Fornvårdsarbeten inom Ströbohögsområdet Gustawsson, Karl Alfred Fornvännen 40, 199-211 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_199 Ingår i: samla.raa.se FORNVÅRDSARBETEN INOM STRÖBOHÖGSOMRÄDET AV A'. A. G V S T A W S S O N E tt stort forntida gravfält har legat på Malmaåsen norr om Köping på mark som tillhört den gamla kungsgården Strö. Av detta återstår nu endast den s. k. Ströbohög. en av Mälarområdets största gravhögar. Gravfältet har förstörts av grustäkt. Därvid har även Ströbohög skadats. Högen och området närmast omkring ha under senare år varit föremål för fornvårdsåtgärder, för vilka en redogörelse här skall lämnas. Av äldre uppteckningar att döma har området varit orört tills i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Ströbohög omnämnes på följande sätt i Ransakningar om antiqviteter från 1667—84: »Ströö. Är een stoor hög. kallas Strööboohögh, och många små kring om honom. Sägs at däri skal een jättestuga inne aff Eek bygd wara. Nyklen skal finnas i Nyckellbärget som ligger ett stycke der ifrån.» Johan Göstaf Hallman har följande att berätta om Ströbohög i »Beskrifning öfwer Kiöping», Stockholm 1728: »Ströbohög, hwarest the sägia at Oden törwarat mycket gods och penningar, öfwer hwilka han förordnat en draka til wecktare, och således om både draken och godset igän läst högen och nycklarna til then samma undangiömt uti ett intet långt ther ifrån belägit berg. hwilket ther af Odens nyckelberg skal wara kallat; såsom thet ock än i dag Nyckelberget heter. . . . Och är utan twifvel uti Ströbohög någon dråpelig Konung eller hielto liegrafwen, then ther med sina tappra bedrifter wäl giort sig värdig, at til sin ihogkomst förwaras af the waksamma nordiska drakar; hwilket är så mycket troligare, som högen är mycket stor och hög, ja wäl en af the största gravhögar uti hela Swerige; äfwen ock så runder och trin som wore han swarfwad.» »wördnad för then Konungens aska som står i bemelte Ströbohög. hengde länge i folcket så at ingen fått gå ther förbi som icke offrat något på högen; hwadan samma widskoppelse ännu äger hos gemene man några öfwerlcfwor emedan the icke gierna gå ther om med mindre the skola en slen eller qwist på högen kasta.» 200 K. A. GUSTAWSSON Olof G r a u h a r gjort ett s a m m a n d r a g av H a l l m a n s uppgifter i »Beskrifning öfwer Wästmanland», Västerås 1754. Två lantmäterikartor från respektive 1761 och 1796 finnas över området. Ströbohög och n å g r a h ö g a r söder om denna äro m a r k e r a d e på dem. I beskrivningen till 1761 å r s k a r t a meddelas det: »Åsen . . . nyttj a s till fårbete.» Richard Dybeck omtalar i R u n a 1842, att Ströbohög »lidit myckel genom g r u s h ä m t n i n g . . . under de sednaste åren och serdeles 1841, då en piga tillsatte lifvet för ett alltför närgånget grustag. Genom grustägt, i synnerhet på högens södra och östra sidor, h a r man ändteligen lyckats tillintetgöra detta h ä r l i g a minnesmärkes liestånd.» Arbetet för järnvägen Köping—Uttersberg, vilket påbörjades år 1863, berörde fornminnesområdet vid Strö. J ä r n v ä g e n drogs fram på åsens västra kant. Sannolikt förstördes därvid många fornlämningar. Ströbohög var troligen även hotad av grustäkten för järnvägen. 1 Eftersom Vitterhetsakademien anhöll om fridlysning av Ströbohög å r 1864, skulle man v a r a böjd att antaga, att järnvägsbygget hade varit den direkta anledningen härtill. Så tycks dock icke ha varit fallet. Den 24 maj 1864 anhöll akademien hos länsstyrelsen i V ä s t e r å s om fridlysning av ett antal fornlämningar i Västmanland »med stadgande af 75 Riksdaler Rmt vite, att e r l ä g g a s at en hvar, som r u b b a r någon af dessa fornlemningar eller å dem föröfvar åverkan». Bland dessa fornlämningar finner man även »lemningarno efter Köpings slotls g r u n d m u r a r med vallar och grafvar samt den derinvid varande Tingshögen» 2 och »den så kallade Ströbohög, ortens största ättehög, något skadad genom grustägt». Några uppgifter härom finnas emellertid varken i Vitterhetsakademiens arkiv eller i L. L o r i e h s : Köping—Uttersbergs järnväg 1866— 1916, Stockholm 1916. 