1976 års kulturminnesvårdsreform var resultatet av en kompromiss, som försökte tillgodose motstridiga intressen. Å ena sidan biträdde man MÖS 65 i dess förslag att kulturminnesvården genom länsstyrelserna skulle ingå som ett led i den fysiska planeringen -å andra sidan ville man tillmötesgå den remissopinion, som krävde ett bibehållande av kulturminnesvården hos länsmuseet/landsantikvarien.