Jäders kyrka Jäders kyrka .. .. OSTERREKARNE HARAD SODERMANLAND Av BARBRO FLODIN VOLYM 208 A V SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIK VARJEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell International1989 REDAKTIONSKOMMITTE : ERIK CINTHIO, ALLAN ELLENIUS, EVALD GUSTAFSSON, R AXEL UNNERBÄCK FOTO GABRIEL H I LDEB RA ND(GH, där ej annat angives) Beskrivningen av läders kyrka avslutad hösten 1987. Arkivforskning och excerpering utförd av författaren. Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning gjord av William M Pardon. Bildmaterial, ritningar, anteckningar och excerpter förvaras i A T A. Omslagsbilden återger läders kyrka från söder. Foto CH 1988. På omstående sida Österrekarne härads sigill 1577. Riksarkivet. CENTRALTRYCKERIETAB, BORÅS 1989 ISSN0284-1894 ISBN91-7192-757-3 Förord Jäders kyrkas långa och händelserika historia går tillbaka till den äldsta kristna tiden - något som återspeglar sig hos kyrkobyggnaden vid sidan av senare tiders förändringar. Främst bär den dock en prägel av stormaktstiden genom de förändringar kyrkans patronus Axel Oxenstierna, rikskansler åren 1612-1654, lät genomföra och kyrkan räknas som ett av våra främsta verk från renässansen. 1977 anslog Jäders församling 10 000 kronor som bidrag till utgivning av en publikation i Sveriges Kyrkor. Därmed kunde arbete med arkivforskning påbörjas. Redaktionskommit- ten vill uttala sin tacksamhet till församlingen för detta ekonomiska stöd. Föreliggande publikation har författats av 1:e antikvarien Barbro Flodin, som även utfört den omfattande arkivforskningen. För beskrivningen av den förhistoriska tiden i inlednings- avsnittet svarar avdelningsdirektör David Dameli vid riksantikvarieämbetets fornminnesav- delning. Textilavsnittet har granskats av avdelningsdirektör Inger Estham, som även gjort en genomgång av textilierna på platsen och framfört värdefulla synpunkter. Översättningen av de latinska texterna har utförts eller bearbetats av fil kand Svante Nyberg. För översätt- ningen av texterna till engelska svarar arkitekten William M Pardon. Merparten av bilddo- kumentationen har gjorts av fotografen Gabriel Hildebrand. I Jäder har församlingens prästerskap och kyrkvaktmästaren Bengt Nilsson följt och underlättat fältarbetet. Stockholm i februari 1989 Erik Cinthio Allan Ellenius E vald Gustafsson R Axel Unnerbäck Innehåll Förord 5 INLEDNING Den förhistoriska bakgrunden avDAVIDDAMELL 9 läders socken under medeltid och nyare tid av BARBRO FLODIN 13 KYRKOGÅRDEN 15 Kyrkogårdsmur, ingångar, träd. Försvun- nen bod-sockenmagasin. Försvunnen ben- kammare. Försvunna bårhus-gravkapell. Gravklot. Eskilstunakista. Runstenar. Stenhä/1. Solur. Försvunna straffstockar. Försvunna fattig bössor. BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN 20 Försvunna klockstaplar. Försvunna soc- kenstugor. Försvunna fattigstugor. Sta/1, förråd, sockenmagasin. PRÄSTGÅRDEN 25 Manbyggnad. Äldre manbyggnad. Tion- debod. KYRKOBYGGNADEN- EXTERIÖR 27 Plan. Sockel. Murverk i långhuset, sekun- därt inmurade stenar. Östkoret. Vapenhu- set. Äldre vapenhus. Braheska gravkoret. Sakristian. Äldre sakristia. Värmekamma- re. Västtornet. Taklist. Ingångar. Fönster. Tidigare fönster. Yttertak. Tornspira. Äld- re tornspiror. KYRKOBYGGNADEN - INTERIÖR 56 Väggar och valv i långhus, östkor och torn. Golv. Äldre golv. Fönster. Ingångar. Tidigare ingångar. Västtornet. Vapenhu- set. Sakristian, Fiholmsgravkoret. Brahe- ska gravkoret. Uppvärmning. Vinden. Takstol. Äldre takstol. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 67 kors. Krucifix. Försvunna krucifix. Pre- 1000-talet, äldsta kristna tiden. 1100-talet, äldsta stenkyrkan. 1200-talets andra hälft, utbyggnad av kyrkan, tillkomst av vapen- hus och sakristia. 1400-talets slut, västtorn, kyrkan välves. 1500-talet. 1620-1650-ta- let, Axel Oxenstiernas tid. Tornspiran 1636-1643. Östkoret 1641-1643. 1640-ta- let, färgning av kyrkan, rivning av äldre vapenhus, ny ingång. Vapenhuset och sak- ristian 1651-1652. Braheska gravkoret 1659. Fikolmsgraven 1670-talet. Kyrkans utseende i slutet av 1600-talet. Åsknedslag 1694 och 1702, tornöverbyggnad 1762, re- parationer under 1700-talet. Renoveringar och förändringar under 1800-talets första hälft. Brand 1858, reparation, tak 1859. Helgo Zetterwalls tornspira och yttre re- staurering 1880. Restaurering 1901. Re- staurering på 1930-talet. Restaurering 1969-1970. KYRKANS KONSTHISTORISKA STÄLLNING 92 KALKMÅLNINGAR 95 Konsekrationskors. Försvunna målningar. INREDNING OCH INVENTARIER 97 Altare. Försvunnet kakaltare. Försvunnet s k dopaltare. Altarring. Altarskåp. Altar- dikstol. Äldre predikstol. Timglas. Bänk- inredning. Äldre bänkinredning. Panel. Försvunnet gravskrank. Försvunnet kor- skrank. Försvunna bokstolar. Biskopsstol. Grevens och grevinnans försvunna bän- kar. Axel Oxenstiernas stol. Brudbänk. Försvunnen brudbänk. Knäfallspallar. Försvunna knäfallspallar och bänkar. Läktare och orgelfasad. Äldre läktare. Orgel. Äldre orglar. Nummertavlor. Dop- redskap. Äldre dopfunt. Konfiskerat silver. Nattvardskärl. Försvunna natt- vardskärl. Brudkrona. Ljusredskap. För- svunna ljusredskap. Textilier. Försvunna textilier. Kollektredskap. Epitafier. Grav- stenar. Kistor. Värja. Smidesgaller. Be- gravningsvapen. Försvunna begrav- ningsvapen. Begravningsfanor. Tavlor, re- lief. Rökelsekar. Fattigbössa. Filthatt. Kyrkkistor. Möbler. Golvur. Kors. Bäga- re och vaser. Övriga inventarier. Kyrk- tupp, tornprydnader. Tornur. Klockor. Försvunna klockor. NOTER 187 FÖRKORTNINGAR 197 KÄLLOR OCH LITTERATUR 198 SUMMARY 203 PERSONREGISTER 211 JADERSKYRKA ~ödermanland, Södermanlands län, Strängnäs stift, Osterrekarne härad, Rekarne kontrakt, K jula pastorat. Inledning Den förhistoriska bakgrunden Av DAVID DAMELL I Wilhelm Thams "Beskrifning öfver Nyköpings län" år 1852 ges en god karakteristik av Jäders sockens topo- grafi 1: "längst i vester och sydves t samt söder finns sid- länta trakter, spår efter numera nästan utsinade vat- tendrag, nemligen Kaffjärdens med dess utlopp i norr, och Lappens, som går till Söderfjärden. Midten af lan- det, och sluttningen mot sistnämnda fjärd utgöras av slätter, endast afbrutna af föga betydliga sand- eller bergkullar. Rådande jordmån är lera, här och der sand- blandad. Hufvudnäring är åkerbruk, ängsbruk och fiske bland binäringar." Thams beskrivning visar tydligt att Jäder är en landhöjningsbygd, en gång skärgård i Öster- sjöviken Mälaren innan denna avsnördes från havet och blev insjö. Endast få områden i Jäder höjer sig + 40 m ö h och något däröver. Några större öar framträder f ö först vid nivån + 25m ö h (fig 1). Detta är den naturliga förkla- ringen till att någon fast stenåldersbosättning knappast utvecklats inom det område som nu utgör Jäders soc- ken. stenåldersfynden är också ytterst fåtaliga, något som även Magnus Colimar påpekat i sin utmärkta soc- kenkrönika år 1951.2 Även fornlämningar från bronsål- dern och äldre järnåldern är sällsynta och föremålsfynd saknas likaså från dessa perioder. Endast ett tiotal (ca 140 enskilda gravanläggningar) av de vid 1957 års inven- tering för den Ekonomiska kartan till ca 80 registrerade fornlämningsplatser med bl a totalt ca 680- 690 enskil- da gravanläggningar torde kunna inplaceras i detta ske- de, då havsnivåerna sjönk från ca + 20 m ö h (äldre bronsålder) till + 7-8 m ö h ca 400-500 e Kr. Äldre gravtyper är rösen och stensättningar i krönlägen samt gravfält med grovsteniga, glest liggande stensättningar, ofta försedda med en kraftig mittsten. Resta stenar är också karakteristiska för detta tidiga skede. Att bosätt- ningen inom Jäder varit ringa under bronsålder - äldre järnålder styrks även av det faktum att föremålsfynd helt saknas från skedet. Troligen har de människor som bott ute på de öar, som då var J ä der, livnärt sig på boskapsskötsel och fiske på samma sätt som skärgårds- bönder sedan levat långt fram i tiden. Ett stort antal av de ovannämnda ca 80 fornlämnings- platserna har f ö noga beskrivits och avtecknats i en 1872 sammanställd handskrift av klockaren C G Öster- berg (tig 2-3). Handskriften , som numera förvaras i Antikvariskt Topografiska Arkivet (ATA) i Stockholm innehåller värdefull information bl a beträffande nume- ra helt förstörda fornlämningsplatser. 3 Ä ven Harald Otto Indebetous "Södermanlands Minnen" av år 1877 innehåller vissa uppgifter om fornlämningarna i bl a Jä- der hämtade från Österberg.4 Detsamma gäller Magnus Colimars sockenkrönika från år 1951 och Ivar Schnells "Kafjärden" från 1972.5 Huvuddelen av socknens kän- da fornlämningar tillhör alltså yngre järnåldern. Till dess allra tidigaste skede (400-500-talet e Kr) torde socknens två fornborgar (Mälby och Fässlinge) möjli- gen höra . Vissa arkeologiska undersökningar har gjorts på Mälby borg, dock utan att något fyndmaterial fram- kommit som kan datera anläggningen.6 Dock har flera andra utgrävningar av fornborgar gjorts under senare år i Rekarnebygden, varvid bosättningar i några fall kun- nat konstateras såväl i som invid borgarna. Hittills gjor- da dateringar pekar också på 400-500-talen. Sannolikt har borgarna i viss utsträckning ingått i en bevaknings- och försvarsorganisation med bl a utbyggda signalsys- 10 JÄDERS KYRKA Fig l. Karta över läders socken med 5-meterskurvan markerad. Vikingatidens Jäder (5 m:s nivån) var en stor ö omgiven av grunda havsfjärdar. De med prickar markerade gravarna och gravfälten visar i stort järnåldersbygdens utbredning. Map ofthe paris h ofläder with the 5-metre contour marked in black. During the viking period this was the leve/ ofthe Lake Mälaren, which atthat time was directly linked to the Baltic. The dots and dotted areas on the map indicate the location ofIron-Age graves and grave-fields. tern i form av vårdkasar. En vårdkase kan möjligen också ha stått på Åsbyåsens högsta krön.7 400-500- talen (folkvandringstiden) kan alltså ha varit en betydel- sefull period. En förgylld folkvandringstida agraff- knapp8, påträffad vid markarbeten invid Jäders kyrka, kan f ö eventuellt härröra från en förstörd grav, som alltså tidigare skulle ha legat på den plats där en sten- kyrka sedan kom att uppföras under 1100-talet. 1100- talskyrkan har möjligen föregåtts av en träkyrkobygg- nad. Förekomsten av ett fragment av en s k Eskilstuna- kista vid Jäders kyrka kan antyda detta. Det är f ö inte helt otänkbart att en del av den markförhöjning som INLEDNING Il ~ ....... . . . . .... l • 4 • .,.. ~ . •.::. ..:~:::·"..•·•• :=.-~: ... : ......~.~.· .~i.: .....···,. ·..· ....;{t&.;: .~. . • ·~··. ~ ...:;.~: : : . ~ . . ,;:·. ....... &. i :::;, - !,'.~. •-~··* ., 6. ~ · .J ..... ';;.f,·, •• l ,J •• ... ~ +.:... :: ..~ "' • •. " fl .,1J ib • ,~;.... ,._..,_..,~Jy:fs ',.., --"- -· ......~. ~ c '?/' ....~.-6- ~"' •., J,-;~ .. r..,,.....• • ~"to : ::...:J.J,::~:~r""~ :.: 1 r . -,._ t.... ·"·") • . .. :t t'.. -~ .....• • :J tjtl " . .... Fig 2- 3. Klockaren C G Österberg gjorde under 1800-talet en betydande antikvarisk insats genom att beskriva, kartera och avrita flertalet av Jäders sockens fornlämningar och andra kulturminnen. Här några exempel på Österbergs välgjorda gravfältskartor från byarna Enskede och Hyvena såsom gravfälten såg ut ännu omkring år 1870. Foto ATA. During the middle of the 19th century C G Österberg, the parish school-teacher and verger of the church, mapped, described and drew the majority ofthe ancient and cu/tural and historical monuments in the paris h. Here are his excellent maps ofthe grave-fie/ds in the villages ofEnskede and Hy vena which show how these grave-fields still laoked around the year 1870. ännu kan iakttagas intill kyrkans nordvästvägg är rester grunden för vendel- och vikingatidens samhälle som av en förhistorisk gravhög. Agraffknappen lär ha på- möjligen varit inordnat i en begynnande centralstyrd träffats vid markarbeten just här. statsbildning. Många av socknens 36 registrerade gravfält torde Yngre järnåldersgravfälten innehåller totalt ca 550 även gå tillbaka till folkvandringstiden. Mycket tyder enskilda gravanläggningar och är oftast rätt små (vanli- alltså på att en fast samhällsorganisation nu uppstått, gast 5-15 gravar/gravfält) , nästan uteslutande högar 12 JÄDERS KYRKA och enkla stensättningar. Antalet gravar är således inte särskilt stort, men vi vet bl a genom C G Österbergs iakttagelser att bortodlingsgraden varit hög i Jäder. Få förhistoriska gravar har f ö undersökts i Jäder. År 1965 utgrävdes dock 2 stensättningar vid Hättinge. De inne- höll brandbegravningar med enkla fynd såsom bronssöl- ja, järnbroddar1 nyckel? av järn, glasflusspärla m m. Dateringen kan 1\ent allmänt sättas till yngre järnålder. Antalet s k primarenheter i socknen under järnålderns slutskede torde ha uppgått till ca 25.9 Enheterna tycks emellertid ej ha varit särskilt stora av gravantalet per enhet att döma. En s k tolft, dvs ett avgränsat område med ca 12 primärenheter, torde ha varit utgångspunk- ten för en sockenbildning. Man kan dock konstatera att inom varje härad (hundare) relativt regelbundet före- kommer en s k dubbel tolft. 10 I Österrekarne har just Jäder varit en dubbeltolft, dvs en bärkraftig "storsoc- ken". De ekonomiska fÖrutsättningarna för en socken- bildning med kyrkobygge m m tycks alltså ha förelegat i fallet J ä der. Att rika gårdar, tillhöriga mäktiga släkter funnits vid vikingatidens slut, framgår o~kså av traktens runstens- förekomster, där naturligtvis Sigurdsristningen vid Ramsundet är den märkligaste. Här omtalas kvinnan Sigrids brobygge, en insats som måste ha kostat en an- senlig summa pengar. Brofästena nedanför runhällen finns f ö fortfarande kvar. Det högst belägna ligger ca + 4,5 m ö h och visar var vattennivån vid 1000-talets mitt stod. 11 Jäder var då en stor ö med sankbeten i strandzonerna runt ön. Ungefär hur bebyggelsesprid- ningen såg ut vid denna tid visar kartan med femmeters- nivån markerad och registrerade fornlämningsplatser inprickade. Sigrid, brobyggerskan, har som antytts, tillhört en stormannasläkt som finns nämnd även på andra runste- nar, bl a på den vid Kungshållet i KjulaY Av övriga runstenar finns flertalet vid kyrkan sa111t en vid Vävle och en vid Kapellagården. En av de övriga ristningarna är gjord på en rund sten, numera inmurad i södra väg- gen av Jäders kyrka och i folkmun benämnd limpan. En annan av stenarna vid kyrkan är sannolikt en s k Ing- varssten, rest över en man vid namn Bägler som alltså sannolikt deltagit i hövdingen Ingvars misslyckade här- färd österut och därvid omkommit med alla sina kamra- terY Rester av en s k Eskilstunakista av ,blå kalksten har även påträffats vid Jäders kyrka, något som tyder på mycket tidig kyrkoetablering. Runstenarna är f ö inte bara intressanta genom sina texter. De markerar ofta viktigare färdleder och är således väsentliga vid rekon- struktion av 1000-talets vägsystem. En ur odlingssynpunkt expansiv tid har också järnål- derns senare skede (vendeltid, vikingatid- tidig medel- tid) varit. Pollendiagram från Rekarnebygden visar nämligen att landskapet öppnats alltmer under denna tid, vilket tyder på expanderande boskapsskötsel. Även sädesodlingen går starkt framåt med bl a uppsving för såväl råg som vete. 14 Även själva jordbrukstekniken tycks ha förbättratsY Jäder, som ju är en typisk jord- bruksbygd, har alltså sannolikt kunnat producera ett spannmålsöverskott, något som kan vara en av förkla- ringarna till den relativa skattekraft som syns i de me- deltida taxeringsuppgifterna för Jäder. Detta gjorde också vissa av socknens gårdar till viktiga investerings- objekt både för kronan , kyrkan och de värdsliga stor- männen under medeltiden och framöver. Man kan dock konstatera att andelen frälsejord i Jäder ligger lägre än medeltalet för Södermanland i övrigt. 16 Stormannain tresset har, som vi vet från andra håll, säkert sina rötter redan i förhistorisk tid , något som antyds bl a av förekomsten av några relativt stora grav- högar i socknen. Germundshögen vid Alvesta är väl den mest kända av dessa mera monumentala gravhögar. Kanske det t o m har varit här vid Alvesta den förmög- na Sigrid, som lät bygga bro över Ramsundet, har bott med sin släkt? Gårdsnamn med ändelsen -by är annars särskilt vanli- ga i Jäder och kan ofta kopplas samman med yngre järnåldersgravfält, vilket antyder ett namnskick åtmins- tone daterbart till vikingatid. En särskilt viktig gård har Husby i socknens östra del varit. Husby torde ha tillhört kronan, dvs Uppsala öd, som den medeltida benäm- ningen var. Möjligen har här även funnits en hamnplats för Olustra skepplag, dvs en av ledungsorganisationens hamnplatser i Rekarne bygden. Ä ven ett gårdsnamn som Alvesta går säkert tillbaka till yngre järnålder. Självfallet kan dessutom vissa andra namn vara ännu äldre. Att bevisa detta är dock svårt. Riktigt vad namnet Jäder, känt från 1314, står för är väl inte heller helt klarlagt. En möjlig tolkning skulle kunna vara "höjd" eller "kant" och åsyfta kullarna vid Jäders kyrka. 17 Många namn på -ö (socknen har eventu- ellt tidigare benämnts Tillermansö) antyder socknens forna skärgårdskaraktär. Viktiga transportleder har gått fram i detta skärgårdslandskap. En påminnelse om detta är ett märkligt medeltida fynd från Ås by (den forna Kafjärdens botten enl fynduppgifter) bestående av bl a svärd, yxor och järntackor, möjligen härrörande från en i sjöleden kapsejsad båt. Rest av sjösystem som Kafjärden , Bränningen och numera torrlagda delar av Lappen, reminiscenser av de fjärdar som tidigare omslöt hela J ä der, fanns f ö kvar ända in i 1700- och 1800-talen. Dessa grunda fjärdar var säkert redan tidigt en speciellt lämplig miljö för bl a sankheten, något som ingående beskrivits av Mårten Sjöbäck. 18 När sedan landhöjningen medförde uttorkning av de tidigare näringsrika sankängarna uppstod foderkriser som bl a övervanns genom ökad spannmålsodling. Att spann- målsodlingen ökat under vikingatid/tidig medeltid kan ju i och för sig icke förnekas, men att foderkriser skulle ha påverkatJäder redan vid järnålderns slut, tycks mot- sägas av vad som tidigare konstaterats rörande bygdens expansion just under detta skede. Att Jäder är en spannmålsbygd är dock odiskutabelt. 19 Det är nog sna- rast en välmående och organiserad bondebygd med ett 25-tal relativt små enheter som i vikingatidens slutskede ansluter sig till den nya religionen, kristendomen, och så småningom låter uppföra en egen sockenkyrka på kullen vid sundet mot Kjula socken. Jäders socken under medeltid och nyare tid Av BARBRO FLODIN Kristnandet av Jäders socken hör samman med Rekar- nebygden i övrigt och den helige Eskils verksamhet här under 1000-talet. 2° Förekomsten av rester av tidiga kristna gravmonument, delar av Eskilstunakistor från omkr 1050, både i Jäder och flera närliggande platser, vittnar om en kristet organiserad bygd vid denna tid. Kistornas samband med en senare kyrka på resp plats talar för ett samband med även en äldre kyrka, troligen av trä. Andra arkeologiska belägg vittnar om ett tidigt kyrkobyggande av sten inom Rekarnebygden.21 Denna trakt tillhör åtminstone sedan 1170-talet Strängnäs stift. Förekomsten av ett äldre Tuna stift , omnämnt i Flo- rensdokumentet från 1120-1140, med förmodat säte i Eskilstuna, är omdiskuterat. Belägg för ett biskopssäte här saknas ännu.22 Jäders kyrka fick en central placering i socknen, på en relativt smal del av det som då var en ö , nära vattenle- der och korsande vägar. Den efterhand ökande åker- marken och det växande välståndet återverkade positivt på kyrkobyggnadsverksamheten. Flera av socknens går- dar var under medeltiden i kunglig ägo. Det äldsta kända dokumentet är från 1250 och visar att kung Erik Eriksson, kallad Läspe och halte, var ägare till Strands gård.23 Fiholm, som med tiden kom att bli socknens största gård och omfatta över hälften av dess areal, besöktes 1275 av kung Valdemar. Gården tillhörde Folkungaätten till 1402, då den köptes av drottning Margareta , som överlät den till Erik av Pommern. Under senare delen av 1400-talet tillhörde gården Eskilstuna JohanniterklosteL Till de stora jordägarna i socknen under 1300-talet hörde Bo Jonsson Grip. INLEDNING I3 Genom förvärv och donationer kom stora områden att tillhöra kyrkan under senmedeltiden, främst Eskilstuna kloster och Vårfruberga kloster, men även biskopen i Strängnäs ägde marker här. Jäder ansågs som ett fett pastorat och omtalas flera gånger som prebende. Dess församling hörde till Nora prebende . Detta omtalas redan 1277 i samband med donationer för inrättandet av ett kanonikat i Strängnäs.24 Flera av Jäders medeltida kyrkoherdar var kaniker, dvs medlemmar i domkapit- let. En av dem, Petrus Johannis , blev 1401 biskop i Strängnäs.25 Kyrkan genomgick under medeltiden omfattande om- och tillbyggnader och tillhörde de större landsortskyrkorna i Södermanland. Genom reformationen kom en stor del av socknens gårdar i kronans ägo. De ombildades till större gårds- komplex och tillföll efterhand frälset som sätesgårdar. Vid 1500-talets mitt fanns endast fem självägande bön- der. Till de större gårdarna hör Alm by och Norrby, som under större delen av 1500-talet ägdes av Johan III:s sekreterare Erik Körning,Z6 som givit rika donationer till kyrkan. Gårdarna Idö och Strand kom efter ett flertal byten i hovstallmästaren Paul Wudds27 ägo under senare delen av 1600-talet. Även denne återfinns bland kyrkans donatorer. Fiholm, som var en by med fem gårdar och två torp, ombildades av Gustaf Vasa till ett godskomplex. 1562 tillhörde det Gabriel Christernsson Oxenstierna.28 1594 fick dennes son Gustaf Gabrielsson Oxenstierna29 säterirättigheter. Egendomen gick i arv till sonen Axel,30 som hade Fiholm som sin sätesgård. Socknens läge vid vattnet och den fortgående land- höjningen har kontinuerligt ändrat omfattningen av socknen och utseendet hos odlingslandskapet. Nya mar- ker blev, efter att ha varit sankmarker, användbara som ängs- och betesmarker för att senare uppodlas till åker- mark. En karta från 1687 (bild 4) visar att skärgårds- landskapet från järnåldern (bild l) nu ombildats till en sammanhängande större ö med några mindre öar. Med tiden torkade även bäckarna vid sydgränsen in till stor del så att socknen sammanlänkades med fastlandet. I synnerhet var det marken omkring Fiholm som trädde i dagen. Fiholms domäner ökade och kom med tiden att omfatta en stor del av socknens yta. Från senare delen av 1500-talet var gården den dominerande inom socknen. Med den Oxenstiernska familjen inleddes en ny period, inte bara för Fiholm utan även för Jäder och dess kyrka . Rikskanslern utökade Fiholms ägor väsent- ligt och påbörjade en större slottsanläggning till vilken två flyglar uppfördes på 1640-talet. 31 Axel Oxenstierna valde Jäders kyrka som sin gravkyrka och lät uppföra ett nytt östkor som gravkor åt sig och sin familj. Vapen- 14 JÄDERS KYRKA huset , sakristian och tornspiran förnyades och ny inred- ning tillkom. Genom denna omdaning blev läders kyrka ett av våra främsta monument från renässansen. Fiholm ärvdes av rikskanslerns son Johan,32 vars änka Margareta Brahe, som fått Fiholm i morgongåva, fort- satte byggnadsverksamheten vid kyrkan. Hon lät upp- föra ett nytt gravkor vid södra sidan samt svarade även för rika donationer. Fiholm fick patronatsrätt till kyr- kan år 1700, ett förhållande som skulle bestå till Fiholms upphörande som fidiekommiss år 1907 _33 Axel Oxenstierna upprättade en kyrkastadga 165234 samt ini- tierade till uppförandet av en fattigstuga. Även en soc- kenstuga tillkom under hans tid . 1784 övergick Fiholm genom köp från den Oxen- stiernska familjen till riksrådet Joakim Beck-Friis.35 Godset befann sig i familjen Beck-Friis' ägo till 1907. Det tidigare 1700-talets kriser och ekonomiska svårig- heter, både för Jäder och landet i övrigt , efterträddes av en uppgång under senare delen av 1700-talet , något som återspeglades i kyrkans inredning. Under decennierna vid mitten av 1800-talet byggdes skolväsende och fattigvård ut. En ny sockenstuga och Fig 4. Karta över l äders soc- ken och delar av angränsande socknar, 1687. LMV. Map f rom / 687 showing lä- der paris h and parts ofthe ad- jacent paris hes. prästgårdsbyggnad uppfördes. Kyrkan utsattes för en svår brand 1858 med påföljande omfattande reparatio- ner. Bebyggelsen och jordbruket omgestaltades genom storskiftet. Befolkningen hade stadigt ökat. 1611 fanns 461 man- talsskrivna vuxna personer inom församlingen. Säte- riernas herrskap och tjänstefolk var då inte inräknade . Enbart hovet vid Fiholm upptog i slutet av 1500-talet minst 80 personer. År 1800 hade socknen l 600 in v. Känt maximum nåddes år 1880 med l 957 inv. Vid sekelskiftet 1900 hade utflyttningen börjat och invånar- antalet minskat till l 694 pers. s äterigårdarnas rättighe- ter hade upphört efter hand och Fiholm var den enda gården av frälsenatur i början av 1900-talet. En fortgå- ende utflyttning och befolkningsminskning har lett till att socknen år 1949 hade 929 inv och år 1986 743 inv.36 Socknen har bevarat sin karaktär av intensiv jord- bruksbygd. De historiska monumenten , kyrkan med sitt dominerande läge, herrgårdarna, gårdarna och den uppodlade marken vittnar om människors verksamhet här under ett årtusende . KYRKOGÅRDEN 15 Kyrkogården Kyrkogårdsmur, ingångar, träd Kyrkogården har en i det närmaste rektangulär utform- ning med sin största utsträckning i öst-väst (bild 5). Den begränsas runt om av en kallmur av gråstensblock med fyra ingångar, en i sydöstra hörnan , en i öster och två i norr. Två av dessa har svartmålade järngrindar mellan stolpar av huggen granit, pyramidformigt avslu- tade med utsmyckning av järnsmide. Längs utsidan av östra muren löper vägen mellan Strängnäs och Eskils- tuna. Kyrkan ligger i östra delen av kyrkogården på en höjd med svag sluttning åt söder, starkare åt norr. Par- tiet närmast norr om långhusets västparti har formen av en kulle, på vars topp kyrkan vilar (se Inledning, förhis- toriska tiden). Planen närmast kyrkans västra och södra sida är grusad. Kyrkogården delas av en smal väg, kan- tad med alle av lönn och kastanj. Detta var tidigare, före 1872, vägen mellan Strängnäs och Eskilstuna. Från kyrkan leder rakt västerut en väg kantad med alle, som slutar stumt mot kyrkogårdsmuren. sydvästra delen av kyrkogården består av ett stenigt skogsparti, i övrigt är den gräsbevuxen och indelad i stora kvarter med gru- sade gångar. Strax norr om kyrkan begränsas några kvarter av häckar. Av en karta från 1784 framgår att kyrkogården begränsas av vägen på västra sidan och att i sydöstra hörnet finns en mindre byggnad (fig 6). Kyrkogårdsmu- ren har två ingångar, en i öster och en i väster. Enl en uppgift från 1694 skulle Axel Oxenstierna ha låtit upp- föra bo gårdsmuren och "Kiörkiohärberget". 37 Andra arkivuppgifter (st prot och räk) talar för att muren tillkom på 1660-talet. Muren var uppförd av murad gråsten och täckt med ett spetsigt spåntak. Ingångarna hade överbyggnader och var försedda med portar och lås.38 På hösten 1660 talades om vikten av att få fram virke under kommande vinter för "kyrkiobalkarnas byggiande" . Kalk och tegel skulle erhållas från Fiholm. 1661 gjordes en uppdelning av kyrkabalkarna bland sockenborna för kommande reparationer (st prot). 1664 redovisas utgifter för spik, bräder och kalk. Murmästa- ren Anders Grijs fick 130 dkmt för "murning på bal- karna" . Nästa år inköptes stora mängder spik och spånslagaren fick 144:16 dkmt för sitt arbete på bal- karna. Dessa tjärades sedan 1669 (räk). Underhållet av bogårdsmuren eftersattes uppenbarli- gen. På våren 1767 talades om nödvändigheten att för- bättra kyrkabalkarna innan "dhe alldeles falla omkull". 100.}{10 50 Fig 5. situationsplan. Upprättad av G Lindqvist 1937. Revide- rad av A Hildebrand 1987. Skala 1:2000. Siteplan. Frågan togs upp flera gånger kommande år (st prot) . Sommaren 1796 beslöts att borttagandet av kyrkabal- karna skulle påbörjas nästa vår och muren repareras på de sämsta ställena. Anstånd beviljades dock nästa vår. Några åtgärder kom inte till stånd och 1826 erinrade prästen om nödvändigheten av att ersätta den alltmer förfallna muren med en stenmur utan bruk (st prot). Den 24 april 1831 slöts kontrakt med stenläggaren och bonden Eric Olsson i Skogstorp, Barva , om läggan- det av en ny stenmur att fullbordas inom fyra år. För- samlingen skulle svara för hantlangare samt redskap och sprängämnen. Murbruket från den gamla muren erbjöds gratis till den som ville hämta det (st prot). 1838 uppfördes pelare av tegel av korpralen Malmen och järngrindar tillverkades 1837 vid Åkers styckebruk. 1842 ersattes tegelpelarna av stenpelare, huggna av stenhuggarna Brolin och Berg. Sedan kyrkogården ren- sats från sten och jämnats samt jord påförts planterades träd längs kyrkogårdsmuren hösten 1837. Som mest passande ansåg man kastanj, lönn, alm, ask och tårpil (st prot). 16 JÄDERS KYRKA III " "'. ·IJ~rl4f"s Fig 6. Karta över läders kyrka och prästgård med omgivande marker, 1784. ULA. Map from 1784 showing läder church, the vicarage, and surrounding land. 1854 utvidgades kyrkogården åt söder sedan ett stycke mark övertagits från kyrkoherdebostället och ett annat från hemmanet nr l Jädersby39 (fig 7). 1872 inköptes från nämnda hemman ytterligare två tunnland mark för 550 rdr. 40 Genomfartsleden Eskilstuna -Strängnäs flyttades utanför östra muren och kyrkogår- den fick den utbredning den ännu har. 1939 gjorde konstnären Ernst Söderberg ett förslag till ordnande av gravplatser, som antogs (K-byrån). Försvunnen bod-sockenmagasin I sydöstra hörnet av kyrkogården fanns fram till 1858 en mindre byggnad, uppförd av tegel och med tegeltak ovan rörtak (fig 7). Det bör vara det "Kiörkiohärberge" som uppfördes av Axel Oxenstierna. En del av kostna- derna svarade dock sockenborna för. 1650 inköptes 14 tolfter sågbräder och 1653 ytterligare bräder till kyrko- härberget. 1658 fick murmästaren 20 dkmt för murning på "Körkoboden" (räk). 1740 kallas byggnaden för tiondebod. 1763 antogs stadgar om inrättande av ett sockenmagasin att fungera som spannmålsbank. 41 1767 fattade sockenstämman beslut om att den gamla stenbo- den skulle repareras och förses med ett loft tjänligt som sockenmagasin (st prot). På våren 1768 påbörjades ombyggnaden med att det gamla taket och trävirket revs och en ny våning av trä byggdes på. Sommaren därpå tjärades taket (räk). 1800 reparerades magasinet. Övre botten panelades, lårar tillverkades, ytterdörrarna beslogs med järnplåtar och fönster togs upp i gavelrös- KYRKOGÅRDEN 17 Fig 7. Karta över läders kyrka och prästgård med omgivande marker, 1858. ULA. Map from 1858 showing läder church, the vicarage, and surrounding land. tena samt försågs med järngaller (st prot). 1810 täcktes taket med tegel. 1848 reparerades magasinet och tegel- avfärgades samt fogmålades (st prat). Vid kyrkans brand 1858 spred sig elden till magasinets rörtak under teglet. Byggnaden blev så svårt skadad att den senare revs och teglet återanvändes vid uppförandet av det nya sockenmagasinet. Vid branden förvarades här, utom spannmål, bl a trävirke, fönster, kalk, tegel, sängar, begravningsvapen, likkistor och vindspel. 42 Försvunnen benkammare I maj 1775 "beslöts, at benen i benkammaren skola tagas derut och nära der intil djupt ned grefwas." (st prat). Byggnaden låg troligen norr om kyrkan.43 Det kan ha varit den källarbyggnad som ännu på 1860-talet låg i sluttningen mot norr längs utsidan av östra kyrko- gårdsmuren (fig 83). Den togs sannolikt bort när vägen Eskilstuna-Strängnäs flyttades hit 1872. Försvunna bårhus - gravkapell Nordöst om kyrkan , strax utanför kyrkogårdsmuren, har legat en byggnad som sannolikt tjänat som bårhus. Byggnaden var ca 5 x 5 meter, troligen murad, med förkroppade vindskidor och nock, ingång från väster och fönster på östsidan (fig 12 och 83). Äldre kartor visar att byggnaden uppförts efter 1784 men före 1858 (fig 6, 7 och 11). Sedan kyrkogården utvidgats mot väster 1872 och vägen Eskilstuna-Strängnäs flyttats 18 JÄDERS KYRKA från västra sidan om kyrkogården till den östra sidan flyttades även bårhuset. Det förlades på norra delen av kyrkogården, nära muren och den gamla genomfartsvä- gen, en! en karta från 1909.44 1912 ersattes byggnaden av en ny på samma plats. Det nya huset bestod av gravkällare och överbyggnad av tegel, 6 x 4,7 meter. Byggnaden var orienterad i norr-söder med ingången på södra gaveln samt hade släta murar, tre fönster på långsidan och sadeltak. Vindskidorna och gavlarnas nock var artikulerade genom förkroppning på samma sätt som hos det äldre bårhuset (foto i ATA). Byggnaden " uppfördes såsom ett kompromissförslag dock helt avvikande från kapell- byggets initiativtagare prosten Hagströms önskemål både beträffande storlek och läge." (K-byrån). För upp- förandet svarade Magnus Norrman (räk). Den 23 augusti 1935 anhöll kyrkorådet om att få riva kapellet. Då grunden var lagd på blålera hade sätt- ningar uppstått och tegelväggarna förskjutits så att dessa remnat på flera ställen. Kapellet sades även sakna " konstnärliga eller arkitektoniska utsmyckningar". Det hade också mist sin funktion som gravkapell "sedan centraluppvärmning anlagts i kyrkan och jordfästning alltid förrättades där," (K-byrån) . Rivningen godkän- des av K Byggnadsstyrelsen den 20 september 1935. Sedan byggnaden använts som arbetsbod vid restaure- ringen av en del kistor 1938 revs den . Gravklot l. Av sten , runt , platt med ornament på ovansidan bestående av koncentriska halvcirklar längs en mitt- linje. Diam 40 cm h 22 cm. Folkvandringtid. l vapenhu- set . - 2. Fragment av stenklot med inhuggen dekor. B 25 cm, h 13 cm. Folkvandringstid. I vapenhuset. Eskilstunakista Fragment av Eskilstunakista utgörande del av långsido- häll , av blå kalksten (fig 8). Övre delen dekorerad med djurslinga i relief, med rester av bemålning, nedre delen slät. L ca 80 cm, b ca 30 cm. l nederkanten sekundärt, fyrkantigt urtag, ca 10 x 11 cm, med tapphål i mitten. Vertikal spricka, gående genom urtaget och tapphålet, sekundärt hopsatt 1939. Omkr 1050.45 Stenen togs fram vid golvomläggning 1863 då den påträffades i dörröpp- ningen mellan vapenhuset och långhuset .46 Söderman- lands runinskrifter nr 99. I vapenhuset. Fig 8. Del av si dohäll till Eskilstunakista . I vapenhuset. Foto GH 1987. Part of the side piece ofa burial monument from the middle of the Il th century. Now standing in the porch ofthe church. Fig 9. Runsten. På kyrkogården. Foto GH 1987. Runic stone. Now standing in the churchyard south of the church. KYRKOGÅ RDEN 19 Runstenar l. Av granit. Längs kanten ristad slinga med ormhuvud och stjärt. Vänstra delen av stenen borta (fig 9). Inskrift: . . . denna sten efter B äg ler, sin fader, make till Säva. Han var faren . .. H 171 cm, b 54-72 cm, slingan b 12 cm. Var från 1651 till 1863 tröskelsten i sakristiedörren, då den togs upp. 47 Kan även tidigare ha legat i den medeltida sakristieingången. Södermanlands runinskrifter nr 96. Runstenar i Södermanland nr 26. 