Vickleby kyrka 
SVERIGEs KYRKOR 
ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM 

Vickleby kyrka 


Vieideby 

.. .. 
ALGUTSRUMSHARAD,OLAND 
AV RAGNHILD BOSTROM 
VOLYM 193 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL 
UTGIVET A V RIKSANTIKV ARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE 
OCH ANTIKVITETsAKADEMIEN 
Almqvist & Wiksell International 1983 
REDAKTIONSKOMMIITE: ARON ANDERSSON, EVALD GUSTAFSSON, 
STEN KARUNG OCH R AXEL UNNERBÄCK 
Beskrivningen av Vickleby kyrka avslutades i maj 1983. Manuskriptet är granskat av Aran 
Andersson och av R Axel Unnerbäck, som även svarat för arge/beskrivningen. Excerperingen 
är utförd av A Billow och M Gunne 1920, av författaren 1982 - 1983 samt av Erik B 
Lundberg 1979-1981. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning är 
utförd av Louise Setterwall. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA, om ej 
annat anges. 
Fotografer: A Billow, E Blomberg, A Ed/e, R Hintze, A Roland, H Schulze samt författaren . 
Uppmätningar: W Anderson, A Flink, G Wiren och P Wångstedt. 
Teckningar: P Frigelius, A Grzesiak, N I Löfgren, J H Rhezelius, P Törnewall samt förfat­
taren . 
Omslagsbilden samt fig 70 återger interiör mot öster av Vickleby kyrka. Foto R Hintze 1980. 
Cover and fig 70. Interior of Vicldeby church looking E. 
P d omstdende sida: Algutsrums härads sigill 1561 efter ritning i RA. 
CENTRALTRYCKERIET, BORÅS 1983. 
JSBN 91-7192-558-9 (inb) 
1SBN 91-7192-557.{) (häft) 
Innehåll 

VICKLEBY KYRKA 
FÖRORD 5 

INLEDNING av Kenth Holgersson , 

Sölve Göransson och Ragnhild Boström 9 

KYRKOGÅRDEN 15 

KYRKOBYGGNADEN 21 

Presentation av kyrkobyggnaden 21 

Byggnadsbeskrivning 27 

Byggnadshistoria 59 

Målning 68 

Inredning och inventarier 69 

NOTER 104 

KÄLLOROCH LITTERATUR 110 

FÖRKORTNINGAR 113 

SUMMARY 114 

Förord 

Publiceringen av Ölands kyrkor ingick i den äldsta planeringen av Sveriges Kyrkors 
utgivning. Uppgiften att beskriva öns kyrkor anförtroddes åt Anders Billow och början 
gjordes med kyrkorna i Algutsrums härad, varmed Billow arbetade sommartid från 1918 
och under nästan hela 1920-talet. Publiceringen uppsköts, framför allt på grund av att 
Sveriges Kyrkor saknade medel för tryckningen. När det ekonomiska läget ljusnade, hade 
Billow övergått till annan verksamhet och uppdraget med Ölandskyrkorna överläts 1929 till 
William Anderson. Han företog två syneresor tillsammans med Johnny Roosval och 
fotografen Alfred Edle 1931 och 1935. Vid Andersons död 1939 förelåg manuskript för 
samtliga kyrkor på Öland, även dem i Algutsrums härad. 1940 fick Ragnhild Boström i 
uppdrag att göra en syneresa till alla kyrkor på Öland, medförande manuskript, fotos och 
uppmätningar. Avsikten var att nytillkomna ändringar skulle antecknas eller mätas in (nya 
bänkinredningar, annan färgsättning etc) och i vissa fall skulle nyfotografering ske. Redige­
ringen till tryckning påbörjades 1941, men måste avstanna, även denna gång på grund av 
brist på medel. När äntligen det ekonomiska läget ljusnade och publiceringen kunde 
påbörjas i mitten av 1960-talet, hade ett så stort antal kyrkor restaurerats och åter 
undersökts, att uppfattningen om öns kyrkor i många avseenden måste revideras. Det 
ofrivilliga dröjsmålet med tryckningen hade alltså lyckligtvis varit av godo. 
Utgivningen av Ölands kyrkor började norrifrån, med kyrkorna i Åkerbo härad , följt 
av Runstens härads kyrkor. Av detta härad återstår nu att fullborda endast en volym, men 
arbetet härmed måste uppskjutas på grund av vissa skyddsarbeten i Vickleby kyrkas torn 
1980. De tjocka kulturlagren på torngolven blev föremål för undersökning genom en 
dammsugning, ledd av Ragnhild Boström. I samband med detta arbete utarbetades ett 
manuskript för Sveriges Kyrkor. 
Uppmätningsarbetet i Algutsrums härads kyrkor hade 1918 anförtrotts åt dåvarande 
teknologen Albert Flink, som även tidigare arbetat för Sveriges Kyrkor (uppmätningar, 
renritning, vignetter). Hans ritningar av Vickleby kyrka har kompletterats av Gunnar 
Wiren , och dennes assistent Per Wångstedt har mätt dopfunten. 
Fotograferingen av Vickleby kyrka gjordes från början av Anders Billow 1918. Detta 
bildmaterial kompletterades 1931 och 1935 av Alfred Edle. För att ge en fyllig illustrering 
enligt Sveriges Kyrkors nuvarande principer och av modernt snitt har Sveriges Kyrkors 
fotograf Rolf Hintze på ett utomordentligt sätt på nytt dokumenterat kyrkan i bild. 
Arkivforskningen har utförts av Anders Billow, Margareta Gunne, f Löfström, Erik B 
Lundberg och författaren. Till alla här nämnda personer uttalar vi vårt uppriktiga tack. 
V år tacksamhet riktar sig också till ett stort antal personer, som på olika sätt medarbetat 
i föreliggande volym: docenten Sölve Göransson och antikvarien Kenth Holgersson (inled­
ningskapitlet) , förste antikvarien Inger Estbarn (textilier), f d förste statsgeolog Erik 
Åhman (stenbestämningar) och fru Louise setterwall (översättningen till engelska). Fram­
lidne domkyrkasyssloman Lars Magnus Holmbäck, som 1969 undersökte klockorna, kan 
tyvärr inte längre nås av vår tacksamhet. 
Vi tackar även kyrkvaktaren Gustav Lindh, som varit författaren till god hjälp i fältarbe­
tet, och kyrkorådet, med pastor Erik Bohlman i spetsen, som gav ekonomiskt bidrag till 
undersökningen genom dammsugning. En av dess ledamöter, Alvar Björkemar, deltog 
också frivilligt i detta arbete, vilket administrerades av RAÄ Ölandskontor med Hella 
Schulze och Åke Felle. Andra frivilliga krafter i dammsugningsarbetet var Erik Palmer, 
Löt, samt Karin Jeppsson , Hans Nilsson och Göran Wertwein, samtliga från Kalmar. För 
det mödosamma arbetet med benmaterialet tackar vi Kenth Holgersson och Osteologiska 
forskningslaboratoriet i Ulriksdal. 
Vi tackar även kyrkoherde och fru Tage Berggren, som 1940, under deras tid i Vickleby, 
gav författaren uppmuntran och hjälp, samt byggmästaren Anders Olsson, som under 
restaureringen 1952 underlättade författarens arbete. 
Den redogörelse för publiceringen av Ölands kyrkor inom ramen för Sveriges Kyrkor 
sådan den inletts och fortgått , som här lämnats av Ragnhild Boström, ger oss anledning att 
erinra om den avgörande betydelse som hennes studier och initiativ haft för verkets 
bedrivande liksom för det ljus som de kastat över de öländska kyrkornas konsthistoria. När 
Ragnhild Boström vid uppnådd pensionsålder nu frånträder sin tjänst vill vi , som följer 
verksamheten vid Sveriges K yr kor, tacka denna verkets trotjänare för det beundransvärda 
sätt på vilket hon förvaltat arvet från Sigurd Curman och Johnny Roosval samt uttrycka 
förhoppningen att hon även framgent måtte ha krafter att föra den uppgift hon åtagit sig ­
att skildra Ölands kyrkor - närmare dess fullbordan. 
Stockholm i oktober 1983 
Aron Andersson Eva/d Gustafsson Sten Karting R Axel Unnerbäck 

KYRKA 
Öland, Kalmarlän, södra mot, Algutsrums härad, 
Växjö stift, Ölands södra kontrakt, Mörbylånga kommun 
Inledning 
Vickleby under förhistorisk tid 
A v Kenth Holgersson 
Vickleby är en av Ölands mindre socknar. Den ligger 
på sydvästra delen av ön och vetter mot Kalmarsund. 
Landborgen och den bördiga jordbruksbygden väster 
därom täcker knappt hälften av socknens yta, medan 
alvaret öster om väg 136 utgör mer än hälften. 
Vid riksantikvarieämbetets reviderade fornläm-
ningsinventering 1976 registrerades 71 synliga fornläm-
ningar (fig 2) . Fornlämningar, som inte är synliga ovan 
mark , kan påträffas var som helst i och med markin-
grepp. Detta gäller i synnerhet på landborgen. 
På alvaret finns 18 registrerade fornlämningar, vari-
bland kan nämnas gravfält, rösen, stensättningar och 
älvkvarnstenar med 80 skålgropar. I öster, nära grän-
sen till Sandby sn , finns tre stensättningar på betydan-
de avstånd från varandra. De benämns, från norr till 
söder, Stångerör, H vitrör och Präströr. Tre husgrunder 
vittnar om att människor bott på alvaret under järnål-
dern. Man kan förmoda att många av gravarna och 
husgrunderna kom till under denna tid. 
På landborgen ligger fornlämningarna, 21 st - som 
pärlor trädda på en tråd - på båda sidor om vägen. 
Det är bl a gravfält, en hög, stensättningar och resta 
stenar. En domarring i Karlevi är restaurerad. Det är 
troligen denna domarring, som i äldre uppteckningar 
kallas "tingscirkel". I samma uppteckning omtalas att 
"nära Karlevi finnas ättekullar, fyrkantiga stensätt-
ningar och bautastenar samt mer eller mindre förstörda 
offerkretsar och stenrör" (Sverige Il , s 487). 
Nedanför landborgen är 16 fornlämningar registrera-
de. De flesta liggeF utmed den nedre landsvägen mel-
lan Färjestaden och Mörbylånga. De utgörs av grav-
fält, stensättningar och två resta stenar samt den kända 
och märkliga Karlevistenen (fig 6) . En bautasten, över 
2 m hög, fanns vid seklets början på Vickleby gärde å 
Skebacken, som ligger ca l km norr om Stora Frö. 
Inom arkeologin är Vickleby socken känd dels ut-
ifrån stenåldersfynd och dels till följd av en mängd fynd 
och fornlämningar från järnåldern. Socknarna Vickle-
by, Torslunda och Resmo utgör ett av stenåldersdist-
rikten på Öland. Vickleby ligger mellan boplatsläm-
ningar från stenålder i Torslunda och gånggrifterna i 
Resmo, en halvmil söderut. En mängd fynd , t ex yxor, 
spjutspetsar och skrapor av flinta eller annan bergart , 
är funna vid bl a jordbruksarbete. Dessa fynd hör till 
stenåldern, oftast till senare delen av denna (ca 
2000- 1500 f Kr) och är från samma epok som gång-
grifterna. 
E tt par hundra meter norr om Vickleby kyrka under-
Figl. Vickleby kyrka. Altartavla. Golgata-scenen är målad 1713-1714 av Andreas Björkman och förstorad 
upptill och nedtill med horisontala bräder av snickaren Clas Wahlberg samt målad 1778-1780 av Johan 
Lundgren Olofsson. Ramverket utfördes 1809 av spegelmakaren Anders Högström. Foto Rolf Hintze 1980. 
Vickleby Church. Altarpiece. The painting, Golgotha, by Andreas Björkman 1713-1714, enlarged 1778-1780 
with harizontal panels by Clas Wahlberg, joiner, and Johan Lundgren Olofsson, painter. The framing was 
executed in 1809 by Anders Högström, mirror maker. 
Ölands  
10 VICKLEBY KYRKA 
TORSLUNDA SN. 
......... 

.................... 

............. 

.. ........... ........ 

.. ...._ 

··,
·. ...._ 
.,
....._ 
....._ 
··...._ 
1::1 
= 
= 
GÅRDBY SN. 
..... 
...... 
...... 
...... 
......_ l 
.......... . 
........ ......... 
t·­ - -
RESMO SN . 
.....
...... 
.., 
..... 
\ STENÅSA SN. 
lj..............__

- ··-··- ··- ·· - Sockengräns Boundary ofparish 
Väg Road 
~ By Village 
t Kyrka Church 
Reg. fornlämning Recorded ancient monument 
o Husgrund Foundations 
o Undersökt fornlämning Excavated ancient monument 
= Gravfält Grave-field 
Fig 2. Vickleby socken. Kar­
ta, visande fornlämningarna 
på Alvaret utmed väg 136 
och utmed den nedre vägen. 
Skala 1:100 000. l!pprättad 
av K Holgersson och S Erics­
son samt renritad av den se­
nare. RAÄ regionkontor, 
Borgholm. 
Vickleby parish. Map sho­
wing ancient monuments on 
the Great Alvar along road 
no 136 and along the lower 
road. Scale l :100 000. 
söktes 1973 en hällkista från denna tid (forn! nr 71 på 
kartan fig 2). Den påträffades vid kabelgrävning och 
innehöll skelett av tre individer: en man, en kvinna och 
ett barn. Gravgåvorna utgjordes av flintskrapor och 
bennålar (fig 3). 
Strax norr om den nyss nämnda graven från yngre 
stenåldern påträffades ett konstfullt byggt röse från 
4-500-talet e Kr. På ett mittröse av kullerstenar var 
kalkstensflisor lagda som fiskfjäll. Röset begränsades 
av en vällagd kantkedja av kalkstensflisor. Det inne­
höll bl a krukskärvor, glasbitar med påsmälta glastrå­
dar (fig 4) samt brända benrester efter kremering. Be­
gravningssederna har, liksom i våra dagar, växlat under 
förhistorien. Seden att bränna de döda blev domine­
rande under tiden 500-1000 e Kr. 
I slutet av 1800-talet undersöktes ett antal gravar "på 
alvaret mitt för Karlevi by". Där upptäcktes två gravar 
där den döde bränts i en båt. Båtnitar i båtformig 
ordning, tillsammans med brandskadade gravgåvor i 
ett lager av aska, sot och kol med utbredning som en 
båt, har gett gravformen beteckningen båtbrandgrav. I 
tre rektangulära gravar (forn! nr 17 på kartan), som 
undersöktes 1975, hittades fynd, sot och asklager av 
samma slag. Till fynden hör, förutom båtnitar, ett tre­
flikigt spänne, en sölja med djurornamentik och en 
silverplatta med filigranornamentik. Båtbrandgravarna 
har ingått i ett numera av bebyggelse svåröverskådligt 
gravfält på landborgen. Gravformen vittnar om män­
niskor i vars liv båten och havet spelat en stor roll. 
Gravplatsen på landborgen med vid utsikt över sundet 
talar samma språk. 
Detta läge på landborgens krön hade också de 
brandlager som undersöktes 1976 (forn! nrs 1-2 på 
kartan). Tidigare hade deras täckande stenpackning 
schaktats bort. Bland fynd av bl a nitar och spikar, 
pärlor, krukskärvor och bronsbleck, märks fem hängen 
med vacker ornering, varav två är genombrutna (fig 5). 
Dessa och båtbrandgravarna tillhör vikingatiden. 
Den s k Karlevistenen är från samma tid (fig 6). Den 
visar också samband med havet. Här kan dock knap­
past fredligt vardagsliv tolkas in, utan mer oroliga ti­
der. Det är en av vårt lands märkligaste runstenar, en 
INLEDNING Il 
Fig 3. Nål av ben från yngre stenålder. Ska­
la 1:2. Teckning av A Grzesiak. RAÄ re­
gionkontor, Borgholm. 
•,· ' 
Bone pin, Neolilhic Age. Scale 1:2. 
',, 
l 
il 
: 
' 
. 
f 
Fig 4. Glasbitar med påsmälta glastrådar, folkvandringstid 
(400-550 e Kr) . Skala 1:1. Teckningar av A Grzesiak. RAÄ 
regionkontor, Borgholm. 
Glass fragments with me/led glass threads. Migration Periods 
(400- 500 a. D). Sca/e / :/. 
fyrsidig , ca l ,3 m hög granitpelare. Stenen står 2 km 
väster om Karlevi by och endast 350 m från Kalmar­
sund. Den anses stå på ursprunglig plats och är rest 
över en dansk hövding. Runorna är ristade i lodräta 
rader på tre sidor. Runinskriften är avfattad på både 
prosa och vers. Prosaavsnittet lyder i Sven B F Jans-
o 

Fig 5. Hängen av brons; ett genombrutet och ett med tre­
knutsornamentik. Skala 1:1. Teckning av B HändeL ATA. 
Bronze pendanls. Viking Age. Scale 1:1. 
sons översättning: "Sten denna blev satt efter Sibbe 
den vise , F oldars son, men hans följe satt vid ön .. . " 
Versavsnittet är avfattat på versmåttet drottkvrett och 
är den enda helt bevarade vikingatida versen i Sverige. 
Den lyder, också i Sven B F Janssons översättning, som 
följer: " Dold ligger den som de största dåd följde - det 
visste de flesta - 'stridernas Truds arbetare' i denna 
hög. Ej skall en rättrådigare kampstark vagn-Vidur på 
sjökungens väldiga mark råda över land i Danmark". 
Stenen kan sättas i samband med krigiska förvecklingar 
i slutet av 900-talet. 
Avslutningsvis vill jag understryka de tydliga tecken 
på kontakter med fastlandet och kontinenten som forn­
lämningar och fynd visar på. Flintan , som stenålders­
folket använde, är sannolikt införd från Skåne. Ett 
silvermynt, en denar, präglad för den romerske kejsa­
ren Marcus Aurelius år 267 e Kr, är hittat på " Karlevi 
gärde" . Ett romersk guldmynt, en s k solidus, präglad 
för Valentinianus III , hittades i Stora Frö 1856. Båda 
mynten visar på kontakter med romarriket. Båtbrand­
gravarna har paralleller i Mälarlandskapen och i Dan­
12 VICKLEBY KYRKA 
Fig 6 a - b. Runsten vid Karlevi, rest över Sibbe, en dansk 
vikingahövding, i slutet av 900-talet. Inskriften med latinska 
bokstäver och ett kors (fig 6 b) är sekundära. Foto R Hintze 
1981. 
Runestone at Kar/evi, raised at the end of the 10th century over 
Sibbe, a Danish viking leader. The inscription in latin capita/s 
and a cross (fig 6 b) are later additions. 
mark och Norge . Från samma tid , vikingatid, är ett 
arabiskt mynt , funnet i en grav i Karlevi. Under 900­
talets andra hälft kommer Karlevistenen och därmed är 
vi framme vid den tid då kristendomen och kyrkan 
börjar göra sitt inträde i Sverige och i Vickleby på 
Öland. 
Kyrkans läge och namn. Kyrklig jord i socknen 
A v Sölve Göransson 
Vickleby kyrka på den höga västra landborgen har fått 
en placering i landskapet som väl är typiskt öländsk. 
Denna lägestyp fann inte nåd hos Abraham Ahlqvist , 1 
som på 1820-talet skriver: "Ett stort fel, som i allmän­
het kan anmärkas wid Ölänska kyrkornes lägen , är 
deras upförande oftast på sjelfwa landtborgsbranten 
eller andra höjder , liksom Templen wo ro uttryck af 
mänsklig fåfänga och borde så placeras, på det Sock­
nen måtte skryta med sin wackra Socknekyrka för sina 
grannar. Det är stötande, att se i rad 4 till 5 Kyrkor, 
liksom andra paradhus uppställde på ringa afstånd 
ifrån hwarandra" (2:1 , s 154 f). Ahlqvist föredrog Kö­
Fig 7. Strandbygden i Vickleby socken med kyrkan och Stora 
Vickleby kvarnar på landborgen i fonden. I förgrunden Frö-
bygärda färjeställe, gästgivaregård och marknadsbodar. Teck-
ning (stark förstoring) av N I Löfgren ca 1818. UUB. 
The coast of Vickleby parish with the church and the windmills 
of Stora Vickleby on the prominent limestone she/f ('landbor-
gen') in the background. In the foreground, the Jerry-station, 
inn and markel stalls of Fröbygårda. Drawing, greate/y enlar-
ged, c 1818. 
pings kyrkas ödmjuka dalläge (SvK vol 170). Men 
kyrktornen är jämte väderkvarnarnas vingkors enligt 
vårt sätt att se omistliga inslag i landborgssiluetten, 
vilket tydligt demonstreras av N I Löfgrens2 utsikt från 
Kalmarsund vid Fröbygårda färjeplats mot Vickleby 
landborg från en tid , då den senare pryddes av en lång 
rad av kvarnar (fig 7). Löfgren säger på annat ställe om 
kvarnarna i landskapsbilden (ATA, Löfgren I, s 9): 
"För hvilken orsak [ = misshushållningen med eksko-
gen) man nu för tiden i stället för skog ser en stor 
mängd med quamer i rad efter hvarandra på Landbor-
gen emellan Weckleby och Thorstunda kyrkor. Hvar 
bonde har nästan altid 2 sådane , en hvete och en Råg-
quarn , så att man vid Veckleby räknar 24 och vid 
Carlevi äfven vid pass lika många; Desse quamar ger 
dock åt sjösidan och staden, den släta landborgen ett 
förmögit och vackert utseende" (fig 7) . 
Kyrkans och socknens namn är övertaget från byar-
na Stora och Lilla Vickleby, mellan vi lka kyrkan är 
INLEDNING 13 
byggd. Namnet skrevs under medeltiden på bl a följan-
de sätt : parrochie veku/by 1/3 1346 (SD 5, nr 4041), 
apud ecclesiam veku/by 27/3 1346 (SD 5, nr 4054), (j) 
veko/by sokn 21/12 1360 (SD 6, nr 6379), Parrochia 
vicke/by ca 1502 (RA, D 12). Enligt ortnamnsforsk-
ningen innehåller namnet såsom förled ett utdött ord 
vekul, ett substantiv med betydelsen ' insänkning, sän-
ka, " svag" ', möjligen 'sankmark' (H j Lindroth 1926 a, 
s 190; 1926 b, s 12; 1945, s 75) , eller ursprungligen ett 
adjektiv med grundbetydelsen 'böjd , krokig' (I Lun-
dahl 1956, s 152 ff). Den sakliga syftningen synes dock 
ännu vara oförklarad. 
Vickleby socken omfattar fyra byar: Karlevi med 11 
gamla hemmansnummer , Stora Vickleby med 8, Lilla 
Vickleby med 4 och Stora Frö med 10 nummer. De 
tillhör Algutsrums härad , men Stora Frö räknades fram 
till 1600-talets slut till Hulterstads härad och ursprung-
ligen troligen till det på medeltiden nämnda Borbo 
härad. Inom socknen ligger Fröbygårda, en gammal 
färjestad för överfarten från södra Öland till Kalmar; 
därintill fanns en gästgivaregård till de sjöfarandes 
tjänst (fig 7) . Vid stranden nedanför Frö-byarna an-
tecknar redan Assar Roman på sin Ölandskarta av år 
1677 (Lantmäterienheten , Kalmar): "Här äär Ferges-
taden öfwer åth Callmare för dhem som boo här Sun-
nan för Stora Fröö." På Fröbygårda avhölls ofta Södra 
motets ting på 1740- och 1750-talen (H Wullt 1948, s 4), 
14 VICKLEBY KYRKA 
och här inrättades också år 1747 en ox- och hästmark­
nad som därefter ägde rum årligen i mitten av septem­
ber fram t o m 1880-talet. Under delar av 1800-talet 
har vidare Karlevi läggning och Beijershamn fungerat 
som färjplatser. 
Vickleby prästgård är belägen nedanför landborgen 
väster om kyrkan (fig 10). Dess egentliga ägor bildade 
ett eget litet åker- och ängegärde nedom gården, troli­
gen redan under medeltiden utbrutet ur Stora Vickleby 
bys gärde. Prästgården ägde dessutom en åkerhorva i 
den s k Lättetomt strax söder om Stora Vickleby går­
dar samt vidare en ängsfjäll eller -håp i vardera av de 
fyra sockenbyarnas gärden. Den i Stora Vickleby lig­
gande håpen flyttades vid enskiftet på 1810-talet och 
lades invid Prästgårdsgärdet. Håpen i Karlevi gärde 
uppodlades vid samma tid till åker; den är nu ej längre i 
kyrklig ägo. 
Då Vickleby dittills saknat prästestom, anslogs ge­
nom kungl brev den 3 januari 1684 till prästebolets 
förbättring ett kronohemman om Y2 mantal i Lilla Vick­
leby, vilket kyrkoherde Martin Segrelius3 upptagit på 
frihet och nu såsom stomhemman framgent skulle för­
bliva under prästgården; det utbröts i början av 1770­
talet ur Lilla Vickleby gärde och förenades med präst­
gårdsägorna inom samma hägnadsmur. 
Vickleby kyrka disponerar sedan gammalt över någ­
ra flacka holmar belägna ett par kilometer ute i Kal­
marsund, efter den största av dem kallade Svanshol­
marna. "Swansholmen" nämns första gången av Rhe­
zelius4 år 1634 (KB , Fe 5, s 98), och lantmätaren Am­
björn Larsson noterar år 1641 att den lyder till Vickle­
by kyrka (LMV, geom jordeboken G l, s 180). Johan 
Månsson varnar i sin Siö-Book (1644, s 51) för att man 
vid utlöpandet ur Kalmarsund inte kommer dessa låga 
gräsholmar för nära. Svansholmen införs i 1685 års vis 
prot såsom kyrkan tillhörig (VaLA, Vickleby C l, s 
24), och i 1698 års generaljordebok (KKA) förklaras 
Svansholmen vara oskattlagd och ej ligga under någon 
viss by, utan den som innehar den ger årligen till kyr­
kan ett stop vin. 
I sin latinska Ölandsdissertation av år 1703 (s 26) 
berättar N O Vallinus,5 att den största av de sex Svans­
holmarna mitt på hade liksom en kyrkogård , omgärdad 
av en mur, vilken ölänningarna menade fordom blivit 
anlagd för att förbiseglande sjömän på denna välbeläg­
na plats skulle kunna jorda sina döda; dessa holmar 
med sina rika gräsbeten nyttjades, liksom bl a Kårehol­
men utanför Löts socken, av invånarna till att göda 
ditförda nötkreatur och får. Enligt Ahlqvist (UUB , S 
86, s 198; 2:2, 1827, s 223) fanns på hans tid intet spår 
av kyrkogården. En numera igenfylld brunn kan ännu 
skönjas på Stora Svansholmen (Strömgren 1949). 
Svansholmen jämte omkringliggande små öar och 
skär såldes av Vickleby kyrka år 1854 för 500 rdr riks­
gälds till det bolag som vid denna tid anlade den långa 
stenbryggan ut till Gastholmen utanför Fröbygårda och 
där inrättade Beijershamns färjplats och gästgiveri, ett 
företag som snart, framför allt på grund av sanddriften, 
skulle visa sig vara förfelat (Th Engström 1903, s 91 ff; 
S Strömgren 1949). Kyrkan betraktas likväl fortfarande 
som ägare av fastigheten Svansholmarna 1:1. Holmar­
na är sedan 1943 på grund av sitt rika fågelliv natur­
skyddade. 
Svansholmen bör i äldre tid ha spelat en viktig roll i 
prästgårdens ekonomi. Det var sannolikt för att bereda 
dess kreatur passage från Prästgården ned till sjömar­
kerna och vidare befordran till bete på holmen som den 
s k Frästegatan mellan Stora Vickleby och Stora Frö 
byars gärden hade anlagts, vilket torde ha skett under 
medeltiden. Redan år 1631 avstod emellertid pastor 
denna gata till Stora Fröbönderna emot (åker och) äng 
invid Fröbornas kyrkväg genom Prästgårdsgärdet 
(VaLA, Vickleby C l, s 9). Enligt en senare uppgift i 
kyrkoboken (1665) skulle pastor ha förvärvat sistnämn­
da äng "för Botelssmessa Maten" (s 18) . Lantmätaren 
Samuel Frigehus meddelar i sin karta av år 1705 (LMV; 
Lantmäterienheten, Kalmar) att Frästegatan då var 
igenvuxen med hagtorn, men att den förr i tiden hade 
varit upphägnad med nu förfallna stengårdar och tjänat 
som fädrift genom inägorna ned till saltsjön. 
Fram till reformationstidens kyrkagodsreduktion 
lydde till prästen och kyrkan i Vickleby en gård och en 
utjord i Karlevi samt till kyrkan ytterligare tre utjordar 
i samma by. Till den av hertiginnorna Ingeborg6 stifta­
de prebenda S Resurrectionis i Linköpings domkyrka 
hörde under medeltiden gods i Stora Vickleby och 
Karlevi , dit skänkta av riddaren Lars Karlsson år 1346 
(SD 5, nr 4040 och 4041); de sägs i 1540-talets fogde­
handlingar tillhöra S Georgii prebenda i Kalmar och 
specificeras då som två landbor och en utjord i den 
förra och en obyggd gård i den senare byn. 
Under medeltiden ägde Kalmar nunnekloster - vars 
gods efter nedläggningen 1504 övertogs av Skänninge 
kloster - och Vadstena kloster jord i socknen. Enligt 
Vasatidens och senare räkenskaper hade till Skänninge 
kloster hört två gårdar i Karlevi samt en i vardera Stora 
Vickleby och Stora Frö byar, medan till Vadstena klos­
ter hört en gård i Stora Frö. 7 
Kyrkagården 

Kyrkogårdsmur, ingångar 
Kyrkogården har rektangulär form och har sin största 
utsträckning i norr-söder (fig 10). Detsamma var för­
hållandet 1641-1642 (tig 8) och 1754 (fig 9). På den 
sistnämnda planen är hörnen i nordväst och sydöst 
spetsigt utdragna, men en plan från 1885 (VaLA, not 
16) visar den form kyrkogården hade fått 1881. Den 
sluttar något mot sydväst och omges på tre sidor - i 
öster, söder och norr - av en låg kallmur av kalksten, 
omlagd 1881 . På norra sidan utgörs en del av inhägna­
den i stället av det f d skolhusets södra vägg, medan 
västra sidan begränsas av en terrassmur av samma ma­
terial och utförande som muren i övrigt. Väster därom 
är en brant , med gräs och träd bevuxen sluttning ned 
mot bygatan och prästgården. Före omläggningen 1881 
var kyrkogårdsmuren betydligt högre. Anders Billow8 
uppger dess höjd till ca 1,6 a1,7 m (se nedan). Den var 
alltså lika hög som träportarna (fig 19, 21 ff). 
Ingångarna , som ligger i öster, väster och nordöst , 
består av svartmålade järngrindar mellan murade stol­
par av röd kalksten. I öster är en dubbelgrind från 
1881, i nordöst en grind från senare tid samt i väster en 
dubbelgrind från 1962. Ännu en grind från 1881, nu 
förvarad i materialhuset , har suttit i väster (se uppmät­
ning 1918 av Albert Flink,9 fig 13), 1929 ersatt med två 
vitmålade trägrindar. 
På kyrkogårdsmurens utsida i söder och väster skju­
ter några avslagna stenar ut ur muren (fig 10 C). Det är 
resterna av klivstätter av samma slag som ännu finns i 
Glömminge, Långlöt och Runsten . 10 1888 insattes fot­
steg i kyrkomuren (räk) . Bredvid stättorna fanns i äldre 
tider stigluckor av trä , troligen byggda i början av 1700­
talet. 1705 gjorde nämligen kyrkväktaren Håkan Ränst 
(?) norra kyrkaporten och dess tak. Den södra stigluc­
kan (fig 19) fick en klinka år 1706, men hur gammal 
själva porten var, är obekant. 1713 anskaffades bräder 
till en ny kyrkport, möjligen den som var belägen i 
väster, längre söderut än den nuvarande , och som var 
Karlevi- och St Vicklebybornas ingång. Kyrkogårdens 
utsträckning och ingångarnas placering framgår av en 
planritning av år 1754 (tig 9). Den nordliga av de båda 
västra ingångarna låg inte mitt för tornets portal , som 
nu , utan längre söderut. 
Kyrkogårdsmuren omlades 1764, enligt en nu för­
svunnen inskrift i sakristian (se denna) , varvid även 
portarna förnyades (de är avbildade i fig 21-23). I den 
södra ingången insattes hänglås 1789 för att utestänga 
"Swin kreaturen". Denna ingång användes av Lilla 
Vickleby åbor, senare också av dem som bodde i Stora 
Frö. Den norra stigluckan (fig 22) kallades bl a 1834 
för vapenhus eller huv. Den var försedd med klädhäng­
are och ansågs oumbärlig för norra delen av socknens 
medlemmar "att derstädes vintertiden förvara sina 
plagg ..." (st prot). Därför åtog sig landsfiskal 
Olsbon (not 42) 1834 halva kostnaden för "hufvens" 
grundliga reparation . Porten användes av byborna i 
Karlevi och Stora Vickleby. 
1797 var alla kyrkogårdsportar bristfälliga, i synner­
het den västra (fig 21-23) . Den var "af Stormvädret i 
Fig 8. Kyrkan och kyrkogården år 1641- 1642. Detalj av kar­
ta , uppmätt av Ambjörn Larsson. LMV. - Bilden av kyrkan 
är endast ett karttecken , medan kyrkogårdens utsträckning 
återger verkligheten. 
Church and churchyard in 1641 - 1642. Dewil of a map. Th e 
picture of the church is on/y a cartographic symbol, while the 
area of the churchyard is shown correctly. 
16 VICKLEBY KYRKA 
förledne wåras, aldeles förstörd" (st prot). Kyrkoher­
den (C Lambrecht11 ) ansåg, att den var belägen på en 
olämplig plats " i anseende til den swåra, sandiga och 
obanade wägen til honom" . Den hade hittills utnyttjats 
av Karlevi- och Stora Vicklebyborna. Man beslöt dock 
att åtminstone behålla "en liten lucka, där deras gamla 
port stått . . . om de icke funno det för kyrkogården 
van prydligt". Likaså beslöt man vid samma tillfälle att 
uppbryta sten och uppsätta i parmar12 i beredskap till 
midsommaren 1798. Sistnämnda år hade dock ing-
Fig 9. "Charta öfwer 
Wikleby kyrkogård . . . 
1754" , osignerad, troli­
gen utförd av lantmäta­
ren Henrik Reinius. Va­
LA. Se även fig 20. 
Map of Vickleby chur­
chyard, 1754. See a/so fig 
20. 
c \1\IJ:-,J 
~.l ':~f::f.~ .l ..~,, \ ilf.•·,; 

·::~·.• ::;~· . ,''!,.'~ /1-'f ... .r- ~ ,,.,.,,.k., 

''" }11/o/o'f.t/,lot 0\ .) ...,_,., ...~~~. "'-',...o~,:.. 
_, '""' ,...,.~...( ... H.., .. 
t.4.o ,.. • ~· .l f,., 
lo' l. ::.:..~..t :. ~·f '· ' l' r 
enting gjorts åt saken. Det hela uppsköts till att börja 
med ett år. 1823 hade ännu inga portar murats. Då 
beslöt man att reparera kyrkaporten med nya stolpar 
eller att bygga om den . 
Den 12/4 1834 bestämdes att den sydvästra porten , 
som den västra också kallades , skulle tagas bort utan 
att ersättas, emedan den var överflödig. Senare samma 
år , vid justeringen av protokollet , togs frågan åter upp, 
varvid man beslöt att porten skulle bibehållas på fabri­
kör S jöströms bekostnad, på villkor, att den gjordes lik 
17 KYRKOGÅRDEN 
Fig 10. Situationsplan. KYRKAN H WAHLGRENs GRAV 
GRINOAR J HULTNERS GRAV Uppm, skala 1:2000, G Wi­ KLIVSTÄTTOR K MALMSTENS GRAV 
BISÄTTNINGSKAPELL l PERCYS GRAV 
ren 1980. GRAVSTEN 1600-TALET M PRASTGÅRDEN 
General plan, sca/e l :2000. 
A . Church. B. Gales. C. Sti­
les. D. Mortuary chapel with 
storage rooms. E. Grave sto­
ne, 17th century . F. Lam­
brecht grave. G. Gullbrands­
son grave. H. Wahlgren gra­
ve. J. Hultner grave. K. 
Malmsten grave. L. Percy 
grave. M. Vicarage. N. For­
mer/y school. 
LAMBRECHTs GRAV N FD SKOLA 
GULLBRANDSSONS GRAV 
G 
o so 
den norra. 
Beslutet verkställdes inte, ty 1853 bestämde man 
åter, att västra luckan på kyrkogårdsmuren skulle bort­
tagas och ersättas med en liten port. Bland Billows 
anteckningar finns en överkorsad blyertsskiss (kopia av 
en tavla?) som visar en trälucka under sadeltak, årtalet 
1877 samt upplysningen om att muren var l ,60 -l,70 
m hög. 
Det dröjde länge , troligen ända till 1850-talet, innan 
två murade stigluckor äntligen ersatte de båda träpor­
tarna i norr och söder. Enligt Billow var det vitputsade , 
välvda portar under tegeltak. Den södra kallades " kör­
port" och hade en 4 alnar bred öppning med två vitmå­
lade dörrar, klädda med fiskbenspaneL Vid denna port 
stod man och "sjöng in lik". I porten mitt emot på 
norra sidan fanns det klädhängare, precis som i dess 
föregångare . 
När kyrkogårdsmuren lades om 1881, som redan är 
omtalat, ersattes portarna med järngrindar. Den västra 
placerades mitt för kyrkans västportal, medan de i norr 
och söder slopades, enligt en karta upprättad år 1885 
(VaLA, not 16). 
13 Kyrkoherde Åberg föreslog 1819, att man skulle 
"med fint grus utmärka en väg af 6 alnars bredd ifrån 
wästra kyrkodörren på södra sidan till södra kyrkopor­
ten, samt en lika grusad wäg långs utmed kyrkan på 
södra sidan" (st prot) , men detta fann församiigen vara 
onödigt och förslaget avslogs , "vägarna kunde vara 
gröna" . Sedermera grusades dock kyrkogårdens gång­
ar och 1978 belades gångarna med cementerade kalk­
stensflisor. 
Fattigbössa 
1816 köptes en ekstock till fattigbössan (räk) . Den 
" förfärdigades" av klockare Sandström. Ej bevarad. 
Träd på kyrkogården 
Stora lövträd är planterade runt kyrkogårdsmuren 
samt på kyrkogårdens västra del. Gravkvarteren av­
gränsas av cypresshäckar. - Ah! q vist berättar, att "på 
Kyrkogården är rundt omkring planterad en trädlinia 
genom S. M. Adjunctens Olof Duses14 försorg år 1769, 
Fig 11. Materialhus (fig 10 D) , troligen det som byggdes på 
1760-talet , senare delvis omgjort till bårhus. Från sydväst. 
Foto R Hintze 1981. 
Storehouse (fig JO D), probably the one built in the 1760's, later 
part of il was allered inta a mortuary chapel. From SW. 
18 VICKLEBY KYRKA 
som gifver om sommaren skugga och åt stället ett vac­
kert utseende" (Sam! III, p 198). 1832 planterades på 
nytt, bl a den alle av askar, som går ned till bygatan, 
vid vars andra sida prästgården ligger. 
Belysning 
Lyktor på trästolpar, en i väster och en i öster, sattes 
upp 1955. 
Fig 12. Kyrkan och ett 
stycke av kyrkogården 
från sydöst. Foto R Hint­
ze 1980. - I förgrunden 
längst t v kyrkoherde 
Christoffer Lambrechts 
(t 1810) gravvalv och t h 
därom häradsskrivare G 
Gullbrandssons (t 1834) 
gravvård. 
The church and a part of 
the churchyard from SE. 
In the foreground, to the 
far left, the tomb of a vi­
ear, d 1810, and of a di­
strict clerk, d 1834. 
Bodar, bisättningskapell 
På andra sidan av väg 136 ligger en byggnad av kalk­
sten under tegeltak (fig 10 D , 11). Den började uppfö­
ras 1766 och kallades då "redskapshus". Ytterväggarna 
var ursprungligen rappade, men står nu med bart mur­
verk. Yttertaket är täckt med enkupigt tegel, delvis 
övertaget från kyrkan. Flera pannor är stämplade WNS 
(Värnanäs), andra KLA. Dörrarna och vindskidorna är 
19 KYRKOGÅRDEN 
Fig 13. Grind av smidesjärn från 1881. Uppm, skala 1:20, A 
Flink 1918. -Grinden satt intill1929 i väster , men förvaras nu 
i materialboden . 
Gate, wrought iron, 1881, no longer in use. 
tjärade. Byggnadens södra del inreddes 1957 till bisätt­
ningskapell , medan den norra är redskapsbod. Kapel­
lets golv är belagt med sågade kalkstensplattor samt två 
gravstenar, som tidigare legat ute på kyrkogården (se 
nedan samt fig 14). Innerväggarna är slätputsade och 
vitkalkade. Innertaket, av träfiberplattor, är också vit­
kalkat , liksom det murade, putsade altaret som har en 
skiva av röd , polerad kalksten. Bodens golv är täckt 
med råbrutna flisor. 
I kyrkogårdens nordvästra hörn låg ett "material­
hus" eller " trosshus" av sten av okänd ålder. 1839 
tillbyggdes det med en " bårebod" eller likvagnsbod. 
Byggnaden, som hade pulpettak, är avbildad i fig 
21-33. Ej bevarad. - Benämningen trosshus har un­
der 1900-talet gällt den 1766 uppförda boden. 
Gravstenar på kyrkogården 
Det är påfallande ont om gamla gravstenar på kyrko­
gården i Vickleby. Det beror, åtminstone delvis, på ett 
enhälligt beslut 1818 "att från kyrkogården borttaga 
allesammans grafstenarne och planera kyrkogården 
jämn" senast före början av maj månad följande år 
samt att hädanefter begrava "för hvarf" , med början 
på kyrkogårdens östra sida (st prot). En enda gravsten 
skulle dock bibehållas, " för att sätta den så kallade 
l 
•. ~l 
Fig 14. Gravhäll av röd kalksten, inlagd i bårhusets golv. 1600­
eller 1700-talet. Uppm, skala 1:20, A Flink 1918. 
Slab, red limestone, 17th or 18th century, now in the mortuary 
chapel floor. Scale drawing. 
straffstocken [se nedan] på". Stenen befanns tillhöra 
"Jordägarne på N° I i Stora Frö" och skulle betalas 
med 2 rdr riksgälds mynt. Enligt Inv 1830 fanns endast 
" några Grafvårdar af mindre värde , sakna all inscrip­
tion". Kyrkogårdens norra sida synes inte ha använts 
för begravningar från medeltidens slut och till omkring 
1870. Kyrkogårdsplanen från år 1885 upptar gravplat­
ser även på norra sidan. 
Följande gravstenar finns eller har funnits på kyrko­
gården: 
l. En trapetsformad häll av grå kalksten vid södra 
långhusportalen, beskriven av Anders Billow (not 8) 
1918. Längd 186,5 cm , övre bredd 85 cm, nedre bredd 
70 cm. Tidig medeltid . Enligt kyrkvaktaren G Lindh 
ligger den dold under nuvarande flisläggning (sedan 
1978). - 2. Av grå kalksten . Stora ristade ringar i 
hörnen, mellan dem ett likaledes ristat inskriftsband 
utan inskrift. Upptill på stenen, innanför bandet , med 
antikvaversaler: "J (eller W) A (?)S/SLD." 1600-talet? 
Mått: 197 x 132 x 10 cm. I kyrkogårdens sydvästra 
20 VJCKLEBY KYRKA 
Fig 16. Gravvård av trä över professor Carl Malmsten, t 1972, 
skulpterad och målad av Björn Ramel. Foto R Hintze 1981. 
Memorial wooden cross to Carl Malms ten, d 1972, interior and 
furniture designer, and faunder of the Cape/lagården, a school 
for artistic creation in Vickleby. The cross is earved and painted 
by Björn Ramel. 
hörn (fig 10 E). Enligt A Flinks kyrkogårdsplan 1918 
(SvK arkiv) låg stenen utanför västportalen. Håkans­
son nr 916. - 3. Av röd kalksten (fig 14), ristad med 
fyrpass i hörnen och mellan dem, utmed stenens kan­
ter, smala inskriftsband utan text. Innanför dem, upp-
Fig 15. Gravhäll av grå kalksten, 1631. 
Ligger i verandagolvet i ett hus vid by­
gatan nordväst om kyrkan. Foto R 
Hintze 1980. 
Grey limestone s/ab, 1631. Now in the 
veranda floar of a house on the village 
street, NW of the church. 
till: IHS. Därunder ett stort hjärta , som nedtill avslutas 
med ett litet kors. Inom hjärtat initialerna " IGS/BID" . 
Alla bokstäver är antikvaversaler. 1600- eller 1700­
talet. Mått 178 x 110 x 10 cm. I bårhusets golv. 1918 
låg stenen vid prästgårdens trappa, medan den vid G 
Håkanssons besök 1937 låg öster om kyrkan. Håkans­
son nr 917. - 4. Av röd kalksten med inskriften " IHS/ 
AAS, O(S?)LD" (antikvaversaler). 142 x 81,5 cm. I 
bårhusets golv. Ej publicerad av Håkansson, som dock 
har den förtecknad i sin Journal , del l , under nr 6031. 
- 5. Över kyrkoherden C Lambrecht (not 11) , en 
murad, tunnvälvd grav, synlig som en låg kulle i kyrko­
gårdens sydöstra del (fig 10 F, 12). På en inskriftsplatta 
av grå kalksten med antikvaversaler: CHRISTOPHER 
LAMBRECHT l *1732 t 1810 l KYRKOHERDE I VJCKLEBY l 
1790-1810 l VICKLEBY KYRKORÅD l LADE HÄLLEN ÅR 1943. 
- 6. Över G Gullbrandsson15, en rest sten av röd 
kalksten med krön format som en trubbig gavel och 
vilande på en låg, kallmurad sockel (fig 12). På stenens 
framsida: HÄRADSSKRIVAREN l G GULLBRANDSSON l 50 
ÅR l SÖRJD AF MAKA OCH 4 SÖNER. Höjd 195 cm. Stenen 
står strax norr om nr 5 (tig 10 G). - 7. Rest sten av grå 
kalksten med krön format som en trubbig gavel, överst 
ett nedsänkt , latinskt kors, över sJÖKAPTEN 1 o . G . 1 
WAHLGREN 16 F. D . 2219 1825. D. D. 2318 1908 l FRU l KAROLIN A 
l WAHLGREN l F. D . 14110 1834. D. D . 415 1874 l FAMIUEGRAF. 
Höjd 125 cm. I kyrkogårdens nordöstra hörn (fig 10 
H). - 8. Rest sten av grå kalksten med konturerad 
överdel över e o prästmannen Carl Johan Hultner17 , 
*1819, t1872, och hans hustru Gustafva Marmolin , 
*1828, t1865. Höjd 113 cm. På kyrkogårdens västra del 
(fig 10 J) . - 9. skulpterad gravvård av ek (fig 16) över 
Carl Malmsten18 , t1972. På baksidan formgivaren 
Björn Ramels signatur samt årtalet 1974. Höjd 128 cm. 
På kyrkogårdens västra del (fig 10 K) . - 10. Liggande 
häll av röd kalksten över Arthur C:son Percy19 , t1976, 
och hans hustru Kerstin , t1972. Mått: 162 x 97 cm. På 
kyrkogårdens sydöstra del (fig 10 L). - 11. Av grå 
kalksten (fig 15), i verandagolvet till ett hus vid byga­
21 KYRKOBYGGNADEN 
tan (Stora Vickleby 7:16) , söder om Åkes affär. Brett 
inskriftsband utmed kanterna med text av stora antik­
vaversaler: MAXIMA NOSCE M020/RI VIT !E EST SAPIENTIA 
() VIVIT QVI l MORITYR SI VIS2 1 VIVERE DISCE MORI ME­
MENTO MORI ( = Vet , att den största visdomen i livet är 
att dö! Den lever, som dör. Om du vill leva, lär dig att 
dö!). Liknande inskrifter finns eller har funnits på 
gravstenar i Hulterstad, Mörbylånga och Stenåsa (Hå­
kansson nr 226, 625 och 860). I mittfältet: o I o H o S 
o l OIS l SBD l S (?)D, ett timglasformat bomärke (fig 
56 b) samt nederst årtalet 1631. Bomärket tillhörde 
även på 1700-talet en gård i Stora Vickleby (K I : l, s 
11 , 15, 53, 56 m fl) . Vid gravdelning brukade gårdsä­
garna taga hem sina överflödiga gravstenar. Jfr Öl II:5 , 
Runsten, s 23 f. Mått: 206 x 110 cm. 
Fig 17. Kyrkan från söder år 1 63~. 

