The aim of the project: This report on the situation of urban archaeology in Gävle is written as part of the project The Medieval Town: Implications of Early Urbanization for Modern Planning, under the auspices of Riksantikvarieämbetet and Statens historiska museer. The aim of the project is to make a detailed survey and documentation of the situation of urban archaeology and its implications for physical planning and make a scholarly evaluation of the uncovered material. The project deals mainly with those places which obtained town rights in the formal legal sense during the Middle Ages.
The arrangement of the report: Chapters 1 and 2 give an account of a number of data which in various ways are important for the early development of the town. The information is collected from available literature (mainly as regards documentary material) as well as from primary material in the archives (archaeological data, records from borings). In the firstmentioned case no attempt has been made to correct possible faults through independent research. As regards the archaeological material, the aim has been to include all archaeological observations, even if for different reasons this has not always been possible.
One important aim during work on the report has been to appraise and evaluate the archaeological material and to what extent it throws light on essential problems concerning urban history. The basic idea is that archaeological material can provide information about chronology, function, social structure and economic basis. The material has been arranged on the assumption that the form of settlement which took place and is reflected in the archaeological material is the result of a functional adaption to certain decisive prerequisites such as topography, communications, and economical-geographical conditions.
The data have been chosen and structured on this basis. The selection gives both a general view of the available material concerning the development of the medieval town and a basis for further work on this material. This in turn will provide a foundation for the antiquarian evaluation in relation to future work.
The English summary gives a broad outline of the contents, mainly based on the maps of the report. [...]
I höstas hölls ett internationellt symposium i Kungälv, anordnat av riksantikvarieämbetet som en slutpunkt för projektet Medeltidsstaden.
Trots mot domstolsbeslut i en rad kyrkoärenden har föranlett Riksantikvarieämbetet att göra regeringen uppmärksam på uppenbara brister i lagstiftningen. Starkare regler behövs för att markera att även församlingarnas verksamhet står under lagarna.
Rapport från Riksantikvarieämbetet 2004:9. Rapporten beskriver 2003 års uppföljningsinventering av lantbruksbebyggelsen i tio av de s.k. LiM:s referensområden (församlingar spridda över landet). De insamlade uppgifterna möjliggör tillstånds- och förändringsanalyser under drygt tio år (den första inventeringen genomfördes 1992). I rapporten redovisas funktionsförändringar hos byggnadsbeståndet liksom rivningar, om- och tillbyggnader, överlopps- och underhållsstatus samt nybyggnader. Resultatet visar att skilda kategorier av byggnader förändras i varierande omfattning och att förändringarna också är olika omfattande i olika delar av landet och bl.a. beroende av företagens produktionsinriktning.
Beslutet om omorganisationen av statens fastighetsförvaltning innebär bl a att FortF upphör sista juni 1994 och ersätts av Fortifikationsverket (FortV), som fortsättningsvis skall äga och förvalta försvarsfastigheterna. F n pågår arbete med att upprätta förslag till en ”nationalarvslista” över de byggnader som skall hållas i statlig ägo, varav de som inte används av försvaret förs över till Statens fastighetsverk.
Det finns en medvetenhet om vikten av den historiska dimensionen i Docklands förnyelse. Men utbyggnaden har uppkommit i otakt och mycket sker på exploatörernas villkor, skriver Nils Ahlberg som besökte Docklands redan för åtta år sedan och jämför här sina intryck.
Bombningarna av London under andra världskriget blev förödande för dess hamnområden och strukturrationaliseringen inom sjöfarten tjugo år senare satte definitivt stopp för verksamheten vid dockorna. Men detta hör till vår tids historiebeskrivning. Docklands historia börjar längre tillbaka i tiden än så: Det var romarna som under första århundradet efter Kristi födelse byggde den första bron över Themsen.
För de gamla fängelsebyggnaderna och deras bevarande finns ett stort allmänt intresse, som bl a kommit i dagen genom de lokala debatter som uppstår vid nedläggning och rivningshot. Riksantikvarieämbetets inventering av äldre kriminalvårdsanstalter, påbörjad vintern 1984/85, har uppmärksammats i massmedia: i riksradions "Vetandets värld", lokalradio och dagspress; tidskriften Byggnadskultur nr 1/87 är ett temanummer om fängelser. Inom kriminalvårdsorganisationen finns ett uttalat intresse för de historiska aspekterna på ämnet. Om arbetet med inventering av denna speciella kategori byggnader skriver här Nils Ahlberg, byggnadsinventerare vid byggnadsavdelningen.