1938 uppställd på kyrkogården, söder om koret. - 2. Av granit. Rund slinga med inskrivet kors (fig 10). Stenen sliten, en del av inskriften bortnött. Inskrift: Åsgöt reste denna sten efter ... sin fader, fosterbroder till Arne. De tre sista orden är ristade på stenens vänstra kant. H 185 cm, b 110 cm, slingan b 10 cm. Stenen påträffades 1866 under kyrkgolvet i västra delen av kyrkan, ca en aln under golvet, med bildsidan uppåt.48 Nötningen talar för att stenen använts som golvsten. Södermanlands runinskrifter nr 97. Runstenar i Söder- manland nr 27. 1938 uppställd på kyrkogården, söder om koret. stenhäll Häll av röd kalksten , slipad ovansida, rundad kant. L 153 cm, b 89 cm. Påträffades 1936 vid grävning på kyr- kogården, ca 150 cm under markytan. Har troligen tjä- nat som gravhäll, möjligen altarskiva. I vapenhuset. Solur Bland de inventarier som tillkommit åren 1657-1674 upptas en "tijmsten", dvs ett solur (inv 1657, tillökn) . A v denna finns en fyrsidig sockel och delar av ett klot av sandsten bevarade. 1935 låg de på kyrkogården (inv). I vapenhuset. Försvunna straffstockar 1660 begärde församlingen "för olydigt folk skull" en straffstock vid kyrkan. Befallningsman Jon Persson på Fiholm åtog sig att leverera två unga ekar till en fängel- sestock (st prot) . 1794 krävdes en ny sådan och inspek- tor Daniel Thim på Fiholm lovade "att förskaffa stock och kyrkan förära, på det att bristen av en sådan skam- stock ej må kunna förorsaka något hinder till ett så gott ändamåls vinnande." (st prot) . Ej bevarad. Försvunna fattigbössor l. Hösten 1662 satte sexmännen Pär i Steensholm och Hans i Lökaby upp en "wacker Armbobestook"49 utan- för västra kyrkoporten " till Guds Nampns Ähra och the fattigas förmodeliga Hiälp" (st prot). 1667 fick Hans Smed lO dkmt för "Arm bössan". Målningen på "Arm- bössetaflorna" kostade 2 dkmt (räk). 1757 betalades l dkmt för en träbössa till kyrkan (räk). 1791 lagades fattigbössan vid västra porten sedan den blivit "förderf- wad och wåldförd" av "elaka menniskor" (st prot, räk) . - 2. 1805 betalades 2:16 rdr för en ny fattigbössa av grov ek vid västra kyrkoporten (räk) . - Dessa bössor finns ej bevarade. Beträffande bevarad fattigbössa, se nedan under Inredning och inventarier. Fig 10. Runsten. På kyrkogården. Foto GH 1987. Runic stone. Now standing in the churchyard south of the church. 20 JÄDERS KYRKA Byggnader på kyrkbacken Försvunna klockstaplar I ett brev från 1640 tillfrågades Axel Oxenstierna av sin fogde om klockorna ska sättas upp i tornet eller om en ny klockstapel ska uppföras eftersom den andra är "aldeles gammal" .50 I ett annat brev talas om att "Klåc- korna påå haka" sedan tornet skadats av en storm.51 Uppgifterna är inte entydiga och det är därför ovisst om klockorna sedan senmedeltiden haft sin plats i tornet eller om det funnits en fristående klockstapel , då troli- gen belägen på kyrkbacken öster om kyrkan. Någon ny sådan uppfördes dock inte utan klockorna fick sin plats i tornet på 1640-talet. De förstördes vid en förödande brand 1702. Åren 1707-1708 skänkte grevinnan Christina Oxen- stierna timmer, spån och 660 dkmt till "den i hast giorda klockstapeln".52 Denna tjärades åren 1715 och 1728 (räk). Vid en auktion 1763 såldes klockstapeln till för- samlingens komminister Nils A ge lin för 200 dkmt (in v, aukt prot) . Försvunna sockenstugor l. Den äldsta kända sockenstugan uppfördes på 1650- talet, en l räkenskaperna i " Prästegården", vars utsträckning vid denna tid ej är känd. Murningsarbeten pågick 1651 och inredning 1656, då arbetslön betalades för ett bord med låda samt nio stolar och två bänkar (räk) . Vid visitation 1764 tillsades församlingen repa- rera stugan samt klockarens bostad i denna (vis prot) . Detta utlovades 1767, men 1779 pågick ännu arbetena (st prot) . Vid besiktning 1781 var stugan i så dåligt skick att ombudsmannen Weissendorff åtog sig utverka reso- lution hos landshövdingeämbetet för att utsyna timmer och annat virke till en ny byggnad (st prot). 2. Soldaten Lundholm antogs 1783 till byggmästare för uppförandet av en ny sockenstuga. På hösten samma år betalades till honom 130 dkmt för arbetet med stugan och dess inredning (st prot). Stugan bestod av socken- stugekammare och kök samt klockarebostad på övre våningen. En karta från 1784 visar sockenstugan och dess läge på kyrkbacken öster om kyrkan (bild 6) . Längs kyrkbackens norra del ligger en ca 40 meter lång byggnad, troligen stall eller ekonomibyggnad. 1791 befanns kakelugnarna i de båda rummen vara i dåligt skick och församlingen beslöt att "skickeliga spisar" skulle förfärdigas och golvet lagas nästa vår (st prot) . 1800 lades tegel på rörtaket, som fick ligga kvar inun- der. 1801 brädfodrades knutarna och 1804 sattes luckor för fönstren (st prot) . På hösten 1815 besiktigades soc- kenstugebyggnaden. Den beskrevs vara 16Y, alnar lång och 13 alnar bred, innehållande sockenstuga om 13 alnars längd och 11 alnars bredd, samt på övre våningen klockarens bostad om en kammare, 5Y. alnar lång samt kök, 7 alnar långt , båda med en bredd av 5 Y, alnar. Byggnaden var kall och dragig men ansågs brukbar om den reparerades. Klockarens bostad däremot ansågs för liten och obekväm. Besiktningsmännen förordade en nybyggnad , som skulle göras så stor att den kunde inrymma både sockenstuga , fattigstuga och " rymliga rum" åt klockaren (st prot). 3. 1819 väcktes förslag om en nybyggnad och 1820 slöts kontrakt med byggmästaren och murmästaren Salomon Bodström från Torshälla om uppförandet (st prot). Arbetet skulle utföras genom dagsverken av soc- kenborna och material inhandlas i trakten. Byggnaden uppfördes 1821 av timmer och rödfärgades sommaren 1823. Taket var av understruket tegel , som 1825 försågs med underliggande brädtak. 1826 brädslogs södra gaveln och 1827 den norra. 1831 föreslogs att övre våningen skulle inredas till skolrum. 1833 åtog sig baron Corfitz Beck-Friis på Fiholm att svara för undervis- ningen om han fick använda sockenstugan till undervis- ningslokal och lilla sockenstugan till rum åt skolläraren. Inför dennes inflyttning beslöts 1847 att sockenstugan skulle repareras. Den rödfärgades sommaren 1848 (st pro t) . 1856 byggdes huset på med en våning och försågs med fronton (räk). Det reveterades 1863. En karta från 1854 visar att sockenstugan uppförts på samma plats på kyrk- backen som den äldre sockenstugan (fig 7). Söder om sockenstugebyggnaden ligger sex mindre byggnader löst grupperade, troligen innehållande förråd och andra nödvändiga funktioner. Av äldre fotografier framgår att huset var fem fönsteraxlar långt och vitmålat under senare delen av 1800-talet (tig 12). Omkr 1930 var huset rödfärgat. Byggnadens funktion kom successivt att för- ändras . Omkr 1950 utgjorde bottenvåningen ålder- domshem med plats för tio pensionärer, förestånda- rinna och biträde. Övre våningen inrymde kommunal- rum , sockenbibliotek och en bostadslägenhet. 53 Huset revs på 1960-talet. Fig Il. Tomtmarkskarta över ägorna till kyrkoherdebostäl- let Övlingeby samt kyrkan, efter 1862, kopia 1865 av C G Österberg. Jäders kyrkoar- kiv. Foto GH 1987 Map from sametime between 1863-1865 showing the church and the vicarage etc. and the land belonging to the vicarage. Försvunna fattigstugor l. I sin kyrkastadga 1652 säger Axel Oxenstierna att han ville låta bygga en "stuga för the fattige", som församlingen sedan skulle svara för 54 Samma år anskaf- fades en stuga från Ösmo och 1653 fick Nils Murmästare 9 dkmt för muren i"Almosstufuun" (räk). 1655 försågs stugan med torvtak (st prot). 1695 bodde här tre perso- ner (vis pro t) . 1736 förklarades den vara "förswarlig och nöjeligen lagad" (vis prot). Av allt att döma blev den dock utdömd så småningom. 2. Vid visitation 1764 sades stugan vara nybyggd (vis p rot). 1786 anmäldes den dock vara så bofällig att "de där intagna arma i oväder och köld ledo nöd." BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN 21 o s .-=,J-- %•9-"~"ttr.:.~~:l~-... ·"'" -~--,...~ å'/.lf;·,./,.,1,.,..61',..~/../41' 0~.GiNGEJI'l !1" ,.-;1 ,./, /:;~,., .. ./.J,.. Jf'v-..•..~JIS: -iif.M-o., Byggnaden skulle tätas med mossa och brädslås på norra sidan samt alla fyra knutarna (st prot) . 1792 och 1794 krävdes ytterligare reparationer 1801 beslöts att lägga tegeltak på stugan (st prot). 1811 befanns fattigh u- set vara i "godt stånd; deruti underhållas 6 ordinarie fattighjon." (vis prot) . Vid besiktning 1815 beskrivs stugan, som låg på kyrkvallen, vara brädfodrad och ha tegeltak. Längden är B Y2 alnar och bredden 10 alnar Den inrymmer en stuga om 10 alnars bredd samt för- stuga och en mindre kammare, 6 alnar lång och 3 alnar bred. Tillståndet var dock mycket dåligt, en del av syllarna uppruttnade och takbjälkar och trossbotten i behov av utbyte . Det ansågs att stugan "bör utdömas 22 JÄDERS KYRKA Fig 12. Kyrkan från nordöst med sockenstugan i mitten och stallängan t v. Längst t h troligen ett bårhus. Foto C G Österberg 1860- talet. Reprofoto A T A. Photograph taken in the 1860's, läder church seenfrom the north-east. Left, the church stables and the parish grain-store. Centre, the paris h hall. The small building to the far right was p robab/y a mortuary. och ett rum i dess ställe upbyggas" i samband med kvar och användes som fähus (st prot). uppförandet av en ny sockenstuga (st prot). 1822 såldes 3. I den nya sockenstugebyggnad som uppfördes fattigstugebyggnaden liksom den gamla sockenstugan 1821 inreddes en fattigstuga med spis och kakelugn (st för att flyttas bort. Ännu 1825 stod dock fattighuset prot). 1826 bodde här sex fattighjon. Fattigstugeverk- sambeten upphörde i början av 1900-talet och övergick i en annan form av åldringsvård. Byggnaden revs, som tidigare nämnts, på 1960-talet. Stall, förråd, sockenmagasin Öster om kyrkan ligger en länga som tidigare innehållit sockenmagasin, stall, fähus, förrådsutrymmen och avträden, uppdelad genom mellanväggar i flera avdel- ningar i en våning med höskulle på vinden (bild 12-13). Den västligaste delen, ursprungligen innehållande soc- kenmagasin , är murad, putsad och gulfärgad. Övriga delen av längan är uppförd av timmer och skiftesverk samt rödfärgad med svarta portar. Samtliga ingångar ligger mot kyrkbacken på norra sidan. På södra sidan finns halvcirkelformade blindfönster med vita omfatt- ningar. sadeltaket är täckt med enkupat tegel. BYGGNADER PÅ KYRKBACKEN 23 Byggnaden uppfördes 1860 efter ritningar från 1859 av klockaren C G Österberg (fig 14). Byggnadsverk- samheten pågick juni-december 1860 och arbetet utfördes av sockenborna. De avlönades med en dags- penning på i regel1:25 rdr rmt (räk). Åtskilliga dagsver- ken krävdes och de svarar för huvudparten av de redo- visade kostnaderna på 1513:24 rdr rmt. Klockaren C G Österberg var även administrativ ledare för byggnads- verksamheten genom att svara för budlistor, mottag- ning av material, bokföring av dagsverken , avmätning m m. Som framgår av Österbergs ritning disponerades byggnaden, förutom sockenmagasinet, av klockaren- skolläraren, skolan och fattighuset. I mitten ligger Fiholms kyrkstall med plats för fem hästar. Längan är till största delen bevarad i ursprungligt skick och används endast delvis , bl a till garage. Fig 13. Stall- och förrådslänga, från norr. Foto GH 1987. The church stables and paris h grain-store seen from the north. 24 JÄDE RS KYRKA ..,, ..:19;__ -J .:.Jd'--, ,../,[.J,._ ~'-·h-,.~­ IN Jft·)~.... ,/,.,t-...1. K.l, ('.J'/- , .. /-t~, . NIF h'TI- '...... . ~i'~... ~;._ _ _,_ ;~·} Je/ r Fig 14. Ritning till stall· och fö rrådslänga, av C G Öste rberg 1859. Jäders kyrkoarkiv. Foto G H 1987. C. G. Österberg's drawing for the church stables and paris h grain-store, /859. PRÄSTGÅRDEN 25 Prästgården Prästgården, hemmanet Övlingeby, med tillhörande byggnader och marker ligger ca 1400 meter öster om kyrkan. Av den medeltida bebyggelsen finns en tionde- bod av tegel bevarad (se nedan). Det är troligen den enda bevarade medeltida prästgårdsbyggnaden här i landet. För att utvidga de alltför små betesmarkerna skänktes 1652, på begäran av Axel Oxenstierna, krono- hemmanet Horsholm till prästgården . 55 Det blev senare komministerboställe. 1688 gjordes en del förbättringar av prästgårdsbyggnaderna och ett nytt brygghus tillkom (räk). Vid biskopsvisitation 1727 konstaterades att "Präste- gålshusen woro i gott skick, at ingen hade något at på- minna der om" . Pastorn hade fler hus än vad som före- skrevs enl den kungl resolutionen. Församlingens hus här sades vara "till större delen wäl wid mach t holdne." (vis prot). Prästgården förstördes genom brand i början av 1770-talet, tillsammans med en del arkivalier. En ny huvudbyggnad och troligen även en del ekonomibygg- nader tillkom. En karta från 1784 visar prästgårdsan- läggningen som en sluten gårdsfyrkant med omgivande långa byggnader och manbyggnaden placerad i södra delen (fig 6). 1854 hade byggnaderna reducerats så att hela norra och en stor del av västra längan försvunnit (fig 7). En allmän upprustning gjordes av prästgården på 1860-talet, då även ett par nya byggnader tillkom. Fig 15. Medeltida tiondebod tillhörande prästgården, från sydöst. Foto GH 1987. The vicarage's mediaeval lithes barn seen from the south-east. 26 JÄDERS KYRKA Den nuvarande prästgården omfattar manbyggnad från 1862 (se nedan) , en timrad, rödfärgad länga inne- hållande vagnslider och bodar från 1700-1800-talet, medeltida tiondebod av tegel (se nedan) samt tvättstuga av tegel från 1860-talet med tillbyggd svinstia. De mo- derna ekonomibyggnaderna till det utarrenderade jord- bruket ligger ett stycke längre västerut. Manbyggnad Huset är uppfört av tegel i en hög sockelvåning samt huvudvåning. Det är sju fönsteraxlar långt samt vitput- sat med putsrustik i hörnen och runt huvudingången i en stramt klassicerande stil. Mot gården finns mittfronton och på baksidan en utbyggd veranda. Huset har tegel- täckt sadeltak. Huvudvåningen har sexrumsplan med rummen i fil samt bevarade snickerier i empire. Byggna- den uppfördes 1862 på platsen för den tidigare norra längan i gårdsfyrkanten (fig 11). Sockelvåningen inrym- de ursprungligen kök och ekonomiutrymmen. Vid en ombyggnad 1950 flyttades köket till huvudvåningen, samtidigt inreddes vinden och tillkom verandan. Äldre manbyggnad Efter branden på 1770-talet uppfördes en ny manbygg- nad av timmer i en våning med parstugeplan. Byggna- den brädslogs samt tjärades och rödfärgades 1799. Sam- ma år reparerades bakugnen och golven. 18071ades nytt tegeltak ovan det tidigare brädtaket (st prot). 1823 upp- gavs att "Pastors och församlingens hus i Prästegården äro i förswarligt stånd" (vis prot). 1862, då en ny huvud- byggnad uppförts, såldes den här omtalade manbyggna- den och flyttades till Hammarby socken, där den sattes upp som mangårdsbyggnad på gården Katrineholm och ännu finns bevarad. Tiondebod Söder om prästgårdens huvudbyggnad ligger ett murat hus i två våningar (fig 15). Sockelvåningen är av tuktad natursten med rika inslag av småsten. På östra sidan finns två spetsbågiga dörröppningar med tegelomfatt- ning. Huvudvåningen är uppförd av tegel. Södra, västra och norra sidorna är av tegel i stort format , murade i munkförband. Östra sidan, husets framsida, är av tegel i litet format och i kryssförband. Genomgående sprickor i gavlarnas fasader nära hörnen visar att hela östra mu- ren troligen raserats på grund av sättningsskador och murats om. Östra fasaden är dekorativt artikulerad ge- nom utkragningar samt utskjutande och snedställda te- gel. Fönsteröppningarna är små och segmentformade. På västra sidan finns två små, spetsbågiga fönsteröpp- ningar. En lös trätrappa leder upp till ingången i mellan- våningen, vars öppning är spetsbågig och försedd med en svartmålad trädörr. Den låga vindsvåningen är av liggtimmer, på utsidan klädd med rödfärgad lockpanel och på insidan reveterad, med numera delvis nedfallen puts. Taket består av ett åstak med undertak av plank och täckning av enkupat tegel. Sockelvåningen består av två tunnvälvda rum med tegel resp betonggolv och den låga mellanvåningen av ett enda rum med plankgolv. Även vinden har plank- golv med en igensatt lucka. Byggnaden är av det huvudsakliga murverket att dö- ma uppförd under senmedeltiden. 1806 aktualiserades en omläggning av nytt tegel på taket (st prot). En om- fattande reparation gjordes på 1860-talet då östra sidan murades om , troligen med nära anknytning till det ur- sprungliga utseendet och med bibehållande av ur- sprungliga dörromfattningar. 1806 benämns byggnaden " tiondebod" (st prot) och 1872 är den enl Österberg "spannmålsmagasin" . Den är numera fristående men ingick tidigare , enl kartor från 1784 och 1858, i den västra längan vid gårdsfyrkanten. Dess ursprungliga funktion torde ha varit att tjäna som prästens tionde- bod.56 KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 27 Kyrkobyggnaden- exteriör Jäders kyrka ligger på en mindre höjd omgiven av lum- miga träd. Västtornet med sin smäckra spira, täckt av kopparplåt, gör kyrkan synlig på långt håll i den omgi- vande slättbygden (fig 16). De resliga gavlarna i tegel med voluter och dekorationer av grå sandsten ger in- tryck av att kyrkan är ett verk från stormaktstiden. De oputsade murarna med stora murpartier av huggen na- tursten med inmurade äldre stenar och igenmurade öppningar vittnar dock om en äldre byggnadshistoria (tig 17-20). Ett inmurat gravklot härrör från folkvandringstid. Två reliefstenar med drakfigur resp lejon visar att här fanns en stenkyrka under tidig romansk tid. Kyrkan ut- vidgades och påbyggdes under medeltiden. Västtornet tillkom under senmedeltid. Vid mitten av 1600-talet byggdes östpartiet ut, sakristian och vapenhuset förnya- des och ett gravkor tillkom vid södra sidan, samtliga med dekorativt utformade gavlar. Portalerna härrör också från denna tid . Det höga sadeltaket med gråsvart skiffer är från 1860 och tornspiran uppfördes 1880. Mur- ytorna frilades när den äldre putsen med fogmålning knackades ner 1901. 1934 återställdes fönstren till 1820- talets utformning. Kyrkans byggnadsdelar vittnar såle- des om stora förändringar under en lång tid. Fig 16. Kyrkan från nordöst (jfr fig 12). Foto GH 1987. The churchfrom the north-east (see a/so Fig. 12). 28 JÄDE RS KYRKA Fig 17. Kyrkan från väster. Foto GH 1987. The church from the west. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 29 . .. Fig 18. Kyrkan från söder. Foto GH 1987. The church from the south. 30 JÄDERS KYRKA Fig 19. Kyrkan från öster. Foto GH 1987. The church from the east. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 31 Fig 20. Kyrkan från norr. Foto GH 1987. The church from the north. Plan Kyrkan består av långhus med tre traveersamt rakslutet kor av samma bredd. Sakristia i norr och gravkor i söder bildar korsarmar. Vapenhuset i sydväst har två ingångar och västtornet en. Det senare har genom sekundära väggar delats upp på flera mindre rum, bestående av vindfång, kapprum, brud- och dopkammare samt städ- skrubb och WC (tig 21). Sockel Långhuset och västtornet, vars nedre delar av murver- ket består av huggen natursten, saknar sockel. Västra sidan av vapenhuset har sockel av huggen natursten med stötfog mot södra kyrkomuren . Övriga sidor av tuktad ljusgrå granit, på sula av kluven natursten. Södra gravkoret, Braheska gravkoret, har sockel av tuktad, grårosa granit med överliggare av lågerhuggen , karnisprofilerad sandsten. Fyra öppningar leder till gravvalvet, försedda med omfattningar av lågerhuggen sandsten samt järnluckor. Östkoret har sockel av tuktad , ljusgrå granit med res- ter av rödaktig kalkavfärgning på östsidan. I den syd- västra hörnan , mot Braheska koret, består ett parti av sockeln av natursten , b 35 cm, h 130 cm, troligen tillhö- rande en äldre byggnadsperiod. Sakristian har grund av kluven natursten och sockel av ljusgrå och grårosa tuktad granit. Rester finns här av tunn puts eller slamning med gulröd och mörkare röd avfärgning. Tre öppningar, försedda med järnluckor, leder ner till gravvalvet under sakristian. 32 JÄOERS KYRKA Fig 21a . Plan av kyrkan . Uppmätning av S Anjou 1915. Skala 1:300. Plan of the church. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 33 III A lillll E BJ B ~F llllJ C OG ~ D OH o 1 5 10 20 JOA Fig 21b. Plan med periodangivelser. Uppmätning av S Anjou 1915. Reviderad och omritad av A Hildebrand 1987. Skala l :300. The chronological development ofthe plan ofthe church. 34 JÄDERS KYRKA 00 D O DO [[] o 1 5 10 20 30.}1 Fig 22. Längdsektion. Uppmätning av S Anjou 1915. Reviderad och omritad av A Hildebrand 1987. Skala l :300. Longitudinal seetian Iaoking south. Jeldton·molosfer JeldiOfL·molvaJier Fig 23. Tvärsektioner. Uppmätning av S Anjou 1915. Skala 1:300. Cross-seetians Iaoking east and west. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 35 -flm- "åmlm[:'===c:::l:===:r=:5'"/ljr - Fig 24. Tornsektion . Uppmätning av S Anjou 1915. Skala Fig 25. Västfasaden. Uppmätning av S Anjou 1915. Skala J :300. 1:300. The west facade of the church. Section through the church-tower Iaoking south. 36 J Ä D ERS KYRKA l - - -~- --~--- --- ·-·--l!l_,.,_LJ-~ ,_ !ilm- 'a t:=====l5====:::::5/0-Af!l" · Fig 26. Östfasaden. Uppmätning av S Anjou 1915. Skala 1:300. The east facade of the church. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 37 Fig 27. Sydrasaden. Uppmätning av SAnjou 19 15. Skala l :300. The south facade ofthe church. Murverk i långhuset Murarna är uppförda av kluven naturste n, främst grå och rödaktig granit , samt tegel av olika format och med olika förbandsteknik . Samtliga fogar är sekundärt om- fogade med cementbruk och fogstrukna med skarp e lle r rundad ås. Den arkitektoniska indelningen på gavlarna är utförd av lågerhuggen sandsten. Södra fasaden: Partiet närmast väster om vapenhuset består till ca y, av natursten. Ovan detta tegel av stort format , ca 30 x 14 x 9 cm , i munkförband .57 Närmast l takfoten ett parti med nytt tegel av stort format i oregel- bundet förband . Närmast vapenhuset finns en inmurad, profilerad sten , som beskrivs närmare nedan. Mellan vapenhuset och Braheska gravkoret består murverkets nedre del av natursten och höjden av partiet ökar mot öster. En igenmurad öppning kan iakttagas närmast marken mellan vapenhuset och fönstre t, b ca 150 cm. I marken framför finns några uppstickande ste- nar tillhörande grunden till ett litet vapenhus e lle r vind- fång. I naturstenspartiet finns två inmurade stenar, som 38 JÄDERS KYRKA beskrivs nedan (fig 28). Tegelpartie t ovan naturstenen består i västra delen av några skift nytt tegel i stort format i munkförband. Ovan detta ett parti av äldre tegel i stort format, ca 31 x 14,5 x 9,5 cm, i munkför- band. Den huvudsakliga delen av teglet på ömse sidor om fönstret är till synes nytt, av litet format , 26 x 14 x 7 cm, i munkförband. Strax ovanför fönstret vidtar ett utkragat parti ovan ett kvartsrunt formtegel, i litet tegelformat och kryssförband. Västra fasaden : Murverket består till ca 13 av natur- sten. I norra delen, närmast västtornet, har ett parti avvikande karaktär genom att bestå av mindre stenar skolat med småstenar och begränsat av en vertikal skarv (fig 29). I kombination med de iakttagelser som kan göras av murens insida (se Interiören) samt på vinden (se denna) talar denna förändring för att här legat en trappa i murverket och som satts igen innan västtornet uppfördes. På södra sidan om västtornet finns en sten med lejonfigur i relief inmurad, beskrivs nedan. Övre delen av murverket samt gavelpartierna är av tegel i huvudsakligen stort format. Horisontella skar- var, oregelbundenheter i förband och teglets varierande utseende talar för flera byggnadsperioder samt förnyade partier närmast taket. Norra fasaden: Största delen av murverket, ca :Y., be- står av natursten . Nedre delen av östpartiet är dolt bak- om tillbyggnaden för värmekammaren. I mittpartiet finns en igenmurad, rundbågig öppning, b ca 190 cm, h ca 180 cm. Den något tryckta rundbågen är murad av små, snedställda stenar , bestående av röd sandsten, gulgrå kalksten samt en del inslag av granit och gnejs (fig 30). De raka sidorna består nedtill av natursten i större format, troligen formade som hörnstenar. Vid portalens östra sida finns på de nedre stenarna bevarad ytputs med vit kalkavfärgning, som fortsätter under igensättningen. Denna är gjord av natursten av samma karaktär som murverket i övrigt. Naturstenen i murver- ket är lagd med försök till skiftgång och med skolning av smärre stenar. Några tydliga skarvar är ej direkt påvis- bara. En tänkbar sådan finns från östra hörnet av västra Fig 28. Parti av sydfasaden mellan vapenhuset och Fig29. Parti av västfasaden närmast tornet. Braheska gravkoret. Foto GH 1987. Foto GH 1987. Part ofthe south facade ofthe church between the porch and the Part of the west facade of the church with the church-tower on Brahe farni/y memorial chapel. the right. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 39 Fig 30. Parti av norra fasaden med igenmurad öppning. Foto G H 1987. Part ofthe north facade ofthe church with a walled-up rounded opening. fönstret. En tendens till större stenstorlek i den västra delen av muren än i den östra är också märkbar. Mitt- partiet av murverket är starkt utbuktande i sin övre del mellan fönstren. Tegelmurverket består av två horisontella partier, ett nedre av relativt mörkt tegel i stort format , ca 31 x 14,5 x 9,5 cm, i munkförband , samt ett övre av ljust tegel i litet format i kryssförband. Inom det nedre partiet finns tre runda blinderingar med vitkalkat mitt- parti. Partierna närmast fönstren samt strax ovanför östra fönstret består av i huvudsak nytt tegel, ca 29 x 16 x 7,5 cm, med inslag av äldre, återanvänt te- gel i enbart löpskift. Långhuset, sekundärt inmurade stenar Södra fasaden: - l. Arkitekturelement med profilerad avslutning, av gulvit kalksten , b 35 cm, h 30 cm. Ste- nen , som fortsätter under västra muren till sakristian, kan ha fungerat som bas eller anfang i bågöppning, t ex i portal eller korbåge . - 2. Trapetsformad sten av flint- rik granit med drakfigur i relief, b 43-58 cm, h 28 cm (fig 31). Djuret har bandformad kropp med dubbelkon- tur, bakkropp avslutad med en flik , framben och bak- ben, rundad nos och uppåtstående öron. Rester av blå- svart målning i drakens inre kontur. Stenens botten röd- målad med sekundär påmålning. Stenen kan ha tillhört en portal och ev fungerat som överliggare. Figurfram- ställningen anknyter till den nordiska runstensstilen.58 1100-talets första hälft. - 3. Gravklot , den s k limpan, av vit dolomitisk kalksten , diam 42 cm (fig 32). Mittpar- tiet vittrat. Runt kanten runinskrift , delvis bortvittrad: .. . ristade run(or) efter . .. Folkvandringstid. Sekun- där inristning och inmurning med omfattning av tegel i stort format. 59 Västra fasaden: Vit, dolomitisk kalksten med lejonfi- gur i relief, b 40 cm, h 45 cm (fig 33- 34). Djuret har frontalt ansikte och lång svans med tofs, instucken mel- lan benen och upprullad bakom kroppen. Stenen har troligen tillhört en portal. 1100-talets första hälft. 60 40 JÄDERS KYRKA Fig 31. Draksten , inmurad i sydfasaden. Foto GH 1987. Stone with a dragon earved in relief (first ha/fof the 12th centu- ry), now on the southfacade ofthe ehureh. Fig 33. Parti av västfasaden söder om tornet. Foto GH 1987. Part ofthe west facade ofthe ehureh south ofthe ehureh-tower. Östkoret Av tegel i litet format, ca 30 x 14, 5 x 6,5, i kryssför- band. Närmast sockeln förnyat parti med tegel i samma format. På östra sidan öppning med järnluckor till grav- valvet. Hörnkedjor av huggen granit. Gaveln indelas genom lister och pilastrar och partierna begränsas av rusticerade lisener (fig 25). I nederpartiet rundfönster med övergripande spröjsverk av järnsmide och småru- tor inom blyspröjsar. I mellanpartiet girlander av fruk- Fig 32. Gravk1ot, inmurat i sydfasaden. Foto GH 1987. Round gravestone from between the years 400-700 with runie inseriptions from the 11th eentury. Now on the south faeade of the ehureh. Fig 34. Lejonrelief, inmurad i västfasaden. Foto GH 1987. Stone with a lian earved in relief (first ha/fof the 12th century), now on the west faeade ofthe ehurch. ter och blommor. I överpartiet Oxenstiernas och Bååts adelsvapen. Mellan dessa en kvinnlig torso under friher- rekrona (fig 35). I frontonen bevingat änglahuvud. Svicklarna fylls av voluter och broskverk , i översta av- satsen sjöjungfrur. På avsatserna balusterdockor och urnor. Frontonen kröns med kula och kors av järnsmi- de , flankerat av obelisker. Axel Oxenstierna lät uppföra koret med underliggan- de gravvalv åren 1642-1644. I spetsen för arbetet stod murmästaren Herman Florentz.61 Gavlarna höggs av bildhuggaren Jost Henne.62 Uppförandet beskrivs när- mare i samband med kyrkans byggnadshistoria . Vapenhuset Västra murens nederparti , upp till fönstret , av tegel i stort format i munkförband. Övre delen av västra mu- ren samt södra och östra murarna av tegel i mindre format, ca 30 x 14 x 8,5 cm, i kryssförband. Hörnked- jor av cementsten, sekundärt påsatta, med rester av gul kalkavfärgning. Gaveln indelas i tre våningar genom KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 41 horisontella lister (fig 36). Ankarjärn av 1600-talstyp med upprullade ändar. I nederpartiet ett rundfönster med åttadelat spröjsverk av järnsmide, flankerat av pi- lastrar med maskamner. I mellanpartiet Oxenstiernas och Bååts grevevapen. I överpartiet solur av sandsten med visare av järnten. Ovan detta årtalet 1652 under fronton . I svicklarna voluter av broskverkskaraktär, nedtill övergående i maskamner (fig 37). På krönet har stått en obelisk och på avsatserna urnor. De togs ner 1969, svårt söndervittrade. Vapenhuset har två ingångar, en större portalförsedd i söder och en mindre i öster, se Ingångar. Fig 35. Östkoret, detalj av gaveln med Oxenstiernas och Bååts vapen. Foto GH 1987. The exterior ofthe east chancel. Detail ofthe to p of the gab/e with the Oxenstierna and Be/åt f arni/y coats-of-arms. 42 JÄOERS KYRKA Fig 36. Vapenhuset , från söder. Foto GH 1987. The porch seen from the south. Äldre vapenhus På Jean de la Vallees ritning från 1644 finns två vapen- hus vid kyrkans sydsida, ett större och ett mindre (fig 72-74). Det sistnämnda fungerar 1644 ej längre som ingång, då bänkkvarteret löper fram till dörröppningen och ingången i yttermuren har omvandlats till ett tvåde- lat fönster. Det lilla vapenhuset har på ritningen pulpet- tak. Det större vapenhuset, med en yta av ca 35 m2 , har kryssvalv och yttre sadeltak. Mot söder ligger ett tvåde- lat fönster , avtrappat i ytterlivet och med nisch på insi- dan. Ingången ligger mot öster. De båda vapenhusen, som härrör från olika medelti- da byggnadsperioder, revs 1651 i samband med att det nya vapenhuset uppfördes. Fig 37. Vapenhuset, detalj av gaveln. Foto GH 1987. The porch, detail ofthe top ofthe gable. Braheska gravkoret Av tegel, format ca 30 x 14 x 8 cm, i kryssförband. Lagningar i nederpartiet närmast hörnorna. Hörnked- jor av lågerhuggen sandsten med rester av tidigare mål- ning med grå oljefärg. Gaveln indelas i tre våningar genom lister och pilastrar (fig 38- 39). I nederpartiet fyra vapen: Stures grevevapen, Oxenstierna av Söder- möres grevevapen, Brahes friherrevapen och Oxen- stierna af Eka och Lindös friherrevapen. I mittpartiet rundfönster med spröjsverk av järnsmide, omgivet av lagerkrans i sandsten. I överpartiet stående allegorisk kvinnogestalt föreställande fredsgudinnan Pax, hållan- de resterna av en liljekvist i vänstra handen, högra ar- men avslagen. Ovanför henne årtalet 1659 under fron- ton (fig 40). I svicklarna broskverk med maskaraner på KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 43 Fig 38. Braheska gravkoret , från söder. Foto GH 1987. The Brahe Jami/y memorial chapel seen from the south. nederpartiets yttersidor. På avsatserna balusterformade urnor. Frontonen avslutas med obelisk. Under fönstren frukt- och blomstergirlander i huggen sandsten (fig 41). Koret uppfördes 1659 av Margareta Brahe för hennes båda avlidna män Bengt Bengtsson Oxenstierna och Jo- han Oxenstierna samt den sistnämndes första hustru, Margareta Sture. 32 Västra fönstret är sekundärt uppta- get på 1820-talet. sakristian Av tegel, format ca 28 x 14 x 7,5 cm, i kryssförband. På norra sidan öppning med järnlucka till gravvalvet. Hörnkedjor av cementsten med rester av gul kalkav- färgning. Gaveln indelad och dekorerad på samma sätt som gaveln på vapenhuset (se detta) (fig 42- 43). Även soluret finns med trots att sakristian ligger mot norr. sakristian uppförd 1651-1652 samtidigt med vapenhu- set. Ansvarig för arbetet var Heinrich Wilhelm.63 44 JÄDERS KYRKA Fig 40. Braheska gravkoret, detalj av gaveln med gudinnan Pax. Foto GH ll/87. The Bra h e farni/y m emorial chapel, det a il ofthe top ofthe gable with the figu re ofthe goddess Pax . ..( ,l Fig 39. Braheska gravkoret. Teckning av Peringskiöld , 1680- talet . KB . ._, r l The Brahe farni/y memorial chapel seen from the south. Pencif -r-t drawing from the 1680's by J Peringskiöld. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 45 Fig 41. Braheska gravkoret , girland unde r fö nster. Foto GH 1987. The BraheJami/y memorial chapel, det a il ofthe garlands earved in sandstone be/o w the windows. Fig 43. Sakristian, del av ga- veln. Foto GH 1987. Upper part ofthe vestry gable. Fig 42. Sakristian , gaveln från norr. Fotogrammetrisk uppmätning av KTH 1962. Foto A TA. The vestry gable. 