Teckning av J H Rhezelius (förstoring). 

KB . 
The Church from S, drawing 1634. 
Gravstenar inne kyrkan beskrivs nedan under 
Gravminnen. 
Solur 
En ny tirosten köptes 1704 (räk). Den är bl a upptagen 
i Inv 1830 ("en vanlig Timsten"), men var söndersla­
gen 1848 (inv). 
straffredskap 
En "plikteståck" omtalas första gången 1714 (inv). 
1766-1767 köptes en ny "straffståck" (räk) . Den pla­
cerades 1818 på en gravsten (se ovan), 1848 förvarades 
den i materialhuset (inv), men är sedan dess försvun­
nen. - Beträffande pliktpallar inne i kyrkan , se nedan, 
Möbler m m. 
•l 
Kyrkobyggnaden 
Plan 
Vickleby kyrka ligger på landborgens krön och är väl 
synlig från alla håll . Abraham Ahlqvist ansåg "denna 
lilla kyrka bland en af de vackrare på Landet" (Sam! 
III , sign S 86, p 198). De stora, rundbågiga och regel­
bundna fönstren och den fyrkantiga lanterninen förle­
der besökaren att tro , att det rör sig om en 1800­
talskyrka (fig 12, 27 a). I själva verket har den kommit 
till i flera etapper med början redan på 1100-talet. 
Kyrkan består av ett medeltida långhus, ett öster där­
om beläget, rakslutet kor, något längre än långhuset, 
22 VICKLEBY KYRKA 
Fig 18. Kyrkan från sydväst år 1673. Skala l :288. Teckning av P TörnewalL KB. -
Tornet är felaktigt tecknat smalare än långhuset och västportalen är överhoppad. 
The church from SW, 1673. Scale 1:288. The drawing is incorrect: the tower has in 
fact the same width as the nave and has a doorway to the west. 
men med samma bredd, uppfört 1778, ett medeltida 
torn med lanternin från 1818 i väster, helt vilande på 
egen grund och lika brett som långhuset och koret , 
samt i norr en sakristia från 1759, placerad omedelbart 
öster om långhusets nordöstra hörn (fig 27 b). Under 
sakristian är i sen tid inrymd en värmekammare och i 
en tillbyggnad vid sakristians västra sida finns ett vind-
fång, en toalett samt en trappa ned till värmekamma-
ren (fig 28 b). 
Material, exteriör 
Murarna består av skalmurar av kalksten på vanligt 
sätt. Ingenstädes har egentliga socklar iakttagits, men 
vid en omputsning 1978 utsparades murens nederdel 
som en sockel. De olika byggnadsdelarnas murbehand-
ling behandlas närmare nedan i respektive avsnitt. Mu-
rarna är spritputsade och vitkalkade , senast 1978. -
Lanterninens väggar är ljust gråbeige med luckor, som 
är mörkbruna på utsidan och klarröda på insidan. 
Ingångar, fönster 
Två ingångar leder nu in i kyrkan, en på långhusets 
södra sida (fig 12, 32), den andra i tornet (fig 31 b, 46). 
sakristian har också en dörröppning, medan korets (fig 
PRESENTATION AV KYRKOBYGGNADEN 23 
Fig 19. Kyrkan och kyrkogården från sydväst och nordöst 1752. Teckning med 
blyerts och bläck av P Frigelius. KSB. - I teckningen av sydfasaden har Frigelius 
korrigerat sig själv, när han har ritat ren den med bläck. 
The church and churchyard from SW and NE in 1752. Pencif and ink drawing. On 
the drawing of the S front, Frigelius has corrected himself, when making a fair copy in 
ink. 
,, 

' 
32, 44) är igensatt. Alla ytterdörrar är mörkbruna. södra endast delar av östra sidans omfattning (fig 42), 
Långhusets ursprungliga portaler är synliga , av den medan nordportalens yttersmyg och dörr frilades 
24 VICKLEBY KYRKA 
Fig 20. Plan av kyrkan 
1754. Detalj av fig 9. 
Plan of church, 1754, 
detail of fig 9. 
' · 
Fig 21. Prästgården och kyrkan från sydväst före tornets ombyggnad 1818. Teckning 
av N I Löfgren (stark förstoring) 1816 (?). Åhst!and-Löfgren . ATA. - Vid kyrko­
gårdens nordvästra hörn en byggnad under pulpettak, troligen den materialbod (fig 
22) , som byggdes om 1839, men som inte längre är bevarad. En stiglucka i västra 
kyrkogårdsmuren , nära sydvästra hörnet , befann sig sannolikt på samma plats , där 
nu rester av en klivstätta av utskjutande hällar är belägen (fig 10 C). 
Vicarage and church from SW before the tower was rebuilt in 1818. Grate/y enlarged 
drawing, 1816 (?). -At the NW earner ofthe churchyard was a storage house under a 
leanto roof (fig 11), rebuilt in 1839, but not preserved today. A /ichgate in the W 
churchyard wall, near the SW com e r, was probably situated at the same place as today 
are the fragments of a stile (fig JO C). 
1918 (fig 31 a, 43). Samtliga ingångar beskrivs i detalj målade i samma grå färg som taklister , vindskivor och 
nedan i respe ktive avsnitt. en liten trä lucka i sakristians gavelröste. sakristians 
Kyrkan och sakristian upplyses av stora , rundbågiga, fönster är på utsidan förstärkta med stormjärn. 
blyinfattade fönster i träbågar, enhetligt formade och Tornets våningar och murtrappor upplyses av många 
placerade i samma nivå. I östgavelns röste sitter ett litet små, oregelbundet placerade gluggar (fig 27 a) samt i 
rundfönster med träspröjsar. Alla karmar och bågar är de båda översta våningarna , den ursprungliga klockvå­
25 
Fig 22. Kyrkan och kyrkogården 
från nordöst. Teckning av N I Löf­
gren 1816, före tornets ombyggnad 
1818 (stark förstoring) . UUB. 
Church and churchyard from NE, 
before the tower was rebuilt in 1818. 
Greately enlarged drawing 1816. 
ningen K och skyttevåningen L (fig 27 c, 29), av större 
öppningar, som varit igenmurade mellan 1818 och till 
början av 1960-talet, då de åter öppnades och fick 
brunmålade träluckor. Endast i skyttevåningens östli­
ga, smala gluggar är fönsterbågar med glas insatta. 
Öppningarna beskrivs närmare nedan i respektive 
avsnitt. 
Yttertak, takstolar och vindar 
Långhuset, koret och sakristian är täckta med enkupigt 
tegel , förnyat flera gånger, medan tornet och lanterni­
nen är täckta med kopparplåt (sedan 1958). Gammalt 
tegel från långhustaket, bl a stämplat WNS ( = Värna­
näs), ligger numera på bårhusets tak (se ovan). - De 
profilerade taklisterna är överallt av trä . sakristians 
skorsten är murad av grå cementsten. Hängrännorna 
har samma ljusgrå färg som taklister etc, medan stup­
rännorna är vita som ytterväggarna. 
Takstolarna är av furu över koret , av gammalt ekvir­
ke och furu över långhuset. Långhusets takstolar, som 
står tätare än korets (fig 27 c) , består av huvudsträvor, 
hanband och tassar, medan korets takstolar har binda­
re i stället för tassar. I långhuset ersätts bindarbjälkar­
na av fyra jämnt fördelade bockar (från 1938), som 
håller samman takkonstruktionen i sidled. Samtliga 
takstolar vilar direkt på murkrönen. Korets hanband 
sitter lägre än långhusets (fig 27 c), vars östligaste 
takstol saknar hanband. Dess väster därom belägna 
takstol binds samman med korets västligaste takstol 
med en långrem. Ä ven i långhusets takstol nr 6 saknas 
hanbandet. I långhusets takstolar ingår i stor utsträck­
ning gammalt, bilat ekvirke från äldre takstolar, åter­
använt dels i några högben , dels avkortade i tassar. Det 
gamla virket har dels kraftiga dimensioner, 28 x 12 cm, 
dels klenare mått , ca 11 x 11 cm . - Det övriga virket 
är av furu , huvudsakligen bilat , endast enstaka delar av 
PRESENTATION AV KYRKOBYGGNADEN 
modernt, sågat virke. Korvindens högben och hanband 
är sammanhuggna med laxhak, medan motsvarande 
delar i långhusets takstolar endast är inbladade halvt i 
halvt. De ursprungliga takstolarna är överallt samman­
fogade med stora, runda dymlingar, medan de yngsta 
delarna hålls samman med järnbultar. 
Mellan långhusets takstolar ligger , löst utspridda, 
några långa ekvirken med mycket väderbiten yta. Två, 
den ena med dimensionerna ca 10 x 10 cm, den andra 
ca 28 x 16 cm , har urtag för snedsträvor och har alltså 
ingått i en äldre takstol. De saknar på undersidan spi­
kar eller märken efter sådana , vilket visar, att den 
takstol, i vilken ifrågavarande virke har ingått, har stått 
öppen utan panel. Den förstnämnda har i urtagen 
också kvar handsmidda spikar med stora skallar, som 
en gång har fixerat snedsträvorna. 
Korets takpanel är spikad mot undersidan av bin­
darbjälkarna, medan långhusets är spikad mot långa , 
på tvären lagda ekvirken, som är placerade mellan 
takstolarna. Dessa virken har stundom omotiverade 
urtag, som visar att de tidigare använts på annat sätt (se 
nedan kap Byggnadshistoria, period III). Panelen är 
isolerad genom ett tjockt lager sågspån. (Även i tornet 
finns några mycket gamla virken bevarade , se nedan , 
fig 34 ff). 
Yttertaket består av läkt , spikade på huvudsträvor­
na; på läkten spån och däröver tegelpannor. 
sakristians takstol beskrivs nedan (se sakristian) . 
Interiör 
Kyrkorummets innerväggar är slätputsade och vitkal­
kade och fönstrens innerbågar är gråmålade i vita kar­
mar. Golven är överallt av trä , utom i vapenhuset , vars 
golv består av kalkstensflisor och enstaka gravstenar. 
Korgolvet ligger två steg över långhusets och ett steg 
över sakristians, medan långhusgolvet i sin tur ligger 
26 VICKLEBY KYRKA 
Fig 23 . Prästgården, nybyggd 1818, och kyrkan från syd-
väst efter tornets ombyggnad 1818. I övrigt ungefär som i 
fig 21. Teckning av N I Löfgren 1821 (?) . ATA. 
Vicarage, built 1818, and church from SW after the recon-
struction of the tower 1818. Otherwise like fig 21. Drawing 
1821 (?). 
1"'7!';'' l i j\ ii i)~ 
l 
a ' 
Fig 24. Kyrkan från söder och norr samt plan 1818. Teck-
ning av N I Löfgren. ATA. 
Exterior fromSand N with plan. 1818. 
r i 
1,0 
i 
"!J/} 
;' i ],., 
?f;{Jic~. ~~ 
117 l t. 
27 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 25. Interiör mot öster. På väns­
ter sida i förgrunden skymtar en 
väggarkad. Den tvärstreckade mur­
ytan t h om bågen markerar den 
bortbrutna triumfmuren. T h om 
predikstolen hänger den s k Vick!e­
bytavlan (fig 111). Teckning av N I 
Löfgren 1818. A TA. 
Interior looking E. In the foreground 
to the leJt can be seen a wall arch. 
The cross-striped wall surface to the 
right of the arch indicates the vanish­
ed rood wall. To the right of the 
pulpit hangs the " Vickleby painting" 
(fig 111). Drawing 1818. 
två steg över vapenhusets golv. - Vid biskop Enanders 22 
visitation 25/2 1654 stadgades bl a: "Om halm lägges i 
kyrkian Juhleafton skall han uthtagas fastelags Sön­
dag" (vis prot 1654; jfr Herdam 4, s 380, not 1). 
Byggnadsbeskrivning 
Långhuset 
Långhuset har långsträckt plan ( fig 27 b) , längden är på 
södra sidan 12,3 m, medan den norra långsidan , räknat 
till det på sakristians vind befintliga hörnet , är något 
längre, ca 12,8 m. Bredden är 8,4 m och höjden till 
takfoten numera 5,3 m (under medeltiden var den ca 1/2 
m högre ; markytan har höjts sedan dess). Västgaveln 
är helt bevarad och visar, att sträckmurarnas krön är 
det ursprungliga. Takvinkeln vid nocken är något spet­
sigare än en rät vinkel, ca 86° (fig 28 a). 
Den västra gavelns utsida, synlig inifrån tornvinden, 
har till största delen fått behålla en tunn , gulaktig, slät 
och vitkalkad puts, som visar hur långhusets exteriör 
såg ut, när tornet byggdes till vid västgaveln (fig 57). På 
långhusets nordöstra ytterhörn är också puts bevarad, 
troligen yngre. Murverket under putsen består av gans­
ka tunna och långa stenar av tuktad eller vald kalksten . 
Murverket på södra sidan, ovanför den medeltida por­
talen, beskrevs av William Anderson23 1932 som 
"småskiftigt murverk av 6-7 cm höjd med puts i fogar­
na", vilket troligen också skall tolkas i samma riktning. 
~ 
l 
Innertaket i långhus och kor består av en blågrön 
panel av granbräder, på alla sidor buren av en profile­
rad trälist av furu , marmorerad i blågrönt och grått. 
Mitt i västgaveln är ett fyrsidigt fönster , vars dageröpp­
ning nu har måtten 108 x 40 cm (fig 28 a) . Närmast 
murens ytterliv har den ett smalt anslag för en lucka 
eller dörr, men däremot inga spår av gångjärnshakar 
eller andra stängningsanordningar. Dageröppningens 
nederkant har suttit högre upp. En utskjutande sten på 
norra sidan samt en vågrät avgränsning av putsen på 
södra sidan i samma nivå visar nämligen, att dageröpp­
ningen har förlängts nedåt ca 35 cm. Dess ursprungliga 
höjd har alltså varit 73 cm. Innersmygen är ganska 
rymlig och har en vågrät botten , som ursprungligen 
också har legat högre upp. 
Gavelröstets putsrester på insidan visar, att det har 
varit synligt nedifrån kyrkorummet. Bevarade delar av 
äldre takstolar visar också, att takstolen tidigare stått 
öppen (se nedan , kap Byggnadshistoria, period III). 
Mitt i långhusets sydfasad öppnar sig en raktäckt portal 
från 1832 med en omfattning av i puts utförd , vitkalkad 
rustik (fig 32). Dörrarna är klädda med vågräta panel­
bräder , vars nedre kanter är profilerade. Dörrvredet 
har S-svängd form. Under detta en lansettformad nye­
28 VICKLEBY KYRKA 
kelskylt av förtent jä rn , på vilken årtalet 1832 är inpun­
sat samt över denna ett hjärtformat beslag, krönt av e tt 
kors (fig 45). 
Ca l m väster om denna ingång är utsparat ett frag­
ment av en portalomfattning (fig 42) av Kalmarsunds­
sandsten,24 samma slags sten som även ingår i nordpor­
talen (fig 43) , i vissa detaljer i tornet samt i dopfunten 
(fig 85 ff). Portalen, vars utseende antytts i alla ä ldre 
avbildningar av kyrkan (fig 17 - 19) , undersöktes 1932 
på SvK uppdrag av William Anderson, som mätte upp 
och beskrev bevarade de lar (fig 39). Portalen satt i ett 
språng om 13 cm innanför murlivet. Ytte rsmygen var 
245 cm bred och djupet från murens ytterliv till dörr­
posten var 59 cm. Omfattningen innanför det grunda 
språnget bestod av två djupare språng, upptill avsluta­
de med ett profilerat kapitäl , medan baserna var o lika. 
Det yttre paret hade en rik profil av vulster, tunna 
pla tte r och en hålkäl, medan det inre paret , att döma 
av det bevarade högra , endast utgjordes av en skrå-
Fig 26. Tornet och ett stycke av 
långhuset från sydöst. Foto A Ro­
land 1913. 
The tower and a part of the nave 
from SE. Photo 1913. 
kant. Över kapitälen utgick en rundbågig omfattning, 
också i två språng, varav den yttre bågstenens kant 
markerades av en djup rits. William Anderson träffade 
också på ett löst stycke av portalens omfattningsbåge i 
en trädgård nära kyrkan , men den har inte kunnat 
återfinnas. På insidan av långhusmuren syntes 1952 
spår av innersmygens östra sida med början till en 
rundbågig avtäckning. Portalen förstördes så sent som 
1832, då den ersattes med den nyss beskrivna portalen 
längre österut, samtidigt som ett stort , rundbågigt föns­
ter gjordes på den gamla portalens plats. Sedan Willi­
am Anderson gjort sin undersökning, murades portal­
smygen igen, utom den del av omfattningen , som fort­
fa rande är synlig (fig 42) , varefte r ritser gjordes i put­
sen, som visar porta lens läge. 
Ungefär mitt emot den g3mla sydportalen synes på 
norra sidan ytte rsmygen till en smal, rundbågig portal 
med rakt avslutat tympanon (fig 31 a, 43). Omfattning­
ens rundbåge av formskurna kilstenar samt tympanon­
stenen är av sandsten, resten av kalksten , som seder­
mera blivit slätputsad och vitkalkad. Innanför omfatt­
ningen, som samtidigt tjänar som dörranslag, sitter en 
dörr av tjärad ek, sammansatt av två plankor och ge­
nom ett infällt kryss indelad i fyra fält. Den inre, igen­
murade smygen syntes tydligt genom putsen 1952. Den 
var något mer än 108 cm bred (västra smygsidan för­
stördes, när långhusets västligaste fönster på norra si­
dan togs upp på 1700-talet) och höjden var 225 cm. 
Portalens innersmyg murades igen 1708 (räk), men 
dess yttersmyg, som ännu var synlig 1752 (fig 19), 
murades igen senare (1832?). Den togs fram 1918 un­
der ledning av Anders Billow (not 8) på SvK bekost­
nad. Dörrens nederdel, som vid framtagandet var ska­
dad av röta, kompletterades samtidigt. 
Långhusets västgavel upptages i bottenvåningen till 
hela sin inre bredd av en hög rundbåge invid en något 
lägre båge, som tagits upp i tornets östra mur (fig 27 b). 
Bågen väster om den senare utgör östra delen av tunn­
valvet i tornets bottenvåning. 
Långhuset har sex fönster, tre på vardera långsidan. 
Alla utom det låga, som sitter över sydingången och 
som togs upp 1833, är lika stora. - Rhezelius (not 4) 
och Törnewall25 ritar två små rundbågiga fönster på 
södra sidan (tig 17, 18), vilka på Frigelius'26 tid har 
förstorats (fig 19). Denne tecknare har också ritat ett 
litet rundbågigt fönster på norra sidan. 
Innertakets panel (tig 68-71) från 1782-1783 ( räk) 
ersatte en äldre panel. Ännu tidigare var långhuset 
välvt. Löfgren (fig 24 f) visar väggpilastrar utmed lång­
sidorna och sådana skymtade också 1918 och 1952. De 
var förenade med rundbågar. A v dessa spår kan man 
möjligen rekonstruera tre avlastningsbågar, som bar 
upp ett längsgående tunnvalv, ett valvsystem som en­
ligt Löfgrens detaljrika teckningar av Norra Möckleby 
kyrka har förekommit även därY Enligt planritningen 
i fig 20 skulle pilastrarna inte ha varit placerade mitt för 
varandra. Detta är dock ett fel av ritaren , Löfgren (fig 
24) visar det rätta förhållandet. 
Två skulpterade takrosetter (fig 72; en tredje i korta­
ket) är formade som runda plattor, omgivna av en vulst 
och en vågig kant. Innanför ramen en rosett av akan­
tusblad , ordnade radiellt omkring ett runt hål för ljus­
kronornas kedjor. - Före det förmodade tunnvalvet 
torde långhuset ha stått med öppen takstol , se ovan. 
Långhusets äldsta kända takbetäckning var av tegel, 
antydd på Rhezelius' teckning (fig 17) , men ursprungli­
gen torde den ha bestått av tjärad spån på vanligt sätt . 
I ingången mellan vapenhuset och långhuset sitter 
dubbeldörrar från 1833, målade blågrå mot kyrkan , 
gröna mot vapenhuset (se Västtornet). Inåt långhuset 
BYGGNADSBESKRIVNING 29 
ett vindfång med släta, ljusgrå svängdörrar (från 1938). 
- Ä ven innanför sydportalen är ett gråmålat vindfång 
(från 1904). Detta kröns av en trubbig gavel. 
Äldre långhus 
Invid den medeltida sydportalens östra sida syntes en­
ligt Rhezelius (fig 17) och Löfgren (tig 24) en lodrät 
stötfog, som också dokumenterades av William Ander­
son 1932 (fig 38). Den nådde ända upp till takfoten. 
William Anderson iakttog också hörnstenar i sydväst 
(vid skarven), hällar, 17,5-22,5 cm höga med utstruk­
na fogar. 1980 misslyckades ett försök att dammsuga 
murkrönet över skarven inifrån långhusvinden. En 
takstol låg nämligen över den punkt, där skarven be­
räknades befinna sig och dessutom var cementbruk 
struket som tätning mellan takstolarna. Ingen motsva­
rande stötfog har iakttagits på norra sidan. Den öster 
om stötfogen belägna muren på södra sidan får därför 
tolkas som rester av ett ännu äldre, smalare långhus 
(kap Byggnadshistoria, period II , fig 116 A). 
Det nuvarande koret 
Koret är obetydligt kortare än långhuset ( fig 27 b), 
men har i övrigt samma höjd, bredd och murtjocklek 
som detta. Ingången på södra sidan är rundbågig, om­
given av en slätputsad och vitkalkad omfattning (fig 32, 
44). Ett språng innanför denna sitter en enkeldörr i en 
brunmålad träkarm. Dörren är tillverkad av Jöns As­
pelund (st prot 1778) . Mellan karmens vågräta över­
kant och rundbågen är ett vitputsat parti , likt ett tym­
panon. Dörren är täckt av en panel i fiskbensmönster. 
Panelbräderna har profilerade kanter. Till höger på 
dörren sitter ett handtag och en klinka av smidesjärn 
med spår av förtenning. Den raktäckta innersmygen är 
delvis igenmurad sedan 1882, då en kamin placerades 
där (fig 68), och framträder nu som en raktäckt nisch 
(tig 71, längst t v) . 
Innertaket utgörs av samma slags panel som över 
långhuset och med en liknande skugglist. Som redan är 
omtalat, finns det även i kortaket en takrosett av sam­
ma slag som i långhuspanelen (fig 72). - Två rundbågi­
ga fönster på södra sidan och ett på den norra utgör 
belysningen. 
Koret byggdes 1778 av murmästaren Anders Törn­
berg28, som vid sin sida hade bl a mäster Aspelund från 
Stora Frö för snickarearbetet och mäster Gilljam för 
glasningen av de tre fönstren. Yttertaket täcktes ur­
sprungligen av tegel från Björnö. Målningen anför­
troddes åt mäster Johan Lundgren Olofsson29 från Kal­
mar (se nedan , Målningar). Strax därefter (1783) för­
nyades långhusets takpaneL Detta hade under hela 
30 VICKLEBY KYRKA 
Fig 27 a-c. a. Sydfasad. - b. Plan. - c. Längdsektion mot söder. Uppm, skala 
1:300, G Wiren 1979-1980. 
a. S front, b plan and c longitudinal seetian towards S. Sca/e drawings, 1:300. 
a 
b 
DM10 O 5 
lllco ~E 
U HJ 
c 
31 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 28 a-b. Tvärsektion mot väster av långhuset (a) 
samt sektioner mot söder och norr av sakristian med 
pannrum (b). Vid pilen långhusets nordöstra hörn . 
Uppm, skala l :300. G Wiren 1979-1980. 
a. Cross seetian of nave Iaoking W and b, seetians of 

vestry with boiler-room Iaoking S and N. 

The arrow indieates N E comer ofnave. Seale drawings, 

1:300. 

J 
~ 
--
­·~ 1'=1 
1-­ L 
( ( 
PLAN VID IlL SEKTION MOT VASTER 
PLAN VID ill 
PLAN VID Il 
PLAN VID l 
[ 

SEKTION MOT USTER 
a 
SAKRISTIA 
SEKTION MOT SODER 
SEKTION MOT NORR 
b 
Fig 29. Sektion av tornet mot ös­
ter samt planer av dess övre vå­
ningar. Uppm, skala l :300, G 
Wiren 1980. 
Seetion of tower Iaoking W and 
plans of its upper storeys. Scale 
drawings, l :300. 
32 VICKLEBY KYRKA 
Fig 30. Detalj av torntrappans nedersta, ombyggda del. Vid 
pilen yngre murverk . Uppm, skala 1:100, G Wiren 1981. 
Scale drawing of the reconstructed lower part of the tower 
staircase. The arrow indicates secondary masonry . 
ombyggnadsarbetet fått tjäna som gudstjänstlokal utan 
att undergå förändringar. Som krön på verket placera­
des den upp och nedvända dopfunten och ett stenklot 
på korets gavelröste (fig 86). 
Absidkoret 
Det ursprungliga koret, som finns återgivet på de äld­
sta avbildningarna {fig 17- 20), var smalare än långhu­
set och hade i öster en absid, "Altar Churen". Frigelius 
(fig 19) visar, att koret även i norr hade ett litet rundbå­
gigt fönster, som verkar ursprungligt (jfr grannkyrkan 
Resmo). Korets yttre mått framgår av fig 20. Huvud­
syftet med uppmätningen i fig 9 och fig 20 gällde kyrko­
gården och gravplatserna. Därför väntar man sig, att 
kyrkans yttermått är korrekt återgivna, och detta har 
också Gunnar Wiren kunnat bekräfta efter kontroll­
mätning. 
Däremot är det mera tveksamt, om man vågar lita på 
de i fig 20 återgivna innermåtten. Ovan har redan 
påpekats, att väggpilastrarnas placering i långhuset är 
felaktig och vid jämförelse mellan planerna fig 20 och 
27 b framgår det, att den anonyme uppmätaren 1754 
(H Reinius? , not 35) inte heller har återgivit det mellan 
tornet och långhuset belägna partiet korrekt. Hade 
koret verkligen så tjocka murar som de återges i fig 20? 
Detta skulle innebära, att de burit (eller varit avsedda 
att bära) ett torn, en tolkning som Sven Wraner30 gjor­
de 1936 i samband med att han upprättade ett restaure­
~/~1\~ 
lr-1 
l "' 
~ 
l ~ 
a b 
Fig 31 a-b. Uppmätningar av nord- och västportalerna. Skala 
1:60, G Wiren 1981. 
Scale drawings of N and W doorways, J:60. 
BYGGNADSBESKRIVNING 33 
ringsprogram för kyrkan (ATA), se nedan. Minst tro­
värdig verkar absidens djup och dess murars tjocklek i 
fig 20. Inga så kraftiga absidmurar är hittills kända på 
Öland. I de fall absidkoren byggts om för att bära ett 
försvarstorn, har absiderna antingen, liksom tidigare , 
fått skjuta ut utanför östmuren, eller också har de 
omslutits av östtornens yttermurar, så att de inte har 
varit synliga i exteriören31 . Utan att gräva under kyr­
kans golv kan man emellertid inte besvara dessa frågor. 
Korets yttre bredd var enligt fig 20 två murbredder 
smalare än långhuset, d v s ca 6 m. Taket var täckt med 
tjärad spån. I en "kur", d v s nisch, framme i koret 
förvarades fattigpengarna 1706, då smeden i Stora Frö 
arbetade med den (räk). 1769 byggdes absiden om: 
" hufvudrundelen , som sitter utanöfver Altaret gord af 
sten" (inskr i sakr). 
Västtornet 
Det mäktiga västtornet (fig 12, 27-29, 40 f, 48 ff) är ett 
av Ölands många, väl bevarade försvarstorn. Det har 
nästan kvadratisk plan och är lika brett som kyrkan , 
d v s 7 m i nord-sydlig riktning, medan den andra sidan 
är 8,3 m lång. Tornet smalnar av omkring '12 m upptill. 
Tornkroppens 18 m består nästan helt och hållet av 
medeltida murverk . Endast den översta metern (1 1/2 
aln) med murkronan är av betydligt yngre datum, den 
tillkom nämligen vid en ombyggnad 1818 i samband 
med att tornet försågs med en lanternin av trä (se 
_J 
~ 
L 
Fig 32. Uppmätningar av kor- och långhusportalerna. Skala 
1:60, G Wiren 1981. 
Scale drawing of chancel and nave doorways, 1:60. 
!il, ~Pf EI 
~ qj 
Fig 33. Fasadritningar av innerväggarna i tornets 
båda översta våningar, K och L. Siffrorna anger 
virkena i fig 34-36. Skala l :200. G Wiren 1981. 
Scale drawings of the four inside walls of the t wo top 
storeys (K and L) of the to we r. The figures indicate 
the beams in figs 34- 36. J:200. 
FASAD M NORR FASAD M SO'DEA 
OM1~0~~=c==c==c~==~5M 
----­{[}- ­-----·­
-----­ -­ ------­
. 
FASAO M VÄSTER FASAO M OSTER 
34 VICKLEBY KYRKA 
Fig 34. Detaljritningar av virkena nr 1-3 i 
fig 33. Skala 1:60, G Wiren 1980. 
Detail measurements of the beams nos 1-3 
in fig 33. Scale drawings, l :60. 
g----t~ ---
- ~ 
f+ L 
v J" l~ 
Byggnadshistoria, period X). En tydlig stötfog skiljer 
kyrkan från tornet, nu mest synlig från andra våningen 
(fig 57, se ovan). 
Murverket i exteriören kunde studeras närmare 1952 
i samband med en restaurering. Det består av råbruten 
sten och åkersten i tämligen jämna skift. Små, på hög­
kant ställda stenar förekommer ofta , i synnerhet i de 
talrika ställningshålen. Ett 78 cm djupt ställningshål är 
fortfarande synligt i nordfasaden , 32 cm från nord­
västra hörnet och 133 cm ovanför långhusets takfot (fig 
3 
41). Fogbruket var gulaktigt, slätt och magrat med små 
rullstenar. Stundom brett utstrukna fogar, stundom 
tunna, beroende på murstenens godytor. Hörnkedjor­
na var inte behandlade med större omsorg än muren i 
övrigt och allt tydde på, att murverket var avsett att 
putsas redan från början (långhuset var ju putsat, när 
tornet byggdes, fig 57). Vid framtagandet 1952 visade 
muren talrika, öppna fogar, ilagade med små stycken 
av kalksten och tegelpannor. 
Vid restaureringen 1952 täcktes murverket med vit­
35 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 35. Detaljritningar av virkena nr 4-6 i 
fig 33. Skala 1:60, G Wiren 1980. 
Detail measurements of the beams nos 4-6 
in fig 33. Sca/e drawings, l :60. 
4 
i~ ~ 5 

