Byggnadsminnena utgör ett starkt allmänt intresse som representanter för vårt gemensamma byggda kulturarv. Den skyddade bebyggelsen och särskilt byggnadsminnena prioriteras vid länsstyrelsernas fördelning av bidrag för byggnadsvårdsåtgärder. Skyddet av kulturhistorisk bebyggelse har i ökande grad kritiserats för att hämma den enskilde ägarens möjligheter att använda och utveckla sin fastighet. I början av 2011 initierade regeringen en översyn av lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet. Finns här en motsättning mellan allmänna och enskilda intressen?