46 JÄDERS KYRKA Äldre sakristia Sakristian på Jean de la Vallees ritning ligger 6-7 trappsteg lägre än långhuset (fig 73-74). Det ca 30 m2 stora rummet har både yttre och inre sadeltak. Mot norr ligger en liten, ca 30 cm bred fönsteröppning med yttre järngaller och en nisch på insidan. Detaljerna talar för en relativt tidig medeltida tillkomsttid . sakristian revs 1651 då den nuvarande sakristian uppfördes. Värmekammare Utbyggnad mot norr mellan sakristian och långhuset , delvis nedgrävd. Av tegel, format 28 x 14 x 7 cm, kryssförband. Tak av gråmålad plåt. Uppförd 1901. Västtornet Nederpartiet, till ca 3-3,5 meter ovan marken, består · fA~A D· av natursten, resten av tegel i stort format, ca 31,5 x 15,5 x 10 cm, i munkförband (fig 17). Teglet uppvisar vissa färgvariationer. Tornet har stötfog mot kyrkan, vilket visar att det är uppfört sekundärt (fig 29 o 33). Fem mindre , oregelbundet placerade ljusöppningar med rundbågig-segmentbågig omfattning. På västra si- dan ankarslutar av helsmidd, rak typ samt slutar med inrullade ändar. På tornets överparti blinderingar på alla fyra sidor i fyra horisontella register, nedifrån: put- sat band med tegel i trappfrismönster, horisontellt band med tvärställda ändar, vågband samt horisontellt veck- band. I mitten spetsbågig blindering, flankerad av seg- mentbågiga ljudöppningar inom rundbågiga, på östra sidan spetsbågiga, blinderingar. Samtliga blinderingar vitkalkade. På västra sidan , ovan portalen, spetsbågig blindering med rundfönster. Hörnkedjor av cementsten med rester av gul kalkavfärgning. Tornet uppfört under senmedeltid. =,· 584 4· 1 i i Fig 44. Sydportalen. Uppmätning av S Anjou 1915. The south doorway. Taklist Runt kyrkan samt västtornet löper, med avbrott för gavlarna, en karnisformad taklist av profiltegel och puts med gul kalkavfärgning. Ingångar Vapenhuset, östra sidan: Rundbågig öppning med put- sad, gulfärgad smyg. Omfattning med fem kvaderstenar av grå, lågerhuggen sandsten. Slutstenen sekundär. In- åtgående dörr av stående plank med två slåar på insi- dan. Utsidan klädd med tre rader diagnoalställda, profi- lerade plank, målad med rödbrun oljefärg. Handtag, KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 47 beslag och lås av järnsmide. 1865 gjordes en ny ekdörr med järnhandtag, troligen den befintliga (räk). Vapenhuset, södra sidan: Portal av lågerhuggen sandsten (fig 44-45). Rusticerad omfattning med flan- kerande pilastrar på postament. Bruten, segmentfor- mad fronton med tre kulor. Takavtäckning med kop- parplåt. Ovanför ingången kartusch med texten: P S XLVIII l GUDH WIJ FÖRBIJDE TINA l GODHET I TITT TEM- PEL. I portalens överparti inskriftstavla med texten: THETTA TEMPLETT GUDI TILL ÄHRA OCH l HANS FÖRSAM- SLINGH TILL UPBYGELSE l HAFUER THEN HÖGWELBORNE HERRE l HER AXEL OXENSTIERNA GREFFVE TILL l SÖDER· MÖRE FRIHERRE TILL KIMITO l HERRE TILL FIHOLM OCH Fig 45. Sydportalen. Foto GH 1987. The south doorway. 48 JÄDERS KYRKA - rASAD· · PLAN· '3'KlJliT?CT:J l Fig 46. Västportalen. Uppmätning av S Anjou 1915. Thewest doorway. TIJDÖ RIDDARE SWERIGES l RIKES RÅDH OCH CANTZLER LÅTHETT l DELS FÖRNIA DELS AFF GRUNDEN UPBYGGJA l OCH BEPRYDA OCH PÅ SYDSTONE ALLT l FULBORDAT AN- NO CHRISTI 1652. Inåtgående dubbeldörr av trä. Insidan av stående plank med två slåar. Utsidan klädd med dia- gonalställda fyllningar, två spalter på vardera dörren . Målad med rödbrun oljefärg. Nitar av smidesjärn med ristad dekor av streck och prickar. Dörrknopp, lås och beslag av järnsmide. Tröskel av röd och grå sandsten. Två trappsteg av granit. Portalen tillkommen vid uppfö- randet av vapenhuseet 1651 -1652, under ledning av D [ Heinrich Wilhelm. Dörren sannolikt från samma tid. Västtornet, västra sidan: Portal av lågerhuggen sandsten (fig 46) . Rusticerad omfattning med framför ställda fria kolonner av granit på postament. Starkt för- kroppat överparti med bruten gavel och segmentformad avslutning med tre kulor. Slätt mittparti , utan inskrift, omgivet av voluter. Inåtgående dubbeldörr av trä. Insi- dan av stående plank, gråmålad, med tre tvärgående beslag av järnsmide med volutformig avslutning. Utsi- dan klädd med diagonalställda fyllningar med profilera- de kanter, tre spalter i vardera dörren. Målad i rödbrun KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 49 Fig 47 Ritning till takstolar av J F Åbom 1859. ULA. Drawing for the new roofand roof-trusses by architect J F Åbom, 1859. färg. Dörrknopp och lås av järnsmide. Fyra trappsteg och sekundärt undre postament till kolonnerna. Porta- len troligen tillkommen på 1650-talet. 1662 talas om "wästre Körkioporten" (st prot). Fönster Långhus, östkor och sakristia: Spetsbågiga öppningar med skrånande, vitkalkade smygar Karmar av brunmå- lat trä. Tredelade, spetsbågiga ytterbågar av smidesjärn med nitar i kryssen. Små rutor av klart antikglas inom blyspröjsar, horisontella stormjärn . Fönsterbänkar put- sade på sydfasaden , av sandsten i östfasaden, sakristian och långhusets norra fasad, av sandsten och tegel på korets norra sida. Fönsterbleck av kopparplåt i skiv- täckning. Innerfönstren beskrivs i samband med inte- riören. Vapenhuset, bottenvån, västra sidan: Rundbågig öppning med skrånande, vitkalkad smyg. Tvådelat, seg- mentbågigt fönster med bågar av järnsmide. Diagonala smårutor av klart antikglas inom blyspröjsar På insidan galler av fyrkantjärn med ringar runt kryssen. Fönster- 50 JÄDERS KYRKA bänk av tegel och fönsterbleck av kopparplåt. Vapenhuset, andra vån , södra och östra sidan: Spets- bågiga öppningar med skrånande, vitkalkade smygar. Karmar och tvådelade bågar av järnsmide, karmarna inmurade. Diagonala smårutor av klart antikglas inom blyspröjsar. På insidan galler av fyra stående fyrkant- järn, inmurade i överkanten och trädda genom två hori- sontella järn, som fästs i karmen. Braheska gravkoret: Rundbågiga öppningar med skrånande, vitkalkade smygar. Omfattningar med sju lågerhuggna sandstenar. Karmar av brunmålat trä . Två- Fig 48. Ritning till takstolar av J F Åbom 1859. ULA. Drawing for the new roofand roaf-lrusses by architect J F Åbom, 1859. delade ytterbågar av järnsmide, spetsbågar inom rund- båge. Smårutor av klart antikglas inom blyspröjsar, för- stärkta med järntenar. På västra sidan fönsterbänk av tegel med rester av rödfärgad puts. På södra och östra sidorna fönsterbänkar av röd sandsten med profilerad underliggare av grå sandsten. Fönsterbleck av koppar- plåt i skivtäckning. Innerfönstren beskrivs i samband med interiören. Västtornet, västra sidan: Rundfönster inom spetsbå- gig, vitkalkad blindering. Stjärnformigt fönster med spröjsverk av järnsmide. I centrum sol av gult glas, om- given av strålar i rött, gult och ofärgat glas. Fönstret är från 1866, gjort efter ritning av klockaren C G Öster- berg. Tillverkat i Stockholm till en kostnad av 120 rdr rmt. Dessförinnan fanns en mindre ljusglugg som utvid- gades.64 Blinderingen, tillkommen vid restaurering 1901, motsvarar övre delen av det spetsbågiga fönster som sattes igen när västportalen sattes in på 1650-talet. Gavlarna på vapenhuset, Braheska gravkoret, östko- ret och sakristian: Rundfönster, åttadelade med bågar av järnsmide och smårutor inom blyspröjsar. Tidigare fönster I ett brev från 1627 omtalas att fönstren på norra sidan är färdiga .65 Mycket talar för att fönstren i långhuset då togs upp. Av Jean de la Vallees ritning från 1644 fram- går att dessa fönster då fanns och att fönstren i långhu- set, koret och västtornet var tredelade (fig 73-74). Fönstren i långhuset hade dock ett annat läge än vad de har idag. De nya fönstren bekostades av Axel Oxen- stierna. 1694 sägs det att de var försedda med järngaller samt huggen täljsten omkring fönstren. 66 Av Sueciabil- derna av koret från 1690-talet framgår att fönstren var spetsbågiga och tredelade med en rundel i centrum av varje fönsterluft (fig 76-81). KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 51 Kyrkans samtliga fönster, utom i vapenhuset samt gavlarnas rundfönster, förnyades åren 1805-1827 (räk). Långhusets tre fönster fick även ett nytt läge. Ett nytt rosettfönster av färgat glas sattes upp i koret 1862, utfört efter ritning av prosten Carl Gustaf Bram- beck. Det betingade en kostnad av 300 rdr rmt och ersatte det tidigare fönstret, som hade mycket små rutor och var förfallet. 67 1934 ersattes det färgade glaset av patinerat glas (ATA). 1872 hade fönsteröppningarna samma utformning som idag och bågarna var av järnsmide.68 1880 föränd- rades öppningarna i långhuset, koret och sakristian till runbågiga efter ritningar av arkitekten Helgo Zetter- wall.69 K vaderstenar sattes in runt omfattningarna och nya rundbågiga fönsterbågar av smidesjärn tillverkades. Vid restaurering 1934 återfick öppningarna och fönstren sin tidigare spetsbågiga form. De bevarade bågarna från 1805-1827 återinsattes och försågs med blyspröjsar och patinerat glas. Yttertak Hela kyrkan, utom tornspiran, har samma typ av tak och taktäckning: brant sadeltak, klätt med sexkantiga pannor av gråsvart, engelsk skiffer. Takfot, nock , vin- A'./_,;:) -:// .h..l ~/,/,:· 0: "'""' .r/,~ / ,/,t;.,. 1 ) ,r,r,,./,,.,. ,,. . 1,1'':•"1-'"''' "'A-" E,,.y//,.,,,./ . . (l_,.(;~/, 'C/ )~1'-.,t"( t't' -~:·:-_._:;~-1'~:~:::;2.:~ • Y~ • • ~. ... K. ,~./,v. # l>/'; .....-::: _ ..... ., ~ "'- • l. ""' •./· -~ ./ -'······ ·-"'···· /.:..,.. /-.7 l" 'L . r.A··""·-" /::.~.:. .J. _?(/,.' t<• . "'/!·"·· Fig 49. Ritning till takstolar av J F Åbom 1859. ULA. Drawing for lhe new roofand /.U- roaf-lrusses by archilecl J F Å bom, 1859. 52 JÄDERS KYRKA J I:R~ K.A . SCDI:R11ANLAND. Fig 50. Förslag till ny tornspira och nya fönster , av H Zetterwalll875. Jäders kyrkoarkiv. Foto GH 1987. Proposal for the ne;v spire and new windows by architect H Zellerwa/1, 1875. South elevation. kelrännor, hängrännor och stuprör är av gråsvart kop- parplåt. Skorsten i centrum av nocken. Fyra takfönster, två på södra långhussidan , ett på vardera sakristian och Braheska gravkoret. Vid en brand 1858 förstördes kyrkans tak och taksto- lar. Ritningar till nya takstolar gjordes av J F Åbom70 (se Interiören. Takstol) (fig 47-49). Kontrakt om ytter- tak av skiffer slöts med H Wesche den 3 maj 1859. Taket lades under sommaren och hösten samma år (räk). Kyrkans tidigare taktäckning bestod av spån. Ytterta- ket skadades svårt genom oväder och åsknedslag åren 1635, 1694 och 1702, men kunde repareras och förses med ny spån. En ofta återkommande utgift i kyrkans räkenskaper avser tjära och tjärning av spåntaket. Det förefaller ha tjärats ungefär vart tionde år, ibland ofta- re. Huvudparten av arbetet utfördes av församlingsbor- na som dagsverken och spån levererades ofta från Fi- holm. Tornspira Tornöverbyggnaden är uppförd av träkonstruktion i fle- ra avsatser , klädd med panel och kopparplåt , nedifrån: - l. Fyrkantig, karnissvängd huv med avfasade , nedåt avsmalnande hörn med rundfönster. Takkupor med pi- lasterburen fronton och urtavla. Obeliskkrönta urnor i huvens hörn och på frontonerna. - 2. Åttkantig vulst. - 3. Täckt lanternin med pilastrar i hörnen, frontoner med knoppdekorationer. Lanterninen står på åtta kul- fötter. - 4. Åttkantig, något konkav spira , avslutad med vulst och lök. - 5. Förgylld knopp med sex knop- par på svängda armar, ytterligare knopp med kors av järn, avslutat med knoppar. Tornspiran uppfördes 1880 efter ritning från 1875 av arkitekten Helga Zetterwall71 (fig 50- 51). För uppfö- randet svarade byggmästaren J W Kajerdt. 72 KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 53 Fig. 51. Förslag till ny torn- spira m.m., fr väster, av H Zetterwall 1875. Jäders kyr- koarkiv. Foto GH 1987. J D E RJS KYR!\f•. Proposa/for the new spire etc. by architect H Zeuerwa/1, 1875. West elevation. FOR'""LA..; l,'' '" ... /.,..1 ~ILL . ,J!iiL· 01\/\.~]R.Jt'G, lJV.; •' t .;N • .-.H.. ~.,"i Äldre tornspiror l. Vid en kraftig storm 1635 blåste tornspiran ner. Det är ej känt hur denna spira såg ut. I ett brev till Axel Oxenstierna, trol från 1637, omtalas att " koppar aff thet kullfalna Tornet" vägde 41ispund ( = ca 36 kg). 73 Denna ringa mängd koppar talar för att den kan komma från en kyrktupp eller dekoration av något slag. Spiran var därför troligen klädd med spån. 2. 1636 påbörjades uppförandet av en ny tornspira. Den gjordes efter en "Skaplun", dvs en modell eller 54 JÄDERS KYRKA J. Fig 52. Kyrkan från söder. Teckning av Peringskiöld , 1680-talet. KB. The church seen from the south. Pencif drawing from the 1680's by J Peringskiöld. 16-f; ;fp f • • k__ p.. ;.;.. fo :C/,... 105"1. t' '.!--•iJfi · '"r~· '-:/JJ.;j' .~. L J ntnmg av timmermannen Mäster Leo n art. 74 Denne avled dock under byggnadstiden och efterträddes av Mäster Adrian Timmerman.75 Tornspiran fullbordades 1643. Uppförandet beskrivs närmare nedan i samband med kyrkans byggnadshistoria. Spiran finns avbildad på Peringskiölds teckning från 1680-talet (fig 52). Planfor- men framgår av Jean de la Vallees ritning från 1644 (tig 72). Av dessa framgår att nedersta partiet är kvadratiskt och utsvängt med avfasade, nedåt avsmalnande hörn. Ovanför detta en åttkantig, lökformad huv och en hög, åttkantig spira som avslutas med förgylld knopp, enl färgläggningar på de la Vallees ritning, under kors och tupp. Tornspiran visar en ansenlig höjd och skulle, om , proportionerna på Peringskiölds teckning är riktiga, uppgå till ca 38 meter, förutom dekorationer i form av klot, kors och tupp. 1702 slog åskan ner och antände tornet så att trävirket och spiran förstördes. En enkel huv av bräder gjordes över tornmuren. 3. En ny tornöverbyggnad uppfördes 1762-1764 (räk) . Den bestod av en lanternin samt karnisformad huv, allt klätt med plåt , som målades med oljefärg (fig 12 och 53). Spiran kröntes av två förgyllda kulor av koppar, kors med kulor samt tupp. Tornöverbyggnaden hade en höjd av 24 alnar. Vid -åsknedslag 1858 skadades trävirket under plåtbeklädnaden. 1880 togs överbyggna- den ner och ersattes av den nuvarande tornspiran. KYRKOBYGGNADEN-EXTERIÖR 55 ·--~- ~~-~==~~-~~=r~~~--~--------------------~----------~~~~ il.~-- .Z 17 -~. ls,·s. 1~ J Fig 53. Plan , fasader, sektioner, takstolar. Uppmätn.ritn. av Rudbeck omkr 1850. ATA. Plan, elevations, seetians and roof-trussess. Measured drawings from around 1850. ~1 M r 56 JÄDERS KYRKA Kyrkobyggnaden - interiör Hela kyrkan är välvd. De putsade och vitkalkade väg- garna ger rummet en enhetlig prägel trots att valven är av något skiljaktig karaktär och tillkomna vid olika tider. De tre långhustraveerna med varierande mönster- former är senmedeltida medan stjärnvalven i koret och södra gravkoret tillhör mitten av 1600-talet (fig 54-57). Den stora öppningen mot södra koret förenar detta med kyrkorummet och ger en ökad rumsvolym. Även den höga och vida tornbågen gör orgelläktaren till en del av kyrkorummet. Ljusföringen genom antikfärgade glas samt stengolvet bidrar till sammanhållningen av kyrko- rummet. Trots den enhetlighet som råder speglar inte- riören tillsammans med inventarierna kyrkans historia, dock ej i lika hög grad som exteriören. Väggar och valv i långhus, östkor och torn Väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. Vissa ojämnheter kan avläsas i långhusets sidamurar, även om släthuggning och kraftig utstockning av putsen utjämnat det mesta. Västra muren norr om tornbågen består i sin norra del av ett ojämnt murparti i natursten. En tydlig skarv i tegelmurverket pekar på förändringar. Här har troligen legat en uppgång till en trappa i väst- muren. Denna har troligen satts igen i samband med att västtornet uppfördes (jfr Exteriören. Murverk i långhu- set) . Tornbågen och tegelpartiet närmast denna tillhör samma period och har uppförts sedan ett murgenom- brott gjorts. Teglet är av stort format , murat i munkför- band. Strax norr om tornbågen finns en urhuggen nisch , Fig 54. Interiör mot öster. Foto GH 1988. Interior ofthe church Iaoking east. KYRKOBYGGNADEN-INTE RIÖR 57 Fig 55. Interiör mot öster. Foto GH 1988. Interior ofthe church Iaoking east. Fig 56. Interiör mot väster. Foto GH 1988. Interior ofthe church Iaoking west. 58 JÄDERS KYRKA Fig 57. Interiör mot söder och Braheska gravkoret. Foto GH 1988. Interior ofthe church Iaoking south towards the Brahe farni/y memorial chapel. Fig 58 a. Nisch i västmuren. Foto I Anderson 1969. ATA. Fig 58 b. Nisch i västmuren med plats för piscina. Uppmätn. ritn. av S Anjou 1915. Interio r, brick niche in thewestwall ofthe church. Interio r, brick niche in the westwall ofthe church, original/y for a piscina. Fig 59. Profil tegel. Foto GH 1987. Special/y mou/ded bricks for use in va u/t ribs. Fig 60. Slutsten, östkoret, med Oxenstiernas och Bååts vapen. Foto GH 1987. The east chance/, roof boss with the Oxenstierna and Bååt Jami- ly coats-of-arms. KYRKOBYGGNADEN-INTERIÖR 59 h ca 90 cm, med avtappningshål i grunden (fig 58 a). Nischen fortsätter i murverket med ett regelbundet hål- rum, ca 30 x 30 cm, som är minst 50 cm djupt under golvnivån (fyllnad av mineralull i botten). Nischen har troligen inrymt en piscina tillhörande dopplatsen. På en ritning från 1915 har nischen återgivits med en trifo- lieformad avslutning och ej gående ända ner till golvet (fig 58 b). En avtappningskanal leder ner i m urverket. Nischen sattes igen vid restaureringen 1934 men togs fram 1969-1970 och den nuvarande ojämna utform- ningen är en följd av dessa åtgärder. I nedre delen av norra muren, direkt öster om murpe- laren mellan första och andra traveen , finns ett förtjoc- kat murparti. Troligtvis markerar det gränsen för en utbyggnad av kyrkan med tjockare murpartier; behand- las närmare i samband med dess byggnadshistoria. I södra muren finns en rundbågig nisch direkt öster om första murpelaren , b 152 cm, h 255 cm, dj 82 cm. Här har tidigare funnits en ingång till kyrkan, se Tidi- gare ingångar. Långhusets gördel- och sköldbågar samt valvstrålar utgår från murpelare ställda mot yttermurarna, vilket visar att kyrkan är sekundärt välvd. Murpelarna är avtrappade med släta partier närmast anfangen. Valv- strålarna i långhusvalven består av ribbor i halvsten , vilka är släta närmast valvanfangen och skärningspunk- terna, i övrigt avfasade (fig 59). De tre valven har olika mönsterform, från väster: l. Sexdelat valv. - 2. Fyrud- dig stjärna. - 3. Fyruddig stjärna med åttauddig stjärna i mittpartiet. Ovan gördelbågen i koret sitter ett s k gubbhuvud, troligen utfört i puts . Östkoret har släta hörnpelare med profilerade kapi- täl, valv i form av åttauddig stjärna med ribbor av profiltegel samt huggen slutsten med Bååts och Oxen- stiernas vapen (fig 60). Axel Oxenstierna lät uppföra koret 1642-1644. Det finns avbildat på ett Sueciastick från 1699. Tillhörande teckningar och förlagor är utförda senast 1697 (fig 76-81). Koret avskärmas här från kyrkorummet genom ett skrank av balusterdockor. Under norra delen av östkoret ligger det Oxenstiem- ska gravvalvet, ett kryssvälvt rum , till vilket leder en trappa från koret. Nedgången täcks av en skulpterad gravhäll (se Gravstenar). Golv Hela golvet utom bänkkvarteren är belagt med kalk- stensplattor, de äldre partierna med plattor av grå eller röd sten, sekundära partier med grovhyvlad, slipad sten. De sekundära partierna utgörs av: Västpartiet norr om gången, norra sidan av mittgången , båda sido- 60 JÄDERS KYRKA gångarna längs yttermuren, partiet närmast koret, hela högkoret samt trappan upp till detta. Tre trappsteg leder upp till koret och ett ner till sakristian. Partiet närmast denna ligger 9 cm lägre än övriga långhuset. Golvet under läktaren och vindfånget i västtornet har äldre plattor av röd och grå kalksten. I långhusets östra del finns sex gravstenar och i koret en, vilka beskrivs senare (se Gravstenar). De äldre golvpartierna härrör från 1863 eller tidigare, de äldsta stenarna torde vara från 1600-talets mitt. De sekundära partierna tillkom 1934, liksom trägolvet i bänkkvarteren. Äldre golv 1866 påträffades en runsten, som uppenbarligen tjänat som golvsten, ca en aln under golvet i kyrkans västra del (se Runstenar, nr 2). Vid golvgrävning 1934 påträffades ett par stenblock vid södra muren, ca 60-70 cm under golvet (ATA). De kan ha varit rester av ett äldre golv eller fundament till ett altare. Dessa iakttagelser, till- sammans med konstaterandet av äldre ingång på norra sidan (se Tidigare ingångar), talar för en äldre golvnivå ca 60-70 cm lägre än nuvarande. En höjning av golvet skedde i samband med tillkomsten av den sydvästra ingången och det nya vapenhuset i slutet av 1400-talet. Det golv som anges på 1644 års ritning (fig 74) ligger på samma nivå som det nuvarande golvet, i jämnhöjd med utgången och två trappsteg under det senare för- höjda koret. sakristian ligger 6-7 steg lägre än långhu- set och en något snedställd trappa, troligen av trä, leder ner till denna. Den medeltida sakristians golvnivå anknyter sannolikt till en äldre golvnivå i kyrkorummet. 1694 uppges att Axel Oxenstierna bekostat nytt golv till kyrkan .76 Östkoret hade , en! Sueciasticket, golv av diagonalställda, små stenplattor, omväxlande ljusa och mörka. Troligen var detta golv av samma karaktär som det befintliga golvet i Braheska gravkoret. 1788 " planerades" golvet, dvs en reparation och omläggning gjordes på förslag av kyrkans patronus, greve Joakim Beck-Friis (st prot). 1863 gjordes en golvomläggning. E n! Österbergs beskrivning var hela kyrkan underminerad av gravar och "fullsatt med likkistor, h vilka äro kringfyllda med sand, dock icke djupare än att locken af dem syntes vid golvomläggningen. " 77 Ett par murade gravar fanns mitt- emot predikstolen och några gravvalv i mittgången i det tidigare koret. Kistorna togs troligen upp och begravdes på kyrkogården, då några gravfynd ej rapporterats från senare golvgrävningar. Samma år togs en runsten upp, som legat som tröskelsten i öppningen till sakristian samt delarna av en Eskilstunakista från öppningen me!- lan vapenhuset och kyrkorummet. 1934 gjordes en ny golvomläggning till det befintliga golvet, då vissa partier förnyades och östkoret höjdes ett steg. Det äldsta kända trägolvet i bänkkvarteren tillkom 1627, bekostat av Axel Oxenstierna.78 Ett förnyande av golvet under bänkarna, omväxlande med plank och brä- der, är känt från åren 1788, 1863, 1901 och 1934. Fönster Ytterfönstren samt rundfönstren har beskrivits tidigare i samband med exteriören. Innerfönstren i långhus, kor och sakristia har samma indelning som ytterfönstren . Karmar , tvärpost och bågar av brunmålad ek, spröjsar av bly. Långhuset , korets sydsida och sakristian har rutor av färgat antikglas, främst i grönt och violett. I östkorets östra och norra sida samt Braheska gravkoret rutor av patinerat glas. Innerfönstren tillkom 1934 (ATA). Ingångar I söder, till långhuset: Spetsbågig öppning med avtrap- pad smyg, omfattningsbågar av konkava, avfasade och rundade formtegel (fig 61). På det innersta, rundade partiet rester av rödfärgad puts med fogmålning. De två yttre avsatserna fogade med cementbruk, nedtill rester av blågrå färg . Ingångssidan mot kyrkan har spetsbågig öppning inom segmentformig nisch med i överkanten tre utskjutande stenar. Dessa har tjänat som hinder för att utifrån kunna lyfta dörren från gångjärnen. På ena sidan tre kvarsittande tappar efter kraftiga gångjärn. På motsatta sidan hål efter bom. Dörren i vapenhuset till kyrkan uppbyggd av fyra stående, kraftiga furuplank. Utsidan indelad i åtta fält genom påspikade, profilerade lister. De fyra översta fälten har fastnitade fyllningar av skulpterat trä, före- ställande: - l. Sköld med snett liggande OJ, troligen avseende Olof Jönsson, som var kyrkoherde i Jäder omkr 1500.79 - 2. Roggevapnet, bestående av två kors- lagda horn. 80 - 3. Rosett i flamboyantstil. - 4. En kombination av initialerna A och O . Denna fyllning skiljer sig från de övriga genom att vara utförd i platt relief och ha skarpare profiler och mindre sprickbild- ning, något som ger den en senare tillkomsttid. Bokstä- verna kan avse Axel Oxenstierna. Troligen tillkommen i samband med någon restaurering i sen tid. - Mitt på dörren ring av järnsmide. Stort lås, infattat i stock på baksidan. Brunsvart målning, troligen en blandning av tjära och oljefärg. De två översta sköldarna talar för att Fig 61. Ingång södra vapen- huset-kyrkorummet. Foto GH 1987. The doorway between the porch and the interior of the church. dörren och portalen tillkommit mellan åren 1480 och 1501. Innerdörren mot långhuset består av en spetsbågig port med fast överdel och inåtgående dubbeldörr, på båda sidor klädd med panel med profilerat diagonal- mönster . Handtag av järnsmide med rundad avslutning. Rödbrun målning. Dörren tillkommen 1934 (ATA). Den ersatte tidigare svängdörrar (nu på vinden). Dessa, spegeldörrar med marmoreringsmålning, gjordes efter ritning av arkitekten Helgo Zetterwall 1880 (RA, Ö lÄ). l väster, mot kapprum: Dubbeldö rr av trä, gråmålad , från 1969. Mellan kapprum och vindfång utåtgående dubbeldörr med glasad överdel , rundbågigt överföns- ter, mörkgrå målning, från 1934. I vindfånget dörr till torntrappa, klädd med gråmålad järnplåt. Dörr till läk- tare av stående plank, klädd med panel av diagonal- ställda, profilerade bräder , från 1860-talet. Ytterdörr och portal tidigare beskrivna (se Exte riör. Ingångar). Mot sakristian: Rak smyg med tredingsformad avslut- ning upptill. Omfattning av lågerhuggen mörkgrå sand- sten. Ovanför inskriftstavla med texten: SIJR.V . 1 FÖR- DRÖGl-l ICK E AT VMWENDA l T IGJ-l T ILL 1-lERRAN . T IJ l HANS WREDE KOMMER HASTELIGA. Dörr helt järnbesla- gen. Ingången från tillkomsten av sakristian 1652. KYRKOBYGGNADEN-INTERIÖR 61 Tidigare ingångar I söder: I långhuset, mitt för första murpelaren, från väster, fanns ursprungligen en ingång från det mindre vapenhuset, avbildat på 1644 års ritning (fig 72-74) . l samband med kyrkans välvning och höjningen av golvet flyttades i slutet av 1400-talet ingången något österut. Rester av ingången fi nns kvar i form av den rundbågiga nischen i södra muren , tidigare nämnd. Ingången var troligen i bruk till 1620-talet, då den nytillkomna bänk- inredningen spärrade den. Efter att ha varit igenmurad togs nischen upp 1934 (ATA). A v ett brev från 1642 framgår att kyrkan då hade bara en ingång. Förslag framfördes till Axel Oxenstierna om ytterligare en ingång på södra sidan mittemot dörren till sakristian och en gång mot denna . 81 Det kan ha tagits upp en dörröppning här på platsen för fönstre t och som sedan vidgats när Braheska gravkoret uppfördes 1659. I norr: I exteriören har tidigare konstaterats en igen- murad öppning mittför första murpelaren (se Exteriör. Murverk i långhuset). Vid putsavknackning 1969 kunde den västra begränsningen av portalen konstateras strax intill murpelaren.82 En rekonstruktion talar för en öpp- ning med bredden 80 cm och höjden 170 cm (fig 62). Den verkliga höjden torde dock ha varit ytterligare 60 cm, då ingången tillkom före golvhöjningen. Dörr- 62 JÄDERS KYRKA r- l IN51DA PLAN o 2 J 4 5.1! Fig 62. Märken av igensatt portal efter putsavknackning i norra muren. Uppmätning av I Andersson 1969. Rekonstruktion och renritning av A Hildebrand 1987. Traces ofa walled-up doorway in the north wall ofthe church. smygen var sannolikt avtrappad. Ingången sattes igen i samband med att kyrkan välvdes. Västtornet Tornet är uppdelat på fem våningar, där den höga, välv- da bottenvåningen ingår i kyrkorummet (fig 24). Trap- pan till tornets vindsvåningar börjar med en spiraltrap- pa av tegel i nordvästra muren. Den utmynnar strax ovan valvanfanget. På ungefär halva höjden finns en igenmurad öppning mot läktaren. Igenmurningen gjor- des 1866 i samband med uppförandet av en ny läktare. En rak trappa av trä leder mellan de övre våningarna. Bjälklag och golv är av trä. I första vindsvåningen, ca 180 cm ovan golvet, finns runtom igensättningar efter ett borttaget bjälklag. Kvarvarande bomhål i murverket. Till vinden dörröpp- ning med segmentbågig omfattning och järndörr. Andra vindsvåningen har i sin övre del, ca 50 cm ovan ljusöppningarna, märken efter borttaget bjälklag, igensättningarna gjorda med cementbruk. Svartfärgat tegel främst på östra, södra och västra sidorna. Tredje vindsvåningen är klockvåning. Svartfärgat te- gel främst på östra och södra sidorna. Den ojämna öst- muren uppvisar skador. Ljudöppningarna har jalusiluc- kor av trä. Fjärde vindsvåningen utgörs av en låg mellanvåning som övergång till tornspiran, med delvis svartfärgat murverk. Svartfärgningen av murverket härrör troligen från branden 1702 och består dels av nedsotning, dels av sintring av ytskiktet genom den höga värmen. Vapenhuset Väggar och valv slätputsade och vitkalkade. Kryssvalv med ribbor av halvsten och sköldbågar av helsten, tegel- format ca 29 x 14 x 7 cm, oputsade med fogar av ce- mentbruk , strukna med åsar. I nordöstra hörnet ojämnt murverk med avtrappade partier. Golv av grå och röd kalksten. Två ingångar utifrån (se Exteriör. Ingångar) samt en mot långhuset (se Interiör. Ingångar). Fönster på västra sidan (se Exteriör. Fönster). Vapenhuset har en övervåning, tillgänglig endast från vinden, varifrån en trätrappa leder ned genom en öpp- ning i bjälklaget. Väggarna är putsade och vitkalkade. I norra muren finns en stor, igenmurad bågöppning med en mindre, igenmurad öppning med skrånande smyg, b 95 cm, h 165 cm, liggande rakt ovanför ingången till långhuset (fig 63). Golv av plank, b 25-35 cm. Tak av bjälkar, vilande på takstolens tassar, med ovanpå lig- gande golv av plank. Två fönster, mot öster och söder (se Exteriör. Fönster). Vapenhuset tillkom 1651- 1652. Dess utförande i två våningar med en vindsvåning, som av allt att döma tidi- gare varit tillgänglig direkt från kyrkorummet men nu endast från vinden, är av speciellt intresse. Den stora bågöppningen i det högt belägna vindsrummet för när- mast tanken till en gapskulle eller sångläktare. En date- ring av bågöppningen och dess igensättning går ej att göra utan omfattande putsavknackning. Det är möjligt att även det tidigare vapenhuset från slutet av 1400-talet (se Exteriör. Äldre vapenhus) var uppfört i två våningar och att den stora bågöppningen tillhör denna tid. En förläggning av gapskullen ovan vapenhuset skulle kun- na förklaras av att den medeltida sakristian saknade vindsvåning. 83 Igenmurningen med bibehållande av en mindre öppning, i kombination med de gallerförsedda fönstren, talar för att rummet senare fått en annan funk- tion, kanske som förvaringsplats av t ex vapen.84 Även denna öppning har senare satts igen. Den nuvarande KYRKOBYGGNADEN-INTERIÖR 63 Fig 63. Vapenhuset, vindsvå- ningen med igensatta öpp- ningar mot långhuset. Foto GH 1987 The roof-space of the porch. Bricked-up openings towards the main body of the church. Fig 64. sakristian, interiör mot nordöst. Foto GH 1987 The interior of the vestry Iaoking north-east. 64 J ÄDE RS KYRKA nedgången från vinden tillhör bjälklaget från 1858, men arrangemanget kan ha varit ursprungligt. Numera tjä- nar rummet som " museum" för inventarier som ej läng- re är i bruk. Sakristian, Fiholmsgravkoret Väggar och valv slätputsade och vitkalkade . I hörnen släta murpelare med karnisformade baser och profilera- de kapitäl (fig 64). I nordöstra murpelaren piscina med omfattning av grå, slipad kalksten, från 1969. Runda gördelbågar. Valv med fyruddig stjärna, ribbor av pro- filtegel av samma utseende som i koret. Golv av grå kalksten med grovhuggen yta. Vid södra muren lucka av trä, l 106 cm, b 62 cm , ovan nedgång till gravvalvet. Fönster mot öster och norr (se Exteriör. Fönster) , med kvarsittande fäste n för luckor på insidan. Längs östra muren låg, väggfast bänk av grå kalksten. Vid norra väggen skåp av e k för antependier med skiva av kalk- sten, tjänstgörande som altarplats, från 1969. Västra väggen upptas av ett väggparti av e k, inrymmande skåp för textilier , kassaskåp, förrådsutrymmen, tvättho samt nedgång till källaren i sydvästra hörnet, tillkommet 1969. På ömse sido r om nedgången syns märken i golv- stenen efter fästen för gångjärn tillluckor över öppning- en. Dessa fanns kvar till1934 (ATA). Källartrappa av tegelleder ned till en tunnvälvd gång längs västra grundmuren . Genom e n sekundär vägg har toalett inretts i norra delen 1969. I västra muren genom- gång till pannrummet. Källargångens östra mur består av två valvbågar utgående från en mittpelare med un- de rliggande, igenmurade mittpartier. Sakristian uppfördes åren 1651- 1652. Av den äldre sakristian torde endast en del av grunden ha kommit till användning. Källaren, som ursprungligen torde ha be- stått av ett välvt rum med en murpelare, tjänade som förvaringsutrymme för bl a vin . Vid visitation 1764 an- sågs det nödvändigt för kyrkoskrudens och valvens be- varande att lägga in trägolv och göra lägre i taket genom " Pannling", dvs genom mellantak av panel. En kakel- ugn hade redan skänkts av församlingens patronessa (vis prot). 1765 gjordes en panelavde lning i sakristian (räk) . 1807 sattes dubbelfönster in och 1809 försågs lof- tet ovan sakristian med plankgolv (räk) . Mellantaket torde ha försvunnit i slutet av 1800-talet. 