Katolskt och protestantiskt i Sveriges och Danmarks kyrkomålningar Tuulse, Armin Fornvännen 271-288 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1961_271 Ingår i: samla.raa.se

KATOLSKT OCH PROTESTANTISKT I SVERIGES OCH DANMARKS KYRKOMÄLNINGAR
Av A r m i n Tuulse

Reformationens genombrott medförde icke någon omedelbar nyorientering i Nordens kyrkliga konst. I synnerhet ser man detta i Mellansveriges rika bestånd av kalkmålningar, där den katolska bildvärlden segt lever kvar under 1500-talets andra fjärdelel. 1 Är 1527 bröts ju i Västerås endast kyrkans ekonomiska och politiska makt — sambandet med medeltidskyrkan bevarades på väsentliga punkter. Ingreppen i tro och sed voro ej stora. Ungefär samtidigt med reformationsriksdagen eller något senare målades Valö kyrka i norra Roslagen av Andreas Marlini. 2 Liksom hos Albertus Pictor bilda målningarna även hos Andreas en gobelängartad yta som breder ut sig över valven. Vi möta Maria som himladrottning i strålkrans, de fyra latinska kyrkofäderna och en rad helgonbilder — allt ordnat efter månghundraåriga traditioner som ett litet universum för sig. Den nya stilen från söder var icke helt okänd för mäster Andreas — hans figurer ha delvis motsvarigheter på grafiska blad av Hans Brosamer (ca 1500— 1554), cn konstnär nr Lucas Cranachs och reformationens krets (lig. 1—2). Motsatsen mellan den gotiskt artikulerade figurstilen och de nymodiga renässanskoslymerna kommer tydligt till synes i Hökhuvuds kyrka, som fick sina målningar år 1534. Reformalionskonungen Gustav Vasa själv uppträdde som donator till denna klart katolska kyrkomålning till Jungfru Marias ära. HökDet h ä r framlagda materialet utgör en del av en större undersökning av katolskt och protestantiskt i Sveriges och Danmarks kyrkomålningar under 1500-lalel. 2 H. Cornell o. S. Wallin, Uppsvenska kyrkomålningar på 1500-talet, Sthlm 1953, s. 13; A. Tuulse, Valö kyrka, i Sveriges Kyrkor, Uppland 11:4, Sthlm 1955, s. 444 f.
1

271

ARMIN

T U U L S E

Fig. 1. S:t Martin och tiggaren. Kalkmålning i Valö kyrka, Uppland. Efter Corndl-Wnllin. — SI. Martin und der Bettler. Kalkmalerei in der Kircbe DO/I Vnlö, Uppland. Nach Corndl-Wallin.

huvuds nuvarande prästgård var på Gustav Vasas tid kungsgård, vilket torde förklara konungens mccenatskap. 3 Ar 1544 stadfästes reformationen på Västerås riksdag. Även om ej heller detla betydde en helomväiidning i kyrkolivet, spårar man dock från och med 1540-talets slutskede en viss skillnad i kyrkornas målningar jämfört med medeltiden. Lutherdomen var som bekant icke bildfientlig, bilden logs i reformationens tjänst, dess uppgift blev främst pedagogisk. Men bildernas egenvärde för3 A. Tuulse, Hökhuvuds kyrka, i Sveriges Kyrkor II: 5, Sihlm 1956, s. 759 f. — Jfr även ,1. Ellenins, Lyckohjulet i Tensla kyrka och dess historiska innebörd, i Fornvännen 1957, s. 40 f, där a n m ä r k n i n g a r n a i not 14 dock äro ofattbara.

272

K A T O L S K T

O C. II

P R O T E S T A N T I S K T

Fig. 2. Samma motiv som fig. 1, enligt ett kopparstick av Hans Brosamer. Albertina, Wien. —• Gleiches Motiv wie Abb. 1, nach einem Kupferstich von Hans Brosamer.

svann med helgonkulten. Det som man främst angrep, var missbruket av bilder enligt katolskt maner. Nu skulle det rena evangeliet predikas i kyrkorna, icke legender. Ett prov på denna nya kyrkokonst finns bl. a. i Sorunda kyrka, där Bååtska gravkoret 1549 dekorerades med kalkmålningar av upplänningen Urian Olof son. 4 Helgonen äro borta; berättelser ur gamla och nya testamentet med inskrifter på latin och svenska, de senare hämtade ur 1541 års bibelöversättning, dominera. De märkligaste nya inslagen ur denna synpunkt äro evangelistsymbolerna i Vika kyrka, DalarB. Norberg, Vasatidens kyrkomåleri i Sörmland, i Sörmländska kyrkor 6, Eskilstuna 1946, s. 8.
4