2 I Månadsbladet för 1873 meddelas, att Vitterhetsakademien avgivit »underdånigt utlåtande öfver en af Styrelsen för Stockholm—Vesterås— Borgslagens jernvägsaktiebolag bos Kungl. Maj:t gjord anhållan att få för den blifvande jernvägen oeh station använda den i grannskapet af Köping belägna kronolägenheten Hushagen och att få borttaga don inum nämnda område belägna fornlemningcn Köpingshus samt den s. k. Tingshögen eller Lilla Hushagskullen». Akademien avstyrkte. Både Köpingshus och Tingshögen måste emellertid tagas bort. I Månadsbladet för 1874, där detta meddelas, omnämnes, att en beskrivning skall upprättas dessförinnan av Köpingshus och att det i högens inre nedlagda >blir tillvarataget vetenskapen och våra efterkommande till godo*. Beskrivningen synes icke ha upprättats. Inga anteckningar finnas i akademiens arkiv om att fynd skulle hava gjorts. 1 FORNVÅRDSARBETEN INOM STRÖBOHOGSOMRADET 201 Högen skadades icke av järnvägsbygget. Om delta var en följd av fridlysningen är emellertid ovisst, ty respekten för fridlysningar av detta slag har aldrig varit stor hos allmänheten. Grustäkten fortsatte därför, särskilt i gropen norr om högen. Herman Hofberg, som under åren 1870—74 på Vitterhetsakademiens uppdrag beskrev fornlämningarna i Västmanland, meddelar, att »på åsen såväl norr som söder om Ströbohög, men i synnerhet söderut träffas spår efter en mängd mindre grafkullar, hvilka genom grustagning dock äro till det mesta utplånade. En af dessa små grafkullar, hvilken är tämligen väl bibehållen, har en två fot hög bautasten på toppen . . . På högens östra och södra sidor är gonom grustag åsen till hela sitt djup bortgräfd; härigenom får högen åt landsvägssidan utseendet af att ha en oerhörd höjd af 100 fot eller därutöfver. Men vid närmare betraktande ser man dock tydligen i de stora grusgroparne, hvar högens svarta jordmassa vidtager, och sålunda hvad som tillhör högen.» I samband med annan resa besökte T. J. Arne platsen år 1908. Arno uppgiver, att han muntligen meddelat dåvarande riksantikvarien, att grustäkt pågick inom området. Ar 1918 besiktigades högen av Sune Lindqvist. Lindqvist meddelade riksantikvarien, att högen hotades av grustäkt. Riksantikvarien skrev med anledning härav till landsfiskalen i Köping och meddelade »förbud» mot vidare grustäkt »i eller i omedelbar närhet av högen». Förbudet delgavs markägaren och vägstyrelsen i häradet. Sedan denna tid har grustäkt troligen icke bedrivits invid högen. Kravet på en skärpt bevakning mot skadegörelse blev åter aktuellt i och med att en åkare i oktober 1924 gjorde ett gravfynd strax invid banvaktstugan sydöst om högen (fig. 1). Fyndet utgjordes av en pilspets, en halvklotformig sköldbuckla och nitar av järn samt brända ben. Fyndplatsen låg 170 m SÖ om Ströbohög, och uppgifterna tyda på att fyndet kom i dagen vid grustäkt. I Bärgslagsbladet för den 22 oktober 1924 meddelas även, att man »för en tid sedan» anträffat en gravurna och en kniv av järn i omedelbar närhet av nämnda fyndplats. Dessa fynd förvaras nu i Köpings museum. I folkskollärare K. J. österbergs ombudsrapport till riksantikvarien den 18 februari 1927 säges högen vara utom all fara, då grustäkt ej får förekomma i högens närhet. Elt fynd av ett bronssvärd, som nu förvaras i Köpings museum gjordes i april 1927 »i Köpings stads grustag vid Strö». Det åsyftade JecÅenforÅ/grino. f """N ^Jiat/työre/iie *•" I otnom r b r n / a m n i r t M n j i/r • Sprisnq/iaa 6»orömnir>o Fig. 1. Karta över Ströbohögsomradet upprättad av E, Hellander 1934, kompletterad 1937. Fornlämningarna 5—14 äro nu borttagna. Map of the Ströbohög area. Ancient remains 5—14 have now been removed. /•' II It N V A II D S A II B E T E N IN O M S T R O I I I I II ti Ii S I) M R Å D E T 203 Fig. 2. Flygbild över Ströbohögsomrädet före restaureringen. Aerial photograph ol the Ströbohög area before restoration. grustaget ligger c:a 450 m NNV om Ströbohög, alltså utanför det egentliga Ströbohögsområdet. 