Kontinentala gotlandsförbindelser under senare förkristen järnålder Nylén, Erik Fornvännen 211-235 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1952_211 Ingår i: samla.raa.se KONTINENTALA GOTLANDSFÖRBINDELSER UNDER SENARE FÖRKRISTEN JÄRNÅLDER Av Erik Nylén D e n förkristna järnåldern har under de sista årtiondena varit föremål för intensiv forskning. Det till synes svårlösta i de frågor, som sammanhöra med perioden är till stor del betingat av den partiella fyndfattigdom, som karakteriserar skedet och då särskilt dess äldre delar. Denna fyndbrist skenbar eller verklig har helt naturligt medfört, att spekulationer och hypoteser m e r än annars fått spela en roll i den vetenskapliga diskussionen. Under de sista årtiondena har dock, genom systematiska fältundersökningar, och genom behandling av äldre material med nya metoder viktiga resultat nåtts, om ock många problem ännu vänta på sin lösning. Så har i Sverige M. Stenberger och K. E. Sahlström 1 i skedets senare del kunnat urskilja en yngre och en äldre föremålsgrupp under det i Danmark C. J. Beckergenom keramikstudier ansett sig kunna fastställa en något liknande indelning. Keramikens stora värde i detta fall torde icke få underskattas men kan blott nå sin fulla betydelse i och med ett tillräckligt stort antal ledsagande fynd av metallföremål. Vidare bör den som dateringsmedel endast kunna utnyttjas inom lokalt begränsade områden. Detta beroende av en lokal M. Stenberger, Bjurumfyndet och dess datering, Fornvännen 1948, s. 193—210. — K. E. Sahlström—N.-G. Gejvall, Gravfältet på Kyrkbacken i Horns sn, Västergötland, KVHAA:s Handl. 60: 2, Sthlm 1948. 2 C. J. Becker, Den tidlige jernalder-bebyggelse paa Trelleborg, Nord. Fortidsminder IV: 1, 1948, s. 223 f.; — Dens., Die zeitliche Stellung des Hjortspring-Fundes innerhalb der vorrömischen Eisenzeit in Dänemark, Acta Archaeologica XIX, s. 145 f. 1 211 TJ TI T Tv N Y L É N begränsning vid uppställandet av en relativ kronologi delar metoden med de flesta övriga som används för detta ändamål. Fortfarande torde en på ett tillräckligt antal fynd och fyndkombinationer, gravfältsstratigrafi och topografi samt med försiktighet på typologi grundad tidsindelning av föremålsmaterialet vara det säkraste tillvägagångssättet dock som ovan nämnts under förutsättning av, att det användes inom ett lokalt väl avgränsat område. För Sveriges vidkommande utgör Gotland trots sitt i mångt och mycket extremt lokalfärgade föremålsbestånd ett lämpligt sådant forskningsobjekt, där även den utomordentliga rikedomen på fynd gör, i övriga delar av Norden fattiga tidsskeden, tillgängliga för studium. Nyligen har, genom undersökningarna vid järnåldersboplatsen Vallhagar i Fröjel socken,3 en mängd fynd kommit i dagen av stor vikt för förståelsen av öns förkristna järnålder. Av de två gravfält, där dessa fynd gjordes, blev det s. k. »mellersta», närmast boplatsen belägna föremål för totalundersökning, medan på det »södra» blott hälften av gravarna utgrävdes. 4 Det mellersta fältet, som omfattade 40 anläggningar, på två undantag när enbart innehållande brandbegravningar, var helt oplundrat och visade sig stamma från slutet av senare förromersk järnålder samt synes även av anläggningarnas läge att döma innefatta fyndtomma gravläggningar från ett föregående tidsskede. Fornsaksbeståndet kan betecknas som mycket rikt. I de 33 fyndförande gravanläggningarna påträffades 56 fibulor, 41 bälteringar, ofta i garnityr med hakar samt vapen, keramik och andra föremål. Detta material har på basis av fyndkombinationer och läge inom gravfältet kunnat indelas i 4 kronologiskt skilda, väl avgränsade grupper, vilka av antalet gravläggningar att döma vardera omfattar ungefär en generation. Den kronologiska indelningen underlättades även av att oliktidiga gravläggningar, den ena över den andra, kunnat fastställas i ett och samma röse. Familjegravskick tyckes alltså ha förekommit, något som enligt den osteoloResultaten av dessa undersökningar, vilka utförts under ledning av M. Stenberger, äro under publicering. 