"Hospitalet" i gamla Lödöse : en omprövning Wideen, Harald Fornvännen 220-234 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1950_220 Ingår i: samla.raa.se

»HOSPITALET» I GAMLA LÖDÖSE — EN OMPRÖVNING
Av Harald Widéen

1 den svenska medeltidshistorien är västgötastaden Lödöse (Gamla Lödöse) väl känd, men kommer man i våra dagar till den lilla anhalt på linjen Alvhem—Lilla Edet, ungefär halvvägs mellan Göteborg och Trollhättan, vilken bär det tankeväckande namnet Lödöse by, ser man sig förgäves om efter minnen, som kunde konkretisera ens föreställningar om denna från hävdens blad bekanta stadsbildning. Varken sockenkyrkan, uppförd 1845, eller den anspråkslösa bebyggelsen i övrigt kan sägas bjuda någon antikvarisk stimulans, och turisten får nöja sig med att i fantasien bygga upp den typbild av medeltidsstaden med torn och tinnar, gator, gränder och bryggor, som väl kan sägas ingå i allmänna medvetandet. Ortens äldsta ursprung förlorar sig i forntidens historia incognita, men från den något meddelsammare högmedeltiden nå oss upplysningar om enstaka viktiga händelser där. Det skriftliga källmaterialet ger oss även en föreställning om stadens rent organiska funktion i rikets och speciellt Västsveriges politiska, ekonomiska och andliga liv. Under senare medeltiden förlorar Lödöse sin betydelse, och 1473 bli dess invånare ålagda av kronan att flytta sina bopålar till Göta älvs mynning, en plats (Nylödöse) där senare Göteborg skulle växa fram. Det gamla stadsområdet uppe i älvdalen betecknas 1646 av rikskanslern Axel Oxenstierna som allenast en »bondeby och een krogh», varför det också sent omsider lades under landsrätt. 1
Rörande stadens historia och litteratur om denna se C. R. af Ugglas, Lödöse (Gamla L.) Historia och arkeologi, Göteborg 1931. Skrifter utg. till Göteborgs stads trehundraårsjubileum genom jubileumsutställningens publikationskommitté, IV.
1

220

»HOSPITALET»

I

GAMLA

LÖDÖSE

På så vis blev Lödöse den enda betydande medeltidsstad i riket, där den kontinuerliga stadsbebyggelsen upphört redan före nya tidens inbrott, och där i stället åt sena tiders forskare sparats ett stycke jungfrulig mark, där varje fynd, som kommer i dagen, principiellt kan påstås vara äldre än 1473 — en ur vetenskaplig synpunkt ovanlig och tacknämlig omständighet.

Fig. 1. Silualionsskiss av ruinområdena i Gamla Lödöse. •— Plan of lhe ruin areas wilh surroundings ut Gamla Lödöse.

Det moderna arkeologiska studiet av Lödöse började med Carl R. af Ugglas' bekanta grävningar 1916—20, för vilkas resultat han redogjort i monografien »Lödöse, historia och arkeologi», utgiven 1931. Denna undersökning bestod i grävningar på vissa platser inom det forna stadsområdet, varav de viktigaste voro klostret (där emellertid endast kyrkogrunderna undersöktes), borgen (där utanverk kring borgberget blottades) och »hospitalet», där kyrkogrunden samt — enligt utgrävarens åsikt — rester av hospitalsbyggnader anträffades. För de funna murresterna, gravar m. m. inom dessa områden samt för vissa lösfynd redogör af Ugglas i kap. 5, 6, 7 av Lödöse-verket. Dessa 221