kalkad spritputs, samma murbehandling som tidigare 
och som även senare, 1978, kom till användning. Vid 
samma tillfälle utsparades en sockel närmast markytan. 
Tyvärr fick inte någon sakkunnig tillfälle 1978 att än en 
gång studera det innanför liggande murverket. 
I väster öppnar sig en liten spetsbågig portal med 
omfattning av grå kalksten, fint skråhuggen med kant­
slag (fig 31, 46 f) . Två språng omger posterna. Omfatt­
ningens lodräta delar , som är uppbyggda av flera 
block, avslutas upptill av profilerade impostlister, 
huggna i samma stycke som en del av posterna . Den 
vänstra består av en ganska bred platt över en hålkäl, 
medan den högra har flera olika profi ler: ytterst en 
bred och en smal platt samt under den en hålkäl. På 
framsidan av den övre platten en diamantlist. Den inre 
kapitäldelen har till skillnad från de övriga en kraftig 
vulst mellan två platter samt därunder en hålkäl. Väst­
portalens basparti är hugget ur ett enda block, kapitäl­
partie t likaså, vilket är så mycket mer egendomligt , 
som det högra kapitälet har flera olika profiler av sina 
6 
o l .. 
36 VICKLEBY KYRKA 
Fig 36. Detaljritningar av virkena nr 7-9 i fig 33. 
7 Skala 1:60, G Wiren 1980. 
Detail measurements ofthe beams nos 7-9 in fig 33. 
Scale drawing, l :60. 
respektive delar. Baserna består också av monoliter i 
ett stycke med posterna. De är endast smyckade av en 
låg skråkant. Tröskeln , som är spräckt , är låg. Den 
yttersta arkivaltens översta block prydes av en mång­
bladig ros , som egendomligt nog sitter ett stycke till 
vänster om mittaxeln . Portalens datering behandlas ne­
dan (kap Byggnadshistoria, period VI). 
1952 visade det sig, att portalen är sekundär, ty ett 
mer än decimeterbrett bälte av avhuggna stenar, tjock 
bruksmassa , småsten och skärvor omger den. En rits 
8 
9 
markerar, hur mycket av omfattningens sten , som skul­
le stå oputsad. Utanför ritsen är stenen endast tuktad. 
Den i rödbrunt målade dörren (fig 46) , som är gjord 
1771 (räk) , är på framsidan klädd med panel i fiskbens­
mönster. Panelbräderna har profilerade kanter, som 
har varit målade mörkgrå . Överst har dörren en väd­
ringslucka , nedtill fäst med två gångjärn. Tvärs över 
luckan går en smal järnten, med vilken luckan har 
kunnat låsas inifrån. Omkring den enkla dörringens 
fäste är en på diagonalen placerad , kvadratisk järnplåt. 
37 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 37. Rekonstruktion av äldre klock­
stol. G Wiren 1982. 
Reconstruction of o/der bel/ rack. 
Dörrens naror är spikade mot baksidan. Två bandfor­
made gångjärn med kluvna, upprullade ändar är också 
fästade på baksidan samt mellan dem ett bandjärn med 
en inpunsad rand innanför kanterna. Dörrens baksida 
är målad i samma mörkgröna färg som dörrarna in mot 
långhuset (se ovan). Dörren är en vänsterhängd enkel­
dörr. Endast i södra smygsidan är ett hål för en drag­
bom av ek. Denna är endast 41 ,5 cm lång och 11 x 9 
cm i genomskärning. 
Utanför dörren ligger ett lågt steg av kalksten. Tidi­
gare låg där en gravsten (se ovan, kap Kyrkogården , 
gravsten nr 2). 
Små gluggar, speciellt många på tornets södra sida 
(fig 12, 27 a), livar de släta murytorna och ger en 
antydan om utrymmena i tornets inre. Gluggarna be­
skrivs närmare i samband med presentationen av tor­
nets interiör. Högre upp på tornet öppnar sig åt alla 
fyra sidor rundbågiga, höga och smala öppningar, som 
hört till det som en gång varit tornets klockvåning 
(fig 27, K i fig 29), den tredje våningen. Deras 
omfattningar består av vald eller tuktad kalksten samt 
enstaka sandstenar och i dem är brunmålade luckor 
insatta. Ovanför dessa öppningar, som är något olika 
stora och placerade med en viss oregelmässighet, visa­
de sig 1952 en endast ett par cm bred, vågrät indrag­
ning som också markerade en viss förändring av mur­
verkets karaktär. 
Tornets översta våning (L) har två låga och breda 
öppningar åt varje väderstreck. De mot öster (fig 12, 
28 a, 33) är smala, rakt avtäckta och försedda med 
glasade fönsterbågar , medan de övriga är orent rund­
bågiga eller segmentbågiga med omfattningar av vald 
eller tuktad sten (fig 12, 33, 40 f). Brunmålade luckor 
är insatta i dessa. 
Tornkroppens översta meter visade sig 1952 ha ett 
murverk , som var helt annorlunda än nederdelen. Det­
ta kan också tydligt iakttagas i tornets inre (se nedan). I 
tornets interiör syns det också tydligt, att tornets över­
del tillkommit vid ett betydligt senare tillfälle. Tornet 
avslutas med en profilerad, gråmålad taklist av trä un­
der ett med kopparplåt täckt tak i form av en avskuren 
pyramid. Över denna reser sig en fyrsidig lanternin av 
trä. Dessa väggar består av locklistpanel , målad i en 
ljust gråbrun ton. De raktäckta luckorna med dubbla 
portar åt varje väderstreck är brunmålade. Över dem 
sitter halvmåneformade fönster, vars spröjsar är ordna­
de i solfjäderform. De i öster och väster är glasade, 
medan de båda andra på insidan täcks av bräder. Lan­
terninens profilerade taklist är också målad ljust grå­
brun. Det koppartäckta, låga pyramidtaket är krönt av 
en gulmålad glob, över vilket reser sig ett kors i samma 
färg . Före 1818 avslutades tornet upptill av ett spetsigt 
pyramidtak (fig 17-19), som på 1600-talet kröntes av 
en flöjel i form av en vimpel och ett klot (fig 17- 18). 
Denna ersattes med en ny "flög" 1733 (räk), synlig på 
Frigelius' teckning (fig 19). 
Vapenhuset i tornets bottenvåning (fig 48 f) är täckt 
av ett lågt ansatt, vitkalkat tunnvalv med vederlag i 
38 VICKLEBY KYRKA 
,~ 
~~ A ~ j:: 
JfFl 
--· 
c D 
l l 
J 
€ E. E 
x- d,•?--- K-~5"8-x-1.16-__,.:y 
norr och söder. Rummet sträckte sig ursprungligen 
längre åt öster (jfr planen fig 27 b, 116 C), men minska­
des 1833, genom att en tvärvägg med ett par dubbel­
dörrar placerades ca 2 m från långhusets västgavel. 
Denna ingång, som ligger två steg ( = 25 cm) högre än 
vapenhusgolvet, är raktäckt. Dörrarna är målade i 
gråblått och inåt kyrkorummet klädda med en vågrät 
panel av bräder med profilerade kanter. Vardera dör­
ren har två gångjärn, placerade invid narorna, som 
endast är fästade vid dörrbladen med spikar. Dessa har 
stora skallar. Innanför dörrarna är ett vindfång från 
1938 med släta, gråmålade dubbeldörrar. 
Golvet är täckt av flisor, ett par gravstenar (se ne­
dan, Gravminnen, gravstenar nr l och 2) samt några 
fyrkantiga , "skurade", d v s slipade, plattor. Utmed 
norra väggen är en murad stenbänk, 33,5 cm bred, men 
endast 21 cm hög, beroende på att golvet har blivit höjt 
under tidens lopp. Ursprungligen torde höjden ha varit 
ca 40 cm. 
Torntrappans (A) ingång är belägen i det som en 
gång var tornets sydöstra hörn , 62 cm över kyrkorum­
mets golv (fig 27 b). De nedersta, brädklädda stegen 
befinner sig utanför dörren. Träklädseln är av sent 
datum och döljer de ojämna stenstegen därunder. Dör­
ren är stickbågig upptill och består av släta furubräder , 
på baksidan sammanfogade med två inlaxade naror 
med profilerade kanter. Dörren är målad ljusgrå. Den 
släta karmen är också av furu. Mellanrummet mellan 
karm och murverk är ifyllt med stenskärvor och tegel­
skärvor i bruk, 82 cm över tröskeln och 8 cm innanför 
dörrkarmen är ett rektangulärt hål i torntrappans norra 
begränsningsmur, vilket har hört till en låskolv i ett 
stocklås (ej bevarat) . 
Fig 38. Långhusets sydfasad med rester 
av en ursprunglig sydportal, uppmätt av 
William Anderson 1932. ATA. 
S front of the nave with fragments of 
original doorway. Scale drawing 1932. 
Även inne i trappan ( fig 30, 50), som är ovanligt 
bred, ca 95 cm, är de nedersta fyra stegen också täckta 
av trästeg (sedan 1979 och 1982), för att göra trappan 
bekvämare. De steg som följer är också bekväma, mel­
lan 20 och 31 cm höga och ca 35 cm breda. Trappans 
nedre steg, som nu döljs under steg av trä, svänger 
nedåt åt vänster, enligt en uppmätning av A Flink 1918 
i SvK arkiv. 
Det synliga murverket inne i tornet består av åker­
sten och råbruten sten, här och var med gles behugg­
ning, där så har erfordrats. stenarna är ganska långa 
och tunna. Fogbruket har en varm gulaktig ton och är 
mycket slätt. Murytan täcks ibland av yngre, rödaktigt 
bruk. De ursprungliga fogarna är brett utstrukna en­
dast i den mån stenarnas godsida är ojämn, men där 
släta stenar (mest åkersten) ingår i murverket, är fogar­
na smala och något konkava (fig 50, 52). Fogbruket 
längst ned i trappan, bl a i ett igenmurat parti på norra 
sidan (fig 30), har också en tegelröd ton . Samma röda 
kalkbruk täcker ojämnheter på andra håll i samma 
trappa, både i det ursprungliga valvet och på väggarna. 
I trappans norra begränsningsmur, t h, omedelbart 
innanför torndörren, är några skarvar synliga (fig 
30), dels en vågrät , belägen 62 cm över tröskeln samt 
28 cm lång, dels en lodrät skarv, som utgår vinkelrätt 
från den vågräta skarvens västra ände och sträcker sig 
ca 110 cm uppåt. Till höger om den lodräta skarvens 
övre ände synes några på kant ställda, solfjäderformat 
ordnade stenar. Det av skarvar begränsade murpartiet 
ligger upptill 8 cm innanför det omgivande murverket. 
Som det skall framgå nedan , har trappan ursprungligen 
mynnat i tornbågens norra vederlag (fig 30, 116 C-E). 
Till denna detalj återkommer vi nedan, se Byggnads­
39 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 39. Rester av långhusets ursprungli­
ga sydportal, uppmätta 1932 av William 
Anderson. ATA. = 
Fragments of the original S doorway of 
the nave. Scale drawing 1932. 
historia, perioderna IV och IX. 
Torntrapporna är i själva loppen täckta av flera kor­
ta, längsgående tunnvalv med svagt lutande eller i det 
närmaste vågräta hjässlinjer, placerade stegvis högre, 
alltefter trappans lutning. Viiplanet B utanför första 
tornvåningen (tig 30) är däremot täckt av ett tvärställt 
tunnvalv. Viiplanen högre upp täcks o~kså av längsgå­
ende tunnvalv. Alla ursprungliga valv har en rundbågig 
profil och tydliga avtryck av skålbräder. Ett annat 
drag, gemensamt för tornets tu'nnvalv och rundbågar är 
också , att en av stenarna närmast hjässpunkten, men 
inte nödvändigtvis slutstenen högst upp i bågen, består 
~.v~~----------------~ 
>-n.. 
av en trekantig flisa med flatan vänd utåt och det 
spetsigaste hörnet riktat nedåt , medan övriga stenar på 
vanligt sätt består av tunna flisor, lagda i solfjäderform 
med kanterna vända utåt över valvens gjutformar (fig 
62 a). De tunna flisorna är kilade uppifrån , så att 
valven, sedan kalkbruket torkat, blivit mycket fasta 
och starka. Vissa trekantiga stenar består av sandsten. 
Det närmast över torningången belägna tunnvalvet 
är sekundärt. Det har svagt spetsbågig kontur. Det inåt 
trappan vända livet i dess sköldmur har mycket ojämn 
yta, som tydligt visar, att den murats in från utsidan , 
från öster, där det (visserligen överputsade) livet är 
40 VICKLEBY KYRKA 
Fig 40. Kyrkan från 
sydväst. Foto R Hint­
ze 1980. 
The church from SW. 
Fig 41. Kyrkan från 
nordöst. Foto R Hint­
ze 1980. 
The church from N E. 
41 
slätt och jämnt. Över detta sekundära valv ligger trapp­
loppets nedersta tunnvalv, som är ganska långt och 
börjar ute i kyrkorummet, där det stumt stöter emot 
västra långhusgaveln (fig 30). Valvets norra vederlags­
mur längst ned är försvunnen i samband med ombygg­
nader av kyrkans västra del (se Byggnadshistoria, pe­
rioderna IX och X) , medan dess södra motsvarighet är 
ursprunglig och fortsätter uppåt utan avbrott. 
Tornets många ursprungliga ljusgluggar är raktäckta 
och växlar i format. De har dageröppningar i murarnas 
ytterliv och innersmygar som vidgar sig kraftigt inåt (fig 
29). De två i trappans nedersta del är belägna i södra 
muren . Den nedres innersmyg är delvis utsparad i 
tunnvalvet (fig 50) och den övre sitter mitt för dörröpp­
ningen mot första tornvåningen (fig 30). Sistnämnda 
glugg har i innersmygen rester av en sekundär fönster­
båge av grå cement och tegel. 
Det tvärställda tunnvalvet över viiplanet B utanför 
första våningen vilar mot öster på ett stenblock, lagt 
tvärs över vilplanet, medan det västra vederlaget har 
upplag i muren . Ingången till första tornvåningen är 75 
cm bred och dess ursprungliga höjd har varit endast 150 
cm. Avtäckningens vågräta stenblock och stenarna 
över detta är upphuggna till en oregelbunden båge, 
vilket av allt att döma skedde 1942 i samband med att 
ett trägolv lades in i denna våning, 32 cm över stengol­
vet , som underlag för klockornas ringningsmaskineri. 
Därigenom blev dörröppningen obekvämt låg. Dörr­
smygen, som är vänd mot trappan , är raktäckt och i 
murverket är ett prydligt dörranslag utsparat (fig 29 f) . 
Varken spår av dörr eller gångjärnsstaplar är synliga. 
Det mycket höga tornrummet (fig 27 c, 29, 51) har 
genom ett delvis bevarat bjälklag varit indelat i två 
lägre våningar, vilka vi här kallar den första och andra 
tornvåningen (betecknade med C och E i uppmätning­
arna fig 29). Bjälkarna har eller har haft mycket krafti­
ga dimensioner, ca 22 x 19-22 cm. De är glest placera­
de, 105-110 cm från varandra, på en höjd av ca 205 cm 
över det ursprungliga golvet. En bjälke , nr 2 från väs­
ter, är ursprunglig. Den är av bilad ek. Att döma av 
upplagen till de försvunna bjälkarna går den långt ut i 
murarna. Av bilad ek är också bjälke nr l från väster, 
men den är utan tvekan sekundär. Den har nämligen 
klenare dimensioner och är kortare än sina upplag och 
dess ändar är tillspetsade, för att den lättare skulle 
kunna läggas in i de gamla upplagen i muren . Den 
försvunna bjälken nr 3 har, av det södra upplaget att 
döma, fortsatt mot söder ut över trappans viiplan och 
troligen använts som underlag, när viiplanets valv mu­
rades. Även södra änden av den försvunna bjälken nr 4 
synes ha sträckt sig ända ut i trappan . Enstaka fogar är 
BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 42. Rester av portalen i fig 39. Foto R Hintze 1980. 
Fragments of doorway in fig 39. 
kvaderritsade, bl a på västra väggen. 
I sydvästra hörnet av första tornvåningen är utsparad 
en liten cell , D, täckt av ett tunnvalv med vederlag i 
öster och väster (fig 29, 52). I valvet är tydliga avtryck 
av skålbräder. Det lilla rummet upplyses mot söder av 
en raktäckt glugg av samma slag som övriga, ursprung­
42 VICKLEBY KYRKA 
Fig 43. Långhusets nordportal (jfr fig 31 a). Foto R Hintze 
1980. 
N doorway of nave (cf fig 31 a). 
liga i tornet. Golvet, som frilades ca 20-30 cm under 
ett kulturlager vid en dammsugning 1980 (period XI), 
är ganska knöligt. Det består av dels släta, dels ojämna 
små flisor, lagda i kalkbruk. Cellen fick inte något 
trägolv 1942. 
Västra delen av denna tornvåning är i sen tid avskild 
som ett arkiv eller magasin genom en trävägg av lodrä­
ta bräder, som upptill är fästa vid bjälke nr 2, nedtill 
vid det sekundära trägolvet, som fortsätter ända till 
västra muren. Magasinet har också en takpanel, lagd 
på bjälkarna nr l och 2 (fig 53). I skiljeväggens södra 
del är en dörr, som kan låsas med en tvärgående 
järnbom. 
Mot väster har magasinet en fönsteröppning med 
smal dageröppning, men mycket vid och hög inner­
smyg. Dageröppningens nederdel är igenmurad. En 
fritrappa av sten utmed östra väggen ledde ursprungli­
gen upp till andra tornvåningen (rum E) med golv i 
Fig 44. Korportal (jfr fig 32) . Foto R Boström 1979. 
Chance/ doorway (cf fig 32). 
nivå med bjälklagets översida (fig 51). Trappan, som 
går mot söder, har ganska höga och bekväma steg. 
Under trappans västra sida och 47 cm från södra muren 
är en raktäckt, 62 cm bred nisch , vars avtäckning befin­
ner sig i nivå med första tornvåningens trägolv. Det har 
inte gått att mäta nischens djup på grund av att ett 
kulturlager fortfarande ligger kvar under trägolvet. ­
En sekundär handledare av trä med ståndare av samma 
material utgör trappans begränsning mot väster. 
Andra tornvåningen (rum E), har mot väster två 
rektangulära ljusöppningar, en större och en mindre 
(fig 53) . Den förras dageröppning är vidgad. Den sena­
re befinner sig i nivå med ett nu försvunnet loft av 
bräder, som av allt att döma har legat på en rad ganska 
klena förvaringsbjälkar på ungefär halva höjden av 
andra våningen. Av dessa fortsätter nr 2 från öster in i 
skiljemuren till cellen J i andra våningen (fig 29, 59), se 
nedan. 
43 
Fig 45. Nyckelskylt och dörrhandtag av 
förtent järn på den nuvarande sydporta­
lens dörr (fig 32). Foto R Hintze 1980. 
Escutcheon and door-hand/e, tinned 
iron, on present S door (fig 32). 
Över andra tornvåningen spänner sig ett tunnvalv 
med vederlag i norr och söder (fig 27 c, 29, 51, 53). 
Valvet, som har rikligt med droppstensbildningar, är 
på vanligt sätt gjutet av tunna, fyrsidiga, långa kalk­
stensflisor, kantställda i valvets längdriktning och 
ordnade i solfjäderform över en skålning av bräder. 
Endast utmed h j ässlinjen har använts trekantiga flisor , 
men dessa är lagda på tvären med spetsarna vända 
nedåt som ett pärlband (fig 54). Utmed hjässlinjen är 
fyra löphål för klocklinor utsparade, fortfarande synli­
ga nedifrån. De beskrivs närmare nedan i samband 
med tredje våningen , K. Strax söder om dem öppnar 
sig ett stort, rektangulärt och cementklätt hål, som togs 
BYGGNADSBESKRIVNING 
upp för klocklinorna 1942. 
I sydöstra hörnet öppnar sig ingången till torntrap­
pans fortsättning (fig 51) . Ingångens tröskel befinner 
sig i östra tornmuren , liksom dess vänstra sida, medan 
dess högra sida är utsparad i södra tornmuren. Avtäck­
ningen består av två grunda segmentbågar, som möts i 
sydöstra hörnet. I fogbruket vid dörröppningens norra 
sida synes några ristningar, bl a ett bomärke(?), 15 cm 
högt (fig 56 a). Det är osäkert, om det är inristat medan 
bruket ännu var vått eller ej. Innanför dörröppningen 
är ett mycket litet vilplan, från vilket utgår mot norr en 
trappa med fyra steg (F, fig 57). Däröver spänner sig 
ett smalt, längsgående tunnvalv, vars östra upplag är 
44 VICKLEBY KYRKA 
Fig 46. Västportalen (jfr fig 31 b). Foto R Hintze 1980. 
W doorway (cf fig 31 b) . 
45 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 47 a- c. Detaljer av västportalen. Foto R Hintze 1981. 
Details of W doorway. 
46 VICKLEBY KYRKA 
Fig 48. Vapenhuset 
mot väster. Foto A 
BiUow 1918. - Ljus­
kronan av förgyllt 
järn från ca 1700 finns 
ej längre kvar. 
Old photograph 
(1918) of bottom stor­
ey of tower, the 
porch, Iaoking W. 
Chandelier of gift 
iron, ca 1700, exists 
no longer. 
Fig 49. Interör av va­
penhuset mot öster. 
T v en murad bänk 
samt en järnbeslagen 
kista från 177 4 (j fr fig 
112). Foto R Hintze 
1980. 
Interior of porch to­
wards E. To the left, a 
masonry bench and 
an ironbound oak 
chestfrom 1774 (cffig 
Il2). 
inhugget i utrymmets östra vägg, som i själva verket är 
långhusets västgavel (fig 27 c, närmare beskriven 
ovan). En tydlig, lodrät stötfog, 2-6 cm bred, skiljer 
långhusets och tornets murverk . Trappan avgränsas 
mot norr av en mur, i vars nederdel en skattgömma är 
utsparad med innermåtten 74 x 71 x 98 (G, fig 29, 57). 
Öppningen är täckt med två på högkant ställda hällar 
med flatan vänd utåt. Den rektangulära öppningen, 32 
x 25 cm, har kunnat stängas med en lös sten eller en 
trälucka. T h om skattgömman öppnar sig det tidigare 
beskrivna fönstret i långhusets västgavel (fig 27 c, 
28 a, 29). Medan det romanska långhusets takstol ännu 
stod öppen, torde ett mycket svagt ljus ha orienterat 
besökaren ute i trappan F. En liten glugg ute i den 
nedan beskrivna trappan H, fig 58, sänder också en 
svag ljusstråle rakt mot gömman. 
Från viiplanets södra sida utgår också trappa H , åt 
motsatta hållet mot föregående , mot söder (fig 58). 
Ä ven denna är tunnvälvd i rummets längdriktning. 
Dess steg består av flera lösa, tunna, ojämna stenar, 
lagda på varandra över resterna av ursprungliga steg. 
Närmast ytterväggarna är fogarna öppna, skadade eller 
sönderfrusna . I sydvästra hörnet buktar väggen inåt, så 
att trappan avsmalnar något. T h är en trappspindel , 
huggen av flera något så när rundade block av samma 
slags sandsten som i portalerna (not 24). De tillhörande 
trappstegen är däremot av kalksten. Det är alltså frå­
gan om en falsk spiraltrappa. Trappan svänger åt höger 
(väster och norr). Även i denna del av trappan är lösa 
och ojämna stenar lagda över äldre trappsteg. Rakt 
mot öster är en liten glugg, belägen omedelbart över 
långhusets södra takfall (fig 29, 60) och i söder är 
ytterligare två ljusgluggar. Den östliga av dessa som 
sitter lägre, har fått innersmygen klumpigt vidgad inåt 
och åt väster. Den andra gluggen sitter längre åt väster 
samt högre upp , omedelbart under valvet. Trappans 
längsgående tunnvalv har delvis urfallna fogar och ym­
niga droppstensbildningar som vittnar om tornets i äld­
re tider bristfälligt underhållna yttertak och om frånva­
ron av tornluckor (se nedan, Byggnadshistoria, period 
IX) . 
Mot väster är en ojämnt rundbågig dörröppning, 151 
cm hög och 72 cm bred, som leder ned till en i muren 
utsparad cell , betecknad J (fig 29, 59 f). Bågen består 
av kilformade sandstensblock, medan omfattningen i 
övrigt är av kalksten. Invid bågens överdel synes till 
höger ute i trappan flera väl bevarade fogar med dis­
tinkt kvaderrits (fig 61). Tröskeln ligger ett steg (ca 25 
cm) under det närmaste trappsteget och cellens golv i 
sin tur ligger 25-30 cm lägre än detta . Om det lilla 
rummets golvfyllningar redogörs nedan (period XI , s 
BYGGNADSBESKRIVNING 47 
Fig 50. Torntrappans nedersta del mot väster. Foto R Hintze 
1980. 
The lowest part of the tower staircase (looking W). 
68 samt s 99 f) . Cellens golv , som återfanns 1980 un­
der ett 50 cm tjockt kulturlager, består av små kalk­
stensflisor inlagda i kalkbruk . Utmed väggarna ligger 
golvet högre än mitt i rummet. Det är en mjuk över­
gång mellan väggar och golv, formad av kalkbruk . I 
söder är en glugg och i väster en i samma nivå placerad 
förvaringsnisch med måtten 32 x 46 x 52 cm, vars 
sidor utgörs av fyra flisor (fig 59). Den nyss nämnda 
lilla gluggen ute i trappans östra mur kastar sitt ljus åt 
väster in i rummet (fig 60) . I norra muren, ca 100 cm 
över golvet , öppnar sig ett litet genomgående hål, 14 x 
14 cm, i vilket syns en mycket vittrad bjälkände . Den 
tillhör en förvaringsbjälke ute i andra tornvåningen 
(rum E), nämligen bjälke nr 2 från öster , se ovan. 
Cellens tunnvalv, som har ljusgrå stråk av droppstens­
bildningar, har vederlag i norr och söder. Över ingång­
en, mellan valvet och väggen , synes avtryck i kalkbru­
ket av en träkonstruktion med okänd uppgift. Kanske 
överdelen till en dörrkarm eller något slag av stäng­
ningsanordning? 
Trappans fortsättning till tredje våningen , K , är be­
tydligt brantare än de hittills beskrivna trapporna (fig 
61). Stegen är obekvämt smala, mycket höga och dess­
utom skadade. De täcks delvis sedan 1982 av en trä­
48 VICKLEBY KYRKA 
Fig 51. Tornets första och andra våningar mot sydöst. I valvet två förvaringsbjälkar. 
Foto A Billow? 
The first and seeond storeys of the tower, Iaoking SE. In the vault two beams, f rom 
which hung clothes, foodstuffs , etc. 
BYGGNADSBESKRIVNING 49 
Fig 52. Cellen D i tornets första våning (jfr fig 29:1) efter 
"dammsugning". Foto R Hintze 1980. 
The cell D in the first storey of the tower (cf fig 29:/), after 
vacuum c/eaning. 
Fig 53. Tornets andra våning mot väster (jfr fig 29:II). Foto R 
Hintze 1980. 
The seeond storey of the tower (cf fig 29:11), Iaoking W. 
50 VICKLEBY KYRKA 
Fig 55. Ett av de ursprungliga löphålen i fig 54, sett uppifrån. 
Foto H Schulze 1980. 
One of the original bel/-rope hales in fig 54, seen f rom above. 
Fig 54. Fyra ur­
sprungliga samt ett 
sekundärt löphål för 
klocklinor i andra vå­
ningens valvhjässa. 
Foto H Schulze 1980. 
Four original and one 
later bel/-rope hales at 
the top of the vau/ting 
of the seeond storey . 
trappa. Trapploppet har först ungefär samma bredd 
som längre ned , ca 82-90 cm, men 140 cm från spin­
deln smalnar den av kraftigt, genom att dess östra 
begränsningsmur i ett språng flyttas ca 40 cm längre 
mot väster (fig 62 b) . Där har trappan ett vinkelformat 
steg, varefter den fortsätter mot väster och norr över 
översidan av det valv som täcker andra tornvåningen. 
Den översta delen av trappan är dock så skadad, att det 
inte går att avgöra med bestämdhet, om det verkligen 
är en trappa. Tunnvalvet över trappan slutar i ett 
li tet trapphus med kvadratisk plan i tredje tornvåning­
ens sydöstra hörn (fig 29, 62 a - b). Dess mot norr 
vettande sida är mycket skadad, framför allt vid valvet, 
vilket förmodligen beror på , att denna del i sen tid 
(sedan luckor satts i ljudgluggarna) rivits bort för att 
bringa något mer ljus in i trappan från de i denna 
våning befintliga ljudöppningarna . Muren omkring in­
gången till tredje tornvåningen är mycket blanksliten 
av trevande händer. Ovanpå trapphuven och vid dess 
västra sida har tid efter annan lösa stenar travats upp i 
samband med städning häruppe. Golvet har höjts flera 
gånger , bl a i samband med ombyggnader (kap Bygg­
nadshistoria , perioderna IV, X , XI med dammsug­
ningen 1980). Det ursprungliga golvet återfanns 1980 
under ett ca 50 cm tjockt kulturlager. Det hade ganska 
jämn yta och bestod av flisor lagda i kalkbruk. Golvet 
är inte vågrätt , utan är något högre utmed ovansidan av 
51 BYGGNADSBESKRIVNING 
hjässan till det valv, som bildar dess golv (fig 29). 
Fyra ursprungliga löphål för klocklinor påträffades i 
golvet 1980. Deras placering framgår av fig 54. De är 
utsparade i en rad utmed valvhjässan. Upptill är de 
ganska stora och omgivna av en fals (fig 55) , i vilken 
förmodligen en liten trälucka eller holk har varit inpas­
sad. De avsmalnar stegvis nedåt och är längst ned 
mycket små. Av de träskoningar eller sturkar32, som 
har suttit i dem som skydd åt klocklinorna , återfanns 
1980 endast några multnade bitar med tydliga nötnings­
märken (F 72). Löphålens placering utmed en öst­
västlig axel visar, att klockorna ursprungligen har varit 
placerade så. - Strax söder om de ursprungliga löphå­
len är en stor, rektangulär genombrytning med kanter 
av cement, upptagen 1942. 
Av de fyra höga och smala öppningar, utan tvekan 
ljudöppningar, som nu är synliga i tornets exteriör, är 
Fig 57. Skattgömman G. T h därom 
syns tydligt stötfogen mellan långhuset 
och tornet. Den putsade ytan t h tillhör 
långhuset. T h om stötfogen är ett föns­
ter i långhusets västgavel , vilket utvid­
gats , för att kunna tjäna som utgång till 
långhusvinden. Foto R Hintze 1980. 
Treasury G. To the right can e/ear/y be 
seen the joint between nave and tower. 
The plastered surface to the right betongs 
to the nave. To the right of the joint is a 
window in the W gable of the nave. /t has 
been enlarged, to serve as an entrance to 
the nave attic. 
a 
Fig 56 a-b. Bomärken. a. Ristat i vått(?) fogbruk , t v om den 
lilla trappan F, som leder till skattgömman G och långhusvin­
den. - b. På gravstenen i fig 15. R Boström 1982. 
Owners marks. a. cut in wet (?) morlar, to the left of the little 
staircase F, leading to a treasury G and the nave attic. - b. on 
the s/ab in fig 15. 
52 VICKLEBY KYRKA 
Fig 58. Trappan H i tornets sydöstra hörn mellan andra och tredje våningarna. Foto 
R Hintze 1980. 
The stairease (H) in SE earner of the tower, between seeond and third storeys. 
BYGGNADSBESKRIVNING 53 
Fig 59. Inte riör mot väster av cellen J i torne ts södra mur, i 
jämnhöjd med andra våningen. Jfr fig 29:11. Foto R Hintze 
1980. - Hålet vid pilen är upplag fö r en av förvaringsbjälkar­
na ute i tornets andra våning. 
Inte rior, Iaoking W, of the cell J, in S wall of the to wer, at the 
same leve/ as the seeond storey (cf fig 29:11). In the ho/e, 
marked with an arrow, rests one end of a storage beam of the 
seeond storey of the tower (see fig 47). 
nu endast tre synliga från insidan (fig 27 c, 29, 63). Den 
fj ärde, på nordsidan , är delvis dold bakom murverk 
som består av en igenmurad dörröppning. Endast över­
delen är synlig genom ett uppbrutet hål (fig 66). Norra 
muren är tjockare än de tre övriga (fig 33). En inne i 
nordmuren befintlig trappa går tyvärr inte att studera 
närmare, utan att ställningar byggs inne i tornet. Ljud­
öppningarna är rundbågiga och har innersmygar som 
skrånar svagt åt sidorna och upptill , men vågräta bott­
nar. De är något olika höga och breda. I den västra 
ljudportens södra smygsida synes ännu några kvader­
ritsade fogar. I övrigt är fogbruket häruppe ganska 
skadat och urfa lle t, på grund av att ljudportarna har 
stått öppna utan luckor ända till 1780-talet (se Bygg­
nadshistoria, pe riod IX). De nuvarande luckorna är 
emellertid från början av 1960-talet. - Fle ra ställnings­
hål är synliga på insidan i olika nivå (fig 33). I hörnen 
är upplag för ett kryssvalv (fig 33), som inte längre är 
bevarat. Sköldmurarnas översta del finns inte heller 
kvar, utan har e rsatts med annat murverk , när tornets 
fj ärde våning, skyttevåningen L byggdes (se vidare 
Byggnadshistoria , perioderna IV och V). 
Nio kraftiga bjälkar av ek är sekundärt inmurade på 
olika nivåer i klackvåningen (fig 34-36). De är mycket 
väderbitna och har urtag av olika slag. I några urtag har 
synbarligen kyrkans klackaxlar tidigare vilat, medan 
bjälkarna ännu var vända med urtagen riktade uppåt. 
Urtagen har varit förstärkta med s k klockskor. E tt par 
"Järn Skåller till Axeln" hörde till de många utgifter 
som följde av klockans omgjutning 1744. Se även s 102. 
Urtagen i bjälke nr 9 visar, att två klockor samtidigt 
har varit upphängda bredvid varandra på ett avstånd av 
3,5 m mellan axlarna. Fig 37 visar en rekonstruktion av 
en kloekbock med två parallella bjälkar. Den har stått 
Fig 60. Interiör av cellen J mot öster samt ett stycke av 
trappan H . Foto R Hintze 1980. 
Interior of the cell J Iaoking E and part of the staircase (H). 
54 VICKLEBY KYRKA 
Fig 61. Trappan H mellan tornets andra och tredje våning. T v 
skymtar cellen J och i murverket upptill är kvaderrits bevarad. 
Foto R Hintze 1980. 
The staircase (H) between seeond and third storeys of the 
tower. To the left, the cell J can be seen, and in the masonry at 
the top false ashlars are preserved. 
på valvet och de vågräta bjälkarna har troligen haft 
upplag i murarna (jfr Go VIII:2, fig 33, utan kommen­
tar) . Klockorna hängde på 1700-talet utmed en nord­
sydlig linje , den södra klockan omtalas nämligen 1751 
(räk). - Andra urtag kan troligen tolkas som om bjäl­
karna tidigare har ingått i takstolar. De två avlånga 
urtagen i nr 3 och nr 6 kan kanske förklaras med, att 
dessa virken tidigare ingått som lodräta master i en 
klockstol och att den klocka, som hängt mellan dem, 
blivit utbytt mot en större , vilket gjorde det nödvändigt 
att hugga ur bjälkarna för att bereda plats för den nya 
klockan . Lillklockan (fig 114), som är från medeltiden , 
är 78 cm hög, inklusive kronan. Den får god plats i 
urtagen . Även ett av de lodräta virkena i den trätrappa 
(från 1818), som för upp till lanterninen, har också ett 
avlångt urtag av liknande slag, som nu saknar praktisk 
Fig 62 a-b. Trappan i fig 61 sedd uppifrån och mot söder (a) 
samt mot öster (b). Foto R Hintze 1980. 
The staircase in fig 61, from above Iaoking S (a) and E (b) . 
55 BYGGNADSBESKRIVNING 
Fig 63. Södra ljudöppningen i tornets 
tredje våning (den ursprungliga klack­
våningen, K). Foto R Hintze 1980. 
S sound ho/e in the third storey of the 
tower (K, the original belfry). 
Fig 64. Nederdelen av 
södra väggen i tornets 
tredje våning (klack­
våningen K) samt en 
del av golvet. T v den 
ursprungliga golv­
ytan, t h golvet med 
flera kulturlager, 
kvarlämnade efter 
dammsugning. Foto 
R Hintze 1980. 
Bottom of S wall in 
the third storey of the 
tower (the belfry, K) 
and part of the floor. 
To the left, the origi­
nal floor surface, to 
the right the floor with 
several culture depo­
sits remaining after 
vacuum cleaning. 
56 VICKLEBY KYRKA 
Fig 65. Klackvåningens norra vägg med igenmurad ingång till en murtrappa (jfr fig 
29:III samt 33) . Murhåligheten överst avbildas i fig 29 och 66). r golvet längst t v 
under stenarna är ett ursprungligt löphål för en klocklina. T h därom en genombryt­
ning från 1942. Trappan t h vilar på det yngsta golvet. r övrigt visar golvet sin 
ursprungliga nivå , efter dammsugning. Foto R Hintze 1980. 
N wall of the belfry with blocked-up entrance to a mural staircase (cf figs 29:1/1, and 
33). The wall cavity in the to p can be seen in figs 29 and 66. In the floor at the far left, 
under the stones, is an original loophole for a bel/ rope, and to the right of this is a 
ho/e broken through in /942. The stairs to the right stand on the latest floor. 
Otherwise, the floor leve/ is the original, after vacuum c/eaning. 
funktion. 
Till tornets fjärde våning, skyttevåningen L , går se­
dan 1818 en nyss nämnd, brant trätrappa , som vilar på 
det murade golvet i den forna klackvåningen K , nära 
väggen. (Stegens bräder byttes ut mot nya 1980). Trap­
pan går uppåt mot väster till ett viiplan i nivå med en 
indragning på insidan av väggarna, vilken har sin mot­
svarighet i exteriören, fastän den är överputsad. På 
norra sidan bildar indragningen en bred hylla , på grund 
av att muren längre ned är tjockare än de tre övriga. 
Hyllans ovansida är belamrad med stora stenar (utan 
tvivel kvarlämnade efter ombyggnaden 1818) , varför 
det är ovisst, huruvida det finns spår som visar, om 
murtrappan mynnat häruppe ungefär som i Norra 
Möckleby västtorn33 eller på något annat sätt. 
Den fjärde våningen , L , har två öppningar åt varje 
BYGGNADSBESKRIVNING 57 
Fig 66. Rester av en murtrappa samt det 
väl bevarade valvet i klackvåningens 
norra ljudöppning. Foto R Hintze 1980. 
Fragments of a mural staircase and the 
weil preserved vaulting of the N sound 
ho/e of the belfry. 
väderstreck. Deras innersmygar har vågrät avtäckning 
(fig 33) , trots att de södra, västra och norra på utsidan 
är rundbågiga (fig 12, 27 a, 40 f). Smygarna skrånar 
ganska kraftigt inåt och stora delar av murverket om­
kring öppningarna tillhör ombyggnaden 1818 (Bygg­
nadshistoria , perioderna V och X). De glasade bågarna 
i öster är från början av 1960-talet, liksom de brunmå­
lade luckorna i de tre övriga sidorna. De är placerade 
något innanför murens ytterliv. Bakom dem är smygar­
nas yttersta del igenmurade . Själva murkronan till om­
kring 110 cm höjd (1 1/z aln) är helt och hållet tillkom­
men 1818. 
Lanterninen och den nu fungerande klockstolen vilar 
på lodräta bjälkar på tre bjälklag i fj ärde våningens 
golvnivå (fig 27 c). Där är också lagt ett trägolv, som 
endast täcker en del av våningen och som bildar ett 
nyss omtalat viiplan för en mycket brant trätrappa, som 
går mot öster upp tilllanterninens golv. Trappans myn­
ning i ringkammaren kan stängas för med en trälucka. 
Den fyrsidiga lanterninen har rektangulära öppning­
ar mot varje väderstreck med dubbla luckor i varje. 
Över dem halvmånformade fönster. Klockstolen, som 
är samtida med lanterninen, är i huvudsak timrad av 
furu . Två stöttor i den mellersta kloekbocken är emel­
lertid av ek , med dimensionerna 15,5 x 15 resp 17 x 
16,5 cm. I den ena är borrat ett 7 cm djupt, cylindriskt 
hål med diametern 3,5 cm. Hålet saknar nu uppgift och 
visar, att virket tydligen, som så mycket annat i kyrkan , 
är sekundärt använt. 
Lanterninens väggar är av locklistpanel, som redan 
är nämnt. På insidan av ljudportarna är skyddsräcken 
av trä. Bräderna i ringkammarens takpanel är ordnade 
i allt större kvadrater, ju längre ut från mitten de sitter, 
och hålls i hörnen samman av två diagonalt placerade 
bräder. Lanterninens tak är en låg pyramid, krönt av 
ett klot och ett kors, båda gulmålade. 
sakristian 
Norr om absidkoret uppfördes 1759 en sakristia under 
ledning av murmästaren Anders Törnberg (not 28). I 
58 VICKLEBY KYRKA 
arbetet deltog bl a snickaren Clas Wahlberg (not 39 a). 
Den är ca 6,5 m i fyrkant (fig 27 b, 28 b, 41). Ytterlivet 
till dess västra mur placerades 85 cm väster om långhu­
sets nordöstra hörn (fig 28 b), medan dess östra del låg 
utanför absidkorets östra mur (fig 116 F), att döma av 
de { planen fig 20 redovisade yttermåtten. (Det vanli­
gaste brukar annars vara, att en tillbyggd sakristias 
östra mur ligger i flykt med korets östra). Även på 
södra sidan torde sakristian ha haft en egen mur. Från 
början saknades direkt ingång, av säkerhetsskäL 
Yttertaket är ett sadeltak med åsen placerad vinkel­
rätt mot kyrkan och täckt medenkupigt tegel, som från 
början var anskaffat från Liibeck. 2 000 lybska takpan­
nor köptes nämligen 1759 (?) hos handelsman Burnick. 
Till vinden kommer man utifrån genom en gråmålad 
lucka i nordgaveln . Takstolen av ek och furu. Huvud­
strävorna hålls samman med hanband på takstolens 
ungefär halva höjd (fig 28 b). Dessa i sin tur förenas 
med sparrarna även genom strävor, allt sammanfogat 
med trädymlingar. 
Över rummet är slaget ett vackert kryssvalv med i 
det närmaste rundbågiga sköldbågar och skarpt marke­
rade diagonaler (fig 73 f). Hur ingången från koret sett 
ut från början, vet vi inte. Troligen var det en enkel 
dörröppning genom sakristians södra och absidkorets 
norra murar. För predikstolen (föregångare till den 
nuvarande) gjordes en uppgång genom muren från sak­
ristian , förslagsvis så som rekonstruktionen i fig 116 F 
visar. I sakristians sydvästra hörn fanns nämligen 1918, 
när A Flink mätte upp kyrkan, en stor skåpnisch, som 
kan vara en rest av trappan. Även den nuvarande 
predikstolen placerades 1763 på samma plats. Den ha­
de nämligen från början endast fyra sidor (se nedan). 
Tillkomsten av det nya koret 1778 medförde bl a, att 
sakristians södra mur måste göras om (fig 27 b , 116 G). 
Invid östra sakristimmen gjordes en ingång från koret 
och väster om denna en ny predikstolstrappa. Dess 
öppning är raktäckt och har rätvinkliga sidor, stegen är 
av kalksten, inlagda 1978. Den nya placeringen av pre­
dikstolen krävde, att den försågs med två sidor till (se 
nedan). 
Ingången från koret består nu av en raktäckt , enkel, 
gråmålad dörr i en träkarm med samma färg. Inner­
smygen täcks av en osymmetrisk spetsbåge (fig 73). 
Den östra smygen sammanfaller med sakristians östra 
vägg, medan den västra smygen skrånar något. Dörr­
handtaget är av svartmålat konstsmide och skjuter ut 
ur övre delen av en profilerad, likaså svartmålad nyc­
kelskylL Låset på dörrens baksida är ett konstrikt fjä­
derlås, tillverkat av Johan Wahlberg (räk 1759). Dör­
rens bräder hålls på baksidan samman med två påspi­
kade, profilerade naror. Utmed dem sträcker sig två 
långa gångjärnsbeslag. Gångjärnsstaplarna är fästade 
vid dörrkarmen, inte i muren. - Mot väster har sakris­
tian sedan 1882 en direkt utgång och ett vindfång. 
Innanför detta sitter en mörkgrön enkeldörr, inåt sak­
ristian klädd med vågräta panelbräder, på utsidan inde­
lad med tre speglar över varandra. Enkelt fjäderlås 
som numera ej går att låsa. Den yttre ingången har ett 
par dubbeldörrar, brunmålade på utsidan, mörkgröna 
på insidan. Smala, profilerade naror. Förutom med ett 
enkelt fjäderlås har dörrarna kunnat låsas på insidan 
med en bom (ej bevarad). 
sakristians golv, som numera är av trä, har periodvis 
varit av detta material, periodvis av sten. 1773-1774 
anskaffades bräder och "bolster" till sakristians golv, 
men redan 1777-1778 anskaffades 120 golvstenar, som 
Jan Holm i Karlevi lade in (räk). - I sakristians västra 
mur är inrymt ett kassaskåp bakom en ståldörr för 
kyrkans silver och andra dyrbarheter. 
På sakristians norra, slätputsade vägg är spår av en 
inskrift med frakturstil, målad 1772 eller något senare 
med rödbrun färg (av And G Wadsten?). Den ur­
sprungligen mycket långa texten innehöll en uppräk­
ning av viktigare åtgärder beträffande kyrkobyggnaden 
och dess inventarier under åren 1759-1772. Den är 
bevarad i flera avskrifter (bl a i KI:1, s 49) och hade 
följande lydelse : 
"På wäggarne i Sacristugan stod följande anteck­
nadt, som för målningens skull kom att öfverstrykas; 
Men efterkomande till underrättelse införes här i af­
skrift: 
Under Probsten och Kyrkoherdens H. Mag. Am. 
Gabr. Myrstedts34 tid är följande vid dena kyrka , gjort , 
förbättradt och till Hen e förärad t nemln: Anno 1759, 
blef dena Sacristia för kyrkans egne medel upsatt. 1760 
Köptes ny mässhake. 1763 blef af ord: Landtmätaren 
frami. H . Hind: Reinius35 predikstolen på egen bekost­
nad skänkt. 1764 lades stenmuren omkring Kyrkogår­
den å ny med dess Portar af Församlingen . 1765 blef 
taket till träwirke och nödige pannor förbättradt. 1766 
blef redskapshuset upsatt. Same år skenkte upsynings­
man Hans Boss numertaflan. 1768 blef Altartallan re­
noverad , såsom ock Läktare och stolar målade. År 
1767 blef Tornet omlagat och bekat. Dito fönstret vid 
Altaret större gort till Ram och rutor. 1768 Altardisken 
nygord och målad. 1769 hufvudrundelen ,36 som sitter 
utanöfver Altaret gord af sten. 1769 träden planterade 
omkring kyrkogården . 1771. Kyrkadörrarne förfärdi­
gade och 1772 målade. D 0 et bäcken till döpelsewatn. 
En duk på Altaret, med frantzar, samt en Handduk. 2ne 
taflor. Under sama tid tillika med en Håf, samt 2ne 
59 BYGGNADSHISTORJA 
ljusstakar skänkte till kyrkan. Sama år blef H. Prob­
sten Myrsted t transporterad till Kastlösa pastorat". In­
skriften, som här citeras "inskr i sakr", målades över 
1780(?) och förstördes helt 1832, då fönstren försto­
rades. 
Byggnadshistoria 
I. 1000-talet 

I de flesta öländska socknar vittnar runstenar med kris­

ten formulering eller med kristna kors om att kristen­

domen vunnit insteg på Öland under 1000-talet. I Vick­

leby socken finns också ett bevis, nämligen det kors 

som är inristat på den berömda Karlevistenen nere vid 

Kalmarsund (fig 6 b) , se ovan. Några spår av en träkyr­

ka har dock ännu inte påträffats. 

II. 1100-talets förra hälft 

Den lodräta stötfogen på långhuset , omedelbart öster 

om den fragmentariska sydportalen (fig 17, 38), förkla­

rar William Anderson med att muren öster om skarven 

möjligen utgör återstoden av ett ännu äldre långhus, 

smalare än det nuvarande (rapport 1932 samt anteck­

ning i ms) , ungefär som i fig 116 A. På norra långväg­

gen finns nämligen inte någon motsvarande skarv. Den 

mycket blygsamma längden hos detta långhus, endast 

8,76 m och bredden mindre än 7 m, visar, att det 

snarast rör sig om en kapellbyggnad. På Öland är inte 

något så kort långhus känt mer än i några kapell. 

Kanske låg en stavkyrka kvar vid denna äldsta stenkyr­

kas östra sida? 

III. 1100-talets mitt 
Långhuset förlängdes något åt väster samt breddades 
åt norr. Det är den västra hälften av det långa kyrko­
rummet (fig 27 b, 116 B). Det hade portaler i norr och 
söder (fig 31, 38 f, 42 f). Den norra är bäst bevarad, av 
den södra återstår bara fragment. Portalerna hjälper 
oss att datera kyrkan till 1100-talets mitt eller andra 
hälft. Till långhuset anslöt sig ett smalare kor med en 
absid mot öster, en halvrund utbyggnad , i vilken altaret 
var placerat (fig 17- 20, 116 B). 
Murarna består av s k skalmurar av kalksten. De var 
putsade och vitkalkade . Gammal puts finns nämligen 
kvar på västgavelns utsida , synlig från tornets första 
våning (fig 57). I västra gavelröstet är också ett ur­
sprungligt, rektangulärt fönster (fig 28 a) , som visar, 
1938 inreddes ett pannrum under sakristians golv. I 
samband därmed byggdes ett vindfång vid västra sidan 
med ovan beskrivna dörrar. Det rymmer dels en trappa 
ned till pannrummet, dels (sedan 1964) en vattentoalett 
(fig 28 b) . 
att kyrkan från början hade öppen takstol. A v denna 
finns rester på vinden, utan spikar på undersidan. 
Också de andra fönstren var små, men de var rundbågi­
ga. Det förtjänar att påpekas, att både långhuset och 
koret hade ursprungliga fönster även på norra sidan 
(fig 19), ett ålderdomligt drag, när det gäller små sven­
ska landskyrkor. Yttertaken var täckta med tjärad 
spån. 
IV. Ca 1170-1200 
Ett kraftigt fästningstorn byggdes vid kyrkans västgavel 
(fig 116 C). Det är 7 x 8,3 m i fyrkant och var från 
början nära17m högt, om man räknar bort tornhuven. 
Av säkerhetsskäl hade det ingen direkt ingång, den 
nuvarande västportalen tillkom senare (period VI). 
Torntrappan mynnade i bottenvåningens sydöstra hörn 
(fig 116 C). Mellan tornet och långhuset var endast en 
smal öppning. Tornet indelas i flera tunnvälvda våning­
ar, som man når genom trappor inne i murarna. Små 
ljusgluggar utgör fortfarande belysningen. I den smala, 
mörka passagen mellan tornet och långhusvinden finns 
en skattgömma, G, inne i murverket (fig 29, 57). Dess 
öppning är så liten, att den säkert var svår att upptäc­
ka , när den stängdes med en stenplatta eller en liten 
trälucka. (I Räpplinge kyrktorn finns en liknande.) 
Där kunde kyrkans nattvardssilver och andra dyrbar­
heter förvaras i säkerhet. Troligen var det samtidigt, 
som själva kyrkorummet fick brandsäkra stenvalv (fig 
116 C-E). Spår av väggarkader, som kanske burit ett 
längsgående tunnvalv, iakttogs omkring 1820 av Löf­
gren (fig 24 f), av Billow 1918 samt av R Boström 1952 i 
samband med en då pågående restaurering av kyrkan 
(not 48) . Ett sådant valvsystem har funnits i Norra 
Möckleby kyrka , enligt flera detaljerade teckningar av 
Löfgren (AT A ; not 27) . Långhusvalvets översida var 
sannolikt utjämnad till ett golv och som ingång till 
långhusvinden användes det ovan nämnda , förstorade 
fönstret i långhusets västra gavelröste. Vinden kunde 
användas som skyddsrum , för att använda en modern 
beteckning. 
60 VICKLEBY KYRKA 
Orsaken till tornbygget och långhusets välvning var 
att de kristna kustområdena omkring Östersjön inva­
derades av hedniska vikingar från det nuvarande Nord­
tyskland och Balticum från 1170-talet och ungefär 60 år 
framåt (Tuulse 1955, s 159 ff) . De for härjande och 
plundrande fram , och för att skydda sig mot dem, 
byggde ölänningarna om sina kyrkor på olika sätt, för 
att kyrkorna också skulle kunna användas som socken­
fästningar. Dessa ombyggnader ansågs så angelägna, 
att påven gav avlat åt dem, som på så sätt deltog i det 
heliga kriget. Motståndet mot de hedniska inkräktarna 
i Östersjöområdet jämställdes t o m med korstågen till 
det Heliga landet! Även fornborgarna rustades upp 
under samma tid (Eketorp, Bårby, Gråborg). Vi före­
ställer oss, att en eller ett par personer, som höll vakt i 
kyrkan under orostider, kunde låsa in sig i det lilla 
rummet J (fig 29, 59, 60). Belysningen utgörs av en 
liten glugg mot söder och mot väster är en nisch i 
väggen , där man kunde förvara det nödvändigaste för 
vistelsen i tornet. Troligen låg man på golvet på bäddar 
av halm, tång eller mossa. 
De långsmala , rundbågiga öppningarna visar var 
klockorna från början hängde. Detta var ursprungligen 
tornets översta våning. Fyra löphål för klocklinor i 
golvet (andra tornvåningens valv, fig 54 f) visar, att 
man planerat för så många klockor. Från ljudöppning­
arna kunde man kasta sten eller skjuta på dem, som 
försökte belägra kyrkan. Klockvåningen var täckt med 
ett kryssvalv, varav spår ännu är synliga i hörnen (fig 
27 c, 29, 33). Genom en trappa i norra muren nådde 
man upp till ännu en våning (av trä?) , en föregångare 
till L. Tornets övriga våningar tjänade huvudsakligen 
som skyddsrum. Den äldsta delen av tornet tillkom 
kanske under senare delen av 1100-talet. 
V. 1200-talets förra hälft 

Omkring år 1200 eller något senare förhöjdes tornet 

med en skyttevåning (L, fig 27 a, c; 29 IV, 116 D). 

Därvid förstördes klockvåningens kryssvalv och den 

översta murtrappan murades igen. Rundbågiga öpp­

ningar , parvis placerade mot söder , väster och norr 

samt två raktäckta öppningar mot öster visar, att den 

nya påbyggnaden var en skyttevåning. Här uppifrån 

har man fortfarande fri sikt åt alla håll. 

