Lima och Transtrands kyrkor SVERIGES KYRKOR DALARNA MATS BERGMAN Lima och Transtrands kyrkor Lima och Transtrands kyrkor MALUNGS TINGSLAG, DALARNA Av MATS BERGMAN VOLYM 204 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKV ARIEÄMBETET OCH KUNGL VITIERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETs AKADEMIEN Almqvist & Wiksell International Stockholm 1988 REDAKTIONSKOMMITIE: ERIK CINTHIO, ALLAN ELLENIUS, EVALD GUSTAFSSON, R AXEL UNNERBÄCK UTGIVET MED BIDRAG FRÅN ARLA COLDINU ORDEN Denna beskrivning ingår även i "Lima och Transtrand. Ur två socknars historia". 2. Malung 1987. Utgiven av Malungs kommun under redaktion av Stig Björklund och Täpp John-Erik Pettersson. Beskrivningen av kyrkorna i Lima och Transtrand är avslutad i juli 1986. Excerperingen är utförd av fi/.kand. Inga Serrander samt författaren. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningen har utförts av Louise Setterwall. Bildmaterial, anteck- ningar och 'excerpter förvaras i A T A samt Malungs kommunbibliotek. Omslagsbilden återger Lima kyrka med omgivningar omkring 1870. På omstående sida Lima sockens sigil/1641. Foto: Kurt Eriksson, RA . MALUNGS BOKTRYCKERI AB , MALUNG 1988 ISSN 0284-1894 ISBN {häftad) 91·7192-759-x (bunden) 91-7192·758-1 Innehåll KYRKORNA I LIMA 515 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 515 Omgivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 515 Kyrkogårdar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 515 Härbren, benhus och bodar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517 Klockstapel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 519 DEN ÄLDSTA TRÄKYRKAN ........ . ....... . . . . 520 DEN GAMLA KYRKAN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 521 Kyrkobyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 522 Kyrkans byggnadshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 526 Kalkmålningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 531 Glasmålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 531 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 531 NUVARANDE KYRKAN 542 Kyrkobyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 542 Glasmålningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 548 Kyrkans byggnadshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 548 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 553 RÖRBÄCKSNÄs KAPELL 575 Omgivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 575 Kyrkogården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 575 Kapellbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 577 Kapellets byggnadshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 580 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 584 TANDÅDALENs FJÄLLKYRKA . . . . . . . . . . . . . . . . . . 591 NORRA LÖTENS BEGRAVNINGSPLATS 594 TRANSTRANDs KYRKOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 Omgivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 Kyrkogården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 Bodar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 599 Klockstapel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 599 TRANSTRANDS ÄLDST A KAPELL 599 1670 ÅRS KAPELL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600 Kapellbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 601 Kapellets byggnadshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 604 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 605 TRANSTRANDs NUVARANDE KYRKA . . . . . . . . . . . . 611 Kyrkobyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 611 Kyrkans byggnadshistoria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 616 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 625 SÖRSJÖNS KAPELL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 647 Kyrkogård och klockstapel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 647 Kapellbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 648 Interiör, inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 649 SÄLENS FJÄLLKYRKA .. ....... ... ....... . .... 651 Omgivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 651 Kapellbyggnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 653 Inredning och inventarier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 654 GAMMALSÄTERNS FJÄLLKYRKA 657 SAMMANFATTNING ................... . ... . .. 659 EFTERORD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 663 FÖRKORTNINGAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 664 NOTER . . . ..... .... .. .. ... ......... ........ 664 KÄLLOR OCH LITTERATUR .................... 671 SUMMARY ................................. 679 CAPTIONS TO ILLUSTRATIONS 682 Förord Föreliggande kyrkobeskrivningar utges i samarbete med Malungs kommun i samband med publicerandet av en omfattande beskrivning över Lima och Transtrands socknar. Kyrkobeskrivningarna, författade av fil. kand. Mats Bergman, ingår även i andra delen av Lima och Transtrand. Ur två socknars historia, vilken utkom 1987. Förutsättningen för samarbetet har varit att fram- ställningen skulle läggas upp enligt Sveriges Kyrkors gängse disposition för att därefter kunna utges separat som en särskild volym i Sveriges Kyrkors publi- kationsserie. Malungs kommun har svarat för författarens och redaktörens arvode samt fotograferingen . Genom att beskrivningen utges som separattryck på samma sätt som den närmast föregående Dalavolymen - Kyrkorna i Mora, utgiven i samarbete med Mora kommun - avviker den utseendemässigt från Sveriges Kyrkors vanliga layout och typsnitt. På grund av Sveriges kyrkors ansträngda eko- nomiska situation har det inte varit möjligt att förse volymen med nya kolumntitlar och separat paginering. Publiceringen i Sveriges Kyrkor har möjliggjorts genom ett generöst anslag från Arla Coldinu Orden, för vilket vi framför ett varmt tack. Välvillig eko- nomisk hjälp till publiceringen har även lämnats av Bygärde kyrkliga sykrets i Lima, samt av Transtrands församling. Vi riktar ett tack till sockenbokens redaktionskommitte med dess ordförande Hugo Gustafsson och sekreterare Åke Johnsson för värdefullt samarbete, samt till redaktören Täpp John-Erik Pettersson och bildredaktören !rene Mattsson för det grannlaga redaktionsarbetet. De båda församlingarna med kyrkoherdarna Birger Lidström och Torbjörn Larsson i spetsen har visat generöst tillmötesgående. Till dem och församling- arnas övriga anställda riktas ett varmt tack , liksom till f. skogvaktaren Bondas Ivar Larsson som läst manuskriptet och bidragit med värdefulla synpunkter. Ett tack riktas även till arkitekten fil. dr Börje Blome, herr Erik G . Engström, fru Åkerlars Ella Eriksson, arkitekterna Bo Grefberg och Roland Heden- ström, kyrkoherde em. Daniel Liljas , docent Ingmar Milveden, fil. kand . Jan- Olof Montelius, kyrkoherde Stellan Olteus, fru Pellmats Clara Persson samt kontraktsprosten Lars Ridderstedt, vilka alla på olika sätt visat stort till- mötesgående. F. intendenten Lars Wickström och hans maka Solveig har läm- nat värdefull hjälp med korrekturläsningen. Vid Sveriges Kyrkors redaktion har fotograf Rolf Hintze granskat bildma- terialet och arkitekt Gunnar Wiren ombesörjt renritningen av uppmätnings- materialet. Avsnitten om textilier har granskats av avdelningsdirektör Inger Estham. Stockholm i december 1988 Erik Cinthio Allan Ellenius Eva/d Gustafsson R. Axel Unnerbäck Fig. åomstdende sida: Detalj av sida ur s.k. ful/breviariumfrdn 1400-ta/ets början (fig. 156). KYRKOR OCH KAPELL A v Mats Bergman KYRKORNA I LIMA Inledning Lima har, så långt man kan se tillbaka , varit en egen socken, men åtminstone sedan 1350-talet förenad med Malung genom gemensam kyrkoherde och därvid räknad som annex. 1 En uppgift att en Jacobus Caroli skulle ha varit kyrkoherde i Lima 1519 har inte kunnat verifie- ras.2 Från 1593 och framåt tycks pastoratet ha haft två kaplaner, av vilka den ene troligen mellan 1603 och 1606 blivit bosatt i Lima. Först den 8 september 1616 blev Lima självständigt pastorat med egen kyrkoherde . 3 I Transtrand i socknens norra del uppfördes sannolikt omkring 1600 ett kapell, där det från 1631 hölls gudstjänst var tredje och från 1752 varje söndag. År 1867 avskildes Transtrand från moderförsamlingen och bildade eget pastorat. Omgivningar Den plats, där Limas nuvarande kyrka och dess närmaste föregångare är belägen, ligger högt med en sluttning mot söder och vidsträckt utsikt över bygden och Västerdalälven. Den gamla landsvägen går omedelbart väster om kyrkan; en ny förbifart anlades 1983 på den gamla järnvägsbanken öster om kyrkan. Prästgården är belägen på andra sidan gamla landsvägen nordväst om kyrkan . Kyrkogårdar Kyrkogården omges i öster, söder och väster av karagana- och måbärshäckar, i norr av ett svartmålat järnstaket uppsatt 1957. Det har rak överliggare och en korskrönt lägre ståndare mellan varje pin- ne. Det står på en betongsockel med täckhällar av sandsten. Kyrko- gården har utvidgats på alla sidor; möjligen kan en del av dess västra sträckning vara den ursprungliga. Den har tre ingångar: i sydväst, nordväst och nordöst, med stolpar av sandsten från 1943 och 1957. Kyrkogårdens södra del är starkt sluttande och avsmalnande mot söder. Gångarna är grusbelagda. I söder leder en terrasserad gång med sandstenstrappsteg, flankerade av korta sandstensstolpar, upp mot sydportalen. Väster om kyrkan på andra sidan landsvägen finns en separat, 1902 515 LIMA OC H TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA (vis.prot.) anlagd del av kyrkogården. Den omges av karaganahäckar och har två ingångar, i sydöst och nordöst, båda med stolpar av sand- sten från 1943. Ytterligare en begravningsplats, också omgiven av häckar , är belä- gen väster om landsvägen ca 200 m söder om kyrkan. Den anlades efter stämmobeslut 1948 efter förslag av biträdande länsarkitekten Gösta V. Lilliemarck. I äldre tid var kyrkogården omgärdad med sandstensmurar, täckta med spånklädda och tjärade sadeltak. Murarna sägs 1631 (inv.) vara av "röösten" . Samma år (KyA. C:1) utvidgades kyrkogården , varvid "KyrkioBalken uthfördes och förbättrades så at Kyrkiogården blef storre". Åt vilket håll utvidgningen gjordes är dock okänt. Kyrkabal- karna sägs 1685 (in v.) vara "behåldne men taket sombligstädz elakt". År 1739 (st. prot .) omtalas "Kyrkiobalkens" uppsättande öster och norr om kyrkan , och socknemännen lovar att under hösten bryta sten och skaffa fram det övriga som behövs. Kyrkabalkarnas tak sägs 1745 (inv.) vara "aldeles förlorade" i öster, söder och väster, men i norr nyligen reparerat, spånat och tjärat. En utvidgning beslutades 1764 (vis.prot.). Den föranleddes av det nya korbygget. Man bestämde även att en utbuktning i öster skulle göras för att införliva mate- rialboden med kyrkogårdsområdet. Vid biskopsvisitationen 1770 hade utvidgningen nyss fullbordats, och präsul (visitator) ansåg att kyrka- balkarna nu borde "med samlad hand öfwer alt i stånd sättjas". Nästa utvidgning genomfördes mot söder 1797 under överinseende av Kyck- ling Haltvar Olsson (1767-1830) i Biskopsbyn, varvid fem snesland åker av prästbordets ängar anslogs till ändamålet. I samband med denna utvidgning togs murens tak bort. Murarna revs i samband med den nya kyrkans uppförande och stenen torde ha använts till kyrk- bygget. En utvidgning mot söder ägde rum 1856,4 varvid kyrkogården inhägnades med trästaket. Ytterligare utvidgningar, främst i norr , ägde rum 1887 och 1889 (st.prot.) . Kyrkostämman beslöt 1899 att staketen i söder , väster och norr skulle tas bort och ersättas av en granhäck. År 1674 (inv.) fanns två "godhe" portar i kyrkogårdsmuren. Vid Fig. l . Lima kyrka, situationsplan, skala 1:2000. Uppmätning av R. Larsson 1928, O. Ericsson 1956 och L. fernström 1971. Renritad av A. Hildebrand 1986. 516 KYRKOR OCH KAPELL ~~.. f·- 1,),.. ) .~ l , Fig. 2. Lima kyrka med omgivningar från sydöst 1838. Teckning av C.J.F. Plagemann. (Lund. Folklivsarkivet. Mandelgrenska samlingen.) Foto: Folklivsarkivet 1982. visitationen 1745 hade ytterligare en tillkommit. Dessa portar eller stigluckor var av trä och belägna i öster, söder och väster; i den västra var straffstocken placerad (vis.prot. 1764). Vid visitationen 1770 omtalas att portarna i öster och söder hade dörrar med reglar och att västra porten hade dörrar med lås och klinka . Omkring 1775 ersat- tes en av portarna - av allt att döma den västra - med en överbygg- nad av tegel från kyrkans rivna valv. s I samband med kyrkogårds- utvidgningen 1797 försvann den östra porten . År 1833 (st.prot.) sägs den "gamla och förfallna öfverbyggnaden öfver ingången genom Kyrkogårdsmuren" - alltså tegelporten i väster - vara "vanpryde- lig", och man ville inte underhålla den. Den revs följande år. s Vid biskopsvisitationen 1764 beslöts att gravläggningarna därefter skulle ske för varv, för att liken längre skulle ligga orubbade. Gra- varna skulle vara minst tre alnar djupa och man fick inte gräva när- mare kyrkan än fyra alnar, så att grunden inte skulle ta skada. Böter skulle utmätas om man felade . Härbren, benhus och bodar Kyrkhärbre (fig. 3), uppfört av rödfärgat timmer i två våningar, stå- ende på plintar ; delvis lockpanelat , tak av slanor. Inskrift ovanför dörren: " 1737 OMS. PES. NES. NOS . PJS. DEN. 21: JVNI". Dörren av breda bräder med järnbeslag har gammalt lås och på nyckelskylten läses årtalet 1737. Vid visitationen 1745 omtalas dock att kyrkhärbret för- liden sommar blivit "å nya, af godt furu timber upbygd . Med 2"e lårar, 2"e l å ås och nycklar". Det påbyggdes 1751 (in v.) med "magazins bod öfwerst". Ursprungligen stod härbret nordöst om kyrkan, men flytta- des 1956 till sin nuvarande plats i nordväst , på andra sidan gamla landsvägen och norr om prästgårdens brygghus . 517 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 3. Kyrkhärbre av timmer, daterat 1737 och påbyggt 1751. Foto: Petters- sons Foto, Evert Mattsson, 1984. Bårhus och redskapsbod av vitputsad lättbetong med svartmålad sockel och brutet svartmålat plåttak beläget i kyrkogårdens nordöstra hörn. Huset har dubbeldörrar av liggande ekplankor på västgaveln, på sydfasaden dubbeldörrar av stående ekplankor - tresidig överdel - samt ett på fasaden fastsatt hjulkors av ek och tre fönster. Vid öst- gaveln är ett skyddstak av korrugerad plåt uppsatt. Uppfört 1957 efter ritningar av arkitekten Tore Virke6 och med Byggnadsfirman Anders Diös som entreprenör. I ett odaterat inventarium från omkring 1595 omtalas "Kyrkioher- berghe behållet itt" . Detta sägs 1631 (inv.) vara "behållit", väggar, tak, golv och dörr "tämlighe" . Dörren var försedd med två goda lås . Ytterligare ett härbre har tillkommit 1674 (inv .), och 1685 (inv.) dess- utom "en ny tiärebod Kyrkians". År 1745 (inv.) omtalas förutom det nya härbret även "en gammal båhre bod" med dåligt tak, vilket dock 1752 (inv.) sägs vara lagat. Samtidigt nämns ett nytt bårhus . År 1764 (inv.) omtalas en gammal materialbod i öster, troligen identisk med tjärboden/bårboden. Det nyare bårhuset uppges ligga i norr och ha plats för tre bårar; 1787 (inv.) sägs det vara "med 2 wäggar och tak glt". Vid visitationen 1887 klagar man över "skjul, herbren och mate- rialbod, som vanpryda platsen" och vill bortflytta boden i öster , sam- tidigt som man föreslår uppförandet av ett nytt vitmålat bårhus i nord- öst. År 1892 (st.prot.) beslöts uppförandet av en ny materialbod av virket från den gamla. Denna fanns kvar till dess att det nuvarande bårhuset stod färdigt. 518 KYRKOR OCH KAPELL Klockstapel Fram till 1850-talets mitt stod en klockstapel av trä i kyrkogårdens nordvästra hörn. Dess utseende framgår i någon mån av två teckning- ar: Plagemanns från 1838 (fig. 2) och von Unges från omkring 1845 (fig. 8). Dess nedre del var upptill avsmalnande och med en ingång i söder. Den övre delens nedre parti tycks ha varit knuttimrat och det övre partiet av stående bräder, av allt att döma med två ljudöppningar i varje väderstreck. Fram till 1843 kröntes stapeln av en hög spån- klädd spira, krönt av ett kors . Detta år ersattes dock spiran av en låg huv . Det förefaller som om klockstapelns stomme utgjorts av ett timrat klocktorn med två stöttor i varje hörn, troligen också en stötta mitt på varje sida. Senare har dessa stöttor byggts in och sidorna spånklätts, så att ett yttre utrymme bildats runt den timrade kärnan. Detta styrks av 1830 års inventarium, där klockstapeln sägs vara försedd med "starcka Stöder både utan på och under spånväggen, annars hade han redan ramlat". Stapeln sägs 1745 (in v.) vara "underbygd med ett hwarf timber" , vilket torde avse den yttre kringbyggnaden. Enligt traditionen var klockstapelns kärna uppförd av timmer från Limas äldsta träkyrka. När klockstapelns yttre delar rivits stod kärnan kvar och uppmättes av Eric Dofsen .7 Han uppger inte antalet stock- varv, men säger att kyrkan säkerligen varit mycket högre, och att man tagit bort flera varv för att få stapeln att smalna av uppåt. Innermåttet var 28 alnar i "fyrkant" - förmodligen menar Dofsen 28 kvadratalnar - och varje stock sägs före hoptäljningen ha blivit "upptäljd lika i bägge ändarne , 11 tum breda (kanske 12 tum, emedan de nog torkat ihop på 3 a 400 år), tjockleken var 6 1/ 2 tum, med litet uttagning vid ena kanten för mossfyllning". I norr fanns en öppning fyra alnar från marken - Dofsen förmodar att en predikstol haft sin plats där - och i öster fanns små hål här och var, som Dofsen tolkar som fästen för altarprydnader. Slutligen fanns i västra väggen sex alnar från marken , åtta tum breda, fyrkantiga hål, vilka enligt Dofsen är hål efter "vasar" som uppburit en läktare. År 1787 (in v.) sägs: "In uti stapeln på östra sidan är en ingång, förmodetigen til et gammalt offerhus" , och 1830 (inv.) omtalas, att stapeln har "3 väggar af ett gammalt offerhus , den 4deaf Bräder". Inga av dessa uppgifter lämnar någon klar bild av kärnpartiets utse- ende. Att timret skulle härröra från en äldre träkyrka är i och för sig inte orimligt, ehuru omöjligt att på något sätt bestyrka . Dock bör det röra sig om återanvänt timmer. De angivna måtten torde emellertid inte ha med den försvunna träkyrkans mått att göra. Dofsens teorier om stockhålens och öppningens forna användning kan också lämnas därhän ; de företeelser han nämner har huvudsakligen samband med protestantiska kyrkorum. Klockstapeln som sådan torde dock ha varit av senmedeltida ursprung. Omkring 1595 (inv.) är klockstapelns tak "eelackt" . År 1631 (inv.) omtalas att klockstapeln "stänger mz Kyrkiobalken"; dess underbygg- 519 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA nad är "tämlig" men taket "eelakt". Samma år (KyA. C:1) bör sta- peln "festas och mäst spånas". Stapeln sägs 1674 (in v.) vara " Under- byggd och kringbygd" och taket "medelmottigt". År 1690 (räk.) kommer en morakarl med sina "Stallbröder" och reparerar och spånar stapeln, vilken tjäras 1692 (räk.). Vid visitationen 1745 påtalas repara- tionsbehov och 1764 (vis.) blir stapeln utdömd. Präsul, biskop Lars Benzelstierna8, påpekar dock att "hörandes likwäl när den samma framdeles kommer att repareras den gamla kyrkan i det mögligaste conserveras". År 1772 (räk.) anskaffas "Luckor och Lås åt Klocksta- peln". Ånyo klagas 1787 (vis.) över att klockstapeln är "mäst förfallen både til innan- och utanrede" , men återigen framför präsul önskemå- let att de gamla väggarna bevaras som "et forntidens minnesmärke" . År 1792 (räk.) utbetalas till Östa Olof Larsson Näktergal (1722-1792) från Tandö "för klockstapelns stöd" . Under 1790-talet uppkom tanken att bygga ett stentorn vid kyrkan och riva stapeln. Det framhålls 1799 (st.prot.), att stapeln "dageligen förswagas och kan åstadkomma olycka" , och kyrkoherde Daniel Godenius9 anser att den goda årsväxten under flera år skapat eko- nomiska möjligheter att bygga stentorn , varför man bör påbörja bygget nu, annars kan hela landet bli straffat med missväxt. Han hänvisar även till Kungl. Maj:ts förbud mot trästaplar av den 20/1 1759. Man beslöt att om årsväxten även 1799 blev god skulle tornbygget företas år 1800 efter av byggmästare i förväg ingivna plan- och kostnadsför- slag. Ingenting hände dock, och 1832 (inv.) sägs stapeln vara "nu så mycket närmare att sjelf sig utdöma". Vid sockenstämma 1842 hade de som förut påyrkat stentorn övergått till majoritetens önskan att reparera klockstapeln, och följande år påbörjades en omfattande reparation under ledning av byggmästare Grubb Olof Olsson. Därvid ersattes den höga spiran med en låg huv och nya stöd för klock- stolarna uppsattes . Spånbeklädnaden revs bort och ersattes med brä- der som rödfärgades. Stämman uttalade också åsikten att stapeln inte hade "någon antiqvarisk eller architechtisk märkvärdighet och föran- leder således ej till någon sådan anmälan , som Kongl. Br. 7 dec. 1840 föreskrifver" . Reparationsarbetena slutfördes 1846 (st.prot.). Klockstapeln undgick kyrkans brand 1852 på grund av att man fli- tigt begöt dess sidor med vatten - inte för stapelns egen skull utan för att rädda klockorna. Så snart klockorna satts upp i det nya tornet revs den . De gamla stockarna tycks inte ha tillvaratagits. DEN ÄLDSTA TRÄKYRKAN Den stenkyrka som eldhärjades den 25 mars 1852 hade av allt att döma en föregångare av trä. Enligt traditionen, tidigast omtalad 1757 av kyrkoherde Johan G. Gezelius 10 , hade denna stått på västra älv- stranden "Eij långt ifrån Limberget nära intill Elfwen" och nära den plats där Lima skans uppfördes på 1600-talet. Där kunde man ännu på Gezelius' tid skönja vissa byggnadslämningar. 11 520 KYRKOR OCH KAPELL Traditionen berättar vidare, att när den nya stenkyrkan stod färdig vid pass 6 km längre söderut i socknen, flyttades den gamla kyrkans virke dit och användes i klockstapeln . De ofullständiga uppgifter som finns om klockstapeln (se ovan) berättigar dock inte till antagandet att dess konstruktion skulle ha något med träkyrkans plan och proportio- ner att göra; det torde endast ha varit fråga om att återanvända det gamla virket på lämpligaste sätt. Enligt ett av Olof Verelius 1678 för första gången publicerat utdrag ur ett den 23 januari 1321 daterat avlatsbrev12 skulle biskop Israel Erlandsson 13 , sedan han invigt det större altaret i Lima kyrka till S:t Mikaels och till martyrerna Lars' och Eriks samt Scholasticre Virginis ära , av de äldre närvarande församlingsborna fått veta att kyrkan invigts av biskop Karl, biskop mellan 1258/59 och 1283/84. Då Vereli- us' utgåva är en beryktad förfalskning 14 och själva avlatsbrevet seder- mera aldrig påträffats, kan dess äkthet betvivlas . 15 Den angivna tid- punkten är dock på intet sätt orimlig; att kyrka funnits i Lima vid 1200-talets slut eller omkring 1300 visas främst av förekomsten av en gotländsk dopfunt från denna tid. S:t Mikael har av allt att döma varit kyrkans skyddspatron. I ett avlatsbrev daterat den 12 juli 135616 kungör biskop Magnus Augusti- ni17 att han - fastän biskop Egisl påbjudit att invigningsdagen för samtliga kyrkor i stiftet skulle firas dagen före den helige Martins dag (10 nov.) -likväl på limabornas enträgna och flerfaldiga böner beslu- tat att flytta deras invigningsdag till dagen efter S:t Mikaels dag (30 sept.), och att samtidigt ge 40 dagars avlat till den som besöker och offrar till kyrkan. DEN GAMLA KYRKAN Den medeltida stenkyrkan i Lima revs efter en eldsvåda den 25 mars 1852. Dess utseende är känt från två avbildningar- Plagemanus från 1838 (fig. 2) och von Unges från 1845 (fig. 8). Med ledning av dessa samt uppgifter i kyrkaarkivalierna låter den sig i huvudsak rekonstru- eras . Inga uppmätningsritningar har dock bevarats . Dess exakta läge är inte känt. Endast smärre grävningsundersökningar har ägt rum under den nuvarande kyrkans golv i samband med kyrkans restaure- ring 1972. Resultaten härav är alltför obetydliga för att några bestämda slutsatser skali kunna dras. Enligt stamboken vilar en av den nuvarande kyrkans långmurar på en av den gamlas grundmurar, men det omtalas inte vilken . Strand Gustaf Persson uppger att den nuvarande kyrkans sydmur vilar på grunden till den gamla kyrkans nordmur, 18 och andra vittnesmål finns om att lik flyttats från den gamla kyrkan till den nya kyrkan. 19 På grund av kyrkogårdens starka sluttning mot söder kan uppgiften synas tvivelaktig, men omständig- heten att den gamla kyrkans sydmur haft problem med sprickbild- ningar och att man uppmurat strävpelare för att förstärka den kan å andra sidan tyda på dess riktighet. 521 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA KYRKOBYGGNADEN Kyrkobyggnaden bestod i fullt utbyggt skick av ett rektangulärt lång- hus från 1400-talets mitt, under 1760-talet förlängt mot öster med ett tresidigt avslutat kor, hälften så långt som det medeltida långhuset, så att en mycket långsträckt byggnadskropp bildades. I norr fanns en medeltida sakristia, ombyggd på 1730-talet, och i söder ett litet vapen- hus med valmat tak. Kyrkan var uppförd "aff grå och rö sten" (inv. 1631). Enligt Dof- sen20 bestod de medeltida murarna av rullsten och kalkbruk, varav inga stenar kunde användas. Det västra gavelröstet var uppfört av sandsten, enligt traditionen senast omkring sekelskiftet 1600 och bekostat av den förmögne Sven Larsson i Västra Ofors, kallad "Lass- man", vars bomärke fanns anbringat i gaveln;21 man skulle kunna tänka sig att det varit utfört i form av ett ankarjärn. Det under 1760- talet tillbyggda koret var uppfört av sandsten med tegel ovanför fönstren. 22 Ursprungligen torde murarna ha stått oputsade. Putsning och vitkalkning av ytterväggarna omtalas första gången 1685 (räk.). Vid visitationen 1724 sägs att murarna överallt behöver rappas. "Men som leret är till fång inom Socknen, bör det med Församblingens omkostnad framskaffas, doch betales Murmästaren af Kyrkian." Samma år (räk.) tar fyra män "leer" till kyrkan, 1726 får Olof Olsson (1693-1743) i Fiskarheden betalt för kalk, och 1727 avlönas Mats Mickelsson (1683-1745) i Evertsberg för arbetets utförande. Större putsreparationer samt vitkalkning ägde rum även 1742 och 1743, 1775 - då det nya koret putsades - samt 1827 under ledning av Per Ols- son (1785-1864) på Mon med Olof Limsten (1782-1861) i Skålmo som gesäll ( räk., st.prot.). Kyrkans längd uppges i inventarierna vara 32 alnar före kortillbygg- naden, då den förlängdes med knappt 18 alnar, så att den totala läng- den blev 49 3/ 4 alnar. Bredden var 12 1/2 alnar, murarnas tjocklek 2 alnar och långmurarnas höjd 9 1/ 2 alnar. Längd- och breddangivelserna torde avse de invändiga måtten. Ingångar Kyrkan hade två ingångar 1631 (inv.), en i söder och en i väster, båda sannolikt ursprungliga. Hiilphers uppger 1762 att det "Wid westra Kyrka-dören äro twå höga sandstens postamenter, öfwer hwilka Konung GUSTAV l. skall förundrat sig, då han war här i Soknen" _23 Enligt Adelswärd och bröderna Gahn 1765 var postamenten av "18 quarters längd och ett och 1/2 bredd. De sades blifvit tagne ur bergen häromkring". 24 Västportalen hade även tegelomfattning. 22 Sydporta- len hade järndörr med lås, västportalen trädörr med klinka. I ingången mellan kyrkorummet och såkristian satt en järndörr med "godt" lås (inv. 1631) och vapenhusets ytterdörr hade trädörr med klinka. År 1631 (KyA. C:1) blev "Idt gott InnanLåås köpter af Erich Larsson i Huusom åth Westre Kyrkiodoren för 13 gongor Heste- skoor". Årtalet 1631 fanns på nyckelskylten (inv. 1830). Ett lås inköp- Fig. 4. Senmedeltida järndörr som troligen suttit i den gamla kyrkans sydportal. Foto: Petterssons Foto , Gunnar Mattsson, 1983. 522 Fig. 5. Portring av järn med ristning- ar, troligen härrörande från järndör- ren i fig. 4. Foto : Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1985. KYRKOR OCH KAPELL tes 1690 (räk.) till vapenhuset och 1708 (räk.) "Jernstängel til store Kyrckioporten". I den 1763 påbörjade kortillbyggnaden anordnades en korportal med trädörr i söder (vis.prot. 1787). Vid samma visita- tion ansågs den gamla sakristieingången för trång, varför den på- följande år utvidgades och dörren breddades med nya järnplåtar (räk.). De på de bevarade avbildningarna synliga vapenhus- och kor- portalerna framställs som rundbågiga, de övriga torde ha varit rund- bågiga eller svagt spetsbågiga. En senmedeltida järndörr (fig. 4), av allt att döma sydportalens, fast dess rundade överdel sågats av och dörren gjorts raksluten, finns bevarad . Den är sammansatt av små plåtar och har på utsidan fyra vertikala, utanpåliggande järnstänger med fiskbensmönster. Det nuvarande låset med nyckel torde härstamma från 1700-talets slut; tre igensatta äldre nyckelhål kan iakttas. En liten dörring är av senare datum. Dörren är 191 cm hög och 107 cm bred. En portring av järn (fig. 5), troligen av senmedeltida datum, för- varas i kyrkoarkivet. Den har vulster och ristade linjer samt stiliserade djurhuvuden , bitande på ömse sidor om öglan. Diameter ca 15 cm. Den kan ha hört till den ovannämnda dörren . Fönster Kyrkan hade 1631 (inv.) fem "goda" fönster, sannolikt ett i öster, tre i söder och ett i väster ovanför västportalen. Fönstren sägs vara små 1695 (inv.) . Enligt räkenskaperna blev en man 1722 "Sändt till Oret att kiöpa kalk till kiörkio fönstrens ophuggning och annar körkians reparation". Vid visitationen 1724 sägs att fönstren på södra sidan bör utvidgas och ett nytt tas upp i väster, eftersom det är mörkt på läkta- ren. Detta beviljades, och samma år påbörjades arbetena under upp- sikt av Mats Larsson (1656-1731) i Åkra . Enligt räkenskaperna fick då nämndemannen Per Ersson (1666-1744) i Bu betalt för "kyrka- fönster Karmar och Bogar arbete", handelsmannen Johan Näsman25 i Falun för glas och glasmästaren för fönsterarbetet. År 1725 (räk.) betalas "Murmästaren ifrån Lexand" för fönster till kyrkan och Per Ersson i Bu för ytterligare fönsterkarmar samt 44 "fönstertenar". I samband med sakristians ombyggnad 1739 fick den två fönster , ett i öster och ett i norr. Härvid inköptes 12 fönsterrutor , varjämte man utbetalar för "fönster gallrornas förfärdigande". Vid visitationen 1745 hade kyrkan fem fönster; i öster fanns ett "fullkombligt stort och behållit" , i söder två "behållne" samt ytterligare ett genom valvet till läktaren, och i väster fanns ett stort fönster med fem rutor som var söndriga. Den 1763 grundlagda kortillbyggnaden hade enligt inventarieför- teckningarna fyra fönster, två i öster på ömse sidor om altaret, ett i söder och ett i norr. Fönstren glasades 1765 (st. p rot.) av glasmästare Eric Morin med son från Säter. De nya fönstren hade 12 rutor i varje luft. Ytterligare ett fönster genom valvet till läktaren upptogs 1777 (st.prot.). År 1830 (inv.) omtalas att långväggen detta år fått ett föns- 523 LIMA OC H TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA ter "tillökat" . År 1831 (räk.) utbetalas till "Mur Mästaren Ericsson för nya Kyrck fenstrett" samt för "Fenster posten" och till glasmästaren. Enligt 1832 års inventarium hade kyrkan 11 fönster , två i öster , fyra i söder, ett i väster och ett i norr , samt två större i söder och ett mindre i norr genom valvet till läktaren. Av von Unges teckning syns att fönstren vid tiden för branden 1852 var stora , rundbågiga och för- sedda med små blyspröjsade rutor i 12 lufter. Läktarens takkupor hade sadeltak och rakslutna fönster. Vapenhus Framför långhusets sydportal låg ett vapenhus av sten , troligen upp- fört omkring 1500, möjligen ännu senare . Dess mått är inte kända , men av avbildningarna att döma var det påfallande litet och hade valmat tak. Valv och tak uppges 1631 (inv .) vara "tämlighe" . Valvet var byggt av trä; 1745 (in v.) sägs vapenhuset vara välvt med "några bräder". sakristian sakristian torde ha varit samtida med kyrkan i övrigt och uppförd av samma slags sten. Den hade sadeltak och valv, som 1631 (inv.) sägs vara "något remnat" . Dess mått är ej kända . År 1674 (in v.) omtalas ett "gammalt skåp i muren" . Lars Olsson (1657-1736) i Husom byggde 1701 (räk .) en vinkällare "af Steen hwelfd" under sakristian. År 1738 (vis.prot.) sägs att man skall "å nyo upbygga" sakristian, eftersom den är liten och "mycket skadelig för Kyrkans skrud och Inventarier". Ombyggnadsförslaget uppgjordes av byggmästaren Anders Olsson Romberg26 från Leksand, och ombyggnaden genom- fördes 1739 under överinseende av Samuel Jonsson (1685-1757) i Husom . Nu utvidgades sakristian till en storlek av nära 12 alnar i kvadrat (inv. 1832; innermåtten torde avses) , sannolikt med behål- lande av den ursprungliga östmuren. Den nya sakristian försågs med två järngallerförsedda fönster , ett i öster och ett i norr, en ny vinkäl- lare och ett trävalv av okänt utseende. Vidare uppfördes en spis med "spiell" i öster (inv. 1787), troligen mitt på väggen. Man gjorde fyra skåp i muren; ett i norr med två dörrar och lås för kyrkans böcker, två i väster , det ena för kyrkans övriga skrifter, det andra med dörr och lås för "mässhakan" samt ett i öster med två dörrar och hasp , där "åtskilligt skräp" förvarades . Ett utrymme för ved gjordes vid spisen (inv . 