Riksantikvarieämbetet

Vi har tidigare undersökt hur flitigt byggnadsvården har debatterats i dagspress och tidskrifter. Resultaten av undersökningen publicerade vi i en artikel i Kulturmiljövård 2003/1. Det visade sig att många artiklar skrivits i ämnet men få debatterade restaureringsideologi. Trots att Riksantikvarieämbetet efterlyst detta som en förutsättning för att garantera en god byggnadsvård. (Fem pelare - en vägledning för godbyggnadsvård. Riksantikvarieämbetet 2002.) 

Den anspråksfulla Världsarvslistan upptar nu 788 platser världen över. Vid Världsarvskommitténs 28:e session, som hölls i Suzhou i Kina första veckan i juli 2004, togs beslut om att föra upp 34 nya platser på listan. Av dessa platser var fyra från de nordiska länderna, nämligen llulissat(Isfjord) på Grönland, Tingvallir nationalpark på Island, Vegaöarna i Norge och Varbergs Radiostation i Grimeton i Sverige.

Varför är vikingar så intressanta? Varför vallfärdar folk till vikingabyar och forntidsanläggningar? Uppenbarligen är dessa "styvbarn" inom museivärlden något som är mer än en nyck, ett tidsfenomen. Kan de kvalitetsutvecklas? Kan de bli komplement till traditionellt museiarbete? Och hur är det, är gemensam historia något som kan stärka den regionala samhörigheten? 

Varje år träffas de nordiska riksantikvarierna för att diskutera gemensamma frågor och utbyta erfarenheter. I år var Sverige värd för mötet som i maj ägde rum i Västernorrlands län. ”Kulturarvet på Internet” var temat för det seminarium som hölls under mötet. Föredragshållarna är i olika roller verksamma i arbetet att digitalisera information om kulturmiljö och göra den tillgänglig på webben i de nordiska riksantikvarieorganisationerna. 

Under senare tid har de mörka sidorna, "de svåra sakerna", i vår historia och vår samtid uppmärksammats av personer på svenska kulturhistoriska museer. Ambitionen har varit att dokumentera tidigare tabubelagda och för individen smärtsamma händelser och teman och på så vis nyansera och fördjupa bilden av människan som kulturvarelse. Projekt av det slaget ger nya perspektiv och kunskaper. 

Historiska museet har skapat ett nätverk med andra historiska museer, som skall fungera som diskussionsforum och initiativtagare till gemensamma projekt med nära samarbete mellan museianställda. 

Medelhavsmuseet grundades 1954 och rår över betydande förhistoriska och historiska samlingar från en rad länder runt östra Medelhavet. Redan samlingarna gör Medelhavsmuseet till ett "internationellt" museum vars uppgift det är att inte enbart vårda föremålen men även forska i och förmedla kunskap om kulturhistorien i hela Medelhavsområdet, som genom årtusenden utgjort en egen socio-ekologisk region. Hur förhåller sig Medelhavsmuseets samlingar till uppgiften? Hur ser det internationella samarbetet ut idag jämfört med tidigare? Vem förmedlas den kunskapen till och i vilket syfte? 

I en värld av desinformation och ett allt hetsigare debattklimat, där polariseringen tenderar att öka och det tycks bli allt svårare för olika perspektiv att mötas upplevs museerna som en trygg och viktig kunskapsinstitution. Men hur kan museerna skapa förtroende digitalt?

I november år 2003 gick startskottet för den första större systematiska arkeologiska undersökningen av ett slagfält på svensk mark. Under fem dagar avsöktes med metalldetektorer platsen för slaget vid Landskrona. Det nu pågående forskningsprojektet "Introduktion av slagfältsarkeologi i Sydsverige" hade efter tilldelning av medel från Riksantikvarieämbetets fond för Forskning och Utveckling beretts tillfälle att prova vingarna i denna nya disciplin. 

Kulturen kan ses som den enande länken i ett utvecklingsland och museerna som de lämpligaste institutionerna för strävan till en nationell samhörighetskänsla. Men när museifolk möts över kontinentgränser är inget självklart. Inga förutfattade meningar är sanna. Allt kan göras annorlunda. Samarbete över kulturgränserna är ibland mödosamt men utbytet ömsesidigt inspirerande och ökar förståelsen för att allt är kulturbundet.

