Hur avgör Regeringsrätten, vår högsta förvaltningsdomstol, i olika tvistefrågor om vad som är tilllåtet eller inte tillåtet på en byggnad? - Domarna ger ett intryck av att domstolen är benägen att ta stor hänsyn till bevarandevärden som kommit till uttryck i förväg, t ex i en riksintressebeskrivning, i en kommunal inventering eller översiktsplan, skriver Thomas Adlercreutz i sin granskning av några Regeringsrättsdomar.
Trots mot domstolsbeslut i en rad kyrkoärenden har föranlett Riksantikvarieämbetet att göra regeringen uppmärksam på uppenbara brister i lagstiftningen. Starkare regler behövs för att markera att även församlingarnas verksamhet står under lagarna.
Den medvetna förstörelsen av viktiga monument och samlingar har blivit allt vanligare i väpnade konflikter och ingår i det ökande antalet etniska och religiösa krig runt om i världen. Att skada ett enskilt folks kulturella egendom är detsamma som att skada hela mänsklighetens kulturarv - precis som det står i Haagkonventionen från 1954.
Riksantikvarieämbetet är en statlig myndighet med en lång historia och med en lång tradition av att ge ut publikationer av vikt för den svenska kulturmiljövården. Vitterhetsakademiens bibliotek har sedan 2006 succesivt digitiserat delar av myndighetens utgivning inom ramen för olika projekt. Den långsiktiga ambitionen är att digitisera Riksantikvarieämbetets samlade utgivning för att ytterligare stärka myndighetens digitala erbjudande till stöd för forskning och förvaltning. Detta ligger helt i linje med myndighetens mål såsom de uttrycks i bland annat dess instruktion. Syftet med föreliggande förstudie har varit att utvärdera arbetets förutsättningar såväl praktiskt, tekniskt och juridiskt som ekonomiskt. Pilotdigitiseringen som genomfördes inom förstudien har identifierat olika arbetsmoment, kostnader och tidsåtgång. Arbetsmomenten innefattar förarbete, urval och efterarbete såväl som metadatasättning och tillgängliggörande. Målet har varit att skapa ett underlag inför kommande digitiseringprojekt på biblioteket.
Sedan januari 1994 finns möjlighet att dra av kostnaderna för reparation och underhåll på mangårdsbyggnader inom lantbruk som beskattas som näringsfastigheter. Kjell Andersson, fastighetsekonom vid Riksantikvarieämbetet, redogör.
Hur starkt är skyddet för riksintressen enligt naturresurslagen? Vilken betydelse har det att en kommun går emot sin egen översiktsplan som nu i det omstridda detaljplaneärendet i Umeå centrum. I sitt beslut den 11 oktober fann regeringen inte att det planeradehöghusbygget påtagligt skulle skada riksintresset i Umeå centrum. Kulturmiljövård citerar riksantikvarieämbetets redogörelse för regeinteringsbeslutet. Tidskriften har också varit i kontakt med några länsantikvarier för att fånga in reaktioner i länen efter regeringsbeslutet.
Kulturminneslagen från 1988 har förbättrat möjligheterna till byggnadsminnesförklaringar av bebyggelsemiljöer. I Eksjö genomförs nu för första gången en systematisk byggnadsminnesförklaring av byggnader inom en hel stadsdel. Anders Franzen är handläggare för byggnadsminnesärenden vid lässtyrelsen i Jönköping.
Lagen om ändring i byggnadsstadgan (SFS 1980:337) träder i kraft den första juli 1980. Riksantikvarieämbetet har tidigare i sina yttranden framfört krav på en ändring av 38 § i byggnadsstadgan i syfte att anpassa bestämmelserna till den ändrade synen på kulturminnesvårdens bevarande, mål och riktlinjer. Evald Gustafsson, byråchef vid ämbetets kulturminnesbyrå, redogör i det följande för två byggnadslovsärenden i vilka ämbetet haft tillfälle att yttra sig. I båda fallen har den ändrade synen på kulturminnesvårdens bevarandeintressen spelat en avgörande roll. I anslutning till artikeln återges den nya lydelsen i 38 §, utfärdad den 29 maj 1980.