VI. 1200-talets andra hälft - 1300-talet 

I slutet av 1200-talet , då Öland sedan länge åtnjöt fred , 

pryddes tornet med en spetsbågig portal (fig 31 b, 46 f, 

116 E) , krönt av en mångbladig ros. Detta ornament 

känner vi igen från Gärdslösa kyrka (Öl 11:4, fig 76, 

78) , medan diamantlisten i Vickleby motsvaras av en 

s k hundtandslist i Gärdslösa. Troligen har samme 
stenhuggare varit verksam i båda kyrkorna. Det är 
möjligt , att han hämtades från domkyrkobygget i Lin­
köping - Öland tillhörde nämligen vid denna tid Lin­
köpings stift - , men några direkta paralleller kan man 
dock inte peka på i domkyrkan , inte heller på Gotland. 
Samtidigt som västportalen sattes in , torde den trånga 
öppningen mellan tornet och långhuset ha breddats en 
första gång, för att tornets bottenvåning skulle kunna 
användas som vapenhus (fig 116 E) . 
VII. Senmedeltiden och 1500-talet 
Till dessa århundraden kan inga speciella byggnadsfö­
retag hänföras. I samband med anskaffaodet av den 
senmedeltida lillklockan (fig 114 f) kan en klackstol av 
något slag ha kommit till, varav delar nu är inmurade i 
tornet (fig 34-36). Jfr rekonstruktionen i fig 37. 
VIII. 1600-talet 
Så som kyrkan såg ut i slutet av 1200-talet, såg den ut 
ännu 1634, då antikvarien J H Rhezelius ritade av den 
(fig 17). När långhusets valv revs och ersattes med en 
träpanel, vet vi inte, eftersom kyrkans arkivalier inte är 
bevarade från så lång tid tillbaka. Däremot vet vi , att 
den 12 augusti 1677 " röfvade fienden Vickleby kyrc­
kia", vilket troligen innebar skadegörelse även på 
själva byggnaden. Sannolikt var det redan på 1600­
talet, som en läktare byggdes i väster, inte för att bära 
en orgel (någon sådan anskaffades inte förrän 1875) , 
utan för att bereda fler sittplatser i den av allt att döma 
mycket trånga kyrkan. 
IX. 1700-talet 
Från och med 1700-talet kan vi bättre följa kyrkans 
öden i arkivalierna (fig 116 F, G). Läktaren utvidgades 
1705. Troligen var det i samband därmed som man 
mellan tornet och långhuset öppnade de vida bågar, 
som fortfarande utgör förbindelsen mellan dem och 
byggde om torntrappans nedersta del , så att den myn­
nar i långhusets sydvästra hörn i stället för i tornets 
sydöstra (fig 20, 27 b, 116 F) . Det var också 1705, som 
100 tegel köptes till kyrkatakets reparation och " båtz 
legor" från Kalmar betalades. Murmästare Lars Matt­
son Bagge lade på teglet och murade igen den lilla 
nordportalen 1708 (räk). - 1730 (räk) köptes bl a 30 st 
taktegel , kalk samt frukostbrännvin åt muraren 
Adam37 för kyrkoarbetet. - 1732 utfördes en grundlig 
reparation av tornet , av allt att döma taket , som spåna­
des och tjärades . Tornet var då så förfallet , "att det så 
god t som af nyo igen är upsatt" . Arbetet skedde under 
ledning av byggmästaren Nills Swan. Följande krono­
61 BYGGNADSHISTORIA 
Fig 67. Ritning till 
lanternin, utförd vid 
ÖIÄ av S Enander 
1816. RA. 
Drawing for /antern, 
• r.-. 
1816. +•. ~ l t 
.. . ' 
l 
betjänter tillkallades, för att besiktiga kyrktornet och 
"gifwa sitt betänkjande hwad och huru mycket wärke 
till dess reparation Erfordras kunde" , nämligen Erich 
Peerson, länsman Törncrantz, skogvaktaren Zachris 
Persson och nämndeman Börge Ander(son). Vidare 
betalades " För Tings Rättens attest åm att så mycket 
wärke warit af nödhen, som desse berörde , giort för­
slag uppå" . Spik levererades av handelsmännen Törn­
qvist38 och Zellsen samt av smeden Jacob i Stora Frö. 
Lars Jacobsson högg spånen och en ny flöjel gjordes 
"öfwerst uppå kyrkje Tornet", formad som en vimpel 
(se fig 19). - 1735-36 (räk) anskaffades 70 st tegelläk­
ter, kalk m m. Utgifter också för takresningen och 
teglens påläggande på kyrkataket samt för rödfärg och 
tjära för torntaket. - Murmästaren Swen Hwijtlåck 
rappade och vitmönjade kyrkan 1737 samt bröt ut två 
fönsterhål (på långhusets södra sida, fig 19). Följande 
år fick murmästaren Jöns Hwijtlåck betalt för kyrkans 
rappande och vitmönjande (räk). Han rappade också 
kyrktaket, vilket troligen innebar, att han underströk 
tegelpannorna. 
Inte förrän 1759 fick kyrkan en sakristia (fig 27 b, 28 b, 
41, 116 F). Den byggdes vid det gamla korets nordmur. 
Inifrån vinden kan man se långhusets nordöstra hörn 
(fig 28 b) . Av säkerhetsskäl saknade sakristian från 
början direkt ingång, men fick en uppgång genom mu­
ren till predikstolen. Över rummet slog man ett kryss­
valv av kalksten med markerade diagonaler (fig 73 f). 
Om inte kyrkböckernas upplysningar om bygget fun­
nes , hade man av valvet lätt kunnat dra den slutsatsen , 
att sakristian var från medeltiden. 
Sakristian uppfördes under ledning av murmästaren 
Anders Törnberg (not 28) . "Herr Törnquist" (not 38) 
ombesörjde frakt av byggnadsmaterial och "Herr Kast­
man39" levererade 20 st enkla järnplåtar och fernissa. 
2 000 lybska takpannor köptes hos handelsman Bur­
nick , glasmakaren Arnholt gjorde fönster och Johan 
Wahlberg ett ännu bevarat , konstrikt lås. I arbetet 
deltog vidare snickaren Wahlberg,39• Matte (Mattis) 
Jacobsson , mäster Fagerholm, Anders Larsson i Karle­
vi och Thomas Örn. "And: Göstason" fick betalt för 
kalk och salt och mäster Törnberg bl a för murtegeL 
Den år 1763 anskaffade , nya predikstolen (fig 78 ff) 
placerades först i långhusets nordöstra hörn , liksom 
den gamla. 1765 " blef taket till träwirke och nödige 
pannor förbättradt" och 1767 blev "fönstret vid Altaret 
större gort till Ram och rutor" (inskr i sakr) . Två år 
senare blev "Hufvud rundelen, som sitter utom öfver 
Altaret gord af sten" (inskr i sakr) . Troligen gällde det 
en ombyggnad av absiden , som också kallades " kuren 
62 VICKLEBY KYRKA 
på östra sidan utom kyrkan" (st prot 1770) samt även 
"Altar Churen" (se nedan) . - 1771 gjordes nya kyrk­
dörrar, vilka målades året därpå (inskr i sakr) . 
Efter kyrkoherde Brunnerus'40 slaganfall1775 tjänst­
gjorde D P Aurelius41 som vice pastor under 11 år. 
"Han var en kraftnatur, som överallt energiskt ingrep 
ordnande och nydanande" (Herdam 3, s 160). Vid 
sockenstämman 3/5 1778 diskuterade man en utvidg­
ning av kyrkan, "J anseende till kyrkans otillräckelig­
het att ryma alla församlingens ledamöter uti sig, och 
det deraf följande trängsel i stolarne", men frågan 
uppsköts, emedan ingen murmästare var närvarande. 
Nästföljande söndag inställde sig fortifikations- och 
stadsmurmästaren Anders Törnberg (not 28) från Kal­
mar "såsom känd före att wara den skickeligaste och 
säkraste att anlita i sådana mål" (st prot 1778). Bygg­
mästaren besåg kyrkans torn och valv, för att se, om 
man kunde skapa mer utrymme genom att riva valven, 
men han fann, "att en stor glugg på tornet och under 
densame en stor remna i muren gjorde muren så osä­
ker, att de undre hwalfven ej kunde borttagas på annat 
sätt, än att hela östra sidan på tornet skulle nedtagas; et 
nytt hwalf upsättas, och deruppå skulle sedan den öfra 
delen åter igen upmuras; men som detta skulle blifva 
Försami ett stort och äfventyrligit arbete, som ej skulle 
svara emot det sökta ändamålet, så beslöt man att 
utrymet borde sökas å östra änden af kyrkan med 
Sexton airs tillökning från g. kyrkohörnet" (fig 116 G). 
Murmästaren åtog sig att utföra arbetet. Koret och 
"Altar Churen", d v s absiden, skulle nedtagas, och "en 
16 alnars ny mur lika med g. kyrkans tillläge och höjd 
samt tioklek om så behöfves", uppföras öster ut. Till­
byggnaden skulle förses med två nya, stora fönsterluf­
ter och tegeltak "med det första, sedan skall förses, så 
wäl som panelning, så att kyrkan blif. till ut- och inwär­
tes anseende likadan". Vidare skulle valvet under tor­
net skiljas från kyrkan med en tvärmur, "på hvilken 
blifver stora kyrkodörren och derutan före wapenhus 
under Tornet. " (Detta verkställdes dock inte förrän på 
1830-talet, period X. Fig 116 H). Arbetet skulle begyn­
nas "nästa måndag" , så snart kontrakt upprättats. 
Murmästare Törnberg hade till sin hjälp gesällerna 
Persson och Dankvardt samt Perssons son Joachim. 
Arbetet började 1778 22/5 med nedrivande av det gam­
la koret och fortsatte med grundgrävning och grund­
läggning till 29/5, då man började mura "öfver jorden" 
och fortsatte ett par veckor in i juni till 18/6, då mur­
ningen avslutades. Under tiden uppsattes takresningen 
16/6 och 17/6. Den 18/6 "foro murmästarna härifrån 
effter man måste vänta på takpannorna, som woro 
bestälte från Björnö 2 000 stkn". Den 16/6 hände en 
olycka: "då Takresningen ny!. war upsatt, kom en 
stark wäderilning, som kastade hela Resningen öfve­
rända igen hvarvid likwäl Gudi !of! ingen särdeles ska­
da el. olycka skedde, förutan at drängen Erik Persson i 
St. Wekleby, som war på Resningen kom något i kläm 
med Låren och blef besynnerl. bärgad ehuruväl han 
fick halsen emellan 2"e takstolar. Ingen skada skedde 
eljest wid deiia byggnad". 
Andra söndagen efter Trefaldighet 1778 var försam­
lingen sammankallad för att rådgöra om snickarearbe­
tet vid kyrkan. Mäster Aspelund i Stora Frö skulle bl a 
göra tre fönsterramar och den nya dörren (korets in­
gång) , nya stolar i tillbyggnaden, öka altardisken, göra 
ett nytt träaltare "effter Ritning" och lägga in golvet på 
gången utanför de nya bänkarna samt vara till hjälp vid 
predikstolens uppsättande. Under året köptes bl a 4Y2 
skeppa salt till kyrkarappningen (räk). Mäster Aspe­
lund gjorde vidare fyra fönsterbågar (i långhuset), som 
glasades av mäster Gilljam. - Soldaterna Lidboldt och 
Lundberg började den 10/7 att pålägga och bestryka 
taket och arbetet var färdigt 18/7. De rappade och 
vitmenade också kyrkan invändigt. Av allt att döma 
var det nu, som man som krön på verket placerade den 
medeltida dopfunten på korgavelns spets (fig 86). Se 
även st prot 9/5 1782 (K I: l, s 51 f). "Under arbetstiden 
höJts Gudstjensten i den gamla kyrkan , som ej rördes" . 
Redan den 12/7 eller 4:e söndagen efter Trefaldighet 
1778 hölls gudstjänst första gången i nya kyrkotillbygg­
ningen. Kyrkaföreståndare under byggnadstiden var 
ingenjör C Fr Reinius42 och v pastor D P Aurelius 
under kh G Brunneri fleråriga sjukledighet (not 40, 41) . 
1779 tog man itu med långhuset. "Strax efter pingst 
1779 begyntes med Rappningen , nya fönsterluftters gö­
rande på norra sidan, med mera". Arbetet var färdigt 
till höbärgseln och "fullgjordes af en muraregesäll , som 
het Peter Rosengren , som war en braf och flitig karl". 
1780 beslöt man att ge målaren Johan Lundgren (not 
29) i uppdrag att måla allt nytt i kyrkan. Han hade då 
nämligen arbete i Karlevi (K I:l , s 48 f) . Kontraktet 
med Lundgren skrevs 28/7 1780, som kvitterade ut 
arvodet redan 11/8 samma år. Vid samma tillfälle åtog 
sig Clas Wahlberg att göra altartavlan något högre och 
större. Kortaket målades ljusblått med mörkare lister 
och omkring fönster, dörrar, predikstol och altartavla 
målades blå draperier med limfärg. Vid kyrkans mål­
ning gick det bl a åt två tjog ägg. 
1783 gjorde Wahlberg en ny takpanel över långhu­
set. Till dess målning användes bl a blyvitt, linolja , 
berlinerblått, vit krita, "Silfwerglitt" och vit vitriol. 
1785 beslöt stämman att sätta in luckor i klockvå­
ningen, emedan "det Ekewirket, som befiiies i klocke­
63 BYGGNADSHISTORIA 
Fig 68. Interiör mot öster före 1938. 
Observera vägg- och takdekorationer­
na, altartavlan och kaminen. Foto E 
Blomberg 1938. ATA. 
Interior of church before restoration in 
1938, Iaoking E. Note the wall and cei­
ling decorations, the altarpiece and the 
stove. 
Fig 69. Interiör mot väster före restau­
reringen 1938. Foto A Edle 1935. 
Interior of church before 1938, Iaoking 
w. 
tornet wid klockorna lider mycket skada af Snö och 
Rägn, som besynnerligen slår in om wintren" . Därför 
skulle " luckor sättas för de många och stora gluggor , 
som äro deromkring". Om det lät sig göras , skulle 
luckorna "sättjas på inrasidan af gluggarna, så att de ej 
minskas till widden till hinder för klockornas ljud" (st 
pro t). 
Enligt st prot 1786 var norra sidan av det nya taket 
på kyrkan skadat genom en svår storm sistlidna höst 
och östgavelns rappning hade "stycketals affallit". 
Murmästaren Bergström i Kalmar fick betalt för kyrka­
arbetet. 1797 beslöt man att rappa östra kyrkagaveln 
"som för Resandes ögon ser nog vanprydlig ut" (st 
pro t) . 
X. 1800-talet 
Den 27/11 1800 hade det bristfälliga tornet besiktigats 
av murmästaren Hinric Wermelin43 (st prot), som 
också hade gjort upp förslag till åtgärder. Det framgår 
av prot, att det gällde yttertaket. 
Den 13/3 1817 hölls en entreprenadauktion angåen­
de tornbygget med en lanternin enligt en vid ÖIÄ 29/10 
1816 författad ritning av S Enander44 (fig 67). På grund 
av vinterns blidväder på fastlandet hade det varit omöj­
ligt att där få fram timmer. Inte heller kunde försam­
lingens medlemmar skaffa timmer inom socknen. Där­
för skulle bygget skjutas upp till sommaren 1818. Mur­
mästaren Johan Söderström45 var den som lämnade det 
lägsta budet. Han besiktigade tornet 1818 i flera soc­
64 VICKLEBY KYRKA 
Fig 70. Interiör mot öster. Foto R Hintze 1980. 
Interior looking E. 
kenledamöters närvaro och fann stentornet "till murar­
ne förfallit, i synnerhet på inrasidan", att han inte 
tilltrodde sig att med tillförlitlig säkerhet kunna uppsät­
ta "Trätornet, förr än desse murar blifvit i fullkomligt 
stånd satte och reparerade" (st prot) . Han angav mate­
rialåtgång för detta, "inberäknadt, hwad som till de 
gamla gluggarnas igenmurande tarfwas" . St pro t inne­
håller också detaljerade anvisningar om materialan­
skaffning. Söderström åtog sig bl a att höja stentornet 
11/z alnar samt att rappa och vitmena det, laga kyrka­
taket samt förbättra trapporna i tornet m m. Kurnian­
der i Stora Frö skulle svara för målningen och smeden 
Stenström i Vickleby för smidet till tornbyggnaden. 
Globen (under korset) beslogs med kopparplåt. Till 
tornets (lanterninens) målning i pärlgrått anskaffades 
bl a 8 lod Berlinerblått. "Tornet" målades av Kurnian­
der i Stora Frö, smeden Sandberg lade på takplåtarna 
och sockensmeden Stenström i Vickleby svarade för 
diverse smide. 
Samma år byggde Söderström om tornets översta 
del, i synnerhet på insidan, murade igen öppningarna 
och byggde på tornet l Yz aln, så som var beslutat. På 
detta placerades den fyrkantiga trälanternin , som fort­
farande kröner tornet (tig 27 a) . Den var, som redan är 
omtalat, ritad av konduktören Samuel Enander (fig 
67). 
På 1830-talet förstorades de redan tidigare utvidgade 
fönstren genom att de förlängdes nedåt. Därvid för­
stördes den gamla sydportalen och i dess ställe gjordes 
en ny portallängre österut (fig 116 H), omgiven av en 
BYGGNADSHISTORIA 65 
Fig 71. Interiör mot väster. Foto R Hintze 1980. 
Interior looking W. 
rusticerad omfattning av vitkalkad puts (fig 32) . Dör­
rarna med sina beslag är samtidiga (fig 45). En tvärmur 
insattes i vapenhusets östra del , i enlighet med ett 
redan 1778 (period IX) fattat beslut (fig 116 H). Fönst­
ret över den nya sydportalen togs upp 1833. Samma år 
beslöt man att göra sakristians fönster öppningsbara, 
för fuktens skull , samt att kyrkvaktaren skulle vädra 
kyrkan ordentligt genom fönster och dörrar en gång i 
veckan vid tjänlig väderlek och " kyrkans kläder och 
Fig 72. Skulpterad takrosett (nr 2 från öster). Foto R Hintze 
1980. 
Carved ceiling ornament (no 2 from E) . 
66 VICKLEBY KYRKA 
Fig 73. Interiör av sakristian mot sydöst. 
Foto R Hintze 1980. 
Interior of vestry Iaoking SE. 
böcker ... från förruttnelse förvaras" (st prot). 1836 
reparerade murmästaren Söderström kyrkataket samt 
strök över, d v s rappade och vitkalkade sakristians 
exteriör. 
1847 beslöt man att "i sommar" lägga in ett granträ­
golv i sakristian i st f stengolvet , "emedan stengolfvet 
under Vintertiden i anseende till dess kyla är högst 
vådligt för hälsan för dem, som der, af Tjenstepligt, 
Fig 74. Interiör av sakristian mot nord­
väst. På nordväggen spår av målad in­
skrift och ovanför dörren en kyrkstöt. 
Foto R Hintze 1980. 
Interior of vestry Iaoking NW. On the N 
wall traces of painled inscription and 
over the door a sexton's stick for awak­
ing sleeping church-goers. 
måste hvarje predikodag, vistas" (st prot). - 1856 
målades hela interiören, troligen av N J Jonsson46 , som 
samma år målade en ny altartavla (tig 76). Bl a måla­
des innertaket pärlgrått. 
Efter en entreprenadauktion 1868 pålades ett tegel­
tak. Troligen härrör en del av tegeltaket på bårhuset 
från denna reparation. Teglen är stämplade WNS 
( = Värnanäs) . Gesims, lister etc, som var nygjorda, 
67 
Fig 75. Interiör av ko­
ret mot öster. (Altar­
tavlan avbildas i fig 
1). Foto R Hintze 
1980. 
Interior of chancel 
looking E. (The altar­
piece, see fig l). 
skulle strykas tre gånger med god pärlfärg. Taket avsy­
nades 19/10 1868 och l 700 överblivna takpannor sål­
des 1871 (räk) . Samma år vitmenades kyrkan med 4 
tunnor kalk och 23 kannor (= ca 60 l) mjölk. 
1881 beslöt man bl a att använda blyvitt till den yttre 
målningen och zinkvitt till den inre. Hela arbetet skulle 
verkställas " i sommar" (1882) . - 1882 murades kor-
BYGGNADSHISTORIA 
portalens yttersmyg igen och i den inre smygen placera­
des en kamin (fig 68). Även sakristian fick en "värme­
ugn" , en mindre järnkamin , placerad vid norra väggen, 
och i sakristians västra mur togs en dörröppning upp , 
enligt beslut 1878. Troligen var det i samband med 
dessa arbeten som murarna putsades om. 
68 VICKLEBY KYRKA 
XI. 1900-talet. Restaureringar. Dammsugningen 1980. 
1904 företogs vissa reparationer, bestående av murar­
nas "revertering" under murmästaren C Johanssons 
ledning samt målning inne i kyrkan av bröderna Jans­
son. I arbetet deltog också "Arb. Johan Aug Nilsson i 
Vickleby ringkarl fr. år 1867" som hantlangare (Bil­
low). Det framgår av st prot 16/8 1903, att arkitekten 
Rosman47 i Kalmar blivit anmodad "resa hit för att 
meddela råd rörande kyrkans restaurering samt där­
efter uppgöra ritning och kostnadsförslag härför. " Det­
ta förelåg nu och man fattade beslut att följa förslaget . 
Ett vindfång byggdes innanför långhusets sydportaL 
Kyrkorummet dekorerades i grönt med bl a palmkran­
sar med bibelord över fönstren och geometrisk indel­
ning av fönstersmygarna m m (fig 68 f). Takpanelen 
målades också och indelades i fält med akantusbårder 
med gr'ön färg. - 1918 frilades den lilla nordportalens 
yttersmyg av kyrkvaktaren (?) Aug Nilsson och Anders 
Billow (not 8) på uppdrag av SvK. 
I samband med en yttre restaurering 1932 frilades 
resterna av den romanska sydportalen (fig 39, 42), 
denna gång av William Anderson (not 23). Samma år 
togs dopfunten ned från sitt upphöjda läge. - 1938 
företogs en inre restaurering enligt ett program 1936 av 
Sven Wraner (not 30). Bröderna Olsson , Färjestaden, 
svarade för murningsarbeten och B och Einar Peterson 
för målning. Ursprunglig färg på takpanelen, predik­
stolen och atlaruppsatsen togs fram och dopfunten res­
taurerades. Det var också då man upptäckte den ur­
sprungliga altartavlan (fig l) under en påklistrad olje­
målning på duk (fig 76, se nedan). Under sakristian 
inrättades ett pannrum för ett nytt värmesystem (fig 28 
b) och ännu något senare gjordes en elinstallation. 
Även senare har naturligtvis kyrkan varit föremål för 
kontinuerligt underhåll , bl a 1952, då R Boström var 
Riksantikvarieämbetets kontrollant.48 Då återupptäck­
tes de många igenmurade öppningarna i tornets murar, 
vilka på 1960-talet till största delen har frilagts. Det 
visade sig också 1952, att tornets västportal var sekun­
därt insatt och alltså inte kunde stödja en sen datering 
av tornet så som tidigare skett. 
1978 putsades kyrkans yttermurar om och vitkalka­
des. Samtidigt utsparades en sockel närmast markytan. 
- I samband med förberedelser för skyddsarbeten i 
tornet utfördes en dammsugning (not 83) av tornet på 
försommaren 1980, varvid halvmetertjocka kulturlager 
forslades ut efter sållning och undersökning. Totalt 
undersöktes en sammanlagd yta om 40m2. 322 föremål 
registrerades och mer än 4 ton ben togs tillvara (rap­
port 5742/79, ATA). Det visade sig, att lagerföljden i 
stort sett var orörd. De ursprungliga golven kom fram 
och undersöktes, liksom sekundära golv. Det syntes 
tydligt, att man låtit rivningsmassor ligga kvar i sam­
band med ombyggnader av tornet, jämnat av ytan och 
så lagt ett nytt flisgolv på denna. Av stort intresse är 
också de redan beskrivna fyra löphålen för klocklinor i 
andra tornvåningens valv (fig 28, plan vid III samt fig 
54 f). De bevisar, att tornet också var byggt som kl ock­
torn samt även för hur många klockor. De viktigaste 
föremålen beskrivs nedan s 99 f. - I rum C döljs det 
mesta av kulturlagret under ett trägolv, medan all lös 
fyllning avlägsnades från rum D. Överst i rummen D, J 
och K låg ca 10 cm tjocka lager av dammig jord (mult­
nat trä?) , ris, skräp och pinnar (fågelbon?) . Koks och 
kol visade, att rum D tjänat som bränsleförråd för 
kaminerna och av ett 30 cm tjockt lager släckt kalk i 
rum J framgår, att detta var kyrkans kalkförråd. I rum 
K kunde tre golvlager konstateras. Nederst, närmast 
valvets översida ett golv av kalkbruk och småsten, en 
utjämning mellan valvstenarna. Spår av sot antyder, att 
man eldat på golvet. På två kulturlager, skilda åt av löst 
lagda flisor, vilade de båda övre golven. Både i rum J 
och rum K har delar av golvfyllningen lämnats kvar, för 
kommande undersökningar. 
Uppvärmning 
Som redan är omtalat, insattes två järnkaminer 1882. 
en på södra sidan av koret (fig 68) och en i sakristian. 
1938 infördes värmeledning i samband med att ett 
pannrum inrättades under sakristian. 1947 gjordes en 
elektrisk installation för kraft och belysning. 
Målning 

1700-talet 1700-talet. 1768 målade And G Wadsten49 läktaren och 
Kyrkorummets färgsättning, där blått i olika nyanser bänkarna (se nedan , Inredning). Troligen var det också 
dominerar i taket och inredningen, tillhör det sena han , som 1772 eller något senare målade en lång in­
69 
skrift med rödbrun frakturstil på sakristians norra vägg 
rörande kyrkan och dess inventarier under perioden 
1759-1772 (fig 74, se ovan sakristian). 
Johan Lundgren Olofsson (not 29) målade kor- och 
långhustaken ljusblå med mörkare, marmorerade lister 
(1780 resp 1783). Omkring fönster, dörrar, predikstol 
och altartavla målade han 1780 blå draperier med lim­
färg. Sannolikt var det samtidigt, som inskriften på 
sakristieväggen målades över. Det var också 1780, som 
Lundgren m fl utökade predikstolen med två sidor (se 
nedan) . 
1800-talet 
Under 1800-talet ändrades kyrkorummets färghållning 
till pärlgrått, vitt och guld. 1809 var det Anders Hög­
ström (not 53) och 1856 N J Jonsson (not 46), som 
svarade för den inre målningen. 
1900-talet 
1904 dekorerades innertaket och väggarna med bårder 
och bibelspråk inramade av palmkransar, allt i grön 
Inredning och inventarier 
Altare 
Altare av trä med bukiga sidor, målat i grått med vita 
profiler. Under färgen skymtar samma blågröna färg 
som på mycket annat av inredningen. Altaret tillverka­
des 1778 av mäster Aspelund i samband med det nya 
korets tillkomst. - Ett äldre altare är markerat i fig 20. 
Det stod fritt i absiden. 
Dopaltare 
Vid södra korväggen placerades 1944 ett dopaltare 
(dessförinnan hade man under lång tid haft barndop i 
hemmen). Borttaget efter 1963. 
Altarringar 
l. Att det 1706, kanske tidigare , funnits en altarring, 
"disk", framgår därav, att ett diskkläde , 4 alnar långt, 
finns upptaget i inv. - 2. En altarring tillverkades "af 
nyo" 1708 (räk). I arbetet deltog en 'snickare och sme­
den Oluf i Stora Frö. 1768 hölls auktion bl a på " l g:_ 
skrank" (C 1). 1770 beslöt man att sälja ännu ett 
INREDNING OCH INVENTARIER 
färg (fig 68 f), medan väggarna enligt Billow var "slät­
putsade och avfärgade i en ljus, smutsgul ton". 
1938 återfick kyrkorummet i flera avseenden 1700­
talets färger, genom att innertaket, altartavlan, altar­
ringen och predikstolen återställdes i ursprungligt 
skick. Av ekonomiska skäl tvingades församlingen att 
avstå ifrån att samtidigt restaurera läktarbröstning och 
bänkfasader. De senare överdrogs med en röd färg, 
vilken enligt Hofren var "en ny täckfärg av porfyrtyp, 
avsedd att vara ett provisorium tills återställandet av 
gammal färg bleve aktuell" (PM 1958). Han fortsatte: 
"Det är denna då [1938] skrinlagda tanke man nu har 
upptagit". Det han åsyftade, gällde ett försök 1958 att 
taga fram den ursprungliga färgen på läktare och bän­
kar. Detta misslyckades, emedan det visade sig att flera 
pannåer var omflyttade, ibland till och med vända upp 
och ned. Konstnären Arthur Percy fick därför riksan­
tikvariens uppdrag att färgsätta dessa delar med led­
ning av bevarade färgspår. Somliga delar kunde restau­
reras, andra nymålas. 
skrank på auktion (st pro t). - 3. Med tre sidor, varav 
den mellersta buktar utåt (fig 75) . Den är genombruten 
och indelad med rätvinkliga , blågröna pelare och i 
övrigt målad blå och grå med en smal röd list. Mellan 
pelarna svarvade dockor, marmorerade i blått och 
grönt (många vända upp och ned) och sågade mitt itu 
på längden och vända med den flata sidan inåt. Armle­
daren och knäfallet är stoppade samt klädda med grönt 
linne (tidigare , 1938- 1958, läder i naturfärg). 1918, vid 
Billows besök, var altarringen målad i vitt och guld och 
knäfallet klätt med röd sammet. - Altarringen var 
tillverkad och målad 1768-1770 och var då mindre än 
nu , emedan utrymmet var mindre i absidkoret. Utgif­
terna under sagda år upptar snickarearbete, järn, smi­
de, färger , olja och målning. 1778- 1779 (räk) ökades 
altardisken av mäster Aspelund. Bl a tillverkades tre 
svarvade pelare till altardisken (räk). - 1868 beslöt 
man att ändra altardisken, som var för hög, och bl a 
förse knäfallet med en dyna el dyl för att höja den, 
vidga dörren " till närmaste knä eller brott" m m och 
70 VICKLEBY KYRKA 
Fig 76. Altartavla, målad på duk av N J Jonsson 1856 och 
placerad utanpå Andreas Björkmans pannå (fig 1). Avlägsnad 
1938. Foto R Hintze 1980. 
A ltar piece, painled on canvas in 1856 by N J Jonsson and 
pastedover Andreas Björkman's panel painting (fig J). Remo-
ved in 1938. 
följande år beslöt man att göra en helt ny altarring (st 
prot). Besluten verksälldes emellertid inte . 
Sakramentskåp? 
Vid en auktion, som hölls 1768, såldes bl a "l lucka 
med znc gångjärn" . Vart luckan hörde , vet vi inte. Den 
kan ha suttit i en sakramentnisch50 i det gamla koret 
eller dess absid. 
Medeltida bildkonst 
Ett gammalt skåp med bilder utan dörrar, sannolikt ett 
medeltida altarskåp, skulle enligt beslut 1768 försäljas 
på auktion (st prot) . Vid auktionen som hölls 31/10 
sagda år, såldes bl a "Ett g:_ skåp", "l d~ med bilder 
utan dörar" samt "l d~ söndrigt" . 
Altaruppsats 
På altaret står en altarprydnad av skulpterat, målat och 
förgyllt trä (fig 1). I mitten en framställning, målad på 
trä, av Golgata. Kristus har vitt ländkläde, törnekrona 
och strålkrans omkring hjässan. På korsets titulus: 
" JESUS/nasarenus/REX/judeorum" i frakturstil. T v 
Maria i vit klänning och blå mantel och bredvid henne 
en tröstande kvinna i gul klänning och grön mantel 
med rött foder. Vid korsets fot Maria Magdalena i blå 
klänning, orange mantel , t h den sörjande Johannes i 
grön dräkt och röd , fladdrande mantel. I bakgrunden 
antyds Jerusalems bruna hus. Grönt landskap, 
åsktung, molnig himmel med en glödande, fördunklad 
sol. Tavlan är inramad av en förgylld ramlist med en 
skulpterad bladstav och kröns av en i skulptur utförd 
bandrosett, trädd genom en bygel i ramens överkant, 
allt förgyllt. - Under tavlan en inskrift med grå antik-
vaversaler mot svart fond: Sl GVDS LAMB SOM BORTIA-
GER l WERLDENES SYNDER l !OH: EV: CAP: 1: 29 WERS. 
Tavlan avtecknar sig mot en blågrön ram utanför den 
förgyllda bladstaven och flankeras av ett par kolonner, 
vilkas skaft är marmorerade i ljust gråbrunt (vita på 
Billows tid). De korintiska , förgyllda kapitälen, liksom 
basernas vulster, är förgyllda. Kolonnerna bär upp ett 
slags vågrät arkitrav i två delar, varav den nedre på 
framsidan pryds av en skulpterad, förgylld ranka , virad 
omkring en tunn list. På arkitravens övre del vilar Guds 
Lamm, vitmålat, på en bok med röda pärmar och de 
sju förgyllda inseglen. Bakom lammet en genombru-
ten, förgylld, halv sol. Håkansson nr 911. 
Altartavlan har en lång historia. Den tillverkades 
1713 av snickaren Anders Colleur51 och var då en upp-
sats av okänt utseende. Golgatascenen grundmålades 
1713 och fullbordades följande år av Andreas Björk-
man52 på en pannå av tre lodräta bräder (det som nu är 
mittpartiet på tavlan) . Redan 1721 målades tavlan åter, 
denna gång gällde det troligen själva ramverket , ett 
arbete som utfördes av målaren mäster Salomon Eek 
och hans gesäll Mons Andreas Balk (räk). 1768 fick 
And G Wadsten (not 49), som samma år målade läkta-
rens bröstning (se nedan), betalt för altartavlans " reno-
vation" och hans " lärogåssar" fick drickspengar (räk). 
1780-81 anskaffades en halv tolft goda bräder, enkel 
takspik och lim till altartavlans "förfärdigande" m m 
(räk). Till snickaren Clas Wahlberg betalades 1780 för 
altartavlans reparation . Tavlan förstorades vid detta 
tillfälle, för att passa bättre i det nya, rymliga koret , 
med en bräda upptill och två nedtill , placerade på 
71 
tvären. Skarvarna är väl synliga. Målningen komplette­
rades av Johan Lundgren Olofsson (not 29), som sam­
ma år utförde omfattande målningsarbeten i kyrkan . 
De nymålade delarna utgöres av en molnig, blågrå 
himmel upptill och grön gräsmark nedtill. 
Det nuvarande ramverket med de korintiska kolon­
nerna (fig l) gjordes 1809 av den kände spegelfabrikö­
ren Anders Högström,53 emedan " . . . Altare Taflan, 
såsom mycket förfallen borde förbättras til flere delar 
neml" så til målning som förgyllning . .." (st prot 
1809). Genom detta arbete skulle altartavlan "winna 
mera zirligt utseende och således blifwa någorlunda 
svarande mot Predikastolen . . . " (st prot 1808). 
I mitten av 1800-talet fick N J Jonsson (not 46) i 
uppdrag att måla en ny tavla , Kristus på korset (fig 76). 
Den är signerad 1856. Lyckligtvis målades den på en 
duk, som klistrades ovanpå den gamla Golgatamål­
ningen. När tavlan uppvisades för församlingen 18/1 
1857, "yttrade de sin belåtenhet med Arbetet och 
emottoga med nöje Taflan . .." (st prot). Den upp­
täcktes 1938 i samband med restaureringen av altartav­
lan. Kristus, som har brun karnation , hänger på ett 
kors med INRI i titulus. Det gråvita ländklädet är fäst 
med en snodd kring höfterna. I bakgrunden Jerusalem 
med klassicerande bruna och vita byggnader i ett mörkt 
berglandskap. Målningens färgskala är ganska enfor­
mig. Målningen renoverades 1938 och hänger nu på 
korets södra vägg. Ramen är profilerad och guldbron­
serad. - Håkansson nr 915. 
Krucifix 
l. På altaret står ett krucifix (fig 77) av skulpterat , 
något maskätet trä, på framsidan krederat, målat och 
förgyllt. Höjd 62,5 cm. Kristusbilden och titulus med 
IN/RI är vita, allt annat , ländklädet , törnekronan och 
korset , förgyllda. Korset uppstiger ur ett klot , omkring 
vilket en orm54 slingrar sig med en frukt av Kunskapens 
träd i sitt gap. Klotet vilar på fyra fötter, bestående av 
voluter och blad , och stöds på sidorna av akantuskvis­
tar. Utländskt arbete? 1700-talet. Gåva 1954 av prin­
sessan Sibylla. - 2. I bisättningskapellet ett modernt , 
skulpterat krucifix av lövträ(?) på träkors, höjd med 
fot 62 cm. 
Predikstolar, timglas 
Predikstolar: l. Omtalad första gången år 1708, då det 
anskaffades svart vadmal, att täcka den med i samband 
med ett kungligt dödsfall . Av samma anledning anskaf­
fades svart tyg, 1715 vadmal och 1741 kläde (räk). 
Placerad i långhusets nordöstra hörn och med en trap­
pa i norra bänkkvarteret (fig 20). År 1759, när sakristi-
INREDNING OCH INVENTARIER 
Fig 77. Altarkrucifix av skulpterat, krederat och fö rgyllt trä . 
Utländskt arbete(?), från 1700-talet. Gåva 1954 av prinsessan 
Sibylla. Foto R Hintze 1980. 
Altar crucifix earved in wood, covered with gusso and gift . 
Foreign work (?) , 18th century. 
an byggdes, gjordes det en uppgång till predikstolen 
(räk), kanske som i fig 116 F. I övrigt är ingenting känt 
om dess utseende. Såld på auktion 1768. - 2. Den 
nuvarande predikstolen är av skulpterat, krederat , må­
lat och förgyllt trä (fig 78-81). Den är i huvudsak 
utförd 1763 av Jonas Berggren55. Korgen och ljudtaket 
har samma osymmetriska, sjusicliga plan (fig 27 b) . 
Korgen är bruten i sex konkava fält , utsvängda upptill 
och nedtill. Sidorna orneras med olika rokokoorna­
ment. De beskrivs från vänster till höger: l. Rocailler 
och akantus, endast utförda i målning av Johan Lund­
gren Olofsson (not 29) 1780. - 2. Smalt fält med rut­
verk samt nedtill en mussla, allt utfört i relief. - 3. 
Bredare fält med reliefutsmyckning. I mitten knäböjer 
Jesus i Gethsemane (tig 79). Ur ett moln räcks en 
nattvardskalk ned mot honom. I bakgrunden ett av 
72 VICKLEBY KYRKA 
korsen på Golgata. Ramverket består av rocailler och 
akantus. - 4. Smalt fält , likt nr 2. - 5. Bredare fält 
med reliefutsmyckning: Uppståndelsen (fig 80). I mol-
nen försvinner Kristus, man ser endast hans under-
kropp och ben. Nedtill står sarkofagen med avlyftat 
lock. Ramverket som i fält nr 3. - 6. Liknar fält nr l. 
Också målat av Johan Lundgren Olofsson. 
Fig 78. Predikstol av skulpterat, krede-
rat, målat och förgyllt trä, tillverkad av 
Jonas Berggren 1763, med undantag av 
partierna närmast väggen, som är utför-
da 1778-1780 av snickaren Clas Wahl-
berg, Jöns Aspelund och målaren Johan 
Lundgren Olofsson. Foto R Hintze 
1980. 
Pulpit, earved in wood, covered with 
gusso, painted and gilt, sculptured by 
Jonas Berggren in 1763, with the excep-
tion of parts close to the wall, which we re 
made in 1778-1780 by Clas Wahlberg, 
wood worker, Jöns Aspelund and Johan 
Lundgren Olofsson, painter. 
Fält nr 3 utmärks som det förnämsta , i det att en 
bokbräda är placerad på handledaren, rakt över detta 
fält. Bokbrädan bärs upp av en skulpterad kerub och är 
täckt med en i skulptur utförd , rödmålad duk med 
förgyllda fransar. Från nederkanten av fält nr 3 utgår 
ett o rnament, som följer korgens nedre , kraftiga list 
och avslutas med en nedhängande blomma i korgens 
73 
Fig 79. Detalj av predikstolens korg 

med Gethsemane och bokstödet. Orna­

menten t v är endast målade. Foto R 

Hintze 1980. 

