I bevarandet av historiska trädgårdar och parker baseras teori och praktik alltför sällan på de restaureringsideologiska resonemang och vårdprinciper som generellt tillämpas inom kulturmiljövården. Det är därför viktigt att höja kunskapsnivån och få tillstånd en fördjupad diskussion kring vården av det trädgårdshistoriska arvet.