För de gamla fängelsebyggnaderna och deras bevarande finns ett stort allmänt intresse, som bl a kommit i dagen genom de lokala debatter som uppstår vid nedläggning och rivningshot. Riksantikvarieämbetets inventering av äldre kriminalvårdsanstalter, påbörjad vintern 1984/85, har uppmärksammats i massmedia: i riksradions "Vetandets värld", lokalradio och dagspress; tidskriften Byggnadskultur nr 1/87 är ett temanummer om fängelser. Inom kriminalvårdsorganisationen finns ett uttalat intresse för de historiska aspekterna på ämnet. Om arbetet med inventering av denna speciella kategori byggnader skriver här Nils Ahlberg, byggnadsinventerare vid byggnadsavdelningen.
Bakgrund: ett följeprojekt
Tre svenska museiorganisationer - Malmö museer, Göteborgs stadsmuseum och Tekniska museet - ingick 2018 en överenskommelse om att under tre år dela erfarenheter och lära av varandra i sitt utforskande av Tingens metod. Riksantikvarieämbetet följde deras arbete som ett särskilt projekt under det första året. Tanken var att samla mer kunskap om Tingens metod genom att ta del av de tre museernas erfarenheter och reflektioner för att sedan eventuellt sprida information om metoden vidare. Det som intresserade mig och andra kollegor som arbetar med museifrågor på Riksantikvarieämbetet var kombinationen av öppenhet och inkludering i relation till museernas kärnverksamheter forskning, bevarande och förmedling. I Riksantikvarieämbetets uppdrag ingår uppgiften att främja utveckling och samarbete på museiområdet. Kunde tingens metod vara ett stöd i en tid då museernas roll som kunskapsinstitutioner förändras och ifrågasätts? [...]
Historiska museets nya webbplats.
Att undersöka och dokumentera gamla byggnader i samband med restaureringar är viktigt för att ge oss bättre kunskap om forna tiders kultur och byggnadssätt. För att få en uppfattning om hur läget i landet är på denna punkt har riksantikvarieämbetet sänt ut en enkät. Antikvarie Karin Andersson vid dokumentationsbyrån berättar om denna.
De gotländska medeltidskyrkorna är med rätta berömda för sin välbevarade arkitektur och sina konstskatter. De flesta kyrkorna har praktfulla portaler, prydda med stenskulptur som glatt kyrkobesökarna i århundraden. Men nu är den gotländska stenskulpturen hotad, bl a av de tilltagande luftföroreningarna, och situationen är på sina ställen katastrofal. Antikvarie Tord Andersson vid Tekniska institutionen ger en bild av läget och visar hur man tar itu med problemen.
I samband med den stora bostadsmässan Bo 85 anordnade riksantikvarieämbetet en konferens som handlade om varsamhet vid ombyggnad. Bakgrunden är bl a regeringens program för bostadsförbättring, som kan komma att beröra 275 000 lägenheter och 150 000 småhus under de närmaste tio åren. Arkitekt Sture Balgård berättar här om konferensen.
Silvergruvan i Kongsberg, ett förindustriellt tekniskt kulturminne, rymmer numera Norsk Bergverksmuseum. Museet grundades redan 1938 som ett driftsmuseum för gruvan och öppnades för allmänheten 1945. Museet äger bl a världens främsta samling av trådsilver; här finns också redskap och föremål från gruvtiden.
Ett nytt mönster för gemensamma hjälpinsatser håller på att utvecklas mellan Unesco och icke statliga organisationer, bl a ICOMOS. Man vill bygga upp en räddningsorganisation, The Blue Shield, på internationell och nationell nivå, samt stärka beredskapen inför naturkatastrofer där kulturaspekter ingår. Händelserna i ex-Jugoslavien har också lett till bildandet av stiftelsen Kulturarv utan gränser, en svensk frivilligorganisation med syfte att genom experthjälp bidra till återuppbyggnaden i de krigsdrabbade områdena.
Vid ämbetets konferens ”Varsamhet gäller ... eller?” talade överantikvarie Margareta Biörnstrand om mål och riktlinjer i de senaste årens bostadsförbättring. Hennes anförande återges här i sammandrag.
