Genomförandet av Ramdirektivet för vatten innebär bl a att vandringshinder för vattenfauna ska åtgärdas. Detta medför att äldre dammar liksom andra vattenanknutna äldre lämningar kan komma att skadas vid vattenvårdsåtgärder. För att kulturmiljön ska kunna hanteras på ett bra sätt inför eller i samband med vattenvårdsåtgärder - eller i samband med åtgärder som motiveras av andra skäl - där såväl miljöbalken (1998:808) (MB) som kulturmiljölagen (1988:950) (KML) tillämpas, behöver KML:s fornlämningsrekvisit på dammar tydliggöras. Denna vägledning förtydligar hur och när fornlämningsbegreppet, 2 kap. 1 § och 1 a § kulturmiljölagen (1988:950), bör tillämpas på dammar och därtill hörande konstruktioner i en vattenanläggning. Råd ges även för hur dammar kan hanteras i beslutsprocesserna enligt KML respektive MB.