Detail of pulpit with Jesus in Gethsema­
ne and the book rest. The ornaments to 
the /eft are on/y painted. 
bottenparti. Detta , som har svagt insvängda fält, orne­
ras av uppstigande akantusblad vid varje brytnings­
punkt. Bladen är utförda endast med brun färg och 
guldbrons på fälten nr l och nr 6, men skulpterade på 
de övriga. Från bottenpartiet nedhänger en i skulptur 
utförd frans. Korgen är grå med förgyllda reliefer och 
ornament. Färgen på korgens sidor är blå. Korgens 
listverk är gröna och röda med förgyllda detaljer. ­
Från korgens undersida utgår svängda byglar, som 
möts i en åttkantig platta med profilerad kant. Denna 
vilar på ett päronformat klot, som är omslutet av akan­
tusblad och som i sin tur vilar på en enkel träpelare. 
Från ljudtakets nederkant nedhänger en lambre­
quin. Kanten orneras i övrigt av en smal bladbård. 
Rakt över bokbrädan är fäst två kerubhuvuden i hög 
relief. Ovanpå ljudtaket reser sig fem svängda byglar 
INREDNING OCH INVENTARIER 
som en krona . De bär upp en profilerad, fyrsidig soc­
kel , på vilken står en skulptur av den Segrande Kristus 
med korsfanan i handen (fig 81). Före 1938 stod i 
stället en liten gipskopia av Thorvaldsens Kristus på 
ljudtaket (fig 68). Från ljudtakets undersida nedhänger 
Helige Andes duva från en skulpterad, strålande sol 
(före 1938 var solen placerad på väggen bakom pre­
dikstolen, fig 68). 
Predikstolens huvuddelar är, som redan är omtalat, 
utförda 1763 av Jonas Berggren (not 55) och skänkta av 
lantmätaren Henrik Reinius (not 35). De ursprungliga 
delarna är korgens fält nr 2-5 samt utsmyckningen på 
ljudtakets motsvarande sidor. När predikstolen till­
kom, stod ännu det medeltida koret kvar och kyrkan 
hade nyligen , 1759, fått en sakristia med uppgång till 
den äldre predikstolen (fig 116 F). Även predikstol nr 2 
74 VICKLEBY KYRKA 
placerades först i långhusets nordöstra hörn med upp­
gång genom muren. Då behövde inte korgen de sidor, 
som här har betecknats med nr l och nr 6; ljudtakets 
l:a och 6:e sidor behövde inte heller sina kantlister. 
När det gamla koret ersattes med det nuvarande 
1778, måste predikstolen flyttas (fig 116 G). Den nuva­
rande placeringen innebar bl a, att korgen måste utö­
kas med två sidor (nr l och nr 6) och även ljudtaket 
behövde kompletteras. Snickaren Clas Wahlberg utför­
de 8 dagsverken på predikstolen (räk 1778-1779). Tro­
ligen kan vi också tillskriva honom de kompletterande, 
i skulptur utförda ornamenten, byglarna och lambre­
quinen. Han assisterades av mäster Jöns Asp(e)lund i 
Stora Frö vid predikstolens uppsättande. Målningen 
däremot, bl a de illusionistiskt målade akantusorna­
menten, rocaillerna och listerna på fälten nr l och 6, är 
utförda 1780 i enlighet med ett kontrakt av Johan 
Lundgren Olofsson. 1786 skulle åldermännen draga 
försorg om att "en tjenlig stöd" sattes under prediksto-
Fig 80. Detalj av predikstolens korg 
med Kristi uppståndelse. Ornamenten 
t h är endast målade. Foto R Hintze 
1980. 
Detail of pulpit with the Resurrection of 
Christ. The ornaments to the right are 
on/y painted. 
len , "som nu hänger på nog swaga och gamla balkar" 
(st prot). 
Nästa förändring av predikstolen ägde rum 1807, då 
spegelfabrikören Anders Högström målade över både 
predikstol och ljudtak och ersatte rokokons mättade 
färgskala med empirens kyliga vita färg med guldorna­
ment. "Skada är att så mycket oäkta guld blifvit an­
vändt", skrev Abraham Ahlqvist (sign S III, p 198). ­
1938 restaurerades predikstolen och återfick då sin ur­
sprungliga färgskala. 
På sakristians södra vägg är fäst en modern , liten 
oval tennplåt med följande text ingraverad: "År 1763 l 
överlämnades som gåva l till Vickleby kyrka härvaran­
de l predikstol av Lantmätaren l Henrik Reinius l från 
Karlevi l Född 1700 i Laihela Finland l Död 1765 i 
Vickleby". 
Timglas: l. Ett äldre timglas , omtalat första gången 
1665 (inv), var enligt inv 1706 "af 4 rum eller glas" och 
förbättrat på bekostnad av kyrkoherde Nils Wentling56 , 
INREDNING OCH INVENTARIER 75 
Fig 81. Detalj av den Segrande Kristus med korsfanan i han­
den på predikstolens ljudtak. Foto R Hintze 1980. 
Detail of pulpit sounding board with Victorious Christ. 
troligen detsamma som reparerades även 1760. - 2. 
Med fyra glas i hållare av trä med profilerade detaljer 
(fig 82) . Hållarens över- och understycken , som är 
förenade med guldbronserade , konturerade tenar, är 
blå på utsidan , guldbronserade mot "flaskorna", som 
vilar i låga, rödmålade cylindrar. Fäst vid predikstolens 
armledare på silverbronserad ståndare av järn, krönt 
av ett kors på ett litet klot. Höjd 68 cm. Gåva till 
kyrkan 1780 av kyrkans föreståndare , ingenjör Carl Fr 
Reinius (not 42), som hemfört det från Tyskland tillika 
med dess fot. Det användes för första gången pingstda­
gen sagda år. 
Bänkar, brudstol 
Utmed norra väggen i vapenhuset löper, som redan är 
omtalat (se Västtornet) , en murad , vitkalkad bänk (fig 
49) . 
Långhusets slutna bänkar har gamla fasader och dör­
rar. De är nu målade i två grå nyanser. Dörrspeglarnas 
Fig 82. Timglas, tillverkat i Tyskland och skänkt till kyrkan av 
ingenjör Carl Fredrik Reinius 1780. Foto R Hintze 1980. 
Hour glass, made in Germany and presenled to the church in 
1780. 
ramar består av smala, gulmålade kvartsstavar och 
själva speglarna är målade i ett bubbelmönster i blått , 
grått och grönt , som skall vara ett slags marmorering. 
Denna målning återgår på And G Wadstens (not 49) 
från år 1768. 
Korbänkarna utmed östra väggen har fasader, lika 
långhusets bänkinredning, men är målade i preusser­
blått , liksom altarringen. Fyllningarna har bubbel­
mönster , medan deras ramar har samma klarröda färg 
som en smal list på altarringen. Sittbräderna är bort­
tagna . 
76 VJCKLEBY KYRKA 
Anders Billow antecknade 1918, att bänkinredning­
en var ljusgrön med lister i en mörkare grön ton, en 
färghållning som av allt att döma tillkom 1904. Mellan 
1938 och 1958 var bänkkvarteren gröna inuti, tegelröda 
utanpå. 
De äldsta kända träbänkarna omtalas 1706 (vis 
prot), då de var "mykket incommoda och illa conditio­
nerade", varför man beslöt att göra nya bänkar, "twän­
ne rader allenast i stället för 3, som nu äro" (fig 20). 
Även tornets bottenvåning blev fylld med bänkar, me­
dan det i koret endast fanns två. Arbetet utfördes 1708 
av snickaren Anders Colleur (not 51). Oluf smed i 
Stora Frö gjorde bl a "12 stora spijkar att slå i muren 
uti u ps tåndarna till bänkarna", gångjärn till bänkdör­
rarna m m. Bland utgifterna i samband med de nya 
bänkarnas tillkomst märks bl a båtlegor från Pataholm 
(virket togs alltså från Småland) samt brännvin till 
snickaren. I avtalet med Anders Colleur ingick bl a, att 
församlingen skulle hålla honom med en karl om dagen 
så länge arbetet varade. 
1737 gjordes en fribänk för läktaren, vilken också 
försågs med lås och nyckel (räk). - På 1760-talet gjor­
des också några stolar i kyrkan. 1763 fick lantmätaren 
Henrik Reinius tillstånd att bygga en stol framme i 
koret, "allenast det intet hindrar dem som begå Her­
rans Hel. Nattward" (st prot). 
Vid en sockenstämma 23/4 1765 företogs en bänkdel­
ning. Bl a skulle "Hr Ordinarie Lantmätarens fru" (not 
35) få ett enskilt stolrum i kyrkan , "såsom ther till 
förtjent för the ansenia skänkar som till Gudz Huses 
prydnad och nödwändighet af H Landtmätaren och 
hans fru woro offererade" . . . "Till Giärnings mäns 
och Båtsmäners hustrur skall äfven nedre i kyrkjan 
blifa rum utsedde sedan et redskapshus (fig 11] blif. 
up bygd", heter det i samma pro t. Denna notis tycks 
innebära, att kyrkans redskap dittills förvarats i kyrko­
rummet. Vidare skulle snickaren Dahlbergs hustru få 
gå i främsta stolrummet mot det att hon lämnade 500 
oblater till kyrkan . 1768 målades bänkarna (inskr i 
sakr). - I samband med det nya korbygget fick mäster 
Aspelund i Stora Frö i uppdrag att " färdiggöra alla nya 
stolar" (st p rot 1778). Därefter, 4/12 1778, gjordes åter 
en stoldelning (st prot, se fig 24 f) , då bl a beslutades, 
att av de två små stolarna vid altaret skulle den södra 
bli präststol och den norra klockarestol, medan de 
båda långstolarna i koret skulle tillhöra socknens 
ståndspersoner gemensamt, utan lott och byte, nämli­
gen prästgården, lantmätare Henrik Reinius' änka, 
Margareta Cederberg, hennes son ingenjör C F Reini­
us (not 42), slottsfogden Starbeck57 i Lilla Vickleby 
samt de nuvarande innehavarna av gästgiveriet Fröby­
gårda, herrarna i den södra och fruntimren i den norra 
stolen. Vad de första 16 stolarna vid stora gången ( i 
långhuset) beträffar, fördelades de genom lottning. Till 
än k epastorskan Dahlerus58, som gjorde kyrkans mäss­
och altarkläder rena utan betalning " lemnas Y4 hemans 
stolrum" och snickare Clas Wahlberg och hans hustru 
(not 39 a) skulle också få Y4 hemmans stolrum, emot det 
att den sistnämnda bestod kyrkan med så många obla­
ter som behövdes om året utan betalning. Bänkarna nr 
17-19 på kvinnfolkssidan lottades ut , en stol för var 
by, "der de qvinfolk af hemans brukare få sittja, som ej 
kunna få rum i sina rätta stolsrum". Vad nr 17 på 
manssidan beträffade, skulle den vara "gemensam för 
alla gamla Gubbar, som antingen sittja på undantag 
eller eljest inhyses och ej förmå gå uppå Läktaren". ­
Bänkdelningen är mycket detaljerad t o m bänkarna nr 
21. "Alla de öfrige stolar neder om desse på bägge 
sidor få Jnhysesfolket i försam l. gemensamt nyttja. 
Likaså nyttjas Lectaren effter vanligheten af drängar 
och inhyses karlar". "In teressentema i N° 2 anförde att 
Predikstolen med sin fot borttager 2"e personers rum i 
deras stol . . . " 
Ett förslag 1792 från pastor, att två långsäten borde 
inrättas och ställas fram i koret, " hwaräst de små gås­
same, som så ofta klagas öfwer göra owäsende på 
Lecktaren, kunde sittia"; avstyrktes, men vid en bis­
kopsvisitation någon månad senare samma år fick präs­
ten biskopens stöd, varför man beslöt att några långsä­
ten skulle förfärdigas och placeras i koret för försam­
lingens barn av mankön under 14 år, " på det de således 
måtte wara under Pastors och Församlingens åsyn", 
"dock hemmansbrukare , som hafwa ordenteligit stols­
rum, icke betagit att där sine barn med sig intaga". 
Långbänkarna är troligen identiska med några som 
fortfarande är bevarade: "3"e öfwerstrukne säten" (inv 
1742) , "målade" (inv 1774) och enligt inv 1813 brun­
målade, är upptagna i in v 1837-1871 , men "afskrifna 
1895". Numera finns sju bänkar, en med och sex utan 
ryggstöd: l. Med rygg- och armstöd , mörkbrun, längd 
211 cm. - 2. Gråmålad, längd 179 cm. - 3. Gråmålad, 
längd 212 cm. - 4. Gråmålad, längd 226 cm. - 5. 
Gråmålad, längd 143 cm. - 6. Mörkgrön , längd 358 
cm. - 7. Gråmålad, längd 169 cm. - Nr 1-2 står i 
sakristian, nr 6 i vapenhuset, nr 7 i tornets första vå­
ning, de övriga i kyrkan. 
En brudstol , som "ansades" 1738 (räk), är sedan 
länge försvunnen , liksom två stycken ' 'pallar till Kiör­
kiogångshust : och i altaret med rödt klede uppå" (inv 
1714). - "En pall för hustrurs kyrkotagning" är tillagd 
1887 i inv 1871. Ej heller bevarad. 
77 INREDNING OCH INVENTARIER 
Fig 83. Ritning till orgelfasad av F R 
Ekberg 1875. RA. J ?z..:M. 
~/~/ 
Design for the organ front by F R Ek­
berg 1875. 
• 
DRCEL TILL.. W CK:...t:BY KYRKA 
PÅ ÖLA D 
ID 
y (M.. ••• ~ ....... -·-··· -·-~ -· 
~ RIKSARKIVET 
Läktare, orgel 
En läktare, varav delar möjligen ingår i den nuvaran­
de , byggdes troligen redan på 1600-talet och utvidgades 
1706 eller 1707 (räk, st prot) . Redan 1705 hade man 
anskaffat tre tolfter bräder för ändamålet, följande år 
köptes spik till densamma och snickaren (möjligen An­
ders Colleur, som följande år arbetade med bänkinred­
ningen) fick betalt för sitt arbete. För läktaren anskaf­
fades också två stänger, "som till armlistor skulle wara 
på Läckt:"" (räk). 
1764 förändrade snickaren Wahlberg läktaren något 
(räk). Av allt att döma var det frågan om samma läkta­
re som fortfarande upptar långhusets västra del (fig 69, 
71). 1768 målades fasaden av And G Wadsten (not 49; 
inv 1830). På speglarna var målade bibelspråk ur Mark 
1:15, Mich 6:8 samt Syr 7:40 samt emblem. - 1773 
beslöt man, att läktargolvet skulle förses "med bräder 
eller reb bor, att ingen spott nedkommer på Folket som 
sitter under honom" (st prot).- Räk 1775-1776 upp­
tar bl a utgifter för järn och lås till luckan över läkta­
ren. Vad som menas därmed, är ovisst. Kanske är det 
frågan om en dörr som skulle hindra obehöriga att gå 
upp på läktaren. - 1787-1788 anskaffades en tolft 
bräder, två ekplankor m m till läktaretrappan (räk), 
sannolikt den nuvarande. 
Läktarens bröstning är färgsatt av Arthur Percy (not 
19). Den är grå och indelas av släta, klarblå, speglar, 
omgivna av smala, gula ramlister (samma färg som 
bänkarnas spegelramar). Armledaren är svart med röd 
hålkäl. Läktaren bärs upp dels av tre par vitmålade 
träkolonner med förgyllda kapitäl, dels av tre bärlinor, 
som har upplag i långhusets sidomurar. De båda yttre 
på södra sidan, fordom mansbänkar, har " knaggar", 
som skall tjäna som hatthängare. Sådana finns också på 
orgelhusets baksida. Mot väster, invid den ur långhus­
gaveln uppbrutna bågen, avgränsas läktaren av en 
spjälvägg och en dörr i samma utförande mot trappan , 
som börjar omedelbart väster om södra bänkkvarteret. 
78 VICKLEBY KYRKA 
Möjligen är detta spjälverk identiskt med det "skrank 
eller staquet under lectaren", som murmästare P Is-
berg59 i Algutsrum åtog sig att insätta i maj månad 1832 
(st prot 1831) , jämte vissa reparationer, varvid bl a 
läktaren höjdes. Läktarens bröstning var på Billows 
tid , 1918, ljusgrön med förgyllda lister. På 1930-talet 
var läktarbröstningen , liksom nu , grå med blå speglar, 
omgivna av gula lister. 
Den äldsta orgeln byggdes 1875-1876 av C A Jo-
hanson60 i Broaryd och hade 7 stämmor, fördelade på 
en manual och pedal. Uppgifter om verkets disposition 
saknas. Verket kostade 3 400 kr, varav kyrkan till-
släppte 2 000 kr och l 400 kr utdebiterades i försam-
lingen. Vid avsyningen av orgelverket genom direktör 
Fig 84. Nummertavla, 
den ena av ett par, 
tillverkad 1868, samt 
två väggplåtar av 
mässing, 1700-tal. 
Hymn board, one of a 
pair, made 1868, and 
two brass sconces, 
18th cent. 
Johansson från Kalmar visade det sig, att i stället för en 
Dubbelflöjt (enligt kontraktet), hade en annan stämma 
(vilken nämndes inte) satts in (st prot 1876). Trots att 
musikdirektören förklarade att orgelverket var lika bra 
med denna stämma, beslöt församlingen att kräva, att 
orgelbyggaren skulle följa kontraktet helt och hållet, 
och vid en följande stämma samma år framfördes, att 
orgelbyggaren också förklarat sig villig att byta ut den 
ratade stämman mot en dubbelflöjt. 
Det nuvarande rörpneumatiska verket är byggt av O 
Hammarberg 1948 och har 12 stämmor, fördelade på 2 
manualer och pedal. 61 Fasaden är den ursprungliga, 
ritad 1875 av F R Ekberg62 vid ÖIÄ (fig 83) i nära 
överensstämmelse med ett förslag av orgelbyggaren 
INREDNING OCH INVENTARIER 79 
Fig 85. Dopfunt av Kalmarsundssandsten, 
1100-talets senare hälft. Foto R Hintze 
1980. 
Baptismalfont ofsandstone from the Strait of 
Ca/mar, seeond ha/f of 12th century. 
Fig 86. Dekoration på korets taknock mel­
lan 1778 och 1932, bestående av dopfunten 
(fig 84, 86 ff) , vänd upp och ned och krönt 
av ett stenklot. Foto A Billow 1918 (detalj) . 
ATA. 
A decoration on the chance/ gable ridge­
piece, camposed of the baptisma/ font (figs 
84, 86 f!) turned u ps ide down and topped by 
a stone ball. 
C A Johansson, insänt till Stockholm av länsstyrelsen i 
Kalmar. Den har fem pipfält: i mitten ett rundbågigt , 
omgivet av två smala och två bredare fält. I svicklarna 
på ömse sidor om rundbågen skulpterade keruber. Fa­
saden, som är ljusbrun med förgyllda detaljer, avslutas 
upptill av en horisontell arkitrav, i mitten krönt av en 
lyra . Piporna i fasaden är blinda. 
Nummertavlor 
l. Skänkt 1766 av uppsyningsmannen och skepparen 
Hans Boss (Bohs) och "Mad", d v s mademoiselle 
Christina Törnquist i Fröbygårda (enligt inv 1813 samt 
en av Lötgren återgiven inskrift). Den var uppsatt norr 
om altaret (fig 25). Kallades gammal 1871 (inv), ej 
80 
c 
VICKLEBY KYRKA 
a 
b 
Fig 87 a-c. Detaljer av relieferna på dopfuntens cuppa. a. Le­
jon. - b. Gripdjur ? - c. Bock och annat fyrfotadjur. Foto R 
Hintze 1980 (a) och R Boström 1940 (b, c) . 
Delails of the earvings on the bowl of the baptismal fant a 
Lian. - b. Griffin ? - c. Goat and other four-footed animal. 
Fig 88. Detalj av dopfuntens fot med ett av fyra spår efter 
borthuggna huvuden. Foto R Hintze 1980. 
Detail of fant base with traces of one of the four sculptured 
heads, which were destroyed. 
81 INREDNING OCH INVENTARIER 
bevarad. Håkansson nr 910. - 2. Förfärdigad 1794 av 
spegelfabrikörerna Wetterberg och Högström (not 53) 
för kyrkans medel (inv 1813). Den var gjord efter 
mönster av nr l samt hängde söder om altaret (fig 25). 
Redan 1785 hade kronolänsman Hagberg föreslagit, att 
en ny nummertavla skulle anskaffas, bl a emedan pre­
dikstolen skymde kyrkans enda nummertavla för dem 
som satt på norra sidan i kyrkan (st prot). Församling­
en instämde i förslaget, men "såsom ingen tillgång på 
Bilthuggare finnes på nära håll, så måste härmed hat­
was anstånd, till dess man kan få någon som kan göra 
en noga afritning af den närvarande ta flan". Samtidigt 
som den nya nummertavlan gjordes, putsades den 
gamla upp. Båda kallades gamla 1871 (inv) och finns 
inte längre kvar. - 3-4. Två lika tavlor (fig 84) med 
profilerade, förgyllda ramar; symmetriskt skulpterade 
överstycken med en mussla, omgiven av voluter, roca­
iller och blad. Svarta tavlor. Tillverkade 1868 (räk). 
Höjd 145 cm. 
1796 anskaffades fyra omgångar större och tre om­
gångar mindre "numror" (räk), sannolikt desamma 
som fortfarande användes. I en kista i tornet ligger ett 
antal utstansade, vitmålade blecksiffror. 
Dopredskap 
Dopfunten (fig 85 ff) är huggen av Kalmarsundssand­
sten (not 24), samma material som ingår i långhusets 
portaler samt i vissa detaljer i tornet. Den består av två 
delar, en skål, som nedtill avslutas med en bred vulst, · 
samt ett fotstycke , som upptill har en vulst, liknande 
cuppans. Skålen är både på livet och undersidan inde­
lad i sju fält. Eftersom funten stått utomhus som tak­
krön mellan 1778 och 1932 (se fig 86), är det mesta av 
reliefutsmyckningen bortvittrad. Man skymtar bl a Je­
su födelse(?), ett lejon med lyft framtass och uppåt­
svängd svans med tofs i form av en halvpalmett (fig 87 
a), andra stående eller springande fyrfotadjur, bl a en 
bock (?) , en grip samt ornamentlister. Fyra ovala , 
grovhuggna ytor 63 på foten (fig 88) är troligen spår av 
utskjutande huvuden, vilka huggits bort 1778. På skå­
lens brädd är en fals för ett lock. Funten har uttöm­
ningshåL Höjd 89 cm, diameter 66 cm. 1100-talets se­
nare hälft. Konserverad 1937. 
Dopskålar eller dopfat: l . "Funthe kethell" , uppta­
gen i PB vis i slutet av 1500-talet. Möjligen densamma 
som är upptagen i inv 1665: "Messingzbecken" (inv) 
samt 1718 och 1753: "Mässingsbäcken wid funten" 
(inv). Ej bevarad. - 2. Av mässing, " l st messings 
becken", inköpt 1772, (inv och räk), senast upptagen i 
""' 
.. 
Fig 89. Sektion av dopfunten i fig 85 ff. Uppm, skala 1:20, P 
Wångstedt 1980. 
Section of baptismalfont in figs 85 ff. 
inv 1936, men ej i Snabbinv. Ej bevarad. - 3. Dopfat 
av tenn. På brättet ingraverat: LÅTEN BARNEN KOMMA 
TILL MIG. Mellan första och sista ordet en femuddig 
stjärna. Graverad duva i mitten. Diameter 65 cm. Utan 
stämplar. Modernt arbete. Gåva 1938 av Nanny och 
Martin Sundin, Vickleby. 
Nattvardskärl, brudkrona mm 
Nattvardskalkar med patener: l. "Sölffuer Kalck Huitt 
mz sin behör" är upptagen i PB vis i slutet av 1500­
talet. Ej bevarad. - 2. Av förgyllt silver, okänd ålder. 
Vägde 25 lod tillsammans med patenen (inv 1665). 
Rövades inte bort av fienden 1677 (inv 1685). - 3. Av 
trä , upptagen i inv 1665. Ej bevarad. - 4. Gjord av nr 
2. Av delvis förgyllt silver (fig 90). Kalken har ganska 
liten skål med rak kant och upptill två smala, punsade 
våglinjer. Runt brädden, som är förgylld , graverad in­
skrift med kursivstil: År 1782. d. D. P. Aurelius. [not 41] 
war · w. Pastor · i. Wekleby. blef · dänna · Kalk. För 
Kyrkans · medel · omgord · af L M Kallerström i Kal­
mar. Hög fot , tillplattad nod. På fotens övre del svängd 
82 VICKLEBY KYRKA 
Fig 91. Oblatask, s k låsask, av tenn, tillverkad 1779 av Chris-
tian Benjamin Macke. Foto R Hintze 1980. 
Pewter wafer-box, so-called "lock box. " made in 1779 by 
Christian Benjamin Macke of Ca/mar. 
Fig 90. Kalk och paten av delvis för-
gyllt silver, omgjorda 1782 av L M 
Kallerström. Foto R Hintze 1980. 
Chalice and paten, part/y silvergilt, 
remade in 1782 by L M Kallerström 
of Ca/mar. 
godronnering, därunder slätt , förgyllt band. Under 
detta ett knippe av horisontala band. På utsidan av 
nedersta, släta horisontala bandet (det som kalken vi-
lar på) följande stämplar: Z ( = 1782) - K ALLER/ 
STRÖM - LMK - lejon - kontroll. Enligt stämplar 
omgjord av L M Kallerström64. Höjd 23 cm. 
Paten med samma stämplar som kalken på bottens 
utsida . Förgylld på framsidan. På det släta brättet är 
ingraverat IHS med kursiva versaler omgivet av grave-
rade kvistar. På tvärstrecket av bokstaven H ett kors . 
Diameter 12,2 cm. - Vid den ordinarie sockenstäm-
man 9/5 1782 beslöt man bl a att förstora kommunions-
kalken , " som nu är för liten i anseende till diskens 
widlöfftighet". I ett annat st pro t samma år heter det 
bl a , att man ackorderat med guldsmeden Kallerström 
"om Communionskalkens omgörande och tillökning 
både i wigt och storlek på det sättet , att den g. kalken 
och Patenen som tillhopa wägde 25 lod skulle aldeles 
göras ny och 12 lod silfver tillökas, så at hela kalken 
och Patenen tillhopa skulle wäga 37 lod och innehålla 
l Y2 qvarters rum utom bärerumet. Men då det blef 
färdigt befants at wikten war 2 lod mindre , hwareffter 
betalningen också blef rättad. " 2Y2 dukat gick till för-
Fig 92. Oblatask och vinkanna , båda av 
delvis förgyllt silver samt tillverkade 
1790 resp 1788 av Johan Petter Britt. 
Foto R Hintze 1980. 
Wafer-box and wine flagan, part/y sil-
ver-gift, made in Ca/mar in 1790 and 
1788 by Johan Peller Brill. 
Fig 93. Sockenbudskalk och paten av 
delvis förgyllt silver , tillverkade i Kal-
mar 1848, troligen av Daniel Eklund. 
Fodralet av svarvad masurbjörk från 
1704. Foto R Hintze 1980. 
Viaticum chalice and paten, part/y gift, 
made in 1848 in Ca/mar, probably by 
Daniel Eklund. The case is made of turn-
ed cyrly-grained birch, 1704. 
INREDNING OCH INVENTARIER 83 
84 VICKLEBY KYRKA 
Fig 94. Brudkrona av helförgyllt silver, tillverkad av C G 
Hallberg 1940. Foto R Hintze 1980. 
Silver-gill bridal crown, made in 1940 by C G Hallberg of 
Stockholm. 
gyllning. De sammanlagda kostnaderna uppgick till 24 
dir smt och kontrollstämpelns påsättande kostade 
l.- .5. 
Oblataskar: l. A v tenn , cylindrisk med något kupigt 
lock, en s k låsask (fig 91), som låses genom att locket 
vrides, sedan tappar i locket passats in i urtag i underde-
len. Enligt stämplar tillverkad 1779 av Christian Benja-
min Macke65 och inköpt följande år. Frecklad inskrift 
på botten: "Wickleby". Diameter 10,7 cm. - 2. Av 
silver, oval på fyra fötter i form av kvistar med symmet-
riskt ordnade blad (fig 92). Enligt stämplar tillverkad 
1790 av Johan Petter Britt66 . Graverad inskrift med 
kursivstil på locket: Wickleby Kyrka. l Tillhörig Anno l 
1790. Längd 11 ,5 cm , höjd 7,5 cm. 
Vinkannor: l. Av silver, av okänd ålder och utseen-
de. Omtalas första gången 1775- 1776 (räk) , då den 
såldes i samband med anskaftandet av vinkanna nr 2. -
2. Päronformad kanna av delvis förgyllt silver (fig 92). 
Det kupiga lockets knopp har formen av en stiliserad 
blomma och tumgreppet , som är genombrutet, orneras 
med en pärlrand. Utmed det S-formade handtagets 
utsida är bladknippen ingraverade. Handtagets neder-
sta, utåtsvängda del har formen av en symmetrisk 
sköld. På buken ingraverat med kursivstil: Denna Kan-
na är l Wikleby Kyrka tillhörig l och är Förfärdigad i 
Calmar l Anno 1788. På den kupiga bottens utsida är 
stämplar, enligt vilka kannan är tillverkad av Johan 
Petter Britt (not 66) år 1788. Höjd 31,5 cm. 
En vinflaska av tenn , upptagen bl a i inv 1665 och 
1685 ("af 2 kanner"), "en gammal Teenflaska, kyrckan 
tillhörig." såldes till kyrkoherden 1733 (räk). - Ett 
tennstop med pip (inv 1706), skänkt av salig pastor 
Nicolaus Leimontinus67 (inv 1703) , är också upptaget i 
inv 1772. Ej bevarat . I samma inv är också bl a upptag-
na en glasbutelj och två stycken halva vinankare. Ej 
heller dessa finns kvar. - Två vinflaskor av glas av 
okänd ålder är upptagna i inv 1936. Ej bevarade. -
"Een träflaska att hämta Wijn med om 2 kannor" köpt 
för kyrkans medel (inv 1703) "och några tomma half-
ankare skulle genom auction försäljas .. . " (st prot 
1770). Troligen = l vinkaggemed tillbehör (inv 1936) . 
- En stenkruka samt ett trästop är också upptagna i 
inv 1703. 
Sockenbudstyg: l. Av oförgyllt silver, vägande 6 lod, 
inköpt 1703-1704 för kyrkans pengar, medan patenen 
var förärad av kyrkoherde Nils Wentling (inv 1706, not 
56) jämte ett svarvat trä-"foder" av masurbjörk (fig 
93). Kalken reparerades enligt räk 1758 av Olof Brän-
nare samt 1763. Fodralets lock är utfört i svepteknik 
och sammanfogat med senor. Höjd 16 cm. Öppnas 
uppåt. På burkens liv två öglor, gjorda i samma stycke 
som burkens mellersta del. I öglorna är en smal läder-
rem iträdd. - 2. Av silver (fig 93), vägande 8 eller 9 lod 
och tillverkat 1848 av silvret i sockenbudstyget nr l. 
Arbetet utfördes sannolikt av Daniel Eklund68 och be-
kostades av f åldermannen Anders Nilsson i Karlevi. 
Hög fot , tillplattad nod med åsar, låg, vid skål som är 
förgylld inuti. Noden är nitad vid skaftet. Höjd 11 cm. 
Paten med förgylld framsida, diameter 7,4 cm. På brät-
tet är ingraverat ett litet ringkors. Inga stämplar. 
Sockenbudsflaskor: l. Av tenn "med 2 skruffar" (inv 
1685), även upptagen 1691 (inv). Var "gammal odug-
lig" 1717 (inv). - 2. Av tenn , var ny 1714 eller 1717. 
Möjligen densamma som är upptagen i inv 1753, där 
det heter, att den hade "2"c skrufvar", samt 1772, 1813, 
1837 och 1845. Saknas i inv 1871. 
Ett litet sockenbudsskrin tillverkades av Anders 
Magnusson (inv 1837) och omnämns även i inv 1845, 
1848 och 1862. Ej bevarat. 
Att det i mitten av 1600-talet stundom rådde en 
fruktansvärd oordning i samband med nattvardsgången 
framgår av de stränga bötesstraff som fastställdes 1654 
för dem som tuggade tobak, i synnerhet under nattvar-
85 INREDNING OCH INVENTARIER 
Fig 95. Ljuskrona av mässing, inköpt 1783 på midsommar­
marknaden i Kalmar. Foto R Hintze 1980. 
Brass ehandelier, purehosed in 1783 at midsummer-market in 
Ca/mar. 
den (vis prot). 
Ingen brudkrona är nämnd i äldre arkivalier. ­
Brudkrona av helförgyllt silver med uddarna krönta av 
små kulor i samma material (fig 94). Kronringen smal 
och genombruten, spirorna graverade med rankor. In­
ne i ringen graverat med antikva-versaler: WICKLEBY 
KYRKA 1947. Tillverkad av C G Hallberg 08(? = 1940) . 
Diameter 9,8 cm upptill. 
Ljusredskap 
I slutet av 1500-talet fanns endast tre stycken ljusstakar 
av järn (PB vis). E j bevarade. 
Ljuskronor av mässing: l. För sexton ljus i två kran­
sar (fig 95; nr l från öster). Den profilerade mittstam­
men kröns av en bygel för upphängning och avslutas 
nedtill av en stor kula, som på undersidan har en profi­
le rad knopp . s-formade ljusarmar med små grenar, 
musselformade droppskålar med vridna ljuspipor. Från 
Fig 96. Ljuskrona av mässing, inköpt 1834 hos gördelmakaren 
P Almqvist i Kalmar. Foto R Hintze 1980. 
Brass ehandelier, purehosed in 1834 from P Almqvist, brass­
faunder of Ca/mar. 
den övre ljuskransen stiger små greniga prydnadsarmar 
upp, medan från den nedre kransen uppstiger klockfor­
made reflexblommoL Höjd 104 cm. Inköpt 1783 på 
midsommarmarknaden i Kalmar (st prot) . - 2. För 
tolv ljus i två kransar. I huvudsak lik nr l , utom att 
ljuspiporna är raka med utvikt kant. Höjd 93 cm. In­
köpt på midsommarmarknaden 1783 i Kalmar (st 
prot). Närmast läktaren. 8 klot köptes samtidigt för de 
båda ljuskronornas kedjor. - 3. För tolv ljus i två 
kransar (fig 96; nr 2 från öster). Den profilerade mitt­
stammen kröns av en bygel för upphängning och avslu­
tas nedtill med en stor, päronformad kula med en slät 
knopp. s-formade ljusarmar, musselformade dropp­
skålar, raka ljuspipor med uddklippta kanter. Reflex­
blommor av två slag, dels klockor med fyra uddar , dels 
stjärnformade , flata . Höjd 101 cm. Inköpt 1834 hos 
gördelmakaren P Almqvist i Kalmar (räk) . - 4-5. För 
fem ljus i en krans. De S-formade ljusarmarna utgår 
86 VICKLEBY KYRKA 
Fig 97. Väggplåt av mässing, 1700-tal. Foto R Hintze 1980. 
Brass sconce, 18th cent. 
dels från toppen av en liten kula , dels från en profile­
rad, skålformad mässingsbricka. Blomformade dropp­
skålar med urnformade ljushållare. Höjd ca 95 cm. 
Över läktarens norra resp södra sida. Inköpta från E S 
Elfström i Kalmar 1940. 
Ampel (synlig i fig 73 f), bestående av en låg, svart­
målad skål med fyra profilerade ljusarmar av gjuten 
brons. Runda droppskålar och urnformade ljuspipor. 
På skålens utsida en bladrosett med en pinjekotte i 
mitten . Skålen är upphängd i fyra mässingskedjor, som 
upptill möts i en krona, sammansatt av en ring med 
uppåtriktade akantusblad . Höjd 65 cm. Empire. 
Skänkt efter kyrkoherden D W Stenberg69 (inv 1887). 
Ljuskronor av järn: l. För fyra ljus, upptagen första 
gången i inv 1703. Hängde under läktaren. Ej bevarad. 
- 2. För tolv ljus i två kransar, första gången upptagen 
i inv 1703. Vridna ljusarmar, mittstammen sammansatt 
av två stora, genombrutna kulor. Höjd 69 cm. Kronan 
sedermera förgylld på kyrkans bekostnad (vis prot 
1714). Arbetet utfördes av målaren på Kalmar malm, 
mäster And Bärg. 1830 antog man, att ljuskronan var 
Fig 98. Väggplåt av mässing, 1700-tal. Foto R Hintze 1980. 
Brass sconce, 18th cent. 
överdragen med massmg (inv). Ljuskronan hängde 
länge över läktaren, men senare - troligen efter 
orgelns tillkomst 1875 - i vapenhuset (fig 48). En arm i 
övre kransen saknades 1918 och kronan avfördes ur 
kyrkans inv vid två olika visitationer, dels 1887, dels 
1951. - 3. Liten järnkrona, upptagen i inv 1718. Ej 
bevarad. 
En ljuskrona med mittstam av brunbetsat , polerat 
trä , för tio ljus i två kransar (en ljusarm i nedre kransen 
saknas). Droppskålar av mässing, formade som blom­
mor. Höjd 38 cm. Under tornbågen , bakom läktaren. 
Skänkt omkring 1780 av ingenjör C F Reinius (not 42) . 
Tidigare har också funnits två fotogenlampor på pre­
dikstolen , inköpta 1898 (räk) , samt två uppe på läkta­
ren . Av dem finns nu endast fragment kvar på torn­
vinden. 
Väggplåtar av mässing i drivet och punsat arbete: l. 
För ett ljus (fig 97) , tresidig med rundade hörn , krönt 
av en sluten krona i samma stycke som reflexplåten , 
som orneras med blommor och blad. I mitten en oval, 
blank reflektor. Rund droppskål, rak ljuspipa med hål. 
Fig 99. Ljusstake av mässing, inköpt 1783 på midsommar-
marknaden i Kalmar. Foto R Hintze 1981. 
Brass candlestick, purchased in 1783 at midsummer-market in 
Ca/mar. 
Höjd 29 cm. 1700-tal. Hänger strax väster om predik-
stolen. - 2. Liknar nr l , men saknar reflexplåt (fig 98). 
Hållare för en sådan finns på baksidan. Siffran 4 är 
ingraverad på ljusarmen. Höjd 20 cm. 1700-tal. - 3-6. 
På östra korväggen (två synliga i fig 84) , lika nr 2, men 
med bevarade reflexplåtar. Dessa har solfjäderform, 
som i mitten har en stor rundel, omgiven av en krans av 
barr eller smala löv samt på ömse sidor över den större 
rundeln två mindre bucklor. Nr 3 är märkt med fem 
punkter och är 36 cm hög. Nr 4 är 33 cm hög. Nr 5, 
märkt "10" på ljusarmens hållare , är 40 cm hög. Nr 6 
är märkt med sex punkter och är 38 cm hög och har 
omvänt äggformad reflektor (de övrigas reflektorer är 
ovala) . 1700-tal. Löfgrens uppgift, att de kommer från 
Borgholms slottskyrka, är kanske felaktig. Notisen kan 
gälla väggplåtarna nr 1-2, liksom upplysningen hos 
Håkansson (nr 906) om " mässingslampetter" (antal 
och utseende nämns ej), vilka var skänkta av härads-
skrivaren starbeck (not 57)' tidigare inspektor på 
Borgholms slott. Jfr inskr i sakr, enligt vilken två " ljus-
stakar" var skänkta 1772. In v 1837-1871 upptar två 
lampetter av mässing på väggen vid predikstolen (de-
samma som nr 1-2 här) och fyra dito vid altaret , d v s 
på korets östra vägg (nr 3-6, fig 75). Räk 1778 och 
1839 upptar bl a utgifte r för sex lampetter . - 7-8. För 
INREDNING OCH INVENTARIER 87 
Fig 100. Ljusstake av mässing, den ena av ett par , skänkt 1836 
av nådårspredikanten G Wimmerström. Foto R Hintze 1980. 
Brass cand/estick, one of a pair, presenled in 1836. 
två ljus (längst i öster, på korets norra och södra väg-
gar). Åttkantiga ryggplåtar , ornerade med blommor 
och frukter samt rund reflexplåt med stort hjärta och 
över detta en stor rundel, s -formade, gjutna ljusarmar, 
trädda i gjuten bygel, blomformade droppskålar och 
raka ljuspipor. Höjd 64 cm. Skänkta omkring 1940 av 
folkskollärarinnan Karin Torell , som då hade tjänst-
gjort 27 år i Vickleby. 9-15. För två ljus med omvänt 
88 VICKLEBY KYRKA 
Fig 101. Ljusstake av mässing, Jugendstil , den ena av e tt par 
(den andra stulen omkring 1975). Foto R Hintze 1980. 
