Överallt i skogslandskapet råder ett gradvis avklingande brus efter tidigare släktleds liv och verksamheter. Skogen var för inlandets människor betesmark, visthusbod, höland, vedbod och redskapsbod. Denna långvariga extensiva kulturpåverkan har varit av stor betydelse för den biologiska mångfalden i våra nordliga skogar. Den har också utformat skogens och myrarnas vegetation så genomgripande att spåren kvarstår under lång tid, ibland i sekler. Dessa biologiska kulturminnen har hittills studerats med endera antikvariska och kulturhistoriska glasögon eller med biologins och naturvårdens lupp och kikare. Härigenom har vissa aspekter av helheten blivit lidande. Etablerandet av begreppet biologiskt kulturarv är ett försök att inringa och beskriva åsidosatta aspekter av det boreala kulturskogslandskapet, genom att studera dess levande kulturspår och minnen som en del i en samlad helhet.