4 Dessa undersökningar utfördes under åren 1947—1949. En preliminär redogörelse för resultaten publicerad 1950. E. Nylén, Några fynd från Vallhagars gravfält, Gotländskt arkiv 1950, s. 7 f. 3 212 T vO N T 1N B S T ALA GOTLANDSFÖREINDELSER giska undersökningen även kunde konstateras i andra gravar med osedvanligt rikt fyndmaterial. Några anläggningar på det södra gravfältet, vilka voro samtida med de yngre av det mellersta fältets gravar fullständiga bilden ytterligare. En jämförelse med övriga 46 eller 50 sakkunnigt gjorda gravfynd på Gotland före Vallhagar-undersökningarna, säkert daterbara till senare förromersk järnålder, visade att samtliga på ett undantag när låta infoga sig i de 4 fastställda grupperna. 0 Denna lagbundenhet ifråga om fyndkombinationer måste tyda på att hantverket utomordentligt snabbt anpassat sig efter nya metoder och stilinflytelser, något som i sin tur bör tala för mycket goda förbindelser med omvärlden i övrigt, Gotlands läge mitt i Östersjön bör ha underlättat dessa kommunikationer, då som i historisk tid, och man kan i den formvärld, ön uppvisar, bland lokala särdrag väl urskilja utifrån kommande strömningar, som under denna tid tyckes göra ön till en rätt god indikator för Nordeuropas kronologiskt betingade stilinflytelser. De fibulor, som karakterisera A, den äldsta av de 4 ovan berörda tidsgrupperna äro gjorda av järn med lång, äkta spiral, och ha ändknoppar av brons (fig. 11: A). Bågen, vars främre del blivit tillbakaböjd och bildar nålhällaren, är försedd med en kraftigt gjuten bronskalott av en ibland något päronformig typ och då försedd med tvärgående ornament, där nålhällaren lämnar bågen. I säker kombination med dessa spännen ha hittills ej påträffats andra föremål än små halvsfäriska bronsbucklor med näbbar för fästande på tyg eller skinn (fig. 11: A). Den andra gruppen, B, har som ledtyper triangulära fibulor oftast av brons samt T-formiga spännen med falsk, lång spiral med ändknoppar av brons. Med dessa fibulor förekomma bälteringar och hakar med 4-sidiga fästeplattor (fig. 11: B). Den tredje gruppen, C, karakteriseras av fibulor, vilka liksom de föregående mestadels äro av brons Undantaget utgöres av en grav med bältegarnityr av B-typ och fibula tillhörande grupp C från Guffride i Älskog sn. SHM inv. 6358: 55. O. Almgren—B. Nerman, Die ältere Eisenzeit Gotlands (cit. ÄEG), fynd 19. Bältegarnityret i denna grav var dock atypiskt och visade sig i vissa detaljer vara en övergångsform till ringarna i nästföljande grupp. Frän de 50 nämnda gravarna bortgå dock 11, som blott kunnat dateras med hjälp av vapen, vilka senare ej heller i Vallhagar kunde ges säkrare datering än till senare La Ténetid. 5 213 K T( T K V V T. i : V Fig. 1. Beslag till Ivu bälten av brons och järn: a—b Svie, Alva sn., c—e Ange. Alva sn.. Golland. Ca '/a- S H M inv. 10929-.B och 22834. Fala förf. Teckning H. FaithEll. — Bell mounts from two bells. Bronze and iron; a—6 Svie, Alva parish, c—e Ange, Alva parish, Gotlund. Ca 1f3. och ha stora nålhållare, som böjas uppåt—bakåt och omfatta bågen vid spiralen med refflade flikar eller i enstaka fall fasthållas vid denna av en refflad ring. Bälteringarna och hakarna ha i denna grupp fästeplattor bestående av en främre, rektangulär del och en bakre, rund avslutning, ibland försedd med utskott. Liksom i föregående grupp är ringen fäst vid plattan med en fastnitad krämpa. Gruppens