Omkring 1960 började nedläggningen av mejerier att ta fart i Danmark. 1955 fanns fortfarande drygt ettusen andels- och över 200 privata mejerier kvar. Inom de närmaste 20 åren kommer antalet att reduceras till ett tjugotal. När mejerierna inte längre används för sina ursprungliga ändamål och när koncentrationen ställt krav på nya, mycket stora anläggningar, kan man inte längre på avstånd identifiera ett mejeri - byggnadens säregna, traditionella utformning är borta.
Denna rapport har som syfte att lyfta fram litteratur, forskning, processer och erfarenheter som kan ge stöd i museers arbete med värdering, urval och prioritering av föremål som ska evakueras i händelse av krig eller katastrof. Att värdera och sedan prioritera föremål och samlingar kan göras på olika sätt, men bör i möjligaste mån bygga på resonerande och verifierbara förklaringar samt vedertagna kriterier. Värden är varken statiska eller inneboende utan växlar över tid, i takt med att samhället och synen på kulturarv förändras, men också på grund av att kunskap om kulturarv hela tiden utvecklas.1 Målet är att råden och processerna som beskrivs i denna rapport ska vara praktiknära och anpassningsbara utifrån olika museers möjligheter.
Fem nya länsantikvarier presenteras denna gång: Karin Eriksson, Västerbottens län, Bengt Häger, Västernorrlands län, Olle Lindqvist, Örebro län, Erik Nordin, Gävleborgs län och Erik Wegraeus, Älvsborgs län
Kyrkorna framstår som en profilfråga för kulturmiljövården. Det kyrkliga kulturarvet bör därför finnas med i diskussionerna om sektorns framtid. Var står kulturmiljövården i dag i dessa frågor efter relationsändringen mellan stat och kyrka. Vilka förändringar har skett? Hur påverkar de kulturmiljövårdens arbete? Vem tillhör det kyrkliga kulturarvet? Vilka hot och möjligheter skönjs i en framtid?
De äldre inslagen i odlingslandskapet, som exempelvis naturliga slåtter- och betesmarker, är en hotad resurs. Många sådana marker har uppmärksammats både i samband med naturinventeringar och studier av landskap av kulturhistoriskt intresse. Någon systematisk inventering efter enhetliga principer har emellertid inte utförts. Som ett led i arbetet mot utarmning av landskap, biotoper, flora och fauna har därför naturvårdsverket tagit initiativ till projektet "Ängs- och hagmark". Detta är ett samarbetsprojekt mellan natur- och kulturminnesvärd. Kelvin Ekeland vid riksantikvarieämbetet försöker här besvara några frågor som är typiska för dem som kommer i kontakt med arbetet.
Världsarvskonventionens huvudsakliga syfte är att främja bevarandet av det materiella kulturarvet. Att skydda även det immateriella kulturarvet borde vara lika viktigt. Om båda dessa aspekter av mänsklighet kunde ses som en helhet skulle vi kanske bättre kunna förebygga konflikter som uppstår p g a etnisk tillhörighet eller religion, och på ett bättre sätt bevara kulturhistoriska miljöer och monument.
Detta dokument ska översiktligt beskriva Riksantikvarieämbetets allmänna handlingar, sökingångar till dem och begränsningar i tillgängligheten till dem. Som en bakgrund till det beskrivs även myndighetens historia samt verksamhet och organisation idag.
Enligt 3 § arkivlagen (1990:782) bildas en myndighets arkiv av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen och som myndigheten beslutar ska tas om hand för arkivering.1 Detta dokument uppfyller kraven i 4 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) på att översiktligt beskriva Riksantikvarieämbetets samtliga allmänna handlingar, samt kraven i 6 § arkivlagen och Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om arkiv hos statliga myndigheter RA-FS 1991:1 (med ändringar till och med RA-FS 2021:5) på att beskriva arkivet.
I flera år har man diskuterat möjligheterna att bilda en byggnadshytta för att klara de speciella problemen med restaurering och underhåll av de gotländska medeltidsbyggnaderna. Nu blir byggnadshyttan ett faktum! Byråchef Evald Gustafsson vid kulturminnesbyrån presenterar projektet.
