Old Town). New Varberg, or Nyby, as the new town was called, was first mentioned in 1443, and lay about 3 km from the present centre of the town. During late medieval times this town became quite !arge and was defend­ ed by ramparts . The inhabitants had a Iively trade, pri­ marily with north German towns. The appearance of the town church is partly known thanks to excavations made by Albert Sandklef in 1936. Re mains of a church, belonging to a earme­ lite Friary founded in the 1460's or 70's in New Varberg were investigated in 196~5 . (See below for further information on these buildingsand investigations.) Gamleby existed side by side with New Varberg until the end of the sixteenth century. 8oth towns s uffered in the wars between Sweden and Denmark. In 1565, during the Scandi­ navian Seven Years' War, New Varberg was stormed and burned by the Swedes. To h~sten rebuilding, the townspeople ofGamleby were ordered in 1578 to move into New Varberg, and the privileges of the older town were cancelled in 1584. Finall y, New Varberg ceased to exist w hen, du ring the so­ called CaJmar War, it was burned by the Swedes in 1612. Christian IV, the Danish king, ordered in 1613 that Varberg was to be rebuilt under cover of the fortress cannons on the so-called Platsarna-the area now occupied by the town park below the castle. This was done, but already in 1666, the new town, which was now Swedish, was destroyed by fire. A deci­ sion to rebuild the town on a new site was communicated by the Government in Stockholm the same year. The town built during the following decades was equivalent to the present town centre. This seventeenth century town has been ravaged by fire several times, and the original church-the Charles Church-was completely destroyed by fire in 1767. The varying fate of Varberg is reflected in the history of its 114 KYRKORNA I VARBERG churches, and the present church , which was completed during the 1770's , has only few relics of its forerunners . Hardly any of the church archives older than 1800 have sur­ vived . The situation is further complicated by the fact that the town of Varberg and Varberg Castle were formert y independ­ ent municipal and ecclesiastical units. Until 1830, when the fortress ceased to be a military centre, it had its own chaplain and church . GETA KÄRR CHURCH The re mains of Getakärr Church were investigated by Albert Sandklef in 1937-38. After the excavations, the church ruin , which is a couple of metres high , was restored and is now surrounded by an open park in the north part of Varberg. I. The oldest church was without aisles, had a tower and probably a straight-ended chancel. lt was most Iikely built at the same time as the castle, i e between 1287 and 1300. The walls we re of l arge rand om blocks laid in lime mortar and the crevices were filled with smaller round stones and morlar. All the portals had brick surrounds with one or two vertical angles. No window surrounds were found. There was an en­ trance in the west through the tower, while a north entrance had been blocked up during a later building period . lt is, however, reconstructed in the ruin. There may also have been an entrance in the south wall of the original church. The nave was probably, and the tower was certainly vaulted. Du ring the excavations , a brick floor and brick vault ribs were found. lt is uncertain whether the church was a hall church or whether it had a straight-ended chancel. The powerful west tower suggests that the church was used for defence (fig 121A). II. A rebuilding and extension of the church seems to have taken place around 1350 (fig 121 B). This dating is based on the fact that the town was flourishing then, which is shown by rich finds of mid-fourteenth century coins in graves. In the rebuilding, the original parts of the nave were demolished except for a west section of the north wall. The new nave walls, which were much thinner than the older ones, were equipped with buttresses in the south and east. The church was lengthened and given a three-sided ending to the chancel. At the same time , a vestry was built by the north wall of the chancel, and a chapel south of the nave. Both addi tions are bonded into the nave walls. There was directentrance into the church by way of the south wall of the chapel. Farther to the west there was still another south entrance, probably re­ maining from the old church. The original entrance in the north wall of the nave was blocked up, and a new one was made farther east. A charneJ house was made in the south by building a brick wall between two buttresses. III . The last addition to the church is the large room north of the nav e (fig 121 C). lt is not in bond with the church and had no entrance into the church, for the remaining entrance in the north wall of the nave was probably blocked up then. On the other hand, there was an en trance in the we st wall of the room. This room, which was vaulted and had a fireplace in the northeast corner, is assumed to have been a