Medeltida profankultur i Statens Historiska Museums studiesamling Rydbeck, Monica Fornvännen 1954(49), s. 166-168 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_166 Ingår i: samla.raa.se SMÄRRE M E D D E L A N D E N enklare i detaljer. Ländklädet är lugnare draperat, glorian saknas o. s. v. På det ofullständiga Alvaslramärket, fig. 1, finns del en enda detalj, som skulle kunna ge en antydan om alt della märke t. o. m. skulle kunna vara äldre än kyrkklockans. Jag avser den uppåtsträvande, fritt svävande fliken på ländklädet. Den erinrar mest om liknande företeelser inom Hamburg-konstnären Meister Berlrams måleri, och skulle alltså kunna uppträda samtidigt med underverket i Wilsnack. Del förargliga är emellertid, alt liknande fenomen. om också med större lyngd, uppträder omkring 1500. På del helare märket, fig. 2. är ländklädet arrangerat med cn välberäknad pompa och enligt etl system, som erinrar om de sköna madonnornas från omkr. 1400 men som inom melallkpnsten lever kvar i Lubeck ännu 1455, och gjutformen kan alltså ha tillkommit under 1400-lalels förra hälff. Hur har dessa märken hamnat i klostrets jord? De kan naturligtvis ha hemförts av någon av konventets munkar, som på tjänsteresa tagit vägen över Wilsnack, men lika troligt av någon av de världens barn, män ocli kvinnor av börd, som först efter döden — och efter vederbörlig avgift, som i regel var en gård — inträdde i klostrets slutna värld lör alt där bida den yttersta dagen. .lust frän Östergötland finns det lör övrigl cn uppgift om en valllärd lill Wilsnack som förtjänar alt beaktas i detta sammanhang. Ar 1402 fick nämligen cn Lars Jönsson i Värdsberg föreläggande alt, för att sona ett mord. företaga en rad pilgrinisresor, nämligen lill Rom, lill Vär Fru i Aachen, lill det Heliga Blodet i Wilsnack, lill S:t Olov, S:t Erik och inte mindre än fyra gånger lill S:la Birgitta. 9 Det allmänna intresset för Wilsnack illustreras även av atl drottning Margareta, som lör sin själs salighel läl bekosta en mängd pilgrimsresor, sände inte mindre än fem man lill Wilsnack, medan de slora nordiska helgonens kultplatser fick nöja sig med vardera ett besök. 10 Del kan tilläggas att konung Kristoffer personligen vallfärdade till Wilsnack år 1443.11 En systematisk genomgång av senmedeltidens skriftliga källor skulle säkerligen ge många fler exempel. Att vi trots detla inte hittat flera prov pä själva pilgrimsmärkena frän Wilsnack än de båda fragmenten frän Alvastra beror väl åtminstone delvis på deras bräckliga konstruktion. 9 10 11 Svenskt Diplomatarium från år 1400, nr 200. H. Hildebrand. Sveriges Medeltid III s. 807. //. Hildebrand. a.a. s. 808. Rune Xorberg M E D E L T I D A P R O F A N K U L T U R I STATENS H I S T O R I S K A MUSEUMS S T U D I E S A M L I N G Då Statens historiska museums n u v a r a n d e guldsmidesgalleri planlades och föremålsurvalet för utställningen skulle ske, följde m a n en Iredclningsprincip beträffande materialet — cn skådesamling, cn studiesamling och en 166 SMÄRRE M E D D E L A N D E N Fly. 1. Medeltida profunkultur. Sludiesumling i statens historiska m u s e u m . — Medieval profane culture. Sludy collection in the Museum of Hational Antiquities. magasinsavdelning. Materialets n a t u r gjorde alt skådesamlingen blev den till kvantiteten vida övervägande; den stora allmänheten antages, och säkert med rälta, k u n n a utan att gripas av den fruktade s. k. museiledan konfronteras med en ganska betydande portion konsthantverk, ulfört i ädel metall. E n motsvarande tredelningsprincip har nu — fastän fördelningsproporlionerna blivit omvända — genomförts beträffande de rika, ehuru icke som helhet lika publikfriande fyndkomplex, som i museet representera vår