Som ett led i den fysiska riksplaneringen fastställde riksdagen i december 1972 vissa riktlinjer för hushållningen med landets mark- och vattentillgångar. Samtidigt beslutades om regeringsprövning av sådana lokaliseringar av industriell eller liknandeverksamhet som är av väsentlig betydelse för landets samlade mark- och vattentillgångar (prop 1972:111).
Vidare vidgade riksdagen tillämpningsområdet för 136 a § byggnadslagen (BL) till att fr o m den 1 juli 1975 omfatta även industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi (prop 1975/76:1). När man bedömer vilka industriella verksamheter som är av intresse i sådant sammanhang och således skall prövas enligt 136 a § BL, är särskilt två förhållanden av betydelse. Det ena är de mer betydande miljöstörningar som kan orsakas av en etablering. Det andra är de anspråk en verksamhet kan ställa på naturresurser.