hospital. Judging from coins found in graves, i t ma y be dated to the end of the fourteenth century or the beginning of the fifteenth . A floor of bricks in a simple pattern was also found in the room. IV. The church was probably demolished in the sixteenth century when the town had been moved . THE CHURCH OF NEW VARBERG The foundations of the church were found in 1936 in conjunc­ tion with the erection of a barn on the Lindhov Estate. The archaeological irivestigation, made by A Sandklef, showed that an eighteenth century building-had been erected over the west part of the church. The exact measurements of the church are therefore unknown . I. The church is considered to have been built at the be­ ginning of the fifteenth century when the town of New Var­ berg was created. The known remains suggest that the church was a rather l arge brick one with nav e and aisles and a chancel with a three-sided ending (fig l 1) . There were en trances at !east in the south and north . The portal surrounds were richly decorated (fig 13). The floor of the church was covered with square bricks, glazed in different colours. Graves were found under the floor. It seems Iikely that the pillars were alternately square and round. II. The church was seriously damaged in 1565 , during the Scandinavian Seven Years' War, and , among other things, the south outer wall seems to have been utterly destroyed. For several years, the king exempted the townspeople from taxa­ tion, to allow them to rebuild their church. At the restoration during the 1570's , however, the south wall was not built up again, but a new wall was erected along the south row of pillars. This made the church two-aisled , with aisles of differ­ ent widths, since the original n ave was wider t han the aisles (fig Il). The chancel was given a pointedending (fig 16) and only the north portal remained . From this phase, too, there were remains of a brick floor , and graves were found be­ neath the floor. Man y of the se graves had been covered with limestone stabs with inscriptions in minuscules , tojudge from limestone fragments found in the church. lll . When New Varberg ceased to exist in 1612 the church became a barn for the Royal Manor estate. According to a letter from the Governor of the County, the townspeople in the new town were allowed to take stone from New Varberg to build the Charles Church. Around 1790, the town church at New Varberg was probably completely demolished . THE CARMELITE FRIARYAT NEW VARBERG In 1462 , the province prior at Landskrona gave permission for the erection of a Carmelite Friary in New Varberg. The founder was Aage Axelsen Tott, knight and Commander of Varberg Castle. H e died in 1477. The activities of the friary ceased at the Reformation , and as earlyas 1531 a letter to the king reporled that there was no one left in the friary. The Carmelites were closely related to the mendicant orders. The friaryat New Varberg, w hi ch was dedicated to the Virgin, was never completed, ·as far as can be judged from the remains found during the archaeological investigation made in 1964 and 1965. The foundations, of !arge granile boulders in dry­ wall technique, as weil as the brick walls of the who le church and parts of a monastery north of the church we re found. I. The oldest part of the church, which was probably begun in the mid-1460' s, was two-aisled , and about 28m Iong. !t may perhaps originally have had a temporary straight-ended chancel. The granile boulders between the chancel and the nave ma y have served as the foundations of the chancel arch wall when the whole church was planned . The main aisle (the nave) was a couple of metres wider than the side aisle, which was 8 m wide (tig 18). Among the debris were found many moulded bricks from vaults and windows, and pan-tiles from the roof. This implies that at !east this part of the church was completed. II . The foundations of the chancel were found, and showed that the chancel was as wide as the main aisle and about 19 m deep. The chancel was planned to have a three-sided ending to the east. Bases of buttresses were found round the chancel and along the who! e south wall of the church. On the north side the friary buildings supporled the church. There we re no traces of bricks or mortar after a wall on the foundations . The chancel walls seem to have been less robust than the walls of the nave, and there is much evidence that the chancel was never completed. III. The monastery buildings north of the church do not see m to have got beyond the foundations stage. There are no signs of brickor mortar on the granite boulders. !t was prob­ ably the intention to build three wings round an open court, like the Carmelite monastery at Helsingör. But only for the west wing and the cloister wall were foundations discovered (tig 18). The monastery wall is not bonded with the church. A brick weil was found in the centre of the cloister garth . Farther to the northeast were found furthe r foundations for buildingsand a wooden