Den här rapporten har två delar. Första delen är mer teoretisk och resonerar kring minnesinstitutionernas uppdrag i en digitaliserad värld. Rapporten startar i hur den statliga digitaliseringspolitiken riktar uppdraget till att öka tillgänglighet och sökbarhet i digitala databaser. Det uppdraget problematiseras genom att ställas i relation till kulturarvsteori och minnesskapande i sociala medier.Rapportens andra del tar sin utgångspunkt i utvecklingsprojekt där institutioner prövar olika tekniker och samarbetsformer. Den presenterar konkreta tillvägagångssätt att öka delaktigheten och skapa engagemang för kulturarv.