273

A R M I N

T U U L S E

Fig. 3. Petrus och Paulus ined \'eronikus »»etteduk, Kalkmålning i K n i i n a r k a p d l e t vid Malmö 1'drikyrka. F'oto Th. Wåhlin. — Petrus und

Paulus mit dem Sehwelsstuch der Veronika. Kalkmalerei in der Krämerkapelle der Petrikirche in Malmö. na. 5 Dessa apokalyptiska figurer med sina underliga anhopningar av sinnebilder äro mnemotekniska kompendier i evangelierna, en helig bildatias med vars hjälp prästen kunde lägga ut en luthersk text. Det är betecknande, att dessa evangelistsymboler — vilka i förändrad form förekomma även i Ekeby kyrkas vapenhus, Uppland 0 — återgå på träsnitt i en senmedeltida blockbok. 7 Något som man förgäves letar efter i svenska kyrkor under 1500-talet, är en avspegling av den kamp som pågick under reformationens genombrottsår mellan påvekyrkan och lutherdomen och som satte sin prägel på hela det andliga livet. I samband med detta bör påminnas om, att Olaus Petri icke dömde medeltidsG. Boéthius, Vika kyrka, i Sveriges Kyrkor, Dalarne 1:2 Sthlm 1820, s. 149 f., kompletterat med 1:3, Sthlm 1932, s. 542. 6 //. Cornell o. S. Wallin, Uppsvenska kyrkomålningar på 1500-talet, Andra delen, Sthlm 1960, s. l i f ; A. Nisbeth, Ekeby kyrka, i Upplands kyrkor 83, Uppsala 1956. 7 S. Svärdström, Dalmålningarna och deras förlagor, Sihlm 1949, s. 32 f. jämte där angiven litteratur.
5

274

K A T O 1. S K T

O C II

PRO T E S T A N T I S K T

Fig. i . Kristus i vinpressen. Kalkmålning i Krämiirkapdlet nid Malmö Petrikgrka. Foto Th. Wåhlin. — Christus in der Weinkelter. Kalkmalerci in der KrämerkiipeUe der P e t r i k i n h e in Malmö.

kyrkans lära så pessimistiskt som Luther, och den förste lutherske ärkebiskopen Laurentius Petri intog en ganska försiktig hållning i des.sa frågor. Reformationen i Sverige fick sin huvudsakliga prägel genom den maktkamp som pågick mellan Gustav Vasa och den romerska kyrkan, en kamp som antagligen ger eko i den bekanta bildsviten målad på Gripsholm under 1540-talet, som numera endast finns i akvarellkopior på Kungliga Biblioteket. 8 Men bilder som illustrera de religiösa striderna i samband med reformationen ha förekommit även på kyrkväggarna, nämligen i Danmark, där reformationens utveckling var en annan än i Sverige. Den rent teologiska striden blev där hårdare. Reformationen nådde Danmark via södra Jylland, där man hade närmare
8

A. Tuulse, Gustav Vasas reformationstavlor, Malmö 1958. — Jfr A.

Anderssons recension i Fornvännen 1959, s. 215 f; en ingående granskning av denna undersökning h a r senast framlagts av N. G. Sandblad i Utlåtanden av sakkunniga för tillsättning av Anders Zorns professur i nordisk och jämförande konsthistoria vid Storkholms Universitet 1961 (stcncilerad upplaga). Sandblads inlägg saknar emellertid akribi.