1 november 1934 erhöll riksantikvarieämlielcl meddelande från sitt ombud, folkskolläraren K. J. österberg, att byggnadstomter försåldes intill Ströbohög. Vid besiktning på platsen framgick, att en tomt sålts omedelbart söder om högen och att grunden till ett bostadshus redan var färdig på denna. För att rädda Ströbohög från bebyggelse — genom den då gällande 1867 års kungl. förordning kunde icke bebyggelse hindras — inköptes tomten och området närmast omkring. Köpesumman var 1 800 kronor. Gränsen för det inköpta området framgår av fig. 1. Västmanlands fornminnesförening stod av formella skäl sora köpare. Den 18 januari 1937 förvärvade Vitterhetsakademien detsamma. För att hindra grustäkten på norra sidan att tränga för nära högen, inköptes år 1938 ett område norr om högen omfattande 3S ar fiir cn summa av 275 kr. Ströbohög, sora har en höjd av 10,5 m och en diam. av c:a 60 m, var vid denna tidpunkt skadad i norr, öster och söder (fig. 2), och den del av åsen, på vilken högen ligger, hade branta och ojämna 204 K. A. G U ST A W S S O N Fig. 3. Området S om Ströbohög före restaureringen. Area south of Ströbohög before restoration. slänter. Högen och åspartiet voro tätt bevuxna med lövträd och busk a r (tig. 2 och 5). 3 Området söder om högen mellan v ä g a r n a var söndergrävt. G r o p a r med intill 4 in djup förekommo. Utsparda områden funnos, som liknade gravhögar. Do voro emellertid med ett undantag icke n å g r a fornlämningar nian utgjordes av kvarlämnat olämpligt material, lerkörtlar o. dyl. E n stor del av området var bevuxen med ett tätt bestånd av unga, risiga tallar samt b u s k a r (fig 3). Träden och b u s k a r n a voro skadade genom risbrytning. I groparna hado tömts avskräde och sopor. Åsen n o r r om högen var även söndergrävd. Grustäkten hade h ä r koncentrerats till en intill 8 m djup och c:a 50—60 ra vid grop. Enligt de äldre citerade uppteckningarna skulle ett offerkast ha funnits vid högen. N å g r a rester av detta funnos icke kvar. Traditionen om detta kvarlever icke i bygden. ' Litteratur om Ströbohög: S. L i n d q v i s t , Yuglingaättens gravskick, Fornvännen 1921; B. N e r m a n , Sveriges rikes uppkomst, Sthlm 1911-, K. J. Ö s t e r b e r g , Forntidsminnen i Köping, särtryck ur en artikelserie i Köpings-Posten åren 1932—1934. FORNVÅRDSARBETEN INOM S T R O B O II O G S O M R A D E T 205 __jr**|p_H Fig. 4. Ströbohög frän S efter restaureringen. Ströbohög after restoration. From the south. Den 13 november 1935 påbörjade riksantikvarieämbetet det nödvändiga fornvårdsarbetet inom området. Arbetsförman var fil. kand. Nils Gillgren och arbetsstyrkan utgjordes av omkring 10 vapenfria värnpliktiga. Arbetet avslutades den 28 september 1936. Det återupptogs den 15 april 1937 och avslutades den 28 januari 1938. Arbetsförman var under den tiden fil. kand. B. Erici med hr W. Söderberg som vikarie under tiden den 1 juli—28 september. Under åren 1935—1937 röjdes och planerades området söder om högen. Efter röjningen i grustaget avtogs all användbar torv. Högens och åspartiets södra och östra sidor lagades. Lagningen bestod i att groparna fylldes med grus och torrlades. Materialet i grustaget räckte till att giva området söder om högen en höjd, som är något