Enligt kulturmiljölagen (KML) får metallsökare inte användas eller medföras utantillstånd. Det finns föreskrifter som syftar till att möjliggöra användning av metallsökare utan att skada fornlämningar och fornfynd. Föreskrifterna reglerar ansökan, tillståndsprövning och beslut om metallsökare. Från och med 2018 ska länsstyrelsen ta ut en avgift för tillståndsprövningen av metallsökare.
Denna vägledning utgår ifrån att alla apparater som träffas av definitionen av metallsökare enligt KML är tillståndspliktiga, dvs en apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan. Vissa stationära metallsökare kan falla utanför tillståndsplikten, såsom larmbågar som inte är utformade för att söka efter metaller under markytan.