Denna rapport bygger i huvudsak på Linnés beskrivningar av skånska gärdesgårdar samt på Mårten Sjöbecks genomgång från 1925 av Linnés iakttagelser. Som titeln anger koncentrerar vi oss på risgären (som av Linné bland annat kallades vasagärden) och sätter in dessa gärestyper i ett biologiskt kulturarvssammanhang, försöker beskriva var de fanns i landskapet, hur de byggdes upp och sköttes samt deras betydelse för biologisk mångfald. Vi ger också en europeisk utblick.