Ännu i början av 1950-talet var jordbruket personalkrävande. På 1960-talet krävde jordbrukspolitiken en strukturomvandling. Utveckling av maskiner, ökad användning av konstgödsel, införande av herbicider och nya, mer resistenta grödor skulle underlätta. "Olönsamma" enheter skulle slås sammantill större. I vissa skogssocknar -inte bara i Norrland utan även i södra Sverige -skulle nästan all öppen mark skogsplanteras. Endast några mycket stora enheter skulle behållas för jordbruksändamål, inte ens en bonde per by skulle bli kvar, slagordet var snarare "en bonde per socken". Hur systemet skulle få en fungerande infrastruktur belystes inte.
AGA:s industriområde med arbetarbostäder i Bergsätra på Lidingö bildade i början av seklet ett mönstersamhälle med höga sociala ambitioner. Nu är verksamheten nedlagd och Bergsätras framtid är oviss. Lägenheterna används idag som ungdomsbostäder. Den nuvarande ägaren, Skandia, vill bygga om lägenheterna, vilket skulle spoliera husets ursprungliga karaktär och en epok i Lidingös industrihistoria.
Stenhuggeri är idag en bransch som drabbats av två stora problem: dels är medelåldern hög bland stenhuggarna och nyrekryteringen nästan obefintlig, dels är efterfrågan på renoveringsarbeten mycket ojämn. – Om marknaden även i fortsättningen kommer att vara lika ryckig som nu finns stor risk för att vi inom snar framtid kommer att ha så få stenhuggare kvar att vi inte ens klarar av att underhålla våra mest värdefulla byggnader, skriver Christer Kjellén, ingenjör vid Stenforskningen i Stockholm, och föreslår en "bank" av färdigprojekterade renoveringsarbeten som ett sätt att lösa en del av problemen inom yrkeskåren.