Ännu i början av 1950-talet var jordbruket personalkrävande. På 1960-talet krävde jordbrukspolitiken en strukturomvandling. Utveckling av maskiner, ökad användning av konstgödsel, införande av herbicider och nya, mer resistenta grödor skulle underlätta. "Olönsamma" enheter skulle slås sammantill större. I vissa skogssocknar -inte bara i Norrland utan även i södra Sverige -skulle nästan all öppen mark skogsplanteras. Endast några mycket stora enheter skulle behållas för jordbruksändamål, inte ens en bonde per by skulle bli kvar, slagordet var snarare "en bonde per socken". Hur systemet skulle få en fungerande infrastruktur belystes inte.