bältegarnityr äro vidare i motsats till den föregående ofta rikt ornerade (fig. 11: C). Den fjärde, D-gruppens fibula, är alltid av brons och betydligt mindre vanlig i fynden än de övriga gruppernas, har en slank formgivning och kännetecknas av utfylld eller genombruten nålhållare och kraftigt svängd båge. Bälteringarna ha i denna grupp förlorat den främre rektangulära delen och äro gjorda i ett stycke med fästekrampan, under det orneringen i huvudsak är likartad med föregående grupps (fig. 11: D). Till dessa gruppernas huvudformer sluter sig en mängd andra föremål, av vilka här några bältegarnityr, genom stora, T-formiga fibulor daterade till grupp B, n ä r m a r e skola behandlas." De kännetecknas av en karakteristisk teknik vid förfärdigandet, i det bronsbleck lagts på ett underlag av j ä r n (fig. 1: a—b). Till • Gravfynd frän Nystu i Tingstäde sn (SHM inv. 11744:8, ÄEG, fynd 38) och Ange i Alva sn (SHM inv. 22834). M. Stenberger, a. a., s. 206, fig. 5. 214 7v- o v T i v T: V r A I. A G O T I. A N D S F a n it i v TI I: I. S I: it • Fig. 2- Ileslag lill bälte eller gördel uv brons och järn frän Elleruu. Kr. Segeberg. 8 / 5 . Gollorf mus., Schleswig. — Bell or girdle mounls of bronze und iron. Elleruu. District of Segeberg. Gollorf Museum, Schleswig. 8 / 6 . garnityren 7 höra även stora, vinkelböjda hakar med ofta r u n dade bronshuvuden ibland försedda med utsprång eller ornament (fig. l : e ) . Vidare ingår ringar av brons försedda med ett bakåtriktat utskott genomborrat av en j ä m t e n , vilken tjänar som fäste vid plattan och kring vilken ringen är vridbar (fig. 1: c). På garnityren, alla i fragmentariskt skick, förekomma även nitar med höga, nästan helt runda eller profilerade nithuvuden av brons ibland ornerade med kors (fig. 1: d). De enda av författaren kända, kontinentala motsvarigheterna till dessa föremål utgöras av de i Holstein och angränsande områden förekommande s. k. holsteinska gördlarna. 8 Här återfinnes samma teknik med tunna bronsplåtar lagda på järnunderlag (fig. 2) samt hakar av i huvudsak samma utformning som de gotländska och även med likartad ornering (fig. 2 och 7). Den gotländska ringkonstruktionen förekommer även i Holstein (fig. 3) liksom djurhuvudformade bältehakar ( fig. 4) Sa de senare alltid i kombinaSe även ÄEG: 69, 115—122. J. Mestorf, Die holsteinischen Giirtel, Mittheilungen des anthropologischen Vereins in Schleswig-Holstein, 1897, Heft 10, s. 6—18, och G. Muller, Swebische Giirtel, Mannus 30, s. 33—62. *a ÄEG, s. 140. s 7 215 B Ii I K N Y I. É N tion med holsteinska gördlar. Djurhuvudhakar av närbesläktad form äro även kända från Gotland (fig. 5) men förekomma blott säkrare daterade i ett fynd (fig. 5:d) samman med en triangulär fibula, vilket skulle sätta graven i tidsgrupp B. Spännet bär dock ornament påminnande om fibulor tillhörande efterföljande grupp.CJ Fyndet innehåller även fragment Fig. 3. Bältering från Ellerau, Kr. Segeberg. •/,. av ett T-formigt spänne Gollorf Museum, Schleswig. Foto förf. — Bell ring. Ellerau, district of Segeberg. ",. Gollorf Mu- med falsk spiral. En såseum, Schleswig. dan fibula låg i grav 18 på Vallhagars mellersta gravfält i kombination med ett yngre spänne tillhörande följande grupp, vilket kan antyda en sen ställning inom gruppen. Huvudparten av dessa T-formiga spännen förekomma dock i säkra B-kombinationer.10 De övriga gotländska, djurhuvudformiga bältehakarna äro alla osakkunnigt påträffade men torde i två fall att döma av de kvarsittande fragmenten av en fästeplatta och orneringen på en fästenit (fig. 5: b och c), tillhöra grupp C. Dessa likheter mellan de holsteinska och gotländska bältena eller bältegarnityren kan knappast förklaras på annat sätt än att inflytelser från Holstein nått Gotland under tidsgrupp B. Att impulsen, som gett upphovet till de gotländska föremålsforFrän en grav på gravfältet vid Guffride i Älskog sn. SHM inv. 6358: 49. ATS 8: 4, s. 80—82, fig. 31 och 32. 