weil. The y ma y be re mains of the old­ est buildings, which served as dwellings during building ac­ tivities. In this region were found many bones of animals, probably after meals. IV. The monastery bu ildings probably remained standing for a few years after the Reformation, but they were most Iikely destroyed du ring the Seven Years' War. Skeletons were found among the ruins of the church and el sewhere during the excavations . Otherwise there were many graves from the time of the monastery both inside and outside the church . In 1612 the town was deserted by the townspeople, and mo ved to a situ~tion nearer the castle. The re mains of the fria­ ry were then probably left to disintegrate . ST GEORGE'S CHAPEL St George's Chapel is known only from written sources. 1t is mentioned in letters earliest in the 1520's and 30's . In 1565 SUMMARY 115 A n:::_-]] B c Fig 121. Getakärrs kyrka. Kyrkans planutveckling. Skala l : l 000. Efter A Sandklef. Getakärr Church. Deve/opment of plan of church. Scale 1:1000. only St George's churchyard is mentioned. This has been assumed to be identical with the present South Cemetery (see below). No remains of the chapel have been found . The chapel had property in the form of land. I t is une!ear w hether the chapel belonged to the castle or to one of the towns , Geta­ kärr or New Varberg. The cemetery may have belonged to Varberg at Platsarna. THE CASTLE CHURCH The Castle Church, which was in use until the fortress garn­ son was withdrawn in 1830, was in the north wing of the castle. This wing was probably built around 1300, originallyas a three-storeyed dwelling house of granile rubble with small windows overlooking the courtyard and the north side with­ out windows. In the middle of the fourteenth century, King Magnus Eriksson had a representation hall built on the first floor of the building. An entrance and two pointed-headed windows were made in the south wall (fig 29). In the east gable , too, a pointed-headed window was made , sti ll partly in existence (tig 30). During the 1570' s, parts of the courtyard we re filled out and the exterior of the medieval building was altered. The former ground floor became almost a cellar. Two new entrances were made in the south front and the hall on the first floor was converted into a church. The appearance of the church during the ear! y part of the seventeenth century is shown in a drawing made around 1635 116 KYRKORNA l VARBERG (fig 31 ). The re was a belfry on the ridge of the roof. On the east gable was a window and to the west a gallery leading over to the west wing of the castle. Only little information about the interior is available. A description made in the early years of the nineteenth century states that the insides of the wall s were covered with bricks, the roof was of beams and boards and the floor of bricks. A bo ve the church was a granary. The belfry was covered partly with boards and partly with shin­ gles , and contained a chamber with an old tower dock. At a visitation by the bishop in 1824 it was found that the chapel was in a deplorable conditioil , and it was decided to ask the military authorities for funds to repair it. No repairs were made, however, and in June 1830, by Royal decree , the garnson was withdrawn from the castle According to a deci­ sion made in October the same year, anything ofvalue belong­ ing to the castle church was to be transferred to the newly built Vanäs-later Karlsborg-fortress. After Varberg Castle had become a plison in 1848, a chapel was made in the south wing ofthe castle. I t was completely destroyed by fire in 1872. The former church in the north wing of the castle remained unaltered until 1925, when the Varberg Museum rented the whole wing and the collections were moved in. The chapel was equipped with imitation cross vaults in wood and became a museum of ecclesiastical objects from northern Halland . Now the room is used for special exhibitions. Furnishings A few pieces of furniture from the castle church have sur­ vived , while the fixtures are completely lost. Descriptions of the reredos made in the early years of the nineteenth century are in existence. It was made during the 1620's by Sven the Carpenter. The painting in the centre was of the Last Supper, and in the surrounding, sculptured framework were symbols of Faith and Courage. On the head was the coat-of-arms of Denmark. The pulpit was al so made by Sven the Carpenter at the same time. It had a square drum with earved biblical figures in two storeys . The pulpit was moved to the chapel in the south wing when the cas.tle church was discontinued, where it was destroyed in the fire of 1872. The chalice used in the castle church before 1645 was taken, when the Danes left the fortress, to Capenhagen Castle. This chalice is probably one now in the Danish National Museum (fig 86). It is dated 1533, and came origi­ nally from Antvorskov Monastery in Själland (Denmark) and is very similar to the chalice which is now the most valuable object in