H A R A L D

W I D É E N

arbeten och upptäckter gåvo för första gången eftervärlden en kunskap om det medeltida Lödöse, som kunde bilda en u p p lysande bakgrund till de litterära källornas vittnesbörd, skärpa problemställningarna och överhuvud taget berika diskussionen kring den försvunna medeltidsstaden (jfr fig. 1). H u v u d n u m r e n i denna fyndskörd voro de tre tidigare okända kyrkobyggnaderna: två på klosterområdet, en på »hospitalstomten». För utseendet av dessa byggnadsverk, vilka dokumentera sig främst genom sina i g r u n d m u r a r bevarade planer samt vissa genom lösfynd kända detaljer, redogör af Ugglas med noggrannhet. Ritningsmaterial, modeller och fotografier finnas f. ö. — jämte lösfynden — tillgängliga i Göteborgs museum. Men i fråga om det vetenskapliga utnyttjandet av dessa för det medeltida Skara-stiftets arkitekturhistoria så betydelsefulla nyfynd har af Ugglas nått resultat, som enligt min mening är minst sagt diskutabla. Analys, datering, identifikation — allt brister uppenbart. Läser man hans framställning (kap. 5 och 7) med kritiska ögon, något som det »lärda» och ordrika skrivsättet faktiskt inbjuder till, vägrar man på dessa punkter enständigt författaren gehör, och sedan man härigenom tvingats att stadga sin egen syn på förhållandena, ter sig hans framställning i många stycken som en argumentation till opponentens förmån. Jag kan fördenskull i den följande utredningen, avseende af Ugglas' s. k. hospitalsanläggning, avstå ifrån att punkt för punkt vederlägga hans framställning — här lika väl som i min tidigare publicerade kritik över hans analys av de båda kyrkorna på klosterområdet (Fornvännen 1944 s. 311—321). Såsom jag visade i kritiken rörande de nyfunna kyrkorna på klosterområdet, varav den ena (äldre och av sten) omfattas av den andra (yngre och av tegel), gjorde af Ugglas det fatala misstaget att utgå ifrån att den äldre k y r k a n anlagts av dominikanerna vid deras ankomst till Lödöse 1243. Den yngre kyrkan, tegelkyrkan, måste alltså förläggas till en avsevärt senare tidpunkt; af Ugglas bestämmer sig efter några vaga kronologiska överväganden för tiden »1300-talets mitt eller kvartsseklet dessförinnan». Nu visar sig den äldre k y r k a n i alla hänseenden såsom ett romanskt byggnadsverk, och af Ugglas' datering slår i detta fall fel på minst 100 år. Vad tegelkyrkan beträffar, är den 222

» H O S P I T A L E T »

I

G A M L A

L Ö D Ö S E

en typisk tiggarmunkkyrka och, såsom jag försökt visa, en god parallell till en systerkyrka i stiftsstaden, Skara. Det ifrågavarande Skara-konventet grundades 1242, och det synes mig uppenbart, att såväl den åberopade Skara-kyrkan som den i Lödöse utgöra för sin tid högmoderna, unggotiska byggen. Tegelkyrkan i Lödöse är alltså också cirka 100 år för sent daterad av sin förste interpret. Detta om kronologien. Vad identifikationen beträffar anser jag det obevisat, att den äldre »klosterkyrkan» varit en klosterkyrka. Den är enligt min mening att uppfatta såsom en hittills okänd sockenkyrka i den äldsta medeltidens Lödöse. Sina erfarenheter från studiet av dominikanernas tegelkyrka lät af Ugglas komma tolkningen av »hospitalskyrkan» till godo, vilket förvirrade den kronologiska bestämningen av också denna, den tredje av hans nyfunna Lödöse-kyrkor. I fråga om »hospitalskyrkan» är emellertid identifikationen af Ugglas' svåraste missgrepp. Den ruin han utgrävt och beskrivit, och varav resultaten fått vittgående konsekvenser för hela hans Lödöse-skildring, är med visshet ej »Sancti Jorghens hospitall i gambla Ledessae» — för att tala med en 1400-talskälla. Den utgör, vilket jag nu vill bevisa, lämningarna av stadens huvudkyrka, den av af Ugglas efterlysta S:t Olof. Stadens hospital är helt enkelt ännu ej lokaliserat. Det är under alla omständigheter klart, att den samvetsgranne och försynte af Ugglas i sitt gigantiska uppröjningsarbete kring Lödöse-problemen för sin del ej ville göra anspråk på att ha löst alla sina problem på ett slutgiltigt sätt. Men det är med hänsyn till hans arbetes pretentioner och hans egna ovanskliga förtjänster såsom hängiven och produktiv medeltidsforskare beklagligt, att hans magistrala arbete om Lödöse måste karakteriseras såsom misslyckat i sina huvudpartier. När jag 1944 satte in min kritik av Lödöse-bokens klosterkapitel, kunde jag underställa den af Ugglas' eget bedömande. Han gav mig rätt. När jag nu gör ett försök till omvärdering av »hospitals»kapitlet, är Carl R. af Ugglas ej mer i livet. Jag har bara att anse det som en förmån att i ännu ett avsnitt få vidareföra hans på många vis beundransvärda forskning.

