Riksantikvarieämbetet

Luftföroreningarna är ett av vår tids värsta gissel och hotar hela vårt gemensamma kulturarv. Just nu är problemenmer aktuella än någonsin, vilket Tord Andersson vid Tekniska institutionen berättar om.

Luftföroreningarna är ett av vår tids värsta gissel och hotarhela vårt gemensamma kulturarv. Just nu är problemen mer aktuella än någonsin, vilket Tord Andersson vid Tekniska institutionen berättar om.

Det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa luftföroreningarnas skadeverkningar på värden i kulturmiljön, säger kulturministern i regeringens proposition om Kulturmiljövård(1987/88:104). Åtgärderna skall följa ett särskilt handlingsprogram och omfatta bl a inventering, insatser för konservering, forsknings- och utvecklingsarbeten. Men medlen skall inte ses som ett renodlat forskningsanslag utan skall i första hand användas till konkreta åtgärder. Riksantikvarieämbetet ges ansvaret för att programmet genomförs! Tord Andersson vid Tekniska Institutionen berättar här vad det innebär.

Målningen är daterad till skiftet 1100–1200. Konserveringen har huvudsakligen bestått i att reducera ett sekundärt tillfört, mörknat och flagande kaseinskikt.

Ett viktigt bidrag till 1980 års internationella symposium var Agnes Ballestrems definition av konservatorns verksamhet och formulering av det speciella ansvar, som åvilar denne. Hon har också givit principiella riktlinjer för konservatorsutbildningen. Hennes ord är ännu aktuella och återges här i urval.

Jag välkomnar det här symposiet som jag hoppas skall kunna fungera både som forum för utbyte av erfarenheter och som avstamp för ett fortsatt mer systematiskt arbete, sade riksantikvarie Margareta Biörnstad till symposiedeltagarna. Och det blir en fortsättning. Nyligen togs en första kontakt för bildandet av en referensgrupp som skall initiera en uppföljning av genomförda grundförstärkningar. Diskussioner kommer också att föras för val av framtida forskningsprojekt, eventuellt experimentbyggande.

Nordiska museet med sina stora och mångskiftande samlingar har en Teknisk avdelning som ansvarar för vård och konservering. Avdelningens chef Bengt Nyström berättar tillsammans med sina medarbetare Peter Blom och Marie-Louise Wulfcronaom verksamheten.

Traditioner måste kunna ifrågasättas, även när det gäller målning av natursten med oljefärg. Som vid all konservering är samarbetet mellan konservatorer och antikvarier avgörande för ett gott slutresultat. Bådas yrkeskunnande behövs i det programarbete som måste föregå varje konservering.

Denna rapport beskriver metoder att undersöka och övervaka luftföroreningar inomhus i en museimiljö. Luftföroreningar i en museimiljö kan komma utifrån, från konstruktionsmaterial inomhus eller från museiföremålen själva. Dessa luftföroreningar kan orsaka skador på föremål genom att påskynda den kemiska nedbrytningen och orsaka till exempel försprödning, korrosion, missfärgning och sprickbildning. Skadliga luftföroreningar kan förekomma både i stora utrymmen som utställningssalar, eller i små täta utrymmen som montrar och förvaringslådor. 

This report discusses the basic principles and practical implementation of adsorbents, framing the information for cultural heritage environments.

Denna rapport beskriver metodik och analyser som finns tillgängliga för att undersöka emissioner från material, med särskild hänsyn till museimiljöer.

De äldre inslagen i odlingslandskapet, som exempelvis natur­liga slåtter- och betesmarker, är en hotad resurs. Många sådana marker har uppmärksammats både i samband med naturinventeringar och studier av landskap av kulturhistoriskt intresse. Någon systematisk inventering efter enhetliga prin­ciper har emellertid inte utförts. Som ett led i arbetet mot utarmning av landskap, biotoper, flora och fauna har därför naturvårdsverket tagit initiativ till projektet "Ängs- och hag­mark". Detta är ett samarbetsprojekt mellan natur- och kulturminnesvärd. Kelvin Ekeland vid riksantikvarieämbetet försöker här besvara några frågor som är typiska för dem som kommer i kontakt med arbetet. 