I maj 2004 fick riksantikvarieämbetet regeringens uppdrag att delta i den internationella samordnande kommittén för skydd av Iraks kulturarv, International Coordination Committee (ICC) for the Safeguarding of the Cultural Heritage of Iraq. Kommitténs uppgift är att se helheten, vara förmedlande och samordnande men ej utförande. Viktigt är att samordna resurserna, att undvika att dubbelarbete utförs, att fylla i de luckor som kan uppstå, att se vem och vilka länder som gör vad.

Slaveri och slavhandel är ett av de mörkaste kapitlen i världshistorien. De övergrepp som gjordes framför allt i Afrika under 1700-talets slut och under 1800-talet ter sig för dagens människor obegripliga med den syn på mänskliga rättigheter vi har i dag. Svensk kulturmiljövård kan just nu genom ett finansiellt stöd från Sida aktivt bidra till att en av slavrutterna i Tanzania med rikt kulturarv lyfts fram. Det är en fråga om solidaritet men gör också svenska insatser synliga i världssamfundet. 

En hållbar och fredlig global utveckling kräver att kulturell mångfald tillvaratas som en positiv kraft. Detta slås fast i den senaste versionen av Human Development Report (15/7-04), Kulturell frihet i en mångkulturell värld. Människor behöver ha tillgång till sitt kulturarv för att utveckla samhället i demokratisk riktning. Detta kanske inte låter så dramatiskt, men faktum är att synen på kulturell frihet under senare år förändrats i grunden. Från att ha betraktats som ett mått - en indikator - på den demokratiska nivån i ett samhälle är kulturell frihet nu ett nödvändigt medel - en förutsättning - för demokratisk utveckling. För Statens museer för världskultur (Smvk) är denna insikt central eftersom organisationens fyra museer (Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Världskulturmuseet) ansvarar förföremålssamlingar som har sitt geografiska ursprung utanför landetsgränser. 

Varje år fattar länsstyrelserna mellan 1100 och 1400 beslut med krav på uppdragsarkeologiska insatser enligt 2 kap. 11 – 14 §§ kulturmiljölagen (KML). I föreliggande rapport redovisas statistik över de beslut som länsstyrelserna fattade 2022.

Haagkonventionen kan jämföras med Röda korset men avser skydd för byggnader och föremål av internationellt intresse. Behovet att skydda kulturarvet har bara blivit större på senare år i takt med att man i krig och andra konflikter allt oftare angriper just kulturarvsmål. 

En betydande del av världens fattiga lever i nedgångna historiskt värdefulla stadscentra. Utmaningarna i samband med den allt snabbare urbaniseringen i hela världen har världssamfundet åtagit sig att möta. Om 50 år förväntas två tredjedelar av världens befolkning bo i städer, minst en tredjedel kommer att vara mycket fattiga. Hur skapa drägliga villkor; vilka resurser finns att tillgå? 

"Det är trygga människor med egen identitet som hittar möjligheter och vägar ur sin fattigdom." Kulturmiljövård borde därför vara ett centralt begrepp i Sidas hjälp till länder och regioner. Vi är på god väg att få gehör för tanken att kulturell identitet är en viktig nyckel till framgångsrikt stöd.

"Jag vill visa vad som hänt med min arkeologi i mötet med Lao Pako, vad som hände med Lao Pako i mötet med min arkeologi, och vad dessa möten kan bidra med i en mer generell diskussion kring svensk arkeologi i utlandet."

Hur omvandlar man biståndsprojekt till kulturutbyte? Vad kan svenskt kulturliv bidra med för att långsiktigt stärka och utveckla kulturen i Sydafrika? Och vad kan sydafrikanska kultur utövare ge sina svenska kolleger? Detta är några av de grundfrågor som Kulturrådet och biståndsorganet Sida tillsammans med det sydafrikanska kulturdepartementet funderat på inför starten av det som kallas Sweden-South Africa Culture Partnership Programme.