Genom hela medeltiden används runskrift på Gotland parallellt med latinsk skrift. Det finns en kontinuerlig gotländsk runtradition från 1000-talet till 1500-talet och runkunskapen finns överallt på ön. Likväl skiftar användningen av runor: geografiskt, kronologiskt, på vilka föremålstyper och för vilka syften. Här vill jag undersöka omförskjutningar mellan privat och öppet runbruk i någon mån kan kopplas till de traumatiska händelserna med inbördeskriget 1288 och invasionen 1361. Kanske kan vi tänka oss att runskrift får en positiv laddning eller omvänt blir en belastning på grund av nya situationeroch förändrade lojaliteter. Den här studien handlar därför inte om runkunskap och innovation, utan om hur man väljer att använda och exponera sina runkunskaper.