Varberg Church (see below). It seems very Iikely that both chalices were given to Varberg in the 1570's by King Frederik II of Denmark. A brass baptismal bowl (fig 34) with an Annunciation be­ tongs to a rather common type made in Niirnberg from the latter part of the fifteenth century until the seventeenth. The bowl was first sent to Karlsborg Church but was placed in the Museum of National Antiquities in 1880, where it still is. There is a chasuble (fig 35) of red velvet with silver lace, dated 1724 in silver ribbon, in Karlsborg Museum. It was presented to Varberg Castle Church the same year by the Commander of the Castle, C H Fleetwood and his wife, together with an altar frontal, altar cloth and surplice. When the garnson left Varberg in 1830, the church bell (fig 36) was among the objects transferred to the new fortress at Vanäs. This bell, recast in 1724 by Olof Öhrn in Gothenburg, was returned in 1969 to Varberg Castle, where it is now hanging on a wall north of the former castle church. THE CHURCH AT PLATSARNA Not much is known of the church erected in the town built during the 1610's at Platsarna. We do know, however, that it was a half-limbered building, and in the county accounts for 1617-18 there are two entries mentioning a carpenter, Hans Engelmand from Helsingör, who is said to have been the master builder responsible for the church. Entries in the accounts for 1619-20 state that the church was finished and furnished. Jens Smfrenssen, a painterfrom Helsingborg, had decorated the reredos and the pulpit, and had been paid by the Crown. On a plan of Varberg Castle and town in 1645 (fig 37) the church is marked as a building with a semi-circular chancel ending, and a west tower, narrower than the rest of the church. An entrance is marked on the westside of the tower. The church was destroyed-as was the rest of the town-in a great fire on 12 August 1666. The church was in the present town park, where a ruin mound can still be seen-no archaeo­ logical study has been made, however. THE CHARLES CHURCH The fire of 1666 completely destroyed the town of Varberg at Platsarna. Most of the inhabitants became not only horneJess but also impoverished . Requests for help were sent to the Government in Stockholm and in November the same year a series of privileges and extra economic relief were granted to hel p the sorely tried townspeople to rebuild their town. A new town plan was drawn , and is, on the whole, still valid for the central parts of Varberg. For the church and churchyard the present site, which then extended to Torggatan (fig 52), was allotted. l t was very difficult at first to collect funds for the erection of a new church, and it was not until 1685 that Master Mason Hans Schmidt could be contracted to build the foundations of the church and tower after plans by Master Builder Christo­ pher B rack ofGothenburg. The foundations were to be built of granite rubble, bu t the church itself was to be a half-limbered building. Schmidt was to build the whole church, plaster it and lay the roof. Building was begun at once. The framework was raised in the autumn of 1685 and rather more than two years later the Charles Church-called after King Charles XI-could be con­ seeraled by the bishop. A copper engraving of the town, exe­ cuted around 1750 (figs l, 38), shows the church from the southeast. According to this picture, the church ended in a five-sided chancel with windows in the three easternmost sides. The nave had a saddle-back roof and there were four windows in the south wall. The tower had a dome with a lantem. There were clock diats on all sides. A description dated during the 1750's, by Johan Rosen , gives a relatively good picture of the interior. There were paintings on the ceiling depicting Gloria in excelsis, executed in 1694 and paid for by the majority of the townspeople. At the west end of the church there was an organ loft, and on the south side a gallery with pictures of the four evangelists and other paintings. The reredos was made by Nils Läs, a sculp­ tor, in 1688 , and had paintings of the Last Supper, the Cruci­ fixion , the Deposition and the Resurrection . The pulpit was completed in 1690, and was probably also made by Läs. On the drum were "the 3 wise men, the Disciples,. the Crown of Thoms and the Crucifixion". Läs's style can be sWdied in sur­ viving works in other parts of western Sweden. An organ with ten stops , on the organ loft , was finished in 1735 , built by one of the best-known orgao builders of Sweden, Johan Nielas C ah man. At an inspection in 1738, it was found that the church, although only fifty years old , was in a very poor state. There were holes in the thin , half-timbered walls , and the tower, built mainly of wood, was so weak that a complete demolition was recommended. Owing to lack of funds, only the most urgent repairs could be undertaken before the townspeople, by the fire of 1767 , were relieved of all problems regarding the old church, but were faced with the far more costly