1805 uppför- des en skorsten till sakristian. Värmekällorna kom se- dan att variera (se Uppvärmning) . Sakristian fick ny, fast skåpinredning 1934, som förnyades 1969. En ned- gång till gravvalvet gjordes genom golvet 1970. Östra delen av sakristians källare upptas av ett grav- valv, det s k Fiholmsgravkoret. Gravvalvet täcks av två tryckta kryssvalv, putsade och kalkade, med rester av grå sockelmålning på väggarna. Golv av grå kalksten, delvis sekundärt upphöjt av storstenstegel i 2- 3 skift. I hörnorna mot kyrkmuren träder berg i dagen, som i den sydvästra hörnan fortsätter in under trappan till sakristi- an. Gravvalvet är sekundärt tillkommet genom en upp- delning av källaren. Detta skedde troligen på 1670-ta- let , då de äldsta daterade kistorna här är från 1676 (se Kistor). Nedgången var fram till1970 från kyrkan, täckt med en järndörr, öster om sakristiedörren. Vid sakristi- ans södra sida fanns en tunnelliknande uppbyggnad ovan trappan. Ett altarbord var placerat här fram till 1970, då uppbyggnaden revs och nedgången gjordes ge- nom en lucka i golvet. En stege leder ner till trappan av kalksten, som slutar stumt mot den igenmurade öpp- ningen mot kyrkan. Braheska gravkoret Koret ligger 95 cm över kyrkans golv och öppnar sig mot kyrkorummet genom en stor rundbågig öppning mittemot ingången till sakristian. I öppningen dekora- tivt järngaller (se Smidesgaller) . Koret är förskjutet åt Fig 65 . Braheska gravkoret, konsol. Foto G H 1987. The BraheJami/y memorial chapel, corbel ofg re y sandstone. öster i förhållande till öppningen. Väggar och valv slät- putsade och vitkalkade. I hörnen släta murpelare med profilerade kapitäl i sandsten, avslutade med äggstav. l valvet åttauddig stjärna med skarpt åsformiga strålar av tunna profiltegel , ev av puts. Konsoler av sandsten med bevingade änglahuvuden (fi3 65). Slutsten av sandsten med Braheska grevevapnet (fig 66). Golv av diagonal- lagda plattor av grå och röd sandsten i litet format. Innerfönster från 1934 av samma form och indelning som ytterfönstren (se Exteriör. Fönster och Interiör. Fönster). Under koret gravvalv med nedgång genom trappa från långhuset , täckt av en stenhäll. Som framgår av dateringen på gaveln uppfördes koret 1659 av Margareta Brahe. En skiss av koret från 1695 visar dess plan och tre sidor med angivna mått.85 Västra sidan saknas på skissen, vilket tyder på att den var helt slät och saknade fönster. Som tidigare nämnts tillkom detta på 1820-talet. Fig 66. Braheska gravkoret, slutsatsen med Braheska vapnet. Foto GH 1987. The Brahe farni/y memorial chapel, roof boss with the Brahe coats-of-arms. KYRKOBYGGNADEN-INTERIÖR 65 Uppvärmning sakristian var den del av kyrkan som först fick upp- värmning. På 1760-talet fanns här en kakelugn, som 1805 ersattes av en öppen spis i nordvästra hörnet. 1875 installerades tre Gourneiska ugnar med tjocka rökrör av järnplåt i kyrkan, två i koret och en i sakristian (inv 1878). Bänkgavlarna mot ugnarna i kyrkan kläddes med tegel. 1901 infördes " ny tidsenlig värmeledning bestående af 2"e värmekaloriferer af Ingeniör Dalgrens patent , placerade uti särskilt utanför kyrkan uppförd värme- kammare." Rökgångarna drogs över kyrkans valv till taknocken och en kopparklädd skorsten med järnhäll på kransen.86 Kyrkan värmdes med varmluft genom två stora intag i norra muren väster om predikstolen. Olämpliga eldningsmaterial orsakade dock sotbildning på kyrkans väggar. 1926 var pannorna i värmekamma- ren obrukbara (K-byrån). 1930 infördes vattenburen värme med radiatorer (ATA). Som bränsle används nu- mera olja. Vinden Murverket ovan valven består av tegel utom i de nedre partierna av västra muren. Dess södra del består av kluven natursten samt något tegel till ca 160 cm ovan takfoten. På utsidan är muren klädd med tegel. Partiet närmast taket och krönet är sekundärt och uppfört en- dast i ytterpartiet. Mellersta och norra delen av västmu- ren är uppförd av natursten till takfoten. Vid uppförandet av västtornet har stora delar av väst- ra gaveln huggits bort och tornmuren placerats på väst- muren. l svickeln mellan tornet och norra delen av väst- muren , strax ovanför takfoten, finns en utbyggnad av natur~ ten med tegel i krönet. Den utgör troligen rester- na av en igensatt trappa i västmuren. Förändringar här kan iakttagas både i exteriören och interiören, som tidi- gare nämnts. Teglet i västtornet är svartfärgat och delvis brandska- dat. Partiet närmast taket är putsat och rödfärgat med vit fogmålning, som utgör en direkt fortsättning på det övriga murverket (fig 67) . Putsning och fogmålning har gjorts innan det nya taket uppfördes efter branden 1858. Korets östmur består till största delen av starkt svart- nat tegel, varav en del fått glacerad yta genom hettan vid branden 1858. Gavlarna på vapenhuset, sakristian och Braheska gravkoret har ett yttre skikt sekundärt murverk , till största delen struket med bruk. Samtliga valv utom tornvalvet isolerades 1972 (ATA). Isoleringen består av sju cm tjock mineralull i 66 JÄDE RS KYRKA skivor, ovanpå dessa en tre cm tjock Gullfiber byggmat- ta med papp på båda sidor, hopsydd i skarvarna med simpelknut (snören). Takstol Takstolen ovan långhuset och koret består av en variant av svensk takstol med dubbla hanbjälkar och halv sparr- Fig 67. Tornet , östsidan mot vinden, murverk med puts och fogmålning. Foto GH 1987. Interior of the roof-space of the church Iaoking west at the wall of the church-tower. Exposed and plastered brickwork with fa l- se bric k joints painled on the plaster. sax. Den sistnämnda är intappad i stödben och hanbjäl- ke och växlar riktning i varannnan takstol så att helhets- bilden genom kyrkan blir ett kryss. I korsmitten saknas sparrsaxarna. På ett flertal ställen har snedsträvor spi- kats oregelbundet under högbenen. Ovan sakristian och Braheska gravkoret finns svensk takstol med sparrsax under hanbjälke . Vapenhuset har en ren svensk takstol. Takstolarna uppfördes 1859 efter ritning av J F Åbom samma år87 (fig 47- 49). Ritningarna har frångåtts när det gäller sparrsaxarnas utförande. Äldre takstol Från tiden före branden 1858, då det äldre taket total- förstördes, finns en ritning av kyrkan och dess takstol , enl påskrift utförd av Rudbeck88 (fig 53). Ritningen är gjord 1845-1858. Den visar att kyrkan haft svängt tak med spetsigt krön . De glest ställda takstolarna , avstånd ca 190 cm, har relativt små virkesdimensioner. Taksto- len är uppförd i tre sektioner med brutet högben. Den avkapade bindbjälken och det nedhängande stödbenet förefaller vara utan stöd. Gördelbågarna och valven kan dock ha fungerat som upplag. Takstolarnas nederparti kan därför ha haft en varierande utformning, beroende på läget ovan valven. Tiden för tillkomsten av takstolen är ej känd. Dess anpassning till valven och sengotiska resning talar för att den utformats i samband med kyrkans välvning i slutet av 1400-talet, kanske med inslag av delar från en äldre takstol. Läget av den igensatta trappan i västmu- ren , strax ovan takfoten, tyder på att kyrkan tidigare haft plant innertak. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 67 K yrkans byggnadshistoria 1000-talet. Äldsta kristna tiden Runstenarna i socknen vittnar om att kristendomen fick insteg under senare delen av vikingatiden. Delar av en Eskilstunakista, bevarade i vapenhuset, talar för att det uppfördes en kyrka i Jäder redan vid 1000-talets mitt. Sannolikt var det då en träkyrka . Några spår av en så- dan har ej påträffats. Någon undersökning har inte hel- ler gjorts. Med de omfattande golvgrävningar och om- byggnader som företagits, vore det också osannolikt fin- na rester av en träkyrka. 1100-talet. Äldsta stenkyrkan Den tunnare delen av norra långhusmuren i den nuv kyrkan torde tillhöra den äldsta stenkyrkan och utgöra dess norra mur. De nedre stenarna i den igenmurade nordportalens östsida kan ha varit hörnstenar mot väs- ter. Den bevarade putsen på dessa visar att kyrkan var putsad och vitkalkad. De sekundärt inmurade, orna- mentala stenarna i nuv kyrkans sydmur kan ha tillhört en portal i den äldsta stenkyrkan. Dateringen av dessa till 1100-talets första hälft talar för tillkomst av en sten- kyrka under denna tid. Den del av norra muren som bevarats räcker för att ge bilden av en kyrka av ansenliga mått , ca 18 mete r långt långhus. Korets utseende är ej känt , men troligen var det smalare än långhusets och rakt avslutat. E n tänkt rekonstruktion av planen ger en kyrka av samma storlek och utseende som Fors kyrka, vilken anses kun- na vara tillkommen under 1000-talet. 89 Denna rekon- struktion gör Jäders kyrka till en av de största i Söder- manland under tidig romansk tid och den största inom Österrekarne härad (fig 118 A) . I den tidigare litteraturen och historieskrivningen har den äldsta stenkyrkan i Jäder ansetts vara av litet for- mat , närmast en gårdskyrka, de lvis bevarad i sydmu- ren. 90 De ovan redovisade iakttagelserna hos den be- fintliga kyrkobyggnaden motsäger dock denna teori, samtidigt som de möjliggör en rekonstruktion av annat slag. Som David Dameli påpekat i inledningen, var Jä- ders socken en dubbeltolft och därmed också extra bärkraftig. En kyrka av större format än de övriga inom häradet stämmer därför väl med de ekonomiska förut- sättningarna. 1200-talets andra hälft. Utbyggnad av kyrkan, tillkomst av vapenhus och sakristia En utbyggnad av kyrkan gjordes mot söder och väster. Troligen stod den äldre kyrkan kvar under byggnadsti- den och dess norra långhusmur kom att ingå i den nya kyrkan , som fick tjockare murar än den tidigare kyrkan. Ett synbart belägg för detta har vi i det avtrappade mur- parti som finns i den n uv kyrkan och där ett litet vinkel- parti av det nordvästra hörnet av den äldre kyrkan in- går. Vid rivningen av den äldre kyrkan fick de skulpte- rade portalstenarna en sekundär placering. De nytill- komna murarna är uppförda av natursten i de nedre delarna . Norra muren höjdes genom en påmurning med tegel och dekorerades med runda blinderingar. Ä ven övriga murar uppfördes av tegel i de övre partierna. Av den synliga västmuren på vinden framgår att murarna här, och kanske även de övriga murarna, gjorts som skalmurar med natursten på in~idan och tegel på utsidan där detta förekommer. A v senare förändringar i mur- verket att döma gjordes en spiraltrappa till vinden i västmuren , något utbyggd från denna . T rappans utmyn- nande strax ovan takfoten talar för att kyrkan fick plant trätak i interiören. Den nya kyrkan fick troligen formen av en salkyrka med rakt avslutat kor av samma bredd som kyrkan i övrigt (fig 188 B) . Kyrkan fick ingång i både norr och söder. Vid södra ingången uppfördes ett litet vapenhus med pulpettak, kvarstående till 1651. Bevarade grund- mursrester vid norra ingången talar för att vapenhuset här var av större format än det södra. En numera för- svunnen ritsmarkering på insidan av nordmuren, strax väster om första murpelaren från väster, visade läget av ingången. En rekonstruktion av denna visar att smygen troligen varit avtrappad på utsidan (fig 62) . Den södra ingången flyttades när kyrkan senare välvdes och dess ursprungliga utformning är ej möjlig att rekonstruera. En sakristia uppfördes i nordöstra delen , med inre sadeltak eller åstak, som tidigare omtalats (se Exteriör. Äldre sakristia) . Sakristian kvarstod till1 651. Den troli- gen nyanskaffade dopfunten placerades i kyrkans nord- västra hörn , sannolikt med en runsten som fundament. En piscina sattes in i västväggen . Gjordes dessa förändringar i ett sammanhang och när? 68 JÄDERS KYRKA d...... 1o o Fig 68. Plan med uppmätning av påträffade murrester vid grävning 1934, av P O Westlund 1934. A T A. Plan indicating the position of the remains of mediaeval walls discovered during excavation work carried out in /934. None of t hese remains are visible today. Vid golvgrävning 1934 påträffades resterna av en grundmur strax öster om ingången i sydvästra hörnet (tig 68-69). Muren sträckte sig över ungefär halva kyr- kans bredd. Den tolkades då som västmuren i den äld- sta stenkyrkan (se not 90). Enligt vad som sagts ovan är detta dock ej troligt. Muren kan ha avsetts vara grund till västmuren i en kommande utbyggnad av kyrkan. Muren verkar ej avslutad och inget hos kyrkobyggna- den i övrigt talar för att den haft sin utsträckning hit. Det är därför troligt att byggnadsplanerna ändrades i ett tidigt skede. Utvidgningen och förlängningen av kyrkan förefaller ha skett i ett sammanhang. Det först planera- de läget av västmuren kanske kan förklaras av att det då fanns ett yttre hinder som gjorde det naturligt att förläg- ga muren hit. Detta hinder kan dock ha undanröjts. Vid den nämnda golvgrävningen 1934 påträffades i kyrkans nordvästra hörn murrester, som av P O Westlund tolka- des tillhöra en gravkammare (fig 70). Någon gravplats på detta ställe i kyrkan är ej känd . Kanske hade Eskils- tunakistan sin plats här ovan en gravkammare utanför den äldsta kyrkan men raserades vid förlängningen av kyrkan? Som nämnts placerades dopfunten i kyrkans nordvästra del. Den bevarade sidohällen till Eskilstuna- kistan kom att tjäna en sekundär funktion, troligen som fundament till ett bokställ vid dopplatsen91 - kanske därför att materialet fanns på nära håll. På kyrkans sydvägg finns två invigningskors bevara- de . Läget av dessa visar att kyrkan invigts sedan långhu- set fått sin slutliga och nuvarande utformning. Förhållandet att kyrkan fick en ingång även från norr var ej vanligt för landsortskyrkor vid denna tid. Det kan ha varit betingat av praktiska skäl på grund av kyrkans storlek. Det kan också höra samman med kyrkans sta- tus som kanikkyrka. Från Uppland finns flera kända Fig 69. Reste r av murverk under golvet , framtagna vid gräv- ning 1934. Foto P O Westlund 1934. AT A . The remains of the mediaeval wall under the floar of the church to the east of the doorway. Photograph taken du ring the excava- tion work in 1934. Fig 70. Murverk i långhusets nordvästra hörn , rester av grav- kammare (?), framtagna vid golvgrävning 1934. Fo to P O Westlund 1934. ATA. The remains of the mediaeval wall under the floar of the north- west earner of the church. Possibly the remains of a burial chamber. Photograph taken during the excavation work in / 934. KYRKANS BYGGNADSH ISTO RIA 69 exempel på kanikkyrkor med ingång och vapenhus i både norr och söder så att planen bildade en " korskyr- ka" . Dessa tillhör främst 1300-tale t. 92 Det är känt att ett nytt kanikat tillhörande Nora prebende , ti ll vilket l ä- ders socken hörde , kunde inrättas tack vare en gårdsdo- nation år 1277 av hertig Bengt , bror till kung Magnus.93 Kanske blev l äde rs kyrka kanikkyrka redan då . Någon absolut datering av kyrkans ombyggnad är ej känd. Den rundbågiga formen och sto rleken av nord- portalen talar för en tillkomst under senromansk tid. Dopfunten , som behandlas senare , torde vara från mit- ten elle r senare hälften av 1200-tale t. Kanske kan den sättas i samband med kyrkans ombyggnad. Ovan nämnda förhå llanden i kombination med ett ev inrättande av Jäder som kanikkyrka ta lar för att kyr- kans utbyggnad skedde i ett sammanhang under andra hälften av 1200-talet. 1400-talets slut. Västtorn. Kyrkan välves E tt västtorn uppfördes med hög, välvd bottenvåning och sto r öppning mot kyrkorummet (fig 188 C). E n spi- raltrappa i två våningar gjordes i murverket i nordvästra hörnet. En igenmurad öppning mellan trappan och kyr- korummet kan ha lett till en läktare . Kyrkan välvdes med tre stjärnformiga valv sedan inre murpelare upp- förts. Två av dessa kom att ligga på platsen för de tidiga- re ingångarna. Den norra ingången murades igen och den södra flyttades längre österut. En ny ingång togs upp i sydvästra delen och e tt stort vapenhus uppfördes . Detta kan ha varit i två våningar med en stor öppning mot kyrkorummet. Nytt golv lades in i kyrkan, ca 60 -70 cm högre än det tidigare . Det norra vapenhuset revs och en större tillbyggnad av enklare karaktär upp- fördes. Denna fick tegelgolv (fig 71) och tro ligen tak med fj ä lltegel, då sådana påträffats bland fyllnadsmas- sorna i närheten (ATA). Karaktären hos utbyggnaden talar för att den tjänat som förråd och tiondebod. På porten till den nya ingången till kyrkan finns biskopen Kort Rogges vapen och en sköld med kyrkoherden O lof Jönssons initialer, något som daterar förändringarna till åren 1479-1501. Kyrkan kan även ha försetts med mål- ningar under denna tid, men alltför få fragment är kän- da för att göra det möjligt dra bestämda slutsatser. 1500-talet På baksidan av en lös räkenskapshandling, troligen från 1571, finns en minneslista om utbetalning till hjälp åt olika håll , bl a står : "om hielp til l äders kyrka ."94 1577 sägs att " Jakop Pedersson skall late her E rik i Jeder 70 JÄDERS KYRKA Fig 71. Rester av murverk och tegelgolv i tidigare utbyggnad norr om kyrkan, framtagna vid grävning 1934. Foto P O West- lund 1934. ATA. The remains ofmediaeval wal/s and brick flooring belonging to an earlie r extension on the north side of the church. Photograph taken du ring the excavation work in /934. bekomma 4 tolfft sågebrädher. " 95 Herr Erik var prästen Ericus Jonae i Jäder. Dagen därpå lovade hertig Karl i ett brev "till bönderna i Jäders socken att hjälpa till deras sockenkyrkas upprättande, som förbränd är." 1577 höjdes underhållet till kyrkan från tre till fyra pund spannmål. 1581 anslogs två pund, "Jäder kyrkobygg- ning till hjälp." 1590 fick sockenborna fyra pund spannmål för hjälp åt kyrkan.96 Samtliga dessa notiser torde avse hjälp till kyrkans underhåll eller smärre repa- rationer. Några förändringar av kyrkobyggnaden är ej kända från denna tid . 1620-1650-talet. Axel Oxenstiernas tid Axel Oxenstiernas tid kom vid sidan av den senmedelti- da byggnadsverksamheten att innebära stora och bety- delsefulla förändringar av kyrkan. Kyrkan fick då ny tornspira , östkor, nytt vapenhus och ny sakristia samt den prägel den ännu har av både sockenkyrka och en stormannasläkts gravkyrka. Rikskanslerns ande vilar över ett representativt och värdigt uttryck för den tidens byggande. Tack vare en rik samling bevarade arkivalier har det varit möjligt följa gången av byggnadsverksamheten ganska detaljerat, få insyn i organisationen samt en bild av den ekonomiska anvarsfördelningen. Axel Oxenstiernas omsorger är omvittnade från 1620- talet. I ett brev från 1625 talar prosten Mattias Ilsbodi- nus om "den stora omvårdnad och rika bekostning, som Ers Högvördighet om Jäders kyrka burit haftuer och före min ankomst på henne haftuer låtit anwenda" , således avseende förhållanden även före 1623.97 Vad som i detalj hände med kyrkobyggnaden under detta årtionde är ej känt , annat än att fönstren på norra sidan togs upp och övriga fönster förnyades samt att inte- riören vitlimmades. De huvudsakliga arbetena tycks ha gällt inredningen, predikstol, bänkar och vissa arrange- mang i koret. Det mesta av det som kunnat beläggas utfördes efter 1624 då Axel Oxenstierna och hans sys- kon gett "skänker" till kyrkan i samband med moderns, Barbro Bielkes bortgång detta år. Prosten Mattias Ilsbodinus fungerade både som bygg- ledare och kontaktman med Axel Oxenstierna. Hos denne inhämtade han besked om vad som skulle göras samt avlämnade rapport om arbetets fortskridande . På grundval av beskeden från Axel Oxenstierna gjorde prosten överenskommelser med hantverkarna och soc- kenborna. Tornspiran 1636-1643 Sedan ett "skreckeligit Stormoväder" år 1635 fått torn- spiran att välta och skada taket lät Axel Oxenstierna uppföra en ny spira. I augusti 1636 fick "Tornbyggiaren som skulle bygga torn på Jäders kyrka och Tidö huus" 20 rdr i handpenning.98 I ett brev den 27 februari 1637 meddelade prosten Mattis Ilsbodinus att sockenborna skulle forsla fram det virke som Mr Leonardt hade före- skrivit för "Tornsens uprettelse", utom bräder som de måste "opspana" liksom spån senare.99 Bland Axel Oxenstiernas handlingar finns ett odaterat " Förslag på det Träwärke som behoffeöes till Jäders Klockesta- pell. " 100 Enligt detta krävdes: Lång T i ock 9 Ekebielkar . . a12 Alnr . 2Y2 quarter 13 Ekebielkar . . a 8 Alnr . 2Y, quarter 12 Furubielkar . a14 Alnr . Y, aln 24 Furubielkar ... . . a12 Alnr . Y, aln 16 Furubielkar . alO Alnr . Y, aln 24 Furubielkar .. a7Y2 Alnr Y, aln 12 Furubielkar .. . a6Y2 Alnr Y, aln 30 Tioeka Spiror a 9 Alnr . 5 Tolffter botn breder 5 Tolffter gemene brede A v materialåtgången att döma kan förslaget ha gällt en fristående, panelad stapel, men även den resliga torn- spira som här kom att uppföras och som beskrivits tidi- gare (se Kyrkobyggnaden. Äldre tornspiror, nr 2) . Mr Leonardt gjorde även en ritning eller modell till tornspiran. "Then Scaplunen som M Leondardt hapfer sochnemennerne Presenterat, behagter them wäl" och de lovade assistera honom "effter sin ytersta förmögen- het" när han återkom för att fortsätta arbetet. 101 Sommaren 1637 gjordes tornverket och fogades sam- man på marken för att sedan läggas ihop och täckas över. Även tornmuren täcktes över med bräder. Mr Leonardt avled i Linköping annandag jul 1637. Han lämnade efter sig en skrift, där han beskrev "huru tor- net skall rest och påldt blifwa." Mr Leonardts hustru besökte Jäder i början av april 1638 och skulle snarast forsätta till Stockholm för att skaffa någon som kunde fortsätta hennes "Saligh Mans" arbete. Detta var "aff nödhen" då ett oväder i mars slitit bort brädtäckningen på tornet. 102 Mr Adrian Timmerman103 blev den som kom att fort- sätta arbetet med att resa den i stort sett färdigkonstrue- rade spiran. Det återstod dock 20 tolfter sågbräder att "uptälgas och sammanfogas". Någon verksamhet är dock inte känd förrän 1639. Mr Adrian fick då 420 dkmt för sitt arbete. 104 Det var troligen endast en ny proviso- risk täckning som gjordes samt resterande upptäljning och sammanfogning, medan resningen av spiran dröjde. I april 1640 meddelade fogden Johan Gilbertsson Hogg att Mr Adrian kommit till Jäder. Hogg hade dess- förinnan begärt besked av Axel Oxenstierna om kloc- korna skulle sättas upp i tornet eller om en ny klocksta- pel skulle göras då den gamla var "aldeles gammal". Korset och knopparna sändes till Stockholm då Axel Oxenstierna ville låta göra nya sådana. 105 I juli 1640 fick Mr Jacob Smedh 59:28 rdr för korset till läders kyr- ka. 106 Detta fraktades sedan med kalkskutan till Jäder. I augusti samma år inköptes 16 " böcker gulldh" till kyr- kan för 32 rdr, 107 troligen för att förgylla knopparna. Arbetet med tornet pågick i början av 1641 men frå- gan om klockstapeln var ännu inte avgjord. I april 1642 höll dock Mr Adrians karlar på att tälja virke till klock- stapeln. Mr Adrian fick detta år 2900 dkmt eller 966:32 rdr för sitt arbete med "klockstapeln i tornet" och kyrk- taket.108 Tornspiran spånslogs sommaren 1643 och Måns Tornspånare fick 181 Y, dkmt eller 72:16 dsmt för sitt arbete. 109 Samtidigt med att tornspiran fullbordades pågick äv- ven andra arbeten vid kyrkan. Taket lagades och östko- ret uppfördes. För timmermansarbetet svarade Mr Ad- rian. 1642 hade han 1700 dkmt att fordra för "kyrkiota- ket" .110 Mr Adrian hade uttagits till knekt våren 1643, men fogden Hogg begärde hos Mäser Louis, dvs Louis Gilles, 111 att denne skulle lämna in en resolution så att Mr Adrian kunde fortsätta sitt arbete, något som tydli- gen också bifölls . 112 KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 71 Östkoret 1641-1643 Våren 1641 började , i den bevarade korrespondensen, diskussionerna om den grav Axel Oxenstierna ämnade uppföra vid läders kyrka. Fogden Johan Gilbertsson Hogg frågade den 12 maj 1641 i ett brev till Axel Oxen- stierna "om den skall något angripas i sommar." Pros- ten Mattias Ilsbodinus menade att det skulle gå bra om greven ville använda den sten som Per Trulsson redan kluvit för Fiholm .113 Dessförinnan hade Nieodemus Tessin d ä meddelat att han enligt excellensens befall- ning "habe abgestochen" platsen för graven, dvs stakat grunden. 114 Av räkenskaperna framgår att kontrakt slu- tits med murmästaren Herman Florentz om uppföran- det av koret i Jäder samt flyglarna i Fiholm. Den första utbetalningen gjordes i januari 1642. 115 Den 14 februari 1642 fick prosten Mattias Ilsbodinus ett brev från Axel Oxenstierna, som han några dagar senare läste upp för sockenmännen. I svarsbrevet för- säkrades Axel Oxenstierna om att kyrkan inte skulle "lijda någon wanskapnad" av att östra gaveln revs och kyrkan förlängdes tio alnar, då den var " temmeligen bredder". Det föreslogs dock att en dörr skulle göras på södra sidan mittemot sakristian, då kyrkan skulle bli ganska lång och det fanns bara en dörr. Det material som krävdes skulle sockenmännen köra fram . Dock på- pekades att det var "ondt och långt" efter trävirke som bjälkar, sparrar och spiror. Sockenborna var inte heller särdeles välbeställda, "een part haffa litett och een part haffa intetz att giffa Creaturet ätha." Trots detta hade de skaffat fram det material som krävdes för klocksta- peln. 116 I ett par brev från februari 1642 bekräftar fogden Hogg att 36 läster kalk samt virke och mursten förts fram till kyrkan. Arbetskraft hade påtingats så att gräv- ningen skulle börja så fort tjälen gått ur jorden. Axel Oxenstierna måste dock ge besked om hur stor graven skulle vara samt om den redan huggna hörnstenen till Fiholm kunde användas. 117 Den 18 april 1642 meddelade fogden Hogg att mur- mästaren Herman Florentz hade anlänt med sitt folk och börjat arbetet med att resa ställningar. Han ville dock att ytterligare två alnar av berget skulle sprängas bort samt vänta med nedrivandet av gaveln tills graven var färdiggrävd. 500 läster kalk hade körts till kyrkan och ytterligare 600 läster tingats från Kjula och Barva. Det var dock ont om mat till murarna, litet korn och råg fanns vid gårdarna men av salt fisk , kött, fläsk , smör osv "finns inte stort förrådh ." Den 27 april 1642 meddelades att gaveln rivits. Det berg som ännu fanns i graven skulle inte kunna avlägs- nas utan fara då det "tarffwas stor eldning. " Petter Ste- 72 JÄD E RS KYRKA enklyffare lovade dock slå bort så mycket som behövdes och "Nicodemy", dvs Nieodemus Tessin d ä, menade att man kunde "förhöja" graven " uthan någon deformi- tet". 118 I ett brev den l maj 1642 säger Tessin att koret måste höjas minst en aln då ytterligare borttagning av berg skulle medföra brandfara . Vad svaret blev är inte känt. Kanske lades kortets golvnivå högre än vad som ur- sprungligen planerats så att det underliggande gravval- vet skulle få tillräcklig höjd. Det förhå llandet att endast hälften av utrymmet under koret grävts ut kan vara en följd av att berget ej sprängts bort. Med brevet följde en ritning, ej bevarad , till kyrkans korgaveL Det framgår ej vem som gjort denna ritning. 11 9 Den 4 maj 1642 meddelar Tessin att arbetet vid kyr- kan går ganska långsamt på grund av grävningen av borggården i Fiholm. Samma långsamhet rapporterar fogden Hogg om men lämnar en annan förklaring till detta . Dels berodde det på ovillighet och dels på oför- mögenhet hos bönderna. Endast en del var villiga men hindrades av "somligas treskhet" och deras exempel drog fler med sig. Fogden hade samlat sockenmännen i klockarstugan och förehållit dem hur somligas försum- melse hindrade arbetets fortskridande . Det beviljades att dessa skulle straffas och fogden ville ha fullmakt från Axel Oxenstie rna att tillsammans med kyrkans sexmän straffa dem som inte fullföljde sitt "weckowärke". 120 I juni 1642 fick Hans Glasmester 8:16 rdr smt för tenn till fönstren. En åkare, som kört e tt lass sten till Munk- Fig 72-75. Uppmätning av Jean de la Vallee 1644. Jä- ders kyrkoarkiv. Foto ATA. Measured drawings of läder church in ink and water- colour carried out by Jean de la Vallee in /644. The work was commissioned by Axel Oxenstierna, the Chancellor of the Rea/m, probah/y pri- marily as a documentation of the church. However, since Jean de la Vallee was on/y around 22 years old at the ti- me, and was therefore in all Iikelihood still training to be- come an architect, il is not im- possible that Axel Oxen- stierna a/so intended the work as an architectural exercise. bron att sändas till Stockholm, fick 6 sh smt. 121 I juli 1642 hade murarna på det nya koret kommit så långt att inte mer kunde göras förrän stenhuggarna kommit. I väntan på detta var murmästaren beredd att börja välva graven. 122 I augusti 1642 sändes en pråm med stenhuggeriarbe- ten genom "Söderström" till Jäders kyrka .123 Det som leverades var gaveldekorationerna, utförda av stenbild- hugg?.ren Jost Hel)ne , med vilken slutits kontrakt i feb- ruari 1642. För sitt arbete skulle han få 42P rdr smt. 124 Jost Henne avled i april 1644. Av ett brev från änkan Elsa Heidenreite rs framgår att ritningen till gaveln änd- rats och de utförda vapnen då blivit för små. Hon anhöll underdånigt om att de nedtagna vapnen inte " skulle blifwa liggiandes och fördärfwas" utan komma till an- vändning. 125 För de nya vapnen kvitte rade hon i okto- ber 1644 ut 16 rdr smt. Vapnen hade troligen utförts av Jost Henne, då det 1643 redovisas en fordran på 73:16 rdr smt "enär hans Arbete på Jäders Kyrckia förferdigat är." 126 Ändringen av korets planerade utformning, som även Tessin föreslagit , bekräftas av att Mr Herman Murmäster fick 150 d kmt för kyrkans "förhöjning" . 127 Kanske kan detta tolkas som en höjning av yttermurar- na gentemot ursprungliga planer. Koret stod av allt att döma klart 1643. E n förfrågan gjordes i april samma år om rikskansle rns bänkar här. 128 Koret med inredning och det underliggande gravvalvet framgår av Jean de la Vall<~es uppmätningsritning från 1644 (fig 72-75, 188 D). Under kommande år gjordes KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 73 - Fig 72. Takpla n. Roofplan from above. Fig 73. Valvplan. Vaulling plan. nya stolar och bänkar till koret (se Inredning och inven- tarier). Gravvalvet togs i bruk 1647 då Axel Oxenstierna lät flytta över kistorna från den tidigare Oxenstiernska gra- ven. r samband med detta gjorde Mäster Johan Snidker en dubbel ekdörr för graven samt en lucka av ek över trappan och Nils Mattzon Stenklyffwer en gravsten.129 Inredningen av koret pågick ännu 1648 då Heinrich Wilhelm arbetade med epitafierna samt huggningen av altarstenarna och Frantz From Klensmedh gjorde be- slag till stolar och altaringångar. 130 1640-talet. Färgning av kyrkan, rivning av äldre vapen- hus, ny ingång I ett brev till Axel Oxenstierna från fogden Johan Gil- bertsson Hogg den 27 april 1642 meddelade denne att ställningar rests mot kyrkan. Denna skulle vitlimmas eller rödfärgas. Murmästaren menade dock att rödfär- gen inte skulle vara beständig på gråstensmuren , högst skulle denna kunna vitlimmas och tegelmurverket röd- färgas. Det var honom " lijka" hur de ville ha det gjort. Tre tunnor färg krävdes för att färga kyrkan. Vidare föreslogs att " den lilla tillfästningen Wijdh wapenhuset" skulle rivas då den saknade funktion och gjorde mera skada än nytta. Genom dropp hade både kyrkan och vapenhuset skadats . 131 Det som avsågs var resterna av ett äldre vapenhus (se Exteriör. Äldre va- penhus). Sockenmännen ville även ha en ingång till , något som murmästaren gillade (se Interiör. Tidigare ingångar). Av dessa förslag vet vi att det lilla vapenhuset revs efter 1644. Bevarade puts- och färgrester samt fotogra- fier från 1860-talet , visserligen tagna efter senare repa- rationer, talar för att murmästarens råd följdes med vit- färgade gråstensmurar och rödfärgat tegelmurverk med fogmålning . Vapenhuset och sakristian 1651-1652 Årtalen på sydportalen till vapenhuset samt gavlarna till vapenhuset och sakristian anger åren 1651 och 1652 som tillkomsttid . Arbetet kan i huvuddrag följas i Axel Oxenstiernas räkenskaper (fig 188 E) . Sommaren 1651 arbetade tre man i sammanlagt 66 dagar med att riva det gamla murverket samt forsla fram nytt material. r spet- sen för arbetet stod Heinrich Wilhelm, Axel Oxenstier- nas egen hovbildhuggare. 1651 fick Nils Matzson Steenklyffaare 32 dkmt för att ha "uthugget Kellarluckorna" i sakristian samt för arbe- te i vapenhuset. 132 För uppmurningen svarade murmäs- taren Anders Frijs, även kallad kalkbrännare, samt fem murgesäller. De arbetade sammanlagt 260 dagar till en ersättning av l dkmt/dagsverke. 133 Den största ersätt- ningen, 640 dkmt , gick till " Hindrich Wilhelm Bildthug- ger. " 134 Förutom arbetsledning svarade han helt säkert för huggningen av sydportalen samt gavlarna . Då Wil- helm avled den 3 april 1652 får dessa arbeten räknas 74 JÄDERS KYRKA bland hans sista verk. De är samtidigt de enda kända gavlarna av honom. Utformningen av vapenhusets och sakristians gavlar anknyter i stort till den tidigare upp- förda östgaveln. Detaljutformningen av t ex broskverk och maskaraner är dock annorlunda. Här finns stora likheter med Heinrich Wilhelms epitafier. Braheska gravkoret 1659 Arkivaliska upplysningar om tillkomsten av Braheska gravkoret ellet Tidökoret, som det även kallas, är ej kända. Dateringen 1659 på gaveln samt vapensköldarna ger dock besked om när koret uppfördes och för vilka. Beställare var Margareta Brahe, som även framgår av hennes testamente, 135 i sitt andra äktenskap gift med Axel Oxenstiernas son Johan, arvtagare till bl a Fiholm. Denne avled 1657 i Wismar och begravdes 1659 först i Stockholms storkyrka, senare i läders kyrka. Samma år flyttades kistan tillhörande hennes förste man, Bengt Bengtsson Oxenstierna, från Riddarholmskyrkan till Jä- der.136 Räcket av järnsmide, daterat 1645, som troligen haft sin plats runt dennes gravplats vid korets sydsida, flyttades till koret i Jäder (se Smidesgaller). Johan Oxenstiernas första hustru , Anna Margareta Sture, flyt- tades också hit från sin grav i Uppsala domkyrka. Kis- torna placerades i valvet och koret utformades som en minneshall, som efter hand fylldes med begravningsva- pen och fanor. Margareta Brahes önskan om sitt eget vilorum här kom dock inte att uppfyllas. 137 Fig 74. Golv- och bänkplan 1644. Floar plan of the church which a/so shows the arrange- ment ofthe pews. Utformningen av gaveln ansluter nära till gavlarna på vapenhuset och sakristian. Flera skäl, både stilmässiga och personliga, talar för att mästaren till Braheska grav- koret tillhörde Heinrich Wilhelms krets. Närmast till hands är då Jurgen Meintz, medarbetare till Heinrich Wilhelm, som tidigare arbetat med uppsättaodet av epi- tafierna i läders kyrka. 138 Västport::~len kan ha tillkommit vid detta tillfälle . Om en ingång tidigare tagits upp på kyrkans sydsida, som omtalats, upphörde den fungera när koret byggdes till . En ny ingång i väster kan ha varit ersättningen (fig 188 F) . Rent stilmässigt kan portalen vara ett verk av Hein- rich Wilhelm eller hans krets. Den företer likheter med både vapenhusets sydportal och Heinrich Wilhelms för- slag till praktportal för Riddarhuset. 