I november 1987 redovisade riksantikvarieämbetet sin uppfattning att ca 1 600 kulturmiljöer över hela landet är av riksintresse för kulturmiljövården i Naturresurslagens (NRL:s) mening. (Se Kulturminnesvård 1:88). Till underlag för beslutet låg förslag från länen på justeringar i den uppsättning riksintressen som togs fram i den fysiska riksplaneringen (FRP)på 1970-talet. Genom PBL/NRL-reformen har riksintressebegreppet fått ett lite förändrat innehåll, bland annat har städer och tätorter tillkommit som riksintressen. Likaså har kommunernas ansvar för den fysiska miljön som helhet blivit mera uttalat. Det ställer anspråk på staten att inte bara ange vad man betraktar som riksintresse utan också ge tydliga besked om i vilka egenskaper hos kulturmiljön som riksintresset består. Arbetet med detta pågår i länen och har diskuterats med RAÄ vid regionala möten i november 1988. Inför mötena redovisade Ivar Eklöf i en PM en modell för vad en beskrivning av en riksintressant kulturmiljö bör innehålla för att fungera som planeringsunderlag. Modellen är tillämplig på alla slag av kulturmiljöer -riksintressanta eller ej-och promemorian redovisas därför här i sin helhet.