task of building a new one. CHURCHYARDS In central Varberg there are, in addition to the churchyard by the marketplace, two older cemeteries, the south and east cemeteries. The former is in the southwest corner of the central part of the town and may be the churchyard that be­ longed to St George' s Chapel, which, in the sixteenth century, lay "outside Varberg" . The south cemetery (fig 39) is rather small and has not been used since the latter part of the nine­ teenth century. There have been no graves in the churchyard by the markelplace since the middle of the nineteenth cen­ tury-those remaining then were destroyed when the new burial-place , the east cemetery, of the parish was taken into use in 1852. The east cemetery (fig 41) is near the centre of the town and a regulation of 1874, forbidding hurials within the town area , eaused the cemetery to be used for only rather more than three decades. A parish hall was erected in 1968 (fig 42) adjacent to the east cemetery, designed by architects H and S Nygren, Varberg. The cemetery used by the parish of Varberg since 1885 is situated on the northeast limit of the town , and has been ex­ tended several times-in the 1910's, 30's and 70's . A cremato­ rium and chapel were built near the cemetery in 1967--69, de­ signed by architects J Ehn and H Hellsen, Västerås. THE PRESENT VARBERG CHURCH The present Varberg Church (tigs 49-51, 53-55) has a rectan­ gular nave and a chancel with a five-sided ending in the east. SUMMARY 117 In the westisa tower, much narrower than the nave . In 1961 a vestry was bu i l t in the middle of the north side , according to plans by architects H H and I Uddenberg, Stockholm. The erection of the church was begun in 1769 and it was completed in 1772. There are no documents in the church archives refer­ ring to the building, but its creation can be followed in a diary written by the master builder responsible for the work. The master's name was Friedrich August Rex, bom in Saxony in 1721. From Stralsund , which was then Swedish , he was called to Gothenburg in 1747 to build some stone houses in the town. Rex had a Iong and rather important period of activity as a builder in the west of Sweden , with great! y varying tasks. For instance, several bridges were built under his supervision. Rex was as industrious with his pen as with hi s trowel , and he left no fewer than twelve vol u mes of diaries w hich are still in the possession of his descendants. He enjoyed very much arranging ceremonies in conjunction with his tasks, and the account of the building of Varberg Church is entertaining reading with its detailed descriptions of the more or less complicated feasts Rex arrangedin connectionwith important stages in the building of the church. The church is built of granite rubble covered with rough­ cast. There are entrances on all sides, with the main entrance in the w est, through the tow er. Since 1961 the north en trance has led in to the vestry. The east led former! y into a vestry , originally behind the reredos. There are round-headed win­ dows in four of the five sides of the chancel end i ng, and in the north and south walls, each with four windows. In 1978 , the whole of the church roof was covered with sheet copper. Originally the nave had a pan-tile roof, and from 1890 to 1978 a roof of sheet zinc in squares. The copper covering of the tower dates mainly from 1890, when the present lantern was built. The tower has had two earlier "octagonals", the first w hen the church was built and the seeond after repairs in 1815 (fig 56). The interior (figs 62 , 63) was painted white and pale grey during the latest restoration in 1%5--66. The !arge windows in the north and south walls giv e good illumination , bu t the light­ ing in the chancel is subdued, owing to stained glass (see below). The interior is covered with trefoil barre! vaulting, built in wood and plastered. During an extensive restoration in 1890-91, the vaulting and walls we re decorated with paint­ ings (figs 69-71), after designs by Reinhold Callmander, an artist from Gothenburg who was also responsible for the stained glass in the chancel windows. The wall paintings dis­ appeared during a restoration in 1932 , and in 1960 Call­ mander's stained glass was replaced by the present windows by Johan Thomas Skovgaard, Copenhagen . The windows (fig 73) depict events in the Iife of Christ. Parts of the earlier stained glass, which represenled the four evangelists , are now in the Varberg Museum. The most recent restoration of the church was in 1965--66, according to proposals by architect S Langö, Halmstad. The work included , in addition to a complete repainting of the inte­ rior, alterations to the organ front and the organ loft and other items. 