275

ARMIN

T U U L S E

kontakt med den bildstrid som sedan 1520-talet pågick i Wittenberg under Luthers ledning. Av de konstnärer som deltog i denna strid kan främst nämnas Lucas Cranach d. ä. och hans verkstad. I Brons kyrka i Tonders amt bildar målningsdekoren en egendomlig blandning av gammalt och nytt. 9 Sida vid sida med katolska målningar från tiden omkr. 1520 finns två stora fält med märkliga bildframslällningar från ett något senare tidskede, där den protestantiska propagandan mot påvemakten och mot katolska kyrkans lära kominer klart till synes. På den ena av dessa tavlor framställes "Himlaborgen" enligt Johanncsevangeliet, under det att den andra bilden är riktad mot avlatsbreven. Tydligen har några träsnitt från Wittenberg tjänat som förlagor, främst då Cranachsverkstadens "Passional Christi und Antichrlst" samt cn rad andra flygblad med dylikt innehåll, av vilka flera exemplar finnas bevarade. Den påvefientliga tendensen spåras även på andra sätt i Danmarks kyrkomålningar, t. ex. i Vraa, norra Jylland. 10 Med reformationens genombrott 1536 var ju katolicismen långt ifrån bruten i Danmark — striden pågick och den var framför allt riktad mot biskoparna, den gamla kyrkans makthavare, mot vilka de lutheranska predikanterna främst riktade sina pilar. Det är sålunda ingenting att förvånas över, att man i Roskilde domkyrka på en fragmentarisk kalkmålning ser den onde själv utstyrd med mitra och kräkla. "Teuffel" — står det skrivet på målningen. 11 Den bildande konsten utnyttjades som stridsmedel icke endast av lutheranerna utan även av den katolska kyrkan, som antingen använde den på ett folkligt grovt sätt som i den Cranachska verkstaden, eller också byggde på traditioner från föregående decennier, då den romerska kyrkan ville skydda sig mot vissa separatistiska tendenser. Delta ser man bl. a. i Krämarkapellet vid Malmö Petrikyrka — känt genom sin väl avvägda arkitektur,
' Danmarks Kirker XXI, Tonders amt av Erik Moltke och Elna Möller, Kbhvn, 1957, s. 1225 f. 10 Fr. Beckett, Danmarks Kunst II, Kbhvn 1926, s. 418. 11 Danmarks Kirker III, Köbenhavns amt av Erik Moltke och Elna Möller, Kbhvn 1951, s. 1592.

276

K A T O L S K T

OCH

P R O T E S T A N T I S K T

Fig. 5. Petrus och Puulus ined \ eronikas s u d t e d u k . Ko/ipurstick av Meister E. S., H 6 7 . Staatllche Graphischt Sammlung. Miinchen. — Petrus und Paulus mit dem Schweisstucb der Veroniku. Kupferstich uon Meister E. S., 7467.

277

A II M I N

T U U I. S E

Fiy. li. Den s. k. nyekdstriilen. Träsnitt au Tobias Stimmer 1577. Sammlung Wiekiana, Ziirich. —• Der sogen. Schlässehtrelt. Holzschnitt uon Tobias Stimmer 1577.

men lika mycket genom målningsdekoren på valv och väggar. Des.sa målningar äro nian tvekan de praktfullaste i Norden Iran medeltidens slutskede. Här slår den eleganta gotiska rankan ut i sin sista blom, delvis redan med renässansinslag. Kontakten med illuminerade handskrifter och med den westfaliska konstnären Israhcl van Meckenems yppiga dekorationsslil är uppenbar; dessutom kan en tydlig släktskap med den sydtyska renässansen skönjas. Samma drag uppenbara sig i kalkmålningarna i Karmelitklostret i Helsingör och i Birgittakapellet vid Roskilde domkyrka, 278

K A T O I. S K T

O C H

P R O T E S T A N T I S K T

Fig. 7. Träsnitt ur en protestantisk stridsskrift från 1500-talets tredje fjärdedel. Sammlung Wickianu. Zärlch. — Holzschnitt uns einer protestuntisehen Streilsebrift aus dem S. Viertd des Ui. J a h r h u n d e r t s .

de sistnämnda från 1511. 12 Målningarna i Krämarkapellel representera emellertid ett senare utvecklingsskede; renässansdragen ha fall en betydligt större dominans än i Helsingör och Roskilde. Samma stilblandning märks i de i slingorna invävda figurerna. I valvets västra kappa hålla påvemaktens representanter apostlafurstama Petrus med paradisnyckeln och Paulus med svärdet
12 Ibidem, s. 1600 f. — Jfr även kalkmålningar i Flensburgs Johaiiuiskirche från konung Hans' lid, med satiriska anspelningar på vissa missförhållanden inom den katolska k y r k a n (Die Kunstdenkmäler der Stadt Flensburg, bearb. v. L. Robling, Miinchen 1955, s. 214 f.).