högre än den angränsande östra vägbanan (fig. 4). Ytan närmast högen kunde torvläggas. På den återstående delen lades ett tunt lerlager. Det hade naturligtvis varit bäst, om även denna kunnat torvläggas, men torv saknades. Iverlagret blandas snart med gruset och medverkar till att ytskiktet får en viss fasthet. Växtligheten får där- 206 K. A. GIASTAWSSON igenom större möjlighet att slå rot. 4 Någon sådd h a r icke förekommit. Växtligheten ä r självsådd. Vid den årliga skötseln av området måste björkuppslag hållas efter, liksom även uppslag av hallon, mjölke och nässlor, som i enstaka exemplar k u n n a växa upp, innan grässvålen ä r tillräckligt fast. Vid 1936 å r s planeringsarbeten undersöktes 14 b r a n d g r a v a r (fig. 1), vilka alla voro skadade. Två voro högar, nr 3 och 4. Av n r 3 återstod endast en m i n d r e del. Nr 4 såg vid första påseendet ut som en stor hög. Vid undersökningen visade sig denna hög emellertid bestå av en lerkörtel, som utsparats vid grustäkten. P å denna körtel lågo rester av en gravhög, som sannolikt varit omkring 6 ra i diam. P å den u r s p r u n g l i g a m a r k y t a n låg ett mäktigt lager svart jord, vari påträffades n å g r a mycket förvittrade j ä r n b i t a r , n å g r a k r u k s k ä r v o r samt b r ä n d a ben och kol. De övriga 12 g r a v a r n a voro alla b r a n d g r a v a r . F y n d e n voro torftiga. Bland dem kan n ä m n a s ett likarmat s p ä n n e av brons, eldstål, glaspärlor och lerkärlsbitar. De flesta av g r a v a r n a ha sannolikt legat under högar. Under å r 1938 påträffades rester av två b r a n d g r a v a r i åssluttningen SV om högen. F y n d e n utgjordes av delar av k a m m a r och lerkärlsbitar. Alla fynd äro från folkvandrings- ooh vikingatid. De tillhöra Statens Historiska Museum (inv. nr 21416, 21504 och 21978). F o r n v å r d s a r b e t e n a påbörjades ånyo den 20 m a r s 1941 och avslutades den 12 september. Arbetsförman var h r W. Söderberg. Arbetskraft utgjordes av i medeltal 18 vapenfria värnpliktiga. Denna g å n g lagades den n o r r a slänten och planerades den del, som ligger n o r r om högen, varjämte igenfyllningen av den s t o r a grusgropen fortsatte (fig. 5). Materialet inom området räckte icke. Genom välvilligt tillmötesgående från Köpings Mekaniska Verkstad fick fyllningsmaterial t a g a s från ett g r u s t a g på östra sidan om landsvägen. Gropen vid högen ä r nu till största delen fylld (fig. 6). Genom att området väster om gropen icke planerades, erhölls en slänt ned mot gropen. I detta sammanhang förtjänar framhållas, att vid planering av områden i samband med rcstauroringsarbeten användes vanligen matjord eller annan fet jord, som besås med gräsfröblandningar. Man anlägger med andra ord gräsmattor. Skall en dylik gräsmassa bli vacker, fordrar den en förhållandevis kostsam vård. Enligt min uppfattning bör man i regel använda m a g e r jord vid planeringar. Härigenom skapar man förutsättningar just för den växtlighet, som är karakteristisk för våra ängar och hagar. Områdena bli vackra, >slitstarka> och relativt lättskötta. Kostnaderna för vården bliva små. 4 E O Ii N \ A It II S A « B E T E N I N O M S T R O B O II l> G S I) M li Å 1) E T 207 Fig. 5. Ströbohög frän N före restaureringen. Ströbohög before restoration. Krom lhe norlh. Genom denna anordning och genom nivelleringen av området intill gropen har man vunnit, all gropen icke framträder i bilden från landsvägen. Fornlämningarna i vårt land ha visserligen varit lagllgen skyddade sedan år 1666. Trots detta har det märkliga fornlämningsonirådet vid Strö gamla kungsgård till stor del spolierats. Skadegörelsen, som pågått i mer än ett hundra år, har icke ens lett till att någon av de många skyldiga åtalats. Richard Dybecks påpekande år 1842 synes