223

H A R A L D

W I D É E N

Flera svenska städer hade under medeltiden hospital och helgeandshus.- Hospitalen, som voro epidemisjukhus — vårdanstalter för spetälska — hade sin plats utanför stadens hank och stör, varemot helgeandshusen (motsvarande sjuk- och fattigstugor) ej på samma vis behövde ta avstånd ifrån stadssamhällena. Ingen av dessa typer av vårdanstalt voro företrädesvis kyrkliga inrättningar, ehuru de i enlighet med sin kristet h u manitära idé höllo egna gudstjänstlokaler — kapell eller kyrkor — med tillhörande begravningsplatser. Detta behov av egen kyrka kände väl i särskild grad just hospitalen. Inom medeltidens Skara stift funnos hospital i Skara och Lödöse. Det förra omtalas första gången 1281, det senare 1286. Lödöse-hospitalet har verkat på sin ort åtminstone till 1528, då Gustav Vasa beordrade dess förflyttning till Nylödöse. Med tanke på det skriftliga källmaterialets stora njugghet med u p p lysningar rörande denna traditionsrika välfärdsinrättning i Lödöse, var det givetvis med stora förväntningar af Ugglas satte spadarna i marken på den gårdstomt, som redan i det äldsta kartmaterialet från orten angav sig såsom hospitalstomten. Gården, som tydligt nog visade sig ligga på en ruinbacke, heter Spetalen, och denna omständighet blev för af Ugglas ett ofrånkomligt rättesnöre vid tolkningen av de fynd han här gjorde. Han fann det han ville finna, och de svårigheter hans tolkning av fynden medförde, bortförklarar han efter bästa förmåga. Han har ej lyckats häri. Det ifrågavarande gårdsnamnet Spetalen kan, h u r gammalt det än är, ej innebära att Lödöses medeltida hospital här haft sin plats. Det har med säkerhet ej medeltidshävd i denna sin tillämpning, vilket bevisas av följande utredning. Ruinbacken Spetalen är beklagligtvis ej intakt. Dess östra del bortschaktades 1905, då järnvägslinjen Alvhem—Lilla Edet framdrogs över dess område. Vid detta tillfälle gjordes tyvärr inga vederhäftiga undersökningar av arkeologisk art. Kraftiga stenmurar av en stenbyggnad bortbrötos. Fynd av kristna gravar visade, att det raserade var östra delen av en kyrka. Af Ugglas' rekognosceringsgrävningar i den kvarvarande ruinbacken
2

Jfr af Ugglas, a. a., s. 389 med där anförd litteratur.

224

»// O S P I T A L E T *

I

GAMLA

LÖDOS E

blevo av hänsyn till platsens nutida bebyggelse ganska försiktiga. Som huvudresultat avkastade de fastställandet av den ifrågavarande kyrkans längd och bredd samt förekomsten av vad af Ugglas uppfattade såsom intill södra kyrkväggen stötande, stenbyggda sjuksalar (»refektorium», »provisors-rum») e. dyl. Ävenledes spårades inom kyrkans område rester av en

Fig. 2. Plan av af Ugglas' grävning på Spelalen. — Plan of excavations al Spetalen.

äldre, till omfånget mindre kyrkobyggnad, en föregångare till den större. Någon tornbyggnad i väster efterforskades ej; af Ugglas antog, att kyrkan saknat torn. Ej heller undersöktes kyrkans inre, dess mittparti. De funna murresternas utseende i plan framgår av fig. 2. Streckade markeringar angiva, hur af Ugglas tänkt sig de båda kyrkornas och de åt söder belägna tillbyggnadernas rekonstruktion. Hans uppfattning av det funna mursystemets byggnadshistoriska vittnesmål är följande. Vad det tekniska byggnadssättet beträffar, är det funna m u r systemet ganska homogent. Det utgöres av några bottenskift av kluven gråsten, påbyggda med tegel. Mellan den nordliga m u r sträckningen A—B och den därmed parallellt löpande C—E
15—090751