279

ARMIN

T U U L S E

mellan sig Veronikas svetteduk, som bär avtrycket av Kristi törnekrönta anlete (fig. 3). Därmed utsäges tydligen, att de två apostlarna bevara Frälsarens sanna bild — vera icon. Framställningen torde enligt Francis Beckett få speciell betydelse genom att påvevapnets korslagda nycklar och tiara äro målade ovanför, vilket tydligt pekar på påvens makt att som apostlafurstarnas arvtagare och Kristi ståthållare binda och lösa, slänga och öppna vägen till saligheten. 13 En väggmålning i sydväst — där ett sakramentaltare troligen hade sin plats —• bestyrker ytterligare, att man har att göra med katolsk propaganda (fig. 4). Där finns på väggen målat ett i det medeltida Norden för övrigt mycket sällsynt motiv, nämligen Kristus i vinpressen. I förgrunden tappa en påve och en kardinal vinet på tunnor, medan en påve och en biskop se på. Detta skulle enligt Beckett ge besked om att vinet är förbehållet prästerna vid altarets sakrament. Till höger få en påve och en kardinal hjälp av en kejsare och en konung med att rulla bort en tunna, vilket väl skall tydas så, att kejsaren och furstarna stöda det katolska prästerskapets krav på ensamrätt till vinet i nattvarden. Om tydningen är riktig, kan kapellets målningar icke vara äldre än 1520, det år då Luther utgav en predikan om mässoffret jämte den uppseendeväckande slridskriften "An den christlichen Adel deutscher Nation", där han angrep påvens auktoritet. Ä andra sidan kan bilden med Kristus i vinpressen icke vara målad efter det att reformatorerna i Malmö 1527—28 hade vunnit avgörande inflytande hos stadens borgarskap. Bilderna i Krämarkapellet visa ganska tydligt, att man följde de förlagor som hade sina rötter i 1400-talet, då den katolska kyrkan allt starkare började betona sin roll som den rätta trons försvarare. Sålunda förekommer Veronikas svetteduk och påvevapnet mellan apostlafurstarna Petrus och Paulus i samma kombination som i Malmö redan hos Meister E. S. 1467 (fig. 5). Samma motiv upprepas sedan allt oftare, och finns bl. a. i något ändrad form också hos Albrecht Durer 1510.14 Säkerligen har
Fr. Beckett, a. a., s. 370; Bengt G. Söderberg, Svenska kyrkomålniugar från medeltiden, Sthlm 1951, s. 249 f. " Avbildat i W. Wcetzoldt, Durer und seine Zeil. London 1938, s. 164.
13

280

K A T O L S K T

OCH

P R O T E S T A N T I S K T

Fig. 8. Detalj av kalkmålningar i Krämurkapdlet. Malmö. Foto Th. Wåhlin. — Detail von den Kalkmalereien in der Krämcrkapelle, Malmö.

281

ARMIN

T U U L S E

ett grafiskt blad av liknande slag tjänat som förlaga för den mästare som tillsammans med några medhjälpare dekorerade Krämarkapellets valv och väggar. Såsom redan antytts, torde detta ha skett under 1520-talets förra hälft, mitt under pågående kamp mellan den gamla och den nya kyrkan. Men även lutherdomen kämpade 1 apostlafurstarna Petri och Pauli hägn. Det låg sålunda nära till hands att komina med ett svar på påvens sätt att visa sig som Petri arvtagare och Kristi ståthållare pä jorden. Det gällde att visa, hur påven har missbrukat sin makt, d. v. s. den nyckel som han fått i arv av Petrus. Som vanligt grep man också i denna fråga efter tidens starkaste vapen — illustrerade flygblad. Ett sådant av Tobias Stimmer från 1577 visar på ett drastiskt sätt, hur man långt efter reformationens genombrott sysselsatte sig med den s. k. nyckelstriden (fig. 6): Petrus själv skall riva bort nyckeln ur påvens hand, ty — "Du nanntst der Kirchen dincr dich/Der nennt ain Haupt der Kirchen sich". På liknande vis kan den stora väggmålningen med Kristus i vinpressen sättas in i sitt historiska sammanhang. Det rör sig här om mässoffret, som i den bildande konsten under senmedeltiden allt oftare framställdes antingen som Kristus i vinpressen eller som Gregorii mässa i olika varianter. Vackra exempel härpå finnas både i grafik och måleri; vad Gregorii mässa beträffar, förekommer den talrikt bl. a. i kalkmålningar av Albertus Pictor och hans krets. Dessa framställningar övertogs emellertid ej av lutherdomen, eftersom reformationen vände sig med synnerlig skärpa mot den romerska läran om mässoffret; det en gång fullkomnade behövde icke göras om igen. 15 Liksom fallet var med Petri nyckel, blev även mässoffret föremål för en frän bildstrid. På ett av dessa blad (fig. 7) framställas katolska präster i skepnad av ulvar som dricka offerlammets blod, medan påven uppenbarar sig vid sidan av allaret som den onde själv. Träsnittet torde härstamma från den ovannämnde konstnären Tobias Stimmers krets, under det att själva bildinnehållet går tillbaka ända till lulhertiden. Belägg på detta finns också från Malmö, där man
15