icke ha givit riksantikvarien anledning att ingripa. Detta fall är icke ensamstående. Det var sällan man tog itu med frågor, som rörde skyddet eller v å r d e n av de förhistoriska minnesmärkena. På 1860-talet började visserligen riksantikvarien tillskriva länsstyrelserna ined anhållan om fridlysning av vissa fornlämningar. Genom dessa fridlysningar bibringades allmänheten den uppfattningen, att fornlämningarna voro av två slag, fridlysta, »riktiga» fornlämningar och icke fridlysta, som antogos icke vara lagligen skyddade. Detta tillvägagångssätt framkallade nian tvivel en viss förvirring. Det åsyftade skyddet vann man icke. 208 K. A. GUSTAWSSON Fia 6. Ströbohög från N etter restaureringen. Ströbohög after restoration. Fridlysningen av Ströbohög gav icke önskat resultat. Grustäkten fortsatte och därmed följde även åverkan på fornminnena. Varken riksantikvarien eller länets fornminnesförening sökte hindra detta. Sedan riksantikvarien år 1864 tillskrivit länsstyrelsen i Västerås, ha icke några åtgärder från fornvårdsmyndigheternas sida vidtagits förrän 1918. Fornminnesvården är sålunda av sent datum. Den p å b ö r j a d e s i stort sett först under 1920-talet. Dessförinnan fanns endast ett mycket bristfälligt fornminness/n/do". Egentligen kan man tala om två slags skydd, det, som lagen gav, och det, som var en följd av de gamla föreställningar, som voro knutna till vissa fornlämningar. Av dessa har utan tvekan det sistnämnda varit mest effektivt. Så länge offerkastet fanns kvar vid Ströbohög, var högen skyddad. När detta »hedniska» minne tagits bort, förmodligen efter en intensiv propaganda från prästerligt håll, voro dagarna räknade för Ströbohögsområdets helgd. De under senaste årtionde utförda fornvårdsarbetena inom Ströbohögsorarådet äro icke restaureringsarbeten i vanlig mening. Varken r It II N V A II D S A R II E T E N I N II M S T II Ii II t) II li i; s II M R A D E T 20!) l-iii. 7. Utsikt frän Ströbohög mot Köping. Vif\v from Ströbohög towards Köping. åsen eller gravfältet ha kunnat återställas i ursprungligt skick. Ströbohög och åsparticl. på vilket högen ligger, ha röjts och lagats, dels för aii hindra ras i de branta slänterna, dels för att det stålliga minnesmärke! 4ter skall komma till sin rätt i landskapsbilden. Området däromkring bar röjts och planerats i syfte atl. skapa en värdigare inramning tör högen, iin rad den haft under de senaste hundra åren. Men med dessa arbeten är icke fornvårdsarbetet avslutat. Man möter ofta den uppfattningen, att sedan ett reslaureringsarbete eller ett mera omfattande fomvårdsarbete utförts, bör fornminnet eller området få sköta sig självt Ingenting kan vara felaktigare. Etl fornminnesområde a\ denna ari måste få årlig omsyn och vård. Upphör man med delta, komina Fornlämningarna atl lida skada. Hur skall då ett fornminnesområde skötas? Någon enhetlig regel, tillämplig för alla fall. kan icke uppställas, beroende på alt det finns så många olika slag av fornminnen. Man bör eftersträva, att områden av ifrågavarande slag erhålla, en fast, gräsbevuxen markyta. Denna ger det bästa skyddet åt fornlämningen. Området bör vara bevuxet av enstaka lövträd. De äro genom sin skuggverkan av stor betydelse för växtligheten på marken. Barrträd — särskilt gäller detta granen — böra däremot icke få förekomma inom fomminnesområden, där en gräs- och örtbevuxen markyta är nödvändig. Ingen gräsväxtlighet kan förekomma undei täta granar. Ströbohögsområdet bör skötas som ängs- eller hagmark. Trädbeståndet skall strängt 14 — Fortwännen l'.i'i:,. 