225

H A R A L D

W I D É E N

förefinnas emellertid vissa av af Ugglas observerade olikheter, vilka han emellertid ej uppfattar såsom tecken på olika byggnadstid för dessa murar. Att märka är, att af Ugglas förutsätter, att m u r e n C—E är kyrkans södra begränsningsmur. Västra gavelmuren är föga känd men dess sträckning klart fixerad. Af Ugglas tror, att den slutat vid C; partiet mellan C och L ingår enligt hans mening i »hospitalsbyggnaderna». Något torn över kyrkans västra del tror af Ugglas ej på; m u r a r n a uppvisa ingen för en sådan konstruktion nödig förstärkning. Ett tillagt torn anser han sig ej kunna vänta »vid en blygsam anläggning som denna». Han har ej heller grävt efter grunder till ett sådant. I västgaveln måste kyrkan, säger af Ugglas, ha ägt en portal möjliggörande direkt inträde i templet. Den dörröppning, som befinner sig vid D, har nämligen, så som han tolkar situationen, endast förbundit kyrkan och »refektoriet». Kyrkans inre är i stor sett ej undersökt, vilket måste beklagas, då rester av en äldre, romansk kyrkobyggnad här iakttagits. Jag anser, att en rik utvecklingshistoria för den långt ifrån »blygsamma» kyrkoanläggning, som framvuxit på denna plats, skulle kunna påvisas genom ett grundligare utgrävningsarbete; att det ej kom till stånd vid 1920 års undersökning hade praktiska orsaker, men det är sannolikt, att af Ugglas' slutsatser rörande hela denna byggnadslämning blivit helt andra och m e r acceptabla, om han haft möjlighet att gräva mer. I denna framställning ämnar jag ej ingå på problemen kring den eller de äldre kyrkorna på platsen. Så mycket är emellertid klart beträffande kyrkans inre, att den haft schackspelsrutat golv, lagt med tegelplattor i gul och grön glasyr. Liknande plattor funnos, säger af Ugglas, även i de båda »profana» r u m m e n utanför kyrkans södra vägg. På sydsidan har kyrkan, enligt af Ugglas' åsikt ej haft fönster. De »profana» tillbyggena där ha omöjliggjort ljusintag, men de ha ökat kyrkans stabilitet såsom försträvningar. K y r k a n har, säger dess utgrävare, varit välvd, antagligen i 4 travéer. Strävpelarna och fynd av valvstråletegel visa detta. Snedsträvan vid L, d. v. s. på »hospitalbyggnadernas» sydvästra hörn, föranleder ingen reflexion rörande dessa u t r y m m e n s takkonstruktion; förmodligen anser af Ugglas att de varit plattäckta. Att m u r e n L—N 226

»/7 O 8 P I T A I. l i T»

I

G A M L A

I. Ö D ö S li

är en y t t e r m u r finner af Ugglas också bevisat genom dess strävpelare. Frågan huruvida det byggnadsparti, af Ugglas kallar »kyrkan», d. v. s. A—B—C—E, varit 2- eller 3-skeppigt, överväges omsorgsfullt, varvid teorien 2-skeppig befinnes ha allt som talar för sig. Svårigheten kommer, när det gäller att finna goda parallellexempel på dylika 2-skeppiga tegelkyrkor. De äro hos oss mycket ovanliga, men af Ugglas finner en utväg: anknytningar existera i stället »längre söder ut, inom länder mot vilka Lödöse med sina mångförgrenade utlandsförbindelser var särskilt klart orienterat —. Där har det med lätthet haft uppslag att hämta.» 3 Analysen av »själva det byggnadskomplex, som nyttjats för hospitalets vårdande verksamhet och givit dess gudstjänstrum berättigande», d. v. s. »hospitalsbyggnaderna» i söder, börjar med vad af Ugglas kallar rester av »den äldre anläggningen». Han åsyftar härmed den vinkelgående grundmur, som rymmes inom »refektoriet» eller den »allmänna sjuksalen» F—G—J—K. (I själva verket är denna gamla g r u n d m u r treledad, så sant den snedställda tegelmursresten G—K av allt att döma lagts över en äldre, bättre inriktad grund.) Denna g r u n d m u r stöter stumt mot »kyrkans» vägg, och dess sydliga del har fått tjäna som underlag för den yngre m u r e n L—N (liksom också delen G—K senare påbyggts, vilket af Ugglas ej fäst sig för). »Grundens nord—sydliga utsträckning Td. v. s. t v ä r m u r e n i rummens m i t t | torde», säger af Ugglas, »beteckna den äldsta hospitalsstiftelsens omfattningsmur åt väster, i linje med eller strax innanför den första kyrkans västra mur. Då den yngre anläggningen flyttade fram sin västra omfattningsmur i flykt med den nya kyrkans, revs den gamla muren till förmån för en ny rumsplanering.» Det är murstyckena vid hörnsträvan af Ugglas här åsyftar. »Därmed är», fortsätter han, »emellertid uttömt, vad man kan spåra av hospitalets 1200-talsanläggning. »4 »De m u r a r [av hospitalsbyggnaderna], som för övrigt blottats, äro», säger af Ugglas, »till sin struktur, mått, sina grundförhållanden o. s. v. så likartade med den yngre kyrka, vi lärt
3