Riksdagen biföll i våras regeringens förslag om en ny fastighetstaxeringslag(FTL). Den nya lagen kompletteras genom särskilda verkställningsföreskrifter och anvisningar som utfärdas av regeringen och riksskatteverket. De nu antagna reglerna, som innehåller betydande formella ändringar i fastighetstaxeringens regelsystem, skall tillämpas redan vid 1981-års fastighetstaxering. Fastighetstaxeringslagen har också medfört ett par nyheter av betydelse för kulturminnesvården. Karl-Erik Högner, byråchef vid riksantikvarieämbetets administrativa byrå, redogör här för innehållet i den nya lagen.
Svenska Metalldetektorförening är missnöjd med länsstyrelsernas handläggning av licenstillstånd - den upplevs som byråkratisk och tidsödande. - Detta är beklagligt, men det finns inget bra skäl för att ändra en fungerande lagstiftning, anser artikelförfattarna. Plundringarna av fornlämningar har blivit betydligt färre sedan lagen trädde ikraft.
Det finns ingen EU-lagstiftning på kulturminnesområdet, inte ens inom en av de största och viktigaste EU-staterna, förbundsrepubliken Tyskland. Tyskland har inte mindre än 16 olika kulturmiljölagstiftningar. Påståenden att den svenska kulturmiljölagen nu skall anpassas till EU måste därför betraktas med skepsis.
Frågan om form och innehåll hos den arkeologiska utredningen och förundersökningen är både en rättshistorisk och arkeologisk fråga. Rättshistoriskt har ett ursprungligt skydd för monument successivt kompletterats, och delvis ersatts, av ett skydd också för oansenliga, till och med osynliga. fornlämningar. Parallellt med denna med tiden förändrade syn på skyddet av fasta fornlämningar har under senare år pågått en revision av fornminnesinventeringen i fält. Samtidigt som dess resultat breddat vår kunskap om fornlämningstyper och fornlämningsmiljöer har den också tydliggjort våra kunskapsluckor. Vi har fatt en allt klarare bild av vilka spår av mänskligt liv och verksamhet vi riskerar att förlora kännedom om såvida vi inte ökar våra arkeologiska insatser i det dolda kulturlandskapet.
Den här artikeln ger en första information om den översyn av kulturminnesvårdens lagstiftning som ämbetet inleder i höst. Som en bakgrund tar Christian Laine upp några punkter i yttrandet, där ämbetet ger sin syn på själva uppbyggnaden av plan-och bygglagens regelsystem för att ta till vara kulturminnesvårdens intressen.
Lennart Rosander ( LR) har skrivit en artikel i Kulturmiljövård nr 2003 :1 där han påpekat bristen på mänsklig närvaro, eller snarare hur de nu boende eller tidigare boende i området saknats i kulturmiljövårdens arbetsmaterial. Han har fått två svar på sin artikel vars synsätt jag i huvudsak delar.
I totalförsvarets folkrättsförordning finns föreskrifter för tolkningen och tillämpningen av den internationella humanitära rätten vid väpnade konflikter. Enligt förordningen skall Riksantikvarieämbetet under fredstid vidta nödvändiga förberedelser för att utmärka kulturegendom under särskilt skydd. Länsstyrelserna i sin tur skall vidta åtgärder för att utmärka övrig kulturegendom. Under 1994/95 har allmänna råd utarbetats inom RAÄ av Björn Lindquist, som här ger en presentation.
Riksantikvarieämbetet har nyligen skickat ut en underrättelse(1982:5) om skadeståndsfrågor i samband med ras från ruiner.
Vad är det för skillnad mellan byggnadsminne och kulturreservat? Finns det kulturhus som saknar lagligt skydd? - Detta är några av de frågor som besvaras i denna artikel.
Metoderna för att åstadkomma bevarande eller skydd av värdefull bebyggelse varierar betydligt mellan länderna på kontinenten och i N ordeuropa. De flesta länder har dock det gemensamt att ersättningsfrågor inte aktualiseras vid skyddsbeslutet utan först då tillstånd nekats att få vidta åtgärd. Hans Mattsson har studerat olika syn på fastighetsförvaltningen och ersättningar vid bevarande.
Ett systematiskt och långsiktigt bevarande av fornlämningar kräver en aktiv medverkan från kommunen. Redskapen för bevarandet är planinstitutet och ett adekvat planeringsunderlag om fornlämningarna. Kulturmiljövården måste precisera sina intressen och bidra med ett åtgärdsförslag som redovisar vad den vill åstadkomma genom bevarandet. Allt för att hjälpa kommunerna att kunna väga de krav på förändringar som samhällsplanering för med sig mot de fornminnesvärden kulturmiljövården vill slå vakt om.