Brass candlestick, one of a pair, A rt nouveau (the other stolen 
c 1975). 
äggformiga ryggplåtar , som i mitten har en slät , sköld-
formad reflektor. Ljusarmarna består av V-formade 
band , i vars ändar droppskål med ljuspipor är iskruva-
de. Vridna ljuspipor med utvikta brätten , runda dropp-
skålar med pärlstav i kanten . Solfjäderformade re-
flexplåtar med stort hj ärta i mitten, omgivet av tre 
större och flera mindre bucklor. Frukter , gurkor och 
blommor i drivet och punsat arbete. Moderna. På bak-
sidan stämplade JOHN KARLSON KALMAR. Höjd 
56-57,5 cm. Placerade på sidoväggarna, från koret och 
västerut. 
Lyktor: l. Av trä(?) , tillverkad av Anders Magnus-
son i Vickleby 1837 (räk), med glas. Ej bevarad. -
2-3. Längst i väster, under läktaren, hänger två lyktor 
av mångfärgat , blyinfattat glas, tillverkade omkring 
1947 av Bertil Kassell , Gärdslösa. - 4. I vapenhuset 
hänger en åttkantig lykta av glas och bly (synlig i fig 
49). Höjd ca 40 cm. Modern . 
Ljusarmar av gjuten mässing: 1-2. För ett ljus, med 
blomformade droppskålar och raka ljuspipor. Längd 
9,5 cm. På orgelhuset. - 3-4. För ett ljus, armar 
formade som S-böjda bladkvistar. Den ena har slät 
droppskål , den andra saknar sådan . Längd 10 cm resp 2 
cm. På predikstolens bokstöd. 
Ljusarmar av smidesjärn: 1-2. På vapenhusets östra 
vägg, längd 6 resp 5,5 cm. - 3- 4. I sakristian , längd 
14,5 resp 11.5 cm. - 1718 och 1772 fanns det sju 
stycken ljuspipor av järn , fem lösa och två fästa på 
pelarna (inv). 1774 är också sju ljuspipor upptagna 
under rubriken Järn. 1795 gjorde smeden Jonas Jans-
son i Runsbäck fyra ljusarmar på kyrkoväggarna (räk) . 
- Under rubriken Järn upptas i inv 1836 "3 st Ljuspi-
por, 5. st lösa och 2ne fasta vid Pelarne" och 1871 var 
två järnpipor uppsatta på södra sidan (inv) . 
Ljusstakar av mässing: l. För ett ljus med hög, rund 
profilerad fot och urnformad mittstam. I pipan en se-
kundär manschett av mässing med punsad och driven 
ornering. Höjd 20,5 cm. Första gången upptagen i inv 
1753. Överhoppad i senare in v ända till 1887 och be-
skriven av Billow. Ej bevarad. - 2. För fem ljus (fig 
99). Profilerad, gjuten mittstam, som kröns av en ljus-
hållare, samt s-formade , gjutna ljusarmar' som varde-
ra bär två ljuspipor. Ljusen är symmetriskt placerade i 
stigande linjer mot mitten. Runda, kupiga droppskå-
lar, profilerade, gjutna ljuspipor. På den kupiga foten 
en rad runda bucklor samt punsad ornering: druvklasar 
och bladrankor. Höjd 43 cm. Köpt på midsommar-
marknaden i Kalmar 1783. - 3-4. För ett ljus (fig 
100). Profilerad mittstam och dito fot. Mellan dem en 
slät, rund droppskål. E nligt graverad inskrift på båda 
"Skänkt till Wickleby Kyrka d : 2o/12 1836 af 
Nådårs-predikanten G Wimmerström"70. I botten 
stämplat: " N° 3", höjd 35,5 cm. Håkansson nr 914. -
5. För fem ljus. Rikt profilerad, gjuten mittstam, stor, 
rund , hög och kupig fo t och rikt förgrenade , s-svängda 
armar. Höjd 58 cm. 1800-talets slut. Ej återfunnen 
1982. - 6-7. För tre ljus, genombrutet arbete i Ju-
gendstil (fig 101) . Höjd 39 cm. Den ena bortstulen 
omkring 1975. - 8-9. För ett ljus, kopior av nr 3-4. 
Enligt graverad inskrift tillverkade av Lindstedt & Son, 
Kalmar 1963 samt enligt en annan, ingraverad med 
versaler: GÅVA AV HUGO HULTBERG ÅR 1962 T ILL VICK-
LEBY KYRKA. Höjd 32,2 cm. 
Ett par dopstakar av furu med profilerat skaft samt 
ljushållare av mässing, tillverkat vid Capellagården. 
Höjd 106,5 resp 110,5 cm. 
Kyrkan har också ägt flera , ej bevarade ljusstakar, 
bl a fyra av tenn. Ett par av dessa köptes 1727 och 
fanns även upptagna i inv 1746, 1753 och 1772. De två 
andra , beskrivna som "stora", upptas första gången i 
INREDNING OCH INVENTARIER 89 
Fig 102. Antependium av 
karmosinröd silkessam­
met med broderier och 
applikationer. Omkring 
1900. Foto R Hintze 
1980. 
Antependium, crimson 
silk velvet with embroi­
dery and applique, c 
1900. 
Fig 103. Kalkduk av karmosinrött atlas­
siden med mångfärgade broderier av sil­
ke , från 1745. Foto R Hintze 1980. 
Chalice veil of crimson satin with multi­
coloured silk embroidery, 1745. 
90 VICKLEBY KYRKA 
inv 1772 och stod på altaret. - I slutet av 1500-talet 
ägde kyrkan bl a tre stycken "liuse stacka af Jern" (PB 
vis). 
Ett par ljusstakar för ett ljus av vit fajans med skaft i 
form av en kannelerad kolonn på fyrsidig bas, höjd 24 
cm, infördes i inv 1887 bland äldre inventarier, som ej 
upptagits i föregående inv. Stod 1918 i sakristian (Bil­
low) och fanns kvar ännu 1940 vid R Boströms besök, 
men är ej längre bevarade. I Köpings kyrka finns ett 
liknande par, tillverkat av Rörstrand vid 1800-talets 
början (SvK vol 170, fig 114). 
Textilier 
I slutet av 1500-talet ägde kyrkan följande textilier (PB 
vis): 
"Messehackel gammal mz sin behör - l ste 
Althare Kläde 71 gammalt - l ste 
och några gamle liste 
Handkläde - l ste 
Örnegåått - 3 str" . 
Ingenting av detta finns kvar. 
Antependier: 1-2. Det ena omtalat i slutet av 1500­
talet (se ovan), "Altarkläde af tryckt Ierfft" (inv 1685, 
Fig 104. Kalkduk av blågrönt, 
mönstrat siden med broderier och 
applikationer, från 1761. Foto R 
Hintze 1980. 
Chalice veil of bluish green silk da­
mask with embroidery and applique, 
1761. 
1691, 1706), det andra var också av samma material. ­
3. Efter 1706 tillkom "Nytt Altarklede af rödt klede 4 
air kiöpt för kiörkians pengar 30 nr kopp1" (inv 1714). 
"l st gammalt rödt altarkläde" är upptaget i inv 1753 
samt 1772, där det särskilt anmärks, att en bred spets 
var fastsydd vid densamma. - 4. 1775 köptes 5 alnar 
tyg till ett svart antependium (räk) . Nr 1-4 finns inte 
kvar. 
5. Av karmosinröd silkessammet med rika broderier 
och applikationer (fig 102). I mitten IHS inom strål­
krans, vinrankor och voluter. Guldfrans nedtill samt 
vitt sidenfoder. Omkring 1900. 
6. Av vitt, mönstrat linne (gåsögon) med mångfärga­
de broderier av linnetråd samt applikationer. Kompo­
nerat av Sofia Widen72 och utfört vid Licium 1945.- 7. 
Av violett sidendamast med liljemönster med vitt lin­
nefoder. "Gåva till Vickleby församling l 1952 l av l 
Ejnar Johansson l Ester Nilsson l Lilla Vickleby l Vick­
leby." Applikationer och broderier i bl a silver och 
ljusgrått: "Se vi gå upp till Jerusalem" . Komponerat av 
Sigrid Birgitta Synnergren73 och utfört vid Södra Sveri­
ges Kyrkliga Textil 1952. - 8. Av svart sidendamast, 
fodrat med mönstrat, naturfärgat linne i rutmönster. 
91 INREDNING OCH INVENTARIER 
Broderier i silver och svart (Jesus i Gethsemane, Kris­
tus på korset) , "Ske din vilja" med versaler, kors med 
törnekrona m m. Gåva 1954 av anonyma församlings­
bor. - 9. Av grönt, mönstrat linne med applikationer 
och mångfärgade broderier i linnetråd , bl a stiliserade 
blommor. "Komp. M. Karlson . A.-M. Elvius l Gåva av 
Ingrid ö Gustav Wickman l 1951". - 10. Av grön 
sidendamast med symmetriskt liljemönster (jfr nr 7). 
Applikationer och broderier i mångfärgat silke samt 
silver och guld. I mitten Alpha och Omega inom triang­
el med Helige andes duva. På ömse sidor de fyra 
evangelisterna och deras attribut. Under dem ett brett, 
horisontellt gros grainband av guldtråd. Vitt linnefo­
der. Komponerat av S B Synnergren och utfört av Söd­
ra Sveriges Kyrkliga Textil 1961. 
Kalkdukar: l. "Patenkläde" (inv 1685) , enligt inv 
1706 "af trykt lärofft garilalt". - 2. Av starkt karmo­
sinrött atlassiden (fig 103) med mångfärgade broderier 
av silke i schattersöm samt kantad med gul frans, också 
av silke (skadad) . I mitten " I:H:S", omgivet av en 
krans av liljor och blad. I hörnen blombuketter med 
nejlikor, påskliljor, tulpaner och rosor. Mellan dem 
" AN:O l 17 l 45 l M: C: H :". Gult, modernt råsidenfo­
der. 41 x 40 cm. Konserverat av Libraria , fäst vid 
grönt linne samt insatt inom glas och ram. - 3. Ett 
kalkkläde av slissing (not 71) finns upptaget i inv 1753. 
Ej bevarat. - 4. Av blågrönt siden, "Lampas" (not 71; 
inv 1774, 1813 m fl) , mönstervävt med blommor och 
band ton i ton mot ripsbotten (fig 104). Sammansatt av 
tre tygstycken. I mitten är applicerad en kvadrat av nu 
Fig 105. Mässhake av röd silkessammet, tillver­
kad 1761 och 1793 prydd med kors och kant­
markeringar av guldgalon. Foto R Hintze 
1981. 
Red silk velvet chasuble, made in 1761, with 
cross and edged with go/d 1793. 
Fig 106. Detalj av korset fig 105. Foto R 
Hintze 1981. 
Detail of cross in f ig 105. 
92 VICKLEBY KYRKA 
Fig 107. Mässhake av svart silkessammet med broderier och 
applikationer av silver. Inköpt 1872. Foto R Hintze 1980. 
Black velvet chasuble, with silver embroidery and app/ique, 
purehosed in 1872. 
ljusbrun sidenrips, svagt randig och skarvad av flera 
bitar. I fyrkanten är inskriven en åttauddig stjärna, 
också av ljusbrunt ripssiden , vars uddar består av tri­
anglar omkring en tygrundeL Dennas skarvar mot ud­
darna döljs av en knypplad silverspets som bildar en 
krans. Stjärnuddarnas skarvar döljs av stjälkstygn, syd­
da med grön resp brun silkestråd. I mitten av rundeln i 
applikation av rynkat , brunt ripssiden: " I H S" . Där­
över, läsligt från andra hållet : " A0 1761" , på motsatta 
sidan: "C:C: B" , allt med dubbla konturer av fin , brun 
kedjesöm med små gröna punkter emellan. Fodrad 
med blått bomullstyg med mellanlägg av papper. 39,5 
x 41 cm. Konserverad av Libraria , fäst vid en naturfär­
gad linneduk och insatt i glas och ram med baksida av 
modernt tyg. - 5. Ett kalkkläde, " knutet , skänkt av ett 
Nattvardsbarn 1860" (inv 1862 samt 1871) var tydligen 
utfört i fileteknik. Ej bevarat. - 6. Ljusbeige silkes­
sammet, kantad med smal , flätad guldsnodd och fod­
rad med karmosinröd crepe de chine. Broderi med 
guldtråd i mitten: kalk, omgiven av en krans, ytterst 
strålar. Guldtofsar i hörnen . Modernt. 52,5 x 53 cm. ­
7. A v svart silkessammet med svart crepe de chine­
foder. Silverbroderier och något guld . I mitten en stjär­
na med åtta T-formade armar och törnekrona i guld 
och silver, i hörnen små likarmade kors. 48 x 48 cm. 
1951. - 8. Karmosinröd sidendamast med gult ripsfo­
der. I mitten Kristusmonogram, broderat med guld­
tråd. 47 x 47 cm. 1951. - 9. Grön sidendamast, mönst­
rad med kors , ax m m samt kantad med smalt guld­
band. Upptill ett smalt, likarmat kors. Gult ripsfoder. 
48 x 48 cm. Troligen samtida med nr 8. 1951. - 10. Av 
violett sidendamast , fodrad med vitt siden. I kanten 
silvertråd , nederst ett likarmat kors, krönt av P (ett 
förvanskat K.ristusmonogram) samt med bokstäverna 
I N R I inskrivna mellan korsarmarna, också silver och 
vit linnetråd. I hörnen enkla ornament i vitt och silver. 
47,5 x 48,5 cm. 1951. - Kalkklädena nr 7-10 är 
skänkta av fyra församlingsbor. 
Mässhakar: 1- 2. Den ena betecknad som gammal i 
slutet av 1500-talet (PB vis). En av dem var av röd 
sammet (inv 1665, 1685) med ett svart sammetskors 
över ryggen (inv 1706) " med swart west" (inv 1774) , 
och hade gult lärftfoder (inv 1718). Den lämnades kvar 
av fienden 1677 och var länge kyrkans enda. 1753 var 
den " nog gammal och försliten , hwarföre en ny i dess 
ställe kommer att anskaffas" (inv) , och 1774 var den 
såld (inv). Den andra mässhaken var " af sämbre tygh" 
(inv 1665) . - 3. Av röd sammet (fig 105). Till denna 
köptes 15/12 1761 7 alnar " Purpur rödt sammet" av 
kapten Israel Törnqvist (not 38) för 7 daler smt. 1764 
betalades sex alnar "glants lärfft" till foder , silke samt 
arbetslön för mässhaken (räk). Inte förrän 1792 (1793 
enl inv 1830) pryddes mässhaken med ett kors (fig 106) 
av 12 Y4 lod äkta guldgaloner , vilka påsyddes av skräd­
dare Eklund. Redan 1787 hade några i församlingen 
föreslagit , "att mässhaken måtte med guld- eller silf­
verspetsar utsiras, såsom han är utan all prydnad" (st 
prat). Förslaget upprepades vid senare stämmor, och 
1792 beslöt man att galonerna skulle vara av guld . 
"Pastor åtog sig at genom någon godkänd handlande 
fö rsöka at få dem för bästa kjöp , och det med första 
93 
Fig. 108. Mässhake av 
grön sidendamast med 
applikationer och brode­
rier i mångfärgat silke 
samt guldtråd . Kompo­
nerad av Arthur C:son 
Percy och utfö rd 1944 vid 
Libraria av Sofia Widen. 
Foto R Hintze 1980 
Chasuble, green silk da­
mask with applique and 
embroidery of multico­
loured silk and go/d. 
Camposed by A rthur 
C:son Percy and executed 
1944 at Libraria under su­
pervision of Sofia Widen. 
görligaste lägenhet , och till den ändan, af mässe hakens 
wid jämte korsets högd och bred sedan det utrönt är 
genom säker afmätning, föreslå och utsättja huru 
många alnar äro nödige till inkjöpet" (st prot). Bred 
guldgalon i form av ett kors på ryggen, smal galon till 
mittmarkering fram samt runt kanterna. Har varit hop­
hakad fram med hyska och hake, omlindade med sil­
vertråd (endast en del av haken bevarad). Enkelt foder 
av lärft , fläckigt och skadat. Användes ej. - 4. Av 
svart sammet med rika broderier, applikationer och 
tofsar , allt av silver. På ryggen {fig 107) kors av bred 
galon med törnekrona inom strålkrans. Under korset 
en kulle . Runt kanter och halsringning smalare galo-
INREDNING OCH INVENTARIER 
ner. På framsidan Jehova-sol. Grått , modernt linnefo­
der. Inköpt 1872 (räk) . - . 5. Av naturfärgad sidenda­
mast , mönstrad med symmetriska blombuketter. På 
ryggen är applicerat ett kors av rött atlassiden med 
kant av guldsnodd; på korset är broderade en vinranka 
och små kors. I korsmitten är applicerad en kvadrat av 
guldbrokad med avskurna hörn , på vilken är broderad 
en duva. Korset omges av strålar. På både fram- och 
bakstycke är små strödda blommor , broderade med 
silke i schattersöm. Även på framstycket är applicerat 
en kvadrat med avskurna hörn, omgiven av strålar. 
Inom denna är broderat IHS. Naturfärgat sidenfoder. 
T illverkad 1944 av Ersta och inköpt av församlingen. ­
94 VICKLEBY KYRKA 
Fig 109. Minnestavla över Johan Peter, Nils lönnsons son, 
t 1845. Foto R Hintze 1980. 
Memorial tablet in memory ofJohan Peter, d 1845, son ofNils 
lönnson. 
6. Av grön sidendamast i två olika nyanser med appli­
kationer och broderier i mångfärgat silke och guldtråd 
(fig 108). Själva mässhaken är sydd av ljust, diagonal­
rutat tyg. På detta är applicerat mörkgrönt tyg i blom­
mönster, bl a breda bårder fram och bak. På ryggstyc­
kets bård är broderade olika Ölandsblommor i natur­
trogna färger (orkideer, solvända, cikoria m fl) , medan 
framstyckets bård upptas av en psalmvers, Ps 564:5. 
Bokstäverna är broderade med kedjesöm av guldtråd. 
Runt halsringningen är applicerad en mörkgrön lin­
ning, broderad med kors. Gult linnefoder. Kompone­
rad av Arthur C:son Percy (not 19) och Sofia Widen 
(not 72) samt utförd av Libraria 1944. Skänkt till kyr­
kan samma år för att celebrera fru Maja Nordings74 60­
årsdag. - 7. Av violett, blommönstrad sidendamast 
med applikationer och broderier i linnetråd. På mäss­
haken är applicerat ett ok av naturfärgad , diagonalru­
tig sidendamast, som på framsidan fortsätter nedåt i en 
fyrkant och på ryggen i en bred bård. På ryggen dels 
Kristus på korset, dels en helig man, Johannes Döpa­
ren?, på framstycket en mångbladig, stiliserad blomma 
(en ros?) . Violett linnefoder. Komponerad av SR, 
d v s Sonja Reinfeldt75 och tillverkad av Libraria 1950. 
Gåva till kyrkan av kamrer G Karnell , Jönköping. - 8. 
A v röd sidendamast med blommönster, broderad med 
guld- och silvertråd på ryggen. Kors, dels av silverga­
lon, dels broderat med silvertråd och krönt av ett stort 
guldkors. Under korsets tvärarm är tecknen för Alpha 
och Omega broderade. Komponerad av S B Synner­
gren och tillverkad av Södra Sveriges Kyrkliga Textil 
1951. Gåva till kyrkan av tolv församlingsbor. 
De äldsta kända mässkjortorna var sydda av "wac­
ker slessing" (not 71; räk 1705) eller "slissing" (in v 
1772). Ej bevarade. 
De äldsta kända prästkapporna är följande: l. Köp­
tes 1724 efter "Sahl. Pastoris H . Nils Wendtling" (not 
56). Samtidigt köptes l Yz aln rask (not 71) samt silke till 
kappans förbättrande och upplagande (räk). - 2. 
1772-1773 köptes tyg och betalades arbetslön till en ny 
prästkappa (räk) . Den var av "Swart Cammelott" (not 
71 ; in v 1772). - 3. 1794 köptes 24 alnar svart "Came­
lott" till en kyrkakappa samt betalades " sattin" till 
uppslag, silke och arbetslön (räk). - 4. 1826 anskaffa­
des en ny prästkappa (räk). Materialet anges inte. 
Fyra moderna stolor: l. Av grönt , mönstrat ylle­
band, kors och kantrand av guldband. - 2. Röd; i 
övrigt lik nr l. - 3. Av violett , mönstrat ylleband. 
Kristusmonogram i annan violett nyans, broderat med 
linnetråd 1965. - 4. Av vitt , grovt ripsband av bomull 
med invävda kors samt broderade ringkors i guld och 
grått. 
Handkläden: "Bragde (not 71] handkläde l st. 
Noch handkläde l st gammalt" (inv 1665). Dessa 
togs förmodligen av fienden 1677, ty de finns inte upp­
tagna i inv 1685 eller senare. 
Dopdräkt av vit voile med infällda spetsar. 1960­
talet. Inköpt av församlingen. 
1785 beslöt man att anskaffa en rock för kyrkvakta­
ren : " ... en Embets kappråck af kyrkans medel, i 
likhet med det , som wanligit är både i städer och på 
land nästan öfver hela Riket" (st prot 1785) . Ej beva­
rad. Till kyrkvaktarens utrustning hörde också en kyrk­
stöt (synlig i fig 74), se nedan , Möbler m m. 1782 
"Gordes den påmifielsen , att somliga hafva försed , 
isynnerhet somartiden, att sofva i Kyrkan under Guds­
tjensten ; och som det blifvit förmärkt , att Kyrkowäkta­
ren liksom hade försyn wid att wäcka som l. , besynner­
ligen dem af hwilka han njuter sin lön , torde hända , af 
fruktan att förlora något deraf; altså blef kyrkowäkta­
95 
ren Haglund allmäneligen tilsagd, att göra sin syssla, 
utan afseende på personen" (st prot). 
Mattor: l. "För Mattan wid Alltaret" betalades l 
daler 1772-1773 (räk). - 2. En stor halmmatta i sak­
ristian inköptes 1778-1779 ( räk). - 3. 1842 beslöt man 
att anskaffa "så kallade Klutmattor" (trasmattor) till 
sakristian (st prot). - 4. Kormatta, "Moses brinnande 
buske" är vävd i flossateknik i rött och blått, är kompo­
nerad av Ulla Schumacher-Percy samt vävd av henne 
och författaren Nils Weidling 1951. 
I långhuset ligger en heltäckande matta i en skarp, 
grön färg, som illa stämmer med kyrkorummets färg­
hållning i övrigt. 
Håvar, se nedan , Kollektredskap. 
Gravminnen 
Minnestavlor76 : l. Över Johan Peter Jonnson, död 
1845 vid 10 års ålder och son till hemmansägaren Nils 
Jonnson, Stora Frö (fig 109). På en rektangulär, svart 
tavla med profilerad, likaledes svart ram är på vanligt 
sätt fästa två ovala kistplåtar av förtent järnbleck. De­
ras utklippta kanter är formade till palmkvistar, som är 
grönmålade. Upptill Guds öga inom guldbronserade 
strålar ordnade i triangelform. Själva inskriftsplåtarnas 
kanter är också guldbronserade och texten utförd med 
svart färg . 55 x 38,5 cm. I sakristian. 
I tornet förvaras följande gråmålade tavlor, samtliga 
från 1800-talets förra hälft. Deras plåtar har varierande 
form, är starkt rostade och var redan vid Billows (not 
8) besök 1918 helt oläsliga: 2. Rektangulär tavla inom 
profilerad ram med pärlstav. 69 x 43 cm. Till denna 
tavla hör troligen ett överstycke, som nedtill har en 
smal pärlstav samt kröns av en låg triangel , inom vilken 
en halv, strålande sol är skulpterad. 22 x 44 cm. - 3. 
Rektangulär tavla med profilerad ram. 68 x 44 cm. ­
4. Rektangulär tavla med profilerad ram (kortsidorna 
saknas). 56 x 24 cm. 
1869 inkom kapten N Wahlberg i Stora Frö "med 
den enträgna anhållan att alla på väggarna i kyrkan 
upphängda graf- och likplåtar tillika med hvad dertill 
hör skola med det första af vederbörande egare till dem 
och sistnämnda alldeles borttagas ur kyrkan , såsom 
högst vanprydande för en kyrka" (st prot). Något for­
mellt beslut i frågan kunde inte fattas förrän vid nästa 
stämma, men kyrkoherden ( Andreas Petersson 77) lova­
de dock "afkunna i kyrkan en tillsägelse om att egarna 
till nämnde plåtar med taflor skola dem till fullo bortta­
ga eller afhämta". Vid en följande stämma samma år 
beslöt man att tavlorna skulle avlägsnas inom 14 dagar 
efter pålysning, "Men de öfriga taflor, som icke höra 
till den förenämnda kategorien, skola qvarhänga i kyr-
INREDNING OCH JNVENT ARIER 
Fig 110. Gravsten över Oluf Trulson , t 1620, samt över Måns 
Pederson och Marie Eriksdotter. Stenen låg 1752 "på stora 
gången" i långhuset, men är numera försvunnen. Teckning av 
P Frigelius 1752. KSB . 
Grave s/ab, 1620, lying in the main aisle of the nave in 1752, 
but now lost. 
kan och det gerna på sina platser, samt när tillfälle 
gifves ordentligt uppsnyggas" (st prot). 
Det är få gamla gravstenar i Vickleby. Vid kyrkans 
ombyggnad 1778 togs de gamla gravstenarna ut ur kyr­
kan och lades på kyrkogården. Därifrån flyttades de 
1819 (efter tornets ombyggnad?) och spreds i socknen. 
1783 beslöt socknens innevånare enhälligt , "att hädan­
efter inga Lik , af hwad stånd de wara må, få läggas i 
kyrkan eller sakerstigan; ej heller någon graf häreffter 
göras i kyrka eller sakerstiga, oaktat pgr. [pengar] skul­
le för en sådan frihet till bjudas; hälst sådant både är 
skadeligit för hälsan i anseende till de osunda ångors 
96 VICKLEBY KYRKA 
upstigande, och äfven otjenligit, i anseende till gålfs 
och stolars upbrytande, som alt nu är i godt stånd, utan 
ansågs kyrkogården såsom både nog rymlig, inne­
stängd och tjäntlig att förwara de dödas ben" (st prot). 
Den enda sten, som man säkert vet har legat i kyrkans 
golv, är nr 4 nedan. - Beträffande gravstenar ute på 
kyrkogården, se ovan, kap Kyrkogård . 
Gravstenar: l. Av grå kalksten, trapetsformad. 
Längd 187 cm, övre bredd 94 cm, nedre bredd mer än 
71 cm. Tidig medeltid. I senare tid har en rand inhug­
gits 7 cm innanför kanten samt överst på stenen en 
cirkel med initialerna · O S (första bokstaven oläslig). 
Spräckt i två delar och inlagd i vapenhusets golv. - 2. 
Av röd kalksten, trapetsformad. Längd 187 cm (ligger i 
vapenhusets golv och döljs delvis av trappan till lång­
huset) . Övre bredd 87 cm, nedre bredd 83 cm. Spräckt 
i två delar. Medeltiden. - 3. Avbildad av Frigelius (fig 
110), då den låg "på stora gången" (i långhuset). En 
rektangulär sten med inskrift runt kanten , avgränsad 
från stenens mitt genom en rand. Innanför denna, 
överst: IHS, omgivet av ANNO och årtalet 1620. Därunder 
de dödas namn: MÅNS l PEDERSON och MARIE l ERIKS l 
:DOTIER. På stenens mitt inom en cirkel en symmetrisk 
renässanssköld med ett bomärke. Kantskrift: HER 
VNDER LIGGER BEGRAF =l VEN OLVF TRULSON: GUDH 
HANS SIEL NÅDELIGEN l BEVARE OCH GIFVE HONOM l EN 
SALIG VPSTÅNDELSE PÅTHEN YTTERSTE DAGEN. - Hå­
kansson nr 906. Stenen har inte återfunnits . 
Votivskepp 
Ett votivskepp, Sofia Maria, "som vanligen finnes i 
Ölands kyrkorne" , var daterat 1783 och målat samma 
år (räk samt Inv 1830). Det hade "2"e lager kanoner. 
Skeppets Namn: Sofia Maria, årtalet 1783, säges vända 
sig efter vinden". Ej bevarat. 
Tavlor 
1830 hängde två tavlor, en på varje sida i koret. Den 
ena uppgavs föreställa "gamla Calmar Stads kyrka in­
nantill i perspectiv målning på duk" (fig 111). Den 
andra föreställde Marie bebådelse och ägde inskriften: 
"In Salvatoris Christo laudem" ( = Till Kristi , Frälsa­
rens, lov). De båda tavlorna var skänkta till kyrkan 
1772 (inskr i sakr) , samma år som pastor Myrstedt (not 
34) flyttade till Kastlösa. Tavlorna försvann före 1837. 
Kyrkainteriören kan av flera skäl78 , inte minst de 
många altarna, omöjligt ha föreställt Kalmar Storkyr­
ka, utan var troligen målad i Antwerpen på 1600-talet. 
Kyrkainteriörer var under denna tid och även senare 
ett mycket omtyckt motiv i nederländskt måleri. Tav­
lan kopierades av N I Löfgren 1818. Av allt att döma 
var det han, som missförstod motivet. 
Kyrkan har ägt några s k Hedengranstavlor79• De var 
1706 två till antalet, den ena "öfwer Jubelfästen" 
(1693) , den andra över "sal kong Carl d XI begrafning" 
(inv). 1718 hade en tredje tillkommit, så att det 1830 i 
kyrkan fanns "3"e tryckta Patenter, innefattade i svarta 
ramar, utgifne under Carl XI, Carl XII och Fredric I 
Regeringstid, af otydligt innehåll" (inv) . 
Kollektredskap 
Håvar: l . "Af rödt Sarss [not 71] med utsydda blom­
mor och en liten Malmklokka", given till kyrkan av 
Mäster Ollrik vid Fröby gårdar (inv 1703). - 2. "Ny 
borderat Pung förärat af Pastoris nu warande k: hustru 
dygdesama Elisabet Wall" (inv 1714; not 56). En kloc­
ka till en håv köptes 1752 (räk). 1753 fanns två håvar, 
"en bättre med klåeka och en sämre utan kläcka" 
(inv). - 3. Ännu en håv skänktes till kyrkan 1772 
(inskr i sakr). Den sämre av håvarna var bortsåld 1774 
(inv). - 4. En ny håv skulle anskaffas enligt beslut 
1789, eftersom den gamla var mycket förfallen och 
nästan obrukbar (st prot). Beslutet verkställdes året 
därpå (räk). Den var av svart manchester (inv 1791), 
1813 beskriven som en håv av svart sammet med silver­
galoner och en liten ringklocka av metall (inv). Ej 
bevarad. - 5. Håv av mörkbrunt, ursprungligen svart 
linne, upptill och nedtill kantad med en yllesnodd i 
flera bruna nyanser samt svart. Även tofs av liknande 
yllegarn. Mitt fram korsstygnsbroderier, också av ylle­
tråd i en nu enformig färgskala av grönbrunt och grått, 
som från början troligen har varit brokigare. I mitten 
ett symmetriskt ornament, sammansatt av fyra mot­
ställda tulpaner samt fyra päron eller blad. Utanför 
dem små palmetter samt en ram av olika blad- och 
blomformer. Påsen är fodrad med tunt, brunt, kyprat 
bomullstyg. Holk och ring av järn; svarvat, mörkgrönt 
skaft. Längd 154 cm. Den ursprungliga järnpinglan 
blev stulen häromåret och ersatt med en av mässing. 
Troligen identisk med den håv, som skänktes 1844 av 
prostinnan S Forssell80 . - 6. Av svart sammet, brode­
rad med kors i silver och vitt linne. I korsmitten små 
blommor, sydda av små glaspärlor. Påsen indelas av 
silvergaloner i fyra fält , vardera med ett kors. Upptill 
en bredare galon, också av silver. Fodrad med läder. 
Holk av silver med ingraverad text: GÅ VA A v 1VICKLE­
BY l SYFÖRENING ÅR l 1935. Svart, svarvat skaft. Längd 
188 cm. - 7-8. Ett par av grönt, knutigt linne, påsen 
avslutad upptill av ett brett guldband, broderat med 
gröna rutor. Fodrad med läder, holk av mässing. Det 
INREDNING OCH INVENTARIER 97 
Fig 111. Kyrkointeriör, den s k Vicklebytavlan , sannolikt målad i Antwerpen på 
1600-talet och kopierad av N I Löfgren 1818, som felaktigt tolkat tavlan som en 
avbildning av Kalmar Storkyrka. Tavlan hängde troligen från början på Borgholms 
slott och skänktes 1772 till Vickleby kyrka av häradsskrivaren Starbeck, som var 
inspektor på slotte t. Tavlan försvann före 1837. Löfgrens teckning förvaras i A TA. 
Church interior, the 'Vickleby picture', probah/y painted in Antwerp in the 17th 
century and copied by N l Löfgren 1818, who mistakenly thought it represenled the 
Great Church of Ca/mar. The painting probah/y original/y belonged to Borgholm 
Castle and disappeared before 1837. 
bruna skaftet har en förgylld silverplåt med graverad 
inskrift i antikvaversaler: GÅVA TILL VICKLEBY KYRKA l 
FRÅN VÄNNER 10.5 1978 l TILL MINNET AV VERNER PALM­
GREN l KANTOR 1910- 1954. Silverplåten är stämplad CE­
SON. Längd 188 cm. 
1875 insamlades kollekt dels i bäcken , dels med håv. 
Möbler mm 
Bord: l. "ett litet Bord att bruka i kyrkjan att skrifwa 
med , då visitationer hållas" levererades till kyrkan 
1738 av Peer Larsson i Stora Vickleby för att reglera en 
skuld till kyrkan. Det var målat 1742 (inv) , men ofär­
digt 1746 (inv) och fanns inte kvar 1772. - 2. Bockbord 
med draglåda under skivan , som är försedd med kanter 
på tre sidor (kortsidornas kanter är profilerade). Skiva 
och kanter svartmålade , underredet mörkgrått. Ski­
vans yttermått: 61,5 x 121 cm, total höjd 81 cm. Bor­
det gjordes 1764 av snickaren Wahlberg. I inv 1772 och 
följande inv anges det , att det är målat. 1813 heter det 
om bordet, att de t var "något förfallit". 
Stolar (synliga i fig 74): 1-2. Med hel ryggbricka och 
slåar, målade i blågrön färg, höjd 94 resp 100 cm. 
Upptagna första gången i inv 1742, "2"0 öfverstrukne 
stolar" . 1774 heter det, att de var målade (inv), 1813 
98 VICKLEBY KYRKA 
att de var brunmålade (inv). - 3-4. Av ek, ungefär 
lika nr 1-2, men avlutade och med nya säten. Skänkta 
av Bernhard Danielsson i kyrkbyn Stora Vickleby på 
1970-talet. Höjd 106 cm. - 5. Karmstol av gråmålad 
furu. Ryggbricka ljusblå med röd ramlist. Läderklädd, 
stoppad sits. Slåar mellan de profilerade benen. Höjd 
84 cm. Skänkt av fru Anna Thornell på 1970-talet. 
Bänkar, se ovan s 75 f. 
Kistor: l. Omtalad 1665, 1685, 1691 och 1703 (inv) . 
Kallades 1706 gammal och oduglig. 1718 beslöt man, 
att järnen skulle avslås och brukas till någon annan 
kyrkans tjänst och nödvändighet. - 2. "Kiörkokista 
wäl beslagen innefattad i en ståkk med 3 innanlås för" 
(inv 1706). Den bröts upp av tjuvar 1727: " ... plund­
rades kyrkan af gudlösa mskr [ = människor], hvilka 
bortstulo alt hvad som fans i kyrkakistan på 15 öre 
S.M. när" Vickleby äldsta kyrkobok , s 280). - 3. "En 
kista som brukas till kyrkans förnödenheter" köptes 
1741 (räk). Inv 1753 upptar två kistor, en "wälbeslagen 
kyrkokista" och en "dito gammal". - 4-5. Två kistor 
gjordes 1764 av snickaren Clas Wahlberg. De var först 
"obeslagne med l. lås för h vardera" (in v 1813, 1837, 
1845). Det är troligen dessa båda kistor som 177 4 kallas 
för "kyrkowärdskistor med låsar och beslag" (inv). Om 
en av dem hette det 1797: " til kännagafs at kyrko­
wärdskistan af den starka fucktighet som är i sakristi­
gan vore aldeles till botten och sidor uppruten och 
odugelig, då åldermännen blefvo anmodade at anting­
en låta förfärdiga en ny i stället, eller reparera den 
gamla, så som dem bäst synes" (st prot). Den ena 
kistan skadades 1847 vid ett inbrott (inv 1848). Båda 
fanns med i inv 1862 och 1871, men avskrevs 1887. - 6. 
Av ek (fig 49, 112) med mycket tjocka väggar, järnbe­
slagen och svartmålad på utsidan , indelad i två fack 
med egna lock (kistans lock består av två halvor) , 
vardera med ett innanlås samt ett låsöverfall över skar­
ven mellan de båda lockhalvorna. Dessa är infällda i 
falsar på kistans gavlar. Ovala, fällbara handtag på 
kortsidorna . Locken grönmålade på insidan. På insidan 
av vänster lock är målat med svart frakturstil: "Denna 
Weckleby kyrcko kista är l förfärdigat då Gustav Brun­
nereus [not 40] l war Pastor l Pehr Jöransson uti St: 
Veckleby l och Jöns Pehrson uti Carlevij. åldermän. l 
1774 l And: Georg. Wadsten [not 49] Pictor Provintij 
Calmarensis [= provintialmålare från Kalmar]" . 
Myntspringa i höger lock. Höjd 54 cm, längd 103 cm, 
bredd 53 cm. 1770 beslöt man att anskaffa en ny kyrka­
kista, "emedan den gamla är på det högsta bristfällig" 
(st prot), den gamla beskrivs 1774 som "förderfvad" 
(inv) . 1773-1774 anskaffades ekplankor till kistan , 
mäster Aspelund fick arbetslön för densamma, smeden 
Lindberg i Kalmar fick betalt för 14 järnplåtar, spik 
och arbetslön och Wadsten fick betalt för målningen. 
Betydligt skadad genom inbrott 1847.(inv 1848). - 7. 
Av furu, med svagt kupigt, överfalsat lock, beslagen 
med två järnband runt om kistan. Nyckelhål och urtag 
för ett lås mitt fram (låset borta) , handtag på gavlarna, 
knopp mitt fram på locket, allt av järn. Lädika, d v s 
litet fack , på vänster sida. Längd 65 cm, bredd 37 cm , 
höjd också 37 cm. Innehåller numera blecksiffror till en 
nummertavla. I tornets första våning. Kanske identiskt 
med ett skrin " till afhämtning och förvaring för Kyr­
kans Ljus", som tillverkades 1843 av snickaren Anders 
Magnusson enl beslut 1842 (st prot) , medan Dahlgren 
gjorde lås och beslag till detsamma (räk). 
Skåp: l. Tillverkades 1764 av Clas Wahlberg (räk). 
Samma år anskaffades lås till detsamma. Skåpet är 
synligt på äldre fotografier men utrangerades för ett 
antal år sedan. - 2. Det nuvarande skåpet i sakristian 
är tillverkat vid Capellagården (not 18). Av furu , väl 
inrett. 
En kyrkstöt, ett redskap, med vilket kyrkvaktaren 
skulle väcka sovande kyrkobesökare (synlig över dör­
ren i fig 74) , bestående av en svartmålad stång med en 
rund knopp i ena änden. Längd 243 cm. Om dess 
användning, se ovan under Textilier, s 94. 
"En liten spegel på sacristiabordet" anskaffades 
1776-1777 (räk), men finns inte kvar. 
Två likbårar är bevarade. Den ena var nyköpt 1739 
(räk), den andras ålder är okänd. Båda finns upptagna 
i inv 1772. Längd 355 resp 275 cm. En skadad inskrift , 
målad med frakturstil på den senare, anger, att båren 
var avsedd för ynglingar: ."denna Bår . .. ynglingar 
fölga ... Till sitt willo Rum" . - Klappträ, längd 60 
cm, användes ännu på 1930-talet till att jämna till och 
klappa gravarnas jordkullar , innan de planterades med 
murgröna. 
1869 beslöt man att anskaffa en likvagn, "Emedan 
nu varande sätt, att för begrafning fortskaffa lik från 
Carlevi och St. Frö rotar till sina vederbörliga hvilorum 
ansågs av mången .. . obeqvämt . . så som det bl a 
sker, att liken föres nu mången gång på en gammal 
olämplig steghäck, som äfven ligger på en olämplig 
vagn .. ."(st prot). Vagnen var överklädd med kläde. 
Den fick användas mot en avgift (st prot 1881); in­
komster redovisades 1875-1936 (räk). Sönderslagen 
och uppeldad. 
En måttstock (troligen en s k mållikare) anskaffades 
1739 och 1772 upptages under rubriken Järn såväl "l st 
Aln" som "l st Måtstock" (inv). Måttstocken nämns 
också i inv 1813. Ej bevarad. - Under rubriken "Trä­
Saker och Glas" är bl a "l st Tunnemått" upptaget i 
INREDNING OCH INVENTARIER 99 
Fig 112. Detalj av järnbeslagen kista 