af Ugglas, a. a., s. 410. * af Ugglas, a. a., s. 425.

227

/ / .1 /{ ,1 /, II

W I I) É Ii ,v

känna, och med sina murar i så fast förband med denna och inbördes, att man måste räkna med en allt igenom enhetlig konstruktion.»'1 Dessa murar bilda i väster ett ganska stort, rektangulärt rum (F—G—J—K) med en portal i vardera långsidoväggen. Dessa portaler ligga mitt för varandra, östra väggen uppvisar ingen förbindelse med det andra »hospitalsrummet», vars östliga avgränsning f. ö. ej är känd. Grävningen avbröts i linjen E—N, och vid sistnämnda punkt fann af Ugglas en tegelklädd nisch i väggen. Den hade sin botten strax ovan golvet, och denna botten utgjordes av stenhällar. Utgrävaren hade här funnit, vad han förgäves sökt i det större »bostadsrummet», nämligen en »härd». Jag har här refererat huvuddragen av af Ugglas' redovisning och tolkning av sina murfynd på Spetalen. Härtill kom ett sensationellt lösfynd, nämligen två delar av underbyggnaden för en dopfunt eller vigvattensskål av täljsten (af Ugglas kallar materialet granit). Dessa stycken skall ha befunnits stående in situ innanför den yngre kyrkans sydportal (markerad vid D på planen).0 Denna pjäs har följande inskrift i runor: Thorgel Naktcegal risti runir thisir i olaus kirki. »I Olofs kyrka» — var inte det klart besked? Men hospitalskyrkan hette S:t Jörgen, och af Ugglas tvingas till förklarande hypoteser, vilka här ej skola upprepas. Det torde för varje uppmärksam läsare av den föregående framställningen vara klart, att friherre af Ugglas' tolkning av fynden på Spetalstomten är verkligt missvisande. Vad han funnit är icke resterna av en »anspråkslös» sjukhuskyrka med åt söder vidfogade, i två etapper tillkomna »hospitalsbyggnader». Han har — alldeles som runinskriften i kyrkan berättar — funnit stadskyrkan S:t Olof, en traditionsrik kyrka, avsedd för en större menighet och på för församlingskyrkor vanligt vis bärande spår av successiv utveckling under århundraden. Varje murrest, af Ugglas här funnit, tillhör denna kyrka (fig. 3). Muren C—E är ett äldre parti med sin huvudportal på vanlig plats i sydväggens västra del och en gång förbyggd med ett vapenhus av sten — de grundmurar af Ugglas kallar »hospitalsbyggnadernas» äldsta
6

af Ugglas, a. a., s. 425 f. " af Ugglas, a. a., s. 419 f.

228

» H O S P I T A L E T »

I

G A M L A

L Ö D Ö S E

delar. »Hospitalslängan» i söder är en kapellrad med ett större kapell, motsvarande t. ex. det swertingska i Visby, längst i väster. Som helhet utgöra de ett södra skepp. Hela mursträckningen A—L markerar utan tvekan en enhetlig västfasad, i vardera hörnet stöttad av en snedsträva. »Härden» vid N är självfallet ingen eldstad utan rest av en skåp- eller gravnisch e. dyl.

Zor*. Fig. 3. Plan uv S:l Olofs kyrka i Gamla Lödöse. Harald Widéens rekonstruktion. — Plan of St. Olofs Church at Gamla Lödöse. Harald Widéen's reconstruction.