139 Den släta in- skriftstavlan tyder på att arbetet av okänd anledning ej fullföl j des. Fiholmsgraven 1670-talet Det ökande behovet av högadliga gravplatser i kyrkan torde ha varit skälet till att större delen av källarutrym- met under sakristian efter en tid togs i anspråk som gravvalv för att inrymma den s k Fiholmsgraven. En mellanvägg uppfördes mot pelaren i källaren så att två rum bildades, det ena med trappa från sakristian, det andra blev gravvalv. Till detta gjordes en trappa från långhuset och en järndörr sattes in. De äldsta daterade kistorna i valvet är från 1676 (se Gravminnen). Gravval- Fig 75. Plan av koret (t h) och Oxenstiernska gravvalve t (t v) 1644. Left, plan of the Oxenstierna burial vault under the chan- ce/. Right, plan of lhe chan- cel. vet kan ha iordningställts till Ture Oxenstiernas begrav- 140ning detta år. Kyrkans utseende i slutet av 1600-talet K yrkans utseende efter de stora förändringarna på 1600-talet framgår av en teckning av Peringskiöld från 1680-talet (fig 52). För att få plats med teckningen på papperet har Peringskiöld delat av tornspirans topp. På tornet står angivet "NB en gång högre". Anteckningen är svårtolkad men kan innebära att höjden av tornet är högre än den angivna på teckningen. Jämför man med ritningar av den befintliga kyrkan är dock proportioner- na mellan långhuset och själva tornkroppen rätt återgiv- na hos Peringskiöld. Utgår man från att även spiran är rätt återgiven skulle den ha haft en höjd av ca 38 meter, frånsett klot , kors och tupp. Själva tornet är ca 28meter högt. Om noteringen innebär att tornet och spiran skul- le ha dubbla höjden skulle denna bli ca 104meter, något som får anses mindre troligt. Om noteringen innebär att tornet och spiran är dubbelt så hög som längden av långhus och kor skulle höjden bli 95 meter. Den befint- liga spiran från 1880 har en höjd av ca 28 meter, tillsam- mans med tornet ca 56 meter. Jämförelsen visar att 1640-talets spira, oavsett om den var38meter eller hög- re, var av imponerande höjd. Tillsammans med tornet skulle den ha varit minst 66 meter hög. Kyrkans tak och tornspira var klädda med spån, mu- rarna vitputsade i sina gråstenspartier, teglet rödfärgat KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 75 med troligtvis vit fogmålning och den skulpterade gavel- utsmyckningen i sandsten gråmålad. I interiören bildade det stora ljusa koret en direkt fortsättning på långhuset medan södra gravkoret och sakristian , som till det yttre framträder som korsarmar, avskilts från långhuset. Korets interiör finns avbildat på ett Sueciastick samt teckningarna till detta (fig 76-81). Åsknedslag 1694 och 1702. Tornöverbyggnad 1762. Re- parationer under 1700-talet I Rhyzelii skildring från 1721 berättas att den 10 augusti 1694 "war ett grufweligit åskedunder och liungande som mongastädes här i riket slog ned och jemväl på kyrckior giorde stor skada" . Strax efter sammanringningen till högmässa i Jäders kyrka denna dag slog åskan ned i tornet så att detta skadades . Tre personer träffades av blixten, varav en dog. Dennes sönderbrända hatt finns uppsatt i vapenhuset. 141 (Se Inredning och inventarier. Filthatt). Vid biskopsvisitation den l september 1695 hade tor- net ännu ej spånlagts då församlingen inte fått tag på någon tjära . Församlingens patronessa, grevinnan Christina Oxenstierna, som befann sig i kyrkan vid åsknedslaget förklarade sig villig hjälpa till med repara- tionen om hon " förnam" att något blev gjort. Spån fanns i förråd i Fiholm (vis prot). 1694 gjordes en nödtorftig reparation av tornet, till vilken inköptes en tolft bräder och 100 spik. Åren 76 JÄDERS KYRKA 1695-1697 pågick reparation och tjärande av tornet. Tjära inköptes för 112 dkmt, byggaren fick 60 dkmt och de som tjärade tornet och kyrkan 120 dkmt. En relativt stor post, 112 dkmt , betalades till glasmästaren för glas till kyrkfönstren, som tog skada vid åsknedslaget (räk). Endast några år senare, den 2 juli 1702, slog åskan Fig 76. Skiss av östkoret. Teckning till Suecia antiqua et hodierna. KB. The chancel, pencif sketch by Erik Dahlbergh. Preliminary sketch for "Suecia Antiqua et Hodiema" (end of the 17th century). ner på nytt , denna gång med ännu me r fö rödande ver- kan. Tornet antändes "så at dess träwerke och kyrkata- ket afbrunno och klockorna försmältes ." 142 Reparatio- nerna pågick en längre tid , intensivast åre n 1702- 1708. 143 Taket reparerades och belades med nya spån. Tornmuren lagades och försågs med en enkel huv KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 77 Fig 77. Teckning av östkoret. Teckning till Suecia antiqua et hodierna. KB. The chancel, pencif and wa- ter-co/our sketch by Erik Dah/bergh. Final sketch for -, "Suecia Antiqua et Ho- dierna' '. - . t!"~n.?,. p,.U,;,.cLJ...t/~k-12.... ~j_, 2oJ-;..u--t.J-.~Ih>.. ' ' av bräder och nya tornrännor gjordes av koppar. En del således merparten av kostnaderna . G reve Carl Oxen- fönster reparerades . En klockstapel uppfördes åren stierna på Tidö bidrog med 510 dkmt till "Grafwens" 1707- 1708. Utgifterna för material och betingade arbe- reparation . Fru Anna Berendes på Edeby och fru Ca- ten under dessa år uppgick till 3010 dkmt. Kyrkans pat- tharina Kurck på Bergshammar skänkte vardera tio läs- ronessa Christina Oxenstierna bidrog med byggnadsma- ter bräder och arrendatorn Nils Ödman på Fiholm gav terial eller medel till sådant för sammanlagt 2130 dkmt , 1000 murtegeL För att klara resterande kostnader måste 78 JÄ D ERS KYRKA församlingen låna 330 dkmt från Barva kyrkokassa ( räk) . Den likvida betalningsförmågan bland socken- borna var således begränsad . Under 1700-talet pågick repara tionerna och under- hållet av kyrkan kontinuerligt med främst tjärande av taket och klockstapeln samt lagande av fönster. 1756 uppfördes en orgelläktare (räk). Åren 1762-1764 redovisas sto ra utgifte r och av rä- ke nskaperna framgår att en ny tornöverbyggnad bestå- ende av lanternin och kupol uppfördes (fig 53 o 82). Arbete t leddes av en byggmästare från A rboga. Över- byggnaden gjordes av trä och kläddes med bleckplåt samt målades med linolja . Som färgämne användes um- bra, silverglitt och kimrök. Två förgyllda kopparkulor inköptes för 171 dkmt. Smärre murningsarbeten gjordes och organisten Falk fick 60 dkmt för draglisten på tor- net. De totala kostnaderna uppgick till drygt 7400 dkmt (räk). En auktio n år 1763 inbringade 378 dkmt , där bl a Fig 78. Detalj av fig 77. Det a i/ ofFig. 77. en klockstapel såldes för 200 dkmt (in v. au k t prot). 1765 arbetade murmästarna Olof Lindquist och E ric Hörnberg på tornet i 24 dagar med en dagslön av 7 dkmt. Samma år gjordes en ombyggnad i sakristian. En " Pannl-afdelning" gjordes, dvs e tt mellantak av panel uppfördes, trägolv lades in och väggarna vitlimmades. Luckor gjordes till tornet och sakristiefönstren. För sitt arbete med sakristian fick korpral Åman 171 dkmt (räk) . 1767 inrättade grevinnan Hedvig Ulrika Christina Dohna Soop en fo nd för underhåll av de tre gravko ren. Räntan från B jörsunds hemman och sexton tunnor spannmål anslogs för ändamålet. 144 1770 konstaterades att östra sidan av kyrkan bö rjade förfalla och borde lagas liksom en del av taket (st prot) . 1772 fick murmästaren Boström 660 dkmt och korpra- len Åman 256 dkmt för kyrkans reparation. Taket tj ära- des 1771 - 1774. Bleckslagaren Kindberg gjorde 1780 en KYRK ANS BYGGNADSHISTORIA 79 Fig 79. Detalj av fig 77. DeLail of Fig. 77. anstrykning av tornet och fick för detta 55:26:8 rdr ( räk) . 1785 köptes 12 lispund 2 skålpund ( = 102,950 kg) stångjärn till sa kristiedörren för 4: l :7 rdr. För sitt arbe- te med dörren fick smeden l äderberg från Fiholm 5 rdr. Samma år lagades kyrkfönstren för 17:7:2 rdr. 1788 vit- limmades koret och hela golvet " planerades" av mur- mästaren Salomon Boström. Hans lön uppgick till 42 rdr. För ändmålet inköptes 12 tunnor vitlimskalk och 31 tunnor grå kalk för 9:22:8 rdr. Kyrkan fick även helt ny bänkinredning. 1792 tjärade O lof Mågelbe rg kyrktaket med en blandning av rödfärg och tjära och nästa år skrapade han mossa från tornet. 1795 reparerades och beslogs kyrkfönstren med järnbleck på samma sätt som nyligen skett med gravkorsfönstren (räk st prot). Fönste rblec- ken ströks med linolja och rödfärg. A rbetet utfördes av murmästaren Fahlgren. Ersättning till glasmästaren G rönstrand för fönsterlagning utbetalades då och då, ofta små poster. 80 JÄOERS KYRKA R l ,f; ll 't/ru.fu.oor........ ~.....JI._,,, AtJ<~~ f"Am• "l i..i-Am, ~~Ii- tuo~....., tj,., A~l.J...II fl,~,.,f....A,(.._.,utu"ft·~,_,.., , v!, ,... c._~ux....... ~qwuu , L'..J~.J'cc.Ju /IN:C.D#If .r. , ,._,,, ..J~.-~,,_ ~r.,.., r.. fr r.l , ~.... ,OUAt1WII' Conliu,R r.uu,.t ~ ,.,.~,.,._,.~r...:.. J'art..iON14 l.•r~~"'f~ftu.rArbofN•m.-1 tl.,.'"5' ft~l 'ANCJo J', J.iC't Dti"'Cdr-t·&td~n.t,Ar.un . Et f\lturn r':~ 1 fo utOtlla' tttffo .....~ ..r,;lf~,.,.~ ,;;,.JUr..f.J.. JI,JI--. d .,......, ,_, o.,..,..:, (\lu."STIJ:R..,I A.VIU · - uncJ)U'A ,tl..ot , Renovering och förändringar under 1800-talets första hälft De underhållsarbeten som påbörjats under slutet av 1700-talet fortsatte under 1800-talets första år med bleckslagning av gavelröstena och tjärning av taket. 1803 befanns kyrkfönstren vara "nog skröpliga" och församlingen fann det nödvändigt att så småningom sät- Fig 80. Östkoret , förlaga till koppparstick i Suecia antiqua et hodie rna. KB. The chancel, ink drawing on pencif by Erik Dahlbergh. Preparatory drawing for the engraving (Fig. 81) in " Suecia antiqua et Hodierna". ta in nya fönster (st prot). 1805 var också utgifterna för fönstren relativt stora (räk) . Glasmästaren Tilman i Es- kilstuna fick 105 rdr för fem fönster och soldaten Roth och hans hustru arbetade med smidet på kyrkfönstren. Samma år gjordes en skorsten till sakristian och en spis sattes in där. 1807 gjordes karmar och kittbågar till sak- ristians dubbelfönster. Södra långhusfönstret förnyades KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 81 Fig 81. Östkore t , kopparstick ll";jlrifJ;m_: '"!" lc-'.x.~·ellcn(!_/Jtini C'o!'.'it"' c..c lJom-:-ru.· .f\xelit O::cenrrictrn i Suecia antiqua e t hodierna. n< Zvu~'" ancellarll . Conduxrruun trt Temralo ice<:b.rtm<~t J'uder~. The chance/, the engraving (PI. 11:20) in "Suecia Antiqua et Hodierna" . 1808. Ett plankgolv till sakristie lofte t gjordes 1809 och kyrktaket tj ärades samma år. Det sistnämnda gjo rdes på nytt 1816 och 1822. T järan köptes från Stockholm och kokades samman med rödfärg. 1818 gjorde glasmästaren G rönstrand ett fönster till östkoret och ett över västra kyrkdörren, l 824 ett till södra gravkoret , samtliga försedda med smide. 1825 EMORl .M~, Jf., r$~ ( •~l~ru A~1.,....r.._,l_a:;rub1Ull:f~ ~wn., Ala... A . f.LII o,.~ A.Uul A.;r.~o~ ~capd· ,~tl':f#t•" Gentis lla_,,.· quuus ordane.Sedi.. ~p.,,,._,,_ J~'".(. 'tlf- Pat.res_. t;t,.· Qu&tuor Confus. ru:GUM mtrJ-~~w l~ SU.EIONLrt: Reruntf'""'P•"' Arbit.rium, ~ F:trANGELJCI Diredor Fctderis.Ar.un · .Et Prleum r.JkTeut.oni~ ~.nd rkM~ft:/;(~~;~~~;H:'"~:;_: C.erantur fick han 39 rdr fö r norra fönstret och 1826 betalades 27 rdr till hans änka fö r ett fönste r i södra gravkoret. Ytte r- ligare ett fönste r tillkom här samt på norra långhusväg- gen 1827. Under åren 1805-1827 hade kyrkans samtliga fönster utom i vapenhuset förnyats. Samtidigt flyttades fönstren på långhusets norra vägg närmare varandra samt förstorades . Fönst ret på långhusets sydsida fl ytta- 82 JÄDERS KYRKA des mot väster och ett nytt fönster togs upp på västra sidan av Braheska gravkoret. 1837 gjordes en mindre reparation av golvet i kyrkan av orgeltramparen och muraren Modin. I södra ingång- en till kyrkan saknades en sten och en huggen sten skul- le anskaffas hit (st prot). På 1830-talet gjordes en ny kyrkogårdsmur. 1847 anskaffades ett tornur. Den l november 1846 inlämnade byggmästaren E Ericsson från Strängnäs ett kostnadsförslag "för en be- tydligare reparation å yttre väggarna , fönstren och ornamenterna å Jäders kyrka" till en summa av 1038:41:4 rdr banco utom ställningsvirke (st prot). För- samlingen ansåg sig inte ha råd till detta för närvarande, då den planerade att skaffa ett tornur, som den också gjorde. Den 30 maj 1847 beslöt dock sockenmännen att låta göra denna reparation nästa vår . Arbetet skulle genom allmän kungörelse erbjudas åt den lägstbjudan- de "som ställer nöjaktig säkerhet och företer bevis om skicklighet." (st prot) . För landshövdingens kungörelse betalades 44 sh banco. Byggmästaren Ericsson presen- terade den 31 oktober 1847 på nytt sitt förslag samt ett bevis från domkyrkosysslomannen Berglund "öfver skicklighet i byggnadskonsten" . Borgensförbindelse lämnades av P E Eriksson i St Eneby. Förslaget antogs sedan byggmästaren gått med på en prutning av arvodet till jämnt 1000 rdr banco. Kontrakt slöts våren 1848 (st prot). Enligt kontraktet skulle på kyrkan "bortskrapas all gamal mossa och färg, sedan skall den vattenritvas och fogstrykas uti vanlig tegel-affärgning, alla sandstens och gråstensornamenteT skola skrapas och slipas samt kittas der sådant sig göra låter och är af behovet påkalladt , och derefter målas, äfvenledes skola alla utvändiga dör- rar, luckor och fönster oljemålas." (st prot). Arbetena utfördes under våren och sommaren 1848 och bekostades av medel ur Dohna-Soopska kyrko- och gravkassan (räk). Byggmästaren begärde och utlovades tio hantlangare de tio första dagarna och därefter tre hantlangare om dagen samt tre sängar för sig och sina medarbetare så länge reparationerna pågick (st prot). Ytterligare en del smärre arbeten tillkom och betalades ur kyrkokassan. Soldaten Borg gjorde en trappa utanför både södra och västra ingången. Målaren Timgren fick 10 rdr banco för att måla kyrkans innerdörrar samt insi- dan av västra kyrkodörren. Kyrkan besiktigades i juni 1848. Vid visitation den 25 september 1849 konstatera- des att " Kyrkan är i godt stånd och har nyhligen under- gått en betydlig utvändig reparation." (vis prot). 1852 reparerades kyrktornet och nya plåtar lades på samt målades med oljefärg. Kostnaderna, 477 rdr ban- co, betalades ur Dohna-Soopska kyrko- och gravkas- san. Brand 1858. Reparation. Tak 1859 Den nyrenoverade kyrkan fick inte stå så i många år. På natten den 23 november 1858 slog åskan ner under ett häftigt oväder. Det tjärade taket antändes strax intill tornet. Klockaren och skolläraren C G Österberg, som givit en ögonvittnesskildring, skyndade upp i tornet och ringde i klockorna så att folk strömmade till i hundratal. Den starka stormen hindrade dock släckningsarbetet så att taket var totalt nedbränt före klockan fem på morgo- nen. Ä ven tornet antändes av den glödgade plåtbekläd- naden men genom rask upplangning av vatten kunde elden släckas. A v branden blev "sandstensarbetena å gavelröstena så illa förbrända , att de till en del nedföllo som grus." 145 Skadorna bekräftas av brandsyneproto- kollet. Här sägs även att ytterväggarna var övertäckta av nedrinnande tjära. Om sandstensornamenten i gav- larna sägs att de var betydligt skadade, huvudsakligen i de övre delarna, delvis kvarsittande i murarna men "tydligen söndersprängda och till materialet förstörda ." Besiktningen följdes av ett förslag till restaurering av kyrkan av J F Åbom den11mars 1859. Kostnaderna för denna uppskattades till 25000 rdr rmt. Förslaget innebar nytt tak med nya takstolar och läkt samt beläggning med engelsk skiffer. Som skäl till användningen av eng- elsk skiffer framfördes att det ägde de största fördelarna i förhållande till priset. Det var nära nog jämförligt med koppar i varaktighet då taket hade en konstruktion som i Jäder, men omkr :Y, billigare i pris än koppar. Vidare skulle fasaden renoveras med ny rappning, avfärgning och fogstrykning, stenhuggararbetena repareras samt målas med oljefärg, överkanterna och baksidan täckas med kopparplåt, hängrännor och stuprör göras av zink- plåt. I interiören krävdes en mindre reparation och putsning av valven. Förslaget godkändes av biskopen Th Annerstedt i Strängnäs. J F Åbom gjorde ritningar till takstolarna (fig 47 -49) och fick för dessa 270 rdr rmt (räk). Ritningarna godkändes av Överintendentsämbe- tet den 5 april1859.146 Kort efter branden gjordes ett provisoriskt tak av brä- der och 161 nya glasrutor sattes in samt två luckor i vapenhuset i stället för de avbrända . Även denna gång var det byggmästaren E Ericsson från Strängnäs som svarade för arbetena. De omfattande reparationerna pågick åren 1859-1866 (fig 82-83). Kostnaderna be- streds av Dohna-Soopska kyrko- och gravkassan och redovisas för dessa år till28.223:92 rdr rmt. Enbart skif- fertaket betingade en kostnad av minst 8.060 rdr rmt. Till detta kom inköpet av en ny orgel för 6.500 rdr rmt och renovering av altartavlan för 1.316:5 rdr rmt. Takresningen gjordes våren 1859. Dessförinnan mu- rades väggarna på för remstyckenas inläggning i mur- verket och en omläggning av taklisten gjordes runt hela kyrkan. Skifferbeklädnaden lades samma sommar och höst av skiffertäckarmästaren H Wesche. Det regniga vädret orsakade dock besvärligheter och orgelläktaren skadades genom läckage . Samma sommar påbörjades även reparationerna av gavlarna . Dessa kunde restaure- ras tack vare att klockaren C G Österberg gjort en rit- ning 1857, året före branden. En l planerna skulle sten- huggarmästaren Carl E rik Österho lm ansvara för arbe- tet och de nytillverkade delarna göras av gotlandskalk- sten. Uppgifterna i räkenskaperna talar dock för andra metoder. Den 4 september hade cementmuraren Lars- son " fullbo rdat utflyttningen av yttre sandstensprydna- der å östra röstet. " 147 Bland de inköpta materialen märks flera poste r portlandscement (räk). Kyrkan för- sågs med åskledare 1859. Sommaren och hösten 1860 pågick främst murnings- och målningsarbeten. Samma typ av arbeten fortsatte sommaren 1861. Slutlikvid beta- • Fig 82. Kyrkan från sydöst. Foto C G Österberg, 1860-ta- let. Reprofoto ATA. The church from the south- east. Photograph from the 1860's. KYRKANS BYGGNADSH ISTORIA 83 lades till byggmästaren Ericsson den 6 juni 1862. Mura- ren C F Larsson fick den 11 november 1862 1.020:75 rdr rmt för "verkställd yttre och inre afputsning å Jäders kyrka jemte 3ne grafhvalfs och vinkällarens repara- tion. " (räk) . 1863 gjordes en omläggning av golvet i kyrkan (se Interiören. Äldre golv) . Plansten till detta hämtades från Örebro. En reparation gjordes även av , "grafvar- na" i kyrkan. Den kan ha gällt både gravkoren och de befintliga gravarna i långhuset. Altartavlan renoverades också detta år. Soldaten Borg gjorde rännstenar under stuprören. Åren 1864- 1865 gjordes smärre reparatio- ner av gravkoren. 1866 uppfördes orgelläktaren och en ny orgel inköptes. Ritningarna till denna gjordes av klockaren C G Österberg, som även ritat det rosettföns- ter som sattes in samma år i tornets västmur ovan orgel- läktaren. Kyrkans inredning målades om samma år (fig 84). 84 JÄDERS KYRKA skiffertaket kom att medföra en del problem med läckage och lossnande pannor Mera omfattande om- läggning och komplettering gjordes åren 1872-1874 ti ll en kostnad av 3.869:80 rdr rmt (räk). Helgo Zetterwalls tornspira och yttre restaurering 1880 Västtornet och tornspiran fick endast begränsade ska- dor vid branden 1858 och reparationerna här kom att dröja ti ll 1880. Då tornöverbyggnaden från 1762 ansågs otidsenlig kom önskemål om en ny tornspira från för- samlingen. Ritningar till en sådan samt förändringar och tillägg av en del dekorativa detaljer i kyrkans exte- riör gjordes av arkitekten Helgo Zetterwall 1875-1879 (RA, ÖIÄ). Förslaget godkändes av Överintendents- ämbetet den 19 december 1879 (fig 50-51). Kontrakt om uppförandet av en ny tornspira samt övriga arbeten slöts med byggmästaren J W Kajerdt den 26 januari 1880. 148 Den skulle göras enligt ritningarna och täckas med kopparplåt " af den tjocklek , att en qvadratfot väger l (ett skålpund)" , dvs ca 2,1 mm tjock. De kopparklädda urtavlorna skulle målas med svart o ljefärg och förses med upphöjda , förgyllda siffror Taklist, alla ornament och kvaderstenar skulle göras av • Fig 83. Kyrkan från nordöst. Byggnaderna till vänster är troligen ett bårhus och en benkammare , borttagna eller flyttade omkr 1872. Foto C G Österberg, 1860-talet. Reprofoto ATA. The church from the north-east. Thebuildingsto the leJt, which were either demolished or rnaved elsewhere around the year 1872, we re probah/y a mortuary and an ossuary. Photograph from the 1860's. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 85 cement och fästas genom inhuggning. Blinderingarna skulle fyllas i. Vapnen som finns på ritningen skulle dock uteslutas. Tornet och sidapartierna skulle avfärgas och fogstrykas. Byggmästaren skulle svara för material men fick använda virket från den tidigare överbyggna- den och det som redan anskaffats. Arbetet skulle vara klart för avsyning den 15 oktober 1880 och ersättningen för arbete, material , ställningar och transporter utgöra 16.000 kronor. Tornspiran besiktigades den 14 oktober 1880 och det ansågs då nödvändigt med ytterligare strä- vor, som markerades på en skiss, och en komplettering gjordes. Åtgärderna framgår av äldre fotografier (ATA). Nya hörnkedjor anbringades på västtornet , vapenhuset och sakristian (fig 85) . På västtornet tillkom fyra horisontel- la lister. Bomhålen sattes igen. Blinderingarna på tornet sattes igen och putsades över. Kyrkans västgavel på öm- se sidor om tornet försågs med volutformade ornament , i formen anslutande till de övriga gavlarna. Samtliga spetsbågiga fönster byttes ut mot rundbågiga. Omfatt- ningar med sju stenar gjordes till både fönstren och ljudöppningarna i tornet. Putslagningar och en ny av- färgning av kyrkan gjordes troligen . l interiören är den enda kända åtgärden att nya innerdörrar sattes in mel- lan långhuset och vapenhuset. Dessa bestod av ådrings- målade svängdörrar med tre speglar i vardera dörren samt fast , rundbågigt överparti med radiellt spröjsverk. Restaurering 1901 Den restaurering kyrkan genomgick 1901 gjordes i den tidens nationalromantiska anda. Exteriören fick då det utseende den ännu har, med undantag för senare utbyte av fönster. Putsen knackades ner från murarna så tegle t och naturstenen trädde i dagen. De igensatta blinde- ringarna på tornet togs fram och kalkades. Arbetet ut- fördes av slottsbyggmästaren Rahmqvist från Ma- riefred , med vilken slöts kontrakt i februari 1901 om såväl invändig som utvändig restaurering. 149 Kyrkans innerväggar rengjordes från "den senaste Fig 84. Interiör, mot väster. Foto C G Österberg, slutet av 1860-talet. Reprofoto A T A. Interior ofthe church Iaoking west. Photograph from the end ofthe 1860's. 86 JÄDERS KYRKA kalkstrykningen". I samband med detta påträffades res- ter av äldre kalkmålning på valvstrålarna och norra väg- gen samt " flera igenmurade spetsbågefönster" (ATA). På församlingens begäran sände Överintendentsämbe- tet arkitekten Gustaf Pettersson till Jäder i juni 1901 för att ta arbetet i betraktande. Denne kom då med försla- get att ta bort den inklädnad av tegel som fanns runt väggpelarna i långhuset, troligen tillkommen redan i mitten av 1600-talet. Förslaget godkändes av riksantik- varien H ans Hildebrand den 24 juni 1901 (ATA). Gustaf Pettersson fick även i uppdrag att göra " för- slag till enkel och med kyrkans stil enlig dekoration" (ATA). Ritningar till valvdekorationer låg färdiga en- dast en kort tid senare, i juli 1901 (fig 90-91). Efter Fig 85. Kyrkan rrån sydväst. Foto ur H Zetterwalls sam- ling, 1880-talet. ATA. The church from the south- west. Photograph, taken in the 1880's, from architect H Zetterwal/ 's collection. omputsning dekorerades kyrkans bågar, valvstrålar och fönstersmygar efter dessa ritningar. Arbetet utfördes av dekorationsmålaren T Pettersson från Stockholm (se Kalkmålningar). Den slutna bänkinredningen från 1780-talet ersattes av nya öppna bänkar efter ritning av Gustaf Pettersson i juni 1900 (se Inredning och inventarier. Tidigare bänk- inredning) . Kyrkans övriga inredning målades om och predikstolen återställdes i sitt ursprungliga, omålade skick av artisten Lund från Örebro150 (fig 86). Kyrkan fick ny uppvärmningsanordning genom varm- luft från två "värmekaloriferer", som placerades i en nyuppförd värmekammare vid kyrkans norra sida (se Uppvärmning) . KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 87 Fig 86. Interiör, mot öster. Foto från 1900-talets början. A T A. Interior ofthe church Iaoking east. Photograph from the beginning ofthis century. Restaurering på 1930-talet De uppenbara fuktproblem som rådde vid kyrkan ledde till att en kommitte tillsammans med arkitekten K Wes- terberg besiktigade kyrkan den 8 oktober 1923. Det vi- sade sig då att runt hela kyrkan var samtliga murpartier av tegel ovan granitgrund fullständigt mättade med fuk- tighet, som resulterat i en sönderfrätning av teglet. Som skäl till detta fann man att det saknades isolering mellan grundmur och överliggande partier. Mot vapenhusets västvägg samt långhusets sydsida mellan vapenhuset och Braheska gravkoret fanns en sockel bestående av en ca 5 cm tjock "cementkaka", troligen tillkommen vid restaureringen 1901. Ovanför denna sockel var skador- na påtagliga. Vidare saknade kyrkan fot- och stuprän- nor samt avloppsanordningar på marken , så att denna var vattenmättad även vid torr väderlek. Även i inte- riören var fuktskadorna stora. Samtliga väggars nedre partier var angripna. Längs långhusets yttersidor löpte en panel med övre list i bröstvärnshöjd. I östligaste tra- ven var denna av trä och i de två västligaste traveerna av stålslipad cement. Ovanför den sistnämnda var putsen förstörd. Bänkkvarterens träbjälkar och trägolv, som saknade luftcirkulation och hade en fuktig jordmassa som fyllning mellan bjälkarna, var angripna av svamp och röta. Ett förslag om åtgärder gjordes och granska- des av prof H Kretiger våren 1924 (K-byrån). Några omedelbara åtgärder kom dock inte till stånd då en re- staurering av hela kyrkan planerades. Program för restaurering av kyrkan gjordes 1926 av arkitekten Ove Leijonhufvud 151 och riksantikvarieäm- betet anslöt sig till detta förslag (ATA). Ett mera detal- jerat förslag för restaureringen upprättades av samme arkitekt 1931. Under mellantiden hade ett nytt värme- system med vattenburen värme och radiatorer installe- 88 JÄDERS KYRKA rats 1930. Restaureringen kostnadsberäknades 1931 till 88 040 kronor. En ny beräkning gjordes 1932 "med god marginal" och oförutsedda utgifter. Den slutade på 138 148 kronor. De största posterna utgjordes av sand- stensrestaurering för 25 000 kronor och koppararbeten för 19 816 kronor. Med denna beräkning som grund slöts entreprenadkontrakt med byggmästaren Hjalmar Andersson den 10 maj 1934. 152 I några fall anlitades underentreprenörer, vilka nämns nedan. De relativt omfattande åtgärderna kom ej att i någon större utsträckning förändra karaktären av kyrkans ex- teriör. 153 Främst gällde det att komma till rätta med fuktproblemen i kyrkan, göra vissa för.bättringar .samt byta skadade delar. En stor del av skadorna hade vållats genom tidigare vidtagna felaktiga åtgärder samt använ- dande av felaktiga material. Dränering gjordes genom att rör lades ner runt kyr- kan. Takets skifferbeklädnad togs ner och panel av spontade bräder lades på då sådan inte fanns sedan tid i- gare. Användbara skifferplattor återanvändes och res- ten förnyades. Kopparplåten på tornspiran togs ner och en ny täckning gjordes med 14 skålpunds mjuk svensk kopparplåt. Arbetet utfördes av Eskilstuna Bleck- och Plåtslageri AB . Förgyllda detaljer på tornspiran oroför- gylldes med bladguld av Bröderna Ekholm, Malmslätt . Takfotsbeklädnad, stuprör, avtäckning på portaler och gavelkrön samt fönsterbänkar gjordes med 16 skål- punds hårdvalsad kopparplåt. Cementsocklarna revs. Vittrat tegel ersattes med nytt av samma format. De dekorativa partierna och hörnkedjorna av cementsten från 1880 på långhusets västfasad togs bort. Nya .fönster sattes in utom i vapenhuset. I långhuset, tornet och sakristian återfick fönstren sin tidigare spets- bågiga form (fig 87). De tidigare bågarna av järnsmide från 1800-talets första del fanns bevarade och återinsat- tes. Karmar och bågar gjordes av ek med öppningsbara innerbågar , spröjsarna av bly. I ytterbågarna sattes B- glas nr 3, innerbågarna antikglas utom i östgaveln och Fig 87. Kyrkan från norr under pågående grävning och restaurering 1934. De äldre bågarna från 1820-talet återinsatta . På marken ligger bågarna från 1880. Foto P O Westlund 1934. ATA. Photograph of the church taken from the north during the excavation and restoration work in 1934. The window frames from the 1820's are in the process ofbeing p ut back in place. The window frames from the 1880's are lying on the ground in front ofthe church. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 89 Fig 88. Interiör, mot öster Foto I Schnell efter rest 1934. ATA. Interior ofthe church Iaoking east. Photograph taken after the restoration work in 1934. Braheska gravkoret som fick patinerat glas. Underent- reprenör för fönstren var Stockholms Glasmästeri, Neu- mann och Vogel. Kyrkans interiör fick ändrad karaktär Genom insätt- ning av nya fönster med färgat glas ändrades ljusföring- en. Väggar och valv vattrevs och skrapades. Därmed försvann också kalkmålningarna. Endast två invignings- kors på södra väggen bevarades. Den tidigare igensatta nischen i södra muren togs fram . Väggar och valv vitkal- kades (fig 88). Golvet och träbjälklaget togs upp och fyllningen schaktades bort till ett djup av ca 50 cm. Vid dessa arbeten påträffades murrester från en tidigare period i kyrkans historia. Nya, impregnerade golvbjälkar lades in och isolerades mot muren. Nytt trägolv lades i bänk- kvarteren. Det befintliga kalkstensgolvet komplettera- des med ny kalksten närmast koret och i sidogångarna där det tidigare stått bänkkvarter med unde rliggande trägolv Östkorets golv förnyades helt och höjdes 18 cm så att det tidigare steget av trä till altarringen kunde tagas bort. Altaret murades om. Nya trappsteg gjordes till koret efter hela bredden. Den Oxenstiernska grav- stenen flyttades från korets sydöstra hörn till nedgången ovan gravvalvet. En del av bänkinredningen togs bort och övriga bän- kar byggdes om från öppna bänkar till slutna kvarte r av det utseende de tidigare haft. Bänkarna kortades så att man fick sidogångar Två korbänkar av samma typ ut- fördes. Ny panel av samma typ som bänkkvarterens si- dor gjordes till traveen närmast koret. Dopfunten flyt- tades från koret tilllånghusets nordvästra hörn och pla- cerades på en upphöjning av kalksten. Ett smalt s k 90 JÄDERS KYRKA dopaltare sattes upp vid norra väggen . Ett nytt dörrparti av furu sattes in mellan kyrkorummet och vapenhuset och den ursprungliga spetsbågiga omfattningen åter- ställdes. Mellan kyrkorummet och tornrummet gjordes nytt dörrparti av furu och glas. sakristian fick ny skåpin- redning och dörr till källartrappan. Alla snickerier utom predikstolen målades. Restaurering gjordes även av en del inventarier, främst epitafier, porträtt och begrav- ningsvapen. De här nämnda arbetena utfördes 1934 och kyrkan återinvigdes trettondagen 1935. Redan dagen därpå fö- retogs öppning av det Oxenstiernska gravvalet under högtidliga former. Även de övriga gravvalven öppnades senare. En undersökning och restaurering av kistorna gjordes åren 1936-1938 och sex kistor flyttades upp i Braheska gravkoret (se Kistor). 1937 installerades elektrisk klockringningsanläggning och orgeln elektrifierades (ATA). Kostnaderna för kyrkans och inventariernas restaure- ring åren 1932- 1939 uppgick till 95 640:26 kronor, såle- des ca 45 000 kronor mindre än den beräkning som gjordes 1932 (ATA). För finansieringen fick försam- lingen 75 000 kronor i bidrag från allmänna lotterimedel och ett lån på 6 000 kronor togs. Resten betalades ur kyrkokassan. En jämförelse mellan beräkningarna och de faktiska kostnaderna visar att den största besparingen gjordes vid åtgärderna av sandstensdekorationerna. Utgiften var här 2 874:65 kronor mot beräknade 25 000 kronor. Enligt förslaget krävdes omfattande restaureringsarbe- ten med utbyte av vittrad sten. Ä ven de partier som vid tidigare restaurering ersatts med cement och puts skulle bytas ut mot nyhuggen gotländsk sandsten och konser- veras genom målning med oljefärg. Endast lagningar och ett begränsat utbyte av delar gjordes. Väggar och valv drog ca 75 % eller ca 5 500 kronor lägre kostnad än beräknat. Nytt skiffertak, golv och trappor blev där- emot ca 7 000 kr eller dubbelt så dyrt som beräknat. En större del av det befintliga materialet än vad som avsågs i förslaget byttes också ut, bl a lades ny kalksten i hela koret. Inventariernas restaurering begränsades rätt av- sevärt och därmed kostnaderna. En del av de utförda åtgärderna finns ej upptagna i det ursprungliga pro- grammet eller förslaget , utan beslut fattades efterhand, med eller utan tillstånd från vederbörande myndighet. Dit hör nytt korgolv, ommurning av altaret, förändring av altarskranket och uppsättaodet av ett dopaltare. Det sistnämnda togs bort 1955 efter föreläggande från Bygg- nadsstyrelsen , då det konstaterades att altaret satts upp utan att ingå i restaureringsprogrammet och utan till- stånd (K-byrån) . Restaurering 1969-1970 Trots restaureringen 1934 kvarstod till stor del fuktpro- blemen i murverket. I början av 1960-talet påpekades också skador på både tegelmurverket och gavlarnas sandstensdekor. Efter besiktning av kyrkan 1963 upp- rättade byggnadsfirman Edvin Rundlöt AB ett förslag till yttre restaurering, som kyrkofullmäktige i Jäder an- tog. Kostnaderna för denna beräknades till 690 000 kr. Vid besiktningen ansågs det inte vara något fel på inte- riören "om man är nöjd med valvens patina i älghuds- kyllergrått." (ATA). 1966 föreslog Byggnadsstyrelsen domkyrkoarkitekten Åke Porne som arkitekt för kyrkans restaurering. Den- ne framlade den 3 november 1967 ett förslag till både utvändig och invändig restaurering. Riksantikvarieäm- betet godkände förslaget med vissa ändringar den 11 februari 1969. Till kulturhistorisk kontrollant utsågs an- tikvarie lwar Anderson (ATA). Restaureringen pågick tiden september 1969-september 1970. Marken runt koret dränerades sedan grundmurarna motgjutits med armerad betong och strukits med asfalt. Tegelmurarna lagades och vittrat tegel byttes ut mot specialbeställt tegel liknande det befintliga. Erforderli- ga lagningar och kompletteringar gjordes av tak, rännor och plåtavtäckningar. Sandstensornamenten på vapenhuset och Braheska gravkoret restaurerades 1970 av stuckatörerna Lind- skog och Särström, anställda hos bildhuggaren B Wide- lius. De svårast skadade detaljerna ersattes med avgjut- ningar av originalen och övriga delar lagades. 