210 K. A. G U S T A W S S O N gallras. Man skall sörja för återväxt av lövträd. Man bör därvid eftersträva att i beståndet ingå träd av olika åldrar. Om alla träd hado samma ålder, föreligger risk för alt de dö ungefär samtidigt. Området skullo då bli kalt. Gräset på marken bör slås vid midsommartiden, då do flesta örterna blommat över. P å sensommaren bör området betas. M a r k y t a n blir härigenom fast, och får r i n g a forna. F ö r att området inom rimlig tid skall få m å n g a inhemska ängsväxter, kan man s å frö av sådana. 5 Skötes området på detta sätt, kommer det så småningom att få en relativt låg gräsväxtlighet med många blommande örter och bliva en god representant för våra vackra ängar. Om man av kostnadsskäl icke kan sköta området efter ovan skisserade riktlinjer, bör man låta beta detsamma. Anledningen lill all. så förhållandevis många gravfält bevarats till vår tid i elt relativt gott skick, ä r helt enkelt den, att de använts som betesmark. 6 Dot bästa betesdjuret för ifrågavarande ändamål ä r fåret. Att låta får beta ett område under hela sommarhalvåret u t a n avbrott ä r emellertid långt ifrån idealiskt. F å r e n äta icke b a r a g r ä s utan allt vad do komma åt av löv, knoppar och skott på träd, b u s k a r och telningar. M a r k y t a n blir visserligen h å r d och fast, men blommorna försvinna. Skyddsåtgärder måste s å l u n d a vidtagas för växter, som man vill ha kvar. F å r e n k u n n a även nöta bort gräsväxtligheten på de platser, där de uppehålla sig mycket. De trampa g ä r n a upp stigar. S å d a n a marks k a d o r böra lagas, innan de bliva av för stor omfattning. Dessutom måste marken städas med j ä m n a mellanrum. Fårbetet medför sålunda även kostnader. Målet för omvårdnaden om Ströbohögsområdet ä r att det skall bli en vacker ä n g s m a r k (»täckt») med en artrik växtlighet. Det skulle då bliva en prydnad i dubbel mening för Köpingstrakten. s Man kan gå till väga på följande sätt. Man slår >gräset» på en artrik växtplats, då de flesta örterna blommat över och strör ut det på växtfattiga ställen. Förnan räfsas bort under den påföljande våren. De nya växterna ba då slagit rot. • De flesta bygravfälten ha ingått i ängar eller hagar. På grund av att dessa marker i stor utsträckning fått växa igen under senare år, är ett mycket stort antal gravfält i vårt land för närvarande i ett vanvårdat skick. Om gravfälten varit bevuxna med granskog under långa tider, skulle de nu ha varit deformerade av barr, rötter och rotstalp. Ängarna och hagarna ha räddat fornlämningarna till vår tid. Nu böra gravfälten åter skötas som ängs- eller hagmarker. FORNVÅRDSARBETEN INOM STROBOHOGSOM RÅDET 211 ' SUMMARY K. A. GUSTAWSSON: Work for the proleclion of ancient monuments and relics of the past within lhe Ströbohög area. A large grave-field lay on Malma ridge on the Strö Crown domains near Köping. All that remains of it is the so-called Ströbohög about 10 metros high and about 60 m. in diameter, one of the largest tumuli in the Mälar province. The grave-field has been destroyed by the removal of gravel, which has also damaged the large mound. This removal of gravel has taken place in spite of the fact that ancient rolics have been protected by law in Sweden since the year 1666, which shows that the law has not been effective. Tho Academy acquired the area in 1937 and has had extensive archeological work carried out. The mound bas been clearod and restored. The area around it undermined by the removal of the gravel has been levelled. Fourteen damaged cremation-graves which had belonged to mounds were found. Conscripts frced from field service were omployed to carry out the work. The Swedish grave-fields wero generally situated in meadows or pasturos, with sparso trees and bushes and an abundant ground vegetation. Owing to this tho ancient relics have been preserved up to our time in relatively good condition. The intention of the Antirpiarian Department is that the area shall again beconie meadow-land.