Af Ugglas hade troligen kunnat finna ytterligare, ännu okända element tillhörande denna stadskyrka, t. ex. ett nytt vapenhus i söder och ett utbyggt torn i väster. Jag skall strax framställa sannolikhetsskäl för denna tanke. Den utanförliggande kyrkogården, känd genom ett flertal gravar, är följaktligen ej något »de fattigas och eländas sista vilorum», såsom af Ugglas betecknar den, 7 utan lödösebornas centrala, högst representativa gravplats. Hela denna anläggning övergavs officiellt 1473. Den har alltså fullbordats dessförinnan, och fortsättningsvis utnyttjas kyrkan såväl vad byggnadsmaterial som mobilier beträffar för sin direkta efterföljare i Nylödöse. Älven förband intimt dessa båda
7

af Ugglas, a. a., s. 444.

229

H A R A L D

W I D É E N

kyrkplatser. Liksom stadsnamnet bibehölls på den nya bosättningsorten, kan man förutsätta, att kyrkan fick behålla sitt namn. Jag finner det beklagligt, att af Ugglas alldeles förbisett den möjlighet till belysning av förhållandena i Gamla Lödöse, särskilt under stadens sista skede, som Sixten Strömboms 1924 publicerade arbete om Nya Lödöse 8 erbjuder. Den i Nylödöse återuppståndna S:t Olof har påträffats av Strömbom och dess m u r a r undersökts. 9 Hela anläggningen ter sig som en spegelbild av af Ugglas' »hospital» i Gamla Lödöse. Torn i väster har den haft och vapenhus i söder; dessutom ett dubbelkapell eller sakristia mot norr. Byggnadssättet är identiskt — kluven gråsten och tegel — måtten nära samstämmiga: Gamla Lödöse bredd 25,5, Nylödöse bredd 23,35 m. Frågorna om skeppens och travéernas antal, kyrkans längd och korets utseende, vilka i Gamla Lödöse måst lämnas öppna, bli genom jämförelsen nöjaktigt besvarade. Nylödöse-kyrkan är nära 35 m lång, t r e skeppig och utförd i 4 travéer; dess kor är polygonalt. Den nya k y r k a n i Nylödöse är med sitt torn, sitt vapenhus och sin sakristia tillkommen i en gjutning: de nyssnämnda elementen ha förband med kyrkoväggarna. 1 0 Men den är skev och primitiv; den tycks mig ha tillkommit s. a. s. utan ritning, den verkar hemmagjord. Kanske h a r den just härigenom särskilt värde såsom en trogen (ehuru tekniskt bristfällig) avspegling av sitt utseende före flyttningen. För den intima förbindelsen mellan stadskyrkorna i Gamla Lödöse och Nylödöse finnes f. ö. ett u t omordentligt betydelsefullt skriftligt vittnesbörd i ett brev till Nylödöse-borna från Gustav Vasa, 11 daterat 1528. Vi få här veta, att »bykyrkan» i Nylödöse ännu stod ofullbordad — kungen är själv på ort och ställe och ser det — varför han dekreterar, »at then ödekyrkie i gambla lödösö som kallas sancti Olaffs kyrcke må nederbrytas och m w r e n och takboS. Strömbom, Forskningar på platsen för det forna Nya Lödöse (1915 —1918), stadskrönika, grävningsberättelse, fyndkatalog. Göteborg 1924. Skrifter utg. till Göteborgs stads trehundraårsjubileum genom jubileumsutställningens publikationskommitté, V. 9 Strömbom, a. a., s. 94 ff. 10 Strömbom, a. a., s. 98 och särskilt s. 171 f. 11 Konung Gustaf I:s registratur V, s. 147.
8

230

»77 O S P I T A L E T»

I

GAMLA

LÖ DÖ S E

nadhen komme samma bykyrke til hiälp her i nylödösö». Det var helt enkelt frågan om förflyttning av en gammal byggnad! På frågan om den rätta identifikationen av Nylödöse-kyrkan såsom ortens äldsta stadskyrka ge å andra sidan, enligt vad jag kan se, Gamla Lödöse-fynden det enda initierade svaret. 12 Att den av af Ugglas så kallade hospitalskyrkan i Lödöse i det skede, varuti den överlämnats åt förfallet, varit en ganska ordiJ"L