1745) . Vinkällaren uppges vid samma tillfälle vara murad av sten och välvd med hällar samt med lucka och lås för. År 1760 (räk .) utbe- talas till "målaren Mäster Eric Siljeforss27 för giordt arbete uti Sacri- stian". Möjligen målade Siljeforss då "Series Pastorum alt ifrån år 1616, då denna församling blef skild ifrån Malung, är uptecknad på Sacristie wäggen, tillika med Terminus a quo et ad quem" (vis .prot. 1764) , som var anbringad ovanför norra fönstret. En uppgång genom muren till predikstolen gjordes 1775 från sakristians sydöstra hörn (inv.) . 524 KYRKOR OCH KAPELL Yttertak Kyrkan täcktes av ett brant, spånklätt och tjärat sadeltak, likaså vapenhuset och sakristian. Ursprungligen tycks endast provisoriska gavelrösten av trä funnits ; antagligen var rösten av tegel planerade men blev aldrig utförda. Dofsen uppger , att när västra gavelröstet rivits "fanns en bjelke efter hela väggen , hvarå syntes hafva varit ett snedlutande tak". 22 Det förefaller alltså som om de provisoriska gavel- röstena varit svagt valmade. Gavelrösten av sten tillkom senast vid 1600-talets början Dessa var enligt traditionen bekostade av "Lass- man" (se ovan). Taket sägs 1631 (inv.) vara "behållit , synat Anno 1625". Samma år (KyA. C:1) spånades sakristian på båda sidor. Fem karlar arbetade i sju dagar , höll sig med egen mat och fick "3 gongor Heste Skoor om dagen" var. Samtliga tak spånades 1672-1673 (räk ., inv.). Sannolikt tillkom nu den mönsterläggning, troligen i form av omväxlande triang- lar med rektangulära spån och med spetsiga, nedtill tvärt avhuggna spån, vilken syns på von Unges teckning och som även återfinns på Aspeborlas brunna kyrka , uppförd 1667-1668, och klockstapeln i Mora , uppförd 1673.28 Uppgifter om tjärning och smärre takreparatio- ner återkommer ofta i kyrkans arkivalier. Åtminstone från 1724 (räk.) var taken även rödfärgade. Taket över det nya koret var färdigt 1766 (st.prot.) . Av von Unges teckning framgår att spånen här ej var lagda i mönster. Takrännor uppsattes 1779 (räk.) av nämndemannen Per Larsson (1724-1807) i Bu. För korsets uppsättande på kyrkan betalas 1720 (räk.), och 1791 (räk.) får Mats Larsson (1759-1837) i Ärnäs betalt för korsets fast- sättande . Av von Unges teckning framgår att en flöjel var uppsatt där den gamla kyrkans korgavel varit belägen , och över det nya koret satt ett ringkors , krönt av en tupp. Enligt Strand Gustaf Persson var en järntupp uppsatt på sakristians gavel. 29 Interiör och valv Ursprungligen torde kyrkan ha haft öppen takstol. Sannolikt omkring 1500 slogs två tegelvalv, vilande på sex pilastrar. Troligen var dessa valv stjärnvalv av vanlig, senmedeltida typ . De -och sannolikt också väggarna - var dekorerade med kalkmålningar (se nedan); åtmins- tone från 1600-talets början var dock interiören med undantag av kor- valvet vitkalkad . År 1631 (inv.) är valven "goda". Det västra valvet är sprucket 1715 (vis.prot.), och 1722 (räk.) utbetalas till en "Lexands man, som besåg huru det sprukne kiörkiowalfwet kunde lagas". Stödband uppsattes på västra valvet 1752 (räk .) av byggmästaren Krång Matts Andersson (1719-1776) och Skeri Anders Aronsson (1719-1784); båda från Öst- nor i Mora. Korvalvet uppges nu dock vara något rämnat. År 1761 (inv.) sägs också gördelbågen mellan valven behöva repareras. Den 2 nov. samma år anlände byggmästare Anders Romberg från Leksand för att besiktiga valven, och fann dem vara "försvarliga" . 37 525 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA I samband med korets tillbyggnad revs den gamla östgaveln 1764, men valven stod kvar. Man avsåg att slå tegelvalv även över det nya koret, men det drog ut på tiden. Frågan om tegels framskaffande dis- kuterades 1768 (vis.prot.) , för att byggmästaren vid tillfälle skulle kunna fullborda valvet. I socknen fanns gott om lera men ingen som kunde slå tegel, varför socknemännen råddes att eftersöka en tegel- slagare, eftersom det i Västerdalarna var ont om god lera. Byggmäs- tare Romberg begärde 1770 (vis.prot.) 300 daler för välvningen, men först 1773 (st.prot.), då årsväxten hade förbättrats , ansågs det vara dags att sätta igång med välvningen , "så wida eljest hällsan kunde i winterkiölden förloras , utom det att Guds hus, så innan som utom wäggarna war nog osnyggt så länge det war utan hwalf, och orappat". Nu ansåg man att de gamla murarna inte mäktade uppbära tegelvalv, varför man beslöt att uppsätta ett valv av trä, ett - som det skulle visa sig nära 80 år senare - ödesdigert beslut. År 1774 (st.prot.) beslöts, eftersom årsväxten varit god , att valvet skulle uppsättas föl- jande sommar. Snickaremästaren Michael Möllers30 från Säter anbud antogs, och tillsammans med gesällen Hedenström fullbordade han det nya valvet i september 1775 (st.prot.). Valvet , som var ett tunn- valv- 1832 (inv.) sägs det vara i "sträng båge af träd" - stod länge omålat; först 1795 (räk.) målades det, enligt Strand Gustaf Persson, i himmelsblå färg. 31 Även väggarna blev putsade och vitkalkade 1775 (st. pro t.). Golv Golvet sägs 1631 (inv.) vara "aff hellar och tegelsteen". År 1745 (inv.) uppges vidare golvet i bänkkvarteren vara "med lösa bräder inlagt". I det nytillbyggda koret ägde stenläggning rum först 1779 (räk.). Golvet sägs 1787 (in v.) vara av hällar i gångar och i koret samt av trä i bänk- kvarteren. Det ojämna stengolvet anser man 1845 (vis.prot.) böra omläggas med bräder. Vid den nuvarande kyrkans restaurering 1972 upptäcktes att ett flertal golvplankor var orospåntade och kraftigt sotade på undersidan , och därför troligen återanvända från den gamla kyrkan. De återinlades med den sotiga sidan nedåt. 32 KYRKANS BYGGNADSHISTORIA Den gamla stenkyrkan torde ha uppförts omkring 1440. Uppgiften att den påbörjats 1414, tidigast nämnd 1745 (inv.), torde bero på felläs- ning av det avlatsbrev, nu i Uppsala universitetsbibliotek,33 som då ännu fanns kvar i kyrkan. Brevet är utfärdat av biskop Åke Johans- son34 vid Malungs kyrka den 23 januari 1444, vari biskopen önskade att Lima kyrka förses med värdiga prydnader och ständigt hålls i vörd- nad samt beviljar 40 dagars avlat till dem som besöker och offrar till kyrkan. Detta brev tyder på att byggenskap ägt rum och varit något så när avslutad vid denna tid. Denna kyrka bestod av ett rektangulärt långhus, troligen med ursprunglig sakristia i norr. Den tillhör den i 526 KYRKOR OCH KAPELL Il l Fig. 6. Lima kyrka vid 1600-talets början, plan samt väst- och sydfasa- der, skala l :300. Rekonstruktion av M. Bergman och G. Wiren 1985. 2D~ l Mellansverige vid denna tid mycket vanliga salkyrkotyp, av vilken flera representanter finns bevarade i Dalarna, t.ex. Vika och Torsång. Kyrkatypen utmärks oftast av höga , rikt dekorerade gavelrösten av tegel. I Lima har sådana säkert varit planerade men blev aldrig upp- förda , utan man fick tills vidare nöja sig med provisoriska gavelrösten av trä . Kyrkan uppges 1631 (inv .) vara byggd av socknen själv. Nästa byggnadsetapp torde ha ägt rum omkring 1500. Gezelius omtalar ett "Söndrigt aflats Bref, utgifwit af 4 Biskopar i Telge , hwilkas namn af ålder, tillika med Brefwet för tärde äro; Allenast Biskop Olai35 i Westerås synes klart, thärest äfwen som i Biskop Åkes Indulgents talas om Kyrkans byggande" .36 Av detta brev skall ha framgått att byggenskap avslutats år 1500; troligen var brevet daterat detta år. Detta är på intet vis orimligt, biskop Olof dog året därpå. Sannolikt slogs nu valven , och vapenhuset kan också ha uppförts, fast det även kan vara av ännu senare datum. Interiören försågs vid okänd tidpunkt under 1500-talet - förslagsvis under dess första tredjedel - med kalkmålningar. Enligt traditionen byggdes senast omkring sekelskiftet 1600 gavel- rösten av sandsten, av vilka åtminstone det västra var bekostat av 'Lassman' (se ovan) och försett med hans bomärke. Väggarna sägs 527 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA 1631 (inv.) vara "gode litet remnade". Ofta klagas över sprickbild- ningar, främst i öster och i söder. K yrkan verkar för första gången ha blivit putsad och vitkalkad 1685 (räk.). sakristian utvidgades 1739, sannolikt med behållande av dess ursprungliga östvägg. Man började även överväga möjligheten av en tillbyggnad dels med tanke på sprickbildningarna, dels för att kyrkan började bli för trång. Sockenstämman beslöt 1760 att kyrkan skulle utvidgas mot öster, och byggmästaren Anders Romberg tillkallades för att lägga grunden. Det nya korbygget blev en mycket utdragen procedur. Dubbel stiftskollekt beviljades 1761 för ändamålet, men själva grundläggningen ägde inte rum förrän hösten 1763 (st.prot.). Samtidigt uppfördes två strävpelare som stöd åt långhusets sydmur. Följande år revs den gamla östgaveln, och det nya korets murar och yttertak uppfördes. Följande år (st.prot.) sattes glas i fönstren. Sedan hände ingenting förrän 1770, då syn hölls den 30 augusti i byggmäs- tare Rombergs närvaro. Enligt syneprotokollet var det nybyggda koret fortfarande orappat och byggnadsställningarna stod kvar. För- utom en del gamla sprickor hade flera nya uppkommit, bland annat var västra valvet sprucket, och sprickor fanns även mellan väggarna och valvet i väster och norr. Där föll stenar ned, "så att nu ingen mer kan wåga sig att på läcktaren upgå". Romberg ansåg att dessa sprick- bildningar berodde på att grunden var dålig, "smalare ner än upåt, bestående af Krappelsten liggande i en lös sandbacka". Inne i det nya koret var väggarna orappade och "allenast til millan tak sågbräder löst up lagde". Man ansåg att de gamla valven skulle tas ned nu när bygg- mästaren var på plats, "samt sedan bräder til millan tak up lägga". Ett nytt kostnadsförslag, förutsättande mycket omfattande åtgärder - närmast ett nybygge - upprättades. Men då detta slutade på 46 385 daler, innefattande 6600 dagsverken, ansågs det ekonomiskt ogenom- förbart, varför frågan fick förfalla ännu en gång. Sedan årsväxten kontinuerligt förbättrats kunde ombyggnaden slut- föras 1775. Murarna putsades och kalkades då in- och utvändigt, de gamla valven revs - de västligaste pilastrarna sparades dock som läktarstöd - och ett nytt tunnvalv av trä uppfördes av snickarmäs- taren Michael Möller från Säter. ·Vidare förnyades inredningen till stora delar. Den sålunda efter 12 år fullbordade kortillbyggnaden var uppförd i "half rund" (inv . 1787)- av Plagemanns teckning framgår att härmed menas en tresidig koravslutning i likhet med Malungs kyrkas av Rom- berg 1757 uppförda kor - och hade fyra ursprungliga strävpelare. Riktigt färdig var den dock inte, eftersom tunnvalvet målades först 1795, 33 år efter korets grundläggande. Under 1790-talet diskuterades möjligheten av att bygga ett stentorn och att riva klockstapeln, något som dock aldrig blev genomfört. Utvändiga reparationer ägde rum 1827 (räk. ). Vid visitationen 1832 anses kyrkan inte tillräckligt ljus och rymlig. Vid 1845 års visitation sägs kyrkan vara nästan för liten och ombyggnad eller nybyggnad har 528 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 7. Lima kyrka omkring sekelskif- Byggnadsperioder tet 1800, plan samt väst- och sydfasa- - A der, skala l :300. Rekonstruktion av M. Bergman och G. Wiren 1985. - B - c - D l l 529 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA dryftats, men ännu anses inte skäl föreligga att besluta om ny kyrka. På sikt bör dock insamlingsarbete för att uppföra en ny kyrka med torn företagas . Kyrkan började dock förfalla. Transtrandsborna , som nu fått en stor, ny kyrka, som de kallade "Ruppa" (Ripan), benämnde föraktfullt sin gamla moderkyrka "Krusgås därnere". Branden 1852 Marie bebådelsedag den 25 mars 1852 blåste mycket kraftiga nordliga vindar i Lima . Mitt under pågående högmässa antändes kyrkans tak av glödande sotflagor från sakristians skorsten, och vinden gjorde att elden snabbt fick fäste. Branden upptäcktes av en gudstjänstbesökare. Enligt Strand Gustaf var det Nisslars Jonas Persson (1806--1889) från Västra Ärnäs, som såg rök genom ett fönster och gick ut när han även hörde ett egendomligt knastrande ljud från taket. 18 Han rusade in igen och slog larm, men eftersom han var känd som en spjuver visste församlingsborna inte riktigt vad de skulle tro. Då han grep en ljus- krona och sprang ut igen förstod man dock att det var allvar, och panik höll på att bryta ut, men personer med pondus lyckades häva denna, tillse att alla kom ut oskadda samt organisera släckningsarbe- tet. På grund av att brandredskapen var otillräckliga och alla stegar gamla och murkna kunde man dock inte bekämpa elden tillräckligt effektivt. Bondas Lars Ersson (1836--1930), som deltog i släckningsar- betet, har berättat om branden. Han anger dock att det var Nisslars Per Persson (1809-1896) i Husom som upptäckte branden: "Je vadä-i tsettsön, då o fekk i å bränn öpp på 52. Ån Nessla~~ Per va'n festa, söm gådd ä ädd fäj-i. Ån så ä räjkt öppme g!äsi. Ve ut, å ädd stegon vär i åQing, sö ve ädd slöpp på tätse , sö ädd ve släkkt ä, men dem va öpprönn, sö dem gekk sonnd då ve sköll pi dem. Ä bränn snat hö! å tätse, å sia va ä'nt mittsi te djärve ä. Ä så kuslenäst ut, då tätse ädd brönn tå, a dem dä b!oröj takstojan stakk öpp. Stäppu!n Fig. 8. Lima kyrka och klockstapel från söder omkring 1845. Teckning av O.S. von Ungeomkring 1846. (Stock- holm. Kungl. Biblioteket.) Foto: Kungl. Biblioteket 1983. 530 KYRKOR OCH KAPELL fekk i ö, men dä va äjn ni stie , sö ve släpp öpp-i'n, å sö va'n nitt brä- släjn. Ve slo tu äjt bräe åvåni stäppujän, sö ve sköll kåmms-at me vänn. Ä va sö häjtt dä-öpp-i, sö dem läjft ihop hättstjiva, å ä bära ång te, då dem skvätt dit vättubetta. Ä gekk föll öm ä sköv, inna äln va ni tjettsön , sö dem nådd sakt te få ut äjn häj! däj! . Ä bjes sö dem vatt sätt ut vakkter ännd-ut ve Bigäle."37 Genom god organisation lyckades man emellertid rädda de allra flesta inventarierna; den fasta inredningen blev dock förstörd. Så små- ningom störtade taket in, och det brann i ruinerna i tre dygn, så man måste ha vakter utsatta. Man tycks inte ha haft en tanke på att åter- uppföra den brunna kyrkan, utan började omedelbart planera en nybyggnad . Den 23 augusti hölls syn, och hösten 1852 revs de gamla murarna. KALKMÅLNINGAR Som tidigare nämnts var kyrkans båda valv och rimligtvis också väg- garna försedda med kalkmålningar. Dessa bör ha varit utförda under 1500-talet, troligen dess första tredjedel , då flera målningssviter till- kommit i landskapet, till exempel Stora Skedvi och Mora. Redan före 1631 var dock alla målningar utom korvalvets överkalkade, eftersom valven detta år (in v.) beskrivs som "tu goda, ett målat". Korvalvets målningar blev uppenbarligen aldrig överkalkade. Det östra valvet sägs 1764 (vis.prot.) vara målat, medan det under det västra valvets vitlimning "dock synes något qwar af den gamla målningen" . Om målningarnas innehåll är ingenting känt. GLASMÅLNING Vid visitationen 1787 påpekar präsul, biskop Benzelstierna, att "En Pensterruta på södra sidan med målad och inbränd Marirebild , skulle uttagas , med tjenlig ram förses , och uti Sacristian , såsom et ålderdoms minnesmärke förwaras". A v inventarieförteckningen samma år fram- går att denna satt i den medeltida delens östligaste fönster. Denna glasmålning, som torde ha varit senmedeltida , blev dock troligen ald- rig uttagen utan förstördes säkerligen vid branden. INREDNING OCH INVENTARIER Altaranordning Om altaret ursprungligen varit av sten eller trä är okänt. År 1745 (inv.) var det av trä, och torde åter ha ställts upp provisoriskt i det nya koret, när detta togs i bruk efter 1764. Ett nytt altare tillverkades 1775 (st.prot.), som 1787 (inv .) sägs vara marmorerat och på fram- sidan prytt med bokstäverna IHS. Detta förstördes vid branden. Altaret pryddes 1631 (inv .) av "try beläte", alltså tre medeltida helgonbilder- sannolikt i sina skåp -sammanställda på altaret. Vid 531 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA visitationen 1745 var bilderna bortflyttade, och altarprydnad tycks ha saknats. Först 1776 (st. prat.) tillverkades en ny altaruppsats av mäster Michael Möller. Den 10 februari 1778 skriver Överintendentsämbetet till församlingen angående en till ämbetet ingiven, av hovmålaren Lars Bolander38 utförd ritning till altaruppsats och predikstol. Försam- lingen har låtit verkställa arbetena utan ämbetets tillstånd, och ämbe- tet vill inte godkänna dem , enär man anser att "desseinen var aldeles odugelig [och] hade behöft helt och hållit omgöras". Mot själva altar- målningen har ämbetet dock ingenting att invända, eftersom BoJander är "Känd för skickelig Konstnär".39 År 1779 (st. prot.) omtalas att målaren Jon Wikman40 från Säter åtagit sig att måla och förgylla altaruppsatsen, predikstolen och "disken". Efter arbetenas fullbor- dande tillfrågades han om han möjligen kunde lämna någon rabatt på sitt pris på grund av församlingens fattigdom, "den fattigaste försam- ling i Westerdalarna". Han ansåg sig dock inte kunna göra detta , eftersom han gjort en förbättring "medelst 2"e rökelsekars förfärdi- gande och des förgyllning till Altartaftans prydning". Altaruppsatsen beskrivs 1787 (in v.): "Altare Tafia n , som hänger emellan 2"e marmor- målade Pelare öfwer hwilka finnes en Sol, med försiltrade strålar och orden: Pro mundi vita, har et förgylt kors , omgifwit af en törne Krona åfwantil och wid foten af en orm, som håller et äple i mun; omkring swäfwar 10 ängla bilder uti moln: målad år 1779 af Hof-Målaren Bolander. " Altaruppsatsen förstördes vid branden; Strand Gustaf Perssons förmodan att dess kolonner skulle vara identiska med dem som tillhörde den nuvarande kyrkans första altaruppsats29 är troligen oriktig. År 1700 (räk.) gjorde Lars Olsson i Husom "en ny disk till altaret". En ny altardisk tillverkades 1775 (st. prot.) , som 1787 (in v.) uppges vara marmorerad . Den förstördes vid branden. Korskrank Biskop Johannes Rudbeckius 41 påbjöd att korskrank skulle finnas i kyrkorna,42 och 1631 (inv.) sägs kyrkans "Choor" vara "ny mz målat Snickare wärk giord Anno 1625". Bernålningen är 1745 (vis. prot .) "mäst afnött", och 1764 (in v.) är korskranket borttaget. Medeltida träskulptur I ett avlatsbrev, utfärdat vid Lima kyrka den 22 januari 1510,43 kungör biskop Otto Svinhufvud44 att han invigt bilder av S:t Olof och S:t Göran , och utlovar 40 dagars avlat för dem som ber eller tänder ljus framför dessa. Ett annat avlatsbrev, utfärdat av biskop Peder Måns- son45 vid Lima kyrka den 20 juni 1525,46 utlovar samma förmåner för samma vördnadsbetygelser framför de av biskopen denna dag invigda bilderna av S:t Mikael och S:t Erik. Att bilden av S:t Mikael , kyrkans skyddspatron, haft en äldre föregångare är troligt. Mikaelsbilden, enligt Dofsen av asp och i kroppsstorlek,5 torde ha stått på högaltaret , övriga på sidoaltaren. Vid okänd tidpunkt, sannolikt efter reformatio- 532 Fig. 9. Lamm av skulpterat och för- silvrat trä, ursprungligen placerat som krön på predikstolens ljudtak. Utfört av Michael Mö/ler 1776; målat av Jon Wikman 1779. Foto: Petterssons Foto, Gunnar Mattsson, 1983. KYRKOR OCH KAP E LL nen, tillkom det 1631 nämnda arrangemanget med tre helgonbilder på altaret, troligen S:t Mikael flankerad av helgonkonungarna Olof och Erik. Dessa var borta före 1745, då "3 gamla Beläter" säges vara för- varade i bårboden . Enligt Adelswärd och bröderna G ah n stod vid uppgången i klockstapeln "St: Michael i full krigs rustning. Detta hel- gon har varit kyrkans patron". 47 Tre bilder omtalas 1830 (inv.) . Vid tiden för kyrkans brand fanns åtminstone S:t Mikael kvar i klocksta- peln- han kallades "Stapelgubben"48 - men av helgonbildens hårda aspträ tillverkade snickarna hyvlar i samband med kyrkbygget. 5 Övriga bilders öden är okända. Predikstol En predikstol omtalas första gången 1631 (inv.) som "ny och målat" 1625 , alltså samtidigt med korskranket. Enligt Hiilphers var den prydd med Gustaf II Adolfs namn och årtalet 1625 .23 Den saknade ljudtak och var placerad på södra sidan, tydligen i nära anslutning till korskranket. Den sägs 1631 (in v.) ha två målade "bokstolar" . Två nya sådana omtalas 1685 (inv.) . Vid visitationen 1715 klagas över att pre- dikstolen är "nog obeqwämligen oppsatt , nästan mitt öfwer Chor skrancket, och således förhindrar Prospeeten fram i Kyrckian och liuset nog förtager nedanföre i bänckarna neder i sielfwa Kyrckian" , varför man begärde att få flytta den intill södra väggen , vilket skulle ge kyrkan ett "bättre och tienligare anseende", och predikanten skulle höras bättre. Begäran bifölls och flyttningen skedde samma år. ·samti- digt försågs predikstolen med ett ljudtak; enligt räkenskaperna utbe- talas "Til Crantsens förfärdigande öfwer den flyttade predikstolen". År 1745 (inv.) nämns på predikstolen tre målade "Bookstohlar". Ljudtaket var ännu 1764 (inv.) omålat. År 1775 ( räk.) flyttades predikstolen till norra sidan, men redan följande år ansåg man att en ny predikstol borde anskaffas. Mäster Michael Möllers anbud antogs, och på hösten var den färdig efter Lars Bolanders ritning (se ovan under Altaranordning) . Den målades 1779 (räk.) av Jon Wikman , och beskrivs 1787 (inv.): "Prädikstoln ny med huf af Snickare arbete målad, med förgylda lister , häftad wid norra wäggen, till hwilken upgången är ur sacristian genom muren; förfär- digad 1775 [ = 1776] af Snickaren Möller i Srether: åfwan på Hufwen ses et Lamm försilfradt liggande på en Bok med sju insegel på schnit- ten förgylt , och håller en segerfana. Prädikstoln har 2"e målade bok- stolar , och sinnebilden frammantill är en förgyld Kalk med Kärfwe samt Inscription: Ser til huru I hören. Åfwanföre på wäggen wisa sig 3ne änglabilder, hwilka hålla et täckelse bakom Prädikstoln. Inuti [Jahvenamnet] förgyldt , samt en dufwa." Trappan ned till sakristian var av bräder "med dör och regel". Enligt 1832 års inventarium var predikstolen blåmålad med förgyllt listverk, "bokstolarna" var målade och en förgylld ängel fanns under den ena. Vid branden försökte man tydligen rädda predikstolen , eftersom det krönande lammet (fig. 9) är bevarat. Det har benen vikta under sig; öron , svans och korsfana är 533 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA avbrutna och borta. Baksidan är delvis platt, på undersidan finns en ränna och två avbrutna pluggar. Lammet är målat med silverfärg och ullen markerad med håljärn. Höjd 19 cm, längd 32 cm. Placerat ovan- för sydportalen. Timglas År 1745 (inv.) finns två "odugeliga" timglas. Det ena av dessa sägs 1752 (inv.) vara lagat sedan 1747. Endast ett timglas finns kvar 1770 (inv.). Ett nytt timglas anskaffades 1779 (räk.). Detta finns ännu kvar och beskrivs nedan i samband med nuvarande kyrkan. Det äldre tim- glaset fanns kvar ännu 1832 (inv.). Bänkinredning År 1631 (inv.) omtalas en "Biskopsstol" som "ny giord och fernissad", samt bänkar, "renoverade. [l ]622", 19 manfolks- och 20 kvinnfolks- bänkar. År 1707 (räk.) betalas Per Ersson i Bu och Lars Olsson i Hammarsbyn för 13 dagars arbete i kyrkan, "tå hänekarna lagades aldeles å Ny o som förfallne wo re". År 1722 (räk.) tillverkades "Nya Bänkar fram i Choret för qwinfolk 2"0 stycken 7 rum". Bänkarna sägs 1745 (in v.) vara "gambla och utan d örar, förutan 3"0 ". Förutom de tidigare omtalade nämns nu tre små manfolksbänkar under prediksto- len. Nya bänkar tillverkades 1758 (st.prot.) av byggmästaren Olof Olsson26 från Romme i Leksand, som föregående år byggt ny bänkin- redning i Malungs kyrka. Bänkinredningen, som målades 1760 (st.prot.), var sluten och bestod av 18 manfolks- och 20 kvinnfolks- bänkar (inv. 1764). Bänkinredningen kompletterades 1775 av mäster Michael Möller och målades 1779 av Jon Wikman. Enligt 1787 års inventarium fanns 29 manfolks- och 30 kvinnfolksbänkar, alla målade och numrerade. Färgen var ljusblå med svarta siffror. 31 Bänkinred- ningen förstördes vid branden. Läktare År 1631 (inv.) omnämns två läktare, en för varje kön, vilka 1674 (inv.) sägs vara målade. År 1708 (räk.) reparerades och höjdes läktar- na, såväl för att de ville "omkulfalla som att dhe wore alt för låga". År 1745 (inv.) omtalas att manfolksläktaren finns längst i väster, målad "framman till", och kvinnfolksläktaren i norr, "half delen målad". Olof Gelriksson (1688-1762) från Skålmo har 1747 (räk.) gjort en balk "wid nedergången af qwinfolksläktaren". Två nya läk- tare byggdes 1759 (st.prot.) av Olof Olsson i Romme och Per Persson från Leksand. Redan 1775 (st.prot.) anses dock att kvinnfolksläktaren är "otjenlig och hinderlig för den prydnad, som eljest kunde wara, sedan et wackert trähwalf wore upsatt", och bör rivas, vilket skedde under Michael Möllers ledning. Läktaren i väster uppges 1787 (in v.) vara omålad och endast avsedd för män. Vidare sägs att stenpelarna som läktaren vilar på - rester av de gamla valvpilastrarna - bör, när läktaren skall förlängas, ersättas med stöd av stockar. År 1794 534 Fig. JO. Fot och skaft till dopfunt av gotländsk kalksten . Gotländskt arbete från 1200-talets slut. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. KYRKOR O C H KAPELL (st. p rot.) omtalas att läktarutvidgningen skall ske följande år. Enligt Strand Gustaf Persson vilade läktaren på fyra 18 tums furubjälkar, 16 alnar långa och med inmurade ändar. Läktaren var ännu omålad vid tiden för branden, då den helt förstördes . 31 Dopredskap Fot och skaft till dopfunt av grå gotländsk kalksten (fig. 10) . Hålkälad fot med uppåt avsmalnande cylindriskt skaft, avslutat upptill med en vulst. Avrinningshål saknas. Vittrad, skaftet skadat nedtill. Höjd cirka 48 cm, fotens diameter 54 cm. Gotländskt arbete från 1200-talets slut. År 1745 (inv.) sägs dopfunten vara gammal, "med rödt fris fram- man till, förlorad i bottn". Den uppges 1764 (vis.prot.) vara till största delen alldeles förlorad , men pastor hade lovat att skänka en ny av trä. Denna finns kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Kalkstensfunten är 1770 (inv .) "obrukelig" och står 1787 (inv.) i bår- huset. De bevarade fragmenten återfanns 1914 vid grävningar för prästgårdens tillbyggnad. I ett odaterat inventarium från omkring 1595 omnämns en koppar- kittel i funten. Den sägs 1674 (inv.) vara liten, och fanns ännu kvar 1764 (inv.) . En tennskål i funten omtalas 1695 (inv.) , "förährat af Kyrckiowärdarne". En dopskål och ett dopfat , båda av tenn, anskaf- fades 1743 respektive 1791. Båda är bevarade och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Nummertavlor I 1745 års inventarium omtalas "En tafla med nödiga Ziffror, af trä hwitlimade". År 1753 (räk.) och 1761 (räk.) inköps siffror. Siffrorna är gulmålade 1770 (inv.). Två nya nummertavlor tillkom 1779, som 1787 (in v.) sägs ha förgyllda ramar och "wridas på jern tenar". Den ena var skänkt av prosten Johan 1Ehselius49 , den andra av målaren Jon Wikman i Säter. Siffrorna var av bleck och inköpta 1779. År 1830 (räk .) inköptes 90 "Numror". Nattvardskärl Vid klackuppbörden 1533 tog Gustav Vasas fogde Jöns Persson ett nytt sakramentskar utan fot , värderat till200mark penningar, och en kalk med paten, men var frikostig nog att "unna" Lima kyrka att få behålla en kalk och ett "litez sacrament kar [...] for ty thet war mykidt af coppar". 50 Omkring 1595 (inv.) omtalas "en Kalck aff huitt sölffuer medh sitt pathen" , och i marginalen finns en kalk med kop- parfot antecknad. Dessa beskrivs 1621 (inv.) : "Then större ähr alt för- gylt, Men fothen är af Koppar förgylt, pathennet ock alt förgylt. Then mindre är Huidt med edt Hwijdt pathen. " Vidare fanns "Thenflaskor twå een om een Kanna, then andra om Half annan Kanna" , samt "Socknebodz flaska af thenn" och "En lijten tenn Kanna". En träask inköptes 1631 (räk .) "till at förwara Kiörkians Obladh". År 1674 (inv.) har en "Silfkanna om 72 lodh" tillkommit, och 1690 (räk.) 535 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HJSTORIA inköps "En nyy Sochnbudz flaska". En oblatask av tenn omnämns 1732 (in v.) och året därpå anskaffas en "Tennskåhl at tappa winet uthi". Äldre tennföremållämnas som mellanskillnad. Den gamla vin- kannan in byttes 1737 mot en ny, som ännu brukas och beskrivs i sam- band med den nuvarande kyrkan. "Ett Tennstop till Communion" inköptes 1743 (räk .) . I 1745 års inventarium omtalas ett sockenbuds- tygsfodral "af s w art läder, med rem uti", med årtalet 1673, vilket 1764 (inv.) sägs vara lämnat till kapellet. Oblatasken av tenn uppges vara "förlorad". Den gamla kalken och patenen inbyttes 1746 mot de ännu brukade, vilka beskrivs i samband med den nuvarande kyrkan , liksom det 1756 omgjorda sockenbudstyget, en 1759 tillkommen oblatask, samt en 1764 anskaffad oblatask till sockenbudstyget. En vinkanna av tenn anskaffades 1838 (räk.), och fanns ännu kvar 1919 (inv.). Den uppgavs då vara cylindrisk, uppåt avsmalnande och försedd med kron- prins Oscars bild på locket, samt 28 cm hög. Den har senare förkom- mit. Ett gammalt tennstop såldes 1856 (räk. ). Brudkronor I 1621 års inventarium nämns "Strönningar51 l styck" . Under rubriken brudsilver omtalas 1631 (inv.) : krona "20 bleckströnning" samt två "Håårspäner". Allt detta är dock borta 1674 (inv.). En ännu bevarad brudkrona av förgylld mässing inköptes 1810 (räk.) och beskrivs i samband med den nuvarande kyrkan. Ljusredskap Ljuskrona av förtent järn (fig. 11), med tre ovanför varandra sittande ringar , upptill kantade av franska liljor , sammanhållna av tre band med påsatta veckade rundlar. Bottenplatta med sex ljushållare och en pigg. Höjd 102 cm , diameter 35 cm. 1400-talet. Skänkt av Eric Dofsen 1881 till Nordiska museet Y År 1621 (in v.) fanns en "Messingz staka med een pijpa" samt "Liusse Kronor af Jern twå" och "Jernstaka een". En talvarmad mässingsljuskrona tillkom 1673. Denna finns ännu kvar, liksom en året därpå nämnd sexarmad ljuskrona och en tidigast 1685 nämnd ljusarm av mässing på predikstolen . År 1695 (inv.) omtalas ett par "Nya Stakar gifne af Johan Nessman25 utij Fahlun", vilka fanns kvar ännu 1857 (vis.prot.). De var enligt 1745 års inventarium av "drifit arbete". År 1732 (inv.) omnämns två gamla olika mässingsljusstakar, den ena sannolikt identisk med den 1621 nämnda. Båda fanns kvar 1857 (vis.prot.) . Vidare upptas en nytill- kommen "Plåt för altaret" , vilken enligt inventarium 1745 var ''med drifwit arbete". Även denna fanns kvar 1857 (inv.), men var såld 1859 (vis.prot.) . Två "förteente" järnstakar omtalas 1745 (inv.) , "En om 6 pipor wid korsgången, dito en om 4 pipor på Qwinfolks lächtaren" . En 1760 beställd ljuskrona av gulmetall är bevarad och beskrivs i sam- band med den nuvarande kyrkan . År 1787 (inv.) nämns en förtent järnljuskrona om sex pipor på läktaren , vilken fanns kvar ännu 1857 (inv .). "En Jus Lampet af mässing" anskaffades 1837 (räk .). Enligt Fig. 11. Ljuskrona av järn från 1400- talet. Foto: Nordiska museet. 536 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 12. Bordduk från 1700-talets förra hälft, numera f örsvunnen. Foto: ATA, Gerda Boethius, 1919. 