Fynd som hittas vid arkeologiska undersökningar är många gånger kraftigt nedbrutna och ömtåliga. När de ligger i marken eller i vattnet har de oftast uppnått en viss balans med omgivningen, men den långsamt pågående nedbrytningen accelererar när den kringliggande miljön förändras. Den mest dramatiska förändringen inträffar under den arkeologiska utgrävningen när fynden efter lång tid kommer upp i luften och i ljuset.