Byggnader är mycket påtagliga uttryck för kulturarvet ock dess förankring i en långvarig historia. Trots detta är de inte konstanta, vare sig i form eller betydelse. Förutom den naturliga fysiska nedbrytningen omformas de medvetet eller omedvetet genom mänskliga ingrepp. Detta sker på samma sätt som historiska fakta kontinuerligt omtolkas, ges ny innebörd och därmed skapar en ständigt förändrad syn på det förflutna. Processen har uppenbarligen en viktig drivkraft i hur varje tid blickar tillbaka på historien i sitt sökande efter sammanhang och mening. Det betyder inte att historiesynen skulle vara enhetlig och oomstridd i varje given tid, något som dagens diskussion kring tolkning och värdekriterier inför historien visar.