1845 års inventarium hängde de större ljuskronorna över mittgången och den mindre över läktaren·. En ljusstake av 1700-talstyp, 17 cm hög, fanns kvar ännu 1919 (inv.). Textilier Omkring 1595 (inv .) ägde kyrkan följande textilier: "Korkåpor- 2 gamble Messe hakler 3 gamble en rött arnesk53 medh messe serck och till behöringh, en af blå säijan54 medh all behöringh , thenn 3 aff Silkes Säternij55 rött golt blomeratt , Röcklin l styck gamalt altarkläder 2 styker ett aff Silke , altar lister 3 stycker, Handkläder 2 stycker, åklä- der 3 gamul Hyende 2 stycker". Den ena korkåpan uppges 1621 (inv.) vara "alt förnödt"; den blå mässhaken är nu i Transtrands kapell och den rödgulblommerade har försetts med "nyia sölfuer snören Kring om crucifixet". Vidare nämns bland annat en "Brudepell af gröndt Dirdomdrij 56 wijdh". De båda korkåporna sägs 1631 (inv.) vara av "rysswärck" . Vidare har bland annat en ny "list" tillkommit. En ny mässhake inköps 1641 (inv.), som i senare tillskrift till 1621 års inven- 537 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA tarium sägs vara "af gyllene Duuck medh blå botn och Nydt Crucifix Kostar 35 daler". En "ny Shlissings duuk med språngade lister omkring" anskaffades 1668 (räk.) . En ny korkåpa "af rödt tygh" omtalas 1674 (inv.). Sannolikt har broderierna från en av de gamla korkåporna nu förts över på nytt tyg. En ny mässhake av "Swart Cre- pon" tillkom 1697 (inv.) . År 1705 (räk.) inköps "5 alnar kläde rödt til altaret". En ännu bevarad mässhake anskaffades 1728 och beskrivs i anslutning till den nuvarande kyrkan. Korkåpan sägs 1745 (in v.) vara av "gammalt gult blamerat sidenstyg, med messingshaka och öska, samt blod t läreffts foder". Det 1705 anskaffade antependiet sägs ha "oächta Sölfwer galoner längs och twers öfwer, jämte kors och bok- stäfwer I.N.R.I.".Vidare omtalas tre borddukar av "brokot ylletyg". Sannolikt är en av dessa identisk med den duk av rött och vitt ylle med blommönster och vit frans samt ett hörn med iskarvat randigt tyg, som ännu 1919 (inv.) fanns kvar men som senare förkommit (fig. 12). Längd 216 cm, bredd 115 cm. År 1746 (räk.) inköps en "Spögub- rock". Ett 1750 skänkt kalkkläde beskrivs i samband med den nuvar- ande kyrkan. Vid visitationen 1764 uppmärksammar präsul "et gam- malt antipendium, på hwilket ännu skriften af oäkta galoner kan någorlunda läsas: Ave Maria gratia plena, och bör som en antiquitet up lagas, och i det möjeligaste conserveras". Detta antependium var uppenbarligen medeltida. Det omnämns även 1787 (vis.prot.). År 1770 (vis.prot.) har en gammal mässhake, uppenbarligen den 'rödgul- blommerade', sålts. Skräddaren Mats Matsson får 1772 (räk.) betalt för "Kyrkowaktarens Råck". En 1792 inköpt mässhake och ett 1795 anskaffat kalkkläde finns kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Vid visitationen 1857 hade 1641 års mässhake sålts , och tyget från 1697 års svarta mässhake hade använts till klädesplagg åt en fattig gosse. Korkåpan fanns ännu kvar, men skulle säljas. Kollektredskap K yrkan ägde två kollekthåvar, den ena nämnd tidigast 1685, den andra anskaffad 1757. Båda finns kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Avlatsbrev Sex avlatsbrev från Lima är i dag kända; det äldsta från 23/1 1321 - endast känt i utdrag, om vars äkthet tvivel råder - samt från 12/7 1356, 23/1 1444, okänt datum år 1500 - vid 1700-talets mitt nästan helt oläsligt, men delvis tolkat av Gezelius och senare förkommet - 22/1 1510 samt 20/6 1525. År 1631 (inv.) fanns 8 avlatsbrev i kyrkan, av vilka vid visitationen 1764 endast återstod två. Dessa nämns även av Hiilphers. 23 Adelswärd och bröderna Gahn noterar 1765: "Af de tvenne aflatsbref som herr Hylphers nämner, är det ena aldeles för- multnat, och det andra af ålder aldeles oläsligt, som oss berättades. "57 Vid visitationen 1764 framhåller biskop Benzelstierna att gamla hand- lingar noga bör förvaras, i synnerhet "det ena exemplar af literis 538 Fig. 13. Platta av ursprungligen för- gylld och emaljerad koppar, här- rörande från ett altar- eller proces- sionskrucifix. Utförd i Limoges, Frankrike, omkring 1220. (Efter Andersson 1980, s. 69.) KYRKOR OCH KAPELL indulgentiarum, som ännu är i behåld, warandes at beklaga, at det andra befinnes nu wara aldeles förmultnat" . Detta tycks inte ha beak- tats, varför biskopen vid visitationen 1787 tog ett av breven med sig till Västerås (inv. 1830). Detta var uppenbarligen 1444 års brev, som finns i Uppsala universitetsbibliotek (tidigare i Benzelstierna-von Engeströmska samlingen , vilken sedermera uppsplittrats, varför bre- vet nu tillhör serien pergamentsbrev). Det "förmultnade" brevet är tydligen identiskt med det av år 1500. Böcker Ett flertal äldre böcker finns ännu i behåll och beskrivs nedan i sam- band med nuvarande kyrkan. Omkring 1595 (inv.) ägde kyrkan ett officiale58 , ett missale, ett antifonale59 , en bibel på svenska, Nya Testamentet på svenska, en postilla, en psalmbok och en handbok. Officialet är 1621 (inv.) "mäst behållidt" och antifonalet "mäst bort- skiöfladt". Vidare nämns "En pergamentzbook in 410", en "Songbook på papper skriffuen" (troligen den som ännu finns bevarad i Tran- strands kyrkoarkiv i Uppsala landsarkiv, se nedan under Transtrand), två psalmböcker, två handböcker, "Cathechesis Flackeri på Swän- ska", en "Confessio Augustana på Swänska" samt ett breviarium60 . Officialet sägs 1631 (inv.) vara "på Pergament 211 blad sedhan sålt för 9 dahler" . Biskop Johannes Rudbeckius uppger samma år att han av kyrkan köpt "105 ark perman".61 Ett blad ur en medeltida perga- mentshandskrift har dock bevarats (se nedan under Transtrand). År 1747 (vis.prot.) omtalas att ett "gammal Missale in folio i gammalt hornband defect uthan Spennen är effter Venerandi Consistorii befall- ning af d. 2 martii 1746 til Bibliothecam Gymnasicum i Westeråhs afhemtat" . Detta är tydligen ett exemplar av Missale Upsalense, Basel 1513. Limaexemplaret torde ha varit en av de tre dubbletter som gym- nasiebiblioteket lät sälja 1794 på auktion. 62 Tavlor År 1694 (räk.) utbetalas för "Jubeltafflan". År 1703 (räk.) har man låtit göra en ram till "Kong!. BegrafningzSkrifften". År 1736 (räk .) betalas för "Registratoren Hr Hedengrans63 Jubeltafflars inlösande effter venerandi Consistorii befallning" . Dessa beskrivs 1745 (inv.): "En på Swenska, den andra på Tyska, af åhr 1732, med swarta ramar omkring." Vidare omtalas "Christi crucifix med swart ram". Till tull- nären Per Limsten (1753-1834) utbetalas 1787 (räk.) för en ram till Kungl. Maj :ts tal. År 1798 (räk.) betalas för "l Förgyld tafla med Målaren Hedendahls64 och Glasmästaren CaJstens qvittence" samt "Samma taflas upsättjande af Limsten". "Konung Gustaf IV Adolfs Tal i Norrköping" inköps 1804 (räk.). Övriga inventarier Platta av koppar (fig. 13), cirkelrund , ursprungligen emaljerad, fram- ställande Kristus som världsdomare, med korsgloria och ena armen 539 LIMA OC H TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 14. Rökelsekar av brons, 1400- ta/et. Foto: Petterssons Foto, Gunnar Mattsson, 1983. uppsträckt, samt omgivande ornament . Emaljen bortfallen . Fyra nit- hå!. Diameter 7 cm, tjocklek 0,2 cm . Limogesarbete , omkring 1220.65 Har suttit på korsmittens baksida på ett med emaljerade och förgyllda kopparplattor klätt altar- eller processionskrucifix av den typ , som i stort antal importerades till Skandinavien från Limages i Frankrike under 1100-talets slut och 1200-talet. Nu i Dalarnas museum. 66 Rökelsekar av brons (fig . 14), åttkantigt; godronnerad nederdel, överdel i två avsatser, den nedre genombruten med omväxlande rund- bågsfält och runda hål på sidorna och omväxlande hjärtan och trepass- hål på ovansidan; den övre avsatsens sidor är genombrutna med rund- bågsfält och runda hål och det översta trattformiga partiet med dropp- formade hål. Krönande knopp saknas. I hörnen sitter små fialer i två rader; två av de nedre är avbrutna och en saknas , liksom en i övre raden. Fyra hål för kedjor. Hål i bottnen. Höjd 18 cm. 1400-talet. Från 1800-talets senare del och ett stycke in på 1900-talet var rökelse- karet apterat till ljuskrona . Kista av järnbeslaget trä , platt lock , två lås samt hållare för hänglås , myntinkast. Skadad. Höjd 60 cm, längd 112 cm, bredd 63 cm. Möj- ligen identisk med den kista med tre lås, som uppges vara ny 1674 (inv.). Kistan uppges 1857 (inv.) vara skadad efter en kyrkstöld. År 540 KYRKOR OCH KAPELL 1621 (inv.) omnämns bland annat "Jernbeslagen Kijsta een". Två "elaka" kijstor finns 1631 (in v.); framför altaret ligger "een gammal reenshud" som fotkläde. År 1674 (inv.) är fotklädet en gammal "biörnhuud". Kyrkstöt av trä, skaftet nedtill mångkantigt, upptill kvadratiskt med profilerade hörn. Svarvad knopp upptill, järnskodd nedtill. Inskrift "OLS 1752" . Längd 258 cm. Lars Olsson i Husom har 1700 (räk.) bland annat gjort "2 kist- bänekar i Sakerstijan then ena at hafwa Smide uti dhen 2 att förwara Ko ngt. och andre breff som pläga här stanna". Dessa förstördes i branden 1852. År 1707 (räk.) "kiöptes med Hr Probstens tilstånd ett skååp aff Sahlig Sernandri67 änkia at förwara kyrkioböcker och andre saker uti". Ett bord till sakristian inköps 1738 (räk.) och 1743 (räk.) "en Stohl i Sackerstian". År 1745 (inv.) nämns bland annat "En större stohl wid bordet. med Ländor", en "wänd stohl till Brude folk", en straffstock och en "plichtpall". Vidare finns bland annat "2"e Kullstoh- tar öfwerdragne och sydde". År 1748 (räk.) har "Soldaten Näbb giort 3 st bänckar i Sakerstian". Bland annat en klädd länstol omtalas 1845 (inv.), skänkt av länsman Olof Ersson Ärling (1788-1848) i Ärnäs. Enligt Strand Gustaf Persson fanns i bänkinredningen på manssidan hatthängare av självvuxna grenar fästade närmast väggen. 29 Vid 1857 års visitation uppges, att alla järnsaker "äro såsom obrukbara, alla vid Kyrkobygnaden till Kyrkans nytta använda". Ännu 1901 (inv.) fanns kvar "En fanstång, tagen i 30-åriga kriget af löjtnant Jakob Esbjörns- son" och "En KyrkopliktsPall, gammal", som höggs sönder kort där- på. På stången satt då ännu flikar av fanan kvar. Pliktpallen hade två steg; i det övre fanns ett urtag för den som knäföll på nedre steget. 68 Klockor Vid klackuppbörden 1533 tog "Lisle Niels" en klocka om fem skep- pund.50 När Gustav Vasa den 29 januari 1554 medgiver att Malung och Lima detta år skall få behålla av tionden så mycket som de be- höver till klackgjutning framgår inte vilken av kyrkorna det gäller. 69 Omkring 1595 (inv.) finns "Klockor- 3 altz enn under Hualuett och en i klockar stapulen och en i bockstolen". En storklocka göts 1614 och bar även detta årtal.7°Fem klockor fanns 1621 (inv.); förutom de nämnda en i prästgården. Klockan i "bockstolen" har försvunnit 1674 (inv.). Lillklockan spräcktes i maj 1697 vid den stora kungsringning- en.71 År 1706 (räk.) lagade Heigölö Lars Nilsson (1639-1721) i Risätra "store klockkleppen, som gick twert aff". Lillklockan göts om Grangärde 1718 och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. En liten spricka noterades i storklockan 1730 (vis.prot.). Denna förvärra- des efter hand, och 1764 göts klockan om i Sala. Den beskrivs i sam- band med den nuvarande kyrkan. Vid visitationen 1764 uppges klockan i valvet vara nedtagen, den skänktes senare till Transtrands klackgjutning 1766. Vidare sägs en klocka "utan skaft och Kläpp, obrukelig", finnas i prästgården. 38 541 i LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA NUVARANDE KYRKAN I LIMA Kyrkobyggnaden Limas nuvarande kyrka, invigd 1856, består av ett rektangulärt lång- hus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia mitt på norra fasaden och torn i väster. Kyrkan är uppförd av sandsten samt putsad och vit- kalkad utom sockeln, som är gråmålad. Två ingångar finns. Sydporta- len mitt på sydfasaden har yttre omfattning i form av en rudimentär korsarm med gavelfronton, krönt av ett gjutjärnskors . Portalen är rundbågig med profilerad omfattning och slätt tympanonfälL Rak- slutna dubbla spegeldörrar av brunmålat trä. Tornets västportal har gavelkrönt yttre omfattning med ett nedsänkt Kristus-monogram i gavelröstet; gaveln har rakt bjälklag, uppburet av pilastrar med profi- lerade kapitäl. Överst på gavelröstet sitter ett klöverbladskors av kop- par. Portalen är rundbågig med profilerad omfattning. Likadana dub- beldörrar som i sydportalen; tympanonfältet är dock här av brunmålat trä med två speglar. Trappsteg av sandsten framför båda portalerna. Långhuset har sex rundbågiga fönster på varje långsida; det nord- östligaste är dock sedan 1920 igenmurat. Koret har två fönster, i syd- öst och nordöst. Fönstren har gråmålat spröjsverk av trä, upptill for- mat som varandra skärande spetsbågar . solbänkar av svartmålad plåt. Murpartierna under fönstren är indragna i förhållande till murlivet i övrigt. Långhusets hörn är förkroppade och krönta av småtorn med stående smala nischer i sidorna och låga pyramidhuvar med spiror. I höjd med långhusfönstrens anfanger och följande dess rundbågar går ett profilerat band, så att murpartierna mellan fönstren framstår som breda, släta pilastrar. Överst löper en profilerad taklist med slät fris nedtill. Västgaveln har på båda sidor om tornet stora rektangulära nischer. Där ovanför och över det horisontella väggbandet sitter ett rundfönster med profilerad omfattning. Långhusets taklist går horisontellt därovanför; utmed gavelröstets kanter är en fris med smala stående nischer. Koret har helt släta väggar. Ä ven sakristian har släta fasader och ett trubbigt gavelröste med profilerad omfattning i norr. Åt norr vetter också sakristians enda fönster, liknande kyrkans övriga, men mindre. I öster finns en raksluten ingång med profilerat överstycke, upptagen 1973. Hela kyrkan täcks av koppartak. Tornet har släta förkroppade hörn, nedtill bredare och med plåt- klädd avsats. De södra och norra sidornas nedre delar har vardera tre ljusöppningar: nederst - till vapenhuset - ett smalt rundbågigt föns- ter, där ovanför ett rundfönster och överst en smal raksluten glugg. Klackvåningen har rundbågiga ljudöppningar med svartmålade trä- luckor, placerade i rundbågsfälL Dessa omges av pilastrar med profi- lerade kapitäl, uppbärande en smalare profilerad arkivolt. Ovanför denna går ett profilerat horisontellt band . Där ovanför, i grunda rek- tangulära nischer, flankerade av smala rundbågsnischer, sitter runda urtavlor med profilerad omfattning. Urtavlorna är svarta med för- gyllda romerska siffror och visare. Tornet har en kraftigt profilerad taklist med slät fris nedtill. 542 KYRKOR OCH KAPELL DM10 O s 101'1 1- ­ D­"--- ~ lr-­ro l ~ l= D Dl IDDD ~ _;, '--' =""' r'\1 CJI ~ - ~ ~ l ~~~l r- ~ •b '---"-- D r-ODD DO lo= ~ o o O ODIDODVIODIODOWI ~~ C::'L f--- Fig. 15. Lima kyrka, plan och sektio- ner, skala l :300. Uppmätning av B. GreJberg 1971, renritad av A. Hilde- brand 1986. 543 LIMA OC H TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA Tornhuven , som är helt kopparklädd , består nedtill av en låg huv med en lanternin med avfasade hörn. Sidornas mittpartier har rund- bågiga öppningar och låga gavelfrontoner med små spiror överst. Lan- terninen kröns av en spira med kula och kors . Vapenhuset i tornets bottenvåning har terrakottafärgade väggar och vita fönsternischer. Brädtak, målat i gråvitt med omgivande, målad list i grått och mörkgrå marmorering. Golvet har sandstensplattor. Blåmålade dubbla spegeldörrar leder mot kyrkorummet och mot ytterportalen i väster, vars insida är målad i gulockra . Tornets fyra övervåningar nås från läktaren genom en ingång i väster med blå- målade dubbla spegeldörrar. Fig. 16. Lima kyrka, exteriör f rån syd- väst. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. 544 KYRKOR O C H KAP E LL Fig. 17. Lima kyrka, exteriör från nordöst. Foto: Peuerssons Foto, Evert Mausson , 1984. 38* Interiör Långhus och kor (fig. 18-19) täcks av ett tresidigt brädtak, indelat i spegelfälL Ovanför koret och mitt i långhuset sitter två stora rundlar med profilerade kanter och rund vulst i mitten, från vilka ljuskro- norna ursprungligen hängt. Taket är mörkbrunådrat och försett med dekorationsmålningar, främst i form av växtornament - akantus, druvklasar med mera - och även övriga ornament, som äggstav och dylikt , i gröna , blå , beige , bruna, röda och gulvita nyanser. Ovanför altaret framställs , inom pärlstavsomramad oval kartusch , pelikanen som matar sina ungar ur sitt eget bröst . Målningarna är utförda 1920 av Yngve Lundström72 efter skisser av arkitekten Fredrik Falken- 545 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA berg73 . De konserverades av konservator Evald Håkansson, Sollerön, 1973. Ursprungligen var taket målat i ljus ekådring. Kyrkorummets väggar är vitputsade och fönstersnickerier samt sol- bänkar gråmålade. På långhusets långsidor är partierna kring fönstren och på ömse sidor om ingångarna utformade som grunda, rakslutna fördjupningar ned till golvnivå. På östväggen och korets nord- och sydväggar finns två spegelfält med profilerade ramar, ett större nedtill och ett mindre upptill , medan korets övriga tre väggar är släta och försedda med profilerad taklist. Ett par blåmålade spegeldörrar leder mot sydportalens vindfång. Där ovanför är en i grått och rött målad lageromkransad kartusch, flankerad av blommor, med inskrift i rött: ''SALIGT/ ÄR DET FOLK/ HVARS GUD HERREN ÄR" . Målningen är utförd av Yngve Lundström 1920. Till sakristian mitt emot leder ett par blå- målade spegeldörrar med brännförgyllt mässingshandtag. sakristie- ingångens omfattning är hålkälad, med kraftigt profilerat krön. Där ovanför är en grund raksluten nisch, i vilken sitter en gjuten inskrifts- tavla av brons (fig. 20), med profilerad omfattning av puts med kraf- tigt över- och nederstycke, det förra konsoluppburet, det senare med nedhängande snibb. Inskrift: "TILL SANKT MIKAELS ÄRA INVIGDES NÅGOT ÅR/ MELLAN 1259-1267 AF BISKOP CAROLUS JOHANNIS ETI/ TRÄKA- Fig. 18. Lima kyrka, interiör mot väs- ter. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1985. 546 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 19. Lima kyrka, interiör mot öster. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1985. Fig. 20. Inskriftstavla av brons med omfattning ovanför sakristieingång- en. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. PELL I LIMA OCH ÅR 1321 DEN 23 JANUARI AF/ BISKOP ISRAEL ERLAND! I DET- SAMMA ETT STÖRRE/ ALTARE. ÅR 1440 FANNS HÄR I LIMA EN NY KYRKA/ AF STEN (30 ALN) 17 ,8 METER LÅNG (13 1/ 2 ALN) 8/ METER BRED, MURARNE VORO (8 ALN) 4,8 METER HÖGA, MED HÖG TAKRESNING OCH 2 FÖNSTER PÅ! SÖDRA SIDAN SAMT l PÅ HVARDERA GAFVELN. ÅR/ 1739 TILLBYGDES DENSAMMA MED SAKRISTIA OCH/ ÅR 1769 MED (20 ALN) 11 ,9 METER PÅ LÄNGDEN ÅT/ ÖSTER, HYARJEMTE STENHVALFVET UTBYTTES MOT/ TRÄHVALF. MARIE BEBÅDELSEDAG ÅR 1852 NEDBRANN/ DENNA KYRKA GENOM VÅDELD , HVAREFTER GRUNDEN TILL DEN NUVARANDE KYRKAN LADES DEN 19 JULI/ 1853 OCH BLEF DEN HÖGTIDLIGEN INVIGD DEN 17 DE/ SÖNDAGEN EFTER TRE- FALDIGHET ÅR 1856./ JOH. A. BECKMAN & c 2 STOCKHOLM 1897". Golvet består i hela kyrkorummet av fernissade bräder, varav en del tydligen är återanvända från gamla kyrkan (se ovan). sakristian med platt tak har i söder en läktare med trappa i öster. Läktarbarriären har ljusgrå speglar och grått ramverk. Uppe på läkta- ren finns gråmålade skrudskåp. Väggarna är upp till läktarbarriärens nederkant vävklistrade och målade gammalrosa; där ovanför, avskilt genom en gråmålad list, är väggarna samt taket vitkalkade. Mot taket löper en profilerad taklist. I nordvästra hörnet står en putsad och vit- kalkad öppen spis med rak nederdel och kraftigt profilerade över- och 547 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA underliggare, medan överdelen är formad som en kannelerad kolonn. Själva spisen är klädd med gult tegel. Fönstret är försett med järngal- ler. Golvet har fernissade bräder. Under läktaren finns en toalett samt i öster en förstuga. Under sakristian är inrymd en f.d. vinkällare, som nu hyser elcentralen. Två väggfasta skåp omtalas 1876 (inv.) . Glasmålningar Korets båda fönster är försedda med glasmålningar. I södra fönstret (fig. 22) framställs djur: oxe , ekorre, gumse, fiskar, orm, fjäril , fågel, samt bokstäverna A och O. Det norra fönstret (fig. 21) framställer kurbitsinspirerad växtdekor samt ytterligare djur: oxe, örn, fiskar och groda, samt bokstäverna IHS. Färger: gröna, blå, röda , violetta, gula, bruna och rosa nyanser. Glasmålningarna är utförda av Yngve Lundström 1920 efter kartonger av Fredrik Falkenberg. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA Sedan den gamla kyrkan brunnit den 25 mars 1852 tycks man inte ens ha reflekterat över möjligheten att återuppföra den med användande av de gamla murarna, utan man inriktade sig från början på att upp- föra en helt ny kyrka. Den 23 maj (st.prot.) beslöts att syneförrättning skulle äga rum för att kyrkbygget skulle kunna igångsättas så snart som möjligt, och man beslöt även att söka kollekt och stambok. Vid syneförrättningen, som ägde rum den 23 augusti (st.prot.) , beräkna- Fig. 21-22. Glasmålningar i korets norra (t. v.) och södra fönster, utförda av Yngve Lundström 1920 efter kar- tonger av Fredrik Falkenberg. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. 548 KYRKOR OCH KAP ELL Fig. 23. Förslag till ny kyrka i Lima av A lbert Törnqvist 1853. (Lima. KyA .) / PRO EG. 7:L~ KY KyRKA FOR Ll:vtA FÖRSA MLiNG l SmfIIJ o IlA 1959, renritad av G. Wiren 1986. 576 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 73. Rörbäcksnäs kapell från nordöst. Foto: Petterssons Foto , Evert Mattsson, 1985. Kapellbyggnaden Kapellbyggnaden består av långhus med smalare kor i öster, torn i väster samt små korsarmar i söder och norr, den södra innehållande ett vindfång, den norra ett f.d. pannrum . Den är uppförd av timmer och klädd med gulvitmålad stående panel med vita knutar, omfatt- ningar och lisener. Sockeln är av tuktad granit. Det spetsiga sadelta- ket är skiffertäckt och har vita vindskidor. I korsarmarnas gavelrösten sitter vita likarmade kors . Tornet är panelat med parvis ställda bräder, avslutade med ett bleck, så att ett oregelbundet mönster av vertikala streck bildas . Tornspiran är spetsig och skiffertäckt med gavelrösten i alla väderstreck. Den är krönt av ett kopparkors. Tornet har i väster strävor, på ovansidan klädda med svartmålad plåt. Ljudluckorna är belägna ungefär mitt på tornet och vetter mot tre väderstreck. Där- ovanför finns fyra mindre luckor, en i varje väderstreck. I söder under ljudluckorna finns två små fönster. Samtliga öppningar är rakslutna och luckorna är grågrönmålade. I tornets bottenvåning är vapenhuset inrymt. Det har grönblålase- 577 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA ra de väggar , vitt tak med omfattningar, gråbeigeådrad sockel och fer- nissat trägolv . En trappa i norr leder upp till orgelläktaren och tornets övre delar. I söder finns en väggfast bänk. Ett par rosalaserade dörrar av stående panel leder in till kyrkorummet. Kapellet har tre ingångar. Huvudingången är belägen i väster. Över den finns ett regnskydd i form av ett konsoluppburet sadeltak med årtalet 1909 på gavelröstet. Dubbla spegeldörrar med påsatta dia- mantrustikplattor, på mittfälten svarvade plattor. Smidda järnhandtag med inlagda hjulkors i mässing. Ingången i södra korsarmen har dör- rar av samma typ men av något enklare utförande. På västgaveln söder om tornet finns en enkeldörr av liggande panel. Samtliga dörrar är rakslutna och grågrönmålade. Framför ingångarna ligger trappsteg av sandsten. Långhuset har på södra och norra fasaderna två breda fönster på ömse sidor om korsarmarna, med fyra smårutiga lufter i varje. De västra fönstren är hälften så höga som de östra, beroende på att orgel- läktaren skär av dem. Koret har i söder ett stort fönster, gående ned Fig. 74. Interiör mot öster. Foto: Pet- terssons Foto, E vert Mallsson, 1983. 578 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 75. Interiör mot väster. Foto: Pet- terssons Foto , Evert Mattsson, /983. i golvnivå, samt i öster en trefönstergrupp av spetsvinkliga fönster, det mellersta bredare. Därovanför sitter ett sexkantigt fönster med strål- format spröjsverk och olikfärgat glas; i mitten en sexkant av omväx- lande rött och vitt glas, omgiven av blå och gula strålar, åsyftande de svenska och norska färgerna med anledning av närheten till Norge. Norra korsarmen har ett smalt fönster, och i långhusets västgavel norr om tornet sitter en liten fönsterglugg. Alla fönster utom östfönster- gruppen är rakslutna; fram till 1959 var också de spetsvinkliga. Interiör Kyrkorummet (fig. 74-75) täcks av ett vinkeltak med något lägre tak- resning än yttertaket. Det är lagt av grålaserade bräder i fiskbens- mönster med synliga, avfasade och vitmålade takstolar. De avsågade hanbjälkarnas ändar är pyramidformade. Kortaket är mellan taksto- larna vävspänt och vitmålat. Väggarna är klädda med stående panel, grålaserad med undantag av triumfbågsväggen och västväggen under läktaren, som är rosalaserade. Väggarna under läktaren är blågrön- 579 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 76--77. Förslag till kapell i Rör- bäcksnäs av Folke Zettervall 1891. (Stockholm. RA. Ö/Ä.) Foto: Riks- arkivet 1983. 1 1 1 11111111 1 111 ! i l ! ! l ! i l t tJ;.:: : . . - T laserade. Själva triumfbågen är vitmålad. Gråbeigeådrade dörrar samt sockel; fernissat trägolv. Korgolvet är ett trappsteg högre än lång- husgolvet. Under läktaren är inrett en sakristia med förstuga och toalett i syd- väst, samt brudkammare, samlingssal och toalett i nordväst. KAPELLETS BYGGNADSHISTORIA Som ovan nämnts väcktes tanken att bygga kapell och anlägga kyrko- gård i Rörbäcksnäs vid en prästhelg 1869. Saken hade dock säkerligen förts på tal tidigare. Man skrev till consistorium och anhöll om till- stånd, vilket medgavs vad beträffar kyrkogård och bönhus. Om kyrka 580 KYRKOR OCH KAPELL Tö:B._~il TiLL ~Y...@B~cQNf\12_ .. tmlz:r .lt>.l\..~Ql:lli....Ä,_~~4...1\_~ 7f'~~~ ~ c..l. önskades, måste dock enligt consistorium ytterligare mått och steg vidtagas. Kyrkogården anlades 1875, men kapellbygget dröjde. Kyr- korådet och kyrkostämman ställde sig också avvisande. Vid en kyr- kostämma 1878 önskade finnmarksborna höra församlingens åsikt i frågan, varvid det uttalades, att man i och för sig ansåg det rimligt att Finnmarken fick en kyrka i Rörbäcksnäs. Då borde en egen kommun med egen fattigvård i så fall bildas. För en sådan förändring fanns emellertid inte tillräckligt underlag, varför frågan förföll. Senare aktualiserades frågan på nytt, och man beslöt att uppföra ett kapell utan hörande av Lima kyrkoråd och kyrkostämma. En byggnadskom- mitte tillsattes 1890 med handlanden och poststationsföreståndaren Carl Moberg (1860-1923) som ordförande och främsta drivkraft. 41 581 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Nu gällde det främst att anskaffa ritningar , och sådana utarbetades av stadsbyggmästaren Gustaf Skarin 11 3 i Falun . Ritningarna omarbe- tades vid Överintendentsämbetet av arkitekten Folke Zettervall 114 och fastställdes av Kungl. Maj :t 1891. Detta förslag (fig. 76-77) fram- ställde ett kapell i stora drag likt det nuvarande men bredare och rikare utformat; synligt timmer upp till fönstrens nederkant, därovan- för stående panel med svarvade stolpar i hörnen samt rundbågiga fönster. Man beslöt 1893 att ansöka om stambok och rikskollekt och började samtidigt bryta sten till grunden. Stenen framkördes 1896 och samtidigt började man anskaffa lämpligt virke. Pengarna började emellertid ta slut och kyrkorådet vägrade att ta emot de influtna kol- lektmedlen, eftersom kapellet börjat uppföras utan dess hörande. Ett lån på 500 kronor beviljades dock av kyrkokassan. Nu igångsattes ett intensivt insamlingsarbete . Man arrangerade basarer, reste runt och höll föredrag och skickade teckningslistor till bybor som emigrerat till USA och Canada. Byggnadsarbetena påbörjades 1898. I all tysthet lades grunden , och man började resa byggnadsstommen. Entreprenör var byggmästaren Olof Sterner (1874-1942) från Särnäs och enligt kontraktet skulle kapellet stå färdigt den l november 1899. Man frångick nu Zettervalls fastställda ritning och gjorde kapellet smalare än vad som ursprung- ligen var tänkt. År 1899 var emellertid medlen slut och vädjan om hjälp till olika håll hade inte givit resultat. Kapellets stomme var nu uppförd , men golv, dörrar och fönster saknades och tornet var endast halvfärdigt. Under byggnadsuppehållet for det halvfärdiga kapellet illa av väder och vind, och man befarade att man skulle tvingas riva det om ingen ljusning i det ekonomiska läget inträffade . Man beslöt att försöka ta ett lån på l 000 kronor i Norrlandsbanken , för vilket byggnadskom- mittens ledamöter och kyrkoherde E.A. Holmgren 115 skulle ansvara. Man ansökte också om bidrag hos landshövdingeämbetet , men denna ansökan överklagades av kyrkorådet . Byggnadskommitten drev då ärendet vidare ända upp till Kungl. Maj :t, varvid Moberg och kyrko- herde Holmgren for till Stockholm och mottogs av Oscar II i audiens, dock utan omedelbart resultat. År 1902 (räk.) kunde man dock fortsätta så smått med byggenska- pen . Man fullbordade tornet , lade spåntak samt satte in fönster , och i samband med biskopsvisitationen 1903 hölls för första gången guds- tjänst i det provisoriskt iordningställda kapellet. Samma år (st.prot.) ansökte man hos Kungl. Maj :t om bidrag från de ecklesiastika bostäl- lenas skogsfon d , och ett lån på 8 000 kronor utan återbetalningsskyl- dighet beviljades 1905 från Lima och Transtrands skogsmedelsfond. Följande år upprättades ett nytt entreprenadkontrakt med byggmäs- tare Sterner för kapellets fullbordande, och invigningen kunde ske den 24 juni 1909. Det hade då utformats avsevärt enklare än enligt Zettervalls förslag; exteriören var klädd med liggande panel utom alla gavelrösten, där panelen var stående, och fönstren spetsvinkliga. 582 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 78. Kapellet från sydväst 1919. tFoto: Karl-Erik Forsslund, Dalarnas museum, 1919. Såväl exteriören som interiören var vitmålad. Sakristian var inrymd i en avbalkning i koret bakom altaret enligt Zettervalls förslag. År 1921 (räk.) målades kapellet ljusgrönt utvändigt, och 1923 (st.prot.) insattes elektrisk belysning. Emellertid började behovet av mera omfattande åtgärder att göra sig gällande . Man tog därför kon- takt med professor L. l. Wahlman 116 , som 1928 utarbetade ett restau- reringsförslag. Detta innebar bland annat att kapellet skulle förses med ny sockel av tuktad granit, fasaden skulle målas i umbra och vitt samt tak och tornspira kläs med kluven spån eller skiffer. Alla dörrar skulle göras släta och interiören kläs med ny panel. Som ett dyrare alternativ framfördes spånklädsel av exteriören. Förslaget godkändes, men av ekonomiska skäl måste arbetena ske successivt. Ny sockel lades 1929. År 1931 (st.prot.) försågs långhustaket och 1937 (st.prot.) tornspiran med eternitbeläggning , men sedan avstannade arbetena . Mot slutet av 1940-talet var restaureringsbehovet än mer påtagligt, och 1947 kontaktade man därför ånyo professor Wahlman. Denne ansåg sig dock inte kunna åta sig uppdraget utan rekommenderade sin elev , arkitekten Tore Virke , men skriver att "det kan av honom icke fordras att han strikt följer mitt program av 1928" .117 Virke framlade 1948 ett förslag , bland annat innebärande ny panel ut- och invändigt samt isolering och korets omändrande till sakristia. Detta förslag ansågs dock vara för vidlyftigt, och 1954 begärdes nya modifierade rit- ningar. Samtidigt inkom ett annat förslag av Jerk Werkmäster till 583 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA vissa ändringar. År 1958 förelåg Virkes modifierade förslag jämte ett förslag till nybyggnad; ett kapell av lättbetong och betong med fasad av sandsten, beläget något väster om det befintliga kapellet. Nybygg- nadsförslaget förordades av domkapitlet, men församlingen ansåg att det var för dyrt. Efter viss bearbetning godkändes reparationsförslaget och arbetena igångsattes med Byggnadsfirman Anders Diös som entreprenör. Härvid försågs kapellet bl.a. med ny panel ut- och invän- digt. Yttertak och tornspira kläddes med skiffer. Avbalkningen i koret revs och ny sakristia m.m. inreddes under orgelläktaren. Inredningen ändrades delvis. Konservator var Evald Håkansson, Sollerön. Återin- vigningen ägde rum den 24 juli 1960. Den enda nämnvärda föränd- ringen sedan dess är att exteriören ommålades 1976. INREDNING OCH INVENTARIER Altaranordning Altarbord av trä, blågråmarmore·rat ramverk med speglar av grålase- rad stående panel. Höjd 100 cm, längd 242 cm, bredd 80 cm. Altaret står på ett litet podium. Altarkors av trä, beigemarmorerat med guldkanter, rosenkrans i grönt, rödskärt, vitt och gult, stjärna i mitten. Åttkantig fot med rödaktig skrånad översida. Höjd 108 cm, tvärarmens längd 52 cm. Tillverkat och skänkt av Karl-Erik Hansson i Rörbäcksnäs 1960. Kristusbild av trä, avsedd för krucifix, tillverkad 1913 av den nästan blinde Jo Hans Johansson (1845-1913), den förste kyrkvaktaren i Rörbäcksnäs. I hembygdsgården. Altarskrank av trä, femsidigt, blågrönmarmorerat ramverk med guldkantade blågråmarmorerade speglar. Gavelkrönta ändar mot altaret. Profilerad överliggare, knäfall klätt med röd sammet. Höjd 86 cm, knäfallshöjd 20 cm. Tillverkat 1909, ommålat av Evald Håkans- son 1960. Två knäfallspallar av blågråmarmorerad plywood, röd sammets- klädsel. Troligen anskaffade 1960. Knäfallspall av trä, använd vid s. k. prästhelger, innan kapellet byggdes. 