av ek (jfr fig 49), tillverkad 1774 och 

målad samma år av And G Wad­

sten. Foto R Hintze 1981. 

Detail of iron-bound oak chest (c f fig 
49), made in 1774 and painled in the 
same year by And G Wadsten. 
inv 1813. Ej heller bevarat. 
Sandmått av bleck, upptaget i äldre inv, men struket 
1951. 
Altarvaser, ett par höga, smala, av silver, delvis för­
gyllda, graverade med en törnekrona på foten och ett 
latinskt kors på sidan, enligt stämplar tillverkade 1927 
av C G Hallberg, Stockholm, och skänkta samma år av 
direktör H Kameli och bankkassör G Karnell , Jönkö­
ping, samt fotografen A Karnell, Göteborg. Höjd 29,5 
cm. - Två vaser av (ny-?)silver, 1965, som en gång 
stod på dopaltaret , är stulna. - Ett par vaser av mäs­
sing, ornerade med punsade blomrankor. I botten gra­
verat med versaler: GÅVA TILL l VICKLEBY KYRKA l 
MIDSOMMAR 1945 1 AV l GERD NASENIUS. Höjd 18,5 resp 
19 cm. 
straffredskap 
1714 fanns ingen pliktpall (inv) . En sådan anskaffades 
1719 (räk) och finns upptagen i inv 1837, 1845, 1848, 
1862 samt 1871. Den avskrevs 1895 som oduglig. 
straffredskap på kyrkogården, se ovan s 21. 
Böcker 
I slutet av 1500-talet ägde kyrkan bl a "Böker Official81 
- l ste och - 2 gamle permeböker82" (PB vis). Ej 
bevarade. 
Rhezelius nämner en lagbok, som 1634 förvarades 
hos kyrkoherden: "Hos Pastorem fins swenske Landz 
lagen skrifuin i feidetiden, och Bengcht Håkson hafr 
egt heiie, fordom lagläsare" (F c 5, s 16) . Inte heller 
denna är bevarad. 
Karl XII:s bibel i 1800-talsband, men med original­
spännen och beslag. I modern monter, tillverkad 1982 
vid Capellagården. 
Dammsugningsfynd 1980 
I samband med skyddsarbeten och reparationer i tor­
net utfördes 1980 en undersökning av kulturlagren i 
tornet genom dammsugning83 med hjälp av en kom­
pressor och en ejektor. 
Den föremålsgrupp , som tilldrar sig det största in­
tresset , är benmaterialet. Att det i huvudsak rör sig om 
måltidsrester är inte förvånande. Sådana har påträffats 
vid alla tidigare undersökningar. Benmaterialet är 
obränt och ofta mycket fragmentariskt. Vid analysen 
har fynden från de olika rummen undersökts var för sig 
och redovisas i tabellform (fig 113). Vid bedömning av 
minsta antalet individer (mind) har samtliga ben i kyrk­
JOO VICKLEBY KYRKA 
tornet setts som ett slutet fynd . Det kan inte uteslutas 
att skelettdelar flyttats mellan rummen och våning­
arna. 
Det är speciellt anmärkningsvärt att man bland be­
nen finner foster av svin och häst. Det är minst 3 
hästfoster och 48 svinfoster. Förekomsten av foster kan 
komma sig därav att man under medeltiden, liksom 
under förhistorisk tid, inte fäste avseende vid suggor­
nas eller stonas dräktighet vid slakten (Eketorp, Die 
Fauna, s 42 [häst], s 132 [svin]). Även ben av vuxna 
hästar hittades i tornet. Hästkött har man ogärna ätit 
ända fram till idag. Ibland har det varit förbundet med 
skam och vanära (Egardt, B, Hästslakt och rackar­
skam, 1962). Traditionen går långt tillbaka. Frågan om 
den har sin början i och med kristendomens införande i 
Sverige har diskuterats i olika sammanhang. Hästbe­
nen från Vickleby har en given plats i den debatten. 
Ben av nötkreatur, vuxna svin, får, getter, fågel och 
fisk vittnar väl också om måltider uppe i tornet. 
Det har ej varit möjligt att mindberäkna häst , nöt 
och vuxna svin. Till allra största delen har ben från 
nedre delarna av extremiteterna påträffats och de tillå­
ter inte försök att bestämma antalet djur. Allmänt 
måste framhållas att fragmenten av dessa djur endast i 
undantagsfall (2 får/get i rum K) kommer från djurens 
köttrika delar, såsom lår, bog och skinka. I första hand 
har exempelvis "en skank" av får, ko eller gris förts 
upp i tornet. 
Övriga djurarter som analyserats är hund , katt , igel­
kott , hare, hermelin , gnagare, fågel och fisk . Före­
komsten av alla dessa djurarter kan till viss del förkla­
ras av att kyrktornet inte varit helt stängt utan att 
många djur haft möjlighet att ta sig in. 
Skelettdelar av människa fanns i rum J, D och K 
(s 31) Av människa kunde minst 5 individer bestäm­
mas: En infans I (O-l år) , en juvenis (10-24 år) , en 
vuxen kvinna samt två vuxna individer med obestäm­
bart kön. Även dessa ben har varit utspridda. Det rör 
sig alltså inte om begravningar i tornet. Hur förekoms­
ten av människoben i tornet skall förklaras, är en svår 
fråga. Den enklaste förklaringen är väl att man hämtat 
jord från kyrkogården för att därmed jämna till torn­
golven och att människoben råkat komma med dit upp. 
Det övriga materialet från dammsugningen - 322 
registrerade nummer - förvaras i SHM. De identifie­
ras med hjälp av en siffra, föregången av bokstaven F. 
Här nedan beskrivs de intresantaste. 
l. Prydnadsmål (F 47), bestående av en rund , ge­
nombruten skiva av brons eller mässing, 16 mm i dia­
meter. Runt kanten och ett stycke innanför skivans 
centrum orneras den av två koncentriska pärlränder. 
Mellan dem är skivan genombruten av radiellt ordna­
de, smala hål, så att skivan ser ut som ett hjul. På 
baksidan en rostig nål av järn, vars ena ände är trädd 
genom två hål i skivan om omböjd mot baksidan. Total 
längd 44 mm. - 2. Knapp av mässing eller brons med 
spår av förgyllning på den konkava framsidan (F 48) . 
Diameter 20 mm. Utmed framsidans kant en smal rep­
stav och i mitten en symmetrisk blomma med rundade 
kronblad. Ögla för fastsättning på baksidan. En iden­
tiskt lik knapp hittades vid dammsugning i Persnäs 
kyrka (avbildad i Öl I:6, fig 496, knappen överst t h; 
knappen är utställd i Ölands Forngård, Borgholm). ­
3. Kulformad knapp av brons eller mässing med spår av 
förgyllning (F 50). Sammansatt av två halvor. Framsi­
dan är formad som ett halvt klot. Baksidan , med en 
ögla för fastsättning, har två små lufthål. Diameter 18 
mm. Dessa tre föremål avbildades i Öbl 13/9 1980. - 4. 
Ett stycke av brons (F 199), kanske mynningen till ett 
altarkärl , längd 61 mm. Godset tjocklek 5 mm. - 5. Tre 
pärlor, kanske från radband (F 36, F 230). - 6. Några 
stycken av en sturk (F 72) med tydliga nötningsspår, 
funna i ett av de ursprungliga löphålen genom andra 
tomvåningens valv. - 7. Ganska många tygfragment 
mest av linne och ylle, men även tunt, svart, diagonalvävt 
siden (F 114), tunn metalltråd omspunnen med silke (F 
32, F 38) samt en bit silkesfrans med guldtråd (F 116). De 
sistnämnda fragmenten har troligen hört till kyrkans äld­
re, nu försvunna textilförråd. Bland yllefragmenten 
märks en mörkbrun sniljeväv med svarta ränder (F 212, 
F 236, F 288, F 289). - Kritpipor, hela eller delar därav 
(F 51, F 101, F 135, F 164, F 258. - 9. I våning K låg flera 
knytnävestora stenar, som kan ha använts som ammuni­
tion. - 10. Fragment av halm, rågax, mossa, torv och 
sjögräs antyder vad som har använts som bäddunderlag, 
men kan också ha dragits upp i tornet av fåglar. 
Bland övriga föremål märks handsmidda spikar, lä­
derfragment, flintavslag, nötskal , bearbetat trä och 
repstumpar, som också vittnar om olika slags aktivite­
ter i tornet. 
Inga myntfynd gjordes vid denna undersökning, till 
skillnad från dem som gjordes vid de flesta tidigare 
undersökningar av samma slag. 
Klockor 
Tornet var ursprungligen byggt för fyra klockor, att 
döma av fyra löphål för klocklinor i andra tornvåning­
ens valv (fig 28, plan vid III samt fig 54 f). Nötnings­
märken efter klockaxlar i bevarade bjälkar (fig 34 ff) 
visar, att senare endast två klockor samtidigt har hängt 
i tornet. Så var förhållandet redan i slutet av 1500-talet 
(PB vis) . Den ena av dem är bevarad, lillklockan (fig 
INREDNING OCH INVENTARIER 101 
Fig 113. Tabell över skelettdelarnas 
spridning. K Holgersson 1983. 
Table ofdistribution ofskeleton frag­
"'-" 
"' ·a 
c 
'"' ~
t; 
'"' :t 
.... 
E 
"' 
.g 
"' 
'"' :t 
,c; 
z 
c
·:;: 
Vl 
.... 
E 
"' 
.8 
c 
·:;: 
Vl 
Q) 
~ 
o"' u. '" ::.0:: 
ö 
-" 
G) 
ö .... 
"'!P :t 
.5 
ö 
E 
.... 
G) 
:t 
G) 
.... 
"' 01) 
"' c o 
ö 
01) 
o"' u. 
-" 
"' ~
ments. Rum J x x x x x x x x x x 
Rum D x x x x x x 
Fast trappa under lösa stenar x x x x 
Rum G x 
Trappa H x x 
Trappa C-E x x 
Trappor från maskin och ner x 
Rum K; N delen x x x x x x x x x x x x x 
Rum K; S delen x x x x x x x 
Rum K; rensning till kollager x x x x x x 
Rum K; S delen, 10 cm ö lagret X x x x x x x x 
Rum K; N delen, avslutning x x x x 
Rum K; S delen, avslutning x x x x x x 
Rensning av glugg i valvet x x 
Rum K x x x x x x x x x 
114), medan den andra togs av danskarna 1677. "Af 
gamla kyrkoboken finner man, att de ej togo mera än 
en af de 2 klockor, som här voro" (Ahlqvist , Sam! III, 
S 86, p 199) . Den i PB vis nämnda primklockan finns 
inte kvar. Den omtalas sista gången 1774 (inv) . 
Lillklockan84 (fig 114) har runt halsen två rundsta­ Fig 114. Lillklockan, troligen sent 1300-tal eller 1400-talet. 
var, tomt skriftband, två rundstav ar. I slaget: vinkel­ Foto R Hintze 1980 resp uppm, skala 1:20, A Flink 1918. 
stav. I övrigt saknas inskrift och ornamentik. Klockan 
är medeltida , troligen sent 1300-talet eller 1400-talet. The small bel/, probably east in the late 14th or 15th century. 
102 VJCKLEBY KYRKA 
a 
Fig 115 a- b. Detaljer av storklockan, gjuten i Stockholm 
1744 av Johan Fahlsten, med bl a Karl XII:s (b) och Fredrik 
l :s (a) bröstbilder. Foto R Hintze 1980. 
Details of the great bel/, east in 1744 by Johan Fahlsten in 
Stockholm with i. a. half-length portraits of the kings Karl Xll 
(b) and Fredrik l (a). 
Jfr Åmark 1960, s 189. Mått: diameter 73 cm, höjd med 
krona 78 cm, höjd utan krona 55 cm. 
storklockor: l. Den äldsta kända är upptagen i PB 
vis i slutet av 1500-talet. Enligt Rhezelius hade den 
följande inskription med minuskler: "Anno domini m0 
q u[ a Jdiingentesimo quinqua decimo primo + S" (= 
Herrens år 1461 + S). Klockan togs av danskarna 1677. 
- 2. Anskaffad mellan 1677 och 1685. Inv 1685 nämner 
två klockor, "den ena något sönder". - 3. "Stoor 
klåeka nys omguten" (inv 1691). Inv 1703 upptar dess­
utom "Twå stycker af malm af klåekan som wäga 12f 
d v s drygt 5 kg." Klockan, om vars gjutare eller ålder 
ingenting är känt, spräcktes och sändes till Stockholm 
för att gjutas om 1744. - 4. Den nuvarande klockan. 
Räk 1744 innehåller en utförlig redogörelse för den 
omständliga proceduren i samband med dessa anskaff­
ning. Bl a smidde smeden mäster Daniel i Lunda kläp­
pen, medan smeden i Stora Frö beslog "en Axell som 
klåekan skall hänga uppå" . Vidare anskaffades järn 
och en grov rem till klockkläppen samt ett par "Järn 
b 
Skåller till Axeln" och en svingel. Olof Brännare tillar­
betade och timrade "den ståeken som till klåeke Axeln 
blef beslagen" och "herr Jägaren Ruth i Stockholm" var 
den som "hafft i Commission detta ärendet med klåc­
kans omgjutande", för vilket han erhöll "en Iij ten disc­
retion" om 6:-. Kostnaderna för det hela bestreds dels 
av kyrkans egna medel , dels genom utdebitering bland 
socknens invånare, "hwar effter sitt Stånd och will­
kor". storklockan (fig 115 a-b) har runt halsen akan­
tusbårder på ömse sidor om en rundstav. 
Västra sidan: Porträtt av Fredrik I , därunder: GUD 
TILL ÄHRA OCH WICKLEBY l FÖRSAMLING TILL TIENST, 
ÄR DENNA KLOCKA l GENOM LANDTMÄTAREN H' HEND­
RICH l REINJUS (not 35] FÖRSORG VORDEN GUTEN l 
STOCKIHOLM ÅHR 1744 AF !OH: FAHLSTEN85 l PAST: H' 
ARON DAHLERUS (not 58] ÅLDERM: l ERICH PERSSON 
OCH ANDERS OLSSON . - Keruber på ömse sidor om 
textens nedre del. 
Östra sidan: Bröstbild av Karl XII med fanor och 
kanoner, därunder: AT MINNA HIERTAN PÅ l MED BÖN SIN 
GUD ÅKALLA, l AT SAMMANROPA HIELP l NÄR ELD WIL 
ÖFWERFALLA; l AT BODA NÄR EN SIÄL l FRÅN KROPPEN 
TAG'S TIL GUD; l AT LIK I JORDEN GIÖMS, l THET 
TECKNAS MED MITT LJUD. - Keruber på ömse sidor om 
textens nedre del, på slagringen akantus. Mått: dia­
meter 80 cm, höjd med krona 77 cm, utan krona 57 cm. 
INREDNING OCH INVENTARIER 103 
Båda klockorna har filskåror i kanten. Klockmalm 
ansågs nämligen i gamla tider vara användbar som en 
verksam medicin och ett starkt verkande trollmedeL 
De nuvarande klockorna trampas. Maskineriet, upp­
satt 1942, står i tornets första våning. 
Noter 
INLEDNING 
l. 	Abraham Ahlqvist, f 1794, t 1844, präst och topografisk/ 
kulturhistorisk författare, botaniker. Efter studier i Kal­
mar blev han student i Uppsala 1813 och prästvigdes 1818. 
Efter tjänstgöring dels som pastorsadjunkt i Kalmar stift , 
bl a i Vickleby (1819), dels som lärare i naturhistoria vid 
Kalmar Gymnasium, blev han 1825 kyrkoherde i Runsten 
och kontraktsprost i Ölands medelkontrakt från 1831. De 
periotler han som riksdagsman vistades i Stockholm, 
1828-1830 samt 1834-1835, utnyttjade han flitigt för 
arkivstudier. Medlem av flera lärda samfund, bl a Götis­
ka Förbundet från 1825 (under namnet Mysing), från 
1829 VHAA:s korresponderande ledamot och ombud och 
erhöll dess silvermedalj 1830. Förf till det klassiska verket 
Ölands historia och beskrifning, 3 vol 1822-1827, se 
Tryckta källor. I detta verk har hans nära vän, N I Löf­
gren (not 2), en så stor del , att han borde ha stått som 
medförfattare. Sålunda är planscherna graverade med 
Löfgrens teckningar som förlagor. Se vidare SvK Öl I: l, s 
45 ff och där angiven litteratur samt S Göransson 1979. 
2. 	Nils !sak Löfgren, f 1797, t 1881, präst o fornforskare. 
Som gymnasist i Kalmar 1815-1819 tillbringade han fe­
rierna i Vickleby, där han tjänade sitt uppehälle som 
informator. Efter studier i Lund avlade han 1821 dimis­
sionsexamen och anställdes s å som predikabiträde i Vick­
leby. 1822-1825 nådårspredikant i Gårdby-Sandby pasto­
rat. Från sistnämnda år verksam i Småland, bl a i Ryssby, 
Högsby och Kråksmåla. 1845 prost i egna församlingar, 
1858 kyrkoherde i Högsby och Långemåla, samma år 
kontraktsprost över Handbörds kontrakt. - 1844 utsågs 
han till korresponderande ledamot av VHAA efter Ahl­
qvist (not 1), som avlidit samma år. Beträffande hans 
insatser i Ölands historia och beskrifning, se not l. Hans 
dokumentation i ord och bild är värd det högsta beröm. I 
övrigt, se Sv K Öl I: l , s 35 ff och där angiven litteratur 
samt R Boström i SBL (under tryckning). 
3. 	Martin (Martinus) Lauren/ii Segrelius, f 1653, prv 1676 i 
Kalmar t vice pastor här. Kh i Vickleby från 1680, t 1696. 
Under de danska härjningarna på Öland 1677 förlorade 
han sitt bohag, sina böcker samt sina egna och faderns 
anteckningar. Herdam 4, s 381 och där angivna källor. 
4. 	J H Rhezelius, f i början av 1600-talet, t 1666, se SvK Öl 
I:l, s 4 ff och där angiven litteratur; R Boström, KL 1978 s 
113 ff. - R är i allmänhet en in i minsta detalj pålitlig 
källa. Hans samtliga teckningar av Ölands kyrkor är bl a 
publicerade i Herdam 4 samt i Öland, utg av Allhem, 
Malmö 1963. 
5. 	N O Vallinus, f 1676, kh i Köping från 1707 och till sin 
död 1731. Disputerade i Uppsala på en avhandling, De 
ffilandia (Holmia: 1703), av vilken utdrag i svensk över­
sättning är publicerade i KLMedd 30, 1942, och 31, 1943. 
6. Hertiginnorna 	Ingeborg, norska kungadöttrar och kusi­
ner, den yngre (f 1301, t 1361) gift (l:a gången) med 
hertig Erik av Sverige och den äldre (f 1297, t 1356 eller 
1357) med dennes yngre broder hertig Valdemar (dubbel­
bröllop 1312). Den förra blev moder till konung Magnus 
Eriksson. Den senare kom efter hertigarnas död 1318, i 
samband med Nyköpings gästabud, att huvudsakligen vis­
tas på Öland, som tillfallit Valdemar vid hävdaskiftet 
mellan hertigarna 1315; hon residerade på Borgholm un­
der ca 35 år och kallade sig Ölands hertiginna. - Preben­
da Resurrectionis (Återuppståndelsens) eller Ålems pre­
benda vid Linköpings domkyrka instiftades år 1318 av de 
båda änkorna Ingeborg till hertigarnas åminnelse i enlig­
het med de senares testamente (SD 3, nr 2132, 2163). ­
För denna utredning tackar jag docenten Sölve Gö­
ransson. 
7. 	Uppgifterna om kyrkojorden i Vickleby socken har hu­
vudsakligen hämtats ur följande källor: medeltida kloster­
jordböcker och -räkenskaper (RA); Smålands hand!, 
1500-talet (RA); jordeböcker (KKA, RA); Vickleby kyr­
koarkiv (VaLA) ; Kalmar domkap arkiv (VaLA) ; Ahl­
qvist , Sam! V, S 88 (UUB); geom jordeböcker, avmät­
ningar, skiftesakter och andra lantmäterihandl (Lantmä­
terienheten, Kalmar; LMV) . Jfr A Ahlqvist, Clerus Cal­
mariensis, III , 1841, s 690. 
KYRKOGÅRDEN 
8. 	Anders Billow, f 1890, t 1964, konsthistoriker, musei­
man, redaktör, framstående och stilbildande grafisk form­
givare. Medarbetade 1911- 1931 i några av SvK Upp­
landshäften (tr 1912, 1921 och 1952). Deltog även på 
annat sätt i SvK arbete, utarbetade register, granskade 
manuskript, fotograferade och gjorde uppmätningar. In­
venterade Ölands kyrkor 1912 för en planerad, men aldrig 
anordnad utställning av kyrklig konst , som var tänkt att 
äga rum i Kalmar (materialet förvaras dels i KLM, dels i 
ATA). Denna inventering ligger till grund för den s k 
Snabbinventeringen (1918) av Öland. Billows manuskript 
om kyrkorna i Algutsrums härad, påbörjade 1918, kom 
aldrig till tryck i SvK, men i stället kom materialet till 
användning i andra publikationer. I SvK arkiv förvaras 
Billows inventeringslappar samt Hans och M Gunnes syste­
matiskt ordnade arkivexcerpter. Bland Billows arbeten 
om Öland kan man bl a nämna Från slott till koja på 
Öland. I: Svenska turistföreningens årsskrift (1921); 
Öland. Resehandbok, utg av Svenska turistföreningen 
(1925); Öland. Kyrklig konst. Nord fam-bok, vol 20, nytr 
av 3:e upp!, red 1923-1937. 
9. 	Albert Flink , f 1895, t 1980, arkitekt. Medarbetade 
1917-1922 i SvK med uppmätning och fotografering av 
kyrkor i Småland, Uppland, Värmland, Västergötland 
och Öland. I sistnämnda landskap mätte han upp kyrkor i 
Algutsrums härad. Senare har han bl a medverkat vid 
utförandet av Sweden Square vid New York-utställningen 
1939 och haft arkitektverksamhet och rörelse inom stenin­
dustrien. Han levererade och monterade stenarbeten av 
NOTER 105 
skilda slag (socklar, omfattningar m m) till olika ny- och 
ombyggnader. Bland ett 100-tal byggnadsföretag i Stock­
holm kan nämnas Kanslihusannexet, Arvfurstens palats 
och Dramatiska teatern. 
10. 	Klivstättor av liknande slag finns bl a i Glömminge (Fmpl 
53, fig 14), Långlöt (SvK Öl 11:1 , fig 51) samt Runsten (Öl 
11:5, fig 6:6-7). 
11. 	Christopher Lambrecht, f 1732, kh i Vickleby 1788, tilltr 
1790, prost över egna förs 1792, kontr prost över Ölands 
östra kontrakt 1796, teol dr 1809, t 1810. Herdam 4, s 
384. 
12. Parm eller palm, ett rymdmått med varierande innehåll , 
beroende på om det gällde hö, sten m m. När det var 
frågan om uppstaplad kalksten på Öland, motsvarade l 
parm 5,65 m3 . - SAOB 19, P 311, 312; Hj Lindroth 1926 a, 
s 303 ff; S O Jansson 1955 samt i dessa arbeten nämnd 
litteratur. För dessa upplysningar tackar jag docenten 
Sölve Göransson. 
13. Johan Peter Åberg, f 1765, kh i Vickleby 1810-1828, 
därefter i Torslunda, t 1832. Kontraktsprost i Ölands 
östra kontrakt från 1822. Herdam 4, s 304 f 384. 
14. 	Olof Duse, f 1740, t 1808. Efter prästvigning 1764 tjänst­
gjorde han som pastorsadjunkt, latin: S(acri) M(inisterii) 
Adj(unctus) , bl a 1769 i Vickleby. G m Christina Cathari­
na Frigelius, dt t lektor Petrus Frigelius (not 26) och h h 
Ingrid Helena Wåhlberg. Herdam 3, s 131 ff. 
15. 	Gabriel Gullbrandsson , f 1784, t 1834, häradsskrivare i 
Ölands södra mots fögderi (C 4, s 295). Bodde på bostäl­
let lilla Vickleby. Vid lnv 1830 i Vickleby deltog han som 
ombud för consistoriet och titulerades "controlleur". 
Hans änka, Hedvig Johanna Löfberg, framställde 29/10 
1837 till Vickleby församling en önskan om att få lägga en 
större minnesvård av sten över sin mans grav, vilken 
bifölls (K 1:3, s 114). En av de fyra, på gravstenen nämn­
da sönerna var möjligen Ernst, vars gravsten står på Gam­
la kyrkogården i Kalmar. Han var handlande och avled 
1860, 29 år gammal (SvK Sm 111:3, s 391). 
16. Sjökapten 	O G Wahlgren bodde i Stora Vickleby. Hans 
hustru var född Jeanson. Deras dotter Jenny Ingeborg var 
mor till Maja Nording (not 74). - Kapten Wahlgren 
gjorde 1885 en ovan omtalad karta över Vickleby kyrko­
gård (VaLA). 
17. 	Carl Johan Hultner, f 1819, prv 1843, t 1872 i Kalmar, e o 
prästman. Herdam l, s 281. 
18. 	Carl P H Malmsten, professor, f 1888, t 1972, möbelarki­
tekt och pedagog. Han var en nydanare inom svensk 
möbelkonst och hävdade hantverkets betydelse. Grunda­
de Olofsskolan i Stockholm (1928-1941), Stiftelsen Nyc­
kelviksskolan (sedan 1945) och Capellagården i Vickleby 
(från 1960). G m Siv Munthe, f 1894. 
19. 	Arthur C:son Percy , f i Vickleby 1886, t 1976. Målare, 
keramiker och glaskonstnär; har även komponerat möns­
ter på handtryckta tyger. Hans atelje ligger strax norr om 
kyrkan. G m Kerstin Beckman, f 1890, t 1972. 
20. 	 Bokstaven O står utanför ramen. 
21. 	 Bokstaven S står utanför ramen. 
KYRKOBYGGNADEN 
22. 	Samuel Nicolai Enander (superintendent i Kalmar 
1650-1656, därefter biskop i Linköping, t 1670) riktade i 
samband med sina visitationer uppmaningar till försam­
lingarna att flytta fram dopfuntarna i koret, så att det 
heliga dopet måtte ske i församlingens åsyn (jfr t ex Pers­
näs vis prot 1654; Sv K Öl l :5 , s 476) . Herdam l , s 36 ff. 
- Beträffande bruket av julhalm, se Herdam 4, s 380, 
samt där angiven litteratur. 
23. Bror William Oscar Anderson , f 1879, t 1939, konsthisto­
riker. Efter skolgång i Karlskrona och ett par års anställ­
ning vid Överums bruk försörjde hans sig bl a som sta­
tionsföreståndare vid Öjkrokens station på Öland 
1906- 1909. Vid sidan av tjänstgöringen vid Ölands järn­
väg ägnade han sig åt en mångsidig vetenskaplig produk­
tion, främst behandlande den tidiga svenska medeltids­
konsten. Han sammanträffade med Johnny Roosval 1908, 
då denne besökte ön. Per cykel färdades de tillsammans 
och besåg öns kyrkor. Denna händelse innebar en vänd­
punkt i William Andersons liv. Han flyttade till Lund och 
tog först en fil kand 1923, två år senare avlade han fillic 
examen. Med knapp marginal försörjde han sig dels som 
tidningsman , dels som medarbetare i verket Sveriges Kyr­
kor, till vars stab han hörde alltsedan starten 1912. Ble­
kinge kyrkor är till största delen författade av honom (vol 
22, 36, 59, 65, 86). Vid hans död förelåg manuskript dels 
till kyrkor i några Skåne-härader, dels till Öland, vilkas 
publicering uppskjutits av ekonomiska skäl. De sistnämn­
da, som utarbetats 1929-1935, överläts 1940 till Ragnhild 
Strömbom (-Boström) och utgör stommen i de tryckta 
Ölandsvolymerna. Kyrkornas mer eller mindre omfattan­
de restaureringar krävde en omarbetning av manuskrip­
ten. Sveriges Kyrkors sedan dess förbättrade ekonomi 
möjliggjorde ingående arkivstudier, bättre och mer om­
fattande bildmaterial samt en utförligare publicering. ­
Under sin livstid var William Anderson mer känd i USA 
och Tyskland än i Sverige. Nya generationer av svenska 
konsthistoriker har emellertid, glädjande nog, " upp­
täckt" denne begåvade och mångsidige forskare. - G 
Welin 1908, s 107. -J Roosvall939, s 50 ff. - En utförlig 
bibliografi har sammanställts av E C Tempelman 1942, s 
123-126. 
24. stenbestämningarna är gjorda 	av f d förste statsgeolog 
Erik Åhman, Uppsala. 
25. 	Petrus Törnewall, f omkr 1650, t 1706. -Efter skolgång i 
Linköping studerade T i Uppsala från 1668. Ritare vid 
Antikvitetskollegium i Uppsala från 1669, medföljde i 
denna egenskap på riksantikvarien Johan Hadorphs 
(1630-1693) resor. Efterträdde Elias Brenner som ritare 
1670. Tog avsked 1678 och studerade därefter teologi , 
prästvigdes 1680 och tjänstgjorde från samma år i Glad­
hammars sn (Sm), där han 1682 blev kyrkoherde. - Tör­
newalls avbildningar av kyrkor är inte lika tillförlitliga 
som hans teckningar av gravstenar. - R Boström 1959, s 
80 f. - SvK Öl I: l , s 17 ff och där anförda källor. 
106 YICKLEBY KYRKA 
26. 	Petrus Frigehus , f 1708, t 1791, lektor i matematik i 
Kalmar 1742- 1755, prästvigd 1747, kyrkoherde i Made­
sjö (Sm) från 1755, kontraktsprost i Södra Möre 1764. 
Hans dotter Christina Catharina var gift med Olof Duse 
(not 14).- Under sommarferierna 1746- 1755 ritade han 
av, helt för sitt nöjes skull , kyrkor och kyrkliga föremål 
inom det dåvarande Kalmar stift . På Öland gällde det öns 
mellersta och södra del. Han är den förste som även 
avbildade kyrkorna från norr. Teckningarna är valhänt 
gjorda, men pålitliga i sin detaljtroheL Hans samlingar 
om kyrkorna och deras minnesmärken, de s k Analecia 
Frigeliana eller de Frigelianska samlingarna , förvaras i 
KSB, Kalmar. Dessa samlingar har utnyttjats av bl a N I 
Löfgren och Abraham Ahlqvist. I A T A förvaras utdrag 
ur Frigelius' samt , utförda 1900 av lektor Fabian Baeh­
rendtz i Kalmar. I Herdam 3 finns ett antal av Frigelius' 
teckningar av småländska kyrkor reproducerade. Se vida­
re SvK Öl I: l , s 28 ff och där anfö rd litteratur. 
27. 	 Se avbildning i: Norra Möckleby (1978), s 166. Jfr R 
Boström i samma bok , s 57. 
28. 	Anders Törnberg, stads- och fortifikationsmurmästare i 
Kalmar. Anlitades ofta för besiktningar , på Öland bl a i 
Stenåsa 1759, Löt 1768, Källa 1776 samt Källa och Pers­
näs 1778. I Vickleby byggde han dels sakristia 1759, dels 
nytt kor 1778, i Löt nytt valv och bred triumfbåge 1770. 
Sv K Öl I:4, s 340, 341 ; Öl I:5, s 461; Öl II :2, s 272. 
29. 	Johan Lundgren Olofsson , målare och konterfejare i Kal­
mar i slutet av 1700-tale t. Signerade 1767 de ganska nyli­
gen upptäckta målningarna i Tenngjutaregården i Vim­
merby. Målningsarbetena i Vickleby kyrka i början av 
1780-talet utfördes i samband med uppdrag i Karlevi. ­
Bror Olsson 1961, s 22. - Å Nisbeth 1968. - L Fiirst 
1980, s 26. 
30. 	Sven Henrik Alvar Wraner, arkitekt , f 1894, t 1965, arki­
tekt i Bst från 1927, stadsarkitekt i Gävle från 1933. Han 
har bl a ritat Gävle museum, invigt 1940. - Liksom Al­
bert Flink (not 9) medarbetade Wraner i sin ungdom vid 
Sveriges Kyrkor. 1914-1916 gjorde han uppmätningar av 
kyrkor i Södermanland, Dalsland och Uppland samt gjor­
de även uppritningar av mätningarna. 
31. 	Öländska östtorn med yttre absider finns eller har funnits i 
Alböke (Sv K Öl I :1, fig 29 f; R Boström i KNS vol46, fig 
2 ff) , Bredsättra (Öl II:4, fig 12 ff, 17 a) , Köping (SvK vol 
170, fig 31) , Norra Möckleby (rapport av Å Nisbeth 12/3 
1954, dnr 2005/54, ATA; R Boström i not 27 a a, fig 2: 
Il - III samt s 56), Resmo (W Anderson 1933; R Boström, 
Fmpl 53, s 48 f; uppm av A Flink 1918 i SvK arkiv) samt 
Runsten (Öl II :5, fig 19, 21, 25 , 120 D - J) . - Inre absider 
har funnits i Persnäs (Öl I:5, fig 305 f) , Föra (Öl I:6, fig 
396 f, 437, 448, 454 samt Öl II: l , fig 160 d- e) samt 
Räpplinge (R Boström 1972, fig 15). På andra sidan Kal­
marsund har inre korabsider i raksluten östvägg funnits i 
Torsås, Dörby och Förlösa samt finns bevarad i Arby (K 
Andersson 1982, fig 4, 8 samt s 45 f; densamma, monografi 
om Arby kyrka, SvK, under utg). 
32. 	Sturk eller sto/k kallades den träskoning, som sitter i hålet 
för en klocklina i ett stenvalv. Till formen liknar den ett 
hjulnav, genom vilket e tt hål för linan är borrat. För att 
sturken skall sitta fast i valvet , är den ofta försedd med 
radiellt utstående, ekerliknande pinnar , som är intappade 
i " navets" mittparti. Gamla sturkar har mycket tydliga 
nötningsmärken. 
33. Se tornsektioner, i: R Boström, Kyrkorna i Norra Möck­
leby ( 1978) s 59, fig 3, samt uppm i SvK arkiv. 
34. 	Amund Gabriel Myrstedt, f 1714, kh i Vickleby 
1746- 1772, därefter i Kastlösa till sin död 1782. G m 
Ingeborg Christina Westman , f 1717, t 1782. Åtta barn , 
varav hälften döda i späd ålder. Myrstedt hade så stora 
svårigheter i umgänget dels med hustrun, dels med hä­
radsskrivaren Starbeck (not 57) och dennes hustru , att 
han 1755 blev inkallad till domkapitlet. - Herdam 4, s 397. 
35. Personuppgifter 	om Henrik Reinius återges på en grave­
rad tennplåt i sakristian (s 74). Utöver där lämnade 
uppgifter kan bl a tilläggas, att han kom till Kalmar län 
1732 som vikarierande v ord , fick kungl fullmakt först 
1734 på den e ord tjänsten och blev ord lantmätare 1751. 
Kyrkogårdskartan fig 9 är troligen ritad av honom. G m 
Margareta Cederberg. Fyra sönder, däribland Carl Fred­
rik (not 42) samt två sonsöner blev också lantmätare (V 
Ekstrand 1896-1904, s 132 f). - Det var på ett kalas i 
hans hem, som kyrkoherde Myrstedt (not 34) smädligt 
förolämpade makarna Siarbeck (not 57; Herdam 4, s 
397). 
36. Med detta avses absiden, se Byggnadshistoria, period IX. 
37. Han kallas också " Sallpettersiudare Adam" (räk 1730). 
38. 	Handelsman Törnqvist omtalas bl a 1732 i samband med 
inköp av spik. Han bebodde 1754 enligt kyrkogårdspla­
nen fig 9 en gård i Stora Frö och hade sin gravplats (nr 27) 
mitt i det västra kvarteret. Han är kanske identisk med 
" Capitein" Israel Törnqvist, som fick fraktuppdrag från 
Vickleby församling 1759-1760 och 1761 gjorde utlägg 
för sammet till en mässhake (fig 104) . 
39. 	Herr Kastman är troligen identisk med Erik K, handlande 
i Kalmar. Bättre känd är dennes son Alexander , f 1723, 
akademiritmästare i Lund. SvK Sm III:l , s 65. 
39a. Förutom 	arbeten i Vickleby gjorde snickaren och bild­
huggaren Clas Wahlberg bl a en predikstol (1765), ännu 
bevarad , för segerstads kyrka (Boström, KNS 53, s 150, 
152, fig 7- 8) . G m Anna Elisabet Brusenius. Deras son 
Daniel, f 1771 , var auskultant hos sin bror kommissions­
lantmätaren Olof Wahlberg i Gädslösa, vars kistplåtar 
förvaras i sistnämnda kyrka (SvK Öl 11:3, s 143 f. - V 
Ekstrand 1896- 1904, s 139. - M Hofren 1967, s 542) . 
40. 	Gustaf Brunnerus, f 1715, t 1788, kh i Vickleby 
1774- 1788. Redan 1775 drabbades han av ett slaganfall 
och måste hålla vice pastor (not 41) . Herdam 4, s 383 f. 
41. 	Daniel Peter Aurelius, f 17 4 7, prv 1772. Var under 11 år 
vice pastor i Vickleby under Brunnerus' (not 40) långa 
sjukdom. - Herdam 3, s 160, där följande omdöme ur 
kyrkboken Vickleby C 3:61 är citerat: "Här i församling­
en var herr Aurelius mycket älskad , emedan han upprät­
tat mycket, som var förfallet, så uti kyrkodisciplinen som 
NOTER 107 
ock vid prästgårdens ans, så till gårdens som ägornas 
fredande". Efter ett par år som komminister i Köping i 
slutet av 1780-talet blev han kyrkoherde i Söderåkra 1805. 
t 1824. 
42. 	Carl Fredrik Reinius, f 1736, t 1809, andre lantmätare i 
Kalmar län , titulerad ingenjör, son till Henrik R (not 35) 
och bosatt i Karlevi . V Ekstrand 1896-1904, s 135. En av 
hans döttrar, Sara Christina, gifte sig 1805 med landsfiska­
len Lars Olsbon, f 1780. N I Löfgren (not 2) var informator 
åt deras söner. 
43. 	Henrik Wermelin , murmästare i Kalmar, som bl a har 
utfört byggnadsarbeten i följande öländska kyrkor: Böda 
1771 (Öl 1:2, s 120, 122), Smedby 1773, Högby 1700-talets 
sista år (Öl 1:3, s 191 , 201 ff) , Gårdby 1775, Torslunda 
1776 och Sandby 1782. Han förlängde Ås kyrka mot väs­
ter 1777 (R Boström 1975, s 126), byggde ekonomilängor 
vid Ottenby kungsgård , Ås sn, på 1780- 1790-talen, på­
började 1795 ombyggnad av tornet i Löt (Öl 11:2, s 274) 
och arbetade 1802 vid Räpplinge kyrka (Hofn!n 1937, s 
438) . Han tillkallades också som sakkunnig i samband 
med ombyggnader. 
44. 	Samuel Enander, f 1788, t 1843, arkitekt, kammarskriva­
re vid ÖIÄ 1813, konduktör 1827-1840. Han har gjort 
ritningar för följande öländska kyrkor: Vickleby (lanter­
nin , fig 67), Egby (ombyggnad och torn , Öl 11:2, fig 339, s 
364), Stenåsa (helt ny kyrka, R Boström, KNS 50) samt 
Torslunda (torn , R Boström Fmpl 53, s 66) . 
45. Murmästaren 	Johan Söderström var känd för sitt häftiga 
humör. När han skulle bygga nytt långhus i Gräsgård 
1823, beslöt församlingens representanter, "Att Murmäs­
ter J Söderström bör åläggas böter - 36 str. Om han på 
någodt hårdt sätt J oförnuft handterar någon af de Arbe­
tande med hugg och slag - Och det för hvarje gång som 
Han dermed befunnen varder" (Gräsgård K 1:2, st prot 9/3 
1823). - Förutom vid Gräsgårds och Vickleby kyrkor har 
Söderström varit verksam på Öland bl a i Norra Möckle­
by, som 1824 fick en ny kyrka med sakristia efter J W 
Gerss' ritningar (R Boström i not 27 a a, s 60). 
46. 	Nils Johan Jonsson från Glömminge sn, f 1832, t 1894, 
dekorationsmålare och bildhuggare, " Ölands siste bygde­
målare av någon betydelse" (Hofren). Efter en lärotid 
hos bildhuggaren och snickaren Dumrath i Stockholm 
utförde han bl a dekorativa målningar i småländska och 
öländska prästgårdar och andra boställen samt porträtt. 
Han målade även altartavlor, t ex Vickleby 1856 (fig 76), 
Föra och Glömminge 1873, Torslunda 1880 samt Alguts­
rum 1881. Han har även målat predikstolarna i Högsrum 
(1886) och Vendinge 1870. SvK Öl 1:6, fig 464 (Föra) ; R 
Boström, KNS 51 , s 82 (Giömminge); densamma, Fmpl 
53, s 17 (Aigutsrum) och s 66 (Torslunda); densamma 
1976, s 64 (Ventlinge). I Gärdslösa målade han interiören 
i början av 1870-talet (även partier av huggsten), täckte 
över sydportalen med grå, marmorerad färg samt skulpte­
rade och förgyllde ett par nummertavlor (Öl 11:3, s 82, 
132). -M Hofren 1925 (s 14-15), 1937 (s 317), 1957 (s 
429), 1958 (s 46); L Furst 1980, s 33 ff. 
47. 	Sven Rosman, f i Visby 1866, t 1936 i Kalmar. Arkitekt , 
teckningslärare, målare, tecknare. Från 1895 teckningslä­
rare vid H A L i Kalmar. Livligt intresserad av Kalmar 
stads äldre historia och deltog på 1920-talet i en utgräv­
ning av Kalmar Storkyrka (B Olsson 1961, s 537; Sv K 
111:2, s 126 ff och där angivna källor). Mätte upp kyrkor, 
bl a Källa gamla kyrka, och svarade för kyrkorestaure­
ringar, bl a Långlöt (Öl 11:1, s 178) och Runsten (Öl 11:5, 
s 105). 
48. R Boström, rapport 28/8 1952, dnr 4272/52, ATA. 
49. 	Anders Georg Wadsten , f 1731, t 1804, titulerad "provin­
cialmålare" , tillhörde en konstfärdig släkt med ursprung i 
Eksjötrakten , vilken var verksam under hela 1700-talet 
och in i mitten av 1800-talet. Målare av möbler och inred­
ning, även verksam som skulptör. Utförde arbeten i de 
flesta av Ölands kyrkor mellan 1762 och 1801 (altarupp­
satser och predikstolar, läktarbröstningar, bänkfasader, 
skåp m m). Mer framgångsrik som målare och dekoratör 
än som skulptör. Samarbetade ofta med skulptören Jonas 
Berggren (not 55) , med sina bröder Johan Henrik , Carl 
Fredrik och Paulus, sin son Lars Peter samt Andr Land­
stedt (jfr M Hofren 1958, s 41 ff, och Bror Olsson i Sv 
konstnärslex V, s 535 och där anf litt) . G l 1763 m Maria 
Catharina Schalin, f 1733, t 1974, dt t kh Lars Schalin i 
Gärdslösa. - G 2 m Christina Lundgren från Glömminge 
(Herdam 4, s 206). 
INREDNING OCH INVENTARIER 
50. 	Sakramentsnischer, "ciborier" , observerades av Löfgren i 
norra korväggen i följande kyrkor: Persnäs, Föra, Högs­
rum , Torslunda, Gårdby, Resmo, Kastlösa och Ås. - I 
Egby är ännu en dylik bevarad i norra absidväggen och 
ytterligare en har funnits i samma kyrka (SvK Öl 11:2, s 
370 ff samt fig 376). Även i Källa gamla kyrka finns dylika 
nischer (Öl 1:4, s 361, fig 225). Flera nischer murades igen 
i enlighet med föreskrifter fastställda vid Uppsala möte 
1593, för att förhindra tillbedjan av sakramentet. - Sven­
ska riksdagsakter 111:1 , 88, s 39 och 144. 
Credentia = nisch där altarkärlen tillreddes innan de 
användes på altaret. Se E Moltke 1964, sp 250, samt E 
Gustafsson 1968, s Il. 
51. 	Anders Couleur el Col/eur, finsnickare och skulptör , verk­
sam på Öland. Arbeten av hans hand är kända från 
1699- 1723, bl a predikstolar i Runsten 1698 (SvK Öl 
11:5, s 56 ff) , Gårdby (1702, med målningar av Edvard 
Orm) och Smedby (1714) , bänkar i Vickleby 1708, altar­
uppsats i samma kyrka (1713, senare ändrad) samt sidoal­
tare i S Möckleby (1702) . - Anders Couleur var gift med 
Ingrid . Deras son Lars och ett par sonsöner blev präster 
på Öland (Herdam 4, s 258 f samt 427) . 
52. Målaren Andreas (Anders) Björkman (Björk) uppträder i 
Vimmerby i början av 1700-talet men flyttar omkring 
1710 till Kalmar, där han dör den 25 maj 1716. Hans 
108 VICKLEBY KYRKA 
överflyttning till Kalmar gav anledning till att han inkalla­
des infö r rådhusrätten i Vimmerby, där bl a pigan Anna 
(Annika) Johansdotter 1713 stä mde ho nom för brutet 
äkte nskapslöfte - Björkman hade den 16 novembe r 1712 
gift sig i Kalma r med Catharina Björk , trots att han ring­
fö rlovat sig med Anna Joha nsdotter två år tidigare . Sta­
de n 	 krävde också Bjö rkman på resterande skatt - 20 
daler silve rmynt - innan man accepterade e n uppsägelse 
av hans burskap i Vimmerby. Man klagade också över att 
han alltid undanhållit sig från att fullgöra sina borgerliga 
skyldigheter. I äktenskape t med Catharina Björk föddes 
två 	 barn, do tte rn Susanna Brita 1713 och sone n Hans 
17 16. Med ganska sto r sannolikhet bör Björkman kunna 
ide ntifie ras med mästaren till må lningarna i den s k 
Grankvistgårde n vid Storgatan i Vimmerby och dessa när­
stående de ko ratio ner i staden , som tillkommit e fte r en 
fö rhärjande stadsbra nd 1683, liksom i vissa he rrgårdar 
och borgargårdar i Östergötland (Åke Nisbeth). 
På Ö land är följande arkivaliskt belagda arbe ten av 
ho no m kä nda, föru tom Vickleby 1714 (fig 1): Persnäs 
1709 (SvK Ö l 1:5, s 450, 469, 472, 492, 494), Högby 1713 
(Öl 1:3, s 2 17) samt Runsten 1708 (Öl II :5, s 61). 
53. 	A nders Högström , målare och bildhuggare, spegelfabri­
kör . I lära hos spegelfabrikören Ande rs Malmqvist i Kal­
ma r 1774-1779, förestod fabriken från 1779, fick mästar­
brev 1787. Ve rksam i Kalmartrakten och på Öland, från 
1810 bosatt i Vickleby. Gjorde ramar till kungatal , deltog 
1788 i arbetet med o rgeln i Kalmar domkyrka , utfö rde 
prediksto la r i Böda (1803; SvK Öl 1:2, s 145 f) , Resmo 
(1798) , Hulte rstad (1803), Kastlösa ( 1810) ; numme rtavlor 
i Vickleby (1794) och Kalmar do mkyrka (1799) ; altare 
samt ramverk till altaruppsatsen i Resmo (1798); två för­
gyllda krukor på portstolpar i Sandby ( 1807). Målade 
a lta rring, bänkar och lä kta re i To rslunda (1809). - Man­
ne Hof re n , Spegelmakare i Kalmar. Rig 193 1, s 41 ff och 
där anförda kä llo r och litte ratur. 
54. 	Ormen syftar tro ligen på ormen vid korsets fot , en symbol 
fö r segern över Satan och synden (jfr l Mos 3:15). 
55. 	Jonas Berggren , " Kong!. Priv. Bildhuggare" , f 1715 i 
Kristdala , t 1800 på Ämmenäs i Målilla sn . Verksam i 
Ka lmar , där han tro ligen gått i lä ra hos Peter B usch berg. 
Be rggren var jämte And G Wadste n (not 49) , med vilke n 
ha n ofta sama rbetade, e n av de mest anlitade konstnärer­
na i Kalmar stift under 1700-tale t. Altaruppsatser, p,re­
dikstolar , numme rtavlo r i kyrkor på ö mse sido r om Kal­
marsund. Bla nd hans mest kända a rbeten märks numme r­
tavlo r samt läktare och predikstol i Kalmar slottskyrka 
( 1772 resp 1773; SvK Sm III:l , fig 31 f, 51, 64 ff) . -
Manne Hofre n 1936, s 3 ff. - Linköpings stift , 1949, 
passim. - Ma rtin O lsson, Kalma r slotts hist III , 1965, s 
361. - Runar Strandberg i Sv konstnärslex l , s 150. -
SvK Ö l I och II , passim. 
56. 	Nils (Nicolaus) Wentling, f 1665, t 1722, kh i Vickleby 
1704- 1722. G m Elsa Rebecka Wall eller Woll , t 1764, i 
hans andra gifte . He rdam 4, s 381 f. 
57. Jonas Starbeck , f d inspektör på Borgho lms slott , härads­
skrivare. Bodde i mitten av 1700-talet i Norrgården i Lilla 
Vickleby. - Håkansson nr 908; Herdam 4, s 397. 
58. 	Änkepastorskan Dahlerus, d v s Anna Catharina Kull­
berg , f 1710, t 1780, g m k h Dahlerus i hans 2 gifte. A ron 
Dahlerus , f 1684, t 1746, kh i Vickleby från 1723. Herdam 
4, s 382 f. 
59. 	Peter Isberg , byggmästare i Algutsrum , verksam på 
Ö land . Han hade tidigare bl a reparerat Gräsgårds kyrka 
(1834) . 1840, samma år som han lade grunden till Löts 
kyrka (färdigbyggd av honom 1842, Öl II :2, s 291 ff) , 
fö rhö jde ha n tornet i Högsrum (R Boström 1979a, s 90). 
1845 byggde han en lanternin av sten i Gärdslösa (Öl II :3, 
s 43, 8 1). Han ha r bl a även byggt kyrkorna i Smedby 
(1852), Kastlösa (1855) , Persnäs ( 1857 ; Öl I:5, s 466, 482, 
484) , Albö ke ( 1859; R Boström KNS XLVI , s 44) och 
Sandby (1860). Han fullbordade 1838 tornet i Runsten 
med en stenlanternin (Öl II:5, s 97 f) och byggde också 
om to rnet i Bredsättra (1860; Öl II:4 , s 58 f). - Håkans­
son 1942 har e n uppgift o m att han också skulle ha tillve r­
kat e n prediksto l för Norra Möckleby kyrka (nr 604 A) . 
Isbe rg skulle alltså även ha varit snickare. 
60. 	Carl August Johansson , f 1824, t · 1899, orgelbyggare . 
Bosatt i Broaryd, Nöbbele sn , senare Hovmantorp. Har 
byggt ett trettiotal kyrkorglar i Småland, Blekinge och på 
Öland. Som exempel kan nämnas Drevs och Ho rnaryds 
nya kyrka (1869-1870; SvK Sm II:2, s 137, 151), Dädesjö 
nya kyrka (1870, 1879; Sm II:2, s 248, 263), Bräkne­
Hoby ( 1872) , Eringsboda (1874) och Asarum (1887; Bl V , 
s 152) samt Föra (1872; Ö l I:6, fig 478 , s 609), Löt (1 872; 
Ö l II :2, s 301), Bredsättra (1875 ; Öl II:3, s 68) och Vickle­
by (1875-1876). 
61. 	Dispositio n enligt SAOK:s orgelinventering i ATA (g = 
stämma frå n den gamla o rgeln): 
I : 	Principal 8'g, Gedakt 8'g, Oktava 4'g, Oktava 2'g, 
Mixtur 3 ch . 
II : Rörflöj t 8', Gemshorn 4', Nasard 2~3', Svegel 2' , Okta­
va l ', 
Ped : Subbas 16' (av g Borduna 16') , Borduna 8' (delvis 
transmitterad från Subbas 16'). 

Svällare II 

Omfång: man. C-g3, ped . C-f1 

Koppe l: 4' I/I Il/l I/P Il/P Tutti . 

Pne umatisk Iraktur och registratur. 