154 Två man arbetade i sammanlagt 790,5 timmar och kostna- derna uppgick till 32 332:30 kr. För dessa svarade riks- antikvarieämbetet enligt tidigare utfästelser (ATA). Invändigt lagades fuktskadade partier i koret och un- der västläktaren sedan en uttorkning gjorts. Även alta- ret togs ner och murades upp igen efter uttorkning av murverket. Kyrkans väggar och valv rengjordes och vit- färgades. Södra korfönstret försågs med klart glas för att ge altartavlan en bättre dagsljusbelysning. Elektrisk belysning med armaturer över bänkkvarteren installera- des. Tornrummets västra del avgränsades genom en vägg under västläktaren. Här inrättades omklädnings- rum vid dop och bröllop, kapprum, WC och städ- skrubb. Sprinkleranläggning installerades. En ny nedgång till gravvalvet under sakristian togs upp genom golvet i sakristian och försågs med lucka av trä. Nedgången från kyrkan murades igen och panelen på norra väggen kompletterades. Överbyggnaden med altarbord i sakristian togs bort och en ny altarplats anordnades vid norra väggen. Ett toalettrum inreddes i sakristiekällaren. KYRKANS BYGGNADSHISTORIA 91 Kostnaderna för restaureringen uppgick till 536 310 kr. Då dessa till stor del måste fin ansieras genom upplå- ning har underhålle t av kyrkan framhållits som betung- ande för församlingens 622 invånare (ATA). 1972 isolerades valven med mineralullsmattor och landgångar gjordes på vinden (AT A). 1972 anslog riksantikvarieämbetet 40 000 kr för re- staurering av stenornamenten på östra gaveln . Arbetet kostade 27 611:55 kr. Resterande medel användes året därpå för restaurering av sydportalen. Arbetena utför- des av bildhuggaren B Widelius (ATA). Samma metod tillämpades som vid den tidigare restaureringen av gav- larna på sydsidan. Då några medel för restaurering av gaveln på sakristian inte kunnat e rhållas har denna ännu (1986) inte åtgärdats (ATA). 92 JÄDERS KYRKA K yrkans konsthistoriska ställning De gjorda murverksundeTsökningarna och fördjupade arkivstudier, delvis med tidigare inte närmare studerat material i Tidöarkivet, har lett till att kyrkans äldre me- deltida historia reviderats och den senare historien mera bestämt kunnat fastställas och nya måstarnamn trätt fram. Redan den äldsta stenkyrkan från 1100-talets första hälft intog genom sin storlek e.n plats bland de största landsortskyrkorna i Södermanland, grundad på de eko- nomiska förutsättningarna inom socknen. Kyrkans ut- formning under äldre medeltid är ej känd, men torde ha anknutit till den rådande byggnadstraditionen i dessa trakter med långhus och smalare, rakt avslutat kor. Vid om- och tillbyggnader, troligen under senare delen av 1200-talet, blev kyrkan väsentligt större samt försågs med sakristia och vapenhus i både norr och söder. Det norra vapenhuset kan hänga samman med kyrkans sta- tus som kanikkyrka då motsvarigheter finns bland Upp- landskyrkorna, som tidigare omtalats. Liksom många andra kyrkor genomgick Jäders kyrka under senmedeltiden en större förändring då västtorn och ett nytt stort vapenhus tillkom och kyrkan försågs med konstrikt utformade stjärnvalv, som präglar lång- husets interiör. Utformningen av valv, blinderingar och andra detaljer talar för ett nära samband med den då rådande kyrkobyggnadsverksamheten i Mälardalen . Personliga kontakter mellan beställarna samt inflytande genom vandrande mästare och gesäller var här av avgö- rande betydelse. Hela medeltiden igenom behöll l äders kyrka sin ställning som en av de största kyrkorna i Sö- dermanland. De förändringar som givit kyrkan dess definitiva prä- gel och en plats i konsthistorien som ett av våra främsta byggnadsverk från renässansen inträffade under 1600- talet. Axel Oxenstierna, landets rikskansler under 42 år , vars sätesgård Fiholm ligger inom socknen, omhul- dade kyrkan som fäderne- och gravkyrka. Hans insatser och åtgärder kom att bli betydande och bestående. Som tidigare nämnts fick kyrkan under hans tid ny tornspira , östkor, nytt vapenhus och ny sakristia. I det inre tillkom ny inredning och rika inventarier som gåvor. En detalje- rad skildring av byggnadsverksamheten har tidigare getts i redogörelsen för kyrkans byggnadshistoria . Här ska vi dröja något vid kärnpunkten för verksamheten, nämligen uppförandet av gravkoret och traditionen bakom detta samt drivkraften för genomförandet. Det- ta är möjligt tack vare bevarad brevväxling mellan Axel Oxenstierna och hans fogde samt socknens kyrkoherde och ett par hantverkare. Vem stod då för initiativet till uppförandet av gravko- ret och organisationen av arbetet? Av korrespondensen framgår att initiativet får tillskrivas Axel Oxenstierna. Byggnadsplanerna började ta konkret form 1641 men tankarna kan ha funnits outtalade långt tidigare. Oxen- stierna gjorde i februari 1642 en förfrågan hos socken- männen om lämpligheten av att uppföra koret, en fråga som närmast får betraktas som retorisk då kontrakt re- dan slutits och material anskaffats. Detta visar Axel Oxenstiernas enväldiga ställning i sammanhanget. Liksom vid förändringarna i kyrkan på 1620-talet och arbetet med tornspiran åren 1636-1640 var prosten Mattias Ilsbodinus kontaktman mellan Axel Oxenstier- na och sockenmännen i början av östkorets uppförande. Breven från 1637 och framåt har han dock endast un- dertecknat med darrig hand sedan de skrivits ut av nå- gon annan. Det sista bevarade brevet skrevs så sent som tre dagar före hans död i mars 1642. I mars 1540 började breven från fogden Johan Gil- bertsson Hogg, som hade det övergripande ansvaret för Axel Oxenstiernas byggnadsverksamhet i Fiholm och Tidö, varifrån de flesta breven är daterade. Hogg över- tog alltmer prosten Ilsbodinus kontaktverksamhet och var den som efter inhämtande av besked från Axel Oxenstierna gav order till hantverkarna och socken- männen. Det sista bevarade brevet från Hogg är från 1643. Koret och tornspiran närmade sig då sin fullbor- dan . Axel Oxenstierna anlitade för sin byggnadsverksam- het de främsta hantverksmästarna vid denna tid. Nieo- demus Tessin d ä var arbetsledare för Oxenstiernas slottsbygge i Fiholm under början av 1640-talet. Hans insats i l äder var dock begränsad och bestod huvudsak- ligen av att staka grunden samt ha en viss översyn av arbetet i dess första skede. De olika hantverksmästarna hade sina ansvarsområden enligt de regler som gällde inom skråväsendet. Murmästaren Herman Florentz sva- rade för uppförandet av koret, stenhuggaren Jost Hen- ne för gavelutsmyckningen och timmermannen Adrian Kamp för timmermansarbetet Sockenborna svarade för dagsverken , en del material samt framköraodet av material. Tegel levererades från Hjulsta, där Axel Oxenstierna hade en gård, och kalk från bl a Fiholm och Salbjörke. De konflikter och svå- righeter som förekom vid korbygget , och som tidigare omtalats, visar att Axel Oxenstiernas omfattande bygg- nadsverksamhet var ekonomiskt betungande och ar- betsmässigt krävande för sockenbo rna . De underkasta- de sig dock motvilligt överhöghete n. Vem svarade då för utformningen av koret? Svare t måste bli att Axel Oxenstierna genom sina direktiv sva- rade fö r utformningen i stort samt efter hand tog ställ- ning till detaljförslag. Genom att fö rlänga kyrkan med en utbyggnad , som fick bli nytt högkor och förlägga gravvalvet under detta, anslöt han sig till den tradition som redan uppstått inom slä kten Oxenstierna. Kyrkan i Esterna hade 1635 förlängts med e tt kor med underliggande gravvalv , bekostat av Gabriel Bengtsson Oxenstierna , kusin till Axel Oxenstierna. Tyresö kyrka uppfördes åren 1638- 1640 av riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna , bror till Axel Oxen- stie rna, med dennes gravvalv under ko ret. Österåkers kyrka tillbyggdes med ett nytt kor 1647-1649 av Brita Kurk , änka efter Gabriel Gabrielsson Oxenstierna . Sys- tern Ingeborg Kurk lät 1652 förlänga Sollentuna kyrka med ett nytt kor. Samtliga dessa kor blev nya högkor, direkt anslutande till kyrkobyggnade n och av samma höjd och bredd som denna. Samtliga har tresidig avslut- ning med valmat tak och takryttare . Nedgången till gravvalven är genom en lucka i koret. 155 Det utbyggda koret i Jäder från 1642-1643 ansluter väl till denna tradition. Skillnaden mellan de nämnda koren och koret i Jäder är att de t sistnämnda är rakt avslutat och försett med volutgavel av profan karaktär. Seden att låta bygga ut kyrkan med ett kor och samti- digt skaffa sig en gravplats här är känd från senmedelti- den. l det närbelägna Aspö lät E rik Axelsson Tott ut- vidga kyrkan 1462 samt mura in sitt och sin hustrus vapen på östsidan.156 Svågern Greger Mattsson Lillie lät förlänga kyrkan i Kärrbo på motsatta sidan Mälaren , troligen på 1480-tale t. 157 Han kom dock senare att välja sin gravplats i Riddarholmskyrkan .158 Valvforme rna i Aspö, Kärrbo och dåvarande ko ret i Jäder är av närbe- släktad karaktär. Vem elle r vilka har svarat för detaljförslagen till ko- rets utformning? T idigare har nämnts att stenhuggaren Jost Henne fick sig en ritning förelagd . Axel Oxen- stie rna tillsändes, en l uppgift i e tt brev, en ritning till korgaveln av Tessin. Det behöver dock ej vara denne som utfört ritningen. Flera skäl ta lar för att det kan vara murmästaren Herman Florentz som svarat för förslag till utformningen av gaveln . Samtidigt med att Tessin sände nämnda ritning omtalar denne att Florentz gjort en ritning till ändringar i Fiholm. 159 Likheterna mellan KYRKANS KONSTHISTORISKA STÄLLNING 93 Florentz mästerstycke från 1644 och korgaveln i Jäder är också så stora att ett samband måste finnas. 160 Vid det slutgiltiga detaljutförandet kan stenhuggaren Jost Henne ha haft en viss frihet. Likheter finns också mel- lan detalje r här och andra kända verk av honom. l kra- vet på en stenhuggarmästares kunnande ingick att svara för både ritning och utförande av dekorativa komposi- tioner och detalje r , t ex portaler. 161 Som sammanfattande slutsats kan framfö ras att allt talar för att Axel Oxenstie rna genom korbyggnaden vil- le skaffa sig och sin familj en gravplats som anknöt till traditionen och samtidigt ge församlingen en större och bekvämare kyrka . Axel Oxenstierna var på ett patriar- kaliskt sätt den drivande och beslutande kraften. Hans direktiv var avgörande för utfo rmningen, men hant- verksmästarna kunde genom förslag till detaljutform- ningen göra sin personlighet gällande . Axel Oxenstiernas fortsatta byggnadsverksamhet med nytt vapenhus och ny sakristia gav kyrkan en både monumental och enhetligt de korativ prägel genom ut- formningen av gavlarna, utförda av den ledande sten- bildhuggaren Heinrich Wilhelm , som även fungerade som arbetsledare för byggnadsverksamheten. Detta blev Wilhelms sista verk och gavlarna i Jäder står som en syntes av hans verksamhet som tidigare arbetsledare vid uppförandet av Riddarhuset och bildhuggartraditio- nen hos de många epitafie rna (se not 63). Såväl Hein- rich Wilhelm som J ost Henne och Herman F!orentz dog ungefär samtidigt som deras verk i Jäder fullbordades. Deras arbeten här får därför betraktas som verk av mogna mästare. Genom tillkomsten av Braheska gravkoret 1659 fick kyrkan sin slutliga form. De mest utmärkande dragen är den korstormiga planen, utsmyckningen av gavlarna samt färgspelet mellan rött och grått i fasaden och deko- rationerna. Till det yttre förefalle r kyrkan genom kors- armarna vara en centralkyrka i sitt östparti. Det inre däremot har ej samma prägel utan här råder en sengo- tisk rumsgestaltning med betoning av längdriktningen fram till de t ljusa koret dit de liturgiska fun ktio ne rna förlagts. Mårten Liljegren har velat se Jean de la Vallees upp- mätningsritningar till Jäders kyrka (fig 72-75) som för- beredelser inför en kommande omgestaltning av kyrkan till en korskyrka, för vilken denne skulle vara arki- tekt. 162 När ritningen utfÖrdes 1644 var Jean de la Val- lee ännu ung och oerfaren. Han kan ha fått i uppdrag av Axel Oxenstierna att göra ritningarna, både i utbild- ningssyfte och för att dokumentera sin förmåga . Denne hade tagit Jean de la Vallee under sitt beskydd och kontakterna ledde fram till en utlandsresa fö r den bli- 94 JÄDERS KYRKA vande arkitekten åren 1646-1650.163 Några tidiga pla- ner på en utbyggnad till en korskyrka fanns troligen inte utan de olika byggnadsdelarna har tillkommit efter hand. Placeringen och utformningen av Braheska grav- koret har dock sannolikt skett medvetet för att åstad- komma symmetri . När Braheska gravkoret uppfördes 1659 fanns kors- formig utformning av östpartiet eller förslag till en så- dan hos några andra kyrkor och centralkyrkatanken låg tiden. Trefaldighetskyrkan Kristianstad från 1618-1628 visar stora principiella likheter med läders kyrka både i planen av östpartiet och utformningen av gavlarna. Förebilderna står främst att finna i den neder- ländska kyrkobyggnadskonsten. 164 Tanken på en cent- ralkyrka med raka korsarmar finns i ett utkast till om- byggnad av Veckholms kyrka av Magnus Gabriel de la Gardie från omkr 1653. 165 Detta liknar mycket den plan till Katarina kyrka, Stockholm, som Jean de la Vallee utförde 1656. 166 Denne gjorde 1658 fem förslag till om- byggnad av Riddarholmskyrkan och ett av förslagen in- nebar tillägg av ett korstormigt östparti med likartad plan som i Jäder. 167 Hos Askersunds landsförsamlings kyrka från 1665-1670 är östpartiet korstormigt utfor- mat med östkoret och sakristian åstkilda från kyrkan. Det är troligt att läders kyrka fick stå som förebild här då byggherren i Askersund, Johan Oxenstierna af Cro- neborg, var brorson till Axel Oxenstierna och Jean de la Vallee fått i uppdrag att utföra en ritning. 168 Sueciabilden av koret i läder, enl texten gravplats för den store rikskanslern Axel Oxenstierna, tillhör de fåta- liga interiörbilderna i detta verk över svenska monu- ment (fig 76-81). Övriga avbildade gravkor eller grav- monument tillhör kungliga personer. Detta visar vilken roll Axel Oxenstierna spelade för sin samtid och vilken betydelse man tillskrev koret i läder och därmed kyr- kan. Inredningen i koret med grevens och grevinnans bänkar längs östväggen med ansiktet mot församlingen visar också Axel Oxenstiernas upphöjda ställning i sam- manhanget. Det höga tornet och tornspiran från 1640-talet om sammanlagt minst 66 meter var också anmärkningsvär- da. Som jämförelse kan nämnas motsvarande mått hos några andra kyrkor. Ritningen till Kristine kyrka i Fa- lun från omkr 1640 visar en hög spira som tillsammans med tornet skulle ha varit omkr 70 meter. 169 Tyresö kyrka från 1638- 1640 skulle, om proportionerna på Sueciateckningen stämmer, ha haft torn och spira om ca 54 meter. 170 Riddarholmskyrkans torn och spira är ca 87 meter171 och Gotlands högsta landskyrkatorn i Rone har en höjd med spiran av ca 65 meter. 172 Den utformning kyrkan fick anknyter inte bara till de rådande tendenserna inom kyrkaarkitekturen utan även till den profana byggnadsverksamheten vid denna tid . De utsmyckade volutgavlarna återfinns, eller återfanns, i mer eller mindre förenklad form hos många adelspa- lats och borgarhus vid 1600-talets mitt, som de avbildas i bl a Sueciaverket Materialen tegel och sandsten med sin röda resp grå färg var också det dominerande bland dessa byggnader. Samma mä:;tare var också verksamma både på det kyrkliga och det profana området. läders kyrka omdanades under den mest expansiva byggnadsperioden av den svenska stormaktstiden. Den blev ett monument som uttrycker den tidens samlade stilideal, men som även manifesterar makten , viljan och möjligheterna hos en av landets ledande män och hans familjekrets . De förändringar kyrkan senare genomgått har varit betingade mera av de skador som uppstått genom åsknedslag och eldsvådor än en vilja att omgestalta kyr- kan . Främst gäller detta tornspiran som efter att ha för- störts 1702 fick en ganska oansenlig tornöverbyggnad 1762. Den tornspira som uppfördes 1880 efter ritningar av Helgo Zetterwall är en fri, tidstypisk skapelse men med en viss anknytning till spiran från 1640 med sin bukiga nederdel och sin uppåt avsmalnande spira. Ge- nom denna återfick kyrkan något av sin forna prägel, som tillsammans med dess storlek och det dominerande läget på en kulle över slätten har gett upphov till be- nämningen "Rekarne domkyrka". KALKM ÅLNINGAR 95 Kalkmålningar Konsekrationskors På södra muren finns två ringformiga konsekrations- kors, som är sekundärt påmålade (fig 89) . Korsen togs fram vid restaurering 1934 (ATA). Placeringen av kor- sen daterar dessa till efter utbyggnaden av kyrkan under senare delen av 1200-talet. Försvunna målningar Vid restaurering 1901 kunde iakttagas rester av en "dra- periartad färgdekoration" under det västra fönstret på långhusets norra sida samt en "blågrå färgstrykning" på bl a murpelarna i mittvalvet (ATA). Iakttagelserna vi- sar att kyrkan försågs med målningar troligen under senmedeltiden . Karaktären och omfattningen av dessa är dock okänd. På Sueciabilderna av kyrkans kor finns ett draperilik- nande arrangemang under östfönstren, troligen målat (fig 77-81). Det torde ha tillkommit vid korets uppfö- rande på 1640-talet. Kanske anslöt det i utformning till befintliga målningar i kyrkan. Fig 89. Konsekrationskors , södra muren . Foto GH 1987. The conseeration cross on the south wall ofthe church. RIT:\:NG TL:... DEXORERiNG A': JADERS ~RioK)TAF·VID·A·i·ÖfR[.· R iNG[N· 136 JÄDERS KYRKA Fig 135. Ljuskrona , av mässing, 1600-talets första hälft. Foto GH 1987. Brass chandelier, first ha/fofthe 17th century . blad, gift med stallmästaren Paul Wudd på Strand (inv 1695-). Ovan dopplatsen i västra delen av långhuset. - 4. Av försilvrad metall, med 16 ljusarmar i två kransar. Driven , tulpanformad dekor. Musselformade droppskå- lar. Under kronan krönt kartusch med inskriften: "Gu- di Till Ähra Hafver den Höghwälborna Grefwinna och Fru Elisabeth Oxenstierna, Boren Grefwedotter och Frijherrinna, Kongi.Maj:ts Fordomb Högtbetrodde Mans, Råds och Swea Hoff Rättz Praesidents sampt Åbo Accademie Cantzelers Den Högwälborne Sahlige Grefwes och Herre, Herr Gustaf Adolph De la Gardies Efterlåtne Enkiegrefwinna denne Liuse Crona till le- ders Kyrikio Förährat den 31 Martij A :o 1708." Som framgår av inskriften är kronan skänkt av grevinnan Elisabeth Oxenstierna 1708.255 Den överfördes samma år från Tidö. För transporten betalades l daler 28 öre (räk). H 125 cm. Nedanför koret. - 5. Av gjutjärn , delvis förgylld , för 24 ljus. Sex svängda armar, vardera med tre mindre armar och en central ljushållare. Spiral- vriden stam, upptill avslutad med palmetter, nedtill med klase. Ornamentik i nyrenässans. H ca 100 cm. 1800-talets mitt. Skänkt 1901 av kyrkvärdarna Alfred Jonsson och Alfred Andersson, som ropat in den vid Fig 136. Kandelaber, av mässing, 1600-talets mitt. Foto GH 1987. Brass cande/abrum, middle ofthe 17th century. auktion på Fiholm.256 Skadad. På vapenhusvinden. - 6. Av mässing, med åtta ljusarmar i en krans. Stammen kröns av en dubbelörn och avslutas med ett klot. Runt stammen åtta klockformiga blommor. Åttadelade droppskålar. Elektrifierad. H 77 cm. Gjuten hos W Fong, Gränna. Inköpt 1957 med bidrag ur Anna An- derssons fond (inv). I sakristian. - 7. Av trä och järn- smide, för sex ljus i två kransar. Svängda armar, runda droppskålar och ljushållare av svart järnsmide. Stam med tillplattat klot och halvklotformig avslutning av brunmålat trä. Under en av ljusmanschetterna enkel inristning: " 1970" . En upprustning av kronan gjordes 1970. Dessförinnan hade den sin plats på läktaren. I västra vapenhuset. Ljusarmar: - 1-2. Av gjuten mässing, 2 st , för ett ljus. Svängd arm med blad- och blomdekor. Rund droppskål. Tapp för väggfäste . L 40 cm. 1600-talet. Skänkta 1723 av fru Kiöhler på Alvesta (inv 1695-). Ej i bruk. På vapenhusvinden. - 3-4. Av mässing, 2 st, för ett ljus. Gjuten arm i form av en orm. Slät, rund droppskål av driven plåt. Gångjärn. L 25 cm. 1800-ta- lets mitt (inv 1863-). Ej i bruk. På vapenhusvinden. - 5-6. Av gjuten mässing, 2 st, för ett ljus. Yppig nyro- kokostil. L 34 cm. 1800-talets mitt (inv 1863-). Ej i bruk. På vapenhusvinden. - 7-8. Av gjuten mässing, 2 st, med två U-formiga ljusarmar. Nyrokoko. H 25 cm, l 25 cm. 1800-talets mitt (inv 1863-) . Ej i bruk. På va- penhusvinden. - 9-10. Av gjuten mässing, 2 st , för ett ljus. Nyrenässansstil. H 20 cm, l 16 cm. Skänkta 1972 av släkten Beck-Friis (inv). I brudkammaren. Kandelabrar: - l. Av mässing, för fem ljus (fig 136) . Rund fot med blom- och fruktmotiv i driven och punsad dekor. Övre delen av skaftet spiralvridet, armarna spi- ralvridna. Droppskålar med drivna bucklor. H 80 cm. 1600-talets mitt. Skänkt 1694 av prosten Johannes Do- reus till minne av · hustrun Maria Arfwedsdotter (in v 1695-). Lös skylt med kartusch och inskrift om gåvan, Fig 137. Altarstake, av trä, förgylld och försilvrad, omkr 1700. Foto GH 1987. Wooden altar candiestick from around 1700. Gift, and with silver coloured ornaments and details. INREDNING OCH INVENT ARIER 137 stulen vid inbrott i september 1980. - 2-3. Altarstakar av trä, 2 st, förgyllda och försilvrade med grönaktig försilvring (fig 137). Uppbyggd i avsatser: tre tryckta kulfötter, karnisformad fot med akantusornamentik , vulst med spiralvriden äggstav , insvängt skaft, nod med tre änglahuvuden, vasformig avslutning med akantus och äggstav, rund droppskål. H 120 cm. Omkr 1700. Skänkta 1707 av grevinnan Christina Oxenstierna (inv 1695). Stakarna har ursprungligen haft sin plats på alta- ret, senare på altarringen. 1970 placerades de på nygjor- da fundament av kalksten i västra delen av koret. - 4-5. Av gjuten mässing, 2 st, för tre ljus (fig 138). Rund fot i två avsatser, fyrkantigt skaft, två S-tormiga armar, runda ljusmanschetter. H 45 cm, fot diam 24 cm. Inskrift på foten : "GÅVA TILL JÄDERS KYRKA AV JÄDERS FLICKKRETS 1938" . Kandelabrarna står på piede- staler av trä med slät sockel , profilerad bas, kannelera- de pelare och korintiska kapitäl, svartmålade och för- gyllda. H 121 cm. Dessa tjänstgjorde från 1860-talet till 1934 som sidostöd under altarskåpets sockelparti, utför- da efter förslag av klockaren C G Österberg (se Altar- skåp). Ljusstakar: - 1-2. Av tenn , 2 st. Rund fot med vulst , vridet skaft. H 24 cm, fot diam 14 cm. Stämpel: Rosstämpel med A W i kronan . Inskrift : "Johannes U n- gius Anno 1668 In Juli o Defunctus." Gjorda av tenn- gjutaren Adam Weigang omkr 1660.257 Skänkta 1668 av Brita Ungius258 till minne av sin broder (inv 1657, till- ökn). - 3-4. Av tenn, 2 st. Fyrkantig fot med kulföt- ter, profilerat skaft. H 15 cm, fot b 12 cm. Stämplar: Adam Weigangs mästarstämpel (2 ggr) , Stockholms stadsstämpeL Inskrift: "Johannes N .Ungius". Gjorda av tenngjutaren Adam Weigang på 1660-talet (se före- gående) . Skänkta 1668 av Brita Ungius till minne av sin broder, liksom föregående (in v 1657, tillökn). - 5. A v gjuten mässing, för tre ljus. Rund fot, profilerat skaft , två svängda armar, en tredje arm med voluter och klockformig avslutning. Runda ljusmanschetter. H 28 cm, fot diam 16 cm. 1600-talets andra fjärdedel. Inköpt 1689 (räk, inv 1695). På predikstolen. - 6- 8. Av för- silvrad metall , urspr 4 st , nu 3 st. Driven och punsad dekor. Rund fot med vågformig ytterkant, kraftig blad- och blomranka. Spiralvridet skaft. Rund ljusmanschett med bladdekor. H 30 cm, fot diam 23 cm . 1700-talet (inv 1792-). En stake uppges vara förlorad i mitten av 1800-talet (inv 1878). - 9. Av försilvrad metall, kopia av föregående. Stämplar: OLO, Stockholms stadsstäm- pel, S, N 9 ( = 1963). Gjord hos Oscar L Olaussons verk- stad, Stockholm. Skänkt 1963 av hemmansägare Edvin Löfwing, Fässlinge (inv).- 10-11. Av gjuten mässing, 2 st, för ett ljus samt med lös insats med tre ljusarmar. 138 JÄDERS KYRKA Fig 138. Kandelaber, av mässing, 1930-talet, på piedestal av trä från 1860-talet, urspr stöd till altarskåpet. Foto GH 1987 Brass candelabrum from the 1930's on a wooden pedestal from the 1860's. Rund fot på fyrkantig platta, uppåt avsmalnande skaft. Rund , lös ljusmanschett. H 42 cm, fot b 14 cm. 1900- talet. Skänkta 1955 av fröken Maria Olsson, Ekeby (inv). - 12-13. Av gjuten mässing, 2 st. Rund fot, vulst, uppåt avsmalnande skaft. Ljushållare med pigg. H 31,5 cm, fot diam 21,5 cm. På fotens undersida plåt med inskrifen: "TILL MINNE AV KYRKVÄRDEN ANTON JONSSON LILLA ALMBY 1964" Gjorda av Viktor Fong, Gränna. - 14-15. Av gjuten mässing, 2 st. Rund fot , profilerat skaft. H 18,5 cm, fot diam 11,8 cm. På under- sidan inskriften . "TILL MlNNE AV KYRKVÄRDEN ANTON JONSSON l LILLA ALMBY 1964" Gjorda av Viktor Fong, Gränna. - 16. Golvstake av ek. Fyrkantig fot, skaft och ljushållare. H 158 cm. På foten skylt med inskriften: " Denna stake är förfärdigad av snickaremästare Axel Pettersson Brännevad av ek växt vid Brännelunds gård och skänkt av godsägare och fru Love Olsson år 1959 till Jäders kyrka" Vid dopplatsen. - 17 Påskljusstake av ek. Fyrkantig fot och skaft. H 96 cm. Skylt med inskrif- ten: "Gjord 1971 av kyrkvaktmästaren Bengt Nilsson" - Under senare delen av 1800-talet anskaffades ett stör- re antal ljusstakar av enklare karaktär, som användes vid enstaka tillfällen, t ex julotta. I 1878 års inventarium upptas 200 st ljuspipor och 16 ljusstakar av förtennt järnbleck, varav två var placerade på predikstolen. Till dessa torde höra de 23 ljusstakar som förvaras på torn- vinden. De är gjorda av trä, släta, omålade, med varde- ra tre ljusarmar, försedda med ljuspipor av järnbleck. H 97 cm. Ej i bruk. Försvunna ljusredskap Ljusarmar· - l. Av järn med "twenne flyglar" (inv 1657). Bägge skålarna och en pipa noterades vara borta samma år. - 2-21. Av grov järntråd , 20 st, med tre pipor. 1800-talet (inv 1878). Ljusstakar· - 1-8. "Biåstakar", fyra par (inv 1583). - 9-10. Altarstakar, ett par, av koppar (in v 1583). 1657 uppges de vara gjutna och en "ofärdig" (inv). In- bytta 1689 mot en ljusarm på predikstolen (in v, räk) . - 11. Av järn , en arm med två pipor (inv 1657) . - 12. Av försilvrad metall , samma som bevarade ljusstakar nr 6-8 (se ovan). Försvunnen i mitten av 1800-talet (inv 1878). - 13-18. Av mässing, 6 st. Inköpta på 1850-talet (in v 1863 -1878) . Textilier Antependier· - l. Av sammetsbrokad med mönster i skuren sammet mot silverbotten, violbrunt, nu starkt blekt och nött. Mönster i form av urnor inom akantus- medaljonger (fig 139). Vådbredd 55-56 cm. Foder av INREDNING OCH INVENTARIER 139 Fig 139. Antependium (nr!) , detalj , av violbrun sammet, 1500-talet. Foto GH 1987. Detail ofantependium ofviolet-brown velvet, 16th century. urspr svart glättat linnelärft L 222 cm, b 100 (85 + 15) cm. 1500-talet. Kan vara det "Altare Klede som brukas på högtidsdagar", upptaget i 1583 års inven- tarium. I 1657 års inventarium beskrivs det vara "af Violebrunt Sammetz tryckt på Sölfrduuk medh 2 förgyl- te wapner och 9 förgylta Bookstäfwer uppå som wäger 37Y, lodh med Wapnerne." Bokstäver: IHS, under dessa GGS och BAD (= Gustaf Gabrielsson och Bar- bro AxelsDotter),259 föräldrar till Axel Oxenstierna. Vapen och bokstäver borta, men synliga märken på an- tependiet. Några bokstäver var borta redan före 1604 (inv 1657). 1695 användes antependiet på kakaltaret, bokstäverna förvarades i kyrkans kista (inv) . Något se- nare brukades det som päll, då kakaltarets funktion upphörde 1720. Det försågs med silverfransar men be- tecknades 1792 som "obrukbart" och i inventariet gjor- des tillägget "bortsäljes". Troligen var det endast fran- sarna som såldes. Antependiet har från ca 1880 förva- rats på vapenhusvinden. - 2. Av röd ylleplysch , med 12 cm bred broderad kantbård i hög relief i guld och silver i synnerligen hög kvalitet (fig 140). Till vänster det Oxenstiernska grevevapnet af Södermöre , omgivet av bokstäverna G:C:G:O:E:S: ( = Greve Carl Gustaf Oxenstierna EriksSon) , till höger det De la Gardieska grevevapnet, omgivet av bokstäverna G:H:E:D:L:G: ( = Grevinnan Hedvig Ebba De La Gardie) (fig 141-142). Nedtill "Ao 1689". L 214 cm , b 100 cm. Re- noverat hos Libraria 1942 (ATA). Nytt linnefoder. Skänkt 1689 av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie 260 (inv 1695). - 3. Av grön sammet med påsydd knypplad metallspets i guld och silver, nu fragmentarisk och starkt svartnad. Sammeten starkt nött, blekt och fläc- kad. Vådbredd 53 cm. L 208 cm , b 106 cm. Spetsen b 9 cm. Foder hopsytt av två stycken av kläde , av två 140 JÄDERS KYRKA Fig 140. Antependium (nr 2), av röd ylleplysch med broderier, 1689. Foto GH 1987. Antependium ofred velvet with go/d and silver embroidery, 1689. nyanser mörkblått . Rester av upphängningssnoddar. 1600-talet. Skänkt av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie 1689 (inv 1695). 1883 låg det på bordet i sakristi- an (inv). På vapenhusvinden sedan omkr 1880. - 4. Av blått linne med två påsydda vita linneband med brode- rade stjärnor i grått, b 7 cm. Grått linnefoder. L 207 cm, b 90 cm. Inköpt 1962 för medel ur kyrkans prydnadsfond. - 5. Av grönt linne , med fyra band av guldgalon, b 3 cm. Foder av grått linne. L 207 cm, b 90 cm. Inköpt 1962 för medel ur kyrkans prydnadsfond. - 6. Av vitt linne med kors i mönstervävnad. Applika- tioner av guldband och grönt siden med broderier i guld, blått och grönt. Geometriska former i läggsöm i guld, bakgrund i schattersöm i olika blå och gröna fär- ger. Foder av vitt linne. Komponerat av M L (Margare- ta Langert) , Licium 1962. L 207 cm, b 90 cm. Inköpt 1962 för medel ur kyrkans prydnadsfond. - 7. Av rött linne, med broderi av påsydda guldsnoddar och guld- tråd i läggsöm i form av rundlar med kors. Rött linnefo- der. Komponerat av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse 1970, vävt hos Libraria. L 207 cm, b 90 cm. Inköpt 1970 för medel ur kyrkans prydnadsfond. - 8. Av röd sammet med broderier i guld och silver. Upptill bred bård, ca 27 cm, med duva i centrum, stiliserade bladrankor, vid ytterkanterna kors. Foder av grått linne. L 197 cm, b 77 + 30 cm (för trappsteg). Har suttit på dopaltaret 1934-1955. Altarbrun i två delar, av svart sammet med broderier (fig 143). Senmedeltida broderier i form av blad- och blommotiv med inkomponerade vapensköldar, utförda i guld, silver och flerfärgat silke, i läggsöm och schatter- söm, utklippta och applicerade på sammeten. Vapen- sköldar: - l. Tre hängande blad (2 + 1), gröna mot silverbotten. - 2. Tredelad (fyra horisontella bjälkar), i omväxlande blått och guld (tro! Bielke). Mellan appli- kationerna kandelabermotiv broderade direkt på sam- meten i silke och guldtråd, huvudsakligen i läggsöm, utförda i samband med tillkomsten av altarbrunet. I nederkanten fragment av en gles linnespets med metall- tråd. Mellanfoder av grovt linne. Foder av urspr röd taft. Mått: l 206 + 76,5 cm, b 15-16 cm . Altarbrunet tillkommet på 1500-talet. Upptages i 1583 års inventari- um och betecknas redan då som gammalt (inv). Kanske redan då ur bruk, nämns åter först 1878 (inv). Altardukar: - l. Av vitt linne, med 6 cm bred knypp- lad spets längs framkanten. L 220 cm, b 89 cm. Sydd 1943 av fru Marianne Collmar. Spetsen överförd från en äldre duk . - 2. Av vitt linne , med 7,5 cm bred knypp- lad spets längs framkanten. L 218 cm, b 90 cm. Skänkt 1955 av kantor och fru Karl Sandström. Spetsen knypp- lad av fru Maja Sandström. - 3. Av vitt linne, med 2,5 cm, bred knypplad spets. L 130 cm, b 40 cm. Har troligen tillhört dopaltaret eller ett äldre altare i sakristi- an. INREDNING OCH INVENTARIER 141 Fig 141 . Detalj av fig 140, Oxenstierna af Södermöres greveva- Fig 142. Detalj av fig 140, De laGardies grevevapen. Foto GH pen. Foto GH 1987. 1987. Detail of Fig. 140, Oxenstierna afSödermöre's coats-of-arms. Detail of Fig. 140, the De la Gardie's coats-of-arms. Fig 143. Altarbrun (två delar) , av svart sammet med broderier, medeltid och 1500-tal. Foto GH 1987. Altar front/et (two parts), black velvet with embroidery, mediaevel and 16th century. 142 JÄDERS KYRKA Bokdyna av svart sammet med silverbroderier. På baksidan texten: "Skänkt till Jäders kyrka af Augusta Charlotta v Schoting vid des första Nattvardsgång 1847." L 58 cm, b 38 cm. Ej i bruk. Kalkkläden: - l. Av tunt siden, starkt gulnat. Knypplad spets runt kanten i guld och silke, b 3 cm. Broderat kors, omgivet av INRI. Nedtill bokstäverna BW KW. Mått: 35 x 35 cm. 1600-talets första hälft (inv 1657-). Ej i bruk. - 2. Av nettelduk eller tunn linne- kammarduk. Broderi i mångfärgat silke i schattersöm och plattsöm samt något guld och silvertråd. Bård be- stående av S-formiga voluter sammankopplade med ett band och tvenne palmetter. Bården avgränsas av en guldrand och breddas med en kvadrat på insidan i varje Fig 144. Kalkduk (nr 3) , av vitt linne med broderier, 1600-talet. FotoATA. Chalice veil, white linen with embroidery, 17th century. hörn . I kanten en halv cm:s fåll av annat , finare tyg, som från början troligen haft en avvikande färg. Mått: 77 x 79 cm. 1600-talet. Skänkt 1659 av grevinnan Mar- gareta Brahe261 (inv 1657). Konserverad 1945 (Pietas nr 2393/45). - 3. Sammansatt av två dukar: (fig 144-145). - a. En ursprungligen avlång duk av fint linne med kantbroderi i guld och rött med silverkonturer , palmet- tornament av renässanskaraktär. Korsstyngsmärkning i rött silke: IHS och CJDJ . I kanten knypplad guldspets. Duken har gjorts kvadratisk genom avtagning av läng- den och tillskärning av ena kortsidan. -b. Fem applice- rade rutor från ett annat broderi , utfört med guldtråd i läggsöm och olikfärgat silke i rätlinjig plattsöm på fint linne. Koncentriskt ordnade blomornament. Rutorna INREDNING OCH INVENTARIER 143 Fig 145. Detalj av fig 144. Foto ATA. Detail of Fig. 144. fastsydda med röda silkeband, i hörnen små gula silke- tofsar. I hörnen på den befintliga duken stora silketof- sar knutna med gula band. Den stora duken (a) skänk- tes 1659 av Margareta Brahe (inv 1657). Senare under 1600-talet skänktes ett vitt kalkkläde med broderier och silkestofsar i alla fyra hörnen av Catharina Svensdotter på Alvesta (inv 1695). Under 1700-talet sattes de båda delarna samman till en duk (inv 1792). Mått: 75 x 78 cm. Konserverad 1945 (Pietas nr 2371/45). - 4. Av grön taft, infällt i en bård av reticellabroderi av utomordentligt hög kvalitet (tig 146). Geometriska ornament i spetssöm och guldplattsöm på fint linne. I kanten knypplad guldspets. Mått: ca 70 x 70 cm, därav sidenet 40 x 40 cm, bården 10 cm och spetsen 3-5 cm. Skänkt 1659 av Margareta Brahe (inv 1657). Ursprung- Iigen hade duken rött tyg. Detta ersattes på 1790-talet av ett nytt grönt tyg (inv 1792). Den nuvarande gröna taften insatt på 1930-talet (inv) . Konserverad 1945 (Pietas nr 2384/45). - 5. Av vitt siden med knuten sil- k estrans i guld och vitt. Broderi med guld och paljetter, längs kanten rank or, i mitten s trålsoL Vitt linnefoder med broderad text: "Gifvit Till Jäders Kyrka A/1804 Af Corfitz L Beckfriis och Louise Thott" . Mått: 65 x 60 cm. - 6. Av svart sammet med silverbroderier och silverfrans. I centrum törnekrona , i hörnen korslag- da palm- och olivkvistar. Mått: 50 x 45 cm. Inköpt 1870 (inv 1878- ). - 7. Av vitt linne med hålsöm. Mått: 53 x 51 cm. Gåva 1963 från okänd givare (inv) . Brukas sedan 1977 som corporale. - 8. Av blått siden, med broderat kors i rött och guld. Vitt sidenfoder. Mått: 60 x 60 cm. Gjord 1968 av kyrkvärden fru Dagmar Ohlsson, Brännelund. - 9. Av grönt siden med granat- äppelmönster , kors av guldgalon. Foder av grönt siden. Mått: 59 x 59 cm. Gjord 1969 av kyrkvärden fru Dag- mar Ohlsson, Brännelund. - 10. Av vitt siden, med broderat ringkors i guld och grönt. Mått: 60 x 60 cm. Gjord hos Libraria. Skänkt 1970 av prosten Alf Johans- son. - 11 . Av rött siden, med geometriskt mönster, 144 JÄDERS KYRKA längs kanten guldsnodd. Rött sidenfoder. Mått: 58 x 58 cm . Gjord 1974 av kyrkvärden fru Dagmar Ohlsson, Brännelund. - 12. Av vitt linne med hålsöm, broderat kors i guld och vitt . Mått: 58 x 58 cm. G jord 1977 av kyrkvärden fru Dagmar Ohlsson, Brännelund, och skänkt av henne. - 13. Av fint , vitt linne med fem broderade kors i bred hålsöm. Mått: 40 x 40 cm. 1900- talet. - Till kalkkläden nr 8-11 hör bursor av samma material. Utom dessa finns en bursa i vitt , mönstervävt linne med broderat kors i vitt. Korkåpa av gulvitt ylle , med invävda guldtrådar på bräm och clipeus. Kristusmonogram i rött broderi på clipeus. Runt bröstsmycke av tenn med röda emaljin- läggningar i form av ringkors omgivet av inskriften: " ECCLESIAE JAEDERENSI ANNO DOMINI MCMLXXIV". Komponerad av Anna Lisa Odelqvist-Kruse 1974. Vävd hos Libraria. Inköpt för skänkta medel. Mässhakar: - l. Av röd sammet, med 10 cm breda bårder, broderade i guld och silver i hög relief av samma typ som antependium nr 2 (fig 147) . På ryggstycket kors av dubbla bårder, på framstycket vertikal besättning av dubbla bårder. Längs kanterna smalare bård av samma typ, b 4,5 cm. Skänkt 1689 av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie262 (inv 1695). Renoverad av Libraria 1942 (ATA).