1800-talet. I hembygdsgården. Predikstol Predikstolen har rektangulär korg med tre sidor. Varje sida har två blågråmarmorerade speglar i blågrönmarmorerat ramverk, på fram- sidan med förgyllda lister. Förkroppade, kannelerade hörn med diamantrustikplattor upptill och nedtill, profilerad överliggare och fot. Höjd 182 cm, längd 114 cm, bredd 87 cm. Tillverkad 1909, den nu- varande bernålningen utförd av Evald Håkansson 1960. Bänkinredning Bänkinredningen består av två kvarter med nio bänkar i varje. Den är gråvitmålad; de ursprungliga svängda gavlarna är inbyggda i de nuvar- 584 KYRKOR O C H KAPELL Fig. 79. Dopfunt av marmorerad ek , inköpt till Lima kyrka 1887. Foto: Pellerssons Foto, Evert Mausson, 1983. ande, som är rektangulära och har grålaserade speglar med blåådrat ramverk samt överliggare . Höjd 102 cm, sitthöjd 47 cm . Tillverkad 1909, bänkgavlarna inklädda 1960. Läktare Läktaren (fig . 75) , som är inbyggd i kyrkorummet, har grålaserad bar- riär med en upphöjd skärm på mitten . Den är dekorerad med en blå lyra , flankerad av två rosa trumpeter med blå munnar samt årtalet 1961 i guld . Öppningen under läktaren uppbärs av en gråbeigeådrad överliggare samt två pelare , upptill dekorerade med snidade röda rosor samt sjungande änglar i vitt med brunt hår , skär karnation och guldgloria. Rödådrade kapitäl. Läktarens undersida är marmorerad i blå , grå och rosa nyanser. Uppförd 1960. Orgel Orgeln (fig. 75), har fasad med spetsvinkligt mittparti och sidapartier formade som två inåt sluttande trappsteg. På mitten ett vitmålat fält med noter samt inskriften "Lova vill jag Herran , Herran" i svart. Orgeln är målad i röda , blå och gråbeige nyanser med smala guldlister och försilvrade pipimitationer i trä . Byggd av A. Mårtenssons Orgel- fabrik , Lund , för Mörrums kyrka i Blekinge, varifrån den såldes till Rörbäcksnäs 1960 och återuppsattes av orgelfirman Max Bader, Hardheim, Västtyskland . 11 8 Ett mindre orgelharmonium inköptes 1909 (räk.) och står nu på läktaren . Dopredskap Dopfunt av ursprungligen mörkbetsad ek (fig. 79) , åttkantig; cuppan är dekorerad med inskurna fyrpassornament och skaftet format som ett litet tempel med rundbågiga arkader , uppburna av åtta kolonnet- ter med blomformade kapitäl. Profilerad fot. Färger : blågrön marmo- rering, rött , guld. Höjd 90 cm, cuppans bredd 36 cm. Inköpt 1887 (räk.) för Lima kyrka från paramentsverkstaden i Göteborg. Den nuvarande bernålningen ir utförd av Evald Håkansson 1960. Dopfat av förgy lld mässing med en i skålen ingraverad duva inom strålkrans , på brättet inskrift: "Låter. barnen . komma. till. mig: och . förmener. dem . icke. ty. sådana. hörer. Guds . rike . till ." , samt ett strålomgivet klöverbladskors. Diameter 37 cm. Inköpt 1912 (räk .). Nummertavla Nummertavla av trä , gråbeigemålad ram , mörkblå botten. Siffror av mässing, inköpta 1932 (räk.) . En nummertavla inköptes 1908 (räk .). Nattvardskärl Nattvardsuppsättning av nysilver (fig. 80), bestående av kalk , paten , oblatask och vinkanna. Kalken har profilerad fot och skaft samt på cuppan ingraverat kors , törnekrona och bok inom palmkvistar. Invän- 585 i LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORI A dig förgyllning. Höjd 24 cm, cuppans diameter 11 cm , fotens 11,5 cm. Patenen är förgylld och odekorerad. Diameter 16,5 cm . Oblatasken är oval och bukig samt stående på kulfötter; på sidan är ingraverad samma dekor som på kalken . Välvt lock , krönt av ett klöverblads- kors. Höjd 14,5 cm, längd 13 cm , bredd 11,5 cm. Vinkannan är päronformad med profilerad fot och lock, krönt av ett lamm med korsfana. På buken är ingraverad samma dekor som på kalken och oblatasken. Invändig förgyllning. Höjd 34 cm, fotens diameter 10 cm . Enligt stämplar tillverkade av C.G. Hallberg i Stockholm. Inköpta 1910 (räk.). Till uppsättningen hör ett mahognyfanerat schatull. Brudkronor l , Av förgyllt silver (fig. 81) , med fem utåtböjda bladtorrniga stån- dare, nedtill med hjärtformiga hål, i vilka hänger runda slipade akva- mariner , samt krönta av runda slipade safirer med nedhängande hjärtan. Ståndarna hålls samman av mindre, profilerade ståndare, Fig. 80. Nauvardsuppsällning av ny- silver, urförd av C. G. Hallberg Stockholm och inköpt 1910. Foto: Pe11erssons Foto, Evert Mallsson, 1983. Fig. 81. Brudkronor av förgyllt silver, den t.h. utförd av C. G . Hallberg i Stockholm 1946 och skänkt samma år; den t. v. är utförd av T. Eld h i Göteborg 1959 och skänkt 1960. Foto: Pe11erssons Foto, Evert Malls- son , 1983. 586 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 82. Ljusstake av mässing, barocktyp, en av två. Troligen anskaf- fade 1920. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1983. upptill med tredelad avslutning. Ovanpå ringen mellan ståndarna sitter små kulor. Ringen är besatt med tio omväxlande vita och blå slipade stenar i runda infattningar. Höjd 7,2 cm , ringens diameter 6,6 cm. Enligt stämplar tillverkad av C.G. Hallberg i Stockholm 1946. Enligt inskrift på det tillhörande etuiet skänkt av Rörbäcksnäs kyrk- liga syförening 1946. - 2, Av förgyllt silver (fig. 81) , med spetsiga utåtböjda ståndare, krönta av runda slipade safirer. Mellan ståndarna sitter franska liljor med en rund röd sten på mittbandeL Ringen är besatt med runda vita stenar i blomformiga infattningar och kantad av våglistbårder. Höjd 8 cm , ringens diameter 7,9 cm. Enligt stämplar tillverkad av T. Eldh, Cesons Guldvaru AB, Göteborg, 1959.119 Enligt inskrift på det tillhörande etuiet skänkt av Lima IF 1960. Ljusredskap Ljuskronor:- 1-2, Av mässing, tioarmade , runda droppskålar , profi- lerad mittstam , krönt av dubbelörn, kraftig kula med vulst på mitten och knopp nedtill. Höjd 75 cm. Inköpta 1909 (räk.). I långhusets västra del. - 3, Av mässing , tio armar med dubbla ljushållare , i övrigt av samma typ som föregående. Höjd 100 cm. Anskaffad 1910 ( räk.). I långhusets östra del. Två ljusarmar av mässing för ett ljus , svängd arm, rund droppskål, sköldformad väggplatta. Längd 21 cm. 1900-talets förra hälft. Ljusstakar: - 1-2, Av driven och punsad mässing, barocktyp (fig . 82); spiralvridet skaft, välvd fot, nederst åttkantig, övre och nedre droppskål. Foten och den nedre droppskålen är genombrutna. Lös- tagbara manschetter. Höjd 34 cm. Troligen anskaffade 1920 (räk.).- 3-4, Av trä, enpipig, åttkantig, uppåt avsmalnande. Målade i blå och rosa lasyr samt guld. Höjd 25 cm.- 5-8, Av samma typ , höjd 30 cm. Nr 3- 8 är tillverkade och skänkta av Karl-Erik Hansson i Rörbäcksnäs 1960. 12 lampetter av trä för ett ljus , konkava speglar; sex är blålaserade , sex är rödlaserade, med vit spegel och guldkanter. Höjd 30 cm. Tro- ligen anskaffade 1960. Textilier Altarbrun med mönster av linneapplikationer i blå , röda, orange och grå nyanser samt vitt (fig. 83), med broderier i guld, brunt , grått, blått och violetta nyanser , på mitten ett kors, flankerat av en kalk t.v. och en duva t.h. Höjd 23 cm, längd 240 cm . Signerat Märta Swartling- Andersson, Libraria , 1960. Antependier: - l, Av violett linne med inslag av guldtråd, guld- broderade Georgs-kors på botten av gulvit sidendamast, på mitten bokstäverna IHS i guldbroderi på violett sidendamastbotten. Höjd 100 cm , längd 242 cm. Gåva av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1930. - 2, Av vit sidendamast (fig . 84), på mitten en strålomgiven man- dorla med Kristus-monogram , omgivet av blå blommor och bladde- kor , på gulvit botten , flankerad av bokstäverna A och fl i rött. Brode- 587 LIMA O C H TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA rier i guld, gult , rött, violett , grått , blått , grönt och brunt , guldbårder vid kortändarna . Höjd 86 cm , längd 290 cm. Gåva av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1947.- 3, Av grönt enfärgat linne . Höjd 100 cm , längd 242 cm. Anskaffat 1960. - 4, Av rött enfärgat linne. Höjd 100 cm, längd 242 cm. Anskaffat 1960. Mässhakar:- l, Av vit sidendamast med blommönster i jugendstil , påsydda guldkantade violetta sidenband med guldbroderade likarma- de kors. I korsets skärningspunkt på ryggsidan är bokstäverna IHS broderade i guld och violett, inramade av ett fyrpass . Höjd ca 112 cm, bredd ca 110 cm. Gåva av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1946. - 2, Av violett linne , med kors av silvergaloner på ryggsidan och bok- stäverna IHS broderade i guld och silver på framsidan. Höjd ca 122 cm, bredd ca 100 cm. - 3, Av rött linne med gult foder , på ryggsidan ett kors av guldgaloner med eldslågor kring korsmitten , på framsidan guldbroderat Kristus-monogram. Höjd ca 124 cm, bredd ca 100 cm. -4, Av grönt linne, på ryggsidan kors av guldgaloner med broderade småkors i rött och guld samt guldbroderade rektanglar. Höjd ca 117 cm, bredd ca 93 cm. Mässhakarna 2-4 är skänkta av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1960. Stolor: - 1-4, Av rött, violett , vitt och grönt linne med invävda kors.- 5, Av svart ylle med silverbroderade likarmade kors . Gåva av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1977. Kalkkläde av rött linne med guldfrans, på mitten ett broderat likar- mat Georgs-kors med guldstrålar , omgivet av en krans av veteax , i hörnen snedställda Georgs-kors. Färger: guld, rött, violett , blått , gula nyanser. Gult sidenfoder. Mått 48 x 48 cm . Signerat Agda Österberg, Varnhem, 1955. Fig. 83. Altarbrun med mönster av linneapplikationer, signerat Märta Swartling-Andersson, Libraria, /960. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1983. Fig. 84. Antependium av vit sidenda- mast med broderier, skänkt /947. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1983. 588 Fig. 85-86. Väggbonader av ylle med bomärken från Rörbäcksnäs, kompo- nerade av Anton Moberg och utförda av lnga-Britta Berglin 1978. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1983. KYRKOR OCH KAPELL Predikstolskläden:- l, Av vit sidendamast med Kristus-monogram i rött och gråviolett, omgivet av strålar. Guldfrans nedtill. Höjd 56 cm, bredd 39 cm. 1940-talet? - 2, Av grönt linne med ett likarmat guldkors. Troligen anskaffat 1960. - 3, Av violett linne med guld- trådsinslag. Guldfrans nedtill. Troligen anskaffat 1960. - 4, Av rött linne med guldgaloner, i mitten en eldslåga, broderad i blå och grå nyanser. Signerat Alice Lund (-Sofia Widen) 1966. Bokdyna med ovansidan av violett sammet, på mitten ett guldbro- derat allseende öga omgivet av strålar. Kantad av guldsnören. Under- sidan av violett linne. Höjd ca 29 cm, längd ca 37 cm. Skänkt av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1912. Två väggbonader i ylle (fig. 85-86), vävda i dubbelväv i grå och blå nyanser, framställande olika bomärken från Rörbäcksnäs. Höjd 105 cm, bredd 80 cm. Komponerade av Anton Moberg, Rörbäcksnäs , och utförda av textilläraren Inga-Britta Berglin, Torgås, 1978. Skänkta av Rörbäcksnäs kyrkliga syförening 1979. På östgaveln på ömse sidor om korets östfönster. Kollektredskap Kollekthåvar: - l, Med påse av röd sammet med guldbroderade lin- jer samt inskrift "Gud älskar en glad givare" . Ring och hållare av för- gylld mässing, svartmålat träskaft. Längd 194 cm, påsens diameter 13,5 cm, djup 20 cm. 1910-talet? - 2, Med påse av blå sammet med broderade linjer i silver , grått, rött och brunt. Hållare av järn, svarvat träskaft. Längd 190 cm , påsens diameter 14 cm, djup 17 cm. Inköpt 1960. Klockor I tornet hänger två klockor, vilka sedan 1978 rings elektriskt. stor- klockan (fig. 87) har upptill dekor av dubbla bårder med växtorna- ment och fyrpass inom rundlar, vid brädden bård av eklöv. På krop- 589 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 87. Storklockan gjuten av J.A. Beckman & Co i Stockholm 1900. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1983. pen inskrift inom ram av växtornament: "LOFVEN VÅR GUD , 1 FOLK! LÅTEN HANS LOF/ VIDA HÖRDT VARDA . KON: DA V. PS: 66: 8". På andra sidan Oscar IJ:s porträtt samt inskrift: "ÅR 1900, UNDER KONUNG OSCAR II :S REGERING ,/ DÅ J.A. EKMAN VAR ÄRKEBISKOP , N. LÖVGREN STIFTSBISKOP,/ CLAES WERSÄLL LANDSHÖFDING , E. HOLMGREN KYRKOHE RDE l LIMA ,/ O. STERNER KAPELLETS BYGGMÄSTARE, BYGGNADSKOMITERADE VORO:/ POSTSTATIONSFÖRESTÅNDAREN l RÖRBÄCKSNÄs CARL MOBERG ORDFÖ- RANDE ,/ E. ELIASSON MEDSKAGEN , M. PERSSON INGVALLHAGEN S.J. OLS- SON/ KVARNHEDEN OCH L. JOHANSSON GILLARÅSEN. MED DESSA KLOCKOR RINGDES FÖRSTA GÅNGEN l RÖRBÄCKSNÄS KAPELL NYÅRSNATTEN/ MEL- LAN ÅREN 1900 OCH 1901. GJUTEN AF JOH . A . BECKMAN & c 8 STOCKHOLM". Höjd 78 cm, munnens diameter 83 cm. Lillklockan (fig. 88) har upptill och nedtill dekor av dubbla bårder med växtornament. Inskrifter inom ramar av växtornament; på ena sidan: "SALIGA ÄRO DE SOM HÖRA/ GUDS ORD OCH GÖMMA DET". På andra sidan: "ÅR 1900 GJUTEN TILL RÖRBÄCKSNÄS KAPELL/ SAMTIDIGT MED DEN STÖRRE,/ AF JOH. A. BECKMAN & c\1 STOCKHOLM" . Höjd 63 cm, munnens diameter 66 cm. 590 KYRKOR OC H KAP ELL Fig. 88. Lillklockan gjuten av J.A. Beckman & Co i Stockholm 1900. Foto: Petterssons Foto , Evert Matts- son, 1983. Klockorna beställdes i Carl Mobergs namn 1898. Ursprungligen hade man hoppats att klockorna skulle ringa in det nya seklet, men då detta inte visade sig möjligt beslöt man att försöka genomföra nyårs- ringningen vid årsskiftet 1900/1901. I december 1900 anlände klock- orna till Malung och strax före jul avhämtades de med släde . En mycket strapatsrik transport över oländiga stigar, skogar och sjöar vidtog nu; det var bråttom om man skulle kunna infria den utfästelse som gjutits i storklockans inskrift. Under hemfärden råkade man ut för en snöstorm, och på en sjö välte lasset. Med stor möda lyckades man dock vända det på rätt köl igen och var framme i Rörbäcksnäs vid juletid. I största hast uppfördes nu en provisorisk klockstapel och klockorna kunde som beräknat ringa in det nya året. TANDÅDALENs FJÄLLKYRKA År 1968 tog kyrkoherde Haltdan Rönneseth i Lima initiativet till byg- gandet av en fjällkyrka i Tandådalen , och Föreningen Tandådalens Fjällkyrka bildades . Insamlingsarbetet fortskred och 1984 kunde byg- 591 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCK NARS HISTORIA get påbörjas. Ritningarna är upprättade av arkitekten Roland Heden- ström, Täby, i samarbete med arkitekten Bo Grefberg, Stockholm. Byggmästare har varit Pell Olle Eriksson , Lima. Julottan 1984 firades i den ännu ej fullbordade fjällkyrkan och invigningen ägde rum den l september 1985. Ännu 1986 väntar dock delar av inredningen på sin fullbordan. Kapellet är beläget i ett glest skogsparti i dalgången. Ett stycke öster om kapellet står en klockstapel av kloekbockstyp med pyramid- format tak , täckt av skifferimiterande asfaltpappsrutor. Klockstapeln uppfördes 1985. Här hänger en klocka med Kristus-monogram , bok- stäverna A och fl samt följande inskrift : " DIN KLANG MÅ TONA/ öVER DAL OCH FJÄLL/ OCH TILL GUDS ÄRA BUDSKAP BÄRA/ OM KRISTUS , SOM VILL ALLT FÖRSONA/ OCH BRINGA FRID OCH FRED TILL JORDEN NED ./ KLOCKAN GJUTEN/ TILL MINNE A V NILS GERREMO ./ SKÄNKT A V ULF GER- REMO/ OCH CARAVAN CLUB OF SWEDEN ./ TANDÅ DALEN Å R 1985" . Gjuten av Bergholtz Klackgjuteri AB i Sigtuna 1985. -~ Fig. 89. Tandådalens fjäll kyrka, exte- riör från norr. Foto: Penerssons Foto, Evert Mansson , 1985. 592 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 90. Koret med ringkors av målat och förgyllt trä, utfört och skänkt av Bengt Lidström 1985. Foto: Petters- sons Foto , Evert Mattsson, 1985. Själva kapellet är en kvadratisk, sluten byggnad , uppförd av timmer på sandstensklädd sockel samt orienterat med hörnen i väderstrecken. Dess form har inspirerats av kåtan, som en lämplig byggnadsform i fjälltrakter. I sydväst är ett litet vapenhus. Kapellet täcks av ett högt pyramidtak krönt av en liten korsprydd lanternin. Alldeles nedanför lanterninen sitter fyra kvadratiska ljusöppningar. Vapenhuset har valmat sadeltak . Taken är klädda med skifferimiterande asfaltpapps- rutor. Huvudingången i vapenhuset har dubbeldörrar av stående panel med järnhandtag, något centrerade åt norr. I söder i vapenhuset finns ett litet rum . I nordöstra väggen finns en enkeldörr av liggande panel. Kapellet har sammanlagt tio fönster; två på varje sida av själva kapellet och två i vapenhusets nordvästra och sydöstra väggar. Själva kapellets fönster ligger parvis mellan de inre knutarna medan de i syd- väst flankerar vapenhuset. Fönsterbågarna är smårutiga och brunlase- rade; de utvändiga fönsterfodren är upptill trubbvinkliga . Fig. 9J. Tandådalens fjällkyrka, plan, skala 1:300. Ritning av R. Heden- ström 1984, renritad av A. Hilde- DM 10 O brand 1986. !OM 593 LIMA OCH TRANSTRAND - U R TVÅ SO C K NARS HISTORIA Fig. 92. Norra Lötens begravnings- plats med klockstapel från 1955. Foto: Göte Peuersson 1984. Kyrkorummet täcks av ett högt, panelat pyramidtak , som upptill får ljus av de tidigare nämnda fyra gluggarna . Koret är beläget i östra hörnet. I övriga hörn finns timrade smårum , vilka utgör underlag för läktaren, som går utmed nordöstra och nordvästra väggarna. Under 1985 har kapellet försetts med ett altarbord och ett dopställ av trä , utförda av Pell Olle Eriksson, en predikstol av en urholkad trädstam, utförd av Börje Holgersson , Tandådalen , samt två altarsta- kar och en dopljusstake av trä med spiralvridna skaft. Bland inventa- rierna märks annars främst ett altarkors av björk (fig. 90) , upphängt ovanför altaret. Korset är ett likarmat ringkors med kvadratiska änd- plattor, målat i regnbågens färger samt guld. Korsstammarna är pärl- stavskantade. Inom glorian är en förgylld sol med strålar. I ändplat- torna är olika kristna symboler inskurna . Höjd och bredd 135 cm. Utfört och skänkt av arkitekten Bengt Lidström , Umeå, 1985 . NORRA LÖTENS BEGRAVNINGSPLATS Vid Norra Löten i Finnmarkens norra del inköptes 1877 ett område för anläggande av en begravningsplats , vilken togs i bruk 1886. År 1910 ville man flytta begravningsplatsen på grund av markens fuktig- het, men då detta mötte motstånd utvidgades den i stället mot norr. En ny utvidgning ägde rum 1954. På begravningsplatsen (fig. 92) , som omges av ett trästaket, är ett träkors rest. Ett bårhus av trä tillkom 1922 (räk. ) . År 1955 uppfördes en klockstapel av enkel kloekbockstyp efter förslag av arkitekten Tore Virke, med en klocka, gjuten av Bergholtz klockgjuteri , Sigtuna. Sta- peln är byggd av Mattis Erik Olsson och Hals Hilmer Johansson, båda från Sörnäs i Lima. 594 KYRKOR O C H KAPELL TRANSTRANDsKYRKOR Omgivningar Transtrands kyrka är naturskönt belägen i Västerdalälvens dalgång på älvens västra sida. Omedelbart väster om kyrkan går en landsväg, och i sluttningen väster om denna är prästgården belägen. Framför kyrkans västra ingång _är en grusplan med en plantering samt parke- ringsplatser. I norr utanför kyrkogården finns en bårkällare under en kulle , med entrefasad av sandsten och dubbelportar i söder. Uppförd 1957 efter ritningar från LBF (Landsbygdens byggnadsförening , nu K-konsult) . Kyrkogården Kyrkogården utbreder sig öster, söder och norr om den nuvarande kyrkan , medan dess västra begränsning i söder ligger i linje med tornets västvägg och i norr med långhusets nordvästra hörn. Den inhägnas i sydväst och nordväst av ett svartmålat järnstaket med rak överliggare , stående på sandstenssockeL Det sydvästra staketpartiet, som avdelas av putsade sandstensstolpar med koppartäckta pyramid- tak, är uppfört 1929 (st. pro t.) efter förslag av arkitekterna Magnus Dahlander120 och Elis Werner121 ; det nordvästra tillkom 1957 med det äldre som förebild . Längre mot söder finns ett svartmålat järnstaket med tvärpinnar på varierande nivåer , stående på sandstenssockel och uppfört 1954 efter förslag av konstnären Torolf Engström. 122 I norr och öster inhägnas kyrkogården av granhäckar, ursprungligen plan- terade 1889 (in v.). Kyrkogården har fyra ingångar, två i sydväst och två i nordväst, samtliga med pyramidtäckta putsade grindstolpar av cementtegel , med undantag av den sydvästligaste , försedda med inmurade runda sandstenar. Den sydvästra ingången närmast kyrkan har koppartäckta Fig. 93. Transtrands kyrka, situa- . tionsplan, skala 1:2000. Uppmätning av L. Lundquist 1978, renritad av G. Wiren 1986. 595 LIMA OCH T RANSTRAN D - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA grindstolpar, krönta av riksäpplen , uppförda 1929; de övriga grind- stolparna är plåttäckta. De nordvästra närmast kyrkan är krönta av kulor och de norr därom av urnor. Båda dessa ingångar tillkom 1957. Den närmaste sydvästliga och de nordvästliga ingångarna har svartmå- Jade järngrindar , krönta av kors , medan den sydvästligaste - från 1954 - har svartmålade järngrindar med tvärpinnar på varierande nivåer, lägre på mitten. Kyrkogården sluttar svagt mot öster. Den har grusgångar och är bevuxen med ett flertal björkar , mest i norr , men också enstaka tallar samt rönnbuskar. I nordväst finns ett brunnskar av svartmålat gjut- järn , inköpt från Nävekvarns bruk 1945. Kyrkogårdens äldsta del, den gamla kyrkogården , utgörs av dess sydöstligaste parti . Den har senare vid flera tillfällen utvidgats mot norr och nordväst samt mot sydväst. De äldsta gravvårdarna härstammar från 1800-talets slut. I söder avgränsas kyrkogården av en ravin med en uppdämd bäck , över vilken leder två träbroar , en hög med grönmålat järnräcke i syd- väst och en lägre med brunfärgat träräcke i sydöst. Dessa broar leder till en avskild del av kyrkogården, avgränsad av häckar , anlagd 1954 efter förslag av stadsarkitekten Erik Lundgren 123 , Falun , och utvidgad 1973. I mitten och mot högbron är gångarna belagda med sandstens- plattor. I norra delens mitt står det s.k. Transtrandsmonumentet (fig . 94), bestående av en trekantig pelare av sandsten från Mångsbodarna i Älvdalen, krönt av ett oregelbundet sandstensblock med en stiliserad duva på framsidan. På pelarens framsida är en reliefplatta av västkust- Fig. 94. Transtrandsmonumentet, utfört av Torolf Engström 1954, från söder med kyrkan i bakgrunden. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1983. 596 KYRKOR OCH KAPELL .~-J7;J-· -------·tJ ! -~-=-=~-~- '~~~.:;_~~ .·----- ~} ;------, Fig. 95. Karta över Transtrands kyrka med omgivningar och kyrkogård 1840. Den lilla byggnaden vid kyrko- gårdens (3) östra inhägnad är den i samband med den nya kyrkans upp- förande till bårhus inrättade gamla sakristian, vilken flyttats till det äldsta kapellets plats. (Uppsala. ULA. Transtrands KyA.) Foto: Uppsala universitetsbibliotek 1983. granit infälld , framställande en skogsarbetares plötsliga död; en hop- sjunken man med en yxa i handen hålls om axlarna av en man t.v., medan en annan man står bedjande framför en gran t.h . På nordöstra sidan är en sandstensrelief med en gammaltestamentlig bild av för- gängelsen; ett stiliserat barn , träd och gräs samt inskriften: "EN MÄNNI­ SKAS DAGAR/ ÄRO SÅSOM GRÄSET". På nordvästra sidan är en motsvar- ande relief med en nytestamentlig bild av Tron; en stiliserad man i en segelbåt med åra på vågor, tre fiskar samt inskriften: " I KLENTROGNE/ VARFöR RÄDENs!?" . Under dessa reliefer är bänkar . Framför monu- mentet står ett brunnskar av sandsten. Monumentet är utfört av konstnären Toralf Engström, bekostat av Transtrands jordägande socknemän och invigt den 29 augusti 1954. Fram till 1735 fanns ingen kyrkogård, utan de döda måste fraktas till Lima. Efter flera framställningar om att få anlägga kyrkogård bifölls detta nämnda år , då kyrkogården blev "med plank och portar förfärdigad" och invigd den 26 oktober. "Emedlertid måste Capelis boerna utlofwa at swara till Kyrkiobygnaden wid moder kyrkan, och at uppbygga Kyrkiobalkarna". 124 Det beslöts dock att de hädanefter skulle befrias från denna skyldighet. Vid 1745 års visitation sägs kyr- . 42 597 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA ko balkarna vara av "sågbräder" med "huuf". Tre portar av dubbla "sågbräder" fanns . Portarna sägs 1752 (in v.) vara med "skjuhl och tak , dubbla". Den östra var rödfärgad och tjärad samt i behov av reparation , den södra var otjärad och den västra, uppförd 1751 och tjärad 1752, hade klinklås , nyckel och stängsel. Portarna uppges 1764 (vis.prot.) vara "bofälliga" . År 1787 (inv .) sägs balkarna vara av "fot- stalpar, Bräder och Huf"; den västra porten är panelad och med "4 stolpad Huf" samt har klinka och lås utan nyckel , den östra är likadan men har nyckeln i behåll , och den södra är "igenslagen". Portarna Fig. 96. Transtrands kyrka med omgivningar från sydöst 1838. Teck- ning av C. J.F. Plagemann. (Lund. Folklivsarkivet. Mandelgrenska sam- lingen.) Foto: Folklivsarkivet 1982. Fig. 97. Bårhus av trä, uppfört 1880 och rivet1957. Foto: A TA. 598 KYRKOR OCH KAPELL uppges vidare ha ruttnande stolpar och bofälliga tak. Kyrkabalkarna sägs 1830 (in v.) vara förfallna. Detta år (in v.) fanns inga gravvårdar på kyrkogården, blott två enkla skrank. Den nuvarande kyrkan anlades nordväst om gamla kyrkogården med en separat kyrkogårdstomt runt omkring (fig. 95). En utvidgning ägde rum 1831 (st.prot.), då även önskemål om kyrkogårdsinhägnad av sten framfördes. År 1846 (räk.) utbetala.s för kyrkatomtens "afbergning". De båda kyrkogårdsdelarna torde dock inte ha förenats förrän vid en utvidgning 1860--1861 (st.prot.), då hela kyrkogården inhägnades med trästakeL En utvidgning mot norr ägde rum 1898 (inv.) och mot nordöst 1913 (inv.). Bodar Från omkring 1670 användes det äldsta kapellet som likbod (se nedan). Man beslöt 1770 (vis.prot.) att uppföra ett nytt benhus i kyr- kogårdens sydöstra hörn, men så tycks aldrig ha skett. 1830 (inv.) sägs att den gamla sakristian skall repareras och inrättas som bårbod, och 1831 (st.prot.) beslöts att den skulle flyttas till det äldsta kapellets plats. Den revs , när ett nytt bårhus av trä (fig. 97) uppfördes 1880 (inv.) sydväst om kyrkan utanför kyrkogården. Det hade vitmålad lockpanel, spåntäckt pyramidtak och dubbla spegeldörrar med ett halvrunt fönster ovanför. Detta bårhus revs i samband med den nya bårkällarens tillkomst 1957. I öster står ett mindre redskapsskjul av trä, uppfört 1957. Klockstapel Till träkapellet hörde en klockstapel, av allt att döma av kloekbocks- typ med inklädda spåntäckta väggar och troligen uppförd omkring 1670 i samband med kapellet. År 1690 (räk.) har man köpt "itt låås till Klockstapeln". År 1701 (räk.) reparerades stapeln, "som wille omkull falla" , av Måns Andersson (1658-1738) och Olof Larsson på Fiskarheden, och följande år (räk.) spånades den. Vid visitationen 1745 beskrivs den som underbyggd av ett varv timmer, spånad, röd- färgad och tjärad. Huven kröntes av ett järnkors. En dörr gjordes 1751 och reparationer och tjärning ägde rum 1752 (inv.). Gezelius uppger ungefär vid denna tid att klockstapeln "med Spånwäggar och Takskijfwa är wäl bewarad". Den beskrivs 1787 (inv.): "Klock Sta- peln med underbygnad och Resare, har en bofällig trappa, är spån- slagen utan till, utom wid hålen, för hwilka luckor i År skola sättas. Dörren med sin huf söndrig". Den revs 1830 (inv.) i samband med nuvarande kyrkans uppförande. TRANSTRANDs ÄLDSTA KAPELL Enligt en uppgift från 1500-talets slut fanns i Transtrand ingen annan gudstjänstlokal än en "bondstuga" .125 Gezelius uppger 1757 att det äldsta kapellet uppförts under Gustav Vasas tid. 126 Kapellet omnämns 599 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA tidigast i en senare tillskrift i Lima kyrkas inventarium från omkring 1595 och uppgiften återkommer 1621 (inv.). Man kan därför förmoda att ett timrat kapell (fig. 98) uppförts vid 1500-talets slut eller omkring sekelskiftet 1600. Kapellet , en enkel, rektangulär byggnad , var be- läget sydöst om den nuvarande kyrkan , ungefär vid den nuvarande sydöstra granhäckens mitt. Efter det nya kapellets uppförande 1670 fick det gamla stå kvar , nyttjat som likbod. Vid visitationen 1730 föreslogs att man skulle inreda det till sockenstuga, vilket präsul beviljade, om det var öde och obrukligt och inte kunde "anses för något gammalt märckwärdigt monument, H wartill Församlingen nekade", sägande att taket var dåligt och att de hade nog av att underhålla kapellets tak. Av 1752 års inventarium framgår att det äldsta kapellet var beläget utanför kyrko- gården och att dess västra gavel "i sit rum stänger Kyrkiogården". Det var vid denna tid till tak, väggar, dörr, "grepa", lås och nyckel "nå- gorlunda behållit". Adelswärd och bröderna Gahn omtalar 1765, att "man snarare skulle tro att det vore ett stall än hus , som varit brukat till gudstjenst, varandes fönstren ej större än vanliga gluggar". 127 Vid visitationen 1764 var det förfallet, men präsul ansåg det böra "såsom et ålderdoms minnesmerke conserveras", varför taket borde repare- ras. År 1768 (vis.prot.) hade nytt brädtak lagts och väggarna repare- rats . Det beskrivs 1787 (vis.prot.): "Capellet det utgamla i Östra Kyrko balken, om hwars ålder man ingen ting wet, brukas till bår och redskaps Hus. Dörren med lås och nyckel någorlunda. " I 1830 års inventarium lämnas ytterligare uppgifter: "är på södra sidan aldeles uppruttnat taket likaledes. 14 3/ 4 aln långt , 11 3/ 4 aln bred t. 13 hvarf högt utom rosten a, med pilastrar på h vardera gafveln". Med pilastrar avses här sannolikt stöttor av stockar. Vid sockenstämman den 17 oktober 1830 frågade komminister Daniel Sunden 128 om församlingen "ville bibehålla det urgamla Capeilet till bårbod eller ej, i hvilken förra hendelse det nödvändigt borde omtäckas och repareras, tilläg- gande ordföranden att vederbörande torde äska dess bibehållande såsom ett minnesmärke ifrån Forntiden?" Församlingen svarade att de hellre iståndsatte den gamla sakristian till bårbod, och önskade därför att "det mycket förfallna äldsta Capeilet måtte få rifvas och bortseljas , helst de ännu vore mycket tryckte af kyrkobyggnad och reparationer i prestgården". Försäljningen och rivningen ägde rum senare samma höst. Om det äldsta kapellets inventarier är nästan ingenting känt. En kyrkklocka finns dock bevarad (se nedan). 1670 ÅRS KAPELL Det kapell som uppfördes 1670 och revs 1830-1831 var beläget i norra delen av gamla kyrkogården, nordväst om det äldsta kapellet och sydöst om den nuvarande kyrkan. Dess exakta placering är inte känd , då inga arkeologiska undersökningar gjorts; ett på kyrkogården rest Fig. 98. Transtrands äldsta kapell, plan, skala 1:300. Ingången kan även ha varit belägen i väster. Rekonstruk- tion av M. Bergman och G. Wiren 1985. 600 KYRKOR O C H KAP E LL Fig. 99. 