A. Thomas. Die Darstellung Christi in der Kelter, Dusseldorf

1936.

282

K A T O I- S K T

O C. II

P R O T E S T A N T I S K T

Pig. 9. Kristoffer ined Kristusbarnet. Kalkmålning i Gothem» kgrka. Gotland. Foto N. Lagergren. — St. Chririophorus und das Chrittutkind. Kalkmalerei in der Kinhe von Gothem, Gotland.

predikade om en tavla på vilken den kristna menigheten visades som en hjord lär, medan präster lurade som ulvar. 16 De Ivå analyserade målningarna i Krämarkapellet torde sålunda med all säkerhet ha framsprungit ur den kyrkostrid som började omkr. 1520 och som tog sig uttryck både i satiriska dikter och i bildkonst. 17 Av den gamla kyrkans män blev franciskanern Thomas Murner, som i sina skrifter skickligt tillämpade tiggarG. Johannesson, Den skånska kyrkan och reformationen, Lund-Kbhvn 1947. s. 176. 17 //. Scballer. Parodie und Satire der Renaissance und Reformation, i
10

Forschungen und Fortschritte 1959, s. 183 f. 283

ARMIN

T U U L S E

munkarnas erfarenheter i folklig predikokonsl, 1 8 Luthers bittraste motståndare. Striden mellan Murner och Luther blossade upp redan i augusti 1520 i samband med frågan om mässoffret och fortsatte allt häftigare under påföljande år. Sedan publicerade Murner 1522 sin mest kända skrift mot lutherdomen — "Von dem grossen Lntherischen Narren" — illustrerad med träsnitt i stil med Sebastian Brants "Narrenschiff". Narren i Murners stridskrift personifierar alla de krafter som försöka att störta den gamla kyrkan. 1 9 Det är betecknande, att man bland de inånga småfigurer som finnas invävda i Krämarkapellets målningar, i östra valvets södra svickel finner en narr (fig. 8), ridande på en häst med människohnvud, vars anletsdrag påminna om Luthers på Lucas Cranachs kopparstick 1520 (Luther som munk). På språkbandet står att läsa: mors pe(cca)tori pessima (est), d. v. s. döden är syndarens svåraste slraff. 19a Framför ryttaren har man avbildat dödsgapel, som ingår i en stor scen av Yttersta domen, möjligen målad något tidigare än dödsryttaren. Frågan tarvar en närmare undersökning, liksom många andra detaljer i Krämarkapellets målningsdekor. Malmö var reformationens förpost i Skåne, men något svar på den katolska propagandan i form av kalkmålningar från protestantisk sida förekom veterligen icke. I övrigt var Skåne myckel konservativt — kapitelherrarna i Lund försvarade sin gamla tro in på 1540-talet, och allmogen var ännu länge helt oberörd av reformationen. Några stridsbilder eller målningar med utpräglat antikatolskt innehåll äro icke kända i Skånes landskyrkor. Däremot finns ett exempel på Gotland, som ett litet minne från den danska perioden, nämligen i Gothems kyrka. Göthem var en urgammal knutpunkt för den gotländska bondehandcln; dess relationer med andra länder ha tydligen varit livliga, vilket bl. a. kan avläsas i kyrkointeriören. Målningarna på långhusets valv och väggar framtogos 1950 och äro de märkligaste som finnas på
Thomas Murner, Von dem grossen Lutherischen Narren. Hg. v. Dr. Paul Merker, Strassburg 1918, s. 3 f. 18 Arnold F A Berger, Satirische Feldziige wider die Reformation, Leipzig 1933, s. 29. " a Jfr Psallaren XXXIV: 21: Mors peccatorum pessima, vilket i svensk bibelöversättning lyder: "Den ogudaktige skall dödas av olyckan." — Utredning av fil. kand. Svante Nyberg.
18