- 2. Av svart silkesammet. Dekor av knyppla- de guldspetsar som kors bak och vertikalt band fram , b 5 cm. Längs kanterna guldband , b 3,2 cm. Spetsar och band från 1600-talet. Foder av svart linne. L bak 113 cm. Inköpt 1764 för 370 dkmt (räk) . Renoverad hos Libraria 1942 (ATA). - 3. Av svart sammet , med sil- vergaloner längs kanterna, b 4 cm. På baksidan kors av dubbla galoner, upptill bokstäverna " INRI" , nedtill " 1817" . På framsidan triangel med "Jahve" inom strålkrans . L bak 127 cm. Gjord 1817 av MagdaL Elion . Smedberg i Stockholm. Inköpt 1817 för medel ur kyrko- kassan (räk). Renoverad hos Libraria 1967 (BT-nr 96/ 97). - 4. Av vitt siden, mönstervävt med änglafigurer inom medaljonger. På fram- och baksidan gaffelkors av Fig 146. Kalkduk (nr 4) , av taft med reticellabroderi , 1600-talet. Foto ATA. Chalice veil, taffeta with reticel/a embroidery , 17th century . Fig 147. Mässhake (nr 1) , av röd sammet, 1600-talet. Foto GH 1987. Chasuble, red velvet with go/d and silver embroidery, 17th century . påsydda band, broderade med petit point i guld, blått och grönt. Blått linnefoder med sign "S W Licium 1935". Komponerad av Sofia Widen. L bak 114 cm. Skänkt 1935 av kyrkoherden Simon Luders. - 5. Av blått siden , mönstrat med stiliserade liljor. Applikatio- ner och broderi i vitt, guld och rött. På baksidan kors med i centrum pelikan matande sina ungar, på framsi- dan törnekrona. Blått linnefoder med sign "S W Licium 1948." Komponerad av Sofia Widen. L bak 119 cm. Skänkt 1948 av Björsunds kyrkliga syförening och INREDNING OCH INVENTARIER 145 r SLKF:s syförening. - 6. Av grönt siden, mönstervävt med stiliserade spetsbågefönster och tornspiror. Kors av guldband och applikation av rött linne med broderi. Grönt linnefoder med sign "S W 1957". Komponerad av Sofia Widen. Inköpt 1957 för medel ur Gustaf och Maria Karlssons minnesfond. - 7. Av rött linne, med kors av guldband och broderier med guldsnoddar. Sign "G M 1968". Komponerad av Greta Mörk. Vävd hos Libraria. L bak 113 cm. Skänkt 1968 av hemmansägare Johan Erik Bergman. - 8. Av vitt ylle , med invävda 146 JÄDERS KYRKA guldtrådar i axelpartiet. Kantband av bomull. L bak 110 cm. Vävd hos Libraria. Skänkt 1970 av hemmansä- gare Johannes Johansson, Lilla Malmö. Stolor: - l. Av blått linne. L 270 cm, b 8,5 cm. Vävd hos Libraria. Inköpt 1956. - 2. Av rött linne. L 260 cm, b 9 cm. Vävd hos Libraria. Inköpt 1959. - 3. Av grönt linne. L 270 cm, b 8,5 cm, vävd hos Libraria. Inköpt 1965. - 4. Av svart linne. L 250 cm, b 9 cm. Vävd hos Libraria. Inköpt 1965. - 5. Av vitt siden, med brodera- de ringkors i guld och grönt, av samma utförande som kalkduk nr 10 med tillhörande bursa. L 270 cm, b 8 cm. Gjord hos Libraria. Skänkt 1970 av prosten Alf Johans- son. - 6. Av vitt ylle med guldtrådar tillhörande mäss- hake nr 8. L 270 cm, b 8,5 cm. Vävd hos Libraria. Skänkt 1973 av Karin och Sven Eriksson, Lilla Malmö. Dopklänningar: - 1-2. A v rosa resp blått siden och tyll med band i samma färg samt rynkad vit spetskrage. L bak 125 cm. Skänkta 1947 av SLKF:s syförening. Bonader: - Vävd av ylle i ljusare och mörkare grått. Applikationer och broderi i guld , rött, grönt, grått och vitt i form av stiliserade växtmotiv , geometriska möns- ter, nedtill fisk med kors, upptill duva. Foder av grått linne. H 147 cm, b 252 cm. Gjord av Märta Afzelius 1959. Skänkt 1959 av kyrkliga syföreningen. - 2. Bild- vävnad i ylle, motiv "Jäderslätten". Slättlandskap i höstfärger, smalt bergsparti i mörkgrått , himmel med ovädersmoln i blågrått (fig 118). H 189 cm, b 203 cm. Vävd 1983 av Birgitta Hagnell-Linden. Inköpt 1983. Mattor: - l. Av flossa . Geometriskt mönster i beige och bruna färger. L ca 380 cm, b 205 cm. Ritad 1935 av arkitekt Ove Leijonhufvud. Gjord hos "Konstflit" i Gö- teborg. Skänkt 1935 av Jäders kyrkliga syförening. Al- tarmatta 1935-1959. Ej i bruk. - 2. I nöthår, Smålands Taberg, randig i grått och gult. L 335 cm, b 200 cm. Skänkt 1959 av SLKF:s kyrkliga syförening. I koret 1959-1966, nu i sakristian. - 3. I nöthår med schatte- ring i grått, brunt, rosa, grönt, gult och blått. L 380 cm, b 210 cm. Komponerad av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. Vävd hos Libraria. Skänkt 1966 av Jäders kyrkliga sy- förening. I koret. Duk av kläde, nu indigoblått, urspr grönt. Trasiga och lagade partier med insättning av en smal remsa. Mått: l 203 cm, b 137 cm. På vapenhusvinden. 1657 inköptes ett bordkläde till sakristian för 14 dkmt (räk). I inventariet samma år uppges det vara "nytt af gröönt kläde", 3Y, alnar långt (inv 1657). Duken hade sin plats på bordet i sakristian till omkr 1860. Den sades 1863 (inv) vara i två delar och obrukbar och hade ersatts av ett äldre antependium (nr 3). Sorgbeklädnad till grevbänk av svart kläde, hopsydd av två delar. Formklippt kant med rundade uddar. Mått: l 720 cm, b 54 cm. Skänkt till Gabriel Turesson Oxenstiernas begravning 1707 tillsammans med ett al- tarkläde och predikstolsklädnad, allt av svart kläde (se Försvunna textilier). Klädena till bänkarna, urspr 2 st, var avsedda för grevens och grevinnans bänkar, tillkom- na under Axel Oxenstiernas tid och placerade vid öst- muren på ömse sidor om altaret. När ny bänkinredning tillkom 1788 syddes bänkklädena ihop för att passa en längre grevbänk. Prästkappor: - 4 st äldre, av tunt svart tyg. På vapen- husvinden. Kapporna anskaffade åren 1754-1919 enl de c:trkjvaliska upplysningarna: - l. Av kamlott . 1754 inköptes en kappa för 100 dkmt (räk). 1792 betecknas den som "gammal" (inv). 1805 är den " utsliten, söndrig och oduglih" (inv). 1850 och 1863 upptogs den som "gammal" (inv). På vapenhusvinden fr omkr 1880. - 2. Av kamlott. Betecknas i inv 1863, vid sidan av ovan nämnda, som " något yngre". På vapenhusvinden fr omkr 1880 då den uppges vara "gammal" (inv) . - 3. Betecknas i inv 1863 som "ny". - 4. Inköpt 1919 från Kyrklig konst (inv 1878-1935). Försvunna textilier I 1583 års inventarium upptas följande textilier: Messehakar - enn aff gylennstyck och 5 andre gamla förnötte Korkappa - enn aff bruntz förblommeratz Damask, med enn förgyltz kors och 3 små bracher uthi M esse Serkar - 3 halff sletne Althare K lede som plegar brukas på högtidsdagar, ett - och ett som istelezh brukas Althare lijst - gamla -2 Manipolos - 3 gamla Stolor - 2 halff slettne Cingula - ett Huffudh Iine - en Röchlin affnött - ett Brudepell aff sijlke - ett Liikpell - eth Sametez Hand klede - ett Hyende - gama! - 3 st Corporale - 2 st .. .. . -ett Örngott gama! - 4 st Av dessa finns ett antependium och ett altarbrun (altar- list) bevarade, behandlas ovan. De textilier som åter- finns i senare inventarieförteckningar behandlas närma- re nedan under resp föremålsgrupp. Antependier: - l. Av gul "dammask", med INREDNING OCH INVENTARIER 147 Fig 148. Korkåpa, av violett sammet, 1400-talet. Foto ATA. Cope ofviolet velvet, 15th century. " Kiörlengens vapen". 1695 uppgavs det hänga omkring funten (inv). Troligen gåva från Erik Körning.263 1500- talet? Kan vara det antependium som en! 1583 års in- ventarium användes på andra dagar än högtidsdagar. Sålt 1696 (inv 1695). - 2. Av vitt, randigt silke med röd kappa och fem silverbokstäver: EK och CAD (= Erik Körning och Cecilia AndersDotter), upptaget i 1657 års inventarium. 1500-talet. 1695 användes det som päll , bokstäverna låg i kyrkkistan (inv) . Sålt 1696? - 3. Av blå dräll. 1657 användes det till kakaltaret och notera- des vara utslitet (inv). Bokdynor: - 1-3. I 1583 års inventarium upptas 3 st gamla hyende. De nämns sista gången 1695 (inv). - 4. Av röd, mönstrad sidendamast med kantband av silver, på översidan " 1677" . L 50 cm, b 28 cm. Betecknas 1863 som oduglig (inv 1695-) . - 5. Av grön sammet, med kantspets av silver. L 45 cm, b 32 cm. Skänkt 1689 av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie. Sönder 1863 (inv 1695-). Kalkkläden: - 1-2. I 1657 års inventarium finns en röd och en grön kalkduk, båda med "guld och silver" stickat. 1695 betecknas de som "gamla". Den ena bru- kades då omkring pungen och den andra till socken- budstyget (inv 1695). Korkåpor: - l. A v brunviolett, ursprungligen violett granatäpplesammet (fig 148-149). Bräm och clipeus med senmedeltida figurbroderi. På clipeus framställning av Maria och Josef, den senare med brinnande ljus i handen , knäböjande inför Jesusbarnet, som är placerat inom strålkrans. Bakom ses en ängel, en flöjtblåsande herde samt djur vid en krubba, allt mot en bakgrund av gröna kullar med blommor. Förgrund av rutigt golv. Över gruppen guldarkader med blått yttertak och blå , stjärnbeströdda valv. Brämet på var sida om clipeus uppdelat i tre bildfält , vart och ett med två helgon under arkader av samma utseende som på clipeus; Petrus med nyckel och troligen Jeremia med rulle, Maria Magdale- na med smörjelsekar och möjligen Dorotea med palm- kvist och blomsterstängel , tredje paret saknas. På andra sidan clipeus två biskopar: sannolikt Ambrosius samt 14R JÄDERS KYRKA Augustinus med brinnande hjärta. Därefter Katarina av Alexandria med hjul och svärd samt Barbara med torn. Sista paret saknas. Färger: guld, olika blå och röda ny- anser, gult, orange, grönt och nu brunrosa. Broderiet utfört i guld och silke i läggsöm , resp schattersöm och atlassöm. På clipeus baksida som underlag för broderiet pappersfragment med tryckt text samt en bild , troligen från inkunabel med ev boktryckarmärke, texten på franska. I brämets nederkant litet fragment med hand- skrift. Broderiet nederländskt, senmedeltiden. Granat- äpplesammeten italiensk , senmedeltiden. Vådbredd 56 cm (exkl stadkant) . Rapporthöjd 36,5 cm, rapportbredd 28 cm. Mått: Kåpan, l 298 cm, mittlinjen h 139 cm. Brämet, b 21 cm , varje bildscen 43 cm hög. Clipeus, största b 44 cm , mittlinjen h 52 cm. 264 - I 1583 års inventarium beskrivs korkåpan vara av "bruntz för- blommeratz Damask , med e nn förgyltz kors och 3 små brocher uthi". En silverknapp, troligen tillhörande kå- pan , hade förlorats genom Gustaf Vasas konfiskation 1645, se Konfiskerat si lver. 1657 sägs kåpan vara av " fyolbrunt Sammet med een förgylt dubbel Sölvkedia och thäruti 3 tunna förgylta sölvspänger" (inv). 1752 Fig 149. Clipeus, detalj av fig 148. Foto ATA. The Clipeus, detail of Fig. 148. betalades 15 dkmt för "Biskopz Corkåpan" (räk). Troli- gen rörde det sig om någon reparation. 1792 uppges fodret vara "förnött" (inv). 1805 nämns att kåpan ska användas till altartäcke (inv). Denna användning be- kräftades 1850 och 1863 (inv) . 1878 talas endast om lämningarna av guldbroderier till en korkåpa. Från omkr 1880 förvarades kåpan på vapenhusvinden. Kå- pan var delvis illa skadad innan den konserverades 1968 (Pietas nr 4870/68). Sammeten uppsattes på stödtyg. Bräm och clipeus fästes åter vid kåpan och nytt foder gjordes av blå linnelärft. Stulen vid inbrott i september 1980.265 - 2. Av svart sammet med guldbesättning, på baksidan en stor, förgylld silverknapp, nedtill frans av guld och silke. Skänkt 1659 av grevinnan Margareta Brahe266 (inv 1695). Kåpan såldes på auktion 1763 till Löfqvist för 10:8 dkmt. Knappen , som vägde 2% lod, såldes till com.Agelin för 24: 19Y2 dkmt (in v, au k t p rot). Mässhakar: - I 1583 års inventarium upptas sex mässhakar, en av "gylennstyck" och "5 andre gamla förnötte" . En eller flera av dessa kan vara identiska med nedanstående. - l. "Mässhake med tryckt Sam- met på Silfwerduuk rödguul" (inv 1657, 1695). - 2. "mässhake af Fyolbrunt Sammet tryckt på Silfrduuk med 6 förgylte Bookstäfwer, IHS under CB CA" (inv 1657, 1695). Såld 1763 till Löfqvist för 3:9 dkmt (in v, aukt prot). - 3. "Gammall blåå Mässhake" (inv 1657, 1695). Mässkjortor: - 1-3. I 1583 års inventarium upptas tre halvslitna mässärkar. 1657 fanns två stycken, båda med fyra sammetslappar. Den ena, som var försliten, gavs till klockarens hustru Märta (inv). 1695 upptas två lappade särkar, den ena med förslitna lappar (inv) . 1792 såldes en gammal obrukbar (inv). Den tredje omnämns som obrukbar 1863 (inv). - 4. Av hollandslärft med " Knyttning" omkring halsen och vid handlederna (inv 1695). Senare införes tillägget: "Knyttningen om halsen och fram i bröstet bortstulen af klockarens otrogna och förrymda hustru." (inv 1695). Skänkt 1689 av Hedvig Ebba De la Gardie. Uppges vara obrukbar 1863 (inv). - 5. Inköpt omkr 1800 (inv 1805) . Obrukbar 1863 (inv). - 6- 7. Av kambrick, 2 st, nya 1850 (inv). Avskrivna 1924 (inv 1878-1935). - 8. Inköpt 1917 (inv 1878-1935). Mässkärp av gult och vitt silke. Skänkt 1689 av Maria Dorea267 (inv 1695). Obrukbart 1863 (inv) . Handkläden: - l. Upptaget i 1583 års inventarium. Utslitet 1657, borta före 1664 (in v 1657). - 2. Av lärft , med stickade ränder av guld och silke , tre alnar långt. Skänkt 1657-1674 av Rebecca Larsdotter i Norrby (in v 1657, tillökn). Nämns sista gången 1878 (inv). - 3. Av dräll (inv 1792). Nämns sista gången 1878 (inv) . INREDNING O CH INVENTARIER I49 Fotbeklädnad: - I 1657 års inventarium upptas "l Gammalt rött Footeklädhe" (inv) . Brudpäll: I 1583 års inventarium upptas en "Brude- pell aff silke". 1657 benämns den "Gåålblekt dammask Bruupäll" (inv) , 1763 såldes en "bruu päll med sam- metzstoffering" till Normans änka Brita för 3:14 dkmt (inv, aukt prot). Det torde vara den tidigare omnämn- da. Pällen var tydligen ur bruk under senare delen av 1600-talet. - 1695 användes som brudpäll ett antepen- dium av vitt, randigt silke (se försvunna antependier, nr 2). Sedan det troligen sålts 1696 fick ett antependium av violbrun sammet tjäna som brudpäll och försågs med silverfransar (se Antependier, nr l). Lik päll: I 1583 års inventarium upptas en "Liikpell aff dammask" . Den beskrivs 1657 och 1695 som " l Gam- malt Päll med Sammetz Litzer och 84 små trinna Sölf- spänger". 1677 gjordes tillägget: "Silfspänger ä re tillstä- des" (inv 1657). 1695 sägs att den "brukas ibland på lijk" (inv) . Troligen såld 1696. Bårkläden: - l. I 1657 års inventarium upptas ett bårkläde med silkesfransar runt om, fodrat med "sijden Tiirkznäll" (turkiskt siden), åtta alnar långt och sex al- nar brett. Skänkt till kyrkan efter rikskanslern Axel Oxenstiernas död 1654. Troligen gjort till Anna Bååts begravning 1649.268 I slutet av 1600-talet kortades klä- det en aln och det slitna fodret ersattes med svart lärft (in v 1695). 1792 var det gammalt och obrukbart (inv). - Bårklädet förvarades i en järnbeslagen låda (inv 1657-1695) . Det såldes 1763 till com Agelin för 4 dkmt (inv, aukt prot). - 2. Ett "Båårkläde med hwitt Tafft- zkors uppå" (inv 1657). Korset förslitet och senare bort- taget. 1792 betecknas bårklädet som gammalt och obrukbart (inv). - 3. Ett "gement" gammalt bårkläde, fodrat med blå "drälk" (inv 1695) . Nämns sista gången 1850 (inv). - 4. Ett "gement" bårkläde, fodrat med svart lärft (inv 1695). Nämns sista gången 1863 (inv). - 5. Ett bårkläde med svart lärft till foder. Inköpt 1725 (inv 1695, tillägg). Nämns sista gången 1863. Sorgbeklädnader till kyrkan: - l. Till Carl Xl:s "sör- jedrächt i kyrkan" gjordes en mässhake fodrad med fransk lärft och med fransar omkring, ett altarkläde samt beklädnad på predikstolen med fransar upptill och nedtill. Dessa gjordes av två sorgfanor av svart siden, med det grevliga herrskapets samtycke (inv 1695). 1792 var mässhaken och altarklädet obrukbara och såldes (inv) . Predikstolsklädet nämns sista gången 1863 (inv) . - 2. Till Gabriel Turesson Oxenstiernas begravning 1707 skänktes ett altarkläde, en predikstolsklädnad och två kläden till grevbänkarna, allt av svart kläde (in v, tillökn 1703-1708). Altarklädet såldes 1763 till fänrik 150 JÄDERS KYRKA Kruskopf för 2 dkmt (in v, aukt prot). Klädena till pre- dikstolen nämns sista gången 1863 (inv). Klädena till grevbänkarna finns bevarade och har behandlats tidiga- re. Beklädnad till brudbänkarna: - l . Ett "Gammalt Bruustolzklädhe med kors uppå (förärtes klockaren)" (inv 1657). - 2. Randigt bordkläde, om 3Y2 alnar. Skänkt 1657-1674 (in v, tillökn) . Nämns även 1695 (inv). - 3. Sängförlåt av grön rask , om 2Y2 alnar lång och 3 alnar l quarter bred, samt sängkappa av svart sammet med stickat arbete, 5 alnar lång. Skänkt 1657-1674 (in v, tillökn) . 1695 uppges de "brukas till brudstolar" (inv). - 4. Flamskvävnad, se närmare ne- dan. På brudbänken efter 1695 (inv, tillägg), troligen efter 1720, då den tidigare låg på kakaltaret och detta miste sin funktion då. Altardukar: - l. Av dräll , gammal. Borta före 1664 (inv 1657). - 2. En "grann halfsliiten", av hollandslärft om sju alnar (inv 1657). Försvunnen 1695 (inv). - 3. Av hollandslärft, två bredder om sju alnar. Skänkt 1652 av rikskanslern Axel Oxenstierna (inv 1657). Nämns sista gången 1863 (inv) . - 4. Bordduk med "stoor Knytt- ning", om 14Y. alnar. Skänkt av rikskanslern Axel Oxenstierna. 1695 var en del av duken , 3Y2 kvarter, bortstulet (inv). Troligen såld på 1790-talet (inv 1792). - 5. Bordduk, gammal, om 14 alnar (inv 1657). Troli- gen såld på 1790-talet (inv 1792). - 6. Av hollandslärft, om 6 Y. alnar , med knytning omkring. Skänkt 1689 av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie (inv 1695). Nämns sista gången 1863 (inv). - 7. Bordduk av hol- landslärft, om 13Y2 alnar, med knytning omkring. Skänkt 1689 av grevinnan Hedvig Ebba De la Gardie (inv 1695). Nämns sista gången 1863 (inv). - 8. Av bomullslärft, " i tre avdelningar". Skänkt av jungfru Hedberg på Norrholm (inv 1850-1878). - 9. Av vit kambrik, med broderade spetsar. "Obruklig" 1908 (inv 1878, tillägg). Flamskvävnad, typ "Billedteppe" (fig 92). I mitten bildframställning med två kvinnor och en man samt ordet "LOT", vilket talar för att scenen föreställer Lot och hans två döttrar på flykt från Sodom. Mansfiguren i fotsid rock och toppig huvudbonad , kvinnorna i klän- ningar av renässanskaraktär. Vegetativ dekoration på svart botten. Två hjärtan med initialerna " IBS" ( = Ils- BodinuS) och " BPD" ( = Brita PersDotter). Bred bård med stiliserad växtdekoration, avskuren upptill , h 202 cm, b 166 cm. Bonaden kan ha tillhört prosten Mattias Ilsbodinus och hans första hustru Brita Persdot- ter Duus. 269 Den kan ha tillkommit i samband med de- ras bröllop under 1600-talets första fjärdedel. Skänkt till kyrkan 1657-1674 (in v, tillökn). Den placerades först på kakaltaret, senare , efter 1695, fick den sin plats på brudbänken. 1792låg den på bänken i sakristian (inv). Uppsatt vid dopplatsen 1934-1959, senare under läkta- ren ovan brudbänken. Renoverad hos Libraria 1970. stulen vid inbrott i september 1980.270 Kollektredskap Håvar: - l. I 1657 års inventarium upptas "l Körke- pung". 1695 uppges den vara av svart sammet (inv). Såld 1696 (räk) . - 2. Av vinröd silkesammet , med guld- och silverdekor. Håven består av fyra kilformiga delar, över sömmarna mönstrade silverband, knypplad kant- spets av silvertråd och guldlan. Platta av drivet silver med två krönta adelsvapen samt initialerna " PW" och "MW" (=Paul Wudd och Margareta Winbladh) samt årtalet "1672". Tofs av gul silketråd och silversnoddar. Pung av sämskskinn. Försilvrad holk och svarvat ek- skaft. Diam 14 cm , djup 20 cm. Skänkt 1673 av Paul Wudd i Strand och hans hustru Margareta Winbladh271 (inv, tillökn 1657 -1674). Pungen var då klädd med "gyldenduk" och på skaftet satt en silverklocka. 1695 var pungen omklädd med röd sammet (inv) . 1792 upp- ges den vara "söndrig" (inv), men lagades. Klockan satt kvar senast 1830 (inv). En numera lös klocka, förvaras i sakristian , torde härröra från denna håv. Konserverad 1966 (Pietas nr 4770/66). - 3. Av metallspets på gult siden (fig 150). Maerame-liknande arbete i guld och silver. Motivet utgörs av ett rutmönster uppkommet ge- nom flätverk. Sammansatt av fyra delar avslutade i flik , monterade på en pung av sämskskinn med sidenfodret synligt genom macrame-arbetet. Tofs av tvinnad guld- tråd. Kort järnskaft med svartmålat furuskaft. Metall- påsen ursprungligen profan (penningpung?) . Diam 12,5 cm, djup 20,5 cm. Skänkt 1696 av Hedvig Ebba De la Gardie272 (inv). Reparerad på 1790-talet (inv 1792). Ursprungligen fanns en silverklocka med ingraverat va- pen och årtalet "1696" (inv 1695). Den fanns senast 1805 (inv) . Håven konserverad 1966 (Pietas nr 4769/66) . - 4. Av röd sammet, sydd i ett stycke (fig 151). Längs överkanten guldband från 1700-talets mitt. På framsi- dan två krönta vapen broderade med silke och guld. Foder med dragsko av sämskskinn. Försilvrad metall- ställning med platt ring och lång holk . På ringen grave- rad inskrift: "Gifwen Åhr 1801 af Corfitz Ludwich Beck Friis Louise Thott". Skänkt 1801 av greveparet Beck- Friis på Fiholm.273 Diam 14,5-18 cm, djup 22 cm. Kon- serverad 1937 (Pietas nr 1726/37). - 5. Av grön sam- met, med broderier i guld och silke . Sydd av fyra kilfor- miga delar. På sidorna ringkors i rött och vitt inom guld- ram. Guldtofs . Foder av brunt skinn. Holk av mässing med inskriften: "TILL JÄDERS KYRKA AV JÄDERS FLICK- KRETS 19 10110 37". Svart träskaft. Diam 14 cm, djup 14 cm. Bäcken: - 1-2. Av driven mässing, 2 st, släta. Rund , profilerad fot och nod , rund skål. H 19 cm, fot diam 14,5 cm, skål diam 22,5 cm. Gjorda 1865 av W Heden- ströms söner och inköpta för 17 r dr ( räk) . Epitafier På södra och norra väggarna i koret finns fyra stora epitafier uppsatta . De företer en enhetlig prägel och stora inbördes likheter. De är också utförda i ett sam- manhang och av samme mästare. Epitafierna är arkitek- toniskt uppbyggda, utförda av svart marmor med kolon- ner och kolonnetter i olikfärgad marmor samt med de- korativa detaljer och figurskulpturer i vit alabaster. Samtliga har inskriftstavlor i mittpartiet . Den 20 maj 1648 slöt rikskanslern Axel Oxenstierna INREDNING OCH INVENTARIER 151 kontrakt med bildhuggaren Heinrich Wilhelm om upp- förandet av fyra epitafier. Dessförinnan hade denne presenterat ritningar och modell. Epitafierna skulle vara sju alnar höga och fyra alnar breda, ca 420 x 240 cm, något som även stämmer med de befint- liga måtten . Arbetet skulle vara utfört inom två år och Heinrich Wilhelm fick under den tiden inte åtaga sig något annat arbete. Kostnaderna för epitafierna beräk- nades till 3 600 rdr. 274 En del material hade inköpts tidigare. Flera utbetal- ningar gjordes första året. 275 Epitafierna blev dock inte färdiga inom den föreskrivna tiden. I sitt testamente från 1650 uttryckte Axel Oxenstierna önskemål om att arvingarna skulle fullborda arbetet.276 Efter Heinrich Wilhelms död 1652 fullföljdes arbetet av hans gesäller Jurgen Meintz och Esaisas Bodt, som 1653, året före Axel Oxenstiernas död , arbetade med uppsättningen av epitafierna. l. Över Gustaf Oxenstierna och Barbro Bielke, Axel Fig 150. Kollekthåv (nr 3), av metallspets på gult side n , 1600- Fig 151. Ko lle kthåv (nr 4) , av röd sammet, 1801, med spe ts talet. Foto ATA . från 1700-talet. Foto A T A . Collection-bag, go/d and silver macrame on yellow silk, 17th Collection-bag ofred velvet, 1801. The go/d /ace at the top ofthe century. Original/y a seeular mone y-bag. bag is from the 18th century. 152 JÄDERS KYRKA Fig 152. Epitafium (nr l) över Gustaf Oxenstierna och Barbro Bielke, av Heinrich Wilhelm 1648- 52. Foto GH 1987 Wall memorial in memory of Gustaf Oxenstierna and Bar- bro Bielke. The work (1648-52) of Heinrich Wil- helm. INREDNING OCH IN VENTARIER 153 Oxenstiernas föräldrar277 (fig 152). Mittpartiet flankeras riska gestalter, t v kvinnofigur med lejon (fig 153) , t h av doriska kolonner i svart marmor. Utanför dessa fäs- Caritas (Kärleken) (fig 154). Inskrift i mittpartiet: ten för 16 anvapen på vardera sidan, av vilka samman- OPTJMIS DILECTISSIMISQUE PARENTIBUS SU IS / ILLUSTRI lagt 14 finns bevarade. Vid yttersidorna stående allego- AC MAGNIFICO D:NO GUSTAVO OXENSTIERNA LIBERO l Fig 153. Allegorisk kvinnofigur med lejon, de talj av fig 152. Fig 154. Allegorisk kvinnofigur, Caritas (Kärleken) , detalj av Foto GH 1987. fig 152. FotoGH 1987. Allegoric female figure with a Iion, det a il ofFig. 152. Allegoric female figure, Ca ritas (Charity), det a il ofFig. 152. 154 JÄDERS KYRKA BARONt ET D:NO DE FIJHOLM ET RINKESTA, R. SUECIA SE- NATORI ET l CONSILIARIO CAMERAE, QUI PATRAE D:NO GABRIELE CHRISTERNI, F./ L. BARONE ET D: NO DE MOER- BY ET STENINGE. R . SUECIAE SENATORE, l MATRE VERO D:NO, BEATA TROLLE ERICI F.R. SUECIAE SENATORIS l AN- NO MDLI NATUS, AB IJSDEMQUE IN LITERIS ET BONIS MO- RIBUS PROBE EDU l CATUS, UBI ANNOS ATTIGERAT VIRI- LES PRIMO MILITIAM CONTRA MOSCHUM l IN LIVONIA, HISPANOS IN BELGIO, ETTURCAM IN HUNGARIA SECUTUS l EST. DEINDE REGIJS JOHANNIS III SERVITIJS ADOCTUS ESTHONIA GU l BERNACULA PER QUADRIENNIUM TENUIT :TANDEM IN SENATUM A l REGE ADSCITUS, CAMERAE RA- TIONUM ET AERARIO PRAEFECTUS EST. QUAE l DUM EX OFFICIO RITE PERAGIT, EXARDESCENTIS BELLI CIVILIS IN- ITIO BO l NO QUIDEM SUO FATO, MAGNO AUTEM BONO- RUM OMNIUM CUM DOLORE l AC DESIDERIO ANNO MDXCVII DIE XVIII JANUARIJ E VIVIS PIE PLACIDEQUE EX- CE l DIT l UT ET l ILLUSTRI AC GENEROSAE D:NAE D :N BARBARA BIELKE AXELII ERICI DE l HEREDSETER EQ: ET R. SENATORIS FILIAE, ANNO MDLVI NATAE, AC PIE ELE- GANTEROVE l EDUCATA, QUAE MARITO JUNCTA TRES E l FILIOS AXELtUM R:S. CANCELLARIUM CHRISTIERNUM ET GABRIELEM R.S. DROTZETUM, QUINQUE VERO FILIAS l ELSAM, MARGARETAM, BEATAM, MARTAM ET EBBAM, GENUIT AN l NOS XXVII INTEGROSIN VIDUITATE VIXIT, QUO TEMPORE DURO LICET AC DIFFIC ILI ,/ LIBERIS T AMEN DIVINA OPE RECTE PROSPECTUM VIDIT, DONEC VITAE SA- TUR ET l PERTAESA ANNO MDCXXIV, SPECTANTIBUS SUIS FERME OMNIBUS, ANIMAM DEO l PIE AC CONSTANTER REDDIDIT, ET HIC AD LATUS MARITI SEPULTA ADVEN-1 TUM DOMINI NOSTRI JESU CHRISTI EXPECTAT. FAEMI- NAE" PIETATE, PRO- l BITATE, CASTIMONIA, CORPORIS MORUMQUE ELEGANTIA ET MISERICORDIA l IN EGENOS NULLI SUAE AETATE SECUNDAE. I MONUMENTUM HOECE POSUIT FILIUS l AXELIUS OXENSTIERNA COMES MORAE l AUSTRALIS R .SVCIAE CANCELLARIUS. ( = Sonen Axel Oxenstierna, greve till Södermöre, Sveriges rikskansler, har uppsatt denna minnesvård över sina goda och högt älskade föräldrar : över den högvälborne och ädle herr Gustaf Oxenstierna, friherre och herre till Fiholm och Rinkesta, riks- och kammarråd vars fader var herr Gab- riel Kristiernsson , friherre och herre till Mörby och Ste- ninge, svenskt riksråd, och vars moder var fru Beata Trolle , dotter till Erik Trolle , svenskt riksråd. Gustaf Oxenstierna föddes år 1551 och blev av dem väl upp- fostrad i lärda studier och goda seder. Då han uppnått manlig ålder , gjorde han först krigstjänst mot moskovi- terna i Livland, spanjorerna i Nederländerna och tur- karna i Ungern. Därefter, sedan han ytterligare förvär- vat erfarenhet genom tjänst hos kung Johan III, styrde han Estland i 4 år. A v konungen slutligen inkallad i rådet, sattes han att förestå räkne- och räntekammaren. Medan han plikttroget och riktigt fullgjorde detta värv, gick han, i början av det uppflammande inbördeskriget, fromt och stilla ur livet den 18 januari 1597, förvisso genom en för honom lycklig död men till alla välsinna- des djupa sorg och saknad. (Tavlan bevarar även minnet av) den högvälborna och ädla frun fru Barbro Bielke, dotter till Axel Eriks- son av Häredsäter, riddare och riksråd. Hon var född år 1556 och fick en kärleksfull och hövisk uppfostran . När hon förenats med sin make, födde hon honom tre söner, Axel, rikskanslern , Kristiern och Gabriel, riksdrots , samt fem döttrar, Elsa, Margareta , Beata, Marta och Ebba. Tjugosju hela år framlevde hon såsom änka. Om ock denna tid var hård och svår, upplevde hon dock därunder, att det med Guds hjälp väl sörjts för barnen, till dess hon mätt och trött på livet år 1624 i nästan alla de sinas närvaro fromt och förtröstansfullt överlämnade sin själ till Gud och nu , begraven vid sidan av sin man, väntar Jesu Kristi vår Frälsares ankomst . Hon var en kvinna , som i fråga om fromhet , redlighet, ärbarhet , sedernas förfining och barmhärtighet mot nödlidande icke stod tillbaka för någon i sin tid.)277b Överparti med Oxenstiernas och Bielkes adelsvapen , flankerat av korintiska kolonnetter i svart marmor, vid sidorna liggande kvinnogestalter. Krön med bruten seg- mentgavel och stående kvinnofigur. Nederparti med in- skriften: JOB C XIX.v.25. l SCIOCUOD REDEMPTOR MEUS VIVIT, ET IN NOVISSIMO DIE DE TERRA SURRECTURUS SUM l ET RURSUS CIREUM DABOR PELLE MEA ET IN CAER- NE MEA VIDEBO DEUM, QUEM VISURUS SUM EGO IPSE ET XULI MEJ CONSPECTURI SUNT, ET NON ALIUS. (=Job 19:25-27. Jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp , och för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling .) samt SAP:III .v.l. l JUSTURUM ANIMAIN MANU DEJ SUNT, NEC ATTINGET ILLOS C RUCIATUS INSIPI-IENTI- UM JUDICO MORI VIDENTUR CALAMITOSUS EXISTIMATU- REXITUS CORUM l ET DISCESSUS A NOBIS EXITIALIS CUM ILLIFRUANTUR FELICITATE. (= Salomos vishet 3:1 - 3. De rättfärdigas själar är i Guds hand , och ingen plåga skall nå dem. I dåraktiga människors ögon är de döda; deras bortgång kallas olycka och deras hädanfärd förin- telse, men de är i frid.) 2. Över Christern och Margareta Oxenstierna,278 sys- kon till Axel Oxenstierna (fig 155). Mittparti flankerat av dubbla korintiska kolonner i vitådrig, svart marmor. Vid yttersidorna allegoriska kvinnogestalter, t v Justitia (Rättvisan), t h Spes (Mildheten). Inskrift i mittpartiet: 1987 INREDNING OCH INVENTARIER 155 Fig 155. Epitafium (nr 2) över Ch ristern och Margareta Oxenstierna, av Heinrich Wil- helm 1648-52. Foto GH Wall memorial in memory of Christern and Margareta Oxenstierna. The work (1648-52) of Henrich Wil- helm. FRATRI ET SORORI CHARISSIMIS l ILLUSTRI AC GENEROSO AC MORIBUS TAM IN PATRIA QUAMIN GERMANIA PIE AC D:NO CHRISTERNO GUSTAVI l FILIO OXENSTIERNA LIB: STUDIOSE l EDUCATO, MOX IN REGIS CAROLI IX COME- BARONI ET DOMINO DE FIJHOLM ET l RINKESTAD ANNO RAM RECEPTO EUNDEMOUE l SUSIEPTA EXPEDITIONE IN MDLXXXJV DIE DECEMBRIS NATO ET IN BONIS LITERIS l LIVONIUM FIDELITER SECUTO TANDEM l REGIAE NAVI 156 JÄDERS KYRKA PREFECfO ANNO AETATIS VICESIMO TERTIO, CUM JAM l SUMMAN DESE SPEM CONCITARET, PRAEMATURA QUI- DEM SED l BEAT A MORTE EXTINCfO DIE III OCfOBRIS AN- NO MDCVII . l NEC NON l ILLUSTRI AC GENOROSAE VIRGINI D:NAE MARGARETA GUSTAVI FILIAE l OXENSTIERNA LIB: BARONISSAE ET DOMINAE IN FIJHOLM ET RINKE-i STAD DIE ... ANNO ... MUNDUM INGRESSAE, OB INGENIJ , COR- PORIS, MO-/ RUMQUE, ELEGANTlAM CUNCfiS DILECfAE, DEO AUTEM CREATORI SUO MA-/ XIME GRATAE, IDEO- QUE MUNDANIS HISCE MISERIJS CITUS EREPTAE, ET SAN- TO-/RUM CONSORTI O AGGREGATAE ANNO 1605, JO JANUA- RIJ . l MONUMENTUM HOCCE POSUIT FRATER l AXELIUS OXENSTIERNA COME$ MORAE l AUSTRALIS REG: SUECIA CANCELLARIS. (=Axel Oxenstierna, greve av Södermö- re, Sveriges rikskansler, har uppsatt denna minnesvård över sin högt älskade broder och syster: över den hög- välborne och ädle herr Kristiern Gustafsson Oxenstier- na, friherre och herre till Fiholm och Rinkesta, född år 1584 den ... december. Sedan han såväl i fäderneslan- det som i Tyskland uppfostrats i fromhet och flit , i vär- defulla studier och goda seder, blev han snart anställd vid kung Karl IX:s kammare (ränte- och räknekamma- ren) och medföljde denne troget på det av honom före- tagna krigståget till Livland. När han utnämnts till be- fälhavare på det kungliga skeppet, blev han vid 23 års ålder, medan han nu gav om sig de största förhoppning- ar, hädanryckt genom en visserligen för tidig men lyck- lig död den 3 oktober år 1607. (Tavlan bevarar även minnet av) den högvälborna och ädla jungfrun fröken Margareta Gustafsdotter Oxenstierna, friherrinna och fröken till Fiholm och Rinkesta, född till världen den ... år .. . och för sin ädla karaktär, sin skönhet och sedliga förfining älskad av alla. Mest behagade hon dock Gud, sin Skapare, och därför blev hon snart bort- ryckt från denna världens bedrövelser och förenad med de heligas samfund år 1605 den 10 januari .) Överparti med Oxenstiernas hjärtvapen , flankerat av korintiska kolonnetter och liggande kvinnogestalter. Krön med bruten gavel i broskverk och stående kvinno- figur. Nederparti omgivet av maskaraner och brosk- verk. Inskrift på nederpartiet : SAP: IV.v. I ET SEQQ: 1JUS- TUS QV AMVIS PRAEMATURA MORTE OBIERIT, OUICfE TA- MEN FRUCfUS l NEQUE ENIM HONIRIFICA SENECfUS EST CA , QUE TONGO TEMPORE CON STAT l AUT QUAM ANNO- RUM NUMERO METIARIS, SED CANOSTTOMINIBUS l SA- PIENTIA DONCILIAT, ET AETAS SENECfUTIS SINE LABE, VITA EST l QUIA DEO PLACUIT ILLE, CHORUS EST HABI- TUS, ET CUM INTER l PECCATORES VIVRET DE MEDIO SUB- LATUS EST ABREPTUS EST, l NE MALIT IA IMMUTARETUR SENSUS EJUS, NE VE OMNIA EJUS l FRAUDE CIRCUMVENI- RETUR. ( = Salomos vishet 4:1 o. följ. Den rättfärdige skall få vila, om han också dör i förtid. Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd, det är inte årens antal som räknas. Det är klokheten som är en människas vita hår (här e g.: Det är de vithårigas klokhet som förenar dem med människorna.) Och ett oförvitligt liv som är hög ålder. Den rättfärdige behagade Gud, därför älska- de Gud honom och hämtade honom, där han levde bland syndarna. Han rycktes bort för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd eller falskheten snärja hans själ, samt l COR. Il . v. JO. l OCULUS NON VIDIT, NEC AURIS AUDIVIT, NEC IN COR HOMINISASCEN l DIT (= HOMINIS ASCEN l DIT), QUAE PRAEPARAVIT DEUS IJS, QUI DILI- GUNT ILLUM. (=l Kor 2:9. Intet öga har sett, och intet öra har hört, och ingen människas hjärta har kunnat tänka , vad Gud har berett åt dem som älska honom.) 3. Över Axel Oxenstierna och hans hustru Anna Bååt (fig 156). Mittparti flankerat av dubbla korintiska ko- lonner i gråsvart marmor med kraftig ådring. Mellan dessa plats för 16 anvapen på vardera sidan, av vilka dock inga finns bevarade. Vid yttersidorna t v Vigilan- tia (Vaksamheten), t h Herculus (Styrkan). Inskrift i mittpartiet: D.O.M.S. l MAGNUS l SVECORUM CANCELLA- RI US l COMES l AXELIUS OXENSTIERNA l SUI TEMPORIS ORACULUM l HEIC SILET l ABJICE FAMA T UBAM , FRUSTRA TENTAVERIS ALAS l AXELII DECUS HAUD AXIS UTERQUE CAPIT. l MAGNAE GENTIS HONOS A QUINIS ORDINE SAEC- LIS l ARCOTAE PATRIAE QUAE DEDIT USQUE PATRES./ QUI QUATTUOR CONSUS REGUM MODERAMIN E PRIMUS l SVE- ONIAE RERUM PRAESTITIT ARBITRIUM .// QUIQUE EVANG- ELICI DIRECfOR FOEDERIS ARAM l TUETONIAE PRAEESSE PILEUM ET ADSERUIT. l SE MAJOR, SIPI PAR, SIBI NULLUS, ET OMNIBUS OMNIS l OXENSTIERNAIADES, NOMINE, DIVA, CLUET. l DIC SALTEM: SVASITQUEIS SI MAJORA GERAN- TUR l NON FUERINT HOMINIS SED PUTO GESTA DEl. l NA- TUS IN FÅNÖÖ A:O CHR. MDLXXXlll , XVI IUN. l OBIIT HOL- MIAE MDCLIV, XXVIII AUG l DISCE HOSPES l PATRIAE CON- SULERE. l MULTO, POST FUMUS HEROIS, TEMPORE l SCRIPI- SIT l TANTORUM, MERITORUM, ADMIRATOR: l C. VON STA- DE. Inskriften fortsätter på nederpartiet med följ ande text: MONUMENTO l PROAVI MATERNI l TIT ULUM l SINE QUO HACfENUS STETERAT l INSCULPI CURAVIT l AXELIS GABRIEL OXENSTIERNA l COMITIS GABRIELIS THURONIS l FILIUS l MDCCL. ( = Helgad åt Gud, den Allgode och Högste. Sveriges store kansler, greve Axel Oxenstierna, sin tids orakel , ligger här tyst. Rykte , kasta ditt språkrör bort och fäll dina vingar! Axels ära ej ryms mellan polernas par. Namnet, ärvt av en ädel släkt, fem sekler igenom ära och heder beskärt landet vid nordpolens rand. Själv fyra konungars råd , i rådslag alltid den förste . Svea välde han gav säkert stöd och försvar. 1987 IN REDNING OCH INVENTARIER 157 Fig 156. Epitafium (nr 3) över Axel Oxenstierna och Anna Bååt, av Hemich Wil- he lm 1648-52. Foto GH Wall memorial in memory of Axel Oxenstierna and Anna Bååt. The work (1648-52) of Heinrich Wilhelm. Därtill som ledare han för det evangel'ska förbundet frihetens höga symbol fäste på Tysklands altar Stor i allt, i allt sig lik , i tävlan ock ingen ens av oxenstiemsk stam, nådde den höge i namn. Medgiv då , att de verk, som av honom utförda blivit, ej av en människas makt utan med Guds hava skett. Född på Fånö år 1583 d 16 juni död i Stockholm 1654 d 28 aug. 158 JÄDERS KYRKA Fig 157 Epitafium (nr 4) över Gustav, Johan, Birgitta och Barbro Oxenstierna, av Henrich Wilhelm 1648-52. Foto GH 1987 Wall memorial in memory of Gustav, Johan, Birgilla and Barbro Oxenstierna. The work (1648-52) of Henrich Wilhelm. Lär, främling, att se fäderneslandet till godo. En lång tid efter hjältens begravning författad av en beundrare av de utmärkta förtjänsterna , Carl von Staude. Till min- ne av stamfadern på mödernet har denna inskrift på minnesstenen, som hittills saknat en sådan, blivit inris- tad på föranstaltande av Axel Gabriel Oxenstierna, gre- ve Gabriel Thuressons son, 1750.) Överparti med Oxenstiernas och Bååts grevevapen flankerade av dubbla korintiska kolonnetter. Vid ytter- sidorna stående kvinnogestalter, t v med lamm i fam- nen , t h utan attribut. Brutet krön med stående kvinno- figur med lejon vid fötterna. Nederparti omgivet av broskverk samt i mitten ovan återgivna inskrift. 4. Över Gustaf, Johan, Birgitta och Barbro Oxen- stierna, barn till Axel Oxenstierna279 (fig 157). Mittpar- tiet flankerat av dubbla korintiska kolonner i röd mar- mor med kraftig ljus ådring. Mellan dessa stående kvin- nogestalter, t v kvinna med krus eller kalk, t h Tron med ankare. Inskrift i mittpartiet: DESIDERATISSIMIS Ll· BERIS MEIS l D:N GUSTAVO, JOHANN! , BRIGITTAE ET BAR· BARAE l OXENSTIERNAIJS, QUORUM PRIMOGENITUS GUS· TAVUS NATUS EST l DIE XXIX MARTIJ ANNO MDCIX ET A PRIMA PUERITIA PIE AC PROBE INSTITU· l TUTUS POSTQU- AM IN ACADEMIA UPSALAIENSI NOVEM ANNOS LAUDABI- LITERICOMMORATUS ESSET IBIDEMQUE EGREGIOS FECIS· SET IN STUDIJS PROFEC-/ TUS, A VOCATUS IN BORUSSIAM, EXERCITIA ET EXPEDITJONEs MILJ-/ TARES SECTARI CAE- PIT: QUA OCCASIONE IN REGIS GUSTAVI CUBICULUM l RE- CEPTUS, PAUCO TEMPORE, QUO VIXIT, EUM CUNCTIS IN EXPEDIT!- l ONIBUS OBSERVANDO INSERVIENDOQUE, !TA SECUTUS EST, UT MAGNO l REGI SEMPER GRATUS ET AC- CEPTUS ESSET, DOM! ANNO MDCXXIX IN CA- /STRIS REGIS AD MARIENBURGUM PESTIFERA LUE CORREPTUS, DIE l XIX AUGUSTI MORTALEM HANC CONDITIONEM CUM IM- MORTA- l LITATE COMMUTAVIT, JUVENIS EXCELLENTIS INGENIJ HONESTI , l FIRMIQUE ANIMI , CORPORIS VALID! , ET MAGNAE EXPECTATIONIS,/ NISI DIVINO NUMINI VISUM FUISSET FILIUM VITAE EJUS MATURE l ABRUMPERE, ET INREDNING OCH INVENTARIER 159 SUBLUNARIBUS HISCE MISERIJS CLEMENTER SUB- l DUCE- RE. -ALTER FILIORUM JOHANNES NATUS DIE XVII JUNIJ ANNO MDCXI/ET VIX ACCEPTO SACRIS BABTISMA TIS LA- VACRO ILLICO DENATUS EST./ FILIA BRIGliTA NATU EST DIE XXVIII NOVEMBRIS ANNO MDCXIII . DENATNDIE XV JANUARIJ ANNO MDCXVII. BARBARA NATA EST DIE XII FEBRUARIJ l ANNO MDCXV. DENATA DIE XXI JUNIJ ANNO LDCXVII. HISCE INQUAM OMNIBUS l JAM S. S:TAM TRINITA- TEM LAUDANTIBUS, OSSIBUS HIC AD LATUS l MATRIS TU- MULATIS MONUMENTUM HOCCE POSUIT. l AXELIUS OXENSTIERNA COMES MORAE l AUSTRALIS REGN! SUE- CIAE CANCELLARIUS. ( = Till minne av mina djupt sak- nade barn: herr Gustaf, Johan , Brita och Barbro Oxenstierna, av vilka den äldste, Gustaf, var född den 29 mars 1609 och blev från sin första barndom kärleks- fullt och sorgfälligt uppfostrad. Sedan han med stor be- römmelse vistats vid Uppsala akademi i 9 år och där gjort utmärkta framsteg i studier, kallades han till Preus- sen och började ivrigt delta i krigiska övningar och fält- tåg. Därför upptagen till kammarherre hos kung Gustaf följde han denne under sin korta levnad som uppvak- tande tjänare i alla krigståg, så att han alltid hade den store konungens kärlek och uppskattning. Herrens år 1629 drabbades han i kungens läger vid Marienburg av pesten och utbytte den 19 augusti denna vår dödliga lott mot en odödlig. Han var en yngling med utmärkt begåv- ning, ädelt och ståndaktigt sinnelag och stark kropp och skulle ha uppfyllt stora förhoppningar, om det icke hade behagat Gud att i sin försyn i förtid avskära hans livs- tråd och att i sin mildhet borttaga honom från bedrövel- serna här under månen. Johan , den andre av sönerna, född den 17 juni år 1611, avled strax efter mottagande av det heliga dopet. Dottern Brita var född den 28 no- vember 1613 och gick bort den 15 januari 1617. Barbro föddes den 12 februari 1615 och dog den 21 juni 1617. Över alla dessa, som nu lovar den Heliga Treenigheten, har sålunda Axel Oxenstierna, greve till Södermöre, Sveriges rikes kansler, uppsatt denna minnesvård , se- Fig 158. Understycke, detalj av fig 157. Foto GH 1987. Alabaster detail at the bottom ofthe wall memorial shown in Fig. 157. 160 JÄDERS KYRKA dan benen gravlagts vid moderns sida.) Överparti med Oxenstiernas hjärtvapen, flankerat av korintiska kolonnetter och liggade kvinnogestalter samt bevingade änglahuvuden. Krön med broskverk och stå- ende kvinnofigur med hund. Nederparti med inskriften: HEBR: XIII. V.I4 ./NON HABEMUS HIC MANETEM CIVITA- TEM, SED FUTURUM INGVI- / RIMAS./ (= Hebr. 13:14. Vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den till- kommande staden.)- ·samt APOCAL: XIV. V. 13./BEATI MORTUI QUI IN DOMINO MORIUNTUR A MODO: ETIAM 01- /CIT SPIRITUS, UT REQUIESCANT A LABORIBUS SUIS, SEDO- PERA ILLORUM l SEQVUNTUR ILLOS./ ( = Uppenb. 14:13. Och jag hörde en röst från himmelen säga: "Skriv: Sali- Fig 159. Epitafium (nr 5) över prosten Mattias Ilsbodinus, trol av Jost Henne 1642. Foto GH 1987. Sandstone memorial wall tab/et from 1642 in memory ofMallias 1/sbodinus, a vicar of the parish. Probably the work of lost Henne. ga äro de döda som dö i Herren härefter. Ja , säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete , ty deras gärningar följa dem.") samt EULEST: XII . v.7./ REVERTE- TUR PULVIS IN TARRAM SUARN UNDE ERAT, ET SPIRITUS l REOlBIT AD DEUM QUI DEDIT ILLUM./ ( = Jfr Predikaren 12:7. Stoftet skall vända åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden skall vända åter till Gud, som har givit den.) Nedtill avslutning med bevingat änglahuvud omgivet av maskaraner och broskverk (fig.l58). 5. Över prosten Mattias Ilsbodinus (1579-1642).280 Av sandsten, inmurat i södra långhusmuren, nära koret (fig 159). I mitten minnestala , flankerad av bevingade änglahuvuden , timglas och dödsskalle, inom kartusch av broskverk med droppformig avslutning. Rester av röd färg på änglahuvudena och timglaset. Inskrift på tavlan: MATTIHAS GEORGII ILSBODIN US l PATRIA HEL- SINGUS VIRTUTE IN l GENIO DOKTRINAISINGIS OFFICIO CLA l RUS, FAMILIA FORTUNATUs l CATHEDRALI SCHO- LAE STRENG- / NENSI REKTORANNOSIV ECCLESIJS V. SE- / LÖENSIUM CITE RIOR X IEDERENSI ET BAR l VAENSI XIX PASTORATO PER DECENSIN l PRAEPOSIT GENERALIS VIGl- LANTER FELICI / TERQUE PRAEFUIT IN SINGULIS UT VOCE FA- / FACUND ACTIONE GRAIS SIC VITA INCORRU- / PT UT- RAOUEUTROBIQUE BONIS SEMPER PER PRO- l RATSINGU- LAR CUM SUSSENDOCVIT l PROSPERE CUM CONIUGE BRI- GIT- / TA PIE QAE DESESSIT Il NON . FEB. A .D. / MDCXXXVIII AETATIS A. XLIV ANNOS l XXVIII IXIT EX EAQUE LIBEROS USCE l PIT QUORUM VI AD CAELESTIA PRAEMIS- l SIS V. INTERRIS RELIQUIT V. NON. MART. l A. AET LXIII CHRIV. MDCXLI PLACIDE OB l DORMIENS l MATTIAS PIETATE Fl- DEM PROBITATEOUE, VITAM / ILLUSTREM CHRISTO TER- RIGENISQUE DEDIT: /ERGO ANIM. BADlAT PARADISI IN LUCE BEATUS l ATQUE VENIT TERRIS, NOMEN IN ORA VI- RUM l PARENTIB OPT. LIBERl MAESTISS. POSUERE. ( = Mattias Georgii Ilsbodinus , till börden hälsinge , ut- märkt för dygd , begåvning och lärdom , känd för sin plikttrohet och lycklig i sin familj , var rektor vid kate- dralskolan i Strängnäs i 4 år, förestod som kyrkoherde Överselö församling i 10 år och läders och Barvas i 19 och tog som domprost del i stiftets angelägenheter, i alla dessa olika tjänster nitiskt och lyckosamt. Liksom han var vältalig och handlingskraftig, så var han i livet oför- vitlig i både med- och motgång, var i bägge fallen högt värderad av de välsinnade och förkunnade ordet med utomordentlig framgång. Han levde lyckligt i 28 år med sin maka Brita, som fromt gick bort den 4 februari Her- rens år 1638 i en ålder av 44 år , och fick med henne (elva) barn , av vilka han, sedan sex sänts i förväg till himlen, lämnade fem kvar på jorden, när han stilla av- led den 3 mars Kristi år 1641 i en ålder av 63 år. Mattias ingav förtroende genom sin fromhet , och han skänkte sitt liv, prisat för redlighet, till Kristus och människor- na. Själen strålar salig i Paradisets ljus, och på jorden är hans namn på människors läppar. Åt högt älskade för- äldrar har djupt sörjande barn uppsatt denna minnes- vård .) H 160 cm, b90 cm. Uppsättaodet av epitafiet bekostades av prostens må- gar. 281 Mästare till det kan vara Jost Henne, som 1642 arbetade med sandstensutsmyckningen till östra ga- veln.282 Gravstenar l. Av vit marmor med dekor i hög relief (fig 160). centrum bildframställning av stående par, flankerade av joniska pilastrar med små figurer, omgivna av anvapen och inskriftstavla inom rullverkskartusch. Mansfigur i rustning och pipkrage, med värja vid vänstra höften. Vid fötterna harnesk och handskar. K vinnafigur i fotsid klänning med långt dok och lång, hängande kedja. Ned- till inskriftstavla med följande inskrift i vänstra delen av fältet: HÄR LIGGER BEGRAVEN THEN l AEDLE OCH WEL- BORNE HERRE HER GUSTAF GABRIELSSON TIL FIHOLM SWERIGES l RIKES CAMERÅD HVILKEN I HERRANO AFSO l MNADE THEN 18 JANUARI ANNO 1597. Högra delen av skriftfältet är tomt. Ovanför figurerna adelsvapen för Oxenstierna och Troile samt Bielke och Posse på ömse sidor om bevingat änglahuvud. På vänstra pilastern tre mansfigurer i kort slängkappa och pipkrage samt initia- lerna för parets söner: AGSO (=Axel GustafsSon Oxenstierna), CGSO (=Christern GustafsSon Oxen- stierna), GGSO (=Gabriel GustafsSon Oxenstierna). Ovanför figurerna inskriften: CHRISTUS ÄR MIT LIJF OCH DÖDE l ÄR MIN WINNING. Vid ytterkanten åtta vapen- sköldar för följande ätter, uppifrån: Oxenstierna, Trol- le, Sture, Gyllenstierna , Skäl, Gedda, Ulf samt Lilje- sparre. På högra pilastern fem kvinnofigurer i fotsid dräkt och pipkrage samt initialerna för parets döttrar: EGDO (=Elsa GustafsDotter Oxenstierna), MGDO (=Margareta GustafsDotter Oxenstierna), BGDO (=Beata GustafsDotter Oxenstierna) , MGDO (= Mär- ta GustafsDotter Oxenstierna) och I(?)GDO (= Ebba eller Elisabeth GustafsDotter Oxenstierna). Vid kanten åtta sköldar, de två översta med vapen för Bielke och Posse, övriga sex tomma. Mått: 246 x 155 cm. Stenen är över Gustaf Gabrielsson Oxenstierna och hans hustru Barbro Bielke.283 Ursprungligen var stenen placerad in- om skrank i det äldre korets nordöstra hörn, nuv lång- huset, enl Jean de la Vallees uppmätningsritning från 1644 (fig 74). Nedgången till valvet var genom en trappa strax väster om stenen, täckt av en häll eller lucka. 1647 flyttades stenen till norra delen av koret, framför gre- INREDNING OCH INVENTARIER 161 vinnans bänk, som framgår av Sueciabilderna (fig 76-81).284 1863 placerades den i södra delen av koret, varifrån den 1934 flyttades till sin nuvarande plats ovan nedgången till Oxenstiernska gravvalvet. Vid gravöpp- ning 1938 lagades den då spruckna stenen av konserva- tor Gillis Olsson (ATA). - 2. Av grå kalksten med fyra lyftringar av järn. Ingen text. Starkt sliten. Mått : 210 x 145 cm. 1647 fick Nils Madtzon Stenklyffwer 36 dsmt för en "Graffsten" . 285 Det måste ha varit denna sten. Fram till 1934 låg den som täckhäll ovan nedgång- en till Oxenstiernska gravvalvet i koret. Den flyttades då till sin nuvarande plats ovan nedgången till Braheska gravvalvet. - 3. Av röd kalksten med dekor i relief. Ram med de fyra evangelistsymbolerna i hörnen och inskriften: HÄR LIGGER BEGRAFVEN l THEN EDLE OCH WELBORNE ERICK KORNING l TIL NORBY HVILKEN I HE IRRANO AFSOMNADE THEN 30 AUGUSTI l 1599. I centrum två inskriftstavlor inom rullverkskartusch. Text i den övre tavlan: SAMPT OCH THEN EDU OCH WELBORNE F F CHIRISTINA KNUUTZDOTT l H I ILKE I HEIRRANO AFSOM· NAD l THEN 14 FEBRUARI 1591. Den undre inskriftstavlan saknar text. Mellan tavlorna tre vapen , för ätterna Hand, Körning och Rålamb. Stenen tämligen välbehål- len. Mått: 218 x 146 cm. I korsmitten . Stenen är över Erik Körning och hans första hustru Christina Knuts- dotter Hand.286 - 4. Av röd kalksten med dekor i relief. I hörnen evangelistsymboler inom rundlar. I nederpar- tiet ytterligare två rundlar, den ena innehållande en kalk, den andra med otydbar figur. Två inskriftstavlor utan text. Stenen starkt sliten. Mått : 188 x 123 cm. Ne- danför koret. Stenen kan vara prosten Mattias Ilsbodi- nus.287- 5. Av röd kalksten , slät , med följ ande inskrift : DENNA STEN OCH UNDER l WARANDE GRAFF HÖRER l TILL DEN EDELE OCH WÄLB. l PAUL WUDD TILL STRAND OCH STORA SWINEBIJ SAMPT l HANS ARFFUINGAR ANNO l 1651 DEN28 0KTOBER I PWAMP. Mått: 193 x 120 cm. Ste- nen välbevarad. Ursprungligen hade den fyra lyftringar av järn, vilka togs bort 1934. Framför sakristiedörren. Stenen täcker nedgången till familjen Wudds grav- valv.288 - 6. Av röd kalksten med dekor i relief. Runt kanten inskriften: SÅ VAR ÅTER TIL FRIDS MIN SJÄL TY HERREN l GIÖR TIGH GOT HAN HAFVER TAGIT MIN SIÄL UTHIR DÖDENOM l MIN ÖGON IFRÅ N TÅRAR MIN FOT IFRÅN FAL l NU VIL IAGH VANDRA FÖR HERANOM I THE LEFVANDES LANDE. Vid överkanten änglahuvud, nedtill dödskalle. I centrum medaljong med bortnött motiv, omgivet av krans. Två inskriftstavlor, den övre med nästan oläslig text , den nedre utan text. Inskriften enl Fants och Österbergs uppteckningar från 1804 resp 1872:289 HER UNDER LIGGER BEGRAVEN S. HOS GUDH HANS JÖNSSON, FORDOM HANS GREFWELIGE EXCEL. HÄR 162 JÄDERS KYRKA AXEL OXENSTIERNAS BEFALLNINGSMAN HVILKEN I HER- RANOM AFSOMNADE DEN 3 JANUARII 1659. GUDH FÖRLÄ- NE HONOM MED ALLA GUDS UTWALDE EN FRÖGDEFULL UPSTÅNDELSE, SAMPTMEDTRE SINE BARN H I S B. L. D. 1659 H R. Stenen starkt sliten. Mått: 198 x 146 cm. Som framgår av texten är stenen över Axel Oxenstiernas be- fallningsman i Fiholm, Hans Jönsson , och dennes tre Fig 160. Gravsten (nr l) över Gustaf Gabrielsson Oxen- stierna och Barbro Bielke, 1500-talets slut. Foto GH 1987. Grave slab in memory of Gustaf Gabrielsson Oxen- stierna and Barbro Bielke, end of the 16th century. The slab covers the steps leading down to the Oxenstierna buri- al vault under the chancel. barn. Hustrun har troligen avlidit senare och stenen ej fullbordats med inskrift över henne. I långhuset, mitt- gången. - 7. Av grå kalksten med dekor i relief. I hör- nen rundlar med upptill två änglar, nedtill dödskalle och timglas. Runt kanten inskriften (delvis oläslig): JAGH HA . .. l GODH KAMP LAGH . ER FULLBORD AF LOP- PET .. .l SKAL PÅTHEN DAGEN THEN TREFER DIG l DOMA- REN MIN l WER HÅLLET TROONA l ICKE MIGH ALLENAST VAKEN/ HÄR EFTER ... MIGH FÖRWARAT RÄTTFÄRDIG AF T .. .l . .. THEM SOM ELSKA HANS UPPENBARELSE THIN. I centrum kalk inom lagerkrans. Runt kalken in- skriften: VITE FLUOR l CHRISTI CRUOR. Inskrift ovanför och nedanför mittrundeln: HÄRUNDER HYlLA SIG l FOR- DOM ÄHREVÖRDIGE l HÖGLÄRDE OCH NU SALIGE HER- REN l M. PETRUS GRUBB KYRKOHERDE l OCH PROBST l J Ä DER 21 ÅHR. FÖD 1612 l DÖD 1686 OCH DEN EHREBORNA/ OCH SALIGA MATRONA HANNA JÖRANS D./ WlNTROSA FÖD 1631. DÖD 1667 SAMPT DES K. DOTTER BARN. Stenen starkt sliten. Mått: 196 x 124 cm. Stenen är över pros- ten Petrus Grubb och hans hustru Hanna Jöransdotter Wintrosa samt barnbarn.290 l mittgången, närmast kors- mitten. - 8. Av grå kalksten utan dekor eller inskrift. Stenen starkt sliten. Mått: 200 x 120 cm. Enl uppgift av Österberg 1872 är stenen lagd över prostarna Johan- nes och Mattias J ungs grav .291 I korsgången. Kistor Oxenstiernska gravvalvet ligger under koret och har sin nedgång därifrån. Rikskanslern Axel Oxenstierna före- skrev i sitt testamente 1650 hur gravvalvet skulle dispo- neras och kistorna placeras. 292 Den befintliga placering- en stämmer i huvudsak med dessa föreskrifter. Senare omplaceringar har gjorts vid en upprustning 1938 ( fig 161). Vid överflyttningen av kistorna från det äldre Oxenstiernska gravvalvet, i nordöstra hörnet av nuv Fig 161. Oxenstiernska grav- valvet , t h Axel Oxenstiernas kista , t v Anna Bååts kista . Foto 1938, ATA. The Oxenstierna burial vault under the chance/. On the right Axel Oxenstierna's cof- fin , on the left Anna Bååt's coffin . INREDNING OCH INVENTARIER 163 långhuset, gjorde Mäster Johan Snidker 1647 fem nya kistor. 293 Ett flertal kistor har senare fått nya ytterkis- tor, några troligen under senare delen av 1800-talet, ytterligare några vid översyn 1938. Endast fyra ytterkis- tor är ursprungliga, tillhörande nr 11 , 12, 13 och 15. l valvet finns kistor tillhörande följande personer:294 - l. För Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (1551-1597) , far till Axel Oxenstierna. Sekundär ytterkista. - 2. Marga- reta Oxenstierna (1591-1605) , syster till Axel Oxen- stierna. Sekundär ytterkista. - 3-4. Barnkistor , tillhö- rande två döttrar till Gustaf Oxenstierna och Barbro Bielke, den ena troligen Elisabeth , som dog ung. se- kundära ytterkistor. - 5. Christern Oxenstierna (1584- 1607), bror till Axel Oxenstierna. Sekundär ytterkista. Rester av den ursprungliga ytterkistan i ek samt bokstä- verna CGO (=Christern Gustafsson Oxenstierna) samt årtalet 1607 bevarade. - 6-8. Barnkistor, tillhörande Johan (född och död 1611), Brita (Birgitta) (1613-1617) samt Barbro (1615-1617) , barn till Axel Oxenstierna och Anna Bååt. På den minsta av kistorna spår av rött kläde på locket. Nya ytterkistor 1938. - 9. Barbro Bielke (1556-1624), mor till Axel Oxenstierna. Ny ytterkista 1938. 10. Gustaf Oxenstierna (1609-1629), son till Axel Oxenstierna. Av ek. På loc- ket kors av silver och rester av tyg, fäst med kopparspik. På huvudgaveln bokstäverna (I)HS, på fotgaveln årtalet 1629. På ena långsidan bokstäverna HG (= Herr Gus- taf) och en silverplåt med Oxenstiernas vapen och HAO (=Herr Axel Oxenstierna) , på andra långsidan HG IM JÄDERS KYRKA (=Herr Gustaf) och Bååts vapen samt bokstäverna FAÅD-0 (=Fru Anna ÅkesDotter Bååt Oxenstierna). Locket överfört till ny kista 1938, i vilken förvaras res- terna av den ursprungliga kistan med innehåll. - 11. Anna Bååt (1579-1649), hustru till Axel Oxenstierna. Ytterkista av ek, överdragen med svart kläde. På locket broderat krucifix på vitt siden samt bokstäverna INRI. På huvudgaveln IHS, på fotgaveln årtalet 1649. På lång- sidorna Bååts och Trolies vapen, omgivna av bokstäver- na FAÅDBGTS/FTKFTFOT (=Fru Anna ÅkesDotter Bååt , Grevinna Till Södermöre, Friherrina Till Kimito , Fru Till Fiholm Och Tidö). - 12. Axel Oxenstierna (1583-1654), rikskansler. Ytterkista av ek, av samma typ och med likartad beklädnad och utsmyckning på locket som nr 11 . På locket årtalet 1654, på huvudga- veln IHS, på fotgaveln dödskalle . På långsidorna Oxenstiernas och Bielkes vapen i broderi, omgivna av bokstäverna AOGTSF/TKRSRC (=Axel Oxenstierna, Greve Till Södermöre, Friherre Till Kimito, Riksråd, Sveriges Rikes Cansler). 295 Innerkista av furu. Ytterkis- Fig 162. Braheska gravkoret. Kistorna tillhör, fr v: Bengt Bengtsson Oxenstierna, Johan Oxenstierna, Carl Gustaf Oxenstierna , Axel Oxenstierna d y och Klas Tott. Foto GH 1987. The Brahe farni/y memorial chapel. From left to right the coffins of" Bengt Bengtsson Oxenstierna, Johan Oxenstierna, Carl Gustaf Oxenstierna, Axel Oxenstierna the younger and Klas Toll. INREDNING OCH INVENTARIER 165 tan restaurerad 1938. Denna fick ny botten, delvis ny fotgavel och ett snedstycke på ena sidan, allt av ek. Det svarta klädet, som endast återstod fragment av på loc- ket , fästes. Tyget var sönderskuret vid ett tidigare öpp- nande av kistan . Det kunde konstateras att " Den döde hade lagts i sin kista , iklädd en sammetsdräkt, som var fotsid, uppskuren i ryggen och av en färg , som närmast bör betecknas som rödbrun. På benen kragstövlar av samma material , på huvudet dito kalott. De samman- knäppta, starkt förmultnade händerna hade en gång tydligen burit handskar. Inga spår av värja eller smyc- ken kunde upptäckas. Däremot fanns en bok, antagli- gen en bönbok. Bladen kunde ej längre ski ljas åt och trycket ej tydas . Benen var sammanbundna vid vrister- na med ett sidenband." (ATA , dnr 4835/1938). - 13. Erik Oxenstierna (1624-1656), son till Axel Oxenstier- na. Av tenn, med sex kulformiga fötter. Längs övre och undre kanten gjutna bårder med blad- och blomrankor. På sidorna ingraverat Bååts och Oxenstiernas vapen samt texten: RIKETS FORDOM HÖGST BETRODDE MAN, RÅD, CANSLER, PRESIDENT I DET KONGL. COMMERCE- COLLEGIUM, SÅ OCH GENERALGOUVERNEUR I PRIJSSEN, SAMT LAGMAN ÖFWER VESTRA NORRLAND OCH I-IÄRJEÅ- DALEN, DEN HÖGWÄLBORNE GREFVE TILL SÖDERMÖRE, FRIHERRE TILL KIMITO, HERRE TILL TIDÖÖN OCH JUUL- STA OCH WIBY. FÖDD PÅ FIHOLM 1624. DÖD I FRAUEN- BURG 1656. - 14. Barnkista, tillhörande Sigri Kristina Oxenstierna ( 1677 - 1678), sondotterdotter till Axel Oxenstierna.296 Ny ytterkista 1938. Plåt på ena gaveln, överflyttad till den nya kistan , med inskriften: FRÖKEN SIGRI KRISTINA OXENSTIERNA GABRIELSDOTTER, VARS LIVSTID VART KORT OCH OBESMITTAD. ÄR HIT TILL VÄRLDEN FÖDD ANNO 1677 D. 13 AUG. OCH ANNO 1678 Il JAN. BEFRIADE GUD HENNE IGENOM EN SAKTA DÖD FÖR VIDARE VÄRLDENS VILLO OCH VILAR I RO. - 15. Barn- kista , tillhörande Beata Katarina Oxenstierna (född och död 1680), sondotterdotter till Axel Oxenstierna.297 På ena gaveln plåt med inskriften: FRÖKEN BEATA KATARI- NA OXENSTIERNA GABRIELSDOTTER ÄR HIT TILL V ÄRL- DEN FÖDD ANNO 1680 DEN 7 MAJ , VARS LIVSTID VART KORT OCH DÖDDE SAMMA ÅR DEN 27 JUNI. GUD FÖRLÄNE HENNE MED ALLA KRISTTROGNA SINA NÅDE PÅ HER- RANS TILLKOMMELSEDAG. - Kistan tillhörande Axel Oxenstierna (1652-1676), sonson till rikskanslern, var placerad i gravvalvet till 1938, då den flyttades upp i Braheska gravkoret (se detta, nr 5). I Braheska gravkoret finns sex kistor (fig 162). Fem av dessa stod tidigare i det underliggande gravvalvet, den sjätte i Oxenstiernska gravvalvet. Kistorna togs upp och placerades här 1938 efter nödvändig restaurering. De tillhör följande personer: - l. Bengt Bengtsson Oxenstierna (1591 - 1643).298 Av tenn , med raka sidor. Längs kistans och lockets kanter löper gj utna lister med stiliserat bladverk. Lockets och kistans långsidor indela- de i fem fält genom gjutna bandlister. I hörnen gjutna änglahuvuden. Åtta handtag i form av lejonmasker med ringar. I lockets hörn fyra ringar. Rester av förgyllning visar att ornamentik och handtag varit förgyllda. På långsidorna målade vapen tillhörande Oxenstierna med bokstäverna BB SO (=Bengt Bengtsson Oxenstierna) och Posse med bokstäverna BP (=Brita Posse). På loc- ket årtalet 1643. Lockets ovansida har målat kors, död- skalle, korslagda ben och INRI i vit färg. Här har ur- sprungligen suttit ett krucifix samt emblem och bok- stäver i si lver, vägande tillsammans 547 lod. De skänk- tes till kyrkan av änkan Margareta Brahe 1673 och sål- des 1696 för att bekosta inköpet av en ny orgel (se För- svunna krucifix, nr 2). En undersökning av kistan gjor- des 1917.299 Det kunde då iakttagas att "Den döde lig- ger klädd i sammetsdräkt, som är öppen fram och sam- manknuten med rosetter, på fötterna strumpor och skor, på huvudet svart sammetskalott. Skelettet har hår och skägg i behåll. Benen är sammanbundna som på rikskanslern. Inga vapen eller prydnader. " (ATA) . Yt- terkistan restaurerades 1938 av gelbgjutaren Viktor Fong. Kistan var då svårt angripen av tennpest. Bottnen fick bytas ut och åtskilliga lagningar göras, bl a ersattes åtta änglahuvuden av nya. Den ursprungliga innerkistan av ek, försedd med skjutlucka och glasfönster, ersattes av en ny (ATA) . Skjutluckan förvaras på vapenhusvin- den. Kistan flyttad från Riddarholmskyrkan 1659. - 2. Anna Margareta Sture (1615-1646). 300 Av tenn, med raka sidor. Sex tillplattade kulfötter av förgylld brons. Långsidorna inde lade i tre fält genom profilerade lister. Åtta bärringar med förgyllda lejonmasker. Ytfyllande blomsterdekor i gravering och ciselering. På vardera långsidan vapen för Leijonhufvud och Sture samt ett antal svårtydda bokstäver, bl a AMS (=Anna Margare- ta Sture) och BGtS (=Boren Grevedotter till Stege- holm). På gaveln inskriften: Ano 1646 den 26 juli. Kis- tan flyttad från Uppsala domkyrka 1659. Restaurerad 1938 av gelbgjutaren Viktor Fong. Kistan var svårt ska- dad av tennpest. Ny botten och en ny fot sattes in och gavlarna lagades (ATA) . - 3. Johan Oxenstierna (1611-1657) .301 Av tenn , delvis silverbelagd, med raka sidor. Sex kulformiga , något tillplattade fötter. Längs kistans övre och nedre kanter samt lockets nedre kant löper en 8 cm bred, gjuten list med stiliserade blad- och blomrankor. Långsidorna indelade i fält genom bandlis- ter. Tre handtag på vardera sidan i form av lejonhuvu- den med vingar. På vardera långsidan två graverade vapensköldar med Oxenstiernas grevevapen och inskrif- 166 JÄDERS KYRKA ten: HANS KONGLIGE MAJESTÄTS SAMPT SVERIGES RIJ- KES FORDOMB TROMAN RÅDH RIKSMARSKALK PRAESI- DENT UTI ÖFWERAPPELATIONSRÄTTEN l WISMAR SAMPT EXTRAORDINARIE FULLMÄCHTIGE LEGAT I TIJSKLANDE OCH LAGHMANN ÖFWER UPLAND, DENN HÖGWÄLBORNE GREFWE OCH HERRE HERR JOHAN OXENSTIERNA AXELS- SON GREFWE TILL SÖDERMÖRE FRUHE RRE TILL FIJHOLM HÖRNINGSHOLM, TULLGARN, ÖRBYHOLM, EKEBIJHÅFF, ALLHULT, SÖDERBOO OCH LIJDÖÖ etc. (svårläst). På hu- vudgaveln en kartusch, flankerad av änglar, med en längre inskrift på latin (svårläst) . På locket krucifix av bly med Kristusfigur i rundskulptur och INRI i upphöj- da bokstäver. Kistan har samma utformning som bro- dern Erik Oxenstiernas kista från 1656 (se Oxenstiem- ska gravvalvet, nr 13). Båda är troligen utförda vid Fite F i tessons verkstad i Stockholm. 302 Kistan flyttad från Stockholms Storkyrka 1659. Restaurerad 1938 av gelb- gjutaren Viktor Fong. Kistan svårt angripen av tenn- pest. Bottnen och locket lagades , nya partier sattes in , i synnerhet omkring fästena för fötterna . Innerkistan la- gades. - 4. Klas Tott (1630- 1674) .303 Av trä , helt klädd med förgylld kopparplåt, delvis även med nu gulblekt, ursprungligen röd sammet. Rikt ornerad. Sex tillplatta- de kulfötter. På långsidorna Totts monogram inom ek- lövskrans, omgiven av trofegrupp. På huvudgaveln tre förgyllda vapensköldar: Tottska huvudvapnet samt Totts och Bielkes ättevapen. På fotgaveln årtalet 1675 och inskriften: KONGL. MAY.ts SAMPT SWERIGES RIJKES HÖGTBETRODDE MAN RÅDH OCH FELDTMARSCHALK GE- NERALGOURVENÖR ÖFWER HERTIGDÖMET UFFLAND MEDH STADEN RIGA SÅ OCH EXTRA ORDINARIE AMBAS- SADEUR TILL FRANKRIKETHEN HÖGWELBORNE GREFWE OCH HE RRE HERR CLAUDIUS TOTT G REFWE TILL CARLE· BORG H FRUHE RRE TILL SUNDBY HERRE TILL EKHOLM- SUND OCH LEHALS LÄHN - FÖDDES PÅ EKHOLMSUND DEN 14 AUGUSTI ANNO 1630. DÖDDE I PARIS DEN 12 JULY ANNO 1674. På locket krucifix av metall. - 5. Axel Oxenstierna (1652-1676).304 Av koppar, klädd med nu brun, ursprungligen troligen röd sammet. Rika beslag av förgylld mässing. Längs lockets sidor inskriftskar- tuscher med bibelcitat, omgivna av putti och trofeer. På huvudändan Oxenstiernas af Södermöres grevevapen och inskriften: KONGL. MAJ:ts TROMAN, RYTTMÄSTAREN ÖFVER ETT COMPANI AF KONGL. MAJ :ts LIFREGEMENTE TILL HÄST, DEN HÖGVÄLBORNE G REFVE AXEL OXEN- sTIERNA G REFVE TILL SÖDERMÖRE, FRIHERRE TILL KIMI· TO, FIHOLM OCH TIDÖ, FÖDD D: 9/8 1652, DÖD D: 1112 1676. På vardera långsidan åtta anvapen. Sex fötter i form av klot med lejontassar. På locket förgyllt krucifix. - 6. Carl Gustaf Oxenstierna (1655-1686).305 Av koppar- plåt, förgylld, delvis klädd med nu gulbrun, urspr trol röd sammet. Enastående praktfull ornering i barockstil. På huvudändan grevevapnet för Oxenstierna af Söder- möre. Längs lockets sidor 16 anvapen. På långsidorna fyra par rikt ornerade handtag samt kartuscher med krönta kerubhuvuden, omgivna av trofegrupper, med inskriften: FORDOM HANS KONGL. MAJ :ts T ROOMAN OCH ÖFWERSTE ÖFVER DES TYSKA LIJFE REGEMENTE TILL FOTS SÅ OCH PLENIPOTENTARIUS WEDH DET KEYSERLI- GA HÅFWET DENN HÖGWÄLBORNE HERRE OCH GREFWE CARL GUSTAF OXENSTIERNA E RICHSON GREFWE TILL SÖ- DERMÖRE: FRIHERRE TILL KIMITO OCH NIJNÄÄS HE RRE TILL TIJDÖÖN FIJHOLM E RICHSUND OCH WÄRNWNÄÄS. DENNA SAL. HERREN ÄH R FÖDD I STOCKHOLM DENN 27 JULII ANNO 1655 OCH SAL. AFSOMNADE I WIEN I ÖSTERRIJ- KET DENN 13 MARTJI ANNO 1686. Åtta volutformade fötter med akantusformade blad av förgylld koppar. På locket stor Kristusgestalt, halvliggande med uppåtsträckta händer, i träskulptur. Kistan troligen ritad av Nieode- mus Tessin d y och utförd av Burchardt Precht. Smärre renovering 1938. I Braheska gravvalvet, under södra koret, finns kistor för följande personer: - l. Anna Margareta Oxenstier- na (1650-1672) .306 Av koppar, rikt dekorerad. Plåt med inskriften: ANNA MARGARETA OXENSTIERNA, DOT- TER AF SÖDERMÖRE, GREFINNA TILL CARLEBORG, FRI· HE RRINNA TILL SUNNEBY, FRU TILL EKOLSU ND, FÖDD 1650, DÖD 1672. - 2. Barnkista, tillhörande Axel Magnus Oxenstierna (1686- 1687).307 Av ek. På en plåt inskrif- ten: AXEL MAGNUS OXENSTIERNA, FÖ DD I WIEN 1686, DÖD 1 TIDÖ 1687. - 3. Christina Soop (1681-1690).308 Mindre kista av koppar. På sidorna bibelspråk. Inskrift: FRÖKEN CHRISTINA SOOP, FÖDD I RIGA 1681 , DÖD 1690. - 4. Erik Soop (1645-1700).309 Av koppar, klädd med svart sammet. På huvudgaveln Soops vapen samt in- skriften: BARON E RIK SOOP, GENERALGOUVERNÖR ÖFVER RIGA, FÖDD I BROONE I645, DÖD 1700. - 5. Hedvig Ebba De laGardie (1659-1700).310 Av koppar, med bukiga sidor, klädd med svart sammet. Handtag och ornament av förgylld mässing. På gavlarna plåtar , på den ena inskriften: GREFVINNAN HED VIG EBBA DE LA GARDIE, FÖDD 1659, DÖD 1700. - 6. Carl Gustaf Oxen- stierna (1686-1706). 311 Av koppar. På ena gaveln Oxenstiernas vapen, på den andra plåt med inskriften: GREFVE CARL GUSTAF OXENSTIERNA AF SÖDERMÖRE , FÖDD I STOCKHOLM 1686, DÖD UNDER BELÄGRINGEN A V FÄSTNINGEN LAOVITZ I LITHAUEN 1706. - 7. Samuel Bark (1799- 1832). 312 Av trä, enkel, svart , stoftad kista . Inskrift: G REFVE SAMUEL BARK, FÖDD 1799, DÖD 1832. - 8. Cathrina Charlotta Bark, f Trafvenfelt (1756- 1839).313 Kista av samma utseende som nr 7. Inskrift: GREFVINNAN CATHRINA CHARLOTTA BARK, FÖDD TRAF- VENFELT 1756, DÖD 1839. - Då båda dessa kistor, nr 7 och 8, tidigt började förfalla, sattes de 1850 i en sarkofag av furuplank. - 9. Okänd person, troligen den s k Lit- knekten. 314 Av ek, enkel. I Fiholmsgraven, under sakristian, står kistor tillhö- rande följande personer: - l. Ture Oxenstierna (1645- 1676).315 Av koppar, delvis klädd med röd sammet. Ri- ka beslag, emblem och kartuscher av förgylld koppar. På ena gaveln grevev