Temat för detta nummer är konservering. Inger Estham, som under en längre tid fungerat som t f chef för myndighetens Tekniska institution, berättar om behoven av konservering av vårt kulturarv och om vilka möjligheter som står oss till buds.

Sedan ett par år tillbaka pågår inom Riksantikvarieämbetet en försöksverksamhet med automatisk databehandling. Målsättningen har varit att på ett effektivare och mera ekonomiskt sätt ta hand om den snabbt ökande mängd kulturhistoriska data som ligger till grund framför allt för ämbetets dokumenterande verksamhet. Försöksverksamheten aktualiserades i samband med utgrävningarna på Helgeandsholmen. För att underlätta registreringen och utvärderingen av data från de tiotusentals fynden utarbetades bl a ett datoriserat registrerings- och söksystem. l:e antikvarie Helmer Gustavson, som medverkar i försöksverksamheten, summerar erfarenheterna.

Syftet med projektet var att undersöka och jämföra bevarandestatusen på Paracastextilier som förvarats i olika museimiljöer, i Sverige och i Peru, för att studera påverkan av ammoniakbehandlingen som utfördes på 1990-talet och att jämföra resultaten med de erhållna under tidigare undersökningar från 1990-talet och framåt. Dessutom var förhoppningen att utredningarna skulle kunna öka vår kunskap om det betningsmedel som användes i dessa gamla textiler, eftersom det fortfarande finns ett kunskapsgap om färgsystemen som används av de antika andinska kulturerna. 

Färgflagor från blomsterrummet på bergsmansgården Wilkesbacka i Dalarna undersöktes i Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium i syfte att utröna åldern på dekorationsmåleriet. Undersökningarna utfördes med mikroskopi och svepelektronmikroskopi (SEM) samt grundämnesanalys med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS).

Resultaten visade att blomstermåleriet består både av oorganiska pigment samt organiska färgämnen. Mikroskopi och grundämnesanalys kunde indikera vilka några av dessa pigment var, men vidare analyser av misstänkta organiska färgämnen krävs för en säker identifiering. Grunderingen kunde visas bestå av ett äldre lager krita med senare tillägg/retusch innehållande zink och titan som kom i användning först runt mitten av 1800-talet (zinkvitt) och 1900-talet (titanvitt).

Övriga identifierade pigment har funnits under den tid som blomsterdekorationerna sägs ha tillkommit, men användes även efter det. Det rör sig om kopparhaltiga blå och gröna pigment, cinnober (röd) samt bruna och svarta jordpigment.

Vid denna tidskrifts pressläggning återstår bara några dagar till Världsarvskommittéens möte i Berlin där beslut om nya objekt till Världsarvslistan skall fattas. Visbys medeltida stadskärna finns bland de nominerade objekten. En utnämning betyder att Sverige får sitt sjätte objekt på den prestigefyllda listan över världens kultur- och naturarv.

Detta gästkollegeprojekt bygger vidare på tidigare undersökningar av Paracastextilier. En viktig frågeställning var att utreda om den behandling med ammoniakgas som användes under 1990-talet påverkade fibrernas nedbrytningsgrad. Det utökade analysmaterialet visade inte på andra slutsatser än de som dragits tidigare, att färg och/eller betningsmedel har en så pass stor betydelse för nedbrytningen att det är omöjligt att avgöra påverkan av andra faktorer, såsom bevarandemiljö eller tidigare ammoniak-behandlingar. Däremot ledde arbetet till utökad kunskap om färgämnen och betningsmedel i sydamerikanska arkeologiska textilier, vilket redovisats i en vetenskaplig publikation och även presenterats på två konferenser. Färgämnesanalys inom projektet utfördes av University of Pisa.