S.OAV

Pig. 4. Plan uv stadskyrkan i Nya Lödöse. — Plan of lhe loivn church al Nya Lödöse.

när kyrka av de större tegelkyrkornas typ, har länge stått klart för mig. Den västra gavelmuren och de hela byggnaden kringgärdande strävorna uteslöt andra alternativ. Men först när jag nyligen för ro skull satte denna arkitekturhistoriska iakttagelse i samband med min elementära kunskap om de svenska medeltidshospitalens villkor och behov, fann jag, att också i detta fall af Ugglas varit blind för avgörande fakta. Spetälskehusen fingo ej ligga i städerna; Lödöse-hospitalets systerinstitutioner i t. ex. '-' Strömbom, a. a., s. 101 uttrycker sig, obekant med den kombinationsmöjlighet, jag funnit, ganska försiktigt om identifieringen av sin kyrka i Nylödöse: »Av allt att döma är det lämningarna av Nya Lödöses äldre stadskyrka, som här kommit i dagen.» — • Han bygger ej heller vidare på denna identifikation. 231

// A R A L D

H / D fi E N

Visby och i stiftsstaden Skara lågo utanför. I ett påvebrev av 1512 säges Lödöse-hospitalet ligga »extra oppidum Ludonense Scarensis diocesis», d. v. s. utanför Lödöse stad i Skara stift. 13 Af Ugglas misstänkliggör värdet av denna passus för lokaliseringsfrågan genom att antaga, att den påvliga curian skrivit av ren slentrian. 1 4 Men han insåg väl samtidigt, att det, om så varit, i varje fall kvarstår som en betänklig svaghet att m a n härvid nödgas skapa ett undantagsfall för Lödöse, och det återstod ej annat för af Ugglas än att bedöma den del av Lödöse, där han fann sitt hospital, som en utkant av staden på den tid — 1200talet — då det först omtalas i källskrifterna. Han utgår i sin argumentering från av honom iakttagna förhållanden i »hospitalsruinen», d. v. s. rena misstag. Det var i sanning en ovanlig situation, att en kyrkligt sett så pass ny och anspråkslös inrättning som ett spetälskehus inom sig rymde grunder av en stor 1100-talskyrka! Och i denna kyrka fanns en sten med r u n inskrift, nämnande kyrkans namn, S:t Olof! Härtill svarar af Ugglas, att hospitalet — om det ej fått vigvattenskaret av S:t Olofs kyrka — vid sitt grundande sannolikt fått övertaga en äldre församlingskyrka, en första S:t Olof.1'' För min del finner jag ej ett sådant antagande sannolikt. Denna övertagna stadskyrka skulle ju vara Lödöses äldsta, anlagd vid älvstranden. Till följd av den föreslagna tyngdpunktsförskjutningen inom samhället vid den tiden skulle S:t Olof ha flyttats högre upp i land, där af Ugglas tänker sig ett nytt stadscentrum. Ett spetälskehus skulle alltså fått installera sig och utveckla sin byggenskap på den första stadskyrkotomten med dess kyrkogård! Ett så märkligt faktum får också en märklig förklaring: församlingskyrkan degraderas i af Ugglas' ögon till »ett gammalt sjöfarartempel, som blivit umbärligt för sitt egentliga ändamål i och med att stadsbebyggelsen drog sig upp från strandbrädden till de bättre dränerade tomtplatserna högre upp, där», tillägger han, »nya, större kyrkor grundades». 1 0 Skulle tomtbeskaffenheten kunna tvinga en gammal sockenkyrka att flytta, samtidigt som tomten
'•' Acta pont. dan. V nr 4295. (af Ugglas, a. a., s. 394 not 1.) af Ugglas, a. a., s. 396. 15 af Ugglas, a. a., s. 423. 16 af Ugglas, a. a., s. 418.
11