284

K A T O L S K T

OCH

P R O T E S T A N T I S K T

*k\_

Fig. 10. Detalj av ett protestantiskt flygblad 1570. — Staatliche Graphische Sammlung, Miinchen. Detail aus einem protcstantischen Flugblatt 1570.

285

ARMIN

T U U L S E

Gotland från högmedeltiden. 10 Bland denna nästan profana riddarprakt finns dessutom ett betydligt senare inlägg, väster om norra portalen (fig. 9). Där uppenbarar sig Kristoffer vadande med Kristusbarnet, medan hans lärare—eremiten visar vägen med facklan. Helgonet är sålunda avbildat på ett mycket traditionellt sätt. Kristoffer skyddade ju mot bråd död, vilket gjorde honom mycket populär; såg man honom vid kyrkdörren, innan man lämnade templet, var man den dagen skyddad mot olycksfall. Detta torde också förklara, att han var ett av de helgon som överlevde reformationen. Bilden i Golhem är tydligen målad någon gäng under 1500-talets andra fjärdedel, då de högmedeltida målningarna restaurerades och kompletterades. Om della berättar cn inskrift i långhusets nordöstra hörn, där årtalet emellertid är förstört. Men varför är Kristoffer i Gothem flankerad av " P a p a " och "Mahomed" — cn påve och en turk? Svaret på denna fråga får man genom den ovan omtalade striden, som fr. o. m. 1520-talet pågick mellan den katolska och lutherska kyrkan. Vid sidan av reformationen var turkfaran tidens mest brännande problem. Enligt Luther var turkarna och påven lika varandra som membra anlichrisli, och i ett Wittenbergflygblad från 1530 kallas påven rent av för "der römische Tiirke". 21 Mot honom måste Kristusbarnet skyddas, och detta gör Kristoffer, med vilken man i vissa reformalionskretsar jämförde Martin Luther — "der starke Mann von Wittenberg". 2 2 Ännu långt efter luthcrtlden förekommer en konfrontering av påven och turkarna resp. muhammedanerna i protestantiska flygblad. Ett praktexempel på detta är ett kopparstick av Malhias Zyndt från 1570 (fig. 10), där den kristna kyrkan avbildas som ett skepp, med Kristus som smärtornas man i mitten, omgiven av ärkeänglar, profeter och apostlar. I vattnet kring skeppet vada kristendomens fiender, bland dessa i mitten "Machomet" och "Sergius" hållande en kartusch med inskriften: "Der Machomet
Bengt G. Söderberg, a. a., s. 106; Densamme, Mästerverk i Eskelhem, i : Konstrevy 1960: 3, s. 91 f. 11 A. Tuulse, Gustav Vasas reformationstavlor, s. 69. 11 Fr. Buchholz, Proteslantismus und Kunst im sechzchnten J a h r h u n d e r t , Leipzig 1928, s. 33.
20

286

K A T O L S K T

OCH

P R O T E S T A N T I S K T

ist mit seim Schwar herfiir kumen, Ongefär vor 950 Jar. Zu der Zeit kay: Heraclii." Kartuschen krönes av en grinande djävulsmask. Inskriften åsyftar profeten Muhammeds mångbesjungna seger 624 vid Bedr, sydväst om Medina, efter vilken Muhammeds makt hastigt växte under den östromerska kejsaren Herakleios' tid. Men vem är Serglus, den andre kartnschhållaren? Tydligen är han identisk med påven Sergins I (687—701) som förberedde romerska och grekiska kyrkornas skilsmässa genom silt förkastande av trullanska synodens (692) beslut. Sammansättningen på Zyndts flygblad är jämförd med målningen i Golhem sålunda mera kyrkohisloriskt betonad. Bilden är dessutom mycket innehållsmältad, både när det gäller den lutherska kyrkans sedvanliga allegorier och de i vattnet vadande fienderna. Man har icke heller glömt krigshotet från den muhammedanska sidan: i högra nedre hörnet riktar en turkisk ryttare sin pilbåge mot det kristna skeppet. Under luthertiden tänkte man ännu mera på detla hot, varvid turken och påven jämfördes med varandra som membra antichristi utan hänvisning till bestämda historiska fakta. Så är tydligen fallet i Gothem, vilket tillåter en datering av Kristoffer med bifigurer till 1500-talets andra fjärdedel. Detta enkla, folkliga bildspråk med rötter i 1520-talet ersattes under århundradets andra hälft även i Norden av allt mera invecklade tankekonstruktioner — med Ronneby stadskyrkas kalkmålningar från 1580-talet som det viktigaste exemplet. 23
.4. Tuulse, Ronneby kyrkor, i Sveriges Kyrkor, Rlekinge IV: 1, Sthlm 1959, s. 61 f.
25