Snart finns historien om våra medeltidskyrkor på webben.
Paul Hansson bemöter bär Lennart Rosanders artikel "Förändring som antikvariskt problem" (kmv 03:1). Läs Rosanders svar på s. 81.
Margareta Hasselmo på planeringssekreteriatet har läst budgetpropositionen.
Artikeln i sin helhet:
PÅ INITIATIV av Riksantikvarieämbetet och Museiverket i Helsingfors hölls 9-10 juni i år ett seminarium på Sveaborg för förvaltare och ägare av världsarvsobjekt i Norden.
Samtliga 13 platser var representerade på mötet med en eller två personer liksom representanter för de kommuner där respektive världsarv återfinns. Enda undantaget var representationen från Ekerö kommun, som är ensam om att ha två världsarv inom kommunens gränser.
Arkitekt Herb Stowl, Canada, en av ICOMOS:s experter på världsarvsfrågor, inledde seminariet som i övrigt innehöll basinformation. Diskussionerna ledde fram till bildandet av ett informellt forum för berörda parter. Man enades om att hålla en konferens om året för att dryfta gemensamma frågor som slitage, kulturturism, information, skyltning m m.
Nästa möte hålls i Sverige våren 1996 på inbjudan av Stockholms kyrkogårdsförvaltning.
Vid denna tidskrifts pressläggning återstår bara några dagar till Världsarvskommittéens möte i Berlin där beslut om nya objekt till Världsarvslistan skall fattas. Visbys medeltida stadskärna finns bland de nominerade objekten. En utnämning betyder att Sverige får sitt sjätte objekt på den prestigefyllda listan över världens kultur- och naturarv.
Debatten om den svenska kulturminnesvårdens ställning på 80-talet fortsätter. I artikeln "Vem älskar Yngve Frej?" uppmärksammar Erik Hofrén, ledamot i Statens kulturråd, fackföreningsrörelsernas och amatörforskningens betydelse.
Nya hus i traditionell stil hjälper till med att bevara egenarten hos arkitekturen i olika landskap. Arkitekt Lillie Hägglund skriver om ett initiativ i Jämtlands län.
Behovet av kunskaper inom industriminnesvård växer allteftersom fabriker slår igen och kvarvarande industriföretag övergår till en allt mer högteknologisk produktion med om- och tillbyggnader av gamla industriområden som följd. För att höja kompetensen hos de olika aktörerna har forskare, universitetslärare, museimän och kulturminnesvårdare i de nordiska länderna Danmark, Finland, Norge och Sverige i ett nära samarbete utarbetat kursen ”Industriminnen i Norden”. Kursen har rönt stort intresse i samtliga länder, och i februari samlas 32 deltagare till det allra första kurstillfället.
Naturresurser som malm och mineraler, skog, fiske och inte minst stora vattenkraftsresurser utgör grunden för Norges viktigaste industrier. I arbetet med kulturmiljövårdens bevarandeplan har Riksantikvaren koncentrerat insatserna till större anläggningar och hela miljöer som representerar verksamheter och näringar som varit väsentliga för Norges utveckling som industrination. Tyngdpunkten ligger på kulturminnen och kulturmiljöer från landets tidiga industrialiseringsfas. Stor vikt har också lagts vid den geografiska spridningen.
Det är ont om rättsfall i anslutning till byggnadsminneslagen. Den utgår från att byggnadsminnesförklaring skall göras frivilligt och att skyddsföreskrifter skall utformas med minsta möjliga tvång. Genom beslut i regeringsrätten och efter tre års domstolsförhandling avgjordes dock fallet med länsstyrelsens byggnadsminnesförklaring av Oscarsteatern och Kungsbropalatset i Stockholm. Länsantikvarie Bengt O H Johansson rapporterar.