1670 års kapell omkring 1700, plan samt syd- och västfasader, skala 1:300. Rekonstruktion av M. Berg- man och G. Wiren 1985. svartmålat träkors som avses markera kyrkplatsen torde inte vara korrekt placerat , främst med tanke på dess närhet till ravinen. Ingen avbildning är heller känd. 129 Trots detta låter sig kapellet i sina huvuddrag rekonstrueras på grundval av befintliga arkivaliska uppgif- ter (fig. 99 , 101). Kapellbyggnaden Kapellet bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med inner- måtten 20 alnar långt och 13 1/ 2 alnar brett, vapenhus i sydväst och sakristia i nordöst. År 1750 förlängdes kapellet med 11 alnar mot väs- ter , så att den totala inre längden blev 31 alnar. År 1788, slutligen, byggdes en ny sakristia. Kapellet var uppfört av furutimmer , i 18 varv i den äldre delen, i 15 varv av grövre timmer i 1750 års tillbyggnad (vis.prot.). Långväggar- nas höjd till takfoten var 7 alnar (vis.prot. 1764). Kapellet var timrat "med Lax-Knutar, utan en enda dymbling vid fenster-hohlen" (st.prot. 16 febr. 1823) . Det täcktes av ett sadeltak , troligen med hög resning. Hela kapellet var klätt med tjärat och rödfärgat furuspån , vil- ket sannolikt var den ursprungliga fasadbeklädnaden. Kapellet uppges 1696 (vis .prot.) vara "af gott fuhru-Timber nyss under Pastore Sahl. Nederstadia wara upbygdt och taket med god fuhru-spåhn spåhnadt, så wähl wapenhuset , som sielfwa Kyrkian förwarade " . Fram till ombyggnaden 1750 hade kapellet endast en ingång, i söder, vilken 1745 (inv.) uppges ha dörr av dubbla bräder med lås. Vapenhusets ingång hade dörr av bräder och sakristian hade bräddärr med lås. Ett "Låås för sakristian" inköptes 1685 (räk.). I nuvarande kyrkan förvaras ett par dubbeldörrar av stående bräder, nedtill med påsatta snedställda, profilerade bräder. De har ett gammalt lås (fig. 100) och romboid nyckelskylt med utsvängda ändar och inskrift "POS [bomärke] 1685" . Dörrarna satt fram till 1940 i ett gammalt magasin vid älvbron (st.prot.) . Möjligen kan låset vara identiskt med det 1685 till sakristian inköpta . Vid 1750 års ombyggnad tillkom en ingång i väster med dubbel- dörrar av dubbla sågbräder, stängd av en träbom. Ovanför denna satt ett litet tjärat "skjuhltak" ' uppfört 1752 (in v.). sydportalens dörr sägs 601 LIMA O C H T RANSTRAND - U R TVÅ SO C KNARS HISTORIA 1787 (inv .) vara "målad och stark" med ett "dörr-grepp" utanpå. Sak- ristians dörr var målad och vapenhusets av "tjocka plankor med gång- Jern och lås Klinka, är någodt tärd på yttra sidan af Sohlstrålarne" . År 1821 (räk.) utbetalas för ett lås på vapenhuset. Ursprungligen hade kapellet fem fönster, av allt att döma två i söder , ett i öster, ett i väster och ett i norr. Sakristian hade ett litet fönster med järngaller (inv. 1745) . År 1696 (vis.prot.) sägs kyrkan vara "med 22 wackra fönster ypnader Zirade" ; härmed måste dock avses fönsterrutor. År 1706 (räk.) utbetalas till Halvar Hansson från Malung för "fönsterbyggningh ". På den äldre delen av kapellet fanns 1752 (inv.) fyra dubbla fönster med luckor och på den nya tre dubbla fönster utan luckor. Med "dubbla" fönster avses sannolikt att varje fönster hade två lufter. Fönsterluckorna hade gångjärn och haspar och sägs 1764 (inv.) vara "nog klena". Fönstren i den nytiiibyggda delen var placerade i söder, väster och norr. De var troligen rakslutna . År 1787 (inv. , räk.) utvidgades fönstren i den äldre delen och fönster- luckorna togs bort. Möjligen kan fönstren då ha gjorts stickbågiga . År 1793 (st .prot . , räk.) togs två nya fönster upp i söder genom taket och valvet för att ge mer belysning åt läktaren . Enligt ett syneprotokoll 1811 fanns nio fönster. Sakristian var ursprungligen nio stockvarv hög med "enkelt" spån- tak, sparrar och kroppås. Dess övriga mått är okända . Den hade ett litet fönster med järngaller, troligen i norr , och var invändigt vitlim- mad. Sannolikt hade den platt innertak. Under sakristian fanns en källare med "luka, gångjern, aspa och lås" (inv. 1745) . År 1709 (räk.) betalades för gångjärn till "sacristie luckan" . År 1757 (räk.) utbetalas till soldaten Eric Ersson Warg (1719-1792) i Långstrand för källarens Fig. JOO. Nyckelskylt daterad 1685, vilken möjligen tillsammans med låset inköpts till kapellets sakristia 1685. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1985. 602 KYRKOR OCH KAPELL välvning . Denna beskrivs 1787 (inv.): "under golfwet helt liten med trappgång, murad och wälfd med gråsten , har dörr och luka med lås före, behållet". Gezelius beskriver sakristian som "bygd i en liten fyrkant til Norra sidan". Den tycks ha varit otillräcklig för sitt ända- mål ; redan 1770 (vis .prot.) hade man beslutat att en ny skulle byggas, vilket skedde 1788 (st.prot.) . Den nya sakristian , som låg på den gam- Jas plats , var 9 alnar lång och 8 1/ 2 alnar bred (syneprot. 1811) och hade ett fönster i norr (inv. 1787) . Efter kapellets rivning behölls sak- ristian , flyttades och omändrades till bårbod (se ovan). Vapenhuset var 9 stockvarv högt (inv. 1745), 5 alnar långt och 6 alnar brett (Gezelius). Det var utvändigt helt spånklätt; invändigt hade det troligen platt tak och var vitlimmat (inv. 1745). Två sanno- likt väggfasta bänkar fanns i vapenhuset. Det revs våren 1830 (räk.). Yttertaken var 1745 (inv.) spånade och rödfärgade och behövde repareras. I samband med ombyggnaden 1750 blev långhustaket 1751 "å nyo gjordt" av nya bräder, med "ny huf förbättrat" samt spånat och tjärat. År 1811 (syneprot.) klagas över hål i taket. På taken satt järnkors; två på långhuset och ett på vardera sakristian och vapen- huset (inv. 1752) . Interiör Långhuset täcktes ursprungligen av ett brädvalv av okänt utseende och var vitlimmat. Krita inköptes 1695 (räk .) till kapellets "hwijtme- ning". Interiören blev vitlimmad och målad 1724 (räk .) av målaren Olof Norman från Gränge (Grangärde) . Ett nytt "halfrundt" tunnvalv byggdes 1751 (räk.) av morakarlarna Krång Mats Andersson och Skeri Anders Aronsson från Östnor och Knagg Eric Persson (f. 1731) från Öna, varefter det 1754 (räk .) vitlimmades. År 1760 (vis.prot. 1764) blev hela interiören vitlimmad och "prydeligen" målad. Dessa dekorationsmålningar beskrivs 1764 (inv.): "stenränder och löfwerk omkring weggebandet målat , samt de 6 Pelare på wäggarne med målade win Rankar omgifne ; så ock fenstren om lagde med gardiner , målade" . Med pelare avses antagligen de försträvningar av timmer- väggarna , som bör ha funnits i form av resta stockar , hopdragna av järnbultar. Vidare fanns "En målning öfwer Sacristire dörren, å hwil- ken ses en Trana, som håller ett Klot i högra foten", och i "sjelfwa hwalfwet på södra sidan öfwer Leetam stå Soldat- och Rotarnas namn" . Konstnärens namn är okänt; möjligen skulle han kunna vara identisk med mäster Eric Siljeforss / 7 som 1760 utförde målningsarbe- ten i Lima kyrkas sakristia. Sj älva koret var enligt Gezelius efter ombyggnaden 6 1/ 2 alnar långt. Vidare uppges 1787 (inv .) att "2"0 stockar hålla Capeilet tillhopa, hwilka ligga twärs öfwer wäggarne. Den ena nyligen ditsatt" . Golvet var 1745 (inv.) av bräder. År 1752 (inv.) sägs golvet i det nya västpartiet vara av goda "sågtälnar" och i det äldre partiet omlagt och kompletterat med nya "tälnar". Inga gravar fanns inne i kapellet (inv. 1770). 603 LIMA O C H TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA KAPELLETS BYGGNADSHISTORIA Ett kapell av furutimmer , bestående av ett rektangulärt långhus med förmodligen ganska högrest sadeltak, vapenhus i sydväst och sakristia i nordöst , uppfördes 1670. Det var utvändigt klätt med furuspån, tjä- rat och rödfärgat. Detta kapell uppvisar stora likheter i fråga om utse- ende och proportioner med ett flertal andra samtida träkyrkor i Dalarna , t.ex. Aspeboda, Amsberg , Enviken , Hosjö och Mockfjärd, samt även Yttermalungs gamla kapell. Flera av dessa har dock valmat tak. Invändigt var kapellet försett med ett valv av okänt utseende , tro- ligen ett tredelat brädtak. Detta var möjligen ursprungligt men kan även ha tillkommit på 1690-talet; 1695 (räk.) inköptes bräder till kapellet och krita till dess vitlimmande. Vid visitationen 1696 sägs att "Bygningen wijd Capeilet låffwer församblingen at willia företaga i sommar med de medel, som där finnas". År 1750 utvidgades kapellet mot väster med mer än halva sin längd . Byggmästare var Mats Olsson i Heden och Olof Matsson (1692-1764) i Ullvi , båda från Leksand (räk.). Följande år byggdes ett nytt tunn- valv och nytt yttertak, varefter hela kapellet spånades av Krång Mats Andersson från Östnor i Mora med "Camerad" samt tjärades och röd- Fig. 101. 1670 års kapell efter om- byggnaden 1750, plan samt syd· och västfasade r, skala l :300. Fönstren har hypotetiskt gjorts stickbågiga. Re- konstruktion av M. Bergman och G. Wiren 1985. 604 KYRKOR OCH KAP ELL färgades. Vid visitationen 1752 sägs att "Capellets anseende både innan och utan är nu ganska wackert och mycket liust inuti" . År 1788 byggdes en ny sakristia och fönstren i den gamla delen av kapellet förstorades. År 1793, slutligen, togs ett par fönster upp på södra sidan genom valvet till läktaren. Därefter tycks inga nämnvärda reparationer eller förändringar ha skett. Den 30 maj 1811 hölls syn över kapellet varvid man konstaterade att det var förfallet; bland annat hade det sjunkit 3/ 4 aln , så att avstån- det mellan tak och golv minskat. Man började nu umgås med planer att ersätta det gamla kapellet med en ny kyrkobyggnad, och 1824 beslöts att bygga ny kyrka av sten. År 1830 beslöt sockenstämman att kapellet skulle säljas och rivas . Under våren revs vapenhuset , och i november (st.prot.) hölls auktion på kapellet , varvid man beslöt att allt järn och all spik skulle tillfalla kyrkbygget. Ytterligare en auktion hölls i april 1831 (räk.), varvid de sista resterna av kapellet torde ha försvunnit, med undantag av sakristian, som flyttades och ändrades till bårbod. INREDNING OCH INVENTARIER Altaranordning I 1696 års inventarium uppges "Altaret och des tafla" vara "slätta [dvs . enkla] och gamla". 1752 (inv.) gjordes ett altare med bruten tre- delad framsida , "hwilkens linea är längre än sidoliniorne". Altar- skranket- "disken" - sägs vara "utarbetad med spegelwärck och en för Communicanterne , effter altarets form lämpad KnäpalL Disken har en Krantz omkring af lister, item 2ne dörar med behörige gångjern åt hwardera" . På diskens insida var en pall fästad och en lös pall stod vid altaret. Över altaret satt en tavla "med 2ne änglabilder, emellan hwilka står Gloria in Excelsis Deo, och åhrtahlet 1726. Öfwer taflan står en Sohl , som mistat förgyllningen " . En ny altaruppsats- möjli- gen utförd av Eric Siljeforss- anskaffades 1760 (räk .), då Lars Stafs- son levererade väv till altare och tavlor. Altararrangemanget beskrivs 1787 (inv.): "Altare Bordet af träd , öfwerdraget med wäf, målat rödt omkring, ofwanpå såsom ett hwitt frans Kläde. På framsidan stå 2ne windstockar krönte och årtalet 1760 förgylt." Altarskranket var ljus- marmorerat med blåmarmorerade speglar och hade en dörr på norra sidan . "Altare Taflan består af en Större: ofwan fenstret af wäfnad och förgylte ramar, som föreställer Christi Kors och Bild upphängd: Maria gråtande på ena och Johannes på andra sidan; samt en skugga af Jerusalems Stad , omgifwen med målade bräder i löfwerk och underhölgd med en blå gardin fästat med snöre , öfwer hwilken wid hwalfwet är en förgyld Sol; och en Mindre med half förgyld Ram, som tecknar Frälsaren med brödet och Kalken; på båda sidor stå instick- telse orden." Båda dessa oljemålningar finns bevarade och beskrivs närmare i samband med nuvarande kyrkan. Altarskranket fanns kvar ännu 1845 (inv.). 605 LIMA O C H TRANSTRAND - U R TVÅ SO C K N ARS HIS T ORIA Korskrank I 1745 års inventarium sägs "Choret'' vara av snickarearbete och målat. Detta korskrank tycks ha avlägsnats i samband med ombyggna- den 1750-1752. Predikstol och timglas År 1696 (inv .) sägs predikstolen vara enkel och gammal; möjligen var den överförd från det äldsta kapellet . År 1717 (räk .) har Per Ersson i Bu och Lars Andersson (1667-1740) vid Källan flyttat och utvidgat predikstolen. Den uppges 1752 (inv .) vara "af trä, utan himmel , mycket slät , dock måhlad 1724" . Gezelius beskriver den 1757 som "al- deles gammalmodig". Vid 1750-talets slut fick församlingen som gåva Norrbärke kyrkas gamla predikstol. Denna uppsattes 1760 (räk .), blev med "fergor uphyfsad" (vis .prot .) och beskrivs 1764 (inv.) : "En gam- malmodig, dock wacker predikstol , med bilthuggare werck , målad och något förgyld, samt en slät dock målad himmel öfwer. " Vidare uppges 1787 (inv.): "Bak till stå Paulus och Petrus en på hwardera sidan om en förgyld Sol med bokstäfwerna [Jahve], påtaflor aftagne", samt att predikstolen var uppsatt "wid Norra wäggen på hwilken trappan går från Sacerstie Dörren" . Ljudtaket sägs 1811 (syneprot.) vara bristfäl- ligt och 1830 (inv.) uppges predikstolen vara "uppmurknad af tak- dropp" . Numera återstår endast tre evangelistbilder (fig . 102) från predikstolskorgens nischer samt fyra konsoler med änglahuvuden (fig. 103), vilka torde ha suttit på undersidan av korgens överliggare . Evangelisterna är utförda av ek samt försedda med sina attribut och en bok i handen; Lukas med oxe , Markus med lejon och Johannes med örn. Höjd 35 cm. Av konsolerna , vilka har tandsnittslist nedtill , Fig. 102. Evangelisterna Lukas, Mar- kus och Johannes, utförda av Erik Nilsson i Fläckebo 1671 och hörande till den predikstol som vid 1750-talets slut skänkts från Norrbärke kyrka till Transtrands kapell. Foto: Peuerssons Foto, Evert Mausson, 1984. 606 Fig. 103. Konsoler med änglahuvu- den, hörande till den predikstol som utfördes av Erik Nilsson i Fläckeho 1671. Foto: Peuerssons Foto, Evert Mausson, 1984. KYRKOR OCH KAPELL är en skadad. Höjd ca 18 cm, bredd ca 8 cm. Färger: guld , silver, gult , rött, brunt , grönt , blått , ljusblått, svart, vitt; skär och röd karnation . Predikstolen var tillverkad av predikstolsmakaren Erik Nilsson130 från Fläck e bo 1671. 13 1 Figurerna har de karakteristiska päronformade ansikten som utmärker Erik Nilssons predikstolskonst . Fragmenten konserverades av Libraria 1950. Ett "gammalt odugeligt timglas" nämns 1752 (inv.). År 1787 (inv.) omtalas att "Tim Glaset med sin [överstruket: snuskiga] Pedestal har länge lutat till undergång; men bör hjelpas". En senare tillskrift med- delar: "Borttaget och afskrifwet." Trots detta finns timglaset kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Bänkinredning En bänkinredning torde ha tillkommit samtidigt med kapellet. Bän- karna sägs 1696 (vis.prot .) vara "behåldne" . Enligt 1745 års inventa- rium fanns 10 manfolks- och 14 kvinnfolksbänkar , samt två manfolks- bänkar vid sakristiedörren, tre sannolikt på korets södra sida och en vid altaret. Samtliga saknade dörrar utom den främsta på kvinnfolks- sidan . Bänkar byggdes 1750 (räk.), i den nybyggda västra delen , av soldaten Eric Ersson Warg och 1752 (inv.) ombyggdes bänkarna i den äldre delen. Enligt 1752 års inventarium fanns i kapellets äldre del 8 manfolks- och 11 kvinnfolksbänkar med "stackar, balkar, d örar, gång- jern och bokhyllor på balkarne", samt i den nybyggda delen 11 man- folks- och 11 kvinnfolksbänkar utan "balkar , stackar och d örar", utom två med "stackar" och en färdig men med dörren ännu ej insatt. I det utvidgade koret fanns två manfolksbänkar vid sakristieingången samt ytterligare två fullständiga bänkar , troligen mitt emot på södra sidan . Bänkarna med dörrar var färdiga, målade och numrerade 1764 (inv.) . Läktare I 1745 års inventarium omtalas en läktare i väster , avsedd både för man- och kvinnfolk . I samband med 1750 års ombyggnad flyttades läktaren påföljande år västerut och breddades två alnar. Dess golv var delvis - sannolikt längst i väster - lutande , med tre rader bänkar 607 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA med "stackar och armstöd" men utan dörrar. Två trappor, i sydväst och nordväst, vardera om åtta trappsteg, ledde dit upp. Läktaren upp- bars av fyra furustolpar och var undertill panelad med det gamla val- vets vitlimmade bräder; 1751 (räk.) utbetalas till Eric Warg för läkta- rens "telnande" . Vid visitationen 1764 uppges läktarbarriären vara "målad med oljefärg, lius marmor på posterna och lackgröna Speg- lar" . Enligt 1787 års inventarium var två av bänkraderna avsedda för manfolk och en för kvinnfolk . Sex bänkar fanns i varje rad . En senare tillskrift uppger att kvinnfolkstrappan - den norra - togs bort 1794 och hela läktaren inrättades för manfolk . Dopredskap Dopfunt (fig. 104), tillverkad av en stock , med trattformig cuppa och fot samt kraftig mittvulst. Koniskt lock, krönt av en knopp och fäst vid cuppan med ett kraftigt gångjärn. Gråmarmorerad med grönmar- morerad vulst; cuppans brädd och lockets kant är rödmålade och knoppen grön och röd . Bernålningen är svårt skadad. I locket är inskurna initialerna KOS (S spegelvänt) samt årtalet 1670. Höjd 98 cm, fotens diameter 36 cm. Sedan 1924 deponerad i Statens historiska museum. 132 År 1696 (in v.) omtalas ett "litet mässingsbäcken i funten" . År 1764 (vis.prot.) anses att detta bör säljas och en dopskål av tenn inköpas. En sådan inköptes 1765 och beskrivs nedan i samband med nuvarande kyrkan. Nummertavlor En 1726 daterad nummertavla är bevarad och beskrivs i anslutning till nuvarande kyrkan. År 1811 (räk.) inköptes en ny "Ziffer Tafla" och följande år mässingssiffror. Denna nummertavla hade halvrunt över- stycke och syns på fig. 114. Den har senare förkommit. Nattvardskärl I Lima kyrkas inventarium 1685 omtalas att en "stopkanna" av tenn fanns vid kapellet. Samma år (räk .) inköps en "Ekiekagg" för vin. Förutom nämnda kanna fanns 1696 (inv.) en kalk med paten , en åttkantig flaska om ett stop och en gammal fyrkantig flaska om ett halvt stop; samtliga av tenn. Kannan byttes bort i Falun 1728 (räk.) och en ny kommunionskanna anskaffades (inv. 1752) . En ny kalk och paten av silver anskaffades 1732, vilka finns kvar och beskrivs i sam- band med nuvarande kyrkan. År 1745 (inv.) nämns dessutom en oblatask av trä , en ny fyrkantig tennflaska och sockenbudstyg bestå- ende av en gammal kalk med paten och _en flaska om 1/ 2 kvarter- samtliga av tenn - samt en oblatask av trä. Den gamla kalken och patenen samt det gamla sockenbudstyget bortbyttes 1748, och en ny oblatask och nytt sockenbudstyg av tenn anskaffades ; samtliga i behåll och beskrivna i samband med nuvarande kyrkan . En större kanna för kommunionsvin har tillkommit (inv. 1752) , inköpt 1750. Vidare omtalas Fig. 104. Dopfunt av trä, darerad 1670 (Stockholm. SHM. lnv.nr 17.463) . Foto: A TA , H. Faith- Eil, ! 924. 608 KYRKOR OCH KAPELL en "SocknebudsKista med gångjern och haspa , samt en liten swarf-ask at hafwa oblater uti. Kistan är för tung och owig til sitt bruk". De båda gamla tennflaskorna, den åttkantiga och den fyrkantiga, uppges 1764 (vis.prot.) vara söndriga och bör säljas, vilket skedde senast 1768 (vis.prot.). Ett sockenbudsfodral från 1673 överlämnades 1764 (Lima inv.) från moderkyrkan till kapellet. Ett nytt sockenbudstyg av lege- ring inköptes 1757 (räk.), av vilket kalk och paten finns kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan , medan en vinflaska och ett fodral av läder, skänkt 1759 av komminister Anders Tunborg133 , förkommit. Ett gammalt tennstop anses 1851 (vis.prot.) böra säljas, och det är borta före 1857 (vis.prot.). Brudkrona En ännu bevarad brudkrona av förgylld mässing inköptes 1812 (räk.) och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Ljusredskap Två ljuskronor av mässing inköptes 1753 och 1793 samt ett par mäs- singskandelabrar 1757, samtliga från Skultuna bruk. Dessa är i behåll och beskrivs nedan under nuvarande kyrkan, liksom ett par träljussta- kar , tidigast nämnda 1787, och ett par tennstakar , inköpta 1788. Vidare omtalas 1787 (inv .) en "JernLjusKrona på Läcktaren med 4 piparmar" samt en ljuskrona av trä med åtta järnarmar. Järnljuskro- nan fanns kvar ännu 1830 (inv.). Textilier I Lima kyrkas inventarium 1621 omtalas en blå mässhake i kapellet (se ovan). År 1696 (inv .) fanns följande: "1. En mäss-hakel af gement pappelin med Kårs på. 2. 2 st skiortor, l. bräckelig och m. g!. 3. altar- Kläde gammart lärfft. 4. Förhängio dito. 5. dito gammart lärfft. 6. handkläde wijd funten 2 st. 7. Kalk-Kläde mz gamm. Knyting (dvs. spets]. 8. Brudstohlstyg af Krusigt papplin. " En ny mässhake av "Röött Skiagg" inköptes 1721 (räk.). År 1745 (inv.) uppges den äldre mässhaken vara rutig och den yngre sägs ha "med blått genombrutne gull galoner till Kors" samt foder av lärft. Vidare omtalas ett "corpo- ral hwitt af lärefft, utnött , med gemena tråspetzar" , ett annat av "blådt tafft , med grönt Silke utstofferat", skänkt av pastorskan Catha- rina Harkman 134 (inv. 1752), ett "randigt bord täcke" i sakristian, en söndrig duk av "Westgiöths lärfft", ett "Örngådt af rödt Schiagg" och en "Brudpell af brokod pappelin". På altaret fanns "Förhänge fram- mantill , grönt Krusigt tyg, förlorat. På sidorna röd t fris". En ny altar- duk av "rödt foderboig med en spetz af utskurit tryckt lerfft på" till- kom 1747 (vis.prot.). Den rutiga mässhaken är såld 1768 (vis.prot.). En ny svart mässhake inköptes 1793 (räk.); den finns kvar och beskrivs i anslutning till nuvarande kyrkan. Ett kalkkläde av svart sammet har tillkommit 1830 (inv.). Brudpällen uppges vara av "grönt rosigt tyg". Det blå kalkklädet är sålt 1834 (vis.prot.), och 1851 (inv.) 609 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOC KNARS HISTORIA uppges att den röda mässhaken blivit omgjord till altarpallklädsel. Ett trasigt skynke av grönt och vitt mönstrat ylle- troligen brudpällen- omnämns ännu 1919 (snabbinv.), men har senare förkommit. Kollektredskap I 1696 års inventarium omtalas "En gammar hååf eller pung" . År 1745 (inv.) nämns en håv "af rödt Schiagg, med gula snören i sömmarna, Mässings Klocka, järnskafft". En ny håv inköptes 1759 och beskrivs 1787 (inv.): "Håf af rödt Sammet med försiltrad Klocka och boga, Silkes galoner och frantzar omkring, samt öfwer täcke." Vidare nämns en gammal "Håf boga med trädskaft" , vilken dock senare stru- kits , och en senare anteckning omtalar att schagghåven sålts . Håven från 1759 finns till största delen kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. Övriga inventarier År 1696 (inv.) nämns "En liten kista 1 1/ 2 alnar längd", "En liten låck- Tina" och "i sacristian ett litet bord". År 1715 (räk.) utbetalas för en kista och 1717 (räk.) för ett bord i sakristian. År 1745 (inv.) fanns bland annat "Ett Hand fats käril", en kistbänk, ett skåp med två dör- rar, "En Wändstohl måhlad åth brudfolk" och två kistor med lås. Skå- pet och brudbänken samt en kista är bevarade och beskrivs nedan i samband med nuvarande kyrkan . År 1752 (inv.) omtalas en "måhlad trätafla , söder om altaret", ett "måhlat crucifix i Sakristian, måhl- ningen mäst afnött", 135 en liten spegel och en "skriftåda af förtent jernbleck, med bleckhorn och Ströbössa , tilskänckt af nuwarande Pas- tor". Den ena av kistorna uppges nu vara i moderkyrkan . Vidare omtalas en s.k. Hedengrans-tavla63 över jubelfesten 1693, två kar- basar och tre "Kyrkjowachtare Käppar , alla tre rätt klena" . Skrivstäl- Iet har sålts 1768 (vis.prot.). År 1764 (inv.) har tillkommit "En liten rund tafla på sin fot, att lägga offerpenningar på , och Kan flyttas hwart man wil". Av denna offertallrik återstår skivan , som är rund med upphöjd kant och med ett runt hål i mitten för foten. Målad dekor av svarta blad på gul botten , brunrödmålad undersida . Spräckt. Diameter 28 cm. Foten fanns kvar ännu 1874 (inv.). En straffstock tillverkades 1773 (räk.) av Eric Larsson (1728-1786) i Höknäs. Den sägs 1787 (in v.) vara "juste pålitlig, hwilken står wid wästre K yr ko dörren". Vidare nämns bland annat "en målad brädlapp" över norra sakristiefönstret. Vid en auktion 1788 (räk.) inköptes en gammal björnhud och ett brunmålat bord , och 1793 (räk .) ett nytt skåp för mässhakar. År 1830 (inv .) omtalas bland annat "2 st Kongl Tal under glas med förgylda ramar. l st Dito utan glas och förgl:". Dessa finns delvis bevarade och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan . Klockor I 1696 års inventarium omnämns "En metall-klåeka i Stappeln icke mycket stor", samt "noch En liten handklåcka". Den sistnämnda blev 610 Fig. 105. Klocka från 1647, såld 1815 till Trysils församling i Norge. Foto: Trysil Bygdetun, Olav Ragde, 1984. KYRKOR OCH KAPELL 1752 (inv .) nedtagen från valvet och var såld 1768 (vis.prot.). Den andra klockan (fig. 105) fungerade som lillklocka fram till 1815, då den såldes till Trysils församling i Norge, 136 där den ännu finns be- varad . Den är gjuten för Transtrands äldsta kapell 1647 och bär inskriften "GLORIA IN EXCELS!S DEO: ANNO 1647" . Höjd 37 cm, diam. 34 cm. Ton: gess. 137 En större klocka göts av Isaac Rockman i Falun 1744. Den bar föl- jande inskrift: "A~ 1744, är jag guten uti Fahlun, af M~ Isac Rock- man, och kiöpt til Transtrands Capell; warande, Pastor Loci Mag. Joh: Gez: Sacell. Dn . Carl Joh: Avelin. Kyrckow. Andr. Nedrin. Joh: Ersson" .138 Denna klocka, som också var ganska liten - den vägde ett skålpund stockholmsvikt 139 - sprack dock redan 1751 i kungsring- ningen efter Fredrik I (vis.prot. 1764) , varefter den omgöts av Daniel Flodström 140 i Sundbarn 1766. In v. 1787 meddelar följande inskrifter: "BISKOP/ DOCT. LARS BENZELSTIERNN CONTRACTS PROBST: / MAG. TOB!AS WESTBLAD/ PASTOR: / MAG . IOHAN GEZELIUS/ COMM!NISTER: / ANDR. TUN- BORG/ CAPELLSWÄRDAR/ ANDR. OLSSON NEDR!N I HÖKNÄS/ LARS LARSSON I ÅSEN . Å andra sidan omkr. en dubbel bröstbild står dessa initialer i halfrund: A . F. R. S. L. U. R. S. 14 1 Därunder: lAG ÖNSKAR DEM SOM: HÖRA PÅ MITT LIUD/ ATT THE UPPMUNTRAs MÅ ATT LYDA HERRANS BUD./ LANDS- HÖFDINGE: / GREF ADOLPH MÖRNERI CRONO BEFALLN!NGSMAN:/ LARS T: ALMBERG ./ CRONOLÄNSMAN/ HENRICH HASSEU ÅR 1766. Nedantill: MED TRANSTRANDs CAPELLS LAGS SAMMANSKOTT OCH KOSTNAD . T!LLÖKT OCH OMGUTEN AF MÄS. DAN . FLODSTRÖM l SUNDBORN." 142 Den blev åter omgjuten 1803. En ny lillklocka göts 1815. Båda dessa finns kvar och beskrivs i samband med nuvarande kyrkan. TRANSTRANDs NUVARANDE KYRKA Kyrkobyggnaden Kyrkobyggnaden består av långhus med sakristia i öster och torn i väster. Den är uppförd av sandsten , delvis röd, delvis grå, och är med undantag av sockeln putsad och vitkalkad med brunmålade snickerier. Kyrkan har fyra ingångar: en i väster, en mitt på syd- respektive nordfasaderna samt en på sakristians norra sida. De tre huvudingång- arna är rundbågiga och har dubbla spegeldörrar av trä , tillverkade av Per O . Dahlgren i Ungärde, Lima, 1860 (räk.); ovanför dörrarna sit- ter ett spegelfält samt ett halvrunt fönster. Framför ingångarna ligger trappsteg av sandsten. Huvudingången i väster har invändigt grönmå- lade dörrar. Syd- och nordportalernas dörrar är invändigt gråmålade. Framför dem på insidan sitter vindfång med rakslutna dubbla spegel- dörrar med krysspröjsade fönster överst och svarvade knoppar mitt på spegelfälten, vilka är målade i tre grå nyariser och omgivna av profile- rad karm . Vindfången flankeras av kannelerade kolonner med profile- rade kapitäl och baser, som uppbär ett rakt profilerat överstycke med kornisch och kraftig tandsnittslist, grågrönmarmorerat och delvis för- gyllt. Ovanför dörrarna sitter ett gråsvartmarmorerat guldlistkantat 611 LIMA OC H TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA tl'lll o 10 20 spegelfält, prytt med skulpterat och förgyllt hjärta och törnekrona med moln och stråtknippen som bakgrund. Sakristians ingång är rak- sluten med plåtklädd dörr med ett litet rundfönster och har gråstens- trappa med järnräcke framför. Fönstren är stora och rundbågiga med spröjsverk av trä, invändigt vitmålat. Långhuset har tolv fönster , sex på varje långsida, tornet tre, ett i söder, ett i norr samt ett rundfönster ovanför västportalen . sak- ristian har två något mindre fönster , ett i söder och ett i norr. sotbän- karna är in- och utvändigt av finhuggen kalksten , utom i tornets inre , där de är av gråmålad cement. Tornet har fyra rundbågiga ljudöppningar, en i varje väderstreck , med enkla träluckor och kopparklädda solbänkar. Huven är försedd med lanternin och har taklist , formad som konsoluppburet tandsnitt och utförd av gråmålat trä. Lanterninens fasader är av gråmålad lock- panel, förkroppad i hörnen , och har fyra rundbågiga öppningar- en i varje väderstreck- med vitmålade anfanger och räcke nedtill . Upp- till löper en profilerad taklist. Takfallen är klädda med koppar. Lan- Fig. 106. Transtrands kyrka, plan och tvärsektion mot öster, skala 1:300. Uppmätning av M. Dahlander och E. Werner 1924, R. A ndersson 1935 samt B. Blome 1958; renritade av G. Wiren 1986. 612 KYRKOR OCH KAPELL l Fig. 107. Transtrands kyrka, exteriör från sydväst. Foto: Peuerssons Foto, Evert Mausson, 1984. terninen kröns av en liten svängd spira med en förgylld stjärna, tillver- kad av Håll Per Nils Olsson och uppsatt 1831 (räk.), samt förgylld av Anders Reinhold Richman 143 i Falun 1834 (räk.). Ovanför västportalen sitter en rektangulär sandstensplatta med för- gylld inskrift: "Denna kyrka/ är byggd år/ 1830/ Reparerad år/ 1869/ Koret ombyggt/ och kyrkan i övrigt iståndsatt/ 1926". Denna platta ersätter en äldre (fig. 109), nu förvarad i tornets första övervåning, med inskrift: "By: Å: 1835/ Re: Å: 1869". Plattans vänstra del ska- dad. Längd ca 80 cm, höjd 40 cm. Tornets bottenvåning, som används som vapenhus, har putsade och vitkalkade väggar, platt blåmålat brädtak och golv av grå sandstens- plattor, inlagt 1937 (räk.). Mot kyrkorummet är en raksluten öppning med en stock som överliggare ytterst och brunrödmarmorerat brädtak där innanför. Ett par rakslutna dörrar, mot vapenhuset klädda med 43 613 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA ·~ .· ' liggande grågrönmålad panel, mot kyrkorummet med speglar, målade i tre grå nyanser, leder in till kyrkorummet. En brunlaserad och fer- nissad trappa med järnräcke i vapenhusets södra delleder upp till tor- nets övre delar. Tornet har tre övervåningar. I dess första övervåning finns en igensatt rundbågig öppning mot läktaren i öster. Här förvaras en del äldre kyrkliga föremål. En trappstege i nordvästra hörnet leder vidare uppåt. Klackvåningen har kraftiga, välgjorda klockstolar med plats för tre klockor. På bjälkarna finns talrika inskrifter från 1800- och 1900-talen. Den ursprungliga sakristian, nu samlingsrum, har valmat tak. På södra sidan i sockelnivå leder en raksluten trädörr in till pannrum och toalett. Samlingsrummet i öster har väggar målade i grönt och gult, vitt tak samt skåpinredning i furu från 1968. Tidigare fanns en spis i öster. I den västra delen finns tambur och toalett. Själva sakristian är inrymd i långhusets nordöstra hörn, bakom den 1926 uppförda inre korabsiden. Den har vitputsade väggar samt tak och brädgolv; i väster leder en trappa upp till predikstolen. I långhusets sydöstra hörn är kyrkoarkivet inrymt. Det är tunnvälvt, har cementgolv, järndörrar Fig . 108. Transtrands kyrka, exteriör från nordöst. Foto: Petterssons Foto, Evert Mausson , 1984. Fig. 109. Inskriftstavla av sandsten, troligen från 1869. Foto: Penerssons Foto, Evert Mallsson, 1984. 614 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 110. Interiörmot öster. Foto: Pet- och järnluckor för fönstret. Arkivet nås via en tunnvälvd gång från terssons Foto, Evert Mattsson , 1985. sakristian. Kyrkan täcks av ett sedan 1904 skifferbelagt sadeltak. Taket var ursprungligen spåntäckt. Taklisten är av trä samt profilerad och grå- målad. En liten kopparklädd skorsten finns på östra gavelröstet. Interiör Kyrkorummet (fig. 110-111) täcks av ett tunnvalv, ursprungligen av trä och gipsat; vid restaureringen 1959-1960 slogs ett valv av armerad putsbetong under detta efter förslag av civilingenjör Sven H. Nycan- der. Tunnvalvet och östra gavelns övre del är marmorerade i terrakot- tafärg och avskiljs från väggarna med en kraftigt profilerad vitmålad taklist med tandsnitt nedtill. Tvärs över kyrkorummet går förstärk- ningar i form av järnband. Sedan 1926 är långhuset förkortat genom ett i dess östligaste del inbyggt korparti med absid, täckt av ett kasset- terat hjälmvalv, vitmålat med ljusblå bottnar. På ömse sidor om absi- den är sakristia och kyrkoarkiv inrymda (se ovan). Från absiden leder två rakslutna spegeldörrar, målade i olika grå nyanser, mot dessa; den södra är dock en blinddörr. Kyrkorummets väggar är gråmarmorerade och indelade i stora kvadrer, med undantag för västgaveln och fön s- 615 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA tersmygarna, som är enfärgat gråvita. Under fönstren sitter värmeele- ment bakom gråmålade kryssgaller av trä. Fram till 1926 hade kyrkorummet rak östvägg och var helt vitkal- kat. På ömse sidor om altaret fanns två rakslutna dörrar - den södra en blinddörr - mot sakristian. Överst på östra gaveln fanns inskrif- terna "'DDS" , "UPBYGT: ÅR 1829", "AF" OCh "EES". Golvet i kyrkorummet är av bräder utom i koret, där det är av sandstensplattor och upphöjt två steg. Upphöjningen är framför absi- den halvrund. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA Vid häradssynerättens syn den 30 maj 1811 befanns det gamla kapellet vara i mycket förfallet skick och kapellaget konstaterade att en ny kyrka av sten oundgängligen måste byggas. Synerätten ansåg att den nya kyrkan skulle stå vid den gamla kyrkplatsen , medan andra ville flytta den; såväl Berga som Långstrand föreslogs som lämpliga kyrk- platser. Fullständig enighet rådde inte heller om att man över huvud taget skulle bygga ny kyrka. Man ingick dock till Kungl. Maj :t med begäran om stambok och rikskollekt. Ingenting hände emellertid. Fig. III. Interiör mot väster. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , I985. 616 KYRKOR O C H KAPELL Fig. 112. Förslag till ny kyrka i Tran- strand av Olof Sjöström, troligen 1821. (Stockholm. RA . ÖIÄ .) Foto : Riksarkivet 1983. IIICSA~kWU Tqs '•~ • -~ - I.IJ~ .r~I #J M - - f-_ ..t-''----.,.