ZUSAMMENFASSUNG A. Tuulse: Kalholisch und prolestanlisch in der Bildwelt der schwedischen und dänischen Kirchenmalerei des Refonnationszeitalters.
Die Einfuhrung der Reformation in den nordischen Ländern brachle noch keine unmittelbare Ncuorienlierung in der kirchlichen Kunst mit sich. Rein katholische Bildvorstcllungen lebtcn auch nach dem Reformalions-Reichstag in Västerås 1527 in den Wandbildern der mittelschwedischen Kirchen weiter,

287

ARMIN

T U U L S E

wie m a n es beispielsweise in Valö sieht, wo die von Andreas Martini gemalten Darstellungen teilweise auf zeifgenössische Graphik (Abb. 1—2) zuriickgehen. In der Kirche von Hökhuvud war es sogar der Reformalionskönig Gustaf Wasa selbst, der die Kosten fiir die in ihrer Haltung noch ganz katholischen Malereien aufbrachte. Erst nach der endgiiltigen Sanktionierung der Reformation 1544 verschwinden allmählich die katholischen Elemente in der Ikonographie der Ausmalung der mittelschwedischen Kirchen. Der in Bildern und Allegorien ausgefochtene Streit zwischen der katholischen und der lutherischen Kirche hal in der schwedischen Kirchenmalerei der Reformalionszeit keinerlei Spuren hinterlassen. Dagegen finden sich Streitbildcr auf Kirchenwänden in Dänemark, z. B. in Brons (siidl. Jiitland), Vraa (nördl. Jiitland) und im Dom zu Roskilde, wo sich in den Malereien die protestantische Agitation gegen die päpstliche Macht und die Glaubenssätze der römisch-katholischen Kirche niederschlägt. Die P r o p a g a n d a der katholischen Kirche gegen Luthers Lehre begegnet uns in der reichen Ausmalung der Krämerkapelle der Petrikirche in Malmö aus den 1520er Jahren, wo u. a. neben dem von Petrus und Paulus gehaltenen Schweisstuch der Veronika das Papstwappcn (Abb. 3) vorkommt, womit deutlich auf die Stellung des Papstes als Rechtsnachfolger der Aposlelfiirsten hingewiesen wird. Die Darstellung von Christus in der Weinkelter (Abb. 4) deutet an, dass der Kelch im Altarsakrament — also der Wein — der Priesterschaft vorbchallcn bleibt. Der Schliissel, der dem Papst von Petrus anvertraut worden sein soll, sowie das Messopfer, erscheinen auf graphischen Blättern, welche die heftigen Auseinandersetzungen, die sich zwischen der alten und der neuen Kirche ahspielten, veranschaulichen (Abb. 6—7). Auf Gotland stellt ein Wandbild in der Kirche von Gothem aus dem zweiten Viertel des 16. J a h r h u n d e r t s den heiligen Christophorus begleitet von einem Papst und einem Turken dar (Abb. 9), eine Zusammenstcllung, die offenbar von einem Witlenberger Flugblatt von 1530 herruhrt, wo der Papst „der römische Tiirke" genannt wird. Vor ihm muss das Chrisluskind von Christophorus, — mit dem in manchen Kreisen der Reformatoren gern Luther, „der starke Mann von Wiltenberg" verglichen wurde, — in Schutz genommen werden.—-Auf einem Stich von Matthias Ziindt von 1570 sind Mohammed und Papst Sergius I. in ähnlicher Weise unter die Fcinde des Christentums eingereiht worden (Abb. 10).

288