10 I fynden före Vallhagarundersökningarna, förekomma i fyra gravar T-formiga fibulor tillsammans med bälteringar med fyrsidiga fästeplattor och i tre gravar lågo triangulära fibulor i samma kombinationer. I en grav från Ange i Alva sn (SHM inv. 13668) finnes fragment av en möjligen till grupp C hörande bältering tillsammans med en knopp, som kan stamma från en T-formig fibula eller ett bältebeslag av ovan nämnd typ. 9 216 T v ON TI N E N T AL A G O T L A N D S F ö R li l N 1) B L S T. TI merna av denna art, kommit tidigare eller att en enstaka, äldre importerad gördel skulle utgjort förebilden är föga troligt med tanke på de snabba stilväxlingarna på ön, vilka som ovan antytts sannolikt ha sin grund i det goda handelspolitiska läget. Vidare utgöras de ledsagande, daterande B-fynden av T-formiga fibulor med falsk spiral, som ju möjligen kunna inta en sen tidsställning inom gruppen, ett förhållande, vilket liksom de till synes sena djurhuvudhakarna tyder på att de holsteinska impulserna ej böra ges en för gammal datering. Detta skulle innebära en parallellställning av tidsgrupp B på Gotland med tiden för gördlarna i Holstein, något som i sin tur skulle betyda, att de gördlarna ledsagande föremålsformerna, smala »remändebeslag» med profilerade ändar (fig. 7, överst), sena holsteinska nålar och fibulor av mellan-La Téne-konstruktion med knoppar på bågen (fig. 8) skulle vara samtida med de gotländska, triangulära fibulorna och T-formiga spännena med falsk spiral. Den gotländska, triangulära fibulan synes, av sin vanligaste ornering att döma, stå den sannolika ursprungsformen, Kostrzewskis Var. F , n nära (fig. 6: b—c). Spännena från Gotland tyckes nämligen på två undantag när 1 - vara de enda i Norden hittills kända, som äga en rudimentär ornering, som går tillbaka på F-fibulans konstruktionsdetaljer (fig. 6: a), och kunna därför ej heller ha uppkommit ur de särskilt i Nordosttyskland vanliga fibulorna av Kostrzewskis Var. K (fig. 6: d),13 J. Kostrzewski, Die ostgermanische Kultur der Spätlaténezeit, Mannus Bibliothek 18, s. 20 och 21, jmf. med s. 34—36. 12 En fibula frän grav 35 på gravfältet vid Langenhagen, Pomm. H. J. Eggers, Das Gräberfeld von Langenhagen, Kr. Saatzig (Monatsblätter, herausgegeben von der Gesellschaft fiir pommersche Geschichte und Altertumskunde, L, 1936, s. 128 f.). Att detta spänne ej är en F-fibula är vänligen meddelat av professor H. J. Eggers. En fibula från gravfältet vid Sjögestad i Östergötland, se B. Sörling, Ett gravfält från La Téne-tid L Sjögestads sn, Östergötland, Fornvännen 1942, s. 275, fig. 10 d. Sjögestadsfibulan har stora likheter med en grupp spännen något avvikande frän de gotländska, vilka äga ovan nämnda rudimentära ornering och förekomma i ren La Téne-miljö. J. L. Pic, Cechy na usvite dejin, Svazek 2. V, Praze, 1903, Tab. IV: 11, 12, 14. Dessa senare fibulor kunna möjligen ha inverkat på men knappast utgjort förebilderna till de gotländska spännena. 13 J. Kostrzewski, a. a., s. 34—36. 