-'f-:::­ ltji4J:/~(,J 1:1-'.Jflo ~Z...ftpH.,t.iu;.JtMtl.iWtt K • Det dröjde ungefär tio år innan man åter började driva kyrkobygg- nadsfrågan hårdare . I det till Överintendentsämbetet insända proto- kollsutdraget från sockenstämman den 3 november 1822 anför kyrko- herde Lars Restadius att ett utdrag ur synerättsprotokollet året efter synen medsänts en sockenbo som skulle till Stockholm , för att inläm- nas till ämbetet med anhållan om ritning. Utdraget sades vara inläm- nat och ombudet påmindes tre år i rad att utfordra ritningen , men vid sista påminnelsen uppgavs att utdraget förkommit. Ett nytt proto- kollsutdrag begärdes av häradsrätten , där alla dock skyllde ifrån sig och sade antingen att de lämnat ifrån sig protokollet eller att de över huvud taget inte sett det. 144 Församlingen kontaktade då byggmästare Olof Sjöström 145 från Hedemora . Denne utarbetade ett förslag till ny kyrka (fig. 112), vilket uppvisades våren 1821 och avsändes med ombud till Överintendentsämbetet. Ombudet hade nu meddelat att eftersom protokollsutdrag med landshövdingens namnteckning sakna- des fick ritningen icke inlämnas. Församlingen förklarade sig nu vara nöjd med Sjöströms ritning, och Restadius avslutar upprört: "Sedan 617 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA man i 10 års tid arbetat på, att få Ritning till en ny Kyrcka och använd t alla slags formaliter , somliga grundade i författningar, som- liga icke och skritvet till Fahlun, Westerås Stockholm och GästRik- land, samt kostat på Syne Rätten 32 Rdr Banco, på Ritningen 15 , under hvilken tid den ena Bandstocken på gamla Kyrckan fallet ned; så lär hela skat Boen ramla, innan tilstånd att bygga Kan Erhållas. Man har nu gripet till den sidsta Utväg att framskaffa Sten i Höst, för att nästa år, Gud vill! börja Byggnaden, taga hvad ände det vill. Den half rutna byggnaden tohl icke längre upskof." Sjöströms ritning till en kyrka av samma typ som den nuvarande, men med kortare och bredare långhus, omarbetades vid Överinten- dentsämbetet av Carl Daniel Björck.146 Den 16 .februari 1823 (st.prot.) uppvisades dennes första förslag , som inte finns bevarat. Församlingen uttryckte sin stora glädje över att ritningar äntligen kommit: "[ ...] så uppröras våra känslor till en brinnande åtrå att uppnå den dag, då vi utan fara , Kunne innom dessa murar få tillbedja hela Verldenes välgörande Gud!" I det till ämbetet insända proto- kollsutdraget144 lämnar kyrkoherde Restadius vissa kommentarer som antyder hur förslaget sett ut: "Ritningen är vacker, men proportion synes stöta ögat; antingen är Tornet för högt eller Kyrkan för låg. [...] En Rund glug mitt på Tornet tycks visa, att en stycke Kula gådt den vägen, om en lika glugg blir mitt emot. [ ...) Också torde någon svårighet möta vid att gjöra Sacristian half rund . Här är hela 20 mihl efter Kalk; men fjällen gifver 6 sidig hård sandsten, ända till och med fogräta sidor, så att en snäll Byggmästare bör Kunna upföra Kyrckan utan Rappning. På en Rund vägg Passa de icke, Såvidastenarne icke låta tuckta sig. Byggmästaren borde här hafva tilstånd att rätta sig efter omständigheterna." Björck hade alltså tydligen föreslagit att sak- ristian i öster skulle ges absidform. Troligen på grund av Restadius' påpekande om byggnadsstenens karaktär omarbetades ritningen ännu en gång och fastställdes i sin slutgiltiga form (fig. 113) den 6 maj 1823. I oktober samma år (Lima st.prot.) begärde man hjälp med kyrk- bygget från Lima, åberopande att transtrandsborna tidigare arbetat på Lima kyrka. Sockenstämman i Lima medgav då hjälp med ett dags- verke per matlag vid grundläggningen, med förbehållet att tran- strandsborna - understödda av stamboksmedel - inte skulle begära någon mer hjälp av Lima i framtiden. Kyrkoherde Restadius anför i ett ampert protokollstillägg (st .prot. 19110 1823) att han, eftersom transtrandsborna inte på 11 år kunnat bestämma sig för var kyrkan skall stå och dessutom en stor del av församlingen över huvud taget inte vill bygga ny kyrka, anser att limaborna bör hålla inne med sina utlovade dagsverken tills kyrkan kommit ovan jord och i stället ägna sig åt sin förfallna klockstapel. I en upprörd skrivelse till domkapitlet ett år senare omtalar Restadius vidare att han besökt Transtrands sockenstuga och klagat över denna obeslutsamhet, varvid en "Bacca- nal" ropat med hög röst, och fem andra hade instämt: "Hvem har bedt Er om det? Duger intet Kyrckan nu som förr? m.m." Då tog kyr- 618 KYRKOR OCH KAPELL Fig. J J 3. Förslag till ny kyrka i Tran- strand av Carl Daniel Björck J823. ~ • • (Stockholm. RA. Ö/Ä.) Foto: Riks- ~ . • arkivet J983. ,. 04 l l 4---;.G'J~-=----=-- . ' - ______._ koherdens tålamod slut , han tog sin hatt med orden: "Faren wäl mine wänner. Här hafwen I sed t mig" - underförstått för sista gången - och gick, och vägrade därefter att sätta sin fot i Transtrands socken- stuga.147 I mars 1824 (st.prot.) skrev byggmästare Sjöström och meddelade att den reviderade ritningen nu anlänt till honom och att han gärna stod till förfogande som byggmästare . Han var dock upptagen under sommaren och föreslog därför att grundläggningen skulle uppskjutas till september. Stämman tillfrågades nu , eftersom tidigare beslut och protokoll saknades- med undantag av de till Överintendentsämbetet insända utdragen hade dessa uppenbarligen redan förkommit - om man verkligen ville bygga en ny kyrka, vartill svarades: "Ja!; ty det är nu så wida kommet." Man beslöt också att antaga Sjöström som bygg- mästare och att grundläggningen skulle ske i september. I april behandlades Lima sockenstämmas svar på begäran om dagsverks- 619 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 114. Interiör mot öster före restaureringen 1926. Foto: A TA 1924. hjälp. Detta väckte stort missnöje, och man avsade sig erbjudandet, som man tyckte var för njuggt , och begärde i stället att Lima och Transtrand i fortsättningen helt skulle skilja sig i kyrkobyggnads- frågor. Grundläggningen ägde rum som beräknat i september (räk.) . Kyr- koherde Restadius var dock fortfarande missnöjd. I den ovannämnda skrivelsen till domkapitlet klagar han på att Sjöström "nedslarfwat en Grund, på hwilcken en Kyrcka Icke utan under kan stå" samt inte till- varatagit de protokoll som skickats till honom, och avslutar med att förklara att han aldrig mera tänker ta befattning med transtrandsbor- nas angelägenheter, "ty jag tohl nu mera icke bespottelser för de l OOOde mödor, som jag haft för detta folk i 39 år". Byggmästare Sjö- ström, å sin sida, ansåg att kyrkoherden intrigerade och ville inte ha med honom att göra, utan föredrog komminister Sunden. Vid sockenstämma i Lima i mars 1825 diskuterades transtrandsbor- nas begäran om åtskillnad i kyrkobyggnadsfrågor . Åberopande en kunglig förordning av den 9 december 1766, där det sägs att inbyggare i kapellag är skyldiga att delta i reparationer vid moderkyrkan, men ej i ny- eller ombyggnadsarbeten, samtyckte man till kapellagets anhål- lan , om de inte undandrog sig dessa förpliktelser. Man sade vidare, att eftersom transtrandsborna avsagt sig den erbjudna dagsverkshjäl- pen, frikä11de sig limaborna från allt deltagande i Transtrands kyrk- bygge. Detta upplästes i Transtrands sockenstuga den 17 mars och frågan framställdes huruvida önskemålet om åtskillnad stod fast , vil- ket bejakades. Kapellaget hade även skrivit till consistorium, som i sitt yttrande framhöll att limaborna inte borde neka transtrandsborna hjälp om de själva ville ha hjälp av dem vid nybyggnad i Lima. Sock- enstämman i Lima svarade att det i Lima aldrig varit tal om nybygg- 620 KYRKOR OCH KAPELL Fig. ll5. Interiör mot väster före restaureringen 1926. Foto: A TA 1924. nad, att transtrandsborna inte deltagit i 1770-talets ombyggnadsarbe- ten vid Lima kyrka och att ingen kunde minnas ett enda dagsverke från Transtrand vid småreparationer. Transtrandsborna sade sig inte behöva hjälp från Lima eller ha några skyldigheter därvidlag, men limaborna svarade, att de "warit nog höfliga och gådt ur sina Bänkar för dem, wid Prof dagar (3 sedan 1770) och Capellaner (6. på samma tid)". Ett dagsverke per matlag var fortfarande utlovat, och ett till skulle kunna tänkas, "om de i godarom anlitades". Den 23 oktober 1825 upplästes vid sockenstämma i Lima landshövdingeämbetets reso- lution angående transtrandsbornas befrielse från byggningsskyldighet i Lima. I februari 1825 hade stambok och rikskollekt beviljats och de egent- liga byggnadsarbetena påbörjades 1826. Sten bröts i västra dalslutt- ningen vid Vålåsen, kalk kördes från Rättvik, 148 en kalkbod uppfördes (räk.) och trävirke framskaffades. Man beslöt även att upptaga lera vid Resjävallen för att bränna tegel. Byggmästare Sjöström avled 1828 och efterträddes av direktören Pehr Forsgren 149 från Älvdalen. Under sommaren 1828 uppstod frågan om man skulle fortsätta kyrk- bygget, eftersom tegelslagningsförsöken misslyckats. Då kom någon på att man kunde hugga tegelstensliknande stycken av de tunna sand- stenshällarna uppe i fjällsmoren vid Hemfjället. 150 Dessa tillhöggs, bars den långa vägen till kyrkplatsen och visade sig vara fullt använd- bara som sten till fönsteromfattningar m.m., varför bygget kunde fort- sätta. Sommaren 1829 hade kyrkan utom tornet kommit under tak, och i augusti överenskoms med en glasmästare från Fors i Malung om insättning av fönster. I november beslöt kyrkostämman att - efter- som den gamla kyrkan nu var "så medtagen och nästan obrukbar" och kyrkokassans pengar inte räckte till för att fullborda hela kyrkan med 44 621 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 116-117. Restaureringsförslag av R . Arbore/ius 1910. (Transtrand. KyA.) l • - 622 KYRKOR OCH KAPELL tornet - man först och främst skulle fullborda långhuset och sakri- stian invändigt. I maj 1830 (st.prot.) antogs den från Värderås bördige Eric Ericsson Wördling (f. 1784) från Norge som byggmästare för tornmurarna, medan lanterninen och övriga träkonstruktioner uppför- des av Lindjo Eric Halvarsson151 från Vallerås i Malung, med biträde av Tros Daniel Danielsson (1795-1884) från Östra Fors i Malung. I slutet av år 1830 (in v.) var kyrkan i stort sett färdig , men åtskilligt fattades ännu; tornet var inte rappat, listverk inte uppsatt och mycket arbete återstod på inredningen. I mars 1831 (st.prot.) antogs Nils Ols- son i Berga som snickare för återstående tornarbeten. Samtidigt fann man att pengarna började ta slut, varför komminister Sunden föreslog att man hos Kungl. Maj :t skulle anhålla om tillstånd att gå och tigga i Stockholm och de större städerna, och att de på så sätt insamlade medlen i första hand skulle användas till altarets och predikstolens målning. Detta projekt synes dock aldrig ha blivit genomfört. Tornet fullbordades 1835. Det rappades av en norrman, kallad Eke- bergs Olle , med hjälp av Hackspik Anders Jonsson (1788-1870) från Transtrand . Måleriarbetena utfördes av den norskfödde Hans Thorud (1771-1844) från Rörbäcksnäs (st.prot.). Transtrandsborna var nu mycket stolta över sin nya kyrka och kallade den "Ruppa" (Snö)ripan. Vid visitationen 1845 sägs kyrkan sedan länge vara färdig , men inredningen är inte fullbordad. Vidare klagas över att taket svankar på sydsidan, läktaren är felkonstruerad och skadar muren och rapp- ningen flagnar på flera ställen; det är svårt att få putsen att fästa på sandstenens glatta yta. Dörrarna uppges 1857 (vis.prot.) vara omålade och illa gjorda, varför de bör utbytas mot nya. Nya dörrar tillverkades av Per O . Dahlgren 1860 (räk.). År 1869 omputsades kyrkan utvän- digt av Bud Hans Ersson från Västberg i Rättvik . Invändig putslag- ning och kalkstrykning ägde rum 1876 (räk.). En järnugn installerades i sakristian 1877 (räk.) , och 1881 (räk.) insattes i kyrkorummet två s.k . Gurneyska ugnar från Bolinders verkstäder. År 1904 (st.prot.) ersattes spåntaket med skifferbeläggning från Grythytte skifferverk . Behovet av mer omfattande restaureringsåtgärder började dock bli allt mera påtagligt. Ett restaureringsförslag (fig. 116-117) framlades 1910 av arkitekten Rudolf Arborelius152 , bland annat innefattande en högre tornspira och rikare fasadutformning med pilastrar mellan fönstren m .m. samt en rik invändig målningsdekor i jugendstil. Detta förslag visade sig dock bli för dyrbart att genomföra. Ett reducerat förslag, bland annat innefattande nya bänkar, förelåg 1913, men även detta måste skjutas på framtiden. År 1918 beslöt man att installera elektrisk belysning. Ett nytt restaureringsförslag, utarbetat av arkitekterna Magnus Dahlander och Elis Werner, framlades 1921 och fastställdes 1925 av Byggnadsstyrelsen efter smärre ändringar. Restaureringen genomför- des 1926, varvid följande skedde. Utvändigt lagades och kalkades put- sen och sockeln befriades från puts samt fogströks. Nya solbänkar av kalksten insattes i fönstren och tornhuvens takfall täcktes med kop- 623 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA par. Invändigt förminskades kyrkorummet genom att långhusets öst- ligaste fönsteraxel byggdes in med en absid, flankerad av sakristia i norr och arkivutrymme i söder, och den gamla sakristian omändrades till samlingsrum. Nytt kalkstensgolv lades i koret, vindfång byggdes framför ingångarna och nya Jäktartrappor gjordes. I övrigt omänd- rades och kompletterades inredningen och kyrkorummets väggar gråmarmorerades. Vattenledning och elektrisk belysning infördes. Byggmästare var P. Sjöden, Falun, och slutbesiktningen hölls den 10 januari 1927. År 1957 upptäcktes stora sprickor i tunnvalvet. Efter inspektion av arkitekten Sven A. Söderholm 153 vid Byggnadsstyrelsen konstaterades ytterligare felaktigheter - takstolarna var dåliga, orgelläktaren hade satt sig och putsen flagnade m.m. - och behovet av ett fullständigt restaureringsprogram framhölls. Arkitekten Börje Blome fick i upp- drag att utarbeta ett sådant. Han framlade först ett förslag till begrän- sade åtgärder i långhusets västra del , och även konstnären Jerk Werk- mäster uppgjorde restaureringsförslag, men dessa visade sig vara otill- räckliga. Blome föreslog även borttagande av 1926 års korarrange- mang och återställande av det ursprungliga nyklassiska kyrkorummet, vilket församlingen dock inte gick med på. I mars 1959 levererade Blome ett fullständigt restaureringsprogram , vilket kom att följas vid restaureringens genomförande 1959-1960. Härvid slogs ett nytt tunn- valv av armerad putsbetong under det gamla trätunnvalvet efter förslag av civilingenjören Sven H . Nycander, Stockholm; en då för Sverige helt ny konstruktion. Vidare reparerades takstolarna, nya invändiga solbänkar av kalksten insattes i fönstren , rötskadat virke utbyttes, ny läktartrappa byggdes och interiören ommålades , delvis med ny färgsättning. Entreprenör var Byggnadsfirman Anders Diös och konservator Evald Håkansson , Sollerön. Kyrkan återinvigdes Kristi Himmelsfärds dag 1960. En utvändig restaurering ägde rum 1968 efter förslag av arkitekten Fig. 118. Altarbord av skulpterat, målat och förgyllt trä, utfört av Johan Görsson 1830. Altarbrun signerat Sofia Widen-AliceLund 1964. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. 624 Fig. 119. Altaruppsatsen, utförd av Johan Görsson 1830 efter C. D. Björcks ritningar, i sitt ursprungliga skick som altarpredikstol. Foto: A TA 1924. KYRKOR OCH KAPELL P. Folke Nyholm , K-konsult. All gammal puts knackades ned och hela kyrkan omputsades , ny panel uppsattes på lanterninen, takskif- ferbeläggningen kompletterades och nya yttertrappor och takrännor gjordes. Invändigt gjordes ny inredning i samlingsrummet och toalett installerades . Entreprenör var byggmästare Nils Skoglund, Leksand. INREDNING OCH INVENTARIER Altaranordning Altarbord (fig. 118) av skulpterat, gulvitmarmorerat och förgyllt trä ; förkroppade hörn med förgylld kannelyr och baser med inskurna för- gyllda växtornament samt palmbladsvulst. På bordets framsida är ett 625 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA av förgyllda bladornament omgivet spegelfält , prytt med skulpterade och förgyllda kors, törnekrona, ankare, kalk och bok; på bordets kortsidor är spegelfält kantade med förgyllda bladornament. Överlig- garen avslutas nedtill med en förgylld list med fransliknande orna- ment. Höjd 102 cm, längd 104 cm, bredd 75 cm. Utfört 1830 av nämn- demannen Johan Görsson 154 från Viken i Torsång. Ommålat 1960. Altaruppsats (fig. 119) av skulpterat , grönmarmorerat och förgyllt trä, bestående av ett gavelkrönt entablement med triglyffris och guttre. Gavelkrönets profil har bred , delvis förgylld tandsnittslist. Entablementet uppbärs av två kolonner och två pilastrar med profile- rade baser och kapitäl med förgyllda växtornament. Det vilar på en sockel med profilerad över- och underliggare . Svartmarmorerad fond- vägg, prydd med ett skulpterat och förgyllt Guds allseende öga , omgi- vet av strålar, utfört av skulptören Per Kers 1926. I sockelns kortän- dar sitter värmeelement bakom smidda järngaller. Ursprungligen var altaruppsatsen kombinerad med predikstolen till en s.k. altarpredik- stol (se nedan). Altaruppsatsen är utförd av Johan Görsson 1830 (st.prot.) efter ritningar av C.D. Björck. Den mål~~s och förgylldes av Hans Thorud 1839 (räk.) . Kolonnbaser och kapitäl är svarvade av Olof Ersson (1790-1861) i Östra Ärnäs 1830 (räk.). Ommålad 1926. Två målningar, hörande till en äldre altaruppsats , olja på duk. Den större tavlan (fig. 120) framställer Korsfästelsen; Kristus på korset , flankerad av sörjande Maria till vänster och Johannes till höger , i bak- grunden syns Jerusalem. Inskrift: "Tänck på JEsum Christum 2 Tim 2., y, 2.,_" Förgylld profilerad träram. Höjd 156 cm, bredd 140 cm. Den mindre tavlan (fig. 121) framställer Kristus vid ett bord, visande på ett fat med oblater och en kalk. Inskrift i svart, till vänster: "Tager och äter/ thetta är min Leka=/ men, then för eder/ utgifwen warder/ til syndernas förlå=/ telse; Thetta görer till min åminnelse." Till höger: "Tager och dricker/ thetta är min Blod/ som för eder utguten/ warder til syndernas/ förlåtelse; Thetta görer/ så ofta i dricken till min åmin- nelse." Höjd 55 cm, bredd 141 cm . Färger: guld , grått , gråblått , brunt, grönt , vitt , rött, skär karnation. Målade 1760 (räk.), möjligen av Eric Siljeforss; överförda från gamla kapellet. Den mindre tavlan förvaras i sakristian. Altarskrank av trä, halvrunt ; blågrönmarmorerat ramverk, gråmar- morerade speglar med förgyllda kantlister; knäfall och överliggare klädda med grått tyg. Höjd 80 cm, knäfallshöjd ca 24 cm. Troligen tillverkat 1830, ombyggt 1960. Tidigare saknades spegelfälL Vid 1926 års restaurering påträffades i putsen bakom altaret inskrif- terna "År 1830 den 10 Aug bl e f denna altarbygnad med predikstol färdig" , samt "Sic vos, non vobis" . 155 Knäfallspall av gråmarmorerat trä, förgylld franslist framtill, två volutformade ben , på framsidan med förgyllda hålkälar, gråklätt knä- fall . Höjd 30 cm, längd 101 cm, bredd 26 cm. Tillverkad 1926 (inv .) . Altare av omålat trä, stående på tre trekantiga ben med två tvär- slåar mellan. Anskaffat 1968. I samlingsrummet. 626 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 120-121. Altartavlor från det gamla kapellet; den övre framstäl- lande Korsfästelsen, den nedre Natt- varden. Målade 1760, möjligen av Eric Siljeforss. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1984. Predikstol Predikstol (fig. 122) av skulpterat, grågrönmarmorerat och förgyllt trä; femsidig korg med trekvartskolonner i hörnen, profilerade över- och underliggare med förgyllda palmbladsbårder. På korgens sidor sit- ter skulpterade och förgyllda ornament : från vänster växtornament; kors, törnekrona och växtornament; kalk , krona och växtornament; bok , oblater och växtornament; växtornament. Ljudtaket har profile- rad kant och nedhängande flikar med tofsar; ovanpå hörnen sitter pal- metter. Takets inre är uppdelat i kassetter med ljusblå botten och vitt 627 LIMA O C H TRANSTRAND - UR TVÅ SO C K NARS HISTORIA Fig. 122. Predikstolen, utförd av Per Kers 1926. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. ramverk. Bokstöd med nedhängande tofsar. Korgens insida är gråmå- lad. Korgens höjd ca 135 cm . Utförd av Per Kers 1926. Fram till restaureringen 1959-1960 stod predikstolen på en murad plint. Korg till altarpredikstol (fig . 119) av skulpterat, vitmålat och för- gyllt trä . Tresidig; den breda framsidan och de smala kortsidorna har spegelfält , omgivna av förgyllda bladornament. På framsidans spegel- fält sitter skulpterad och förgylld dekor i form av vinranka, bok och lagtavlor. Korgen har nedtill en kraftig förgylld palmbladsvulst. Över- liggare med äggstavslist, hålkäl , draperiliknande ornament och list av omväxlande runda och avlånga pärlor. Bokstöd uppburet av en bred volut med snidade bladornament; hålkälad kant med draperilist. Korgens höjd utan bokstöd 130 cm. Tillverkad 1830 av Johan Görsson efter C. D . Björcks ritning ; målad 1839 av Hans Thorud . I tornets första övervåning. 628 Fig.I23. Timglasfrånl600-taletsslut. Foto: Petterssons Foto, Gunnar Mausson, 1986. KYRKOR OCH KAPELL Ambo av blågrönmarmorerat trä med målade kurbitsar på framsi- dan. Tillverkad 1980 av Helmer Östling, Fiskarheden, och målad av Knut Johansson, Branäs. Gåva av Helmer och Elin Östling. Timglas Timglas (fig. 123) med glashållare av mässing och punsad dekor, sam- manhållen av spiralvridna tenar. Fyra glas. Brunrödmålat trästativ med kvadratisk fotplatta , krönt av snidad och förgylld krona. Höjd 18,5 cm, längd 22 cm, bredd 6 cm; stativets höjd 57 cm. 1600-talets slut. Konserverat av Libraria 1950, varvid fotplattan tillkom. Överfört från det gamla kapellet. Bänkinredning Bänkinredningen består av fyra kvarter med fem bänkar vardera i de östra och 11 vardera i de västra. Bänkarna är slutna och blågrönmar- morerade; dörrarna har ljusare blågrönmarmorerade speglar med vit- målade profilerade lister. Bänkskärmarna har avlånga speglar. Bänk- gavlarna är trappstegsvis profilerade i tre steg, de yttersta i liv med dörrarna. Profilerad överliggare, slät sockel. Höjd 93 cm, sitthöjd 44 cm. Tillverkad 1847 (st.prot.); dörrarna gjordes 1860 (st.prot.) av Per O. Dahlgren. Bänkinredningen målades först 1868 (räk.) av Anders Jacobsson från Malung i ekfärg och vitt med ljusblå speglar. Bänkarna ombyggdes och ommålades 1960; 13 bänkar är magasinerade i präst- gårdens ladugård. Läktare Läktare i väster (fig. 111), uppburen av sex grågrönmarmorerade pelare med förgylld kannelyr och tio likartade pilastrar vid väggarna. Läktarbarriären är grågrönmarmorerad med guldlistkantade speglar, marmorerade i en ljusare nyans. Mellan speglarna är förkroppningar med förgylld kannelyr. Överliggare och underliggare är profilerade. Läktarens undersida är ljusblåmarmorerad. Trappa med järnräcke i sydväst, tillkommen 1960. Läktaren är uppförd 1830 och ombyggd samt inredd med bänkar 1847 (st.prot.). Den målades först 1868 (inv.). Ursprungligen nåddes läktaren från tornet. Denna ingång igen- sattes 1926, då två inbyggda trappor byggdes i långhusets sydvästra och nordvästra hörn. Dessa revs i samband med restaureringen 1959- 1960, då läktaren även höjdes och rötskadade pelare utbyttes. Orgel Orgel med barockinspirerad fasad (fig. 111); tre högre tureller med förgyllt masverk upptill och horisontellt utskjutande s.k. spansk trum- pet med tuber av tenn. Ryggpositiv med högre, framskjutande sida- partier. Färger: guld, grått, vitt, rött, blått, beige. Byggd av firma Marcussen & S0n, Åbenrå, Danmark, delvis med användande av äldre pipmaterial, och invigd 1960. 156 År 1874 (skolstyrelseprot.) erbjöd Per Björling i Lima församlingen 629 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA att få köpa en mindre orgel som han byggt. Detta blev dock inte av, utan i stället beställdes en orgel från Åkerman & Lund. Denna, som hade en tidstypisk fasad i nyrenässans (fig. 115), ritad av P.L. Åker- man, uppsattes 1877. 157 Dess spelbord uppställdes musealt på läktaren 1981. Dopredskap Dopfunt (fig. 124) av skulpterat, grönmarmorerat och förgyllt trä; halvsfärisk cuppa , uppburen av förgyllda snäckor och stående på en tresidig fot med konkava sidor, prydda med upphöjda speglar med skulpterade och förgyllda brinnande hjärtan. Profilerad sockel, vilande på kulfötter. Höjd 90 cm, skålens diameter 34 cm. Anskaffad 1926. Dopfat av silver (fig. 125), halvsfärisk skål, rakt brätte . På brättet punsad dekor i form av en bladkrans, samt en kartusch med inskrif- ten: "Till Transtrands Kyrka av Kyrkvärden Anders Jacobsson och hans Hustru Brita Olsdotter"; nedtill årtalet 1926. Diameter 35,5 cm. Enligt stämplar tillverkat 1926 av Hugo Lundstedt i Göteborg. 158 Dopskål av tenn (fig. 126) , kallskålstyp, blomknoppsformade hand- tag, profilerad fot. Höjd 14 cm, skålens diameter 20,5 cm, fotens 13 cm. Enligt stämplar tillverkad av Carl Logren 159 i Falun 1764. Inköpt 1765 (räk.) . Överförd från gamla kapellet. Dopskål av nysilver, halvsfärisk , profilerad fot. Höjd 13 cm , skålens diameter 22,5 cm, fotens 10 ,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av C. R . Carlström i Stockholm. Inköpt 1876 (räk .) . Nummertavlor Nummertavla av trä (fig. 127), rektangulär; profilerad ram , målad i rött och svart. Upptill rundat hörn med konkava sidor och ett halvmå- neformat hål. På baksidan är årtalet 1726 inskuret. Fyra bevarade siff- ror av trä. Höjd 59 cm, bredd 35 cm. Överförd från gamla kapellet. Två nummertavlor av skulpterat, grönmarmorerat och förgyllt trä; ovala, svängbara inom ramarna . Ramarnas framsidor är dekorerade med flätade band. Krönta av skulpterade bladornament med rosett överst, nederstycke med S-formade kanter och rosett i mitten. Svarta tavlor. Står på svarvade kolonner. Höjd 165 cm, tavlans bredd 61 cm. Tillhörande mässingssiffror. Anskaffade 1926. Flyttade från altar- ringen till sina nuvarande platser vid främre bänkkvarteren 1960. Två nummertavlor av trä; ovala, svartmålade, svängbara, på kon- tursågade gråmålade ställningar. Höjd ca 177 cm. Tillverkade 1926. I tornets andra övervåning. Nattvardskärl Kalk av silver (fig. 128), profilerad och godronnerad fot och nod, slät , upptill utsvängd cuppa, förgylld invändigt samt kring brädden . Höjd 26,2 cm, cuppans diameter 12,5 cm , fotens 12 cm . Inskrift under foten: "36 1/ 2 lod". Enligt stämplar tillverkad av Otto Henrik Sjöberg Fig. 124. Dopfunt, anskaffad 1926. Foto: Penerssons Foto, Evert Mans- son, 1984. Fig. 125. Dopfat av silver, utfört av Hugo Lundstedt i Göteborg 1926 och skänkt samma år. Foto: Penerssons Foto, Evert Mansson, 1985. 630 Fig. 126. Dopskål av tenn, tillverkad av Carl Logren i Falun 1764. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 127. Nummertavla, daterad 1726. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 128. Kalk och paten av silver, utförda av Otto Henrik Sjöberg i Falun och inköpta till det gamla kapellet 1732. Kalkens cuppa är omgjord av Carl Herdin i Falun 1840. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1984. KYRKOR OCH KAPELL i Falun; inköpt 1732 (inv.). Cuppan omgjordes och förstorades enligt stämplar 1840 av Carl Herdin 160 . Tidigare fanns på cuppan ingrave- rade kyrkoherdens och kyrkvärdarnas namn samt årtalet 1732 (in v.). Överförd från gamla kapellet. Paten av silver (fig. 128), förgylld ovansida, odekorerad. Diameter 14,3 cm. Enligt stämplar tillverkad av Otto Henrik Sjöberg i Falun, inköpt 1732 (in v.). Överförd från gamla kapellet. Kalk av nysilver, fot och skaft profilerade, slät cuppa, förgylld invändigt samt kring brädden. Höjd 20,5 cm, cuppans diameter 9,7 cm. Inköpt från A. G. Dufwa i Stockholm 1872 (räk.). Paten av nysilver, förgylld, odekorerad. Diameter 12,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av A. G. Dufwa i Stockholm; inköpt 1872 (räk.). Vinkannor:- l, Av tenn (fig. 129), cylindrisk, uppåt avsmalnande, linjedekor på kroppen, svängt handtag. Profilerat lock med kulknopp. Höjd 19 cm, diameter nedtill 17 cm. Enligt stämplar tillverkad av Carl Petter Eckerström 161 i Västerås 1852.-2, Av nysilver (fig. 130), päronformad, profilerad fot, svängt handtag. Profilerat lock med cise- lerad lagerkrans, krönt av ett lamm med korsfana, vilande på en bok. Invändigt förgylld. Inskrift på buken: "Till Transtrands Kyrka skänkt af Kyrkavärden Per Jacobsson och Hustru Carin Hansdotter i Kyrka- byn 1872." Höjd 37,5 cm, fotens diameter 14 cm. Enligt stämplar till- verkad av A. G. Dufwa i Stockholm.- 3, Av nysilver, av samma typ 631 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA som den föregående men något avvikande i detaljerna. Höjd 37,5 cm , fotens diameter 13,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av A. G. Dufwa i Stockholm. Inköpt 1876 (räk.). Oblataskar: - l, Av tenn (fig. 133), cylindrisk , profilerad kant nedtill, välvt lock med profilerad kant och knopp. Inskrift på krop- pens ena sida: " IOH: ASPMAN. PASTOR/ CARL. J. AVELIN. SACELL./1748" . På andra sidan: "AND: NEDRIN . l. HÖKNÄS ./ IOH: ERSSON. l. ÅSEN ./ KIÖRKO. VÄRDAR" . Höjd 11 cm, diameter 12,3 cm. Enligt stämplar tillverkad av Lars Nilsson Hedman i Falun 1748. Överförd från gamla kapellet. - 2, Av silver (fig. 134) , oval, räfflad kant upptill och nedtill; svagt välvt lock med hålkälad kant, knopp formad som pinjekotte. Lockets insida förgylld . Inskrift på locket: "Transtrands Kyrcka/ Lars Restadius 1786--1804". Inskrift på undersidan : "13 lod" . Höjd 6 cm, längd 9,5 cm , bredd 7,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Johan Henrik Leff- ler162 i Falun 1809. Överförd från gamla kapellet. - 3, Av nysilver, oval; välvt lock, krönt av lamm med korsfana, vilande på en bok. Höjd 11 cm, längd 15,5 cm, bredd 10,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av A. G. Dufwa i Stockholm. Inköpt 1876 (räk .). Sockenbudstyg: - l , Av tenn (fig. 131) , bestående av kalk och paten. Kalken har profilerad fot och skaft , vid cuppans brädd är en linjerand. Inskrift på cuppan: "TRANSTRAND . 1748". Höjd 11 ,5 cm , cup- pans diameter 7,5 cm, fotens 8,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Lars Nilsson Hedman i Falun 1748. Patenen är åttapassformad och odekorerad. Diameter 9,2 cm. Stämplar saknas; den torde dock vara samtida med kalken. Överfört från gamla kapellet.- 2, Av försilvrad legering, s.k . pinsback163 (fig. 132), bestående av kalk och paten . Kal- ken har trattformad profilerad fot och invändig förgyllning. Höj d 7,5 cm, cuppans diameter 6 cm, fotens 6 cm. Patenen är helt odekorerad. Fig. 129. Vinkanna av tenn, tillverkad av C. P. Eckerström i Västerås 1852. Foto: Petterssons Foto , Evert Matts- son, 1985. Fig. 130. Vinkanna av nysilver, till- verkad av A.G. Dufwa i Stockholm och skänkt 1872. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1984. Fig. 131. Sockenbudstyg av tenn, till- verkat av Lars Nilsson Hedman Falun 1748. Foto: Petterssons Foto , Evert Mattsson , 1984. 632 i KYRKOR OCH KAPELL Fig. 132. Sockenbudstyg av s. k. pins- back, inköpt 1757. Foto: Petterssons Foto, Gunnar Mattsson, 1983. Fig. 133. Oblatask av tenn, tillverkad av Lars Nilsson Hedman i Falun 1748. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 134. Oblatask av silver, tillverkad av Johan Henrik Leffler i Falun 1809. Foto: Petterssons Foto , Evert Matts- son, 1984. Fig. 135. Sockenbudstyg av nysilver med skinnklätt fodra l, inköpt 1886. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1984. Diameter 7,7 cm. Både kalk och paten är svårt nötta. Inköpt 1757 (räk .) . Överfört från gamla kapellet ; förvaras f.n . i Lima kyrkoarkiv. - 3, Av nysilver (fig. 135) , bestående av kalk , paten och oblatask samt fodral. Kalken har trattformad fot och profilerad nod och invän- dig förgyllning . Höjd 11 cm, cuppans diameter 6 cm, fotens 5,7 cm. 633 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Patenen är förgylld och odekorerad. Diameter 6 cm . Oblatasken är profilerad och odekorerad . Höjd 2,3 cm , diameter 6 cm. Fodralet är cylindriskt, klätt med violett skinn med guldpressad dekor och har invändig violett sammetsklädseL Höjd 18 cm, diameter 7 cm. Inköpt 1886 (inv.). Schatull för nattvardskärl av mörkpolerad björk. Tillverkat av Garp Eric Andersson (1812-1891) , Södra Brändan , 1873 (räk .) för natt- vardstransporter till Dalen (Sörsjön). En mindre kalk med paten inköptes 1876 men stals 1881 (inv .) . Brudkronor - l, Av förgylld mässing (fig. 136) ; fyra lövformade ståndare med graverade bladnerver och tre nedhängande löv , upptill sammanhållna av en ring , på vilken mellan varje ståndare sitter ett änglahuvud med ett nedhängande löv . Mellan ståndarna sitter små, genombrutna stån- dare . Bred pärlstavskantad ring, besatt med omväxlande änglahuvu- den och en framställning av Jakobs brottning med ängeln . Inskrift på ringen : "ES H " . Höjd 10 cm, ringens diameter 8,5 cm. Inköpt 1812 (räk .). Överförd från gamla kapellet . - 2, Av förgyllt silver (fig . 