Syftet med föreliggande förstudie har varit att ta fram ett underlag inför ett kommande tvärvetenskapligt forsknings- och digitaliseringsprojekt. Bakgrunden är att Riksantikvarieämbetet under 1940-1980-talen genomförde omfattande arkeologiska, men även naturvetenskapliga och etnologiska, undersökningar vid Norrlands älvar och sjöar som ett led i vattenkraftsutbyggnaden. Materialet kom under 1960-1980-talen att bearbetas tillsammans med Stockholms universitet inom ramen för det tvärvetenskapliga projektet Norrlands Tidiga Bebyggelse. Insatserna resulterade i ett rikt material som idag förvaras i Riksantikvarieämbetets arkiv. Då stora delar av Norrland alltjämt är antikvariskt eftersatta utgör det ett mycket viktigt källmaterial för både forskning och förvaltning av dess kulturmiljöer.

Det långsiktiga målet med förstudien och det kommande projektet är att skapa ett kunskapsunderlag för forskning och redskap för landskapsanalyser som leder till ett hållbart bevarande och förvaltning av Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer. Inom förstudien har en rad viktiga forsknings- och förvaltningsområden identifierats. För att ta fram ett adekvat underlag inför ansökan har den bland annat mynnat ut i olika förslag på strategier för det kommande projektets genomförande och finansiering, en fördjupning av frågor som rör förvaltning av vattenanknutna kulturmiljöer, utvecklat tvärvetenskapliga forskningsfrågor, tagit fram en digitaliseringsstrategi, formaliserat ett nätverk och en referensgrupp, genomfört en behovsanalys samt en inventering för att identifiera relevant arkivmaterial inom projektdeltagarnas respektive institutioner. Med förstudien har vi således lagt grunden till ett tvärvetenskapligt forsknings- och digitaliseringsprojekt som inkluderar kulturmiljöförvaltning, arkeologi, etnologi, sociologi och naturveten-skapliga ämnen, däribland miljö- och klimatforskning.

Den fjällnära skogen är inte orörd

Människan har vistats i, och nyttjat, fjällnära skog sedan förhistorisk tid och det finns en lång kontinuitet av kulturpåverkan: runt samiska fångst- och fiskeplatser, flyttleder och visten, kring nybyggen och fäbodar och kring gruvor och smältverk. Alla dessa nyttjandeformer måste ha präglat naturen och tillsammans byggt upp kulturlandskap, till exempel genom att skogens sammansättning ändrades och betesformade naturtyper och ibland även helt avskogade områden skapades. Särskilt ren- och kreatursbete, slåtter och vedhuggning kan antas ha präglat ekosystemen.

Brist på kunskap om fjällnära skog som kulturlandskap

Fjäll och fjällnära natur har dock inte studerats lika mycket som sydsvenska landskap med utgångspunkt från nyttjandehistoria, och de flesta kulturpräglade naturtyperna och det biologiska kulturarvet är förmodligen okända eller inte beskrivna i litteraturen. Därmed är det svårt att tolka och beskriva kulturpräglad natur, inte minst i samiska kulturlandskap. Av samma anledning är det brist på kunskap om nyttjandehistoriens betydelse för biologisk mångfald och naturvård. Flera ekologiskt viktiga strukturer i fjällnära skog är dock troligen gynnade av eller rentav knutna till tidigare nyttjande, exempelvis lövträd, ljusformade och solexponerade ved- och trädsubstrat och mosaiker av träd och öppen mark, ofta med artrik betesvegetation i skog och vid skogsgränsen. Andra exempel är nött mark längs flyttleder och i skogsbeten och artrik slåttervegetation i våtmarker. En viktig slutsats är att det behövs fler beskrivningar av kulturpräglade fjällnära naturtyper, fler tolkningar av biologiskt kulturarv och fler analyser av samband mellan kulturpåverkan och biologisk mångfald.