118 KYRKORNA l VARBERG Furnishings The oldest and most valuable object in Varberg Church is the chalice (figs 83-S5), mentioned above in connection with the castle church. According to an inscription on the underside of the eight-lobed foot, the chalice was made in the 1520's for Friar Christiem, St Lawrence's scribe in Antvorskov Monas­ tery , to be u sed in John the Baptist' s Chapel in Nyborg Church. Nyborg is on the island of Fyn in Denmark, and it has earher been assumed that the chalice was taken as war booty when the Swedes occupied the island in 1658. It seems more likely, however, that it came to Varberg as earlyas in the 1570's when the Danes, during the Seven Years' War, re­ captured Varberg Castle in 1569. It is probable that the chalice, tagether with the chalice now in the Danish National Museum, was presenled to the impoverished Varberg to earn­ pensate for losses suffered during the war. It was no doubt in this connection that the chalice still in Varberg was equipped with its present knop of mountain crystals and silver in a fili­ gree pattem. The chalice in Copenhagen-which must be assumed to be by the same goldsmith-still has its late medie­ val knop with flowers and round projections. A chasuble of pomegranate-patterned red velvet (figs 102, 103) dates from the latter part of the sixteenth century. It has rich silver relief embroidery and, according to meta! coats­ of-arms sewn on, it was presenled by Anders Bing and his wife, Anne Pedersdatter. A pair of !arge beli-metal candie­ sticks (fig 99) were presenled in 1587 by Hans Kampen from Hildesheim, undoubtedly a merchant on a visit to the town. The baptismal bowl (figs 80, 81), of carved, painted an gild­ ed wood, is probably from the church erected at Platsarna ouring the 1610's. Stylistically, the font may be dated to the beginning of the seventeenth century, and i t is therefore only natural to identify it with the font which, according to the county account books , was made by Sven the Carpenter for the new church at Platsarna. The font is decorated with herms, masks and various types of decorative moulding. Its nearest equivalents are among church furnishings in Skåne whi ch were executed at the same time by the sculptor Jacob Kremberg and his circle. A probably contemporaneous chased copper dish belongs to the font (fig 82). Two other objects that must have belonged to the church at Platsarna have been preserved, namely a chandelier (fig 92) presenled in 1635 by Alderman Jörgen ~acobsen, and a chalice (fig 87) made original! y in 1655 but with a remodelied bowl. Among the relatively many objects from the Charles Church is an altarpiece which hung for a time above the altar in the present Varberg Church . The picture was presenled in 1716 by Dean Lars Dahlberg and contains various allegorical and symbolic subjects probably commissioned by the donor. During the 1720's, Goldsmith Johan Wallman, active in Varberg, executed several richly decorated objects in late Baroque style, as a donation or commissioned by the parish: two !arge candiesticks (fig 98), a flagon (fig 88), the bowl of the above-mentioned chalice (fig 87), the ornamentation on a bread-box made originally in 1701 in Halmstad (fig 90) and candie snuffers with holder (fig 113). A chasuble (figs 104, l 05) of red velvet with an applied cru­ cifix in relief embroidery can, by the help of the donor' s ini­ tials on a filigree morse, be dated to the 1710's. The present furnishings of the church are characterized by the restoration of 1965-66. The pulpit (fig 77) dates from the restoration of 1890-91, w hi le the reredos (fig 71, 75) was in­ stalled duringrepairs made in 1816. Thewest gallery was bu il t at the Jatest around 1790, when the church got its first organ. It was given its present appearance in 1890-91, and, like the rest of the furnishings, was repainled in 1965-Q6. The organ front was executed from designs by the farnous architect Olof Tempelman (fig 78) but it has lost many of its decorative elements (fig 79). The present organ, with 36 stops, was built by Olof Hammarberg of Gothenburg and consecrated in 1966. Among recent lighting units are a !arge chandelier (fig 94), presenled in 1892 by Anders Bernhard Hay, bom and brought up in Varberg, later manager of the Jönköping Match Factory. Hay also contributed to the restoration of the church in 1890-91, when he donated, among other things, parts of the stained glass windows installed then. Two bellshang in the tower. The great bell (fig J14) is from the Charles Church, but has been recast three times, in 1772, 1888 and 1902. According to an old source, the Charlesbell was made from meta! from "Halmstad' s broken bell" , and was hung as late as 1765, only two years before the fire. The small bell (fig 115) was recast in 1786 and 1905. FÖLJANDE KYRKOR l HALLAND HAR UTKOMMIT l SERIEN SVERIGES KYRKOR , KONSTHISTORISKT INVENTARIUM: Värö och Stråvalla kyrkor, Ha, volym 180. Varbergs kyrkor. Ha, volym 181. Under inventering: Viske och Himle härader. f# '' ~/~~ Sveriges Kyrkor K O N S THI S TO RI S K T INVENTARIUM VOLYM 181 HALLAND Himle härad + Församlingskyrka + Ödekyrka, kyrkoruin ~ större väg ----Häradsgräns 10 15 20 ISBN 91-7402-087-0 (inb) Almqvist & Wiksell International ISBN 91-7402-085-4 (häft)