medellida profankultur. Med det unika »Korsbetningsmaterialet» från är 1361 som given centralpunkt inlänkadcs nyligen i museets Utställning en exempelsamling av hantverksprodukter, redskap och vapen, begränsad lill omfånget och i möjligaste mån hopfogad av föremål, vilkas proveniens kan fånga allmänhetens intresse genom sin a n k n y t n i n g till landets politiska och kulturella historia. Även ifråga om dessa vardagens tillbehör h a r m a n dock därj ä m t e försökt, det måste e r k ä n n a s , hälla sig inom r a m e n för del för ögat tilltalande eller dekorativt b r u k b a r a . Den rika magasinssamlingen av fynd från utgrävningar av sladsanläggningar, borgar och kloster från medeltidens Sverige h a r därför kvantitativt helt obetydligt decimerats genom det gjorda urvalet. 167 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N Kort innan den nuvarande riksantikvaren lämnade sin befallning som chef för medeltidsavdelningen, planlade och påbörjade han emellertid en studieavdelning för medeltida profankultur, d. v. s. en rent systematisk utställning av fynd från våra dokumentariskt eller på annat sätt tidfästa medeltida byggnadsmonument. Denna studiculslällning bar fullföljts och kan nu betraktas som färdig. Utan hänsyn till den moderna museiteknikens krav på estetisk underhållning, omväxling och rytmik i uppställning och komposilion samt med utnyttjande av institutionens äldre monterbeständ presenteras här metodiskt elt karakteriserande föremålsbeslånd ur resp. borgars eller klosters fyndkomplex. Varje grupp har kommenterats med angivande av eventuella fixa dala samt med plan eller foto över fyndorten; de enskilda föremålen ha etiketterals, där så behövts med frågetecken som komplemenl. Hittills obestämda eller fragmentariska föremål ha sålunda icke fått kvarslanna i magasin utan ha tvärtom exponerats med tanke på att studieavdelningen icke är avsedd att endast underlätta avdelningsfjänstemännens arbete och konsthistoricstuderandes praktiska övningar; en förhoppning är att föremålsöversikten skall vara av intresse även för främmande forskare och att dessa skola vilja bidraga till frågetecknens decimering. Att så många föremålsdefinitioner kunnat göras under den nu avslutade granskningen och urvalsproceduren inger förvissning om att en fortsatt klassificering skall kunna ske, till fördel för tolknings- och inte minst dateringsproblem inom medeltidsarkeologien. I studieutslällningen ingår även de genom myntfynd tidsbestämda förvaringskärl, som museet ännu äger. Tyvärr saknas åtskilliga av de under förra århundradet jämte resp. mynffynd inlevererade kärlen av keramik, metall etc, vilkas existens vi ofta känna uteslutande på grund av att de 1 förbigående noterats i invcntariebilagorna. Givetvis ha dessa ofla fragmentariska och enkla föremål ansetts av ringa betydelse i jämförelse med de skatter de skyddat och eft klassificeringsmatcrial, som nu skulle varit värdefullt för forskningen, bar fått gå till spillo. Som redan namnet antyder, är studioavdelningen tillkommen huvudsakligen med tanke på att den skall utnyttjas didaktiskt, för och av fackfolk. Men avsikten är att i viss utsträckning hålla avdelningen, som är belägen i anslutning till guldsmidesgalleriet, tillgänglig även för allmänheten. Kanske skall lekmannen, om han förirrar sig in på studieavdelningens konstlösa utställningsområde, kunna få elt intryck av t. ex. hantverkets traditionsbundna former och dess arbetsmetoder genom århundradena, av klosterinstitutionernas insats som hantverks- och kulturcentra även beträffande icke just deciderat klostcrbelonade verksamhetsfält och av de olika fyndkomplexens överensstämmelse men också av deras lokalbetingade särprägel. Monica Rydbeck 168