Det behövs ett brett arbete för skydd, förvaltning och kunskapsuppbyggnad

Kunskapen om var människor vistats och påverkat ekosystem i det fjällnära landskapet är ofullständig, vilket gör att det inte går att skapa en säker bild av var vi kan förvänta oss kulturpräglad natur, respektive naturskog med mycket få eller inga kulturspår. Därför behöver all skötselplanering i naturreservat och all hantering av nyckelbiotoper och avverkningsanmälningar innefatta en översiktlig inventering av kulturpåverkan och kulturspår. Det kräver kompetensutveckling hos handläggare och samverkan mellan myndigheter.

För att öka kunskapen behövs också fallstudier med fältundersökningar i både samiska och jordbruksnyttjade miljöer. Genom samverkan mellan olika experter och lokala informanter kan fallstudierna kombinera ekologisk, historisk-arkeologisk och traditionell kunskap.

Ett för de nordiska länderna gemensamt konservatorsförbund finns sedan mer än trettio år tillbaka. Carl-Fredrik Lundevall, ordförande i den svenska sektionen under åren 1984—1987, berättar här om förbundets tillkomst och om dess stadgar.

I Skåne har ett hantverks-och konserveringscentrum skapats i Landskrona. Stiftelsen Skånehantverk beskrivs av intendent Mait Molander, som också leder dess textilateljé.

Förste textilkonservator Eva Möller leder den konserveringsateljé som tar hand om dräkter och andra textilier från tre olika museer. LSH textilkonservering arbetar dock också för andra uppdragsgivare.

Threats by pests to cultural heritage are now more than ever on the agenda for museums, archives, libraries and historic houses. It is therefore important that professionals within the sector, such as scientists, conservators, curators, archivists, librarians, collection managers and others, meet and discuss methods of dealing with the challenges posed by pests. Following the successful IPM conferences in Piacenza in 2011, Vienna in 2013 and Paris in 2016, the 4th international conferenceon Integrated Pest Management, IPM 2019, Integrated Pest Management for Cultural Heritage, was held in Stockholm 21–23 May 2019. In all, 160 delegates from 23 countries participated.

Med torv på taken kunde man såväxteribestämda syften. Växterna på taken hade flera funktioner. Rötterna band samman torven och sög upp vatten så att takdroppet minskade. De gröna, levande växterna, kunde tom fungera som brandskydd.Örjan Nilsson, förste trädgårdsintendent vid Botaniska trädgården i Uppsala, berättar här om den skiftande floran på de skandinaviska torvtaken.

En översikt över konserveringens historia i Sverige ges av Åke Nisbeth, chef för byggnadsavdelningens granskningssektion.

Vid en arkeologisk undersökning av ett s.k. sockenlappsboställe i Järvsö 2017 påträffades ett fyndmaterial med stark samisk koppling som skiljer ut platsen från andra 1700-talstorp. Det framkom ben av björn och häst, en kedja med hänge, som troligen suttit på en samisk trumma, samt en rad andra föremål, däribland ett trådnystan av okänd metall.

Jonas Palm vid Uppsala univer­sitetsbibliotek skildrar papperets historia och berättar om dagens konserveringsproblem. 

Länsmuseer, kommunala museer och hembygdsföreningar har också behov av att få föremålen i sina samlingar vårdade och konserverade. Bengt-Arne Persson, chef för Varbergs museum, skriver här om hur man organiserat arbetet i Västsverige.

Under de senaste åren har en rad konserveringsateljéer börjat arbeta ute i landet. Här presenteras några av dem.Först beskrivs verksamheten vid Stiftelsen Västsvensk Konservatorsateljé av dess prefekt, målerikonservatorThomas Petéus.

Luftföroreningarna hotar både vår hälsa och vår livsmiljö. ”Det här är den viktigaste utställningen vi någonsin visat”, säger Historiska museets chef Olof Isaksson om utställningenLuftangrepp.

Christian Reimers skriver om den påbörjade konserveringen av Gotlands medeltida glasfönster.