Sedan 1989 är ett särskilt skönhetsråd knutet till Vägverket. Rådet skall fungera som en rådgivande organ i frågor som gäller vägars och broars estetiska och arkitektoniska utformning liksom i frågor som berör vägarnas kultur- och miljöanpassning.
Kulturarvsutredningens arbete, tidigare refererat i Kulturmiljövård nr 1-2/1995, med en översyn av kulturminneslagen är ny slutfört. I utredningens slutbetänkande uppmärksammas bl a tillsynen av och skyddet för prästgårdar och kyrkstäder. Erik Nordin, utredningens sekreterare, ger oss en sammanfattning.
Är det inte ett gemensamt samhällsintresse att vi låter husen leva? Ett intresse som skall få påverka samhällets regelsystem och ekonomi. Byggnadsvårdsåret 1975 var ett genombrottsår för husen. Lagstiftningen har sedermera förändrats och husen har fått starkare skydd. Men samtidigt har hoten förändrats. Bevarandet har varit en ständig kamp ur underläge: De successivt införda kraven på varsamhet har endast svagt kunnat motverka tendensen att med billiga lånade pengar bygga om husen alldeles för mycket.
Till de två debattinlägg som kommenterade min artikel ("Förändring som antikvariskt problem" i Kulturmiljövård 1/2003) har fogats ytterligare ett. I detta framhåller Urve Lepasoon (UL) att jag kanske alldeles missat vilket syfte dylika kulturmiljöprogram har, till vilka de i första hand riktar sig och hur de är tänkta att användas. Hade UL lite noggrannare läst sidan 22 i min artikel kanske dessa farhågor kunnat mildras.
Det som byggts i Sverige från 1930-talet och framåt utgör en stor andel av det totala byggnadsbeståndet i landet. Det är därför hög tid att monument från modernismens tidevarv bevaras för framtiden. Det behövs stora inventeringsinsatser för att vi skall ha tillfredsställande underlag för kommunernas bevarandeplanering och urval av skyddsvärda byggnader.
Trots en rad internationella konventioner om skydd för kulturegendom vid väpnade konflikter får vi nästan dagligen rapporter om ödeläggelse av egendom och våld mot civilbefolkning. Mänskliga tragedier tilldrar sig i allmänhet större internationellt och massmedialt intresse än förstörelse av kulturvärden. Men skyddet av det kulturella arvet måste ses som en del av skyddet av civilbefolkningen och civil egendom – som en del av den internationella humanitära rätten.
"Kommunen föreslås få möjlighet att säkerställa att rivning av byggnader sker på ett sätt som ger förutsättningar för återanvändning och återvinning samt omhändertagande av miljöfarligt avfall. Bl a skall kommunen kunna kräva en rivningsplan som beskriver hur arbetet skall utföras med avseende på omhändertagandet av rivningsavfall." (Ur Miljö och fysisk planering, sou 1994:36)
Fornlämningar slits och skadas och f n framtonar en allt mer hotfull bild av deras fortsatta existens. Vill vi ha våra fornlämningar kvar måste frågor om bevarande diskuteras: skall vi restaurera dem - och i så fall till vilket utseende - eller skall vi vara beredda att acceptera tillverkning av kopior? För två typer av fornlämningar är situationen bekymmersam idag: bronsåldershögar i åkermark samt hällristningar.
År 1998 firar Finland 100-årsjubileet av Alvar Aaltos födelse. Alvar Aaltos arkitektur har mer än någon annans spelat en viktig nationell roll i efterkrigstidens Finland. Flera projekt har startats för att rädda hans byggnader till eftervärlden. Men lika viktigt som det är att hylla Aalto, lika viktigt är att försöka höja kunskapsnivån om den nyare arkitekturen i hela landet och att förändra inställningen till dess bebyggelse.
I Danmark finns en bred enighet om att principerna för att restaurera modernismens byggnader inte skiljer sig från gängse restaurering. Ny forskning och ny kunskap behövs dock kring både byggnadsteknik och material.
Gravplundringarna på Gotland är ett allvarligt brott, säger Erik Nylén, f d chef för RAGU, till kulturmiljövård. Stölderna är jämförbara med ekonomisk brottslighet och borde medföra ett strängt straff. Majvor östergren vid RAGU leder det så kallade skattprojektet på Gotland och har god överblick över situationen. Här berättar hon om de senaste stöldvågorna.