Tidigare uppfattades fabriker som så funktionsbundna byggnader att man inte kunde föreställa sig någon annan användning av dem. Det har dock visat sig att fabriker mycket väl har kunnat återanvändas för nya funktioner, som exempelvis bostäder eller kontor, utan att byggnadernas värde gått förlorat. Balansen mellan en ödeläggande ombyggnad och en funktionell restaurering är - som hos alla byggnadstyper - delikat även när det gäller fabriker.
Gävle teater uppfördes efter ritningar av arkitekt Axel Fredrik Nyström och invigdes 1878. Det är ett av vårt lands bästa exempel på en teaterbyggnad utformad enligt de principer som introducerats vid de stora teaterbyggena på kontinenten, bl a i Paris och Wien, och Gävle teater intar härigenom en central plats i svensk arkitekturhistoria.
Åren 1983-85 genomfördes under ledning av Hidemark & Månsson Arkitektkontor AB en omfattande tillbyggnad och upprustning av teatern till en kostnad av 25 500 000 kronor. Teatern återinvigdes i september 1985. I samband med restaureringen återställdes bl a de ursprungliga dekorationsmålningarna i salong och foajef. Till dessa konserveringsarbeten lämnade riksantikvarieämbetet ett bidrag på 400 000 kronor.
Med anledning av restaureringen av målningarna presenterar Kulturminnesvård en bildkavalkad, som ackompanjeras av texter av antikvarie Jan Karlsson, Länsmuseet i Gävleborgs län.
Stenhuggeri är idag en bransch som drabbats av två stora problem: dels är medelåldern hög bland stenhuggarna och nyrekryteringen nästan obefintlig, dels är efterfrågan på renoveringsarbeten mycket ojämn. – Om marknaden även i fortsättningen kommer att vara lika ryckig som nu finns stor risk för att vi inom snar framtid kommer att ha så få stenhuggare kvar att vi inte ens klarar av att underhålla våra mest värdefulla byggnader, skriver Christer Kjellén, ingenjör vid Stenforskningen i Stockholm, och föreslår en "bank" av färdigprojekterade renoveringsarbeten som ett sätt att lösa en del av problemen inom yrkeskåren.
I denna vägledning beskrivs tre generiska modeller för magasin med låg energiförbrukning. Den största skillnaden mellan detta förhållningssätt till klimatkontroll och konventionell luftkonditionering är att innetemperaturen tillåts följa den yttre årscykeln. Byggnaden är utformad för att ge måttliga variationer i temperatur och relativ luftfuktighet, genom en kombination av värmeisolering, låg ventilationshastighet och byggnadsmaterialens förmåga att lagra värme. Luftfuktigheten styrs av vädermönstret och kombinerar fuktbuffring med vinteruppvärmning eller sommaravfuktning. Konceptet är helt beroende av det lokala utomhusklimatet och fungerar därför endast i tempererade klimatzoner.
Tre olika typer av klimatkontroll beskrivs i denna skrift: ouppvärmt magasin med avfuktning, värmebuffring med avfuktning samt skyddsvärme med fuktbuffring.
This guide presents three generic models for museum storage and archives with low energy consumption. The main difference between this simple approach to climate control and conventional air conditioning is that the inside temperature is allowed to follow the outside annual cycle. The building structure is designed to provide moderate variations in temperature and relative humidity, with a combination of low ventilation rate, thermal insulation and thermal mass. The humidity control takes advantage of the weather pattern and combines humidity buffering with winter heating or summer dehumidification. The concept depends entirely on the ambient climatic conditions and therefore only works in temperate climate zones.
Three types of climate control are described in this text: unheated storage with dehumidification, temperature buffer with dehumidification and conservation heating with humidity buffer.
Förste antikvarie Karl Johan Krantz berättar om hur Smålands museum bistått kommunerna i Kronobergs län och vilka resultat det fått.
Tekoindustrin i Älvsborgs län valdes till ett regionalt pilotprojekt i den inventering av vissa industribranscher som initierats av RAÄ:s industriminnesgrupp. Borås Museum och sedermera Texilmuseet i Borås ansvarar för verksamheten. Arbetet koncentreras nu till fortsatt uppbyggnad av historisk kunskap kring stora industrikomplex, framtida bevarandeinsatser och utvecklingsprojekt.