137) , utförd med den föregående som modell fast i andra proportio- ner ; mindre och smalare , försedd med en nedre , utåtböjd och genom- bruten ring samt nedtill på de större ståndarna besatt med slipade bergkristaller. Höjd 11 cm , ringens diameter 7 cm . Enligt stämplar tillverkad av Lars Olhans i Falun 1947. Gåva av professorskan Ester Eggertz Johansson , Berga, 1947. Ljusredskap Ljuskronor: -l, Av mässing (fig. 139), med 16 armar i två kransar , reflexblommor , musselformade droppskålar. Profilerad mittstam , kraftig kula, nedtill avslutad med bladornament och en knopp . Inskrift på kulan: "Till Mines Merkel af Transtrands . In Wånares. Christeliga . Ewig=/ het. är. Denne KyrKoprydnad. Medelst Fri=/ Wil- ligt saman Skott. Kiöpt för 305 3/4 dal=/ Kopnt. År 1753 d 14 Des=/ s: IMHI B ". På andra sidan: "Warande Landshöf= ock Ridd=/ C: G: Fig. 136. Brudkrona av fö rgylld mäs- sing, inköpt 1812. Foto: Pellerssons Foto,. Evert Mallsson, 1984. Fig. 137. Brudkrona av förgyllt silver, utförd av Lars O/hans i Falun 1947 med den föregående som förebild och skänkt samma år. Foto: Petterssons Foto, Evert Mallsson, 1984. Fig. 138. Ljuskrona av mässing, till- verkad vid Skultuna bruk 1927 och skänkt samma år. Foto: Petterssons Foto, Evert Ma11sson, 1984. 634 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 139. Ljuskrona av mässing, till- verkad av krongjutaren Mathias Hornafwer vid Skultuna bruk 1753. Foto: Petterssons Foto , Evert Matts- son, 1984. Fig. 140. Ljuskrona av mässing, till- verkad av krongjutaren GustafQwist- berg vid Skultuna bruk 1793. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1984. Wennerstedt./ Bisk=/ Doct: Sam: Troilius./ Probst: Mag: Tob: West- blad./ Past : Mag: Joh: Gezelius./ Cominist: Dn CJ Avelini Adj: Dn C: Ullberg./ Kyrka. W:/ And: 0: Nedrin/ Joh Ersson/ NämndeM= And: S./ SexM: P: 0 : S:/ Tom= A: S: Il W= Åhs". Höjd ca 110 cm. Enligt stämpel tillverkad vid Skultuna bruk av krongjutaren Mathias Hornafwer. 164 Ljuskronan är den tidigast kända i Sverige som signe- rats av en enskild mästare. 165 Överförd från gamla kapellet. I långhu- sets sydvästra del. - 2, Av mässing (fig. 140), med 16 armar i två kransar, reflexblommor, blomformade droppskålar. Profilerad mitt- stam, kraftig kula, nedtill försedd med växtornament och knopp med räfflad gördel. Inskrift på kulan: "Genom sammanskott af Tran=/ strands församling och Präst inkjöpt/ i December 1793 för 42 Riks- dahl"' , samt "Vice Pastor: Anders Hesselius/ Capelian Lars Resta- dius/ Kyrkowärdar Olof Johansson i Höknäs/ Olof Larsson i Tran- strand/ Kyrkowaktare Iljans Olof Ersson i Transtrand/ sexman Isach Olsson i Mornäs", samt "Gutten och förferdigad/ vid Skultuna Bruck af G: Q: B". Graverad bård av växtornament där nedanför. Höjd ca 125 cm. Enligt inskrift tillverkad vid Skultuna bruk av krongjutaren Gustaf Qwistberg 166. Överförd från det gamla kapellet. I långhusets nordvästra del. - 3, Av mässing (fig. 138), med 16 armar i två kran- sar , reflexblommor ; profilerad mittstam, kraftig kula, nedtill försedd med växtornament och en knopp . Inskrift på kulan: "Skänkt av Kyr- kavärden Erik Larsson. 19f27" . Höjd ca 100 cm. Enligt stämplar till- verkad vid Skultuna bruk 1927. I långhusets östra del. Två ljusplåtar av mässing, för två ljus; ovala konvexa speglar, blom- 635 LIMA O C H TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA formade droppskålar, musselformade överstycken. Höjd ca 60 cm. Inköpta från Arvid Böhlmarks lampfabrik , Stockholm , 1927 (räk.). 18 (ursprungligen 20) ljusplåtar av samma typ och tillverkning, fast avsedda för ett ljus (fig. 143) . Höjd ca 50 cm. Ljusstakar : - 1-2, Av tenn (fig. 143) , profilerade skaft, profilerad och godronnerad fot. Höjd 18 cm , fotens bredd 16,5 cm . Enligt stämplar tillverkade av Peter Svan 167 i Stockholm 1741. Inköpta på auktion 1788 (räk .) . Överförda från gamla kapellet. - 3-4, Kande- labrar av mässing (fig. 146) , trepipiga; profilerade ljushållare , runda droppskålar, genombrutet skaft , svagt profilerad fot med pärlstavslist. Den ena kandelabern är skadad. Höjd 43 cm , fotens diameter 18 cm. Tillverkade vid Skultuna bruk och inköpta därifrån 1757 (räk . ). Över- förda från gamla kapellet. -5-6, Av försi lvrat trä (fig . 142) , svarva- de , profilerade skaft. Höjd ca 28 cm, fotens diameter ca 20 cm. Tidi- gast omnämnda 1787 (in v.). Överförda från gamla kapellet. I tornets första övervåning . - 7, S.k. kombinationsstake av rödaktig gulmetall (fig. 144) , löstagbar överdel med tre pipor samt löstagbara manschet- ter; trattformad fot, vilande på en kvadratisk bottenplatta , skaftet profilerat nedtill samt rakt och avsmalnande upptill , svagt profilerad ljushållare. Höjd med överdel 51 cm, fotens bredd 14,5 cm. Skänkt av kyrkoherde F.A . Åmark 168 senast 1882 (inv.). - 8-9 , Kandelabrar av förgylld gulmetall, trepipiga ; med rik dekor i nyrokoko , huvudsak- ligen av växtornament, och kristallprismor hängande från droppskå- larna. Höjd 36 cm. Inköpta 1877 (räk .) ; avsedda för orgeln.- 10-11, Kandelabrar av mässing, fempipiga, mittpipan högre; profilerat skaft, rik dekor i nyrenässans, huvudsakligen av växtornament. Höjd 45 cm. Troligen inköpta 1888 (räk.) . - 12-13 , Kandelabrar av mässing, fem- Fig. 141. Ljusstake av tenn, en av två, tillverkad av Peter Svan i Stockholm 1741 och inköpt 1788. Foto: ?e/lers- sons Foto, Evert Mausson, 1984. Fig. 142. Ljusstake av försilvrat trä, en av två, tidigast nämnd 1787. Foto: Petterssons Foto, Evert Mausson, 1984. Fig. 143. Ljusplåt av mässing, en av 20, inköpt 1927. Foto: Petterssons Foto, Evert Mallsson, 1984. Fig. 144. S.k . kombinationsljusstake av rödaktig gulmetall, skänkt senast 1882. Foto: Pellerssons Foto, Evert Mausson, 1984. 636 KYRKOR O C H KAPELL Fig. 145. Ljusstakar av mässing; den i mitten från J800-talets slut, de övriga från omkring 1920. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 146. Kandelaber av mässing, en av två, inköpt f rån Skultuna bruk 1757. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 147. Ljusstake av mässing med tredelad volutfot, en av två, . troligen f rån omkring 1920. Foto: Petterssons Foto, Evert Mausson, 1984. pipiga , mittpipan högre; genombruten tredelad fot , rikt dekorerad med växt- och broskornament , vasformat rikt dekorerat skaft , blad- rankeformade ljusarmar. Nedhängande kristallprismor från droppskå- larna . Höjd 58 cm. 1800-talets slut . Stämpel under foten: "No 29" . Enligt inskrift skänkta av Johan O . Jacobson (1877-1959) och hans maka Adele , f. Rosenqvist (1883-1963) , 1963. -14-15 , Ljusstakar av mässing (fig. 145) , profilerat skaft och fot. Höjd 20 cm, fotens diame- ter 9 cm . 1800-talets senare del. -16-17, Av mässing (fig. 145) , pro- fil erat skaft och fot , ljuspigg, bladformad nedre droppskål med hål. Höjd 26 cm , fotens diameter 18 cm. 1900-talets börj an?- 18-19, Av mässing (fig. 145) , tredelad volutfot , uppburen av gripklor med kulor; en av fotens sidor är dekorerad med växt- och broskornament samt ett änglahuvud i mitten , de övriga är släta . Kraftigt profilerat skaft med palmblad på nedersta delens undersida, ljuspigg. Höjd 60 cm . 1920- talet? - 20-25 , Av mässing (fig . 147) , fot uppburen av tre päron- formade kulor , profilerade skaft, rund droppskål, ljuspigg. Höjd 30 cm . Skänkta av kyrkliga syföreningen 1927 (inv .) . Ljusarm av trä med tre svarvade pipor , den mittersta lägre. Längd 21 cm, bredd 44 cm. 1800-talet. I tornets första övervåning. Textilier Altarbrun (fig. 118) i gulbrunt , blått samt grått med invävda guldtrå- dar , med bårder i guld och blått; Kristus-monogram i guld på mitten . Höjd 16 cm , längd 200 cm . Signerat SW- AL (Sofia Widen - Alice Lund) 1964. Inköpt 1964 (inv .) . Antependium av tegelrött linne (fig. 148) , med bokstäverna IHS i guld , gult , vitt , rött , brunt och blått på mitten. Enligt signatur utfört av Sofia Widen 1953. Höjd 99 cm , längd 205 cm. Mässhakar : - l , Av svart sammet med silvergaloner (fig. 149) , 45 637 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA Fig. 148. Antependium av tegelrött linne med broderier, utfört av Sofia Widen 1953. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1984. kors på ryggsidan, Jahve-namnet i strålomgiven triangel på framsidan . Höjd 130 cm, bredd ca 80 cm. Anskaffad 1793 (räk.), ny sammet påsatt 1926 (inv .) . Överförd från gamla kapellet.- 2, Av rödviolett sammet med guldgaloner (fig. 150) , kors och törnekrona på ryggsi- dan, Jahve-namnet i strålomgiven triangel på framsidan . Höjd 125 cm , bredd 75 cm. Inköpt från fru Wilhelmina Almgren , Stockholm , 1874 (räk .). - 3, Av vit sidendamast med gult foder (fig. 151) , på ryggsidan kors av guldgul sammet med broderier i guld , blått , grönt och grått; i mitten ett Kristus-monogram i guld på blå botten med gloria , flammor och stjärnor i guld , brunt och grått omkring. På fram- sidan bokstäverna IHS i guld inom blå rundel med ram och strålkrans i guld OCh brunt . Inskrift : ''MINNE TILL KYRKAN A V MARTINA OLSDOTIER FRÅN GULDBRÄNDA ". (Ren Martina Olsdotter (1856-1933). Guld- brända ligger i sydligaste Transtrand .) Höjd 125 cm, bredd 107 cm . Fig. 149. Mässhake av svart sammet med silvergaloner, anskaffad 1793. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1984. Fig. 150. Mässhake av rödviolett sam- met med guldgaloner, inköpt från Withe/mina Almgren i Stockholm 1874. Foto: Petterssons Foto, Evert M{wsson, 1984. 638 KYRKOR O C H KAPELL Fig. 151. Mässhake av vit sidenda- mast med broderier, komponerad av Karin Rudberg, Libraria, 1934 och skänkt samma år. Foto: Peuerssons Foto , Evert Mallsson , 1984. Fig. 152. Mässhake av grönt ylle med broderier, signerad Märla Swartling- Andersson, Libraria, 1957. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mausson , 1984. Fig. 153. Kalkkläde av rödviole/t sammet med guldbroderier, inköpt från Withe/mina Almgren i Stock - holm 1874. Foto: Petterssons Foto , Evert Mausson, 1984. Komponerad av Karin Rudberg , Libraria, 1934. - 4, Av tegelrött linne med gaffelkors av silvergaloner på båda sidor, på ryggsidan med en broderad duva i guld och silver , på framsidan med påsatta guldga- loner. Höjd 126 cm , bredd 100 cm . 1950-talet? - 5, Av grönt ylle (fig. 152) , påsydda vita band med broderade geometriska mönster i guld , orange , rött, grönt , violett, blått , grått , gult samt rosa nyanser. På ryggsidan är banden applicerade i kryckform och försedda med bokstäverna IHS samt två fiskar i broderi . Höjd 116 cm, bredd 96 cm. Signerad Libraria MS-A (Märta Swartling-Andersson) 1957.- 6, Av blått ylle , gaffelkors av vita band på båda sidor, på ryggsidan påsydda grå band och ett kors av guld och röda kvadrater på grå botten, på framsidan ett likarmat grått kors. Höjd 125 cm, bredd 100 cm. Enligt signatur utförd av Sofia Widen 1960. Skänkt av transtrandsbor i för- skingringen 1960. Stolor: - l , Av grön och violett sidendamast, vändbar , med kalk och kors broderade i gult i ändarna , guldfrans. 1950-talet? - 2, Av röd och vit sidendamast , vändbar , med guldbroderade Kristus-mono- gram och guldfrans. Anskaffad 1957. - 3, Av blått ylle med brode- rade likarmade kors i guld, rött och grått. Troligen anskaffad 1960. - 4-7 , Av tegelrött, blått, grönt och vitt ylle med broderade likarmade guldkors . Anskaffade 1965. - 8, Av grönt ylle med påsydda kors i grönt och silver. 1970-talet? - 9, Av svart ylle med broderade Kris- tus-monogram i silver. Anskaffad 1980. Mässbälte av röd sammet med gula sidenkanter, spänne av mässing med dekor av växtornament. Längd 150 cm, bredd 3,5 cm. Tidigast nämnt 1787 (in v.), "Skänkt af Comminister" . Överfört från gamla kapellet. Kalkkläden : - l , Av svart sammet med frans . Mått: 52x52 cm. 1800-talets senare del.- 2, Av rödviolett sammet (fig. 153) , guldbro- derad törnekrona i mitten , hopbundna sädesax respektive vinlöv och druvklasar , broderade i guld och paljetter, i hörnen. Guldfrans. Mått: 48 x 48 cm. Inköpt från fru Wilhelmiha Almgren , Stockholm , 1874 (räk .). - 3, Av grön sidendamast med Kristus-monogram , lur- 639 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA blåsande ängel samt kors broderade i guld och orange. Mått: 60x60 cm. Inköpt från Pro Ecclesia 1964.- 4, Av vit sidendamast med bro- derat kors i rött och silver, ljusblått foder. Mått: 58x58 cm. Inköpt från Pro Ecclesia 1964.-5, Av blå linnedamast med silverbroderade lagerkvistar. Mått: 55x55 cm. Utfört av Kerstin Nilsson, Berga, och skänkt av kapten Åke Nilsson och hans hustru Karin 1976. Predikstolskläden:- l, Av vitt linne med invävda silvertrådar samt Kristus-monogram och bård av guldgaloner. Höjd 44 cm, bredd 37 cm . Utfört av Alice Lund , inköpt 1963. - 2, Av tegelrött linne med Kristus-monogram och bårder i guld. Höjd 44 cm, bredd 37 cm.- 3, Av blått ylle med bårder i blått, orange och av guldgaloner samt bok- stäverna IHS i guld. Höjd 45 cm, bredd 37 cm. - 4, Av grönt linne med bårder i guld och blågrönt ; fyra stiliserade kalkar, broderade i guld och rött , på mitten. Höjd 44 cm, bredd 36,5 cm. 2-4 är signerade Sofia Widen - Alice Lund 1964. Ryamattor: -l, Mönstrad med kalkar , romber m.m. i gröna, röda och bruna nyanser samt vitt . Längd ca 330 cm , bredd ca 100 cm. Utförd av kvinnlig ungdom under ledning av fru Hanna Nordström 1927. - 2, I röda och gula nyanser samt blått, svart och vitt, med blommönster samt årtalen 1825 och 1949 på mitten. Frans nedtill. Höjd 177 cm, bredd 137 cm. Gåva av finska vänorten Kärsämäki. År 1834 (inv.) nämns ett "Hyende af Sammet svartt till Bokpall på altaret" . Kollektredskap Kollekthåvar: - l, Med påse av blå sammet med gula galoner och fransar (fig. 154) , invändigt skinnklädd; profilerad mässingshållare, profilerat svarvat skaft, målat i rött och svart. Längd 185 cm, påsens diameter 14,5 cm, djup 18 cm. Inköpt 1759 (inv.) , påsen senare omklädd. Överförd från gamla kapellet. - 2, Med påse av svart sam- met med silvergaloner (fig. 154) , silvertofs och frans, invändigt skinn- klädd; försilvrad profilerad mässingshållare , profilerat och svartmålat svarvat skaft. Längd 195 cm, påsens diameter 17 cm , djup 23 cm. Inköpt 1854 (räk.). Skadad. - 3-4, Med påsar av guldbrokad med guldtofs, invändigt skinnklädda; förgyllda mässingshållare, åttkantiga ekskaft. Längd 192 cm, påsens diameter 12 cm, djup 18 cm. Inköpta från Pro Ecclesia 1964 (inv .) . Gravminnen Gravkors av trä (fig. 155), nu förvarade i tornets andra övervåning:- l, Vitmålat , profilerad stam, täckt med ett korskrönt sadeltak . Namn- plåten borta. Höjd 180 cm. - 2, Vitmålat klöverbladskors , namn- plåten borta. Höjd 168 cm.- 3, Gulbrunmålat klöverbladskors, täckt av korskrönt sadeltak. Enligt inramad och glasad inskrift rest över Erkols Olof Andersson (1793-1875) och hans hustru Brita Persdotter (1806-1880) i Kyrkobyn. Höjd ca 143 cm, nedtill avbrutet. - 4, Svartmålat kors med konkava armar och rundade ändar. På båda Fig. 154. Kollekthåvar, den vänstra med påse av blå sammet med gula galoner och fransar, inköpt 1759, den högra med påse av svart sammet med silvergaloner, inköpt 1854. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mattsson , 1984. 640 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 155. Gravkors av trä från 1800- talets senare del. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. - - - f ' ... sidor har suttit ovala mässingsplåtar, av vilka den bakre är borta. Enligt lång inskrift på den främre plåten rest över Varg Hans Ericsson (1816-1862) i Lövnäs och hans dotter Martina (1860-1862) . Höjd ca 127 cm, nedtill avbrutet. - 5, Gulbrunmålat kors med ändarna for- made som kantställda kvadrater med inskurna förgyllda fyrpassorna- ment. Svartmålat inskriftsfälL Enligt inskrift rest över Anna Eugenia Dahlin (född och död 1889). Höjd 114 cm. Böcker Bland kyrkans äldre böcker märks följande: -l, Handskriven mäss- bok från omkring 1600, sammanbunden med några tryckta förböner från tidigt 1600-tal. Omslaget utgörs av ett och ett halvt blad ur en medeltida pergamentshandskrift i liten folio (fig. 156), enligt Ingmar Milveden ett s.k. fullbreviarium - med noter till antifoner, hymner m.m. - sannolikt för Västerås stift, från 1400-talets början. 169 Troli- gen identisk med den "Songbook på papper skriffuen", som nämns i Lima kyrkas inventarium 1621. I Uppsala landsarkivY0 - 2, Con- fessia fidei. Thet är: Then Christeliga Troos Bekännelse . . . Stock- holm 1593-1594. 4:o. Samtida rikt blindpressat skinnband. Har tro- ligen ursprungligen tillhört Lima kyrka . - 3, Wendelius, M.F.: Insti- tutionum politicarum libri III. Frankfurt 1654. 8:o . - 4, Biblia ... (Karl X Gustafs kyrkobibel). Stockholm 1655. Folio. Nytt skinnband med gulddekorerad rygg och pärmbo~dyr (E. Eriksson, Mora, 1927) . Defekt i början och slutet. Har ursprungligen tillhört Lima kyrka (se ovan). - 5, Hand-Bok/ Ther uti ... Stockholm 1693. 4:o . Samtida 641 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA skinnband med guldornerad rygg, pärmbordyr och guldsnitt. - 6, Hand-Bok/ Ther uti ... Stockholm 1693. 8:o. Samtida skinnband. - 7, Likadant, samtida skinnband. Defekt i början och slutet. - 8, Then Swenska Psalm-Boken . . . (Koralpsalmboken 1701). Stockholm 1701. 8:o. Nära samtida skinnband med spännen och knäppen. Fig. 156. Blad ur ett s. k . fullbrevia- rium från 1400-talets början, troligen från Västerås stift. Bladet är använt som omslag till en handskriven mäss- bok från omkring 1600. (Uppsala. ULA. Transtrands KyA. P 1:1.) Foto: Uppsala universitetsbibliotek 1984. 642 KYRKOR O C H KAP E LL Fig. 157. Skåp från 1600-ta/ets slut, tidigast nämnt 1745. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1985. Fig. 158. Karmstol från 1700-ta/et. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1984. Möbler Skåp av trä (fig. 157) , med dubbla dörrar , två lådor och järnbeslag; skadat. Krönet , vars övre delar saknas , har uppburits av en profilerad list, av vilken endast framsidan återstår. Dörrarna har två speglar; de övre är infattade i rundbågsfält med plattskuren växtdekor på pilastrar och arkivalt och med profilerade anfanger. De nedre är T-formade med profilerad infattning; den smalare nedre delen flankeras av platt- skuren flätad bård. Gammalt lås och nyckel , nedåt avsmalnande nyckelskylt ; invändiga profilerade beslag . Lådorna sitter under dör- rarna ; de kantas av profilerade lister och har runda dragringar. Av sargen, som är kontursågad, återstår endast framsidan . Spår av bernålning i gult och svart. På ena dörren en blyertsinskrift , troligen från 1700-talet : "fönstren Högden 3 qwarter wäl/ bredd 14 1/8 dels tum På de 2ne paren En mindre par". Höjd ca 190 cm, längd ca 120 cm, bredd 41 cm. 1600-talets slut. Tidigast nämnt 1745 (inv.). Överfört från gamla kapellet. I tornets första övervåning. Brudbänk av trä (fig. 159) , vändbänk; rygg med svarvade rödmå- lade pinnar och delvis rödmålade stolpar. Kontursågad sarg, enkla bockformade ben . Sits av en bred , bilad planka . Höjd 89 cm , sitthöjd 48 cm, längd 232 cm , bredd 41 cm. Tidigast nämnd 1745 (inv.). Över- förd från gamla kapellet. Restaurerad 1978. Karmstol av trä (fig. 158) , svarvade stolpar, pinnar i rygg och kar- mar , kontursågad ryggbricka överst. Avlutad ; spår av blå färg. Höjd 104 cm , sitthöjd 46 cm, längd 55 cm, bredd 43 cm. 1700-talet. Över- förd från gamla kapellet. Restaurerad 1972. Stol av gråmålat - ursprungligen rödbrunmålat - trä , av renäs- sanstyp med rak ryggbricka, svarvade ben och slåar. Höjd 88 cm, sitt- höjd 50 cm , bredd 41 cm , längd 46 cm . 1700-talets senare del. Över- förd från gamla kapellet. I sakristian. Stol av samma typ och färg (fig. 160) , svarvade ben, raka profile- rade slåar. Höjd 88 cm , sitthöjd 51 cm , längd 46 cm, bredd 40 cm. Inskuren inskrift i sargen: "J : P: s: GVSKIÖN 1771" . Överförd från gamla kapellet. I sakristian. Fig. 159. Brudbänk, tidigast nämnd 1745. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1985. 643 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Bord av gråmålat trä , två lådor med hjärtformade nyckelskyltar av järn, kontursågad sarg. Höjd 77 cm , längd 162 cm, bredd 82 cm. Tro- ligen identiskt med det större bord, som 1830 (inv .) omtalas som ofullbordat. I sakristian. Snurrstol av trä med karmar (fig. 161), blågråmålad med rödmålad fot. Rygg med tre breda , profilerade pinnar, stolpar krönta av snidade knoppar. Kontursågade karmar med dekor av koncentriska cirklar och blomformer. Petarfot med fyra stöd och träskruv; sitsen uppbärs av konsoler. Under sitsen inskuret "1404" (sic!). Höjd ca 95 cm, sitthöjd ca 50 cm, bredd 40 cm, längd 47 cm. 1800-talets början. Skänkt av Skott Eric Andersson (1789-1869) i Transtrand och Resjä- vall Per Olsson (1804-1882) i Fiskarheden 1841 (inv.). I tornets första övervåning. Kista av trä med platt lock och järnbeslag, tre lås, två fack , läddika. Höjd 42 cm, längd 108 cm, bredd 43 cm . Troligen identisk med en av de båda kistor som nämns 1745 (inv.) . Överförd från det gamla kapellet. Kyrkvärds- och klockarbänk av blågrönådrat trä, med hög rygg och kontursågade ben . Höjd 85 cm , sitthöjd 43 cm, längd 132 cm , bredd 50 cm. Tillverkad 1869 (inv .) . Bord av brunådrat trä , runt , på skulpterad och profilerad pelarfot. Inköpt som dopbord 1880 (räk .). Pall av vitmålat trä , ben och sarg med snidade växtornament i ny- rokoko. Röd sammetsklädseL Höjd 30 cm , längd 132 cm, bredd 26 cm. Troligen identisk med den "kyrkogångspall" som inköptes 1880 (räk .). Övriga inventarier Två oljemålningar på koppar , epitafier , kartuschformade . Den ena framställer t.v. fem präster - fyra rödklädda och en svartklädd - och t.h. fem kvinnor - mor och döttrar - samtliga i adorantställ- ning . Där ovanför syns Maria med Jesus-barnet samt två putti, hål- lande ett hyende. Nedtill årtalet 1759. Den andra visar en prästman , omgiven av ett myller av figurer - biskopar, romare m.m. - och djur. Överst syns en kvinnogestalt med ett ljus. Epitafiernas höjd 42 cm, bredd 31 cm. Färger: guld, gult, brunt, beige, rött, blått, grått, vitt, svart, skär karnation. Hårt restaurerade. Av utländskt , möjligen tyskt ursprung. Skänkta av direktör Kristian Bergström med maka Vajan, Stockholm, 1969. I sakristian. Kolonn av svarvat och vitmålat trä, träpigg nedtill, järnpigg upptill och tvärs genom mitten. Höjd utan piggar 180 cm. Har möjligen ursprungligen burit upp läktaren i gamla kapellet, men har senare utgjort ståndare till en nummertavla (fig. 114). I tornets första över- våning. Bricka av trä, halvrund överdel med upp och ned-vänt hjärtformat hål. Påklistrat papper med inskrift: "Tings Pnediko=Tour mellan Präs- terska-l Pet i Mahlungs Tingslag, Inrättad och besluten Åhr 1770 wid Fig. 160. Stol, enligt inskrift daterad 1771. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. Fig. 161. Snurrstol med karmar, skänkt 1841 . Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson, 1984. 644 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 162. Skrin med målad dekor, möjligen av norskt ursprung. 1700- talets slut. Foto: Petterssons Foto, Even Mattsson, 1984. General Wisitation", med förteckning över turerna fram till 1780. Höjd 28 cm, bredd 18 cm. Överförd från gamla kapellet. Skrin av trä (fig . 162) , ursprungligen troligen utgörande en fäste - gåva. Utvändig målning, slingor och prickar i grått , grönt, mörkrött och mönj a; på framsidan inskriften " K. o. s. 8(5?]" i svart . På lockets insida framställs ett fästfolk, omfamnande varandra, målade i gråvio- lett och grönt med brunt hår och skär karnation och flankerade av hj ärtan och prickar i mönja och grönt. Järnbeslag . Höjd 8,5 cm , längd 13,8 cm , bredd 8,8 cm. 1700-talets slut. Möjligen av norskt ursprung . Konung Karl XIII:s tal till ständerna den 2/5 1810. Profilerad förgylld träram. Höjd 59 cm, bredd 47,5 cm . Överfört från gamla kapellet. Likadan ram som föregående, tidigare inramande ett kungligt tal , numera en spegel. Höjd 53 cm, bredd 49 cm. Spegel med profilerad rödmålad träram. Inskrift på baksidan: "1824 Upsala[?] den 15[?] Juni" . Höjd 14 cm , bredd 11 cm. Skrin av trä med profilerat skjutlock. Inskrift på locket: "Kyrkans Cassa" samt "Lånt 10 Sk. Bco d2 6.32" . Höjd 14 cm , längd 34 cm, bredd 24 cm. Skrin av samma typ, inskrift på locket: "Kyrkans Verificationer" , överstruket och ersatt med "Skolans handlingar". På lockets insida: "Förfärdigad 1829. den. 2 Maj i af Eric Ersson ifr. Djuptjern". Här torde avses Garp Erik Ersson (1795-1881) från Djuptjärn i Sörsjön. 171 Höjd 16,5 cm , längd 41 cm , bredd 26 cm. 645 LIMA O C H TRANSTRAN D - UR TVÅ SOCKNARS HI STOR IA Altarkrucifix : Kristus och bokstäverna INRI i ljusare träslag, korset Fig. 163. Storklockan, omgjuten av Erik Göthe i Falun 1803. Foto: Pet-mörkare . Höjd 136 cm . Skänkt av handelsföreståndare H ans terssons Foto, Evert Mattsson , 1984. Bomander (1866-1933) 1926. Nytt kors tillkom 1960. Porträtt av folkskolläraren , organisten , klockaren och riksdags- Fig. 164. Lillklockan , gjuten av Erik mannen Johan Ström (1848-1928) från Ö. Långstrand , olja på duk. Göthe i Falun 1815. Foto: Petterssons Grått hår och polisonger, glasögon , svart dräkt med Vasaorden , skär Foto , Evert Mattsson , 1984. karnation , brunaktig bakgrund . Profilerad träram, målad i svart och guld. Höjd 93 cm, bredd 76 cm. Enligt signatur målat 1929 av Edgar Wallin 172 • Höjd 93 cm, bredd 76 cm . Porträtt av kyrkoherde Frans Nordenstam 173 , olja på duk . Grått hår , skär karnation , prästdräkt , brunaktig bakgrund. Förgylld profile- rad träram med dekor av växtornament. Höjd 74 cm , bredd 61,5 cm. Enligt signatur målat av Georg Olsson 174 , Västerås, 1935. Gåva av döttrarna Ellen Rosaoder och Mimmi Nordenstam. Altarkors av silver , genombrutet , med nonfigurativ dekor , upp- byggd av ciselerade bitar. Sockel av ek. Total höjd 58 cm , bredd 35 cm. Enligt stämplar tillverkat av Erik Eriksson i Gävle 1960. Vas av silver, bukig . Höjd 18 cm. Enligt inskrift gåva från Lima för- samling 1967. Enligt stämplar tillverkad av Markströms Guldsmeds AB i Uppsala 1966. 175 Klockor I tornet hänger två klockor, som båda är överförda från gamla kapel- · Jet. De rings numera elektriskt. Storklockan (fig. 163) är upptill deko- rerad med dubbel och vid brädden med enkel palmettbård , samt på 646 KYRKOR OCH KAPELL MI050 10 20 30 4{) 50M Fig. 165. Särsjöns kapell, situations- plan, skala l :2 000. Uppmätning av L. Lundqvist 1978, renritad av A . Hildebrand 1986. kroppen med ett änglahuvud och en av dalpilar sammanställd kvadrat med en lagerkrans i mitten . Inskrift på kroppen i norr: "LANDSHöFD: JOH: AF NORDIN/ BEFALLN: MAN: GERDT NAUCLER./ LÄNSM: C.G. HIORT- MAN." I söder: "BISKOP/ JOH . G. FLODINI PROST. JOH. HEINSTEDT/ PASTOR. DG . I LIMA/ COMM. LARS RESTADIUS/ KYRKOVÄRD: OL. LARSSON I TRANST./ JOH. LARSSON I ÅSSAN./ HÖR MITT LIUD OCH NALKAS GUD/ DU SOM UTI TRANSTRAND SKRIDER:/ HÄR ÄR NU MITT TREDJE BUD:/ SKYNDA DIG SE TIDEN LIDER,/ BLIF EJ BORTA PRYD DIN SJÄU OCH TILL HELGEDOMEN ILA ./ DÄR SKALL lAG TILL RO OCH WILA/ SIDST DIG KALLA! SLÅ FARWÄL." Ovan- för sJagringen: "DELS GENOM SAMMANSKOTT DELS GENOM KYRKANS MEDEL ÄR JAG ANDRA GÅNGENOMGUTEN OCH TILÖKT AF MST. E. GÖTHE I 76FAHLUN ÅR 1803."' Höjd 91 cm , diameter 92 cm. Ton: g- överton h. Omgjuten av Erik Göthe 177 i Falun 1803. Lillklockan (fig. 164) är dekorerad med palmettbårder upptill och nedtill. Inskrift runt halsen: "KOM TRANSTRAND FOSTER MOR. I LEF WEL MIG AT HÖRA OCH DÅ DU EN GANG DÖDTALT FÖR DIG REDO GÖRA. " På kroppen i söder: "KUNG CARL Xlll/ KRONPRINS CARL JOHAN/ ARFPR1NS JOSEPH FRANS OSKAR/ LANDSHÖFDING HANS !ÄRTA/ BEFALNINGSMAN C. WESTLINGER/ LÄNSMAN NPETTERSSON". I norr: "BISKOP/ GUSTAF MURRAll/ PROBSTEN O ECKMAN/ PASTOR LARS RESTADIUS/ COMMINISTER STERSERUS/ KYRKOVERDARI IOHAN LARSSON l ÅSEN/ OLOF LARSSON l TRANSTRAND". Ovanför sJagringen: "FÖR MAGAZINS MEDEL OCH SAMMANSKOTT AF TRANSTRANDs FÖRSAMLING GUTEN AF E GÖTHE l FAHLUN 1815."178 Höjd 76 cm, diameter 81 cm. Ton: h - överton d. Gjuten av Erik Göthe i Falun 1815. SÖRSJÖNS KAPELL Kyrkogård och klockstapel Kyrkogården är flackt belägen på älven Fulans östra sida. Den omges av en granhäck och har ingång med grindar och grindstolpar i öster samt grusgångar. På kyrkogården är talrika björkar planterade. Vid visitationen 1845 anhöll församlingen om att få anlägga en begravningsplats i Dalen- som Särsjön då• kallades- i Transtrands sockens nordligaste del. Präsul ansåg denna begäran vara rimlig i sig, men framhöll att frågan om begravningsplats borde sättas i samman- hang med frågan om bönhus eller kapell , om vilket man måste anhålla hos Kungl. Maj :t. År 1867 biföll consistorium anhållan, och begrav- ningsplatsen anlades samma år. 179 Den har senare utvidgats mot öster och norr 1894 (kr.prot.) , mot väster 1900 och mot öster och norr 1925-1926. Klockstapel av trä (fig. 166--167) med kvadratisk plan, klädd med röd locklistpanel och med fyra stöttor. Spånklätt , svagt svängt pyramid- tak, krönt av ett vitt träkors. Klockstapeln, som nu står strax söder om kyrkogården, uppfördes omkring 1870 på annan plats än den nuvar- ande, dit den flyttades 1921. 180 I klockstapeln hänger en klocka av gjutstål (fig. 168) med inskrift upptill: "VICKERS SONS & C2 LIM!:! SHEF- 647 LIMA OCH TRANSTRAND-UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA FIELD 1873 PATENT CAST STEEL 5999" . Höjd 65 cm, diameter 62 cm. Skänkt av Bagg (Stadigs) Olof Olsson (1804-1901) i Norrsjön , Sörsjön, som köpt den i Kristiania. Kapellbyggnaden År 1871 öppnades poststationen Särsjön i den trakt som tidigare kal- lats Dalen. Här fanns en tämligen stor befolkning och begravnings- plats hade redan anlagts. Den 15mars 1874 (st.prot.) ansökte man om att få bygga kapell i anslutning till begravningsplatsen, och den 9 december 1877 lämnade Kungl. Maj :t bifall till detta. Något kapell blev emellertid inte uppfört. Man höll i stället gudstjänster i skol- huset , och sedan detta 1920 rivits , i det 1921-1922 byggda nya skol- huset , senare missionshus. Detta överläts på församlingen 1942 och blev mer permanent inrättat som kapell. År 1947 beslöt man dock att ett kapell skulle byggas och 1948 tillsattes en byggnadskommitte. Kapellet uppfördes efter ritningar av arkitekten Sven A. Söderholm, Stockholm, med byggmästare Nils Skoglund, Leksand, som entrepre- nör , och invigdes den 20 juni 1954. På grund av fukt- och rötskador genom kondens måste dock takkonstruktionen byggas om 1958. Smärre restaureringsarbeten har ägt rum 1961 och 1977. Den förut- varande kapellokalen ombyggdes till församlingshem 1958. Kapellet_är orienterat i öst-västlig riktning, men med sadeltak i nord-sydlig riktning. Syd- och nordgavlarna är uppförda av betong med smågrus i, medan östra och västra väggarna är klädda med små eternitplattor, erinrande om spån. Sockeln är av betong. Ingången är Fig. 166. Sörsjöns kloeksrapet från nordväst. Foto: Petterssons Foto, Everr Matrsson, 1983. Fig. 167. Sörsjöns klockstapel om- kring 1920. Foto: Karl-Erik Forss- lund, Dalarnas museum. 