De gotländska medeltidskyrkorna är med rätta berömda för sin välbevarade arkitektur och sina konstskatter. De flesta kyrkorna har praktfulla portaler, prydda med stenskulptur som glatt kyrkobesökarna i århundraden. Men nu är den gotländska stenskulpturen hotad, bl a av de tilltagande luftföroreningarna, och situationen är på sina ställen katastrofal. Antikvarie Tord Andersson vid Tekniska institutionen ger en bild av läget och visar hur man tar itu med problemen.
Gävle teater uppfördes efter ritningar av arkitekt Axel Fredrik Nyström och invigdes 1878. Det är ett av vårt lands bästa exempel på en teaterbyggnad utformad enligt de principer som introducerats vid de stora teaterbyggena på kontinenten, bl a i Paris och Wien, och Gävle teater intar härigenom en central plats i svensk arkitekturhistoria.
Åren 1983-85 genomfördes under ledning av Hidemark & Månsson Arkitektkontor AB en omfattande tillbyggnad och upprustning av teatern till en kostnad av 25 500 000 kronor. Teatern återinvigdes i september 1985. I samband med restaureringen återställdes bl a de ursprungliga dekorationsmålningarna i salong och foajef. Till dessa konserveringsarbeten lämnade riksantikvarieämbetet ett bidrag på 400 000 kronor.
Med anledning av restaureringen av målningarna presenterar Kulturminnesvård en bildkavalkad, som ackompanjeras av texter av antikvarie Jan Karlsson, Länsmuseet i Gävleborgs län.
Inom ramen för ett bilddataprojekt har Lennart Karlsson, medeltidsspecialist vid Statens Historiska museum, i bild dokumenterat landets medeltida dopfuntar, träskulptur och kalkmåleri. Med den moderna teknikens hjälp skall ett representativt urval av landets medeltida konstskatter i en nära framtid finnas tillgängligt i en bilddatabas.
I och vid de gotländska landskyrkorna finns ca 500 medeltida gravstenar, oftast huggna av kalksten. För de ca 200 stenar som finns utomhus är tillståndet alarmerande, skriver docent Erland Lagerlöf, antikvarie vid Sveriges kyrkor. Endast i undantagsfall finns gravstenarna med i kyrkornas restaureringsprogram, men någon samlad insats för att rädda stenarna har ännu inte gjorts.
Begravningsvapen är den gemensamma benämningen på ett flertal olika slags vapen, såväl heraldiska som bruksvapen, som en gång blivit burna i en begravningsprocession. I drygt 200 år levde traditionen att hedra minnet av den döde genom att överlämna dessa vapen till den kyrka där begravningen ägde rum. Ur personhistorisk och heraldisk synpunkt utgör dessa vapen ett oskattbart källmaterial, skriver konsthistoriker Åke Nisbeth vid riksantikvarieämbetets byggnadsavdelning.
Sedan några år pågår rengöring och konservering av medeltida glasmålningar i gotländska kyrkor. Arbetet utförs av specialister i Munchen och hittills har målningar från 19 kyrkor konserverats. Särskilda medel från anslaget för arbeten mot luftföroreningarnas skadeverkan har möjliggjort en omsorgsfull dokumentation och finansierat det fortsatta arbetet, som beräknas ta ytterligare några år.
The German-born artist Albertus Pictor (†1509) was responsible for the decoration of the walls and vaults of about 35 Swedish churches. In terms of the brilliant technique and the overwhelming production volume, his workshop was outstanding in Medieval Sweden. This study analyses a total of 291 samples of pigmentsfrom nine churches containing murals attributed to the workshop. Some of the results have already been published, but here they are integrated with new data.Isotope measurements of 13 lead pigments have been made. A tenth church with aquestionable attribution, Öja on Gotland, has also been investigated with nine samples. One purpose of this study is to find out which pigments Albertus' workshop preferred. Another aim is to show how chemical data can complement art historians' judgments concerning the master of a mural. Furthermore, the origins of the pigments are discussed. Our results indicate that Albertus Pictor used a rather limited number of pigments, and that he preferred pigments from his native country, Germany.
En skadeinventering som riksantikvarieämbetet utförde under våren 1978 belyser hur det förhåller sig med vård och underhåll i dagens situation. Resultatet av undersökningarna är mer nedslående än vad man i sina mest pessimistiska stunder kunnat befara -ett konserveringsbehov på inemot 90% föreligger för de äldre träinventariema i de undersökta kyrkorna.
De kyrkliga inventarierna från medeltiden och framåt mår inte bra i sina miljöer. Konservator Peter Tångeberg vid Södermanlands läns museum visar att nästan 100% av de medeltida träskulpturerna är i behov av konservering.