Hur avgör Regeringsrätten, vår högsta förvaltningsdomstol, i olika tvistefrågor om vad som är tilllåtet eller inte tillåtet på en byggnad? - Domarna ger ett intryck av att domstolen är benägen att ta stor hänsyn till bevarandevärden som kommit till uttryck i förväg, t ex i en riksintressebeskrivning, i en kommunal inventering eller översiktsplan, skriver Thomas Adlercreutz i sin granskning av några Regeringsrättsdomar.
Trots mot domstolsbeslut i en rad kyrkoärenden har föranlett Riksantikvarieämbetet att göra regeringen uppmärksam på uppenbara brister i lagstiftningen. Starkare regler behövs för att markera att även församlingarnas verksamhet står under lagarna.
Lagen om ändring i byggnadsstadgan (SFS 1980:337) träder i kraft den första juli 1980. Riksantikvarieämbetet har tidigare i sina yttranden framfört krav på en ändring av 38 § i byggnadsstadgan i syfte att anpassa bestämmelserna till den ändrade synen på kulturminnesvårdens bevarande, mål och riktlinjer. Evald Gustafsson, byråchef vid ämbetets kulturminnesbyrå, redogör i det följande för två byggnadslovsärenden i vilka ämbetet haft tillfälle att yttra sig. I båda fallen har den ändrade synen på kulturminnesvårdens bevarandeintressen spelat en avgörande roll. I anslutning till artikeln återges den nya lydelsen i 38 §, utfärdad den 29 maj 1980.
Riksdagen biföll i våras regeringens förslag om en ny fastighetstaxeringslag(FTL). Den nya lagen kompletteras genom särskilda verkställningsföreskrifter och anvisningar som utfärdas av regeringen och riksskatteverket. De nu antagna reglerna, som innehåller betydande formella ändringar i fastighetstaxeringens regelsystem, skall tillämpas redan vid 1981-års fastighetstaxering. Fastighetstaxeringslagen har också medfört ett par nyheter av betydelse för kulturminnesvården. Karl-Erik Högner, byråchef vid riksantikvarieämbetets administrativa byrå, redogör här för innehållet i den nya lagen.
Den här artikeln ger en första information om den översyn av kulturminnesvårdens lagstiftning som ämbetet inleder i höst. Som en bakgrund tar Christian Laine upp några punkter i yttrandet, där ämbetet ger sin syn på själva uppbyggnaden av plan-och bygglagens regelsystem för att ta till vara kulturminnesvårdens intressen.
Lennart Rosander ( LR) har skrivit en artikel i Kulturmiljövård nr 2003 :1 där han påpekat bristen på mänsklig närvaro, eller snarare hur de nu boende eller tidigare boende i området saknats i kulturmiljövårdens arbetsmaterial. Han har fått två svar på sin artikel vars synsätt jag i huvudsak delar.
I totalförsvarets folkrättsförordning finns föreskrifter för tolkningen och tillämpningen av den internationella humanitära rätten vid väpnade konflikter. Enligt förordningen skall Riksantikvarieämbetet under fredstid vidta nödvändiga förberedelser för att utmärka kulturegendom under särskilt skydd. Länsstyrelserna i sin tur skall vidta åtgärder för att utmärka övrig kulturegendom. Under 1994/95 har allmänna råd utarbetats inom RAÄ av Björn Lindquist, som här ger en presentation.
Vad är det för skillnad mellan byggnadsminne och kulturreservat? Finns det kulturhus som saknar lagligt skydd? - Detta är några av de frågor som besvaras i denna artikel.
Sedan 1989 är ett särskilt skönhetsråd knutet till Vägverket. Rådet skall fungera som en rådgivande organ i frågor som gäller vägars och broars estetiska och arkitektoniska utformning liksom i frågor som berör vägarnas kultur- och miljöanpassning.
Är det inte ett gemensamt samhällsintresse att vi låter husen leva? Ett intresse som skall få påverka samhällets regelsystem och ekonomi. Byggnadsvårdsåret 1975 var ett genombrottsår för husen. Lagstiftningen har sedermera förändrats och husen har fått starkare skydd. Men samtidigt har hoten förändrats. Bevarandet har varit en ständig kamp ur underläge: De successivt införda kraven på varsamhet har endast svagt kunnat motverka tendensen att med billiga lånade pengar bygga om husen alldeles för mycket.
Till de två debattinlägg som kommenterade min artikel ("Förändring som antikvariskt problem" i Kulturmiljövård 1/2003) har fogats ytterligare ett. I detta framhåller Urve Lepasoon (UL) att jag kanske alldeles missat vilket syfte dylika kulturmiljöprogram har, till vilka de i första hand riktar sig och hur de är tänkta att användas. Hade UL lite noggrannare läst sidan 22 i min artikel kanske dessa farhågor kunnat mildras.
Trots en rad internationella konventioner om skydd för kulturegendom vid väpnade konflikter får vi nästan dagligen rapporter om ödeläggelse av egendom och våld mot civilbefolkning. Mänskliga tragedier tilldrar sig i allmänhet större internationellt och massmedialt intresse än förstörelse av kulturvärden. Men skyddet av det kulturella arvet måste ses som en del av skyddet av civilbefolkningen och civil egendom – som en del av den internationella humanitära rätten.
År 1998 firar Finland 100-årsjubileet av Alvar Aaltos födelse. Alvar Aaltos arkitektur har mer än någon annans spelat en viktig nationell roll i efterkrigstidens Finland. Flera projekt har startats för att rädda hans byggnader till eftervärlden. Men lika viktigt som det är att hylla Aalto, lika viktigt är att försöka höja kunskapsnivån om den nyare arkitekturen i hela landet och att förändra inställningen till dess bebyggelse.
I Danmark finns en bred enighet om att principerna för att restaurera modernismens byggnader inte skiljer sig från gängse restaurering. Ny forskning och ny kunskap behövs dock kring både byggnadsteknik och material.