648 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 168. Klocka av gjutstål, gjuten i Sheffield 1873. Foto: Petterssons Foto , Evert Mausson, 1983. lOm Fig. 169. Särsjöns kapell, plan, skala 1:300. Ritning av S.A. Söderholm 1953, renritad av A . Hildebrand 1986. belägen mitt på sydgaveln. Den har djup , vinkeltäckt smyg, invändigt klädd med små bruna mosaikplattor , och rakslutna , utvändigt kop- parklädda dubbeldörrar. Ovanför dörrarna sitter ett kors av järn och grönaktigt glas . Trappstegen är klädda med grå mosaikplattor. I östra väggen finns en trefönstergrupp över altaret och ett högt, smalt föns- ter för sakristian i söder. I väster finns ett litet fönster och i norra gaveln åtta smala fönster , grupperade i vinkel. Alla fönster är rakslut- na . I västgavelns södra del leder ett par dubbeldörrar av fernissat trä in till ett bisättningsrum . Kapellets tak är belagt med korrugerad plåt. Interiör, inredning och inventarier Kapellet har invändigt vitkalkade väggar. Innertaket av brunfärgade bräder följer den yttre takvinkeln. I sydöstra hörnet är sakristian inrymd. Väggen mellan kyrkorummet och sakristian är genombruten med sex smala rakslutna öppningar. Golvet är klätt med grå mosaik- plattor. Altaret består av ett stort polerat sandstensblock , uppburet av två mindre sandstensblock. Knäfallspallar av trä med fårskinnsklädseL 649 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SO C KNARS HISTORIA Fig. 170. Kapellet från sydöst. Foto: Petlerssons Foto , Evert Mausson , 1983. I de tre altarfönstren sitter glasmålningar; t.v. en symbolisk framställ- ning med tre fåglar överst , Solen med planeter i mitten och fiskar nederst, i mittfönstret den uppståndne Kristus samt t.h . symbolisk framställning med tre änglar överst, hjärtan och eldslågor i mitten och sex personer nederst. Komponerade och utförda av konstnären Folke Heybroek 181• Söder om altaret finns en piscina av sandsten med ett pyramidformat lock av ek, upptill silverklätt och försett med en knopp i form av en stiliserad fisk . Lockets höjd 20 cm . Enligt stämplar är sil- verbeklädnaden tillverkad av Sigurd Persson i Stockholm 1954. Den fasta inredningen - predikstol , bänkar och skåp - i ljus fer- nissad ek är tillverkad vid Fiskarhedens snickerifabrik. Armaturen i metall och ek - en taklampa samt vägglampetter - är utförd efter ritningar av arkitekten Arne Philip. Dopskål av silver, upptill utsvängd och med pärlstavslist nedtill , stå- ende på kulfötter. Enligt inskrift ursprungligen skänkt till fru Anna Grötting från Trävaru AB Dalarne 1921 , sedan skänkt till kapellet av hennes barn 1951. Höjd 10,1 cm , diameter upptill 21,4 cm . Enligt stämplar tillverkad av K. Anderson i Stockholm 1920. Dopfunt av polerad ek med kvadratisk genomskärning, nedåt avsmalnande cuppa , kraftigt skaft. Tillhörande kvadratiskt dopfat med rund skål , skrånande kant. Funtens höjd 96 cm , fatets mått 34,2X34,2 cm. Enligt stämplar tillverkat av Sigurd Persson i Stock- holm 1954. Dopfatet är skänkt av folkskollärarinnan och kyrkvärden i Sörsjön Tyra Brunnberg 1955. Sex ljusstakar av silver, trattformig fot, ovala droppskålar med upp- vikta ändar. Höjd 10 cm, fotens diameter 13,5 cm. Enligt stämplar tillverkade av Sigurd Persson 1954. Skänkta av Tyra Brunnberg 1955. Två ljusstakar av silver, trattformig fot med våglistbård nedtill , cylindriskt, nedtill avsmalnande skaft, svagt profilerad ljushållare. 650 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 171 . interiör mot öster. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mausson, 1983. Fig. 172. Sälens fjällkyrka , klocksta- peln . Foto: Peuerssons Foto, Evert Mausson , 1984. Höjd 19 cm, fotens diameter 9,4 cm. En ljusstake av samma typ men utan skaft. Höjd 9 cm, fotens diameter 9,8 cm. Enligt stämplar tillver- kade av Tenn och Silver AB i Göteborg 1962. Enligt inskrifter skänkta till minne av Edvard och Johanna Höglund från Husvallgölen 1962. Predikstolskläde av linne med stiliserat hjulkors, broderat i guld och blågrått i olika nyanser samt vitt. Höjd 52 cm, bredd 40 cm . Enligt signatur utfört av Libraria 1963. Skänkt av Tyra Brunnberg 1963. Två vaser av silver, cylindriska , konkava . Höjd 18 cm , fotens dia- meter 8,5 cm . Enligt stämplar tillverkade av Sigurd Persson 1954. Enligt inskrifter skänkta av Tyra Brunnberg 1955. En oljemålning på duk , framställande Den gode herden och utförd av Ada Stark-Ahlberg 1921 , och som använts som altartavla när kapellet var inrymt i f.d . missionshuset. Förvaras på församlingshem- mets vind . SÄLENS FJÄLLKYRKA Omgivningar Sälens fjällkyrka är belägen vid trädgränsen ca 750 meter över havet, med milsvid utsikt över Transtrandsfjällen. Några hundra meter väs- ter om kapellet ligger Sälens högfjällshotell. Ca 25 meter väster om kapellet står en tjärad klockstapel (fig. 172) av enkel klockbocks- 651 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 173. Exteriör från sydöst. Foto: Petterssons Foto, Evert Mausson, 1984. Fig. 174. Sälens fjällkyrka , plan. Rit- ning av L . Ridderstedt1968 och 1976, o l renritad av G . Wiren 1986. 652 Fig. 175. Ytterdörrens lås, enligt tradi- tionen härrörande från Transtrands gamla kapell. Foto: Petterssons Foto , Evert Mattsson , 1984. KYRKOR OCH KAP ELL konstruktion med sadeltak, krönt av en spira med en svartmålad sti- liserad tupp. I stapeln hänger en klocka , gjuten av Bergholtz' klack- gjuteri, Sigtuna, 1969 och skänkt samma år av ingenjör Sven V. Berg- gren med maka Ester , Stockholm. Klockan bär bland annat följande inskription, författad av Berggren: "LÅT MIN KLANG DIG MANA GUD ATT DYRKAJ UPPÅ FJÄLL, I SKOG, I HEM, I KYRKA". Kapellbyggnaden Föreningen Sälens Fjällkyrka bildades 1962 med syfte att få till stånd en gudstjänstlokal i de vintertid mycket välbesökta Transtrandsfjällen, och med hovjuvelerare Sven Danielsson, Motala , och hans maka Ebba som främsta drivkrafter. Mark skänktes 1966 av direktörerna Per Danils, Malung och Ove Olsson , Mariefred, med makor. Timmer gavs av Transtrands jordägande socknemän. Grundstenen lades den 5 juni 1968, och den30mars följande år kunde invigningen äga rum. En sakristia tillbyggdes i nordväst 1979. Kapellet är ritat av dåvarande chefen för Kyrkans Byggnadsbyrå, numera kontraktsprosten i Björk- linge , Lars Ridderstedt , och med bröderna och byggmästarna Pell Olle och Sven Eriksson, Lima, som entreprenörer. Ridderstedt har även ritat inredningen . Kapellet är uppfört av grålaserat timmer på sandstensklädd cement- sockel. Det består av ett rektangulärt långhus med högt , valmat sadel- tak, samt vapenhus i sydväst och sakristia i nordväst , även med val- made sadeltak. Som förebild har flera träkyrkor från 1600-talet i Dalarna använts, t.ex. Aspeboda och Amsberg. Taken är klädda med skifferimiterande asfaltpappsrutor. Långhusets tak kröns av ett kors med kulor i öster och en vindflöjel i väster. Flöjeln bär en inskrift bestående av bokstaven O i mitten fl ankerad av S, E , L och R , syf- tande på S:t Olof samt arkitekten Lars Olof Ridderstedt , byggmäs- taren (Pell) Olle Eriksson och Transtrands dåvarande kyrkoherde Stellan Olteus. Kapellet har sex fönster : två i öster , två i söder, ett i väster och ett i norr. Fönstren är stickbågiga - förebilden har hämtats från Everts- bergs kapell - och har brunmålade omfattningar med blåmålade luf- ter och blyinfattade glas. sakristian har två mindre fönster av samma typ, ett i öster och ett i väster, och vapenhuset har två små rakslutna fönster , också i öster och väster. Ingången är genom vapenhuset i söder. Framför ingången ligger en stor sandstenshäll från Mångsbodarna med samma mönster i ytan som altarskivan . Vapenhusets yttertak skjuter ut ovanför ingången och uppbärs av två knotiga stockpelare. Ingången har snedpanelade brun- laserade dubbeldörrar med bruna karmar. Gammalt lås (fig. 175) och nyckel , enligt uppgift härrörande från Transtrands gamla kapell och skänkta 1969. Den nygjorda nyckelskylten bär inskriften: "TJUVAR/ EJ MÅ DYRKA/ LÅS FRÅN/ TRANSTRANDs KYRKA". Vapenhuset har invändigt tredelat tak och golv av sandsten. Väggar och tak är obehandlade. Ett par likaledes obehandlade spegeldörrar med blåmålade karmar leder 46 653 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig. 176. Interiör mot öster. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mattsson, 1984. in mot kyrkorummet. I vapenhuset sitter en koppartavla med följande inskrift: "ANNO 1968 BYGGDES/ DENNA KYRKA AV FÖRE-/ NINGEN SÄLENS FJÄLL-/ KYRKA MED BIDRAG/ AV GIVARE FRÅN HELA/ LANDET. ORDF. VAR/ KYRKOHERDE STELLAN OLTEUS. TRANSTRAND./ KYRKAN HAR RITATS AV/ GENERALSEKRETERARE/ LARS RIDDERSTEDT/ KYRKANS BYGGNADSBYRÅ,/ STOCKHOLM OCH BYGGTS/ AV BYGGMÄSTARE PELLI OLLE ERIKSSON ÅKRE,/ LIMA. KYRKAN INVIGDES/ PALMSÖNDAGEN , DEN 30/ MARS 1969 AV H. H./ BISKOPEN I VÄSTERÅS/ TEOL. D:R SVEN SILEN". sakristian har cementerad sockel. Den nås genom en ingång under läktaren, där skrudskåp, toalett m.m. är inrymda. sakristian har invändigt svagt vitlaserade timmerväggar, blå fönstersnickerier samt golv av bräder. På norra väggen sitter ett altarbord uppburet av konsoler. Själva kyrkorummet (fig. 176) täcks av ett valmat och tredelat bräd- tak med en blåmålad list i brytpunkten. Även fönsteromfattningarna är blåmålade, i övrigt är timmerväggarna och taket obehandlade . Golv av fernissade bräder . I nordväggens östra del finns en nödutgång i form av en utfällbar lucka. Inredning och inventarier Altaret, som är fristående, består av en stor sandstensskiva från Mångsbodarna, upplagd på ett knuttimrat underrede. Höjd 97 cm; skivans längd 200 cm, bredd 100 cm, tjocklek 15 cm. Altarprydnaden Fig. 177. Dopfat av silver, tillverkat av Sven Danielsson i Motala 1969. Foto: Petterssons Foto , Evert Matts- son, /984. 654 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 178. Nattvardsuppsättning av sil- ver, tillverkad och skänkt av Sven Danielsson i Motala 1969. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mattsson, 1984. utgörs av ett likarmat genombrutet kors av svartmålat järn, upphängt i kedjor. Altarskrank med rundad överliggare och fårskinnsklätt knä- fall. Predikstolen består av en granstubbe från trakten av Storbron i Tangådalen väster om Sörsjön. Den har urholkats av Pell Sven Eriks- son, Hjulslätt. Skänkt av Bengt och Inga Maj Kristiansson från Sörsjön. Bänkinredningen av tjocka blålaserade furuplankor är tillverkad vid Fiskarhedens snickerifabrik av 300-åriga furor från Idre, skänkta av Domänverket. Läktaren uppbärs av en timrad innervägg och ingår i själva bygg- nadsstommen. En blåmålad trappa i sydväst leder upp till läktaren . Läktarbarriären har omväxlande svarvade balustrar och raka, fasade pelare samt rak överliggare. På läktaren står en grålaserad, mindre piporgel, tillverkad av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad, 1969. Dopfunten är gjord av en urgröpt sälgstam. Höjd 81 cm. Tillverkad och skänkt av Bengtlars Per Andersson, Malung, 1967. Dopfat av silver med förgylld skål (fig. 177), ovalt; rakt brätte med inskrift: "HÄR EN KÄLLA RINNER ... SÄLL DEN HENNE FINNER .. . " Höjd 9 cm, längd 37 cm, bredd 33 cm. Enligt stämplar tillverkat av Sven Danielsson i Motala 1969. Enligt inskrift skänkt av familjen Ragnar Svensson, Eskilstuna, 1969. Nattvardskärl: -1, Nattvardsuppsättning av silver (fig. 178), bestå- ende av kalk, paten, oblatask och vinkanna. Kalken har trattformig fot, tolvkantig nod, besatt med lavbevuxna sandstenar, samt slät, invändigt förgylld cuppa. Inskrift på foten: "DRICKEN HÄRAv ALLA - DENNA KALK ÄR DET NY A FÖRBUNDET I MITT BLOD-". Höjd 19 cm, cup- pans diameter 11 cm, fotens 10 cm. Patenen ärodekorerad med upp- åtvikt brätte och förgylld botten. Diameter 18 cm. Oblatasken är ned- till avsmalnande och avrundad, samt har trattformigt lock, krönt av ett likarmat kors med inlagda lavbevuxna sandstenar. Invändig för- gyllning. Höjd 13 cm, övre diameter 10,3 cm, nedre 8 cm. Vinkannan 655 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA är närmast balusterformad med utfälld pip och koniskt lock, krönt av ett likarmat kors med inlagda lavbevuxna sandstenar. Höjd 25,5 cm , diameter nedtill 8 cm. Enligt stämplar är uppsättningen tillverkad - och även skänkt - av Sven Danielsson i Motala 1969. - 2, Natt- vardsuppsättning av silver, bestående av kalk , paten , oblatask och vinkanna av hamrat silver. Kalken har ihålig, uppåt avsmalnande fot, mittgördel med enkellinjedekor och konisk cuppa. Höjd 17 cm , övre diameter 6,5 cm, nedre 5 cm. Patenen är helt odekorerad . Diameter 13 cm. Oblatasken är cylindrisk med linjedekor nedtill, och har platt lock med upphöjt mittparti , besatt med en rund röd sten i mitten . Höjd 62 cm, diameter 9,2 cm . Vinkannan är avsmalnande mot mitten, har gördel med linjedekor och rakt handtag. Platt lock liknande oblat- askens. Höjd 29 cm, nedre diameter 9,5 cm. Enligt stämplar är upp- sättningen formgiven av Leif Delin och tillverkad av Erik Eriksson i Gävle 1960. Skänkt 1977. Brudkronor: - l, Av förgyllt silver (fig. 179), med sju spetsiga ståndare, krönta av fasettslipade safirer i runda infattningar och med enkel graverad geometrisk dekor nedtill. Ringen har upptill ett påsatt band av pärlor och är nedtill genombruten med romboida hål. Inskrift: "S-M UMEÅ 1961". Höjd 9,2 cm, ringens diameter 4,5 cm. Enligt stämplar tillverkad av Martin Öhman i Lycksele 1961. Skänkt av Sälens IF 1969. - 2, Av flätad fjällbjörkrot (fig. 180) , med uddar krönta av öglor. Höjd 5,5 cm, ringens diameter 8 cm. Samisk hem- slöjd. Skänkt av Märta Granqvist, Brita Persson, Elin och Helge Pihlström samt Karin Åbergsson från Baggbäcken. Den fasta belysningen består av sex svartmålade järnljuskronor samt tolv väggfasta ljusarmar av järn på korväggen. I sakristian hänger en ljuskrona för tolv ljus. Två ljusstakar av silver, formade som spiralfjädrar. Raka ljushålla- re. Höjd 23 cm, diameter nedtill 8,7 cm. Enligt stämplar formgivna av Leif Delin och tillverkade av Erik Eriksson i Gävle 1960. Två ljusstakar av tenn, formade som uppåt avsmalnande kvadrater med konkava sidor, runda manschetter. Höjd 30 cm. Stämplade Just, Danmark. Skänkta av Ebba och Sven Danielsson. Sjupipig golvkandelaber av svartmålat järn med rund genombruten fot och åttkantiga droppskålar med nedhängande löv. Höjd 97 cm. Mässhake av ylle, vändbar; den ena sidan är vit med broderade horisontella linjer i guld och grått och ett guldbroderat kors på rygg- sidan; den andra sidan är blå med inslag av guld, och har på mitten en invävd rand i violetta nyanser. På ryggsidan är ett Kristus-mono- gram och på framsidan ett likarmat kors i guld. Höjd ca 120 cm, bredd ca 100 cm. Anskaffad 1969. Stolor: - 1-3, Av rött, grönt och vitt linne med guldbroderade likarmade kors. - 4, Av violett linne med broderade vita kryckkors samt fransar. Vävnad i grå och gula nyanser , komponerad av Märta Måås-Fjet- terström. Skänkt av Ingrid och Oskar Falkman, Stockholm. Fig. 179. Brudkrona av förgyllt silver, tillverkad av Martin Öhman i Lyck- sele 1961 och skänkt 1969. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mausson, 1984. Fig. 180. Brudkrona av flätad fjäll- björkrot, samisk hemslöjd. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mattsson , 1984. Fig. 181. Kollekthåv med påse av flä- tad näver, tillverkad av Sixten Peuers- son i Särsjön 1969. Foto: Petterssons Foto, Evert Mattsson , 1984. 656 KYRKOR OCH KAPELL Fig. 182. Gammalsäterns fjällkyrka , plan, skala 1:300. Ritning av R. Hedenström 1970, renritad av A. Hil- debrand 1986. 0/1.10 o 1 0 ~ Två kollekthåvar med påsar av flätad näver (fig. 181). Längd 173 cm, påsens diameter 15 cm, djup 18 cm. Tillverkade av Sixten Petters- son, Sörsjön, 1969. Skänkta av Hedvig och Sune Åhs i Sälen. Kista av mörkt gråblåmålat trä med svagt välvt lock och järnbeslag, ett lås, läddika. 1800-talets mitt. Tre kubbstolar, tillverkade av Pell Sven Eriksson, Lima, 1969. Altarkrucifix: Kristus-figur, bokstäverna INRI samt dödskalle av metall nedtill , uppsatta på ett klöverbladskors av trä med snidad blad- dekor. Höjd 70 cm. Omkring 1900; av utländskt ursprung. Skänkt av fru Greta Carle , Leksand. Kopparkanna, använd för dopvatten. Höjd ca 43 cm. 1800-talet. GAMMALSÄTERNS FJÄLLKYRKA Gammalsäterns fjällkyrka är uppförd på initiativ av kyrkoherde Half- dan Rönneseth i Lima, i Sveriges Evangeliska Student- och Gymna- siströrelses (SESG) regi invid dess fjällgård i Gammalsätern. Kapellet Fig. 183. Exteriör från nordväst. Foto: Petterssons Foto, Evert Matts- son, 1984. 46' 657 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA Fig.l84.lnteriörmotöster. Foto: Pet- terssons Foto, Evert Mattsson , 1984. har ritats av arkitekten Roland Hedenström, Stockholm. Entrepre- nörer har varit byggmästarna Pell Olle och Sven Eriksson , Lima. Det invigdes midsommardagen 1975. 182 Kapellet är beläget i skogen invid SESG:s fjällgård . Sydväst om kapellet står en klockstapel av enkel klockbockstyp , uppförd 1980, med en klocka . Kapellbyggnaden består av ett åttkantigt timrat och grålaserat långhus med ett vapenhus i väster , på brunmålad suter- rängvåning av betong. Taket är högt och valmat samt klätt med skif- ferimiterande asfaltpappsrutor. Som kapellets förebild har tjänat ett antal träkyrkor från 1700-talet i övre Norrland. Kapellets huvud- ingång är belägen i väster genom vapenhuset, med brunmålade dub- beldörrar av liggande panel. Grönmålad dörromfattning med trubb- vinklig överliggare. Ytterligare en ingång finns i söder, bestående av ett brunlaserat franskt fönster. En ingång finns även i källarplanet på södra sidan. Kapellet har åtta fönster: två i söder- utom det franska fönstret - och tre i norr, samt i vapenhuset ett i söder och två i väs- ter. Fönstren är rakslutna och smårutiga, med gröna omfattningar och gula lufter. Vapenhusfönstrets överliggare är trubbvinkliga. Även i källarplanet finns fönster, tre i söder och tre i norr. Vapenhuset omfattar även långhusets västligaste del under läkta- ren. stockväggarna är obehandlade, liksom brädtaket. Fernissat bräd- 658 KYRKOR OCH KAPELL ~ B ~~ D Fig. 185. Lima, gamla kyrkan, utvecklingsplan, skala 1:1000. M. Bergman och G. Wiren 1985. golv. Mörkgrönlaserade dörromfattningar, grönlaserade spegeldörrar med rosa svartkantade speglar. I söder leder dörrar till läktaren och källaren. I norr är sakristian belägen. I källaren är bland annat inrymt andakts-, samlings- och motionsrum, pentry och förråd. Kyrkorummet (fig. 184), som är hållet i samma färgskala som vapenhuset, har spetsvinkligt tak. Koret avskiljs av en triumfbåge med en bjälke tvärs över. Läktaren är belägen ovanför utrymmena i väster. Altaret är gjort av en stormfälld blåtall från Lima pastorats skogar, och uppbärs av fyra kraftiga ben. Som altaruppsats tjänar en bonad med stiliserat motiv (anspelande på Psalt. 139): omstrålat kors med växter och träd nedanför och till höger samt hav , himmel och moln i bakgrunden, i huvudsak i gula, blå, blågröna och violetta nyanser samt silver. Utförd av Barbro Strömgren , Lidingö , 1975. Hon har även utfört predikstolsklädet av grönt linne med en broderad stilise- rad duva i gulgröna och gulbruna nyanser. Kapellet har två bänkkvarter med åtta bänkar i varje, tillverkade av bröderna Östlings snickerifabrik i Limedsforsen. Orgeln är byggd av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad . Belysningen utgörs av fyra sex- kantiga järnlampor, hängande i kedjor, samt sex åttkantiga väggplåtar av samma typ för ett ljus vardera. SAMMANFATINING Kyrkorna i Lima Den äldsta träkyrkan. - Traditionen utpekar som socknens äldsta kyrka en träkyrka. Denna skulle ha varit belägen på västra älvstran- den ungefär sex kilometer norr om nuvarande kyrkplatsen , nära den plats där Lima skans anlades på 1600-talet. Träkyrkan, om vars utse- ende ingenting är känt, skulle enligt ett utdrag ur ett avlatsbrev - vars äkthet kan betvivlas - ha varit invigd av biskop Karl i Västerås under 1200-talets senare hälft. Under alla omständigheter visar frag- menten av en gotländsk dopfunt från denna tid att en kyrka då verkli- gen funnits i Lima. Enligt traditionen återanvändes träkyrkans timmer när 1400-talskyrkans klockstapel uppfördes (se nedan). Gamla kyrkan Omkring 1440 uppfördes en rektangulär gråstenskyrka (A) med sak- ristia i norr på den nuvarande kyrkplatsen. Sannolikt omkring år 1500 försågs kyrkan med två tegelvalv, och då, eller möjligen något senare, tillkom också ett litet vapenhus i söder (B) . Valven och troligen också väggarna pryddes ungefär samtidigt med kalkmålningar. Ursprungli- gen tycks kyrkan ha haft provisoriska gavelrösten av trä; vid okänd tidpunkt - dock senast omkring sekelskiftet 1600 - ersattes dessa av stenrösten , enligt traditionen bekostade av den förmögne Sven Lars- son i Västra Ofors, kallad Lassman. Dennes bomärke, troligen utfört i järn, var uppsatt överst i västra gavelröstet. c 659 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA un der 1700-talet ägde flera ombyggnader rum. sakristian utvidga- des 1739 (C) och 1763 lades grunden till en förlängning mot öster med tresidigt avslutat kor. På grund av dålig ekonomi kunde ombyggnaden inte fullföljas förrän 1775, varvid också tegelvalven ersattes av ett trä- tunnvalv (D). Mitt under högmässan den 25 mars 1852 antändes kyrkans tak av glöd från sakristians skorsten , och i den rådande starka blåsten fick elden snabbt fäste. Elden upptäcktes relativt snabbt och alla kyrkbe- sökare samt en hel del inventarier räddades , men på grund av otill- räckliga brandredskap blev kyrkan lågornas rov. Man började genast planera uppförandet av en ny kyrka och senare samma höst revs de gamla murarna. Inredning och inventarier. - Ett flertal inventarier överfördes till den nuvarande kyrkan . Bland det som inte har bevarats kan nämnas tre medeltida skulpturer, en av S:t Mikael i kroppsstorlek samt två mindre statyer, troligen föreställande S:t Erik och S:t Olof, vilka åtminstone fram till 1600-talets senare del stod på högaltaret. En ny altaruppsats , utförd av snickaren Michael Mäller och med en altar- målning av hovmålaren Lars Bolander, fullbordades 1779. Samtidigt färdigställdes en av Mäller utförd ny predikstol , vilken ersatte en äldre från 1625. En senmedeltida ljuskrona av järn såldes efter bran- den och finns nu i Nordiska museet. Klockstapel. - Till gamla kyrkan hörde en sannolikt samtida klock- stapel, vilken enligt traditionen var uppförd av den äldsta träkyrkans timmer. Den var bredare nedtill och hade en ganska hög spetsig huv, vilken ersattes av en lägre under 1840-talet. Klockstapeln undgick branden 1852 men revs i samband med den nya kyrkans uppförande. Nuvarande kyrkan Den nuvarande sockenkyrkan i Lima , invigd 1856, är uppförd efter ritningar av arkitekten Albert Törnqvist. Den består av långhus med smalare tresidigt kor i öster, torn i väster och en sakristia i norr, samt vilar delvis på den gamla kyrkans grund . Kyrkobyggnaden är putsad och vitkalkad samt har koppartak. Interiören täcks av ett tresidigt trävalv med målningsdekor, utförd av konstnären Yngve Lundström 1920. Samtidigt utförde Lundström glasmålningar i de båda korfönstren. Dessa tillsatser tillkom vid en omfattande restaurering nämnda år , ledd av arkitekten Fredrik Fal- kenberg. Ytterligare en invändig restaurering ägde rum 1973 efter för- slag av arkitekten Bo Grefberg . Inredning och inventarier. - Altaruppsatsen består av en målning framställande Jesus välsignande olika människor , utförd av Gunnar Widholm 1906, med ett skulpterat ramverk, snidat av Per Kers 1920 efter Falkenbergs förslag. 660 KYRKOR OCH KAPELL Predikstolen liksom bänkinredningen och läktaren tillkom 1856. Den nuvarande orgeln invigdes 1979. Dopfunten av trä skänktes 1769 av kyrkoherde Johan G. Gezelius med maka. Fragment av en gotländsk dopfunt av kalksten från 1200- talets slut har som ovan nämnts bevarats. Bland nattvardskärlen märks kalk och paten av silver, tillverkade av O.H. Sjöberg i Falun 1743 , samt en vinkanna från 1736 av samme mästare . Kyrkan äger tre brudkronor. Den äldsta är av förgylld mässing och anskaffad 1810. Av ljusredskap kan nämnas två talvarmade mässingsljuskronor från 1673 respektive 1760. Bland övriga inventarier märks ett epitafium över löjtnanten vid Dalregementet Jacob Esbjörnsson (d. 1646) och ett rökelsekar från 1400-talet. storklockan är gjuten 1761 och lillklockan 1718. Rörbäcksnäs kapell Förslaget att anlägga kyrkogård och kapell i Rörbäcksnäs på Lima finnmark väcktes 1869. Kyrkogården invigdes samma år, men det dröjde ända till 1898 innan grundläggningen påbörjades. Brist på penningmedel gjorde att kapellet inte färdigställdes förrän 1909. Det fick sitt nuvarande utseende vid en genomgripande restaurering 1959- 1960 efter förslag av arkitekten Tore Virke. Inredningen , som är sam- tida med kapellet, förändrades till stora delar vid detta tillfälle. De båda klockorna är gjutna år 1900. Tandådalens fjällkyrka Tandådalens fjällkyrka invigdes 1985. Kapellbyggnaden är timrad och har kvadratisk plan samt pyramidtak. Ritningarna är upprättade av arkitekterna Roland Hedenström och Bo Grefberg. Inredningen är ännu 1986 inte fullbordad; ett snidat altarkors kan dock nämnas. Norra Lötens begravningsplats Vid Norra Löten i finnmarkens norra del anlades 1886 en begrav- ningsplats. En klockstapel tillkom 1955. Transtrands kyrkor De äldre kapellen. - Transtrand har avsöndrats som kapellförsamling från Lima. Det äldsta kapellet, en mycket enkelliten rektangulär tim- merbyggnad , torde ha uppförts omkring sekelskiftet 1600. Ett nytt , större kapell uppfördes 1670 nordväst om det gamla. Det var en rekt- angulär, spånklädd, tjärad och rödfärgad timmerbyggnad med sakri- stia i norr och vapenhus i söder, allt troligen under högresta sadeltak. I och med detta kapells färdigställande togs dess föregångare i anspråk som likbod. År 1750 utvidgades kapellet mot väster med mer än halva sin längd , varvid också interiören försågs med ett tunnvalv och dekorativa mål- 661 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA ningar. En ny sakristia byggdes 1788. Kapellet förföll emellertid; 1824 beslutade man att bygga en ny kyrka och kapellet torde ha rivits hös- ten 1830. Det äldsta kapellet revs nu också och 1788 års sakristia upp- sattes på dess plats, ombyggd tilllikbod. Denna revs omkring 1880. Nuvarande kyrkan Transtrands nuvarande kyrka är uppförd av putsad och vitkalkad sandsten och består av långhus med torn i väster och en f.d. sakristia i öster. Taket är skiffertäckt. Kyrkan grundlades 1824 och stod i huvudsak färdig 1835. Ritningarna var uppgjorda av arkitekten Carl Daniel Björck. Interiören präglas av två stora restaureringar, den första 1926 efter förslag av arkitekterna Magnus Dahlander och Elis Werner, då kyrkorummet förminskades genom att en absid inbyggdes i långhusets östra del och sakristia samt arkiv inrättades på ömse sidor därom; den andra 1959-1960 efter förslag av arkitekten Börje Blome, varvid interiören fick sin nuvarande färgsättning. Inredning och inventarier. -Altaruppsatsen är utförd av nämndeman- nen Johan Görsson i Torsång 1830. Fram till 1926 var altaruppsatsen kombinerad med predikstolen. Två målningar, hörande till gamla kapellets altaruppsats, har bevarats. De framställer Korsfästelsen och Nattvarden och är målade 1760, möjligen av målaren Eric Siljeforss . Den nuvarande predikstolen är utförd av Per Kers 1926. Av det gamla kapellets predikstol har bevarats tre apastiabilder och fyra kon- soler med änglahuvuden. Denna predikstol var utförd av Erik Nilsson i Fläckebo 1671, ursprungligen för Norrbärke kyrka. Bänkinredningen tillkom 1847 och försågs med dörrar 1860. Läkta- ren byggdes 1830. Den nuvarande orgeln invigdes 1960. Dopfunten av trä tillkom 1926. Det gamla kapellets dopfunt från 1670, likaledes av trä, förvaras i Statens historiska museum. Kyrkan äger två brudkronor. Den äldsta är av förgylld mässing och inköpt 1812; den andra är en replik i mindre skala, utförd i förgyllt sil- ver och skänkt 1947. Bland ljusredskapen märks två ljuskronor av mässing, den ena till- verkad av krongjutaren Mathias Hornafwer vid Skultuna bruk 1753 och den äldsta kända i Sverige som signerats av en enskild mästare; den andra är tillverkad av krongjutaren Gustaf Qwistberg vid samma bruk 1793. Kapellets äldsta klocka från 1647 såldes 1815 till Trysils församling i Norge, där den ännu finns. Kyrkans nuvarande storklocka är gjuten 1803 och lillklockan 1815. Särsjöns kapell År 1867 anlades en begravningsplats i Dalen, sedermera Sörsjön. En klockstapel uppfördes omkring 1870 och 1877 fick man tillstånd att bygga ett kapell. Detta blev emellertid inte av, utan man nöjde sig med provisoriska gudstjänstlokaler ända fram till 1954, då det nu- 662 KYRKOR OCH KAPELL varande kapellet, ritat av arkitekten Sven A. Söderholm, stod färdigt. Inredningen är samtida med kapellet. Som altarprydnad tjänar tre fönster med glasmålningar av konstnären Folke Heybroek. Vidare märks ett dopfat, sex ljusstakar och två vaser av silver, tillverkade av Sigurd Persson 1954. Klockan i klockstapeln är av gjutstål och gjuten i Sheffield 1873. Sälens fjällkyrka Sälens fjällkyrka , ritad av Lars Ridderstedt och invigd 1969, är belä- gen vid trädgränsen 750 m.ö .h. nära Sälens högfjällshotell. Kapellet är timrat och anknyter i sin utformning till flera träkyrkor från 1600- talet i Dalarna. En sakristia tillbyggdes 1979. Interiören präglas av enkelhet. Altaret är en stor sandstensskiva på knuttimrat underrede, predikstolen är en urholkad granstubbe och dopfunten en urgröpt sälgstam. Dopfat och nattvardskärl av silver är utförda av Sven Danielsson i Motala 1969. Kapellet äger två brudkronor; en av silver, skänkt 1969, och en av flätad fjällbjörkrot. Gammalsäterns fjällkyrka Gammalsäterns fjällkyrka vid fäbodstället Gammalsätern är uppförd 1975 efter ritningar av arkitekten Roland Hedenström. Kapellet är uppfört i timmer och anknyter med sin åttkantiga planform till träkyr- kor i övre Norrland. Som altarprydnad tjänar en bonad av konstnärin- nan Barbro Strömgren från 1975. 663 LIMA OCH TRANSTRAND - UR TVÅ SOCKNARS HISTORIA FÖRKORTNINGAR BSt = Kungl. Byggnadsstyrelsen inv. =inventarieförteckning kr.prot. = kyrkorådsprotokoll Raä = Riksantikvarieämbetet , Stockholm räk. = räkenskaper SHM = Statens historiska museum , Stockholm st.prot. = socken- och kyrkostämmoprotokoll SvK =Sveriges Kyrkor , Riksantikvarieämbetet, Stockholm vis.prot. = visitationsprotokoll ÖlÄ = Överintendentsämbetet, Stockholm (efter 1918 BSt) NOTER 1 Ekström 1949, 1:2, s. 389. 2 Ib ., s. 390. 3 lb. ' s. 400. 4 Dofsen 1894, s. 15. 5 Ib. , s. 19. 6 Tore Virke (1910-1983). Arkitekt ; egen verksamhet i Stockholm från 1945. Har bl.a. ritat Marielunds kyrka i Östersund och Åsarnas kyrka i Jämtland samt svarat för restaureringen av Yttermalungs kapell i Dalarna. 7 Dofsen 1894, s. 19. -Eric Dofsen (1815-1899). F. i Järna. Kom i skräddarlära och blev bruksskräddare vid Johannisholms bruk 1831 ; efter folkskollärarexamen 1840 blev han skollärare vid samma bruk. Han flyttade 1843 till Lima där han blev först tillförordnad, sedan efter länsmansexamen 1849 ordinarie kronolänsman. Han upp- rätthöll denna post till 1853. Dessutom öppnade han socknens första diversehandel. Han var synnerligen betrodd och engagerad i det kommunala, som kommunalord- förande , sockenskrivare och kassaförvaltare för kyrkbygget . Åren 1867-1869 samt 1873-1878 var han ledamot av riksdagens andra kammare. 8 Lars Benzelstierna (1719-1800). Biskop ; professor i grekiska i Uppsala 1746, i teo- logi 1747, biskop i Västerås från 1759. 9 Daniel Godenius (1752-1820). Kyrkoherde i Lima 1793-1804. F. i Medåker; präst- vigd 1774, sedan bl.a. bataljonspredikant vid Dalregementet och deltog som sådan i 1788-1789 års finska krig. Kyrkoherde i Grangärde 1804. G. m. Elisabeth Catharina Berglöf (1757-1836). 10 Johannes Georgii Gezelius (1709-1767). Kyrkoherde i Lima 1751. F. i Falun; präst- vigd 1741, sedan bl. a. adjunkt i Klara församling i Stockholm. "Sjelf bildad saknade han bittert hyfsade menniskors umgänge" (Muncktell). G. (l) m. Catharina Elisa- beth Tibell (1729-1749) ; (2) m. företrädarens dotter Helena Aspman (1716--1763) ; (3) m. Brita Christina Lang (1738-1809). 11 Stockholm. KB. Engeström B-IX.l.33 , p. l , not a. 12 Verelius 1678. 13 IsraelErlandsson (d. 1328 eller 1329). Biskop i Västerås 1309; tidigare bl. a . prior i Sigtuna dominikanerkloster. 14 Schiick 1933 , s. 351 ff. 15 Ekström 1949, 1:2, s. 398. 16 Stockholm . RA. Skoklostersamlingen ; Diplomatarium Dalekarlicum, nr 24; Ekström 1949, 1:2, s. 398. 17 Magnus Augustini (d. troligen 1369). Biskop i Västerås 1353; tidigare bl.a. kanik i Linköping och Skara samt domprost i Skara. 18 Persson 1936, s. 17. 19 Malung . MKb. NHj. P 65 a (Lissola Martin Persson) , p. 161. 20 Dofsen 1894, s. 19 f. 21 Persson 1936, s. 14f. -Vem denne "Lassman" var är oklart. En Björn Larsson i Lima, med tillnamnet "Lasse man", bevittnar 1566 kyrkoherde Herman Pålssons 664 KYRKOR O C H K AP E LL övertagande av Malungs prästgårdsinventarium (Matsson 1950, s. 84). 'Lassman' to rde vara en förvrängning av den dialektala benämningen för länsman (läsmimn). 22 Dofsen 1894, s. 20. 23 Hulphers 1762 , s. 257. 24 Adelswärd & Gahn 1970, s. 11 7. 25 Johan Näsman (1652- 1730) . Handelsman och rådman i Falun. Född i Lima som son till kyrkoherde Johannes N