Att på ett tydligt och användbart sätt formulera en kulturhistorisk karakteristik och en bedömning av vilka egenskaper som fordrar särskild hänsyn i bruket och vården av varje kyrkomiljö är en krävande uppgift. Likaså att peka ut de allra ömtåligaste kyrkorna. Men ett sådant kunskapsunderlag behövs som stöd för Svenska kyrkans planering och tillämpningen av kulturminneslagen, för ekonomiska prioriteringar och som utgångspunkt för vård- och underhållsplaner.