232

»II O S P I T A L E T »

l

GAML A

LÖDÖSE

upplåtes för nybebyggelse av den omfattande art, af Ugglas tillskriver »hospitalet»? Och skulle älvstranden med sina kajer någonsin ha varit Lödöses övergivna utkant? Observera, att af Ugglas här söker stöd i ett av honom antaget sakförhållande, vilket i sin tur till förutsättning har det faktum han önskar bevisa. Var finnas slutligen de »nya, större kyrkor», som efter tyngdpunktsförskjutningen skulle ha »grundats» längre upp i land? Det är omöjligt tro, att af Ugglas själv tänkt dessa märkliga tankar till slut, men att h a n för sin del knäsatt dem, därom vittna tyvärr andra partier av hans Lödöse-bok. »Hospitalet» i Lödöse är, såsom jag i denna uppsats velat hävda, alltjämt oupptäckt. Det existerar tillsvidare blott i de skrivna dokumenten. Emellertid ryms kanske ett uppslag till lokalisering av Lödöse-hospitalet i namnet på berget norr om den forna stadsplatsen. Det heter, som bekant. Spetalsberget. Vid rekognosceringar i samband med ett av riksantikvarien mottaget kontrollantuppdrag vid nya, omfattande grävningsarbeten inom Lödöses forna stadsområde har jag också på sistone kommit att observera en backe med kalkgrus och tegel, den s. k. Tegelkullen, belägen söder om Gårdaån (förr Ljuda å), ett vattendrag, som i sitt nedre lopp sannolikt bildat gräns för det medeltida Lödöse. På en sådan plats, i avskildhet men ändå inom räckhåll för stadens atmosfär, kan man med framgång räkna med att finna resterna av »Sancti Jorghens hospitall i gambla Lodessae», ett medeltidsmonument som väntar på upptäckt.

SUMMARY Harald Widéen: »The leper hospital» of Gamla Lödöse — a reconsideration.
Medieval Sweden's only port in the west, Lödöse, was situated in the province of Västergötland on the eastern bank of the River Göta Alv, about half way between the present towns of Gothenburg and Trollhättan. It ceased to exist already in 1473, when its inhabitants were removed to the place where Gothenburg låter was to develop, and nowadays you will find only a small community with a shipyard at lhe original site. There were churches, a cloister, a leper hospital and a

233

II A l t A L D

W I Dt E N

royal castle in the town, but you cannot see any of these buildings now above ground. In 1916—1920, on the site where Lödöse originally was, rather extensive excavations were undertaken, principally at the place where the cloister, the castle and the leper hospital were situated. In 1931 the leader of the excavations, C. R. af Ugglas, published a sizablc monograph on the history of tho town and the new results of his researches (quoted above p. 220, note 1). On the cloister-site af Ugglas found foundation-walls of two churches, an older and a låter one. The remains of the actual cloister-buildings were not excavated. In this periodical of 1944, pp. 311—321, I have criticized Mr af Ugglas's dating on account of the church-foundations thus discovered. At the site of the medieval leper hospital af Ugglas found a rather wide system of walls (fig. 2). Unfortunately the eastern part of this aged ground-plat had earlier been cleared, when a railway was built there, and there were no proper archeological researches undertaken then. The excavator analyses his findings as follows (comp. fig. 2): the walls A—B—C—E have supported a rather big Gothic church, built of brick on a foundation of grey stone. When the railway was built the choir was cut away, and within its walls remains of an old Roman ohurch have been discovered. Close to the southern church-wall C—E are the walls of hospital-buildings (sick-room, prefect-room etc). To lhe south they are limited by the wall L—N. The remains of older walls at right angles to one another in the room F—G—J—K are supposed lo be the traces of a previous hospital room. Standing in situ inside the doorway D was found a base for a font, hewn in potstone. The base had a runic inscription menlioning that the piecc was hewn for St. Olofs church, i. e. medieval Lödöse's proper town church. In an extant papal letter from 1512 the Lödöse leper hospital is said to be situated »extra oppidum Ludonensc Scarensis diocesis», i. e. »outside the town of Lödöse in the diocese of Skara». The examined ruin, however, lies in the centre of the former town. It seems quite obvious to me that the main facts, reported above, must be interpreted in another way than has been tried before. In my opinion the whole system of ruined walls found at this place consists of remains of a single building, a church — the town church of St. Olof, just as the discovered runic inscription says. This church has been three-naved with a broad gable to the west and polygonal choir, contreforts, stepped gables and blindnich decoration in Germanic-Baltic style. The older walls belong to a romanesque church with a walled porch in front of the south portal; the porch-door M was also used in the låter building. The place, where the medieval leper hospital of Lödöse was situated, has thus not been discovered. We have to search for it at a reasonable distance from the former town, not in its centre.

234