Gatunät och tomtstruktur bildar det skelett kring vilket staden successivt har byggts. För planerare är det viktigt att kunna förstå denna byggandets grammatik när man idag bygger inom samma system. En årsring som är tydligt utskiljbar är det sena 1800-talet då många av våra städer förvandlades till stenstäder efter europeisk modell.
Som kulturlandskap betraktat är staden ett koncentrat av långvarig mänsklig verksamhet som vi nu kan se spåren av. Dessa är ibland gåtfulla och komplexa avtryck av maktrelationer, ekonomiska överväganden och förväntningar. Olika stadsdelar och byggnader blir i denna mening kvarlevor från skilda tidsepoker. Staden blir en läsbar och sammansatt enhet där olika historiska stilar lever sida vid sida och bildar den totala stadsbilden. Husens utformning och placering kan ses som medvetna eller omedvetna symboler, inte sällan sådana som uttrycker status och makt. Ofta uppstår strider kring miljöns utformning. Speciellt tydligt blir engagemanget när det gäller stadskärnan, dvs. det rum som är stadens ansikte utåt och inåt.
Genom att låta bli att bredda vägen eller räta kurvorna och genom att sänka hastigheten och anpassa körningen till väglaget har man på Gotland lyckats med att rusta upp öns statliga grusvägar till mindre kostnad och på kortare tid än beräknat. Upprustningen har dessutom inneburit större varsamhet mot natur- och kulturmiljön och färre markintrång då byggnader, stenmurar, träd och alléer fått vara kvar.
I bevarandet av historiska trädgårdar och parker baseras teori och praktik alltför sällan på de restaureringsideologiska resonemang och vårdprinciper som generellt tillämpas inom kulturmiljövården. Det är därför viktigt att höja kunskapsnivån och få tillstånd en fördjupad diskussion kring vården av det trädgårdshistoriska arvet.
Endast ett fåtal svenska kyrkor -de flesta i Skåne - har sina medeltida blytak kvar. I en nära framtid måste dessa tak läggas om. Trots den konflikt som finns mellan det antikvariska synsättet och de miljökrav som ställs idag är det ur kulturmiljösynpunkt viktigt att taken bevaras och att hantverket med blygjutning och blyplåtslagning får leva vidare. Idag finns traditionen kvar i Danmark.
Presentation av Drottningholm, Birka och Adelsö/Hovgården, Engelsbergs bruk, Skogskyrkogården och Hällristningsområdet Tanum.
Entusiastiska medarrangörer och en vetgirig publik har även i år bidragit till att RAÄ:s tre återkommande kampanjhändelser blivit framgångar. Utvärderingarna av de tre evenemangen är nu klara och resultaten är upplyftande.
Vad är ett slott? En stenhög som minner om forna tiders glans eller utsugning, beroende på vilket klassperspektiv man intar? En slumrande resurs för turistindustrin? En byggnad som avspeglar alla tider och som bör nyttjas varsamt, om alls? Eller en black om foten som mest kostar pengar och inte har några tydliga värden överhuvudtaget?
Riksantikvarieämbetet har den 13 november 1984 i ett yttrande till bostadsdepartementet och industridepartementet lämnat synpunkter på »Energi 85 — energianvändning i bebyggelse», en utvärdering från Byggforskningsrådet. Kerstin Alexandersson vid kulturminnesbyråns byggnadssektion redogör kortfattat för utvärderingen och för de synpunkter som ämbetet lämnat.
De senaste hundra åren har det brunnit ungefär en kyrka om året i Sverige. När en kyrka brinner förstörs oersättliga värden, både materiella och immateriella. Kyrkorna är viktiga symbolbyggnader och det kulturhistoriska värdet är i de flesta fall mycket högt. Sorgen och saknaden när en kyrka brunnit är stor. Även om byggnaden går att återuppföra så blir det bara en kopia och inredning och inventarier kan oftast inte återskapas ens som kopior. Syftet är att denna rapport ska kunna vara ett underlag för diskussionen i församlingarna om de skulle drabbas av att deras kyrka brinner upp.