Frågan om form och innehåll hos den arkeologiska utredningen och förundersökningen är både en rättshistorisk och arkeologisk fråga. Rättshistoriskt har ett ursprungligt skydd för monument successivt kompletterats, och delvis ersatts, av ett skydd också för oansenliga, till och med osynliga. fornlämningar. Parallellt med denna med tiden förändrade syn på skyddet av fasta fornlämningar har under senare år pågått en revision av fornminnesinventeringen i fält. Samtidigt som dess resultat breddat vår kunskap om fornlämningstyper och fornlämningsmiljöer har den också tydliggjort våra kunskapsluckor. Vi har fatt en allt klarare bild av vilka spår av mänskligt liv och verksamhet vi riskerar att förlora kännedom om såvida vi inte ökar våra arkeologiska insatser i det dolda kulturlandskapet.