Att synliggöra kvinnorna i historien, arkeologin, är viktigt. Men det blir svårare när vi kommer till tolkningsperspektiven, skriver Hans Andersson. Mycket i vår omgivning handlar om makt. Det stratifierade samhället, makten över människan, de ekonomiska resurserna, är föremål för många studier. Är det ett manligt perspektiv att hävda att dessa studier är viktiga?
Oscar Montelius, förgrundsgestalten i svensk arkeologi och den typologiska metodens fader, var på sin tid djupt engagerad i arbetet för kvinnans frigörelse. Han var en flitig skribent som ville ge läsarna »en riktigare bild» av kvinnans emancipation.
Jag känner att det ställs förväntningar på mig. Sveriges första kvinna på riksantikvarieposten ser tillbaka och ger oss glimtar från tiden då kvinnorna inträdde i kulturminnesvården.
Nanna Hermansson är landsantikvarie och chef för Södermanlands museum. Det finns en påtaglig kvinnodominans bland hennes medarbetare. Kan detta förhållande möjligen avspeglas även i museets utställningsverksamhet?
Det var inom ämnet historia som kvinnoforskningen startade i Sverige i början på 1960-talet. Först nu, 30 år senare, har kvinnoforskningen fått ett erkännande från statsmakterna och blivit en egen forskningsgren.Tre professurer i kvinnoforskning skall utlysas om förslaget i regeringens forskningsproposition går igenom.
Norge är ett föregångsland vad gäller kvinnoforskning inom arkeologi. Nu hörs ekot av den norska debatten även i Sverige. På ett arkeologseminarium i Uppsala förra hösten togs könsrollerna och forskningsstrategiska frågor upp till diskussion. Agneta Lagerlöf deltog i seminariet och sammanfattar.
Spelar det någon roll att detvfinns kvinnor på chefsposter vid de centrala institutionerna?Naturligtvis! Hälften av befolkningen är ju kvinnor, skriver Bente Magnus. Jämställdheten har sämre växtvillkor i Sverige än i hennes hemland Norge. Kvinnorna saknas bl a på ledande poster inom politiken.
Männens arbetsuppgifter har varit mer cykliska än kvinnors. De kvinnliga arbetsuppgifterna skulle skötas dagligen, rutinmässigt.Trots kvinnornas osynlighet i historien är det deras arbeten som gett det mänskliga samhället dess djup och mångfald.
Hur finns miljöerna för kvinnligt arbete och liv representerade bland våra byggnadsminnen frågar artikelförfattaren. En titt i senaste utgåvan av boken »Byggnadsminnen 1978—1988» ger ett magert resultat. »Mäns och kvinnors historia är ju så sammanflätad som varp och inslag», skrev Elin Wägner i sin »Väckarklocka». Verkligheten tycks ha gjort en historia av enbart inslaget.
Som medelålders arkeolog med 35 års yrkesverksamhet ser jag min tillvaro som förvånansvärt lite jämställd, skriver Lena Thålin-Bergman vid Historiska museet. Mina möjligheter att komma till tals står inte i paritet med kunskaper och erfarenheter. De siffror som Statistiska centralbyrån presenterat från kvinno- respektive mansvärlden visar även de att det är långt kvar till jämställdhet på arbetsplatserna.