62. 	Fredrik Reinhold Ekberg, f 1837, t 1898, arkitekt i ÖIÄ, 
lärare i konstruktionslära samt överlärare vid Tekniska 
skolan. Han utfö rde bl a ritningar till ett stort antallands­
kyrkor. Efter hans förslag återuppfördes Gottrö ra kyrka 
e fter en eldsvåda 1893 (SvK Up III , s 136). Gnosjö kyrka 
(Sm) och dess inredning (1881) är också prov på hans 
verksamhet. I Eringsboda nuvarande kyrka finns en 
orgelfasad , som han ri tat (Bl l , s 361) . På Öland har han 
ritat Högby kyrka och predikstol (Öl I:3, s 236 ff) , ram­
verk till altartavla i Algutsrums kyrka samt Vickleby 
orgelfasad 1875 (fig 83) . 
63 . 	Jag tackar förste statsgeolog Erik Åhman , som riktade 
min uppmärksamhe t på dopfunte ns grovhuggna ytor. 
64. 	Lars Magnus Kallerström , mästare i Kalmar 1773-1814, 
SS s 341. - Han har bl a tillve rkat kalk och paten för 
Dädesjö kyrka (Sv K Sm 11:3, s 251, 254). På Öland har 
han bl a tillve rkat nattvardskalkar för kyrkorna i Seger­
stad (1776), Vickleby (1782; fig 90) och Gårdby (1788) 
samt reparerat en kalk i Persnäs 1786 (Öl 1:5, s 496). 
65 . Christian Benjamin Macke, kanngjutare i Karlskrona 
1760- 1769, därefter i Kalmar till 1786/1788. Bruzelli 
1967, s 214 f, 276 f. - Bland hans arbeten på Öland, alla 
tillverkade i Kalmar, märks den här beskrivna oblatasken 
i Vickleby (1779; fig 91), en kalk i Smedbysamt ett par 
ljusstakar i Löt (SvK Öl 11:2 , fig 317, s 307. Obs årtalet 
1806 gälle r en senare reparation) . 
66. 	Johan Petter Britt , f 1742, mästare i Kalmar 1779- 1792 
(1796), ålde rman. SS s 341. - Han har tillverkat ett stort 
antal nattvardskärl för ö ländska kyrkor. 
67. 	Nicolaus Leimominus , f ca 1660, kh 1697 och till sin död 
1701. G m företrädarens änka, Ingegerd Bechia , i hennes 
tredje gifte. Hon var gift med tre Vickleby-präster efter 
varandra. Herdam 4, s 380 f. 
68. Stämpeln ä r otydlig . Daniel Eklund, f 1808, t 1870, mäs­
tare i Kalmar 1839- 1870. SS s 343. - Bland hans arbeten 
på Öland kan nämnas kalk i Alböke kyrka ( 1862), vinkan­
na (1847) och förstoring av brudkronan (1866) i Långlö t 
(SvK Öl 11:1, fig 222, 223). Han reparerade också Norra 
Möckleby brudkrona. 
69. 	Daniel Wilhelm Stenberg, f 1818, kh i Vickleby 
1874- 1892 (t). Herdam 4, s 387 f. 
70. 	Gustaf Wimmerström , f 1805, t 1877. Nådårspredikant i 
Vickleby efter kh Sven Annerstedt (1771- 1835), som 
avlidit 1835, komminister i Mörbylånga från 1846. Her­
dam 4, s 375 f, 384 f. 
71. 	Textilbeskrivningarna ä r granskade och försedda med 
o rdfö rklaringar av förste antikvarien Inger Estham. Al­
tarkläde = vanligen antepedium. - Bragde handkläde = 
handlin av konstvävnad. - Camelott = ursprungligen av 
kamelhår tillve rkat tyg från Orienten , här förmodligen 
glansigt ylletyg. - Flor = vanligen ett mycket tunt siden. 
- Handkläde = handduk (manute rgium) , handlin . ­
Lampas här = drogue t, ett mönste rvävt, enfärgat siden, 
1700-talet. - Liste, altarliste = altarbrun . - Rask = 
glättat ylletyg. - Sars = ett lätt , kyprat e l diagonalvävt 
sidentyg. - S/essing , slissing = fint linne tillve rkat i Schle­
sien. - Örngått = överdrag till bokdyna, altardyna. 
72. 	 Sofia Widen , f 1900, t 1961. Mångsidigt verksam textil­
konstnärinna, tecknare, föreståndare och konstnärlig le­
dare för Licium 1930- 1951 , innehade sedan 1952 egen 
firma - Sofia Widens textilier - i Hytting, nära Bor­
länge. Hon har bl a utfört textilier för bortåt tusen kyrkor 
i Sverige, men även gjort stora inredningsarbeten till far­
tyg, residens, biskopsgårdar och hote ll. 
73. Södra Sveriges Kyrkliga Textil grundades 1939 i Lund av 
textilkonstnärinnorna Sigrid Birgitta Synnergren och Maja 
Wirde (t 1952). Konstnärlig ledare för at el j ens verksam­
he t var Sigrid Synnergren. Firman upphörde för några år 
sedan . 
NOTER 109 
74. Syster Ingeborg Maria (Maja) Nording, f 1884, t 1972, 
grundare och innehavare av Bo pensionat strax no rdväst 
om kyrkan och g m konstnären William Nording. Dt t 
komministern i Ljungby pastorat, Kalmar län, Abe/ Ema­
nuel Uddenberg och Jenny Ingeborg Wahlgren (not 16; 
Herdam 3 , s 60) . De på gravsten nr 7 på kyrkogården 
nämnda personerna var fru Nordings morföräldrar. 
75. 	 För uttydningen av initialerna SR tackar jag Anna-Lisa 
Odelqvist-Kruse, Libraria , som gjort e fterforskningar. 
76. 	 Från slutet av 1700-talet och fram emot 1800-talets mitt 
brukade fö rtenta plåtar av bleck vara löst fästade vid 
kistan. Namnplåten place rades vid huvudänden , plåten 
med psalmvers vid fotänden . L Hagberg 1928, s 77 ff samt 
densamma 1937, s 327 ff. - Bruket att under begravning­
en lösgöra kistplåtarna vid en kort ceremoni finns beskri­
vet i Högby kyrka (SvK Öll:3, s 230). Efter begravningen 
fästes plåtarna på en inramad trätavla , som hängdes upp i 
kyrkan som ett slags epitafium . 
77. 	Andreas Petersson , f 1790, t 1870. Kh i Vickleby 
1845-1870. Herdam 4, s 385. 
78. 	 "Originalet . . . som möjligen en gång hängde i Borg­
ho lms slo tt , var en typisk fantasikyrka , målad av någon 
Antwerpenmästare under 1600-talets förra hälft" (R Bo­
ström 1952, s 109). Jfr M Olsson 1968, s 5- 13 och SvK Sm 
III :2, s 126. 
79. 	Ambrosius Hedengran, f 1660 i Hedemora, t 174 1 i Stock­
holm; kanslist i Kgl Majts Kansli . Tecknare och koppar­
stickare . Tecknade ett sto rt antal minnestavlo r, vilka gra­
verades av honom själv, E rik Geringius och Claude Ha­
ton. Dessa tavlor utfördes till åminnelse av JOO-å rsminnet 
1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern 
vid Narva 1700, åte rställandet av re ligionsfriheten i Schle­
sien 1707, 200-årsminnet 1717 av reformationen samt 
1721 och 1730 av den rena evangeliska lärans predikande i 
Norden. Det karakteristiska för H :s graverade ramverk 
kring texten på dessa minnestavlor består däri , att hela 
o rnamentiken är ritad med en enda , sammanhängande 
linje. Minnesbladen spreds till så gott som alla svenska 
kyrkor. 
80. 	Prostinnan S Forssell = Sophia Elisabeth Svanberg, f 
1805 , t 1850, g m Jöns Forssell , f 1799, kh i Vickleby 
1837- 1845, därefter Smedby, t 1848. Herdam 4, s 419 f. 
81. 	" Böker Official" = gudstjänstböcker. 
82. " Permeböcker" = böcker av pergament. 
83. 	Dammsugningen leddes av förf, som till sin hjälp hade 
Hella Schulze och Åke Felle från RAÄ Ö landskontor, 
kyrkvaktmästaren G ustav Lindh , A lvar Björkemar och 
Erik Palmer. Från Kalmar kom frivi lliga krafter, Karin 
Jeppsson, Hans Nilsson och Göran Wertwein . Hella 
Schulze är den som skrev rapporten över undersökningen 
(dnr 5742/79) . Dammsugningsmetoden finns beskriven i 
Boström-Nilsson, Fv 1971, s 284 ff ; Boström 1972, Sv 
präst f medd 6- 7, s 317 ff; von Re is 1978, KL årg 63, s 129 
ff. 
Benmate rialet är genomgånget av Kenth Holgersson , 
som fö rfattat här publicerade beskrivning av benen. Ana­
110 VICKLEBY KYRKA 
lysen har gjorts i samarbete med Osteologiska forsknings­
laboratoriet i Ulriksdal. 
84. 	Beskrivningen av de nuvarande klockorna utfördes 1970 
av framlidne domkyrkakomminister Lars Magnus Holm­
bäck. 
85. 	Johan Fahlsten , klockgjutare, f 1706 i Falun, t 1767 i 
Stockholm. 1722 inskriven som lärling hos Hindrik Lind, 
Källor och litteratur 
OTRYCKTA KÄLLOR 
Stockholm 
RA: Medeltida klosterjordeböcker o -räk; Smålands hand!; · 
ÖIÄ skr 1816 (vol 348) m ritn t lanternin av S Enander; N I 
Löfgren, Dagbok 1816-1881 (kopior i ATA o hos SvK); ED 
konseljakter 1875 (nr 16), ritn t orgelfasad av F R Ekberg. ­
KKA: jordeböcker. 
RAÄ, Df: fornlämningsregister 1942, rev 1976 (Vickleby 
sn).- RAÄ, ATA: C H Fries' Dagbok 1792 (s 5, kyrkan och 
s 7, prästgården); N I Löfgren, Dagbok 1816-1881 (kopia); 
Åhstrand-Löfgren s 198g (2 teckn ca 1816- 1820, prästgården, 
nybyggd 1818, o kyrkan från SV före tornets ombyggnad s å , 
interiör samt kartskiss av socknen), s 198g v (interiör); N l 
Löfgren, Sam! och anteeko t Ölands historia, s 9, 28-29, 32, 
36, 43, 49 (beskr) , s 55- 58 (excerpter), s 58 (beskr), s 112 
(kyrkan från S o N, bearbetad kopia efter Frigelius 1752), s 
113 (prästgården o kyrkan från SV efter tornets ombyggnad 
1818, kyrkan frånSoN samt plan 13/7 1818, interiör mot Ö), 
s 254 (karta över Vickleby sn o en del av Resmo sn) , s 255 
(Karlevistenen efter Ahlqvist I, s 39, litografi sign N.I.L.), s 
256 (prästgården, nybyggd 1818, o kyrkan från SV efter tor­
nets ombyggnad s å); N I Löfgren , Kalmar o dess stift på fasta 
landet, vol 2, s 383 (kyrkointeriör, den s k Vicklebytavlan, 
kop 1818, felaktigt kallad Kalmar Storkyrka) ; lnv I830; E 
Ihrfors , Oelandia sacra 1891 - 1892, s 173 (ext S), s 250 (kyr­
kan o kyrkogården från S samt plan efter Ahlqvist) , s 260 (ext 
från S efter Frigelius 1752, men bearbetad), s 281 (Karleviste­
nen avb); W Anderson, Ölands kyrkors inv 1911-1912; 
Snabbinv 1912, rev 1918 (A Billow), komp! N Lindell 1929; A 
Billow, rapport 17/2 1919 jämte fotosang N-portalen; S Bron­
del, l teckn o l foto av dopfunten 1921 ; hand! rörande utvidg­
ning av V kyrkogårdsporten 1929, ang dopfunten o rappning 
av kyrkan 1932 (bl a W Andersons rapport m uppm 4/10 
1932), ang kyrkans restaurering 1936- 1939 jämte fotos av S 
Wahlgren; Hilkanssons Journal I , s 131 , 132 samt Il, s 155, 
211 ; hand! rörande installation av belysning 1946- 1947, ang 
restaurering 1952 (bl a R Boströms rapport 22/8 1952 jämte 
ritn o foto) , ang färg på bänkar o läktare samt lanternin o 
tornluckor 1958- 1964, ang utvändig restaurering 1977 m m; 
Stockholm, gesäll 1728, mästare omkring 1740, ålderman 
1749. G m Christina Näsman , dt t klackgjutaren Erik 
Näsman i Stockholm. F var ålderman i klackgjutareämbe­
tet 1749 och till sin död. Hans arbeten på Öland består av 
Runstens lillklocka (1743, ej bevarad ; SvK Öl 11:5 , s 80), 
Vickleby storklocka (1744) samt Gärdslösa lillklocka 
(1751 , Öl 11:3, fig 149). 
Å Nisbeth, rapport 12/3 1954 ang Norra Möckleby ka, dnr 
2005/54; H Schulze, rapport över dammsugningen 1980, dnr 
5742/79; Fotosaml; Ritningar. - Kulturhistoriska byrdns ar­
kiv: hand!, tidningsurklipp, fotos av äldre ritn i RA samt av 
yngre ritn. - Sveriges Kyrkors arkiv: J Roasval o W Ander­
son, anteeko o skisser (1908?); Resmo kyrka, uppm A Flink 
1918; Norra Möckleby kyrka, uppm S Hesselgren & S Fränne 
1931; Ms 1931-1935 t beskrav kyrkan av W Anderson, bearb 
av J Roosval, komp! av R Strömbom-Boström 1940- 1952; R 
Boström, anteckn, fotos o neg 1939- 1982; uppm av A Flink 
1918, G Wiren 1979-1982, P Wångstedt 1980; fotos o neg av 
W Anderson 1932, A Billow 1918, R Strömbom-Boström 
1939-1982 (spridda år), A Edle 1931, 1935, R Hintze 
1980-1982, H Schulze 1980; arkivexc o anteeko av A Billow 
1917-1920, arkivexc av M Gun n e 1920, av E B Lundberg 
1979- 1981 o av R Boström t o m 1983: tidningsurklipp, brev, 
fotos o anteckn. 
KB: J H Rhezelius 1634, F.c. l, s 5-7 (lagbok) ; F.c.5, s 15 
(kyrkan från S, runsten), s 16 (klockinskrift , lagbok, Karlevi­
stenen). - P Törnewal/1673 , F.m. 46, 198 (kyrkan från SV) . 
Borgholm 
RAÄ regionkontor: Kenth Holgersson , rapport 1976 över ut­
grävn 1973 i Vickleby; ritn o karta. - Marianne Johnson. 
Fornlämning nr 17 i Vickleby sn, Öland. Arkeologisk under­
sökning 1976. 
Gävle 
LMV: Genom jordeboken G l , uppm av Ambjörn Larsson 
1641 - 1642, 180 (Vickleby kyrka och kyrkogård); genom jor­
deböcker, avmätningar, skiftesakter o a lantmäterihandl. 
Kalmar 
KLM, topografiska arkivet: div hand! o fotos. 
KSB, stifts- o gymnasiebibliotekets arkiv: Frigelius' sam! l , 
s 131 (Karlevistenen, gravsten 1620), s 134 (kyrkan avb SV o 
NÖ 1752; notis om kriget 1677). - Microfilm IJ 1418 (innehål­
ler Vickleby C l - C 4). 
Länsstyrelsen, lantmäterienheten: genom jordeböcker, av­
mätningar, skiftesakter o a lantmätierhandl. 
KÄLLOR III 
Lund 
LUF: N M Mandelgrens saml, ser IV, avd 9, N-2- l (plan o 
fasad enl Ahlqvist 2:2, tab 29), N!l-2 (tornfasader, tornsektion 
mot V, tornplaner, ritade på baksidan av räk från 1855) samt 
N-2- 3 (exteriör enligt Frigelius 1752). 
Uppsala 
UUB: A Ahlqvists saml III, sign S 86, s l()() c (N l Löfgren, 
kyrkan o kyrkogården från NO ca 1816), s 104 a (Karleviste­
nen, gravyr av C G Hilfeling), s 196 ff (om sakr o dess inskr), s 
200b (N l Löfgren, Strandbygden i Vickleby, teckn ca 1818), s 
279f (N l Löfgren, kyrkan avb från NO); vol V, sign S 88, s 
189v-190r (ang kyrkojorden i Vickleby, osign, av kh J P 
Åberg?). 
Vadstena 
VaLA: Biskop Petrus Benedicti visitationsbok, sign F III:al , 
fol 32v (inv 1500-talets slut); Kalmar domkap F II (vis hand! 
TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR 
Ahlqvist, A, 1822-1827. Ölands historia och beskrifning. 
Band I-11. Faksimilupplaga 1979. Med inledning av Sölve 
Göransson. Uppsala. 
-- 1841. Clerus Calmariensis. Tjenstemän vid Församlingar­
ne och Läroverken uti Kalmar Stift från äldre till närvarande 
tider. III Häftet. Kalmar. 
Anderson, W, 1932. Medelsta härad. Blekinge I:2. SvK vol 
36. Stockholm. 
-- 1933. Resmo kyrka. Dess beskrivning och byggnadshisto­
ria. Nybro. 
Andersson, K, 1982. Medeltidskyrkorna vid Kalmarkusten 
och deras förändringar under 1600- och 1700-talet. KL. 
Kalmar. 
Billow, A, 1921. Från slott till koja på Öland. i: Svenska 
turistföreningens årsskrift 1921. Stockholm. 
-- 1923-1937. Öland. Kyrklig konst. Nord Jam-bok vol 20, 
nytr av 3:e uppl. Malmö. 
-- 1925. Öland. Resehandbok, utg av Svenska turistföre­
ningen. Stockholm. 
Billow, A, Bohm, E o Tuulse, A, 1952. Gottröra kyrka. 
Uppland III:2, SvK vol 67. Stockholm. 
Boström, R, 1952. Sveriges domkyrkor. Stockholm. 
-- 1959. Petrus Törnewall och Ölands kyrkor. Fv. Stock­
holm. 
-- 1966. Kyrkor på Öland, Inledning. Översikt av de skriftli­
ga källorna. Öland 1:1. SvK vol 108. Stockholm. 
-- 1968 a. Böda och S:t Olof. Öland I:2. SvK vol 116. 
Stockholm (tr Uppsala). 
-- 1968 b. Högby kyrkor. Öland I:3. SvK vol 119. Stock­
holm (tr Uppsala). 
-- 1969. Källa kyrkor. Öland I:4. SvK vol128. Stockholm (tr 
Uppsala). 
1643-1700), Cl och O 11:1 (Vickleby kyrkojord). 
Kyrkans arkivalier: Räk 1700, 1703-1722, 1724-1733 (C 
1), 1734-1834 (L Ia:l) ; st prot 1706-1710, 1746-1768, sprid­
da år (C 1), 1770-1793 (K 1:1), 1794-1831 (K I:2), 
1831-1861 (K I:3), 1861-1919 (K I:4); visitationsbok 
1753-1906 (K I: l); visprot o inv 1654, 1665, 1685, 1691,1703, 
1706, 1714, 1718, 1735 (C l) ; inv 1813, 1837, 1839, 1845, 1848 
(C l); födde, döde och vigde 1703-1736 (C 1), 1737-1764 (C 
2), 1764-1810 (C 3), 1810-1860 (C 4); inskr i sakr 1759-1772 
(K I:l, s 49-50, 220-221); kyrkogårdsplan 1754, osign, trol 
av H Reinius (sign R: l , se VaLA:s kartsami B 132); karta över 
kyrkogården 1885, utf av O G Wahlgren (R:3, se VaLA:s 
kartsami B 138). 
Vickleby, Färjestaden 
Hos PÄ förvaras yngre arkivalier, bl a räk 1833-1943 (L 
Ia:2); specialrök 1875-1932 (L Ib:4); inv 1936 m senare tillägg 
(N 111:1). 
-- 1970 a. Alböke kyrka. KNS XLVI 1969, tr 1970. Uppsala. 
-- 1970 b. Persnäs kyrkor. Öland I:5. SvK vol 133. Stock­
holm (tr Uppsala) . 
-- 1972 a. Föra kyrkor. Öland I:6. SvK vol 142. Stockholm 
(tr Uppsala) . 
-- 1972 b. Ölands försvarskyrkor , en översikt. RAÄ rapport 
1972 A2. Stockholm. 
-- 1972 c. "Dammsugning", en ny sorts arkeologi. Sv präst/ 
medd 6-7. Stockholm. 
-- 1973 a. Långlöts kyrkor. Öland 11:1. SvK vol 151. Stock­
holm (tr Uppsala). 
-- 1973 b. Högsrums kyrka. En vägledningutgav Högsrums 
hembygdsförening och Högsrums kyrkoråd. Kalmar. 
-- 1975 a. Ås kyrka. i: Ås-socknen på Ölands sydspets. 
Nacka. 
-- 1975 b. Löt och Egby. Öland 11:2. SvK vol 163. Stock­
holm (tr Uppsala). 
-- 1975 c. Öländska kyrkor - 8. Stenåsa kyrka. KNS L. 
Uppsala. 
-- 1976 a. Öländska kyrkor - 9. Glömminge kyrka. KNS 
Ll. Uppsala. 
- - 1976 b. Ventlinge kyrka. i: Vent/inge - en sockenbeskriv­
ning. Kalmar. 
-- 1977. Köpings kyrkor, Öland. SvK vol 170. Stockholm (tr 
Uppsala). 
-- 1978 a. Öländska kyrkor - 11. Segerstad. KNS Ull. 
Uppsala. 
-- 1978 b. Gärdslösa kyrka. Öland 11:3. Sv K vol177. Stock­
holm (tr Uppsala) . 
- - 1978 c. Jonas Haquini Rhezelius och Ölands kyrkor. KL. 
Kalmar. 
-- 1978 d. Kyrkorna i Norra Möckleby. i: Norra Möckleby, 
utg av Hembygdsföreningen i Norra Möckleby. Kalmar. 
112 VICKLEBY KYRKA 
-- 1979. Högsrums kyrka. i: Högsrum - en sockenbeskriv­
ning. Kalmar. 
-- 1979-1980. Öländska kyrkor - 12. Vickleby kyrka. KNS 
LIV. Uppsala (även utgiven som vägledning med delvis 
annat bildmaterial). 
-- 1980. Bredsättra kyrkor. Öland 11:4. SvK vol 183. Stock­
holm (tr Uppsala). 
-- 1982 a. Ölands kyrkor. Svenska fornminnesplatser nr 53. 
Stockholm (tr Uddevalla). 
-- 1982 b. Runstens kyrkor. Öland 11:5. SvKvol188. Stock­
holm (tr Uppsala) . 
Boström, R och Nilsson, Å, 1971. "Dammsugning" av kyrk­
vindar. Fv. Stockholm. 
Bruzelli, B, 1967. Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 
1754-1912. Verksamhet, föremål, stämplar samt upplys­
ningar om äldre mästare. Stockholm. 
Edgren, B, 1973. En inventering av gjorda fornfynd i Vickle­
by socken, Öland. Uppsats 40 p. Institutionen för arkeologi, 
särskilt nordeuropeisk, Uppsala Universitet. Uppsala. 
Stencil. 
Egardt. B, 1962. Hästslakt och rackarskam. Stockholm. Eke­
torp. Fortification and Settlement on Öland/Sweden. Die 
Fauna 1980. Stockholm. 
Ekstrand, V, 1896-1904. Svenska lantmätare 1628-1900. 
Biogra[!Sk förteckning. Umeå & Uppsala. Stockholm (tr 
Uppsala). 
Engström, Th, 1903. Öland. Dess historia och folk. Kalmar. 
(Faksimil i KNS vol LV, 1980. Uppsala 1981) . 
Fiirst , L, 1980. Inredningsmåleri i Kalmar län ca 1650- 1900. 
KL. Kalmar. 
Gustafsson, E, 1967. Gråbrödernas hus. Ystad - den räddade 
miljön. Sydsvenska Dagbladets årsbok 1968. Malmö. 
Göransson, S, 1979. Inledning till faksimilupplagan av A Ahl­
qvist , Ölands historia och beskrifning 1822-1827. 
Hagberg, L, 1928. Minneskransar och " tavlor" . i: Rig. 
-- 1937. När döden gästar. Stockholm. 
Hofren, M, 1925. Nils Johan Jonsson från Glömminge. i: 
Öningen. 
-- 1931 . Spegelmakare i Kalmar. i: Rig. 
- - 1936. Kyrkabildhuggaren Jonas Berggren. KLMedd 
Kalmar. 
-- 1937. Herrgårdar och boställen . En översikt över bygg­
nadskultur och heminredning i Kalmar läns herrgårdar 
1650- 1850. Akad avh. NordM hand/ 6. Stockholm. 
-- 1957. Jonsson, Nils Johan. Svenskt konstnärslexikon , III , 
Malmö. 
-- 1958. Blomstermålning. Släkten Wadsten och några and­
ra möbel- och inredningsmålare. KLMedd. Kalmar. 
-- 1967. Wahlberg. Clas. Svenskt konstnärslexikon , V. 
Malmö. 
Holgersson, Kenth, 1976. Nyupptäcka fornlämningar; hällkis­
ta och stensättning, Vickleby, Vickleby sn, Öland. RAÄ 
Rapport 1976 B 45. Stockholm. 
Håkansson, G, 1942. Öländska personminnen. Göteborg. 
Jansson, S B F, 1963. Runinskrifter i Sverige. Uppsala. 
Jansson, S O, 1950. Måttordbok. Stockholm. 
Lindroth, Hj , 1926 a. Ölands folkmål. l. Göteborgs Högskolas 
årsskrift. 1925:1. Göteborg. 
-- 1926 b. Härads- och sockennamnen inom södra delen av 
Kalmar län . Från ortnamns- och dialektforskningen inom 
Kalmar län. Södra Kalmar län. II. Kalmar. 
-- 1945. Ölands folkmål. Il. Göteborgs Högskolas årsskrift. 
1945:1. Göteborg. 
Linköpings stift i ord och bild. Stockholm 1949. 
Lundahl, l , 1956. Ekoln, Öku/1 och andra namn bildade med 
suffixet -ula. Namn och Bygd. 43 (1955). 
Matrikel öfver personalen vid Sveriges järnvägar 1908. Utgif­
ven av Gustaf Welin. Stockholm 1908. 
Moltke, E , 1964. Art Kredens. Kulturhis t lex f nordisk medel­
tid, IV. Malmö. 
Månsson, J , 1644. Een Siö-Book, Som innehåller Om Siöfar­
ten i Öster-Siön, Jämväl om Koosar, Landkänningar, 
Streckningar, Inlopen, Banekar och Grunden. (utg av H 
Richter i Namn och Bygd, Bil B. Lund 1925- 1928). 
Nisbeth, Å, 1963. Nyupptäckta barockmålningar i Vimmerby. 
KL. Kalmar. 
- - 1968. Tenngjutaregården i Vimmerby. 
Nordeman, K, 1980. Fornlämning 1-2, stensättning, Karlevi , 
Vickleby sn, Öland. RAÄ Rapport 1980: 51. Stockholm. 
Olsson, B, 1947-1951. Kalmar stifts herdaminne 1-4. 
Kalmar. 
- - 1961. Artiklar om Johan Lundgren Olofsson, Sven Ros­
man och Anders Georg Wadsten. Svenskt konstnärslexi­
kon, V. Malmö. 
Olsson, M, 1965. Kalmar slotts historia, III. Stockholm (tr 
Uppsala.). 
-- 1968 a. Kalmar slottskyrkor. Småland 111:1. SvK vol 117. 
Stockholm (tr Uppsala). 
-- 1968 b. En apokryfisk bild av Storkyrkan i Kalmar gamla 
stad. KL. Kalmar. 
Olsson, M och Näslund, R, 1976. Kalmar gamla kyrkogård 
m m. Småland III:3. Sv K vol 162. Stockholm (tr Uppsala). 
Palm, B, Landin, L och Nordmark, O, 1948- 1949. Öland 
I- III. Kalmar. 
von Reis, J , 1978. Att undersöka golvfyllning och damm i 
medeltida kyrktorn med hjälp av dammsugare. KL. 
Kalmar. 
Roosval, J , 1939. Bror William Oscar Anderson. Konsthisto­
risk Tidskrift , årg VIII. Stockholm. 
Stenberger, M, 1948. Det forntida Öland, i: Öland, I, utg av 
Palm, Landin, Nordmark. Kalmar. 
Strandberg, R, 1952. Berggren, Jonas. Svenskt konstnärslexi­
kon , I , Malmö. 
Strömgren, S, 1949. Beijershamn - en öländsk Panamaskan­
daL Barometern , Julläsning 1949. Kalmar. 
Svenska Riksdagsakter 111:1 , 88. 1894. Det första förslaget till 
ständernas supplik till Konungen, Uppsala 1594 i februari. 
Stockholm. 
Svenskt silversmide 1520-1850, 1963. Guld och silverstämplar 
(av E Andren, B Hellner, C Hemmarek och K Holmquist) . 
Stockholm. 
Sverige. Geografisk, topografisk, statistisk beskrivning. Del 
FÖRKORTNINGAR 113 
-- 1969. Dädesjö och Eke kyrkor. Småland II :3. Sv K vol 
126. Stockholm (tr Uppsala). 
Vallinus, N O, 1703. De CElandia dissertatio gradualis. Uppsa­
la (tr Stockholm). 
Welin, G , se Matrikel . .. 
Wullt, H, 1948. Tingsställen pd Öland. Borgholm. 
Åmark, M, 1960. Sveriges medeltida kyrkklockor. Bevarade 
och kända klockor. Stockholm. 
Öland, 1963. Utg av Allhems förlag, Malmö. Se även Palm , 
Landin, Nordmark. 
KLMedd 
KNS 
KSB 
la 
Linne 
LMV 
Löfgren 
m s 
PB vis 
pro t 
PÄ 
RA 
ra 
RAÄ 
Rhezelius 
F.b. 22, 
F.c. l 
t o m F.c. 5 
räk 
SAOB 
SAOK:s 
orgelinven­
tering 
Årsboken Kalmar län. Meddelanden från Kal­
mar läns fornminnesförening 1-50, Kalmar 
1898- 1962. 
Kalmar nations skriftserie I-, Kalmar, senare 
Uppsala 1924-. 
Kalmar stadsbibliotek. 
landsantikvarien. 
Caroli Linmei Öländska och gothländska Resa 
på Riksens och Ständernas befallning, förrättad 
1741. Sthlm o Upps 1745. Se närmare SvK Öl 
1:1, s 26 f. 
Statens lantmäteriverk, Gävle. 
Nils lsak Löfgren. Samlingar och Anteckningar 
till Ölands Historia och Beskrifning .. . Börja­
de i maji månad år 1816. Författaren då på sitt 
19de år. Skänkte till Abr. Ahlqvist. Återlerona­
de till samlaren af Enkefru Prostinnan Ahlqvist 
den 6 October 1857. Ms i A T A. Se närmare 
SvK Öl I:1, s 35 ff och R Boström i SBL. 
manuskript. 
Linköpingsbiskopen Petrus Benedielis visita­
tionsbok, ms i VaLa, utg av K H Johansson 
1954. 
protokoll. 
pastorsämbetet. 
Riksarkivet, Stockholm. 
riksantikvarien. 
Riksantikvarieämbetet, Stockholm. 
ms av J H Rhezelius i KB med dessa signa. De 
långa titlarna återfinns i SvK Öl I:1, s 84-85 
under Otryckta källor. Se även aa, s 4 ff. 
räkenskaper. 

Svenska akademiens ordbok, Lund 1893- . 

Sveriges allmänna organist- och kantorsföre­

nings orgelinventering, ATA. 

Ahlqvist, 
Saml 
ATA 
BSt 
dep 
Domkap 
ED konselj-
akter 
Fmpl53 
Fv 
Herdam 
Håkansson 
Ihrfors 
Inv 
Inv 1830 
KB 
kh 
KKA 
KL 
KLM 
II, 1917. Utg av A Kempe, E Apelqvist och O Sjögren. 
Stockholm. 
Tempelman, E C, 1942. En William Anderson-bibliografi. 
Konsthistorisk Tidskrift , ärg XI. Stockholm. 
Tuulse, A, 1955. Hossmo. En försvarskyrka med östtorn. 
VHAA handl, Antikv ser 2. Stockholm. 
-- 1961. Kyrkor i Blekinge. En konsthistorisk översikt. 
Blekinge VI:l. SvK vol 90. Stockholm. 
Ullen. M, 1968. Drevs och Hornaryds kyrkor. Småland 11:2. 
Sv K vol 120. Stockholm (tr Uppsala) . 
Förkortningar 
Abraham Ahlqvist, Anteckningar till Ölands 
historia och beskrifning, vol I-VII. Ms sign S. 
84-S. 90, UUB. Se närmare SvK Öl I:l , s 45 
ff. 
Antikvarisk-topografiska arkivet vid RAÄ och 
SHMM, Stockholm. 
Kulturhistoriska byråns arkiv, ATA (före 1/7 
1967 i K Byggnadsstyrelsen, Stockholm). 
deponerad, deposition. 
Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLA. 
K Ecklesiastikdepartementets konseljakter 
RA. 
R Boström, Ölands kyrkor. Svenska fornmin­
nesplatser 53, Uddevalla 1983, utgav RAÄ. 
Fornvännen. Meddelanden från VHAA 
1906- . 
se Bror Olsson. 
Gunnar Håkansson, Öländska personminnen 
bevarade i äldre gravstenar, epitafier och andra 
kyrkliga föremål, Göteborg 1942. 
Eric lhrfors, Oelandia sacra. Ms från 
1891 - 1892, ATA. Se närmare SvK Öl 1:1, s 62 
samt art lhrfors i SBL bd 19, Stockholm 
1971-1973. 
inventarieförteckning, inventering. 
en på grund av kgl förordning 17/4 1828 företa­
gen inventering av forntida minnesmärken i 
kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som 
fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, 
varav en serie förvaras i resp kyrkoarkiv, en 
serie i ATA. 
Kungl Bibi, Stockholm 
kyrkoherde. 
Kungl Kammarkollegii arkiv, Stockholm. 
Kalmar län. Årsbok för kulturhistoria och hem­
bygdsvård. Utgiven av Kalmar läns fornmin­
nesförening [15-] 3- , Kalmar 1963- . 
Kalmar läns museum och dess arkiv , Kalmar. 
114 VJCKLEBY KYRKA 
SBL 	 Svenskt Biografiskt Lexikon 1-, Stockholm vis visitation. 
1918-. visprot visitationsprotokoll. 
SD 	 Svenskt diplomatarium 1-6 (f o m år 1355) Åhstrand Petter Åhstrand, Beskritning öfwer Öland, Be­
och ny ser 1-4 (åren 1401 - 1420), Stockholm synnerligen det Norra Motet eller Fögderiet. 
1929-1959. Upps 1768. (Förf 1765 och utgiven av Sigfrid 
SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. Gahm Persson). 
SHMM Statens Historiska Museer, Stockholm. Åhstrand­ interfolierat exemplar i ATA av Åhstrand med 
Snabbinv En preliminär inventering av de svenska kyr­ Löfgren teckningar och anteckningar av N I Löfgren 
kornas föremålsbestånd av konst- och kultur­ 1815-1817. Senärmare SvK Öl I:l , s 35ff. 

historiskt värde, utförd under åren 1917-1932. Öbl Ölandsbladet, Borgholm. 

Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 BSt) , 

ATA. Ett ex har tillställts varje inventerad kyr­ Stockholm. 

ka samt vederbörande domkap. - På Öland Öland 1948- 1949, se Palm, Landin och Nordmark. 

utfördes inventeringen av Anders Billow Öland 1963. Utg av Allhems förlag, Malmö. 

1912-1921. Senare tillägg utförda av präs­

terna. 

so 	 socken. 
ss 	 Svenskt silversmide 1520-1850, IV. Guld- och 
silverstämplar (av E Andren, B Hellner, C 
Herornarek och K Holmquist) , Stockholm 
1963. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR 
st prot sockenstämmoprotokoll. 
SvK Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, Bl Blekinge Nä Närke 
vol l Upps 1912, vol 2-, Stockholm 1913-. Bo Bohuslän Sk Skåne 
SvRÖl 	 Sveriges runinskrifter, utg av VHAA. Första Dr Dalarna Sm Småland 
bandet, Ölaodets runinskrifter, granskade och D s Dalsland Sö Södermanland 
tolkade av Sven Söderberg och Erik Brate, Go Gotland Up Uppland 
Stockholm 1900- 1906. G ä Gästrikland Vb Västerbotten 
Törnewall 	 ms i KB, sign F.m. 46 med teckningar av Petrus Ha Halland V g Västergötland 
Törnewall1673. Senärmare SvK Öl I:1 , s 17 ff Hr Härjedalen V r Värmland 
och där angiven litteratur samt s 85. H s Hälsingland Vs Västmanland 
UUB Uppsala Universitetsbibliotek. J ä Jämtland Ån Ångermanland 
VaLA Vadstena Landsarkiv. La Lappland Ö g Östergötland 
VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akade­ Me Medelpad Öl Öland 
mien, Stockholm. 	 Nb Norrbotten 
Summary 
INTRODUCTION (fig 13). The storehouse in fig 11 was built in 1766 and 

Ancient Vickleby (figs 2-6) is described by Kenth Hol­ in 1957 the southern part was converted into a mor­

gersson, while Sölve Göransson is the autohor of The tuary. 

name and situation of the church. Church property in 

the paris h. Fig 7. 

HISTORY OF THE CHURCH BUILDING 
I. Eleventh century 
THECHURCHYARD In the majority of parishes on Öland the runestones 
The churchyard is surrounded by a dry wall of lime­ with their Christian erosses or Christian inscriptions 
stone, rebuilt in 1764 and in 1881. In the 18th century bear witness to the fact that Christianity had been 
there were wooden lichgates wich in the middle of the introduced into Öland during the 11th century. A cross 
19th century were replaced by masonry archways, is chiselled on the farnous Karlevi stone (fig 6 b) bu t so 
these in their turn being replaced by iron gates in 1881 far no sign of a timbered church has been found. 
II. First half of the twelfth century 
The southem wall of the nave east of a vertical point 
immediately east of a fragmentary doorway (fig 17, 38) 
is possibly what remains of an even earlier nave, narro­
wer than the present one (fig 116 A) . The north wall 
has no corresponding joint and can, therefore, be pre­
surned to belong to a widening of the nave. The very 
modest length of the earliest nave, only 8.76 m and 
breadth less than 7 m, shows that it was more probably 
a chapel. Possibly a timber church remained on the east 
side of this earliest stone church? 
m. Middle of the twelfth century 
The nave was lengthened a little to the west and wi­
dened to the north. That is the western half of the Iong 
nave (fig 27 b 116 B). There were doorways in the 
north and south (fig 31, 38, 39, 42). The north doorway 
is the best preserved, of the south only fragments rema­
in. The doorways helt in dating the church to the midd­
le or seeond half of the 12th century. A narrow chancel 
was joined to the nave with an apse on the east side, a 
semi-circular extension for the altar (fig 17-20, 116 B). 
The walls are limestone cavity walls , filled with rub­
ble, mortar and chips. They were plastered and white­
washed. Some original plaster remains on the the out­
side of the west wall and can be seen from the first 
storey of the tower (fig 57). There is also an original 
window in the west gable (fig 28 a) wich shows that 
from the beginning the church bad open roof trusses. 
Rernnants of these are in the attic and they are without 
nails on the under side. The other windows were also 
small but they were round-headed. lt should be poin­
ted out that both nave and chancel originally bad win­
dows even on the north side (fig 19), a characteristic of 
early Swedish small country churches. The roof was 
covered with tarred shingles. 
IV. c 1170-1200 
A strongly fortified tower was built at the west gable of 
the church (fig 26, 57, 116 C), 7 x 8.3 m square and 
originally nearly 17 m high. For security reasons it bad 
no direct entrance, the present west doorway came 
later (period VI) . The tower stairway opened on to the 
southeast comer of the bottom floor (fig 27 b, 116 C). 
There was only a narrow opening between the tower 
and the nave. The tower was divided into several bar­
rel-vaulted storeys reached by steps in the walls (fig 27 
c, 29) . Narrow openings still serve for lighting. Betwe­
en the tower and the nave there is a secret hiding place 
in the wall (fig 29, 57), where the Communion plate 
and other valuables could be safely kept. This is pro-
SUMMARY 115 
bably contemporary With the building of fire-proof 
stone vaults over the nave (fig 116 C-E). Traces of 
wall areades whic may have supported a longditudinal · 
barrel-vault have been found (fig 24 f) . A similar vault 
system has existed in Norra Möckleby church (see 
drawing p 166 in Norra Möckleby, 1978). Above the 
vaults there was probably a floor and one of the en­
larged windows in the west gable of the nave was used 
as the entrance to the attic (fig 28 a) . The attic could be 
used as a "wartime shelter" to use a modern term. 
The reason for building the tower and the vaulting of 
the nave was that the Christian coasts of the Baltic Sea 
were invaded by pagan vikings from what is now north 
Germany and the Baltic States during some 60 years 
from the 1170's (Tuulse 1955, Zusammenfassung p 
201). They ravaged and plundered, and in order to 
defend themselves the people of Öland rebuilt their 
churches so that they could serve as parish forts . We 
can imagine that one or two watchmen during unsettled 
times could lock themselves inside the tittle room (fig 
29, 59, 60). Probably the y la y on pallets of straw, sea­
weed or moss (find from vacuum-cleaning 1980, see 
below p 000). 
The tall, narrow round-headed openings show where 
the bells hung. This was originally the top storey of the 
tower. From the holes in the floor ( seeond floor vaults, 
fig 54 f)/ for bell-ropes it can be seen that there were to 
be four bells. From the sound-openings it was possible 
to throw stones or shoot at those who were besieging 
the church. The bell storey was cross-vaulted and tra­
ces of this can be seen in the corners (fig 27 c, 29, 33). 
A higher storey(wood?) could be reached by a stairway 
in the wall. The other storeys of the tower served 
mainly as shelters. The oldest part is perhaps from the 
latter part of the 12th century. 
V. The first half of the thirteenth century 
About the year 1200 or a little later the tower was 
heightened with an archers' storey (IV, fig 27 c, 29, 116 
D). This destroyed the cross-vault of the bell storey 
and the top steps of the staircase in the wall were 
blocked up. Pairs of round-headed openings placed in 
the south west and north, as weil as square-headed 
openings in the east, show that the newly built storey 
was an archers' storey. From here there is still an 
uninterrupted view in all directions. 
VI. The seeond part of the thirteenth century and the 
fourteenth century 
At the end of the 13th century, when Öland had enjoy­
ed many years of peace the tower was enhanced by a 
116 VJCKLEBY KYRKA 
pointed-hearled doorway (tig 31 b, 46 f, 116 E), crow­
ned by a many petalied rose. We recognize this orna­
ment from Gärdslösa church (Öl 11:4, tig 76, 78), while 
the diamond edging in Vickleby is equivalent to a dog­
tooth one in Gärdslösa. The same stone-mason is prob­
ably responsible for both. lt is possible that he was 
called in from the cathedra) then being built in Linkö­
ping - at this time Öland belonged to the See of 
Linköping - , bu t no direct parallels with the cathedra! 
can be indicated. At the same time that the west door­
way was .built, the narrow opening between the tower 
and the nave was probably widened for the tirst time in 
order that the ground floor of the tower might be used 
as a porch (tig 116 E). 
VII. Late Middle Ages and the sixteenth century 
No particular building activities can be referred to 
these centuries. In connection with the acquisition of 
the small bel! (tig 113 f), a bellräck of some kind was 
constructed, parts of which are now blocked up in the 
tower (tig 34- 36). Cf. reconstruction in tig 37. 
VIll. The seventeenth century 
When in 1634 the antiquary, J H Rezelius, made his 
sketches of the church its appearance was the same as 
in the 14th century (tig 17). We do not know when the 
vault of the nave was replaced with wooden panelling 
as the church archives do not go back so far. On the 
other hand we know that on 12 August 1677 "the 
enemy plundered Vickleby church", which probably 
meant that even the building itself was damaged. lt was 
presurnably already during the 17th century that . the 
gallery was built on the western side, not for an organ 
(no organ existed before 1875), but to provide more 
seating room in what was apparently a far too small 
church. 
IX. The eighteenth century 
The history of the church can be more easily followed 
in the archives from the beginning of the 18th century 
onwards (tig 116 F, G). The gallery was enlarged in 
1705 and between the tower and the nave the wide 
arehes that still form the link between them, were 
opened. The Iower part of the tower staircase was 
rebuilt so that it opens on to the southwest instead of 
the southeast corner of the tower (tig 20, 27 b, 116 F). 
lt was also at the beginning of the 18th century that the 
tiled roof was repaired and the north portal bricked up. 
In 1732, a thorough renovation of the tower roof was 
undertaken and it was covered with tarred shingles. At 
that time it was in such disrepair that " it has been 
practically rebuilt". A v new weathervane in the form 
of a pennant was placed "at the top of the church 
tower", (tig 19). Sometime later the roofs of the church 
and the tower were again repaired, two windows were 
opened in the south wall (tig 19) and the church was 
plastered and limewashed. 
lt was not until1759 that a vestry (tig 27 b, 29 b, 41, 
116 F) was built at the north wall of the old chancel. 
From the inside of its attic the northeast corner of the 
nave can be seen (tig 28 b). At tirst, for security rea­
sons, the westry had no direct entrance but the pulpit 
could be reached trough the wall. Over the room a 
cross-vault of Iimestone with marked diagonal arehes 
was built (tig 73 f) . 
The new pulpit acquired in 1763 (tig 78 ff) was tirst 
placed in the northeast corner of the nave where the 
old one had stood. In 1765 the roof of the church was 
again repaired and in 1767 " the window beside the 
altar was enlarged in both frame and panes." Two 
years later the apse was rebuilt. In 1778, an enlarge­
ment of the overcrowded church was discussed. After 
an inspection it was decided to Iengthen the church to 
the east. The extention was to have two new )arge 
windows, a south entrance (tig 32, 44) , a tiled roof and 
panelled ceiling like that of the nave. The interior was 
also plastered and limewashed and, as a crowning glo­
ry, the medieval fon t was placed on the top of the 
chancel gable (tig 86). In 1779 the nave was plastered 
and, among other things, new windows were opened in 
the north wall. 
In 1780 the painter Johan Lundgren Olofsson was 
commissioned to paint all that was new in the church 
and Clas Wahlberg to make the altar-piece both higher 
and larger. The chancel ceiling was painted light blue 
with darker mouldings and around the windows, doors, 
pulpit and altar-piece blue hangings were painted in 
distemper. In 1783 Wahlberg repaneJled the ceiling of 
the nave. In 1785 it was decided to place shutters on the 
belfry windows to proteet the oak woodwork from 
snow and rain. The roof of the nave and the east gable 
were repaired. 
X. The nineteenth century 
At the beginning of the 19th century the tower had 
fallen into considerable disrepair and in the summer of 
1818 a thorough restoration was undertaken after 
which a lantern , designed by S Enander (tig 67) was 
placed on the top of the stone tower which had been 
heightened by about l m. 
In the 1830's the already widened windows were 
again enlarged. This destroyed the original south portal 
SUMMARY 117 
and therefore a new portal was opened further east (fig 
116 H) surrounded by a rustic frame of limewashed 
plaster {fig 32). The doors and door fumishings are 
contemporary {fig 44) . A transverse wall was built in 
the east part of the vestry (tig 116 H). The window 
above the new south portal was opened in 1833. 
In 1847 a wooden floor was laid in the vestry instead 
of the "unhealthy" stone floor. In 1856, the whole of 
the interior was painted, probably by N J Jonsson, who 
painted a new altar-piece in the same year (tig 76). The 
ceiling was paintedpearl grey. 
In 1882 both exterior and interior were plastered and 
painted, the outer embrasure of the chancel portal was 
bricked up and in the inner embrasure an iron stove 
was placed {fig 68). Even the vestry was supplied with 
an iron stove and in the west wall a new door was 
opened. 
XI. The twentieth century. Restorations and the 
vacuum cleaning in 1980 
In 1904 certain repairs were executed after suggestions 
by the architect Sven Rosman. A small porch was built 
inside the south portal of the nave. The interior of the 
church was decorated in green with palm Ieaves and 
biblical quotations above the windows and disigns on 
the embrasures etc. {fig 68 f). The ceiling was also 
painted and divided into sections with green acanthus 
horders. 
In 1918 the outer embrasure of the small north portal 
was uneovered and in connection with exterior repairs 
in 1932 the remains of the Romanesque soutn portal 
(fig 39, 42) were also uncovered. In the same year the 
baptismal font was taken down. At the end of the 
1930's a restoration of the interior was undertaken 
when among other renovations, the original colour of 
the ceiling, pulpit and altar-piece was restored and the 
font repaired. It was then that the original altar-piece 
(fig 1), was discovered under a superimposed oil paint­
ing on canvas (fig 76, see below). Under the vestry a 
hoiler-room was constructed for a new heating system 
(fig 28 b) and later electric heating was installed. 
Even during later years the maintenance of the 
church has been continual. lt was in 1952 that the many 
bricked up openings in the walls of the tower were 
discovered (fig 26). During the 1960's the majority of 
these were uncovered. It was alson found that the west 
portal was a later addition and could therefore mot 
support a late dating of the tower as had earher been 
believed. 
PAINTING 
The colour scheme of the interior where different 
shades of blue predominate on the ceiling and fumish­
ings belongs to the late 18th century. In 1768 And G 
Wadsten paintedthe gallery and the pews, and in 1780 
and 1783 Johan Lundgren Olofssonpainted the chancel 
and the ceiling of the nave. 
During the 19th century the colour of the interior 
was changed to pearl grey, w hi te and gold. In 1809 
Anders Högström and in 1856 N J Jonsson were 
responsible for the repainting. 
In 1904 the ceiling and walls were decorated with 
borders and biblical quotations framed in palm wreaths 
(fig 68 f), all in green. The walls were smooth plastered 
and coloured a light mustard yellow. 
In 1938 the interior in many respects regained the 
18th century colour scheme. 
HEATING 

In 1882 iron stoves were installed, in 1938 central heat­

ing and in 1947 electricity. 

MEDlEVAL FURNISHINGS 

The oldest preserved object in the church is the baptis­

malfont from the late 12th century (fig 85 ff). As it had 

been for many years a roof decoration (fig 86) the relief 

is very much damaged. The small bell (fig 114) and 

probably the masonry seat in the porch (tig 49) are 

from the Middle Ages. 

POST-REFORMATION FURNISHINGS 

The altar-piece has a Iong history (fig 1). lt was origi­

nally painted for the little medieval chancel and was, 

therefore, smaller than it is now. The original frame 

(no longer preserved) was made by the joiner Anders 

Colleur in 1713 and was painted by Andreas Björkman 

who also painted the Crucifixion on a small panel in the 

centre. By 1778 the church had a new and Iarger chan­

cel and therefore needed a larger altar-piece, but 

instead of acquiring a new one the old altar-piece was 

remade. In 1780 i t was enlarged above and below, and 

on these additions Johan Lundgren Olofssen painted 

more clouds and sky above and grass covered ground 

below so that from a distance the joins cannot be seen. 

The present frame (fig l) was earved by the mirror­

maker Anders Högström. In 1856 a new Crucifixion 

scene painted on canvas by the provincial artist N J 

Jonsson, was pasted over the original. In 1938, during 

renovation Anders Björkman's painting was disco­

vered, cleaned and repaired and Jonsson's painting 

removed and framed. 

118 VICKLEBY KYRKA 
The altar-rail (fig 75) was also built for the medieval 
chancel in 1768-70 and was enlarged ten years later in 
order to fit the new chancel. The pulpit (fig 78 ff) 
earved in 1763 by Jonas Berggren and placed in the 
northeast comer beside the chancel arch had, in that 
position, only three sides. After the new chancel had 
been built the pulpit was enlarged, 1778- 1780, by two 
sides nearest to the wall as it was now placed against 
the north wall of the chancel instead of in a comer. The 
hourglass (tig 82) was a contemporary gift. 
Some of the pews are from the 1700's and were 
modemized in 1938. The hymnboards (fig 84) were 
made in 1868. A little later, 1875, F R Ekberg designed 
the organ front (fig 83). The present organ with 12 
stops was built in 1948 by Olof Hammarberg. 
There is no Communion plate preserved from an 
early date. The chalice and paten (fig 90) as weil as the 
flagon and wafer-box (tig 92) were made in Kalmar in 
the 18th century, while the pewter wafer-box (fig 91), 
also an 18th century work , comes from Karlscrona. 
The viaticum chalice (fig 93) is middle 19th century and 
the bridal crown (fig 94) is modem. 
About half of the many lighting fixtures are 18th 
century (figs 84, 95, 98, 99) and some are 19th century 
(figs 73 f, 96, 100). 
The church is rich in textiles. The oldest, from the 
18th century, are two chalice veils (fig 103 f) and a 
chasuble (fig 105). A black chasuble (fig 107) is about 
one hundred years later. Among the many modem 
chasubles one of green silk damask embroidered with 
the wild flowers of Öland is the most important (fig 
108). 
There are not many ancient gravestones preserved in 
Vickleby. Some few, smooth and without inscriptions 
are from the Middle Ages while those in fig 16 and 110 
are 17th century. The stone in tig 14 is contemporary or 
18th century. The memorial tablet in fig 109 is com­
posed of two coffin plates. Several similar memorials 
from the early 1800's are preserved although very much 
damaged. 
An iron bound chest (fig 49, 112), a table with some 
chairs (fig 74) and the great bell (fig 115) are all 18th 
century. 
FINDS AFfER V ACUUM-CLEANING IN 1980 
In connection with repairs and accident prevention 
work in the tower, ( safety precautions for the 
caretaker) , an examination was made of the culture 
layers by vacuum-cleaning with the help of a compres­
sor and an ejector. No coins were found on this occa­
sion as had been the case in the majority of earlier 
similar examinations (Öland I:6, figs 462, 623). The 
most interesting finds were bones. These were mainly 
remains of meals and among them are surprisingly 
many horse (3) and pig (48) foetus. Bones from cattle, 
pigs, sheep, goats, hirds and fish bear witness to meals 
eaten up in the tower. lt is strange to find parts of 
human skeletons here and there. Possibly earth has 
been carried up from the churchyard to even the floors 
of the tower and the human bones have found their 
way there in this manner. The remaining material from 
the vacuum-cleaning - 322 catalogued numbers - is 
kept in the Museum of National Antiquities. Among 
them there is an ornamental pin, a pair of bronze 
huttons (one of them likethat in Öland I:6 fig 496 top 
right) , the spout (?) of a vessel also of bronze, a few 
beads (from a rosary?) , several fragments of textiles of 
silk, linen and wool, some with gold and silk threads, 
day pipes and hand-wrought nails. Bits of straw, rye, 
moss, peat and sea-weed suggests what may have been 
used for bedding in the tower but may also have been 
carried by hirds. On the whole, it can be accepted that 
the tinds show that various activities took place in the 
tower (et Öland I:6, p 623, II:2, p 325). 
SUMMARY 119 
A 

6 
B 
q H 
CD 
E J 
F 

Fig 116. Kyrkans planutveckling. Skala 1:500, R Bos.tröm och 
G Wiren 1982. 
Development ofplan of church. 


Sveriges Kyrkor KONSTHISTORISKT INVENTARIUM 
VOLYM 193 
OLAND 
Algutsrums härad 20I<m 
ÖLANDS 
Alb""k i)+r~)r 
/ +-Löt 
,..Högby 
ä Ila
+l 
+P~snäs 
+ Kyrka, kapell 
+ Ödekyrka, kyrkoruin 
~.- Större väg 
,__ Gräns för mot 
----- Häradsgräns 
0~____.1o___..... 
)'Jgby
Kö r _.b 1091SUT7jBO HD ~, \ 
.. 1./ ;-:t.j"'sre?sätra 
Rapplinge~/ • (+ Långöre kap. 
(,v· ·· (S:ta Birgitta) lj // / /'- pördslösa 
Högsrum+ < RUNSTENS HD . r~rJ~{ånglöt 
Glömming., l l
l I+Aigutshm · +Runsten Ii +<>.,.. l ALGUTSRUMS (S:t Knutykap. 
To l +!' ) / +N.Möckleby 
D ) ~~åfby 
r ~andby 
MÖOOEBY HD 
+ l 1\Mlo~ Yanpa ;;t's}enåsa _~ ---7 J'ÖLANDS 
Kastlösa / 
•' ri r;ui~erstad+~ L-l/sÖDRA MOT 
~~~~;J:/yws 
~S.Mj(t{yegerslad (T!,!.~·~ . 
~)Y/ge 
~amnskap. 
(S:t Johannes) 
ISBN 91-7192-558-9 (inb) Almqvist & Wiksell International ISBN 91-7192-557-0 (häfl)