11 217 E R I K N Y L É N Fig. 4. Nordväsltyska bälten och bältebeslug uv brons och järn med hakar och ornament i form av djurhuvuden, a. Kopia av bälte från Wentorf, Kr. Plön. Gollorf M u seum, Schleswig, b—c. Guldenstein, Kr. Oldenburg. Summa museum, d. Tungendorf', Kr. Plön. Samma museum, e. Lotlorf Kr. Schleswig. Samma museum. •/,. Foto förf. - North-wesl Herman bells und belt mounts of bronze and iron wilh hooks and ornaments in the form of animal heads. a. Copy of belt. Wentorf, district of Plön. Gollorf Museum, Schleswig, b—c. Guldenstein, district of Oldenburg. The same museum, d. Tungendorf. district of Plön. The same museum, e. Lotlorf, district of Schleswig. The same museum. s / 3 . vilka synes sakna sådan ornering.14 Det är även sannolikt, att den triangulära fibulan på Gotland tidigare gick ur bruk än exempelvis på den skandinaviska halvön, då det gotländska spännet synes ha en konstruktivt sett dålig utformning, och ofta som reparation uppvisar en nit inslagen genom spiralen, då denna brustit, varefter spännet kunde användas trots att nålens 14 Professor J. Kostrzewski har godhetsfullt i brev meddelat förf., att han ej pä nordöstgermanskt omräde känner K-fibulor med denna ornering. 218 Tv O N T I N B N T .1 /. .1 O O T 1. A N II S F O It Ii I N II B I. S B li Fig, 5. Djurhuvudformade, gotländska bällchakur. a. /.; «J - -d A O —* O U |i so • 3^ t I ^<-5> 1 % It * - « C. J. Becker, Forromersk jernalder i Danmark, s. 43 f. 234 K O N T 1NB N T A LA GOTLANDSFORB 1NDBLSBR suitable subject for such an enquiry. The material may be divided into four groups with distinct forms; each group being associated with a particular period. The following forms characterize these periods: A. Solid fibulae of simple wrought-cast work. B. Triangulär fibulae, large T-shaped brooches and belt rings with quadrilateral plates. C. »Quadrilateral» brooches and belt rings with ornamentcd plates. This period also has rich ornaments with »Celtic» elements. D. Heavily curved bronze fibulae and small belt rings with short plates. The small number of closed finds with objects from different periods indicates a rapid transition from one to another which, in turn, implies that it ought to be possible to establish the chronological sequence of the continental styles reflected in the Gotlandic material. During period B, Gotland had connections with north-west Germany, where the socalled »Holstein girdles» seem to be the prototypes of certain Gotlandic belt fittings of similar construction. This in its turn, implies that the »Holstein girdles» were contemporary with some other objects which were earlier thought to belong to the Middle La Téne period as well as with others, in particular the triangulär fibulae, thought to be late. This gives rise to the speculation that certain »typical Middle La Téne forms» were localised in the north-west and were contemporary with other forms which occur further east and are thought of as late; i. e. that only in the north-west fully developed middle La Téne forms separated, in a clear way, the techniques and styles considered characteristic of La Téne I and III. During Gotlandic period C, the island seems to have been influenced stylistically from the area of Bohemia. This may mean that there was trade in a northerly direction along the rivers from this area even before the Marcomannian period. It would seem not inappropriate, here, to attempt, by the help of the exceptionally excellent evidence from one of the Vallhagar cemeteries, to fix the chronology more exactly, with the reservation, however that this cannot be so reliable as the local chronological sequence. It would seem that period A can hardly be placed earlier than the end of the 2nd. cent. B. C. with all the consequences this has for Continental chronology. Period D ought to continue into the 1st. cent. A. D. In conclusion, the Hjortspring find, recently described by C. J. Becker, ought to be mentioned. Two »strap-mounts» of a type often associated with Holstein girdles, were included in this find. For this, and other reasons, it should be contemporary with Gotlandic period B, with the qualification that this would only be correct if the Hjortspring find is to be considered asclosed. 235